• No results found

How does that make you feel?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "How does that make you feel?"

Copied!
54
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

How does that make you feel?

Om känslor i kommunikationen kring klimatfrågan

How does that make you feel?

Emotions in climate change communication

Anna Thörn

Designprojekt: The melting point

Grafisk design

Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2019

Handledare design: Martin Farran-Lee Handledare uppsats: Staffan Schmidt

(2)
(3)

2 ”Not everything that is faced can be changed,

but nothing can be changed until it is faced.” -James Baldwin

(4)
(5)

4 Sammanfattning:

Uppsatsen undersöker hur klimatfrågan framställs visuellt hos två konton på Instagram. Undersökningen sker genom en visuell analys där konstruktionen av positiva känslor analyseras. Vidare genom kritisk diskursanalys sätts bilderna in i en bredare kontext, som undersöker bakomliggande anledningar samt konsekvenser av den identifierade diskursen klimatpositivism, som formulerar positiva känslor beträffande klimatfrågan. Slutsatsen visar att bilder med fokus på positiva känslor kan bidra till att klimatfrågans allvar förminskas och medverkar genom ringa eller uteblivet engagemang till upprätthållandet av status quo i klimatfrågan. Undersökningen ämnar belysa bildernas betydelse för vår verklighetsuppfattning och den grafiska designerns ansvarsroll i möjligheten att forma människors uppfattning.

(6)
(7)

6

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 7 2. BAKGRUND ... 7 2.1.DESIGNPROJEKT ... 9 3. PROBLEMOMRÅDE ... 9 3.1.SYFTE ... 10 3.2.FRÅGESTÄLLNING ... 10 4.1.VISUELL ANALYS ... 10 4.2.KRITISK DISKURSANALYS ... 10

5. MATERIAL & URVAL ... 11

5.1.LITTERATUR ... 11

5.2.FÖRFATTARNA ... 11

5.3.MATERIAL FÖR VISUELL ANALYS ... 12

5.4.URVAL ... 12

6. RELATERADE STUDIER ... 13

6.1.RÄDSLA SOM EN BARRIÄR ... 13

6.2.ÖKAT HOT, ÖKAT ENGAGEMANG ... 14

6.3.ATT BRY SIG ÄR ATT VARA OROLIG ... 15

6.4.FÖRENKLAD BILD AV NEGATIVA KÄNSLOR ... 16

7. TEORI ... 17

7.1.REPRESENTATION ... 17

7.2.BEGREPPET ÅNGEST ... 19

7.3.UTVIDGAD KLIMATFÖRNEKELSE OCH KAPITALISMEN KONTRA KLIMATET ... 20

7.4.KONSUMTIONSSAMHÄLLETS LINDRING AV NEGATIVA KÄNSLOR ... 21

8. TEORI FÖR VISUELL ANALYS ... 22

8.1.SEMIOTIK ... 22

8.2.VISUELL RETORIK ... 24

9. VISUELL ANALYS ... 24

9.1.DEEDSTER ... 25

9.2.KLIMATKLUBBEN ... 26

9.1. SAMMANFATTNING AV VISUELL ANALYS ... 27

10. DISKUSSION ... 28

10.1VARFÖR ÄR KLIMATKOMMUNIKATION PÅ INSTAGRAM POSITIV? ... 28

10.2.VARFÖR ÄR DISKURSEN PROBLEMATISK? ... 30

11. SLUTSATS ... 32

12. VIDARE REFLEKTION ... 33

(8)

7

1. Inledning

Klimatfrågan är en aktuell och komplex fråga och detsamma gäller för kommunikationen av den. Kommunikationen är viktig eftersom den

informerar om och konkretiserar ett annars abstrakt ämne som möjliggör för en bredare förståelse och kunskap om problematiken, vilket ses som en viktig del i att kunna möta klimatförändringarnas utmaning (Gammelgaard Ballantyne 2018, s. 1).

Begreppet klimatkommunikation är en bred kategori som innefattar all kommunikation som berör klimatfrågan. Forskning som gjorts på ämnet rör inte enbart ett visuellt perspektiv, vilket är perspektivet som denna uppsats tar avstamp i, utan innefattar även bland annat tal och text.

Jag har undersökt klimatfrågans visualisering i vår omedelbara vardag, i vår mediekonsumtion. Jag har valt ett utsnitt av det framväxande digitala medielandskapet och har fokuserat på sociala medier. Instagram är den näst största plattformen för sociala medier och är intressant ur ett visuellt

perspektiv då det är ett bildbaserat medie. Instagram kan ses som ett verktyg för att använda bilder som meningsskapare och är en del av den mediestruktur som formar vår verklighetsuppfattning (Rose, 2001 s. 10). Produktionen av bildmaterialet i dessa kanaler innebär därför ett ansvar för hur klimatfrågan representeras eftersom den påverkar vår uppfattning av frågan.

2. Bakgrund

FN:s klimatpanel, Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC ger ut rapporter med syfte är att tillhandahålla världen med ett tydligt vetenskapligt perspektiv över det rådande kunskapsläget gällande klimatförändringar och dess miljömässiga och socioekonomiska påverkan (IPCC, 2018). IPCC utgör en auktoritär röst inom klimatfrågan som genom flera forskares konsensus, pålitliga processer och noga utförd granskning framför ett objektivt

perspektiv. IPCC fastslog i sin senaste rapport att de närmsta tio åren är helt avgörande för att undvika katastrofala klimateffekter, men att det krävs en aldrig tidigare skådad förändringstakt inom alla aspekter av mänskliga

(9)

8 samhällen på en global skala (IPCC, 2018). Att fortsätta som vanligt och upprätthålla status quo skulle alltså innebära förödande konsekvenser. Det finns en generell konsensus om klimatfrågans realitet men den pågående debatten om hur klimatfrågan ska kommuniceras är polariserad, där ena sidan kallas alarmistisk och andra sidan kritiseras för att inte kommunicera det akuta i situationen (Roberts, 2017). Journalisten David Wallace-Wells publicerade 2017 en artikel i New York Magazine som målade upp en dystopisk bild av möjliga fruktansvärda effekter som kan komma att bli verklighet inom en snar framtid om vi inte gör något åt det – eller, mer hotfullt, om det vi gör inte är tillräckligt (Wallace-Wells, 2017). Artikeln blev viral och snabbt den mest lästa artikeln i New York Magazines historia, men möttes också av stark kritik (Roberts, 2017). Många menade att

domedagsinramning av frågan inte är nyttig, att artikeln är djupt oansvarig och att förtvivlan aldrig är hjälpsamt och motartiklar publicerades som manade allmänheten att inte acceptera domedagsinramningen, utan att istället vara fortsatt positiva och hoppfulla (Roberts, 2017). Att avfärda negativitet till förmån för positivitet gör att den känslomässiga

framställningen tippar över på andra hållet. Uppsatsen tittar närmare på formuleringen av just positiva känslor som exempelvis glädje, entusiasm eller lekfullhet, som kan ses som en dominerande diskurs och kommer i uppsatsen vidare refereras till som klimatpositivism. Diskursen rymmer positiv kommunikation av klimatfrågan, i bild, text, tal och andra former, där positiva känslor formuleras. Klimataktivisten Greta Thunberg (2019)

definierar vad klimatpositivism inte är i ett tal där hon avfärdar den etablerade idén om hoppfullhet i klimatsammanhang:

”But I don’t want your hope. I don’t want you to be hopeful. I want you to panic. I want you to feel the fear I feel every day. I want you to act. I want you to act as you would in a crisis. I want you to act as if the house is on fire, because it is.” (Thunberg 2019)

Thunbergs direkta framtoning har, i enlighet med en polariserad debatt, både hyllats och kritiserats, men många klimatforskare har uttryckt stöd för

(10)

9 Thunberg och ungdomarna som demonstrerar då de menar att det finns vetenskapligt stöd för deras oro eftersom de nuvarande insatserna är otillräckliga (DN debatt, 2019).

2.1. Designprojekt

Den icke-klimatpositiva kommunikationen förmedlar en tryckande, akut känsla och frustration av att ha nått en bristningsgräns. Jag känner igen mig i upplevelsen av klimatfrågan och i mitt designprojekt kommunicerade jag visuellt det budskapet genom en konceptuell tolkning av min egen

klimatångest. Projektet visualiserar det akuta i klimatfrågan, synliggör den individuella klimatångesten och använder den som utgångspunkt för en global miljörörelse. Det formulerades i en kampanj för Instagram, och eftersom våra sociala medier spelar roll för vår uppfattning och åsikter i stor utsträckning formas i dessa ansågs det vara en bra kanal. Projektet, som visar vardagsföremål i upplösningstillstånd, förmedlar ett budskap som i allmän opinion anses ge upphov till klimatångest.

3. Problemområde

I mitt designprojekt ifrågasattes den ångestframkallande aspekten av mitt projekt. Många menade att ångest inte är konstruktivt när syftet är att engagera människor och argumentet om konstruktivitet användes även i kritiken mot Wallace-Wells artikel, vilket gjorde att jag började intressera mig för vilka känslor som ryms i bildspråket när klimatfrågan kommuniceras och varför. Klimatfrågan i sig är inneboende abstrakt, orsaken är osynlig gas och effekterna är abstrakta skeenden i framtiden, vilket gör att hur den visualiseras är av stor betydelse för människors uppfattning. Mycket av det meningsskapande som sker i vår västerländska kultur sker genom bilder och annat visuellt material i olika utformningar och i olika medier (Rose, 2001 s. 10). Vi möter varje dag visuellt material, som påverkar vår uppfattning av verkligheten och spelar roll för hur vi beter oss i det samhälle vi lever i (Rose, 2001 s. 6). Grafisk design och relaterade kommunikationsdiscipliner har därför en viktig roll i klimatfrågan.

(11)

10 Diskursen klimatpositivism, som formulerar positiva känslor, har kommit att bli utbredd trots att klimatfrågans realitet är hotfull och skrämmande.

Forskare menar att vi befinner oss i ett krisläge och klimatångest och andra typer av negativa känslor kopplat till klimatförändringar är rimliga och naturliga att ha. Finns det en risk att den överlag positiva kommunikationen gör det omöjligt för oss att ta hotet på allvar? Varför är vi så fixerade vid att lindra och bota?

3.1. Syfte

Min teoretiska utgångspunkt är att problematisera hur klimatfrågan

visualiseras, vad det innebär för det allmänna medvetandet och situationen i sig, samt söka en förklaring till varför positiva känslor kommuniceras i inramningen av vår tids ödesfråga.

3.2. Frågeställning

Skapar visualiseringar med fokus på positiva känslor en uppfattning om att klimatfrågan inte är akut och bidrar det till upprätthållandet av status quo?

4. Metod

Metoderna som används för att besvara min frågeställning är kvalitativa och består i visuell analys och kritisk diskursanalys.

4.1. Visuell analys

Frågeställningen kräver en djupare kunskap om bildspråket i

klimatkommunikation. Hur ser en positiv bild ut? Därför görs en visuell analys av ett mindre urval bilder inom klimatkommunikation. Den visuella analysen görs för att exemplifiera klimatkommunikationen i sociala medier. En semiotisk analysmodell tillämpas i den visuella analysen för att bryta ner bilden i mindre beståndsdelar för närmare analys och sedan sätta dessa betydelser i ett bredare perspektiv (Rose 2001, s. 69).

4.2. Kritisk diskursanalys

Diskursanalys kan tillämpas vid analys av kvalitativa data för att undersöka det implicita innehållet i datan, snarare än det explicita, och bygger på

(12)

11 förutsättningen att bilder inte enbart kan ses som en spegling av

verkligheten, utan producerar och vidmakthåller den (Denscombe, 2013 s. 393). Den kritiska diskursanalysens mål är att dekonstruera bilden för att avslöja dolda budskap avsändaren försöker förmedla genom bilden samt vilka bakomliggande antaganden som krävs för att åstadkomma det (ibid.). Metoden används för att undersöka dolda bakomliggande betydelser bakom bilder som kan tjäna vissa gruppers intressen mer än andra (Denscombe, 2013 s. 395). Genom att titta på bilder utforskar diskursanalys hur makt uppnås genom diskurser i samhället, och använder politiska, ekonomiska och sociala ideologier som referensram för att undersöka de betydelser som datan framvisar (ibid.). Dessa bredare referensramar tillhandahålls av litteratur och presenteras i kapitel 9. Teorier och modeller från litteraturen appliceras på den visuella analysen för att redogöra för hur bilderna relaterar till en större, social och ideologisk kontext (ibid.). Det är viktigt att påpeka att tolkningen som görs påverkas av uttolkarens identitet (Denscombe 2013, s. 384). Min bakgrund, mina erfarenheter och min verklighetsuppfattning är svåra att koppla bort och kommer sannolikt färga min analys, även om jag närmar mig datan med ett öppet sinne, vilket bör tas i beaktande vid läsningen av denna uppsats.

5. Material & urval

5.1. Litteratur

Jag kommer använda mig av litteratur för att teoretisera kring min problemformulering. Litteraturen har valts för att kunna analysera den specifika diskursen ur ett större samhälleligt perspektiv och omfattar därför litteratur inom sociologi, filosofi och kulturteori och används tillsammans med litteratur om klimatfrågans problematik i sig och hur den förhåller sig till politik och ekonomi.

5.2. Författarna

Stuart Hall är kulturteoretiker och filosof. Halls teorier om representation och kunskapsproduktion används för att undersöka bildernas mening ur ett större perspektiv. Naomi Klein är författare och journalist och hennes teorier ur boken This changes everything, som undersöker klimatfrågans tillstånd,

(13)

12 används för att tillhandahålla ett kritiskt perspektiv till diskursen

klimatpositivism. Ett filosofiskt perspektiv tillhandahålls av Sören Kierkegaard vars bok Begreppet ångest är ett av de mest lästa filosofiska verken. För att backa bandet vill jag diskutera några av Kierkegaard teorier kring ångest och hans syn på denna ringaktade känsla. Zygmunt Bauman är en av vår tids mest inflytelserika sociologer och erkänd för sin skarpa förmåga att se samband och omfattande analyser av vår samtid. För att kunna föra diskussionen på en bredare samhällelig nivå, väljer jag att ta in Bauman och hans teorier om vårt samhälle och positiva samt negativa känslor.

5.3. Material för visuell analys

Jag kommer genomföra en mindre visuell analys på delar av Instagramflödet för en populär app, Deedster, samt bilder från Klimatklubbens Instagramflöde.

Deedster och Klimatklubben är båda organisationer som arbetar för att lösa klimatproblematiken. Deedsters app, vars syfte är att mäta och synliggöra individers koldioxidutsläpp, hyllas för att vara ett enkelt och roligt sätt att vara klimatsmart. Deedster själva skriver att de arbetar för att stoppa klimatförändringarna och konsumtionens negativa inverkan på planeten genom att uppmuntra till att vara klimatsmart. Deedsters Instagram fungerar som en förlängning av appen, där kärnan visualiseras i flödet genom bild och text. Klimatklubben är en relativt nystartad organisation men har blivit populär på kort tid med över 30.000 följare på sitt Instagram-konto sedan starten hösten 2018. De arbetar med att ge tips och information om

klimatfrågan på Instagram och vill enligt egen utsago överlämna ett hållbart samhälle och en välmående planet till nästa generation.

5.4. Urval

Organisationerna har valts ut för att de är stora på området och för att de inte mottagit någon negativ uppmärksamhet i media som uppseendeväckande eller problematiska i sin kommunikation, utan reflekterar snarare en del av ett normalt kommunikationslandskap. Bilderna som analyseras har valts ut ur en större grupp bilder (se bilaga 2) där en tydlig kategori från respektive konto identifierats och betecknats ”lekfullt ätbart” från Deedster samt

(14)

13 ”naturlig idyll” från Klimatklubben. Dessa kategorier har i sin tur valts ut från flödena i helhet (se bilaga 1).

Dessa organisationer ger uttryck för en visualisering av frågan som är vanligt förekommande i vår samtid. Rose (2016, s. 7) skriver att

konstruktionen av kunskap om världen alltmer baseras på bilder i vår tid och jag har därför valt att titta på Instagramflödet snarare än appen eftersom sociala medier har stor spridning och genom sin bildbaserade natur kan ses bidra till den allmänna uppfattningen.

6. Relaterade studier

I detta kapitlet redovisas studier som genomförts på området klimat-kommunikation för att presentera de argument som den klimatpositiva kommunikationen står för, likaväl som den icke-klimatpositiva, men även som en grund till att konsensus kan ses som icke existerande. Båda sidor av debatten (positiva känslor/negativa känslor) representeras och förs senare in i diskussionsdelen.

6.1. Rädsla som en barriär

Artikeln “Fear Won’t Do It” Promoting Positive Engagement With Climate

Change Through Visual and Iconic Representations av Saffron O’Neill och

Sophie Nicholson-Cole (2009) är en av de mest använda för kritiken mot användningen av negativa känslor i klimatfrågan. O’Neill och Nicholson-Cole (2009, s. 363) menar att användningen av negativa känslor som rädsla kan leda till en av två psykologiska funktioner; antingen en vilja att kontroll-era en extern fara eller en vilja att kontrollkontroll-era en inre rädsla (ibid.). Om den externa faran, i detta fallet effekterna av klimatförändringar, inte kan kontrolleras, eller upplevs inte kunna kontrolleras, kommer individen försöka kontrollera den inre rädslan (Moser & Dilling, 2004 genom O’Neill och Nicholson-Cole, 2009 s. 363). Inre kontroller av rädsla, menar O’Neill och Nicholson-Cole (ibid.) innebär exempelvis förnekelse och apati, och verkar som barriärer för ett meningsfullt engagemang. O’Neill och Nicholson-Cole (ibid.) menar att ett meningsfullt engagemang, vilket

(15)

14 förklaras som individuell minskning av koldioxidutsläpp genom

livsstilsförändringar, förhindras av negativa känslor som rädsla. O’Neill och Nicholson-Cole (2009, s. 371) menar att rädsla i

kommunikation av klimatfrågan kan göra att mottagarna känner sig så rädda och deprimerade att de aktivt låter blir att tänka på klimatförändringarna för att undvika obehaget i att mentalt brottas med det, vilket leder till förnekelse över problemet och bristande engagemang i frågan.

O’Neill och Nicholson-Cole (2009, ss. 374-375) argumenterar för att representationer på temat rädsla av klimatförändringarna visserligen verkar minnesvärda och har en förmåga att locka individers uppmärksamhet, men menar att de också kan verka avståndsskapande och försvaga individers känsla av personligt engagemang i frågan. O’Neill och Nicholson-Cole (2009, s. 375) menar att användningen av rädsla eller dramatiska

representationer av klimatförändringar är kontraproduktiva och till och med oroväckande sett till bakgrund av att frivilliga minskningar av

växthusgasutsläpp genom individuella förändringar är avgörande för att västvärlden ska kunna nå sina utsläppsmål.

Författarna tar upp Linville and Fischers (1991, genom O’Neill och Nicholson Cole 2009, s. 362) teori där människor ses ha en “finite pool of worry”, en slags begränsad pott av oro där ökad oro för en risk minskar oron för en annan risk.

6.2. Ökat hot, ökat engagemang

I “Be Worried, be VERY Worried:” Preferences for and Impacts of Negative

Emotional Climate Change Communication skriver Brittany Bloodhart,

Janet K. Swimoch Elaine Dicicco (2019, s. 2) också om Linville och Fischers teori om en pott av oro. Den är ett centralt argument i

kommunikationsteorin och Bloodhart et al. (ibid.) skriver att allmänhetens pott av oro är mindre gällande särskilt i jämförelse med andra sociala och/eller politiska frågor.

(16)

15 Författarna skriver att känslor kan hjälpa till att rikta uppmärksamheten mot klimatfrågan och att negativa känsloyttringar (exempelvis ilska) är mer benägna att få uppmärksamhet än uttryck av positiva känslor (exempelvis glädje), sannolikt eftersom känslomässig passion förmedlar en stark övertygelse (Bloodhart et al. 2019, s. 3). Författarna skriver också att en växande forskningsgrupp föreslår att ökade uppfattningar av hot även ökar beteendemässigt engagemang i sociala och miljömässiga frågor som klimatförändringar (ibid.).

Författarna skriver att ju mer sårbara individer känner sig inför de hot som klimatförändringarna innebär, ju mer sannolikt är det att de köper elbilar, vidtar åtgärder för att exempelvis mildra torka och villiga att engagera sig i personliga miljöprocesser (ibid.).

Bloodhart et al. (ibid.) skriver att positiva känslor kan skapa en känsla av tillfredsställelse när det gäller att vidta åtgärder för att hantera

klimatförändringen, då vissa negativa känslor, som oro, har varit mer sannolika än positiva känslor, som hopp, att motivera människor att engagera sig i klimatförändring.

6.3. Att bry sig är att vara orolig

Susie Wang, Zoe Leviston, Mark Hurlstone, Carmen Lawrence och Iain Walker skriver i artikeln “Emotions predict policy support: Why it matters

how people feel about climate change ”(2018), i likhet med Bloodhart et al.,

att negativa känslor kan främja klimatengagemang och skriver att aktuell forskning visar att känslor som ilska, rädsla och skuld kan motivera klimatåtgärder och att negativa känslor i synnerhet har funktionen att få människor att agera för att undvika potentiella negativa konsekvenser (2018, s. 27). Författarna understryker även att många studier tyder på att

kombinerat med information om hur man tar itu med hotet, kan rädsla öka snarare än att minska motiverat beteende (ibid.). Wang et al. (2018, s. 25) menar dessutom att trots att medvetenhet kring klimatförändringar har ökat över tid, är känslomässiga reaktioner som att känna sig bekymrad, oroad eller känna angelägenhet för frågan fortsatt låg. Wang et al. (2018, s. 26)

(17)

16 berör i sin studie frågan om vad det innebär att bry sig om

klimatförändringar och menar att det finns ett behov av att definiera vad

detta innebär. Wang et al (2018, s. 26). fastställer verbet “to care”- att bry sig, genom tre relevanta meningar i kontexten och skriver:

“ to attach interest or importance to the object of care; to feel emotions such as anxiety or affection toward it; and to protect or safeguard it (i.e., to care for something)”.

Klimatförändringar är här inte ett “object of care” eftersom det inte är föremål för kärlek eller en sak som ska skyddas utan är snarare ett hot mot saker som vi bryr oss om (ibid.). Att bry sig om klimatförändringarna handlar således inte bara om klimatförändringarna i sig, utan mer om de saker som konsekvenserna av dem kan skada eller ta ifrån oss (ibid.). Att bry sig om klimatförändringar betyder alltså per definition att vara orolig.

6.4. Förenklad bild av negativa känslor

I Reassessing emotion in climate change communication (2017)

argumenterar Daniel A. Chapman, Brian Lickel and Ezra M. Markowitz (2017, s. 851) för att tänka om och lämna den gängse användningen av positiva känslor i kommunikationen kring klimatfrågan. De ställer sig kritiska till uppfattningen om att rädsla leder till undvikande och minskande av personlig effektivitet, medan hoppfullhet ger ökad effektivitet och

engagemang och menar att denna modell av känslor visserligen verkar enkel och intuitivt tilltalande, men behandlar känslor som distinkta och lätt

separerbara mekanismer som fungerar som direkta orsaker till singulära svar och menar att detta vilseleder kommunikatörer (Chapman et al. 2017, s. 851). Chapman et al. (ibid.) ger exempel på ilska, som anses vara en destruktiv negativ känsla som ger upphov till aggressivt beteende, men menar att ilska sällan leder till aggression mot andra. Sådana länkar existerar, men fungerar på komplexa sätt formade av det sammanhang där den känslomässiga upplevelsen utvecklas (ibid.). I motsats till en förenklad syn på ilska som destruktiv visar forskning att ilska är ett exempel på en

(18)

17 känsla som starkast förknippas med att motivera individer att rätta till sociala orättvisor (ibid.).

Författarna argumenterar för att känslor bör ses som en del av ett tolknings- och självreglerande återkopplingssystem som gör det möjligt för människor att spåra, uppdatera och ändra sin förståelse för sig själva och för världen (Chapman et al. 2017, s. 851). Exempelvis kan en känslomässig reaktion på en händelse ibland inkludera ett omedelbart beteendesvar, men Chapman et al. menar att den är mer benägen att influera viktiga kognitiva reaktioner, som att mentalt märka kunskap med känslomässig ton, motivera vidare informationssökning och uppmana till ytterligare självstyrd tanke, som omprövning och vidare eftertanke (Chapman et al. 2017, s. 851).

7. Teori

Här presenteras den litteratur som ligger till grund för diskursanalysen i diskussionsdelen av uppsatsen. Den visuella analysen kommer att diskuteras ihop med teorin och relaterade studier för att undersöka diskursen

klimatpositivism och besvara frågeställningen. 7.1. Representation

Stuart Hall beskriver begreppet representation i sin bok med samma namn kortfattat som skapandet av mening genom språk (Hall, 2013 s. 2). Språk i denna kontext innefattar mer än det talade och skrivna språket och

inkluderar även olika slags bilder (Hall, 2016 s. 4). Tecken beskrivs som en viktig del i representationsteorin och Hall (ibid.) förklarar att dessa är ordnade i språket och att det är förekomsten av tecknen i vårt gemensamma språk som gör det möjligt för oss att översätta våra tankar, vår idé om olika koncept, till ord, ljud eller bilder och vidare använda dessa genom språk för att uttrycka mening och kommunicera tankar till vår omvärld.

Enligt ett konstruktivistiskt synsätt besitter språket en social dimension, som menar att varken saker i sig eller enskilda språkanvändare kan fixera mening i språket (Hall, 2013 s. 11). Saker har inte mening i sig själva, utan vi

(19)

18

Hall (2013, s. 218) menar att det inte går att utläsa en ”sann” mening i en bild, utan att flera potentiella meningar existerar. Mening är flytande och kan inte fixeras till att bli bestående. Däremot, menar Hall, är försöket att fixera en bilds mening representationens praktik- då den ingriper i de många möjliga meningarna i ett försök att främja en (ibid.). Hall menar att vi därför bör vi fråga oss vilken av alla möjliga meningar avsändaren menar att främja (ibid.). Hall (2013 s. 27) menar att semiotiken tillhandahåller bra verktyg för analys, men att den begränsar representation till enbart språk. Hall menar att

betydelsen inom en kultur ofta beror på större analysenheter där berättelser, uttalanden, grupper av bilder och hela diskurser som opererar över en mängd olika texter och kunskapsområden inom ett ämne som under tid förvärvat en omfattande auktoritet. Hall (ibid.) menar att representation bör ses som en källa för produktion av social kunskap, och därför bör representation

fokusera på bredare frågor om kunskap och makt. Det är även viktigt, menar Hall (ibid.) att vidkännas att vissa människor i vissa historiska ögonblick haft mer makt att tala om vissa ämnen än andra.

Hall (2013, s. 29) nämner Michel Foucault som en central figur för diskursbegreppet inom representation och förklarar Foucaults ståndpunkt som att diskurs handlar kunskapsproduktion genom språket. Foucault intresserade sig för de regler och praktiker som producerar meningsfulla uttalanden och reglerar diskurs vid olika historiska tidpunkter. Hall (ibid.) skriver att diskurser konstruerar och formar ämnet, och definierar och

producerar kunskap. Därför kan diskurser ses som styrande i hur vi resonerar och pratar om ett ämne på ett meningsfullt sätt och påverkar också hur idéer praktiseras (ibid.) Foucaults begrepp regime of truth, som jag översätter till

sanningsregim, kan förklaras som att det inte finns en sanning om kunskap i

en absolut mening som är fixerad oavsett kontext, utan att vissa diskursiva formationer möjliggör vissa typer av yttranden, visualiseringar, idéer, vilka ger upphov till sanningsregimer – det som uppfattas vara sanningen (Hall, 2013 s. 34).

(20)

19 7.2. Begreppet ångest

Kierkegaard (1996 s. 55) menar att ångest är tätt sammanlänkad med frihet och beskriver ångest som ”frihetens verklighet som möjlighet till

möjligheten”. Jag tolkar detta som att det är genom insikten om ångest som människan uppnår medvetande om sin egen frihet. Medvetenhet om frihet möjliggör utveckling och handling. Kierkegaard (1996, s. 72) jämför ångest med svindel:

”Den, vars öga kommer att skåda ner i ett gapande djup, han får svindel. Men vad är orsaken? Det är lika mycket hans öga som avgrunden; ty om han inte hade stirrat ner ...”

Liknelsen kan tolkas som att vi inte kan slippa undan ångesten genom undvikande. Friheten är ofrånkomlig och definierar människan och medvetenheten och friheten innebär att vi måste göra val. Att blunda för ångesten är att göra sig själv ofri och avsäga sig sin förmåga att agera.

I en passage behandlar Kierkegaard (1996, s.120) skillnaden mellan ånger och ångest och skriver att ångern följer med synden, men alltid ett ögonblick för sent: ”den har förlorat regeringens tyglar och endast behållit kraften att gräma sig.” Ångern beskrivs som meningslös, medan ångest ”går före och upptäcker konsekvensen innan den kommer, som man på sig själv kan märka att ett oväder är på gång”. Ångest kan ses som meningsfull, ett varningstecken på att något är fel som ger oss möjlighet att förändra (ibid.). Ångest kan ur Kierkegaards perspektiv ses som grunden för den mänskliga existensen och hennes utvecklingsmöjligheter, en värdefull drivkraft.

Kierkegaard framhåller att det redan i hans samtid var ovanligt att låta sig möta ångesten, och människan hindras därmed i sin utveckling: ”I vår tid fruktar man för, som Sokrates säger någonstans, att låta sig skäras och brännas av läkaren för att bli frisk” (Kierkegaard, 1996 s. 125). Kierkegaard ställer sig kritisk till att undvika ångesten, och menar att det är att inte ta på sig ansvaret som det innebär att vara människa.

(21)

20 7.3. Utvidgad klimatförnekelse och kapitalismen kontra klimatet

På samma sätt framhåller Naomi Klein (2015, s. 45) i boken This changes

everything att negativa känslor inte bör undvikas utan tillochmed är

användbara i klimatkommunikationen eftersom känslor som rädsla eller skräck är överlevnadreaktioner, som vi kan använda oss av på ett

konstruktivt sätt. Klein (ibid.) menar därför att vi bör erkänna de negativa känslorna som klimatförändringarna för med sig, då de är fullständigt rationella reaktioner på en smärtsam sanning.

Klein (2015 s. 13) menar att begreppet klimatförnekande bör vidgas och inte enbart kan tillskrivas människor som helt eller delvis förnekar

klimatförändringarnas förekomst, utan även bör innefatta ett erkännande av klimatförändringarna som fenomen, men ett förnekande av dess allvar. Klein (ibid.) exemplifierar sådan klimatförnekelse med att vi intalar oss själva att teknologi kommer lösa problemet, eller att det enda vi kan göra är att ägna oss åt oss själva, sluta köra bil, källsortera och handla närodlat. Det verkar till en början som ett ärligt engagemang, eftersom många av dessa

förändringar är dellösningar, men Klein (2015, s. 14) menar att vi ändå blundar hårt med det andra ögat och glömmer bort att förändra de system som gör krisen oundviklig.

Klein (2015, s. 15) menar att business as usual – att fortsätta som förut, och tillåta utsläppen att öka år efter år leder till katastrofala följder. Det enda vi behöver göra för att det ska bli verklighet är att inte reagera som om det är en äkta kris och förneka hur rädda vi i själva verket är.

Klein (2015, s. 33) gör gällande att anledningen till varför klimatfrågan inte har blivit utlyst som den krissituation den är hänger ihop med makt och prioriteringar. De åtgärder som skulle ge oss möjlighet att undvika katastrofen är hotfull för en elit som har ett järngrepp kring vår ekonomi. Klein (2014, s. 36) menar att den allra främsta anledningen till att det som behövs göras för att få ner utsläppen inte görs är att det står i ”fundamental motsättning mot den avreglerade kapitalismen”. Kapitalismen är och har varit den ledande ideologin under perioden då klimatförändringarna avtäckts

(22)

21 och lösningar har eftersökts (Klein 2014, s. 36). Klein framhåller att det grundläggande imperativet i vår ekonomiska modell – evig tillväxt, står i stark motsättning till klimatfrågans behov och undvikandet av en katastrofal uppvärmning (Klein 2015, s. 36).

7.4. Konsumtionssamhällets lindring av negativa känslor

Sociologen Zygmunt Bauman gav ihop med filosofen och idéhistorikern Leonidas Donskis ut Moral blindness 2013, där de skriver att negativa känslor avvisas i vår moderna tid. De drar paralleller till anti-utopiska romaner som Samuel Butlers Erewhon där samhället betraktar sjukdom som skuld och där misslyckande att vara frisk och hälsosam åtalas (Bauman och Donskis, 2013 s. 53). I Aldous Huxleys berömda framtidsroman Du sköna

nya värld finns liknande tendenser där ett misslyckande med att vara lycklig

ses som ett symptom på abnormitet (ibid.). Detta, menar Bauman och Donskis (ibid.), bör inte ses som något bortom vår egna verklighet.

Författarna menar att negativa känslor som exempelvis rädsla är en integrerad del i det mänskliga tillståndet (Bauman och Donskis, 2013 s. 101). Att arbeta för att begränsa eller avlägsna orsakerna till rädslan och därmed bli kvitt den är något människor ägnat sig åt i alla tider, men vi har hittills varit begränsade i vår kapacitet att eliminera vår största rädsla. Bauman och Donskis (ibid.) kallar det the mother of all fears – och förklarar det som insikten/vetskapen om vår egen dödlighet och omöjligheten att undkomma döden. Bauman och Donskis (ibid.) menar att vetskapen om och vår oförmåga att undfly döden är det primära skälet till att vi har kultur och påverkar vårt sätt att vara i världen. I grund och botten är det vår rädsla för döden som gör oss till människor. Bauman och Donskis menar i likhet med Kierkegaard att negativa känslor driver människan framåt. Bauman och Donskis (2013, s. 101-102) framhåller att rädslan för att lämna jordelivet med ouppfyllda visioner, oavslutade projekt och ånger har verkat som en drivkraft att handling och aktiverat den mänskliga fantasin.

Bauman och Donskis (2013, s. 150) beskriver ramarna för

(23)

22 konsumerade genererar snabbt dalar och måste ersättas av mer konsumtion och nytt påslag av positiva känslor, vilket främjar ekonomin som bygger på ständig produktion och konsumtion. Detta får konsekvenser på samhällelig nivå:

”[a] consumerist way of being-in-the world, [is] shaped according to the pattern of consumers in supermarkets – charged with the duty and spurred by the desire to make their choices between temptations laid out on the shelves in order to seduce.” (Bauman och Donskis, 2013, s. 146)

Vi formas av konsumtionseran och vårt liv blir till en plikt och en önskan att konsumera eftersom konsumtionen genererar (tillfälliga) positiva känslor (Bauman och Donskis, 2013 s. 150)

Butiker i en konsumistisk kultur fungerar, menar Bauman och Donskis (2013, s. 151) som apotek för våra själar där konsumtion har en

smärtstillande effekt, vilket författarna problematiserar:

”…pains are in consequence stripped of their salutary warning, alerting and activating role” (ibid.) Genom kontinuerlig bedövning riskerar vi att inte uppfatta varningssignalerna som skulle kunna berätta för oss att något är fel och på detta sätt styr samhälleliga normer styr uppfattningen om hur vi bör hantera våra känslor och vad som är rätt och fel att känna (ibid.).

8. Teori för visuell analys

Här presenteras teorin som används som metodiska verktyg i den visuella analysen

8.1. Semiotik

Semiotisk analys utförs i två steg; genom denotation, där de uppenbara delarna i bilden beskrivs för att sedan gå vidare till konnotation, en

granskning av de uppenbara delarnas antydda betydelser. Waern et al. (2004, s. 38) beskriver konnotation som ideér och värden som uttrycks genom det som representeras och genom hur det är representerat. Vidare förklarar Waern et al. (2004, s. 40) att konnotationer är kulturellt betingade och att

(24)

23 dess tolkning beror på kulturell kontext. Detta är viktigt att uppmärksamma då tolkningarna av bilder inte kan ses som universella, utan kulturellt beroende och applicerbara och giltiga inom vår specifika kultur. Ulf Klarén, bildpedagog och färgforskare, skriver i boken Vad färg är (1996) att färg innebär möjliga associativa förbindelser och känslomässiga samband utöver själva färgen i sig (Klarén, 1996 s. 67). Gillian Rose (2016, s. 39) menar i boken Visual Methodologies att färg är en avgörande del i en bilds sammansättning, eftersom färg kan användas för att exempelvis betona vissa delar i en bild. Klarén (1996, ss. 69-70) framhåller att färger kan ha symboliska innebörder och inom semiologin betraktas färg som ett språkligt tecken och ses som en del i en kulturs språkdräkt. Betydelserna de ges är rörliga och färgerna används eller tolkas på olika sätt beroende på sammanhanget där de används och upplevs (Klarén, 1996 s. 70).

Den semiotiska tolkningen av färg utgår ifrån denotation och konnotation, där denotation helt sonika beskriver färgen vi ser, medan den konnotativa betydelsenivån rör förbindelsen mellan färg och andra begrepp, som

bestämmer vilken betydelse vi ger färgen (Klarén, 1996 s. 73). Klarén (1996, s. 76) exemplifierar med att det gröna hos naturen kan fungera som ett index för ”friskhet” och ”växtkraft” och bygger på vår kunskap om att växtligheten vanligen är frisk när den är grön.

Klarén (1996, s. 80) beskriver hur associationskedjor uppstår inom en kultur, genom vår uppfattning om att det som lever och växer i regel har stor

kulörthet som skiftar när det dör och förlorar sin kulörthet. Därför, menar Klarén (ibid.), kan begrepp som död komma att förknippas med låg kulörthet som färgen svart. Färgen kan därigenom bli ett tecken för död, förtvining och förruttnelse (ibid.). Begreppet död kan sedan vidare associeras med koncept som ondska eller sorg, som blir färgernas konnotationer (ibid.). Likadant menar Klarén (1996, s. 81) förknippas stor kulörthet med exempelvis liv och växtkraft och skapar en slags associationskedja av positiva företeelser som godhet eller glädje, vilket gör att vi i vår

(25)

24 (ibid.). Klarén (1996, s. 85) påpekar att de innebörder och känslointryck vi ger färger inte är naturligt givna eller generella och beskrivs enklast med exempel. Klarén (1996, s. 86) menar också att vår värdering av färger

påverkas av erfarenheter, kunskaper, förhållningssätt, kultur och generell syn på världen.

8.2. Visuell retorik

Yvonne Waern, Rune Pettersson och Gary Svensson beskriver i boken Bild

och föreställning: om visuell retorik från 2004 begreppet visuell retorik som

ett sätt för en bildskapare att planera sin bild för att få en önskad effekt på betraktaren (Waern et al. 2004, s. 55). Den har sina rötter i den klassiska retoriken, där det retoriska tilltalet delas upp i tre kategorier: Logos, Etos och Patos. Waern et al. (2004, ss. 57-60) menar att bilder huvudsakligen talar till oss genom patos – det tilltal som berör oss känslomässigt.

Waern et al (2004 s. 56) menar att den största skillnaden i talad retorik och visuell retorik är att ett tal är uppbyggt av sekvenser, där talaren levererar argument i en bestämd ordning till mottagaren, medan en bilds budskap komprimeras och koncentreras då den behöver kommunicera allt på en gång. Vidare beskriver Waern et al. (2004 s. 64) den ikoniskt emotionella

funktionen som en retorisk funktion där en bild som avbildar eller påminner

oss om något annat ofta har en känslomässig anspelning. Waern et al. (ibid.) exemplifierar med att en bild på en bebis ger oss en glad och varm känsla, och påpekar att detta är ett medvetet val från avsändaren.

9. Visuell analys

Här genomförs en visuell analys av fyra Instagraminlägg, två från Deedster och två från Klimatklubben. Inläggen består av en bilddel och en textdel. Textdelen sammanfattas och beskrivs kortfattat för att senare

sammankopplas med bilden i konnotationen där dess övergripande innehåll sätts i kontext till bilden, eftersom bildtexten ofta verkar som en

meningsbestämmare (Rose, 2016 s. 31). En semiotisk analys genomförs på bilderna genom denotation där visuella element kartläggs och vidare till

(26)

25 känslor konstrueras i bilderna med stöd från semiotisk analys, som även innefattar färgteori och visuell retorik.

9.1. Deedster Bild 1 Bild 1.1 TEXT

Texten i bild 1 föreslår att mottagaren ska äta (veganskt) godis istället för ost som en klimatsmart handling. Ett stort antal hashtaggar förekommer, bland annat #klimatsmart, #wwf, #climatechange, #saturday och #sustainablefood. Texten i bild 1.1 föreslår att mottagaren handlar mat enligt säsong, och ger tips på vilka grönsaker som för tillfället är i säsong. Diverse hashtaggar förekommer, bland annat #climate, #klimat, #climateaction,

#manysmallsteps och #climatechange.

DENOTATION

Bild 1 består i en rosa bakgrund där godisklubbor i olika färger är organiserade enligt färg och bildar ett mönster. Bild 1.1 består i en

pastellfärgad, ljus bakgrund där grönsaker med hög kulörthet är organiserade i ett slags mönster. En kvist grönkål återfinns i centrum och är omgiven av skivad rödbeta, skivad gurka, skivad citron och apelsin samt äpple och morot. I bildens nedre högra hörn finns texten ”deed #33 var sak har sin tid”

KONNOTATION

Bild 1 utstrålar en lekfullhet då förekomsten av flera klara färger är något vi vanligtvis ser bildspråk gällande barn i vår kultur, vilket förstärks genom objekten godisklubbor. Färg och objekt skapar tillsammans ett sammanhang, som är tätt sammankopplat till lekfullhet, oskuldsfullhet och glädje i vår kultur– koncept med positiva innebörder. Bilden talar till oss genom patos,

(27)

26 då godisklubborna på bilden kan ses ha en ikoniskt emotionell funktion och förmedlar positiva känslor samt förekomsten av ”glada” färger som också har ett starkt känslomässigt samband.

Bild 1.1 formulerar en friskhet genom användningen av färska grönsaker, något som kan ses som en ikoniskt emotionell funktion. Färskhet och sundhet skapar positiva känslor, då detta värderas positivt i vår kultur. Stor kulörthet menar Klarén förknippas liv, livskraft eller andra positiva

företeelser som godhet och glädje och kulörerna kallas i vår kultur för ”glada” färger. Bilden talar till oss genom patos genom färgerna och de avbildade objekten som tillsammans konstruerar en positiva känslor. Texterna till bilderna, information om olika klimatfrågan på olika sätt, bestämmer bildens mening och gör att bilden placeras in i facket klimatfrågan. Utan texterna hade dessa bilder inte kunnat relateras till kategorin och tolkningen av bilderna hade varit annorlunda, men nu läses texten och dess budskap paras ihop med bilden.

9.2. Klimatklubben

Bild 2 Bild 2.1

TEXT

Texten i bild 2 efterlyser klimatsmarta appar, som kan hjälpa till att exempelvis minska sitt koldioxidavtryck. Inlägget har inga hashtaggar. Texten i figur 2.1 förklarar bins och humlors funktion i vårt ekosystem och hotbilden mot dessa till följd av klimatförändringar. Inlägget har inga hashtaggar.

DENOTATION

Bild 2 föreställer en närbild på en del av en blommande buske. Skärpan ligger i förgrunden som visar gröna blad och vita blommor, bakgrunden är ur

(28)

27 fokus, men visar samma buske. Färgen grönt dominerar i bilden. En gul ljusstrimma genomstrålar bilden på diagonalen.

Bild 2.1 föreställer en närbild på en del av en äng. I förgrunden finns olika sorters blommor i olika färger. I bakgrunden syns delar av ett träd och i horisontlinjen finns flera träd. Bakom träden och genom trädkronan i det närmsta trädet syns en blå himmel. Färgen grönt dominerar i bilden. Delar av bilden är suddig och ur fokus.

KONNOTATION

I bild 2 dominerar den gröna färgen som förknippas med livskraft, de vita blommorna kan läsas som ett språkligt tecken för renhet, positivt värderat i vår kultur. Färgerna är något mörka och dova och har lägre kulörthet än bild 2.1 Den dova gröna växtligheten ihop med den varma ljusstrimman skapar dock en uppfattning om att det är skymning, och genom användningen av den blommande busken kan vi förstå att det är en sommarkväll. Bilden formulerar alltså i sin helhet ”sommarkväll” och trots dova färger förmedlar bilden starka positiva känslosamband. I bild 2.1 kan vi förstå genom kontrast i ljus och skuggor att bilden tagits en solig dag och växtligheten visar att det är sommar. Den gröna färgskalan och blommorna i olika ”glada” färger ger positiva känsloassociationer. Bildens övergripande motiv kan beskrivas som ”sommaräng” och ses i sig ha en ikoniskt emotionell funktion där positiva känslor förekommer. Bilden talar genom sitt känslomässiga samband till oss genom patos då starkt positiva känslor förmedlas. Texterna till bilderna informerar om klimatfrågan på olika sätt, och är avgörande för att bilden ska förstås vara relaterad till klimatfrågan. Texten verkar som en

meningsbestämmare, först när den paras ihop med bilden förstår vi att bilden handlar om klimatfrågan.

9.1. Sammanfattning av visuell analys

Bilderna använder sig av kulturellt överenskomna konnotationer av motiv som exempelvis ”sommaräng” eller objektet godisklubba. Både objekt och motiv har en ikonisk emotionell funktion som ger positiva känslor hos mottagaren. Genom förekomsten av ”glada” färger förmedlar bilderna

(29)

28 positiva känslor och de talar till oss genom patos. Genom bildtexten förstår vi att bilderna relaterar till klimatfrågan. Bilderna förmedlar positiva känslor genom bildval och olika strategier och kan placeras in i diskursen

klimatpositivism.

För att undersöka hur dessa bilder relaterar till samhället på ett bredare plan kommer bilderna diskuteras i kritisk diskursanalys, som med hjälp av litteratur undersöker diskursen.

10. Diskussion

I diskussionen tillämpas diskursanalys och frågeställningen besvaras i två delar. Första delen söker bakomliggande orsaker till diskursen

klimatpositivism och andra delen problematiserar begreppet.

10.1 Varför är klimatkommunikation på Instagram positiv?

Hall menar att språk är en form av kunskapsproduktion som styrs av och bidrar till specifika diskursiva formationer. Sådana diskursiva formationer kan reglera människors beteende, vilket beskrivs i Bauman och Donskis teori som att vår samhällsstruktur inte tillåter oss att känna negativa känslor, eftersom de utgör en risk i vår konsumtionsordning av ständig produktion och konsumtion. Bauman och Donskis menar att fokus istället ligger på positiva känslor, som skapas genom konsumtion och därmed fungerar som ett smörjmedel för ekonomin. Vi styrs enligt detta sätt att tänka av olika samhälleliga normer om vad som är rätt och vad som är fel att känna och hur vi bör hantera våra känslor.

Enligt Chapmans et al. modell påverkas den kognitiva reaktionen när vi tittar på bilderna och vi utför en mental märkning av den övergripande

information eller kunskap som inlägget förmedlar med den positiva känslomässiga tonen som uttrycks via bilden. Informationen vi mottar i inläggen bäddas in i bildens positivitet och trivsel och som i klassisk

(30)

29 skapa en viss typ av förståelse av världen, och enligt Halls teori om att språket verkar som en kunskapsproduktion och Chapmans modell om mental märkning kan dessa inlägg ses som en form av kunskapsproduktion där kunskap formuleras som ger klimatfrågans inramning en positiv ton, vilket i sin tur styr hur vi uppfattar, resonerar och praktiserar frågor gällande ämnet. Det allvarliga och hotfulla avlägsnas på detta vis ur klimatfrågans sfär.

Forskning kring hur klimatfrågan ska kommuniceras är splittrad, ändå skriver Chapman et al. att modellen där positiv framställning ger positiva resultat och negativ framställning ger negativa resultat känns intuitivt tilltalande. Det är intressant att titta på varför något känns naturligt och varför vi känner som vi gör och vi kan igen se till Baumans teori för att förklara varför det känns självklart. Bauman beskriver att vi är djupt rotade i konsumtionssamhället, som erkänner positiva känslor och avvisar negativa, och att den utbredda konsumtionskulturen spiller över i vårt sätt att vara i världen. Foucaults sanningsregim som presenteras utav Hall, kan appliceras vidare där den diskursiva formationen klimatpositivism möjliggör vissa typer av yttranden, visualiseringar och idéer som ger upphov till

sanningsregimer– det som uppfattas vara sanningen. Klimatpositivismen har över tid förvärvat en omfattande auktoritet och besitter således en makt, vilket gör det svårt att avfärda eller ifrågasätta den. Att kommunikation kring klimatet bör kommuniceras genom positiva budskap och producera positiva känslor, trots att klimatförändringar och känslorna som följer med dem är inneboende negativa, har en auktoritet och upplevs som en sanning för att den specifika diskursen säger så, men även för att samhällsnormen diskursen ingår i säger så. Diskursen är både reflekterande och

reproducerande på samma gång.

Waern et al. menar att visuell retorik jämfört med talad retorik måste vara övertydlig, för att kompensera för att budskapet inte kan levereras i en sekvens av argument. En bild, till skillnad från ett tal, tilltalar dessutom betraktaren först och främst känslomässigt. Positiviteten framförs alltså sammantaget med en väldig styrka i klimatkommunikationen, vilket innebär

(31)

30 en risk för att nyanser i känsloregistret faller bort. Bilderna verkar på så vis polariserande då känsloyttringarna dras till sin spets.

Klein beskriver en ojämlik maktbalans och menar att vårt samhälle genomsyras av idéer som gynnar en liten elit med starka maktpositioner. Tillsammans med Halls beskrivning om att vissa människor i vissa historiska ögonblick haft mer makt att tala om vissa ämnen än andra kan klimatdiskursen ses vara starkt påverkad av de intressen som gynnar den lilla eliten med starka maktpositioner, snarare än majoriteten. Enligt Kleins synsätt är det ”makteliten” som bestämmer vilka bilder och historier som utgör vår sanning, och där ingår både optimistisk kommunikation och vilken metod vi säger är effektiv för att motivera individer att engagera sig i

klimatfrågan. Klein menar att makten konstruerar sanningar om klimatet som är ineffektiva, för egen vinnings skull och dessa sanningar påverkar alla, ner till minsta Instagramflöde. Känslorna som konstrueras i bilderna hos Deedsters och Klimatklubbens flöde återskapar och stärker den diskurs som makteliten formulerat. Klimatpositivism tillhör då den struktur eller det system, bidrar till upprätthållandet av status quo. Kleins och Baumans syn på makt är olika, och ur Baumans perspektiv är ”makteliten” snarare konsumtionssamhället. Båda menar dock att systemet är problematiskt och att klimatfrågan är en social och politisk fråga. Sett till Chapmans forskning om att negativa känslor är motiverande i frågan om sociala orättvisor, skulle negativa känslor alltså vara användbara. Det mest centrala argumentet mot att använda negativa känslor är att vår ”pott av oro” är mindre gällande klimatförändringar, än för andra sociala/politiska frågor och försvagas genom insikten att klimatfrågans natur också är social och politisk. 10.2. Varför är diskursen problematisk?

Kierkegaard var kritiskt inställd till att förtränga negativa känslor som ångest, och menar att det är att inte axla sin fulla roll som människa –istället för att förtränga borde vi erkänna dem som ett varningstecken och en

värdefull drivkraft. Inom diskursen klimatpositivism utesluts negativa känslor och den potentiella värdefulla drivkraften lider därmed nederlag. Bloodhart et al. menar att kommunikation som framkallar negativa känslor

(32)

31 som ilska kan vara ett bra verktyg för att uppnå engagemang och får medhåll från Wang et al. och Chapman et al.

Även Klein delar uppfattningen om negativa känslor som redskap, men menar att den ideologi som vårt ekonomiska system innebär förhindrar framsteg på grund av vinstintressen och Bauman och Donskis menar att samma modell inte tillåter negativa känslor, känslor som Kierkegaard, Klein och Bauman menar fungerar som både varningsklocka och drivkraft.

Bauman och Donskis menar att negativa känslor som rädsla är en integrerad del i det mänskliga tillståndet och att arbeta för att begränsa eller avlägsna orsakerna och bli kvitt jobbiga känslor ses som naturligt, men att enbart avlägsna känslan utan att hantera orsaken är problematiskt när det gäller klimatfrågan eftersom det möjliggör för den typ av klimatförnekelse baserat på verklighetsflykt som Klein argumenterar för. Klein menar i likhet med Kierkegaard och Bauman att undantryckning av rationella reaktioner på reella hot gör att vi går miste om den möjlighet som erkännandet av dem innebär. I förnekandet finns helt enkelt ingen anledning till att vara oroad och därför ingen anledning till att vidta åtgärder för att lösa problemet som orsakar oron. Ett sådant påstående stöds av Bloodhart et al. som menar att upplevelsen av ökat hot och därmed ökad sårbarhet även ger ökat

engagemang i miljöfrågor och Wang et al., som menar att negativa känslor kan få människor att agera för att undvika oönskade konsekvenser, särskilt när information om hur hotet ska hanteras finns. O’Neill och Nicholson-Cole menar tvärtom att allvaret i klimathotet gör att människor aktivt undviker att tänka på det som en försvarsmekanism. Sett till Greta Thunberg och den stora skaran ungdomar som demonstrerar för att de fruktar för sin framtid verkar snarare ”ökat hot, ökat engagemang-modellen” bekräftas. Dessa unga klimataktivister är rädda, men otroligt engagerade.

Wang et al. menar att klimatförändringar i sig inte är någonting vi bryr oss om, utan att vi bryr oss om vad effekterna av dem riskerar att ta ifrån oss, vilket innebär att bry sig om klimatförändringar per definition betyder att vara orolig. Om vi kopplar ihop klimatförändringarna med den positiva tonen som förmedlas i bildspråket elimineras risken och oron från ämnet,

(33)

32 vilket förklarar Wang et als rön om att medvetenhet om klimatförändringar ökat över tid, och följaktligen borde medföra ökad oro, men att

känslomässiga reaktioner som att känna sig oroad eller känna angelägenhet över frågan istället är fortsatt låg. Detta får fortsatt stöd av Bloodhart et al. i att positiva känslor i klimatkommunikation kan skapa en känsla av

tillfredsställelse, vilket förhindrar engagemang eftersom åtgärder då inte känns nödvändiga. Kommunikation med fokus på positiva känslor kan alltså bidra till att vi inte upplever något hot, och därför inte ser ett behov av åtgärd i form av engagemang utan låter oss istället vaggas in i en bedräglig övertygelse om att klimatfrågan inte är allvarlig och vilket bidrar till upprätthållandet av status quo.

11. Slutsats

Utifrån dessa teorier kan inläggen ses som ett uttryck för klimatpositivism som avvisar negativa känslor, trots att de i sammanhanget är naturliga, har en funktion och kan vara användbara. Bilderna kan ses som en

kunskapsproduktion som är problematisk då klimatfrågan på ett känslomässigt plan kopplas ihop med positiva känslor, vilket gör att hotbilden uteblir och därmed behovet av åtgärder via engagemang. Den rådande diskursen klimatpositivism kan ses skapa en uppfattning där klimatfrågans allvar förringas, särskilt genom bilder då känsloyttringar dras till sin spets, vilket möjliggör för en business as usual-attityd som

upprätthåller status quo.

Det är viktigt att notera att undersökningen grundas i min tolkning, och slutsatser som görs utgår ifrån mitt perspektiv. En diskursanalys grundas i en socialkonstruktionistiskt infallsvinkel där det är nödvändigt att inta ett kritiskt ställningstagande till ”sanning”, vilket även innebär att påståenden som jag som forskare producerar kan ifrågasättas.

(34)

33

12. Vidare reflektion

Jag tror att kommunikationen av klimatfrågan skulle tjäna på att utvidga känsloregistret. Flera känslor kan existera parallellt, och formuleringen av negativa känslor betyder inte nödvändigtvis avsaknad av hopp. Hopp är självklart nödvändigt. Fjodor Dostojevskij sa: “att leva utan hopp är att upphöra att leva”. Enbart blint hopp riskerar dock att bli vårt fördärv och att placera in den viktiga klimatfrågan i den kommersiella sfären som

genomsyrar vår samtid och där positivitetsdiskursen dominerar är i min åsikt inte bara problematiskt utan även riskfyllt. Ångest, rädsla och smärta är också en del av människans existens och vi måste kunna erkänna det, precis som vi måste erkänna känslor som en stark valuta. Vi är emotionella

varelser, långt mer än vi är logiska varelser. Att utvidga känsloregistret innebär kanske en möjlighet att bli mer mänskliga, mer kännande och mer tänkande. Att omsätta en sådan expansion visuellt är en inbjudan med möjlighet till avpolarisering, men också en förpliktelse och ett ansvar när det visuella materialets betydelse för vår verklighetsuppfattning inte går att förneka.

(35)

34

Referenser

Tryckta källor:

Bauman, Zygmunt & Donskis, Leonidas. (2013). Moral blindness: the loss of sensitivity in liquid modernity. Cambridge: Polity

Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga

forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur Hall, Stuart, Evans, Jessica & Nixon, Sean (red.) (2013). Representation. 2. ed. London: SAGE

Klarén, Ulf (1996). Vad färg är. Stockholm: HLS

Klein, Naomi (2015). Det här förändrar allt: kapitalismen kontra klimatet. Stockholm: Ordfront

Kierkegaard, Søren (1996). Begreppet ångest. [Ny utg.] Guldsmedshyttan: Nimrod

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur

Wærn, Yvonne, Pettersson, Rune & Svensson, Gary (2004). Bild och föreställning: om visuell retorik. Lund: Studentlitteratur

Elektroniska källor:

Brittany Bloodhart, Janet K. Swim and Elaine Dicicco (2019) ‘“Be Worried, be VERY Worried:” Preferences for and Impacts of Negative Emotional Climate Change Communication’, Frontiers in Communication. doi:

10.3389/fcomm.2018.00063.

Chapman, A. Daniel, Lickel, Brian & Markowitz M. Ezra (2017) Reassessing emotion in climate change communication, Nature Climate Change doi:

https://doi.org/10.1038/s41558-017-0021-9

Dagens Nyheter (2019) Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna. [Online] 15 mars. Tillgänglig online:

https://www.dn.se/debatt/vi-klimatforskare-stodjer-greta-och-skolungdomarna/?forceScript=1&variantType=large [Hämtad 10

maj]

Davis, Robert (2017) Did that New York magazine climate story freak you out? Good. Vox. 11 juli. Tillgänglig online:

https://www.vox.com/energy-and-environment/2017/7/11/15950966/climate-change-doom-journalism [Hämtad 25

(36)

35 Gammelgaard Ballantyne, Anne (2018) Exploring the Role of Visualization in Climate Change Communication – an Audience Perspective. Doktorsavhandling, Institutionen Tema. Linköping: Linköpings Universitet. doi: 10.3384/diss.diva-147726

IPCC (2018) Summary for policymakers of IPCC special report on Global

Warming of 1.5 C approved by governments [Online] 8 oktober tillgänglig online:

https://www.ipcc.ch/2018/10/08/summary-for-policymakers-of-ipcc-special-report-on-global-warming-of-1-5c-approved-by-governments/ [hämtad 10 april]

O’Neill, S. and Nicholson-Cole, S. (2009) ‘“Fear Won’t Do It” Promoting Positive Engagement With Climate Change Through Visual and Iconic Representations’, Science Communication, 30(3), ss. 355–379. doi: 10.1177/1075547008329201. Roberts, David. 2017. Did that New York magazine climate story freak you out? Good. Vox. 11 juli.

Rose, Gillian (2001) Visual methodologies [Elektronisk resurs] an introduction to the interpretation of visual materials. London: Sage

Thunberg, Greta (2019) “Our house is on fire” [Online] 25 januari. Davos. Tillgänglig online:

https://www.fridaysforfuture.org/greta-speeches#greta_speech_apr16_2019 [Hämtad 25 maj]

Wallace-Wells, David (2017) The Uninhabitable Earth. New York Magazine. 10 juli.

Wang, Susie. Leviston, Zoe, Hurlstone, Mark, Lawrence, Carmen & Walker Iain (2018) ‘Emotions predict policy support: Why it matters how people feel about climate change’, Global Environmental Change, 50, pp. 25–40. doi:

10.1016/j.gloenvcha.2018.03.002.

Bildförteckning:

Deedsterapp (2019) Bild 1

https://www.Instagram.com/p/BvWeVTNhTqR/[Hämtad 25 maj] Deedsterapp (2019) Bild 1.1

https://www.Instagram.com/p/BxH_3F9BPSa/ [Hämtad 25 maj] Klimatklubben (2019) Bild 2

https://www.Instagram.com/p/BwWZP2bhaq-/ [Hämtad 25 maj] Klimatklubben (2019) Bild 2.1

(37)

Deedster flöde Klimatklubben flöde Bilaga 1

(38)

Bilaga 2

Lekfullt ätbart

Urval ur klimatklubbens kategori Naturlig idyll

(39)

THE MELTING POINT

Anna Thörn

Malmö universitet VT 2019 Handledare: Martin Farran-Lee Designprojekt – dokumentation

(40)

The melting point är en kampanj som utforskar en annan typ av visualisering av klimatfrågan. Snarare än att utgå ifrån den enskilda individens ansvar vänder sig projektet till kollektivet som förändringsagent och manar till förändring genom politisk påtryckning. Projektet syftar till att uppmärksamma allvaret i klimatkrisen och makthavares bristande handlingsförmåga, samt aktivera och mobilisera ett engagemang i frågan.

(41)

I researchfasen läste jag bland annat boken This changes everything av Naomi Klein som gjorde avtryck på mig. Jag tog med mig Kleins modell om skev maktfördelning och ojämlikhet i klimatfrågan och makthavares bristande handlingsförmåga in i projektet. Kleins yrkande om att förklara kris underifrån och politisk påtryckning ligger även till grund för projektet.

Klimatångest Klimatkrisen Designprojektet grundar sig i en undersökning kring fenomet klimatångest och klimatkrisen vi står inför

Skuldbeläggning av individen Klimatkampanjer tenderar att lägga skuld och ansvar på individen i stor utsträckning, en sådan skev fördelning gör att vi missar viktiga aspekter.

BAK

GRUND

(42)

DESIGNREFERENSER

Jag tittade på sociala rörelser (urval till vänster) som gjort avtryck i historien och hur dessa visualiserats och tog inspiration särskilt från de senare som använder sig av foto och tydligt influeras av reklamens bildspråk.

(43)

Syftet med projektet är att aktivera, mobilisera och motivera ett engagemang kring klimathotet och försöka omvandla klimatångest till handling. Projektet manar till kollektivism snarare än individualism.

I själva utförandet ville jag undersöka en annan typ av visualisering av frågan, som skilde sig från vad som vanligtvis framställs

Målgruppen är unga kvinnor eftersom de är gruppen med mest klimatångest och samtidigt mer engagerade än andra grupper i form av hållbara val exempelvis, vilket skulle torde innebära att de är mer benägna att engagera sig i rörelsen.

Gruppen unga kvinnor valdes även för att avgränsa mottagaren.

SY

FTE + MÅL

GRUPP

+

AV

SÄND

ARE

Avsändaren för projektet är organisationen Skiftet- en folkrörelse som jobbar för att den demokratiska makten ska utgå från folket, inte köpstarka intressen. De vill ställa makten mot väggen och deras kritiska perspektiv passade bra ihop med grunderna till projektet

(44)

KONCEPT

OLJA & KOL

GOOD CLEAN FUN

LETS LEAVE THE OIL AGE

Moodboard Moodboard Moodboard

Bakgrund/ konceptidé Bakgrund/ konceptidé Bakgrund/ konceptidé

Skisser Skisser Skisser

ALLT SMÄLTER TYPO

Tre koncept som arbetades fram med konceptidé, moodboard och skisser. En utrförlig beskrivning av urvalsprocessen och tankar kring de tre olika koncepten följer på nästa sida.

(45)

Koncept 1 fokuserar på fossila bränslen som boven i dramat och valdes bort eftersom jag upplevde det problematiskt att försköna dessa material (olja och kol) och därmed ge dem ytterligare ett värde, ett estetiskt, utöver dess funktionella värde. Tittar man på moodboarden i mitten för koncept 1 får man ett hum om det bildspråk jag hade tänkt mig. Konceptet föddes ur att jag ville dra fram materialen eller råvarorna i ljuset för att belysa dess problematik vilket hade gått att göra visuellt tilltalande just för att de har estetiska kvaliteter. Det kändes helt enkelt inte passande att riskera att försköna den materiella roten till problemet i en miljörörelse.

En tanke med detta koncept var att dra fokus till dessa ämnen genom att dränka ”våra” materiella egendomar, våra människogjorda ägodelar i olja och kol och smutsa ner dom, och sedan ironiskt para med text som “good clean fun” eller ett konstaterande om att vi lever i “the oil age”. Här används bland annat en etablerad konnotation om fåglar och andra djur som lever nära havet indränkta i olja – en bild som är upprörande men som vi nu blivit vana att se. Genom att istället placera våra saker i djurens ställe för att uppnå en känslomässig effekt finns risken att uttolka att våra prylar skulle vara viktigare än dessa djur och frågan om varför vi nu ska bry oss om våra grejer mer än om liv uppkommer. Min mening är självklart inte att säga att prylar är viktigare än djur, föremålen var tänkta att symbolisera vår civilisation men då bilden av oljedränkta djur är starkt förankrad i vårt medvetande tror jag att den lätt kan kollidera med en symbolisk framställning och helt enkelt misstolkas eller istället komma att handla om människans självupptagenhet.

Koncept 2 handlar om att visualisera känslan av att allting smälter som klimatförändringarna burit med sig och som blev tydligt även för oss i väst förra sommaren. Konceptet jobbar med chockeffekten i att saker som vi inte är vana vid att se smälta, smälter. Det finns en likhet med koncept 1 i det att det är våra personliga tillhörigheter, saker producerade av och för människan, som smälter och även här finns en symbolism i att det inte bara är dessa enskilda objekt, utan vår civilisation, hela mänskligheten som förlorar konturerna och smälter ur sin normala form. Till skillnad från koncept 1 finns ingen konnotation som kan provocera eller missleda, det vi tänker på när vi tänker på smälta saker är is eller glass, kanske choklad. Saker med låg smältpunkt vars smältning är normal. Kanske tänker någon på metall eller glas som smälts för specifika syften under kontrollerade former.

Att ens hårklämmor självsmälter är en absurd och skrämmande bild, samtidigt är den inte helt främmande, då vi faktiskt börjar se plastsaker smälta bort i solen (se bilder ur konceptidé i koncept 2). Jag valde detta koncept eftersom jag kände att den känslomässiga aspekten var stark och att det fanns något effektfullt i konceptet utan att behöva addera lager

av provokation eller dramatisering för att skapa reaktion. Klimathotet målas upp som ett existentiellt hot snarare än en miljöfråga, vilket jag var intresserad av att göra: koppla ifrån det naturliga när man pratar om klimatet och istället gå all in på det konstgjorda genom att använda mestadels smält plast. Det blir en konkret visualisering av ångest som inte är bunden till eller manifesterad i naturen som många känner sig separerade ifrån då vi i vårt moderna samhälle gör en uppdelning mellan människa och natur som två separata enheter. Utförlig beskrivning för urval av konceptideér

Konceptet skulle istället peka direkt på hotet av vår existens i vår omedelbara närhet, utan att gå via naturen och säga att den är hotad, och underförstått vi med den eftersom det uppenbarligen verkar långsökt eller abstrakt för många. Det fanns ett djup och en möjlighet i konceptet som jag ville arbeta vidare med.

Koncept 3 var ett typografisk koncept som en typ av hyllning /med inspiration av tidiga sociala rörelser, där jag även hade en idé om att skapa typografisk bild av vissa ord (se exempel i moodboard och skisser på koncept 3). Jag kände snabbt att det skulle vara svårt att få konceptet att flyga idag eftersom att textbudskap i form av livsbejakande ”inspirational quotes”, allmänna visdomar, politiska budskap inom olikas rörelser som exempelvis feminismen och antirasismen eller bara memes förekommer i så pass hög utsträckning att vi blivit avtrubbade. Vi exponeras för dessa textbudskap hela tiden varje dag. Det mediala landskapet ser helt enkelt annorlunda ut idag vilket gör att konceptet blir svårt att placera in i vår samtid utan att totalt försvinna i mängden och tänkt budskap går förlorat. Idén om att göra typografisk bild för att helt enkelt inte bara göra rutor med text rätt upp och ner och särskilja det i havet av typo-bilder skulle också eventuellt kunna innebära en problematik med läsbarhet, vilket ju är den kanske viktigaste beståndsdelen i ett textbudskap

UR

References

Related documents

Chorda tympani ansluter först till n.lingualis, med vilken den färdas till canalis facialis (kanal genom os temporale mellan meatus acusticus internus och foramen stylomastoideus)

utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang där företeelser i vardagslivet och samhället kopplas ihop med ljus och visar då på förhållandevis komplexa fysikaliska

Låt oss därför för stunden bortse från bostadspriser och andra ekonomiska variabler som inkomster, räntor och andra kostnader för att bo och en- bart se till

Flertalet kommuner som svarat på enkäten menar att de känner till hyresgarantier men de använder inte verktyget eftersom; de inte ser att målgruppen finns, kräver för

Uppsiktsansvaret innebär att Boverket ska skaffa sig överblick över hur kommunerna och länsstyrelserna arbetar med och tar sitt ansvar för planering, tillståndsgivning och tillsyn

The meeting is a joint meeting announced to the members of the Danish Society of Otolaryngology Head and Neck Surgery (DSOHH), Danish Society of Ophthalmology, Danish Society

intresserade av konsumtion av bostadstjänster, utan av behovet av antal nya bostäder. Ett efterfrågebegrepp som ligger närmare behovet av bostäder är efterfrågan på antal