Insatser inom arbetsterapi i primärvården
enligt andra professioner
Patrik Pogorzelski
Arbetsterapi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå Tekniska Universitet Institutionen för Hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapiprogrammet, 180 hp
Insatser inom arbetsterapi i primärvården enligt andra
professioner
Occupational Therapy work efforts that belong to
Occupational Therapy in Primary Care according to other
professions
Författare: Patrik PogorzelskiExamensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2020
Handledare: Margareta Lilja Examinator: Maria Prellwitz
Pogorzelski, P.
Insatser inom arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering 2020.
Sammanfattning
Syfte: Syftet med studien var att undersöka kunskapen om vilka insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner. Idag saknas studier som belyser de andra professionernas kunskaper om vilka insatser som arbetsterapin inom primärvården bidrar till i patientarbetet. Metod: Studien genomfördes med en kvantitativ ansats som baserades på en enkätundersökning med 52 deltagare ifrån regionerna: Södermanland, Jönköping, Skåne, Halland och Västerbotten. Populationen bestod av: fysioterapeuter, läkare, psykologer, sjuksköterskor, undersköterskor, verksamhetschefer och vårdadministratörer. Ett obundet slumpmässigt urval användes i studien. Resultat: Studiens resultat visade att majoriteten av deltagarna hade kunskap om insatser inom arbetsterapi i primärvården. Dock ansåg majoriteten deltagare i studien inte/eller var tveksamma inför insatser såsom: ”Körkortsbedömning vid
utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom”, ”Arbetsplatskartläggning” och ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” till att vara insatser i utrednings- och bedömningsarbetet inom
arbetsterapi i primärvården. Majoriteten deltagare ansåg även inte/eller var tveksamma inför insatsen: ”Träning av arbetsförmåga” inom interventionsarbetet till att vara en insats inom arbetsterapi i primärvården. Slutsats: Författaren anser att det är viktigt att andra professioner inom primärvården har insikt i vilka insatser arbetsterapeuten har för att patienten ska få vård i god tid. Slutsatserna ur denna studie kan bidra till nya insikter inom hälso- och sjukvården, och förbundet ”Sveriges Arbetsterapeuter” varpå kvalitetsarbete och riktlinjer för vilka insatser som borde ingå i arbetsterapeutyrket inom primärvården kan göras.
Pogorzelski, P.
Insatser inom arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå Tekniska Universitet, Institutionen för Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering 2020.
Abstract
Aim: The aim of this study was to examine occupational therapy work efforts that belong to occupational therapy in primary care according to other professions. There are no studies today that shed light on the knowledge of other professionals concerning the contributions that occupational therapy in primary care contributes to in work with patients. Method: The study was conducted with a quantitative approach, which was based on a survey of 52 participants from the regions of: Södermanland, Jönköping, Skåne, Halland and Västerbotten. The population consisted of: physiotherapists, doctors, psychologists, nursing assistants, heads of departments and care administrators. An unbound random sample was used in this study. Result: The result of the study showed that the majority of the contributions in the survey coming from the brochure ”Arbetsterapi i primärvården” ("Occupational Therapy in Primary Care") (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) was confirmed as occupational therapy work efforts in primary care according to the other professions. However, the majority of participants in this study did not consider or were hesitant about work efforts such as: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller
sjukdom” ("Driving license assessment in investigations and decisions regarding continued driving after injury or illness"), ”Arbetsplatskartläggning” ("Workplace mapping") and ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” ("Cognitive assessment in neuropsychiatric disabilities") to be investigative assessment and assessment procedures
within occupational therapy in primary care. The majority of participants also did not consider or were hesitant about the intervention: ”Träning av arbetsförmåga” ("Training of work
ability") as an intervention in occupational therapy in primary care. Conclusion: The author
believes that it is important that other professions in primary care have an insight into the efforts of the occupational therapist to ensure that the patient is getting proper care in an earlier stage. The conclusions of this study could contribute to new insights in the health care system, and the association "Sweden's Occupational Therapists" whereupon quality work and guidelines for which interventions should be included in the occupational therapy profession in primary care can be made.
Innehållsförteckning
BAKGRUND ... 1
Primärvården i Sverige ... 1
Primärvården och dess utmaningar internationellt ... 2
Interprofessionellt samarbete och dess utmaningar ... 3
Fördelar med interprofessionellt samarbete... 4
Arbetsterapins bidrag till primärvården ... 4
Teoretiska modeller inom arbetsterapi ... 5
Occupational Therapy Intervention Process Model ... 5
Model of Human Occupation ... 6
Problemformulering ... 7 Syfte... 7 METOD ... 7 Design ... 7 Urval ... 8 Datainsamling ... 9 Analys av data... 10 Forskningsetiska aspekter ... 10 RESULTAT ... 11
Interventionsarbetet inom arbetsterapi enligt alla professionerna ... 13
Omfattningen av insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt respektive profession ... 15
Insatser inom arbetsterapi som ansågs i minst utsträckning innefattas inom arbetsterapi i primärvården ... 16
Sammanfattning av resultat ... 17
RESULTATDISKUSSION ... 18
Insatser som ansågs i stor utsträckning höra till arbetsterapi i primärvården ... 18
Insatser som ansågs i mindre utsträckning höra till arbetsterapi i primärvården ... 19
METODDISKUSSION ... 21
Design ... 21
Urval ... 22
Datainsamling ... 23
Analys av data... 23
Behovet av fortsatta studier ... 24
KONKLUSION ... 24
TILLKÄNNAGIVANDE ... 25
KÄLLFÖRTECKNING ... 26
Bilaga 1. ... 29
1
”Arbetsterapi är det enda hälsoyrke vars utbildning är helt och hållet hängiven till bildningen av aktivitetsutförandet, och dess påverkan på individers hälsa och välbefinnande” (Manitoba Society of Occupational Therapists, 2005).
Flertalet studier visar på kunskapsbristen hos andra professioner om insatser inom arbetsterapi i primärvården. Bristen på kunskap leder i sin tur till konsekvenser för de insatserna som arbetsterapin inom primärvården kan erbjuda. Dessa konsekvenser leder utifrån litteraturen till att: patienters möjligheter till rehabilitering i aktiviteter blir begränsade (Britton, Rosenwax & McNamara, 2015; Keesing & Rosenwax, 2013), att yrkets status försämras (Moore, Cruickshank & Haas, 2006), att yrkets arbetsuppgifter blir snävare trots arbetsterapeutens allomfattande kompetenser (American Occupational Therapy Association [AOTA], 2010), att arbetsterapeuter underutnyttjas i det interprofessionella samarbetet (American Occupational Therapy Association [AOTA], 2013; Dahl-Popolizio, Manson, Muir, & Rogers, 2016; Donnelly, Brenchley, Crawford & Letts 2013; Donnelly, Brenchley, Crawford, & Letts, 2014), kostnadsineffektivitet (Metzler, Hartmann, & Lowenthal, 2012; Rexe, McGibbon Lammi, & von Zweck, 2013), onödiga remitteringar med begränsad tillgång till vård (Dahl-Popolizio et al., 2016). Dock saknas studier som belyser de andra professionernas kunskaper om vilka insatser som arbetsterapin inom primärvården bidrar till i patientarbetet. Författaren anser utefter att det saknas studier och egna erfarenheter ifrån sina verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) att området bör undersökas.
BAKGRUND
Primärvården i Sverige
Primärvård bedrivs i huvudsak på vård- eller hälsocentraler. Inom primärvården behandlas skador och sjukdomar som inte kräver sjukhusvård, men även patienter som behandlats i slutenvården förut. I hälso- och sjukvårdslagen definieras primärvård som en del av den öppna vården, i motsats till sjukhusvården. Som till stora delar räknas till slutenvården. Den första medicinska bedömningen görs inom primärvården och är en förutsättning för att patienten ska få rätt behandling i senare led. Därför spelar primärvårdens handläggning stor roll för kvaliteten och effektiviteten i hela Hälso- och sjukvården (Riksrevisionen, 2014). En lagstadgad definition av primärvårdens uppdrag finns i nuläget inte. Vad som ingår i primärvårdens uppdrag kan
2 påverkas av till exempel regionernas individuella bedömning av vilka insatser som kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens. Variationen är
stor mellan regionerna när det gäller vad som anges ingå i vård- eller hälsocentralernas åtaganden inom verksamhetsområdet. I en region ingår till exempel endast arbetsterapi i vård- eller hälsocentralens uppdrag för rehabilitering, och i en annan region ingår endast psykosocial rehabilitering i uppdraget (Socialstyrelsen, 2016). Det har framförts förslag om att primärvårdens uppdrag bör tydliggöras på nationell nivå (Riksrevisionen, 2014). Sveriges Arbetsterapeuter har dock tagit fram en broschyr för att tydliggöra arbetsterapeutens uppdrag inom primärvården (Sveriges Arbetsterapeuter, 2014).
Primärvården och dess utmaningar internationellt
En studie av Kringos (2012), där primärvården i Europa utvärderades påvisar ingen samlad information för hur organiseringen av framförandet och utbudet av olika insatser i primärvården ska utföras. Huvudskälet är avsaknaden av en definition för primärvårdens organisation och dess varierande utbud av insatser. Bristen på jämförbar information för primärvårrden i Europa begränsar möjligheterna till att förse information till ”benchmarking”, vars syfte exempelvis är att jämföra vilken påverkan olika vård-policies som tagits av beslutsfattarna har på vårdkvaliteten. Även för identifieringen av vilka viktiga funktioner eller alternativ för förbättringar i primärvården som kan göras, samt som förklaring av vårdkvaliteten i primärvården länderna sinsemellan.
De stora utmaningarna för arbetsterapin i primärvården i Europa är enligt en kartläggning gjord av Bolt, Ikking, Baaijen & Saenger (2019) bland annat den begränsade tillgången till arbetsterapeutiska insatser orsakade genom bristen på arbetsterapeuter inom primärvården. Det finns även en kunskapsbrist om arbetsterapeutiska insatser inom primärvården generellt sett och bland andra yrkesverksamma inom primärvården. Många arbetsterapeuter arbetar ensamma inom primärvården utan möjlighet till stöd och inlärning tillsammans med andra. Kombinationen mellan praktik, utbildning och forskning är inte optimal. Yrkets egentliga omfattning, det vill säga hur ”scopet” bör vara är oklart. Remisserna till arbetsterapeuten tenderar även att vara för snäva, vilket begränsar yrkets breda omfattning. Det saknas forskningsunderlag om kostnadseffektivitet och det föreligger en splittring mellan sjukvårdsorganisationen och de sociala insatserna. Tinelly och Byrne (2016) beskriver även arbetsterapeuters insatser i teamarbetet som väldigt överbelastade. Detta i form av och otillräckliga resurser i förhållande till det höga antalet remisser som erhålls.
3 Interprofessionellt samarbete och dess utmaningar
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras lärandet mellan olika professioner i syfte för möjliggörandet av effektivt samarbete som ”Interprofessional Education” (IPE). Då flera professioner arbetar i tron om att de engagerar sig Interprofessionellt, arbetar de i själva verket jämsides varandra enbart inom sin egen profession (World Health Organization, 2010). Få människor inklusive andra professioner förstår innebörden av arbetsterapiyrket, vilket resulterar i bristen på kunskap om arbetsterapins bidragande för hälsan hos individer, samhället och sjukvårdssystemet (Alotaibi, Shayea, Nadar & Tariah, 2015). Detta faktum leder i sin tur till att sjukvårdspersonal inte hänvisar till lämpliga insatser som tillhör arbetsterapi eller förbiser sådana insatser helt och hållet. Patienternas tillgänglighet för insatser som tillhör arbetsterapi och som kan gynna deras målsättningar för aktiviteter blir därför begränsade (Britton et al., 2015; Keesing & Rosenwax, 2013). Enligt en svensk kandidatuppsats (Nilsson & Troedsson, 2018) framhäver arbetsterapeuter inom primärvården: ökad kunskap om arbetsterapi inom verksamheten samt teamarbetet med andra vårdprofessioner som områden med allra störst behov av förbättring. Flertalet arbetsterapeuter anser även att verksamheten har för lite kunskap om vad arbetsterapeuter kan göra för individer som lider av psykisk ohälsa. Ett antal andra svenska kandidatuppsatser lyfter även dilemmat att arbetsterapeuter upplever att de inte fått med sig så mycket kunskap om interprofessionellt samarbete från sin utbildning. Arbetsterapeuternas roll beskrivs tillika otydlig för andra, då vissa ser dem som omvårdnadspersonal (Björck, Hedberg, 2012). Trots att marknadsföring gjorts för ett tydliggörande av rollen upplever arbetsterapeuterna ännu större otydlighet på grund av nya och utökade arbetsområden samt bredare kompetens (Arvidsson & Kljajevic, 2011).
Alla dessa konsekvenser påverkar arbetsterapeuters tillfredsställelse för yrket samt statusen av det till det sämre (Moore et al., 2006). På grund av den vanligt förekommande bristen på kunskap kring arbetsterapi, är arbetsterapeuter ofta förbisedda samt underutnyttjade som medlemmar i det Interprofessionella samarbetet i primärvården (AOTA, 2013; Dahl-Popolizio et al., 2016; Donnelly et al., 2013; Donnelly et al., 2014). Över de senaste årtiondena har majoriteten av arbetsterapeuterna haft specialiserade positioner inom sjukvårdssystemet, trots deras breda utbildning. Skälet till denna utveckling beror på uppdaterade riktlinjer, efterfrågan samt kravet på arbetsplatserna som arbetsterapeuterna jobbar på, vilka präglats av trenden mot en allt snävare specialisering. Detta har i sin tur lett till missförstånd hos det medicinska
4 etablissemanget gällande arbetsterapeuters breda omfattning och deras kvalifikationer för alla de kliniska insatser som de kan bistå med (AOTA, 2010).
Bristen på kunskap mellan olika professioner påverkar det interprofessionella samarbetet och gör det ogenomförbart i praktiken. Det är allmänt vedertaget att IPE fordras för att en implementering av ett interprofessionellt samarbete hos personalen ska kunna vara möjligt (Toit & Honey, 2018).
Fördelar med interprofessionellt samarbete
Baserat på erfarenheter hos australiensiska universitetsstudenter inom hälsovetenskap som försetts med kliniskt arbete på verksamheter, så kallad ”Interprofessional Practice” (IPP) påvisades: ökad uppskattning för teamarbete, ökat självförtroende i delning av expertis, förtroende och respekt för andra professioner, förändrade stereotypiska synsätt samt förbättrad remittering. Därutöver är tillfredsställelsen högre hos patienter vars behandlare förhåller sig till det interprofessionella samarbetet (Brewer & Stewart-Wynne, 2013).
Arbetsterapeuter riktar holistiska insatser för populationer, grupper och individer; i synnerhet för dem med eller risk för att drabbas av kroniska sjukdomar (Roberts, Farmer, Lamb, Muir & Siebert, 2014). Denna omfattande vård koordineras över hela livsspannet och tvärs över sjukvårdens alla nivåer, vilket fordrar samarbete tillsammans med andra professioner, patienter, vårdgivare och familjer i förmån till bättre beslutsfattanden inom hälsoarbetet. Med tyngdpunkten på högre kvalitet samt optimal hantering av kroniska tillstånd, kan kostnadseffektivitet och en bättre hälsa för populationer uppnås (AOTA, 2013). Litteraturen stödjer kostnadseffektiviteten för arbetsterapi i primärvården genom interprofessionellt samarbete, samt dess effektivitet av att behandla kroniska sjukdomar (Metzler et al., 2012; Rexe et al., 2013).
Arbetsterapins bidrag till primärvården
Enligt en amerikansk studie bidrar arbetsterapeuter med sina breda kompetenser till koordinationen av patientvård för att tillmötesgå patienters behov i meningsfulla kontext, såsom arbete, hem, familjeliv och gemenskap (Roberts et al., 2014). Dahl-Popolizio et al. (2016) beskriver patienternas behov som mera omfattande än den traditionella medicinska behandlingen. Vanligtvis blir patienter remitterade till någon annan klinik eller utförare än
5 primärvården för sådana insatser, medans det interprofessionella samarbetet istället låter arbetsterapeuten utforska denna typen av åtgärder. Detta resulterar i sin tur till ökad tillgång till vård och främjar kostnadsbesparingar, eftersom remitteringar utanför primärvården troligtvis inte är nödvändiga. Patienter kan istället behandlas för sina behov inom samma verksamhet. När patienter som är i behov av åtgärder som kräver specialiserad vård påträffas inom primärvården, har arbetsterapeuten möjlighet att remittera dessa patienter vidare till andra specialiserade instanser. Utifrån vetenskapliga artiklar från USA och Kanada (AOTA, 2013; Donnelly et al., 2013) bidrar arbetsterapeutens teamarbete med en signifikant höjning av mervärdet för sjukvårdsteamet. Arbetsterapeuter är skickliga i att identifiera fysiska-, beteendemässiga-, och mentala funktionshinder som i sin tur har ett negativt inflytande på hälsan. Arbetet med individer över olika åldersspann i förmån för optimering av funktion och delaktighet kännetecknar arbetsterapeutens arbete.
Teoretiska modeller inom arbetsterapi
Som grund för sina kliniska insatser utgår arbetsterapeuter från olika teorier och modeller inom arbetsterapi. Nedan presenteras två vanliga processmodeller ifrån litteraturen – Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) och Model of Human Occupation (MoHO).
Occupational Therapy Intervention Process Model
Enligt OTIPM (Fisher, 2009) börjar arbetsterapeuten med att fastställa en bred bild av vem klienterna är genom att undersöka behoven och förväntningarna som vill uppnås, uppgifterna som vill kunna utföras för att nå tillfredsställelse i stödjande livsroller för önskad delaktighetsnivå i samhället, samt vilka utföranden som anses begränsa förmågan till livsroller och delaktighet i samhället.
Efteråt görs en utförandeanalys utifrån aktiviteterna som klienterna anser utgör ett problem. Det är inte förrän utförandeanalysen granskats som arbetsterapeuten överväger att uttala sig om orsak eller skäl till aktivitetsbegränsningar till följd av eller i kombination av interna och externa faktorer. Med utgångspunkt i utfallet av utförandeanalysen sätter arbetsterapeuten och klienterna gemensamma mål. Denna utredningsprocess benämns som ”Top-down Approach”. Efter att målen bestämts av klienterna i samråd med arbetsterapeuten väljs lämpliga interventionsmodeller med fokusområden inom: ”kompensation”, ”utbildning och
6
undervisning”, ”aktivitetsträning” och ”förbättring av personliga faktorer och
kroppsfunktioner”. Baserat på detta underlag planerar arbetsterapeuten och klienterna om vilka aktivitetsbaserade interventioner som ska tillsättas.
Efter implementering av interventionerna görs slutligen en utvärdering av förbättringen och ökningen av tillfredsställelsen i aktivitetsutförandet baserat på en ny utförandeanalys inklusive dokumentation, klienternas målsättningar samt utfallet av interventionerna som gjorts.
Model of Human Occupation
Arbetsterapeuten kan också basera sin arbetsprocess på MoHO (Taylor 2017). Denna terapeutiska process består av sju steg. Stegen syftar inte till att följas i inbördes ordning, utan ska användas fritt utefter arbetsterapeutens egna behov i arbetet. Denna terapeutiska process benämns som ”Therapeutic Reasoning Process”.
När en ostrukturerad bedömning utförs, tillhandahålls bedömningen enligt frågeställningar baserade på MoHO’s teoretiska koncept. Utifrån steget ”Generating theory driven questions to
inform nonstandardized assessment” från den terapeutiska processen, utformar
arbetsterapeuten dessa frågor utifrån klienterna på egen hand.
När istället en strukturerad bedömning utifrån reliabla och validerade instrument används, innefattas detta inom steget ”Administering standardized assessment”.
Då all nödvändig information om klienterna insamlats och syntetiserats benämns detta som
”Occupational formulation of the clients situation”. Detta steg görs i syfte att låta
arbetsterapeuten skapa sig ett helhetsperspektiv över klienternas unika situation.
För identifiering av potentiella förändringar framöver beaktas olika områden som utgör ett underlag för de mätbara målen som kan komma i ett senare skede. Dessa områden säkerställer att arbetsterapeuten tänkt aktivitetsfokuserat och består av: ”personal causation”, ”value”, ”interest”, ”habits”, ”roles” och ”skills”. Denna procedur innefattas inom steget ”Identifying
occupational changes”.
Genom mätbara mål kan de satta interventionerna mätas i förhållande till hur aktivitetsutförandet förändrats över tid, vilket görs i steget ”Developing measurable goals”. Elementen som beaktas för detta ändamål är: ”occupational” ”change”, ”setting”, ”degree” och ”timeframe”.
7 För att en intervention ska bli av fordras att klienterna engagerar sig i meningsfulla aktiviteter. Detta innefattas i steget ”Implementing intervention”, och uppnås genom skapandet av omständigheter utifrån: ”volition”, ”habituation”, ”performance” och ”environment”.
Slutligen utförs steget ”Assess outcomes of intervention” som innebär en utvärdering av interventionerna som tillsats. De variabler som granskas är: omfattning av huruvida de mätbara målen uppnåtts samt uppföljning av de standardiserade bedömningarna, för att kontrollera ifall förändringar åstadkommits.
Problemformulering
Internationella och nationella studier visar på brister i det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeuter och andra professioner i primärvården. Insatserna inom arbetsterapi blir därmed inte optimala för patienter som söker sig till primärvården. Insatserna kan även utebli för patienter som är i behov, på grund av den rådande kunskapsbristen i primärvården och i samhället generellt för vilka insatser som arbetsterapin har att erbjuda. Bristerna i det interprofessionella samarbetet har även visat sig vara kostnadsineffektivt. Inga studier som bekräftar kunskapsläget om vilka insatser som omfattas av arbetsterapi i primärvården, enligt andra professioner finns i dagsläget. Utifrån denna bakgrund anser författaren att det är relevant att undersöka detta faktum, för att driva arbetsterapin som vetenskap framåt i utvecklingen.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka kunskapen om vilka insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner
METOD
Design
Författaren valde att utforma denna kandidatuppsats som en tvärsnittstudie med kvantitativ ansats. Enligt Olsson och Sörensen (2011) är syftet med en sådan undersökning att beskriva flera egenskaper hos en population, och att det finns viss kunskap i området före utförandet av en tvärsnittsstudie ska bli till. I denna uppsats gjordes detta genom presentation av olika data i förhållande till varje profession. Kunskapen i området går att härleda till litteraturen om de
8 arbetssätt som finns inom arbetsterapi och även det interprofessionella samarbetet. För att på kortast möjliga tid nå ut till en större population, är enligt Patel och Davidson (2003) en kvantitativ studie en god metod att välja. Därför valdes att i denna studie göra datainsamlingen i form av en webb-enkät.
Urval
Ett obundet slumpmässigt urval gjordes, utifrån den urvalsram som fanns att tillgå för studiens population, utefter Olsson och Sörensen (2011). Författaren inhämtade e-postadresser till verksamhetschefer för sammanlagt 50 vårdcentraler utspridda över hela landet. Verksamhetscheferna kontaktades via de kontaktuppgifterna som fanns på internetsidor som ”www.1177.se” och vårdcentralernas egna hemsidor. Verksamhetscheferna kontaktades av författaren via e-post och ombads att dela ett bifogat brev innehållande en direktlänk för webb- enkäten till personer inom verksamheten som motsvarade inklusionskriterium 1. Inklusionskriterierna för studien var: 1.) samtlig annan personal anställd inom primärvården, inklusive dem utan direkt patientkontakt, 2.) slutföra hela webb-enkäten. Exklusionskriteriet var: Arbetsterapeuter inom primärvården. Deltagarna omfattade 60 personer, varav 57 slutförde hela webb-enkäten. Av dessa exkluderades 5 deltagare som var arbetsterapeuter. De kvarvarande 52 deltagarnas svar analyserades för denna studie. Deltagarna i studien var i varierande omfattning utspridda över regionerna: Södermanland, Jönköping, Skåne, Halland och Västerbotten. 3 deltagare valde att ej ange orten de arbetade på. Professionerna som valde att delta var till antalet: 8 Fysioterapeuter, 18 Läkare, 4 Psykologer, 12 Sjuksköterskor, 5 Undersköterskor, 2 Verksamhetschefer och 3 Vårdadministratörer. Arbetsterapeuternas svar uteslöts ur den sammantagna beräkningen eftersom deras svar i detta fallet inte var relevant, då de ingår i exklusionskriteriet.
Enligt tjänsten – Webbenkäter (2020) varifrån enkäten skapades, valdes integritetspolicyn ”anonym enkät”. Denna aktivering innebar garanterad anonymitet för samtliga deltagarna enligt företaget. När denna aktivering hade gjorts var den oåterkallelig och kunde ej ändras. Enkätundersökningen skedde konfidentiellt baserat på omständigheterna att andra personer kan ha vistats på samma plats samtidigt, och risken för att verksamhetschefer visste om vilka som ställde upp på studien.
9 Datainsamling
Utformningen av webb-enkäten (se bilaga 2., s. 29) gjordes av författaren själv baserat på broschyren ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) och i samråd med författarens handledare. I denna broschyr listas målgrupper och de insatser som innefattas inom arbetsterapiyrkets utredning, bedömning och intervention för svensk primärvård. Allra först presenterades information för deltagarna om bland annat studiens syfte och kontaktuppgifter till författaren. Därefter fick deltagarna fylla i öppna svar på frågorna – ”Orten du arbetar på” och ”Din nuvarande anställning inom primärvården (yrkestitel, profession)”. Sedan fick deltagarna ge svar för 8 frågor med utgångspunkt för utrednings- och bedömningsarbetet, och 10 frågor med utgångspunkt i interventionsarbetet. Svarsalternativen för dessa frågorna var ”ja”, ”nej” och ”vet ej”. Till sist ställdes kompletterande frågan: ”Finns där någon annan/andra insatser som enligt dig tillhör arbetsterapi i primärvården som inte nämnts förut?”
I enlighet med Olsson och Sörensen (2011) testades och granskades enkäten av andra först. En pilotundersökning genomfördes för detta ändamål. Tre personer med anställning inom vårdyrket svarade på pilotundersökningen, vilken tog sammanlagt cirka 5 minuter att genomföra. Samtliga personer förstod instruktionerna och proceduren för enkätformen. Det förslag som framkom under pilotundersökningen var att ändra om frågan - ”revidering och träning i att balansera de vardagliga aktiviteternas krav i tid och rum exempelvis genom metoden ”ReDO”, genom att likvidera begreppet ”ReDO”. Detta med motivet att vissa deltagare förslagsvis inte hade förstått innebörden av begreppet. Enkäterna ifrån pilotstudien ingick ej i resultatet.
Ett informationsbrev om studien med utgångspunkt enligt de etiska principerna (Olsson & Sörensen 2011), skickades via e-post till respektive verksamhetschef. I informationsbrevet fanns en direktlänk till webb-enkäten som verksamhetscheferna blev tillfrågade att dela med sig till personalen inom sin primärvårdsverksamhet. Information om enkätstudien och dess syfte till deltagarna framgick via en introducerande informationstext i anslutning till webb- enkäten, med hänsyn till de etiska principerna: autonomiprincipen, godhetsprincipen, principen att inte skada och rättviseprincipen (Olsson & Sörensen 2011). Under den sammantagna datainsamlingen som varade i fyra veckors tid, fanns webb-enkäten tillgänglig för ifyllnad på internet. Möjligheten att fylla i webb-enkäten via olika enheter såsom dator, surfplatta, smart- phone och andra enheter som stödjer internetuppkoppling kunde användas. Datainsamlingen varade i 3 veckor. Påminnelsebrev skickades ut efter två veckors datainsamling till varje
10 verksamhetschef på nytt, efter att författaren noterat en stagnering av antalet deltagare, vilket ökade medverkan i studien.
Analys av data
En ”Excel-fil” innehållande all data laddades ner ifrån företagets (Webbenkäter, 2020) hemsida. Författaren ansvarade sedan för att kategorisera deltagarna inom respektive profession. Detta med anledning att deltagarna i webb-enkäten fick ange sin professionstitel manuellt i ett svarsfält, vilket resulterade i smärre stavfel, förkortningar och samma yrkestitlar fast med olika benämningar. När kategoriseringen av samtliga professioner klargjordes kunde analysen påbörjas. Dataanalysen gjordes av författaren själv i programmet ”Microsoft Excel”, och presenterades med beskrivande statistik (Frisk, 2018); vilket innefattar sammanställningar med bland annat diagram. Deltagarnas svar sammanställdes i en korstabell (se tabell 1., s. 16) och tre stapeldiagram (se figur 1.-3., s. 12-15).
Procentsatsen av variablerna ”ja”, ”nej och ”vet ej” räknades ut för utrednings- och bedömningsarbetet respektive interventionsarbetets insatser i förhållande till hela populationen. Procentsatsen räknades även ut för variabeln ”ja” inför utrednings- och bedömningsarbetet respektive interventionsarbetet i förhållande till varje profession, men också för samtliga insatser i förhållande till hela populationen. En analys gjordes av de insatser där en minoritet hade svarat ”ja” inför, det vill säga färre än 50% av hela populationen. Dessa insatserna jämfördes sedan sinsemellan de olika professionerna som deltog i undersökningen.
Forskningsetiska aspekter
I enlighet med Olsson och Sörensen (2011) innebär informationskravet bland annat att informationen till de personer som medverkar i studien måste vara tydlig i beskrivningen av syfte, upplägg, ingående moment, metoder, förväntad nytta och vad medverkan innebär för deltagarna. Kontaktuppgifter till projektledaren och upplysningar om projekt ska framkomma. Samtycke måste ha lämnats av dem som ingår i studien. Skyddskravet motiverar allmän respekt för människors personliga integritet och innefattas oavsett kvalitativa eller kvantitativa studier. Obehag i antingen psykisk eller fysisk form får lov att förekomma för deltagare i studien. Då forskningsmaterialet är anonymt föreligger avidentifiering av allt material om individerna för både forskaren och obehöriga. Konfidentialitet och sekretess innebär att obehöriga ej får ta del
11 av varken publicerad eller opublicerad insamlad data. Däremot kan forskaren själv ha kännedom om deltagarna som medverkat i studien. I offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) beskrivs tystnadsplikt och handlingssekretess som omfattas inom allmänna hälso- och sjukvården.
De etiska aspekterna (Olsson & Sörensen, 2011) beaktades i hanteringen av undersökningsmaterialet. Då verksamhetscheferna kontaktades via förfrågan om deltagare till forskningsprojektet, framgick att medverkan i studien var frivillig för samtliga. Anonymitet garanterades utifrån att den valda integritetspolicyn ”Anonym enkät” hade valts hos enkät- företaget i samband med utformningen. Information om anonymiteten och frivilligheten upprepades även i informationen till deltagarna i studien i en introduktionstext innan genomförandet. Att författaren var ensam om att hantera all data framgick också i samma text. För denna studie fanns risken att de berörda deltagarna som genomfört enkäten tog illa upp ifall de på något sätt framställts i dålig dager. Exempelvis om resultatet i studien bekräftat deras brister i kunskaper om de insatser som tillhör arbetsterapi i primärvården. Därför var det viktigt att åtminstone behålla konfidentialiteten, men helst anonymiteten hos de enskilda deltagarna som deltog i studien.
RESULTAT
Resultatet redovisas utifrån hela populationen samt de olika professionernas enkätsvar avseende utredning- och bedömningsarbete samt insatsarbete inom arbetsterapi i primärvård.
Utrednings- och bedömningsarbetet inom arbetsterapi enligt alla professionerna Stapeldiagrammet nedan (figur 1.) visar deltagarnas angivna svar för ”Utredning och bedömning”, baserat på insatserna inom arbetsterapi i primärvården som framhölls i undersökningen.
12 Figur 1. Stapeldiagram: Utredning och bedömning av arbetsterapeuter inom primärvården enligt andra
professioner.
Utredning och bedömning
0% 17% 83% 8% 25% 67% 17% 31% 52% 20% 37% 43% 12% 10% 79% 27% 35% 36% 8% 13% 79% 0% 4% 96% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Vet ej Nej Ja 3. Arbetsplatskartläggning. 5. Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriskafunktionsnedsättningar.
6. Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom.
1. Aktivitetsbedömning: Förmågan att klara av och balansera de vardagsaktiviteter man måste och vill göra
avseende exempelvis ADL-förmåga samt förmåga till aktivitetsutförande och adaptation i olika aktiviteter i
relation till personens funktionsbegränsnin 2. Bedömning av förmågor i relation till arbete. 4. Funktionsbedömning, fysisk, psykisk eller kognitiv. 7. Bedömning av behov av anpassningar i bostad och
omgivande närmiljö.
8. Bedömning av behov av hjälpmedel och vardagsteknologi.
13 Den insats som deltagarna i studien med störst majoritet svarade att den tillhörde
arbetsterapeutens utrednings- och bedömningsarbete var:
Stapel 1:”Aktivitetsbedömning: Förmågan att klara av och balansera de vardagsaktiviteter
man måste och vill göra avseende exempelvis ADL-förmåga samt förmåga till aktivitetsutförande och adaptation i olika aktiviteter i relation till personens funktionsbegränsningar och omgivande miljö” (96 %).
De insatser som däremot var i minoritet inför svaret ”ja” ifrån deltagarna, att höra till interventionsarbetet i primärvården var:
Stapel 6: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada
eller sjukdom” (31%)
Stapel 3:”Arbetsplatskartläggning” (36%)
Stapel 5: ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” (43%)
Resultatet visade också att insatserna Bedömning av förmågor i relation till arbete (stapel 2, 79%), Funktionsbedömning, fysisk, psykisk eller kognitiv (Stapel 4, 79%) och Bedömning av
behov av hjälpmedel och vardagsteknologi (Stapel 8, 83%) ansågs av flertalet professioner höra
till arbetsterapi inom primärvården.
Interventionsarbetet inom arbetsterapi enligt alla professionerna
Stapeldiagrammet nedan (figur 2.) representerar deltagarnas angivna svar för ”intervention”, baserat på insatserna inom arbetsterapi i primärvården som framhölls i undersökningen.
14 Figur 2. Stapeldiagram: Intervention av arbetsterapeuter inom primärvården enligt andra professioner.
15 De insatser som deltagarna i studien med störst majoritet svarade med att tillhöra
arbetsterapeutens interventionsarbete var:
Stapel 8: ”Tillverkning och förskrivning (prova ut, instruera, informera, och följa upp) av
ortoser” (88%),
Stapel 6: ”Hälsofrämjande åtgärder i personens vardag exempelvis riktade mot ergonomi och
levnadsvanor” (88%).
Den insats som däremot var i minoritet inför svaret ”ja” ifrån deltagarna, till att höra interventionsarbetet i primärvården var:
Stapel 2: ”Träning av arbetsförmåga” (33%).
Resultatet visade också att insatserna ”Träning av förmågan att utföra vardagliga aktiviteter som
man bör och vill göra, exempelvis inom personlig vård (ADL), hemliv, skola och fritid” (Stapel
1, 77%), ”Träning av adaptionsstrategier i vardagsaktiviteter i relation till
funktionsbegränsningar och omgivande miljö” (Stapel 3, 63%), ”Revidering och träning i att balansera de vardagliga” (Stapel 4, 71%), ”Träning av nedsatta fysiska, psykiska eller kognitiva funktioner” (Stapel 5, 58%), ”Miljöinriktade åtgärder i personens vardag exempelvis bostads-anpassning och bostads-anpassning av arbetsplats” (Stapel 7, 54%), ”Rådgivning kring vardagsteknologi samt förskrivning av hjälpmedel (prova ut, instruera, informera och följa upp)”
(Stapel 9, 81%) och ”Patientutbildning/patientskola exempelvis vid stressrelaterade symptom,
artros, ryggproblem, kronisk smärta, KOL, gula fläcken etc” (Stapel 10, 67%) ansågs av flertalet
professioner höra till arbetsterapi inom primärvården.
Omfattningen av insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt respektive profession
I figur 3. redovisas procentsatsen för omfattningen av de insatser respektive profession svarade ”ja” inför i förhållande till ”Utredning och bedömning” samt ”Intervention”, till att höra till arbetsterapi i primärvården.
16 Figur 3. Stapeldiagram: Procentsatsen för samtliga arbetsterapeutiska insatser inom primärvården enligt respektive profession.
Verksamhetscheferna tillhörde den profession som svarade ”ja” för 75% av utredningsinsatserna och 80% av interventionsinsatserna som fanns att tillgå. Däremot var undersköterskorna den profession som svarade ”ja” i minst omfattning med ett genomsnitt på 60% för insatserna i både utrednings- och interventionsarbetet.
Deltagarnas egna kommentarer om andra insatser inom arbetsterapi i primärvården Utöver de samtliga 18 insatserna som fanns att tillgå i undersökningen, hade deltagarna möjlighet att i webb-enkäten komplettera fritt för de insatser som de ansåg saknades. En deltagare skrev att träningsprogram, rehabilitering samt andra metoder för behandling (t.ex. paraffinbad) av olika handsjukdomar var en sådan insats. En annan skrev att primärvården är den instans där första bedömningen av symptom från hand/underarm utförs. En tredje deltagare skrev att många arbetsterapeuter har rollen som rehab-koordinatorer.
Insatser inom arbetsterapi som ansågs i minst utsträckning innefattas inom arbetsterapi i primärvården
I Tabell 1. redovisas de insatser som totalt sett utgjorde en minoritet för att ha svarat ”ja” i studien, det vill säga färre än 50% av deltagarna. Varje profession som deltog, och dess procentsats för insatserna inom respektive utrednings- och bedömningsarbete samt intervention är angiven i korstabellen. 69% 63% 69% 61% 60% 75% 67% 66% 65% 75% 68% 60% 80% 73% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Utredning och bedömning Intervention
17 Tabell 1. Korstabell: Insatser inom arbetsterapi som ansågs i mindre utsträckning innefattas inom arbetsterapi i primärvården (% i förhållande till antal svarande inom respektive profession).
Inom utrednings- och bedömningsarbetet uppmättes den största skillnaden mellan verksamhetscheferna och psykologerna (50%), jämfört med läkarna (22%) gällande insatsen ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller
sjukdom”.”Arbetsplatskartläggning” var den insats som i störst omfattning av psykologerna
(75%), men allra minst av undersköterskorna (20%) uppgavs tillhöra utrednings- och bedömningsarbetet. ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” var den insats som i störst omfattning av vårdadministratörerna (67%), men allra minst av psykologerna (0%) uppgavs tillhöra utrednings- och bedömningsarbetet.
Inom interventionsarbetet uppmättes den största skillnaden mellan verksamhetscheferna och psykologerna (50%), jämfört med sjuksköterskorna (25%) gällande insatsen ”Träning av
arbetsförmåga”.
Sammanfattning av resultat
Medelvärdet för samtliga insatser (figur 3.) visade att deltagarna svarade ”ja” för 68% av samtliga insatser som inom ”Utredning och bedömning” samt ”Intervention”.
Den insats som majoriteten deltagare ansåg höra till arbetsterapeutens utrednings- och bedömningsarbete i primärvården i störst utsträckning var: ”Aktivitetsbedömning: Förmågan
att klara av och balansera de vardagsaktiviteter man måste och vill göra avseende exempelvis ADL-förmåga samt förmåga till aktivitetsutförande och adaptation i olika aktiviteter i relation till personens funktionsbegränsningar och omgivande miljö” (96 %).
Insatser < 50% svarat Ja Fysioterapeut (n = 8) Läkare (n = 18) Psykolog (n = 4) Sjuksköterska (n = 12) Undersköterska (n = 5) Verksamhetschef (n = 2) Vårdadministratör (n = 3) UTREDNING/BEDÖMNING
Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom (svarat Ja = 31%)
38% 22% 50% 25% 40% 50% 33%
Arbetsplatskartläggning (svarat Ja = 36%)
38% 39% 75% 33% 20% 50% 33%
Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (svarat Ja = 43%) 38% 58% 0% 33% 20% 50% 67% INTERVENTION Träning av arbetsförmåga (svarat Ja = 33%) 38% 28% 50% 25% 40% 50% 33%
18 Den insats som däremot ansågs tillhöra arbetsterapeutens utrednings- och bedömningsarbete i primärvården i minst utsträckning var: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring
fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom” (31%)
De insatserna som majoriteten deltagare ansåg höra till arbetsterapeutens interventionsarbete i primärvården i störst utsträckning var: ”Tillverkning och förskrivning (prova ut, instruera,
informera, och följa upp) av ortoser” (88%) och ”Hälsofrämjande åtgärder i personens vardag exempelvis riktade mot ergonomi och levnadsvanor” (88%).
Den insats som däremot ansågs tillhöra arbetsterapeutens interventionsarbete i primärvården i minst utsträckning var: ”Träning av arbetsförmåga” (33%).
RESULTATDISKUSSION
Insatser som ansågs i stor utsträckning höra till arbetsterapi i primärvården
Syftet med studien var att undersöka kunskapen om vilka insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt andra professioner. Enligt medelvärdet baserat på populationen som deltog i studien framgick att 68% av samtliga insatser ansågs höra till arbetsterapi i primärvården. Detta resultat bekräftar att majoriteten av de olika professionerna ansåg att majoriteten insatser inom utrednings- och bedömningsarbetet samt interventionsarbetet, var insatser inom arbetsterapi i primärvården.
”Aktivitetsbedömning…” (se figur 1., stapel 1., s. 12) var den insats inom utrednings- och bedömningsarbetet som hade den allra största enigheten (96%) bland professionerna om att höra till arbetsterapi i primärvården. Förklaringen till detta kan bero på att arbetsterapeuter i primärvården ägnat en stor del åt utredningar av aktivitetsförmågan hos patienter, vilket de andra professionerna iakttagit. Detta styrks av AOTA (2013) och Donnelly et al. (2013) att arbetsterapeuter i primärvården visat sig vara kompetenta i att identifiera fysiska-, beteendemässiga-, och mentala- funktionshinder; samt optimera funktion och delaktighet bland olika åldersspann. Arbetsterapeuternas arbetssätt präglas dessutom av att undersöka aktiviteterna som klienten vill kunna utföra för att nå tillfredsställelse i stödjande livsroller för önskad delaktighetsnivå, samt de utföranden som anses begränsa förmågan till livsroller och delaktighet i samhället (Fisher, 2009). Taylor (2017) beskriver olika områden såsom ”personal causation”, ”value”, ”interest”, ”habits”, ”roles” och ”skills” för att säkerställa att arbetsterapeuten tänkt aktivitetsfokuserat i enlighet med steget ”Identifying occupational changes” inför sitt bedömningsunderlag efter exempelvis en aktivitetsbedömning innan interventionerna träder i
19 kraft.
Inom Interventionsarbetet fanns den allra största enigheten bland professionerna (88%) inför
”Tillverkning och förskrivning (prova ut, instruera, informera, och följa upp) av ortoser” (se
figur 1., stapel 8., s. 12). Ortoser kan användas vid handrehabilitering, däribland vid artros som kan förekomma i händerna och som studerats av Sakai (2020). En deltagare i denna studie skrev även att olika behandlingsmetoder för handsjukdomar hör till arbetsterapeutens interventioner. Detta påvisar i sin tur de andra professionernas insyn i att behandlingsformen finns inom arbetsterapin i primärvården. Fisher (2009) menar att då de specifika målen blivit satta väljer arbetsterapeuten ut lämplig interventionsmodell med ett specifikt fokusområde som exempelvis ”kompensation”. Efter implementering av interventionerna görs slutligen en utvärdering av förbättringen och ökningen av tillfredsställelsen i aktivitetsutförandet baserat på en ny utförandeanalys inklusive dokumentation, klienternas målsättningar samt utfallet av interventionerna som gjorts.
En annan insats som ansågs höra till arbetsterapeutens interventionsarbete utifrån studien var
”hälsofrämjande åtgärder i personens vardag exempelvis riktade mot ergonomi och levnadsvanor” (88%) (se figur 2., stapel 6., s. 14). Skälet till att deltagarna ansåg insatsen som
en del av arbetsterapi i primärvården kan härledas till Roberts et al. (2014) som beskriver arbetsterapeuter som holistiska i sina insatser för olika populationer. Detta i synnerhet för dem med eller risk av att drabbas av kroniska sjukdomar. Enligt Roberts et al. (2014) bidrar arbetsterapeuter även med sin breda kompetens till koordination av patientvård för att tillmötesgå patienters behov i meningsfulla kontext såsom arbete, hem, familjeliv och gemenskap. Dessutom fokuserar arbetsterapeuten på strategier för folkhälsoinsatser såsom förebyggande vård, hantering av kronisk sjukdom och hantering av beteenden som påverkar hälsan (Dahl-Popolizio et al., 2017).
Insatser som ansågs i mindre utsträckning höra till arbetsterapi i primärvården
”Körkortsbedömning vid utredning och beslut kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom” (31%) (se figur 1., stapel 6., s. 12) var den insats som i minsta utsträckning ansågs höra
till arbetsterapi i primärvården. Körkortsbedömningar görs inom sjukhusen, däribland Skånes Universitetssjukhus (2020), vilket förklarar varför deltagarnas låga medhåll för denna insatsen ur broschyren ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) fanns.
Resultatet visade att ”arbetsplatskartläggning” (36%) (se figur 1., stapel 3., s. 12) ansågs i mindre utsträckning höra till utrednings- och bedömningsarbetet inom arbetsterapi i primärvården. Det kan tyckas anmärkningsvärt att ”arbetsplatskartläggning” ej ansågs vara en
20 del av utredningsarbetet, då interventionen ”miljöinriktade åtgärder i personens vardag,
exempelvis bostadsanpassning och anpassning av arbetsplats” (se figur 2., stapel 7., s. 14) hade
en majoritet på 54%. En förklaring till det svaga medhållet för arbetsterapeutens utredningsarbete för ”arbetsplatskartläggning”, kan bero på inflytandet som andra yrkesgrupper har såsom arbetsmiljöingenjörer. Det faktum i att insatsen görs av andra yrkesgrupper än arbetsterapeuter kan ha haft en avgörande roll för att deltagarna i studien ansåg ”arbetsplatskartläggning”
tillhörande arbetsterapi i primärvården i mindre utsträckning. Utbildningsvägarna för att bli
arbetsmiljöingenjör kan gå via flera olika naturvetar- och ingenjörsutbildningar, ibland efter påbyggnad i form av ett magisterprogram vilket beskrivs närmare genom Sveriges Akademikers Centralorganisation (2020).
I resultatet ansågs i mindre utsträckning (43%) ett instämmande i att ”kognitiv bedömning vid
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” (se figur 1., stapel 5., s. 12) skulle höra till
utrednings- och bedömningsarbetet inom arbetsterapi i primärvården. Åsikterna var något splittrade kring bedömnings- och utredningsarbetet i denna frågan, eftersom ingen psykolog (0%), men däremot majoriteten läkare (58%) och vårdadministratörerna (67%) ansåg ”kognitiv
bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” som en del av utrednings- och
bedömningsarbetet. Majoriteten deltagare (58%) ansåg istället att ”träning av nedsatta fysiska,
psykiska eller kognitiva funktioner” (se figur 2., stapel 5., s. 14) inom interventionsarbetet var en
del av arbetsterapeutens insatser vilket var överraskande. Träning av bland annat de kognitiva funktionerna fordrar en utredning och bedömning som vilken annan intervention som helst, vilket stöd finns i de arbetsterapeutiska modellerna: OTIPM (Fisher, 2009) och MoHO (Taylor, 2017).
”Träning av arbetsförmåga” (se figur 2., stapel 2., s. 14) var den insats som ansågs höra till
interventionsarbetet för arbetsterapi i primärvården i mindre utsträckning enligt de andra professionerna (33%). ”Träning av arbetsförmåga” ansågs inte tillhöra insatser inom arbetsterapi i primärvården, trots att deltagarna klassade ”bedömning av förmågor i relation till
arbete” (se figur 1., stapel 2., s. 12) inom utredningsarbetet som en av de främsta insatserna
(79%). En tänkbar orsak till att många deltagare ansåg ”Träning av arbetsförmåga” som en insats i mindre utsträckning, kan bero på fysioterapins stora inflytande på bland annat rehabiliteringen av ledvärk och muskelvärk inför återgång till arbete i primärvården (Goodwin, Hendrick, 2016). Enligt Sennehed, Holmberg, Axén, Stigmar, Forsbrand, Petersson och Grahn (2018) har fysioterapins samverkan med arbetsgivare, så kallad ”Arbetsplatsdialog för Arbetsåtergång” (ADA) minskat antalet sjukskrivningar bland individer med rygg- och nacksmärta. Varför istället ”Bedömning av förmågor i relation till arbete” ansågs i större utsträckning som en insats som hör till arbetsterapi i primärvården kan bero på att
21 arbetsterapeuter kliniskt sätt använder sig av olika bedömningsinstrument vars syfte baseras på arbetsplatsens inverkan på individen. Ett exempel på ett sådant bedömningsinstrument är ”Worker Role Interview” (WRI) (Ekbladh & Haglund, 2012) som grundar sig på MoHO (Kielhofner, 2007).
En bidragande orsak till att de andra professionerna i denna studien tog avstånd eller hade en oklar uppfattning om flertalet insatser som baserades på broschyren ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) kan bero på det som Alotaibi et al. (2015) beskriver; att arbetsterapeutyrket är relativt okänt för allmänheten samt för olika professioner. En annan anledning kan vara marknadsföringen av arbetsterapeutyrkets nya och utökade arbetsområden samt bredare kompetens, vilket bidragit till att rollen blivit ännu otydligare (Arvidsson & Kljajevic, 2011). Enligt Björck och Hedberg (2012) har otydligheten inför de andra professionerna resulterat i att vissa ser arbetsterapeuterna som omvårdnadspersonal istället. Kringos (2012) beskriver även avsaknaden av samlad information för hur organiseringen av framförandet och utbudet av olika insatser i primärvården ska utföras för hela Europa. Vilket i sin tur beror på avsaknaden av en definition för primärvårdens organisation och dess varierande utbud av insatser. Sist men inte minst kan problemet även ligga i att arbetsterapeuter arbetar inom olika specialiserade positioner, vilket lett till en snävare specialisering. Detta har i sin tur lett till missförstånd bland sjukvårdspersonal gällande arbetsterapeuters breda omfattning och deras kvalifikationer för alla de kliniska insatser som de kan bistå med (AOTA, 2010).
METODDISKUSSION
Design
Den valda designen som var en kvantitativ tvärsnittstudie gjorde att studiens syfte kunde uppnås, eftersom flera egenskaper hos en population kunde beskrivas såsom skildrats av Olsson och Sörensen (2011). Bland annat fanns möjligheten att analysera inkommande data för professionerna sammantaget och åtskilda för flera variabler. En korstabell och tre stapeldiagram med värdefull information om insatser som ansågs var arbetsterapi i primärvården enligt olika professioner kunde därför sammanställas. Enligt Patel och Davidson (2003) är en kvantitativ studie bra att välja för att nå en större population. Detta märktes i synnerhet efter att webb-enkäten publicerats och resulterade i att deltagare ifrån olika delar i landet självmant lämnade in sina svar. Dessa svar kunde författaren när som helst på dygnet följa upp på ett smidigt sätt via ett it-verktyg.
22 Nyttan med att ha undersökt kunskapen om insatser inom arbetsterapi kan leda till att deltagarna kan ta del av resultatet i studien och komma till nya insikter. Studien kan öka medvetenheten och leda till förbättringar inom primärvården efter att deltagarna tagit del av studien, och förhoppningsvis uppmärksammat den färdiga kandidatuppsatsen. Primärvården kan gynnas av studien, eftersom verksamheterna strävar efter effektivitet genom bra samarbeten bland kollegor samt goda rehabiliteringsåtgärder för patienter. En diskussion inom ”Sveriges Arbetsterapeuter” skulle även väckas ifall de tog del av resultatet ifrån denna studie, då resultatet är grundat på deras informationsbroschyr - ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges Arbetsterapeuter, 2014). Dock måste beaktan göras om att studiens resultat grundar sig på en population med 52 deltagare, vilket innebär att slutsatser om en specifik profession inte går att göra en generalisering om.
Urval
Ett obundet slumpmässigt urval gjordes efter att verksamhetscheferna för respektive vårdcentral skickade ut webb-enkäten till sina medarbetare. Författaren hade därför ingen kontroll över antalet deltagare, antalet vårdcentraler eller vilka professioner som skulle delta i undersökningen. Beslutet om vidarebefordran av webb-enkäten till medarbetare för respektive vårdcentral låg på verksamhetscheferna helt och hållet. Därför hade författaren heller ingen vetskap om vilka professioner som deltog förrän efter avslutandet av hela undersökningen. Därför fanns en risk för svaghet av representationen inom respektive profession, då lika antal deltagare för varje profession inte uppnåddes. Något som hade varit önskvärt men svårt att uppfylla, hade varit en population med identiskt antal deltagare för varje profession. Detta hade ökat validiteten för resultatet ännu mer, eftersom grupper hade med större säkerhet kunnat jämföras med varandra. Risken å andra sidan med en sådan undersökning hade resulterat i få antalet deltagare, på grund av den begränsade tiden att genomföra studien, vilket hade lett till svårigheter att analysera datamaterialet. Målsättningen var enligt rekommendationer ifrån författarens handledare och lärare att uppnå en population på minst 50 deltagare, vilket gjordes då 52 deltagare som uppfyllde kriterierna för studiens syfte lämnade in webb-enkäten. Författaren valde att göra utskick för förfrågan via e-post till verksamhetschefer vars e- postadresser fanns att tillgå via diverse hemsidor på internet. Av det skälet var det därför ej möjligt att ta kontakt med lika många vårdcentraler för varje län. Detta i kombination med att verksamhetscheferna själva styrde medverkan, gjorde att omfattningen av vårdcentraler ifrån olika regioner som deltog blev väldigt varierande. Helst skulle samtliga län medverkat i hela landet, med samma antalet deltagare för varje vårdcentral, vilket hade bidragit till intressanta
23 regionala jämförelser.
Datainsamling
Omfattningen av insatser som hämtades ifrån ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges arbetsterapeuter, 2014), stod som grund för hela datainsamlingen. Det finns inget annat publicerat underlag som presenterar insatserna inom arbetsterapi i primärvården än detta i Sverige. Broschyren var fördelaktig att använda som underlag i webb-enkäten eftersom sannolikheten för betydligt högre reliabilitet kunde uppnås via undersökningen, än ifall författaren själv eller en internationell artikel använts som underlag istället. ”Sveriges Arbetsterapeuter” är trots allt Sveriges enda fackförbund för både arbetsterapeutstudenter samt legitimerade arbetsterapeuter, och skildrar bland annat den senaste omvärldsbevakningen för professionen via tidskriften ”Arbetsterapeuten” (Sveriges arbetsterapeuter, 2020).
Målet var att göra studien lättillgänglig via en direktlänk till webb-enkäten som kunde öppnas oavsett it-verktyg såsom dator, smart-phone eller läsplatta. Vilket gjordes med tanke på att många idag använder sig av andra it-verktyg än bara datorn i sina liv. Datainsamling med frankerad post övervägdes i början av undersökningen, men till sist togs beslutet om en webb-enkät med motivet att möjliggöra ett så omfattande dataunderlag på effektivast möjligast mån av skälen: att spara på resurser i form av exempelvis kuvert och frankeringar, tidseffektiviteten, miljömedvetenheten i form av minskad logistik, större intresse för medverkan genom att erbjuda flera digitala enheter för deltagarna, att marknadsföra Luleå Tekniska Universitet (Luleå Tekniska Universitet, 2020) som institution och dess Arbetsterapeutprogram som en del i deras vision om att främja den digitala utvecklingen. Denna strategin som insamlingsmetod blev väldigt lyckad eftersom samtliga argument för denna datainsamlingsmetoden med stor sannolikhet uppnåddes. Troligtvis användes olika typer av it-verktyg än datorn, vilket dock inte går att fastställa då datainsamlingen var anonym.
Analys av data
Analysen av procentsatserna i förhållande till ”utredning och bedömning” och ”intervention” gjordes åtskilda för att utröna skillnader som eventuellt skulle uppstå mellan dessa två olika faserna inom arbetsterapeutyrket. I analysen lades tyngdpunkt på vissa insatser utifrån att de utmärkte sig på något vis, vare sig stort medhåll eller tvärtom. De utmärkande insatserna lyftes av skälet att skapa en diskrepans mellan dessa och likvärdiga insatser där majoriteten istället
24 hade en annan åsikt kring. Stapeldiagram valdes i första hand, eftersom författaren ansåg att detta formatet skapade en god översikt av resultaten från analysen. Varför en korstabell för de insatser som ansågs i minst utsträckning höra till arbetsterapi i primärvården gjordes, var av skälet att eventuellt utröna ett mönster i hur vissa professioner förhöll sig till vissa frågor. Även för att lyfta större skillnader som kunde förekomma mellan professionerna, för att se ifall någon specifik profession var i behov av mer kunskap om vissa insatser inom arbetsterapi i primärvården. ”Vet ej” var ett svarsalternativ för frågorna i webb-enkäten som hade en stor inverkan på hur utfallet av datan blev. Ifall svaret inte hade tagits med hade svaren riskerat att bli mera missvisande ifall alternativen ”ja” eller ”nej” endast gick att välja mellan. Risken hade istället varit att deltagare som egentligen inte var säkra på en given insats hade svarat ”ja” eller ”nej” vilket hade minskat reliabiliteten i resultatet genom ovarsam data.
Behovet av fortsatta studier
Det interprofessionella samarbetet har visat på goda effekter i bland annat kunskapen mellan olika professioner. Studier om brister i samarbetet kopplat till arbetsterapi och andra professioner finns idag, vilket lett till konsekvenserna att bland annat begränsa arbetsterapeuterna i sin professionsutövning inom primärvården. Något som dock saknas är studier som utröner hur arbetsterapeuterna jobbar med marknadsföringen av det egna yrket. Detta hade i så fall kunnat bidra till en bättre förståelse till varför det interprofessionella samarbetet ser ut som det gör i dagsläget. Även studier om omfattningen av interprofessionellt samarbete i undervisningssyfte på arbetsterapeutprogrammen i landet, hade också bidragit med bättre förståelse, med motivet att utröna huruvida interprofessionellt samarbete prioriteras eller inte senare i yrkeslivet.
Förslag på vidare studier inom arbetsterapiinsatser som en fortsättning för den här studien vore att: ta reda på vilka insatser som hör till arbetsterapi i primärvården enligt kliniskt verksamma arbetsterapeuter i primärvården. Det vore i så fall intressant att jämföra den här studiens resultat som riktar in sig på de andra professionerna, mot vad arbetsterapeuterna själva anser. Alternativt hade liknande studier om insatser inom arbetsterapi kunnat utföras inom andra instanser, exempelvis kommunal verksamhet eller privat regi.
KONKLUSION
Resultatet visade att majoriteten av insatserna hämtade ifrån broschyren ”Arbetsterapi i primärvården” (Sveriges arbetsterapeuter, 2014) bekräftades vara insatser inom arbetsterapi i primärvården enligt de andra professionerna. Dock ansåg majoriteten deltagare i studien
25 inte/eller var tveksamma inför insatser såsom: ”Körkortsbedömning vid utredning och beslut
kring fortsatt bilkörande efter skada eller sjukdom”, ”Arbetsplatskartläggning” och ”Kognitiv bedömning vid neuropsykiatriska funktionsnedsättningar” att vara insatser i utrednings- och
bedömningsarbetet inom arbetsterapi i primärvården. Majoriteten deltagare ansåg även inte/eller var tveksamma inför insatsen: ”Träning av arbetsförmåga” inom interventionsarbetet att vara en insats inom arbetsterapi i primärvården. Författaren menar att studien bidrar till ökad kunskap om hur olika professioner förhåller sig till insatserna som finns inom utredning och bedömning samt intervention. Detta kan i sin tur bidra med nya insikter inom hälso- och sjukvården, och förbundet ”Sveriges Arbetsterapeuter” varpå kvalitetsarbete och riktlinjer för vilka insatser som borde ingå i arbetsterapeutyrket kan göras. Patientarbetet kan på så vis effektiviseras så att rätt vård kan erbjudas i god tid, vilket minskar lidandet hos patienten i längden.
TILLKÄNNAGIVANDE
Författaren vill tacka alla deltagare inom primärvården som valde att ställa upp i denna studie. Ett stort tack riktas också till handledaren Margareta Lilja för all stöttning och värdefull feedback under arbetets gång. Sist men inte minst riktas ett tack till nära och kära som med stor hänsyn låtit författaren lägga ner mycket tid och fokus för denna kandidatuppsatsen, samt kommit med feedback när så önskats.
26
KÄLLFÖRTECKNING
Alotaibi, N., Shayea, A., Nadar, M. & Tariah, H. (2015). Investigation into health science students’ awareness of occupational therapy: Implications for interprofessional practice.
Journal of Allied Health, 44, 3–9.
American Occupational Therapy Association. (2010). Specialized knowledge and skills in mental health promotion, prevention, and intervention in occupational therapy practice.
American Journal of Occupational Therapy, 64(Suppl. 6), S30-S43.
American Occupational Therapy Association. (2013). Review of new models of primary care
delivery. Washington, DC: Author. Centers for Medicare & Medicaid Services. (2015). Physician fee schedule search.
Arvidsson, S., & Kljajevic, N. (2011). Arbetsterapeuters upplevelse av sin roll i teamarbete -
en intervjustudie (Kandidatuppsats). Örebro: Hälsoakademin, Örebro universitet. Hämtad från http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:419448/FULLTEXT02.pdf
Björck, M., & Hedberg, C. (2012). Upplevelser av interprofessionell kommunikation ur ett
arbetsterapeutiskt perspektiv (Kandidatuppsats). Örebro: Institutionen för hälsovetenskap och medicin, Örebro universitet. Hämtad från
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:603681/FULLTEXT02.pdf
Bolt, M., Ikking, T., Baaijen, R., &, Saenger, S. (2019). Occupational therapy and primary care. Primary Health Care Research & Development 20(e27): 1–6. doi:
10.1017/S1463423618000452.
Britton, L., Rosenwax, L., & McNamara, B. (2015). Occupational therapy practice in acute physical hospital settings: Evidence from a scoping review. Australian Occupational Therapy
Journal, 62, 370–377. doi:10.1111/1440-1630.12227
Dahl-Popolizio, S., Manson, L., Muir, S., & Rogers, O. (2016). Enhancing the value of
integrated primary care: The role of occupational therapy. Families, Systems, & Health, 34(3), 270-280. http://dx.doi.org/10.1037/fsh0000208
Dahl-Popolizio, S., Rogers, O., Muir, S. L., Carroll, J., & Manson, L. (2017).
Interprofessional Primary Care: The Value of Occupational Therapy. The Open Journal of
Occupational Therapy, 5(3). https://doi.org/10.15453/2168-6408.1363
Donnelly, C., Brenchley, C., Crawford, C., & Letts, L. (2013). The integration of occupational therapy into primary care: A multiple case study design. BMC Family Practice, 14(60),
http://dx.doi.org/10.1186/1471-2296-14-60
Donnelly, C. A., Brenchley, C. L., Crawford, C. N., & Letts, L. J. (2014). The emerging role of occupational therapy in primary care: Le nouveau rôle de l’ergothérapie dans les soins primaires. Canadian Journal of Occupational Therapy, 81(1), 51.
Fisher, A.G (2009). Occupational Therapy Intervention Process Model. Colorado: Three Star press.
