• No results found

Visar Går det att lita på psykiatrin?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Visar Går det att lita på psykiatrin?"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

krönika

Socialmedicinsk tidskrift 4/2016 453

Går det att lita på psykiatrin?

Går det att lita på psykiatrin? Den

frå-gan ställde sig många efter läsningen av David Rosenhans klassiska studie On Being Sane in Insane Places. I början av 1970-talet deltog åtta fullt friska personer i ett experiment som har blivit historisk. Det leddes av pro-fessor David Rosenhan vid Stanford universitetet i USA. Alla åtta upp-sökte mentalsjukhus och uppgav för vårdpersonalen att de hörde röster. Alla skrevs in som patienter. Sju av dem med diagnosen schizofreni.

En av dem som skrevs in var Bruce. Han var nervös inför mötet med in-skrivningsläkaren på mentalsjukhu-set. Han var införstådd med studiens syfte och uppläggning. Han hade övat på vad han skulle säga till doktorn.

– Jag hör röster, sade Bruce.

– Vad säger rösterna? frågade psykiatern. – Lite oklart. Men det låter som ”tom”, ”ihållig” och ”misslyckad”.

Psykiatern antecknade.

– Berätta om din barndom och uppväxt, fortsatte psykiatern.

Bruce berättade helt sanningsenligt om relationer till mamman och pap-pan. Det var helt normala saker. När intervjun var avslutad skrevs Bruce in på mentalsjukhuset med diagnosen schizofreni. Han fick en sängplats. Det skulle dröja flera veckor innan han blev utskriven. Och när han blev

utskriven förklarades han som ännu inte helt frisk.

Proceduren för de övriga sju ”pseu-dopatienterna” på andra mentalsjuk-hus runt om i USA var densamma som för Bruce. De sa att de hörde röster. Alla skrevs in som patienter på respektive mentalsjukhus. Sju fick di-agnosen schizofreni. Förutom att de fejkade att de hörde röster berättade de helt sanningsenligt om hur de hade det för övrigt. Till exempel om barn-domen, relationerna till släkt, vänner, make, maka och barn.

Tre av pseudopatienterna var kvin-nor. De övriga var män. De hade olika yrken. Tre var psykologer. De andra var barnläkare, psykiater, konstnär, studerande och hemmafru. Alla an-vände fingerade namn.

Åter till Bruce som berättade om sin uppväxt och relationer till pappa, mamma och syskon. Inget iögonfal-lande. Inget anmärkningsvärt. Men i journalanteckningarna beskrivs hans berättelse som tecken på ambivalens och känslomässig instabilitet under uppväxtåren.

Professor Rosenhan konstaterade att psykiatrernas tolkning av helt normala berättelser färgades av deras övertygelse om att patienten måste vara psykiskt sjuk. På mentalsjukhus blir helt enkelt det normala onormalt

(2)

454 Socialmedicinsk tidskrift 4/2016 krönika

och det friska sjukt.

Pseudopatienterna kom att till-bringa i genomsnitt 19 dagar på men-talsjukhus innan de blev utskrivna. Vårdtiderna varierade mellan 7 och 52 dagar. Totalt ordinerades de psyko-farmaka i form av 2100 tabletter som de naturligtvis inte svalde utan gömde undan.

En uppgift för pseudopatienterna var att övertyga vårdpersonalen om att de faktiskt var friska. När de blev tillfrågade hur de mådde sa de att de mådde bra och att de inte längre hörde några röster. Men personalen lät sig inte övertygas. Om man en gång bli-vit stämplad som schizofren finns det inte mycket som man kan göra för att bli kvitt etiketten. Stämplingen som psykiskt sjuk medför djupgående för-ändringar av andras uppfattningar om patienten och dennes beteende. Ingen i personalgruppen kom överhuvudta-get på tanken att pseudopatienterna kunde vara friska.

På dagarna förde pseudopatienterna anteckningar om vad de såg och hör-de. Om kontakter med vårdpersona-len. Om stämningen. Om möten. De

gjorde det öppet. Men det väckte inga misstankar hos personalen eftersom deras beteende ansågs höra samman med ”sjukdomen”.

Men flera av medpatienterna miss-tänkte ganska snart att de inte var sjuka. Till pseudopatienterna sa man:

– Du är ju inte galen. – Du är ju inte sjuk.

– Du måste vara journalist eller professor som du håller på och skriver.

Professor Rosenhans studie publi-cerades 1973 i den mycket ansedda tidskriften Science. Den väckte enorm uppmärksamhet över hela världen. Man frågade sig om psykiatrin förmår skilja på vad som är friskt och sjukt, vad som är normalt och vad som är onormalt. Psykiatrin skakades i sina innersta grundvalar och har inte åter-hämtat sig än.

Bengt Starrin

Professor och krönikör bengt@starrin.nu

Bild: Från filmen Gökboet, https://icole8.files.wordpress.com/2012/01/gc3b6kboet.jpg.

References

Related documents

Dessutom tillhandahåller vissa kommuner servicetjänster åt äldre enligt lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter som kan likna sådant arbete som kan köpas som rut-

Regeringen gör i beslutet den 6 april 2020 bedömningen att för att säkerställa en grundläggande tillgänglighet för Norrland och Gotland bör regeringen besluta att

Beskriv hur projektresultaten och erfarenheterna från projektet kommer att dokumenteras, tas till vara inom organisationen och spridas vidare till andra aktörer... 19

Ett projekt kan leda till effekter på individnivå, direkt för de personer som deltar i eller nås av projektet, organisationsnivå, det vill säga för den egna organisationen

För att öka antalet personer som utbildar sig till undersköterska kan staten genom en mängd åtgärder stimulera fler att vidareutbilda sig till undersköterska.. Vidare kan även

Stockholms universitet tillstyrker förslaget till ändring i 8 § där det tydliggörs att miljöpolicyn och miljömålen ska bidra till det nationella generationsmålet samt tillägget