• No results found

Polisens och socialtjänstens syn på samverkan vid ungdomsbrott

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Polisens och socialtjänstens syn på samverkan vid ungdomsbrott"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i socialarbete 30 p Malmö högskola Hälsa och samhälle

POLISENS OCH

SOCIALTJÄNSTENS SYN

PÅ SAMVERKAN VID

UNGDOMSBROTT

POLISENS OCH SOCIALTJÄNSTENS

VERKSAMHET - SAMVERKAN MED

VARANDRA

(2)

POLISENS 0CH

SOCIALTJÄNSTENS SYN PÅ

SAMVERKAN VID

UNGDOMSBROTT

POLISENS OCH SOCIALTJÄNSTENS

VERKSAMHET - SAMVERKAN MED VARANDRA

JEM DURAKU

Duraku J. Polisens och socialtjänstens syn på samverkan vid ungdomsbrott.

Examensarbete i socialt arbete 30 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, december 2010.

Syftet med den här uppsatsen är att kunna göra en undersökning hur de här

offentliga professionerna dvs. polisen och socialtjänsten samverkar med varandra, vilka organisatoriska problem kan det förekomma, vilka möjliga hinder finns det, och hur de organiserar sin verksamhet mot ungdomsbrottslighet i Malmö.

Målet med den här uppsatsen är att konstatera hur de här professionella organisationerna riktar sina krafter för att skapa en trygg och säker tillvaro för sina medborgare.

Polisen och socialtjänsten är som bekant två viktiga professionella organisationer som skall se till att utveckla och förebygga verksamheten och samverkan

gentemot varandra, för att kunna ge medborgare skydd och trygghet.

Genom att sätta sina realistiska mål mot ungdomsbrottsligheten kan både polisen och socialtjänsten stå emot kritik, men också få beröm från invånarna som bor i Malmö och därmed skapa förtroende för att fortsätta göra sitt bästa möjliga för dessa invånare.

Några intressanta och konkreta mål som polisen och socialtjänsten ständigt vill förverkliga i sina verksamheter, är målet att ange ramarna och strukturerna för en hållbar och långvarig samverkan i förebyggande syfte, en konstruktiv och

kontinuerlig dialog med sina invånare, för ett lyckat brottförebyggande och trygghetsskapande arbete mot ungdomsbrottslighet i Malmö.

Samverkan i preventivt syfte som insats mot ungdomsbrottslighet förblir därmed en mycket viktig del som arbetsmetod redan i tidig ålder för Malmös ungdomar, för att kunna upptäcka de risker när en ung människa är på väg att komma in i brottslighet för att göra karriär som lagbrytare.

Nyckelord: koordination, polisverksamhet, prevention, profession, samverkan mot brott, socialtjänst, ungdomsbrottslighet.

(3)

FÖRORD

Först och främst vill jag tacka Malmö polisens spaningsledare för ungdomsroteln Glen Sjöberg, polischefen Erik Jansåker och Viktor Eriksson från närpolisområdet i Fosie för deras hjälp och mycket trevliga mottagande trots deras höga

arbetsbelastning, att de fann tid för mig att ställa upp för enskilda intervjuer. Jag vill också passa på och tacka Cindy Cronjezon SSP samordnare i Fosie stadsdelsförvaltning för hennes värdefulla informationer om SSP samarbetet och Lisa Jonasson som är enhetschef i Husie stadsdelsförvaltning för individ och omsorg, samordnare för SSP, ansvarig för den öppna fritidsverksamheten i stadsdelen, samt ansvarig för öppenvården i socialtjänstens förebyggande arbete. Sist men inte mins vill jag tacka min handledare Ingela Kolfjord för hennes råd och professionella hjälp som jag har fått.

Jem Duraku

(4)

INNEHÅLLSFÖRTEKNING

FÖRORD

………..2

1. INLEDNING

………5

1.1 Bakgrund och problemdiskussion ….………..,.6

1.2 Syfte.………..7

1.3 Frågeställningar.……….7

2. FORSKNINGSLÄGE

.………...8

2.1 Den gamla förebilden av organisationen ……….8

2.2 Ungdomsproblematik och behandling av ungdomsbrottslighet ………..………..8

2.3 Tidiga ingripanden, som kriminalpolitisk strategi i förebyggande syften ………....10

2.4 Det svenska synsättet på ungdomar som begår brott i det svenska systemet ……….11

2.5 Vilka insatser fungerar för brottsliga ungdomar? ………...11

3. TEORI OCH TEORETISKA

REFERENSRAMAR

………..13

3.1 Webers byråkrati syn ………..13

3.2 Ämbetsmanna rollen i offentlig sektor ………14

3.3 Den professionella förvaltningsmodellen ………...14

3.4 Det organisationsinstrumentella perspektivet ……….15

3.5 Det organisationskulturella perspektivet……….15

3.6 Samverkan i välfärdsstaten………..16

3.7 Faktorer som gynnar och missgynnar samverkan………17

4. METOD

………..18

4.1 Val av metoder……….18

4.2 Kvalitativ datainsamling………..19

4.3 Tillvägagångssätt vid kontakt………..19

4.4 Insamling och bearbetning av data………..20

4.5 Urval och avgränsningar ……….20

4.6 Validitet och reliabilitet………22

4.7 Etiska övervägande………..22

5. RESULTAT

………23

5.1 Polis organisering av verksamheten i Malmö………..23

5.2 Polisens uppgifter i samband med omhändertagande……….25

5.3 Hur jobbar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet på fält nivå………25

5.4 Fem Fokus programmet för ökad trygghet i Malmö………....26

5.5 Hur arbetar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet i närpolisområde………...27

5.6 Svårigheter och hinder i samverkan mellan polis och Socialtjänst………...29

5.7 Snabbare utredning och handläggning……….30

5.8 Socialsekreterarens arbete vid ungdomsroteln och narkotikaroteln ………..31

5.9 Hur arbetar socialtjänsten mot ungdomsbrottslighet i

Fosie stadsdelsförvaltning………...32

(5)

5.10 Vikten av SSP samverkan………..33

5.11 Hur arbetar socialtjänsten mot ungdomsbrottslighet i Husie stadsdelsförvaltning………...34

5.12 SSP samverkan i Husie stadsdelsförvaltning……….34

6. ANALYS AV RESULTATET

………..35

6.1 Polis organisering och verksamheten i Malmö………35

6.2 Hur jobbar polisen i samband med ungdoms omhändertagande………37

6.3 Hur jobbar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet på fält nivå………38

6.4 Socialsekreterarens arbete vid ungdomsroteln och narkotikaroteln………..38

6.5 Hur arbetar socialtjänsten mot ungdomsbrottslighet………...39

6.6 Vikten av SSP samverkan ………..39

6.7 Svårigheter och hinder i samverkan mellan polis och socialtjänst ………..40

7. AVSLUTANDE DISKUSSION

………42

7.1 Tidiga insatser………..42

7.2 Ungdomarnas perspektiv i Malmö………...43

8. REFERENSER………..44

9. ELEKTRONISKA

KÄLLOR………...45

(6)

1 INLEDNING

Det finns många anledningar till varför jag vill skriva om ungdomsbrottslighet. En anledning är mitt stora intresse om det här ämnet som är både intressant och lärorikt.

Intressant är det för att det ofta talas och skrivs om ungdomsbrottslighet i Malmö, i media, i TV nyheter, tidningar, radio, och inte minst diskussioner och debatter bland våra politiker av olika partier i hela landet om vem som bäst kan hantera ungdomsproblematiken i vårt land.

Lärorikt är det på grund av att det är så många verksamheter som är inblandade vid ungdomsbrottslighet, t.ex. skolan, polisen, fritidsgårdar, rättväsendet, drabbade familjer men också själva ungdomarna som hamnar i brottslig

verksamhet. Att intresset är stort för ungdomsbrottslighet kan också förklaras av att ungdomarnas ökade brottslighet ses som en markör och ett tecken på

kommande problem för både samhällsutvecklingen och ungdomarna. I alla de här fallen vi nämnde är det ytterst viktigt för våra professionella

organisationer d.v.s. socialtjänstens och polisens ständiga närvarande för att kunna framträda med omtänksamhet, konstruktivitet, långsiktig och mödosamt arbete som måste förankras med professionalitet i polisens och socialtjänstens

verksamhet mot ungdomsbrottslighet.

Jag har valt att studera de här offentliga professionerna polisen och socialtjänsten genom att dra upp gränser för undersökning i Malmö kommun. De viktigaste momenten som jag kommer att belysa är interaktionen och samverkan mellan socialtjänsten och polisen när en ung människa begår brott, redan från

grundskolan, till och med från lågstadiet. Några frågor som kommer att dominera är hur socialtjänsten och polisen samarbetar med varandra, hur verksamheten är uppbyggd och uppdelad i de här två offentliga organisationerna, och vilka problem kan det finnas i hantering av ungdomsbrottslighet.

Idag vet vi att all verksamhet skall resultatmätas och utvärderas och då är det intressant att veta om socialtjänsten och polisen gör någon utvärdering eller trygghetsmätning av sina verksamheter, av vem det görs, och hur ofta den utvärderingen görs.

I polisens och socialtjänstens verksamhet är det bl. a. Malmös invånare som har rätt att kräva att deras yrkesutövning skall skötas professionellt, så att invånare får och fortsätter ha förtroende för de här professionella institutionerna för att

medborgare skall känna sig trygga överallt där de bor i Malmö.

Ungdomsbrottsligheten är ett ämne som berör många institutioner i samhället, och därför finns det också olika synpunkter hur ungdomsproblematiken i samhället skall skötas och hanteras i både media och professionell yrkesutövning inom polisiära och sociala institutioner.

(7)

1.1 Bakgrund och problemdiskussion

Min tanke kommer att ligga och kretsa runt dagens problematik av dagens yngre ungdomar i Malmö som alltmer förblir inblandade i personliga rån, narkotika av olika slag, dåliga betyg i grundskolan, segregering och uppföljning på vad som görs av landets professionella institutioner som polis och socialtjänst för att lyckas få ner brottsligheten till en rimlig nivå av gruppen ungdomar.

Forskning och uppföljning som har gjorts visar att ungdomskriminaliteten från en tidig ålder ofta uppgår till fortsatt problematik i vuxen ålder, eller som

informanten uttrycker sig; ”Vi ser redan tidigt vem som håller på att trilla ner i

brottslighet”. (polis intervju, 2010). Har ungdomarna visat dåliga skolprestationer redan från grundskolan i form av skolk, prostitution, snatteri, missbruk av droger osv. blir de överrepresenterade bland missbrukarkretsar och kriminell verksamhet även i vuxen ålder. (Sundell & Nyman & Alvasdotter, (FoU-rapport 2000:1). Andra studier visar att om en ungdom debuterar i tidig ålder som brottsling visar den ungdomen asocialt beteende senare i livet och får problem i form av kroniskt och asocialt beteendemönster.(Sandström, 2000).

Hur som helst, om någonting brister i samhället, ligger ansvaret hos våra professionella yrkesgrupper, som polis och socialtjänst för att agera med sin yrkesskicklighet för att skapa trygghet för medborgare, och för att förebygga ungdoms brottslighet.

Yrkesskicklighet för polisen är att förebygga nyrekrytering av ungdomar i

kriminella gäng, och upptäcka ungdomarna, som är på väg in i kriminalitet i tidigt ålder.

Allt vad som händer i ett samhälle kan påverka stämningen i medborgarnas förtroende i både positivt och negativt sätt, beroende på vad som skrivs, vad som är aktuell brottslighet i Malmö för tillfället, hur det skrivs, och vem det är som debatterar om ungdomsbrottslighet i massmedia, politisk parti, TV o.s.v.

Massmedia, politiker, professionella organisationer och andra myndigheter har en viktig roll i förebyggande syfte för att kunna ha kontroll över utveckling av ungdomsbrottslighet. (Estrada & Flyghed, 2001).

Orsaker som kan skapa förvirring och osäkerhet bland medborgare i landet kan det vara tidningar som ofta publicerar artiklar i sina löpsedlar som t.ex.” Sköt mot

buss - släppta” (Sydsvenskan.se 10-11-23) eller ”Ungas våld har inte ökat” (Sydsvenskan.se 10-11-23) ” Flera väskryckningar i Malmö, Under loppet av en

kvart blev två kvinnor utsatta för väskryckningar i centrala Malmö”

(Sydsvenskan.se 10-11-23) osv. Medborgare blir osäkra och förvirrade av diffus information från media som publicerar olika fakta i olika sammanhang.

Enligt en artikel publicerad i Sydsvenskan beskrivs Malmö som Sveriges otryggaste stad, men i tidningen skriver man också att utsattheten för stöld, skadegörelse, och annat våld har minskat sedan millennieskiftet.

I den publicerade artikeln i Sydsvenskan står det att Malmö har blivit en tryggare stad. I tabellen nedan kan man se att ett tusen invånare i Malmö fick förfrågan i

(8)

Hela 95 % av Malmöborna svarade att tryggheten i staden är den viktigaste prioriterings faktorn, trotts att Malmö stad är tryggare nu är för tio år sedan. Det framkom flera förslag om hur Malmö skulle kunna bli en tryggare stad. De högst prioriterade faktorerna som skulle kunna öka tryggheten i konkreta åtgärder är bland annat minskning av arbetslösheten, hårdare straff för kriminella, fler poliser på gator, fler fritidsgårdar, och förebyggande sociala arbeten riktade mot ungdomsgrupper, o.s.v.

Av Malmös invånare som känner sig trygga att bo i staden är 51 % av de tillfrågade enligt tabellen nedan.

(http://www.sydsvenskan.se/val2010/article1239542/Malmo-har-blivit- tryggare.html).

1.2 Syfte

Syftet med min fallstudie är att undersöka hur polisen inom Malmö kommun samordnar och organiserar sin verksamhet i samverkan med socialtjänsten för att förebygga brott och för att få ner ungdomsbrottsligheten i Malmö. Jag vill även undersöka polisens respektive socialtjänstens roll när en ung människa redan är inblandad i brottslighet. Vi har att göra med två professionella yrken (polisen och socialtjänsten) som stävar mot samma mål i samband med ungdomsbrottslighets hantering . In i bilden kommer alltså vikten av de här två professionella

organisationerna för att synkronisera en effektiv, snabb, och hållbar brottsbekämpning i Malmö.

1.3 Frågeställningar

Jag har använt mig av följande frågeställningar för att uppnå mitt syfte:

• Hur är polisens organisationer uppdelade i Malmö? • Hur arbetar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet?

(9)

• Hur arbetar socialtjänsten mot ungdomsbrottslighet?

• Hur koordineras polisens strategi i form av samverkan och kommunikation med socialtjänsten i samband med ungdomsbrottslighet?

• Hur viktigt är det att samverka inom SSP?

2 FORSKNINGSLÄGE

I detta kapitel kommer jag att redovisa för tidigare forskning som gjorts kring ämnet organisation, ungdomsproblematik och hantering av ungdomsbrottslighet genom visa tidsperioder, och hur det svenska systemet har hanterat ungdomsbrottslighet.

2.1 Den gamla förebilden av organisationer

När människor bildar organisationer lär vi oss hur vi skall samverka, organisera, vägleda, och effektivisera vår verksamhet utifrån de faktorer som råder vid det angivna tillfället. Om vi tänker oss tillbaka från det primitiva samhället till det moderna samhället idag, har människor alltid varit i någon form mer eller mindre organiserade. Människor har alltid varit medvetna och insett att genom

organisering och samverkan ökar ömsesidig förståelse för varandra. Strukturen i en organisation är beroende av många omgivna faktorer bland annat beroende på vilka mål organisationen har, vilka uppgifter organisationen har, och hur

uppgiftsfördelning kommer att ske i organisationer för att fullfölja sina syften. Organisationens mål är att medvetet uppfylla ett målinriktat samarbete mellan människor i olika former. (Zetterquist & Kalling & Styhre, 2006).

Människor har lämnat påtagliga spår av hög civilisation bakom sig under historiens gång t.ex. babyloniska imperiets textilproduktion manövrerades med olika kontrollmetoder och med hjälp av ackordlöner. I de tidiga kinesiska skrifterna fanns det grundregler om planering, organisering och kontrollering. Demokrati och styrelseskicket kom från det gamla antika Grekland och från romarrikets styrelseskick. Många element av det styrelseskicket finns levande än idag i den västerländska kulturen. Genom att studera Romarrikets utveckling till imperium med cirka 50 miljoner invånare på den tiden, ser vi alla konturer till ett styrelseskick under organiserade och kontrollerade territorier, skatteindrivning, kontroll, lojalitet, och byråkratisk styrning. Byråkratisering bestod av

beståndsdelar som rutinisering av den militära ordningen, olika statanställda i koordinerad administration och effektivisering av lagen. Vi lär oss av historien att just utvecklingen av byråkratin i Romariket ger oss förklaring till romarrikets fall. För att vidmakthålla den politiska stabiliteten i Romariket expanderades

byråkratiseringen av militären och staten, samtidigt som den styrande klassen samlade på sig mer och mer av kejsardömets rikedomar. För att upprätthålla byråkratin betalade det låga klassamhället högre skatter, vilket gjorde att de lägre klasserna levde under svåra förhållanden. Byråkratin i Romariket skapade på det här sättet en oproportionell och negativ sammanhållning som ledde till en

destruktiv utveckling och samhället.(Zetterquist & Kalling & Styhre, 2006). 2.2 Ungdomsproblematik och behandling av

ungdomsbrottslighet

I dagens värld tror vi kanske att det är bara det moderna samhället som har problem med ungdomarnas dåliga beteende, men ungdomsproblematiken har

(10)

beteende kan man uppmärksamma så tidigt som vid Sokrates tid som levde ca 470-399 före Kristus genom en beskrivning att;

”Vår tids barn har blivit tyranner över oss. De reser sig inte ens om en äldre person träder in i ett rum, de är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck.

SOKRATES (CA 470-399 F. KR.) ”. (Sandström 2000, sid. 22).

Att Sokrates var bekymrad över ungdomarnas beteende under den tidsperioden väcker en känsla av att någonting skulle göras i preventivt syfte. Detta innebär att iden om att någonting bör göras fanns redan i antikens Grekland, om än inte i någon utvecklad form, åtminstone fanns det mänsklig strävan att förhindra de problem som fanns för att möjliggöra en god uppväxt för barn och ungdomar på den tiden.

Från den tidsperioden finns det en begränsad kunskap om hur barn och ungdomar behandlades. Detta för att ungdomar i vår tids barn historia inte skildes åt som någon särskild kategori på samma sätt som man gör idag, utan barn och ungdomar behandlades mer eller mindre på samma sätt som vuxna. (Sandström, 2000). Tidsperioden under 1500 och 1600 talet finns det däremot beskrivningar av skolbarnets ohyfsade uppträdande t.ex. disciplinproblem, slagsmål, skolpojkar som levde utan lag och ordning, vagabonderande skolpojkar och beskrivningar hur de skötsamma ungdomarna måste skyddas och isoleras mot brottslingarnas brist på moral och brutalitet. (Sandström, 2000).

Ungdomsbrottslighet är en fråga som har engagerat forskare och politiker till största del under hela 1900 talet. Efterkrigstiden är en tidsperiod då antalet brott ökade kraftigt, och detta handlade om inte bara för Sverige, utan hela Västeuropa. (Estrada & Flyghed, 2001).

Under 1900-talet har ungdomsbrottsligheten och asocialt beteende nämnts som ett allvarligt samhällsproblem som först började med stöldbrottslighet, sedan övergick brottsligheten senare på 1980-talet till våldbrottslighet i olika former av stöld, vandalisering osv. Under den här tiden fick man en uppfattning om att ungdomsbrottsligheten i Sverige höll på att eskalera. Det här ledde till att strängare åtgärder sattes i verk från myndigheternas sida mot ökning av ungdomsbrottslighet i bl.a. skolor i form av ordningsproblem och brottslighet bland elever. Detta ledde till att Lärarnas riksförbund vid riksdagsvalet 1998 inriktade sig på en uppmärksam lobbyingkampanj för att förstärka och motverka den oro som lärarna visste att det fanns i landet. I kampanjen oroade sig Lärarnas riksförbund för odisciplinerade och problembelastade skolelever av den aktuella brottsutvecklingen. (Estrada & Flyghed, 2001).

Hänvisningen till brottsutvecklingens förändringar väger tungt när samhällets reaktioner skall förklaras, och som stöd till påtryckningen för hårdare tag blir intrycket från makthavarna;

”En grundläggande orsak till intrycket av hårdare tag är således brottslighetens utveckling och de nya brottsformer vi ställs inför. För att behålla trovärdigheten och effektiviteten i systemet har det varit nödvändigt att anpassa rättsväsendens

(11)

verktyg till rådande förhållanden/…/ Freivalds 1999:169). (Estrada & Flyghed 2001, sid 26).

2.3 Tidiga ingripanden som kriminalpolitisk strategi i förebyggande syften

Så fort man kommer in i området ungdomsbrottslighet idag, upptäcker man ganska snabbt att man inte kan undvika att beröra de vetenskapliga disciplinerna som juridik, kriminologi, sociologi, psykologi, pedagogik, etnologi och en hel del andra

discipliner som är knutna till de här vetenskapliga ämnena.

Alla de här vetenskapliga ämnena som vi nämnde kan inte existera oberoende för sig själva, utan det krävs ett interaktivt samarbete, koordination, och samverkan för att komma fram till en varaktig och långsiktig effektivitet i brottsbekämpning av potentiell brottslighet. (Denvall & Vinnerljung, 2006).

Ur kriminalpolitisk strategi talas det mycket om preventionside i förebyggande syfte som är kopplad till en strikt kontrollpolitik och som är nära kopplad till politiska mål, medel, och beslut som skall gynna människan beroende på hur vi uppfattar både den enskilda individen och samhället genom förbindelser och bra relationer. Man brukar tala om två termer inom preventionsforskningen, och det är

prevention och promotion. Båda orden riktar sig mot förebyggande och främjande arbetsinsatser. Med förebyggande arbete menar man när man inriktar sig på något specifikt problem som inte får uppstå, medan främjande insatser har den positiva effekten att reducera risktagandet t.ex. förebyggande insatser i socialt arbete. I den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft 2001 gynnar man förebyggande arbetet i två kontexter som anges att;

”Socialnämnden skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol

och andra beroendeframkallande medel (3 kap, 7§).(Denvall & Vinnerljung, 2006 sid. 97).

Längre fram kommer man tillbaka till den förebyggande aktiviteten i samband med socialtjänstens insatser för barn och ungdomar som genom lagen

socialnämnden skall;

”aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel och beroendeframkallande medel samt dopningsmedel 5 kap, 1 § ”.( Denvall & Vinnerljung, 2006 sid. 97). Under 1950 talet kom det beprövade fältarbetet att etablera sig som en bra metod. Fältarbetare dokumenterade livet i olika stadsdelar, påverkade planering och insatser i de områdena i förebyggande syften. Målsättning var att kunna agera tidigt och lägga större fokus på barn och unga. (Denvall & Vinnerljung, 2006). Förebyggande syfte är ett arbete där politiker, tjänstemän, forskare och debattörer betonar vikten av att åtgärder måste sättas in och agera i ett tidigt skede. Det finns en vilja att fokusera stora resurser på barn och unga. Ungdomsperioden är ett prövande av beteende, livsstilar och droger av olika slag, och därför vill man få bort de oönskade beteenden som kan förekomma för dessa ungdomar. Droger kan t.ex. utgöra för ungdomar en symbol för avståndstagande från vuxenvärlden, men droger kan också representera inträdet i vuxenlivet. De här dubbla funktionerna blir viktiga symboler för ungdomar som identifikationsprocess att förhålla sig till

(12)

droger, men lyckligtvis är det bara en liten del av ungdomarna som verkligen provar eller använder droger.(Estrada & Flyghed, 2001).

Allt detta innebär att den oroande brottsutvecklingen spelar stor roll i legitimiteten av både kriminalpolitiska åtgärder och den allmänna politiska retoriken ifrån våra makthavare. Vikten för en korrekt beskrivning av ungdomsbrottsligheten är viktig förutsättning för att föra en kunskapsbaserad humanistisk och kriminalpolitiskt verksamhet. (Estrada & Flyghed, 2001).

2.4 Det svenska synsättet av ungdomar som begår brott i det svenska systemet

När det gäller att straffa barn och ungdomar kommer vård och behandling i första hand, vilket är en bättre åtgärd än fängelse. Därför är det svenska systemet relativt stabilt när det gäller hantering av brottsliga barn och ungdomar. Svenska systemet vilar på de här vägledande principerna:

1. Ungdomar skall i möjligaste mån hållas utanför domstolarna genom så kallad åtalsunderlåtelse, det vill säga att man väljer att inte åtala dem. 2. Man undviker fängelsedomar.

3. Vid behandling på institutioner skall ungdomar separeras från vuxna kriminella.

4. Man betonar att målet med behandlingen är individualprevention, det vill säga att främja en positiv, icke-kriminell, social anpassning hor personen i fråga.” (Andershed & Andershed Anna – Karin & Söderholm 2010 sid. 44).

De här vägledande principerna i det svenska systemet visas i den här tabellen. Här kan man se hur påföljderna fördelas för brottsliga ungdomar från 15 – 17 år under perioden 2005-2008. Man kan också se att antalet åtalsunderlåtelser ökar

samtidigt som antalet strafförelägganden minskar.

Påföljder 2005 antal (procent) 2006 antal (procent) 2007 antal (procent) 2008 antal (procent) Domar 5 041 (40) 5 236 (39) 5 642 (38) 5 963 (39) Straff-föreläggande 4 964 (39) 4 216 (31) 3 805 (26) 3 443 (23) Åtals-underlåtelse 2 604 (21) 4 039 (30) 5 369 (36) 5 769 (38) Totalt 12 609 (100) 13 491 (100) 14 816 (100) 15 175 (100) (Andershed & Andershed Anna – Karin & Söderholm 2010 sid. 45).

2.5 Vilka insatser fungerar för brottsliga ungdomar? Straffmyndighetsåldern har under lång tid legat runt 15 år, men inte heller ungdomar som är äldre än 15 och som har begått något brott sätts i vanliga fängelser. Idag placerar man brottsliga ungdomar i Sverige i särskilda

ungdomshem, antingen genom frivillig placering i överläggningar med föräldrar och enligt Socialtjänstlagen, eller enligt 3 § i Lag med särskilda bestämmelser om

(13)

vård av unga (LVU). Därefter fortsätter man med olika behandlingsprogram och behandlingsmodeller i stället för straff.(Sandström, 2000).

Vid uppföljning av olika behandlings metoder har man kunnat utvärdera olika behandlings program som bland annat genom;

1. Familjeterapi som har gett måttliga effekter, men effektivast var metoden på de barnen med aggressivt uppförande.

2. Socialt och kognitiva metoder där man har gått in och lärt klienten med sociala färdigheter, yrkesutbildningsprogram, beteendeterapeutiska metoder osv.

3. Äventyrsprogram som innebär att man helt enkelt har rest, och långseglat i behandlings syfte. När det gäller äventyr program finns det ett visst stöd att programmet kan vara effektiv för den här ungdoms gruppen som har begått ett brott, men insatsens kraft får inte överskattas därför att effekten är liten. Många av de ungdomarna som har genomgått det här äventyr programmet har återfallit i kriminalitet. Bland de författare som säger att insatserna har påvisat lovande resultat behövs det ytterligare forskning. Man vet inte heller om denna insats har samma effekter när det gäller flickor respektive pojkar eller ungdomar med olika bakgrund. (Sandström, 2000, Andershed & Andershed Anna – Karin & Söderholm Kerstin 2010). Det finns en del andra studier när det gäller behandling av kriminella ungdomar, dvs. behandlingar som inte har gett önskvärda resultat, och i stället har man krävt att unga skall straffas. En förklaring till det här förändrande synsättet har varit svårigheten att rehabilitera ungdomsbrottslingarna. De flesta av de ungdomar som togs in för vård begick nya brott eller hade missbruksåterfall eller andra problem. Av de 153 ungdomar som var inskrivna på särskilda ungdomshem begick 64 % av dem nya brott eller hade andra problem efter att de hade skrivits ut från de

särskilda ungdomshemmen. Andra studier som gjordes i USA visade ungefär samma resultat, dvs. 60 % av ungdomsbrottslingarna från Arkansas i USA begick nya brott inom ett års period efter att de kriminella ungdomarna hade avslutat behandlingen. En allmän slutsats och en lärdom som man kan dra av detta speglar en svårighetsgrad att rehabilitera de ungdomar som har börjat begå brott. Sundell & Nyman & Alvasdotter. (FoU-rapport 2000:1).

Annan forskning som baseras på att vissa faktorer som ökar sannolikhetsgraden för brottslighet är tidigt kriminellt framträdande. Forskare fann värdet med detta fenomen att;

”78 % av de som begått brott före 15 års ålder också dömts för ytterligare brott före 30 år, medan motsvarande siffra är 45 % för de som begått första kända brott när de var mellan 15 och 20 år”. Sundell & Nyman § Alvasdotter (FoU-rapport 2000:1 sid 12 ).

Andra alternativ som forskare kom på när det gäller att utvärdera behandling av brottsliga ungdomar var att låta slumpen bestämma, vilka som skulle få en

behandling eller ingen behandling alls. En sådan värderingsmetod ger möjligheten att särskilja effekterna av motiveringsviljan, personlighetsförändring,

uppväxtmiljö osv. Denna utvärderingsmetod är dock mycket ovanlig i Sverige.(Sundell & Nyman & Alvasdotter, (FoU-rapport 2000:1).

(14)

3 TEORI OCH TEORETISKA

REFERENSRAMAR

I detta kapitel kommer jag kortfattat behandla hur olika organisationer har utvecklats, begreppet byråkrati, och hur byråkratin fungerar i offentliga organisationer och i ett demokratiskt och politiskt system, och därtill även hur samverkan fungerar i välfärdssamhället.

3.1 Webers byråkrati syn

Att nämna ordet byråkrati gör det nästan omöjligt att inte nämna Max Webers bidrag i sociologisk politik i allmänhet, och i synnerhet hans teorier kring den ideala byråkratin. Organisationen enligt Weber fyller funktionen i samhället som en helhet i både tid och rum genom att samordna människors aktiviteter och det de åstadkommer. (Johansson, 2007).

Organisationsformen som Weber beskriver i offentliga organisationer präglas av

hierarkisk underordning mellan vertikala nivåer i organisationen, arbetsfördelning som innebär att organisationens uppgifter rangordnas i olika enheter och

förknippas i konkreta positioner i den horisontella specialiseringen. Inom

organisationsformen finns det också många rutiner som innefattar regler och olika procedurer för vem som skall utföra de angivna uppgifterna, och hur uppgifterna skall utföras. I de här rutinerna finns det ofta olika innehåll i skriftliga dokument t.ex. som handböcker, föreskrifter osv. (Christensen & Lægreid &Roness § Røvik, 2006).

Weber utvecklade en modern samhällsteori som representeras av en speciell sorts rationalitet som bryter med traditionella tankesätt. Weber delade upp rationaliteter i fyra typer:”

1. Traditionell rationalitet 2. Målrationalitet

3. Värderationalitet

4. Karisma” . (Zetterquist & Kalling & Styhre, 2006 sid 68).

Med traditionell rationalitet menar Weber dominansen och folktron av traditioner och kunskap som har förts över mellan generationer.

Med målrationalitet menar Weber när den gamla traditionella rationaliteten har ersätts av det moderna samhäller som Weber benämner för målrationalitet.

Värde rationalitet menar Weber när visa normer och värderingar människan måste ta hänsyn till i ett givet handlande. T.ex. en oskyldig i det svenska

rättstänkandet får aldrig dömas därför att det skall ligga i övertygande bevisning mot den åtalade.

Som femte punkt diskuterar Weber vad han kallar för karisma. Karisma är en extraordinär egenskap som visa individer har. Dessa individer har möjlighet att påverka genom starkpersonlig utstrålning på ett övertygande sätt. (Zetterquist & Kalling & Styhre , 2006).

Webers viktigaste principer för en byråkrati när organisationen anställer en tjänsteman eller en ämbetsinnehavare är;

1. Är personligen fria och endast lyder under den formella, sakliga ämbetsplikten.

2. Utgör en permanent ämbetshierarki.

(15)

4. Är kontraktanställda.

5. Har formella kvalifikationer. 6. Har reglerad lön i pengar.

7. Har ämbetet som enda eller huvudsakliga yrke. 8. Har reglerad befordringsgång.

9. Är personligen skilda från förvaltningsmedlen, det vill säga äger dem inte.

10. Upprätthåller en sträng och enhetlig arbetsdisciplin och kontroll. (Efter

Weber, 1978: 220-221)”. (Zetterquist & Kalling & Styhre, 2006 sid 68). 3.2 Ämbetsmanna rollen i offentlig sektor

Hur skall ämbetsmannarollen vara i offentlig sektor i ett demokratiskt samhälle? Enligt Lundquist skall demokratins roll förklara och uppfylla de krav och värden utifrån vårt offentliga etos. Vårt offentliga etos är en bred uppsättning av våra värden som måste ses i ett dynamiskt perspektiv. Demokrati är en rörlig

utvecklings process i samhället som hela tiden ställs inför nya utmaningar. Genom vår offentliga etos i den svenska demokratin ser vi våra grundläggande

föreställningar hur vi uppfattar våra värden och våra idéer, och därmed försöker vi styra vårt samhälle i relation till kontextens betydelse av våra värden. Vårt

offentliga etos är baserad på rekonstruktionen av demokratiska grundlagar i regeringsformen, men också socialtjänstlagen. Etik och moral är det någonting som ger oss en bild av vad som är rätt och vad som är fel, vad som är gott och ont. Inom etik ryms frågor som skyldighet, karaktär, plikter, rättvisa och allt som har med det goda livet i samhällets natur i samhället. Förvaltningsetiken är därmed en viktig del i demokratisk process. Inom förvaltningsetik gäller allmänetiken som omfattar regler för alla ämbetsmän vilken är det också stommen i

förvaltningsetiken. Lundquist rangordnar fem olika typer av rolluppsättningar inom den offentliga förvaltningen. De här fem typer av rolluppsättningar består av byråkrater, professionella, politruker, politiker, och intressenter. (Lundquist, 1998).

3.3 Den professionella förvaltningsmodellen

Alla förvaltningsformer och åtgärder som finns i den moderna staten skall omfattas av medborgarnas förtroende i en demokratistyrd administration för att legitimitet skall uppstå. För att klargöra vad legitimitet innebär har Rothstein skrivit i sin bok om sex olika förvaltningsmodeller;

• Den legal-byråkratiska modellen • Den professionella modellen • Den korporativa modellen

• Den brukareorienterade modellen • Den politikorienterade modellen • Den lotteribaserade modellen

Jag skall stanna bara vid den professionella modellen på grund av mitt intresse att se till hur staten överlåter olika beslut i genomförandeprocessen åt en särskilt yrkeslegitimerad yrkeskategori. I den här professionella yrkeskategorin ingår yrkesarbetare med fastställd utbildning som bedöms inneha visa kunskaper och en särskild etik som gör att de kan få uppdrag, och kan därmed kan fatta beslut på eget ansvar, därför att relationen mellan dessa yrkeskategorier medborgarna och staten många gånger är komplicerad. Staten blir beroende av yrkeskårens

skicklighet för att slutföra vissa program, som bara den här yrkeskåren kan, men yrkeskåren är också beroende av staten som ger privilegium på utövandet av yrket och på olika sätt upprätthåller invånarnas tilltro för den här yrkeskåren. I de här

(16)

fallen gäller det yrkesspecialister kunniga inom yrkesområdet som t.ex. läkare, lärare, socialarbetare, och poliser som tillhör den legala byråkratiska och professionella yrkeskategorin. (Rothstein, 2008).

3.4 Det organisationsinstrumentella perspektivet

Enligt (Zetterquist & Kalling & Styhre 2006, Morgan 1999, Abrahamsson 2000) kan man se organisationer utifrån tre perspektiv; instrumentellt, kulturellt och mytperspektivet. Jag tyckte att det var intressant att lyfta upp instrumentellt och kulturellt perspektiv i offentliga organisationer.

Skillnaden mellan instrumentell och kulturellt perspektiv är att;

I en instrumentell handlingslogik är mål ofta givna och formella strukturer och normer är verktyg(medel) för att uppfylla dessa, medan mål i en kulturell

handlingslogik upptäcks successivt, och det utvecklas gradvis informella normer, värderingar och identiteter”. (Christensen, & Lægreid, & Roness, & Røvik, sid 52). Organisationsteorin inom offentlig sektor omfattar tre viktiga problemområden; Den första frågan är hur organisationen kan göras effektiv. Den andra frågan förblir hur organisationen görs representativ och den tredje frågan förblir hur verksamheten motsvarar uppdragsgivarens och intressen och syften. (Zetterquist & Kalling & Styhre 2006, Morgan 1999, Abrahamsson 2000).

Organisationen skapas och formas under sin tid med mål och medel som inriktar sig på att erbjuda uppdragsgivarna tjänster av hög kvalitet inom de områdena som organisationerna disponerar professionell kunskap. Den höga kvalitén utformas genom styrning i hela politikområden, men också av enskilda professionella myndigheter, samt utvärdering och modernisering av förvaltnings

verksamhetsformer och verksamhetsstrukturer. Organisationer kan därmed uppfattas som redskap eller instrument för att inrikta sina målrationella

genomföranden och handlingar och att generera önskade effekter för att uppnå vissa bestämda syften. Genom styrning kan ledningen i organisationen i olika grad påverka både eget och andras handlingsutrymme. Ledningen förväntar sig att ha möjlighet till politisk och social kontroll men också rationell kalkylering.

Organisationen som ses som formell organisationskultur använder sig av system och resurser för att uppnå nyttomaximering genom effektivitet målrationella handlingar och konsekvenslogik. Med organisationsstruktur menar man också en struktur som består av positioner, styrregler om vem bör styra, eller vem som skall göra vad, och hur uppgifter bör fördelas och utföras. Många inflytelserika

traditioner har genomförts i organisationer som instrument av det här systemet. Av de klasiska samhällsvetenskapliga tänkarna är det Max Weber som har haft störst påverkan i organisations litteratur genom att analysera byråkratin som organisationsform. (Christensen & Lægreid & Roness & Røvik, 2006). 3.5 Det organisationskulturella perspektivet

Vad är organisationskultur i en organisation? Det lättaste svaret får man helt enkelt genom att vara inne i organisationen och observera de vardagliga

händelseförloppen i respektive organisation. I den berörda organisationen finner man mönster av språkbruk, teman, och diskussioner som dyker upp under händelseförlopp som sker i organisationen. (Morgan, 1999).

”Organisationskultur sätts i samband med de informella normerna och värderingarna som växer fram och har betydelse för livet och verksamheten i

(17)

formella organisationerna” (Christensen& Lægreid & Roness & Røvik, 2006 sid 52).

Kulturen i organisationen befinner sig i en rörlig och föränderlig

utvecklingsprocess som påverkas av både inre krav av själva organisationen, och yttre krav ifrån samhället i övrigt. Ett bra sätt att fånga in organisationskulturen i någon offentlig verksamhet är att intervjua någon medlem som har arbetat längre i organisationen, och som känner till alla organisations drag i stor utsträckning. En sådan medlem skulle kunna vara en generaldirektör, en expeditionschef i något departement, eller en erfaren kommunfullmäktigeordförande som har lång erfarenhet av någon offentlig organisatorisk historia, och som har kunskap om de informella normer och värderingar. Historia och traditioner kan vara nyttiga att sätta in i de berörda organisationskulturerna. (Christensen & Lægreid & Roness & Røvik, 2006).

3.6 Samverkan i välfärdsstaten

Under den nya välfärdsstatens förändring i Sverige från 1990 talet har behovet visat sig att samverkan är en nödvändig arbetsform i offentlig organisation för att kunna klara de nya krav och förekommande planeringar. Samverkan för vår del är det att studera hur utbildade personer arbetar tillsammans med andra med andra människor i organisationer som har samma syfte t.ex. skolan som samarbetar med polisen och socialtjänsten för att följa upp elever för att åstadkomma ett

gemensamt resultat. De har olika professioner, är verksamma i olika

organisationer, och har olika typer av kunskap, men som har gemensamma mål. Enligt Danermark är samverkan:

”medvetna målinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i en klart avgränsad grupp avseende ett definierat problem och syfte”. (Danermark, 2007 sid 15).

Samverkan som en naturlig del i vår vardag förenar ofta personer med en annan utbildning som är styrda av andra regel system och annan organisatorisk position men som syftar mot gemensamma mål för att nå bästa resultat. Det ställs nya krav på planering och ledning i verksamheten idag om samverkan skall fungera. Samverkan börjar ofta i projektform för att kunna initiera en organisatoriskt och förändringsprocess i syfte att synligöra de problem som kan finnas inom

organisationerna. (Danermark & Kullberg, 1999) .

Specifikt med samverkansprojekt är att det oftast är ett stort antal aktörer som är inblandade. Aktörerna som är inblandade i projekt förutsätter ett närmare

samarbete mellan yrkesgrupper och professioner. Erfarenheterna har visat att det kan leda till koordineringsproblem på grund av dessa faktorer t.ex. organisationer med flertal olika intressen, olika kompetenser och kunskapsfält,

organisationskulturer, rutiner, skillnader i ansvar och makt, skilda synsätt, politisk styrning osv.(Danermark & Kullberg, 1999) .

Samverkan eller samarbete indelas i fyra olika grupper beroende på hur verksamheten utformas:

1. Kollaboration eller samverkan, som innefattar myndighetens samarbete som förekommer i vissa former och kring speciella frågor. Organisationer samverkar mot samma mål och under gemensamt ansvar. För att kunna samverka med varandra behöver man gemensamma kunskaper, kompetens

(18)

och skicklighet för att precisera mål och termer som är gemensamma för organisationerna.

2. Koordination eller samordning som innefattar olika myndigheters åtgärder och som adderas till varandra för att kunna kom fram till bästa resultat. Här håller man varandra informerade och uppdaterade. Vid behov kan organisationerna avvakta varandra om vem som skall agera först mot ett gemensamt problem i koordinerad form för att nå önskad effekt i de angivna insatserna.

3. Konsultationer som innebär när en yrkesgrupp från en organisation t.ex. polisen gör tillfälliga insatser inom en annan grupp t.ex. inom

socialtjänsten. Konsultation är ett sätt utan att framkalla konflikter med varandra. Konsultationen förblir ett sätt att utnyttja varandras kunskaper, resurser och kompetens utan att riskera något av det egna utan det blir så att säga en metod där man lär av varandra.

4. Integration eller sammansmältning som innebär när de flesta uppgifter blir gemensamma, eller när två eller fler verksamheter slås samman,

begränsningarna mellan professionerna löses upp för att nå gemensam resultat. (Danermark & Kullberg, 1999) .

Försöksprojekt och utvärderingar har gjorts bland annat i anknytning till socialtjänsten och sjukvården som har strävat efter att de fyra nämnda samverkansformer har:

”visat att endast begränsade positiva resultat (beträffande t.ex. kvalitetsökningar i vården eller ekonomiska resultat har kunnat uppnås. Dessutom är resultaten från dessa studier motsägelsefulla”. (Danermark & Kullberg, 1999 sid 35). De här dåliga resultaten kan oftast sökas i otydliga formulerade målsättningar i samband med samverkansförsöken. De här oklara formuleringarna har bidragit negativt i syften med projekten och har därmed varit svåra att bryta ned till konkreta mål som är nödvändiga för det praktiska arbetet i verksamheten. (Danermark & Kullberg, 1999).

En sak som inte ofta nämns i detta sammanhang är ordet makt. Även om makt och maktutövning finns hela tiden som en närvarande process i samverkans processer diskuteras mycket sällan ordet makt men enligt Danermark:

”Maktaspekter på samverkan dyker dock upp under andra beteckningar, t.ex. inflytande, delaktighet, autonomi, handlingsutrymme och kontroll”. (Danermark, 2004).

Exempel i detta sammanhang skulle kunna vara. För en lärare är en bråkig elev i första hand ett pedagogiskt problem, för en polis är det viktigt att tänka i första hand hur polisen agerar i preventionssyfte så att eleven inte skall begå något brott, och för socialtjänsten är det viktigt i första hand den sociala bakgrunden för eleven. Sättet att förklara utifrån de här professionerna blir olika men det är samverkan mellan professionerna som är mot samma mål som skall ge önskat resultat för den stökige eleven. (Danermark, 2007).

3.7 Faktorer som gynnar och missgynnar samverkan

Viktiga faktorer som gynnar samverkan i interaktion med olika organisationer är att formulera målsättningar av konkreta mål i samarbetet. En konkretisering av en

(19)

målsättning är viktig för samverkan på grund av olika kunskaps och

förklaringsmodeller, olika organisationer och regelverk. Några faktorer som kan missgynna samverkan mellan professionella organisationer kan vara:

• Vagt formulerade mål

• Olika kunskapstraditioner och professionella mål. • Olika ekonomiska intressen.

• Skilda organisatoriska strukturer. • Oklar ansvarsfördelning

• Asymmetrisk relation mellan de samverkande. • Skild etisk praxis.

• Dålig samordning. • Hög personalomsättning

• Stor arbetsbelastning. ” (Danermark & Kullberg, 1999 sid. 55).

För att samverkan mellan organisationer skall lyckas bör det finnas klarhet i de frågor som rör regler som kännetecknar former för samverkan som leder till gemensamma målsättningar, ansvar, kostnadsfördelning osv. Redan vid projektets början i en samverkan som kan vara mellan olika professioner skall man ha en gemensam utgångspunkt, gemensamma referensrammar, och gemensamma metoder för att kunna utveckla samverkan mot samma mål för att kunna lyckas. Några faktorer som underlättar samverkan på organisations nivå är:

• Verksamheterna är organiserade i gemensamma distrikt.

• Huvudmannaskaps- och funktionsgränser har bestämts på ett lämpligt

sätt.

• Verksamheterna är samlokaliserade till ett gemensamt hus. • Den administrativa och politiska ledningen och finansieringen av

verksamheten är samordnande.

• Att samarbetet innefattar alla nivåer i de organisationer som skall

samverka.

• Att man lyckas åstadkomma ett lagarbete vilket alla berörda

organisationer är involverade i.

• Att gemensamma utvecklingsprojekt bedrivs. • Att gemensam fortbildning bedrivs för all personal.

• Att ekonomiska stimulanser erhålls eller att en tvingande lagstiftning

föreligger.” (Danermark & Kullberg, 1999, sid. 56, 57).

4 METOD

I detta kapitel kommer jag att redogöra, och belysa min metod val för läsaren för att kunna öka förståelsen och därmed relatera denna studie till övriga forskare. Jag kommer att beskriva mitt tillvägagångssätt mellan mig och mina informanter på de berörda verksamheterna som jag har kunnat ta del av intervjuer. Jag kommer också att redogöra för hur validitet, reliabilitet och etiska ansatser har bearbetats.

4.1 Val av metoder

Som metod har jag valt kvalitativa studier genom personliga intervjuer. Anat material som jag har använt mig av i denna forskning är det verksamhetsberättelse

(20)

narkotikaroteln i Malmö. Verksamhetsberättelser kommer jag att använda som tillgång och komplettering vid sidan om personliga intervjuer.

4.2 Kvalitativ datainsamling

Jag har använt mig av semistrukturerade intervjuer som bästa alternativ för att kunna samla in information och försöka tolka verkligheten efter den

informationssamling som sedan skall ha ett värde i sig för att uppnå mitt syfte med uppsatsen.

När man arbetar med kvalitativa insamlingsmetoder försöker man sätta sig in i problematiken under den tid man har tillgång till respondenten för att kunna förstå fenomen, analysera ord och upplevelser hur de intervjuade förklarar olika moment under den direkta konversationen. Det intressanta med intervjuer har det varit att studera vilka ord och formuleringar de här professionella yrken dvs.polisen och socialtjänsten har använt sig av vid intervjun. (Denscombe, 2000).

För att göra intervjutillfället enklare och lättare både för mig och för respondenten formulerade jag cirka 20 frågor. Frågorna skickade jag tillsammans med syftet för uppsatsen via e-post till de som skulle intervjuas, och till de som ville ha frågorna i förväg, eller så lämnade jag över en kopia av frågorna till intervjupersonen vid intervjutillfället. Vid intervjutillfället lämnade jag frågorna till informanten för att kunna följa upp frågornas ordning, och för att underlätta för respondenten.

Frågorna har jag ställt muntligt till intervjupersonen, och svaren har jag både antecknat kortfattat men har också spelat in på Mp3. Intervjuernas längd har varit från 50 minuter till maximalt en timme per tillfälle. Jag lovade alla respondenter högst en timmes intervju, och jag höll tiden ganska noggrant. Detta gjorde jag därför att jag kände på mig att jag skulle belasta informanterna om jag fortsatte med intervjun i mer är en timme per tillfälle. (Rosengren & Arvidson, 2002). 4.3 Tillvägagångssätt vid kontakt

Innan jag skulle börja med intervjuer visste jag att jag inte skulle få problem med att intervjua polischefer i Malmö. Jag engagerade en god vän till mig som jobbar inom poliskåren i Malmö som hjälpte mig med att anordna intervjuer. Det började med att jag fick ett telefonnummer av min vän till spaningsledaren för

narkotikaroteln och ungdomsroteln i Malmö. Därefter ringde jag till

spaningsledaren, presenterade mig, och berättade hur jag fick hans nummer, och ganska snabbt bestämde vi en tid när vi skulle träffas för ett intervju tillfälle.

Spaningsledaren var redan vid första telefonsamtalet positiv och öppen för förslag om när vi skulle kunna träffas för en intervju. Vi träffades i polishuset där han har sitt kontor och intervjun varade i ungefär en timme. Spaningsledaren var under intervjutillfället mycket trevlig och öppen för alla frågor jag ställde till honom. Öppenheten vid intervjun berodde på att spaningsledaren visste vem jag var genom min vän, och det andra var att spaningsledaren har jobbat länge inom polisyrket, i över 30 år som polis. Spaningsledaren började tjänstgöra som polis aspirant, till piké polis, handledare för nya poliser som träder i tjänst, och just nu jobbar han som spaningsledare på ungdomsroteln i Malmö. Endast som

spaningsledare på narkotika och ungdomsroteln har intervjuaren jobbat i cirka 15 år. Han kunde ge bra svar i princip på alla mina frågor som jag hade formulerat. Jag hade då i tanke att efter den första intervjun skulle jag kunna komma i kontakt med andra polischefer som jag hade tänkt intervjua. Jag var mycket intresserad att komma i kontakt med två socialsekreterare som arbetar i polishuset där

(21)

när informanten berättade för mig att de två socialarbetarna närvarar och samverkar vid polisförhöret med ungdomar som är misstänkta för brott. Mitt främsta syfte var att komplettera intervjuer med socialarbetarna vid den tidpunkten då poliser överlämnar den X unge brottsmisstänkte till socialtjänsten. Hur som helst lovade intervjuaren för mig i slutet av intervjun att han skulle tala med socialarbetarna vid polishuset så att de skulle ringa upp mig. Det gick nästan en veckas tid och de socialarbetare som jobbar i polishuset hörde inte av sig. Jag ringde tillbaka till intervjuaren och berättade för honom att jag fortfarande väntade på socialarbetarna. Spaningsledaren tog direkt kontakt med

socialarbetarna igen, och de ringde till mig efter några minuters tid jag hade samtalat med intervjuaren. En av de två socialarbetare samtalade med mig och ville veta syftet med uppsatsen och hur lång tid intervjun skulle vara. Vi samtalade per telefon om uppsatsämnet och hon bad mig att skicka en kort sammanfattning om uppsatsen och intervjufrågorna. Allting kändes bra när vi samtalade per telefon och jag skickade både intervjufrågorna och en kort sammanfattning om uppsatsämnet med detsamma efter samtalet.

Efter några dagar ringde en av de två socialarbetarna och berättade för mig att de inte alls har tid att närvara för en intervju men de skickade en

verksamhetsberättelse från år 2009 i stället.

Jag kontaktade också deras chef för att undersöka om han eller någon annan hade möjlighet att ställa upp för en intervju. Chefen skulle ge mig svar i veckoslutet men till slut blev det varken något svar i veckoslutet eller intervju.

När jag insåg att jag hade tömt alla mina möjligheter kontaktade jag de inte mer. Jag fortsatte dock att kontakta andra enhetschefer från andra stadsdelar också. Jag var intresserad att få något intervjutillfälle speciellt från Rosengårds

stadsdelsförvaltning och Fosie stadsdelsförvaltning men svaret blev; vi kommer inte att kunna ställa upp på någon intervju på grund av tidsbrist, eller jag förstår ditt behov, men har tyvärr ingen möjlighet att hjälpa dig med dina frågor, eller resurserna räcker inte till, eftersom personalen inte har tid för att tillmötesgå önskemålet.

4.4 Insamling och bearbetning av data

Jag lyssnade på mina inspelade intervjuer några gånger för att få en djupare förståelse och en helhetskänsla för allt insamlad material. Under tiden jag lyssnade på samtalen skrev jag på ett papper och underströk jag noggrant de ord som jag bedömde som extra viktiga för uppsatsens sammanhang. När jag fick känslan av att jag hade kontroll över helheten började jag att bearbeta

datainsamlingar.

Bearbetning av datamaterialet har jag för det första transkriberat ordagrant vad som sades i intervjuerna. Tillsammans med transkribering av data från

intervjuerna har jag bearbetat verksamhetsberättelser som jag fick via e-post av socialsekreterare vid ungdomsroteln och narkotikaroteln i Malmö. Teman som framställdes ur materialet var enligt följande; ungdomsbrottslighet, samverkan, resurser, brottspreventiva insatser, organisation osv. (Denscombe, 2000). 4.5 Urval och avgränsningar

Jag har intervjuat två polischefer i Malmö och de heter Glen Sjögren och Erik Jansåker, och är ansvariga för Malmös ungdomsrotel och narkotikaroteln. Jag har också intervjuat en närpolis, (polisassistent och uttryckningspolis) på lägre nivå,

(22)

Alla tjänstemän inom polisen mötte jag på deras kontor under deras arbetstid. Vi kom överens om när vi skulle träffas via telefon. Jag tog hänsyn till deras

arbetsbelastning, och jag lät poliserna bestämma vilken dag och vilken tid vi skulle träffas för intervjutillfället.

Förutom de tre tjänstemännen inom polisen har jag också intervjuat två socialarbetare inom socialtjänsten. Den ena socialarbetaren jobbar i Fosie

stadsdelförvaltning och heter Cindy Cronjezon. Hon tar hand om ungdomsfrågor och är ansvarig för SSP (socialtjänst, skola och polis) samarbetet, och

fritidsverksamhet i Fosie stadsdelsförvaltning.

Den andra intervjuaren från socialtjänsten heter Lisa Jonasson och jobbar i Husie stadsdelsförvaltning. Lisa jobbar som enhetschef och är ansvarig för hela

verksamheten i Husie stadsdels förvaltning. Hon är ansvarig för individ och familj omsorgs delen, den öppna fritidsverksamheten, den öppna vården där

socialtjänstens förebyggande arbete ingår, och till slut är hon samordnare för SSP i Husies stadsdelsförvaltning. Både Cindy och Lisa mötte jag på deras respektive arbetsplats under arbetstid vid avtalat möte med dem.

Min första frågeställning som styrde valet av de underlag jag disponerade över var: Vem skulle kunna ge mig bäst information som jag skulle vilja ha? Som första utgångspunkt i denna fallstudie valde jag att intervjua två högt uppsatta polischefer som är verksamma för hela Malmö stad inom spaning och narkotika verksamhet för brottsliga ungdomar. Jag har utgått ifrån chefernas kunskap och informationsmättnad som jag skulle kunna få av de här polischeferna. Jag valde först de här två polischeferna därför att jag kunde tänka mig att de har många viktiga informationer att ge. (Rosengren & Arvidson, 2002).

Den andra utgångspunkten som jag har valt att koncentrera mig på att undersöka information på lägre nivå än polischefer. Då ställde jag mig frågan; Vem kunde ge mig en annorlunda information än de polischefer som jag nämnde ovan inte kan? Jag valde med avsikt att intervjua en polisaspirant på lägre nivå och ville veta hur det såg ut i stadsdelsförvaltningar i Malmö. Idag har Malmö kommun som bekant tre närpolisområden och 10 stadsdelar som täcker hela Malmö.

Jag planerade att intervjua ytterligare någon närpolis chef från närpolisområdena men lyckades inte få något intervjutillfälle i god tid.

Anledning till varför jag ville intervjua poliser ifrån olika stadsdels områden var för att ungdomsbrottsligheten inom Malmö ser olika ut d.v.s. vissa områden är mer brottsbelastade och segregerade, och vissa är mindre belastade och mindre segregerade områden.

Den tredje utgångspunkten för mig var att undersöka hur jag kunde få information ifrån socialtjänstens verksamhet. Min första utgångspunkt var att kunna samla in empiriskt material från verksamhetschefer i något av de 10 stadsdels områden som Malmö har. Forskningen hade blivit för omfattande om jag hade försökt att fånga in varje stadsdels område som Malmö har.

Från början av min uppsatsplanering hade jag för målsättning att få fram cirka 7 intervjuer av de 5 införda intervjuerna. Undersökningen hade blivit mer

representativ, svarsfrekvensen hade varit högre och mer detaljerat. Jag planerade att intervjua fler socialarbetare från olika stadsdelar i Malmö för att kunna få ett

(23)

bredare perspektiv och en bättre kunskap om Malmös stadsdelar men lyckades inte få någon intervju möjlighet. Flerstegsurvalen gör att man kan zooma in sig på ett relativt utmärkande urvalsunderlag.

4.6 Validitet och reliabilitet

Jag har samlat relevant data i mitt forskningssammanhang för att få en önskad validitet i min undersökning. Under datainsamlingen strävade jag efter att de data jag samlade skulle ha relevans och tillförlitlighet för att uppnå mitt syfte med undersökningen. Validitet betyder i stora drag att de fakta och tillvägagångssätt som jag har använt skall möta verkligheten så nära som möjligt. De data som jag samlade var relevanta i sammanhanget som sedan kopplade jag till

forskningsresultatet. Enligt Denscombe 2000 skall datasamlingen och metoder vara exakta, riktiga och träffsäkra beroende på vilken omfattning validiteten har behandlats. För att öka validiteten av min forskning har jag studerat relevant litteratur innan jag formulerade min intervjuguide och har på det här sättet kommit fram till frågeformuleringarna till mina informanter. Genom frågeformuleringar och intervjuer har jag försökt att komma närmare verkligheten av min forskning. (Denscombe 2000 & Rosengren & Arvidson, 2002).

För att komma närmare verkligheten valde jag att intervjua polistjänstemän som har lång erfarenhet. Jag har fått en generell uppfattning om

ungdomsproblematiken i Malmö utifrån polisens arbete. När det gäller

socialtjänstens arbete kan jag bara uttala mig om de stadsdelar jag har fått empiri av. Inom Malmös stadsdelar det finns stora skillnader i socialtjänstens hantering av barn och ungdomar beroende på de insatser den stadsdelen har, och andra sociala faktorer som är knutna till brottslighet. Till slut har jag har också

undersökt hur väl de teoretiska och empiriska begreppen förankras och stämmer överens med varandra. (Denscombe 2000 & Rosengren & Arvidson, 2002).

Reliabilitet handlar om tillförlitlighet. Reliabilitet bestämmer funktionsduglighet och tillförlitlighet av en mätenhet. Jag grundade mig på tillförlitliga data som jag fick av intervjuarna som jag sedan jämförde med kursböcker och annat skriftligt material. De data som jag fick av informanter behandlade och bearbetade jag på ett systematiskt och hederligt sätt. I datainsamlingen lade jag stor vikt på

informanternas språkbruk i deras yrkesroll för att kunna tolka datainsamling på ett tillförlitligt sätt.. (Denscombe 2000 & Rosengren & Arvidson, 2002).

4.7 Etiska övervägande

Uppsatsen har utgått från Vetenskapens humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsetiska principer med tanke på fyra huvudkrav: informationskravet,

samtyckeskravet, konfidetialitetskravet, och nyttjandekravet. (Vetenskapsrådet, 2002).

1 Informationskravet

Genom etisk prövning på Malmö Högskola prövades syfte och frågeställning och efter komplettering godkändes uppsatsen.

Innan jag började med intervjun fick jag inledningsvis informera

intervjupersonerna om vem jag var, vilken utbildning jag gick på, vilken termin, och sedan fick jag berätta vad syftet med min uppsats var, och till slut frågade jag om jag fick lov att spela in intervjun på Mp3.

(24)

2 Samtyckeskravet

Genom samtyckeskravet fick jag påminna informantens möjlighet att intervjudeltagandet är frivilligt, och att informanten hade rätt att avbryta

medverkan. Till slut fick jag klartecken av intervjupersonen på att jag kunde starta intervjun. Allt detta gjorde jag för att undvika alla möjliga oklarheter.

3 Konfidentialtetskravet

I konfidentialitetskravet fick informanten upplysning om att informationen behandlas konfidentiellt. Jag fick förfrågan av en informant vem som skulle lyssna på inspelningen, och vad syftet med intervjusamlingen var. Svaret var att jag skulle säkerställa inspelnings data på ett konfidentiellt sätt och endast i forskningssyfte i samband med min uppsats. Jag gav intervju personen möjlighet att titta genom frågorna i några minuter innan vi skulle starta intervjun.

4. Nyttjandekravet

Jag försäkrade mina informanter att uppgifter som jag samlar kommer att användas för forskningsändamål och att uppgifter inte kommer att användas för kommersiellt bruk och andra icke-vetenskapliga ändamål. (Vetenskapsrådet, 2002).

5 RESULTAT

I detta kapitel kommer jag att presentera resultatet av undersökningen som jag har kunnat utföra. Min undersöknings grundas på tre intervjuer från

polistjänsten, två intervjuer från socialtjänsten, och verksamhetsberättelser för de här organisationerna. För att öka pålitligheten, autenticiteten, och vara närmare verklighetsbeskrivning kommer jag att använda informanternas ord i texten i kursiv stil. En viss förbättring av det inspelade materialet har gjorts för att bättre förstå sammanhanget mellan tal och skrivspråk, men utan att förlora den genuina intervjun.

5.1 Polis organisering av verksamheten i Malmö Enligt intervjuaren är polis organisationen i Malmö uppdelad i:

• Ungdomsroteln • Utredningsroteln • Spaningsroteln • Bedrägeriroteln • Kriminalroteln • Narkotikaroteln • Brott i nära relation

Hela Malmö kommun är uppdelad i tre närpolisområden. Närpolisområdena är tänkta att fungera i både effektivitetsarbete och i förebyggande syfte. Utöver de här tre närpolisområdena finns det tre olika närpolischefer som har ansvaret för de här närpolisområdena. De tre närpolisområdena täcker hela Malmö och är

uppdelade så här:

1. Närpolisområde Malmö city som täcker miljön som Sevedsplan, Möllevången osv.

2. Närpolisområde Malmö Öster som täcker Husie, Rosengård, Kirseberg, Arlöv, Burlöv, Oxie osv.

(25)

3. Närpolisområde Malmö söder som täcker Fosie Industriby, Nydala, Hermodsdal, Lindängen, Söderkulla, Kulladal, Holma, Kroksbäck, Limhamn, Bunkelflo, Klagshamn och Tygejsjö osv.

Polisen har naturligtvis sina metoder och arbetsformer om hur de skall jobba professionellt. Jag frågar en informant om han kan definiera en bra

polisverksamhet, och vad en bra polisverksamhet är för honom. Informanten säger att det inte är lätt att definiera en bra polisverksamhet men så här svarar han ändå:

En bra polisverksamhet skall vara snabb, effektiv och synlig. Jag brukar säga som så att som polis jämför jag mig med en domare på en fotbollsmatch. Det är vi som skall styra det som händer på planen, men det är inte vi som skall synas. En bra domare kan styra med detsamma vid problem, genom att läsa spelet med en gång, markera med detsamma, t.ex. att vi inte accepterar något olämpligt i

sammanhanget innan det händer någonting, och låta rulla på tills den spelaren hunnit sparka ner ett antal spelare, irritera på domare osv. Om domaren gör ett bra jobb under matchen då blir det så att efter matchen ingen minns honom, men om domare gör bort sig och gör fel minns man honom.

Riktigt så är det också med poliser som i den lilla jämförelsen med fotboll. Därför är det mycket viktigt för poliser att agera professionellt i arbetet. Informanten fortsätter att berätta om nackdelar och brister som polisen kan ha i sin verksamhet och informanten berättar om brister så här:

Poliser är för dåliga att kontrollera sin verksamhet också. Det är rätt viktigt att vi går ut bland folk och berättar på vad vi gör men oftast säger vi ingenting. Allt detta skapar och bildar fel informationer om oss och då sprids det ryktet att polisen inte har någon på avdelningen osv.

Intervjuaren har förslag på hur man skall höja förtroendet för polisen och hur polisen skall arbeta i förebyggande syfte för att få önskad effekt i polisarbetet:

Vi skall berätta för våra invånare på vad vi gör t.ex. genom gå ut på skolor, tala med ungdomar och sprida information genom att göra ungdomar medvetna att brott inte lönar sig, att ni måste vittna om ni ser något brott, ni måste ställa upp om ni har varit utsatta för brott genom att berätta det för oss, annars fungerar det inte… man kan inte medverka i någon utredning om det inte finns vittne och annat belägg för ett fällande domstol.

Vi har ju haft polisverksamhet då poliser gick till skolor och berättade och talade med elever på skolor men vi har dragit den verksamheten för kanske 10 år sedan.

Informanten menar på att de inte kan göra något bra jobb om invånarnas vilja till att samarbeta med polisen mot brottslighet inte finns, och det är ett problem som bekymrar informanten. Jag frågar vidare informanten om det går att utvärdera effekterna av polisens verksamhet och då får jag svaret:

Det går inte att utvärdera en polisverksamhet. Man har försökt men man kan aldrig utvärdera ett förebyggande arbete. Vi har problem med folk som inte anmäler rån som de blir utsatta för, därför att folk är rädda för gärningsmännen, och därför kommer det aldrig till och bli en kännedom.

(26)

Vi kan aldrig egentligen tala om hur många rån som sker i Malmö därför att folk inte berättar på grund an repressalier. Vi kan inte heller utvärdera vårt jobb genom att vara på en plats, för det går inte att mäta.

5.2 Polisens uppgifter i samband med omhändertagande Polisens och socialtjänstens verksamhet inriktar sig mot samma mål när det gäller hantering av ungdomsbrottsligheten, men det finns ändå skillnader mellan de här två professionerna i sina intressen. Polisens främsta uppdrag är att bekämpa brott med hjälp av sina metoder och arbetssätt att lagföra brottslingar, men också i förebyggande syfte genom att samverka med socialtjänsten, samarbeta med medborgare, men också själva ungdomar. Så här förklarar informanten sina arbetsuppgifter i samband med lagföring, omhändertagande och samverkan med socialtjänsten;

Vi omhändertar inga ungdomar, vi hjälper till med bara handräckning så att säga. När socialtjänsten har bestämt sig att någon skall omhändertas, då kan vi stå till tjänst och hämta ungdomsbrottslingarna, och det är egentligen bara en transport vi gör.

För polisen gäller det att veta och kunna skilja på vad som är deras uppdrag och vad som inte är det. Så här skiljer informanten uppdraget:

När vi talar om LVU (lagen om vård av unga) är det så att vi egentligen har för uppgift att sköta bara den kriminella sidan och kriminell identitet men inte hemförhållandena. Vi har ju egentligen tagit en kriminell identitet och då är det vanligt att de som sitter hos oss inlåsta är över 15 år gamla, tills de blir

omhändertagna. Tanken är egentligen med LVU omedelbart omhändertagande för att de inte skall sitta inlåsta och där funkar det hur bra som helst.

5.3 Hur jobbar polisen i Malmö mot ungdomsbrottslighet på fält nivå

I frågan om hur polisen arbetar med endast ungdomsbrottslighet beskriver polis informanterna som sitter på hög nivå över hela Malmö så här;

Vi arbetar på två olika sätt; dels är vi ute på problemområden och försöker hitta nya ungdomar som är på väg upp i brottslighet, och det gör vi genom våra kontakter vi har i områdena som t.ex. skolvaktmästare, av folk som bor där, av skolpersonal antingen skolrektor eller kurator, socialförvaltning i det området givetvis, och det är den sidan, och sedan har vi den andra sidan som är

lagföringssidan. Genom lagföringssidan försöker vi sätta dit grabbarna, hitta de, och få de lagförda för brott, så att man kan få de genomlysta kan man säga, och sedan när vi hämtar de som är misstänkta för brott lämnar vi alla de grabbar som är under 18 år gamla till sociala myndigheter.

När polisen skall hämta någon misstänkt för förhör ringer de alltid till den skola innan de åker dit. Så här beskriver informanten:

Vi hämtar ganska ofta elever på skolan för att komma in på förhör. Därför är det viktigt för oss att ha bra samarbete med skolpersonal. När vi hämtar en ung man gör vi det så smidigt som möjligt. Vi jobbar alltid civila. Vi plockar ut den unge mannen så att ingen märker när vi hämtar honom. Vi måste göra på det här visset därför att vi kan ha fel ibland som innebär att vi kan hämta fel person, på grund

References

Related documents

Postadress: Kiruna kommun, 981 85 Kiruna Organisationsnr: 21 20 00-2783 Besöksadress: Stadshuset, Hjalmar Lundbohmsvägen 31 Webb: www.kommun.kiruna.se. Telefon: 0980-70 000

När hjärtat vilar mellan varje slag fylls blodet på i hjärtat, trycket faller till ett minsta värde, som kallas diastoliskt blodtryck.. Blodtrycket kan variera beroende av

Man behöver alltså, för att kunna förstå innebörden i resultat och analys, även använda pers- pektiv på hur lärares specifika kunskaper, val och handlingar leder fram till

Tidigare forskning fokuserar mycket på språkutveckling. Våra informanter beskriver också vikten av språkutveckling men har också nämnt läsning som någonting mer än bara

Arbetet med vår studie har väckt nya intressen och gett oss idéer om vidare forskning. Det vore intressant att få följa samma barngrupp, men att den starkt

Det rör sig, betonar Ekner i inledningen till den första delen, inte om en utgåva som gör anspråk på att innehålla allt Gunnar Ekelöf skrivit, men väl om »en

rigt kom väl kvinnohataren här inte alltför mycket till synes om också det manligas suveränitet under­ ströks: »Und gehorchen muss das Weib und eine Tiefe finden

Syftet med den här undersökningen har varit att undersöka hur sexåringar uttrycker tankar och föreställningar om skolstart och skola samt var de säger att de har lärt sig detta. Min