Power and exercise public authority

Makt och myndighetsutövning

En intervjustudie om b

myndighetsutövning

Attila Tantos

Examensarbete i socialt arbete Malmö Högskola 15 hp Hälsa och samhä Socionomprogrammet 205 06 Malmö April 2013

Makt och myndighetsutövning

intervjustudie om biståndshandläggares syn på makt och

Examensarbete i socialt arbete Malmö Högskola 15 hp Hälsa och samhä Socionomprogrammet 205 06 Malmö

syn på makt och

Examensarbete i socialt arbete Malmö Högskola 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Makt och myndighetsutövning

En intervjustudie om biståndshandläggares syn på makt och

myndighetsutövning

Attila Tantos

Tantos, A

Makt och myndighetsutövning. En intervjustudie om biståndshandläggares syn på makt och myndighetsutövning. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng.

Malmö Högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2013.

Abstract

I denna studie har jag försökt få en ökad kunskap om hur biståndshandläggare upplever samt hur dessa hanterar makten i sina arbeten som myndighetsutövare. För att kunna uppnå mitt syfte har jag intervjuat fyra biståndshandläggare inom samma kommun som alla arbetar mot lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Intervjumaterialet har jag

analyserat utifrån Michel Foucaults relationella maktbegrepp. Det visade sig att informanterna inte reflekterade över makten utan fokuserar istället på den enskilde brukarens behov av diverse hjälpinsatser från kommunen.

Nyckelord: LSS, makt, biståndshandläggare, brukare, myndighetsutövning

Power and exercise public authority

An interview study about administrators’ view of power and

exercise public authority

Attila Tantos

Tantos, A

Power and exercise public authority. An interview study about administrators’ view of power and exercise public authority. Degree in Social Work 15 credits.

Malmo University: Faculty of Health and Society, Institution of Social Work, 2013.

Abstract

In this study, I have tried to get an increased knowledge about administrators’ experiences about how they deal with power on their jobs as public authorities. To achieve my goal, I have interviewed four administrators within the same county, all working towards The Act

concerning Support & Service for Persons with Certain Functional Impairments. The

interview material has been analyzed by using Michael Foucault's relational power concept. It turned out that the informants did not reflect upon the power, but focused instead on the individual clients’ needs of various relief efforts from the municipality.

Innehållsförteckning

1. Inledning 6

2. Problemformulering och bakgrund 6

2.1 Problemformulering 6

2.2 Bakgrund 7

3. Syfte och avgränsningar 7

3.1 Syfte 7

3.2 Avgränsningar 7

4. Historik 8

5. Kriterier för LSS 9

5.1 Personkrets 9

6. Metod och material 10

6.1 Val av metod 10

6.2 Urval 11

6.3 Datainsamling 12

6.4 Dataanalys 12

6.5 Reliabilitet och validitet 12

6.6 Generaliserbarhet 13

7. Etik 14

8. Tidigare forskning 14

9. Litteraturgenomgång 16

10. Teori 17

10.1 Relationella maktbegreppet enligt Foucault 17

11. Resultat & analys 18

11.1. Makt 19 11.1.1. Maktlöshet 22 11.2. Bemötande 23 11.3. Kommunikation 25 11.4. Informanternas tankar 28

12. Diskussion 28

Referenser 32

1. Inledning

Under en termin gjorde jag min praktik på utredningsenheten för äldre och funktionshindrade med inriktning mot socialtjänstlagen (SoL). Arbetet innebar bland annat att handlägga och biståndsbedöma ärenden enligt socialtjänstlagen i form av hemtjänst, dagverksamhet,

vårdboende, ledsagare, avlösarservice samt att bygga upp förtroende för den sökande och dess anhöriga.

Under min tid som praktikant fick jag erfarenhet av att det finns en del brukare som känner sig kränkta och nedvärderande eftersom stödinsatserna som erbjuds ofta är stora ingrepp i deras liv. Det gäller för biståndshandläggaren att kunna bemöta och kommunicera med brukare på ett professionellt sätt så att dessa inte får den negativa upplevelsen.

Under denna period har jag under fyra veckors tid också praktiserat som LSS handläggare inom samma arbetsplats. Jag har ett större intresse att arbeta som LSS-handläggare än som SoL-handläggare. På grund av detta i kombination med att jag endast fick arbeta som LSS handläggare under en kort period, vill jag därför få ökade kunskaper inom detta yrke. Som biståndshandläggare, oavsett om denne arbetar mot socialtjänstlagen (SoL) eller mot lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har man ett stort ansvar för klientens/brukarens liv. Biståndshandläggare ska under en ”rimlig” tid utreda om brukare är berättigade till insatserna som dessa ansöker om.

De professionella yrkesutövarna är en grupp som har gemensamma faktakunskaper och färdigheter, samt att de utbildade för specifika arbetsuppgifter. Dessa yrkesutövare har en gemensam etisk kod samt kollektiv samordning i yrkesföreningar (Thorsén, 2008).

2. Problemformulering och bakgrund

Biståndshandläggare som arbetar inom LSS har ett stort ansvar gentemot sina brukare. Biståndshandläggarens ansvar är att utöva myndighetsutövning för att på detta sätt kunna påverka livskvaliteten för individer med omfattande funktionshinder. Allt detta för att dessa individer ska kunna vara delaktiga i samhället och kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors som möjligt samt i gemenskap med andra människor (Grunewald m.fl. 1999). En biståndshandläggares huvudsakliga uppgift är att utreda för att sedan bedöma ärenden som rör äldre och/eller funktionshindrade personer. Biståndshandläggaren gör en utredning med bedömning och beslut vid ansökan från enskild person. Bedömningen ska sedan vara grund för beslutet (Ingvad, 2004).

I sin tjänsteutövning har biståndshandläggaren ytterligare krav att ta hänsyn till. De måste lyda lagen och hantera många ärenden på begränsad tid. Biståndshandläggare befinner sig i en position med både ansvar och maktbefogenheter. Men dessa har också ett visst mått av frihet i fråga om hur brukares behov ska bedömas (Harnett m.fl. 2012).

Socialt arbete inom den offentliga sektorn är till stora delar reglerat av lagar och förordningar samt beroende av lokala politiska, sociala och ekonomiska förhållanden. Som socialarbetare

har man ett av organisationen och uppdraget givet tolkningsföreträde i relation till brukaren. Detta innebär att man har makt att ge brukaren möjligheter men det kan också innebära att man har makt att göra ingripanden som missgynnar brukaren. Oavsett om socialarbetaren arbetar med behandling eller med myndighetsutövning är makt och ansvar centralt (Svensson m.fl. 2008).

De allra flesta personer med omfattande funktionshinder har stora behov av individuellt anpassade lösningar för att den dagliga livsföringen skall kunna fungera tillfredsställande. Funktionshindret samt omständigheterna leder ofta till att de har svårigheter att hävda sina intressen gentemot offentliga organ (Grünewald m.fl. 1999).

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade trädde därför i kraft år 1994 och är en omfattande lagstiftning som också innebär myndighetsutövning. Denna myndighetsutövning ställer stora krav på biståndshandläggare. På grund av detta är det därför nödvändigt med en omfattande utbildning och även fortbildning inom kommuner och landsting (Sjölenius, 1993). 2.2 Bakgrund

I många kommuner är biståndsbedömning inom LSS-verksamhet en specialiserad

arbetsuppgift som är ålagd en särskild biståndshandläggare. Ända fram till mitten av 1990-talet var det vanligt att en områdeschef eller en hemtjänstassistent ansvarade för både utredning och prövning av de äldres behov och beslut om bistånd samt för utförandet av hjälpinsatserna (Ingvad, 2004).

Ingvad (2004) menar att en bra och korrekt bedömning motiverar varför den enskilde behöver en insats. Det ska vara en tydlig och klar redogörelse för de överväganden som

biståndshandledaren har gjort inför att fatta ett beslut. En stor utmaning för

biståndshandläggaren är att skriva en redogörelse från den enskilde och dess situation. Jag vill med denna studie fokusera på LSS handläggarnas tankar om myndighetsutövning och makt samt hur de hanterar sina maktpositioner. Dels på grund av att jag under min tid som student på Malmö Högskola varken kunde hitta artiklar eller litteratur som beskriver detta ämne, och dels på grund av att under min praktiktid fick jag veta att det ibland förekommer att brukare inte alltid få den hjälp som dessa skulle kunna behöva.

Det finns en del forskning om handläggning och myndighetsutövning, men dessa handlar mestadels om hur kommunerna ska kunna kontrollera handläggarna, samt hur handläggarna ska utföra sitt arbete på ett effektivt sätt.

3. Syfte och avgränsningar

Syftet med denna studie är att kartlägga hur biståndshandläggare inom LSS ser, hanterar samt reflekterar över makten som dessa förfogar över i relationen till brukaren.

3.2 Avgränsningar

Myndighetsutövning inom socialt arbete är väldigt brett, därför valde jag att avgränsa mig till LSS. Denna avgränsning grundar sig i en bedömning av studiens omfattning. Att studera makt

inom andra myndigheter skulle kräva en mer tidsomfattande studie. På grund av detta samt av intresse för LSS-lagen valde jag att avgränsa denna studie och endast koncentrera mig på biståndshandläggares tankar och deras upplevelser om makten inom LSS.

4. Historik

Eftersom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft den 1:a januari år 1994 (Sjölenius, 1993) vill jag gå längre tillbaka i tiden innan LSS lagens

uppkomst, för att på detta sätt kunna beskriva en del av historiken om hur

biståndshandläggares yrkesroll uppkom i Sverige. Detta på grund av att kunna ge läsaren adekvat information om ämnet. Under denna rubrik beskriver jag socialarbetarnas roll i Sverige från 1800-talet fram till mitten av 1990-talet.

Institutionerna inom fattigvården blev fler och större under 1800-talet. Detta tack vare industrikapitalismens utbredning och den ekonomiska och sociala omvandling som följde i dess spår. Denna expansion gjorde att föreståndare anställdes för att övervaka de intagna. Övervakningen av de intagna och det arbete de var ålagda att göra var på den tiden en manlig syssla (Blomberg, 2004).

Fattigvårdsförordningen från 1918 ålades kommunerna att själva eller tillsammans med andra kommuner driva särskilda anstalter för äldre. Visserligen hade kommunerna innan

fattigvårdsförordningen ett ansvar för fattigvården, men denna skyldighet följdes inte av bestämmelser kring i vilka former detta skulle ske. Tack vare fattigvårdsförordningen, försvann hjälpformer som rotegång och utackordering ur fattigvården (Blomberg, 2004). Under 1930-talet byggdes billiga boenden för fattiga pensionärer. Dessa boenden medförde att en yrkesprofil utvecklades bland anställda. Ämnen som hemkunskap och träning i att behärska olika former av hantverk fick lämna plats för nya ämnen. Detta på grund av att föreståndarinnornas arbetsuppgifter kom att handla om att ta ett större ledningsansvar för dessa hem (Blomberg, 2004).

I början av 1950-talet på initiativ av Röda Korset började hemtjänstinsatser införas i landets kommuner. Detta blev en stor succé och kommunerna började omgående införliva denna verksamhet med den reguljära äldrevården. Syftet med hemtjänstinsatser var/är att gamla skulle kunna bo kvar i sina hem (Blomberg, 2004).

Under 1960-talet förlängdes utbildningstiden för ålderdomshemsföreståndarinnorna till tre år och yrkesrollens medicinska profil stärktes ytterligare. Utöver att upprätthålla ordningen fick föreståndarinnorna nu börja ansvara för hygien, kostens sammansättning, ekonomin samt ansvara för arbetsledningen av anställda (Blomberg, 2004).

Under samma årtionde upptäckte medvetna handikappade att det inte räckte att träna och omforma livet till en livslång rehabilitering om inte samhället samtidigt öppnar sig mot dem som medborgare och människor. Dessa individer menade att de hade rätt att ställa krav på att när samhället planeras skulle man även ta hänsyn till deras förutsättningar. Detta var

fördelningspolitiska frågor och handlade om hur samhället utformades samt hur man använde de resurser som redan fanns (Svanström m.fl. 1992).

Statens Handikappråd (SHR) inrättades år 1965. Anledningen till inrättandet var att skapa ett organ som skulle samla in och förmedla handikapprörelsens uppfattningar i olika frågor. SHR har tack vare statsmakternas beslut förändrats till en myndighet vars uppgift är att följa

samhällets insatser för människor med funktionsnedsättningar. SHR:s uppgift är att ”verka för förbättrade levnadsförhållanden för handikappade” (Sjölenius, 1993 s. 13).

År 1994 tillkom lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Anledningen till lagens uppkomst beror på bland annat två viktiga begrepp inom handikappolitiken, nämligen valfrihet och integritet (Sjölenius, 1993).

Innan LSS-lagen trädde i kraft, saknade människor med omfattande funktionshinder mycket av det som är självklart för funktionsdugliga individer, som t.ex. egen bostad eller att vara delaktig i arbetslivet. Dessa funktionshindrade var också hänvisade till att bo på institutioner eller i sitt föräldrahem. Samhällsstödet för familjer med ett barn med funktionshinder

fungerade inte tillfredsställande (Grunewald m.fl. 1999).

Enligt den humanistiska människosynen innebär att individen alltid ska betraktas med ett värde i sig. Rätten till respekt för människovärdet förändras inte av grad eller art av funktionsnedsättning. Individer med svåra handikapp får aldrig betraktas som föremål för åtgärder, utan skall ses som en individ med rättigheter (Sjölenius, 1993).

I enlighet med denna humanistiska människosyn måste därför de offentliga åtgärderna vara inriktade på att individer med funktionshinder eller familjer med ett funktionshindrat barn skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrar till ett handikappat barn skall om de vill, kunna ha kvar sitt förvärvsarbete samt ha samma möjligheter som andra familjer. Det vill säga kunna ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet (Sjölenius, 1993).

Huvudsyftet med LSS-lagen är att människor med funktionshinder skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha en trygg och värdig bostad och kunna delta i olika kultur och fritidsaktiviteter. Precis som andra funktionsdugliga medborgare (Sjölenius, 1993).

5. Kriterier för LSS

För att en person ska kunna erhålla LSS-insatser, måste denne enligt Sjölenius (1993) uppfylla vissa kriterier.

• Det ska vara uppenbart att hans/hennes funktionshinder inte beror på normalt åldrande.

• Funktionshindret skall för att omfattas av lagen vara stort och varaktigt. • Betydande svårigheter i den dagliga livsföringen.

• Omfattande behov av stöd eller service. 5.1 Personkrets

För att personer med funktionshinder ska omfattas av LSS-lagen måste dessa även passa in i en av dessa tre personkretsar.

1. I den första personkretsen anges att personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd omfattas av lagens bestämmelser. Vid bedömningen av den intellektuella förmågan ska psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas samman (Sjölenius, 1993).

2. I den andra personkretsen ingår personer som har erhållit ett begåvningshandikapp i vuxen ålder. Det kan röra sig om personer som efter utvecklingsåren har fått en hjärnskada och till följd av det ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder (Sjölenius, 1993).

3. Den tredje och sista personkretsen omfattar personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Personer med stora funktionshinder omfattas av denna lag om funktionshindret förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen som i sin tur leder till omfattande behov av diverse hjälpinsatser (Sjölenius, 1993).

6. Metod och material

I detta avsnitt beskrivs metodvalet, datainsamling, dataanalys, urval, reliabilitet, validitet, generaliserbarhet samt sökprocessen.

• Under rubriken ”Val av metod” beskriver jag vilken intervjumetod som användes, anledningen av valet av denna intervjumetod och vad metoden innebär.

• Under rubriken ”Urval” beskrivs kortfattat valet av informanter, hur kontakten togs samt anledningen till valda databaser och sökord.

• Under rubriken ”Datainsamling” beskriver jag hur jag har gått till väga för att samla in information från informanterna.

• Under rubriken ”Dataanalys” beskriver jag hur jag har analyserat den färdiga intervjun.

• Under rubriken ”Reliabilitet och validitet” beskriver jag vad som menas med dessa två begrepp samt hur begreppen används i min forskning.

• Under rubriken ”Generaliserbarhet” beskriver jag tre former av generaliserbarhet samt vilken typ av generaliserbarhet som tillämpas i denna studie.

6.1 Val av metod

Jag valde att använda mig av den kvalitativa intervjumetoden för att intervjua

biståndshandläggare som arbetar inom LSS. Detta för att få fram biståndshandläggares egna berättelser.

Den kvalitativa intervjumetoden innebär att tillvägagångssättet brukar vara mindre

strukturerat än t.ex. survey intervjuer. Det finns istället en tyngd på intervjupersonernas egna uppfattningar och ståndpunkter. Dessutom är det önskvärt att intervjuerna ska röra sig i olika riktningar, detta på grund av att öka förståelsen om vad intervjupersonerna anser är relevant. Själva ordningsföljden i intervjufrågorna kan varieras och det kan också ställas nya

uppföljningsfrågor. Forskaren strävar efter att få fylliga svar och intervjupersonerna kan vid behov intervjuas flera gånger (Bryman, 2011).

Kvalitativ forskning lämpar sig i min uppsats eftersom metoden handlar om att förstå

sig av intervjuer för att samla in material, vilket jag valde att göra. Dessutom är intervjuer den mest användbara metoden i kvalitativ forskning. Syftet med en kvalitativ forskningsintervju är att få en inblick i intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras mening (Kvale, 1997).

För att kunna genomföra en framgångsrik intervju krävs det enligt Kvale (1997) några kriterier. Intervjuaren ska vara insatt samt känna till intervjuns fokus. Dessutom ska

intervjuaren vara strukturerad och tydlig i sitt tillvägagångssätt. Intervjuaren ska också visa hänsyn till respondenten genom att låta denne tala till punkt. Vidare ska intervjuaren visa flexibilitet samt reagera på olika aspekter i intervjun. Att komma ihåg vad som sagts tidigare i intervjun är viktigt för att vid behov kunna relatera tillbaka. Jag har tagit hänsyn till dessa kriterier, detta för att få ut så mycket som möjligt av respondenterna.

6.2 Urval

För att kunna besvara uppsatsens syfte tog jag kontakt med fyra biståndshandläggare som alla fattar beslut enligt LSS-lagen för individer mellan 0-65 år.

Dessa fyra biståndshandläggare har alla arbetat inom LSS under många år och har en stor erfarenhet av myndighetsutövning. På grund av detta gjorde jag den bedömningen att de kunde svara på alla mina intervjufrågor. Tre av dessa fyra biståndshandläggare var kvinnor med varierande åldersskillnad.

Efter intervjuerna började jag söka i följande databaser för att hitta information om biståndshandläggarnas tankar och reflektioner kring makt inom LSS. Följande databaser valdes: Academic Search Elite ASE, Applied Social Sciences Index and Abstracts ASSIA, Social Services Abstracts, Artikelsök, Google Scholar och Summon som letar upp

information i alla tillgängliga databaser. Databaserna är hämtade från Malmö Högskolans hemsida.

Följande sökord valdes: Michel Foucault, power, Public authority in Sweden, assessment of need in Sweden, biståndshandledning, LSS, makt, myndighetsutövning, möte och relationell maktteori.

Anledningen till att jag valde databaserna Academic Search Elite ASE, Applied Social Sciences Index and Abstracts ASSIA och Social Services Abstracts var att jag ville hitta vetenskapliga artiklar om biståndshandläggarnas tankar kring makt inom LSS, skrivna av utländska forskare. Följande sökord användes: public authority in Sweden och assessment of need in Sweden.

Public authority in Sweden betyder myndighetsutövning i Sverige och assessment of need in Sweden betyder bedömning av behovet i Sverige.

Vidare valdes databaserna Artikelsök och Google Scholar. Följande sökord användes i ovan beskrivna databaser: biståndshandledning, LSS, makt, myndighetsutövning och möte. Slutligen valdes Summon för att hitta artiklar om det relationella maktbegreppet. Sökorden var: Michel Foucault, power och relationell maktbegrepp.

Michel Foucault var en fransk filosof med inriktning på psykologi och sociologi. I hans böcker beskriver han bland annat det relationella maktbegreppet som tas upp i denna uppsats.

6.3 Datainsamling

Datainsamlingen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer vilket innebär att en intervjuguide användes vid samtliga intervjuer (Bilaga). Frågorna ställdes i den ursprungliga ordningen och med den ursprungliga ordalydelsen. Frågorna var uppdelade i olika teman som berörs i detta arbete (Bryman, 2011). Detta eftersom vid genomgång av den valda teorin kunde jag urskilja vissa teman som hör till makten. Intervjuerna spelades in med hjälp av en mobiltelefon då jag inte har tillgång till en diktafon. Att spela in intervjuerna är enligt Bryman (2011) väldigt viktigt vid kvalitativa intervjuer så att intervjuaren är helt fokuserad på vad som sägs.

Intervjuerna utfördes i informanternas kontor och under deras ordinarie arbetstid. Detta gjordes för att säkerställa att intervjun ska kunna genomföras i en lugn och ostörd miljö samt att informanterna inte ska oroa sig för att någon annan ska höra vad som sägs under intervjun (Bryman, 2011).

Intervjufrågorna var kända för informanterna på grund av att informanterna ville läsa igenom frågorna först då ämnesvalet är både personligt och känsligt. Intervjuerna inleddes med neutrala frågor där informanterna fick berätta kortfattat om sina yrkeserfarenheter.

Innan intervjun fick informanterna skriva under ett samtyckesblankett där det framkommer att informanten har informerats om studien samt att intervjun är frivillig och de kan när som helst utan närmare förklaring avbryta deltagandet.

6.4 Dataanalys

Enligt Bryman (2011) är transkriberingen väldigt tidskrävande och resulterar i mycket

pappersarbete. Därför är det viktigt att börja transkribera materialet direkt efter intervjun så att inte uppgiften ska kännas ogenomförbar.

Jag har efter transkriberingen meningskoncentrerat innehållet för att på detta sätt pressa samman långa uttalanden. Den väsentliga innebörden av det som sagts omformulerades till några få ord precis som Kvale (1997) beskriver det. Jag har sedan tematiserat mina intervjuer och använt mig av den narrativa metoden för att analysera innehållet. Detta gjordes för att som Bryman (2011) beskriver det att hitta ”kopplingarna mellan människors beskrivningar av sitt förflutna, sin nuvarande situation och sin framtid” samt ”människors upplevelse av sin roll i dessa skeenden” (Bryman, 2011 s. 527). Med andra ord att kunna skapa en

sammanhängande historia av informationen som gavs under intervjun. Intervjuerna delades in i fyra kategorier makt, maktlöshet, kommunikation och bemötande.

6.5 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet och validitet används ofta vid samhällsvetenskaplig forskning och inte minst inom den kvantitativa forskningen. När det gäller reliabilitet och validitet inom den kvalitativa forskningen har en del forskare ifrågasatt relevansen med att använda dessa två metoder. Detta eftersom i den kvantitativa forskningen mäter man tillförligheten med siffror. Metoden i kvantitativa undersökningar är väl strukturerade i syfte att maximera reliabiliteten och

validiteten. Men reliabilitet och validitet kan också användas i samband med kvalitativ forskning (Bryman, 2011).

Kvale (1997) menar att reliabilitet innebär tillförlitlighet, trovärdighet och pålitlighet. Men reliabilitet handlar också om forskningen över huvud taget kan replikeras vid ett senare

tillfälle. Om det skulle visa sig vid replikering att intervjuerna ger helt andra svar tyder detta i så fall på brister i tillförlitligheten (Bryman, 2011).

När det gäller trovärdighet och pålitlighet har jag under hela studien bemött mina informanter på ett professionellt sätt. Ingen information som jag erhållit har på något sätt ändrats. Alla intervjuer som jag genomförde skedde mellan fyra ögon samt att jag använde mig av samma frågeformulär vilket ökar trovärdigheten i denna studie.

Brister i reliabilitet kan vara att innan intervjuerna lämnade jag ut frågeguiden till

informanterna. Detta resulterade i att informanterna hänvisade i vissa frågor att dessa var redan besvarade.

Validitet innebär att man undersöker sitt arbete för att säkerställa att arbetet verkligen kan besvara syftet och frågeställningarna (Kvale, 1997). Mina informanter var medvetna om vad det var jag ville undersöka och det uppstod inget missförstånd. Den erfarenhet jag har inom biståndshandläggning är något som ökar validiteten i denna uppsats eftersom frågorna var utformade utifrån mina tidigare kunskaper.

6.6 Generaliserbarhet

Kvale (1997) nämner tre former av generaliserbarhet. • Den naturalistiska generaliseringen.

• Den statistiska generaliseringen. • Den analytiska generaliseringen.

Den naturalistiska generaliseringen vilar på personlig erfarenhet som utvecklas som funktion av erfarenheten om hur saker förhåller sig som i sin tur leder till förväntningar snarare än till formella förutsägelser. Den kan verbaliseras dvs. utryckas i ord och därmed övergå från tyst kunskap till tydlig påståendekunskap.

Den statistiska generaliseringen innebär att man har slumpmässigt valt ut ett antal undersökningspersoner från en population. Detta för att kunna genomföra en statistisk generalisering.

Den analytiska generaliseringen innebär att man gör en noga bedömning om resultaten från en undersökning kan ge vägledning för vad som kommer att hända i en annan situation. Här bygger forskaren generaliseringen på påståendelogik. Genom stödjande belägg kan forskaren möjliggöra för läsaren att bedöma riktigheten i generaliseringsanspråket.

I mitt arbete kan jag se kopplingar till den naturalistiska generaliseringen eftersom jag

intervjuade biståndshandläggare om deras upplevelser och reflektioner som vilar på personlig erfarenhet.

Bryman (2011) skriver att intervjupersonerna i en kvalitativ undersökning inte syftar till att göra generalisering möjlig, utan snarare för att beskriva ett område så brett som möjligt. Detta var utgångspunkterna för mitt urval.

7. Etik

För att garantera att intervjupersonerna inte känns igen av andra har jag under hela studien haft ett etiskt förhållningssätt i åtanke. Jag valde att inte presentera intervjupersonerna när det gäller deras exakta ålder, utbildning, tjänsteår samt var och i vilken kommun dessa arbetar i. På detta sätt avidentifierade jag intervjupersonerna.

Bryman (2011) beskriver fyra etiska principer som jag följde i denna studie. Den första principen var informationskravet. Vid telefonkontakt med samtliga informanter informerade jag om studiens syfte samt att de kan när som helst utan närmare förklarning avbryta

intervjun. Jag informerade också om att jag skulle spela in hela intervjun för att på detta sätt underlätta transkriberingen av materialet samt att lättare kan koncentrera mig på deras svar. Samtyckeskravet diskuterades. Detta innebär att informanten har rätt att bestämma om dennes medverkan.

Vidare diskuterades konfidentialitetskravet vilket innebär att författaren behandlar

informanterna med största möjliga konfidentialitet. Konfidentialitet handlar om att inte röja intervjupersonernas namn. Eftersom min studie fokuserar på biståndshandläggarnas tankar kring makt, innebär detta att ämnet är personligt och känsligt. På grund av detta valde jag att inte avslöja informanternas ålder samt var och i vilken kommun dessa arbetar i. Informanterna upplystes också om nyttjandekravet vilket innebär att uppgifterna jag erhåller endast används för studiens ändamål (Bryman, 2011).

Samtyckesblanketter hämtades från Malmö Högskolans hemsida som informanterna innan intervjun fick underteckna. Samtliga intervjupersoner godkände att de spelades in och jag informerade dessa om att efter transkriberingen skulle den inspelade intervjun raderas samt att ingen annan skulle få ta del av den transkriberade materialet. Själva intervjuerna lagrades först på min mobiltelefon som är lösenordsskyddad. Efter intervjuerna fördes filen över till datorn som endast jag har tillgång till. Datorn är också lösenordsskyddad.

8. Tidigare forskning

Herz (2012) skriver om makten inom socialt arbete. Författaren hävdar att det sociala arbetet befinner sig i en något speciell situation avseende inflytande och makt. De flesta yrken inom professionen befinner sig allt som oftast underordnade en byråkrati, det vill säga en position där det inte alltid är möjligt att kunna styra det egna arbetet på grund av politikerinflytandet. I mötet med klienter/brukare inom socialt arbete, leder till situationer där utfallet inte går att förutse fullt ut. Socialarbetaren kan inte till fullo förutse en klients reaktioner eller hur en behandlingssituation påverkar denne. Som ett resultat av detta krävs det att socialarbetaren tillåts ha ett visst handlingsutrymme, detta brukar beskrivas i termer av att socialarbetaren är en gatubyråkrat. Men det innebär inte att endast byråkratiska regler och normer präglar det dagliga arbetet utan att även den enskilde socialarbetarens egna normer får en stark inverkan på beslut som fattas.

Socialt arbete befinner sig under ett relativt starkt politikerinflytande, det kan bland annat röra sig om hur arbetet i stort kan organiseras ner till enskilda klientärenden. Att socialarbetaren har en stor frihet i det dagliga klientarbetet är nödvändigt för att denne ska kunna möta klienter och de många gånger oväntade reaktioner som kan uppstå under ett klientmöte. Socialarbetarens personliga normer har i sådana situationer en stor betydelse hur arbetet

organiseras i kombination med organisationens normer samt lagstiftning. Detta för att kunna svara på klienters oförutsedda reaktioner.

Socialarbetaren har alltid tolkningsföreträde gentemot sina klienter och det innebär att klienterna i sin tur inte har samma möjlighet att utöva makt eller att formulera motstånd utan repressalier. Socialarbetarens bedömningar och beslut är svåra (ibland omöjliga) för klienten att ifrågasätta och kan i värsta fall leda till att stödet och hjälpen upphör (Herz, 2012). Amundberg (1998) beskriver makten som handläggare inom SoL förfogar över i samband med deras arbeten. Författaren skriver om biståndsbedömning och hur handläggare ska gå till väga för att uppnå en rättsäker behovsbedömning med god kvalitet.

Författaren beskriver bland annat hur handläggare bör skriva utredningar. Inom avsnittet ”Aktuell situation” som ska finnas med i utredningen, ska handläggaren skriva ett eget stycke vad denne anser om den äldres situation, ibland integrerat med sakkunnigutlåtandets

synpunkter. Vidare kan brukares aktuella situation delas in i hur biståndshandläggaren bedömer den.

Kommunikationen är ytterst viktig vid bedömning av behovet. Kommunikationen har till syfte att den enskilde skall få framföra sina synpunkter på utredningen och förslaget till beslut. Kommunikationen är obligatorisk om brukaren inte får eller inte beviljas något av det som denne sökt om. Biståndshandläggare kan i undantagsfall låta bli att kommunicera med brukaren. Detta gäller då biståndshandläggare bedömer att den sökande får exakt det bistånd som han eller hon ansökt om (Amundberg, 1998).

Biståndsrätten inom socialtjänstlagen (SoL) är inte absolut, eftersom denna lag inte är en detaljreglerad rättighetslag utan en så kallat ramlag där man skall tillgodose behov inom ramarna för biståndsrätten. Det gäller för handläggaren att bedöma när man är innanför eller utanför ramarna. Ett biståndsbeslut måste alltid föregås av en individuell prövning

(Amundberg, 1998).

Ramlagarna ger utrymme för tolkningar. Detta innebär att två biståndshandläggare, inom ramen för lagen, kan bevilja olika insatser till en brukare. Biståndshandläggare befinner sig i en position som kräver maktutövning och det ligger i yrkesrollens ansvar att ”göra” makt. Med detta följer handlingsutrymme som dessa ramlagar ger att olika biståndshandläggare kan göra olika tolkningar av samma ärende (Harnett m.fl. 2012).

Kommentar:

Herz (2012) skriver att socialarbetaren tillåts ha ett visst handlingsutrymme för att kunna utföra arbetet samt att kunna ge adekvat hjälp till sina klienter/brukare. Besluten som fattas av socialarbetaren präglar dennes egna normer och värderingar. Författaren hävdar att denna typ av makt är nödvändigt inom socialt arbete eftersom klienternas oförutsedda reaktioner måste bemötas på ett professionellt sätt.

I andra stycket förklarar Herz (2012) att socialarbetaren har alltid tolkningsföreträde gentemot klienterna. Socialarbetaren har makten att tolka samt besluta om hur den enskilde klientens ärende ska handläggas samt vilka insatser denne är berättigad till från kommunen.

Amundberg (1998) skriver om makten som biståndshandläggare inom socialtjänsten (SoL) förfogar över. Här kan man klart och tydligt se makten som biståndshandläggare förfogar över. I första stycket kan man läsa att en biståndshandläggare ska skriva vad denne anser om

brukares nuvarande situation samt hur denne bedömer den. Biståndshandläggare måste förhålla sig till den rådande lagstiftningen, men samtidigt är det väldigt individuellt från biståndshandläggare till biståndshandläggare att bedöma en brukares situation.

I andra stycket kan man läsa om hur viktigt det är att kommunicera med brukare. Men i undantagsfall kan biståndshandläggare låta bli att kommunicera när denne bedömer att den sökande får exakt det bistånd som denne har ansökt om. Här är det en bedömningssak igen som kan vara individuell från handläggare till handläggare.

I tredje och fjärde stycket står det att själva socialtjänstlagen (SoL) är en ramlag och är inte absolut. Med detta menar författarna att brukare inom samma kommun inte har rätt till samma insatser från kommunen, utan istället måste individuellt utredas och bedömas.

Socialtjänstlagen (SoL) är stiftade av politiker som ger biståndshandläggare en viss makt gentemot brukare.

9. Litteraturgenomgång

Eftersom makten är huvudtemat, gör jag därför en kort sammanfattning över litteratur om makt som jag har använt mig utav i denna studie.

9.1 Makt

Skau (2001) diskuterar bland annat makt, bemötande och kommunikation samt professionella relationer mellan klienter och hjälpare där författaren poängterar vikten av att stärka

brukarens självkänsla och tillit. Författaren menar att biståndshandläggaren är en professionell hjälpare där denne uppfyller olika krav som samhället har satt när det gäller kompetens och tillhandahållande av vissa hjälpinsatser.

Skau (2001) skriver att makten mellan klient och hjälpare kan vara både positiv och negativ samt att makten finns konstant mellan dessa parter, men maktbalansen är ojämn och detta är till nackdel för klienten. Relationen mellan hjälpare och klient är en maktrelation och hur mycket än hjälparen försöker ”dämpa” sin makt för klienten så finns makten alltid kvar. Johansson (1997) skriver om makten på organisationsnivå där han hävdar att makten formas av en organisation som i sin tur sätter regler för gräsrotsbyråkratens agerande. Den enskilde personen ses inte som en individ i organisationen utan måste anpassas av gräsrotsbyråkraten till att bli en klient och passa in i själva systemet. Det personliga mötet mellan

gräsrotsbyråkrater och medborgare är en relation mellan två individer och dels ett möte mellan organisationen och klienten. Författaren menar att detta kan skapa problem som kan vara svårt för aktörer att genomskåda.

Författarna Franzén (2005) och Lindgren (2003) sammanfattar Michel Foucaults relationella maktbegrepp på följande sätt. Makten finns i alla sociala relationer och är inte någon

egenskap eller en speciell relation, utan verkar både i och genom relationer samt är aldrig absolut utan endast relativ. Existerar makt så finns det alltid motstånd som kan vara både medvetet och omedvetet. Detta motstånd beror på att vissa människor befinner sig i över eller underläge som t.ex. i relationen mellan klient och socialarbetare där klienten oftast är i

underläge. Franzén (2005) menar att myndigheter föredrar att klienten är samarbetsvillig och inte sätter sig i motvärn genom att endast få sina behov uppfyllda.

Taylor (2010) skriver att för Foucault verkar makt genom kulturer och seder, institutioner och privatpersoner. Likaså är dess effekter många, inte bara negativa och positiva utan också produktiva och kan utövas från oväntade håll. Men makt är ingen institution eller en struktur, det är inte heller en styrka som individer är begåvade med, utan det är det namn som man tillskriver en komplex strategisk situation i samhället. Vidare skriver Taylor (2010) att människor tilldelas roller i den sociala världen där positioner ger olika möjligheter för utövande av makt. Exempel på detta är föräldrarollen där föräldrar utövar makt på sina barn, eller makt som stöds av samhället och lagen.

10. Teori

Detta avsnitt utgör arbetets teoretiska del. Avsnittet kommer att behandla det relationella maktbegreppet. Anledningen till varför jag anser att Foucaults maktteori passar bäst för denna studie är på grund av att Foucault utgår från en individnivå där makten både påverkar och förändrar. Biståndshandläggare inom LSS påverkar och förändrar livssituationen för brukare, på grund av detta kan jag koppla informanternas utsagor under rubriken ”Resultat & analys” med den valda teorin.

10.1 Relationella maktbegreppet enligt Foucault

Johansson (1997), Franzén (2005), Lindgren (2003) och Taylor (2010) beskriver franske filosofen Michel Foucaults relationella maktbegrepp.

Inom det relationella maktbegreppet utgår man från att makt är något som mer eller mindre inryms i alla sociala relationer. Med detta menar författaren att makten varken är en egenskap eller en speciell relation. Makten verkar i och genom relationer och är aldrig absolut utan bara relativ (Johansson, 1997).

Vidare hävdar författaren att makten kan motstås eller förändras. Där makten existerar finns också motstånd. Motståndet kan vara både medvetet, omedvetet, aktivt, passivt, öppet och dolt. Detta beror på både likgiltighet och motvilja mot maktens mål. Detta har att göra med att i sociala sammanhang där makt utövas befinner sig vissa människor i över och underläge. Men motståndet behöver inte nödvändigtvis urarta i öppen konflikt (Johansson, 1997). Enligt Lindgren (2003) finns det många olika slags motstånd. Spontana, samordnade, isolerade, våldsamma, egennyttiga, altruistiska, kompromissvilliga och oförsonliga. Den relationella makten kan ses som ett strategiskt spel där utgången av detta spel är öppen, eftersom maktrelationerna är föränderliga, rörliga och reciproka.

Johansson (1997) menar att man kan förstå makten bäst ”som ett växelspel mellan ständigt föränderliga styrkeförhållanden, där styrkan avgörs av maktresurser, vilkas användbarhet i sin tur bestäms av det sociala sammanhanget” (Johansson, 1997 s. 90).

Organisationer ska utföra uppgifter på uppdrag av samhället, på grund av detta är

organisationer redskap eller instrument inriktade mot att uppnå vissa mål som anses viktiga i samhället. Detta innebär att olika alternativ värderas inom organisationer utifrån de

konsekvenser som finns i förhållande till de fastställda målen (Christensen m.fl. 2005).

Organisationer är av avgörande betydelse för att kunna åstadkomma något, därför är varje organisation en handlingskraft. Varje organisation rymmer inom sig olika handlingskrafter

och detta innebär att organisationer är i grunden kontroll. Med kontroll menas alla medel som kan utnyttjas i syfte att få individer och grupper inom en organisation att rätta sig efter dess krav. Detta leder till att man uppnår en ökad handlingskapacitet inom organisationer som är en effekt av kontrollen (Johansson, 1997).

Makt är något som man kan hitta i varje slags relation. Om man trots detta inte hittar makt i en relation tyder det på att den är tillfälligt jämnt balanserad. Vidare hävdar författaren att makt verkar genom relationer vilket betyder att det aldrig är ett enkelt verktyg som någon kan använda för att härska. På grund av det kan makt inte erövras eller delas (Franzén, 2005). Det finns en ojämn maktrelation mellan socialsekreteraren och klienten redan innan de möts. Myndigheterna föredrar att klienten utan något krångel svarar på alla frågor och bekänner sina problem samt visar sig samarbetsvillig. Det myndigheterna inte vill se är att klienten sätter sig i motvärn genom att tiga eller att få sina egna behov tillgodosedda på dennes egna villkor. Ser man detta från klientens synvinkel är en sådan taktik vansklig (Franzén, 2005).

Men makten har också en produktiv roll. Med andra ord den åstadkommer någonting. Den verkar positivt genom att bidra till att någonting upprätthålls eller skapas. Makten hjälper till att forma vissa relationer och det som försiggår i dem. På grund av detta står inte makten i ett enkelt motsatsförhållande till friheten. Makten kan inskränka friheten, men det kan också främja den. Friheten börjar inte där makten slutar (Franzén, 2005).

Foucaults teori om makt antyder att makten är alltid närvarande och kan hittas i alla sociala interaktioner, även i våra mest intima relationer kan man finna makten. Men samtidigt kan studier av makt inte ge svar på allt av det sociala umgänget. Makten framträder ur en mängd överlappade och sammanflätade relationer snarare än från en enskild individ (Taylor, 2010). Taylor (2010) hävdar att en individs prestationer har formats av maktrelationer, inte på grund av att makten omfattar allt, utan på grund av att makten kommer från alla håll i samhället. Makten formar även våra val om hur man klär sig på en daglig basis. Hur du klär dig säger mycket om dig och din status, t.ex. socioekonomisk status.

11. Resultat & analys

I detta avsnitt presenteras informanterna. Eftersom jag intervjuade fyra biståndshandläggare kallar jag dem för informant 1, informant 2, informant 3 och informant 4.

Jag har analyserat materialet utifrån det relationella maktbegreppet och låter informanterna komma till tals genom citat inom huvudområdena makt, maktlöshet, bemötande och kommunikation.

• Under rubriken ”makt” berättar informanterna om makten i deras arbeten. Jag kopplar även informanternas utsagor till författaren Svensson (2008) i litteraturen

”Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt arbete” till författaren Christensen m.fl. (2005) i litteraturen ”Organisationsteori för offentlig sektor” till författaren Thorsén (2008) i litteraturen ”Människosyn och etik” samt till författaren Carlsson (2005) i litteraturen ”Hjälpprocesser i socialt arbete”.

• Nästa rubrik ”Maktlöshet” är en underrubrik till makt och här reflekterar informanterna över maktlösheten som kan uppstå i samband med deras arbeten. Informanternas utsagor kopplas till författaren Skau (2001) förklaringar om

förhållandet mellan klient och hjälpare i litteraturen ”Mellan makt och hjälp” samt till författaren Christensen m.fl. (2005) i litteraturen ”Organisationsteori för offentlig sektor”.

• I ”Bemötande” beskriver informanterna mötet med brukaren och hur informanterna hanterar situationen som kan uppstå när brukare eller dess anhöriga tar över samtalet. Informanterna reflekterar också över vad de anser är ett dåligt respektive bra

bemötande. Informanternas utsagor kopplas till författaren Skau (2001) i litteraturen ”Mellan makt och hjälp” till författaren Christensen m.fl. (2005) i litteraturen ”Organisationsteori för offentlig sektor” till författaren Herz (2012) i litteraturen ”Kritiskt socialt arbete” samt till författaren Thorsén (2008) i litteraturen

”Människosyn och etik”.

• Under rubriken ”Kommunikation” beskrivs kommunikationen mellan brukaren och biståndshandläggaren där de tar upp sina ordval beroende på vilken typ av brukare som dessa möter samt om kroppsspråket eventuellt förändras i vissa situationer. Informanternas utsagor kopplas även här till författaren Skau (2001) i litteraturen ”Mellan makt och hjälp” till författaren Lauvås (2001) i litteraturen ”Handledning och praktisk yrkesteori” samt till författaren Carlsson (2005) i litteraturen ”Hjälpprocesser i socialt arbete”.

• Slutligen under rubriken ”Informanternas tankar” beskrivs informanternas tankar om sig själva som myndighetsutövare. Detta har jag dock inte analyserat eller

kommenterat då jag anser att det är ett privat och känsligt ämne. Intervjuguiden går att finna i bilaga.

11.1 Makt

Första frågan handlade om vad makt innebär för informanterna. Informant 1 sa:

”Det är ett knepigt ord. Makt för mig är en möjlighet att kunna påverka och förändra en människa i deras liv”.

Medan informant 2 uttryckte sig på följande sätt:

”Makt för mig är inget som jag upplever som jag utövar direkt mer än att maktmedlet styrs utav lagar vi jobbar med. Det är en form av maktutövning. Jag upplever inte att makten är för egen vinning”.

Informant 3 sa:

”Det är en form av makt som vi utövar, men samtidigt så tänker jag inte i de termerna utan det är lagar och regler och riktlinjer som styr”.

Informant 4 sa:

Jag tycker det är ett starkt ord. Jag tycker att makt är ett ord med negativt klang. Jag känner inte att jag utövar makt, utan jag förhåller mig till lagstiftningen och det är den som styr min handläggning”.

Samtliga informanter svarade att makt för dem är att kunna hjälpa brukaren att förändra deras liv. Själva makten är kopplad till lagstiftningen och det finns tydliga riktlinjer som de måste följa. Ingen av informanterna utövar makt för egen vinning utan det är helt och hållet lagar och regler som styr deras arbete.

Jag upplevde att ingen av informanterna tyckte om ordet makt. Mina informanter arbetar som biståndshandläggare och enligt Johansson (1997) tillhör det nedre skiktet i hierarkin.

Biståndshandläggarna har direktkontakt med brukare och har därför en viss handlingsfrihet mot dessa. Men makten är begränsad av LSS-lagen, riktlinjer och politiker.

Nästa fråga handlade om hur informanterna bedömer makten över brukaren utifrån ett handläggarperspektiv. Informant 1 sa:

”Som handläggare måste jag fatta beslut och det är lagstiftningen som styr och handläggarna måste följa lagstiftningen och där finns makt och tydliga riktlinjer. Men det är väldigt

individuellt, eftersom personerna du träffar bestämmer ni tillsammans vad som är bra för den personen.

Informant 3 utryckte sig kortfattat på följande sätt:

”Där tänker jag också att det är lagstiftning som tillämpas”.

Jag frågade om hur informanterna hanterade makten i deras arbeten. Informant 1 sa:

”Att fatta beslut och använda sig av lagstiftning och den information jag har om personen”.

Medan informant 2 uttryckte sig på följande sätt:

”Jag upplever inte att jag utövar makt mer än genom lagstiftningen men förhoppningsvis är det en balans mellan den man träffar och förklarar vad jag har för möjligheter utifrån det att göra”.

Informant 3 svarade att:

”Det är lagar och regler som styr arbetet helt och hållet. LSS är insatser man ansöker om. Det är mer tydligt än socialtjänstlagen och vi utgår ifrån läkarutlåtanden när det gäller personkrets ett och personkrets två. Personkrets tre är det som vi utreder om behovet är stort och varaktigt och så. Men att om de ingår i personkretsen är inte det samma att de blir beviljade insatser utan det är behovet som styr i slutändan. Men ingår man i personkretsen har man rätt att ansöka”.

Socialarbetare har en maktposition i en organisation och legal makt, som följer med det samhälleliga uppdraget. En socialarbetare agerar inte helt självständigt, utan representerar organisationen med dess krav, regler och lagar. Socialsekreterarens position och

manöverutrymme påverkas också av administrativa regler och rutiner, som föreskriver hur ärenden skall handläggas, vilket i sin tur regelbinder socialsekreteraren och präglar dennes klientarbete (Carlsson, 2005).

När jag ställde frågan om hur informanterna upplever makten idag och hur dem upplevde makten när de började arbeta som biståndshandläggare, svarade de olika på frågan. Informant 1 sa:

”Det är en stor skillnad. När jag började arbeta som socialsekreterare så började jag arbeta på ekonomiskt bistånd så var det en tydligare maktutövning utifrån ekonomin. Får klienten ekonomiskt bistånd eller inte? Inom LSS är det en dialog. Det är skillnad! Det är tydligare för en socialsekreterare när denne utövar makt. Inom LSS upplever jag inte på samma sätt”. Medan informant 2 inte tyckte att det är någon större skillnad.

”Egentligen upplever jag inte det som nån större skillnad eftersom det är lagar som jag förhåller mig till så det går inte att klampa in och tala om för folk vad dem ska och inte ska”. Informant 4 sa:

”När man börjar arbeta som biståndshandläggare så tänker man nog inte så mycket på att man sitter i en maktposition gentemot andra människor som är behövande och har ett behov. Men ju längre man arbetar som biståndshandläggare blir det allt tydligare att man sitter i den positionen där man gör skillnad för andra personer”.

Jag frågade informant 4 att tänka på ett fall där makten vandrade mellan honom och den sökande. Informanten uttryckte sig på följande sätt:

”Om det blir en maktförskjutning. Det kan vara när jag är övertygad om ett avslag och jag får en överklagan mot mig där man ifrågasätter mitt beslut och man går till

Förvaltningsrätten där Förvaltningsrätten bifaller överklagan. Och som jag känner att jag har rätt och överklagar detta till Kammarrätten och Kammarrätten ger ett avslag på min överklagan. Då blir det en maktförskjutning”.

Informant 4 berättade om maktförskjutningen som uppstod när denne fick avslag från Kammarrätten till fördel för brukaren. Detta kan kopplas till författaren Thorsén (2008) som menar att inom en byråkratisk organisation finns ett lydnadsideal hos yrkesutövaren.

Biståndshandläggaren är lojal mot överordnad (i detta fall Kammarrätten).

Biståndshandläggaren förväntas att sätta sina personliga värderingar åt sidan, detta för att prioritera arbetsrollens värderingar.

Svensson m.fl. (2008) beskriver socialt arbete på följande sätt. Den offentliga sektorn är till stora delar reglerat av lagar och regler. Det är också beroende av förordningar samt av lokala politiska, sociala och ekonomiska förhållanden.

Socialsekreteraren har makt på grund av sin kännedom om organisationens regler och tillgångar och dess resurser som denne kontrollerar. Men det innebär inte att klienten saknar inflytande att kunna påverka. Det finns alltid ett visst handlingsutrymme som klienten kan utnyttja för sina ändamål. Detta innebär att klienten har egna resurser som denne kan använda sig av för att skaffa sig fördelar i kampen om makt och inflytande (Carlsson, 2005).

Jag bad informant 4 att berätta om ett fall där denne hade svårt att bedöma vilket insats som skulle ges till en brukare.

Det var en person som gick i gymnasiet som har varit i en trafikolycka och har fått en

hjärntrötthet och fysiskt funktionsnedsättning. Men han har stora ambitioner till sina studier, men hans hjärntrötthet gör att han behöver längre tid på sig att klara av sina studier och så behöver han läxhjälp. Men detta rymdes inte in i läroplanen. Det finns gamla elever som erbjuder läxhjälp mot en ersättning, men den här killen har inte pengarna. Det ligger utanför mina möjligheter att bevilja ett sådant insats eftersom jag inte kan ge ekonomiskt bistånd så jag fick hitta en annan väg. Jag fick istället bevilja insatsen kontaktperson och använda insatsen för läxhjälp. Arvode ersättningen för kontaktpersonen motsvarar ersättningen för läxhjälp”.

Informant 4 uttryckte sig klart och tydligt när det handlar om makten som denne förfogar över i arbetet. Informanten saknade makten att ge ekonomiskt bistånd till brukaren i samband med läxhjälp. För att kunna lösa problemet beviljade informanten en kontaktperson, vilket ligger i en LSS-handläggares makt att kunna bevilja detta. Hur informanten löste problemet kan kopplas till författaren Christensen m.fl. (2005). Författaren menar att inom organisationer söker sig medlemmar fram och lär sig successivt vilka problem och lösningar de ska koncentrera sig på, samt vilka mål de skall sätta och hur dessa skall utvecklas. Med detta menas att om biståndshandläggarens eller brukarens mål inte kan infrias, måste man ”leta” efter andra lösningar i närheten av de mål som man från början haft samt utifrån erfarenheter. Inom det relationella maktbegreppet utgår man ifrån att makt är något som i varierande grad inryms i alla sociala relationer. Om makt utövas befinner sig vissa i över och andra i

underläge. Det finns en ojämn maktrelation mellan biståndshandläggaren och brukaren redan innan de möts. Lagen, professionaliteten och socialbyrån borgar för det, liksom själva det faktum att klienten behöver hjälp oavsett om denne själv anser det eller tillskrivs behovet (Franzén, 2005).

11.1.1 Maktlöshet

Jag frågade informanterna om de har känt sig maktlösa i arbetet. Alla tre informanter svarade att det har de gjort någon gång. Informant 1 uttryckte sig så här:

”Ja, utifrån verkställigheten. Eftersom det handlar om politiska beslut. Det kan vara brist på resurser och kan därför inte bevilja det jag önskar att bevilja”.

Informant 2 sa:

”Vissa av våra beslut är fattade av politiker. Vi har inte det utrymmet att göra som man tycker är väldigt bra för den enskilde. Det finns en lagstiftning som begränsar en till viss mån”.

Informant 3 sa:

”Absolut, det kan förekomma. Att man känner att man vill kunna hjälpa mer men man är styrd av lagar och regler, så att det begränsar en”.

Informant 4 sa:

”Ja. Ofta skulle vi göra mer. Vi skulle vilja ha mera utrymme i lagstiftningen”.

Informanterna hävdar att de har känt av maktlösheten i sina arbeten. Detta beror på att informanterna inte kunnat ge den hjälp till brukaren som de hade velat eftersom det är lagar och regler som styr verksamheten.

Skau (2001) menar att många professionella hjälpare upplever frustration på grund av att de i praktiken saknar möjlighet att kunna utöva sitt yrke i enlighet med deras egna ideal och yrkesetiska riktlinjer. Denna frustration samt känsla av otillräcklighet kan vara en bidragande orsak till utbrändhet bland många socialarbetare.

Även om enskilda yrkesutövare kan känna maktlöshet i vissa situationer är det trots allt alltid hjälpapparaten som har den största möjligheten att kunna genomdriva ”sin vilja” i den sociala relationen mellan klient och hjälpapparat (Skau, 2001).

Foucault hävdar att motstånd alltid finns där makt existerar och borde behandlas på ett

positivt sätt. För att undvika att biståndshandläggarna känner av maktlösheten, borde de se på makt på ett positivt sätt (Franzén, 2005). Detta eftersom makten kan ses som ett strategiskt spel där utgången av detta spel är öppen eftersom makten är föränderlig och rörlig (Lindgren, 2003). Demokratisk politik skall vara diskursiv och transformerande dvs. beslut som fattas av politiker skall äga rum steg för steg i samråd med andra, samt politiken ska kunna förändras efter demokratiska beslut som fattas. Folket i ett demokratiskt samhälle har valmöjligheter när det gäller hur offentlig sektor skall utformas och förändras. Detta eftersom i ett demokratiskt styrelseskick handlar om att vara lyhörd samt ha möjlighet att ta tillvara folks önskemål. Med andra ord besluten som fattas från tjänstemän och politiker går att påverka i ett demokratiskt samhälle likaså gäller lagens utformning (Christensen m.fl. 2005).

11.2 Bemötande

Jag ställde frågan om det förekommer att brukarna tar över samtalet och i så fall hur informanterna hanterar situationen. Informant 2 sa:

”Oftast inte klienten själv men möjligtvis en god man, förvaltare eller anhöriga. Men då får men lägga fokus på brukarens önskemål så att inte anhöriga går in och berättar vad som är bäst för brukaren”.

Informant 1 uttryckte sig på följande sätt:

”Det händer ibland och men oftast är det anhöriga till brukaren som tar över samtalet. Och då är jag ganska tydlig att det är brukaren som ska tala”.

Den tredje informanten sa att denne aldrig hade känt att brukaren tagit över samtalet. En informant säger att i situationer där brukaren tar över samtalet, gäller det att lyssna till punkt samt på ett smidigt och bra sätta komma till ruta ett och tala om för denna varför vi träffas. Informant 4 sa:

”Jag tror inte att man har något specifikt sätt att bemöta det på. Man låter personen att styra tills det ges ett utrymme att gå in och styra samtalet rätt. Man tar aldrig över eftersom vi möter brukare med oerhört många diagnoser så ser det olika ut.

Det som framkom under intervjun var att det oftast är anhöriga till brukaren som tar över samtalet. I sådana situationer gäller det att tala om för dem att det är brukaren som vet bäst vad som är bra för honom/henne. Det gäller att vara tydlig på den punkten oavsett om det är brukarens föräldrar eller en god man/förvaltare som tar över samtalet.

Att anhöriga tar över samtalet och tror sig veta vad som är bäst för deras barn, kan jag koppla till Skaus påstående. Författaren hävdar att det ibland händer att anhörigas kompetens i förhållande till brukaren kommer i konflikt med hjälparnas professionella kompetens (Skau, 2001).

Askheim (2007) skriver att föräldrar har oftast en annan kännedom och kunskap om den egna situationen än biståndshandläggaren. Föräldrarnas kunskaper skiljer sig från de

professionellas kunskaper. På grund av detta utsätts föräldrarna för ett tryck och kan i mötet med biståndshandläggaren uppleva att deras erfarenhetskunskap och deras värderingar blir förbisedda eller åsidosatta av tjänstemännen. Många föräldrar kan då uppleva att de befinner sig i en maktlös position. De känner sig omyndigförklarade och att de har förlorat båda sin frihet och sin självkänsla.

Tre av fyra informanter har upplevt att brukarens anhöriga tog över samtalet. Detta kan dels bero på enligt Johansson (1997) att beslutet som fattas kan vara till större fördel för en part än för de andra. Många gånger blir utfallet en kompromiss som kanske ingen av parterna önskar sig. Foucault påstår att underläge i relationer aldrig är absolut. ”Styrkeförhållandena skiftar. Dominerande och dominerad kan byta plats” (Johansson, 1997 s. 90).

Komplexa, vaga och skiftande offentliga mål kan också ses utifrån ett kulturellt perspektiv. I Sverige kan de vara uttryck för en politisk kompromisskultur som är nödvändig för att få till gemensamma lösningar (Christensen m.fl. 2005 s. 111).

Att kompromisser är vanliga i Sverige beror på att offentliga organisationer har komplexa och vaga mål samt försöker att prioritera många olika hänsyn och aktiviteter samtidigt. Detta kan bero på att offentliga organisationer är en avspegling av ett komplicerat samhälle och ett komplext politiskt-administrativt system, där det finns många aktörer och hänsyn som biståndshandläggare måste beakta (Christensen m.fl. 2005). Med detta menar författaren att själva besluten som fattas av tjänstemän inom offentliga organisationer präglas av en önskan att nå breda lösningar genom samarbete med andra aktörer. Detta på grund av befolkningens önskemål på politikerna som stiftar lagar är ofta många och olikartade. Mål måste formuleras som kan fånga upp olika åsikter. Här kan man klart och tydligt se makten i det svenska demokratiska systemet där andra aktörer får komma till tals samt kan förändra utformningen av organisationer.

Nästa fråga handlade om vad informanterna anser är ett bra respektive dåligt bemötande. Informant 1 sa så här angående ett dåligt bemötande:

”Om man träffar en brukare för första gången och redan har beslutat om vad brukaren inte har rätt till. Att man inte sätter sig in i brukarens situation”.

”Att sätta sig in i fallet ordentligt och även bolla med tankar med kollegor. Det är ganska så viktigt och det gör vi här på arbetsplatsen”.

Informant 2 sa:

”Ett dåligt bemötande är när talar om för folk vad dem får och ska och inte ska”. Samma informant hävdade att ett bra bemötande är:

”Ett bra bemötande är att man har en dialog, samspel och tar hänsyn till samt lyssnar på den enskilde”.

Här kan man se makten som biståndshandläggare förfogar över. Informant 1 anser att ett dåligt bemötande är när biståndshandläggaren i förväg beslutat om vilka insatser brukaren inte har rätt till. Samtidigt hävdar samma informant att ett bra bemötande är när denne sätter sig ordenligt in i fallet. Som jag tidigare skrev har biståndshandläggaren handlingsfrihet och tolkningsföreträde och kan på detta sätt besluta bland annat om hur denne ska utföra sitt arbete.

Herz (2012) skriver att socialt arbete och socialarbetaren är en del av ett maktspel och detta ser vi bland annat i hur insatser formuleras och utförs. På grund av detta brukar socialarbetare kallas för ”gatubyråkrater” vilket i korthet innebär att inte bara organisationens normer och regler eller lagstiftning har betydelse för hur biståndshandläggares arbete organiseras och utförs, utan även den enskilda biståndshandläggares egna personliga normer.

För att biståndshandläggaren ska kunna komma fram till ett beslut, måste denne ha tillgång till viss information om brukaren. Om biståndshandläggaren i förväg fattat ett beslut och inte sätter sig in i brukarens situation, kan man aldrig erbjuda denne rätt sorts hjälp. Skau (2001) hävdar att det är av yttersta vikt för professionella hjälpare att veta något om den de ska hjälpa. Enligt Foucault verkar makten genom relationer och är därför inget verktyg som någon kan använda för att härska. Det kan därför inte erövras eller delas. Den är aldrig absolut, utan relativ. Den hjälper också till att forma relationer och det som försiggår i dem. Man kan inte i förväg bestämma hur relationen ska vara, utan det visar sig efterhand (Franzén, 2005). Sista frågan handlade om informanterna brukar reflektera över sina beteenden och sättet de hanterade situationen efter mötet med en brukare. Informant 1 sa:

”Ibland när det är svåra möten brukar jag reflektera över vad jag har medlat egentligen. Jag försöker vara korrekt och tydlig över vad jag förmedlar. Men det förekommer ibland att efter mötet reflekterar över vad jag har förmedlat”.

Informant 2 uttryckte sig på följande sätt:

”Ja, det funderar jag nästan alltid på. Man har en tanke från mötet. Vad sa jag, vad har vi kommit fram till”.

Informant 3 sa:

”Absolut! Det gör man ofta efter mötet direkt, funderar på upplägg, nåt man behöver ändra på eller hur det fungerade. Eller om man borde ha gjort saker annorlunda”.

Informant 4 sa:

”Ja, det tror jag man reflekterar över varje gång man har haft ett möte med en brukare. Vi pratar ofta kollegor mellan där vi sätter oss ner och går igenom vad vi kunde gjort

annorlunda”.

Informanterna menar att det är ytterst viktigt sättet hjälpare uttrycker sig för en brukare, och informanterna brukar alltid reflektera över deras val av ord. Här kan man se en del av makten på mikrosocial nivå där människan och dess interaktion står i fokus. Informanterna har den makten att själva avgöra sättet att bemöta brukare.

Författaren skriver att individer som arbetar med människor kommer mer eller mindre att uppleva etiskt laddade situationer. I dessa situationer står man inför valet om hur man ska bemöta dessa människor. Ska man bemöta denna människa med respekt eller ska man ignorera henne? Ska man visa henne anständig uppmärksamhet eller undvika henne som människa? Dessa frågor kommer ofta att dyka upp om man arbetar inom vård och omsorg och socialt arbete, eftersom man då kommer att konfronteras med mer eller mindre krävande mänskliga möten (Thorsén, 2008).

11.3 Kommunikation

Jag frågade informanterna om hur de pratade med en ensam brukare samt om deras ordval eventuellt förändrades om brukarens anhöriga var med. Alla tre informanter svarade att ordvalet ändras beroende på vem/vilka de möter. Ålder och vilken typ av diagnos brukaren har är avgörande för ordvalet. Informant 2 sa:

”Det kan ändras beroende på ålder på brukaren samt vilket diagnos dem har. Om personen har Autism ska man vara väldigt kort och precis. Ibland får man vända sig till anhöriga och fylla i om hur situationen ser ut”.

Medan informant 1 uttryckte sig på följande sätt:

”Jag tror inte jag gör det, jag hoppas inte jag gör det men ibland kan jag bli irriterad på anhöriga som inte låter sina barn komma till tals. Det händer och då kan jag vara väldigt tydlig och ibland övertydlig”.

Informant 4 sa:

”Skillnaden när en anhörig är med är att fortfarande prata till brukaren och inte tala om brukaren med en anhörig. Där får man ibland tänka till lite så att man alltid vänder sig till brukaren, sen får man genom brukaren svara på anhöriges frågor. Men detta kan vara svårt ibland beroende på anhöriga”.

Herz (2012) menar att socialarbetaren har stor makt gentemot klienten om hur denne utrycker sig. Genom vårt sätt att tala till klienten i kombination med gester och uttryck, deltar

socialarbetaren i olika former av maktspel som i sin tur skapar över och underordning där klienten oftast är den underordnade. Detta kan i sin tur leda till motstånd från klientens sida. När det gäller motstånd så skriver Carlsson (2005) att de klienter och deras anhöriga som utvecklar defensiva handlingsmönster har i regel tvingats till kontakt med socialtjänsten. I de förhandlingar som följer hamnar de i trängda positioner och pressas till ställningstaganden.

Om de skulle välja bort samarbetet kan deras agerande tolkas som motstånd och om de väljer att närma sig biståndshandläggarens villkor riskerar de att förlora kontrollen. Dessa båda valen är olyckliga eftersom de i förlängningen leder till komplicerade spel och begränsar möjligheterna för samarbete för ömsesidiga möten. Med andra ord, när klienterna ställs inför andras definitioner pressas de att kompromissa eller tillpassa sig biståndshandläggarens problembeskrivning, vilket i sin tur leder till framtida undvikandestrategier eller maktkamper. Nästa fråga handlade om förändringar i ordvalet beroende vem brukaren var. Informant 1 svarade så här:

”Det händer självklart. Har jag en brukare med fysisk funktionsnedsättning så bemöter jag dem med annat språk än en person med utvecklingstörning där jag måste förtydliga mig många gånger, och försäkra mig att budskapet har kommit fram”.

Informant 4 sa:

”Ja, absolut. Det är sättet vi brukar använda oss av för att tydligöra oss”.

Samtliga informanter hävdar att de ändrar sina ordval och anpassar kroppsspråket beroende på individen som de möter i sina arbeten samt situationen som dessa befinner sig i. Detta för att kunna förmedla budskapet på ett effektivt sätt samt få en bättre relation med brukarna. Det ger en större frihet för biståndshandläggaren så att denne kan fatta adekvata beslut som

myndighetsutövare.

Detta kan kopplas till Foucaults relationella maktteori där han hävdar att makten och friheten står i förhållande med varandra. Franzén (2005) skriver att ”makt kan som bekant inskränka friheter, men den kan också befrämja friheter – friheten börjar inte där makten slutar” (Franzén, 2005 s. 91).

Om biståndshandläggaren använder ett för klienten obegripligt fackspråk för att t.ex. beskriva livssituationen för denne, kan det vara ett bristande förståelse och omtanke. Det är både förfrämligande och förödmjukande att bli utsatt för detta (Skau, 2001).

Nästa fråga handlade om kroppsspråket på något sätt kan påverka mötet med brukaren. Informanterna svarade väldigt kort att det absolut påverkar mötet och är en viktig del i kommunikationen. Informant 2 gav följande svar:

”Det kan påverka enormt mycket. Beroende på placeringen var man sitter, eller att man säger saker men kroppsspråket säger något annat. Det brukar jag tänka på”.

Informant 4 sa:

”Det är jätteviktigt. Exempel, jag har brukare som har hörselnedsättning som ibland läser på läppar och i andra sammanhang använder tecken. Börjar man blir yvig i sina rörelser kan det bli missförstånd”.

Skau (2001) menar att språket är människans viktigaste redskap både för kommunikation och för social samvaro. Detta för att kunna bygga upp makt och legitimera handlingar. Det är genom vårt språk som vi kan meddela oss med andra samt att det är genom språket och