Friluftsliv i gymnasieskolan
En kvalitativ studie om idrottslärares uppfattning om hur friluftsliv bedrivs och värderas
Outdoor education in high School
A qualitative study of PE teachers perception of how outdoor education is conducted and valued
Författare: Tomas Gunnarsson
Höstterminen 2016
Examensarbete: Självständigt arbete på avancerad nivå. 15 hp Huvudområde: Idrottsvetenskap
Ämneslärarprogrammet inriktning Idrott och hälsa
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Karin Rudsberg, universitetslektor, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap
2
Sammanfattning
Idag har friluftsliv en väldigt framskjuten position i skolan, åtminstone om man ser utifrån kursplanen för idrott och hälsa. I både kursplanerna Gy 11 och Lgr 11 så är friluftsliv en av de få undervisningsdelarna som är obligatoriska. Friluftsliv är samtidigt inte begränsat till en eller flera aktiviteter utan beskrivs snarare som ett kunskapsområde som involverar flera dimensioner (Backman, 2011a). Nationella utvärderingar av skolan och tidigare forskning har dock visat att undervisningen i många fall blir begränsad och får olika fokus bland
utbildningarna (Skolverket 2005, Idrottshögskolan i Stockholm 2004-). Studien syftar därför till att bidra med kunskap omkring hur friluftsliv upplevs bedrivas i gymnasieskolan, vilka värden som framträder och vad som styr utformningen.
Via ett kvalitativt tillvägagångssätt har jag valt att intervjua fem stycken lärare med
semistrukturerade intervjuer. Studien utgår ifrån en hermeneutisk metodansats för att tolka deltagarnas upplevelser kring området. Metoden har valts för att skapa en helhetsbild och på en djupare nivå förstå hur och varför lärare bedriver undervisningen som de gör.
Resultaten av studien visade att friluftsliv i gymnasieskolorna upplevs bedrivas med ett fokus på värden som stämmer överens med friluftslivsgruppen. Det vill säga samtliga lärare
bedriver former av friluftsliv där de betonar värdet av naturupplevelsen och ser friluftsliv som ett egenvärde. Lärarnas undervisning speglar också starkt deras egen syn av friluftsliv.
Flertalet poängterar även vikten med kunskaper och tekniska färdigheter i friluftsliv. Dessa anses viktigt för att möjliggöra ett livslångt lärande samt för att kunna bedöma friluftsliv. Likt tidigare studier så visar även denna på vikten av lärarnas kunskap inom friluftsliv och att kunna särskilja dess värden från idrottens. Mängden friluftsliv som bedrivs styrs dock av begränsande faktorer där tid kopplat till kollegialt samarbete är särskilt avgörande.
Begränsande faktorer påverkar inte bara mängden friluftsliv i de undersökta skolorna utan även lärarnas didaktiska val och planering för friluftsliv.
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
1. Inledning ... 4
2. Bakgrund ... 5
2.1 Att definiera friluftsliv, en historisk tillbakablick ... 5
2.2 Att definiera friluftsliv; syner, motiv och friluftslivsstilar ... 7
2.3 Friluftsliv i styrdokumenten ... 8
3 Forskning om friluftsliv i skolan ... 10
3.1 Friluftslivets begränsade utrymme... 10
3.2 En internationell utblick ... 11
3.3 Friluftsliv i svensk skola ... 13
4 Syfte och frågeställning ... 17
5 Metodansats ... 17 5.1 Hermeneutiken ... 17 5.2 Metod ... 18 5.3 Urval ... 19 5.4 Etiska aspekter... 20 5.5 Analysförfarande ... 21 6 Resultat ... 24
6.1 Lärarnas syn och värdering av friluftsliv ... 24
6.2 Friluftslivsundervisningens utformning och innehåll ... 26
6.3 Möjligheter och begränsningar med friluftsliv ... 31
7 Diskussion ... 35
7.1 Resultatdiskussion ... 35
7.2 Metoddiskussion ... 39
7.3 Studiens kunskapsbidrag ... 41
7.4 Slutsats ... 43
8 Litteratur och källförteckning ... 44
Bilaga 1 ... 47
4
1. Inledning
Idag bor mer än 80 % av Sveriges invånare i tätorter, därför har friluftsliv blivit ett särskilt viktigt karaktärsdrag för förhållandet mellan människa och natur. För många uppfattas friluftsliv som en central del för vår kulturtradition och nationella identitet. Sedan länge och för många har friluftsliv även ansetts vara viktigt både för hälsa och livskvalitet (Fredman, Stenseke, & Sandell, 2014). Tyvärr har emellertid inte alla möjlighet till att ägna sig åt friluftsliv i samma utsträckning. Friluftsliv i förändring är ett forskningsprogram som sammanställt svensk forskning fram till 2013 har i sin rapport beskrivit att utövandet skiljer sig markant mellan grupper. Utövandet skiljer sig mellan kön, ålder, bostadsort,
familjesituation, utbildning och inkomst. Höginkomsttagare är mer i naturen än
låginkomsttagare, utrikes födda bedriver mindre friluftsliv än inrikes födda. Skolan har därför blivit en oerhört betydelsefull aktör som kan bidra till att alla får möjlighet till att erfara friluftsliv och alla dess värden (Fredman, Stenseke, & Sandell, 2014).
Friluftslivets starka position i skolan grundar sig just på dess stora utbud av olika värden och att alla ska få möjlighet att ta del av dessa. Argumenten som framförs är ofta alternativa sätt till idrottande där friluftsliv ses som positivt för hälsa, stress, motorik samt emotionellt och kognitivt lärande (Brugge och Szczepanski 2011, Lundvall 2011). Flera poängterar just värdet med att friluftsliv är ett hälsosamt sätt att vara fysiskt aktiv utan krav på prestation och där alla elever möts på lika villkor. De kanske starkaste argumenten som ofta har lyfts är emellertid att friluftsliv kan bidra till en miljömedvetenhet, jämlikhet och social utveckling (Sandell & Ohman, 2013, Backman, 2011). På senare tid har forskning dock visat att friluftsliv får en begränsad plats i undervisningen. Det har även framkommit att när undervisningen väl bedrivs så får friluftsliv inslag av idrottslig karaktär. Både nationell och internationell forskning visar på en svårighet att skilja mellan idrottsliga ämnen och friluftsliv, vilket ifrågasätter vilka värden som då verkligen uppnås (Skolverket 2005, Idrottshögskolan i Stockholm 2004).
Större delen av den svenska forskningen som bedrivits har främst fokuserat på grundskolans förhållande till friluftsliv. Där har man även upptäckt att det varit stor variation kring hur man både definierar men framförallt bedriver friluftsliv (Backman, 2011). Detta kan grunda sig i att begreppet friluftsliv länge varit kontroversiellt vad gäller innehåll och
5
läroplan har varit starkt decentraliserad vilket visat att lärare har haft svårt att tolka målen, vilket i sin tur varit en bidragande faktor till att undervisningen ser olika ut beroende på lärare och skola. Numera styrs skolan av den senaste läroplanen Gy11 och Lgr 11. Denna läroplan anses vara mer centralstyrd där den beskriver tydligare mål och kunskapskrav. Då en väldigt begränsad del av forskning undersökt friluftsliv utifrån nuvarande läroplan så är det okänt om problematiken då kvarstår i samma utsträckning. Större delen av befintlig forskning har även koncentrerat sig på grundskolan vilket lett till att jag i följande undersökning vill fokusera på gymnasieskolan. Genom att undersöka friluftslivsområdet utifrån både gymnasieskolan och den aktuella läroplanen så hoppas jag kunna bidra med ny kunskap. Det är alltså av stort intresse att kunna jämföra vilka möjliga skillnader och likheter det finns från tidigare
forskning. Det vill säga om gymnasielärare med en ny kursplan upplever samma problematik som tidigare studier påvisat.
2. Bakgrund
I följande avsnitt kommer jag först ge en kort historisk bakgrund till hur friluftsliv definieras och hur själva sättet att se och värdera friluftsliv har förändrats genom tiden. Denna bakgrund är viktig att ha med sig då det belyser hur olika personer ser på friluftsliv och hur denna bild ständigt förändras. Via det första avsnittet så får man därför en viss förförståelse för hur elever kan ha olika förväntningar och lärare skilda syner på friluftsliv. Efterföljande del presenterar sedan skolans tillvaro, mer specifikt vad kursplanen tar upp för direktiv och perspektiv runtomkring friluftsliv. Detta blir viktigt då vi som lärare styrs av den rådande kursplanen.
2.1 Att definiera friluftsliv, en historisk tillbakablick
I anknytning till samhällets ökade urbanisering och industrialisering så skapades större möjligheter för allmänheten att utnyttja fritiden. Under denna tid så kom friluftsliv att växa och flera föreningar med friluftsaktiviteter som skidåkning, skridskoåkning, cykling och orientering etablerades. Dessa fick dock en stark idrottslig prägel där tävlingar var en stor del av utövandet. Med tiden förändrades emellertid denna uppfattning där friluftsfrämjandet markerade sitt avståndstagande mot den organiserade idrottsrörelsen. En tydlig förändring kan även ses under 1970-talet då intresset för miljö och naturfrågor blev en betydande
6
samhällsfråga. Flera friluftsorganisationer har därefter utvecklats till att framhäva friluftsliv som en pedagogisk metod för att påverka människors förhållande till naturen och skapa miljömedvetenhet. Friluftslivets potential till rekreation och hållbar utveckling har därefter kommit att få en betydande position i utövandet (Backman, 2004).
Definitionen av friluftsliv har alltså växlat över tid och på många sätt är
begreppet friluftsliv fortfarande kontroversiellt vad gäller både innehåll och innebörd. Från att vara starkt förankrat som en idrottsgren har friluftsliv idag fått ett större fokus på att särskilja sig och inte vara en förgrening till idrotten. Att separera friluftsliv från idrottsutövandet är förmodligen det som har skapat störst debatt omkring hur man definierar friluftsliv. På slutet av 1960-talet så menade den statliga idrottsutredningen att idrott och friluftsliv var omöjliga att skiljas åt och borde lyda under en gemensam definition. Detta mötte dock stark kritik från friluftsrörelsens håll som menade att idrottsrörelsen har en stark prägel av tävling vilket inte alls stämmer överens med friluftsliv (Backman, 2004). På senare tid har staten istället skiftat fokus och menar att de bör vara en distinkt skillnad mellan områdena. Friluftsgruppen som blev speciellt tillsatta av kulturdepartementet definierar idag friluftsliv enligt följande:
Friluftsliv är vistelse och fysisk aktivitet utomhus för att uppnå miljöombyte och naturupplevelse utan krav på prestation eller tävling.
(Friluftsgruppen, 1999, s. 9)
Idag har därför både stat och forskningsinstitut etablerat en tydligare definition av vad friluftsliv innefattar. Samtidigt kan man dock se att i takt med kommersialisering och medialisering så har det uppstått fler former av friluftsliv som exempelvis är
äventyrsbetonade. Detta har väckt nya frågor om vart naturens gränser går och människans påverkan. Det vill säga om friluftsliv endast bedrivs i naturen långt bort från civilisationen eller i skidbacken som konstruerats av oss människor. Ur ett samhällsperspektiv är frågan om vart friluftsliv bedrivs starkt influerat av vilken grupp man frågar. En tydlig gräns blir därför svår att dra för vart friluftslivets landskap börjar och slutar. Sammantaget så kan vi se att innebörden av själva begreppet är föränderligt och påverkas av samhällets utveckling. Själva definitionen influeras och kan analyseras ur ett samhällsfenomen, politiskt och pedagogiskt perspektiv. Min ambition är här att undersöka friluftslivet ur ett pedagogiskt perspektiv, det är emellertid viktigt att ha i åtanke att dessa påverkar varandra. Ur ett pedagogiskt perspektiv blir en viktig utgångspunkt att veta vilka värden man vill eftersträva och hur de olika miljöerna påverkar detta (Fredman, Stenseke, & Sandell, 2014).
7
2.2 Att definiera friluftsliv; syner, motiv och friluftslivsstilar
Erik Backman har studerat friluftslivets ställning och hur den kommer till uttryck i skolan. I sin forskning utgår han ifrån en definition likt friluftsgruppen. Utöver denna definition menar även Backman att friluftsliv kan bedrivas lika väl i närliggande skogsområden vid skolan som i natur långt ifrån civilisationen. Han menar på att flera av friluftslivets värden kan uppnås vare sig det är i närområdet eller vildmarken.
Klas Sandell som forskar inom friluftsliv och naturturism har ofta ett stort fokus på miljöfrågan i sin forskning. Likt Friluftsgruppen och Backman menar han att friluftsliv består av vistelse och fysisk aktivitet utomhus med syfte att uppnå miljöombyte och naturupplevelse. I sin artikel presenterar han en modell som innehåller två olika motiv till varför man bedriver friluftsliv och tre olika frilufsstilar som visar olika sätt att utöva friluftsliv på i olika landskap. Det första motivet är att se friluftsliv som ett mål i sig. Här är alltså målet att endast vara ute i naturen och uppleva den, det handlar om upplevelser av skönhet och känsla där man kommer ifrån vardagsstressen. Det andra motivet är att se friluftsliv som en metod för att nå andra utbildningssyften vilket kan vara allt från fysisk träning till samarbete (Sandell & Ohman, 2013).
De tre olika frilufsstilarna innebär ett sätt att se hur man utövar friluftslivet och att landskapen då ser olika ut. Den första är dominans-stilen och här är det aktiviteten som står i fokus. Landskapet ses här som en ”fabrik” där man kan påverka naturen och anpassa den efter sig själv. Det kan vara allt från äventyrsland till skidanläggningar. I denna del försvinner en stor del av mötet med naturen och det blir till och med tveksamt om den kan räknas som friluftsliv. Den andra frilufsstilen är aktiv anpassning. Här är man ute i det lokala landskapet och anpassar sig därefter på ett aktivt sätt. Det kan till exempel vara jakt eller fiske där man använder sig av naturen genom att fiska och göra upp eld samtidigt som man måste anpassa sig efter väder och årstid. Den sista delen är passiva anpassnings-stilen, även här anpassar man sig efter det lokala landskapet men här påverkar man inte naturen. Det handlar ofta om naturreservat, sevärdheter som nationalparker. Vidare menar han att utomhusaktiviteter som exempelvis snowboard vid skidanläggningar, där man påverkar landskapet kan bli
problematiskt för miljömedvetenheten. Han beskriver även att i situationer som denna så försvinner en stor del av mötet med naturen och det blir då tveksamt om aktiviteten bör ses som friluftsliv (Sandell 2011, Sandell, & Ohman, 2013).
8
Definitionen av friluftsliv kan variera till viss del men huvudprincipen kring utomhusvistelse utan krav på prestation eller tävling råder det oftast konsensus kring. Då forskningen är relativt överens om hur friluftsliv definieras så är det en motsvarande
avgränsning jag utgår ifrån. Sammanfattningsvis kan man säga att friluftsliv bedrivs utomhus och innehåller moment som rekreation och upplevelse. Olika former av fysisk aktivitet kan förekomma men är inget krav för att friluftsliv ska bedrivas. Tävling och prestation bör inte förekomma då det kan motverka friluftslivets olika syften. Vad gäller vilken utomhusmiljö som friluftsliv bedrivs i så hävdar jag att friluftsliv kan utövas i naturmiljö nära bebyggelsen såväl som ursprungsmiljö. Det är emellertid viktigt att vara medveten om hur olika landskap och motiv kan påverka vilka värden som lyfts fram i friluftsliv. Sandells modell är därför ett bra exempel för att visa hur komplext friluftslivsutövandet kan vara. Modellen illustrerar hur friluftsliv kan ta olika former och uttryck samtidigt som det utgår från specifika grunder som utomhusmiljö och frånvaron av prestation.
Trots att både staten och befintlig forskning idag gör en distinkt skillnad mellan friluftsliv och rent idrottande har det visat sig vara betydligt svårare inom skolvärlden. Flera undersökningar visar på att friluftsliv inom idrott och hälsa ofta blir begränsat eller
sammankopplat med aktiviteter av idrottskaraktär, som exempelvis orientering. (Skolverket 2005, Lundvall & Meckbach, 2008, Idrottshögskolan i Stockholm 2004-). Detta är en stor del som följande undersökning tar avstamp i och som jag mer ingående kommer förklara i
avsnittet Friluftsliv i skolan. För att tydligt förstå friluftslivets komplexa situation i skolmiljön krävs det först en inblick i skolans förhållningssätt till friluftsutövandet. Mer specifikt syftar följande stycke till att klarlägga hur kursplanen behandlar friluftsliv som kunskapsområde.
2.3 Friluftsliv i styrdokumenten
Då mycket av den tidigare forskningen har utgått ifrån läroplanen Lpo 94 och Lpf 94 så är det lämpligt att kortfattat beskriva vissa förändringar som skett i och med att Gy 11 har trätt i kraft. Den största och allmänna förändringen man kan se är att den tidigare läroplanen var betydligt mer decentraliserad än vår nuvarande. Lpf 94 beskrev allmänna mål som bör uppnås, sedan ansågs det vara upp till läraren och eleverna att bestämma hur dessa skulle åstadkommas.Gy 11 beskriver däremot förväntade studieresultat och via centrala innehållet så framgår det tydligare vad som ska behandlas i undervisningen och varje kurs (Skolverket, 2011b). Kopplat till kursplanen och friluftsliv som område så syns det utifrån flera punkter.
9
Vad gäller målbeskrivning i både Lpf 94 och Gy 11 är det ingen markant skillnad vad gäller tydlighet. I Lpf 94:as målbeskrivning så beskriver kursplanen följande:
Eleven skall ha kunskap om och erfarenhet av hur olika faktorer påverkar människors hälsa samt kunna diskutera samband mellan hälsa, livsstil och miljö ur såväl ett individ som ett samhällsperspektiv.
Ha kunskap om samt ha genomfört och upplevt olika former av friluftsliv.
(Skolverket, 1994)
Gy 11 beskriver följande:
Förmåga att genomföra och anpassa utevistelser utifrån olika förhållanden och miljöer.
Kunskaper om betydelsen av fysiska aktiviteter och naturupplevelser för kroppslig förmåga och hälsa.
(Skolverket, 2011a s.83)
Målen beskriver vilka kunskaper eleverna ska ges förutsättningar att utveckla, alltså inte i klarhet vad som ska utövas eller hur (Skolverket, 2011b). Som vi ser är det ingen större skillnad i tydlighet mellan de två beskrivna målen. Den stora skillnaden som däremot bör uppmärksammas är det centrala innehållet som har tillkommit i den senaste kursplanen Gy 11. Punkter som där berör friluftsundervisningen är följande:
- 1. Motions-, idrotts- och friluftsaktiviteter som utvecklar en allsidig kroppslig förmåga.
- 2. Utemiljöer och naturen som arena för rörelseaktiviteter och rekreation.
- 3. Metoder och redskap för friluftsliv.
- 4. Säkerhet i samband med fysiska aktiviteter och friluftsliv.
(Skolverket, 2011a s.84)
Det centrala innehållet är inte betygsgrundande men det anger vad som ska behandlas i undervisningen. Till skillnad från föregående kursplan finns det alltså en konkret punktform kring kunskaper som ska finnas med. I Gy11 blir det även tydligt att friluftsliv ska innefatta mer än endast en form av utövande. I kursplanens kommentarmaterial beskrivs det att utemiljöer och naturen ska ge möjlighet till varierade rörelseaktiviteter samt rekreation och
10
stimulans (Skolverket, 2011b). Undervisningen ska alltså innefatta ett friluftsliv som både är ett mål i sig (rekreation) men även som en metod för att nå andra utbildningssyften (allsidig kroppslig förmåga). Kursplanen är även tydlig med att eleverna ska lära sig metoder och redskap för friluftsliv. I kommentarmaterialet blir det särskilt tydligt då de ger förslag på frågeställningar som undervisningen kan utgå från. ”Hur planeras en friluftsaktivitet? Vad krävs för att uppfylla förväntningarna på aktiviteten? Vilken utrustning krävs? Vilka risker finns?” (Skolverket, 2011b). Just risker klarläggs tydligt där den får en egen punktform kopplat till friluftsliv. I kommentarmaterialet förtydligas riskerna genom att beskriva att eleven ska kunna planera och genomföra rörelseaktiviteter utan att utsätta sig och sin omgivning för onödiga risker. Specifikt till friluftsliv så innebär det att eleven ska kunna förstå betydelsen av och kunna använda adekvat utrustning i samband med utevistelse samt att göra riskbedömningar (Skolverket, 2011b).
Ovanstående del har varit en kortfattade presentation av kursplanerna. Syftet har inte varit att genomföra en analys mellan kursplanerna då det skulle kräva en betydlig
noggrannare undersökning. Istället har min ambition varit att belysa hur friluftsliv beskrivs i nuvarande kursplan. Eftersom en stor del av tidigare forskning även utgått från tidigare kursplaner har jag även velat klargöra dessa skillnader då det ger en förklaring till skiljaktigheter som kan uppstå.
3 Forskning om friluftsliv i skolan
3.1 Friluftslivets begränsade utrymme
Skola-Idrott-Hälsa är ett stort forskningsprojekt från 2001 som berör hela
idrottsundervisningen. I studien har de använt sig av enkätfrågor som besvarats av 1389 elever och 58 lärare från årskurs 6 och 9. Flera olika forskare har använt sig av detta datamaterial för att undersöka idrottsämnet utifrån olika problemområden. Då studiens resultat berör frågor om friluftsliv så har forskare som Backman (2004) använt dessa resultat för att undersöka området. I hans studie så framkommer det även där att friluftsliv får en väldigt begränsad plats i undervisningen. I enkätsvaren så visade det sig att lärarnas
11
inräknat. Bollspel som inte uttryckligen står med i kursplanen fick o andra sidan tre gånger så mycket tid och var den klart dominerande aktiviteten. Vid en noggrannare analys så visade det sig även att majoriteten av friluftslivslektionerna hade en svag anknytning till
friluftslivsgruppens definition. Istället hade flera av aktiviteterna idrottsliga inslag som exempelvis orientering på tid och skridskoåkning/isspel. När det kom till lektioner som paddling och friluftsteknik vilka har fler egenskaper av friluftslivsgruppens definition så visade det sig att de fick väldigt begränsat utrymme. Backman menar därför att
friluftsaktiviteter som har idrottsliga inslag får ett litet utrymme i grundskolan och att det är tveksamt om rena friluftslivslektioner förekommer över huvud taget i vissa skolor (Backman, 2004).
Lundvall och Meckbachs (2008) har även de använt sig av Skola-Idrott-Hälsas forskningsprojekt för att undersöka idrottsämnet. Till skillnad från Backman tittar de på all fördelning av idrottens olika aktiviteter. Likt Backman presenterar de samma resultat som visar på friluftslivets begränsade utrymme och bollspelets dominans. I studien presenterar de även elevernas syn av undervisningen där de angav att aktiviteter som bollspel var bland de vanligaste medan en av de ovanligaste var olika former av utomhusaktivitet. I studien undersöker de även vilka begränsningar som lärare upplever med undervisningen. Vid lärarnas svar omkring begränsande faktorer visade det sig att tid och möjligheter till utomhusaktiviteter var bland de största begränsningarna. Ytterligare begränsningar verkar bestå av storlekar på grupper, utrustning och begränsat område att bedriva undervisningen i. I artikeln drar även Lundvall och Meckbach (2008) en viktig slutsats där de menar på att bollsportens dominans inte bara beror på utomstående faktorer som exempelvis tidsbrist. De menar att lärare och elevers idrottsbakgrund kan ha en påverkan på ämnets utformning. Studien visar exempelvis att dans och friluftsliv får ett avgränsat utrymme och att detta kan bero på lärarnas bakgrund från förenings- och tävlings idrotter. En stor utmaning inom idrottsämnet är alltså att hantera den starka positionen som tävlingsidrotten har och som påverkar hur ämnet utformas. Denna slutsats är något som flera internationella forskare även påvisat.
3.2 En internationell utblick
Precis som i den svenska skolan så har friluftsliv eller Outdoor Education fått en betydande plats i andra länders kursplan där länder som Australien, England och Nya Zeeland ofta sätter ett stort värde på friluftsliv inom utbildningen. Innan vi tittar närmare på internationella
12
studier så är det emellertid viktigt att klargöra skillnaden mellan friluftsliv och outdoor education. En viktig skillnad som är värd att poängtera är att friluftsliv även börjat användas i engelska undersökningar då de vill referera till det skandinaviska landskapet och
anknytningen till det kulturella (Backman, 2008). Artiklarna som jag kommer referera till i följande stycke har dock endast använt sig av begreppet outdoor education varav de inte gör någon skandinavisk-kulturell koppling. I övrigt har begreppen i sin helhet samma innebörd där följande artiklar ofta pekar på samma värden och sätt att bedriva friluftsliv/outdoor education. För tydlighetens skull kommer jag fortsättningsvis att översätta outdoor education till friluftsliv då värdena är detsamma bortsett från den skandinaviska/kulturella aspekten.
Nhu (2015) som är en amerikansk forskare diskuterar inte problematiken av idrottens påverkan på friluftsliv i samma grad som vår nationella forskning. Däremot
beskriver han hur idrottsämnet ofta saknar friluftslivsundervisning i sin helhet. Han menar att idrotten bör vara mer än traditionellt idrottsutövande. Genom att införa friluftsundervisningen menar han att man kan uppnå högre motivation och flera värden som traditionell idrott inte kan ta fasta på. Via friluftsundervisningen kan man även nå elever som annars inte har samma möjlighet att ta plats i en idrotts-prestationslektion. I sin artikel presenterar han ett förslag på en delkurs som inte behöver innehålla tävlande utan ett upplevelsebaserat friluftsliv som kan berika eleverna på så många sätt. Det intressanta i denna artikel är framförallt att han ger ett förslag på en friluftslivskurs som varken behöver vara tidskrävande eller svårtillgänglig. Nhus (2015) artikel är en givande didaktisk text vilken både motiverar och ger förslag på hur man kan bedriva friluftsliv, artikeln ger emellertid ingen ingående förklaring till problematiken bakom undervisningen. Det vill säga varför friluftsliv inte bedrivs på detta sätt. Detta är dock något som flera Australiensiska forskare tar fasta på.
Bland de senaste artiklarna publicerade i Journal of Adventure Education and
Outdoor Learning diskuterar de australiensiska forskarna Dyment & Potter (2015, 2016) ifall
friluftsliv bör ses som en egen vetenskapsgren. I studien analyserar de friluftsliv utifrån befintlig forskning och olika institutioner för att se om friluftsliv möter kriterierna för att vara en vetenskapsgren. I artikeln lyfter de problematiken i att området ofta ses som en
underkategori till idrottsämnet. Deras strävan är inte att ge ett slutgiltigt svar, utan hoppas på att artiklarna ska skapa en diskussion med en djupare förståelse för ämnet och problematiken den står inför. De menar att friluftsliv ofta blir undervärderat och att det saknas förståelse hos lärare och administration för vilka värden som finns inom friluftslivets utövande (Dyment & Potter, 2015, Potter & Janet Dyment, 2016).
13
Martin & McCullagh (2011) är ytterligare två australiensiska forskare som undersöker skillnaden mellan friluftsliv och idrott. I deras studie tittar de mer specifikt på skolämnet och menar att det är viktigt att skilja områdena åt då de bidrar till olika värden och utbildningssyften. I sin studie drar de en viktig slutsats av att skolor och lärare har många fördelar i att tydliggöra skillnaderna mellan traditionell idrott och friluftsliv. Davies (1992) tar diskussionen ytterligare ett steg genom att ifrågasätta ifall idrottslärare egentligen är bäst lämpade till att undervisa friluftsliv. Likt resonemanget som Lundvall och Meckbach (2008) för så grundar sig diskussionen på att idrottslärare har en stark koppling till idrottsvärlden, vilket inrymmer värden som ofta inte är kompatibla med friluftslivet. En stor del av artiklarna indikerar alltså att det finns en bristande kunskap i hur man bör bedriva friluftsliv både hos lärare och skolledning. Osäkerheten verkar grunda sig både i vilka värden man kan uppnå och att det är svårt att genomföra friluftsliv på grund av utomstående faktorer som tidsbrist. Att friluftsliv får en idrottslig prägel kan därför bero på att osäkerheten får läraren att vända sig till ett område som hen har större kunskap i och känner sig mer bekväma med, det vill säga idrottsliga ämnen.
Både nationellt och internationellt finns det många artiklar som diskuterar didaktiska metoder och utmaningar med friluftsutbildning. Tyvärr är det inte lika vanligt med aktuell forskning som utgår från empiriska material för att undersöka orsaker och brister i undervisningen. Någon som har undersökt detta i ett större omfång och med breda empiriska studier är emellertid Erik Backman.
3.3 Friluftsliv i svensk skola
Erik Backman har forskat mycket kring friluftslivets ställning och hur den kommer till uttryck i grundskolan. Hans avhandling består av ett flertal artiklar med varierad datainsamling i syfte att angripa forskningsområdet från olika infallsvinklar.
I artikel Friluftsliv:a contribution to equity and democracy in Swedish PE? (2011a) så undersöker Backman kursplaner från 1955 fram till 1994 samt 31 lokala kursplaner. Via en textanalys är syftet att undersöka hur lärare planerar och beskriver
friluftsundervisningen och om deras valda undervisning verkligen bidrar till jämställdhet och ett demokratiskt förhållningssätt. Likt tidigare studier så visar Backman på att friluftsliv ofta får en idrottslig karaktär. Studien visar även på att det verkar finnas en svårighet i att bedöma samt ha en progression inom friluftsliv, i många fall verkar det räcka med att eleverna deltagit på lektionen. En annan viktig slutsats som Backman drar är att det verkar vara en betydande
14
variation av hur idrottslärarna tolkar friluftsliv. Vissa nämner inte friluftsliv som uttalade kunskapskrav och i somliga fall så är friluftslivet ersatt av orientering eller läran om
allemansrätten. Värden som naturmöte, miljöperspektiv eller hållbarutveckling var delar som knappt fick något utrymme i de lokala kursplanerna. För att få en förståelse till denna
problematik så har Backman använt sig av Bernsteins begrepp samlad kod, integrerad kod och klassifikation1.
Utifrån resultaten menar Backman att idrottsämnet inte visar på en samlad ämneskod med stark klassifikation. Istället menar han att flera delar i kursplanen som exempelvis dans, friluftsliv och ergonomi verkar ha en svag klassifikation. Däremot visar ämnet på en stark klassifikation när idrottsaktiviteter tillåts dominera ämnet. En risk med läroplanens decentraliserade innehåll och tecken på svaga klassifikation är då att lärare verkar kunna välja att bortse eller byta ut obligatoriska mål som friluftsliv utan att det
uppmärksammas (Backman, 2011). Detta kan även ses i förhållande till de studier jag presenterat tidigare där lärare kommer från en idrottsbakgrund. Ämnets svaga klassifikation med otydliga gränser kan vara en bidragande faktor till att lärare med idrottsbakgrund som prioriterar idrottsliga värden enklare kan ersätta tänkta friluftslivsvärden med idrottsliga. En liknelse till detta kan framförallt ses i Lugg och Martin´s (2001) studie. De har där tittat på skilda värderingar mellan lärare som är specifikt utbildade och undervisar i friluftsliv och idrottslärare som undervisar friluftsliv som en del av idrottsämnet. Studien visade på att lärare med specifik inriktning på friluftsliv prioriterade friluftslivsvärden som naturupplevelse väldigt högt. Idrottslärare prioriterade å andra sidan värden av mer idrottslig karaktär och naturupplevelsen kom betydligt längre ned på listan. Martin & McCullagh, (2011) menar vidare att en grund till problematiken kan ligga i att områdena idrott och friluftsliv delar samma grundvärden. De menar att båda områdena utgår ifrån välbefinnande för individer samt upplevelsebaserat lärande, men att områdena sedan har divergerande slutmål och värden. Dessa slutvärden är det sedan många som inte gör en distinkt skillnad mellan så länge man uppfyller grundvärdena. En fördel kan därför finnas i att utbildade friluftslivslärare sköter undervisningen eller att problematiken synliggörs och man etablerar en klar skillnad mellan de olika slutmålen. Backman för ingen argumentation för att idrottslärare inte ska undervisa i
1 En kod består av de principer som reglerar vad som anses meningsfullt. En samlad kod i läroplanen karaktäriseras av ett innehåll som är uppdelat av tydliga gränser och att delarna står i ett slutet förhållande till varandra. Motsatsen är integrerade koden som karaktäriseras av att gränserna som delar upp ett ämnesinnehåll är mera otydliga och grumliga samt att delarna står i ett öppet förhållande till varandra. Klassifikation innebär graden av gränsernas upprätthållande (för noggrannare förklaring se Backman, 2011).
15
friluftsliv. Han menar dock att ett stärkande av idrottens inre klassifikation kan bidra till tydligare gränser mellan idrottens olika värden. Detta bidrar även till att lärarna känner ett större förpliktigande till att följa de nationella kursplansformuleringarna där friluftsliv inte kan tolkas hur som helst eller väljas bort obemärkt.
I artikeln What is valued in friluftsliv within PE teacher education? Undersöker Backman (2008) även hur friluftsliv bedrivs och värderas av universitetslärare. Han menar att det är en viktig inblick där universitetslärarna kan ha en stor påverkan på hur framtida
idrottslärare ser och bedriver friluftsliv. Studien visar att universitetslärarna utgår från en definition likt Friluftsgruppen där de framhåller naturupplevelsen som friluftslivets essens. Samtidigt verkar friluftsutbildningen få uttryck/teman som härrör från både idrottsvärlden och den akademiska världen, vilket skapar vissa pedagogiska utmaningar. Exempelvis så belyser universitetslärarna vikten av naturupplevelsen samtidigt som bedömning av kunskap
fokuserar på studenters fysiska och tekniska förmåga. Backman menar att detta både kan upplevas motsägelsefullt och vara kontraproduktivt. Med det menar han att ett fokus på teknisk färdighet kan begränsa studenternas naturupplevelse då de fokuserar på sina egna kroppsrörelser. Det kan även uppfattas som att en stor vikt bör ligga på tekniska färdigheter istället för naturupplevelsen. Ytterligare en viktig slutsats som Backman drar är vilken typ av miljö som friluftsliv uppfattas kunna bedrivas i. Backman har här skapat termerna exklusivt och ordinärt friluftsliv där ordinärt karakteriseras som något som är lättillgängligt, som att bara vara utomhus och att det inte kräver någon särskild utrustning. Exklusivt friluftsliv är motsatsen där utövandet sker vid en specifik plats som ofta är svårtillgänglig natur någonstans i vildmarken. I intervjuerna framkommer det att universitetslärarna lägger ett stort fokus på det exklusiva friluftslivet. De menar att det exklusiva är viktigt för att skapa ett stort intresse hos studenterna. Det ordinära förekom inte i samma utsträckning utan framhölls som
alternativ som studenterna kunde bedriva i vanlig skolmiljö när de är färdigutbildade. En risk med detta är dock att studenterna lär sig exklusivt friluftsliv som är svårt att genomföra i vanlig skolmiljö. De får då inte tillräckligt många verktyg för att lära sig enklare och mer relevanta lektionsvarianter som ordinärt friluftsliv möjligtvis ger. Detta är något som Annerstedt (1991) även visat på där studenterna kritiserat universitetsutbildningen för att innehålla för mycket fokus på tekniskt kunnande och inte anpassning för kommande skolundervisning.
I artikeln What controls the teaching of friluftsliv? Analysing a pedagogic
16
grundskolan för att undersöka vad det är som styr undervisningen. Likt tidigare studier så visar dessa intervjuer på att friluftslivsundervisningen förekom i väldigt liten utsträckning. Studien visade även på faktorer som lärarna upplevde begränsa undervisningen. I likhet med Lundvall och Meckbachs (2008) studie framkom det även här att tid, utrustning, ekonomi, geografiskt område och kollegialt samarbete påverkade mängden undervisningstimmar i friluftsliv. Backman valde även här att titta på kursplanens roll som gav indikationer på att den upplevdes svårtolkad vilket försvårade undervisningen i friluftsliv. Den kanske viktigaste slutsats som Backman dock drar från studien är att flera av begränsningarna som idrottslärare upplever verkar påverkas av hur friluftslivet uppfattas och diskuteras. Både intervjuerna från universitetslärare samt lärarintervjuerna har visat på en dominerande diskussion där friluftsliv upplevs som något som existerar och bedrivas i det exklusiva friluftslivet. Det vill säga ett friluftsliv som bedrivs långt från civilisationen och med krav på både utrustning och risk. Med en definition som denna så är det då inte lustigt att lärare beskriver många utmaningar och hinder för att bedriva friluftsliv. Backman menar därför att lärare har mycket att tjäna på att bedriva ordinärt friluftsliv. Han menar även på att universitetsutbildningen vinner mycket på att diskutera denna problematik och att undervisa ett friluftsliv som lättare kan appliceras till den vanliga skolmiljön. Liknande diskussion kan även ses i internationella artiklar där exempelvis Beedie (2000) argumenterar för ett friluftsliv närmare bebyggelsen, vilket kan leda till ett mer lättillgängligt och inkluderande friluftsliv för lärare och elever. Även bland de senaste publikationerna så förespråkas ett enklare friluftsliv som inte kräver stora resurser. Nhu, (2015) som ger exempel på en friluftsliv-delkurs menar att man kan uppnå samma värden i naturområden i närheten av skolan.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att friluftsliv både haft och har ett stort värde i den nationella kursplanen. Däremot verkar friluftslivet få väldigt begränsat utrymme i den verkliga undervisningen, när den väl genomförs saknas ofta värden som kan kopplas med Friluftsgruppens definition. Istället är det värden som har en tydligare koppling av idrottslig karaktär. Den uppenbara risken med denna problematik blir följaktligen att alla värden som friluftslivet har möjlighet att bidra till får svårt att komma till uttryck i undervisningen. Värden som natur möten, friluftsliv som egenvärde, möten på lika villkor samt
miljöperspektiv har visat sig vara frånvarande när friluftsliv väl bedrivs. Anledningen till att friluftslivet blir begränsat och omgärdat av problem verkar bero på ett antal förknippade orsaker. Problematiken verkar dels grunda sig i att friluftsliv är ett brett begrepp som uppfattas olika bland skilda grupper. Idrottsämnets svaga klassifikation samt ämnet och
17
lärarnas starka idrottsbakgrund verkar bidra till att friluftslivet får en förskjuten position. Både nationell och internationell forskning menar därför att friluftslivets specifika värden och distinkta skillnad från idrotten måste tydliggöras för lärare och övrig skolpersonal.
4 Syfte och frågeställning
Friluftsliv täcker en stor del av det centrala innehållet i GY 11 ämnet idrott och hälsa. Nationella utvärderingar av skolan och tidigare forskning har dock visat att undervisningen i många fall blir begränsad och får olika fokus bland utbildningarna. Studiens primära syfte är att bidra med kunskap om hur friluftsliv bedrivs i gymnasieskolan, samt vilka värden och kunskaper som kommer till uttryck.
Genom att undersöka området med djupgående intervjuer så har en sekundär ambition även varit att belysa faktorer som kunnat komma att påverka undervisningens utformning. Tidigare forskning har nämligen visat att undervisningen i grundskolan både påverkas av externa faktorer samt lärares syn på begreppet friluftsliv. Frågeställningen som detta har genererat till är följande:
- Hur upplever sig lärare bedriva friluftsliv, vilka värden och kunskapar kommer till uttryck?
- Hur ser lärare i idrott och hälsa på begreppet friluftsliv? - Vilka möjligheter och hinder ser lärare med friluftsliv?
5 Metodansats
5.1 Hermeneutiken
Studien utgår ifrån att undersöka hur lärare både ser på begreppet friluftsliv, hur de upplever sig bedriva undervisningen och deras uppfattade möjligheter och begränsningar. För att undersöka detta område så har jag inspirerats av en hermeneutisk metodansats.
Hermeneutiken handlar nämligen om att tolka och förstå kunskapen man får till sig och att sedan förmedla den på ett övertygande sätt. Viktigt blir därför att skapa kunskap omkring lärarnas uppfattning om friluftsliv och då särskild betoning på deras upplevelse. Till skillnad
18
från naturvetenskapen så söker man här inte efter någon slutgiltig sanning, utan fokus ligger på just förståelsen och tolkningen. Som hermeneutisk forskare försöker man besvara vad det är som visar sig och vad detta innebär. Tolkandet används därför när ens förförståelse av ett fenomen inte räcker till för att förstå det. Det är emellertid viktigt att vara medveten om att tolka innebär att man påverkas av sin historia och sitt medvetande men att det samtidigt är människans erfarenheter samt upplevelser som ger utgångspunkt till förståelsen (Westlund, 2015).
Detta kan förklaras tydligare med hermeneutikens centrala begrepp ”den hermeneutiska spiralen”. Begreppet innebär att tolkningen av ett fenomen växer fram genom forskarens förförståelse och möten med nya erfarenheter som sedan leder till en ny förförståelse vilket i sin tur (likt en spiral) leder till en ny förförståelse för framtida tolkningsansatser (Ödman, 2007). I mitt fall innebär detta att mina egna erfarenheter av friluftsliv och att undervisa i friluftsliv hjälper mig att förstå fenomenet. Även tidigare forskning och teoretiska begrepp blir centrala för att kunna tolka upplevelserna som deltagarna beskriver. Min tidigare
erfarenhet av ämnet samt inledande delar av intervjun och analysen kommer sedan ge mig ny förförståelse som i sin tur hjälper mig med ytterligare tolkning och analys av fenomenet. Om man inte har någon kännedom omkring fenomenet kan avståndet mellan mig och det
studerade fenomenet utgöra ett hinder för tolkningen. Det innebär alltså att mina tidigare kunskaper hjälper mig att förstå deltagarnas utsagor och beskrivningar bättre vilket hjälper mig tolka materialet. Men med det sagt så är det otroligt viktigt att man möter det empiriska materialet med öppenhet eftersom det är deltagarnas erfarenhet och upplevelser man vill undersöka (Westlund, 2015). Detta är dock något jag återkommer till under punkten Analysförfarande (4.5).
5.2 Metod
För att kunna tolka lärarnas upplevelser om friluftsliv så är det viktigt att skaffa sig
innehållsrik data. Om innehållet är för tunt finns det nämligen en risk att generalisera vilket skapar tvivelaktiga slutsatser. För att då få en så bred och innehållsrik data som möjligt så har jag valt intervjuer som insamlingsmetod. Intervjuer passar sig bra då de i enlighet med
hermeneutiken och mina forskningsfrågor syftar till att skapa en djupare förståelse från deltagarens perspektiv (Armour & MacDonald, 2012). Intervjuer kan se väldigt olika ut, allt från strukturerade till ostrukturerade. I denna undersökning har jag valt att genomföra semi-strukturerade intervjuer just för att man ställer frågor som ger möjligheter till djupare svar. Då
19
materialet ska tolkas hermeneutiskt så är det viktigt att frågorna inte blir korta eller ledande varav strukturerade intervjuer valdes bort. Strukturerad intervju ställer nämligen kortare koncisa frågor vilket skulle generera svar som endast speglar mina egna frågor och kunskaper. Genom semi-strukturerade intervjuer så ger man istället deltagarna utrymme utan att styra dem för mycket. Att använda semi-strukturerade intervjuer innebär att jag som forskare har en lista över förhållandevis specifika teman som ska beröras vilket ger deltagaren en stor frihet till att utforma svaren på sitt sätt (Bryman, 2011). De olika temana jag skapat har utgått ifrån min frågeställning, och varje tema innehåller en rad frågor som berör respektive tema (se bilaga 2). Genom denna metod så kan jag därför skaffa en innehållsrik data som bygger på vad deltagaren upplever som relevant och viktigt. Som forskare är jag heller inte bunden till min frågeställning vilket innebär att jag kan fånga upp aspekter som kanske inte var planerade men verkar intressanta. Bryman, (2011) förklarar detta närmare genom att belysa att tonvikten bör ligga på hur intervjupersonen uppfattar och tolkar frågor och skeenden. Det vill säga det som intervjupersonen upplever vara viktigt vid en förklaring och förståelse av händelser, mönster och beteenden. Flexibilitet är därför ett nyckelord för en lyckad intervju där jag inte är orolig för att gå ifrån ”manus”, utan kan ställa följdfrågor för att få en uppfattning om deltagarnas upplevelser. Följdfrågor är även viktigt att använda sig av så att intervjun flyter på och så att deltagaren reflekterar och ger så utförliga svar som möjligt. På samma gång blir mina teman viktiga att utgå ifrån då det krävs en viss form av struktur eftersom jag intervjuar lärare från olika skolor och vill ha möjlighet att jämföra dem mot varandra.
5.3 Urval
I studien har jag valt att intervjua fem stycken lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa. Antalet bestämdes då jag vill ha ett så stort och innehållsrikt material som möjligt, samtidigt som jag varit tvungen att förhålla mig till en ganska snäv tidsram. Fem stycken lärare
skattades därför vara rimligt tidsmässigt men även för att få ett tillräckligt brett material för att kunna göra trovärdiga tolkningar. Lärarna har valts utifrån ett målinriktat- och bekvämlighets-snöbolls urval. Målinriktat urval innebär att man försöker skapa en överensstämmelse mellan sina forskningsfrågor och urvalet (Bryman, 2011). I den här undersökningen så innebär det att jag har valt lärare som är relevanta för mina forskningsfrågor. För att avgöra detta så har jag använt mig av urvalskriterier där lärare som valts ut ska vara aktivt undervisande inom idrottsämnet på en gymnasieskola. De ska även undervisa inom friluftsliv eller ha undervisat friluftsliv det senaste året. Då jag vill undersöka lärares möjligheter och begränsningar inom
20
friluftsliv så har det även varit viktigt att få tillgång till lärare från olika skolor. Detta för att skolans olika förutsättningar påverkar lärarens möjligheter och begränsningar, det kan exempelvis vara allt från tidsutrymme till vart skolan är placerad, kollegialt samarbete osv.
Vidare har jag använt mig av bekvämlighets- och snöbollsurval. Bekvämlighetsurval innebär att deltagarna jag sökt upp har de kvalitéer jag letar efter men också för att de är nära och enkla att få tag i (Jones, 2015). Då examensarbetet sker under en relativt kort period så har det inte funnits utrymme för att genomföra intervjuer utanför kommunen. Detta samt urvalskriterierna har inneburit att det inte funnits ett särskilt stort urval att välja mellan. Den första deltagaren valdes därför ut för att den både uppfyllde mina urvalskriterier samt att jag haft god kontakt med henne innan. Via denna person så fick jag sedan tag på hennes kollega som arbetade på en skola de samarbetat med (snöbollsurval). Resterande del av deltagarna har sedan kontaktats via mail som skickats ut till samtliga gymnasieskolor i kommunen (Se bilaga 2). Att få tag i deltagare via mail visade sig dock vara svårt då flera inte svarade och vissa tackade nej på grund av begränsad tid. Detta ledde därför till att samtliga som deltog i
intervjun var de som uppfyllde urvalskriterierna och först tackade ja. Vidare så innebar det att deltagarna inte har kunnat väljas ut utifrån aspekter som kön eller antal år de arbetet med friluftsliv. Den bristande valmöjligheten har emellertid inte påverkat studien i någon större grad då deltagarna består av tre kvinnor och två män. Deras arbetserfarenhet har också haft stor spridning då det skiljts från 3 till 25 år. För vidare diskussion om deltagare och
bedömning av studiens styrkor och svagheter se metoddiskussion 7.2.
5.4 Etiska aspekter
Eftersom forskning är en väsentlig del för att både individ och samhälle ska utvecklas så finns det etablerade forskningskrav som ser till så att forskningen är transparant och håller en så hög kvalitet som möjligt. En del av dessa krav är de forskningsetiska principerna som är etablerade så att inga människor kommer till skada, vilket även bidrar till en tillit till forskningsvärlden (Vetenskapsrådet 2002). Då jag i följande studie genomfört intervjuer så har jag utgått från dessa principer så att deltagarna både kan känna sig trygga samt säkerställa att de inte påverkats negativt av studien. Den första principen är informationskravet som går ut på att jag måste informera deltagarna om att de ingår i studien samt vad studien innebär. När jag började leta deltagare så skickade jag därför ut en förfrågan om medverkan i en intervjustudie (se bilaga 2). I detta utskick så medföljde en kortfattad information omkring vad studien innebar, hur den var upplagd samt hur pass tidskrävande den skulle vara.
21
Informationskravet går även hand i hand med samtyckeskravet som innebär att deltagarna har
rätt att själva bestämma över sitt deltagande. I samma utskick informerade jag dem därför att deltagandet var frivilligt. När jag sedan träffade dem inför intervjun var jag även noggrann med att förtydliga denna information. Deltagarna fick då återberättat om vad studien handlade om och att de när som helst under studien kunde välja att avbryta utan några konsekvenser.
Konfidentialitetskravet är ytterligare en viktig princip som jag utgått ifrån och den innebär att
alla uppgifter gällande deltagarna ska behandlas med största möjliga konfidentialitet.
Personerna i studien ska alltså inte kunna identifieras så att de inte blir utpekade eller kommer till skada på annat sätt. I studien så har jag därför använt mig av pseudonymer när jag citerar eller beskriver intervjupersonerna. Vidare så har jag även lagrat allt inspelat material och transskript inlåst på ett säkert ställe. Deltagarna blev även informerade om detta både i mailutskicket samt innan intervjun (se bilaga 2). Den sista principen är sedan nyttjandekravet som innebär att uppgifter som samlats in endast får användas för forskningsändamål och inget annat. Alla dessa riktlinjer har varit viktiga att följa så att deltagarna ska känna sig trygga i undersökningen, vilket förhoppningsvis även leder till en positiv inställning gentemot forskning och fortsatt deltagande (Vetenskapsrådet 2002).
5.5 Analysförfarande
Likt all form av kvalitativ forskning så har inte heller hermeneutiken en entydig modell eller arbetsgång för att analysera data. Eftersom forskare har olika syften och varierad förförståelse så innebär det att de kan välja olika angreppssätt för att förstå och tolka sitt empiriska
material. Inom hermeneutiken brukar man tala om tre olika riktningar som i viss form styr hur en tolknings- och analysprocess kan gestalta sig. Allmän tolkningslära är en av dessa
riktningar och utgår ifrån att tolka och förmedla andras texter och upplevelser omkring ett fenomen. En central del inom allmän tolkningslära och som jag kommer utgå ifrån är att ställa textdelar i relation till helheten. Om en lärare i intervjun till exempel säger att hen inte
bedriver friluftsliv för att den inte har tid så bör jag inte nöja mig med det citatet. Det kan istället bero på flera andra orsaker som endast kan framgå när man ser ett helhetsperspektiv. Min tolkning av en viss textdel bör alltså stämma överens logiskt och strukturellt med
helhetsbilden som vuxit fram med tidigare tolkningar. Detta gäller inte bara helhetsbilden från en intervju utan även helhetsbilden som växer fram från alla intervjuer samt de teoretiska begreppen och kunskapen från tidigare forskning. Ju fler textdelar eller texter som stödjer min tolkning desto trovärdigare blir den (Westlund, 2015).
22
För en tydlig struktur i analysen har jag utgått från den hermeneutiska metodansatsen men kombinerat den med en allmän kvalitativ analysprocess som Jones, (2015) presenterar i sin text. Fördelen med Jones (2015) analys i koder och teman är att man får en logisk och strukturell ordning på texten. Det blir då lättare att identifiera centrala teman och slutligen se samband och på djupet analysera texten. Analysprocessen består av fyra steg där det första steget kallas öppen kodning. Där bekantar man sig med texten och identifierar vad som hör till forskningsfrågan. Detta är för att dels bli bekant med texten men även för att läsa den utan att överösa den med massa frågor. Genom att börja läsa texten på ett öppet sätt så finns det möjlighet att upptäcka okända delar som man inte tänkt på förut. En viktig aspekt inom hermeneutiken är att vara nyfiken på det okända (Westlund, 2015). Därefter ger man dessa delar koder (kategorier) som sedan hamnar under huvudteman. Beroende på
forskningsfrågan så har vissa kategorier varit förutbestämda medan andra skapas under analysen. När jag utgått från exempelvis forskningsfrågan: Vilka möjligheter och
begränsningar ser lärare med friluftsliv? har jag använt vissa etablerade koder som jag
försöker binda data till. Exempel på kategorier är då begränsningar där jag tittar på koder som, tidsbrist, geografiskt läge, kollegialt samarbete osv. Fråga har därför analyserats utifrån ett deduktivt perspektiv medan övriga frågor angrips på ett induktivt sätt där jag skapat passande teman och koder under analysens gång (Jones, 2015).
Det andra steget i kodningen kallas axial kodning och innebär att jag återigen läser igenom texterna för att se hur ytterligare uttalanden passar in i mina koder som jag redan skapat (Jones, 2015). Sedan följer tredje steget där jag tittar efter mönster och förklaringar till dessa koder och teman. Det är till exempel här som jag använder mina koder för att titta på sambanden mellan frågeställningarna, hur de kan tänkas påverka varandra. Sett utifrån
hermeneutiken blir det tredje steget kritiskt då jag här skapar en helhetsbild genom att jämföra de olika delarna för att få fram en trovärdig tolkning. Selektiv kodning är sedan det sista steget i processen där jag förberett hur och vad jag ska presentera. Detta sista steg innebär att jag läst igenom all rådata för att hitta exempel och citat som illustrerar och ger tyngd i de slutsatser jag kommit fram till (Jones, 2015). Det fjärde steget hör även tätt ihop med det tredje där jag visar helhetsbilden och slutsatserna med hjälp av citat. Westlund (2015) beskriver att man som tolkare måste övertyga läsaren vilket innebär att man ger tydliga exempel och ju fler textdelar eller texter som stödjer min tolkning desto rimligare blir den. Citaten som
presenteras i föreliggande arbete är transkriberade från ljudinspelningar. När de presenteras så har emellertid talspråk och pauser tagits bort då de inte är av vikt för läsaren.
23
Som beskrivits är en viktig del av analysen i koder att man återkommer till texten för att kontrollera att koderna stämmer överens med helheten. Detta blir även centralt utifrån den hermeneutiska spiralen där jag använder mina nya kunskaper från tolkningens första stadie till att sedan göra ytterligare tolkningar med en ny förförståelse. Det innebär exempelvis att ett intervjutranskript kan ge mig en djupare förståelse för att tolka ett annat transskript. Att använda den hermeneutiska spiralen som ett analysverktyg är därför avgörande för att förstå materialet på djupet. Förförståelsen är som tidigare nämnt även en viktig aspekt då den hjälper mig att tolka delar av materialet som kan vara svåra att förstå. Westlund (2015) beskriver dock att det finns en risk i att ge förförståelsen ett för stort utrymme. Om förförståelsen tar en för stor plats i analysen så kan den styra tolkningsprocessen vilket gör att förförståelsen tolkas istället för datamaterialet. På samma gång så finns det en risk om man är för öppen i
tolkningsakten varpå man kan ha letts ut på okända vägar. För att undvika denna problematik så är det därför viktigt att man utgår ifrån tidigare forskning. Westlund (2015) beskriver att litteraturen man läst visserligen är en del av den förförståelse som integrerats i
tolkningsarbetet, men håller samtidigt vår tolkning i schack. Under analysen så har jag därför valt att använda teoretiska begrepp och konceptuella ramverk som beskrivits i Bakgrund (2.) och Tidigare forskning (3.). Begrepp som exklusivt och ordinärt friluftsliv hjälper mig därför att förstå och analysera didaktiska frågor som varför lärare upplever begränsningar med undervisningen. Exklusivt och ordinärt friluftsliv blir särskilt användbara begrepp för att tolka hur lärarna ser på friluftslivsmiljöer och val av områden. Sandells friluftslivsmodell är
ytterligare begrepp som hjälper mig att undersöka hur de ser på friluftslivets värden och
varför de då strukturerat lektionen på ett visst sätt. Genom att använda begreppen friluftsliv som egenvärde och friluftsliv som instrumentellt värde fastställs en trovärdigare tolkning.
Sandells begrepp hjälper mig att tolka hur friluftsliv uppfattas av lärarna och vilka värden de prioriterar. Samtliga begreppen har alltså använts för att kunna tolka och förstå datamaterialet under analysens gång. Begreppen kommer emellertid främst synas i diskussionsavsnittet där de sätts i förhållande till tolkningen just för att säkerställa en korrekt tolkning.
24
6 Resultat
I följande avsnitt så kommer resultaten från den genomförda studien presenteras. Resultaten är strukturerade efter studiens tre huvudfrågor och presenteras i teman och fallande ordning.
Lärarnas syn och värdering av friluftsliv berör den första frågan och består av två kategorier
som åskådliggör lärarnas värdering av friluftsliv utifrån ett egenvärde och instrumentellt
värde. Det andra temat Friluftslivets utformning och innehåll berör sedan den andra
frågeställningen som fokuserar på hur lärarna upplever sig bedriva friluftsliv och vilka värden, kunskaper och färdigheter som de förmedlar. Det tredje och sista temat berör vilka
möjligheter och begränsningar som lärarna upplever med friluftsundervisningen.
6.1 Lärarnas syn och värdering av friluftsliv
Samtliga lärare angav att de hade ett starkt friluftslivsintresse och utövade varierade former på fritiden. Deras sätt att definiera friluftsliv stämde ganska väl överens med friluftslivsgruppens där de betonade naturupplevelsen samtidigt som ingen kopplade utövandet till någon form av tävling. Vid deras beskrivning utav friluftslivets värden så framkom det dock en klar skillnad mellan vad de ansåg vara uttryckliga värden och värden som inte uttrycktes lika tydligt men som fortfarande var en del av friluftslivet.
6.1.1 Friluftsliv som egenvärde
Naturupplevelsen och avkoppling var centrala begrepp i lärarnas beskrivning. Dessa
poängterades när de ombads beskriva friluftslivets värden men var även återkommande genom intervjuerna. Lärare 1 och 2 ger exempel på detta:
Att man kan komma ut, få lite frisk luft, känna välbefinnande och ja bara ta in det som naturen lite solsken och känna på att vara utomhus (Lärare 1).
För mig är friluftsliv det jag vill ha ute, är ju relax avkoppling och alltså jag tror det är lite självterapi när man är ute i naturen och varvar ned (Lärare 2).
Aspekter som belyses ovan är att få frisk luft och ta in naturen leder till ett välbefinnande. Även i det andra citatet betonas liknande aspekter men här med betoning på att
naturupplevelsen leder till avkoppling där man varvar ned och känner en form av självterapi. Kopplat till Sandells två olika motiv till friluftsliv så skattar lärarna det första motivet högt där ett fokus ligger på friluftsliv som ett mål i sig. Det vill säga att endast vara ute i naturen och
25
uppleva den, att forma upplevelser av skönhet och känsla där man kommer ifrån
vardagsstressen (Sandell & Ohman 2013). Även de andra lärarna satte ett fokus på avkoppling men poängterade även en glädje i varierande och utmanande aktiviteter.
Det blir rekreation, sen kan jag ju se det här också med friluftsliv som en aktivitet, då är det ju också det här som känner att jag vill klara det här, det blir som en utmaning mot mig själv och naturen på något sätt (Lärare 3).
Deltagarnas upplevelser av aktiviteter och att samtidigt möta utmaningar i naturen verkade inte vara något som sågs som en tävling eller idrottsutmaning. Det beskrevs inte heller som något som inte kunde kombineras med avkopplingen och naturupplevelsen, utan det verkade snarare ses som en del utav en större helhet där naturupplevelsen var det centrala. Även när aktiviteter poängterades i friluftslivsidkandet så uppfattades det som ett sätt att stärka naturupplevelsen där man får känna på naturens krafter.
Ja ibland kan det vara skönt att få en jävla motvind, det är både tjusningen och utmaningen i själva friluftslivet. Att man ska klara av att åka två mil även om det är tuffa väder men det är själva naturupplevelsen och lugnet som är det viktiga (Lärare 4).
När aktiviteter beskrivs så återkommer lärarna till naturupplevelsen som ett sätt att koppla av. Aktiviteterna verkar alltså inte vara huvudsyftet utan ett sätt att vara ute i naturen på ett varierande sätt och att uppnå naturupplevelse och avkoppling. Genom att tolka lärarnas citat så kan avkoppling via naturen framförallt nås genom två metoder. Den första verkar vara att endast komma ut i naturen i sig ger en känsla av avkoppling och välbefinnande. Den andra aspekten är att naturen bjuder på ett motstånd som skapar en fysisk ansträngning på ett behagligt vis som sedan leder till avkoppling. Även om den fysiska ansträngningen är en viktig del i den aspekten så verkar naturens möjligheter vara förutsättningen och
avslappningen slutmålet. Inom kategorin bör de fysiska ansträngningarna alltså inte tolkas som ett mål i sig (instrumentellt) utan som en metod för att nå naturupplevelsen och avkopplingen via naturen.
6.1.2 Friluftsliv som instrumentellt värde
Naturupplevelsen och avkopplingen var det återkommande klart uttalade värdet, men flera andra värden verkade inrymmas fast de ofta fick en mer implicit beskrivning. Detta märktes när deltagarna skulle beskriva aktiviteter som de brukade genomföra.
26 Jag är väldigt intresserad att fiska med vänner eller enkla saker som att plocka svamp. Jag tycker
inte det behöver vara så uppstyrt, det kan mera vara att man går ut och reflekterar och tänker lite ja miljö och så vidare (Lärare 5).
När läraren tidigare har berättat om värden så påtalade hen inte värden som samarbete, social aktivitet eller miljömedvetenhet. Men under intervjuns gång så framkom det uttalanden som ändå visar på att hens friluftsliv både innefattar sociala aspekter och miljömedvetenhet. Intervju person 4 lad även till följande uttalande efter att ha diskuterat naturupplevelsen som det uttalade värdet.
Ibland så åker ju jag och frugan också upp till Kilsbergen och kanske åker lite fortare och inte bara turskidåkning. De är ju då både träningssyfte och naturupplevelse i kombination (Lärare 4).
Flera deltagare nämnde att motion var en positiv effekt när de var ute och idkade friluftsliv. Dessa värden beskrivs av Sandell som instrumentella värden där man bedriver friluftsliv för att nå andra syften vilket kan vara allt från miljömedvetenhet till fysisk träning (Sandell & Öhman 2013). Som påvisat nämnde flera av deltagarna olika instrumentella värden där de vanligaste främst var miljömedvetenhet, social- och fysisk aktivitet. Särskilt intressant är dock att de instrumentella värdena inte fick ett lika tydligt uttryck som egenvärdet. Istället verkar den viktigaste aspekten för deltagarna vara egenvärdet där naturupplevelse och avkoppling betonades. Emellertid tycks inte deltagarna anse att man måste skilja på koncepten då de upplever att de uppnår flera instrumentella värden samtidigt som de idkar ett friluftsliv med fokus på egenvärdet. Detta ses särskilt tydligt från ovanstående citat där läraren poängterar att aktiviteten både har ett träningssyfte och naturupplevelse. Kopplat till intervjuernas
helhetsbild och samtliga ovannämnda citat blir det dock tydligt att naturupplevelsen är det centrala och uttryckliga värdet.
6.2 Friluftslivsundervisningens utformning och innehåll
När det kommer till lärarnas sätt att arbeta med friluftsliv i skolan så visade det sig att de har ett likartat upplägg vad gäller hur de bedriver friluftslivet och vilka värden de anser att
friluftsliv främjar. När det däremot kommer till mängden friluftsliv som bedrivs visade det sig att det varierar mellan såväl skolor, program och klasser. Samtliga lärare riktade in sig på att undervisa friluftslektioner som bestod av heldagar eller längre. Kortare lektioner förekom emellertid men sågs ofta som förberedande lektioner. Resultaten har även visat att beroende på om det var lektioner som var heldagar i ett svårtillgängligt friluftsliv eller om det var korta lektioner i ett lättillgängligt friluftsliv så fick de olika fokus på mål och värden.
27
6.2.1 Lättillgängligt friluftsliv med fokus på kunskap, tekniker och färdigheter
Samtliga lärare riktade in sig på att undervisa friluftslektioner som bestod av heldagar eller längre. Detta motiverades med att det inte finns tid för kortare lektioner då friluftsliv ofta innehåller transportsträckor ut till skogsområden. Kortare lektioner förekom emellertid men sågs då ofta som förberedande lektioner inför exempelvis hajker. Alla lärare bedrev någon form av hajk som ofta innehöll övernattning, men mängden varierade mellan skolorna och i vissa skolor så fick inte alla klasser möjlighet till hajk utan det berodde på vilka lärare som hade vilka klasser. Ett typiskt upplägg på friluftsundervisning var att de tar med eleverna ut på en hajk med en övernattning. Inför hajken så är eleverna med och planerar och förbereder och ett stort fokus hamnar då på teoretiska och tekniska färdigheter.
Eleverna fick prova på att slå upp tält, de fick även prova så gott det gick att slå upp ett vindskydd och så har vi också gått igenom allemansrätten och vad det innebär, det är något vi gör så eleverna ska ha lite koll innan vi ger oss ut på hajken (Lärare 1).
Hur gör man när man ska packa, vad ska man ha med sig i en utrustning, vilka grejer man ska ha, man tränar på att sätta upp tält och packa ihop, man tränar på att använda stormkök och sånt passar ju bra till enstaka lektioner och sen när man kommer ut så funkar de ju (Lärare 2).
Som vi ser så fokuserar de förberedande lektionerna på teoretiska kunskaper som
allemansrätten, utrustning samt praktiskt hur man använder tält, stormkök och vindskydd. Fast de korta lektionerna ofta även bedrevs utomhus så framkom det att det blev betydligt svårare att uppnå någon form av friluftsliv. De korta lektionerna upplevdes påverka val av området, där det ofta blev intill bebyggelse och att det samtidigt inte fanns ett tidsmässigt utrymme för att uppnå någon naturupplevelse. Kopplat till Backmans (2011) begrepp kan detta uppfattas något motsägelsefull då lärarna samtidigt beskrivit att man kan uppnå friluftslivsvärden likaväl med ordinärt friluftsliv. Alltså ett friluftsliv som är lättillgängligt, som att bara vara utomhus i närområden. Flera lärare menade dock att även för att ta sig till närliggande skogsområden och bedriva ett enklare friluftsliv så krävs det mer än en lektion på en timme.
Tåg som går och det är stora bilvägar så det ligger inte optimalt så man måste ta sig därifrån och då tar det tid, en lektion som är en timme och en kvart försvinner ju väldigt snabbt om man behöver transportera sig (lärare 5).
Så nummer 1 är ju att vi måste ta oss härifrån för att kunna bedriva friluftsliv. Nu har ju vi ganska mycket tur för vi har ju gräsytor i ganska direkt närhet till skolan. Men just till skog har vi kanske inte jättenära (lärare 1).
28
Lärarna menade här att även ett friluftsliv i närområdet (ordinärt friluftsliv) oftast krävde utmaningar som kollegialt samarbete och tidsutrymme. Samma utmaningar som upplevdes för att bedriva ett exklusivt friluftsliv upplevdes alltså med det ordinära fast möjligtvis inte i samma höga grad. Det korta lättillgängliga friluftslivet resulterade därför oftast i att bestå av kortare lektioner som bestod av förberedelser inför en större heldag eller övernattningshajk. Lektionerna tog ofta plats på gräs områden intill eller på skolområdet för att hinnas med under en lektion. När dessa lektioner då förklarades så låg fokus på att eleverna skulle lära sig tekniska färdigheter i friluftsliv. Flera lärare verkade emellertid uttrycka en ambivalens ifall de kortare lektionerna verkligen kunde värderas som friluftsliv.
Alltså när vi räknar det som friluftsliv så tänker vi nog en heldag gärna med övernattning annars kanske det blir kortare och då blir det mer som lektioner och då blir det moment och då tänker jag det nog inte som friluftsliv fast det absolut skulle kunna definieras som det om man tänker så. För jag tänker ju till exempel att göra upp eld då behöver man ju inte åka iväg men är det friluftsliv då eller är det att jag tränar på att göra upp eld? (Lärare 3).
Tveksamheten grundar sig i en spänning mellan lärarnas starka bild av naturupplevelsen som en grund för friluftsliv kontra nödvändigheten till att lära sig grundläggande färdigheter samt kursplanens innehåll av att eleverna ska lära sig metoder och redskap för friluftsliv. I många fall så verkade lärarna alltså se de förberedande lektionerna som en nödvändighet för eleverna att klara av den kommande hajken. Samtidigt var de tveksamma till att kalla det för friluftsliv då en central del i deras definition av friluftsliv är själva naturupplevelsen (friluftsliv som ett egenvärde). Förberedelserna med tekniska färdigheter som att göra upp eld sågs inte som friluftsliv i sig utan förutsättningar för att kunna bedriva friluftsliv i naturen. Att påvisa färdigheter i organisering och handhavande av utrustning sågs också som en möjlighet för en del av elevernas bedömning vilket var något som även närvarande under hajkerna.
Kortare former av friluftslivsundervisning var alltså väldigt begränsat,
majoriteten av de kortare undervisningarna bestod av förberedande lektioner. Vissa undantag förekom där lärare ett fåtal gånger lyckats ta med eleverna på skogspromenad men hänvisade då till att det exempelvis var tillfällen då de fått extra tid från kollegor. Vissa exempel på andra lektions former som orientering och skidåkning framkom också men när de förekom i kortare utformningar så sågs de mer som idrottslektioner. När orientering beskrevs som en del av friluftsliv så var det när de skulle användas för att orientera sig ute på en hajk. Samtliga kortare och enkla friluftslektioner fick alltså ett fokus på färdigheter och säkerhet. På grund av skolans geografiska läge och lektionernas tidsbegränsning fick korta lektioner nästan
