Redaktör Suzanne Lundvall
Gymnastik- och idrottshögskolan
Stockholm 2014
FRÅN
Kungl. Gymnastiska
Centralinstitutet
TILL
Gymnastik- och
idrottshögskolan
En betraktelse av de
senaste 25 åren som
del av en 200-årig historia
Fr
ån Ku
ng
l. G
ym
na
sti
sk
a C
en
tra
lin
sti
tu
te
t t
ill G
ym
na
sti
k- oc
h i
dr
ot
tsh
ög
sk
ola
n
Innehållsförteckning
Del I – En självständig idrottshögskola i Stockholm
Från institution till en högskola för idrottens, skolans 11 och samhällets behov
Suzanne Lundvall
Mellan akademi och profession 29
Suzanne Lundvall Jubileumsåret 76 John Fürstenbach Studentkåren 2013 85 Olof Unegård Del II – Utbildning Lärarprogrammet 90
Jane Meckbach & Bengt Larsson
Hälsopedagogprogrammet 108
Eva Andersson, Staffan Hultgren, Lena Kallings & Eva Kraepelien Strid
Tränarprogrammet 117
Anna Tidén & Jane Meckbach
Sport Management 123
Eva Kraepelien Strid & Åsa Bäckström
Från magisterkurs till masterexamen 127
Jane Meckbach & Maria Ekblom
Från idrottsgrenar till idrottslära 133
Ledarskap 146
Urban Bergsten & Jan Seger
Laboratoriet för Tillämpad Idrottsvetenskap 154
Johnny Nilsson
Undervisning inom rörelse, hälsa och miljö 161
Peter Schantz
Del III – Forskning
Forskningen vid GIH åren 1988-2013 176
Peter Schantz
Fysiologisk forskning åren 1988-2013 181
Björn Ekblom
Fysiologisk forskning åren 1988-2002 187
Jan Henriksson
Fysiologisk forskning åren 1992-2013 194
Kent Sahlin
Fysiologisk forskning åren 1997-2013 200
Eva Blomstrand
Historisk forskning 207
John S. Hellström & Leif Yttergren
Pedagogisk forskning 210
Lars-Magnus Engström, Håkan Larsson, Suzanne Lundvall & Karin Redelius
Psykologisk forskning 240
Peter Hassmén & Göran Kenttä
Forskning inom rörelselära 245
Toni Arndt
Sport innovation 263
Johnny Nilsson
Forskarutbildning i idrottsvetenskap 272
Håkan Larsson
Om forskningens dolda krafter och exemplet Berit Sjöberg 275
Peter Schantz
Del IV – GIH:s lokaler
Idrottshögskolans lokaler 282
Yvonne Wessman
GIH:s nybyggnation 2001 – 2013 286
Dimiter Perniklijski
Världens äldsta idrottsbibliotek 292
Anna Ekenberg & Karin Jäppinen
Del V – Konstnärlig utsmyckning
Smideskonstverket Bollande egyptiska danserskor 303
Karin Törngren
Svävar, driver 305
Helena Isoz
Korssittande flickan som statyett 309
Suzanne Lundvall
Författarförteckning 312
Idrottshögskolans lokaler
Så började det
Yvonne Wessman
Etableringen av Idrottshögskolan (IH) som statlig högskola innebar många utmaningar. En av dem, som IH delade med flera av de mindre högskolorna i Stockholm, var att lokalmässigt motsvara förväntningar-na i en expanderande verksamhet. Idrottshögskolans utbildningar var och är lokalkrävande; det går inte att bedriva idrottslärarutbildning, hälsopedagogutbildning eller tränarutbildning utan tillgång på idrotts-hallar, gymnastiksalar, bad, bollplaner, rum för styrketräning mm. Till det skall läggas att den forskningsanknytning som utbildningarna be-höver ställer speciella krav på laboratorier för kliniska försök liksom på ”up to date” lärosalar. IH:s etablering sammanföll också i tiden med ut-vecklingen av IT som hjälpmedel i undervisningen och som stöd i stu-denternas arbete med de teoretiska delarna i utbildningen, inte minst när de skulle skriva sina examensarbeten.
Lokalsituationen när GIH blev IH
De lokaler som fanns att tillgå initialt var huvudbyggnaden med recep-tion, några lärosalar, biblioteket, arbetsrum för högskoleledningen och några få lärarrum, studenternas uppehållsrum, ett personalrum med köksdel och en restaurang. I förlängningen av den byggnaden fanns idrottshallar, gymnastiksalar, skåphallar för studenternas tillhörighe-ter, lärarrum, vaktmästeri och GIH-badet.
Bredvid huvudbyggnaden fanns en äldre tegelbyggnad, där fysiolo-gilärare och forskare inom det området hade sina arbetsrum och någ-ra mindre labonåg-ratorier. Dessa personer, liksom någnåg-ra som hade sina
ken runt IH låg också några mindre ”paviljonger”, där några lärarrum hade tillskapats. Som om inte detta var nog, fick den nya högskolan hyra in sig i en del av Tennisstadion på Fiskartorpsvägen för att lösa behovet av lokaler för delar av administrationen, en olägenhet för både studen-terna och personalen.
Det var å ena sidan en relativt väl sammanhållen verksamhet rent fy-siskt men såväl lärare som studenter och administrativ personal pressa-des av den uppsplittring som trots allt fanns; det känpressa-des trångt, det sak-nades marginaler, om man ville komplettera med ny verksamhet och det fanns få naturliga träffpunkter för personalen.
Planerna tar fart
Svenska universitet och högskolor fick strax efter Idrottshögskolans eta-blering en ny styrmodell med decentralisering av ansvar för planerings- och utvecklingsfrågor. Det innebar t. ex. att högskolan på ett tydligare sätt än tidigare fick ansvar för förvaltningen av sin ekonomi, innefattan-de att också ekonomiskt ansvara för sina lokaler. Hyresvärinnefattan-den blev innefattan-det nybildade Akademiska Hus AB, som från Byggnadsstyrelsen tog över universitetens och högskolornas lokalbestånd. Det var sålunda till Aka-demiska Hus och dess Stockholmskontor IH vände sig med önskemål om bättre lokaler.
IH hade inledningsvis tur i så motto att Akademiska Hus uppdrog åt arkitekten Johan Celsing att i samarbete med IH arbeta fram ett förslag till tillbyggnad med plats för lärosalar, laboratorier, lärarrum mm. Det kändes inspirerande att samarbeta med Johan Celsing. Han var lyhörd för IH:s behov samtidigt som hans förslag gestaltningsmässigt kändes rätt i miljön. För att få rimlig ekonomi i nybyggnadsprojektet sökte IH samarbete med KI, som var berett att bära vissa kostnader utifrån det utbildnings- och forskningssamarbete, som de båda lärosätena utveck-lade. Försöken att få Sveriges Olympiska Kommitté att samverka rann dessvärre ut i sanden.
Hinder på vägen
Det förslag till tillbyggnad som utarbetades skulle ligga i parken ner mot Stadion, parallellt med Lidingövägen. Ungefär samtidigt som det tog form intensifierades arbetet med att bilda Nationalstadsparken. Många personer och organisationer var engagerade i detta. En viss dragkamp utkämpades om hur starka restriktionerna skulle vara i an-slutning till parken. Idrottshögskolan låg och ligger i det område som 1995 blev Nationalstadsparken.
Den planerade tillbyggnaden av IH var enligt Stockholms stadsbygg-nadsansvariga för hög. Den skulle inte harmoniera med Stadion och tornet i vyn från Lidingövägen norrut, menade man. Det innebar att Johan Celsing fick utarbeta ett förslag till en lägre byggnad. Också det förslaget förkastades av Stockholms stad vid underhandsförfrågan om bygglov. Nu hade restriktiviteten vad gäller byggande i anslutning till Nationalstadsparken accelererat. Akademiska Hus och IH fick veta, att en tillbyggnad av högskolan sannolikt inte skulle tillåtas i det planerade läget sydöst om huvudbyggnaden.
Dags att titta norrut
Men skam den som ger sig. Nu inleddes försök att dels lösa en del akuta lokalfrågor, dels söka nya vägar att få en långsiktigt hållbar utbyggnad. Olika förslag prövades, t. ex. att förlägga en del av verksamheten till f.d. Almänna BB i närheten av IH. Ett annat förslag som dök upp och för-kastades var att flytta en del av IH till lokaler som blev tillgängliga, när sjuksköterskeutbildningen flyttade från KI:s område till Huddinge. Ett annat alternativ var att flytta någon del till Bosön. Men inget alternativ bar. Samtidigt inleddes en ny fas i det mer långsiktiga arbetet, nämligen att pröva, om en utbyggnad skulle kunna göras på norrsida, i sluttning-en ner mot Östermalms IP.
Akademiska Hus inbjöd tre arkitektkontor att utarbeta var sitt för-slag till tillbyggnad i norrläge. Denna tävlan ledde till tre i och för sig intressanta förslag men inget av dem var sådant att IH och Akademiska
litéer, som skulle kunna kombineras i en ”norrlösning”. Att en utbygg-nad norrut skulle vara möjlig rent fysiskt framgick på ett bra sätt av de tre förslagen. Däremot återstod frågan om Stockholms stad skulle ge bygglov för det nya läget.
Kreativitet under tiden
Nöden är uppfinningarnas moder, heter det. Och kreativiteten att för-bättra lokalsituationen i avvaktan på tillbyggnaden tog sig många ut-tryck. Så skapades datorsalar till studenterna i källarplan och i en om-byggd lärosal, grupprum inreddes på läktare i gymnastiksalar och idrottshall, något lärarrum inreddes till kollegierum, några mindre la-boratorier tillskapades och ett styrketräningsrum inreddes.
Det så kallade Jönssons hus, tidigare bostad för vaktmästare Åke Jönsson med familj, gjordes om till ett trivsamt ställe för sammanträden och liknande aktiviteter. Så fick högskolestyrelsen en fast punkt och be-hövde inte som tidigare forcera trapporna i Stadiontornet för att träffas. Slutligen fick IH kort efter år 2000 möjlighet att hyra övervåningen i läktarbyggnaden vid Östermalms IP. Det innebar också att IH kunde påverka utformningen av våningsplanet och hur det skulle inredas. På det sättet fick IH tre nya lärosalar, ett antal lärarrum och ett uppehålls-rum.
Ekonomi
Här kan det vara på sin plats att med några ord beröra ekonomin kopp-lad till lokalerna. IH planerade målmedvetet för att expandera lokaler-na. I det låg också att skapa en ekonomisk plattform. Den byggdes upp successivt. Med Utbildningsdepartementets goda minne fick IH behål-la de ”överskott” som uppstod dels till följd av att utbyggnaden dröjde, dels som resultat av god hushållning och viss uthyrning av idrottsloka-ler kvällar och helger. De medlen skulle komma väl till pass senare. Mer om detta i det kommande kapitlet av Dimiter Perniklijski.
