Vad händer efter döden morfar? Hur barnlitteratur kan användas som stöd i samtal om döden

51 

Full text

(1)

ÖREBRO UNIVERSITET

Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 Svenska språket

Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning f-3, 15 högskolepoäng VT 2020

Vad händer efter döden morfar?

Hur barnlitteratur kan användas som stöd i samtal om döden

Linda Brattström & Moa Talbäck

(2)

Abstract

ÖREBRO UNIVERSITET

Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 Svenska språket

Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning f-3, 15 högskolepoäng VT 2020 Titel: Vad händer efter döden morfar? Hur barnlitteratur kan användas som stöd i samtal om döden.

Författare: Linda Brattström och Moa Talbäck

Döden kan ses som ett tabubelagt och skämmande ämne som både vuxna och barn har svårt att prata om. För att inte uppröra barnet undviker ofta vuxna att prata om döden vilket bidrar till att barnen även tar avstånd ifrån ämnet. Studier visar att barn behöver få ventilera frågor om döden med en vuxen och därför kan det vara bra att bemöta dessa frågor i skolan. Böcker kan även utveckla barns förståelse om döden och användas som stöd i undervisningen.

Uppsatsen ämne väcker intresse då barn funderar mycket kring döden och som blivande lärare ses det därför som viktigt att få kunskap om hur man ska bemöta barns frågor.

Följande uppsats syftar därför till att undersöka hur temat döden gestaltas i barnböcker och hur barns sorg kommer till uttryck i relation till ämnet. Det är av vikt att som blivande lärare hitta verktyg för att kunna samtala om döden med våra blivande elever samt få kunskap kring hur vi kan använda oss av böcker som stöd i arbetet. Bakgrunden i arbetet redogör därför för hur barns sorg kan komma till uttryck och varför böcker är bra, både när det gäller

kunskapsutveckling och som stöd i samtal om svåra ämnen. Eftersom uppsatsen syftar till att undersöka hur döden gestaltas i barnböcker har Uppe bland molnen av Matilda Salmén och Lilla grodan, morfar och döden av Julia Groth valts ut som analysobjekt. Studiens analys präglas av Maria Laukka och Ulla Rhedins tillvägagångsätt för att belysa hur döden har gestaltats i de utvalda bilderböckerna.

Studiens resultat visar på att böcker kan fungera som en bra arbetsmetod för att hjälpa både barn och lärare i ett undervisningssammanhang, likaså vara ett bra samtalsstöd. Samtal kan hjälpa barn att få uttrycka sina tankar om döden för att främja den läkande processen när barnet har drabbats av sorg. Det kan också fungera som ett stöd för vuxna för att hantera olika livsfrågor som barnet har. I relation till vår analys har resultaten diskuterats utifrån tankar

(3)

inför vår blivande yrkesroll. Hur kan vi använda böcker som stöd vid samtal om döden? Och Hur kan vi belysa ämnet på ett effektivt sätt?

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1 1.1Syfte ... 1 1.2 Frågeställningar ... 2 1.3 Disposition ... 2 2. Litteraturgenomgång ... 4 2.1 Tidigare forskning ... 4 2.2 Bakgrundslitteratur ... 5 2.3 Litteratur – boksamtal ... 7 2.4 Litteratur – metodavsnitt ... 7 3. Begrepp ... 9 3.1 Döden ... 9 3.2 Tema ... 9 3.3 Bilderbok ... 10 4. Metod ... 10 4.1 Urval ... 10 4.2 Ålder ... 10 4.3 Tema ... 11 4.4 Inriktning ... 11 5. Bakgrund ... 12 5.1 Barns sorg ... 12 5.2 Barnlitteraturens betydelse ... 13

5.3 Varför är böcker bra? ... 14

5.4 Boksamtal ... 16

6. Presentation av analysaspekter ... 19

6.1 Ikonotext ... 19

6.2 Färg och valör ... 19

6.3 Rum ... 20

6.4 Gestalter, personer och barnet ... 20

6.5 Rörelseriktning och komposition ... 20

7. Författarpresentation ... 21

8. Analys ... 22

(5)

8.2 Lilla grodan, morfar och döden ... 30

9. En författarjämförelse ... 39

10. Didaktisk diskussion ... 40

11. Avslutande reflektioner ... 43

11.1 Styrkor och svagheter ... 43

(6)

1

1. Inledning

Döden är en naturlig del av alla människors verklighet och liv. För barn kan döden innebära en sorg, samtidigt som den kan upplevas som ett skrämmande fenomen att samtala om. Pedagogen Sis Foster redogör i boken Barn, död och sorg: om barn i sörjande familjer, att vuxna ofta har en större förståelse kring fenomenet döden. Samtidigt avstår ofta vuxna från att prata med barn om döden då barnen ibland kan uppfatta döden som ett abstrakt fenomen (Foster, 1990, s.55). Vuxna kan därför förstå döden som ett svårt samtalsämne som de ibland önskar undvika för att inte uppröra barnet då det kan väcka svåra och komplicerade frågor. Trots detta beskriver pedagogen Sven Hartman i boken Barns tankar om livet att barnet kan ha en önskan om att prata om döden, men undviker att ställa frågor då de känner den

osäkerheten som vissa vuxna förmedlar. Detta kan innebära att ett dödsfall kan bli ännu mer svårt att hantera för ett barn då denne inte får möjlighet att utrycka sina känslor och tankar kring det som hänt (Hartman, 1994, s.136). Därför är det viktigt att vuxna tar sig tid att prata med barn om döden, trots att det ibland kan kännas tungt.

När ett dödsfall sker inom familjen kan skolan vara barnets trygga plats där de vardagliga rutinerna kvarstår samtidigt som barnets privatliv har förändrats. När vuxna undviker att prata med barn om döden kan barnen sakna någon att ventilera sina tankar med. Därför kan det vara viktigt att barnen får sina frågor bemötta i skolan. Vid samtal om döden är det viktigt att vara tydlig och ta barnens frågor på allvar. Vuxna bör inte vara rädda för att beskrivna en ovisshet kring ämnet, även om de inte har ett exakt svar på barnets frågor. En sådan kommunikation kan också bidra till en ökad förståelse för varandras känslor. Enligt litteraturpedagogen och författaren Agneta Edwards i boken Bilderbokens mångfald och möjligheter kan böcker utveckla barnens tänkande, vilket vidgar deras förståelse (Edwards, 2008, s. 14). Bilderböcker kan därför ses som ett betydelsefullt stöd i undervisningen vid samtal om döden.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att analysera hur temat döden gestaltas i de två utvalda bilderböckerna Uppe bland molnen (2016) och Lilla grodan, morfar och döden (2019) samt hur barnlitteratur kan användas som stöd för framtida samtal om döden mellan elever och lärare i skolan. Vi anser även att på grund av den rådande situationen i samhället i samband med COVID-19 är det ett aktuellt ämne som kommer att påverka våra blivande elevers tankar och upplevelser.

(7)

2 Vi har därför valt att analysera två bilderböcker, då det kan vara ett bra sätt att öppna upp för diskussion kring ämnet.

1.2 Frågeställningar

Uppsatsen avser att besvara följande två frågeställningar:

Hur gestaltas döden i bilderböckerna Uppe bland molnen (2016) och Lilla grodan, morfar och döden (2019)?

• Hur kan lärare använda barnlitteratur som stöd vid samtal om döden i skolan?

1.3 Disposition

Arbetet består av 11 kapitel som inleds med ett introducerande kapitel som belyser ämnets problematik samt att arbetets syfte och frågeställning presenteras. Arbetets andra avsnitt “Litteraturgenomgång” redogör för samtlig litteratur som har används i skrivarbetet som grund för uppsatsen. Litteraturen delas in i fyra underrubriker: tidigare forskning,

bakgrundslitteratur, litteratur om boksamtal och litteratur för metodavsnitt, för att närmare beskriva deras användningsområden i uppsatsen. Det tredje avsnittet “Begrepp” kommer redogöra för de tre begrepp som är centrala för uppsatsen samt en beskrivning av hur dessa kommer att användas genom arbetet. Det fjärde kapitlet “Metod” innehåller en beskrivning av uppsatsens metodinriktning, dess avgränsningar samt genomförande vid framtagning av analysobjekten. Arbetets femte avsnitt ”Bakgrund” behandlar barns sorgearbete när ett dödsfall inträffat och hur personal i skolan kan samtala med barn om döden som fenomen. Kapitlet innehåller även en övergripande beskrivning av barnlitteraturens betydelse för samtal kring olika livsfrågor.Det sjätte avsnittet ”presentation av analysaspekter” belyser de aspekter som har används för att redogöra för hur döden har gestaltats i det utvalda bilderböckerna med utgångpunkt i Maria Laukka (2013) och Ulla Rhedins (1992) redogörelse av en

bilderboksanalys. Uppsatsen sjunde kapitel innehåller en författarbeskrivning av de två valda böckerna. Därefter introduceras arbetes åttonde kapitel “Analysen” med en beskrivning av de utvalda böckerna Uppe bland molnen av Matilda Salmén och Lilla grodan, morfar och döden av Julia Groth. Kapitlet avslutas med en jämförelse av hur de två böckerna framställer temat döden. Det nionde kapitelet innehåller en jämförelse av hur författarna framställer döden som tema i sina barnböcker. Arbetets tionde avsnitt “Didaktisk diskussion” behandlar arbetets andra frågeställning och diskuterar hur lärare kan samtala om döden i skolan. Det elfte och

(8)

3 avslutande kapitlet består av våra egna tolkningar och åsikter gällande analysobjekten samt vilken av böckerna vi anser är mest lämpad i ett undervisningssammanhang

(9)

4

2. Litteraturgenomgång

Nedan kommer den litteratur som har använts att redovisas. Avsnittet har delats upp i fyra delar; Tidigare forskning, Bakgrundslitteratur, Litteratur – boksamtal och Litteratur – metodavsnitt. Denna uppdelning är främst baserad utifrån litteraturens vidare

användningsområde i texten.

2.1 Tidigare forskning

Barns tankar om döden - skriven (2004) av Linda Berglund och Anders Stavnshøj Författarna redogör i sin intervjustudie från 2004 om hur barn kan reagera på sorg. De redovisar vidare hur en skolas beredskapsplan bör och kan se ut i samband med ett dödsfall. Totalt genomfördes ett 20-tal intervjuer med barn mellan 7–10 år Resultatet från intervjuerna visar att det till stor del skiljer sig från författarnas använda facklitteraturen när det gäller genus och ålder. Pojkarna hade en mer våldsam bild av döden, som författarna anser sig bero på tv-spel. Flickorna visade däremot en större rädsla för döden och upplevde en högre grad av ensamhet än pojkar. När författarna undersökte åsikterna mellan olika åldrar kunde de yngre barnen relatera till de våldsamma händelse som media ofta speglar medan de äldre barnen associerade döden till ålder och sjukdom. Vid intervjuerna förstods de äldre barnen som mer reserverande då de ofta har en djupare insikt i ämnet, medan de yngre barnen samtalade mer öppet om döden.

Döden som motiv i två bilderböcker (2015) av Malin Kölfeldt

I Kölfeldts temastudie från 2015 analyseras Oscar K. & Dorte Karrebæks boken Idiot! och Alex Cousseau & Nathalie Chouxs verket Min björnfarfar utifrån döden som motiv. Kölfeldt jämför dessa texter och redogör för hur barn påverkas av sorg samt hur pedagoger kan

använda bilderböcker genom undervisning som stöd i samtal om döden. Resultatet av denna jämförelse visar att det inte finns några tydliga riktlinjer kring vad som bör göras när en elev har drabbats av sorg. Pedagogen kan inte anta att alla elever sörjer på ett likvärdigt sätt och därför är det viktigt att bjuda in till samtal om ämnet. Det är även viktigt att läraren ger eleven tid att reagera på sitt eget sätt och inte pressa dem till att prata om det svåra som har hänt. Att prata om döden kan också stärka ett stödjande klimat i klassrummet, likaså stärka elevernas relationer till varandra. Vidare visar underökningen att genom boksamtal kan lärare hitta nya ingångar kring ämnet för att eleven ska förstå dess innebörd då pedagogen inte har alla svar. Slutligen beskriver författaren att de valda böckerna till stor del är olika och kan därför

(10)

5 användas i olika syften. Den ena boken anses användbar när eleven befinner sig i sorg, medan den andra kan skapa många olika typer av diskussioner.

Alla ska vi dö: Även Lasses farfar och Herr Muffin (2016) av Anna Olsson

Olssons arbete från 2016 analyserar två bilderböcker, Lasses farfar är död av Anna-Carin Eurelius och Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson och hur dessa framställer döden. Hon vill med denna analys undersöka hur lärare kan använda böcker med motivet döden i den pedagogiska verksamheten. Då hennes analys inkluderar böcker från olika årtionden redogör hon också för skillnader kring framställning av döden under en fyrtioårsperiod. Utifrån studien resultat redogör författaren för att båda böckerna berör ämnet på ett relevant sätt, men att ämnet presenteras på olika sätt. Trots åldersskillnaden anser författaren att båda böckerna är aktuella i dagens skola men beroende på syfte kan de olika böckerna med fördel användas. Hon vill slutligen framhålla vikten av att läraren granskar de verk som ska användas i undervisningen, då det är viktigt att vara noga med val av böckerna när ett sådant tungt ämne ska diskuteras.

2.2 Bakgrundslitteratur

Mötet med barnboken (1994) och Barnboken i samhället (2013) av Lena Kåreland I böckerna från 1994 och 2013 beskriver Kåreland barnbokens framväxt och dess betydelse för barnet i samhället. Hon redogör för olika typer av barnlitteratur och hur dessa kan studeras och diskuteras utifrån olika analysaspekter. I boken Barnboken i samhället (2013) inkluderar hon även barns olika läsvanor och vikten av att använda böcker i skolan, därför vänder sig böckerna till verksamma lärare, fritidspedagoger och barnskötare.

Bilderbokens mångfald och möjligheter (2008) av Agneta Edwards

Edwards (2008) redogör för varför det är viktigt att läsa böcker och olika metoder som kan främja till boksamtal. Hennes bok kan användas som en handbok i både teori och praktik och riktar sig till pedagoger i förskolan. Hon menar att böcker är en viktig ingrediens i den pedagogiska verksamheten för att fördjupa barnens tankar kring det lästa. Hon nämner också vikten av att använda illustrationerna vid läsningen och samtala om dessa för att förstärka boken innehåll. Avslutningsvis beskriver hon att bilderböcker är användbara i skolans litteratur och läsundervisning.

Tankar om barnlitteratur (1999) av Lennart Hellsing

I boken från (1999) klargör författaren för begreppet barnlitteratur och diskuterar barnbokens mål och medel. Boken består av en samling artiklar avseende barnlitteratur och författaren

(11)

6 redogör även för barnlitteraturens fyra huvuduppgifter; lära barnet behärska språket, att orientera barnet i tiden och rummet, att organisera barnet socialt och att suggerera fram själva livskänslan.

Barn, död och sorg: Om barn i sörjande familjer (1990) av Sis Foster

I boken redogör författaren för hur barn i olika åldrar uppfattar fenomenet döden och utifrån ett barnpsykologiskt perspektiv beskriva hur föräldrar kan bemöta barn som har drabbats av sorg. Författaren ger även konkreta råd om hur föräldrar kan hjälpa deras barn i dessa situationer.

Barns tankar om livet (1994) av Sven. G. Hartman

Boken redogör för barn och ungas tankar om livet. Genom citat från undersökningsmaterial får läsaren ta del av hur barn formulerar och tolkar olika livsfrågor som till exempel

människosyn, samhällssyn och gudsuppfattning. Boken ger även läsaren en inblick i barns livssituation och hur det bearbetas i deras tankar.

Varför dör man (2006) av Eirik Newth

Författaren belyser hur döden kan förstås med hjälp av religion och filosofi. Boken redogör också för vad forskarna redan anses veta om döden och svarar på frågor som; Vad sker egentligen när vi dör? Varför måste vi dö? Utifrån ett forskningsperspektiv beskriver

författaren vad som görs för att avskaffa döden men också vad som görs för att förlänga livet.

Små barns sorg (1999) av Atle Dyregrov

I boken från 1999 beskriver författaren om hur barn sörjer och hur vanliga reaktioner hos barn i sorg ser ut. Han ger också läsaren konkreta verktyg kring hur den vuxne kan hjälpa barn att förstå vad som har hänt. Författaren ger även vägledning inför svåra situationer, därför kan boken fungera som ett hjälpmedel för vuxna för att hjälpa barnet förstå vad som har skett. Slutligen betonar författaren redogör också för vikten av att prata med barn om döden.

Litteraturen under detta avsnitt används i bakgrundsavsnittet för att få en större förståelse och insikt i böckernas betydelse för barnens förmåga att reflektera över olika synsätt och

perspektiv. Texterna redogör för betydelsen av att använda både text och bild för att eleverna ska fördjupa sin förståelse kring det lästa. Litteraturen används även för att belysa vikten av att en bok med ett tyngre ämne ska innehålla en intresseväckande handling för att skapa

(12)

7 lästlust hos barnet. Litteraturen används också för att få en ökad förståelse kring barns sorg och hur lärare och vårdnadshavare kan bemöta barnens olika känslouttryck.

2.3 Litteratur – boksamtal

Prata med barnen om svåra ämnen: med hjälp av böcker (2020) av Johanna Stenius Stenius (2020) använder Rädda barnen och Barnens bokklubb för att på en webbsida kallad Bokino redogöra för hur lärare kan prata med barn om döden. Bokino är en del av Bonnier-förlaget, och kan användas som en inspirationskälla för både barn och vuxna. På webbsidan redogör hon för hur pedagogen kan läsa böcker med barnen och hur den vuxne ska förhålla sig till svåra ämnen.

Sorg hos barn: en handledning för vuxna (1990/2007) av Atle Dyregrov

I boken från 1990/2007 tar författaren upp barns olika tankar och reaktioner när döden

drabbar syskon, föräldrar, vänner och mor- och farföräldrar. Författaren ger praktiska råd i hur pedagoger ska ta hand om barn som drabbats av en närståendes död.

Ovanstående litteratur används vidare i arbetet då uppsatsen avser att belysa varför det är viktigt att använda böcker som stöd vid samtal med barn om svåra ämnen. Litteraturen behandlar också frågor som rör hur gruppen och klassen bör förhålla sig till händelsen. I förhållande till detta används litteraturen för att belysa hur olika boksamtal kan komma till uttryck och hur de kan användas i undervisningen.

2.4 Litteratur – metodavsnitt

Barnbokens byggklossar (1998) av Maria Nikolajeva

I boken från 1998 undersöker författaren olika berättartekniker i moderna likaså äldre barnböcker. Den redogör specifikt för hur författaren har lagt upp handlingen,

personskildring, berättarperspektivet och tidsrelationer. Boken har den moderna narratologin som utgångspunkt och kan vara ett bra redskap för att se de mönster i berättartekniken som skiljer barnboken från vuxenboken.

15 punkter för analys av bilderboken (2013) - Maria Laukka

Är ett kapitel ur boken En fanfar för bilderboken! författad av Ulla Rhedin och innehåller en sammanställning av en arbetsgrupps reflektioner bestående av nordiska bilderboksforskare, kritiker och bilderboksskapare. Det redogörs för olika konstnärliga upphovsprocesser,

(13)

8 bilderboksteorier, kritik och högläsning. Laukka redogör för 15 punkter som kan användas som stöd vid skapandet av en bilderbok samt dess illustrationer.

Bilderboken: på väg mot en teori (1992) av Ulla Rhedin

Boken är skriven av Ulla Rhedin publicerad 1992 och redogör för olika infallsvinklar för en bilderboksanalys. Den är avsedd för att användas som grund för en vetenskaplig diskussion kring bilderböcker. Hon beskriver vilken funktion en bilderbok kan ha på barnet och hur barnet kan uppfatta bilder vid läsning. Boken är en samling reflektioner från ett flertal författare från publicerade verk och nyskrivna texter.

Nationalencyklopedin (u.å)

Nationalencyklopedin förkortas NE och är ett uppslagsverk som getts ut av förlaget Bra böcker AB under åren 1989–1996. Uppslagsverket består av tjugo delar och innehåller 170 000 ord, vilket utgör Nationalencyklopedin till ett av tre mest omfattande svenska tryckta uppslagsverket genom tiderna. Uppslagsverk har använts för att redogöra för begreppen ”Tema”, ”Bilderbok” och ”Döden” samt de analysaspekter som belyses i arbetet.

Samtlig litteratur har använts för att redogöra för de sex analysaspekter och de begrepp som är centrala för uppsatsen.

(14)

9

3. Begrepp

Detta avsnitt beskriver och redogör för de centrala begrepp som används vidare i arbetet.

3.1 Döden

Det är svårt att göra en allmän definition av begreppet döden då det kan ses utifrån olika perspektiv. Nationalencyklopedin beskriver att det biologiska perspektivet menar att människan är död när den längre inte kan andas eller har förmågan att ta upp näring till kroppen. På likande sätt beskrivs det att enligt svensk lag är en människa död ”när hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallits bort (NE, u.å). Vidare beskriver NE att det finns även olika religiösa föreställningar om fenomenet döden. Vissa människor tror att det är guds mening medan andra tror att det var menat att människan egentligen ska leva för alltid men att döden rubbar detta förhållande (NE, u.å.). Vår syn speglar det biologiska perspektivet. En människa anses vara död när hjärtat slutar slå och slutar andas. Arbete kommer dock att ha en opartisk syn på fenomenet döden då vi vill vara öppna för de olika dödsföreställningarna som analysobjekten beskriver.

3.2 Tema

Detta arbete undersöker hur temat döden gestaltas i de två utvalda bilderböcker, vilket föranleder en beskrivning av begreppet ”Tema”. Författaren Maria Nikolajeva beskriver i boken Barnbokens byggklossar att en boks huvudmotiv även kan kallas bokens tema och redogör för begreppet med följande citat; “Temat i Pippi Långstrump kan definieras som barnets rätt att vara barn, men varje kapitel i boken kretsar kring ett specifikt motiv”

(Nikolajeva, 1998, 43). Vidare redogör Nationalencyklopedin (u.å) för att tema är “liktydigt med motiv” (Ne, u.å). NE belyser också att tema kan tolkas som ett abstrakt begrepp då det kan beskrivas som en boks övergripande ide som inte alltid finns uttalad i en berättelse. Temat måste därför tolkas fram utifrån en boks bimotiv (NE, u.å). Begreppet ”Tema” kommer att ha ett stort fokus i arbetet då döden är det övergripande tema i denna uppsats. Begreppet har använts vid analys likaså varit en utgångspunkt vid val av analysobjekt.

(15)

10 3.3 Bilderbok

Likaså begreppet Bilderbok är ett centralt koncept som här definieras. Vid beskrivning av begreppet Bilderbok har vi främst utgått från Rhedin och Furelands definitioner.

Litteraturvetaren Ulla Rhedin redogör i boken Bilderboken- på väg mot en teori (1992) för att en bilderbok har ett begränsat omfång som berättar en historia i kombination mellan text och bild. Hon föredrar minst en bild per uppslag och refererar till Lars Fureland som beskriver att en bilderbok kan vara ett barns första möte med bild och ordkonst (Rhedin, 1992, s. 15–16). Begreppet ”Bilderbok” är också en övergripande del i uppsatsen då analysen är baserad på en bilderboksanalys. Begreppet gav även en ökad förståelse kring dess definition vilket ses vara av vikt vid urval av analysobjekt.

4. Metod

I nedanstående avsnitt kommer urvalet och avgränsningarna som ligger till grund för vårt val av primärlitteratur att belysas och redogöras för. Avslutningsvis beskrivs de aspekter av bilderboken som vi valt att studera utifrån Laukka (2013) och Rhedin (1992).

4.1 Urval

Urvalet är inte baserat på någon vetenskaplig urvalsprincip utan analysobjekten har till en början valts ut med hjälp av databasen ELSA. Vi genomförde en sökning med hjälp av sökordet “döden” samt begränsade utgivningsåren mellan 2015 till 2020. Genom denna sökning fick vi ett omfattande urval på 173 träffar. I och med storleken på urvalet

konsulterades istället en bibliotekarie på Kumla-bibliotek som var behjälplig att leta fram ett tiotal relevanta bilderböcker. Därefter granskades de utvalda bilderböckerna och de två som var bäst lämpade valdes sedan att användas vidare i arbetet. De böcker som kommer att analyseras i arbetet heter Uppe bland molnen (2016) av Matilda Salmén och Lilla grodan, morfar och döden (2019) av Julia Groth. Dessa två böcker valdes ut på basis av tre

urvalskriterier; ålder, tema och inriktning som beskrivs mer i detalj nedan.

4.2 Ålder

Vi har valt att avgränsa oss till åldrarna 6–9 år då uppsatsen avser att gemoföra en bilderboksanalys som är anpassad till de yngre åldrarna. Förlagen till de valda böckerna förespråkar dock att dessa böcker bör användas för åldrarna 3–6 år. Trots detta menar vi att

(16)

11 dessa går att använda för barn även i de lite äldre åldrarna. Båda böckerna har en berikande text angående ämnet döden med tillhörande detaljrika bilder som förklarar temat på ett intresseväckande sätt. Böckerna kan därför främja diskussioner gällande temat döden även i ett klassrum med snäppet äldre barn. Barn mellan 6–9 år kommer även vara vår framtida målgrupp som grundskolelärare f-3. Det är också anledning till varför vi har valt dessa åldrar som målgrupp i denna studie.

4.3 Tema

Döden är en av de livsfrågor som många yngre barn har funderingar kring, och barnböcker kan användas som ett hjälpmedel för att behandla dessa frågor. Detta tema är även det som detta arbete har som syfte att undersöka, vilket berättigar det valda urvalskriteriet. Böckerna ska därför ha döden som huvudsakligt motiv och specifikt vad som händer efter döden för att kunna analysera hur olika bilderböcker behandlar ämnet.

4.4 Inriktning

Analysobjekten som vi har valt gestaltar olika syn på döden. De olika inriktningarna beskrivs av författarna Matilda Salmén och Julia Groth då vi vill jämföra hur författarna framställer döden. Detta har också varit en betydande del i val av analysobjekt då vi som blivande lärare vill få en inblick i hur lärare kan prata med barn om döden. Därför har böcker med olika inriktningar valts ut.

(17)

12

5. Bakgrund

Följande avsnitt kommer att redogöra hur pedagogen kan samtala med barn om döden och hur bilderböcker kan användas som stöd i detta arbete. Avsnittet kommer vidare att innehålla en beskrivning av barnlitteraturens betydelse för barn. Slutligen kommer gällande styrdokument att presenteras och beskrivas utifrån hur barnlitteratur kan inkluderas i undervisningen.

5.1 Barns sorg

Barn kan uppleva sorg på många olika sätt, exempelvis när en nära släkting eller ett husdjur dör. Det är svårt att veta hur barn reagerar på sorg och vad en vuxen kan göra för barnet i en sådan situation. Sorg kan vara väldigt smärtsamt för barn i det avseendet att de inte vet hur de ska hantera sina känslor. Beroende på ett barns ålder kan döden som fenomen vara svårt att förstå menar psykologen Atle Dyregrov beskriver i texten/boken Sorg hos barn (1991). Därför är det viktigt att barn i skolåldern tillsammans med en vuxen bildar sig en förståelse för dödens innebörd. Det kan handla om att förklara för barnet att efter döden finns ingen återvändo och anledningen till att någon har dött (Dyregrov, 1991, 11). Detta kan bidra till en ökad förståelse för att alla någon gång kommer att dö. Barnet kan även få en rädsla för döden, vilket författaren Eirik Newth beskriver i boken Varför dör man? (2006) som väldigt vanligt. Han menar att rädslan kan vara obehaglig men en nyttig process då det får oss att undvika farliga saker i vår omgivning (Newth, 2006, s. 36–37). Att prata om döden med barn kan därför ses som en förutsättning för att hantera sorg. Rädslan kan kännas svår och smärtsam, men det innebär inte att känslan är farlig. Rädslan bör istället uppfattas som ett redskap för att förstå döden som fenomen och dess innebörd.

Vissa barn kan visa sin sorg genom starka känslomässiga uttryck medan andra barn har svårt att visa liknande känslor. Det kan ibland vara svårt för vissa barn att ta till sig informationen och de kan därför fråga varför inte farmor kommer på besök längre flertalet gånger.

Efterreaktionerna i förhållande till en sådan händelse kan också vara olika och därför kan det påverka barnen hemma, likaså i skolsammanhang. Det är därför viktigt att lärare har en förståelse för dessa reaktioner, men också vetskap om hur de ska hantera dem. Dyregrov redogör för olika typer av efterreaktioner som är vanligt förekommande hos barn. Barnet kan uppleva rädsla och söker då det närkontakt och trygghet hos en närvarande vuxen. Vuxna kan ofta beskriva döden som att den bortgångne sover men aldrig vaknar igen vilket kan göra att barnet har svårigheter att somna för rädslan att aldrig vakna igen. Barnet kan också utveckla

(18)

13 en ilska mot en nära anhörig eller till personen som har gått bort. Denna ilska kan för barnet bli svårt att hantera och dessa barn vet inte alltid varför dem är eller blir arga. Ett barn kan också uttrycka en längtan och saknad till personen som har gått bort vilket kan göra det svårt att orka och vilja prata om det som hänt. Ytterligare ett vanligt fenomen är att barnet tar på sig skulden för dödsfallet även om barnet inte gjorde något för att påverka en sådan situationen skulle inträffa. Om barnet blir vittne till ett dödsfall kan barnet i efterhand få starka

minnesbilder. Barnet kan reagera på lukt, doft eller musik som får barnet att minnas stunden när dödsfallet inträffade (Dyregrov, 1999, s. 15–23). Eftersom efterreaktionerna tar sig i uttryck på olika sätt är det viktigt att lärare skapar en förståelse för dessa reaktioner för att kunna hjälpa dem barn som har drabbats av sorg.

Vuxna i närheten av ett barn som har drabbats av sorg kan känna en viss osäkerhet hur denna ska prata och hjälpa ett barn som går igenom en sorgeprocess. Dyregrov beskriver att hur en vuxen samtalar med barnet kan vara avgörande för barnets möjlighet att kunna hantera det som har hänt. En naturlig reaktion är att den vuxne ofta utelämnar information för att inte riskera att skada barnet, såsom att säga att den bortgångne har rest bort eller sover. För att behålla det förtroendet som finns mellan ett barn och en vuxen är det viktigt att på ett ärligt och tydligt sätt förklara för barnet vad som har hänt (Dyregrov, 1999, s. 30–31). Dyregrov menar att det är viktigt att barnet får möjlighet till att ställa frågor. Denna möjlighet kan öka barnets förståelse kring händelsen och fenomenet som sådant samt båda får möjligheten att ta del av varandras syn på döden. En bra huvudregel är att “det barnet är moget nog att fråga om, är det också moget att få ett uppriktigt svar på” (Dyregrov, 1999, s. 50). Vuxna ska därför inte känna en rädsla för att samtala med barn om döden utan istället se det som ett sätt att hjälpa barnet att hantera sorgen.

5.2 Barnlitteraturens betydelse

Författaren och översättaren Lennart Hellsing beskriver i boken Tankar om barnlitteratur vikten av inspirerande barnböcker som bidrar till barnets utveckling, skapelseförmåga samt glädjen i att läsa (Hellsing, 1991, s. 27). Även Skolverket belyser att “Undervisningen ska stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva” (Skolverket, 2018, s. 257). Skolan anses därför ha en viktig roll i att väcka läslust hos barn för olika typer av böcker för att främja en fortsatt kunskapsutveckling.

(19)

14 Trots att barnlitteratur ofta kan ses som ett positivt inslag i barns utveckling kan det även innebära vissa negativa konsekvenser. Böckerna kan till exempel innehålla oönskade värderingar eller teman som vuxna inte anser är passande för barnet. Då vuxna har olika åsikter kring vissa ämnen är det svårt att skapa en generell definition av vad som anses vara passande för barn att läsa. Barnboksforskaren Lena Kåreland återger i boken Barnboken i samhället att dessa olika typer av verklighetsbilder ger barnen bildning och färdigheter. Hon menar att barn måste få möta olika typer av böcker i skolan som inspirerar dem och får dem att reflektera över olika synsätt och perspektiv (Kåreland, 2013, s. 171-172). I kursplanen för ämnet svenska beskrivs det att eleverna “I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska […] ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna

identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Skolverket, 2018, s. 257). Kåreland menar även att barn som läser böcker får en inblick i andra personers tankar och hur det påverkar deras handlingar. Barnet kan få insikt i olika levnadsförhållanden genom att läsa om olika situationer som skiljer sig från sina egna erfarenheter (Kåreland, 2013, s. 167–168).

Skolverket redogör för att eleverna ska få ta del av olika synsätt inom ämnet religionskunskap på följande sätt.

Undervisningen ska stimulera eleverna att reflektera över olika livsfrågor, sin identitet och sitt etiska förhållningssätt. På så sätt ska undervisningen skapa förutsättningar för eleverna att utveckla en personlig livshållning och förståelse för sitt eget och andra människors sätt att tänka och leva

(Skolverket, 2018, s. 215).

Att få en inblick i olika perspektiv och synsätt vid läsning gör att barnen själva får reflektera. Läsningen kan därför utveckla deras språk och tankesätt men också deras identitet och hur de ska förstå samhället de lever i. Sammanfattningsvis framhålls det vara mer gynnsamt med läsning av olika typer av böcker bland barn som nästkommande avsnitt kommer att redogöra för.

5.3 Varför är böcker bra?

Enligt Edwards har människan ett stort behov av berättelser, men hur kan detta behov

tillfredsställas? Exempelvis menar Edwards att berättelsebehovet kan ske genom böcker, film & TV eller olika typer av datorspel. Även om bilderboksberättandet betraktas och beskrivs mycket utifrån bilder lockas ändå fantasin fram genom att berika läsaren med olika

(20)

15

Att läsa är att försvinna in i en annan värld, att göra sig osynlig för omgivningen. Att läsa är att kliva utanför sig själv, bort från vardagen med jobb och disktravar eller från djupare bekymmer, att läsa är att bli fri från hela sitt jag för en stund. Sedan kliver man omkring och äger alla de platser och människor som böckerna har målat fram, för ingen kan ta det vi har läst i från oss.

(Edwards, 2008, s. 10).

Vi åtgår till frågan, varför är böcker bra? Edwards redogör för vilka positiva effekter barnlitteratur specifikt kan ha på det läsande barnet. ”Boken ger oss underhållning och spänning. Dem kan få oss att skratta och gråta. Dem kan trösta och visa oss nya möjligheter” (Edwards, 2008, s. 14). Textens innehåll kan få läsaren att känna både glädje och sorg, vilket kan ge barnet förståelse för olika typer av känslor. Vid samtal om böcker kan barnet få insikter i andra personers känslor. Sådana samtal kan även öka barnets förmåga att känna empati för andra människor.

“Boken stimulerar fantasin och övar oss i att skapa inre bilder” (Edwards, 2008, s. 14). Olika typer av illustrationer i kombination med text i en bok kan tillsammans stimulera barnets fantasi då hen kan skapa egna bilder utifrån bokens tema. Det kan hjälpa barnet att förstå berättelsens innehåll, samt att skapa sig en uppfattning om egna tankar kring ämnet. Baserat på uppsatsens tema kan barnet reflektera över vad hen tror händer efter döden utifrån bokens beskrivningar och illustrationer.

“Boken kan väcka nya frågor som engagerar och ger oss något att tänka vidare på” (Edwards, 2008, s. 14). När böcker tar upp teman som för barnet känns obekant kan nya frågor väckas hos barnet. Detta gynnar deras förmåga att tänka i ett bredare perspektiv. Det kan öppna upp till klassrumsdiskussioner och barnen kan då ta del av olika uppfattningar av bokens innehåll

“Boken utvecklar vårt tänkande. Den ger oss begrepp att tänka med och nya idéer, de vidgar vårt medvetande och vår värld” (Edwards, 2008, s. 14). Barnet får genom läsning utveckla sitt tänkande som öppnar upp för nya tankebanor. Vid samtal får de också möjligheten till att möta tankar som klasskompisar har och delge sina åsikter med varandra. Liknade

diskussioner bidrar till barnets ökade förståelse för ämnen och boken kan bidra med nya idéer som vidgar barnets medvetande.

”Boken kan förklara verkligheten och hjälpa oss att förstå sammanhang” (Edwards, 2008, s. 14). Ämnet döden kan vara ett abstrakt ämne som för barnet kan verka skrämmande. Boken kan ge kunskap om detta fenomen, men också utveckla barnets tänkande som ger dem en

(21)

16 förståelse för olika tolkningsmöjligheter. Boken kan även hjälpa till att förklara barnets

verklighet och förstå samband mellan olika fenomen.

“Boken kan visa oss att det inte alltid finns bara ett svar på en fråga, att det mesta kan ses från olika håll” (Edwards, 2008, s.14). Döden är ett ämne som människor har olika åsikter kring. Därför kan boken ge barnet förmågan att se ämnet utifrån olika perspektiv, då inget bör anses som rätt eller fel. Utifrån ett socialt perspektiv kan även barn få insikter om att det är

acceptabelt att tycka olika och att vara vänner trots sina olika tankar om fenomenet döden.

Barnboken består därför av många bra sidor som ger upphov till en möjlighet att möta berättelser i böckernas värld som kan berika barn på många olika sätt. Allt från nöjesläsning till att förstå verkligheten och tala om olika livsfrågor.

5.4 Boksamtal

För att förbättra läsning och förhindra analfabetism anser Edwards (2008) att det är viktigt att unga läser böcker. Följande avsnitt kommer därför vara baserat på Edwards (2008)

beskrivning av hur pedagoger kan arbeta med boksamtal i förskola och skola.

Att spendera mycket tid på läsning med barnen ger med andra ord barnen möjlighet att möta böckernas innehåll på rätt sätt. Det är viktigt att böckerna inte endast användas som

underhållning eller som en sövande metod utan som meningsfulla verktyg där lärare tar hjälp av böckerna och använder dem i undervisningen som både hjälpredskap och som pedagogisk utgångspunkt (Edwards, 2008, s. 15).

Vid högläsning av en barnbok är det viktigt att vara förberedd på frågor som kan uppkomma. Därför är det av stor vikt att pedagogen läser boken på egen hand innan högläsningen. På så sätt kan obehagliga motivöverraskningar vara lättare att hantera. Att läsa boken innan högläsning kan också vara gynnsamt för att se om boken är en bra fungerande bok för den valda gruppen. Likväl kan extra tid till diskussioner och samtal behöva avsättas kring ämnet som boken behandlar. Exempel på svåra teman att samtala om kan vara sorg och död och det är därför bra om läraren inte hastar sig igenom boken (Edwards, 2008, s. 54). Är boken intressant och bra kan det spegla läsningen genom ökad entusiasm och inlevelse hos läsaren i form av olika röstlägen tillexempel. På så sätt kan barnen ta till sig boken på ett enklare sätt, vilket också kan resultera i en mer positiv bokupplevelse. (Edwards, 2008, s. 54). För barnets koncentration är det också viktigt att boken inte är för svår så barnen inte tappar

(22)

17 uppmärksamheten. Samtidigt är det viktigt att inte stressa sig igenom texten, utan att istället försöker arbeta med texten genom mindre grupper. Det har ofta en extra stor betydelse för de mer språksvaga eleverna men också för de som inte riktigt har läsvanan inne ännu (Edwards, 2008, s. 54). Enligt Edwards kan lärare även använda sig av ”Picture Walking”, vilket innebär att gruppen först tittar på bilderna i boken och sedan samtalar om dem. Därefter får barnen själva berätta vad de tror kommer att ske. Under samtalets gång fångar pedagogen upp de rätta svaren och går på så sätt vidare i boken. På så sätt övas barnens förmåga att förutspå händelseförlopp tills det är dags att lyssna på boken. I annat fall kan pedagogen även

läsberätta bokens handling genom att använda egna ord och ta hjälp av de olika bildfigurerna och förklara svårare ord och begrepp. (Edwards, 2008, s. 55). Att prata om texten kan vara en utmaning men också en enkel bearbetning av en bok. Läsaren kan också uppleva att denna ställer ledande frågor till barnen för att leta efter rätta svar vilket kan begränsa barnen att vilja ge något svar alls.

Enligt Edwards är “Att samtala med barn inte samma sak som att intervjua dem” (Edwards, 2008, s. 59). Edwards menar att boksamtalet ska vara ett öppet samtal som bjuder in till reflektioner där lärare och elev tillsammans skapar en händelse (Edwards, 2008, s. 59). Bokreflektioner som behandlar olika livsfrågor är en process som syftar till att framställa tankar och funderingar som kan skapa ett nytt synsätt där det inte finns några svar som varken är rätt eller fel. Samtalas det om känslor är det viktigt att pedagogen själv berättar om sina egna känslor, tillexempel vad hen blir ledsen av (Edwards, 2008, s. 60). För att fördjupa läsningen kan ett organiserat boksamtal var ett alternativ. Boksamtal kan göras på olika nivåer beroende på barnens läskunskaper. Exempel på frågor som kan ställas under boksamtalet kan vara: Vad tror du händer sedan? Vem är det där? Vad ska figuren göra nu? och Vad tror du? För att fördjupa läsningen i skolan förespråkas användningen av detta arbetssätt redan i förskolan (Edwards, 2008, s. 58). Även om vissa barn kan läsa av texten kan de ha svårt att förstå dess innebörd. Därför kan det vara nödvändigt med en fördjupning och tolkning av upplevelsen så att barnet har möjligheten att ta till sig textens innehåll. Barnet kan då koppla till egna erfarenheter, vilket inte alltid sker omedelbart. Att som lärare läsa boken så att barnen själva får koppla egna erfarenheter till texten är inte självklart men ofta önskvärt. Även om barnen kan läsa texten kan de har svårt att förstå dess innebörd. Därför är det viktigt att man samtalar om boken i ett boksamtal.

Författaren Johanna Stenius (2020) redogör för det positiva effekterna med att använda barnböcker som stöd vid samtal om just döden. Hon menar att böcker kan användas i ett

(23)

18 förebyggande syfte men också när barnen själva befinner sig i en sorgeprocess. Stenius menar att rätt bok kan öppna upp för tankar och frågor som kan bidra till en större förståelse hos barnet. Därför redogör hon för en mall kring hur lärare kan läsa och prata med barn om döden. Även hon anser att det är viktigt att den vuxna först läser boken själv för att förbereda sig på frågor som eventuellt kan uppkomma genom läsningen. Innan läsningen kan

pedagogen eller den vuxne även fundera kring egna frågor som hen anser är viktigt att prata om med barnen om i ett boksamtal. Dessa frågor ska sedan bemötas med korta och konkreta svar som undviker detaljer som kan förvirra barnet. Vid ett boksamtal kring döden är det också viktigt att lärare skiljer på sina egna och barnet känslor och utgår från barnets tankar kring det lästa samt tydliggör att vuxna finns till hjälp i svåra stunder. Slutligen poängterar Stenius (2020) att det är viktigt att inte lova barnet att hen inte kommer att dö för att stilla deras rädsla.

(24)

19

6. Presentation av analysaspekter

När det gäller bilderboken är text och bild lika viktiga eftersom de ofta kompletterar varandra. Trots att bilderböcker för barn ofta anses positivt tematiserade kan vissa bilderböcker handla om svåra händelser och situationer som exempelvis döden. Enligt den finska

bilderbokskritikern och barnkulturvetaren Maria Laukka kan bilderboken analyseras utifrån femton punkter. Dessa femton punkter beskrivs i kapitlet “15 punkter för analys av

bilderboken i hennes verket” En fanfar för bilderboken! (Laukka, 2013, s. 11–12). Samtliga femton punkter hon tar upp har inte varit relevanta för vår analys och därför har vi valt att enbart presentera de punkter som vi har valt att använt oss av. Rhedin (1992) redogör även hon för analysaspekter som har kompletterat grunden för vår analys. Dessa utvalda

analysaspekter presenteras och beskrivs nedan.

6.1 Ikonotext

Eftersom de böcker vi analyserar är bilderböcker har begreppet ikonotext varit ett centralt verktyg i arbetets analys. Begreppet redogör för relationen mellan bild och text och hur dessa tillsammans skapar en helhet. Rhedin (1992) beskriver att vid läsningen av en bok sker en sammanläsning mellan text och bild som skapar ett tydligt sammanhang i berättandet. Temat i ikonotexten kommer till uttryck då samspelet och dynamiken mellan de två

representationsformerna text och bild samverkar (Rhedin, 1992, s.72). Enligt Laukka kan text och bild samspela likaså vara diskreta med varandra. Om text och bild inte samspelar kan boken bli svårtolkad för dess läsare (Laukka, 2013, s. 189).

6.2 Färg och valör

Analysen av de utvalda böckernas bilder har baserat på illustratörens användning av färg och valör. Laukka beskriver att färg och dess valör är det som berör människors känslor. Oftast används färgen spontant utan psykologisk eller kulturell anknytning (Laukka, 2013, s.187). Valör är en variant en nyans eller färgton (NE, u.å). Färgtonen kan även påverka våra känslor genom att det bestämmer vilken stämning bilden eller boken ska ha. Vidare menar Laukka att många illustratörer kan exempelvis korrigera valören från ljusare till mörkare när de ska ändra bildens rytm. I vissa fall fungerar även svartvita illustrationer och bilder bättre då det kan hålla känslorna mer i styr och framhäva linjerna, vilket kan ge ett behagligt intryck hos läsaren (Laukka, 2013, s. 187).

(25)

20 6.3 Rum

Varje bilderbok utspelar sig i olika rum som omfattas av olika bilder och illustrationer. Vid en bilderboksanalys kan därför varje uppslag beskrivas som ett nytt rum med nya händelser och känslor. Tillsammans skapar bilderna och de olika rummen en form av bildrytm. Bildrytmen kan sedan påverka läsaren genom boken då rummen kan väcka olika känslor såsom trygghet, frihet, klaustrofobi eller svindel. När det kommer till bilderbokens rum bör en

bilderboksanalys också se över rummets olika gränser, såsom hur det ändras och varför samt vilken rytm som uppstår. De olika rummen i en bilderbok ska även ha för avsikt att spegla den psykiska stämningen i boken, som till exempel glad, sorglig, vemodig eller romantisk

(Laukka, 2013, s. 188).

6.4 Gestalter, personer och barnet

Ett barn kan ofta påverkas i en högre utsträckning genom böcker som har karaktärer som barnet kan identifiera sig med. Karaktärer med stor igenkänningsfaktor kan bidra till att barnen lätt kan känna igen sig med den givna karaktären och lever sig in i bokens handling. Laukka beskriver att barnet i först hand kan identifiera sig med den vuxna karaktären i boken. En liknande analys kan likväl göras om bilderboken saknar en vuxen relation eller om

författaren väljer att inte framhäva vuxna relationer i lika stor utsträckning (Laukka, 2013, s. 189).

6.5 Rörelseriktning och komposition

Rörelseriktningar beskriver Rhedin analyserar bildernas placering och karaktärernas

rörelsemönster genom en boks bilder, vilket ofta har betydelse för bildernas uttryck och dess uppmärksamhet från bokens läsare. Karaktärerna eller bilderna i sin helhet kan röra sig uppåt och neråt samt diagonalt över uppslaget (Rhedin, 1992, s. 169). Vidare fortsätter Rhedin att beskriva begreppet komposition som innebär hur bokens karaktärer är sammansatta och hur de förhåller sig till varandra i både bild och text (Rhedin, 1992, s. 171).

(26)

21

7. Författarpresentation

Matilda Salmén

Matilda Salmén har skrivit boken Uppe bland molnen (2016) och är sedan tidigare en erfaren barnboksillustratör. Hon har sedan 2006 illustrerat många barnböcker och även bilder i läromedel för årskurs F-3. Hon har arbetat för många stora bokförlag som tex Bonnier, Natur och Kultur för att nämna några. Under hennes verksamma år som barnboksillustratör har hon författat flera egna barnböcker men inget som då publicerats. Våren 2016 gav hon ut sin första barnbok Uppe bland molnen som hon både har författat och illustrerat. I hennes första

publicerade barnbok berör hon ämnet döden och dess inriktning i ett försök att avdramatisera ett förhållandevis känsligt ämne. Boken inspirerades av hennes egna upplevelser när hon blev tvungen att samtala med sin egen dotter gällande en nära släktings bortgång (Matilda Salmén, u.å).

Julia Groth

Lilla grodan, morfar och döden är barnboksförfattaren och illustratören Julia Groths första debutbok som gavs ut år 2019. Julia Groth är både född och uppvuxen i Söderhamn och har läst arkitekturkandidat, masterdesign och grafik. Julia har själv illustrerat denna bok och bilderna är både detaljrika och lekfulla. Vid skapandet av sina böcker anser hon att det inger till mer frihet att både själv skriva och rita, då text och bild kompletterar varandra. I sina bilder använder hon sig av en begränsad färgskala med endast två till tre olika färgval. I dag bor hon i Uppsala och arbetar som inredningsarkitekt samt skapar textilmönster vid sidan om sitt författarskap (Idus förlag, u.å).

(27)

22

8. Analys

I följande kapitel kommer en analys av de två bilderböckerna att redogöras för. De två

bilderböckerna kommer att analyseras separat och under separata rubriker. Då analysobjekten inte består av sidnumrering har vi valt att efterkonstruera egna sidnumreringar med start från titelsidan. Efter respektive analys kommer en sammanfattning av författarnas framställning av döden att återges.

8.1 Uppe bland molnen

Följande analysobjekt syftar till att på ett innehållsrikt sätt beskriva temat döden på en anpassad nivå. Boken tolkas vara uppbyggd utifrån den kristna tron och illustrerar där med hur det ser ut i himlen. Den är skriven utifrån ett barnperspektiv som bjuder in läsaren till ett fantasifullt och lekfullt händelseförlopp. Därför anses boken bidra till en avdramatisering av ämnet och är på så sätt både innehållsrik och glädjefylld. I boken finns ingen bestämd huvudkaraktär, vilket bidrar till att läsaren själv kan välja vilken karaktär hen vill identifiera sig med. Det skapar en mer levande bok som bjuder in läsaren i bokens handling på ett intresseväckande sätt.

I boken Uppe bland molnen berättar ett barn om vad barnets morfar har sagt om hur det är att leva i himlen. Boken inleds med en beskrivning av den saknad en person kan känna när någon dör och övergår till att på ett fantasifullt sätt berätta om hur det är att leva i himlen. Boken omfattar 25 sidor i stående A4 format. Omslagsbilden visar en fallskärmshoppare mot bakgrund av något som kan tolkas som moln medan han gör v-tecknet med ett nöjt leende. Snett nedanför honom, i pärmbildens diagonalt motsatta hörn, tittar en grupp barn med glorior förtjust upp på honom. Barnen visar på ett hemlighetsfullt uttryck, samtidigt som en av dem håller fingret för munnen och upplyser resterande karaktärer på att de ska vara tysta för att inte väcka uppmärksamhet. Fallskärmshopparen verkar vara ovetandes om barnens närvaro och uttrycker sig vara nöjd med vart han är på väg. Fallskärmshopparen har någon slags pilotmundering och just den gestalten kan tyckas tyda på att han flyger. Trots detta kan barnens glorior komma att styra tolkningen till att boken kan komma att handla om döden. På så sätt kan bokens omslag framhäva olika tolkningar av bokens innehåll.

(28)

23 S. 2–3

I kontrast till omslagsbilden gestaltar bokens första uppslag genast en känsla av sorg.

Illustrationen är skapad i dystra färger som sticker ut i bokens annars förhållandevis färgglada färgval. Det första uppslaget visar en begravning med gråtande människor runt en kista. Texten som lyder “Det är det sorgligaste som kan hända och alla gråter” (s. 2) framhäver även denna känsla och skapar, tillsammans med bilden, en sorgsen stämning. En liten flicka

befinner sig längst upp i bildens högra hörn och med rörelselinjer gestaltar bilden att det är flickan som befunnit sig i kistan. Vi tolkar det därför som att det är flickan som har dött och flyger upp mot himlen. Det skapar en lust och förväntan att vilja läsa vidare för att får reda på vart flicka är på väg.

De sörjande människorna i bilden håller om varandra, vilket visar på empati och omsorg. Empati och omsorg gestaltas även på uppslaget när morfadern böjer sig ned över den person som vi förstår är bokens berättaren. Orden “Fast, min morfar säger att man får vingar och hamnar i himlen” (s.3) visar på att det är berättarens morfar som visas genom illustrationen. Morfadern och berättaren tycks finnas där för varandra, vilket framhäver den känsla som tidigare beskrivs. En gestalt står emellertid en bit bort ifrån de andra med ryggen vänd mot de övriga, vilket kan tolkas som en beskrivning av att människor hanterar sorg på olika sätt. Uppslaget gestaltar alltså de efterlevandes sorg, vilket framgår av texten ”Poff säger det, och så är personen borta. Det är det sorgligaste som kan hända och alla gråter” (s.2). Trots att ämnet är sorgset visar bilden en känsla av empati och kärlek mellan de efterlevande som gör att tonläget inte nödvändigtvis tolkas som absolut mörkt.

S. 4–5

Nästkommande uppslag utgör en kontrast mot det dystra färgerna som speglar känslan sorg på det föregående uppslaget och visar nu att karaktärerna befinner sig i himlen. Uppslaget

genomsyras av ljusa och glada färger. Karaktären som befinner sig på mitten av den högra sidans ytterkant har ett glatt leende och öppnar upp sina armar i en inbjudande gest, samtidigt som hon säger “VÄLKOMMEN!” (s.5). Det här kan möjligtvis vara författarens sätt att avdramatisera känslan av osäkerhet kring vad som händer efter döden. På uppslaget illustreras ett mottagningsrum där ett flertal personer står i kö för att lämna in sina vingar eller sin cape i den stora entré-garderoben. På bänken står även ett flertal glorior staplade på varandra som delas ut till samtliga karaktärer allt eftersom de skrivs in. På detta uppslag kan läsaren förvänta sig vart den döda flickan kommer att befinna sig under berättelsens gång och att läsaren ska få följa med på hennes resa.

(29)

24 S. 6–7.

Även uppslaget på sidan 6-7 står i stark kontrast till det första uppslaget. Nu visas illustrationerna i ljusa och glada färger som på föregående uppslag. Bilden visar glada karaktärer som bidrar till en lekfull känsla. Känslan glädje speglas med hjälp av bokens

handling och illustrationer. Det är kalas och barnen får äta sockervadd och dansa tillsammans. Känslan glädje förmedlas också i form av positiva beskrivningar av himlen som tillexempel på s. 7 “I himlen bor man bland molnen. Det är mjukt och fluffigt mellan tårna [...] man får äta hur mycket sockervadd man vill” (s.7). I bilden dansar en av karaktärerna från uppslagets vänstra hörn ner till bokens mitt genom att successivt förflytta sig i bilden. Förflyttningen synliggörs genom rörelselinjer som visar karaktärens riktning och rörelsemönster. Texten på sidan påpekar dock på en känsla av nervositet med repliken “alla är pirriga när någon ny kommer” (s.6). Texten “Hej svej!” kan man säga, och göra en liten dans, så blir det lite mer avslappnad stämning” (s.6), kan tillsammans med den dansande flickan förmedla en

bekymmersfri miljö.

S. 8–9

Uppslaget som följer, det vill säga sidorna 8 och 9, visar karaktärer som spelar krocket. Karaktärerna gör något roligt tillsammans vilket också förmedlar den glädjefulla stämning som hittills har visats sig i boken, med undantag för de första sidorna. Färgerna är fortfarande ljusa och glada. Av texten och karaktärernas ansiktsuttryck framgår emellertid att de oroar sig för vad krocketklotet skulle kunna orsaka om det skulle ramla ner över kanten på molnet ner mot jorden. Detta förmedlas med repliken “Boink! Hoppsan. Inte så bra. Tur att de inte vet varifrån klotet kommer” (s.9). Läsaren kan tolka det som att någon på jorden får klotet i huvudet, vilket gör att karaktärernas känsla av oro kan förmedlas till läsaren. Barnen på s. 9 uttrycker denna oro genom att ögonen spänns upp och en av karaktärerna håller handen för munnen och tycks andas in kraftigt som kan tyda på en känsla av oro och nervositet. En av karaktärerna uttrycker också denna oro med repliken “Kära nån” (s.8). Dock får läsaren inte bevittna var klotet hamnar någonstans. Detta öppnar upp för en fri tolkning för läsaren gällande vad hen tror händer med klotet. Det kan ses som en lekfull nonsensfundering men talar också om att de i himlen känner omtanke om människorna på jorden.

(30)

25 S. 10–11

Det följande uppslaget visar samma illustration som på pärmbilden och ger en förklaring till denna. Av texten “Får man skynda att gömma sig bland allt mjukt. Ingen får veta, det är ju en himla hemlis” (s. 11)” framgår att de döda karaktärerna gömmer sig för fallskärmshopparen som får antas höra till de levande. Det kan uppfattas som att barnen leker med hopparen som är helt ovetandes om att barnen är närvarande. Bilden kan inge en känsla av lekfullhet då barnen böjer sig ner på huk och försöker gömma sig, lite som en kurragömmalek. På uppslaget illustreras jordelivet av en mörkklädd karaktär medan barnen i himlen illustreras med glada och lekfulla färger. Utifrån detta kan det antas att författaren vill förmedla en stämning av fantasifullhet och lugn.

S. 12–13

Det sjätte uppslaget visar tre tält varav ett är ett grönt ”lästält” med en vuxen kvinna inuti som sitter och läser. Det kan antas att det finns flera karaktärer i tältet i form av barn som kvinnan läser för, men det är inget som illustrationerna uppvisar. På detta uppslag finns det även flera barn som på olika sätt förhåller sig till de två resterande tälten. En av dessa finns på samma sida som ”lästältet” och har en rosa färg med hängande stjärnbelysning. Inuti tältet visas två barn lekandes med en dinosaurie och en bok i ett hav av kuddar. På motsatt sida illustreras ett liknande tält i en lila kulör innehållande kuddar och belysning och som är smyckat med ett flaggspel. Tre barn står på en trappstege med intention att sätta upp ett till flaggspel. En flicka fäster det nya flaggspelet medans ett tvillingpar hjälper till att hålla i flickan. I bildens

förgrund visas ytterligare en flicka lekandes med en fjäril. Utifrån tillhörande text på bilden kan läsaren tolka det som att flickan släpper ner fjärilen till jorden för att hälsa på sina vänner.

Om man vill går det att skicka små meddelanden och signaler till de man saknar ner på jorden. Man kan till exempel gilla citronfjärilar när man levde, då kan man virvla iväg en sådan framför näsan på sin kompis. “Tjenamors”, betyder det (s.12).

Denna gest kan visa på en omtanke för de kvarlevande på jorden. Karaktärerna i boken vill inte att deras nära och kära ska känna en saknad och sorg för den döda utan skickar små meddelanden då och då. Dock kan det vara svårt att bilda sig en uppfattning om ifall de levande släktingarna förstår dessa meddelanden, men det kan tolkas som en fin tanke från de döda i himlen. Lekfulla och glada färger representerar också bilden som bidrar till den lekfulla stämningen. Texten förmedlar också ett lugn till läsaren när den beskriver att “Tiden

(31)

26 går superdupersnabbt i himlen. Mycket snabbare än på jorden. Härligt att slippa sakna så mycket, familj och kompisar alltså” (s.13). När ett barn läser boken kan denne kanske känna en rädsla för att dö. Det kan då bli en trygghet för barnet att veta att tiden går fort i himlen.

S. 14–15

På nästa uppslag visas en stjärnklar natthimmel med en stor lysande måne i bokens högra översta hörn. I bildens förgrund illustreras också ett flertal färgglada och fantasifulla hus. Längst bildens vänstra sida visas en stege som sträcker sig från himlen ner till husen. På stegen befinner sig en karaktär som klättrar med riktning ner mot husen. Karaktären har en gloria på huvudet som kan tyda på att det är en ängel från himlen. Trots uppslagets mörka bakgrund anses bilden inte bidra till rädsla utan istället till nyfikenhet då texten beskriver att den bortgångne kan klättra ner till jorden om hen längtar till sin familj. Det kan också bidra till en trygghet att hen kan hälsa på familjen efter sin bortgång, vilket kan minska rädslan för döden hos läsaren. “Så kan man hälsa på en kortis [...] då kan man krama, och kanske klappa lite försiktigt på kinden. Sen har man blivit kärleksladdad så det räcker en stund till” (s. 14). Husen i bildens förgrund bidrar också till ett fantasifullt och glatt intryck då de går i en färgglad färgskala. Illustrationerna tillsammans med texten ger en positiv känsla trots den mörka bilden som är dominerande över uppslaget.

S. 16–17

Bokens åttonde uppslag följer bokens övergripande upplyftande känsla och visar i detta uppslag specifikt på känslan glädje. Känslan visas på uppslaget genom att karaktärerna har stora leenden, leker kull, gör volter och flyger bland molnen, vilket ger en glädjefylld stämning. Den glädjefulla stämningen beskrivs också i bokens text som lyder “Den absolut roligaste leken i himlen är kull” [...] Då får man hämta sin cape eller sina vingar från stora garderoben och sen är det bara att virvla runt med kompisar” (s.16). Uppslaget visar på roliga lekar, vilket återigen avdramatiserar bokens känsliga tema.

S. 18–19

När vi bläddrar vidare till nästa uppslag befinner sig karaktärerna mitt i en turnering, där de kastar gloriaringar mot ett träkors bestående av fem lodrätta pinnar. Under turneringens gång tävlar tre olika karaktärer medan åskådarna står och hejar på. Två av åskådarna bär på en skylt som det står “HEJA HEJA” på. Vid sidan av åskådarna sitter en mindre munter domare som för protokoll över de tävlande karaktärernas resultat. Under tiden en flicka kastar gloriaringar

(32)

27 klappar två av åskådarna händerna. Den lekfulla och glädjande stämningen som förmedlas på föregående sida finns även representerat här då uppslaget visar på karaktärernas glädje och fantasi, med undantag för domaren som delvis kan tolkas som något ointresserad på basis av hans ansiktsuttryck. Samtliga medverkande på bilden bär gloriaringar, vilket tyder på att de alla är änglar som befinner sig i himlen.

S. 20–21

Nästa uppslag är uppdelat i två olika händelser där den vänstra sidan speglar ett café. Utanför cafét ”Konditori Himmelskt Gott” sitter ett gammalt par mot den gulgröna fasaden och fikar på varsin gräddtårta med tillhörande rykande varm choklad. Bredvid står en lång kö med människor som väntar på att få gå in i cafét. En av karaktärerna står på händer medans de andra nyfiket tittar på, vilket kan tydas med orden:

Där smaskas det på höga gräddbakelser, och dricks varm choklad med fluff på. Poppis ställe, så det är alltid lång kö. Med det gör ingenting, man kan stå på händer medans man väntar (s. 20).

På den högra sidan visas ett barn mot en himmelsblå bakgrund med ett långt teleskop som nyfiket kikar ner mot jorden:

Är man på bushumör kan man spionera på människorna nere på jorden. Det finns en specialkikare som kan titta genom husväggar. Typiskt bra när man saknar fredagsmyset med tacos och tv. Då kan man liksom vara med, fast ändå inte (s.21).

Uppslaget som helhet kan också spegla olika känslor på grund av det olika händelserna på uppslagets respektive sidor. Den vänstra sidan som illustrerar cafét Konditori Himmelskt Gott förmedlar en känsla av glädje och förväntan på hur gräddtårtan och den varma chokladen smakar. Flickan som står på händer kan också bidra till en känsla av glädje och lekfullhet. Samtidigt kan den högra sidan spegla en känsla av ensamhet då barnet kan tolkas besitta en oro för att döden kan vara ett hinder för att få vara med på fredagsmyset tillsammans med familjen på jorden. Författaren försöker dock att avdramatisera denna rädsla genom

beskrivningen av superkikaren. Den beskrivningen förmedlar också en känsla av spänning för att få veta hur det ser ut i kikaren.

S. 22–23

Likt det föregående uppslaget utspelar det sig två olika händelser. På den vänstra sidan

(33)

28 upp sin biljett och köper popcorn av en fjärde karaktär. Karaktärens uniform visar på att hon arbetar på biografen. Biosalongen är illustrerad med en mörk nyans medan uppslagets högra sida visar en klassrumssituation där färgerna övergår till en mer ljusblå nyans. I klassrummet sitter tre barn och lyssnar på fröken som framme vid tavlan undervisar om bokstaven “H”. Ett av barnen sträcker ivrigt upp handen medan en annan försöker tysta en annan klasskamrat genom att hålla ett finger för munnen. Fröken pekar på en grön griffeltavla där bokstaven “H” är skrivet med olika typsnitt. Även detta uppslag ger en glädjefylld känsla då barnen får göra något roligt som att gå på bio. Det kan bidra till att livet i himlen kan ses som densamma på jorden, då karaktärerna gör saker som de även gjorde på jorden, som tillexempel att gå i skolan och på bio.

S. 24–25

På det avslutande uppslagets vänstra sidan sitter en gammal dam utklädd till drottning i en pampig fåtölj hållandes en dator. På fåtöljens ryggstöd står en flicka iklädd prinsesskrona med en burk av drycken Fanta balanserande på foten. På fåtöljens armstöd står det även en flaska Coca Cola med tillhörande sugrör. Utifrån texten får man ta del av att den gamla damen är flickans släkting, med hjälp av följande replik:

“Man kan också passa på att träffa släktingar! Rätt som det är upptäcker man att man har en mormorsmormorsmormorsmormorsmor som var drottning för en massa år sedan” (s. 24).

På uppslagets högra sida visar berättaren pojkens/flickans morfar som kommer tillbaka i historien men som går mot riktning ut ur boken. Den vänstra sidan av uppslaget kan minska känslan av ensamhet, då de döda i himlen kan mötas och umgås tillsammans. När pojken och hans morfar kommer tillbaka går färgerna över till en mörkare kulör och berättelsen återgår till jorden. Det visas även genom karaktärernas mörka klädsel som återigen speglar att det är levande människor som illustreras. Flickan som visas på uppslagets vänstra sida har samma klädsel som flickan som dog i början av boken, vilket kan tyda på att det är samma flicka. Då flickan kommer tillbaka tar läsaren nu inte längre över rollen som flickan. Pojken och hans morfar kommer också tillbaka, vilket tillsammans visar på ett avslut att morfadern nu har berättat färdig sin historia om hur det är att leva i himlen.

Sammanfattning

Boken Uppe bland molnen tolkas vara skriven utifrån ett tredjepersonsperspektiv, vilket är en vanlig berättarform enligt Maria Nikolajeva (1998). Tredjepersonsperspektiv är böcker som

(34)

29 enbart följer några få personer som speglar de yttre handlingarna och återger vad personerna upplever. Boken kan också gå in i en persons medvetande där läsaren blir medveten om karaktärernas känslor. Ett tredjepersonsperspektiv kan göra att läsaren tar över rollen som den döda flickan. På detta sätt kan läsaren identifiera sig med karaktären och leva sig in i bokens handling (Nikolajeva, 1998, s. 105).

Som beskrivet i analysen består boken till stor del av ljusa färger då den främst utspelar sig i himlen. På ett fåtal ställen används mörka färger för att visa på en sorgsen stämning. Boken utspelar sig till största del utomhus. Berättelsen utspelar sig både i himlen och på jorden och skillnaden mellan dessa geografiska platser visas främst genom färgsättningen och bokens illustrationer. Berättelsen börjar och slutar med att karaktärerna befinner sig på jorden, vilket visas genom att bakgrunden har en grågrön färg som representerar marken på jorden.

Färgerna ändras sedan till en ljusblå färg när karaktärerna är i himlen.

I boken samspelar bild och text på ett bra sätt, vilket skapar en tydlighet i boken. Bilderna är till stor del dominerande och förstärks sedan av texten. Detta innebär att bilderna berättar sin egen historia och texten används sedan som ett stöd för att föra fram bokens budskap.

Författaren har därför valt att placera texten utifrån bildens position och texten är därför placerad på olika ställen i boken. Texten i boken består även av ett annorlunda typsnitt som gör texten mer fantasifull. På grund av det valda typsnittet ser bokstaven “g” något

annorlunda ut, vilket kan kännas främmande för det läsande barnet. Boken är skriven så att läsaren skulle kunna berätta historien endast genom att se på bilderna. Trots detta är texten fristående och boken skulle kunna läsas utan illustrationerna. Till viss del kan boken uppfattas som att det sker flera händelser på varje uppslag och att varje bild tillsammans med

tillhörande text beskriver en egen händelse. Genom boken beskrivs olika känslor som glädje, ensamhet, sorg och oro. Laukka (2013) redogör för att barn naturligt identifierar sig med olika karaktärer, tillexempel kan en glad figur i boken imiteras av barnet med glädje (Laukka, 2013, s. 186).

Bokens framställning av döden

Författaren Matilda Salmén vill med sin debutbok avdramatisera ämnet döden. Boken beskriver sorg på ett ärligt sätt och visar på att alla människor någon gång kommer att dö, vilket ofta innebär en sorg för anhöriga. Författaren vill även förmedla att döden inte är något farligt. Det tror vi är ett väldigt viktigt budskap att förmedla då ämnet döden annars kan skrämma barnet. Att döden inte ska framstå som något skrämmande är vidare ett

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :