Personals erfarenheter i arbetet med äldre personer med missbruksproblematik

Personals erfarenheter i arbetet med äldre

personer med missbruksproblematik

Belmisa Puskar

Areti Pavlou

Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet Socionomprogrammet 205 06 Malmö 15 hp Hälsa och samhälle Januari 2020

2

Staff’s experiences of working with elderly people with

substance use disorder

Belmisa Puskar

Areti Pavlou

Puskar, B & Pavlou, A. Staff’s experiences of working with elderly people with substance use disorder. Degree project in Social work 15 högskolepoäng. Malmö University:Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.

The aim of this study is to investigate professionals’ working experience with elderly people with substance use disorders and how drug or alcohol abuse affects their work with their clients. The most important areas of focus are professionals’ views on older clients’ substance and alcohol abuse, moral or ethical dilemmas in relation to work and the elderly’s needs for support and help according to professionals. To identify these problems, a qualitative method was used with semi-structured interviews, interviewing a total of 8 professionals in two nursing homes specializing in older clients with substance use disorder and a rehabilitation center aimed at ages 40 to 70. Interview data was analyzed with thematization and coding. Analysis of the material was carried out using theories such as care perspectives, ethics for social workers and ageism. The results of the study indicate that most professionals who work with this target group lack the knowledge of geriatrics combined with substance abuse knowledge. A comparison is drawn between the two institutions and their organizational rules regarding alcohol or drug consumption by clients. The study further highlights the staff's experience of finding themselves between organizational rules, professional rules and their own values and beliefs. The results show that professionals are struggling with the lack of rules. In addition to that the results of this study show that stereotypical perceptions of older people tend to influence professionals as well as other social institutions that work with this target group. The study also addresses the issue of inadequate treatment efforts aimed at older people and a mapping of their alcohol and drug habits.

Keywords: alcohol abuse, elderly, nursing homes, older people, rehabilitation center, substance use disorder

3

Innehållsförteckning

1.Inledning och problemformulering 4

1.2 Syfte 6 1.3 Frågeställningar 6 1.4 Avgränsning 6 1.5 Begreppsförklaring 7 2.Tidigare forskning 7 2.1 Sökning 7

2.2 Äldreboenden och behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik 7 2.3 Äldre befolkning och deras alkoholvanor 8

2.4 Professionellas erfarenheter med äldre personer med missbruksproblematik 9 2.5 Alkohol- och narkotikareglering i Sverige 10

2.6 Institutionaliserad uppgivenhet 11

3.Teori 12

3.1 Moralfilosofiska och etiska perspektiv/teori 12 3.2 Etiska problem och dilemma i socialt arbete 12 3.3 Ålderism 13

4.Metod 13

4.1 Insamling av materialet 13 4.2 Urval 14

4.3 För- och nackdelar med vald metod 14 4.4 Reliabilitet och validitet 14

4.5 Analys och avgränsning av materialet 15 4.6 Forskningsetiska överväganden 15

4.7 Fördelning av arbetsuppgifter 16

5. Resultat och analys 17

5.1 Personalens upplevelser i arbetet med alkoholmissbrukande vårdtagare 17

5.1.1 Intervjupersoner och deras arbetsuppgifter på boenden och behandlingshemmet 17 5.1.2 Utmaningar i arbetet 19

5.1.3 Personals upplevelse om vårdtagarna och deras missbruksproblematik 21 5.2 Moraliska/etiska dilemma i arbetet 23

5.2.1 Moraliska och etiska dilemman 23

5.2.2 Krocken mellan organisationens och personalens normer och värderingar 26 5.2.3 Vårdtagarnas relation med - och förväntningar av personalen 27

5.3 Vårdtagarnas behov av stöd och hjälp 30

5.3.1 Vårdtagarnas behov av stöd och hjälp enligt personalen 30 5.3.2 Brist på vården för äldre med missbruk: en osynlig grupp 32

6.Diskussion 34

7.REFERENSLISTA 38 8.BILAGOR 40

BILAGA 1 40 BILAGA 2 42

4

1. Inledning och problemformulering

Missbruk mellan äldre personer växer med tiden och därför uppstår nya behov av omvårdnadsinsatser för denna grupp av vårdtagare. Eftersom fenomenet är väldigt komplext och intressant väljer vi att undersöka lite djupare hur det är för personalen inom vård och omsorg samt missbruksvården att arbeta med denna grupp av vårdtagare samt att belysa själva problematiken utifrån deras synpunkter.

Enligt Socialstyrelsen är äldre över 65 år en växande population på 2 miljoner, det vill säga 20% av befolkningen (Socialstyrelsen 2017). Det visar sig även, enligt Socialstyrelsens rapport (2019) att äldre i Norden dricker alltmer samt att de lever längre, har bättre ekonomi och hälsa än tidigare generationer, någonting som sätter välfärdsstaten inför nya utmaningar (Socialstyrelsen 2019). Det framkommer även, enligt en rapport från Nordens välfärdscenter att alkoholkonsumtion fortsätter att öka bland äldre personer (Nordens välfärdscenter 2018). De stora nya utmaningarna speglas inte bara av det ökade och förändrade behovet av vårdinsatser, utan också av ett nytt fenomen som börjar uppmärksammas, äldre med missbruksproblematik. Begreppet “äldre missbrukare” handlar i många fall om personer över 50 eller 60 år, d.v.s. personer från medelåldern och uppåt som har ett omfattande och långvarigt missbruk, personer som benämns som “alkoholkroniker” (Jönsson & Harnett 2015). Omfattande konsumtion av alkohol ger sämre hälsa och leder till att kroppen åldras snabbare, det medför även negativa sociala konsekvenser (Jönsson & Harnett 2015). Riskbruk av alkohol hos äldre personer bidrar till försämring av hälsan då äldre brukar ha en lägre alkoholtolerans. En kombination av alkoholbruk, medicinbruk och åldersrelaterade hälsoproblem kan bidra till allvarliga skador såsom kognitiva svårigheter (Nordens välfärdscenter 2018). Den växande alkoholkonsumtionen leder även till fler alkoholrelaterade skador, sjukdomar och risk för sämre hälsa hos gruppen äldre vilket i sin tur ger ännu större utmaningar för socialtjänsten och hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen 2019).

Forskning inom området visar att äldres alkoholproblem ofta förbises eftersom de tecken och problem som för yngre betraktas som symtom på missbruk, för äldre ses som en del av själva åldrandet. Det kan handla om depression, fallskador, dåligt minne, självmordsförsök, förvirring samt en mängd av hälsoproblem. På grund av omfattande hälsoproblem försvåras också möjligheten att identifiera missbruk av lugnande medel. Samtidigt har äldre vanligen fler vårdkontakter än yngre och detta möjliggör att det finns kanaler för att upptäcka missbruk (Jönsson och Harnett 2015). De som förväntas hantera fenomenet äldre med missbruksproblematik är de professionella inom socialtjänsten, vård- och omsorg och inom sjukvården. Äldreomsorgens ställning är att assistera de äldre i sitt vardagliga liv och inte att ändra deras livsstilar. Rätten till självbestämmande ska beaktas av personalen samtidigt som de professionellas kunskaper och färdigheter prövas i deras möte med denna grupp. Enligt tidigare studier har det framkommit att professionella inom äldreomsorgen inte är så motiverade när det gäller att reagera mot äldre som missbrukar på samma sätt som de hade gjort mot yngre. Det kan bero på att man ser på äldre missbrukare som en grupp som har missbrukat längre och har fått olika slags behandlingar utan några resultat. Enligt professionella har yngre personer flera chanser att komma ifrån sitt missbruk (Jönson & Harnett 2015). De flesta anser att det är svårt att bryta missbruket när man är äldre eller att alkoholkonsumtion ger njutning under de sista levnadsåren. Äldre med missbruksproblematik passar inte in i den standardiserade vården (Nordens välfärdscenter 2018). Samtidigt har tidigare studier visat att det behövs mer riktade insatser, bl.a. varaktigt stöd i äldres hem och utbildning om alkohol bland äldre personer. Enligt forskarna är denna grupp en förbisedd grupp och det behövs mer kunskap och utbildning inom området. Samtidigt betonar både svenska och internationella

5 studier behovet av forskning kring äldre och alkohol, handledning och relevanta insatser (Gunnarsson & Karlsson 2017).

En eventuell anledning till att äldre personer med missbruksproblematik riskerar att hamna utanför missbruksvården och inte får ta del av behandlingsinsatserna, kan vara att insatserna inom äldreomsorgen inte kombineras tillräckligt med insatserna inom missbruksvården (Gunnarsson & Karlsson 2017). Det är även av stor vikt att missbruks- och beroendevården samordnar/samarbetar med äldreomsorgen, enligt Socialstyrelsens rapport (2019). År 2018 hade 39% av kommunerna en aktuell rutin för samarbete mellan de två aktörerna, vilket är en förbättring jämfört med år 2017 då 35% av kommunerna hade denna rutin för samordnat stöd. Majoriteten av kommunerna saknar fortfarande dessa rutiner som indikerar att de saknar en helhetssyn och ett systematiskt arbetssätt när det gäller äldre med missbruksproblematik (Socialstyrelsen 2019). Dessa rutiner innebär ansvarsfördelningar och ett bestämt tillvägagångssätt som utgör ett stöd till omsorgspersonal och även till biståndshandläggare. Skriftliga rutiner om hur personalen ska hantera och agera kan vara ett stöd för personalen, för att undvika att det sker en allvarlig skada. År 2018 hade 40% av hemtjänst-verksamheterna och 34% av särskilda boenden denna rutin (Socialstyrelsen 2019). Äldreomsorgen har svårigheter att behålla och rekrytera personal med rätt kompetens. Det är brist på utbildad personal inom vård- och omsorg trots att undersköterska inom hemtjänsten, hemsjukvård och på äldreboende är Sveriges vanligaste yrke (Socialstyrelsen 2019).

Den primära uppgiften inom äldreomsorgen är att ge god vård och omsorg till äldre personer i deras dagliga liv. Biståndsbedömningen blir alltmer insatsstyrd än behovsstyrd, d.v.s. insatserna är utformade för att hjälpa personer som på grund av ålderssvaghet eller sjukdom har svårt att klara sin vardag. Insatserna är inte utformade för äldre med andra sociala problem som till exempel missbruksproblem, trots att enligt Socialtjänstlagen (SoL 2001:453, kap 5:4) ska socialtjänstens omsorg ge äldre personer möjlighet till ett värdigt liv och välbefinnande. Problemet ligger i att Socialtjänstlagen ger övergripande utgångspunkter för arbetet men de kommunala riktlinjerna styr den organisatoriska nivån (Gunnarsson & Karlsson 2017). Utifrån ovanstående information framgår att äldre personer med missbruksproblematik, men framförallt ökad alkoholkonsumtion, är ett komplext fenomen. Äldre med missbruksproblematik är ett växande fenomen och forskning tyder på att det kommer växa och förändras i de kommande åren. De samhälleliga institutioner som kommer att möta fenomenet är socialtjänsten, vård-och omsorg samt sjukvården. På grund av att olika samhälleliga institutioner hanterar detta fenomen framkommer ofta risker att denna grupp av vårdtagare hamnar utanför både missbruksvården och äldreomsorgen samt inte få ta del av behandlingsinsatserna. Denna studie tillåter inte intervjuer med de utsatta, d v s med vårdtagare. Därför ligger fokus på personalen som jobbar med denna grupp, deras utmaningar och dilemman i arbetet, men samtidigt vill vi även belysa de äldre med aktiva missbruk och deras behov utifrån personalens ögon. För att förtydliga, större fokus ligger på personalen och deras erfarenheter men genom deras svar på alla frågor kommer vi även att försöka ge en bild över hela problematiken. Studien berör två områden inom socialt arbete, ett av dem är äldre personer och det andra området är missbruksproblematik och därför anses denna studie av stor relevans för socialt arbete. Personer med missbruksproblematik oavsett ålder, är en grupp som alltid har mångfaldig problematik (ekonomisk, fysisk, psykisk) och kommer ofta i kontakt med socionomer antingen genom socialtjänsten, sjukvården och/eller äldreomsorgen. Kunskap om hur personal hanterar arbetet med denna grupp nuförtiden och hur det kan förbättras är viktig för yrkesverksamma inom socialt arbete. Detta för att kunna utveckla samt förbättra vård och stöd som denna grupp behöver. Socionomer vars klienter har aktiv missbruksproblematik

6 upprätthåller ofta kontakt med sjukvården och etablerar ett samarbete, därför är det av stor vikt för hela samhället och speciellt för oss inom socialt arbete att belysa denna problematik. En av insatserna som framställs som en lösning på det här problemet är en plats (lägenhet) på ett äldreboende för aktiva missbrukare. Dessa boenden är väldigt få i hela Sverige och täcker inte det verkliga behovet. Samtidigt finns det inte mycket forskning när det gäller dessa boenden och därför anser vi att det är viktigt att undersöka personalens erfarenheter just inom denna typ av boenden. Samma situation gäller för behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik, eftersom det inte finns så många behandlingshem riktade mot äldre och inte heller tillräckligt med forskning kring det.

För att få relevant information till denna studie har vi utgått ifrån personals erfarenheter i arbetet med vårdtagarna och deras missbruk.

1.2 Syfte:

Syftet med denna studie är att undersöka personalens erfarenheter i arbetet med äldre personer med missbruksproblematik, deras syn på äldres missbruk och hur det påverkar deras arbete med vårdtagarna.

1.3 Frågeställningar:

Hur upplever personalen sitt arbete med missbrukande vårdtagare?

Vilka moraliska/etiska frågor och dilemman framkommer i det vardagliga arbetet med äldre personer som har alkohol- eller narkotikaproblematik?

Vilken typ av stöd och hjälp behöver dessa vårdtagare enligt personalen?

1.4 Avgränsning

Uppsatsens fokus ligger på två särskilda boenden för äldre personer med aktivt missbruk samt ett behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik. Kategorin “äldre personer med missbruksproblematik” i den här studien avser personer mellan 40 och 70 år för att det är den gruppen som befinner sig på de två boendena och behandlingshemmet. För att kunna få en bättre bild av ålder associerat med missbruk, väljer vi att inte avgränsa oss till dem som är 65 plus, utan istället rikta oss in på åldrarna 40 till 70 eftersom dessa åldrar framkommer på boendena och behandlingshemmet. Även om äldre med missbruksproblematik förekommer i andra verksamheter som t.ex. hemtjänsten, avgränsas denna uppsats till dem som arbetar inom särskilda äldreboenden för äldre med aktivt missbruk och behandlingshem för äldre personer. Vi utgår ifrån personalens synpunkter och erfarenheter i det vardagliga arbetet med äldre missbrukare. Med personalen menas bl.a. undersköterskor, omsorgshandledare, kuratorer och behandlingsassistenter. Den mest vanligt förekommande typen av missbruk bland äldre är alkohol och därmed ligger störst fokus på alkoholmissbruk. Dock vill vi inte avgränsa oss till endast alkoholmissbruk och väljer att även inkludera andra typer av missbruk såsom tabletter, hasch och amfetamin.

7

1.5 Begreppsförklaring

Äldre kan definieras utifrån det biologiska åldrandet men det sociala åldrandet kan konstrueras. Därför kan definitionen av äldre vara mycket mer komplex eller oklar. Enligt Socialstyrelsen anses äldre, vara de personer som är över 65 år och kan omfattas av vård-och omsorgsinsatser (Socialstyrelsen 2019). Däremot är ålderdom, det som anses som åldrande i den västerländska kulturen, mycket mer komplext. Många förknippar åldrande med nedsatt fysisk funktion och att gå i pension. Men när det gäller “äldre missbrukare” avser det oftast personer över 50 eller 60 år som på grund av sämre hälsa till följd av ett långvarigt missbruk, åldras snabbare och upplever negativa sociala konsekvenser. (Jönsson och Harnett 2015).

Missbruk definieras som okontrollerad eller överdriven användning av något, vanligen alkohol, narkotika eller andra substanser med euforiserande effekter (Nationalencyklopedin 2019). Behandlingshem för män och kvinnor 40-70 år: Behandlingshem med 22 platser. Det krävs drogfrihet och personalen arbetar med kontaktmannaskap samt individuella behandlingsplaner. Det erbjuds samtalsgrupper, återfallsprevention och fysiska aktiviteter.

Äldreboende för aktiva missbrukare är en typ av verksamhet som har acceptans för missbruk med funktionen att erbjuda personer med långvarig missbruksproblematik ett alternativ till hemlöshet (Jönsson & Harnett 2019). Dessa boenden presenteras som sista alternativet som kan erbjudas till äldre personer med långvarig missbruksproblematik som har gått igenom systemet och inte lyckats bryta ifrån sitt missbruk (Jönsson & Harnett 2019). Det finns ca 5 olika boenden i Sverige som erbjuder stöd till äldre med aktivt missbruk, d.v.s. boenden får bruka alkohol eller droger i sitt eget rum eller utanför boendet. Denna information har framkommit från intervjuer med personalen vid dessa äldreboenden. På dessa äldreboende finns det inga fasta regler kring boendenas ålder, d.v.s. 65 plus, utan yngre personer med missbruksproblem kan få plats beroende på deras omsorgsbehov. Det åligger socialtjänsten att bevilja insatsen. Syftet med dessa boenden är inte att erbjuda behandling för missbruket utan att ge ett tryggt alternativ till det.

2. Tidigare forskning

2.1 Sökning

Vi har sökt efter tidigare forskning genom att använda google scholar, libsearch och Taylor & Francis. Vi har använt sökord som “äldre”, “missbrukare”, “äldreboende för missbrukare”, “alcohol misuse”, “elderly”, “addiction” och “behandling äldre missbrukare”. Vi har förutom svensk forskning, hittat studier från Storbritannien och Finland. De flesta resultat gäller studier kring hemtjänstpersonalens erfarenheter och det gäller mest alkoholkonsumtion. Vi har inte lyckats med att hitta forskning kring droganvändning. Vi har även hittat en studie om boenden för aktiva missbrukare men inget när det gäller forskning kring behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik.

2.2 Äldreboenden och behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik

Äldreboende för aktiva missbrukare är en typ av verksamhet som inte har utforskats i stor utsträckning jämfört med hemtjänsten eller vanliga äldreboenden. I en studie av Jönsson och Harnett har två boenden som har acceptans för alkoholkonsumtion, studerats utifrån

8 tidningsartiklar som publicerats om dem under 1995-2017. Dessa boendenas funktion är att erbjuda personer med långvarig missbruksproblematik ett alternativ till hemlöshet. Alkohol- och substansmissbruk tolereras på boendet, någonting som krockar med Sveriges politiska ambition om ett drogfritt samhälle. Utifrån studien framkommer det att bland de första artiklarna som publicerats har verksamhetscheferna påstått att målet är att äldre alkoholmissbrukare ska minska på alkoholkonsumtionen genom ett miljöterapeutiskt tillvägagångssätt (Jönsson & Harnett 2019). Målet är även att fokus ska ligga på någonting annat än bara missbruket, att personens självbestämmande över sitt liv ska betonas och att de ska ses som människor och inte som alkoholister. Detta tyder på att personalen inte arbetar aktivt för att motverka missbruket, det är ett status quo arbete (Johansson 2010).

Dessa boenden har även presenterats som det sista alternativet som kan erbjudas till personer med långvarig missbruksproblematik vilka har gått igenom systemet och inte lyckats bryta sitt missbruk. Att dessa boenden inte erbjuder någon behandling förklaras utifrån att målgruppen som vistas där inte har några förutsättningar till förändringen eller behandling och gruppen presenteras av media som personer som aldrig kommer sluta med drickandet (Jönsson & Harnett 2019). Medelåldern på stödboendet är 67 år och det är personer med grov alkoholproblematik (Johansson 2010). En anledning till att dessa äldreboenden även accepterar personer yngre än 65 år är att långvariga alkoholmissbrukare har samma omsorgsbehov som äldre då missbruket bidrar till snabbt åldrande (Jönsson & Harnett 2019). Däremot har det förekommit artiklar där klienterna har presenterats som aggressiva missbrukare som misshandlar, hotar och diskriminerar personalen. I samband med denna presentation av boenden som en laglös plats där konflikter uppstår, kan man finna beskrivningen av denna typ av vård som någonting omänskligt, som låter personer supa ihjäl sig. Boendena beskrivs som ett sätt att ge upp på denna målgrupp (Jönsson & Harnett 2019).

Till skillnad från boenden syftar behandlingshem till beteendeförändringar på ett psykologiskt och/eller socialt plan och personalen arbetar på ett terapeutiskt sätt samt att det finns ett asymmetriskt förhållande mellan behandlare och den behandlade. Behandlingshem är en mer klinisk/praktisk verksamhet där man befinner sig till dess att man har uppfyllt sitt mål. Motivation till förändring är en viktig faktor i behandlingsarbete (Johansson 2010) och man vill ha resultat genom tydligt uppsatta mål som t.ex. att helt sluta dricka, minska alkoholkonsumtion och för yngre personer kan det handla om att komma ut i arbetslivet (Johansson 2010). Behandling sätts in i syfte att rehabilitera och helst till den nivån som rådde innan missbruket. Men, om man inte räknar med att en radikal förändring är möjlig under behandlingen sätts insatser för att åtminstone undvika en försämring, det vill säga insatser som upprätthåller status quo som exempelvis ett stödboende (Johansson 2010). Men även med stödboende (äldreboende för aktiva missbrukare) kan man förändra någonting, exempelvis möjlighet att leva ett så värdigt och självständigt liv som möjligt utifrån de förväntningar som kan ställas på en person som riskerar en social utslagning; att ha det trevligt och äta regelbundet eller sova i egen säng är också mål som leder till en bättre förändring för många (Johansson 2010).

2.3 Äldre befolkning och deras alkoholvanor

I en socialvetenskaplig undersökning från 2012 skriver Billinger i sin artikel, att de äldre i befolkningen som har gått i pension då undersökningen genomfördes, dricker betydligt mer jämfört med tidigare generationer. De förändrade alkoholvanorna påverkas av det fysiska åldrandet, kohort man ingår i, vilken tidsperiod man befinner sig i, alkoholpolitiken och samhällssynen på alkohol. Alkoholkonsumtion har även blivit ett sätt att uttrycka sin identitet och livsstil. Män i Billingers studie beskriver sin alkoholkonsumtion som en del av deras

9 vuxenblivande medan kvinnor uttrycker det som att de gjorde någonting otillåtet, någonting som inte stämde med deras identitet som “den fina flickan”. En del av informanterna ser alkoholkonsumtionen som en del av livsnjutning och poängterar att man är en ansvarsfull människa. Risken att man dricker mer och oftare kommer efter pensioneringen när man inte har samma ansvar längre. D.v.s. när man förvärvsarbetade drack man inte lika ofta, man kunde kontrollera sitt drickande eftersom att man som en ansvarsfull person inte dricker för mycket om man till exempel ska, köra bil dagen efter. Den som dricker för mycket har inte den kontrollen som en ansvarsfull person bör ha. Man ska veta var gränsen går så att man inte behöver skämmas över sin konsumtion och sitt uppträdande (Billinger, 2012). Även Shaw och Palattiyil visar i sin studie att det finns klienter som har börjat missbruka senare i livet och detta kan bero på att man förlorar sin partner eller vänner, att man går i pension och saknar sysselsättning, rutiner samt social isolering och lider av fysisk ohälsa (Shaw & Palattiyil 2008). Samma studie visar på att alkoholen är en viktig del av social gemenskap för de flesta deltagarna. Dock finns det de som uttrycker att det är acceptabelt att dricka utan en social gemenskap men under kontroll. Vidare framkommer det att alkoholkonsumtion är ett moralisk ämne att prata om, det handlar om moraliska gränser och beteenden för vad som är rätt eller fel (Billinger, 2012)

Som i tidigare studien av Bilinger, skriver även Gilhooly (2005) i sin artikel att alkoholkonsumtion påverkas av kohorter. Men, det är många studier, enligt Gilhooly som tyder på att alkoholkonsumtion minskar i samband med åldrandet medan det kan bero på olika kohorter eller perioder. Att föregående generationer inte har missbrukat i samma mån beror inte på åldrandets naturliga effekter, utan sociala omständigheter, t.ex. att det inte var socialt acceptabelt för kvinnor att dricka. Individer som tillhör samma kohort förs tillsammans av liknande erfarenheter, någonting som skiljer dem från andra kohorter. Ekonomiska eller kulturella förändringar påverkar hur varje kohort ställer sig till alkohol- eller drogkonsumtion. (Gilhooly 2005).

2.4 Professionellas erfarenheter med äldre personer med missbruksproblematik

Många studier fokuserar på hemtjänstpersonal då det är den gruppen av professionella som står närmast äldre och känner till deras vanor och vardagsliv. Koivula m.m. skriver i sin vetenskapliga artikel hur hemtjänstpersonal arbetar med äldre som har alkoholproblematik. Koivula menar att hemtjänstpersonal som besöker klienter ofta inom en vecka, har erfarenheter av att klienterna var berusade eller bakfulla, vilket kan resultera i att hemtjänstpersonal måste ta hand om dem och kanske behöver mer tid för att städa eller hjälpa dem att duscha. Att hitta klienten berusad resulterar ofta i ändring av det planerade besöket. Dessutom visar det sig att personalen har svårt att hjälpa till med medicinering då vissa mediciner inte ska kombineras med alkohol. Personalens uppgift är att bland annat acceptera och respektera klientens rätt till att dricka mängder av alkohol. Även när klienten själv är motiverad att delta i någon behandling, så har personalen inte lyckats med att vidare motivera dem då självbestämmanderätt måste respekteras. Däremot har personalen som har kommit närmare sina klienter börjat motivera dem till att minska drickandet (Koivula m.m. 2016).

Personalen har uppmärksammat att äldre med alkoholmissbruk tenderar att vara skilda eller lever ensamma och saknar stöd från anhöriga eller andra familjemedlemmar samt har en dålig ekonomi. Internationell forskning visar på att alkoholmissbruk kan härstamma från brist av socialt nätverk eller isolering och det kan vara ett sätt att spendera vardagen efter sin pensionering (Shaw & Palattiyil 2008). Ett till problem som uppmärksammas är personalens kunskaper och färdigheter. För att ta hand om specifikt denna grupp, krävs mycket mer kunskap som de inte har, och därmed använder de sin erfarenhet av att tidigare ha arbetat med äldre utan

10 missbruksproblematik. Att kombinera kunskaper om vård och omsorg av äldre med kunskaper om missbruksbehandling var en utmaning enligt hemtjänstpersonal som känner att det saknas riktlinjer kring denna grupp och deras anhöriga. Ytterligare en utmaning är avsaknad av tvärprofessionellt samarbete. Många av dem önskade ett bättre samarbete med andra professionella som socialsekreterare eller behandlingspersonal. Brist på samarbete, kunskap och färdigheter samt tid har visat sig försvåra hemtjänstpersonalens arbete med denna grupp (Koivula m.m. 2016).

Professionellas erfarenhet har även studerats av Shaw och Palattiyil (2008) som har studerat socialarbetares erfarenheter av att arbeta med äldre personer som missbrukar alkohol och deras attityder mot teamet som arbetar med missbruksproblematik inom socialtjänsten i Skottland. Det framkommer från studien att äldre inte är så noggranna med att berätta om sina alkoholvanor för professionella som arbetar med dem samt att äldre generationer känner sig mer stigmatiserade av att erkänna sin problematik jämfört med yngre personer. Det har också observerats att anhöriga tvekar att lyfta upp problematiken på grund av skam. Ansvaret i att identifiera problemet ligger inte bara på klienter och anhöriga utan också professionella. Det har framkommit att professionella inte lyckas identifiera missbruks-symptomen utan de kan tolkas som vanliga åkommor som åldrandet medför. Problematiken kan också ignoreras av professionella då de kan känna att drickandet är det enda nöje som äldre har. Professionella menar att det finns, för det mesta män inom arbetarklassen, som har varit missbrukare av alkohol sedan de arbetade i fabriker. Det handlar också om vilken generation dagens äldre är. Professionella menar att framtidens generationer av äldre missbrukare kommer se annorlunda ut, kanske ska problematiken växa och välfärden saknar fortfarande utbildade professionella, kunskaper, modeller och riktlinjer (Shaw & Palattiyil 2008).

Det framkommer även i Gunnarssons artikel i en Finsk vetenskaplig tidskrift (2008) att i dagens åldrande samhälle möter socionomer äldre personer inom många olika områden i socialt arbete, inte bara inom äldreomsorgen. Sverige, som i övriga Norden och Europa, har en åldrande befolkning och det betyder att det behövs mer kunskap om åldrandet och äldres villkor. Det finns äldre som t.ex. måste söka socialbidrag, är hemlösa, har missbruksproblem, som utsätts för våld som enligt Gunnarsson, hamnar utanför äldreomsorgens ram. De hamnar oftast mellan stolarna och inte minst finns det kunskapsluckor om äldre som lever i social utsatthet. De är i stor utsträckning osynliga grupper med problem som inte självklart faller inom äldreomsorgens område. Det handlar om sociala problem som oftast individ- och familjeomsorg har hand om (Gunnarsson 2008) .

Som redan nämnt i inledningen, skriver också Gunnarsson i sin artikel att insatserna för äldre med missbruksproblematik inte är anpassade för just denna grupp. Behov som denna grupp har överensstämmer inte med de insatserna som äldreomsorgen erbjuder. Denna grupp av äldre inkluderas sällan i diskussioner kring äldres villkor och äldreomsorgen. Äldreomsorgen är i stort sett anpassad för äldre med stora vård och omsorgsbehov och inte för äldre med sociala problem. Fokus ligger också på äldres nuvarande situation och tidigare problem diskuteras sällan, både sociala och hälsomässiga som ofta ses som icke- giltiga efter sextiofemårsdagen (Gunnarsson 2008).

2.5 Alkohol- och narkotika reglering i Sverige

Alkohol- och narkotikapolitiken i Sverige har som mål ”ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk”. När det gäller alkoholen och tobak är huvudmålet att minska skadorna och när det gäller narkotika och dopning är det nolltolerans för icke- medicinskt bruk. Men

11 själva alkohol och narkotika politiken står på ”fyra ben” som är kontrollpolitik, förebyggande insatser, vård och behandling samt en form av skadebegränsning, det vill säga insatser för aktiva drogbrukare som kan ses som en del av av vård- och behandlingsområdet. Största skillnaderna mellan alkoholpolitiken och narkotikapolitiken är lagarna som begränsar tillgång till alkohol och narkotika, samt polisens och övriga myndigheters insatser. Vidare är en stor skillnad att eget bruk av narkotika är kriminaliserat. Risken med denna regleringen är att den kan försvåra för personer att söka hjälp och vård för sitt missbruk (Johnson, Richert & Svensson 2017).

2.6 Institutionaliserad uppgivenhet

Järvinen skriver i sin artikel (2001) om institutionaliserad uppgivenhet. Med detta anser Järvinen att man skiljer på två kategorier av personer med missbruk, de som kan behandlas och dem som inte kan behandlas. Dessa två kategorier grundar sig inte på någon empirisk, teoretisk eller vetenskaplig grund utan är en subjektiv klassificering som med tiden har förvandlats till något "objektiv" inom professionell praxis, institutionell arbetsfördelning. Ett exempel är uppfattningen som finns inom behandlings-systemet om att socialt integrerade personer med missbruk tillhör behandlings-systemets ansvarsområde medan socialt marginaliserade personer med missbruk tillhör hemlöshets-institutionernas ansvarsområde (Järvinen 2001). Detta tankesätt som finns inom sådana organisationer kopplas till att moralen för personer med missbruk står i centrum och missbrukares "värdighet" som patient i ett behandlingsalternativ prövas genom själva klientens motivation. Alkoholisten betraktas som den enda som kan lösa sina problem och den enda som bär ansvaret. Järvinen tillägger att missbrukaren förväntas övertyga institutionen om att han eller hon verkligen vill förändra sig. Detta tankesätt bygger också på uppfattningen att kroniska alkoholister har gett upp och har ingenting att förlora som t.ex. ett jobb eller familj eller karriär och motivationen betraktas som något som man antingen har eller inte har. Detta tankesätt karaktäriseras av missbrukares individualitet och tro på den självstyrande och självkontrollerande individen och de som kan behandlas är de som är motiverade, som har resurser. Järvinen förklarar även att marginaliserade personer med missbruk är som en "kastboll" mellan behandlings- och omsorgssystemet. Dessa individer som anses icke-behandlingsbara tas inte emot av behandlings-institutionerna vilket gör att omsorgs-institutionerna tvingas ta emot dem även om de tycker att de är behandlingskrävande patienter (Järvinen 2001).

Tidigare forskning kring denna typ av äldreboenden är bristande, dock har vi samlat en del av studierna som belyst äldreboendets funktion samt hur dessa äldreboenden har presenterats. Det framkommer att dessa boenden ger ett alternativ till missbruket och att det är en insats för personer som inte anses ha någon potential till behandling eller förändring. Här arbetar personalen inte aktivt för att motverka missbruket. Det presenteras också en bild av behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik och dess syfte, för att kunna göra en jämförelse kring dessa två typer av verksamheter. Det var också viktigt att presentera en bild av äldres alkoholvanor där det visar sig att äldre befolkningens alkoholvanor kan påverkas av olika faktorer såsom ekonomiska förutsättningar, vilken kohort man tillhör samt sociala omständigheter. Vidare har tidigare forskning visat att professionellas erfarenheter med äldre missbrukare tyder på att professionella har bristfällig kunskap kring gruppen. Undersköterskor eller hemtjänstpersonal är de som stödjer äldre mest, dock har de inte tillräckligt med kunskap för att stödja gruppen. Det visar sig även att många professionella upplever att äldre med missbruksproblematik ofta hamnar utanför äldreomsorgens ram och att behandlingsförutsättningar för denna grupp är begränsade. Sist presenteras en bild av Sveriges alkohol- och narkotikapolitik, en bild som inte överensstämmer med professionellas agerande

12 gentemot äldre som aktivt missbrukar. Institutionaliserad uppgivenhet förklarar hur dessa föreställningar, eller snarare fördomar påverkar hela omsorgs- eller behandlings-systemet och äldre klienters position i den.

3. Teori

3.1 Moralfilosofiska och etiska perspektiv/teori

Enligt den tyska filosofen Immanuel Kant grundar sig det moralfilosofiska perspektivet på respekt för andra människor. Med detta menar Kant att vi ska behandla andra som människor som har egen valfrihet och önskningar, inte som objekt. Varje människa förtjänar respekt bara för att han/hon är människa oavsett om vi gillar den personen eller inte, oavsett om den är användbar eller om han eller hon beter sig dåligt mot oss. Enligt Kants filosofi, en “människa” är en varelse som tänker rationellt och bestämmer själv (Banks 2012). Omsorgsetiska tänkandet betonar ett förhållningssätt som innebär att hysa omsorg, vara empatiskt engagerad, känna ansvar, kommunicera och bevara mänskliga band utan att offra sin egen integritet och väsentlighet. Omsorgsperspektivet delas på rättviseperspektivet och omsorgsetiken. Det finns inga regler om hur man ska handla men man kan motivera sitt agerande genom att hänvisa till mänskliga behov och till det etiska idealet. Utifrån rättviseperspektiv ses människan som en självständig individ med vissa rättigheter och skyldigheter som måste rangordnas för att undvika konflikter vid tillämpningen (Johansson 2010). Den ömsesidiga respekten för dessa regler blir central och därmed skapas rättvisa mellan människor. T.ex. på ett stödboende kan man motivera begränsade regler till andras trevnad och den egna hälsans skull. Man kan även lyfta de andra boendes- och anställdas behov (Johansson 2010). Enligt den omsorgsetiska teorin ska man även i besvärliga situationer, vid regelbrott upprätthålla en relation av tillit och närhet till individen, man ska vara empatiskt engagerad, känna ansvar och kommunicera. Den anställde kan inte gå i en sådan situation och påpeka regeln direkt utan under processens gång och med fokus på mänskliga behov (Johansson 2010).

3.2 Etiska problem och dilemma i socialt arbete

Inom en viss verksamhet inom socialt arbete finns oftast olika aspekter av socialt arbete och ibland är en viss aspekt lite mer dominerande. En aspekt som har en stark ställning är att arbetet ska präglas av och syfta till empowerment. Detta innebär egenmakt och grundtanken är att man ska stärka sina klienter och att de ska finna sina egna resurser för att förbättra sina livsvillkor. Vidare är en aspekt advocacy som betyder företrädarskap med tanken att socialarbetare ska företräda sin klient i eller mot olika instanser och sociala grupperingar i samhället. Det vill säga, att vara en stark ombudsman för sin klients intresse. Fostran är också en klassisk aspekt inom socialt arbete, det betyder att samhället markerar något som är problematiskt i klientens inställning och livsföring. Därför behöver klienten vägledas till en mer konstruktiv social hållning. Fostran och disciplinering syftar också till att hjälpa en person att få kontroll över sitt liv och att klienten inte utgör ett hot mot andra medborgares trygghet och välfärd. En till, väldigt viktigt aspekt i socialt arbete är att ge god vård och omsorg till de som behöver det (Akademikerförbundet SSR 2015).

Ett etiskt tänkande grundar sig i etiska värden och normer som till exempel: människovärdesprincipen (alla människor har lika och höga värde, alla människor ska bemötas med respekt, få lika mycket omsorg och inflytande samt att varje form av diskriminering är uteslutande) och mänskliga rättigheter ( alla har rätt till olika levnadsvillkor och resurser från

13 staten eller organisationen, avser skälig levnadsnivå som till exempel bostad, arbetet eller tillgång till sjukvården). Vidare är en ytterligare aspekt frihet och självbestämmande (respektera och stärka en persons förmåga till fria val och egna beslut i den mån det inte innebär ett hot mot andras frihet och välbefinnande, det handlar om att respektera en persons faktiska självbestämmande och även försöka öka och förstärka en persons livschanser och frihetsutrymme) samt social rättvisa (att behandla lika fall lika och uppmärksamma vad var och en särskilt behöver) och jämlikhet (att sträva efter att ge alla lika bemötande), (Akademikerförbundet SSR 2015).

3.3 Ålderism

Med ålderism avses fördomar och diskriminering som grundas på människors ålder. Äldre betraktas oftast som en grupp som är annorlunda än andra människor och som har andra behov (Harnett m.m. 2012). Fördomsfulla attityder gäller både mot äldre, ålderdomen och de äldres egna attityder. Det finns en stark koppling mellan äldres fysisk hälsa och ålderism, då äldre med bättre hälsotillstånd inte kopplas på samma sätt till kategori äldre. När det gäller ålderism jämfört med andra former av diskriminering som rasism eller sexism, är inte hat mot äldre som en grupp en del av ålderism, utan det är indirekta fördomar som är starkt socialt integrerade i samhället. Problemet med stereotyper som är kopplat till ålderism är att enskilda individer behandlas utifrån samma karakteristiska egenskaper som tillskrivs denna grupp. Ett exempel är att alla äldre människor som har levt hela sitt liv i missbruket inte kan bryta ifrån det. Inom sjukvården diskrimineras äldre då det anses att yngre ska prioriteras inom vården, då de har en framtid. Detta tyder på att även människovärdesprincipen påverkas av åldern (Andersson 2013).

Dessa teorier är valda utifrån en teoretisk utgångspunkt som skulle vara tillräcklig för alla aspekter som kommer att analyseras. Moralfilosofiska perspektiv anses relevanta då personal ställs inför moraliska och etiska utmaningar som möjliggör en djupare analys. Omsorgsperspektivet valdes för att lyfta fram personalens arbete och de utmaningar som de handskas med. Teorin om etiska dilemman hjälper med att bättre förstå de professionellas vardagsutmaningar. Dessa teorier anses passande för att kunna förklara och tolka intervjupersonernas erfarenheter från deras arbete med äldre personer med missbruk. Vidare för att bättre kunna förstå gruppen äldre med missbruksproblematik anses två teorier relevanta: missbrukspersonligheten och det sociala nätverkets teori som förklarar hur en människa förändras i samband med alkoholen samt hur den påverkas de av ett bra respektive dåligt socialt nätverk. Sist för att kunna få en övergripande bild av klientens dynamik med de professionella, organisationen och andra samhälleliga instanser som påverkar professionellas agerande, har teorierna institutionaliserad uppgivenhet och ålderism valts. Ålderism är en passande förklaringsmodell för att tolka hur föreställningar av äldre påverkar själva klienterna, professionella samt organisationen.

4. Metod

4.1 Insamling av materialet

För att samla materialet har flera olika äldreboenden för äldre (aktiva) missbrukare kontaktats via mail och telefon. Kontakt upprättades med ansvariga chefer i totalt två äldreboenden av fem kontaktade och ett behandlingshem. Vid kontakten med cheferna på de två boendena har vi bett om att intervjua minst två till tre personer per besök. Genom telefonkontakt har vi lyckats boka intervjuer vid två tillfällen. Innan varje besök har vi mailat informationsbrevet verksamhetscheferna. Vid det första tillfället intervjuades tre personer från det första

14 äldreboendet. Vid det andra tillfället intervjuades två personer från det andra boendet och en kurator som arbetar på båda boenden. Vi har även intervjuat två personer från ett behandlingshem. Intervjuerna utfördes på två olika dagar och det var en intervju per tillfälle. Intervjuerna ägde rum på plats i boendena och behandlingshemmet. Vid intervjutillfällena har vi fått samtycke från intervjupersoner att spela in intervjun. Alla intervjupersoner har samtyckt till inspelningen och detta har underlättat insamling av data. Vanligtvis ställde en av oss frågor medan den andre tog anteckningar samtidigt, ifall det uppstod tekniska problem med inspelningen. Personen som antecknade ställde också vissa följdfrågor.

Intervjuguiden har skapats i förväg genom att delas i olika tematiska avsnitt som gäller bakgrundsfrågor, frågor om intervjupersonens arbetsuppgifter samt upplevelser i arbetet med äldre med missbruk, frågor om etik och moral samt frågor om brukarens behov av stöd och hjälp. För att kunna insamla material har vi använt oss av den semistrukturerade intervjumetoden.

4.2 Urval

Författarna har använt sig av målstyrt urval. Med målstyrt urval menas att man på ett strategiskt sätt väljer sina deltagare så att de som ska delta kan besvara studiens forskningsfrågor. Denna typ av urval är icke-sannolikhetsbaserat urval och man väljer inte bara sina deltagare utan även analysenheterna utifrån den relevans de har till forskningsmålet (Bryman 2018). Författarna har genom sökning på nätet försökt att komma i kontakt med specifika organisationer och intervjua specifikt personal som arbetar med äldre med missbruksproblematik. Valet av de speciella äldreboenden och behandlingshem berodde på att författarna ville specifikt utgå ifrån personals erfarenheter med de specifika organisationer som riktade sig mot äldre.

4.3 För- och nackdelar med vald metod

Denna studie byggs på ett kvalitativt tillvägagångssätt eftersom vi är intresserade av att få deltagarnas perspektiv och utgår ifrån det som de tycker är viktigt och betydelsefullt. Tanken med ett kvalitativt tillvägagångssätt är inte att generalisera resultat, utan att kunna uppnå en kontextuell förståelse genom att förstå beteenden, värderingar och åsikter från våra informanter (Bryman 2018). Vårt mål är att gå djupare i hur dessa informanter tänker och tycker angående fenomenet och belysa personalens egen uppfattning av det som vi undersöker.

Semistrukturerade intervjuer möjliggjorde att vi kunde ställa följdfrågor och anpassa intervjun till varje intervjuperson. En nackdel med denna metod är att vi som studenter, inte har mycket erfarenhet av att intervjua, vilket har försvårat vår förmåga att kunna hålla intervjupersonerna i temat och att kunna avbryta när intervjupersonen byter ämnen under diskussionen. Vi har dock fått svar på våra frågor. Nackdelen är även att val av informanter gjordes av verksamhetscheferna vilket har försvårat att behålla informanternas anonymitet gentemot deras arbetsplatser samt att det kunde påverka objektiviteten i intervjuerna.

4.4 Reliabilitet och validitet

Reliabilitet består av extern reliabilitet och intern reliabilitet. Med extern reliabilitet menas i vilken utsträckning en undersökning kan upprepas och generalisera studiens resultat. I kvalitativ forskning är det svårt att uppfylla extern reliabilitet då sociala miljöer är ständigt föränderliga och kan därmed inte uppnå samma resultat (Bryman 2018). Informanter i denna studie har intervjuats om deras erfarenhet i arbete med äldre med missbruksproblematik och författarna har fokuserat på informanternas syn på fenomenet. Det innebär att det blir svårt att

15 mäta eller replikera studien, som baserar sig på informanternas subjektiva erfarenheter av arbetet med äldre. Dock har vi försökt använda oss av tre olika organisationer och olika yrkesverksamma för att i den mån som möjligt, få en mer varierad bild.

Med intern reliabilitet menas att författarna som utför undersökningen kommer överens om hur de ska tolka studiens resultat (Bryman 2018). Författarna har under studiens gång arbetat tillsammans med val av metod och tidigare forskning samt hantering av det insamlade materialet. Gemensamma diskussioner och reflektioner förelåg inför varje steg för att säkerställa en gemensam utgångspunkt, speciellt när det gäller analys av resultat. Med intern validitet menas att det ska finnas en god överensstämmelse mellan forskarens observationer och teorin (Bryman 2018). Författarna har under studiens gång försökt koppla teorin till det empiriska materialet och försökt även att använda olikartade teorier för att så mycket som möjligt utforska olika perspektiv. Med extern validitet menas att studiens resultat kan generaliseras till andra sociala miljöer och situationer. När det gäller kvalitativa studier är extern validitet problematisk då kvalitativa studier använder sig av begränsade urval (Bryman 2018). Studiens omfattning som inkluderade bara 8 intervjuer, handlar om en liten grupps erfarenheter och kan inte vara representativ för alla yrkesverksamma som arbetar med äldre med missbruksproblematik. Författarna har försökt att inkludera olika yrkesroller samt olika organisationer i den mån det är möjligt men resultat kan inte generaliseras.

4.5 Analys och avgränsning av materialet

Vi har delat upp materialet och började transkribera efter att vi var klara med alla intervjuer. Efter tidigare forskning har vi suttit och läst våra intervjuer samt tematiserat dem för att underlätta analysen. De flesta delarna av intervjuerna motsvarar indelningen i intervjuguiden, det är bakgrundsdata om intervjupersoner, personalens upplevelser i arbetet med denna grupp av vårdtagare, etiska och moraliska dilemma i arbetet samt vårdtagarnas behov utifrån personalen. På grund av följdfrågor har det även kommit upp nya teman som vi anser viktiga. Efter tematiseringen har vi kodat informanternas namn och börjat strukturera tema efter tema så att det skapas en röd tråd genom resultat- och analysdelen. När struktureringen av teman var klar började vi presentera vårt resultat. För att underlätta läsningen, kommer efter varje kapitel en presentation för respektive tema och analys.

4.6 Forskningsetiska överväganden

Enligt vetenskapsrådets forskningsetiska principer ska alla deltagare skyddas från skada och kränkning, det vill säga att forskare ska utföra en kvalitativt god forskning med ett viktigt syfte men samtidigt ska man skydda de individer som deltar i forskningen. För att detta ska fungera praktiskt finns olika etiska kodexar, det vill säga etiska regler som en forskare måste följa innan forskningen (information, samtycke), under genomförandet (undvikande av risker, designfrågor) och efter genomförandet (publicering, förvaring av material), (Vetenskapsrådet 2017). I vår studie har vi informerat alla våra informanter om vad studien handlar om, vad syftet är med undersökningen samt vilka frågeställningar vi vill ha svar på. Informanterna har även informerats om att deltagande är helt frivilligt och kan avbrytas när som helst utan närmare motivering. Samtidigt uppmärksammades informanterna att de inte behöver svara på någon fråga som de inte vill. Innan varje intervju gav vi ut en blankett som respektive informant skulle skriva under, blanketten bevisar att han/hon vill delta i studien. Det har även skickats en tillståndsblankett som har skrivits under av verksamhetscheferna vilket gav oss tillstånd att intervjua deras personal.

16 Innan vi har börjat med intervjuerna frågade vi varje informant om vi får spela in intervjun. Alla gav sitt samtycke till det. De etiska övervägandena är mycket viktiga vid inspelningar av ljud för att detta utgör en behandling av personuppgifter. Forskaren har ansvar för att förebygga skada och för att de intervjuades identitet inte kommer att röjas. Detta är nödvändigt i forskningen eftersom att om man inte erhåller anonymiteten på informanterna kan det kränka individens privatliv och integritet. Kravet för avidentifiering förutsätter att kopplingen mellan given information och informanten har eliminerats så att varken obehöriga eller forskargruppen kan återupprätta den (Vetenskapsrådet 2017). Alla informanter, verksamheter och även kommuner kommer att vara anonyma i detta arbete. Ingen identitet kommer att röjas och informanterna har fått denna information vid varje intervjutillfälle. Vårt mål och ansvar är att skydda informanternas identitet och därför kommer vi att koda deras namn vidare i texten. Data som har insamlats i ett forskningsprojekt kallas källdata och det är den myndighet där forskningen utförs som äger materialet, inte forskaren själv. Materialet kan därför arkiveras för en tid och sedan gallras (Vetenskapsrådet 2017). Vi är medvetna om att vi inte äger materialet och att det är Malmö Universitet som äger det.

4.7 Fördelning av arbetsuppgifter

Efter inledande föreläsningen om examensarbete har vi först funderat och försökt definiera vårt syfte och våra frågeställningar tillsammans. Första veckan av uppsatsskrivandet har vi ägnat åt att söka upp våra intervjupersoner genom att söka online om olika äldreboenden för aktiva missbrukare. De som har hittats har blivit kontaktade via mail eller telefon. Alla arbetsuppgifter har fördelats jämnt mellan oss. Medan en av oss skrev mail till ett boende, försökte den andre ringa det andra boendet. Under samma vecka, till dess att vi fått svar och möjlighet att boka våra intervjuer har vi använt tiden åt att söka litteratur till inlednings-delen av uppsatsen, även då påbörjades skrivning av denna.

När intervjuerna blev bokade började vi utföra dem. Vi hade åtta intervjuer bokade på en vecka. Första dagen hade vi tre intervjuer på ett äldreboende för aktiva missbrukare, andra dagen hade vi en intervju på ett behandlingshem för äldre personer med missbruksproblematik, den tredje dagen hade vi tre intervjuer på ett annat äldreboende för aktiva missbrukare och till sist, den fjärde dagen hade vi vår sista intervju på samma behandlingshem. De två boendena ligger i samma kommun i Västra Götalands län och behandlingshemmet ligger i en kommun i Skåne län. Varje intervju utförde vi tillsammans men hade i förväg fördelat uppgifter mellan varandra. Arbetet med transkribering av intervjuerna har vi fördelat mellan varandra, vi har transkriberat fyra intervjuer var. Efter att vi transkriberat intervjuerna har vi börjat söka efter tidigare forskning. Vi började med att söka på internet samt i skolans bibliotek. Efter att vi insamlat material som anses relevant för studien, delade vi upp det mellan varandra och började läsa samt skriva ner det.

Vid skrivandet av uppsatsen har vi träffats i skolans bibliotek och skrivit samtidigt, detta för att kunna diskutera och redigera direkt. Gällande avsnittet tidigare forskning har vi delat upp materialet som vi sökt fram och arbetat med det hemifrån. Detsamma gäller för teoridelen. Tematisering av intervjuerna har vi genomfört tillsammans.

17

5. Resultat och analys

5.1 Personalens upplevelser i arbetet med alkoholmissbrukande vårdtagare

För att besvara studiens första frågeställning, Hur upplever personalen sitt arbete med missbrukande vårdtagare? kommer följande information att presenteras. Till en början görs en kort beskrivning av intervjupersonerna och deras arbetsuppgifter och vidare övergår fokus till personalens erfarenheter i själva arbetet med målgruppen.

5.1.1 Intervjupersoner och deras arbetsuppgifter på boenden och behandlingshemmet

Inledningsvis kommer en kort presentation av intervjupersonerna (IP). IP1 arbetar som vårdbiträde på äldreboendet för aktiva missbrukare och har varit anställd i elva månader. IP2 är undersköterska och har arbetat på boendet i ett år. IP3 är omsorgshandledare och socialpedagog i grunden och har jobbat på boendet i 4 månader. IP5 är undersköterska och har erfarenhet av att arbeta med äldre missbrukare i 17 år. IP6 är undersköterska och har jobbat i denna verksamhet sedan 2015. IP7 är socionom och arbetar inom boendet som kurator sedan 2016. IP4 och IP8 är socionomer som arbetar på behandlingshemmet för äldre personer med missbruksproblematik. IP4 har arbetat som terapeut i 4 år inom denna organisationen och IP8 har arbetat som socialpedagog i 5 år inom samma verksamhet.

Yrkesrollerna är varierande bland anställda på dessa två boenden och behandlingshemmet. De flesta på boendena är undersköterskor men det finns även sjuksköterskor, kuratorer, omsorgshandledare, arbetsterapeuter och chefsroller. Att de flesta yrkesrollerna är undersköterskor kan jämföras med Koivulas studie om hemtjänstpersonal. Koivula menar att hemtjänstpersonal som besöker och tar hand om klienter många gånger under en vecka, har erfarenheter av att klienterna kan vara berusade eller bakfulla, vilket kan resultera i att det kanske behövs mer tid för att städa eller hjälpa dem duscha. Detta i sin tur resulterar i en förändring av det planerade besöket (Koivula m.m. 2016). Därför är “hemtjänstpersonal” på boendet tillgänglig dygnet runt och kan se till så att omsorgsarbetet utförs. På behandlingshemmet är de flesta av anställda terapeuter, vilket beror på skillnader i organisationerna.

Enligt IP1 ingår det i undersköterskornas arbetsuppgifter att hjälpa vårdtagarna med städning, att laga mat, dela ut medicin och även att prata med dem samt uppmärksamma förändringar i deras beteende och rapportera till sjuksköterskorna, då det kan handla om psykisk ohälsa eller en eventuell orosanmälan till socialtjänsten. IP2 uttrycker att arbetsuppgifterna kan variera, beroende på vårdtagarnas individuella behov vilket innebär att vissa inte behöver någon hjälp alls, vissa behöver omfattande vårdinsatser på grund av alkoholdemens och vissa behöver hjälp med att hitta en sysselsättning. IP2 säger “..det vi gör här - vi är ju deras trygghet”, vilket är en stor del av deras syfte med arbetet, att äldre ska känna att de har ett hem, att de ska känna sig trygga. IP3:s arbetsuppgifter som omsorgshandledare är att stödja personalen, att skapa strukturer och genomförandeplaner. Informanten arbetar med social dokumentation och finns till hand för personalen i olika situationer där det uppstår svårigheter i arbetet . IP7:s arbetsuppgifter är bland annat en kurators vanligt förekommande uppgifter som samtal och krisstöd. En stor del av arbetet handlar om serviceinsatser, som t.e.x att hjälpa boenden med praktiska saker som inflyttning, ansökan om id-kort osv. Det handlar om kontakt med många aktörer. IP7 berättar att de första delarna är de praktiska uppgifterna och sedan följer relationsskapandet och ett bra bemötande, hon förklarar:

18 Som kurator jobbar du alltid på två nivåer, men det viktigaste nivå det är relationsskapandet, och har

du inte den träningen , blir det bara enskilda praktiska saker för du känner inte den boenden […] det här dubbla lyssnandet och dubbla sättet att jobba är ett måste.

Utifrån beskrivningen av arbetsuppgifter kan man se att fokus ligger på andra behov än bara missbruket och att vårdtagarna ska ses som människor och inte som alkoholister (Johansson 2010). För det mesta motsvarar arbetsuppgifterna de uppgifter som förekommer på ett vanligt äldreboende. Enligt tidigare forskning av Jönson och Harnett är äldreboenden för aktiva missbrukare ett alternativ till hemlöshet för långvariga alkoholmissbrukare (Jönsson & Harnett 2019). Detta tyder på att personalen inte arbetar aktivt för att motverka missbruket och att det är ett status quo arbete (Johansson 2010). Att personalen inte erbjuder aktiv hjälp med att motverka missbruket kan bero på organisationens syfte som i detta fall är att personens självbestämmande över sitt liv ska betonas (Johansson 2010). Utifrån en annan studie förklaras status quo arbetet utifrån att målgruppen som vistas där inte har några förutsättningar att uppnå förändringen eller få behandling och gruppen presenteras av media som personer som aldrig ska sluta med drickandet (Jönsson & Harnett 2019).

IP4 berättar:

..vi har gruppsamtal utifrån miljöterapeutiska tanken, vi har ju enskilda behandlingssamtal, enskilda behandlingsplaner..vi har ju kontakt med socialförvaltningen, med olika instanser […] det landar ofta

på oss för de som är här (klienter) har inte den kapaciteten att sköta den biten.

Det handlar om att vara tillgänglig som medmänniska och som terapeut. Vidare berättar IP4 att syftet med hens arbete är att erbjuda “hjälp till självhjälp” och uttrycker att arbetet genomsyras av ett tankesätt att förändringar bara kan ske om brukaren själv vill det, att det är någonting som individen själv kan göra. IP4 lägger till att det dagliga bemötandet är väldigt viktigt för att det ska leda till förändring, hen förklarar “Normalitet på något vis...”, att klienter ska få de rutiner och miljöer som möjliggör ett första steg till förändring. IP8 berättar att uppgifterna bland annat är att vara kontaktperson till tre klienter och att hjälpa till med olika saker som att ordna sin ekonomi eller bostad. Vårdtagarnas behov är unika och individuella och det kräver att IP8 arbetar efter det.

IP4 betonar att arbetsuppgifterna är olika men syftet är hjälp till självhjälp, som förklaras av empowerment vilket är en viktig aspekt i detta arbetet, man ska stärka sina klienter och de ska finna sina egna resurser för att förbättra sina livsvillkor (Akademikerförbundet SSR, 2015). Vidare syftar arbetsuppgifterna på behandlingshem till motivation för förändring och detta förklaras även i Johanssons studie som säger att till skillnad från boenden syftar behandlingshem till beteendeförändringar på ett psykologiskt och/eller socialt plan och personalen arbetar i en terapeutiskt aspekt. Motivation till förändring är en viktig faktor i behandlingsarbete och man vill ha resultat genom tydligt uppsatta mål (Johansson 2010). Personal uppmärksammar att de har bristande kunskap kring alkohol och narkotika. IP1 och IP2 uttrycker att de önskar mer kunskap kring alkohol och narkotika, samt psykisk ohälsa och neuropsykologiska diagnoser. IP2 kommenterar kring bristande kunskap:

Jag vet inte hur jag ska jobba med den här personen för att det är överkurs för mig. Jag måste läsa mer inom psykiatrin för att kunna förstå vad som händer här.

19 Kunskap kring missbruket är dock någonting individuellt, då IP5 och IP6 berättar att de har tillräckligt med kunskap för att arbeta med denna målgrupp. Enligt omsorgshandledaren, är personalens varierande kompetens någonting som försvårar hens arbete, hen menar:

Någon vet nästan ingenting, vet knappt vad amfetamin är och nästa vet jättemycket. Och så ska man försöka få ihop det där.

IP3 berättar att personal går på externa utbildningar men att man fortfarande har olika kunskaper och färdigheter. Personalens kunskaper och färdigheter uppmärksammas även i Koivulas studie om hemtjänstpersonalens kunskap i arbetet med äldre med missbruksproblematik. Det lyfts fram att det krävs mycket mer kunskap om att ta hand om denna grupp, något som personalen inte har. Därmed använder personalen sin erfarenhet av att tidigare ha arbetat med äldre utan missbruksproblematik (Koivula m.m. 2016). En annan studie betonar att det krävs professionella som är utbildade på detta fältet eftersom framtidens generationer av äldre missbrukare kommer se annorlunda ut, problematiken förväntas växa och välfärden saknar fortfarande utbildade professionella, kunskaper, modeller och riktlinjer (Shaw & Palattiyil 2008). Det innebär att samhället måste satsa mer på att utbilda personal som ska arbeta med äldre människor med missbruksproblematik och utveckla modeller och riktlinjer om hur ska man arbeta.

Utifrån personalens berättelser framgår att det finns olika yrkesroller på boendena men att de flesta är undersköterskor. När det gäller behandlingshemmet är båda informanter socionomer, en arbetar som terapeut och den andra som socialpedagog. Vidare utifrån arbetsuppgifternas beskrivning kan man förstå att personal inom boenden arbetar med att stödja klienter i sitt vardagliga liv och erbjuda anpassningsbara insatser. Däremot är det inte tanken att de ska arbeta med klienters missbruk. Dock kan de inte undvika missbruket eftersom det är anledningen till att klienterna befinner sig på boendet, missbruket är någonting som de stöter på när de exempelvis ska dela ut medicin eller ge vård och omsorg. Även om missbruket står inte i fokus för personal inom äldreboenden, uppger de flesta att de behöver mer kunskap om äldres missbruk och att de inte har tillräckligt med kunskap för att arbeta med denna målgrupp. Utifrån intervjuerna, får man inblick att inom människobehandlande organisationer, ligger fokus på individens behov, på individens förutsättningar till förändring samt individens vilja och självbestämmande. Personal på behandlingshemmet har dock ett uppdrag att aktivt arbeta mot missbruket jämfört med personal på boendet. En skillnad är också personalens kunskap då personal på behandlingshemmet verkar vara “utrustad” för att åstadkomma arbetets utmaningar, någonting som ska presenteras vidare i nästa avsnitt.

5.1.2 Utmaningar i arbetet

I frågan om vilka utmaningar som personal måste möta har det förekommit olika svar. Aggressivitet och utåtagerande är en utmaning för många undersköterskor. IP2 berättar:

...vi har ju haft folk som sprungit med kniv i korridoren..det kan hända när som helst...från vissa gömmer man sig, stänger dörren och ringer polisen och vissa kan man prata med, vissa är bara inne i

en psykos.

I Jönson och Harnetts studie presenteras klienterna som aggressiva missbrukare som misshandlar, hotar och diskriminerar personalen. Dessa boenden beskrivs även som en laglös plats där konflikter uppstår och där klienter super ihjäl sig (Jönsson & Harnett 2019). Det som framkommer i denna studie bekräftar IP2:s påstående som förklarar att vårdtagarnas agerande

20 kan handla om outredda diagnoser och klienter som inte vill träffa en läkare och få en diagnos. IP2 uppger att de försöker prova på olika bemötanden och arbetssätt men ibland fungerar ingenting, då de inte har tillräckligt med resurser, både yrkes-och kunskapsmässigt. Personalen grundar sitt agerande på det lågaffektivt bemötande för att behärska sådana situationer. Andra studier har också lyft upp problemet med personalens bristande kunskap som försvårar personalens arbete med denna grupp (Koivula m.m. 2016). Samtidigt kan man märka att personalen försöker arbeta utifrån omsorgstänkandet, d.v.s. utifrån ett bra bemötande som hyser omsorg, empati, kommunikation och ansvar även i svåra situationer, (Johansson 2010). Däremot verkar personalens bristande kompetens hindra dem från att arbeta effektivt med gruppen.

För IP3 är största utmaningen att man inte känner sig bekväm med att prata om missbruket. IP6 berättar att hon gick in första dagen och frågade klienter “Vad är din drog?” vilket chockerade resten av personalen. IP3 menar att det inte ska vara tabubelagt då det är anledningen till att de är på boendet, och hon måste veta om någon tar en överdos:

Vi pratar inte om det här för att det är tabu, och om vi kan inte prata om det inom vår profession så hur fan ska samhället prata om det då ?

Det framkommer i Billingers studie att alkoholkonsumtion är ett moraliskt känsligt ämne att prata om bland äldre personer, det handlar om moraliska gränser och beteendet för vad som är rätt eller fel (Billinger, 2012). Eftersom missbruket anses som ett känsligt och moraliskt tema, undviker personalen att prata om det. Personalen är väldigt försiktiga med att ta upp missbruket i kontakten med klienter och anser att deras självbestämmanderätt ska respekteras. Principer om människovärde, att se människan bakom missbruket eller att respektera ens självbestämmanderätt och lika värde (Akademikerförbundet SSR 2015) är ledande i deras arbete. Personalen försöker införliva de här principerna vilka är etiska regler och förhållningssätt i arbetet inom människobehandlande organisationer. Personalen kan däremot vara för försiktiga med dessa principer och även misstolka dem, då det enligt IP3 inte handlar om att vara respektlös mot en annan människa, utan det handlar om att sköta den professionella biten och inte blunda för problematiken, speciellt när det är anledningen till att klienter bor på detta äldreboende och inte någon annanstans. Billinger (2012) menar att det är tabubelagt att prata om sitt missbruk för äldre personer, men samma sak kan gälla för personalen.

De största utmaningarna för IP4, socialpedagog och terapeut, är att kunna inge hopp till sina klienter. Informanten berättar:

Alltså om en man har missbrukat halva sitt liv, har förstört alla broar till sin familj och nätverk.. att få honom eller henne att tänka att resten av livet är värt att leva och tycka att det finns en fördel med att

vara nykter, det är klurigt för mig.

De här utmaningarna kan kopplas till Koivulas studie om personalens uppgift att bland annat acceptera och respektera klientens rätt till att dricka mängder av alkohol. Utifrån studien framkommer det att personalen ibland inte lyckas med att motivera klienter till vidare behandling även när klienten själv är motiverad att delta i behandlingen eftersom att självbestämmanderätten måste respekteras (Koivula m.m. 2016). Däremot kan denna stereotypiska bilden av en äldre människa som enligt samhällets värderingar inte har någonting att bry sig om, skapa föreställningar hos personalen som inte hör hemma i den professionella arenan. I slutändan är samhällets ansvar att kunna erbjuda hjälp till alla sina medborgare oavsett värderingsladdade bedömningar om vem som har ett liv värt att leva. När det gäller den äldre