Praktik och teori : Malmö

PRAKTIK OCH TEORI NR 3/2002

MALMÖ HÖGSKOLA

1

Praktik och teori 3/2002

•

Malmö

2

www.lut.mah.se

Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och lik-nande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.

Prenumerera på pappersutgåva

För prenumeration kontakta Anette Persson, Gemensam administration och service (GAS), tel 040-665 80 69, fax 040-665 82 25 anette.persson@lut.mah.se

3

Innehåll

Redaktionen

Förord 5

Mikael Stigendal

Bryr sig Malmö högskola om malmöborna? 8 Helena Smitt

Ut i samhället för att förstå det – självfallet också högskolans uppgift Intervju med Mikael Stigendal 16 Kent Andersson

Malmö högskola kan inte slå sig till ro 20 Margareta Popoola

Så konstrueras Malmös identitet 26 Cesar Vargas

Min del i Malmö och Högskolan 47 Mikael Mattesson

Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop? 52 Daniel Tjäder

Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer 56 Gunilla Konradsson-Mortin och Eva Olsson

Stans bästa dateingplace!!!

Är det så studenterna ser på Stadsbiblioteket eller … 64 Johan Book

Låt studenterna knyta an till framtida arbetsgivare under

utbildningstiden på ett helt annat sätt än idag 70 Jan-Olof Jönsson

Stadsbyggnadsvisionen om högskolan som interagerande med Malmö 77 Birthe Pedersen

En självklarhet i staden 84

Lars Berggren, Mats Greiff, Roger Johansson

Så knyts Malmös invånare ihop med högskolan 92 Annika Karlsson

5

Förord

M

almö – kan man säga det så enkelt. Det är nämli-gen staden som sådan med sin befolkning, struk-tur, historia, bakgrund, nutid och framtid som är utgångspunkten för detta nummer av Praktik och teori. Redaktionen bestämde sig för ett att skapa ett nummer som speglar hur Malmö tas om hand av

Malmö högskola. Hur syns stadens erfaren-heter inne i grundutbildning och forskning på Malmö högskola? Och vad är det som inte syns? Detta är självfallet ingen lätt uppgift att skildra och du får bara ett axplock. Men, vi har också försökt att vända på perspektiven och bett en rad företrädare för Malmö att skil-dra hur de idag ser på Malmö högskola. Vilka är förtjänsterna, samarbetsprojekten, fall-groparna och farhågorna framöver?

”Bryr sig Malmö högskola om malmöborna” frågar en skribent provocerande och menar att malmöbornas erfarenheter, resurser och engagemang syns för lite på högskolan. Kommunalrådet Kent Andersson menar i en artikel att ”Malmö högskola kan inte slå sig till ro”. Han menar att det ständigt krävs ett ifrågasättande av den egna kunskapens värde. Och visar högskolan tillräckligt tydligt att den lever i takt med det omgivande samhället? Låt studenterna vara ute och praktisera hos framtida arbetsgivare under utbildningstiden på ett helt annat sätt än idag är utgångspunk-ten för ett annat inlägg av en tidigare student.

I artikeln ”Så knyts Malmös invånare ihop med högskolan” visar tre historiker hur stadens historiska utveckling används i

grund-Redaktion

Stefan Bresche, fotograf

Helena Smitt, redaktör

Vill du bidra med ett eget inlägg?

Skicka artiklar till Helena Smitt

helena.smitt@lut.mah.se Malmö högskola

Lärarutbildningen Praktik och teori 205 06 Malmö Ansvarig utgivare: Olle Holmberg

6

utbildningen. Det handlar bl.a. om den medeltida staden, den framväxande industristaden och vårt 1900- och 2000-tal. Du får också en ung chilenares syn på hur han hamnade på Malmö högskola och hur han nu känner sig mentalt rustad att förändra samhällets syn på invan-drare. ”Stans bästa dateing place” är rubriken på en artikel som tar upp hur stadsbiblioteket och högskolan samarbetar.

”Så konstrueras Malmös identitet” är rubriken på en annan artikel. I ”Med andra ögon” intervjuas en rysk geolog om sin syn på hur hon hamnat på Malmö högsko-la och hur hon nu steg för steg blir en del av det svens-ka samhället.

Du får också en byggnadsantikvaries och en översikts-planechefs åsikter om vad högskolans byggnader, per-sonal och studenter betytt för staden. Och vad högskolan kan betyda på sikt.

Du får också i flera artiklar kulturlivets syn på Malmö högskola. ”Vad har Malmö högskola och kulturlivet ihop?” är rubriken på den ena. Den andra tar sitt avstamp i Malmös klubbliv och menar att ”Malmö svänger men skulle kunna svänga ännu mer.”

I det här numret gör vi ingen uppdelning mellan tema, debatt och utblick. Som vanligt är variationen mellan artiklarna stor vad gäller stilar och angreppssätt, vilket bottnar i skribenternas skiftande utgångspunkter, vär-deringar och förhållningssätt.

Nästa nummer av Praktik och teori har som rubrik ”Synliggöra”. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem i början av januari 2003. Det kan också vara reaktioner på tidigare publicerade artiklar i Praktik och teori.

I redaktionsrådet ingick: Elisabeth Aquilonius, K3 Ylva Gislén, K3

Jette Guldborg, BIT Annika Karlsson, LUT Mikael Matteson, HS Jonas Otterbeck, IMER Helena Smitt, LUT

7

Besök gärna vår hemsida: www.lut.mah.se

8

M

almö högskola verkar vara bra för sina studenter. Det framgår av Högskoleverkets stora enkät-undersökning Studentspegeln. Drygt 15.000 studenter från 33 universitet och högskolor över hela landet har deltagit. I flera avseenden sätter studenterna höga betyg på Malmö högskola. Det ser bra ut!

Men ambitionerna var högre än så. Malmö högskola skulle också vara bra för Malmö. Det kan väl tyckas gå hand i hand med att vara bra för studenterna. Visst, men faktiskt bara delvis. Långt ifrån alla studenter kommer från Malmö och långt ifrån alla stannar kvar. Och de som kommer från Malmö är inte vilka som helst. De bär med sig nånting av just Malmö. Här bor de. Här kanske de har växt upp. Liv som just staden Malmö möjliggör men också sånt som tvingas fram har satt sin prägel på dem. I åtminstone ett avseende vill Malmö högskola förhål-la sig till detta. Man ska inte vara bra för vilka studen-ter som helst. Målet är att försöka rekrystuden-tera en hög andel studenter med utländsk bakgrund. Och etnisk mångfald kännetecknar verkligen dagens Malmö. I detta avseende tar man hänsyn till att Malmö är just Malmö.

Särskilda erfarenheter och sätt att se på livet

Men Malmö och malmöborna i alla andra avseenden då? Den etniska tillhörigheten är ju inte bara statistisk. Den står för nånting, kanske särskilda erfarenheter eller

Mikael Stigendal

Bryr sig Malmö högskola om malmöborna?

Hur integreras det som händer i Malmö in i högskolan? Det räcker inte med organisationer som EnSam och Ruc och alla klargöranden att högskolan etablerat kontakter med det omgivande samhället. Ska högskolan vara bra för Malmö måste också malmöbornas erfarenheter, resurser, engagemang m.m. tas på allvar och användas inne i grundutbildning och forskning. Högskoleledningen skulle må bra av att starta en diskussion om Malmö. Högskoleledningen måste anlägga ett samhällsperspektiv på vilka parallella och ibland motstridiga utveck-lingar som sker i Malmö. Då först blir högskolan till nytta för malmöborna.

10

sätt att se på livet. Och det gäller även alla oss andra, vi som inte har utländsk bakgrund. Vi har nåt och gör nåt. Vad jag försöker säga är att Malmö består av så mycket mer än potentiella studenter. Och vilken betydelse får detta ha för Malmö högskola?

Jag blev mycket glad när beslutet togs om att starta en särskild högskola i Malmö. Men samtidigt lite oroad. Skulle det nu komma hit en massa fubickar till akademik-er och tro sig veta bäst? Hit till arbetarrörelsens gamla hemstad med alla sina stolta traditioner? Kanske kastar jag sten i glashus. Är ju själv akademiker. Men under alla mina år inom forskningen har jag försvarat bety-delsen av livet utanför universiteten. Människorna runt om i staden har mycket erfarenheter, kunskaper och fun-deringar. Det finns så mycket kreativitet och fantasi.

Akademiker vet inte alltid bäst

Akademiker vet inte alltid bäst. Inlärningen till aka-demiker kan mycket väl också innebära en avlärning. I samma takt som man lär sig renodla användningen av det skrivna språket kanske man lär sig av med andra kommunikationsformer, t.ex. kropps- och bildspråk. Tankar kan mycket väl formaliseras, vilket kanske får en att se lite längre åt vissa håll men blockerar en från att se åt andra. Kanske tappar man i empati. Det kan få en att förespråka djävulska nedskärningar utan förståelse för de mänskliga konsekvenserna.

Hur skaffar man sig då det bästa vetandet? Ja, inte bara genom att läsa böcker eller lyssna på sina lärare. Teorier i all ära, de är viktiga, men erfarenheten utgör också en så viktig inspirationskälla till kunskap. Och prövningarna. De lär man sig mycket av. Just erfaren-heter och prövningar finns det så mycket av i Malmö. Men tillåts det ha nån betydelse för Malmö högskola?

Saknas diskussion om hur högskolan

ska bli bra för malmöborna

Det föranleder mig att vända på frågan om vad som ska vara bra för vad. Har Malmö fått bli bra för Malmö högskola? Det tror jag krävs för att Malmö högskola ska bli bra för Malmö. Malmö högskola kan bara bli

11

bra för Malmö om Malmö tillåts bli bra för Malmö hög-skola. Det måste hänga ihop. Men detta saknas det diskussioner om.

Nähädå, skulle säkert en del invända. Det talas myck-et om den s k ”tredje uppgiften”. Med dmyck-et menas att Högskolan ska ”samverka med det omgivande samhäl-let”. En särskild enhet har tillsatts som heter EnSam (Enheten för Samverkan med det omgivande samhället). Enligt en artikel av Annika Karlsson i Praktik & Teori 1/2002 (s 54) syftar EnSam till att ”stödja entreprenörs-andan hos lärare, forskare och studenter och underlätta etablering av kunskapsföretag”. Enhetens anställda ser sig själv som kontaktmäklare.

Vems samhällssyn?

Men ska EnSam då också driva en utveckling av synen på Malmö? Är det nåt som Malmö högskola överhuvud-taget har intresserat sig för? Var förs egentligen diskus-sionerna om vad Malmö är för nånting? Var utvecklas synsätten som kan ligga till grund för vidare satsningar? Intrycket jag får är att EnSams satsningar i stor utsträck-ning inriktas på företag. Vad grundar det sig på för samhällssyn? Det låter lite som nyliberalism. Bara näringslivet anses vara viktigt för att samhället ska hänga ihop. Eller är denna inriktning bara en tillfällighet?

Rent praktiskt är det annars framför allt Regionalt Utvecklingscentrum (RUC) vid Lärarutbildningen som svarar för samverkan med det omgivande samhället. Det sker genom en mängd olika projekt kring skolutveck-lingsfrågor. Är alla dessa projekt verkligen bra för Malmö? Kanske. Men hur kan vi veta det om inte synen på Malmö utvecklas?

Och vem ska svara för denna utveckling? Hur och var ska det ske? Ja, det skulle mycket väl kunna vara på RUC. Eller på EnSam. Det pågår säkert också många spontana utvecklingsprocesser lite här och där inom hög-skolan. Vad som dock saknas är en central diskussion om Malmö. Jag menar inte att Högskoleledningen ska bestämma allas syn på Malmö. Däremot anser jag att Högskoleledningen borde ta initiativet och skapa förut-sättningar för en utveckling av synen på Malmö. Vikten

12

av en sådan utveckling måste klargöras. Det är avgörande för om Malmö högskola ska bli bra för Malmö.

Mycket att hjälpa till med

Vad är det då i Malmö som Malmö högskola skulle kunna bli bra för? Här finns sannerligen många prob-lem som Malmö högskola skulle kunna hjälpa till att lösa. En del handlar säkert om företag och marknad. Men det finns också många andra problem. Det kan gälla t.ex. ohälsa, trångboddhet, språksvårigheter, fattig-dom eller missbruk.

Störst är förmodligen problemen som har att göra med hur samhället hänger ihop. Alla Malmöbor är inte lika delaktiga i samhället. Det svenska samhället är inte lika heltäckande längre. Skillnaderna i livsvillkor kan vara mycket stora mellan olika delar av Malmö. I vissa områ-den lever invånarna på samhällets marginaler eller rentav utanför. Utanförskapet sätter sin prägel på ett samman-hängande geografiskt område där nästan var fjärde invånare i Malmö bor. Det är den största och starkaste koncentrationen av utanförskap i hela Sverige!

Hur ska Malmö högskola förhålla sig till detta? Ser man det? Vet man om det? Inte självklart. Det krävs egna erfarenheter. Eller ett samhällsperspektiv. Utan ett sam-hällsperspektiv kan man inte få syn på vad Malmö är för nånting. Då kan man inte heller förhålla sig till Malmö. Annat än rent spontant och reflexmässigt. Just därför är det så viktigt att Malmö högskola centralt stödjer och stimulerar utvecklingen av ett samhällsper-spektiv på Malmö.

Krävs förändringar

Ett samhällsperspektiv kan också hjälpa en att få syn på utanförskapets kvaliteter. Utanförskap behöver nämli-gen inte i alla avseenden vara dåligt. Att människor inte platsar kan mycket väl bero på förstelnade och förål-drade samhällsstrukturer. De flesta är säkert överens om att det krävs förändringar av det svenska samhället.

Viktiga impulser till dessa förändringar skulle mycket väl kunna komma från utanförskapet. Många av t.ex. dagens invandrarbarn i grundskolan lever både

innan-13

för och utanför. I skolan förväntas de fungera enligt innanförskapets regler och normer. På hemvägen går de i praktiken ut från samhället och in i utanförskapet. Vad lär sig inte dessa elever av sina vandringar mellan innan-för och utaninnan-för? Blir inte många av dem egentligen bra på att tolka och översätta? Utvecklar de inte i själva ver-ket en mångkulturell kompetens?

Det vet vi inget om. Det sätts det inga betyg på. Och det uppmärksammas inte på andra sätt heller. I skolans ögon utgör barnen istället objekt. Det är skolan som ska förändra barnen. Inte tvärtom. Barnens erfarenheter och egenlärda kompetenser får inte ligga till grund för en förändring av skolan. Och ändå är det på skolor med många invandrarbarn som det svenska samhällets fram-tid till stor del avgörs. Där går en viktig gräns mellan innanförskap och utanförskap.

Var går gränserna?

Samma gränsdragning sker på många andra håll i sam-hället, t.ex. på socialbyrån och i politiken, men även inom familjen. Det tillhör föräldrars ansvar att ta ställning till om ens barn håller sig innanför gränserna. Gränserna mellan innanförskap och utanförskap är inte en gång för alla givna. I grundläggande avseenden fastställs de genom lagar och regler. Men även normer och kulturer har betydelse för var gränserna ska gå. De förändras hela tiden. Det kan bero på ensidig maktutövning, men också på ömsesidigt intresse och förhandlingar.

Även Malmö högskola är ansvarig för hur gränsen mellan innanförskap och utanförskap ska utvecklas. Genom sitt intresse för det omkringliggande samhället klargör Malmö högskola vad som har betydelse i sam-hällsutvecklingen. Vad som ingår och inte ingår. Och en brist på intresse är också klargörande. Om man t.ex. bara intresserar sig för företagandet – hur ska det upp-fattas? Innebär det att t.ex. föreningslivet, kulturen, familjen eller stadsdelsförvaltningarna inte har någon betydelse för samhällsutvecklingen?

Dags ta hemmahörigheten på allvar

14

socialdemokratiska regimen i Malmö efter valsegern 1994. Initiativet hade sin grund i ett stort projekt som hette Vision 2000. Givet denna gamla arbetarstads stol-ta historia var det ett djärvt initiativ. Tankarna var också många om vad en högskola skulle kunna betyda för Malmö. Initiativet överläts dock till högskoleledningen. Det fick till följd att Högskolan slöt sig inåt och satsade mer på akademisk renlärighet.

Nu har det gått några år och Malmö högskola står förhoppningsvis rustad för nya satsningar. Då är det väl äntligen dags att ta hemmahörigheten på allvar. För Malmö högskola ligger ju inte var som helst. ”Haur du sitt Malmö, haur du sitt varlden”, hette det så fyndigt i sydsvenskans annonser för drygt 10 år sen. Det stäm-mer in ännu bättre på dagens Malmö med sina 163 nationaliteter. Det borde väl Malmö högskola verkligen kunna göra nåt av.

Malmö skulle mycket väl kunna liknas vid Spanien under seklerna runt 1000-talet (med lite god vilja). Där skedde en fruktbar symbios mellan islam, kristendom och judendom. Det lade grunden till den västerländska civilisationen. Decimalsystemet infördes. Många ord och begrepp med arabiskt ursprung smältes in i en gemen-sam kultur.

Dock: Inte ens den drygaste malmöbo kan väl på all-var tro att Malmö ska lägga grunden till en ny civilisa-tion. Men varför inte en förnyelse? Denna smältdegel måste Malmö högskola bli mycket bättre på att utnytt-ja. Malmö måste få bli bra för Malmö högskola. Först då tror jag att Malmö högskola kan bli riktigt bra för Malmö.

Mikael Stigendal är forskare vid

Regionalt utvecklingscentrum på

Lärarutbildningen.

16

D

et säger Mikael Stigendal, sociolog på lärarutbild-ningen på Malmö högskola och som bytt arbetsstol flera gånger under sitt yrkesliv för att ta reda på de för honom stora frågorna. Om utanförskap och innan-förskap och vad det är för strukturer och mekanismer som gör att människor står utanför respektive hamnar innanför det osynliga staket som omger ”innerlivet” i samhället. Stigendal ställer sig bl.a. frågor om man sam-tidigt kan vara både innanför och utanför och om och hur det sker en del positivt i utanförskapet, motrörelser som engagerar människor. Samtidigt som allt inte är rosenrött i innanförskapet – den höga sjukfrånvaron i arbetslivet är ett exempel.

Vill ha öppenhet mot samhället

Han började på sociologen i Lund, skrev medvetet en avhandling i en källarlokal mitt i Malmö och mitt bland malmöborna, arbetade ett tag på IMER och kom sedan till lärarutbildningen. Själv undrar han dock hur pass integrerad han varit på sina olika arbetsplatser.

– Ofta tycker jag att jag har mer kontakter med van-liga människor i närsamhället och med forskare nationellt och internationellt än jag har med den egna arbetsplatsen.

– Jag kom tidigt i konflikt med det akademiska etab-lissemanget som ville slå vakt om sin slutenhet. För mig är det tvärtom och jag har alltid förespråkat en öppen-het mot det omkringliggande samhället. Erfarenöppen-heterna utifrån om hur samhället fungerar eller inte fungerar är

Helena Smitt

Ut i samhället för att förstå det

– självfallet också högskolans uppgift

Intervju med Mikael Stigendal

– Jag är djupt förankrad i den här stan. Malmö är min livsluft och utgångspunkten för flera av mina forskningsprojekt där jag också försöker involvera malmöborna. Samhällsforskning mår bra av att leva nära det samhälle som studeras.

17

en bra grogrund för forskning. Men det finns också så mycket idéer, annorlunda tankegångar, fantasi och frå-gor därute som kan vara inspirerande för vetenskapen och forskningen att ta del av. Jag tror att det gäller att lyssna och vara väldigt mångfaldig i hur man ska gå till väga när man forskar. Forskare behöver ställa sig frå-gan om vad är det som gör att jag kallas forskare?

Gemensamt i olika stadsdelar i olika länder?

Mikael Stigendal lever som han lär. Han är nu mitt uppe i två forskningsprojekt som båda berör villkor för grup-per som är marginaliserade eller riskerar att bli margi-naliserade. I det ena fallet rör det sig bl.a. om vad man kan lära av varandra i utvalda stadsdelar i Torino, Köpenhamn, Hamburg och Newcastle och Fosie i Malmö. Det är ett EU-projekt och inbegriper politiker, lärare, socialarbetare, fritidsledare, föreningsledare, människor i vården och syftet är bl.a. att ta vara på alla dessa yrkeskategoriers erfarenheter om utanförskap över stads- och landgränserna. Det andra projektet är ett Skolverksprojekt och rör betygen i skolan som idag är det enda måttet på framgång. Studien innefattar tre delar och i den tredje och sista etappen ska han nu plocka fram nya mått på framgång som kan komplettera betygen. Utifrån och med hjälp av Kroksbäcksskolan i Malmö, Gårdstensskolan i Göteborg och Hjulsta i Stockholm.

– I mycket av mitt forskningsarbete har jag också engagerat och utbildat de som jag egentligen skulle stud-era. Just p.g.a. att de kan tillföra så mycket kreativitet och andra dimensioner som även tillför vetenskapen något. Däremot avsäger jag mig aldrig ansvar för resul-tat och analysarbetet. Det är självklart att det ligger på mig som forskare.

Ungdomar, arbetslösa och

kommunanställda som medforskare

För ett par år sedan var han mitt uppe i annat skolpro-jekt men den gången rörde det ytterst frågor om varför man går i skolan? Vad är meningen? Är det så att skolan bidrar till splittring av olika sociala grupper så får det konsekvenser för brister i integrationen framöver? Det

18

s.k. Skolintegrationsprojektet försökte förstå hur väl skolan lyckas eller misslyckas med att integrera elever i samhället.

– Då var det självklart för mig att utbilda arbetslösa ungdomar i bl.a. forskningsmetodik därför att de stod närmare den grupp elever jag skulle studera.

Tidigare har han i den omfattande levnadsunder-sökningen av malmöborna arbetat på liknande sätt. Då undersökte han vad som hänt med människorna i Malmö under 1990-talets stora förändringar med massarbets-löshet och befolkningsförändring där drygt en tredjedel av malmöborna har invandrarbakgrund. 3.700 malmö-bor intervjuades om sina levnadsvillkor – och ett sätt att angripa uppgiften var att låta ett 100-tal kommun-anställda och arbetslösa göra intervjuerna.

Vänt och vridit på begreppen

Undersökningen resulterade i boken ”Sociala värden i olika sociala världar” och kom ut 1999.

– Där fick jag syn på att skillnaderna kan vara väldigt stora mellan olika delar av Malmö men också att det kan finnas många olika skillnader, då livet inte bara handlar om ekonomi, säger Stigendal. Det här med seg-regration är mångdimensionellt och det finns så mycket kraft också i utanförskapet.

Stigendal har också tidigare vänt och vridit på begrep-pen kring segregration och integration. Han har varit medförfattare i en bok om Skånepartiet, undersökt idrot-tens utveckling i Malmö ur ett samhällsperspektiv. Hans och Peter Billings avhandling ”Hegemonins decennier – lärdomar från Malmö om den svenska modellen” åter-speglar det breda perspektivet på samhället d.v.s. det innefattar både politik, kultur, arbetsliv och boende och deras inbördes samband och hur dessa fyra förstärker och underminerar varandra.

De mångåriga erfarenheterna av forskning men också mycket funderingar om vad vetenskap är har legat till grund för den bok om vetenskapsteori som han nyligen pub-licerade. Den har titeln ”Den goda socialvetenskaparen.” – Alla mina resultat, erfarenheter och kontakter med människor utanför högskolan och med forskare från andra

19

länder har också fått mig att fundera över legitimiteten med Malmö högskola. Den bildades en gång med stora visioner om vad den kunde innebära för staden Malmö.

Här är det så att staden kom först och högskolan sedan till skillnad från Lund. Malmö är också en ung stad befolkningsmässigt med många invandrare med olika och intressanta kulturer.

Risk att Malmö högskola sluter sig

– Nu ser jag att det finns en risk i att också Malmö högskola sluter sig. Jag tror att högskolan skulle kunna innebära så mycket mer för malmöborna än vad den gör idag. Men det kräver att högskoleledningen på allvar sätter sig ner och funderar kring hur högskolan skulle kunna bli ett forum för utveckling. Hur skapas bättre relationer till det omkringliggande samhället och i vilka avseenden vill högskolan ha bättre relationer. Hur ska högskolan kort sagt bli en tillgång för malmöborna?

20

M

almö är en storstad som befinner sig i en dynamisk utveckling från en typisk industristad till en kun-skapsintensiv miljö i den expansiva Öresundsregionen.

Så lyder den första meningen i Malmö högskolas ansökan till regeringen om att få bli universitet.

Egentligen säger den meningen det mesta om under vilka förutsättningar och i vilken miljö Malmö högsko-la har att spehögsko-la sin roll, både när det gäller högskohögsko-lans egen vidareutveckling och när det gäller den fortsatta omdaningen av Malmö.

Kent Andersson

Malmö högskola kan inte slå sig till ro

Malmö högskola kan bli den infrastrukturella förändring i Malmö som lägger grunden till åtskilliga framgångsrika år framöver. Men högskolan bör se upp. Även om högskolan prisas för att bättre än andra ha klarat mål om mångfald i rekryteringen och studenttillsrömningen är fortsatt god så går det inte att slå sig till ro med att ha klarat dessa yttre ramar. Framöver väntas fortsatt hårt arbete med att förändra attityder till den egna kunskapens värde i förhållande till andras. Det handlar också om att skapa ett innehåll som tydligt visar att högskolan lever i takt med det omgivande samhället. M.m.

21

Den omvandling som Malmö har genomgått under de senaste 30–40 åren har varit dramatisk. För 40 år sedan fick i stort sett hälften av alla Malmöbor sin försörjning genom industrin, genom att tillverka något. Här bygg-des fartyg, vi hade en stor textilindustri, en omfattande verkstadsindustri och livsmedelsindustri – och under en kort period byggdes det också bilar i Malmö.

Det handlade om stora företag som vart och ett hade många anställda. Det var klassiska företag och bransch-er som eftbransch-erhand hamnade i kris och försvann, först tex-tilindustrin – och till sist också varvsindustrin.

Få industriarbetare och ny befolkning

Idag får inte ens femton procent av Malmös befolkning sin försörjning genom tillverkningsindustri. Vår grann-stad Lund, den anrika och länge också den enda stora lärdomsstaden här i regionen, har idag en högre andel industrisysselsatta än den gamla industristaden Malmö.

Kulmen på Malmös förvandling kom i början på 1990-talet, då staden inom loppet av bara några år förlorade vart fjärde arbetstillfälle. Från en stad som dominerats av stora företag och industrier har Malmö omvandlats till en stad där en bra bit över 90 procent av företagen har fem anställda eller färre.

22

Samtidigt har Malmös befolkning förändrats i grun-den under grun-den senaste trettioårsperiogrun-den. På femton år, från 1970 till 1985, minskade sålunda stadens befolk-ning med ungefär 35 000, bara för att under de därpå följande femton åren, från 1985 till 2000, åter öka med i stort sett lika många. Men då med en helt ny samman-sättning.

Idag är Malmö en internationell, mångkulturell och mångspråkig stad. Med över 160 nationaliteter repre-senterade. Mer än var femte Malmöbo är född i ett annat land. Fyra av tio har utländsk bakgrund.

Så stora förändringar på kort tid – både när det gäller strukturen på arbetsmarknaden och när det gäller befolkningssammansättningen – skapar självfallet helt nya förutsättningar för Malmös fortsatta utveckling och ett mycket stort omvandlingstryck. Nya problem, förvis-so, men i kombination med något betydligt mer angenämt och hoppfullt – nya möjligheter!

Hävstång för utveckling

När vi i mitten av 1990-talet formulerade visionen om ett nytt och annorlunda Malmö angav vi just kunskapen som en avgörande hävstång för utvecklingen.

På den basen och med den visionen byggde vi vidare i vår egen organisation – med satsningar i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

Men också i resten av Malmö – med vuxenutbildning och kunskapslyft.

Här kommer Malmö högskola, med egen identitet och stark självkänsla, in som en viktig och avgörande kom-ponent.

I direktiven till dem som skulle forma den nya högskolan beskrevs också karaktärsdrag som skulle vara viktiga utgångspunkter.

Där beskrevs strukturomvandlingen, där fanns den regionala tänkta utvecklingen som en fond, som skulle prägla utvecklingen av en egen identitet. Här i Malmö framstod tydligt hur nödvändigt det var att utveckla strategier för ett livslångt lärande. Många malmöbor kunde vittna om hur starkt omvandlingen påverkar det egna livet, möjligheterna att göra nytt, behovet av att

23

förvärva nya kunskaper för att kunna ta vara på dessa möjligheter.

Men många nya verksamheter visade också att det som efterfrågades i form av ny kunskap, annan kompe-tens, inte automatiskt gick att facka in i den traditionel-la utbildningsvärlden. Tvärvetenskaplighet blev mer än ett honnörsord, det blev själva den struktur som hög-skolan skulle byggas kring.

Bilden av Malmö har ändrats

Malmö högskola har på kort tid kunnat växa till när-mare 20 000 studenter. Högskolan har samtidigt blivit en av Malmös största arbetsplatser med mer än tusen anställda.

Högskolan har därmed till stor del redan blivit den betydande resurs för Malmö som det också talas om i universitetsansökan. Där står nämligen att ”Högskolans uppdrag innebär att verksamheten ska vara ett stöd för en positiv samhällsutveckling”.

Jag hävdar att detta uppdrag redan har inletts på ett framgångsrikt sätt.

Malmö högskola är alltså idag inte bara en av Malmös största arbetsplatser.

Malmö högskola har heller inte bara bidragit till en förändrad bild av Malmö – till bilden av studentstaden, staden med en yngre befolkning och med ett rikare ute-liv.

Vidare handlar det inte enbart om en rent fysisk föränd-ring, där stora delar av Kockumsområdet har blivit en kunskapsindustri, i dess allra bästa bemärkelse, som ersatt den gamla verkstadsindustrin.

Nej, vad Malmö högskola framför allt har bidragit till är att göra Malmö till en kunskapsstad. En stad där pes-simismen från krisåren på 1990-talet, mycket tack vare detta, nu har förvandlats till optimism och framtidstro.

Malmö är på väg att resa sig ur depression och arbets-löshet.

Kunskap har varit och är en viktig nyckel i den processen. Det är som en sådan nyckel Malmö högskola har sin viktiga roll i den fortsatta utvecklingen av Malmö. Men för att klara detta måste det hela tiden föras ett

24

aktivt arbete för en utveckling där förändring är kän-netecknet. Malmö kommer att fortsätta förändras, pre-cis som resten av det omgivande samhället.

Så även om Malmö högskola prisas för att bättre än andra ha klarat mål om mångfald i rekryteringen, även om studenttillströmningen fortsatt är god jämfört med flera andra högskolor, så går det inte att slå sig till ro. Här rör det sig trots allt om yttre ramar.

Det är alltså ingen konsolidering av vunna positioner som väntar, det är i stället fortsatt hårt arbete med att förändra attityder till den egna kunskapens värde i förhållande till andras.

Gäststudent kontra invandrare

– vad är skillnaden?

I den internationella värld som är Malmö riskerar man alltid att det kommer att märkas om attityden till en gäststudent skiljer sig från attityden till en invandrare. Den ene en inbjuden gäst vars kunskaper tas för givna, den andre en person där vi letar speciallösningar, efter-som det saknas ”allmän behörighet”. Den ene en stu-dent som vi vet kommer att kosta extra resurser, men som vi är beredda att satsa på i internationalismens namn, den andre en invandrare för vilkens räkning vi

25

söker extra resurser för att klara av att härbärgera i vår organisation.

I Malmö riskerar vi dock att avslöjas. För de här per-sonerna kan komma från samma land, från samma insti-tution, från samma examinatorer.

Men de behandlas totalt olika när vi möter dem.

Ompröva vem som ska få

kompetens-utbildning på statens bekostnad

Likaså kan inget område undgå att påverkas av arbets-marknadens förändringar. Men än så länge saknas, enligt min mening, en grundläggande analys av på vilket sätt kunskapsinnehållets förändringar i arbetslivet inverkar på utformningen av de kurser som har karaktären av fortbildning och kompetensutveckling. Där är det idag så att nästan allt, som finansieras av de resurser hög-skolan får för sitt grundutbildningsuppdrag, riktar sig till de yrkeskategorier som högskolan har haft som stu-denter. Annan utbildning ska helst säljas som uppdrags-utbildning och därmed finansieras av arbetsgivarna. En hållning som inte kan försvaras av en högskola som gör anspråk på att leva i takt med det omgivande samhället.

Så mycket är bra, men mycket återstår

När stambanan en gång i tiden drogs till Malmö innebar det en infrastrukturell förändring som, hävdar många, bildade grunden till åtskilliga framgångrika decennier i stadens moderna historia.

Malmö högskola har idag samma potential, hävdar jag.

Den kan bli den infrastrukturella förändring som lägger grunden för åtskilliga framgångsrika decennier framöver.

Om vi förmår att utnyttja den.

Kent Andersson (s) är

kommunal-råd med särskilt ansvar för

utbild-nings-, integrations- och

arbets-marknadsfrågorna i Malmö.

26

D

en malmöitiska identiteten, om den nu finns, bör ses i ljuset av stadens historia och geografiska läge. Visserligen består identitetsuppbyggnad av mycket mer än historia och geografi, men det är mänskliga handlin-gar och identifierbara händelser som medverkar till att göra en plats unik, vilket har betydelse för den sam-hörighetskänsla som kan uppstå med platsen som gemen-sam referenspunkt. Samtidigt formas identiteten av sociala relationer som präglas av nutidens intryck och influenser.

Därtill formas identitetsuppbyggnaden genom att bevara meningsfulla sammanhang som är bestående över tid. Tidsaspekten är relativ och för den enskilde handlar det om upplevelser och minnen från en urskiljbar tidspe-riod av Malmös historia som allt sedan trettonhun-dratalet betecknats stad.

Grushög

Befolkningsmässigt är Malmö Sveriges tredje stad, vilket kan tyckas utgöra en bas för beteckningen storstad. I internationellt avseende blir dock Malmö en småstad eller en by med urbana drag. Visserligen kan malmöbon med sikte på Köpenhamn berömma sig av att bo i ett storstadsområde, vilket förändrar bilden av Sveriges peri-fera småstad till en del av en centralt belägen storstad. I och för sig är stadens storhet inget nytt fenomen. Under femtonhundratalet var Malmö så pass stor att den tävlade med huvudstaden Köpenhamn.1_{Det skall villigt}

Margareta Popoola

Så konstrueras Malmös identitet

Vad är det som formar Malmös identitet? I den här artikeln går Margareta Popoola bakåt i historien och ser på förbindelser mellan Sverige och Danmark. Tar upp språkets betydelse för identitetskapande. Och samtidigt gör hon kopplingar och jämförelser med dagens mångfacetterade Malmö.

27

erkännas att jämförelsen blir lite haltande eftersom medeltidens städer, enligt dagens mått mätt snarare hand-lade om mindre orter. För Malmös del handhand-lade det om ett tusental personer och Malmös försvunna storhet kan rymmas inom kanalen där turistbåten ”Rundan” avverkar hela Malmös medeltida storhet på en knapp halvtimme. Det verkar vara mer än en tanke att namnet Malmö kort och gott betyder ”grushög”.2

Förgrenat sig

Namnet antyder en oansenlighet som kanske inte är att skämmas för, men som turistattraktion kan däremot namnet ha en hämmande effekt. Ellenbogen är ett betyd-ligt pampigare namn som infördes på trettonhundratalet av tyska handelsmän. Namnet finns visserligen kvar, men numera som firmabeteckning för olika verksamheter. Malmö är den samlande beteckningen för den del som en gång i tiden hette Nedre Malmö, dagens äldre stads-del och Övra Malmö, för dagens malmöbo mer känt som Pildammsparken eller Pildammarna. Dessutom har nya områden inkorporerats och Malmö har förgrenat sig västerut, söderut och österut. Utvecklingen liknar Köpenhamns som också började sin stadsbildning vid kusten och sedan förgrenade sig i olika väderstreck inåt landet. Precis som Köpenhamn har Malmö spelat en his-torisk roll som centralort, en handelsplats och en plats för socialt och kulturellt utbyte som dagens visionärer eftersträvar. Idag har hoppet ställts till bron mellan Malmö och Köpenhamn, som färdigställdes efter decen-niers diskussioner och som på ett påtagligt sätt har konkretiserat den geografiska närheten mellan de his-toriskt besläktade städerna.

Det har ställts många förhoppningar till bron. Det har växt fram en bild av en sammanhållen Öresundsregion med referenspunkter i både Sverige och Danmark. Utbytet mellan Malmö och Köpenhamn skulle öka, men

2) Enligt Bengt Pamp (1988) kan Malmö härledas ur mala – här i betydelsen grus eller sand – vilket leder till översättningen grus- eller sandhög.

28

framför allt skulle Sveriges sydligare del och Själland kunna bli ett sammanhållet landområde. I den allmän-na euforin över brons färdigställande har Malmös expan-sionsmöjligheter framställts vara oändliga. Malmö skulle bli nyckeln till Danmark, men också till förnyelse och ökad tillväxt. Näringslivet skulle gynnas och hela regio-nen utvecklas. Danskar och svenskar skulle kunna bo och verka i olika delar av regionen utan att hindras av den gräns som skiljer nationerna åt.

Symbol för gemenskap

Bron har således blivit symbolen för en gemenskap mel-lan södra Sveriges och Danmarks östra mel-landområden där nationsgränsen förväntas minska i betydelse. Det är ett projekt som kräver synkronisering av ländernas lagstift-ning och regelsystem vilket har blivit en del av Öresunds-projektets ambitioner. Dessa ambitioner har sin mot-svarighet i anpassningen till EU vilket är ett större iden-titetsskapande samarbetsprojekt med paralleller i be-hovet av en större gemenskap än den som ryms inom nationernas uppbyggnad. I Öresundsregionen sker denna gemenskap ibland med hänvisning till ländernas geo-grafiska närhet, men också till en historisk samhörighet mellan Skåne och Danmark. Det är intressant att arbetet för att minska nationsgränsens betydelse sker med hjälp av att lyfta fram andra gränsdragningar mellan de skan-dinaviska länderna, i det här fallet historiska sådana som kan utgöra en grund för gemenskap och fungera som en identitetsskapande faktor.

I uppbyggnadsarbetet av den nya svensk- och dansk-präglade regionstillhörigheten är det nödvändigt att göra kopplingar till Köpenhamn och Själland men också till den skånska, och därmed den malmöitiska identiteten. Det är här intressant att peka på ländernas nationstill-hörigheter, den europeiska gemenskapen och historiska band mellan Skåne och Danmark. Det handlar om kon-struktion av en identitet, men också om dekonkon-struktion av dagens nationella band i syfte att rekonstruera en his-toriskt förankrad regional tillhörighet. Den öresunds-baserade identitetsuppbyggnaden kan liknas vid en färd i ett fordon som kräver en stor vindruta som ger god sikt

31

framåt och en funktionsduglig backspegel med möjlighet att se bakåt. Det handlar om framtid och historia på en och samma gång.

Från isolering till integration?

Framtiden bygger på förväntningar om ett samarbete mellan Sverige och Danmark. Här blir det intressant att skåningarna historiskt bedrivit ett omfattande utbyte med Danmark, men också med Tyskland. Fram till det svenska maktövertagandet under sextonhundratalet utbildades t.ex. det skånska prästerskapet i Köpenhamn och Rostock. Prästerskapets dåtida utbildningsorter kan ses som ett tecken på närvaron av den regionskänsla som eftersträvas inom dagens Öresundsprojekt. Gränsdrag-ningen från 1658 när Skåne, och därmed också Malmö, ställdes under svenskt styre blev emellertid startpunkten för nya influenser från Sverige. Skåne skulle kulturellt och ekonomiskt isoleras från Danmark och skåningar-na förbjöds att studera i Danmark.3_{Detta var}

bakgrun-den till inrättandet av Lunds universitet, som blev ett verktyg i dåtidens ackulturiseringsprojekt. Ambitionerna går idag i motsatt riktning och såväl Lunds universitet som Malmö högskola ingår i nätverket som utgör Öre-sundsuniversitets integrerande komponenter.

En framtida utveckling kan innebära att Sverige och Danmark får ett ökat utbyte av studenter, lärare och forskningsinsatser mellan länderna. Det utbyte som redan nu sker har ibland visat att språket ibland är ett hinder för en fullständig förståelse mellan de kommu-nicerande parterna. Det är inga oöverstigliga hinder och det skall påpekas att svårigheterna att förstå varandra över nationsgränsen på båda sidor om sundet inte enbart gäller danskar utanför Själland och svenskar utanför Sveriges södra regioner. Det är svårigheter som även berör skåningar och invånare i Själland. För att kunna skapa en språklig förståelse mellan svenska och danska krävs ibland en omväg genom engelskan. Skåningarnas bristande kunskaper i det danska språket får tillskrivas

32

den ackulturiseringsprocess som började under 1600-talet. Precis som i alla assimilationsprojekt utgjorde språket ett område som inte medgav några större kom-promisser. När Skåne blev svenskt samlades danska ABC-böcker och bönböcker in och ersattes av svenska. Skolungdomen skulle läsa Bibeln och sjunga psalmer på ren svenska.4_{Detta är åtgärder som relativt snabbt skulle}

kunnat utplåna skånskan som då var en del av danskan, men Bengt Pamp, docent i nordiska språk påpekar att det talade språket inte skall jämföras med dagens riksspråk i varken danskan eller svenskan.

Språkets betydelse

Egentligen är det väl omöjligt att med säkerhet kunna avgöra hur språket talades, det fanns ju inga bandspelare eller andra ljudupptagningar vid den tiden och skriv-språket följde inte alltid det talade skriv-språkets normer. Man kan anta att förändringarna främst berörde dem som hade skrivandet som yrke eller som en del av yrket där förändringarna blev mer påtagliga.5_{Indirekt fick dock}

förändringarna betydelse även för en större del av befolkningen. Stat och kyrka krävde att alla vuxna skulle kunna läsa och förstå de religiösa texterna.6 _Danska

böcker fick inte längre införas och prästerna förbjöds att predika på danska vilket ledde till gudstjänster som varken talades begripligt eller kunde förstås av menig-heten. Språket i predikstolen och framme vid altaret blev vad prästerna föreställde sig var svenska.7

Trots att svenska och danska är språkmässigt när-besläktade har historiska anteckningar visat att det kunde vara en problematisk situation för dem som avkrävdes ett nytt språkbruk. Ett exempel på detta var kyrkoherden Paul Ennertson, en av de siste bland de dansktrogna prästerna, som predikade på sitt eget

dansk-4) Frykman / Löfgren 1995:83 5) Pamp 1990:85

6) Nilsson / Pettersson 1993:169 7) Åberg 1958:125

33

skånska tungomål. Han tillhörde den grupp som antin-gen inte ville eller hade förmåga att anpassa sig till nyord-ningen. Han fick flera uppmaningar att övergå till sven-ska. Till slut blev han 1703 kallad till ett prästmöte i Lund för att hålla en svensk predikan. Misslyckandet lär ha varit totalt och han blev i alla prostars närvaro varnad för att ha predikat på ren danska.8_{Det var en}

form av språkligt förtryck som tillsammans med andra historiska omständigheter har lett till att ett begrepp som ”etnisk rensning” har kommit upp i debatten.9

Etnisk rensning nu och förr

Etnisk rensning har förknippats med folkmord i modern tid, vilket har vållat protester mot begreppets använd-ning. Det handlade inte om koncentrationsläger av den form som visades prov på under andra världskriget, det handlade inte heller om folkmord i den utsträckning som rapporterats från olika delar av världen med Balkan som ett näraliggande exempel. I sextonhundratalets Sydsverige handlade det om krig som för delar av befolkningen ledde till omflyttningar och ett mer eller mindre uttalat krav på anpassning till erövrarnas språkbruk och utbild-ningsväsende. Visserligen fanns under sextonhundra-talets krig mindre sofistikerade vapen än vad som kan frambringas idag. Trots detta finns ingen anledning att betvivla att även de krig som utspelade sig för några hun-dra år sedan gav upphov till lidande för dem som berördes, men frågan är i vilken utsträckning krigen utgjorde grund för större folkomflyttningar och huruvi-da folkomflyttningarna är att se som ett flyktingskap. Härom tvista de lärde.

Knud Fabricius, en forskare i Skåneländernas histo-ria, har beräknat att ca tio till tjugotusen skåningar för-flyttade sig över gränsen till Danmark under den sista delen av Skånes övergång.10 _{Beräkningarna har dock}

bemötts med en viss skepsis. Däremot tycks det råda

8) Ibid: 137 9) SDS 2000-05-14 10) Åberg 1958:109

34

större enighet om att högre tjänster i Skåne tillträdes av svenskar som begränsade det danska kulturella infly-tandet.11_{Förändringarna skedde inte utan motstånd. I}

Malmö omtalas t.ex. en sammansvärjning mot sven-skarna som när den upptäcktes resulterade i dödsdomar mot ledarna, dessutom konfiskerades det fängslade borgerskapets egendomar och delades ut till svenskar.

Utbytet av skåningar mot svenskar kan ha haft en viss betydelse för det möte mellan Skånestädernas ombud som guvernören Rutger von Ascheberg kallade till 1681. Majoriteten av mötesdeltagarna var nationellt härstam-mande tyskar eller svenskar. Malmö representerades av två inflyttade borgmästare, den tyskfödde Signiund Aschenborn och den svenskfödde Lars Törnskiär. Stadens två skånskfödda borgmästare deltog däremot inte i mötet. Resultatet av mötet var att företrädarna för de skånska städerna begärde att få införa svensk lag.12

Med svenska talesmän för de skånska städerna var denna begäran, med facit i hand, knappast uppseendeväckande. Det tycks ha varit fråga om ett tjuv- och rackarspel i klassiskt manér, som i det här fallet resulterade i att skåningarna, åtminstone vid det här historiskt viktiga tillfället var exkluderade från den politiska processens arena.

Dagens invandrare som

de historiska skåningarna

I dagens Malmö är det invandrarna som antagit de his-toriska skåningarnas roll. De bor och verkar i staden, men är i flera avseenden exkluderade från den politiska arenan och de förvaltningsmässiga positionerna. Det handlar inte om förbud, eller uteslutning i ordens strik-ta betydelse. Sedan 1986 finns lagstiftning som förbjud-er diskriminförbjud-ering på etnisk grund.13_{Trots lagstiftningen}

och kravet på mångfaldsplaner är invandrare, i förhål-lande till andelen av folkmängden, underrepresenterade

11) Ibid:109

12) Fosie – från socken till inkorporering 1997:169-177 13) Lagstiftningen mot etnisk diskriminering §1

35

inom de offentliga organens ledande befattningar.14

Orsakerna kan vara många. Det finns inga enkla förk-laringar men det finns anledning att misstänka att det bland möjliga orsaker också handlar om effekterna av ett vi och dem perspektiv som ger ett urval av svenskar på en större andel av ledande poster. Precis som under försvenskningsperiodens tid handlar det nu om att en urskiljbar del av befolkningen som skall lära sig ”någor-lunda” svenska, enligt Lars Lejonborgs argumentation i 2002 års valdebatts sista skälvande timmar.15

Kravet på god svenska – anor långt tillbaka

Kravet på svenska vid medborgarskap framfördes som ett led i en debatt om invandrares ställning och integra-tion i samhället. Lite spetsfundigt kan det konstateras att kravet framfördes som ett svar på arbetslöshet, trång-boddhet och andra svårigheter som urskiljbara delar av befolkningen är berörda av. I ett historiskt perspektiv var det knappast ett integrationspolitiskt nytänkande. Krav på svenska som det bärande språket kommunika-tion med majoritetsbefolkningen är ett krav som har anor långt tillbaka. En anekdot med Karl X Gustav, som har förevigats i en staty på Stortorget, låter berätta att han i en dispyt med Gustav Horn – en av trettioåriga

14) En studie (1996 av statsvetaren Jabar Amin) visade en påtaglig underrepresentation av invandrare i kommun-fullmäktige runt om i landet. Endast 8,7 procent av alla kommunfullmäktigeledamöter hade invandrarbakgrund och bland de högre tjänstemännen hade endast 11 pro-cent invandrarbakgrund. Det är svårt att säga hur upp-gifterna fördelar sig idag och överfört till Malmö, men det finns ingenting som tyder på att det skett några dra-matiska förändringar som ökat invandrares representation inom kommunfullmäktige eller bland kommunens högre tjänstemän. Se: http://skolan.presstext.prb.se 2002-10-14. 15) Leijonborgs argumentation byggde på en av punkterna i

Folkpartiets förslag till ny integrationspolitik som först presenterades den 3 augusti vid Gränsö slott i Västervik (bakgrunden till språkkravet sammanfattat av Peter Danielsson i DN 20002-10-01.)

36

krigets generaler – krävdes på att precisera sig ”på god svenska, ty italienska (latin) duger inte”.16_Anspelningen

på latin visar att det har funnits alternativa språkbruk som har använts jämte svenskan i olika sammanhang. Med de regionala och lokala tillhörigheter Sverige kan uppvisa är det intressant att försöka precisera vilken form av svenska som skall betraktas vara god, eller ”någorlunda”.

Skånska är en del av dagens svenska språkdräkt, även om begrepp och uttal för en uppsvensk kan vara helt obegriplig. Lars Welinder som har sammanställt en par-lör för skånsk resa påpekar t.ex. att det inte är självklart för en icke skåning att begripa att ordet säkert kan bety-da kanske, att oförarglig är detsamma som förarglig och att försumma någon snarare betyder att uppehålla någon än att glömma bort någon.17_{I det skånska tungomålet}

finns det också en hel del ord och uttryck som inte finns i svenskan men som sammanfaller med danskan. Uttalet gör emellertid att dansken inte förstår vad skåningen försöker säga och människor utanför de sydsvenska regionerna har inga språkmässiga referenspunkter till t.ex. ”stickelsbär” (krusbär) eller pantofflor (potatis). Ett ord som ”grina” betyder gråta i andra delar av lan-det, men i Skåne betyder lan-det, precis som i danskan, att skratta. Även uttalet med paralleller i danskan kan skön-jas på den skånska landsbygden. På sina håll blir vägen ”vajjen”, regnet blir ”rajned” och magen blir ”mavven”. Det är uttal som skiljer sig från svenskan men finner sina motsvarigheter på andra sidan sundet.

Det är förmodligen denna språkmässiga varians som har lett till den skämtsamma beteckningen ”reservdansk” för skåningar. Det finns dock ingen anledning att över-driva den språkliga variansen. Även på andra håll i landet finns det tungomål som avviker från den uppsvenska eller högsvenska varianten. I Skåne har emellertid den språkliga utvecklingen förvandlats från att ha varit en östdansk variant till en sydsvensk dialekt. Det är

16) Åberg 1958:17 17) Welinder1994:5

37

intressant att även bornholmskan kan räknas till de syd-svenska tungomålen.18_{Ur ett annat perspektiv är det kanske}

de sydsvenska dialekterna som tillhör östdanskans tungomål.19

Kategoriseringen i östdanska eller sydsvenska språk kan te sig som smått löjeväckande, men i ett minoritets-perspektiv är den språkliga bestämningen högst intres-sant. Med bestämning av skånskan som en östdansk variant i Sverige uppkommer ett minoritetsförhållande i likhet med tornedalingarna i Sveriges norra delar eller Schlezwig-Holstein i Danmarks södra regioner. Det är här fråga om språkliga avvikelser, som trots en allmänt uppfattad norm, inte efterliknar svenskans högspråkli-ga ideal. Med utgångspunkt från den sydsvenska vari-anten i förhållande till danskan blir resultatet likartat. Det är en variant av språket som inte heller här kan ingå i föreställningen om god och vårdad danska. Inte ens köpenhamnare förmår alltid att förstå språket på andra sidan sundet. Det är inte heller helt ovanligt att danskar säger sig lättare förstå uppsvenskar än skåningar vilket, åtminstone språkligt, isolerar sydsvensken alternativt den historiske östdansken.

Ursprung, språk och identitet

Den språkliga isoleringen har i ett svenskt nationellt per-spektiv visat sig genom att det under lång tid funnits ett direkt avvisande till de språkliga varianter som talas i landets södra delar. I och för sig har detta avvisande inte varit en isolerad företeelse som endast har berört skåningar, det har även gällt andra variationer av språket som mer eller mindre avvikit från den allmänt accepter-ade språknormen. Under åtminstone sextio- och sjuttio-talet hände det att det följde en textremsa med inter-vjuade skåningars uttalande i TV. Det har skett en del förändringar och Tina Nordström förklarar idag stolt att det fanns förslag på att texta hennes matprogram i TV, men att hon avböjde och att detta har lett till att

18) Bonniers Lexikon 2000 19) Lilla Uppslagsboken 1959

38

norrlänningar har lärt sig skånska.20_{Det är tveksamt om}

norrlänningar verkligen lärt sig skånska, men diskussio-nen pekar på att skåningar i olika sammanhang betrak-tas vara språkligt handikappade. De riskerar att ständigt utsättas för korrektion av självutnämnda logopeder med sina egna språkmässiga och dialektala referensramar som utgångspunkt.

Det är kanske denna korrektion som gör att skånska barn i sina rollspel av mamma, pappa, barn eller andra lekar som kräver en viss föreställningsförmåga ofta använder sig av en oidentifierbar uppsvensk dialekt. Denna dialekt brukar också användas vid sångövningar med ett hopprep som provisorisk mikrofon. Själv minns jag skolans sångtimmar där vi barn, likt sextonhun-dratalets prästerskap sjöng på vad vi trodde var rikssven-ska. Det var nationalsången, kungssången och små käcka visor om landsbygdens röda stugor och vita knutar, som jag aldrig sett mer än på bild. I min verklighet var husen på landet vita, ofta byggda runt en gård så att blåsten hade svårt att leta sig in. Det var skånelängor av den gamla hederliga sorten, låga byggnader med vitkalkade väggar. De skilde sig helt från de höghus i Rosengård, som gränsar till Inre Ringvägen och som begåvats med namnet ”Skånelängan”. Vid anblicken av dessa betong-skapelser så krävs det sannerligen en hel del fantasi för att kunna rättfärdiga namnet. Det är emellertid intres-sant att namnet på en del av miljonprogrammets bostads-bestånd i Malmö, som nog måste ses som en del av ett större svenskt välfärdsprojekt, kläs i en skånsk identitet.

Skåningar, malmöiter och andra minoriteter

Det vanliga är att den skånska identiteten underställs den svenska. Konstruktionen av den svenska identiteten, byggs upp redan från barnsben genom TV, radio eller sagoböcker. I skolan förmedlas bilder av framstående män och kvinnor (mest män). Svenska kungar och drott-ningar avlöser varandra. Från Gustav Vasa till Gustav VI Adolf, Erik XIV och ärtsoppan, Bernadotterna och

39

prinsessorna. Allt behandlas med den största nit, krigen mellan Sverige och Danmark har sitt utrymme i barnens historieböcker vilket inte betyder att den danska histo-rien har någon given plats. Skåningarnas historia har blivit svenskarnas minnen och traditioner, vilket det ju också är. Samtidigt finns det ju en del av skåningarnas historia, som ohjälpligt hör samman med Danmark. Det senare är speciellt intressant med tanke på den minoritetsstatus som tilldelats samer, judar, sverigefinnar, tornedalingar och romer. En av de tankar som finns bakom minoritetsstatusen är just att dessa grupper skall kunna ta del av sin egen historia och att denna kunskap också skall få en allmän spridning. Det är kunskap som kan vara en del av en positiv identitetsuppbyggnad. Detta är en bild som skåneaktivister tagit fasta på när de age-rat för att Skåne skulle tilldelas minoritetsstatus.

Alla håller inte med

I diskussionen om vilka som skulle utses vara minoriteter har inte skåningarna betraktats utgöra en distinkt folk-grupp, varken språkligt eller kulturellt i förhållande till andra svenskar. Detta är ett argument som inte alla håller med om och Skåne är representerat vid UNPO (Un-represented Nations and Peoples Organisations), ett internationellt forum för ockuperade nationer, inhems-ka folkgrupper och minoriteter.21_{Här är skåningarna}

representerade tillsammans med folkgrupper som lever i Kosova, den albanska minoriteten i Makedonien, den grekiska minoriteten i Albanien och aborigins i Aust-ralien m.fl. De tillhör alla mer eller mindre kända minoriteter runt om i världen. På en punkt är deras situ-ation likartad. Inom de kategorier som minoriteterna representerar finns alltid människor som kräver särbe-handling som ett verktyg för erkännande. De kräver sär-behandling för att kunna åtnjuta likvärdig respekt med majoritetsbefolkningen eller andra minoriteter.

Applicerat på Malmö med invandrare från olika världsdelar och med skilda kulturella och religiösa

40

rensramar finns många människor som i konkurrens med den svenska majoritetsbefolkningen riskerar att inte bli respekterade och erkända. Här blir skåningarna endast en av flera kulturella tillhörigheter som i den här jämförelsen blir både majoritet och minoritet på en och samma gång. Genom att tillhöra den svenska befolknin-gen är skåningarna en del av majoriteten och befolknin-genom att peka på den historiska samhörigheten med Danmark utgör skåningarna en minoritet i förhållande till den övriga svenska befolkningen. Med ett annat synsätt skulle den skånska identiteten kunna rymma tillhörig-heter utanför den geografiskt urskiljbara regionen. På samma sätt som african-american och bindestreckssven-skar har blivit begrepp så skulle man kunna tala om bindestrecksskåningar eller bindestrecksmalmöiter. En person med föräldrar i Strömstad men uppväxt i Malmö skulle kunna utgöra bilden av en bindestrecksmalmöit. På ett liknande sätt skulle en person med libanesiska föräldrar uppväxt i Eksjö och bosatt i Malmö kunna känna sig som en libanesisk malmöit med rötterna i Eksjö, alternativt som en svensk malmöit med rötterna i Beirut och Eksjö. Det finns således en mängd kulturella särarter med ursprung i Skåne och den skånska särarten som en av komponenterna i identitetsuppbyggnaden.

Den malmöitiska andan bland

lokala och globala malmöbor

Bland dem som antagit en skånsk, för att inte säga en malmöitisk framtoning framträder namn som Dallas (Diabaté Dialy Mory) och Stippes (Stjepan Rasic) som tillsammans med Mikael Wiehe, Jaques Werup m.fl. har bidragit till att ge Malmö en profil. Dallas ungdoms-arbete har väckt beundran, frågan är om han inte också motverkar en begynnande islamofobi genom att presen-tera sig för en större publik som radiopratare och före-dragshållare. Han har visat att det är fullt möjligt att förena islam med sill och ”äggapickning på skånskt vis”. Stippes, en annan välkänd malmöprofil har visat att det går att äta starkt kryddad korv till moset. Idag avslutas många av malmöbornas utekvällar på Stippes som har blivit ett begrepp för ungdomar, hemlösa och andra som

42

rör sig runt Triangeln.

Stippes som samlingspunkt för olika delar av Malmös befolkning påminner om att människors klassbakgrund, på samma sätt som kultur i betydelsen etnicitet, språk och nation är delar av identitetsuppbyggnaden. Klass-tillhörighet i betydelsen sociala positioner och ekonom-iska och materiella tillgångar kan visserligen också forma kulturella referensramar, men de är knappast allmängilti-ga för hela befolkningsgrupper med etnicitet som kän-netecken. För den större delen av befolkningen finns en diskrepans mellan den egna bakgrunden och de egna lev-nadsvillkoren ställt i relation till de bilder av överklassen, oavsett etnisk tillhörighet, som förmedlas. Det kan handla om nyrika ”börsklippare” eller människor med ursprung från anrika familjer med blodsband till skånska stor-bönder eller grevar och baroner. Oavsett de skånska attributen kan det inte bortses från att den kollektiva identitet som förmedlas genom de historiska hövdingar-nas beslut och den nya överklassens leverne inte nödvän-digtvis är uppbyggande för de större delar av befolknin-gen som har en annan social bakgrund än de vars histo-ria och levnadsbeskrivningar de tvingas ta del av.

Ett historiskt avlägset men tydligt exempel på disk-repansen mellan olika delar av befolkningen är den pro-cession av tiggare i sjuttonhundratalets Malmö, som begränsades i sitt bettlande till fredagarna. De hade för-modligen andra erfarenheter än de av stadens äldste som övervakade utdelningen av pengar och bröd vid rådhuset under lördagseftermiddagen.22_{Idag ger bilden av}

musikan-terna vid Södergatan en historisk association till sjutton-hundratalets procession av tiggare med ståtaregubben i spetsen. Visserligen förmedlar kanske musikanterna glädje vilket knappast tiggarna gjorde. De sågs nog snarare som ett gissel av dem som besvärades av

böner-22) Under 1730-talet infördes restriktioner mot stadens tiggare som dock inte hade önskad effekt och 1742 uppgjordes en ny tiggarelängd samtidigt som tiggeriet förbjöds. Malmö stads fattigvårds 150-åriga historia 1956:16–22.

43

na om pengar och mat för att lindra hungrande magar. Framtidens fattigvårdsförordningar och utvecklingen under de århundraden som följde förändrade visserligen gatubilden och dagens Malmö ser inte ut som gårdagens.

Dagens Malmö annorlunda

Det har växt fram nya bilder av Malmös befolkning vilket inte hindrar att dagens malmöbo kan dela min-nen med tidigare generationer. Med hjälp av författare som Herta Wirén, Mary Andersson och Fredrik Ekelund finns det möjlighet att ta del av olika generationers erfarenheter. De låter oss ta del av malmöbors vardag från skilda epoker. Det är inte överklassens berättelser som är vägledande. Det är malmöbilder som ger en aning om levnadsförhållanden under förra seklet, från århun-dradets början och fram till nutid.

Fredrik Ekelund har i sina skildringar av Malmö försökt att fånga den malmöitiska identiteten genom att ge uttryck för språket i skriftspråk vilket tillhör ovanlig-heterna.23_{Ekelunds berättelser utspelar sig under senare}

delen av nittonhundratalet och det går att följa berät-telserna från söder till norr och från öster till väster. I likhet med Mary Anderssons berättelser utspelar sig

hän-23) Ekelunds ansträngningar att förmedla sina berättelser på malmöitiska (t.ex. Nina och Sundet m.fl.) kan jämföras med Birgit Lindströms berättelser från Österlen (Scanias förlag). Lindström, precis som Ekelund, har förmedlat sina berättelser på ett skånskt skriftspråk vilket är ovan-ligt och i ärlighetens namn ganska ansträngande att läsa. Den österleninfluerade och malmöitiska varianten av skånska som skriftspråk är emellertid intressant ur minoritetssynpunkt. De skriftmässiga försöken visar på de svårigheter som även andra minoriteter upplever. Romani har t.ex. flera olika språkliga varianser och det är inte helt självklart vilken språklig särart som skall vara vägledande när skriftspråket formas. Svårigheterna har sina paralleller i andra minoritetsspråk och Ingmar Söhrman, romanist vid Göteborgs universitet ger i en artikel om rätoromanskan i Schweiz en intressant skildring av kampen om ett nationellt och officiellt er-kännande av ett minoritetsspråk (Söhrman 1999:49).

44

delsernas centrum runt ”vanliga” människor som många har lätt att identifiera sig med. Anderssons litterära alster har också framställts i en teateruppsättning med samma namn som boken ”Dåliga människor” (1999). Mikael Wiehe, ibland omnämnd som stadens egen son, har kom-ponerat musiken. Förutom sitt musicerande har Wiehe också gjort sig känd för sitt internationella engagemang. Det internationella engagemanget hindrade inte att han i ett TV-program med uppenbar förtjusning berättade om arbetet med rollbesättningen till ”Dåliga människor” där skådespelarna krävdes på att kunna behärska skån-ska i sång och tal.24_{Wiehe visade att det går att bygga}

upp en identitet med Malmö och världen i fokus på en och samma gång.

”Sicka fubickar”

Jaques Werup, poet och författare är en annan av stadens söner som i likhet med Mary Andersson och Herta Wirén, försökt fånga den malmöitiska atmosfären. I sin bok ”hemstaden” har han försök fånga den malmöitiska andan genom att peka på en framtoning av självklar, inte ovänlig arrogans. En av Werups berättelser handlar om en resa som han gjorde till colombianska Amazonas med en god vän. Ett skyfall tvingade dem att söka skydd då en grupp nakna människor, högljudda och gestikul-erande, dök upp från ingenstans. Werup beskriver sin egen rädsla och kamratens bryska avfärdande med orden ”Sicka fubickar ni e” (sådana dumhuvuden ni är). Det fanns helt enkelt inget att förskräckas över, det var svårt att rubba malmöitens självklara orientering oavsett om han befann sig på Södergatan eller i Amazonas.

Werups beskrivningar av den malmöitiska andan väck-er många igenkännande leenden. Samtidigt finns det säk-ert lika många malmöbor som inte känner igen sig, kanske speciellt inte om malmöbon ifråga har sina röt-ter i Colombia eller i de trakröt-ter där berättelsen utspelar sig. Berättelsen kan tolkas enligt andra referensramar än de som Werup haft i åtanke och därmed försvinner

45

den humoristiska ansatsen i hans berättelser, vilket inte betyder att varken de eller Werups gode vän är mindre malmöbor för det. Det visar bara att det finns många malmöitiska referensramar. Varje plats och befolkning har sin egen historia. Detta är knappast ett kontrover-siellt påstående i sig. Det blir emellertid mer problema-tiskt när urskiljbara platser och befolkningar pekas ut och genom sin historia antyds vara innehavare av speciel-la särdrag. Särdragen kan vara mer eller mindre sympa-tiska. Genom den sympati särdragen väcker kan också enskilda individer vara mer eller mindre benägna att till-skriva sig själva de förmodade attributen i fråga eller förkasta de generaliseringar som känns främmande för den egna identitetsupplevelsen. På det här sättet kan var och en definiera sig själv och andra som skåning, fub-bick eller genuin malmöit.

Litteratur:

Ahlström, Tore (1976) Boken om Skåne. Liber läromedel. Andersson, Mary (1999) Dåliga mänskor. Malmö

musik-teater.

Bjurling, Oscar (1956) Malmö stads fattigvårds 150-åriga

historia (1806–1956). Malmö stads fattigvårdsstyrelse.

Bourdieu, Pierre (1991) Kultur och kritik. Göteborg: Daidalos.

Ehn, Billy / Frykman, Jonas / Löfgren, Orvar (1993)

Försvenskningen av Sverige. Stockholm: Natur och Kultur.

Ekelund, Fredrik (1999) Nina och sundet. Bonniers förlag. Dagens Nyheter 2002-07-02.

Dagens Nyheter 2002-10-01.

Margareta Popoola är

universitets-lektor på området IMER,

Internationell Migration och Etniska

Relationer, vid Malmö högskola.

46

Fosie från socken till inkorporering (1997) Fosie

stadsdels-förvaltning i samverkan med Malmö Fornminnesförening, Limhamns musiförening och Malmö museer.

Lindström, Birgit (Okänt årtal) Når di e böst ude. Berättelser och dikter från Österlen: Scania.

Hultman, Tor G Språket, skolan och makten ingår i: Bergh, Birger / Teleman, Ulf (red.) (1990) Språkets makt. Lund: University Press.

Nilsson, Anders / Pettersson, Lars Utbildning, ekonomisk

omvandling och tillväxt ingår i: Äventyret Sverige. En ekonomisk och social historia: Bokförlaget Bra Böcker. Malmö stads fattigvårds 150-åriga historia (1956) Malmö

stads fattigvårdsstyrelse.

Pamp, Bengt Skånskan och makterna ingår i: Bergh, Birger / Teleman, Ulf (red.) (1990) Språkets makt. Lund: University Press.

Söhrman, Ingmar (1999) Från nationellt till officiellt språk.

Om rätoromanskans nya status och dess ställning i Schweiz. Ingår i: Migration och mångfald (1999)

Centrum för multietnisk forskning.

Pamp, Bengt (1988) Skånska orter och ord: Corona. Sydsvenska Dagbladet 2000-05-14

Taylor, Charles (1994) Det mångkulturella samhället och

erkännandets politik. Göteborg: Daidalos.

Welinder, Lars (1994) Parlör för skånsk resa: Corona. Werup, Jaques (1982) Hemstaden. Stockholm: Alba förlag. Åberg, Alf (1958) När Skåne blev svenskt.

Halmstad: LTs förlag. Internet:

http://www.unpo.org/ 2002-10-02 http://skolan.presstext.prb.se 2002-10-14