Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivåNär elever och lärare talar om språk i
skönlitteratur
When students and teatchers talk about language in fiction
Erica Carlsdotter
Lärarexamen 210hp
Svenska i ett mångkulturellt samhälle 2011-06-07
Examinator: Katarina Lundin Handledare: Camilla Thurén Lärarutbildningen
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Ett bra litterärt språk? ... 4
1.2 Bakgrund... 4
1.3 Teori ... 6
1.4 Frågeställningar ... 8
1.5 Metod ... 9
2. Texterna ... 9
2.1 Eldens hemlighet av Henning Mankell ...10
2.2 Glastunneln av Maria Gripe ...10
2.3 Sandor slash Ida av Sara Kadefors ...10
2.4 Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer ...11
3. Informanterna ... 11
3.1 Eleverna ...12
3.2 Lärarna ...12
4. Resultat ... 13
4.1 Eldens hemlighet ...13
4.2 Sandor slash Ida ...16
4.3 Glastunneln ...17
4.4 Om jag kunde drömma ...20
4.5 Övriga frågor ...22
5. Analys... 24
5.1 När lärare och elever talar om språk ...25
Fint och fult ... 25
Bra och korrekt ... 26
Beskrivande och förklarande ... 26
Modernt och gammeldags ... 27
Lätt och svårt ... 28
5.2 När elever och lärare talar om läsupplevelse ...30
5.3 Lärare och elever och värderar ...31
6. Diskussion ... 31
6.1 Använder eleverna ett metaspråk? ...31
6.2 Läraren frågar och eleven svarar – hur synen på språk i skönlitteratur reproduceras i skolan ...33
6.3 Erik – den läsvägrande killen ...34
6.4 Jag själv - en diskursiv praktik? ...35
1. Inledning
1.1 Ett bra litterärt språk?
Under den verksamhetsförlagda tiden under min lärarutbildning har jag lagt märke till hur lärarna talar negativt om språket i barn- och ungdomslitteratur: ”Språket i de här barnböckerna är väldigt torftigt.” Ofta ställdes nyare litteratur mot äldre: ”Astrid Lindgrens böcker har ett väldigt rikt språk, och det förstår inte alla barn idag.” Denna företeelse är ännu vanligare hos litteraturkritiker och litteraturvetare med barn och ungdomslitteratur som specialområde. Det framgår tydligt vad de finner är bra
respektive dålig skönlitteratur för barn och ungdomar både till innehåll och också språk. Det var framförallt språket som fångade mitt intresse då det inte verkar finnas mycket sagt om språkets roll.
Jag har undersökt hur några högstadieelever och några lärare talar om språk i skönlitteratur och om skönlitterär text och vilka ord de använder när de gör det. Begreppet metaspråk, att ha ett språk för att tala om språk, kom att bli centralt i uppsatsen, därför presenteras och definieras det redan nu.
1.2 Bakgrund
Då mitt syfte är att undersöka hur lärare och elever talar om språk behövs detta hur och
om förklaras och problematiseras. Att ha ett metaspråk är att vara medveten om att man
har ett språk och om hur detta språk är uppbyggt. Språklig medvetenhet kan man se redan hos små barn. Till exempel när barnet kan rimma, ”hatt” och ”katt” rimmar men inte ”hatt” och ”keps.” Barnet är då medvetet om den språkliga formen, och inte bara innehållet i ordet. Enligt Jörgensen (1995:134) innebär en metaspråklig medvetenhet ”att kunna tänka på och tala om språket i sig frikopplat från kontexten” och ”att man har implicit eller explicit kunskap om de mentala regler som styr ens språkliga beteende.” Vid cirka fem års ålder har barnet utvecklat ett enkelt metaspråkligt förhållningssätt.
Metaspråksnivån hos en femåring är såklart inte att jämföra med nivån hos en femtonåring, därför har jag tittat i skolans styrdokument om där sägs någonting om en godtagbar metaspråksnivå hos eleverna. Då denna uppsats kom till under våren 2011, den sista terminen innan de nya kursplanerna, Lgr 11, började gälla utgår jag från Lpo94:s kursplan i svenska.
I skolans svenskämne ryms idag både språk och skönlitteratur. ”I ämnet svenska
behandlas språk och litteratur som en helhet. Därför kan inte ämnet svenska delas upp i moment som bygger på varandra i en given turordning” (Skolverket 2008:98). Det finns dock kritiska röster mot detta, som vill se den språkliga delen bli ett eget ämne. Deras främsta argument är att den skönlitterära delen tar en betydligt större plats i
undervisningen, och att eleverna därför skulle få för dåliga språkliga kunskaper. Fredrik Hanssons licentiatuppsats Tala om text – om gymnasieelevers metaspråk i gruppsamtal handlar om just detta. Hansson (2008:12) hänvisar till (och ställer sig bakom) en rapport av Bergström (2007) om elevers övergång från gymnasiet till högskolan. De i rapporten tillfrågade högskolelärarna menar att studenter från högskoleförberedande program har otillräckliga kunskaper inom grammatik och saknar språkvetenskapliga begrepp och verktyg för att kunna göra språkliga analyser. Det är endast inom detta område som de tillfrågade högskolelärarna är missnöjda med studenternas förkunskaper.
Vad gäller skönlitteraturdelen, är kravet att eleven i slutet av nionde skolåret skall ”kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det” (Skolverket 2008:101). Märk väl att kravet att kunna reflektera över skönlitteraturen gäller
innehållet, inte språket. Vidare heter det att eleven skall ”ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk” (2008:102) Man kan ställa sig undrande till vad som menas med detta. Det nämns inte om grammatiska, litterära termer eller textanalytiska redskap ska ingå i dessa kunskaper. För betyget Väl Godkänt krävs att ”eleven gör enkla analyser av innehåll och form hos olika slags texter och använder och behärskar bland annat ord för olika genrer och berättartekniker samt vanliga grammatiska termer” (2008:105) För betyget Mycket Väl Godkänt krävs att ”eleven är lyhörd för och reflekterar över stilistiska variationer och olika sätt att uttrycka sig i tal och skrift” (2008:105)
Hansson (2008:11) skriver att ”metaspråk i betydelsen ett språk om språket är en del av innehållet i svenskämnet (på gymnasienivå, min anm.), men det är långt ifrån klart vad detta innebär i fråga om stoff och mängd.” Samma oklarhet verkar gälla för
kursplanen för grundskolan. Frågan är om det krävs metaspråkliga verktyp för att kunna göra ”enkla analyser av innehåll och form” som kravet är på godkändnivå. Något slags metaspråklig förmåga, att kunna iaktta och tala om språk, krävs för att kunna nå målen på såväl godkändnivå som på nivån för Mycket Väl Godkänd. Det finns dock inga riktlinjer för hur denna förmåga ska komma till uttryck hos eleverna. Detta kan säkert skapa oklarhet och förvirring hos de betygsättande lärarna. Bergströms rapport frågar också gymnasielärarna om hur mycket tid de lägger på grammatikundervisning. Det är lärarna med en äldre utbildning som ger prioriterar grammatikdelen högst. Vilka
kunskaper en elev har inom grammatik och språkvetenskapliga begrepp och verktyg kan alltså bero på vilken lärare eleven haft, kanske mer än vilket betyg eleven har.
I min uppsats utgår jag ifrån metaspråk för att få syn på vad mina informanter säger och gör som jag sedan kommer använda i analysen. Jag väljer alltså att delvis bortse ifrån huruvida mina informanter använder sig av grammatisk terminologi, textanalytiska termer eller litterära begrepp (som härifrån nämns som språkvetenskapliga verktyg för enkelhetens skull). Jag kommer dock återkomma till frågan om metaspråk och den språkliga delen i svenskundervisningen i diskussionen.
1.3 Teori
Att hitta en teoretisk ingång var inte helt lätt. Slutligen uppenbarade sig en teori som passade bra som verktyg för att skapa förståelse för hur informanterna talade om språket i skönlitteratur. CDA, Critical Discourse Analysis är en diskursmodell utarbetad av Norman Fairclough, vilken beskrivs i Discourse and social change (1992). Diskursmodellen används för att kunna analysera text ur ett perspektiv som tar hänsyn till hur sociala, kulturella och samhälleliga kontexter påverkar och reproducerar texten (och språket i den. förf. anm). Modellen består av tre fält. I det innersta fältet finner vi själva texten som ska analyseras. I nästa fält har vi den praktik/kontext som
praktiker samspelar med varandra och hur de i sin tur påverkar texten, i det innersta fältet. Viktigt att påpeka är de tre fältens dialektiska förhållande till varandra. En viss skoltradition kan till exempel påverka hur en läsare av denna skoltradition läser en text och (i denna uppsatsens fall) talar om den. På så sätt reproducerar de varandra.
I min användning av Faircloughs modell kallar jag det yttersta fältet skolkontext, det mellersta läskontext och det inre förblir text, eller wording som Fairclough kallar det. Orginalmodellens innersta fält kallas ”text analysis” och är uppdelat i sex områden: ”connectives and argumentation,” ” transitivity,” ”theme,” ”word meaning,” ”wording” och ”metaphor.” (Fairclough 1992:169) Jag använder mig endast av ”wording” då det passar mitt syfte bäst. En utökad analys där fler samtliga områden används är alltför omfattande för detta arbete. Modellen ser då ut så här:
Fairclough (1992:190) förklarar begreppet wording som: ”the multiplicity of ways of wording a meaning”. Man kan beskriva wording som ett sätt att se på ord. Fairclough tar som exempel upp ”a dictionary-based wiev of vocabulary.” En ordbok är normativ i den bemärkelsen att den ger en förklaring till vad ett ord betyder. Wording kan till skillnad från en ordbok ge flera och mer komplexa förklaringar till ordets betydelse. Det har stor betydelse vem som säger något, när det sägs och i vilket sammanhand.
Fairclough beskriver det som att man ”wording a meaning.” Jag har delat in de ord, det vill säga wording, informanterna använder när de talar om texterna i tre grupper: språk,
litteratur och läsupplevelse. Språk syftar på de uttalanden som handlar om den språkliga
formen, textens uppbyggnad, meningsbyggnad. Litteratur avser de uttalanden som rör innehållet i texten som handling, kronologi och karaktärer. Läsupplevelse avser de
uttalanden som rör hur informanterna upplever såväl språk som innehåll och handling. Vilken känsla och vilka tankar väcks de när de läser texten?
Pierre Bourdieu och Jean-Claude Passeron vill med Reproduktionen (1970) visa hur utbildningssystemet reproducerar ojämlikhet, sociala hierarkier och upprätthåller
klassamhället. Jag kommer att använda Bourdieus och Passerons tankar om språket som pedagogiskt maktmedel i skolan när jag visar på hur de diskursiva praktikerna i fält tre i Faircloughs modell reproducerar mönster av hur man talar om litteratur i skolan.
Diskursanalys beskrivs som en av många varianter av socialkonstrutionismen (Angelöw och Jonson 2000:5). Socialkonstruktionisterna menar att genom den
interaktion som hela tiden sker människor emellan konstruerar vi kunskap. Det är med dessa kunskapsversioner som vi ser på och förstår världen. Det finns alltså ingen objektiv syn och förståelse. Särskilt språket har stor betydelse, med språket konstrueras och omkonstrueras våra kunskapsversioner. Härifrån är det inte långt till det som händer i fält tre i Faircloughs modell. De diskursiva praktikerna i fält tre bidrar till hur läsaren tar sig an en text, hur hon ser och förstår den.
1.4 Frågeställningar
Mina frågeställningar lyder:
Hur talar elever och lärare om skönlitterär text och språk i skönlitteratur och vilka ord använder de när de gör det?
Vad säger intervjusvaren från informanterna om hur man talar om och ser på skönlitterär text, språk i skönlitteratur och språk i en större bemärkelse i skolan och i de sociala praktiker som finns inom skolkontexten (det vill säga fält tre i Faircloughs modell)?
Använder informanterna, elever som lärare, något slags metaspråk eller begrepp som skulle kunna klassas som metaspråkliga när de talar om skönlitterär text och
1.5 Metod
Som metod har jag använt mig av semistrukturerade intervjuer med lärare och elever. Innan intervjuerna har de fått läsa utdrag ur fyra utvalda ungdomsromaner. Att utgå från faktiska texter var tänkt som ett sätt att konkretisera och att ha en utgångspunkt. mDet var också ett ”experiment” i den bemärkelsen att jag ville se om svaren skulle skilja sig emellan lärare och elever. Intervjuerna liknade många gånger mer samtal. Repstad (2007:17) att kvalitativ forskning syftar till att ”komma under huden på aktörerna” och komma fram till aktörernas egna ”teori om världen”. Denna sociologi kallas förstående
sociologi och har sin motsats i förklarande sociologi. Detta hade som utgångspunkt när
jag gjorde mina intervjuer.
Jag fick efter de genomförda intervjuerna ett stort och spretigt material, med många möjliga ingångar. Slutligen valde jag att koncentrera mig på hur informanterna talar om skönlitterär text och språk i skönlitteratur och vilka ord de använder när de gör det. Jag var under intervjuerna mest fokuserad på vad informanterna sa om språket i de givna texterna, men efter materialgenomgången såg jag att de inte bara talade om språket, utan också om läsupplevelsen och om handlingen. Därför blev begreppet wording som jag beskriver i teoriavsnittet viktigt för analysen av materialet. Wording är ett begrepp som ingår i Faircloughs textanalys i det innersta fältet i CDA-modellen. Eftersom jag använder mig av Faircloughs textanalys blir den en del av metoden och jag får således en dubbel metod. Jag har genomfört intervjuer som undersökningsmetod och har sedan använt mig av Faircloughs textanalys för att analysera svaren. För att få igång en diskussion om språk i skönlitteratur fick jag vid en del tillfällen ställa ganska ledande frågor.
Alla namnen i intervjuerna är fingerade enligt forskningsetiska principer.
2. Texterna
Texterna jag har valt skiljer sig mycket åt, både vad gäller språk och innehåll. Böckerna är utgivna mellan 1969 och 2005. Glastunneln anses vara en av Sveriges första
ungdomsromaner. Eldens hemlighet finns som klassuppsättning på flertalet av Sveriges skolor. Sandor slash Ida speglar tonåringars liv på 2000, både till innehåll och till språk och även om den är erkänd är den inte fri från kritik. Den omdiskuterade Om jag kunde
drömma får stå som representant för populärlitteraturen.
2.1 Eldens hemlighet av Henning Mankell
Henning Mankell skrev Eldens hemlighet 1995 efter att ha träffat en minskadad flicka i Mocambique . Boken handlar om denna flicka; Sofia och hennes kamp för överlevnad.
Eldens hemlighet blev belönad med Nils Holgerssons-plaketten och Deutsche
Jugendliteraturpris. Den har blivit en flitigt läst bok på Sveriges grundskolor då den 1999 delades ut till alla Sveriges femteklassare i samband med världslitteraturdagen. Med följde en lärarhandledning och ett färdigt upplägg för ett tematiskt arbete kring boken.
2.2 Glastunneln av Maria Gripe
Maria Gripe är flitigt omnämnd i barnlitteraturforskning som en betydelsefull författare inom genren ”fantastisk litteratur.” Glastunneln gavs ut 1969. Bokens berättarjag, som förblir utan namn, försvinner hemifrån på jakt efter sin egen identitet. Lundqvist skriver i Tradition och förnyelse – svensk ungdomsbok från sextiotal till nittiotal (1994) om bokens likhet med JD Salingers Räddaren i nöden, som ansetts vara tongivande för den moderna ungdomsboken. Liksom i Glastunneln är Räddaren i nödens Holden Caulfield en vilsen tonåring sökande efter sin identitet.
2.3 Sandor slash Ida av Sara Kadefors
Sandor slash Ida utkom 2001 och blev mycket uppmärksammad. Den blev prisbelönad
med Augustpriset i klassen barn- och ungdomslitteratur samma år och fick även utmärkelsen Sveriges bästa ungdomsbok. Boken har haft stor framgång utomlands. Sandor och Ida är två femtonåringar som lever vitt skilda liv i Göteborg respektive
Stockholm. De träffas på internet via en chattsida där de upptäcker att de har en hel del gemensamma tankar om livet. Mycket av texten består av dialog och därav förekommer mycket slangutryck, dialektala ord och en hel del ”fult språk”. Barnlitteraturforskaren Maria Nikolajeva satt i juryn som tilldelade Sandor slash Ida Augustpriset. Dock går hon hårt åt den några år senare i en kommentar på Dagens nyheter (2007-03-26) angående att boken börjat köpas in till skolorna som klassuppsättningar. Hon beklagar att Sandor slash Ida fått så stor uppmärksamhet och förklarar att anledningen till att den fick Augustpriset var att ”den var utan tvivel en av årets bästa barn- och
ungdomsböcker, vilket inte automatiskt innebär att den är bra, snarare minst dålig.” Nikolajeva förklarar Sandor slash Ida:s framgång med att den bland annat är ”enkelt skriven.” Hon menar också att ”det är en medelmåttig bok, förutsägbar, proppfull med stereotyper, sönderhackad i korta avsnitt som en såpa.”
2.4 Om jag kunde drömma av Stephanie Meyer
Första delen av Stephanie Meyers romansvit som brukar gå under namnet Twilight (efter den första bokens engelska titel) utkom 2005 och översattes till svenska av Carina Jansson 2009. Boken om den sextonåriga Bella och hennes förhållande med vampyren Edward har sålts i miljontals exemplar och har blivit både hyllad och sågad av
kritikerna. Hätsk debatt uppstod på Dagens Nyheters kultursidor, med litteraturvetare å ena sidan och skaparna bakom bloggen och hemsidan ”bokhora.se” . Kerstin Kjersén Edman, litteraturvetare med barn- och ungdomslitteratur som specialområde ansåg att böckerna i twilightserien skulle ”lida av våldsam adjektivsjuka” och beskrev språket som ”torftigt”, ”juvenilt” och ”bombastiskt” (Kjersén Edman, 2008). Man får dock ha i åtanke att Om jag kunde drömma är översatt från engelska. Huruvida kritiken riktar sig mot den översatta versionen eller/och originalet framgår inte av de artiklar och inlägg jag har tagit del a
Informanterna, lärare som elever, är inte från samma skola och har ingen relation till varandra. Undantaget är Jonna och Veronika som känner varandra men går på olika skolor.
3.1 Eleverna
Jonna och Veronika är styvsystrar och går i årskurs nio i olika skolor i samma stad. Veronika läser inte regelbundet, bara om hon ”hittar en bok som verkar intressant”. Hon tycker inte hon har tid till det. Hon tycker om ungdomsböcker som handlar om kärlek och relationer med ungdomar i hennes egen ålder. I Jonnas skola läser de mycket, och hon tycker om att läsa. De läser böcker efter olika teman, som klassiker,
ungdomsböcker och deckare. Båda flickorna hade läst Om jag kunde drömma på fritiden. Veronika hade läst Sandor slash Ida i skolan och Jonna hade läst halva boken.
Lina är fjorton år och går i åttonde klass. Hon säger att hon sommaren före åttonde klass börjat läsa mycket. Särskilt uppskattar hon deckare. Hon hade inte läst någon av böckerna, men hade hört talas om Sandor slash Ida och Om jag kunde drömma.
Samira är tolv år och går i sjätte klass. Hon beskrivs av sin mamma som en flicka som läser väldigt mycket. Hon hade tidigare läst både Sandor slash Ida och Om jag
kunde drömma. Samira är tvåspråkig och född i Sverige.
Erik är femton år och går i klass nio. Han har höga betyg i skolan, så även i svenska. Dock är han ingen läsare. Enligt Eriks mamma måste man sätta press på honom för att få något ur honom. Eriks attityd till samtliga böcker var att de var ointressanta, men vissa var mer ointressanta än andra.
3.2 Lärarna
Marit har jobbat som lärare i ungefär 20 år. Hon är lågstadielärare, men då det var svårt att få tag på lärare som ville ställa upp fick jag lov att bortse från att hon endast arbetat med yngre barn. Trots detta gav intervjun med mycket. Det kan bero på att Marit läser mycket, även ungdomsböcker, och har vuxna barn. En del av intervjufrågorna fick jag ändra lite, t ex frågor om läraren skulle rekommendera någon elev att läsa boken, eller
använda den i sin undervisning. Jag bad istället Marit ponera att hon hade varit lärare i de äldre årskurserna. Marit hade tidigare läst Eldens hemlighet och en annan bok av Sara Kadefors.
Catrin har arbetat som lärare i tre år på högstadiet. Hon är lärare i svenska, svenska som andraspråk och engelska och läste till lärare på Malmö högskola med huvudämnet
Svenska i ett mångkulturellt samhälle. Catrin gillar att läsa, och gör det när ”det inte är
för mycket på jobbet.” Catrin använder Sandor slash Ida i sin undervisning i årskurs åtta.
4. Resultat
I följande avsnitt kommer jag redogöra för resultatet av intervjuerna. Intervjusvaren för elever och lärare redovisas per bok. Slutligen finns ett stycke där jag redovisar för intervjusvar på övriga frågor gällande språk i skönlitteratur.
4.1 Eldens hemlighet
Veronika beskriver språket i Eldens hemlighet med orden ”mystiskt” och
”hemlighetsfullt” (intervju med Jonna och veronika 2010-10-01). Veronika tycker också texten var fint beskriven. Hon tar upp följande citat ur texten:
Det hade varit den goda tiden, när hon knappast vetat vad smärta var. Eller sorg. Eller hunger. Eller det värsta av allt: ensamhet.
(Mankell, 1995: 9)
Veronika säger att hon tycker om att ”det är punkt efter varje.” Hon menar att ”det gör att man verkligen känner” (intervju med Jonna och veronika 2010-10-01). Veronika nämner även vid ett annat tillfälle den känslomässiga effekt texten tyckts haft på henne:
Int: Menar du det här med att de tittar in i elden som du nämnde tidigare? Veronika: Ja, man kan inte fatta det själv. Man måste känna det.
Lina gör en koppling till poesi:
Int: Om vi tittar på det här stycket: ”Det hade varit den goda tiden, när hon knappast vetat vad smärta var. Eller sorg, eller hunger. Eller det värsta av allt: ensamhet.”
Vad tänker du om det stycket?
Lina: Det är ju lite som en dikt.
Int: Tycker du om det?
Lina: Ja, det var fint.
(intervju med Lina 2010-10-07)
Alla fem elevinformanterna tror att deras lärare skulle tilltalas av språket. Veronika tror att det för boken så typiska metaforiska språket är en av förklaringarna.
Jag tror att de hade tyckt om att det får en att tänka till lite. Att det är sådär poetiskt och man måste läsa det på ett visst sätt.
Som det här med plantan, att varje dag är en planta som man ska vårda och vattna. Man vet ju inte direkt vad hon menar när hon säger det, utan man måste tänka till lite.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01)
Lina var mer skeptisk till Eldens hemlighet och tyckte den var ”skum.” Det var svårt att tala med Lina om Eldens hemlighet då hon hade svårt att förstå texten. Hon säger dock att hon skulle kunna tänka sig att läsa boken om hon ”fick läsa på baksidan först.” Hon upplevde att texten ”hoppade mycket” och därför var svårförstådd. Språket tyckte hon var ”lätt att förstå men ändå konstigt.” (intervju med Lina 2010-10-07). Jag frågade henne vad hon tyckte om följande stycke: ”Genom att se in i elden kan man locka fram minnen som man kanske tror att man för alltid har glömt.” Lina verkar ha svårt att förstå det metaforiska för hon säger: ”Man ska titta in i elden och se minnen. Det kanske man kan?” (intervju med Lina 2010-10-07).
Samira tror att hennes lärare skulle tilltalas mer av språket i Eldens hemlighet (och även Glastunneln), för att ”de är äldre, det är mer deras språk” (intervju med Samira 2010-09-26). Hon har även lagt märke till att det finns ord av äldre karaktär i texten:
Samira: Jag tyckte det var ganska gammaldags. Int: Hur då menar du?
Samira: De använde gamla ord. Int: Kan du ge några exempel?
Int: Hur då?
Samira: På språket de använder.
(intervju med Samira 2010-09-26)
Erik beskriver språket som enkelt och lätt att förstå, men han tilltalas inte av varken språket eller innehållet i boken. Han beskriver språket:
Int: Om du skulle beskriv språket som fint eller fult? Bra eller dåligt? Erik: Fint, antar jag.
Int: Hur menar du?
Erik: Det är mycket förklaringar. Adjektiv. Vackraste. Starkaste. Bla, bla, bla. Int: Tyckte du om boken när du läste den?
Erik: Nä, den var lite dryg. Det hände inte så mycket.
(intervju med Erik 2010-10-07)
Alla fem informanterna tror också att deras lärare skulle tycka om att de använde ett liknande språk som det i Eldens hemlighet om de skulle skriva en skönlitterär text i skolan. Jonna och Veronika instämmer i mitt påstående att språket skulle vara ”mer avancerat, svårare” i Eldens hemlighet jämfört med Sandor slash Ida. (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01) Marit säger att hon skulle bli positivt förvånad om en elev kom med en text som i språket påminner om Eldens hemlighet. Jonna, Veronika, Samira och Lina skulle kunna tänka sig att läsa Eldens hemlighet. Alla utom Erik kunde mer än väl tänka sig att läsa boken. Lina ville dock läsa på baksidan först. Veronika tyckte den verkade spännande. Erik skulle inte läsa den frivilligt.
När jag överlämnade texterna till Marit uttryckte hon förtjusning över att Eldens
hemlighet var med. Hon beskriver språket i boken:
Marit: Väldigt målande. Inlevelserikt. Det är mycket med ”dansande flammor” och ”framåtböjt
hackande i jorden.” Målande, adjektivtrikt.
Int: Skulle du vilja säga att det är ett bra litterärt språk för unga? Marit: Ja, det tycker jag. Lätt att leva sig in i.
Int: Skulle du vilja säga att det är ett rikt språk? Marit: Ja, absolut.
Int: Hur skulle du värdera den här boken språkligt? Marit: Jag värdera den högt. Det är mitt svar.
Int: Hur tycker du att språket och innehållet samverkar?
Marit: Väldigt väl. Det är ett förklarande språk som lyfter fram innehållet. Det tycker jag nog.
Språket är viktigt för innehållet, det är det väl alltid i och för sig.
Int: Hur menar du då? Kan du spinna vidare på det?
Marit: Ja, det blir lite levande för en. När jag läser det kan jag se nästan se hur hon dansar i eldens
(intervju med Marit 2010-10-11)
Catrin, som inte hade läst boken tidigare, säger om språket i Eldens hemlighet att det är ”enkelt. Inte så långa meningar.” Hon säger att hon gillar Mankells böcker själv och att hon upplever att elever också gör det. ”Språket är lätt att förstå, det är enkelt och inte tråkigt.” Hon tycker dock att ”om man skulle gå in och peta skulle meningarna kunna utvecklas lite” (intervju med Catrin 2010-10-13).
4.2 Sandor slash Ida
Många av mina elevinformanter hade läst Sandor slash Ida tidigare. Det märktes i intervjuerna, de blev engagerade i samtalet och bidrog med många synpunkter.
Jonna säger om språket i Sandor slash Ida: ”Det märks att den är skriven till ungdomar, för de använder svordomar och sådant. Känns som hon som skrivit den är lika gammal som oss” (intervju med jonna och Veronika 2010-01-10). Lina, som inte hade läst någon av böckerna, uppskattade Sandor slash Ida mest och sade att hon skulle vilja läsa den. Även hon åsyftar på igenkänningsfaktorn i texten:
Lina: Den var den bästa texten. Den var bra. Int: Varför då?
Lina: Den var nutid.
Int: Är det lättare att känna igen sig i något som är nutid? Lina: Ja.
Int: Kände du igen dig i språket? Pratar ni såhär? Lina: Ja. Vi använder inte såhär fula ord. Men andra gör det.
[…]
Int: Är det lättare att tycka om boken för att språket är modernt? Lina: Ja, och lättare att förstå.
(intervju med Lina 2010-10-07)
Även den motstridiga Erik uppskattade språket i Sandor slash Ida:
Erik: Det händer mycket. Och det är ett enkelt språk. Inte så mycket sådant poetiskt och sådant. Int: Är det Eldens hemlighet du skulle vilja kalla poetiskt?
Erik: Ja, det där med plantan och det.
Int: Hur skulle du vilja beskriva det här språket? Erik: Enkelt och… bra.
Int: Är det för att det är skrivet på ett ganska modernt språk? Erik: Ja, det kan det vara.
Int: Är det lätt att känna igen sig i det här?
Erik: Ja, jag är med om det mycket. Det är så här man pratar. Normalt.
(intervju med Erik 2010-10-07)
Catrin säger om språket i Sandor slash Ida: ”Det är ett lätt språk, förklarande. Det är målande beskrivningar från och till. Man kan känna hur Sandor och Ida känner. Mycket beskrivande. Det är lätt att få en bild utan att de beskrivs med adjektiv. En korrekt text ändå. Ungdomar kan känna igen sig. (intervju med Catrin 2010-10-13)
Marit beskriver även hon språket som modernt: ”Det är ju väldigt modernt. Det är mycket dialog.” Hon beskriver det också som ”lättillgängligt, inte bara för ungdomar, utan även för mig.” Hon säger att om ett elevnära språk som det i Sandor slash Ida kan få ungdomar att läsa böcker ”så är det väl jättebra.” (intervju med Marit 2010-10-11)
4.3 Glastunneln
Glastunneln var också den bok som orsakade mest huvudbry hos både mig och hos
informanterna. Svaren från informanterna skilde sig ganska mycket åt. Lina säger såhär:
Int: Vad tyckte du om språket? Hur den var skriven?
Lina: Det var bra! Den var lätt.
Int: Var den lättare än Eldens hemlighet?
Lina: Lite lättare.
Int: Hur skulle de beskriva språket?
Lina: Det var fint.
Int: På vilket sätt?
Lina: Det var vanligt. Alltså som man pratar kanske.
Int: Kändes den här texten mer vanlig än Eldens hemlighet?
Lina: Ja, där var mer konstiga ord.
(intervju med Lina 2010-10-07)
Jag läser upp ett stycke för Lina och hon gör återigen koppling till poesi:
Int: Det här stycket: ”När jag föddes var det höst. På hela vintern det året […]” Vad tänker du om det stycket?
Lina: Det var fint. Lite som en dikt.
Int: Vad tror du man menar?
Lina: Att hon var rädd för solen.
Int: Vad tror du din lärare hade tyckt om den här texten?
(intervju med Lina 2010-10-07)
Linas svar till Glastunneln förvånade mig. Det kan verka som hon har svårare att förstå
Eldens hemlighet än Glastunneln. Näst efter Lina var Samira den som var yngst av
informanterna. Hon säger att hon inte alls förstod Glastunneln. Om språket säger hon att ”det var mer modernt än i Eldens hemlighet. De hade teve och så.” (intervju med
Samira 2010-09-26)
Erik uppskattade inte Glastunneln. Tråkig är det ord han använder.
Erik: Den var tråkig. De tänker mycket och så. Händer ingenting i hela texten. Int: Vad tycker du om språket?
Erik: Det är väl en ungdom som berättar detta.
Int: Tycker du den här är bättre än Eldens hemlighet? Erik: Nä, ingen av dem är bra. Jag tycker inte om någon av dem.
Int: För jag tänkte att du kanske tyckte bättre om den här om den var mer ungdomlig i språket?
Erik: Nä, men de förklarar ändå alldeles för mycket. In i minsta detalj. Så mycket onödigt. Jag blev
bara trött.
Int: Skulle ni kunna läsa den här i skolan tror ni?
Erik: Tja, varför inte. Man vet aldrig vad hon får för sig. Första bästa som ser bra ut…
(intervju med Erik 2010-10-07)
Även Jonna och Veronika hade svårt för Glastunneln. Precis som de övriga har de svårt att förstå texten, och de tycker den var ”konstig.”
Veronika: Jag förstod inte den riktigt. Den var konstig. (Jonna instämmer)
Veronika: Det gick inte ihop. Den var svår att fatta. Int: Kan du ge något exempel?
Veronika: Först säger hon att hon föddes när det var höst?
Ja, men det är väl hela sammanhanget. Det här med att vara lycklig eller olycklig. Jag förstod inte riktigt det där med när hon tittade på teve. Jag vet inte.
Int (till Jonna): Tycker du också det var svårt att förstå? Jonna: Ja. Jag hade svårt för att få ihop sammanhanget.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01)
Jonna och Veronika tycker att språket är ”rätt så modernt”, en åsikt de delar med övriga informanter.
Veronika: Det är ändå rätt så modernt tycker jag. T ex att det står
”Man är en ganska glad skit ändå som ingenting begriper.” Det hade nog ingen skrivit i en gammal bok.
Int: Syftar du på att de använder ordet ”skit”
Veronika: Ja. Och uttrycken känns som om man skulle kunna använda själv.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01 )
Informanterna beskriver också språket som ”ungdomligt.” Erik säger att ”det är väl lite ungdomligt. De använder sådana ord som snacka, pryl, en glad skit och sådana saker” (intervju med Erik 2010-10-07). Jonna var den enda som hade något annat att säga om språket i Glastunneln:
Jonna: Jag tycker det är beskrivande också, Vissa grejer här i början tyckte jag var fint sagt. Int: Som vaddå?
Jonna: Ehm, kanske inte fint, men fint formulerat, eller hur man nu säger, när de berättar om månen. Int: Vad tror ni era lärare skulle tycka om språket i den här texten?
Veronika: Jag tror inte de hade gett oss bara det här textutdraget, för jag tror att de hade tänkt att det
var för svårt. Många kommer inte att förstå.
Int: Vilka tror ni texten skulle passa då? Båda: Lite äldre.
Veronika: Någon som är lite mer mogen.
Int: Är det språket som gör att det är svårt, eller är det innehållet, eller båda?
Veronika: Innehållet tror jag. Det verkar så stort. Hålla på att spekulera om man är lycklig eller inte,
det är inget man gör i vår ålder.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-07)
Liksom Jonna och Veronika uppfattar Marit Glastunneln som svår både vad det gäller innehåll och språk.
Marit: Ja, den var inte helt lätt att begripa. Det är lite roligt här, för jag reagerade på att hon hade
väldigt många ”liksom” i texten. ”Liksom, liksom, liksom.” Jag satt hemma och tänkte; Vem ska läsa det här? ”Jag beundrar sådant,…..” Det är väldigt svårt tycker jag. […] Det är lite roligt här, för språket är inte avancerat. Men abstraktionsnivån är det. ”Liksom” hela tiden. Jag reagerade på det här: …..”fattbarare”. Fattbarare? Det måste vara ett eget påhitt. Det är himla kul.
Int: Om du skulle beskriva språket?
Marit: Språket är ju modernt för att vara 2010. Den kom ut 1969 sa du? Då var hon nog väldigt
modern då. Hon använder ju en del slang. Snacka t ex. Hon har ju varit väldigt medveten här tror jag. Hon har försökt fånga ungdomarna med språket, men försökt bibringa dem något annat. Men jag tror inte det är många som förstår den. Jag hade inte förstått den om jag hade läst den när jag var ung. Men jag är visserligen en väldigt konkret människa som har lite svårt för abstraktion. Min son hade klarat den, han är filosofiskt lagd. Den är för en liten exklusiv skara.
Int: Skulle du vilja säga att den är finlitterär? Marit: Ja. Det tycker jag. Nobelprisaktig. Int: Hur skulle du vilja värdera den språkligt?
Marit: Jag tycker nog den är ganska ok, men jag blir kanske lite lurad av att innehållet är så fint. Så
filosofiskt. Och så reagerar jag på det här med liksom.
Int: Vad är det som är med liksom?
Int: Om du hittade en annan bok, där ordet liksom användes, skulle du tycka det var ett dåligt språk i den boken då?
Marit: Ja, om innehållet inte var lika djupt hade jag nog klassat ner den lite till. Int: Det kan ju vara så att hon använt liksom som ett medvetet grepp?
Marit: Absolut, så kan det mycket väl vara. Hon har försökt nå ungdomarna med sitt språk tror jag.
Det är inte fullt så många beskrivande ord som i Mankells heller. Den är inte så målande. Hon är ute efter något annat här. Det inre livet.
Int: Att de skriver snacka, pryl..
Marit: Det är helt ok. När det passar med innehållet.
Int: Tror du att de här orden gör att texten blir mer elevnära?
Marit: Absolut. Som jag sa tidigare, så tror jag hon har försökt fånga ungdomarna med sitt språk.
Lura på dem ett annat innehåll. Enklare språk. Svårare innehåll. (intervju med Marit 2010-10-11)
Catrin tycker att texten var svår, både för eleverna och för henne. Hon tyckte det var ”många svåra ord, som fattbarare, svårmod….” Hon tyckte språket var ”bra men ingen som intresserar mig, för jag får inget riktigt sammanhang” (intervju med Catrin 2010-10-13).
4.4 Om jag kunde drömma
Veronika och Jonna är två inbitna ”Twilightfans” och därför fokuserades mycket av intervjun på innehållet.
Jonna: Den är ju skriven i jag-form. den är väldigt beskrivande, så det blir kul att läsa den. Lätt att
föreställa sig det.
Veronika: Ja, jag tycker om att det är så mycket beskrivningar. Sen tycker jag det är fint skrivet.
Även om det inte är vuxet skrivet, så är det ändå liksom fint.
Int: På vilket sätt är det inte vuxet skrivet?
Veronika: Vet inte riktigt.
Int: Är det för att de är sexton, eller ja, Edward är väl 105 eller så.
(skratt)
Veronika: Ja, men kanske inte just i denna texten, men sen i boken så beskrivs det ju att Edward
pratar gammeldags, vuxet och så. Så då blir det som en kontrast att de inte skriver gammeldags, utan mer ungdomligt liksom.
Int: Beskrivningarna är det ju ändå Bella som gör. På ett ställe används uttrycket ”den milda brisen.” Är inte det ganska gammeldags?
Båda: Jo, iof.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01)
Vidare beskriver de språket som ”himla bra beskrivet” och att det bidrar till att de finner boken så bra: ”Man kan verkligen se framför sig hur det ser ut, och hur Edwrad ser ut, även innan man såg filmerna.” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01)
Erik beskriver språket som ”vanligt.” Han säger att de flesta orden är ord som han
använder.
Int: Hur skulle du beskriva det här språket? Erik: Tja, vanligt.
Int: Tycker du inte beskrivningarna är lite…fåniga? Erik: Nä.
Int: Men det här stycket: ”Han låg i gräset…..Tycker du inte det är lite fånigt?
Erik: Det verkar som om du vill att jag ska säga det? Nä, men de förklarar ju, hur spelar ingen roll. Int: Skulle du kunna tänka dig att läsa hela boken?
Erik: Ja inte frivilligt i alla fall.
Int: Återigen, vad tycker du om det här språket? Erik: Beskrivande, kan man säga så?
Int: Vad tror du din lärare hade tyckt om den? Erik: Hon hade väl tyckt om den, antar jag. Int: Tycker du språket är gammeldags?
Erik: Nej, inte direkt. Det är vanligt. Ord som jag använder. Kanske inte alla. Men de flesta.
(intervju med Erik 2010-10-07)
Erik hade när vi kom till Om jag kunde drömma helt tappat det lilla intresse som fanns från början till denna intervju. Han avslöjar att han inte läst texten så noggrant som jag bett honom göra.
Samira har även hon läst alla böckerna i Twilightserien. Hon säger att hon tycker en del ord är ”gamla” och tar som exempel upp ”den milda brisen” (intervju med Samira 2010-09-26).
Lina däremot hade inte läst den tidigare och var negativt inställd till den. Hon säger att Om jag kunde drömma inte är hennes ”typ av bok.” Om språket säger hon så här:
Lina: Det var lite svårare än Sandor slash Ida, men man förstod ändå. Int: Vad var svårt att förstå?
Lina: Vissa ord.
Int: Hur tycker du språket känns? Lina: Det känns gammeldags. Int: På vilket sätt?
Lina: På orden. ”Gestalt” t ex.
(intervju med Lina 2010-10-07)
Catrin hade inte läst Om jag kunde drömma innan men kände väl till den. Om språket säger hon:
Catrin: Jag tycker det är ett bra språk. Relativt bra språk. Fint språk.
Int: Du blir inte störd av att de är för mycket adjektiv och målande beskrivningar och klyschiga uttryck?
Catrin: Nej. Jag tycker det är ett målande språk. Lätt att förstå också.
(intervju med Catrin 2010-10-13)
Marit har till skillnad från Catrin en mer negativ syn på Om jag kunde drömma. Under intervjun märktes det på hennes kroppsspråk och ton att hon blev nästintill provocerad av texten.
Int: Vad tycker du om språket i denna?
Marit: Jag tänkte hemskt var det var mycket…jag fick lite känsla av kiosklitteratur. Rodnande efter
gårdagens jakt, nakna skimrande armar. Jag blev lite trött. Det känns lite…får jag lov att säga billigt? Så vet man inte om detta är för att jag inte tycker om innehållet. Jag gillar inte fanasy, eller science fiction alls. Jag är socialrealist. Jag måste ändå säga att det finns något i texten, det är drivande framåt hela tiden. Vad ska hända sen och vad ska hända sen. Jag förstår att unga människor tilltalas av det.
Int: Vad tycker du om språket i boken?
Marit: Jag tänker på mina Nick Carter-böcker när jag var ung. De var mycket ord och…Kitty-böcker
också kanske. Men det känns ju lite enkelt. Det är skillnad på denna och Glastunneln. Som natt och dag.
Int: Så om du skulle värdera den här språkligt?
Marit: Det är inte samma djup. Det är mycket adjektiv, det är det ju men ibland kan det bli för
mycket. Det är ingen riktig finess.
Int: Är det något som är provocerande i texten?
Marit: ”Förlåt mumlade han, och jag hann se de gyllene ögonen slutas igen.” (skratt) Det är lite
fånigt, må jag säga. Och det här: ”Jag lät handen glida över de perfekt formade musklerna.” Perfekt? Det finns inga perfekta människor. Det är lite to much. ”Lavendelblå ögon.” Nej.
(intervju med Marit 2010-10-11)
4.5 Övriga frågor
På frågan om de talar om språk i skönlitteratur i skolan svarar samtliga elevinformanter nej. De uppger att om en skönlitterär bok bearbetas är det genom bokrecension, i ett temaarbete eller liknande där handlingen i boken står i centrum. Erik säger att hans lärare har bett dem skriva om de tyckte språket i boken var svårt eller lätt när de gör en bokrecension. Lina säger att ”de ska skriva vad den handlar om och vad de tyckte om den.” Jonna säger att de ”har pratat om att det är bra att beskriva mycket” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01).
talar om olika textgenre och om stavningsregler och meningsbyggnad och inte så mycket om hur eleverna uppfattar eller beskriver språket men hon säger: ”Men det borde jag kanske göra? Det är en god idé faktiskt” (intervju med Marit 2010-10-11). Jag frågade också elevinformanterna hur ett språk i en skönlitterär bok ska vara för att de ska tilltalas av det. Erik säger: ”Det ska förklara mycket, men inte för mycket. Det ska vara enkelt att läsa. Inga svåra eller konstiga ord. Det ska hända mycket. Det ska inte vara så mycket att någon tänker hit och dit”(intervju med Erik 2010-10-07).
Lina och Samira tycker också att språket ska vara ”lätt” och inte inneha för många ”svåra ord” (intervju med Lina 2010-10-07 och intervju med Samira 2010-09-26). Jonna och Veronika är mer precisa om hur de vill att språket i skönlitteratur ska vara. De säger att de föredrar om boken är skriven i ”jag-form” och ”när det är en person, som en huvudperson som berättar, som i dennes dagbok till exempel.” Jonna vill dessutom att det ska vara ”mycket beskrivningar”, för då kan man mer måla upp bilden för sig själv.” Veronika tycker att de ska vara dialoger med, men ”det behöver inte vara jättemycket.” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01).
Jag ställde samma fråga till lärarna, hur de tycker att språket ska vara i en bok som riktar sig till ungdomar. Catrin säger att ”det ska vara enkelt, men det ska utveckla språkförrådet.” Catrin tror att ungdomar klarar av texter med metaforer och liknelser ”om de får dem förklarade för sig.” (intervju med Catrin 2010-10-13) Marit säger att språket bör ” vara konkret, med en viss antydan till abstraktion. Men för att barnen ska vilja läsa vidare, måste det vara något de kan förstår, och lätt ta till sig. Det måste vara ett något sånär uppdaterat språk som ligger i tiden för att fånga en elev idag” (intervju med Marit 2010-10-11). Jag frågade Marit vad hon tycker kännetecknar ett rikt språk:
Ett rikt språk för mig är att jag ska känna att jag kan ta det till mig, åh…det är svårt det här. Eldens hemlighet tycker jag är ett bra exempel på ett rikt språk. Det är ett driv i det. Beskrivande ord. Bra språkbruk, med rätt meningsbyggnad. Inte för långa meningar. Inte för korta. Där man känner att det är kvalitet. Men hur vet man om det? Korrekt svenska tycker jag om också. Det är en känsla. Ett rikt språk, det är väl olika för olika människor då? Språket ska lyfta mig, ge mig något språkligt, något som kommer in i kroppen. Det är svårt att förklara.
(intervju med Marit 2010-10-11)
Vissa barnböcker man läser känns fattiga, antingen är de översatta på något fattigt sätt. Enkelt, ingen finess. Jag kommer inte på några nu, men jag tänker på sådana man kan köpa på stormarknader.
(intervju med Marit 2010-10-11)
Catrin svarar på samma fråga:
Det finns väl inget, om det inte är så att man bara använder fula ord. Ett öga rött, den tycker jag inte om. Den är för mycket. Den fyller väl sin funktion. Men den är dåligt skriven. Jag kan acceptera svordomar och mej och dej, men den är direkt dåligt skriven.
Meningsbyggnad tycker jag är viktigt. Det tycker jag är fult i sig. Det är ju min åsikt, men det tycker jag. Jag gillar inte böcker som är lättläst (böcker som är omskrivna på ett lättläst språk int.anm), jag vill inte att mina elever ska läsa sådana böcker. De utvecklar inte språket. Om de inte är väldigt ovana läsare vill säga. Så hände det. Sen hände det.
(intervju med Catrin 2010-10-13)
Eleverna svarar enhälligt att de inte tycker att det finns något dåligt språk. Jonna och Veronika hänvisar till språkbruket i Sandor slash Ida. Veronika kommenterar
stavningen i samma text: ”Ja, men också att de skriver mej och dej och inte mig och dig. Och dom och inte dem och de. Man kan ju skriva så, men lärarna vill ju inte lära ut det” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01).
5. Analys
Jag har delat som jag tidigare nämn delat upp min wordinganalys i tre grupper; språk,
litteratur och läsupplevelse. Jag har i analysen dela upp gruppen språk i ytterligare fem
grupper som jag visar med följande modell:
Grupperna är indelade efter de ord informanterna använder när de talar om
språket i texterna. Indelningen är ett försök till att tematisera informanternas svar. Eftersom en del av ledande frågor ställdes kan detta ha påverkat vilka ord som användes och i sin tur påverka indelningen av grupper i wordinganalysen.
5.1 När lärare och elever talar om språk
Fint och fult
Jonna och Veronika tror att deras lärare skulle föredra en elevtext där språket påminner om Eldens hemlighet framför en text där språket påminner om Sandor slash Ida. ”För att det är mer poetiskt, mer genomtänkt.” Både Jonna och Veronika beskriver språket som ”poetiskt” och ”fint” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01). Lina säger att följande stycke ”låter lite som en dikt”: ”Det hade varit den goda tiden, när hon knappast vetat vad smärta var. Eller sorg. Eller hunger. Eller det värsta av allt: ensamhet” (Mankell 1995). Lina säger också att språket är ”fint” (intervju med Lina 20010-10-07) Erik säger ”fint, antar jag” (intervju med erik 2010-10-07) När eleverna beskriver språket som poetiskt visar de att de har grepp om poesins estetik, där
metaforer och liknelser är typiska drag. Även Lina, som har svårt att förstå och tolka språkliga liknelser kan känna igen typiska drag för poesi. När eleverna beskriver språket som ”fint” är en möjlighet att de syftar på de poetiska dragen. Den allmänna synen på klassisk poesi är att den är ”fin.” Lina och Jonna beskriver även språket i Glastunneln som ”fint.” Lina tycker även att följande stycke ”När jag föddes var det höst. På vintern hela det året […]” låter lite som en dikt” (intervju med Lina 2010-10-07) och Jonna tycker det var ”fint formulerat” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01) Veronika och Catrin beskriver också språket i Om jag kunde drömma som ”fint” (intervju med Catrin 2010-10-13).
Ordet ”fint” används av informanterna (inte alla) gällande Eldens hemlighet,
Glastunneln och Om jag kunde drömma. Det som skiljer dessa texters språk från Sandor slash Ida är framförallt det ”fula språk” och svordomar som är flitigt förekommande i
dock något problem med att det används sådana ord i en ungdomsbok. Marit svarar på frågan vad hon skulle göra om en elev kom med en text med många ”fula ord”: ”Det beror helt på vem det är. Och i vilket syfte. Om det fanns mening och tanke bakom. Så de inte använder det bara för att vara coola” (intervju med Marit 2010-10-11).
Bra och korrekt
Catrin beskriver språket i Eldens hemlighet som ”ett bra språk” men tar samtidigt upp en önskan om att meningarna kunde behöva utvecklas. Hon använder också ordet ”bra” om Glastunneln och Om jag kunde drömma. Om Sandor slash Ida säger hon att ”det är en korrekt text ändå.” En förklaring till vad hon menar med ”korrekt” är att boken trots det ”fula språket” går att försvara som en lämplig bok för ungdomar. Orden ”rikt” eller ”fint” verkar dock inte räcka till. (intervju med Catrin 2010-10-13)
Beskrivande och förklarande
Både elever och lärare använde få språkvetenskapliga termer när de talade om språket. Erik är den enda av eleverna som gör det, då han beskriver språket i Eldens hemlighet: ”Det är mycket förklaringar. Adjektiv. Vackraste. Starkaste. Bla, bla, bla” (intervju med Erik 2010-10-07). Erik talar här endast om språket och han visar att han har ett
metaspråk. Han kan ta ett utifrånperspektiv och använder även korrekta grammatiska termer.
Catrin kom till intervjun med anteckningar i texternas marginaler och jag märkte att hon gärna fokuserade på innehållet. Jag upplevde att Catrin hade betydligt svårare att förstå mina frågor än Marit. Hon hade också svårare att reflektera och prata om språk i de skönlitterära texterna. En förklaring kan vara att Catrin inte är samma entusiastiska läsare som Marit är. Catrin talar om språket i Sandor slash Ida: ”Det är ett lätt språk, förklarande. Det är målande beskrivningar från och till. Man kan känna hur Sandor och Ida känner. Mycket beskrivande. Det är lätt att få en bild utan att de beskrivs med adjektiv. En korrekt text ändå” (intervju med Catrin 2010-10-13).
”Förklarande” är ett ord som både Marit och Catrin använder ofta för att beskriva språket i både Sandor slash Ida och Eldens hemlighet. En förklaring är det i båda texterna finns lite utrymme för tolkning. Även om Eldens hemlighet innehåller många metaforer kan de oftast bara tolkas på ett sätt. Den skulle kunna användas som en lärobok i metaforer. Likaså med Sandor slash Ida. Budskapet i boken är tydligt, på gränsen till övertydligt. Sandor, som blir mobbad för att han dansar balett och därmed bryter mot den rådande mansrollen, får på slutet inte bara respekt från sina tidigare plågoandar utan också skolans drömtjej. Om språket i Glastunneln, som är mycket mer öppen för tolkning använder lärarna inte ordet ”förklarande.”
Modernt och gammeldags
Gemensamt för alla informanter, lärare som elever, är att de beskriver språket i samtliga texter som antingen ”modernt” eller ”gammeldags” (alternativt ”de använder gamla ord”). Det är framförallt Sandor slash Ida de beskriver som modernt. Marit beskriver språket såhär: ”Det är ju väldigt modernt. Det är mycket dialog. Situationstecken. ”Öhhhh!” ”Jävla gubbe!” Lätt, tillgängligt” (intervju med Marit 2010-10-11). Marit gör kopplingar till dagens språksamhälle: ”Om vi tittar oss omkring, all media, finns det något djup i språket? Vad är det de tittar på? Idol? Yeeeehh! Nä, tyvärr så signalerar inte samhället att ett språk med lite djup är något att ha. Ett rikt språk är alltid bra. Men det signalerar inte samhället. All reklam, det ska vara så enkelt att förstå som möjligt, så det går att sälja” (intervju med Marit 2010-10-11). Trots det är Marit inte negativt inställd till Sandor slash Ida, tvärtom:
Marit: Jag skulle kunna tänka mig att läsa den här. Hon skriver med en lätthet. Man rinner igenom.
Längtar tillbaka till texten. Det är luft i texten. Inget svårt språk, men det finns en mening bakom. Hon har tänkt ut vad hon vill berätta. Hon är en socialrealist som vill någonting med sin berättelse.
Int: Hur värderar du Sandor slash Ida språkligt?
Marit: Jag tror kanske inte att den här boken har någon höjande effekt på mitt språkbruk. Den är
inspirerande, men den utvecklar inte mitt språkbruk. (int. med Marit s. 3)
Int: Men du tilltalas ändå av Sandor slash Ida?
Marit: Ja, men det är ju för att den är lättillgänglig. Men du får ju inget djup i språket. Som jag sa
innan, så har den ju ingen förhöjande effekt på mitt språkbruk, utan det är budskapet det handlar om i den boken.
När Marit talar om språket i Sandor slash Ida skiner hennes egna åsikter om ett ”rikt språk” igenom. Hon går ganska hårt åt hur språket ser ut idag i Sverige. Hon värderar språket i den lågt. Hon tycker dock att innehållet i Sandor slash Ida kompenserar språket. De ord Marit använder för att beskriva språket i Sandor slash Ida skulle kunna platsa under gruppen läsupplevelse likaväl.
Alla elevinformanter tilltalas av att språket i Sandor slash Ida är som de säger
”ungdomligt”, ”modernt”, ”lätt att förstå”. Jonna beskriver språket som nära det talspråk femtonåringar använder 2010. Veronika förklarar: ”Man blir mer intresserad, det är roligare att läsa, det hade inte varit kul om den hade varit skriven mer stelt, med mer vuxna ord eller vad man ska säga” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01). Ungdomar kan känna igen sig.” säger Catrin. (intervju med Catrin 2010-10-13) Det verkar som om ett språk som ligger nära eleverna (eller läsarna) själva underlättar för att ta innehållet till sig. Erik, som inte gjort en hemlighet av att han hatar att läsa tycker att
Sandor slash Ida är den bästa boken för att ”det är så här man pratar. Normalt” (intervju
med Erik 2010-10-07). Alla elevinformanter säger också att de känner igen sig i de svordomar och det språk som karaktärerna använder (ibland på ett kränkande sätt) i
Sandor slash Ida. Elevinformanterna beskriver en del ord i Glastunneln som moderna, t
ex ”snacka”, ”pryl” och ”skit.” De tolkar ordvalet som att bokens berättarjag är en ung människa. Marit, som även hon beskriver språket som modernt tror att Gripe har använt ett modernt språk präglat av slangord för att försöka fånga läsarna.
Samira och Lina fann en del ”gamla ord” i Eldens hemlighet. Lina tar som exempel upp ”mor” och ”far.” De tyckte också språket i Om jag kunde drömma var gammeldags. De tar upp exemplen ”den milda brisen” och ”gestalt.” (intervju med Lina 2010-10-07 och intevju med Samira 2010-09-26) Det framgår också att de inte vet vad dessa ord betyder. Det verkar alltså finnas en koppling mellan ord som de inte förstår och att de beskriver dem som gamla.
Lätt och svårt
Lina beskriver språket i Glastunneln som ”lite lättare än Eldens hemlighet” (intervju med Lina 2010-10-07). Jag blev lite förvånad av Linas svar, då jag själv finner språket i Glastunneln som lättare än i Eldens hemlighet. Svaret tror jag går att finna i just de moderna ord som används i Glastunneln. Lina säger att ”det (språket) var vanligt, som man pratar” (intervju med Lina 2010-10-07) De texter eleverna beskriver som
”moderna” beskriver de också som ”lätta” och detsamma gäller för ”gammeldags” och ”svåra.” Det verkar alltså som man kan sätta likhetstecken emellan ”lätt” och ”modernt” och ”svårt” och ”gammeldags.”
Även lärarna beskriver språket i Sandor slash Ida som lätt och Marit använder ordet ”tillgängligt” (intervju med Marit 2010-10-11). Ingen av eleverna säger något om att språket i Eldens hemlighet skulle vara lätt eller enkelt. Det gör däremot lärarna. Catrin säger om Eldens hemlighet: ”Enkelt. Inte så svårt. Inga långa meningar. Det är skrivet på ett fint sätt, även om det är enkelt” (intervju med Catrin 2010-10-13). Catrin sätter ”fint” emot ”enkelt.” Hon har synpunkter på Mankells stilistiska val: ”meningarna skulle kunna utvecklas lite” (intervju med Catrin 2010-10-13). Att meningarna är korta är ett lingvistiskt påstående. Ett enkelt språk är ett språk med korta meningar säger Catrin. Rent lästekniskt kan detta vara ett rimligt påstående.
Men de korta meningarna till trots hade eleverna lättare att förstå Sandor slash Ida som har längre meningar och en mer komplicerad meningsbyggnad.
Marit beskriver språket som ”lätt att leva sig in i.” Marit beskriver, som jag tidigare nämnt, språket som ”adjektivrikt” och använder även ordet ”målande” (intervju med Marit 2010-10-11).
5.3 När elever och lärare talar om läsupplevelse
De ord och uttalanden jag placerat i gruppen språk skulle även kunna plats i gruppen
läsupplevelse förutom ett fåtal undantag. Undantaget utgörs framförallt när Erik och
Marit använder den grammatiska termen ”adjektiv”. I övriga fall spelar informanternas läsupplevelse, deras subjektiva bedömning av språket in och är avgörande för de ord de använder. Låt oss se på några exempel.
Marit beskriver språket i Eldens hemlighet som ”målande” och ”lätt att leva sig in i” (intervju med Marit 2010-10-11) Marit som läst Eldens hemlighet tidigare och tilltalas starkt av den får en positiva läsupplevelse. Hon är därför subjektiv när hon talar om den. En tolvåring skulle kanske inte alls tycka att det var ”lätt att leva sig in i.”
”Adjektivrikt” är en mer objektiv bedömning. Den andra läraren - Catrin - tycker till exempel att språket i Sandor slash Ida är ”mer målande” än språket i Eldens hemlighet (intervju med Catrin 2010-10-13).
Erik tycker att innehållet i Eldens hemlighet är ointressant och att även språket bidrar till detta:”Ja, som det här ”varje dag som är en planta som ni ska vårda och vattna…bla,bla,bla. Det är inte som en ungdom direkt fattar, jaha ok” (intervju med Erik 2010-10-07).
Marit beskriver språket i Om jag kunde drömma som ”billigt” och ”likt de Nick Carter-böcker jag läste som ung” (intervju med Marit 2010-10-11) Marits personliga åsikt, hennes läsupplevelse, är att texten tillhör ”skräplitteraturen”, ändå gör hon ju ett uttalande om språket. I den kontext Marit och jag befann oss, två svensklärare emellan, är det självklart vad som menas med ”billigt.” ”Billigt” användes som ett ”tillfälligt” metaspråkligt begrepp.” Catrin var inte lika dömande, hon beskriver språket som ”bra” och ”fint.”
I och med att informanterna gärna beskriver språket utifrån sin läsupplevelse kan vi skapa en ny grupp sprungen ur grupperna läsupplevelse och språk:
5.6 Lärare och elever och värderar
Oavsett om informanterna talar om språk, litteratur eller läsupplevelse (eller om något annat) så lägger de många värderingar i sina uttalanden. Slående är att det framförallt är lärarna är snäppet mer värderande än eleverna. Marit tycker att språket i Om jag kunde
drömma är ”billigt” och ”to much” (intervju med Marit 2010-10-11) Catrin tycker att
Mankell borde utveckla sin meningsbyggnad. Hon tycker att Ett öga rött har ”ett dåligt språk” (intervju med Catrin 2010-10-13) Eleverna ställer sig mer öppna till texterna. Ingen av dem (förutom Erik, som jag snart återkommer till) gör rena negativa
uttalanden om texterna. När de ställer sig frågande är det för att de upplever språket som svårt eller när de inte förstår texten.
6. Diskussion
6.1 Använder eleverna ett metaspråk?
Alla elevinformanter visar, i mindre eller större utsträckning, att de har en metaspråklig förmåga. De kan tala om språk. Däremot använder de inte grammatiska termer,
textanalytiska termer eller begrepp eller språkvetenskapliga verktyg. Jonna, Veronika och Lina får illustrera vad jag menar med metaspråklig förmåga:
Jag tror att de (lärarna) hade tyckt om att det får en att tänka till lite. Att det är sådär poetiskt och man måste läsa det på ett visst sätt.
Som det här med plantan, att varje dag är en planta som man ska vårda och vattna. Man vet ju inte direkt vad hon menar när hon säger det, utan man måste tänka till lite.
(intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01)
Det är här tydligt att Veronika har en metaspråklig förmåga, trots att hon inte använder ordet ”metafor.” Det hon beskriver är delvis det som begreppet ”metafor” står för. Istället för ordet metafor använder hon ”man vet inte vad hon menar, utan man måste tänka till lite.” Jag frågade henne vad hon tror författaren menar: ”Jag tror hon menar att man ska vara rädd om varje dag man har, att man ska göra sitt bästa av det” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01) Låt oss se på följande citat: ”Genom att se in i elden kan man locka fram minnen som man kanske tror att man för alltid hade glömt” (Mankell 1995). Jonna säger så här om citatet: ”Den (texten. förf. anm) är skriven på ett vuxet sätt, som det med elden, det är ingenting vi kan föreställa oss” (intervju med Jonna och Veronika 2010-10-01) Jonna instämmer när jag frågor om det är ett svårare, mer avancerat språk. Lina tar upp citatet som ett exempel på att hon inte förstod allt i texten: ”Man ska titta in i elden och se minnen. Det kanske man kan?” (intervju med Lina 2010-10-07) Lina tolkar citatet bokstavligt och inte bildligt. Lina visar inte på samma metaspråkliga förmåga som Jonna och Veronika. Vad detta kan bero på kommer jag återkomma till.
Undersökningen visar att varken eleverna eller lärarna har någon större erfarenhet av att tala om skönlitterär text och om språk i skönlitteratur i skolan. Den metaspråkliga förmågan varierar hos alla informanterna, lärare som elever. Under intervjuerna uppstod det bitvis tillfälligt metaspråk emellan mig och informanten. När detta fungerade, när jag och informanten lade samma betydelse i metaspråket var det framgångsrikt. Det hände dock att denna kommunikation inte fungerade. Så skedde särskilt i intervjuerna med Lina och Samira. Det är ingen tillfällighet att resultatet från dessa intervjuer blev det tunnaste. Det som brast var att vi inte lade samma betydelse i det metaspråk som användes för att beskriva något i texten. Det uppstod då förvirring, en förvirring som verkar ha lett till svar som ”vet inte”, ”nej”, ”tror inte det” från informanterna. Det som saknades var ett gemensamt metaspråk.
6.2 Läraren frågar och eleven svarar – hur synen på språk i skönlitteratur
reproduceras i skolan
De värderande ord eleverna använder visar på att de är mycket medvetna om vad deras lärare tycker är en lämplig, bra bok med ett bra litterärt språk. De är också medvetna om vad som är ”rätt” och ”fel” i skolan. Teleman (1991) inte bara beskriver utan också varnar för när skolan ”frigör sig och blir en egen kultur” på det sätt som eleverna visar att de är resultat av. Teleman beskriver detta som en kultur där eleverna bland annat blir bra på att besvara lärarens frågor. (1991:46) Erik tar mig på bar gärning göra det:
Int: Tycker du inte beskrivningarna är lite…fåniga? Erik: Nä.
Int: Men det här stycket: ”Han låg i gräset…..Tycker du inte det är lite fånigt?
Erik: Det verkar som om du vill att jag ska säga det? Nä, men de förklarar ju, hur spelar ingen roll.
(intervju med Erik 2010-10-07)
Samtliga elever lyfter fram Eldens hemlighet som den text de tror deras lärare skulle uppskatta mest. De motiverar det med att det är ”ett mer avancerat språk”, ”att det är svårare att skriva så” med mera.
I vilket fall verkar eleverna experter på att anpassa sig till lärarens önskemål och åsikter. Elevernas känsla för vad som är ”fin” respektive ”ful” litteratur säger att det finns en uppfattning om detta i skolan. De visar också på att förhållandet mellan elev och lärare, där läraren sitter på det rätta svaret, påverkar hur eleverna läser texten. Därför tror de att Eldens hemlighet är den ”rätta” texten. Vi kan alltså se hur den diskursiva praktiken i det yttersta fältet i Faircloughs modell påverkar hur texten läses och vilka ord som läsaren använder för att beskriva texten. På samma sätt kan vi förstå varför eleverna beskriver vissa texter som ”poetiska” och ”fina” och tycks sätta
likhetstecken mellan dessa adjektiv. Om vi förutsätter att den poesi som läses i en skolkontext (det vill säga fält två) är av det klassiska slaget som kännetecknas av många adjektiv, metaforer och liknelser, Catrin och Marit bekräftar detta genom sina val av texter de beskriver som ”finns” till språket, är det inte konstigt att eleverna beskriver texter de finner ha dessa drag som ”poetiska” och ”fina.” En text som beskrivs som ”fin” och ”poetisk” har alltså många adjektiv, liknelser och metaforer. Dock har de inte
något ”fult” språk, eftersom ingen av informanterna har beskrivit Sandor slash Ida med dessa ord.
Ingen av informanterna använder heller ordet ”bra” om språket i Sandor slash Ida. Lärarna använder hellre ord som ”lättillgängligt” eller att ”ungdomar kan känna igen sig.” Sandor slash Ida innehåller alldeles för många ”fula” ord för att klassas som ”bra.” Lärarna intar snarare en försvarsposition, när de lyfter Kadefors bakomliggande tanke och att de fula orden används på ett lämpligt sätt. Bourdieu (1970:160) skriver att undervisningsspråket (i Frankrike förf. anm) är ”en tidlös blandning av tidigare faser i språkets historia. Som sådant är det inte naturligt för någon.” Detta kanske inte stämmer lika väl för Sverige, min undersökning visar dock att ett språk av ”äldre typ” värderas något högre i skolan. Det är tydligt att skolan reproducerar några slags mönster av vad som är bra respektive dåligt språk i skönlitteratur.
6.4 Erik – den läsvägrande killen
Erik hatar att läsa böcker och det gör han ingen hemlighet av. Hans uttalanden ”tråkig”, ”en massa onödigt runt om”, ”drygt”, ”händer ingenting” gäller både språket,
litteraturen och läsupplevelsen. Dock visar han kanske mer än de andra eleverna att han kan tala om språk och dessutom med metaspråkliga begrepp. Han är den enda som nämner hur texterna skiljer sig åt i fråga om adjektivmängd. Hans ointresserade inställning bidrar möjligen till det:
Int: Om du skulle beskriv språket som fint eller fult? Bra eller dåligt? Erik: Fint, antar jag.
Int: Hur menar du?
Erik: Det är mycket förklaringar. Adjektiv. Vackraste. Starkaste. Bla, bla, bla.
(intervju med Erik 2010-10-07)
Veronikas beskrivning av språket som att ”det gör att man verkligen känner” är visserligen av mer djupgående karaktär, men är mycket mer subjektiv än Eriks korta uttalanden.
Att pojkar läser skönlitteratur i mindre utsträckning än flickor är ett känt fenomen. Med den (socialt konstruerade) mansroll som pojkar förväntas leva upp till är det inte
