Fakulteten för lärande och samhälle Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoängHan och hon och hon
och han och samhället
He and she and she and he and the society
Ronnie Kronblad
Lärarutbildning 300 hp
Samhällsvetenskap och lärande 2011-11-07
Examinator: Nils Andersson Handledare: Jan Anders Andersson
Sammanfattning
I uppsatsen vill jag undersöka samhällskunskapsboken för gymnasiet Kompass till samhällskunskap ur ett genusperspektiv. Genom att utföra en diskursanalys hoppas jag finna de diskurser kring kön och genus som finns i boken. Teorin bygger främst på Hirdmans två principer; dikotomin och mannen som norm och överordnad. Samt hur detta är grunden för genusordningen.
Resultatet påvisar flera olika diskurser kring kön och jämställdhet. Materialet har rikligt med exempel från människor som avviker från normen vit man men saknar kopplingar till strukturella förklaringar kring genus och fokuserar på det privata. Dikotomi, mellan mannen och kvinnan, och normer kring maskulinitet, femininitet och heterosexualitet reproduceras.
Förord
Tackar gör jag till hela min familj och alla de personer som socialt räknas in i gemenskapen, både barn och vuxna. Speciellt tack till Emma.
Innehållsförteckning
Inledning ... 10
Bakgrund ... 11
Läroboken ... 11
Tidigare forskning ... 12
Syfte och frågeställning ... 14
Teori ... 15
Grundmodellen ... 15
Begreppsdefinitioner ... 16
Att göra genus ... 16
Det biologiska kontra det sociala ... 17
Könsroller ... 18
Den reproduktiva arenan ... 19
Dikotomin ... 20
Genusordningen ... 21
Det personliga är politiskt ... 22
Tyckandet ... 22
Genus i större skala ... 23
Några specifika områden i samhället ... 24
Demokrati ... 24
Våld ... 24
Sexualiteten ... 25
Jämställdheten och välfärden ... 25
Exempel ur genusordningens försvar ... 25
Objektifiering ... 26 Jämställdhetsbegreppet ... 26 Biologiskt sämre ... 26 De fem härskarteknikerna ... 26 Metod ... 28 Diskursteori ... 28 CDA ... 29 Diskursmetod ... 29
Transivitet ... 30 Modalitet ... 30 Sammanhang ... 30 Analysverktyg ... 31 Steg ett ... 31 Steg två ... 31 Steg tre ... 32 Begränsningar ... 32
Jag är en del av analysen ... 32
Val av material ... 33
Presentation av materialet ... 34
Resultat och analys ... 35
Strukturen och det privata ... 35
Eleven saknar verktyg ... 36
Genus knyts till kvinnan ... 37
Privat vs offentlig ... 38
Könsroller och genus ... 39
Män är män är förövare, kvinnor är kvinnor är offer ... 40
Förklaringar till brott ... 41
Mannen som norm och dikotomin ... 42
Reklam och normer ... 43
Enskilda ord (Som döljer en underliggande diskurs) ... 44
Hon och han och han och hon ... 45
Fler exempel kring dikotomin ... 46
Bokens begränsningar av genus ... 47
Lagen men inte längre ... 47
Jämställdhetens diskurs ... 48
Enskilda exempel på konsekvenser ... 50
HBTQ som perspektiv eller ett nödvändigt tillägg ... 50
Feminismen - normal eller avvikande? ... 53
Viktiga summeringar av analysen ... 55
Slutdiskussion ... 56
Begreppet kön och genus ... 57
Förbättringar och fortsatt forskning ... 60 Referenser ... 61 Internetlänkar: ... 62
Inledning
Hur ska vi egentligen se på skolböcker? Är de en källa till objektiv kunskap eller för de med sig diskurser som påverkas av samhällets normer?
Att jag valt att se texten diskursivt bygger på att jag tror på ordets makt och mening. Att man kan finna diskurser i skolbokstexter som för fram ett synsätt att se på samhället är ofrånkomligt, speciellt i en bok om just samhället. Men ur ett vardagligt perspektiv tycks detta inte vara lika självklart. I skolans värld får eleven lära sig att vara källkritiska inför framförallt texter tagna från nätet. Men att skolböcker skulle behöva samma kritiska blick hörs inte lika ofta. Detta gör att de diskurser som finns i skolböckerna kan påverka eleven utan att någon reflekterar över detta.
Jag vill, med detta sagt, försöka finna diskurser kring kön och genus i ett urval av läroboken för gymnasiet Kompass till samhällskunskap A.
Bakgrund
Genus är en del av allt vi gör och vem vi är. Det inbegriper hela samhället från individen, genom familjen till staten och internationella företag.
Att analysera en samhällsbok för gymnasiet kändes högst relevant för mig som snart examinerad lärare för skolans senare år. Det gör att jag grundligt får reflektera över dess innehåll och försöka förstå vilka diskurser texten förmedlar till läsaren. Det gör också att jag kan komplettera med annat material, problematisera det befintliga eller helt enkel inte använda mig av boken över huvud taget.
Läroboken
Även om läroboken har en mindre betydande funktion som styrande av undervisningen än den historiskt haft, speciellt i samhällskunskap (Skolverket, 2003), så är den en ingång och källa till idéer för läraren. Mycket av undervisningen, visar samma rapport, byggs upp genom lärarens eget intresse. Oavsett om läroboken eller lärarens eget intresse styr är det av största vikt att grundläggande kunskap om samhället finns med. Jag anser att en maktobalans mellan två halvor av befolkningen är av största vikt för denna grundläggande förståelse. Om vi ser till skolverkets Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskolan 201 är denna tolkning inget självklart. Under rubriken 4.7 Samhällsskunskap så finner vi inte ordet genus. Däremot framgår att:
I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla kunskaper om frågor som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna inklusive barns och ungdomars rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter. [Eleven skall ha en] Förmåga att analysera samhällsfrågor och identifiera orsaker och konsekvenser med hjälp av samhällsvetenskapliga begrepp, teorier, modeller och metoder.
Läropanen lägger också tonvikt på demokrati och politiska system, mänskliga rättigheterna, folkrätten i beväpnade konflikter, arbetsmarknad, gruppers och
individers identitet samt privatekonomi. I min tolkning ingår genus för att få en rättvis förståelse av demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Den maktobalans som finns mellan män och kvinnor måste också ses som grundläggande i alla ovanstående delar som läroplanen lägger sin tonvikt på, då alla inbegriper makt, och alla delar genomsyras av denna obalans.
Tidigare forskning
Jag har använt mig av två tidigare forskningsarbeten för att försöka få en förförståelse kring normer och genus i skolan. Från handmassage till hinderbanor – Om diskursen kring kön och sexualitet kring arbetet med ungdomar och värderingar (Borglund och Åkesson:2008) påvisar konstruktion av kön och genus i ett urval av värderingsövningar i skolan. I en klass för sig (Ambjörnsson:2004) visar hur skolan fungerar som normbildare.
Tre olika metodunderlag för värderingsövningar har analyserats i Borglund och Åkessons C-uppsats och där man använts sig av en genusteori som grund, bland annat Connell och Skeggs. I materialet kan man finna dikotomiseringen, isärhållandet av man och kvinna, som en central del:
Dikotomiseringen, eller motsatsskapandet går bland annat till så att egenskaper som lugn, känslosam, orolig och ansvarfull knyts till subjektspositionen tjej. (Borglund och Åkesson:2008:42)
Killarna beskrivs som styrda av sina inre kroppsliga impulser, där sexualitet och lust blir en stor och naturlig del av deras person. Tjejers kroppar styrs av yttre omständigheter och är en källa till problem och oro. Dels på grund av yttre faktorer som samhälleliga ideal, men också på grund av att kroppen i sig är problematisk. (Borglund och Åkesson:2008:43)
Olika egenskaper knyts på så sätt till maskuliniteten respektive femininiteten samt till man och kvinna.
Ambjörnssons I en klass för sig (2004) påvisar hur skolan som institution generellt sett fungerar som normbildare och upprätthåller genusordningen. Ambjörnsson (2004:57) beskriver hur normer skapas och upprätthålls genom utpekandet av avvikelser. Hon beskriver också hur en grupp tjejer svarar hur de förhåller sig till genusordningen och dess normkrav.
Att man trots allt agerade efter vissa mallar förklarades ofta som en eftergift till andra människors krav och förväntningar på en tjej. Och på de risker man ansåg sig ta om man lät bli. (Ambjörnsson:2004:66)
På detta sätt visar Ambjörnsson hur ungdomarna har en förmåga att reflektera över skapandet av genus, vilket avvisar tanken på passivitet över sitt eget skapande av genus. Samtidigt kan eleverna omöjligen undvika från att förhålla sig till genusordningen – antingen får de följa eller bryta mot den. Vidare påvisar Ambjörnsson (Ambjörnsson:2004:106) dikotomin mellan könen där tjejerna förväntades bete sig utefter vissa känslor och beteenden, och framförallt hur de förväntas vara homosociala och heterosexuella. Den teori som Ambjörnsson använder sig av för att beskriva detta är Gayle Rubin (1975) med The Traffic in Woman (Ambjörnsson:2004:105). Två centrala principer lyfts fram för reproduktionen av genusordningen; Isärhållandet av man och kvinna samt mannen som överordnad. Som vi kan se nedan är detta också principerna för Hirdman och som kommer att ligga till grund för denna uppsats.
Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur Kompass till samhällskunskap A förhåller sig till genus. Genom att söka efter diskurser kring kön och genus, tror jag mig kunna finna vilken bild boken förmedlar till eleven.
Syftet är inte att diskutera texten utefter lärobokens uppdrag eller hur den förhåller sig till läroplanen. Min utgångspunkt är att eleverna får denna i sin hand och tillsammans med läraren arbetar med texten. Det relevanta är att de använder boken, inte varför. Min tyngdpunkt ligger istället på vad boken förmedlar ur ett genusperspektiv, vilket i sin tur påverkar eleven, oberoende av orsaken till varför de läser boken.
En relativt bred frågeställning har utkristalliserats för att ta reda på det jag söker. Bredden skall ses utifrån att genus är ett tvärvetenskapligt ämne som innefattar allt vi gör i samhället. Nedan, i metod, förklaras hur min frågeställning smalnar av.
Frågeställningen lyder kort och gott:
Hur skildras boken Kompass till samhällskunskap A ur ett genusperspektiv? Vilka diskurser går att urskilja kring konstruktionenav genus och
Teori
Grundmodellen
Jag har valt att bygga upp mitt urval av teori i två steg. Steg ett är Hirdmans modell för genusordningen. Denna utgör grunden för analysen och bygger på två principer eller logiker; dikotomi samt mannen som norm och maktbärare (Hirdman:1988). Den är i grunden lättöverskådlig och logisk i sin enkelhet. Elvin-Nowak och Thomsson som tolkar Hirdman menar att vi skapar, och håller isär, de två könen man och kvinna vilka får respektive egenskap manlighet och kvinnlighet. Mannen som utgör normen i samhället tjänar på denna dikotomisering då mannen innehar makten. Maskulinitet (och mannen) förknippas med makt och styrka. Kvinnan (och femininiteten) representerar den underordnade och svaga. Alla de relationer och föreställningar som sker mellan människor utgör grunden för genusordningen, den struktur, som alla får förhålla sig till. (Elvin-Nowak och Thomsson:2003)
Steg två handlar om att fördjupa denna modell, förklara och problematisera vilket görs med hänvisningar till Connell, Elvin-Nowak/Thomsson, samt senare arbeten av Hirdman själv. Jag väljer nedan att gå igenom en rad begrepp varefter jag utgår ifrån det jag anser är grundförutsättningen för genus; nämligen att mönster i könsordningen mellan män och kvinnor inte är deterministisk utifrån biologin. Istället ges en förståelse kring hur genus kan ses utifrån sociala relationer med kroppen som arena (Connel:2003:21), inte sociala relationer som utgår ifrån och förstärker kroppens biologiska bas.
Därefter går jag igenom och förtydligar dikotomiseringen mellan man och kvinna och utgår mestadels från Connell. Med denna som grund ges en teoretisk inblick i genusordningen. Maktbegreppet är centralt för att förstå den övergripande ordningen män och kvinnor i genusordningen. Men också att se hur genus inte bara kan ses utifrån individen, utan också utifrån hela samhället och dess aktörer. Jag avslutar därför med teori av samhället i stort i ett genusteoretiskt samman-hang.
Begreppsdefinitioner
FemininitetFemininitet definieras efter de förmågor vi, och strukturer, kopplar till begreppet – exempelvis känslig, moderlig, sexig. Detta ska inte likställas med begreppet Kvinna.
Kön
Den diforma (och biologiska) uppdelningen mellan de som har inåtbuktade respektive utåtbuktade kön.
Genus
Det socialt konstruerade könet, både våra kroppar och våra identiteter.
Maskulinitet
Maskulinitet definieras efter de förmågor vi, och strukturer, kopplar till begreppet – exempelvis stark, rationell, våldsam. Detta ska inte likställas med begreppet Man.
Dessa definitioner är hämtade från Connell (Connell:2003) och är en utgångspunkt i hur uppsatsen ser på kön och genus.
Att göra genus
Genusskillnader är inte någonting som bara existerar, det är någonting som händer och måste fås att hända; men också något som kan tas bort, ändras eller tonas ner. (Connell:2003:26)
Kön [Författarna likställer medvetet orden kön och genus] är något vi gör genom att ingå i olika slags förhandlingar hela livet igenom. I alla relationer och möten med andra människor, på våra arbetsplatser, i skolor och
privatliv, slipas våra bekönade liv (Elvin-Nowak och Thomsson:2003:17)
Genus handlar alltså om att vi ständigt skapar oss själva. Connell menar att ingen människa enbart är maskulin eller enbart feminin. Istället rör vi oss mellan dessa motsatser och kan ha maskulina och feminina drag som till ytan står i konflikt med varandra. (Connell:2003)
Det biologiska kontra det sociala
Connell (Connell:2008:84) visar på tre ansatser till hur genus förklaras – arv, miljö och det sunda förnuftet (en blandning mellan de båda) – förkastar arvet och problematiserar miljön.
Maskinen (Connell:2003:46) står som symbol för arvet där förespråkarna hävdar att biologin styr uppdelningen mellan maskulinitet och femininitet, utefter våra kön man och kvinna. Likt en maskin är våra förutsättningar bestämda från början och inte socialt påverkbara. Connell motbevisar detta genom att man inte kunnat påvisa psykologiska skillnader mellan könen och där de finns är de minimala (Connell: 2008:52). Connell menar också att skillnaderna inom gruppen män respektive kvinnor är större än mellan grupperna. Som ett tydligt exempel på hur man biologiserar det sociala nämner Connell (Connell:2003:48) föreställningar och missuppfattningar kring testosteron. En uppfattning är att testosteronet ger en aggressionsfördel utifrån biologin. Connell menar dock att det snarare är testosteronet som ökar beroende på det sociala övertaget, inte tvärtom. Likaså finns en föreställning att testosteronet endast finns i manskroppar, vilket är felaktigt enligt Connell. Dessutom, påpekar han, har män över femtio år, många gånger har mer östrogen än kvinnor. Connell (Connell:2003:16) ser också rörelser (konservativa partier, religiösa samfund) och lagar (exempelvis antihomosexlagar) som ett tecken på att gränserna mellan manligt och kvinnligt inte är stabila. Om det hade varit naturligt att hålla sig inom ramen för maskulinitet respektive femininitet och de normer som hör därtill hade det inte funnits något behov för att försvara dessa.
Kroppen som målarduk står som symbol för påverkan genom miljön och innebär att kroppen är en neutral yta där det sociala, miljön, lämnar sitt avtryck (Connell:2008:83). Mot detta hävdar Connell att
...den yta mot vilket kulturella inskriptioner görs är inte utan form...Kroppar åldras, blir sjuka, njuter, får genusprägel och ger liv. (Connell:2008:91)
Kroppen kan alltså inte helt uteslutas för att förklara uppkomsten av genus. Däremot anser Connell inte att kroppen skulle vara utgångspunkten för hur genus formas.
Könsroller
Som motreaktion till maskinen och målarduken uppkom de två sfärerna som förklaringsmodell (Connell:2003:50) där det finns en klar uppdelning mellan det biologiska och det sociala könet. Man hänvisar ofta till det sunda förnuftet eftersom det bygger på en kompromiss mellan de båda synsätten (Connell:2008:84). Här ligger grunden för det vi kallar könsroller, eftersom uppdelningen mellan biologiskt och socialt möjliggör både kön och roll. Teorin kring könsroller, visar Connell (Connell:2003:104) utgår ifrån att vi socialiseras in i samhällets normer genom familj, kompisar och medier. Detta sker genom positiva och negativa sanktioner för hur vi ska och bör bete oss som pojkar respektive flickor. Connell menar att modellen har sådana brister att den bör avskaffas även om han påpekar att socialisationsmodellen hade rätt i att familj, skola och medier har stor betydelse i barnens liv (Connell:2003:107).
I könsrollsteorin är handling (spelandet av rollen) kopplad till en struktur som definieras genom biologiska skillnader, uppdelningen mellan manligt och kvinnligt – inte till en struktur som definieras genom sociala relationer. (Connell:2008:59)
Könsroller utgår på så sätt ifrån två genus - man och kvinna. Teorin tar inte hänsyn till multipla genus, det mångfald av genus, som finns i spännvidden mellan kategorierna maskulinitet och femininitet samt inom och mellan klass och etnicitet. Den utgår också ifrån skillnader mellan man och kvinna – att vi skaffar oss regelbundenheter i personligheten som leder till regelbundenhet i beteendet. Connell (Connell:2003:105) menar att några sådana skillnader i karaktärsdrag mellan män och kvinnor inte kunnat bevisas. Vidare förklarar Connell att könsrollsmodellen innebär att barn är passiva mottagare av genus från olika genusregimer och vuxenvärlden. Connell påpekar att barn istället är aktiva i sitt skapande av genus där lek, njutning och gränsöverskridande genus är viktiga komponenter, även om skapandet också kan orsaka lidande och känsla av tvång. Det finns heller ingen automatisk funktion som för över normer till barnet, även om de måste förhålla sig till genusordningen (Connell:2003:108).
Hirdman utvecklar problemet med begreppet könsroller.
Roller som löst påhängda identiteter vilar på en (ofta osynlig) biologisk deterministisk grund.(Hirdman:2001)
Hirdman definierar två brister. Dels att ordet kön syftar till att det sociala skulle bygga vidare på det biologiska könet samt att roller ses som något man kan klä av och på. Hirdman (Hirdman:2001:13) menar att hon inte ens kan använda ordet kön (istället för genus) eftersom det ofrånkomligt sätter likamedtecken till det biologiska könet.
Den reproduktiva arenan
För att förstå genus menar Connell att vi måste släppa skillnaderna, eftersom man oundvikligen annars bygger på en biologisk bas. Istället ska genus ses som relationer inom vilka individer och grupper agerar (Connell:2003:20).
Enligt Connell (Connell:2003:45) är människans kroppar biologiskt diforma, uppdelade i man och kvinna. Våra kön har in- eller utbuktnader och kan producera antingen ägg eller sperma. Även kromosomerna skiljer sig, men inte konsekvent då en, inte obetydlig del av människorna, avviker från denna genetik. Vissa genomsnittliga fysiska kännetecken kan skiljas mellan man och kvinna i exempelvis längd, men variationerna inom gruppen kvinnor respektive män är större än mellan dem. Dessutom skiljer sig kroppar åt individuellt genom att de åldras. Connell (Connell:2003:69) menar därför att vi inte kan förstå genus genom att tänka kroppen som en biologisk bas som i sin tur får sociala följder.
Genus är en struktur av sociala relationer koncentrerade till den reproduktiva arenan, och en samling praktiker (styrda av denna struktur) som drar in reproduktiva skillnader mellan kroppar i de sociala processerna. (Connell:2003:21)
Kroppen spelar alltså en funktion i skapandet av vårt genus, men inte som något biologiskt förutbestämt. Istället påverkar vår genusidentitet och kroppen av det sociala som i sin tur påverkar kroppen. Det är denna process som Connell menar sker på den reproduktiva arenan. För att följa Connells tankegång visar han ett antal exempel som motsätter kroppen som biologisk bas.
• Kroppen formas
Kroppar formas också, enligt Connell (Connell:2003:71), av sociala praktiker som inte heller utgår från någon biologisk bas. Exempel på detta är arbetsskador, anorexi, livslängd och fysik baserad på idrottslig träning. Den nya kroppens form påverkar i sin tur social praktik likt ett kretslopp.
• Sociala praktiker överdriver
Sociala praktiker kan ibland överdriva, exempelvis mammakläder och mytologiska så som i vissa datorspel (Connell:2003:21) Därför kan de inte enbart ses som en avspegling av biologiska skillnader.
• Genusbundna praktiker
Genusbundna praktiker är vanligt förekommande, men utan en logisk koppling till den biologiska kroppen (Connell:2003:69). Exempelvis nämner Connell hur arbete ofta delas upp mellan man och kvinna utan att det ligger något rationellt i detta beteende. På så vis menar Connell (Connell:2003:21) förnekas den biologiska kroppens förmåga.
• Multipla genus
Få människor har enbart maskulina eller feminina drag istället rör de sig gränsöverskridande, multipla genus, som förändras över tid. (Connell:2003)
• Social praktik som skadar kroppen
Anorexi, visar Connell (Connell:2003:107) är ett exempel på hur genuspraktik skapar kroppen. Det skulle vara motsägelsefullt om denna självskada var biologiskt förankrad. Connell (Connell:2008:72) visar fler exempel på det motsägelsefulla. Hegemoni (se nedan) innebär inte fullständig kontroll. Det finns inget automatiskt övertag vilket gör att den också kan ifrågasättas och till och med lösa upp sig själv. Som exempel tar Connell det maskulina våldet inom amerikansk fotboll stött av den idrottsliga institutionen, som var ett led i den hegemoniska maskuliniteten, blev så grovt att det misskrediterade sporten i sig.
Utgångspunkten är härmed att biologin inte påverkar vårt genus. Idén om skillnaderna mellan man och kvinna som något naturligt, biologiskt, är däremot vida utbredd (Connell:2003:46) och ett led i upprätthållandet genus-ordningen.
Dikotomin
Som vi sett ovan är dikotomin mellan könen, man och kvinna, inte skapt utifrån naturen och måste förstås utifrån sociala processer. Elvin-Nowak och Thomsson (Elvin-Nowak, Thomsson:2003:46) menar att isärhållandet av de två könen man och kvinna är ett sätt att upprätthålla maktförhållanden. Connell beskriver detta (Connell:2008:52) som att det finns skillnader mellan könen vad gäller olika
sociala situationer men att vi är kulturellt betingade att överdriva dem. Connell nämner som exempel på detta hur medier ofta dikotomiserar män och kvinnor och tar exempel ur en populärpsykologisk artikel och skillnader i mäns och kvinnors språk. Språket är istället situationellt och skapas genom maktrelationer (Connell:2003:71). Både populärvetenskap och forskning, menar Connell (Connell:2003:61), utgår från dikotomiseringen och förutsätter den. Uppfatt-ningen ligger helt enkelt djupt rotad i vår västerländska kultur.
Som ytterligare bevis mot det naturbundna i dikotomin visar Connell (Connell:2003:49) på hur bilden av man och kvinna förändrats genom historien, samtidigt som man hänvisat skillnaderna till biologin. En tidig uppfattning av man och kvinna var att dessa var två versioner av samma kropp, men att kvinnan var en version sämre. Denna bild förändrades under 1800-talets borgerliga kultur. Då delades man och kvinna upp i skilda sfärer som passade deras olika naturer (Connell:2003:115). Denna syn passade väl in i samhället, arbetsfördelning och synen på maskulinitet och femininitet. På samma sätt visar Connell (Connell:2003:152) att när man tidigare använt moral och religion som referensram för att upprätthålla denna syn övergick man till vetenskapen och biologin.
Genusordningen
Istället för att socialiseras in i våra roller, som vi kan se med könsrollsteorin, så menar Connell (Connell:2003:110) att vissa framgångsrika strategier tar fastare form och utkristalliserar sig som specifika mönster för maskulinitet och femininitet. Detta mönster, eller struktur, kan förstås som genusordningen. Detta sker inte automatiskt och är i många avseenden motstridiga men vi kan ändå finna viss social standardisering för individerna. För att knyta an till vår vilja att förklara genom biologin påpekar Connell (Connell:2003:14) att våra genus-arrangemang är så pass vanliga att vi tar dem för givna som något naturligt. Även Hirdman påpekar detta; Just denna självklarhet gör också att sociala strukturen kan vara svår att upptäcka. Därför ska genus användas för att förstå det vi tidigare inte sett. (Hirdman:2001:11)
Vi kan se en genusordning där män har mer makt än kvinnor och där en viss typ av manlighet utgör hegemoniska maskuliniteten. Men olika män tjänar olika mycket på ordningen. (Connell:2003:17)
Män har alltså mer makt, men Connell påpekar också att det inte gäller alla enskilda män, en del får betala ett högt pris för den – speciellt de som avviker från den dominerande maskuliniteten – hegemonin. Som bevis på att genusordningen upprätthållande är av hög prioritet visar Connell (Connell:2003:69) på hur
genussegregation inom arbetsplatsen existerar även om det skulle ge både mindre vinst och rättvisa.
Jag gör här inte anspråk på att teoretisera varför män har mer makt än kvinnor utan konstaterar att det är så och att denna ordning ständigt reproduceras. Connell (Connell:2003:95) menar att vi inte kan utgå från enskilda händelser för att förklara genusordningen. Detta skapar endast myter och förstärker dikotomin. Istället handlar det om en pågående social process.
Det personliga är politiskt
Genusförhållanden är en källa för njutning, framgång och identitet, samtidigt som det är en källa till orättvisor och lidanden. Det innebär att genus till sin natur är något politiskt. (Connell:2003:17)
Genus är alltså inte bundet till enbart individen och det personliga, något vi också ser nedan i Genus i större skala, men det är också något som får konsekvenser då vi sorteras in i olika fack och behandlas olika utefter detta. Connell ger vardagliga exempel på hur det personliga är politiskt (Connell:2003:178). Det handlar om vem som diskar och städar i hemmen, men också om hur staten ser på och fördelar resurser till exempelvis barnafödande och cancervård. Även Hirdman påpekar (Hirdman:2001:17) att genus till sin natur är något politiskt. Men att just relationen mellan man och kvinna ses som något privat ses också genus som det privata. (Hirdman:2001:5)
Genuspolitik har nästan alltid den här intima relationen, samtidigt som den också berör större sociala sammanhang. Det är en orsak till att
genuspolitiska förändringar kan kännas hotfulla, både för många kvinnor och män. Förestående förändringar kan störa inte bara de opersonliga, kulturella eller institutionella arrangemangen. De rör också, samtidigt och
ofrånkomligen, människors bilder av sig själva, deras antaganden och personliga relationer och deras dagliga vanor.(Connell:2003:179)
Kort sagt, förändringar i genusarrangemangen hotar eftersom det påverkar vår identitet. Samtidigt ses genus som något privat, även om det berör oss i ett större socialt sammanhang.
Tyckandet
Connell (Connell:2008:31) menar att vi, både individer, medier, politiker, i vår vardag gör anspråk på att förklara och förstå genus. Ofta utgår denna kunskap ifrån det man ser och grundar sig i tron om biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi kallar denna kunskap för sunt förnuft Connell:2008:30). Just det
sunda förnuftet härrör i sig till något biologiskt, och därmed också svårkritiserat. Speciellt i relation till motsatsen det oförnuftiga.
Just tyckandet och att inte se genusordningen i sin helhet avspeglas också i hur genus begränsas till kvinnor. Connell (Connell:2003:139) hävdar att så ofta är fallet i politiska diskussioner. Connell menar att man bör vända på det och istället utgå ifrån männen. På så sätt läggs inte skulden och ansvaret för genusordningen uteslutande på kvinnan. Man kan exempelvis tala om den patriarkala utdelningen då man visar att männens genomsnittsinkomst ligger 179 % högre än kvinnornas istället för det omvända att kvinnornas inkomst är 56 % av männens.
Genus i större skala
Makt i genusordningen utgår inte enbart från individen utan gruppen och institutionens betydelse är en viktig del för att förstå. (Connell:2003:82)
Ett mönster i genusarrangemangen, exempelvis hur relationer hanteras och hur grupper sorteras efter genus, kallas för institutionens genusregim och ingår i den större strukturen genusordningen. Dessa strukturer verkar inte oberoende av människorna utan skapas i relationen mellan människor. Det finns inget automatiskt samband till att människan följer strukturen. Däremot påverkas de och förhåller sig till den. (Connell:2003:75)
Connell (Connell:2003:130) menar att kapitalismens nyckelinstitution, före- taget, är starkt genuspräglat och har historiskt dominerats av män. Connell (Connell:2003:134) visar hur maskuliniteten i företagskulturen har förändrats från att vara faderligt med ett intresse i produktion och arbetare till att bli mer utslätade, hänsynslös chefsmaskulinitet. Det maskulina ledarskapet består oavsett om det är män eller kvinnor i ledningen. Men för kvinnor blir det en dubbel börda eftersom de fortfarande har huvudansvaret för barn och hem.
Staten kan enligt Connell (Connell:2003:136) ses som patriarkatets huvud-institution. States kan bilda nya genusidentiteter – exempelvis skapandet av homosexuella och make/maka. Staten kan påverka en genusbaserad arbets-fördelning och påverka oss privat genom utbildning och bostadspolitik. Begränsningar finns dock med ett enda maktcentra, enligt Connell (Connell:2003:137), eftersom man bortser från olika nivåer av makt i samhället, exempelvis gifta män, internationella organisationer och företag. Historiskt sett har det varit enklare att attackera en patriarkal stat, varefter förändringar kunnat ske. Denna bild ser nu annorlunda ut, visar Connell (Connell:2003:142), då det
offentliga privatiseras och blir inte lika sårbart inom ramen för en demokrati.
Vi kan alltså hävda att genus, inte bara rör sig på individuellt och privat plan, utan företag, stater och världssamfund kan vara starkt genuspräglade och påverka oss i vår vardag såväl som att påverka andra genusregimer.
Några specifika områden i samhället
För att förstå några specifika företeelser som finns med i en bok för samhälls-kunskap har jag nedan kort tagit upp några områden i förhållandet till genusordningen.
Demokrati
Könsmaktsordningen passar egentligen ett demokratiskt samhälle rätt illa. (Elvin-Nowak och Thomsson:2003:52)
Många utesluts och far illa på grund av stereotypisering vilket rimmar illa med demokratins grundprincip med lika värde för alla. Även Connell påpekar hur staten definierar det demokratiska samhället med allas lika värde och sätter detta i kontrast till den förhärskande sexuella koden som definierar män och kvinnor som motsatser. (Connell:2003:78)
Våld
Kvinnor i västerländska länder lever under ett konstant hot från män – ett hot som tar uttryck i allt från sexuella trakasserier på kontoret och stötande kommentarer på gatan till våldtäkt, misshandel och krig. (Connell:2003:180)
Just våldet måste också ses som ett led i maskuliniteten och upprätthållandet av genusordningen. Och Connell menar att det i dagens samhälle finns drag av legitimitet i mäns våld mot kvinnan. (Connell:2003:137)
Sexualiteten
Heterosexualiteten tas ofta för given i offentliga samtal (Connell:2008:181), däremot är heterosexualitet hos barn inte någon praktisk självklarhet. Återigen ser vi hur genus förväntas vara men att det i verkligheten finns en mångfald. Även homosexualitet, som ses som avvikande från normen, förhåller sig till normerna inom genusordningen. Bilden av en homosexuell man ses som feminin och en kvinna som maskulin (Connell:2008:76). Enligt Connell ses heterosexualitet och homosexualitet som varandras motsatspar, liksom man och kvinna. (Connell:2003:32)
Jämställdheten och välfärden
Connell menar att attityden mot formell jämställdhet har vunnit mark i västvärlden. Samtidigt påpekar han att de viktigaste kulturinstitutionerna i västvärlden, kyrkan och massmedia... fortsätter inte bara att domineras av män utan är också aktiva producenter av en manscentrerad genuskultur. (Connel:2008:257) Connell förklarar hur vi idag ser på principen om jämställdhet:
Lika rätt till anställning tillämpas som en genusneutraliserande princip. Regler och förfaranden som uttryckligen gynnar män har strukit ur
regelboken. Den som idag ska anställa eller befordra någon säger; jag ser till personen, och menar då att faktorer som kön, hudfärg eller eventuellt handikapp inte spelar någon roll.
Lika rättigheter har blivit en princip och kvinnorna har fått göra entré inom både den politiska arenan, det offentliga och inom företaget. Samtidigt menar Connell att det har vuxit fram nya typer av maskuliniteter, genom nyliberalismen, som både upprätthåller genusordningen och strider mot det äldre patriarkala samhället. Connell menar även att nedskärningar i det offentliga har missgynnat framförallt kvinnor. (Connel:2008:261). På så sätt sätts jämställdhet i fokus samtidigt som genusordningen upprätthålls.
Exempel ur genusordningens försvar
Jag kommer att ge några exempel på genusordningens försvar för att det lättare skall förstås i ett sammanhang som relaterar till bokens ämne samhällskunskap – både i den privata och den offentliga sfären.
Objektifiering
Kvinnan objektifieras i vår genusordning, menar Connell(Connell:2003:122), där män praktiskt taget styckar upp deras kroppar. Den industrin som finns kring sex, i reklam, musik och mode, med pornografin som inspiration kategoriserar kvinnors kroppsdelar. Inom pornografin kan vi finna stora bröst, stora skinkor, rakade kön, mycket unga kvinnor och så vidare. Kvinnan ses därmed som ett ting och inte en person.
Jämställdhetsbegreppet
Connell (Connell:2003:131) visar med en studie kring jämställdhet, Recasting Steel Labour (Corman m.fl. 1993), hur en grupp verkstadsarbetare ställer sig positiva till jämställdhet som princip, men inte som tillämpning. På så sätt lyckas de vara politiskt korrekta utan att något förändras. Genusproblematiken blir mer svåråtkomlig då männen anses vara för jämställdheten, men att det endast blir en fasad.
Biologiskt sämre
I ett annat exempel visar Connell hur genusordningen hålls uppe (Connell: 2003:132) genom studien Managing to discriminate (Collinson m.fl:1990). Här visas hur kvinnor utestängs från vissa arbeten och fick sämre betalt vilket ledde till att de blev defensiva och apatiska. Förklaringen till kvinnornas beteende var dock att detta var ett naturligt kvinnligt beteende.
De fem härskarteknikerna
Berit Ås har kategoriserat fem tekniker som används för upprätthållandet av genusordningen (kilden.forskningsradet.no). Dessa fem tekniker är osynlig-görande, förlöjligande, Undanhållande av information, Dubbelbestraffning (exempelvis att kvinnor påstås göra fel oavsett om de förhåller sig passiva eller aktiva inför ett handlande) samt påförandet av skuld och skam.
På flera plan kan alltså genusordningen upprätthållas och normer reproduceras – både genom individ, grupp eller genusregimer. Utgångspunkten är att män som grupp förtrycker kvinnor och behåller därmed sin överordnade position.
Metod
Min valda metod för analys av texten är en diskursanalys. Jag utgår ifrån att jag kan finna idéströmmar i texten kring hur vi förstår och talar om världen. Detta är också definitionen för en diskurs (Winther Jörgensen:2000:7). Jag är vidare intresserad av att finna stycken ur texten som antingen underbygger eller bryter ner genusordningen och dess konstruktion av genus och väljer diskursanalysen, då den lyfter fram språkets maktperspektiv och medverkan att forma sin omgivning. Jörgensen och Philips menar också att en diskursanalys kan ses utifrån en kritisk forskning – varpå man kartlägger maktrelationer i samhället och pekar på möjlighet till social förändring (Winther Jörgensen 2000:7).
Diskursteori
Diskursanalys kan inte förstås enbart utifrån ett metodiskt instrument, utan är sammankopplat med dess teori (Jörgensen och Philips:2000:10). Det handlar bland annat om hur man ser på språkets roll.
Istället för att uppfatta idéer som återspeglingar av den materiella
verkligheten, kan man se det som att idéerna förutsätter ett språk som i sin tur organiserar den sociala verkligheten. (Bergström och Boréus:2008:305)
Språket står alltså i fokus och språket i sig är med och formar verkligheten. Vi kan med andra ord inte göra en objektiv samhällsbok som inte erkänner att texten och dess diskurser formar eleverna och dess verklighet. En diskurs legitimerar vissa kunskaper men inte andra enligt Bergström och Boréus. Precis som genus kan diskurs uppfattas som strukturellt och inneha ett maktperspektiv som utvecklas i relation mellan människor och innebär begränsningar för vissa, möjligheter för andra. (Bergström och Boréus:2008:311)
Jörgensen och Philips radar upp ett antal nyckelpremisser som ligger till grund för ett kritiskt diskursanalytiskt angreppsätt (Jörgensen och Philips:2000:11):
• Kritisk inställning till objektivitet. Vi kan endast förstå världen utifrån det sätt vi språkligt väljer att kategorisera den.
• Vår syn på världen och kunskap om den är alltid historiskt och kulturellt präglat.
• Kunskap produceras utav sociala processer – där olika kunskaper kämpar om att tillhöra den gemensamma sanningen. Den sanning som uppfattas få störst inflytande kallas hegemoni. Denna hegemoni är aldrig fullständigt stabil (Jörgensen och Philips:2000:80).
• Kunskap leder till social handling. Olika sätt att se på världen leder till olika sociala handlingar.
CDA
Fairclough definierar en viss inriktning av diskursanalys, CDA, Critical Discourse Analysis. Den kritiska aspekten definieras utifrån att forskaren har ett fokus på något som är orättvist, eller fel, i samhället (Fairclogh:2010:7). Fokus för studier i CDA ligger på effekterna av maktrelationer som skapar problem i samhället eller orättvisor. Ett sådant system av maktrelationer är i detta fall genussystemet. Fairclogh (Fairclogh:2010:8) skriver att också en teori är en form av diskurs, som ökar förklaringsvärdet utav ens tolkningar. Lazar (Lazar:2005:12) som utgår ifrån Fairclogh mena att två sorters relationer är viktiga för att förstå en feministisk kritisk diskursanalys. För det fösta handlar det om att fokusera på konstruktionen av vad som är en man respektive kvinna. För det andra handlar det om maskuliniteter, dess hierarkiska ordning och maktövertag över kvinnan. Lazars två relationer passar väl in i den grundmodell jag har satt i fokus för analys av texten; dikotomiseringen av man och kvinna samt mannen som norm och överordnad.
Diskursmetod
Jörgensen och Philips beskriver Faircloughs nyckelbegrepp för att förstå en kritisk diskursanalys (Jörgensen och Philips:2000:72). Faircloughs modell för diskursanalys bygger på diskursiv praktik och textanalys och social praktik. Diskursiv praktik innebär hur texten konsumeras och produceras och vilka diskurser som påverkar denna process. Textanalysen är en analys av mer lingvistisk karaktär – jag beskriver nedan mer om detta under transivitet och modalitet. Genom analysens tredje steg (se de tre stegen nedan under Analysverktyg) ser vi hur diskurser i texten i sin tur påverkar en social praktik och
där en ytterligare teori är nödvändigt (Jörgensen och Philips:2000:90) i mitt fall genusteori. Jag kommer nedan att koncentrera mig på textanalys och social praktik, men är medveten om in vilket sammanhang texten är producerad i, nämligen en lärobok som används skolan.
Transivitet
Genom transivitet är man intresserad av vilka händelser eller processer som binds eller inte binds till ett subjekt eller objekt (Jörgensen och Philips:2000:87). Man kan tänka sig att en text beskriver att kvinnor är offer för våldtäkter, men utelämnar processer som förbinds till dessa kvinnor till en process (genusordningen) eller andra aktörer (män).
Modalitet
Modalitet fokuserar på graden talaren (eller texten) instämmer i ett visst uttalande. (Jörgensen och Philips:2000:7). Som exempel visar Jörgensen och Philip hur påståendena det är kallt, jag tycker att det är kallt och kanske är det lite kallt skiljer sig åt. Vi kan också tänka oss att en text talar om jämställdhet på ett visst sätt och lägger olika mycket vikt på att betona dess funktion och rättviseaspekt.
Sammanhang
Genom att studera diskurser behöver jag, enligt Börjesson, fundera över vad som sägs, hur det sägs och hur det annars skulle kunna ha sagts. (Börjesson:2003:21). Bergström och Boréus menar också att orden inte bara är viktiga för sig, utan också i relation till varandra och i vilket sammanhang de förekommer i. (Bergström och Boréus:2008:341)
Med detta som grund har jag tagit fram ett analysverktyg för att identifiera och analysera innehållet i boken. Diskursteorin passar väl in vid en genusanalys av en samhällsbok. Själva genusordningen bygger på samma föreställning om hegemoni och en ständig kamp för hur vi ser på kön samt hur det ena könet kan upprätthålla sin maktposition. Hur vi talar och skriver om kön och genus påverkar vårt förhållningssätt till begreppen. Jörgensen och Philip menar att utifrån en kritisk diskursanalys bidrar diskursiva praktiker till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden. (Jörgensen och Philips:2000:69).
Analysverktyg
Mitt analysverktyg bygger på tre steg. För det första identifierar jag ett texturval genom ett antal kategorier. Steg två innebär att jag ställer ett antal frågor till mitt urval, utifrån vald teori. Steg tre handlar om att sortera de svar jag får utifrån viktiga begrepp inom teorin såsom dikotomi, genusordning, normer, struktur.
Steg ett
Här gör jag det urval av text som specifikt ska analyseras. Jag har då utgått ifrån vissa kategorier för att identifiera de ställen i boken som behandlar genus specifikt eller närliggande områden.
Följande kategorier har jag använt mig av:
• Han/hon kvinna/man samt manligt/kvinnligt
• Textstycken som handlar om jämställdhet eller ojämställdhet
• Nära genusknutna ämnen såsom prostitution, misshandel, pornografi, familj, sexualitet etc, eller ord som anknyter till dessa ämnen.
• Bilder med män respektive kvinnor.
• Exempel i texter med kvinnor/respektive män.
• Strukturella förklaringar, analys genom kön, klass och etnicitet. • Exempel på multipla kön, eller avvikelser från hegemonin.
Steg två
Steg två handlar om att bearbeta dessa valda textstycken. Jag kommer att ställa frågor som analyserar texten utifrån min teori, men också i vilket sammanhang som texterna förekommer. Jag kommer även att vända på könen för att på så sätt finna hur det annars skulle kunna ha sagts. Jag gör det genom att ställa följande frågor:
• Dikotomiseras män och kvinnor genom texten? • Lämnar boken utrymme för en multipel syn på genus?
• I vilket sammanhang påvisas ojämställdhet eller genusrelaterade ämnen? • Hur (om det är så) synliggörs genusordningen eller strukturer i stort? • Går det att utläsa normer? Reproduceras en eventuell norm?
• Hur hanteras avvikelser från hegemonin?
• Vad händer med texten diskursivt om man exempelvis byter kön eller genus på den exemplifierade?
• Hur förhåller sig texterna till transivitet och modalitet?
Steg tre
I sista steget sorterar jag in mina svar utefter viktiga begrepp inom teorin såsom dikotomi, genusordning, normer, struktur. Därefter görs en analys av de valda textstyckena utifrån transivitet, modalitet och dess sammanhang. Trots att jag lägger stort fokus i teorin på Connell så används Hirdmans modell i första hand och Connell ska ses som en fördjupning och förståelse, främst kring genus som social praktik och den reproduktiva arenan. Fokus blir därför normer och dikotomi, vilket är förutsättning för genusordningen. I steg tre utesluter jag även det som redan har exemplifierats, om det inte finns en poäng i att nämna att det upprepar sig.
Begränsningar
Mitt urval av text innehåller en tydlig begränsning, nämligen att jag inte analyserar varje stycke i boken utefter bokens egen indelning. På så sätt riskerar jag att förlora en helhetsuppfattning. Det kan tänkas att jag missar själva bokens poäng i förhållande till genus om jag exempelvis inte hanterar Din privata ekonomi som en helhet. För att minska risken har jag läst kapitlen flera gånger i sin helhet och jämfört med det resultat jag fått av analysen – för att på så sätt se om jag missat något övergripande. Begränsningen innebär också att jag till mindre del gör en genusanalys utefter specifika samhällsområden – så som uppkomsten av krig eller strukturen kring EU. Även dessa innehåller genuspraktiker och -regimer. Jag har dock i min teori fokuserat på bilden av och dikotomin mellan man och kvinna – maskulinitet och femininitet samt hur genusordning generellt byggs upp och försvaras. Detsamma gäller mina frågor i metoden.
Jag är en del av analysen
Att jag i min vardag försöker synliggöra genusproblematiken, både politiskt och i hemmet, kan få avgörande konsekvenser på hur och vad jag väljer att skriva om i denna uppsats. Att jag är vit, medelklass, man och akademiker har också betydelse. På ett objektivt plan förhåller jag mig till teorier som redan är väl beprövade och erkända. Däremot väljer jag att belysa vissa teorier och inte andra,
jag väljer också att lyfta fram delar av texten i Samhällsboken och utesluter annat. Från denna vinkel måste mitt arbete ses som subjektivt. Även den diskursiva analysen är en del i det subjektiva eftersom jag här inte har ett klart kvantitativt verktyg som kan mätas. Genom att försöka ställa sig främmande inför sitt material, likt en antropolog, menar Jörgensen och Philips att man kan till viss del komma ifrån sin egen syn på att se viss kunskap och vissa diskurser som sanna. Också genom att se världen (och i detta fall texten i samhällsboken) utifrån en bestämd teori kan man lättare ställa sig främmande inför sitt material. (Jörgensen och Philips:2000:28)
Genom att lägga fram min egen grundsyn kan läsaren veta utifrån vilken position som jag väljer att betrakta en viss kunskap. Jörgensen och Philips menar att det inte helt går att komma ifrån sin egen position men att det är viktigt att denna position tydliggörs (Jörgensen och Philips:2000:29).
Val av material
Materialvalet grundade sig på att jag ville analysera ett material som vid en snabb genomgång antydde ha försökt inkludera genusproblematiken. Kompass till samhällskunskap A är en relativt ny bok, utgiven 2007, och riktar sig till gymnasiet och i första hand till yrkesinriktade program. Detta gör att boken har mindre information men det borde inte betyda att man missar ett genusperspektiv. Under den tid som jag arbetat med uppsatsen har en ny upplaga kommit. Jag har medvetet valt att inte jämföra eller analysera denna, inte heller öppna den. Men det har ändå inte undgått mig, genom kolleger, att denna upplaga faktiskt har bättrat sig i sin analys över samhället utifrån ett genusperspektiv. Jag tror ändå att man kan få nytta av perspektiven i denna uppsats och jämföra med den nyare upplagan. Dessutom har jag personligen stött och blött texten vilket ger mig verktyg att stöta och blöta alla texter i genustvättbrädan.
När jag hänvisar till boken gäller detta mitt val av material Kompass till samhällskunskap A. För referenshänvisning till boken skrivs endast sidnummer ut (sidnummer), ej författare och årtal. Detta för att underlätta läsupplevelsen. Jag nämner därför korrekt referenshänvisning här; ”(Eliasson och Nolervok, 2007)”.
Presentation av materialet
Kompass till samhällskunskap A är en bok som används på gymnasiet – främst i klasser med yrkesförberedande utbildning. Enligt författarna, i inledningen, skall namnet Kompass syfta till bokens innebörd:
Genom att skaffa dig grundläggande kunskaper om samhället blir det mycket lättare att välja vilken väg du vill gå. Det är viktigt att se hur allt hänger ihop och att se samband och helhet.
Boken är uppdelad i följande kapitel, vart och ett med underkapitel:
• Att studera Samhället • Demokrati
• Så styrs Sverige • Massmedia
• Din privata ekonomi • Samhällets ekonomi • Sociala frågor • Brott och straff • Hållbar utveckling • Sverige och världen
Varje kapitel börjar med en inledande sammanfattning och avslutas med instuderingsfrågor. Inom kapitlen finns även faktarutor samt Att göra-uppgifter för att bearbeta texten under pågående inlärning. Boken har en tydlig struktur och ett enkelt språk, något som också påpekas i baksidestexten. Under arbetets gång har det kommit en ny upplaga av boken, något som här inte behandlas, eftersom jag förutsätter att denna upplaga fortfarande används i klassrummen.
Resultat och analys
Strukturen och det privata
För att förstå genusordningen måste vi analysera samhället på en strukturell nivå. Jag kommer här nedan söka efter vilket förhållande som boken Kompass till Samhällskunskap A har till individen respektive strukturen samt mellan det privata och det politiska. Genom att söka de diskurser som finns i detta förhållande söker jag även efter maktförhållandet mellan olika genus – vilket är beskrivet ovan i teorin som genusordningen.
Vi slår upp det första kapitlet Att studera samhället i Kompass till Samhälls-kunskap A och möter kort bokens perspektiv över samhällsSamhälls-kunskap. Här får eleven en första inblick i vad som prioriteras i kunskap om och analys av samhället. Eleven får lära sig att svaren på samhällets frågeställningar kan se olika ut och att de speglar hur vi ser på världen med olika glasögon (9). Härefter presenteras ämnet samhällskunskap som ett tvärvetenskapligt ämne vilket innehåller historia, ekonomi, sociologi, statsvetenskap, kulturgeografi och juridik (10). Jag tolkar detta som att dessa ämnen skall ses som bokens glasögon eftersom eleven strax under får en inblick i arbetslösheten utifrån historia, sociologi och ekonomi. Genusvetenskap får med andra ord inget utrymme. Detta kan förstås utifrån att genus skär genom alla dessa discipliner. Men lägger man det till bokens kontext där genusfrågor, som vi kan se nedan, koncentreras till Sociala frågor gör man en kraftig begränsning av analysen. Bokens glasögon delas in i vetenskapliga discipliner och inte verktyg för att se samhället utifrån maktstrukturer såsom klass, kön och etnicitet.
På kommande sida (11) förklaras historiska, ekonomiska, sociologiska, statsvetenskapliga och juridiska perspektiv. Frågor kring jämställdhet och diskriminering sorteras in under sociologi. Här kan vi finna en direkt kopplad genusaspekt, men utan strukturella frågeställningar, och där detta således reduceras till att handla om hur människor lever tillsammans i den privata sfären. Genom att begränsa genus till sociologi finns en uppenbar risk att eleven utgår från att genusfrågor tillhör det privata och inte det politiska. Sociologi som vetenskap innehåller såklart strukturella förklaringar, men ser man texten i sitt sammanhang, där eleven kan tolka begreppet sociologi samt bokens förklaring att
det handlar om hur människor lever tillsammans, kan detta föra tankarna till hemmet.
Eleven saknar verktyg
Övergripande genom boken, och med återkommande exempel nedan, är avsaknaden av teoretiska verktyg/förförståelse för att förstå diskriminering och ett ojämställt samhälle. Utifrån ett genusperspektiv skulle ett sådant verktyg vara exempelvis Hirdmans modell ovan och där eleverna får en förståelse för strukturella förklaringar. Exempel kring jämställdhet/ojämställdhet är dock flera, ofta i form av frågeställningar. Dessa frågeställningar kan ses som ett verktyg att förstå, men utan teoretiska modeller landar genus i att handla om elevens tyckande.
Exempelvis skall eleverna tänka kön då ett flygplan har kraschat och en grupp människor skall bygga upp ett microsamhälle (24). På samma sätt ombeds eleverna att analysera genusbundna praktiker såsom trafficking, kvinnomisshandel och prostitution (17). Man frågar också eleven om kön har någon betydelse för politiker (61). Man kan tänka sig ett par följdfrågor för att förstå frågeställningens diskurs; a) Har det betydelse för det politiska utfallet? b) Har det någon betydelse att halva befolkningen kategoriskt utestängs från makten? Den senare frågan skvallrar om en diskurs där mannen är den rådande normen och där kvinnans självklarhet i den demokratiska makten utsätts för ett simpelt tyckande.
Även i avsnittet kring internationella frågor könsdefinieras ett exempel till en bild från ett afrikanskt land; Många gånger måste kvinnorna gå långa sträckor för att söka efter vatten (197) Återigen visas ojämställdheten upp, utan att ge förklaringar. Utfallet visar, såsom i Connells exempel kring kvinnliga arbetare och genusordningens funktion för behållandet av makt, att detta ger eleverna möjlighet att tolka kvinnans situation utefter biologin och inte i dess strukturella/politiska sammanhang. Med samma teoretiska utgångspunkt kan etnicitet läggas som ett raster där budskapet också riskerar att förmedla en nedsättande rasistisk bild av mannen som lat samt att man mytologiserar och romantiserar kvinnans arbete. Det finns ingen automatik i denna tankeprocess, men man ger heller inte möjlighet till eleven att förstå orsaker och konsekvenser i samhället vilket ger utlopp för tyckanden.
Genus knyts till kvinnan
Genus reduceras ytterligare till att likställas med kvinnor. Ett exempel är när boken beskriver att det är intressant ur ett sociologiskt perspektiv att veta vem som är arbetslös; Är det unga? Äldre? Invandare? Kvinnor? (10). Boken lyfter fram ett kön, kvinnan. Mannen utgår som norm, varpå denna inte behöver analyseras utifrån ett problemperspektiv. Som vi kan se ovan i teorin så upprätthålls genusordningen bland annat genom att problematisera kvinnan och inte mannen. På samma sätt, sätts andra grupper i problemsammanhang som avviker från hegemonin, exempelvis homosexuella och icke-svensk/nysvensk. Författarna har en tydlig vilja att fånga in mångfald genom att ta med personer som avviker från vit, heterosexuell, medelålders man. (Vilket uppenbarligen är ganska många i samhället!) och jag återkommer till detta nedan under Bokens begränsningar/Jämställdhetens diskurs. Men att mannen är norm problematiseras sällan och exempel kring avvikelser från normen upplevs redovisande till sin karaktär då de ofta får skilda stycken/faktarutor utan att ingå i det vanliga sammanhanget.
Att jämställdhet och problem kring detta knyts till kvinnan tydliggörs under kapitlet Kvinnor och män – jämställdhet (147). Här ges flera exempel på kvinnors position i samhället med löner, hushållsarbete etc. medan kapitlet kort avslutas med att mannen skulle kunna få sämre kontakt med sina barn. Just att jämställdheten förklaras utifrån främst kvinnan stärker dikotomin och därmed genusordningen. Att eleven fritt kan tolka detta stärks genom att vi, enligt Connell, till vardags har en fallenhet att tycka kring genus.
Begreppet normer, som är en del i genusstrukturen, tas först upp under avsnittet Samlevnadsformer och sexuell läggning (154). En tolkning av detta är att normer enbart knyts till sexualitet och samlevnad. Genusfrågor smalnar därmed av ytterligare och försvårar för eleven att se ett större perspektiv på normer, makt, struktur och genusordning.
Undantag finns som visar en större bredd i genusfrågor. Ett exempel gäller i kapitlet Sociala frågor där en bild visar en svart man som barnskötare med bildtexten:
Varför är det så få män som väljer sådana jobb? Vad kan det betyda för barnen att ha både manlig och kvinnlig personal? (147)
exempel på en man i ett sammanhang som kan kopplas till femininitet. Boken bryter därmed medvetet dikotomin och en konkurrerande diskurs kan skönjas. Boken ställer en viktig fråga, men det saknas verktyg för eleven att diskutera problematiken utifrån ett genusperspektiv. Dessutom är inte heller här mannen vit, heterosexuell och medelålders. Som ett enskilt exempel är det såklart beundransvärt med mångfald men i ett sammanhang i boken skvallrar detta ytterligare än en gång om hur norm-mannen utesluts ur ett problematiserande sammanhang.
I faktarutan Lättklätt för killar – men inte för tjejer (150) finns en ansats att inkludera både mannen och kvinnan i samma problemfrågeställning kring genus, och därmed försöka bryta dikotomin i genusordningen. Boken visar upp två skolfoton – ett med tjejer och ett med killar – båda grupperna med bar överkropp, men där tjejernas bild stoppades av skolledningen. Boken ställer här frågan Vad innebär det egentligen med att en bild är sexistisk?
Sammantaget ser vi dock en diskurs som förminskar genusfrågor till att handla om kvinnan och där ett större maktperspektiv såsom exempelvis en genusordning förbises. Eleven fråntas därför möjligheten till att se genus som en större struktur där alla ingår.
Privat vs offentlig
Jämställdheten är en viktig politisk fråga men många jämställdhetsfrågor handlar om hur vi väljer att leva i familjen. Beslut som vi fattar själva. (149)
Diskursen kring individen är som tydligas då författarna medvetet separerar de båda sfärerna hemmet och politiken (eller om man så vill det offentliga). Antingen kan vi se citatet som ett faktafel och slarv eftersom vi inte kan separera de olika sfärerna åt eller kan vi se det som en medveten åsikt och/eller en undermedveten återspegling av genusordningen och dess dikotomi. I faktarutan Viktiga årtal för jämställdheten (151) fastslås detta åter; Lagstiftningen kan förändra mycket i samhället men inte styra hur vi lever i hemmet. Detta synsätt på politiken återkommer under Kvotering – ett sätt att öka jämställdhet och jämlikhet? (163), om än inte lika tydligt.
Förespråkarna menar att dagens företagsledningar domineras av män som väljer andra män när viktiga positioner ska tillsättas. Motståndarna till kvotering menar att utbildning och kompetens ska avgöra, inte om personen i fråga är man eller kvinna.
Här skall eleven ta ställning till kvotering, men får endast nackdelarna presenterade. Genom förespråkarna får eleven en analys av problemet, men inte presenterade några fördelar. Diskursen fastslås – politikerna skall inte styra hemmet och individen är viktigare utgångspunkt än strukturen.
Könsroller och genus
Som vi sett saknas en förklaring till en genusordning, samtidigt som man har ambitionen att lyfta fram jämställdhet och kvinnor. Även begreppet könsroller får ett par sidor i boken under Sociala frågor (149). Dock utan en tydlig koppling till genusordningen eller en maktstruktur mellan män och kvinnor.
Vissa forskare menar att våra gener styr vårt beteende och att tjejer och killar är olika redan från födseln. Andra menar att det är skillnader i uppfostran och uppväxtmiljön som gör oss olika. (149)
Bilden som boken förmedlar är svart eller vitt – antingen biologiskt eller socialt. Denna diskurs bryts tidigare under samma kapitel med I skolan och på arbetsplatser, ja överallt i samhället, formas vi av könsroller. Det handlar om hur vi förväntas vara som tjejer och killar. Det är helt enkelt upp till eleven att avgöra vilka rader i texten som väger tyngst vilket återigen kan ge bilden av att genusfrågor handlar om tyckanden, inte om fakta.
Man kan tänka sig att det finns ytterligare en tolkning, även om det egentligen inte står så, nämligen att både det sociala och det biologiska styr oss. Ett sådant perspektiv leder till en syn där könsrollsteorin blir tydlig och där boken utgår från ett genus med kroppen som biologisk bas.
Illustrationen till texten förtydligar ett annat utmärkande drag i könsrollsteorin; passiviteten. Här finns två färdiga mallar som mannen och kvinnan kliver in i (om än något ofrivilligt), och därmed också en tydlig dikotomisk uppdelning. Dikotomin omöjliggör ett multipelt genus och riskerar att eleven inte alls känner igen sig i denna beskrivning. Homosexuella erfarenheter utestängs, lika så ett aktivs skapande av sitt genus. Inte heller sätts mallarna i ett strukturellt sammanhang, vilket de logiskt sett måste göras, eftersom de omöjligen kan finnas fysiska dörrmallar för män och kvinnor att träda in i.
Just dikotomin, alltså uppdelningen mellan man och kvinna, är genomgående i boken som jag visar nedan under Mannen som norm och dikotomin. Ett exempel på dikotomin ser vi i citatet sedan 1980 har vi både manlig och kvinnlig tronföljd (44). Här sätter man ett likamedtecken mellan manlighet och kvinnlighet och de två biologiska könen man och kvinna. Språkets diskurs är tydlig, en man har manlighet en kvinna kvinnlighet. Dikotomin som är beskriven här och ovan omöjliggör ett multipelt synsätt på genus. Och det finns heller inga exempel från boken som skulle ge en mer mångfasetterad syn.
Män är män är förövare, kvinnor är kvinnor är offer
Nedan kommer jag att påvisa en diskurs i boken som kopplar vissa egenskaper till mannen och vissa egenskaper till kvinnan. Detta blir extra tydligt i kapitlet Brott och straff som också är det kapitel, vid sidan om Sociala frågor som har flest exempel kring hur man väljer att separera män och kvinnor.
Som jag har tagit upp i exemplen tidigare kan vi se att de gånger boken väljer att lyfta fram ett av könen handlar det oftast om kvinnan. Speciellt i problemsammanhang baserat på genus. När vi kommer in på kapitlet Brott och straff är det mannen som lyfts fram och exemplifieras som brottsling – bilden på ett gäng män som medborgargarde (168), bilden på Hells Angels, bilden på dödsstraff (187) och illustrationen med den inlåsta mannen (175). Kvinnorna i kapitlet hamnar uteslutande bland offren, exempelvis Kvinna våldtagen i Hagaparken (167) och Vålds- och narkotikabrott prioriteras i deras [BRÅ:s] arbete, liksom brott med rasistiska inslag och våld mot kvinnor (186) och faktarutan med en Luciamanifestation mot våld (172) .
Vi får härmed en tydlig beskrivning hur avsaknaden av analys kring maskulinitet och femininitet och en genusordning, stärker en diskurs som utgår ifrån män och kvinnor som något självklart och inte socialt konstruerat. Därmed blir utgångspunkten återigen biologin. Vi kan också se att avvikelser från mannen som norm (utöver kvinnan) inte får utrymme i kapitlet – exempelvis rasifierade brott och våld mot homosexuella. Därmed blir det också en förstärkning av dikotomin med mannen och kvinnan som dess motsatser – förövare och offer.
Man konstaterar att Betydligt fler brott begås av män än kvinnor (174), vilket också påvisas genom statistik; 93 % av alla intagna är män och 54 % har suttit i fängelse tidigare. (s 184) Man förtydligar helt enkelt att det är en skillnad på män och kvinnor. En statistisk skillnad finns men boken är inte konsekvent i hur de lyfter fram och tydliggör en könsskillnad. I det diagram där skillnaden är minimal,
för återfallsbrott (183), beskrivs till exempel inte på samma sätt likheten mellan män och kvinnor. Dikotomin talar sitt tydliga språk. I sammanhanget kan det vara värt att konstatera att det i sig inte är något faktafel att hänvisa till att män begår fler brott än kvinnor, att uteslutande ha män i bilder kring de som utöver brott och kvinnor i de texter som handlar om offer för brottsligheten. Men, denna diskurs får konsekvenser då eleven inte får en strukturell förklaring kring en könsmaktsordning.
Förklaringar till brott
Boken gör en ansats till att förklara brottsligheten över ett par sidor.
Sociala faktorer som var och hur man bor, hur mycket familjen tjänar och om familjen är splittrad genom exempelvis skilsmässa, påverkar. Vi lever i ett samhälle där de ekonomiska klyftorna ökar och vissa bostadsområden har dåliga sociala förhållanden med hög arbetslöshet och kriminalitet.(174)
Biologiska och ärftliga orsaker kan öka risken för att begå brott. (174)
Grupptryck – om en ung person kommer i kontakt med kriminella grupper finns risk att grupptrycket leder till en kriminell karriär. (175)
Här blir perspektivet över brottslingen än smalare. Fokus ligger på de socialt lägre klasserna (även om texten inte använder begreppet klass) och man bortser från exempelvis våldtäkter och ekonomisk brottslighet. Alltså bortser man från brott som begås av alla klasser – också hegemonin, en medelklass vit man. Texten väljer att beskriva en lägre klass, utan att förklara klassperspektivet eller sätta det i förhållande till andra klasser. På samma sätt lyfter texten fram sociala faktorer, men utan att sätta det i ett strukturellt sammanhang som exempelvis att de sociala faktorerna påverkas i förhållande till andra som tjänar mer, har sammanhållna familjer eller bor på plaster med mindre brott. Därmed finns det en risk att eleven uppfattar dessa sociala faktorer som fristående inom en mindre grupp – och att problemen isåfall utgår ifrån enskilda individer eller vissa grupper. Jag tolkar detta som en diskurs där strukturer och samhällets bemötande tonas ner och problem hos enskilda individer lättare kan framstå som en produkt av något biologiskt förutbestämt. På så vis kopplas strukturella förklaringar såsom sociala faktorer och grupptryck till enskilda personer. Att man inte heller lyfter fram maskulinitetens betydelse i genusordningen och dess kopplingar till våldsfrämjande kultur bidrar till att den enskilde mannen som biologisk varelse kopplas till brottet.
I en speciell faktaruta tas våld mot kvinnor upp och får rikligt med plats över ett helt uppslag. Detta går helt i linje med bokens ambition att lyfta fram jämställdheten. Här tas svartsjuka tas upp som en orsak till att män slår kvinnor (173). Om detta är en orsak riskeras denna bli legitim för att slå och våldta, speciella med tanke på att det ständigt finns ett maskulint hot om våld för att upprätthålla genusordningen. Utifrån denna kunskap ombeds eleven att kunna svara på frågan Vilka förklaringar finns till våld mot kvinnor? (186). Detta förstärks genom förklaringen tidigare att det är en konsekvens av att vi lever i ett ojämställt samhälle...
...där män ha mer makt än kvinnor. Man kan också hävda att våldet mot kvinnor är en del av ett större problem, nämligen att vissa män försöker lösa problem och konflikter med våld.
Boken snuddar vid maktperspektivet och en genusordning där männen är överordnade, men förminskar det genom att påstå att det är en del av ett större problem – nämligen att män slår oavsett konflikter. Speciellt tydligt blir förminskningen då man därefter påstår att det är ytterst ovanligt att de män som misshandlar sin partner har använt våld mot arbetskamrater, vänner eller andra släktingar. Samtidigt förtydligar boken att det endast är vissa män – som att dessa är gärningsmän oberoende av alla andra och genusordningen.
Eleven saknar återigen teoretiska verktyg att förstå strukturer. Diskursen kring dikotomin blir att män är män och kvinnor är kvinnor. Utan att lyfta ett genusperspektiv avstår boken från att tala om femininitet och maskulinitet. Därför är det männen som är förövare och kvinnorna offer – inte dess maskulinitet och femininitet. Biologin står återigen i fokus då språket lyfter fram män och kvinnor utan att tala om ett socialt strukturerat genus.
Mannen som norm och dikotomin
Antiken får stå för demokratins födelse (19) och författarna upplyser eleverna om att slavar, kvinnor och barn hade däremot inget att säga till om, så någon demokrati för alla var det inte tal om. Vi kan välja att se detta som en problematisering av demokratin. Men ser vi till ordens verkliga betydelse kan det också tas som en acceptans för att detta var en demokrati trots att endast en minoritet av befolkning hade medbestämmande. Det är helt sant att demokratins tankar föddes i antikens Grekland. Men jämför vi någon demokrati för alla var det inte tal om med exempelvis så någon egentlig demokrati var det inte tal om kan vi
