• No results found

Husdjurets inverkan på den holistiska hälsan hos äldre personer : En integrerad översikt

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Husdjurets inverkan på den holistiska hälsan hos äldre personer : En integrerad översikt"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Husdjurets inverkan på den holistiska hälsan

hos äldre personer

- En integrerad översikt

Viktoria Olofsson

Tanja Pekkala

Sjuksköterska 2020

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

Husdjurets inverkan på den holistiska hälsan hos äldre personer

– En integrerad översikt

The pet’s effect on the holistic health for the elderly – An

integrative review

Viktoria Olofsson

Tanja Pekkala

Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Britt-Marie Välivaara

(3)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Husdjurets inverkan på den holistiska hälsan hos äldre personer

– En integrerad översikt

The pet’s effect on the holistic health for the elderly – An

integrative review

Viktoria Olofsson Tanja Pekkala

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

För att möta behov hos äldre personer kan alternativa hälsofrämjande åtgärder, såsom djurassisterade interventioner, vara en god idé. Syftet med studien var att sammanställa kunskap om hur olika interventioner med husdjur inverkar på den holistiska hälsan hos äldre personer. För att besvara syftet formulerades fyra frågeställningar om vilken inverkan husdjuret kan ha på de fyra dimensionerna av hälsa. En integrerad översikt genomfördes, där systematiska litteratursökningar och manuella sökningar resulterade i nitton artiklar som granskades och analyserades. Resultatet visade att husdjuret kunde främja de olika dimensionerna av hälsa hos äldre på olika sätt. Denna integrerade översikt bidrar till en kunskap om vad hälsa kan handla om och hur husdjuret inverkar på den. Olika djurassisterade interventioner verkar ha en möjlighet att fylla äldre personers unika behov som kanske annars är svåra att tillgodose.

Nyckelord: Djurassisterade interventioner, omvårdnad, äldre personer,

(4)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Antalet äldre personer förväntas öka över hela världen de kommande årtiondena (Ebrahimi, Wilhelmson, Eklund, Moore & Jakobsson, 2013). År 2050 kommer minst 1 av 5 personer i världen att vara över 60 år gammal och personer över 60 år kommer att ha fördubblats mellan år 2000 och år 2050 (World Health Organization (WHO), 2015, refererad i Daly, Byrne & Keogh, 2019). Med åldern ökar dödligheten, motståndskraften minskar och äldre personer tenderar att bli mer sköra (Ebrahimi et al., 2013). Detta kan påverka äldre personer genom minskad

livskvalitet och välbefinnande samt ökad läkemedelsanvändning, färre sociala kontakter och ett ökat behov av hjälp (Daly et al., 2019). Att arbeta med hälsofrämjande insatser förlänger liv och förbättrar livskvalitet för personer i alla åldrar. Dessvärre verkar äldre personer inte få chansen att delta i många av de hälsofrämjande och förebyggande insatserna, trots att det aldrig är försent att främja hälsa och välbefinnande (Daly et al., 2019). Enligt Norling (2002) kan olika

miljöfaktorer vara starkt hälsofrämjande fysiskt, socialt och psykiskt såsom naturkontakt, socialt stöd och livsstil. Några exempel på naturbaserade aktiviteter som nämns är friluftsliv,

trädgårdsskötsel och husdjurskontakt.

Hälsa är ett komplext, brett och svårdefinierbart begrepp som är subjektivt och dynamiskt. Det kan förklaras som ett tillstånd, en resurs, en process och som en upplevelse. Begreppet hälsa kan också beskrivas utifrån två olika perspektiv; det biomedicinska- och det humanistiska

perspektivet (Salmela, Fagerström & Eriksson, 2007). Det biomedicinska perspektivet ser hälsa som frånvaro av sjukdom (Grönblom Lundström, Aasa, Zhang & Sundberg, 2019) medan det humanistiska perspektivet ser hälsa som en process som kan upplevas trots sjukdom, där helheten ses som mer än summan av delarna (Salmela et al., 2007). Detta kan också benämnas holistisk hälsa, där dimensionerna fysisk-, psykisk-, social- och existentiell hälsa förekommer (Berg & Sarvimäki, 2003). Dessa olika dimensioner kan interagera med varandra, fullborda varandra, kopplas ihop och vara beroende av varandra (Michaelson, Pickett & Davison, 2018).

I begreppet hälsa innefattas även flera olika begrepp, såsom välbefinnande och livskvalitet (Camfield & Skevington, 2008). Enligt Daly et al. (2019) är begreppet välbefinnande kopplat till att grundläggande behov tillgodoses, en känsla av mening, uppnående av mål, samhällelig delaktighet och att leva ett värdigt liv. Enligt WHO (2020) kan välbefinnandet bedömas genom att mäta förbättring av livskvalitet. Livskvalitet definierar WHO (2020) som “en individs

uppfattning om sin position i livet i samband med de kultur- och värdesystem som de lever i och i förhållande till sina mål, förväntningar, standarder och problem.” Det är ett brett begrepp som kan påverkas av många olika faktorer, bland annat fysisk hälsa, psykologiska tillstånd, sociala relationer och miljö (WHO, 2020). Begreppen kan verka gå in i varandra, och det finns till och

(5)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

med forskare som påstår att begreppen välbefinnande och livskvalitet kan användas som synonymer (Camfield & Skevington, 2008).

Att åldras kan innebära risker såsom att drabbas av olika sjukdomar, skörhet och kognitiv nedsättning. Äldre personers hälsa kan med fördel ses ur ett holistiskt perspektiv, då det blir svårt att enbart se äldre personers hälsa som frånvaro av sjukdom (Daly et al., 2019). Äldre personer med somatisk sjukdom beskrev hälsa som att framförallt vara i harmoni och balans i det vardagliga livet. Detta kan beskrivas som det hälsosamma åldrandet (Ebrahimi et al., 2013). WHO (2015, refererad i Daly et al., 2019) uppger att “Hälsosamt åldrande är processen att utveckla och bibehålla den funktionella förmågan som möjliggör välbefinnande i högre ålder.” För att äldre personer ska kunna uppleva ett hälsosamt åldrande kan hälsofrämjande åtgärder behövas. Hälsofrämjande möjliggör för personer att öka kontrollen över sin hälsa och dess dimensioner och därigenom förbättra hälsan. Det hälsofrämjande arbetet för äldre personer fokuseras generellt på faktorer som fysisk-, psykisk-, social- samt existentiell hälsa. Fokus i främjandet av den fysiska hälsan läggs på livsstilsfaktorer som innefattar fysisk aktivitet och fallprevention. Den psykiska hälsan främjas genom att minska stress samt uppmärksamma depression och ångest. Fokus i den sociala hälsan läggs på att stärka det sociala nätverket, sociala relationer och deltagande i sociala sammanhang (Daly et al., 2019). Den existentiella hälsan kan stärkas genom att den unika människan ses, med värderingar, integritet, autonomi, mänskliga rättigheter och möjligheter (Berg & Sarvimäki, 2003).

En hälsofrämjande åtgärd för äldre personer som studerats mycket den senaste tiden är kontakt med husdjur (Edvardsson & Wijk, 2014, s. 88-89). Husdjur definieras i Nationalencyklopedin (https://www.ne.se) som “djur som lever under människans vård och kontroll och som

tillgodoser ekonomiska, sociala, estetiska och andra behov”. När husdjur inkluderas i vården används olika begrepp för att beskriva detta såsom djurassisterade aktiviteter och djurassisterad terapi (Le Roux & Kemp, 2009). Djurassisterade aktiviteter är en enklare form av åtgärd där husdjuret har som uppgift att ge stimulans och aktivera för att underlätta personens

vårdsituation. Djurassisterad terapi är en mer målinriktad åtgärd där djuret är en integrerad del av vård- och behandlingsprocessen. Flera andra begrepp används också för samma fenomen såsom “pet therapy”, “pet-facilitated therapy” och “four-footed therapy” (Le Roux & Kemp, 2009). Vi anser att ett passande samlingsbegrepp för detta är djurassisterade interventioner.

Hundar har använts i terapeutiskt syfte redan år 1699 av John Locke när han introducerade djur till barn för att utveckla känslor och ett ökat ansvar. Även Florence Nightingale beskrev, år

(6)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

1880, den terapeutiska effekten av husdjur i vården. Sedan har barnpsykologen Boris Levinson, som är en av grundarna till djurassisterad terapi, år 1969, beskrivit den terapeutiska effekten av hundar i vården av svårt sjuka barn. Därefter har djurassisterade interventioner använts inom flera olika områden, bland annat inom äldrevården (Le Roux & Kemp, 2009).

Äldre personers hälsa riskeras av åldrandet och otillräckliga hälsofrämjande åtgärder. Fokus bör därför läggas på olika hälsofrämjande åtgärder för att kunna stärka alla dimensioner av äldre personers hälsa. Därför kan det vara av värde att studera alternativa omvårdnadsåtgärder som kan tillgodose äldre personers unika behov och främjandet av den totala hälsan.

Således var syftet att sammanställa kunskap om hur olika interventioner med husdjur inverkar på den holistiska hälsan hos äldre personer.

Följande fyra frågeställningar valdes för att besvara syftet:

• Vilken inverkan kan husdjur ha på den fysiska hälsan hos äldre personer?

• Vilken inverkan kan husdjur ha på den psykiska hälsan hos äldre personer?

• Vilken inverkan kan husdjur ha på den sociala hälsan hos äldre personer?

• Vilken inverkan kan husdjur ha på den existentiella hälsan hos äldre personer?

Metod

Syftet var att sammanställa kunskap inom ämnet, både från kvalitativ och kvantitativ forskning, därför passar en integrerad översikt som studiedesign, då den gör det möjligt att sammanställa flera olika perspektiv av ett fenomen (Whittemore & Knafl, 2005, s. 547). Den integrerade översikten är den mest inkluderande översikten som kan innehålla både experimentell och icke-experimentell forskning och syftet med dessa översikter kan vara att definiera begrepp, granska teorier, granska evidens och att analysera olika metodproblem i ett visst ämne (Whittemore & Knafl, 2005, s. 547-548). Induktiv ansats valdes för att utgå från det som kommer fram i texten (Priebe & Landström, 2017, s. 30) och manifest ansats valdes för att arbeta så textnära som möjligt (Polit & Beck, 2017, s. 538).

(7)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Litteratursökning och urval

Litteratursökning genomfördes i olika databaser och olika sökord och synonymer testades för att hitta relevanta artiklar i området vilket Östlund (2012, s. 59) beskriver som den inledande fasen. Därefter skapades ett arbetsdokument innehållande syfte, sökord, synonyma termer,

informationsbehov, tänkbara informationskällor och tidsåtgång/planering för att dokumentera och systematiskt identifiera relevanta vetenskapliga studier för detta arbete. Enligt Östlund (2012, s. 60) benämns denna fas som den egentliga informationssökningen.

Litteratursökningen genomfördes i referensdatabaserna Cinahl och PubMed. Sökordoch termer togs fram via ämnesordlistorna Svensk MeSH och Cinahl Subject Headings, där förslag på synonymer uppkom samt bredare och smalare termer. Även enstaka fritextsökord användes. Sedan användes grundläggande söktekniker i informationssökning; trunkering, boolesk söklogik och sökhistorik (jmf. Östlundh, 2012, s. 64-67). Trunkering användes för att bredda sökningen och få med alla olika böjningar av sökorden. De booleska sökoperatorerna som användes var AND, OR och NOT (jmf. Östlundh, 2012, s. 68-69). Först söktes varje MeSH term, Cinahl Subject Headings term och fritextsökord för sig för att sedan kombineras ihop via sökhistoriken, med synonymer/närliggande ord med OR. Därefter kombinerades de olika söksträngarnaihop med AND. NOT användes för att begränsa sökningen när artiklar uppkom som inte var relevanta för syftet.

Vid litteratursökningen användes följande inklusionskriterier: publiceringsår, kvalitativa artiklar, kvantitativa artiklar, peer review, english language, full text, studiegrupp med åldern 60+ samt att någon slags intervention med husdjur studerades. Exklusionskriterierna var: litteraturstudier, hästsport/ridning, veteraner, interventioner med robotdjur samt husdjursägares perspektiv. Litteraturstudier exkluderades för att inte riskera att få litteratur äldre än tio år och för att dessa kunde tänkas innehålla artiklar som var relevanta att studera i sin helhet. Hästsport/ridning exkluderades då det inriktades mer mot fysio- och arbetsterapi, veteraner exkluderades då åldern på deltagarna var svår att urskilja och husdjursägare exkluderades då det inte handlade om en intervention med husdjur och därmed inte svarade på syftet. Huvudsökorden som användes var ”animal assisted intervention”, ”aged” och ”health” samt synonymer, närliggande begrepp och mer specifika begrepp till dessa (se Bilaga A). Dessa modifierades för att passa respektive databas. “Aged” och “elderly” översätts till äldre på svenska, och med äldre avses personer som är 65 år och äldre enligt Svensk MeSH. Dock inkluderades artiklar där åldern var 60+, då många studier även hade inkluderat dem som äldre personer.

(8)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad 106 träffar 65 abstrakt lästes igenom 32 abstrakt granskades 22 artiklar lästes i fulltext 14 artiklar valdes ut till analys 8 artiklar exkluderades: Fel studiegrupp: 8 10 artiklar exkluderades: Ej fulltext: 3 Fel fokus: 6 Fel design: 1 33 artiklar exkluderades pga fel fokus, fel design

41 artiklar exkluderades utifrån titel 80 träffar 80 abstrakt lästes igenom 33 abstrakt valdes ut 16 abstrakt granskades

1 artikel valdes ut till analys 15 artiklar exkluderades: Ej fulltext: 3 Fel fokus: 7 Fel design: 5 17 dubbletter

(PubMed-Cinahl) sållades bort 47 artiklar exkluderades pga fel fokus, fel design

10 artiklar lästes i fulltext efter manuell

sökning

4 artiklar valdes ut till analys 6 artiklar exkluderades: Fel fokus: 3 Fel studiegrupp: 2 Fel design: 1

När relevanta studier för syftet valdes ut gjordes först en grovsållning utifrån titel och abstrakt (jmf. Rosén, 2017, s. 382). När enbart en av författarna fann en studie relevant togs den ändå med i det fortsatta urvalet för att inte riskera att missa relevanta artiklar. Därefter lästes artiklarna igenom i fulltext och valdes ut utifrån inklusions- och exklusionskriterier till kvalitetsgranskning. Femton artiklar valdes ut från de systematiska litteratursökningarna och fyra artiklar valdes ut i en manuell sökning från de femton artiklarnas referenslistor, vilket resulterade i nitton artiklar som gick vidare till kvalitetsgranskning (se Figur 1-3).

Figur 3: Urvalsprocess från manuell litteratursökning.

Figur 2: Urvalsprocess från systematisk litteratursökning i Cinahl

Figur 1: Urvalsprocess från systematisk litteratursökning i PubMed

(9)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskningen genomfördes var för sig av författarna enligt rekommendation av Rosén (2017, s. 383) och diskuterades därefter tills en gemensam kvalitetsgrad kunde fastställas. I kvalitetsgranskningen av artiklarna användes Statens beredning för medicinsk och social utvärderings mall för kvalitativa studier (SBU, 2014, Bilaga 5) som tar upp frågor av betydelse för kvaliteten som påverkar tillförlitligheten (SBU, 2017, s. 45-46). I kvalitetsgranskningen av de kvantitativa artiklarna användes Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011, s. 173-174) protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvantitativ metod, bilaga G. Mallarna

modifierades för att passa utvalda artiklar. Artiklarna fick hög, medel eller låg kvalitet baserat på hur de svarade på granskningsprotokollens frågor om de olika delarna i studien. Studier

bedömdes ha en hög kvalitet om alla relevanta delar fanns med och var väl utvecklade. De studier som fick medel kvalitet innehöll alla relevanta delar, men de var inte tillräckligt beskrivna. Studier som bedömdes ha en låg kvalitet hade inte beskrivit alla relevanta delar tillräckligt, eller saknade helt en eller flera relevanta delar. Enligt Whittemore och Knafl (2005) ska all litteratur som svarar mot syftet ingå i en integrerad översikt. Därför gjordes valet att inkludera alla relevanta studier, oavsett kvalitetsnivå (se Bilaga B).

Analys

Analysen genomfördes enligt Whittemore och Knafls (2005) metodbeskrivning av integrerad litteraturöversikt. Syftet var i åtanke under hela analysprocessen. Frågeställningarna användes för att besvara syftet. I enlighet med Whittemore och Knafl (2005) påbörjades analysprocessen med datareduktion där artiklar först delades in efter studiedesign för att analyseras i ordning med kvalitativa först, sedan icke-experimentella och till slut experimentella. Därefter följde

datareduktionen där data extraherades från de primära källorna, kodades och fördes in i en tabell, med varje artikel för sig, för att lättare kunna organisera och skilja ut data. Sedan översattes meningsenheterna från engelska till svenska i samma tabeller, för att lätt kunna jämföras med originaltexten. När data var översatt lästes alla meningsenheter igenom flera gånger för att placera dem under relevant frågeställning. Analysen fortsatte med dataöversikten där tabeller gjordes för varje frågeställning med tillhörande meningsenheter för att upptäcka mönster. Därefter följde datajämförelsen där kategorier utformades och passande meningsenheter placerades in under varje kategori. Till sist drogs slutsatser, vilka verifierades med primärdata och en matris gjordes över vilka artiklar som svarade på respektive frågeställning och kategori (se Bilaga C).

(10)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Resultat

Analysen resulterade i tretton kategorier fördelade under fyra frågeställningar (se Tabell 1). Tabell 1 Frågeställningar (n=4) och kategorier (n=13)

Frågeställning Kategori

Vilken inverkan kan husdjur ha på den fysiska hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på fysisk förmåga Husdjurets inverkan på fysiska symtom Husdjurets inverkan på fysisk närhet

Vilken inverkan kan husdjur ha på den psykiska hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på psykiska tillstånd Husdjurets inverkan på minnen

Husdjurets inverkan på känsla av ansvar

Vilken inverkan kan husdjur ha på den sociala hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på verbala uttryck

Husdjurets inverkan på mellanmänskliga samspel

Vilken inverkan kan husdjur ha på den existentiella hälsan hos äldre personer?

Husdjuret som en kärleksfull vän i stunden Husdjuret främjar existentiella samtal Husdjuret lockar fram jaget

Husdjurets inverkan på livsvärlden Husdjurets avledande effekt

Vilken inverkan kan husdjur ha på den fysiska hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på fysisk förmåga

I studier (Nordgren & Engström, 2012; Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers & Ihlebæk, 2016; Pérez-Sáez, Pérez-Redondo & González-Ingelmo, 2020; Swall, Craftman, Grundberg, Wiklund, Väliaho & Lundh Hagelin, 2019; Wesenberg, Mueller, Nestmann & Holthoff-Detto, 2019) framkom att husdjuret hade inverkan på den fysiska förmågan hos äldre personer. Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers och Ihlebæk (2016) visade att äldre som fick djurassisterad aktivitet fick en bättre balans i jämförelse med kontrollgruppen från mätningen innan

interventionen till mätningen efteråt. Effekten kvarstod dock inte vid uppföljning, även fast deltagare upplevde att den gjorde det. I Nordgren och Engström (2012) framkom däremot att djurassisterad terapi ledde till en ökad fallrisk direkt efter interventionen och vid uppföljning. Dock kunde det bero på att den äldre personen började gå på egen hand mer och vandra fram och tillbaka efter interventionen. Deltagaren kunde direkt efter interventionen gå själv mellan rummen, istället för att få assistans. Dock behövde deltagaren fortfarande hjälp med att gå

(11)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

mellan våningar, in och ut ur huset och utomhus direkt efter interventionen, men efter tre månader kunde deltagaren även göra detta på egen hand. Även Wesenberg et al. (2019) såg en förbättring i rörelse då äldre som fick djurassisterad intervention rörde på överkroppen mer och i längre perioder än kontrollgruppen, vilket kvarstod över tid. Detta observerade även Pérez-Sáes et al. (2020) där en signifikant ökning i rörelser sågs i form av lutningar under hundassisterad terapi. I Swall et al. (2019) framkom också att hundassisterad terapi motiverade äldre personer i livets slutskede att bli mer fysiskt aktiva; att ha hunden nära gav mer energi samt motiverade att använda delar av kroppen som inte användes så mycket längre. En äldre person vaknade, log och började klappa hunden med den arm han inte använt på väldigt länge. Hundförarna beskrev att även andra äldre personer, som var medvetandesänkta, plötsligt ville sitta upp eller äta i närvaro av hunden.

Husdjurets inverkan på fysiska symtom

Studier (Ambrosi, Zaiontz, Peragine, Sarchi & Bona, 2019; Engelman, 2013; Krause-Parello & Kolassa, 2016; Swall et al., 2019) visade att husdjuret kunde ha en inverkan på ett flertal fysiska symtom. Swall et al. (2019) beskrev att hundens närvaro hade en lugnande effekt på äldre personer då deras andning blev lugnare samt att hyperventilation, ångest och smärta minskade. Även Engelman (2013) uppgav att närvaron av hunden minskade smärtan samt obehag hos äldre personer när de klappade hunden, då de blev mer avslappnade av det samt distraherade från smärtupplevelsen. Ambrosi et al. (2019) kom fram till, efter smärtskattningar från äldre

personer, att smärtnivåerna minskade efter den djurassisterade terapin, dock ansågs minskningen inte som en signifikant skillnad. Vid mätning av blodtryck och hjärtfrekvens fann

Krause-Parello och Kolassa (2016) ett lägre systoliskt blodtryck vid husdjurskontakt, speciellt för män, äldre personer med en låg självskattad hälsa, hög stress och sämre hanterbarhet. Ingen skillnad i diastoliskt blodtryck uppmättes. De såg också en lägre hjärtfrekvens hos gruppen som fick hundterapi.

Husdjurets inverkan på fysisk närhet

I studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Wesenberg et al., 2019)framkom att den fysiska kontakten för äldre personer ökade vid kontakt med husdjur. I Dahl Gundersen och Johannessen (2018) uppgav en hundförare att äldre personer fick den fysiska kontakt de

behövde. Wesenberg et al. (2019) kom fram till att den fysiska kontakten och beröringen mellan äldre personer och hundar varade längre i interventionsgruppen än i kontrollgruppen. I motsats till detta såg Nordgren och Engström (2012) att den äldre personen direkt efter den

(12)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Sammanfattning

Husdjurets inverkan på den fysiska hälsan visade sig genom lugnare andning, minskad smärta, lägre systoliskt blodtryck samt en lägre hjärtfrekvens. Den fysiska kontakten ökade och några äldre personer fick en bättre balans, några en ökad fallrisk och en del blev mer fysiskt aktiva samt motiverade till rörelse.

Vilken inverkan kan husdjur ha på den psykiska hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på psykiska tillstånd

I studier (Ambrosi et al., 2019; Berry, Borgi, Terranova, Chiarotti, Alleva & Cirulli, 2012; Menna, Santaniello, Gerardi, Di Maggio & Milan, 2016; Moretti, De Ronchi, Bernabei,

Marchetti, Ferrari, Forlani, Negretti, Sacchetti & Atti, 2011; Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers, Patil & Ihlebæk, 2016; Travers, Perkins, Rand, Bartlett & Morton, 2015) undersöktes husdjurets inverkan på depression hos äldre. Ambrosi et al. (2019) fann att interventionsgruppen som fick hundassisterad terapi hade en signifikant minskning av depression jämfört med

kontrollgruppen. Travers et al. (2015) såg att äldre som hade många depressiva symtom innan den hundassisterade terapin hade färre depressiva symtom i jämförelse med kontrollgruppen efter interventionen. Även Menna et al. (2016) och Moretti et al. (2011) såg en minskning av depression hos deltagare som fick djurassisterad terapi. Berry et al. (2012) uppmätte ett lägre depressivt tillstånd i interventionsgrupperna med hund jämfört med kontroller, men ingen effekt över tid hittades. Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers, Patil och Ihlebæk (2016) däremot fann en förbättring över tid av depressiva symtom hos interventionsgruppen med djurassisterade aktiviteter, medan kontrollgruppen hade en kontinuerlig försämring, förbättringen sågs dock enbart hos personer med svår demens.

Menna et al. (2016), Moretti et al. (2011) och Nordgren och Engström (2012) mätte kognitiva funktioner hos äldre personer och undersökte hur husdjur kunde påverka dessa. Menna et al. (2016) fann vid mätningar i början och i slutet av interventionen att den kognitiva funktionen för gruppen som fick djurassisterad terapi förbättrades, till skillnad från kontrollgruppen där

resultatet förblev oförändrat. Moretti et al. (2011) såg också en förbättring i den kognitiva funktionen mellan mätningar innan och efter interventionen hos personer som deltog i husdjursaktiviteter. Även Nordgren och Engström (2012) såg att den kognitiva funktionen förbättrades direkt efter den djurassisterade terapin samt tre månader efter interventionens slut, för att sedan försämras igen vid sex månaders uppföljning. Deltagaren visade förvirring varje dag innan interventionen, vilket minskade direkt efter interventionen och upphörde helt vid tre

(13)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

månaders uppföljning. Dock försämrades orienteringen i tid, rum och person direkt efter interventionen samt vid tre månaders uppföljning (Nordgren & Engström, 2012).

Andra psykiska beteenden hos äldre har studerats (Ambrosi et al., 2019; Kårefjärd & Nordgren, 2019; Nordgren & Engström, 2012; Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers, Patil & Ihlebæk, 2016; Swall, Ebbeskog, Lundh Hagelin & Fagerberg, 2015) och hur de påverkadesav olika interventioner med husdjur. Ambrosi et al. (2019) mätte affekter och såg en medelstor effekt, dock ansågs förbättringen inte som en signifikant skillnad. Även Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers, Patil och Ihlebæk (2016) såg att det inte fanns några signifikanta effekter av djurassisterade interventioner på förändringar i agitation under studietiden eller när personer delades upp efter kognitiv nivå. I motsats till detta såg Kårefjärd och Nordgren (2019) att tecken på agitation minskade för äldre personer med måttlig till svår demens av hundassisterade

interventioner. Nordgren och Engström (2012) såg en förbättring i ett verbalt upprört beteende, där deltagaren efter den djurassisterade terapin, samt vid tre månaders uppföljning, slutade att upprepa meningar och frågor flera gånger per dag. Dock tillkom ett fysiskt aggressivt beteende; deltagaren började direkt efter interventionen att ta tag i folk, detta beteende försvann dock efter tre månader. Initiativförmågan påverkades också; deltagaren tog aldrig initiativ innan

interventionen, men direkt efter den djurassisterade terapin togs initiativ minst en gång i veckan, vilket sedan upphörde igen vid tre månaders uppföljning. Dock kunde deltagaren klä på sig på eget initiativ innan interventionen, men direkt efter interventionen och vid tre månaders uppföljning behövde hon viss hjälp med det. Innan och direkt efter interventionen behövde deltagaren lite hjälp med att sköta hygienen och vid tre månaders uppföljning klarade hon sin hygien efter uppmuntran från personal. Deltagaren behövde också efter tre månader uppmuntras till att kamma håret, vilket deltagaren gjorde helt på egen hand innan och direkt efter

interventionen (Nordgren & Engström, 2012).

Det framkom också i studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Johannessen & Garvik, 2016; Moretti et al., 2011; Nordgren & Engström, 2012; Pitheckoff, McLaughlin & de

Medeiros, 2018; Swall et al., 2015) att husdjuret kunde ha en lugnande och avslappnande effekt på äldre personer. I Pitheckoff et al. (2016) berättade några deltagare att närvaron av kaninerna och/eller att klappa dem var avslappnande eller lugnande. Även i Swall et al. (2015) uppgav deltagare att hunden skapade ett ögonblick av lugn och stillhet. Dahl Gundersen och

Johannessen (2018) beskrev att äldre personer satt tyst och var avslappnade när hunden satt bredvid dem, de verkade få ett inre lugn. Äldre som normalt led av rastlöshet och ångest blev lugnare. En deltagare som promenerade runt mycket, och ofta var på dåligt humör, satt lugnt

(14)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

under besöket samt log och skrattade. Även Johannessen och Garvik (2016) upptäckte att en äldre person som brukade vara arg och inte låta vårdpersonalen hjälpa till, var väldigt lugn och tyst när hunden var i personens knä, och vårdpersonalen fick till och med klippa personens hår under tiden. Nordgren och Engström (2012) observerade också att deltagaren uppvisade mindre rastlöshet direkt efter den djurassisterade terapin samt att rastlösheten helt hade upphört vid tre månaders uppföljning. Dahl Gundersen och Johannessen (2018) såg även att äldre personer blev lugnare när de hade husdjursbesöket att se fram emot och när de visste att något skulle hända. I Johannessen och Garvik (2016) framkom att en deltagare helt slutade använda lugnande medel, vilket i hög grad ansågs bero på katten i interventionen. Slutligen uppgav nio av tio äldre i Moretti et al. (2011) att husdjuren hade en lugnande effekt.

I flera studier (Berry et al., 2012; Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Johannessen & Garvik, 2016; Nordgren & Engström, 2012; Pérez-Sáez et al., 2020; Pitheckoff et al., 2016; Swall et al., 2015; Swall, Ebbeskog, Lundh Hagelin & Fagerberg, 2017; Swall et al., 2019; Wesenberg et al., 2018) observerades hur känslor påverkades av husdjur. I Nordgren och Engström (2012) visade deltagaren obehag genom ansiktsuttryck direkt efter husdjursinterventionen. Detta såg även Swall et al. (2015) då en sorgsenhet och ångest uppstod hos äldre personer när hundbesöket avslutades. Detta tog sig uttryck i ett förändrat röstläge, kroppsspråk och genom

ansiktsuttryck. Studier (Pérez-Sáez et al., 2020; Pitheckoff et al., 2016; Swall et al., 2015; Swall et al., 2019) visade även att husdjuret kunde bli ett känslomässigt stöd i olika situationer för äldre personer. Pitheckoff et al. (2016) och Swall et al. (2019) beskrev hur husdjuret kunde minska känslor av lidande. Två deltagare i Pitheckoff et al. (2016) uppgav att de fick

känslomässigt stöd av kaninerna, varav en fick hjälp att hantera sin mammas död. Förmågan hos husdjuret att svara an till äldre personer skapade känslan av att få känslomässigt stöd, och även korta interaktioner kunde resultera i detta. Swall et al. (2019) såg att den psykiska bördan hos personer med demens lindrades av hunden vilket ansågs bidra till psykisk symtomlindring såsom minskad ångest och en ökad känsla av välbefinnande. Vidare beskrev Swall et al. (2019) att närvaron av en hund och interaktionen med hunden kunde ge tröst och lindring i slutet av livet. Hunden hade en unik förmåga att vara en tröstande närvaro hos personer med demens och kunde minska ångesten som kunde kännas vid livets slut. Pérez-Sáez et al. (2020) såg att den

hundassisterade terapin minskade nedstämdhet och missnöje, dock hade interventionen ingen signifikant effekt på ilska, ångest/rädsla eller hur alerta deltagare verkade vara. Till sist uppgav Swall et al. (2015) att deltagare blev tappra när de mindes gångna och nuvarande saker med hunden vid deras sida.

(15)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

I studier (Berry et al., 2012; Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Johannessen & Garvik, 2016; Pérez-Sáez et al., 2020; Pitheckoff et al., 2016; Swall et al., 2017; Swall et al., 2015; Wesenberg et al., 2018) uppmärksammades glädje hos äldre personer vid husdjurskontakt. Swall et al. (2017) såg att hundens närvaro gav glädje och närhet i stunden och bidrog till en känsla av uppskattning och lycka i det dagliga livet. Swall et al. (2015) uppgav att mötet med hunden verkade locka fram glädje, skratt och nöje. Skratt uppstod vid kel, klappande och lekar med hunden. Berry et al. (2012) observerade också många leenden, speciellt under kontakt- och lekaktiviteter med hundarna. Även Pitheckoff et al. (2016) upptäckte att de äldre log ofta när de klappade kaninerna. Detta förekom också i Dahl Gundersen och Johannessen (2018) där nästan alla deltagare blev glada och log när de såg hunden och stämningen blev god. En av hundförarna observerade att en äldre person ofta var ledsen och nedstämd, men att det sedan förändrades till en otrolig glädje. Wesenberg et al. (2018) fann att glädjen varade längre, mätt i sekunder, i gruppen som fick den djurassisterade interventionen jämfört med gruppen som fick

kontrollinterventionen. Johannessen och Garvik (2016) såg att äldre personer blev glada när kycklingar kläcktes och de log när de bar runt på kycklingarna i korgar för att alla skulle få se och hålla. I Pérez-Sáez et al. (2020) framkom att antalet leenden ökade signifikant och att glädjen ökade av hundassisterad terapi.

Husdjurets inverkan på minnen

I studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Engelman, 2013; Moretti et al., 2011;

Pitheckoff et al., 2016; Swall et al., 2017; Swall et al., 2015) framkom att husdjurskontakt kunde framkalla minnen eller påverka minnet hos äldre personer. Pitheckoff et al. (2016) såg att

kaninassisterade aktiviteter framkallade minnen hos några äldre personer. En deltagare mindes tillbaka om ett tidigare husdjur medan en annan blev påmind om sin syster när hon såg

kaninerna. Engelman (2013) såg att en deltagare blev påmind om sin hund under hundbesöket på sjukhuset, vilket fick personen att känna sig som hemma. Äldre personer i Pitheckoff et al. (2016) hade lätt att återkalla minnen om djur när de tillfrågades, men mindes också spontant under aktiviteterna. Swall et al. (2017) upptäckte att minnen kom tillbaka hos äldre personer när de skyddade hunden och behandlade den som en skör varelse. Swall et al. (2015) fann att mötet med hunden framkallade minnen som handlade om gamla vänner, betydelsefulla platser, gamla sånger och låttexter samt minnen om relationer, känslor och situationer med hundar från tidigare i livet. Även sorgsna och svåra minnen med hundar uppkom och känslor av ledsamhet och osäkerhet visades genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och med ord när minnen verkade osäkra eller overkliga. Ångest kunde uppkomma när äldre personer mindes och berättade om svåra minnen, vilket visades genom allvarliga uttryck, suckar, kroppsspråk och osammanhängande tal

(16)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

där orden “död”, “lidande” och “är det sant” upprepades. Stundvis kunde inte hundens närvaro ändra på de upprörda känslorna i stunden. Minnesförluster uppmärksammades också av

deltagare, vilket medförde obehag, rädsla samt känslor av osäkerhet och förvirring över vad som var verkligt och sant och en rädsla uppkom när ord försvann (Swall et al., 2015).

I några studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Swall et al., 2015) framkom även att närminnet hos äldre personer verkade förbättras i samband med husdjurskontakt. Dahl

Gundersen och Johannessen (2018) uppger att sjuksköterskorna blev förvånade över att personer med demens visade tecken på ett förbättrat minne när hundarna var på besök. En del äldre kom ihåg hundens namn från tidigare besök. Även Swall et al. (2015) beskrev att äldre med demens kom ihåg nutida minnen från tidigare stunder med hunden.

Husdjurets inverkan på känsla av ansvar

Både Johannessen och Garvik (2016) och Swall et al. (2017) upptäckte att äldre personer fick en känsla av ansvar för husdjuret. Swall et al. (2017) såg att deltagare använde sig av tidigare minnen och förmågor från livet, erfarenheter och övertygelser samt kärlek och ömhet för att se till att hunden var trygg i situationen. I Johannessen och Garvik (2016) kände en deltagare att de var tvungna att skydda husdjuret från en upprörd och aggressiv patient. Swall et al. (2017) beskrev att äldre personer fick mer autonomi när de visade auktoritet och bestämde vad som var bäst för hunden. Att ta hand om hunden innebar att fatta ansvarsfulla beslut om vad som var bäst för hunden och fokus flyttade från glädje och närhet till ett allvarligt ögonblick när hunden inte mådde bra. Deltagarna ville vara användbara för hunden och vara vid hundens sida som en vän. De äldre personerna försökte också förstå hur de skulle kunna hjälpa till när problem uppstod genom att söka stöd från hundförarna (Swall et al., 2017).

Sammanfattning

Husdjuret hade effekt på äldre personers psykiska hälsa i flera olika aspekter. Husdjuret framkallade minnen och ett förbättrat närminne uppmärksammades i vissa fall. Även färre depressiva symtom, förbättrade kognitiva funktioner och förändringar i olika psykiska beteenden observerades vid husdjurskontakt och vissa negativa känslor kunde uppkomma i samband med de djurassisterade interventionerna. Rastlöshet verkade minska och de äldre blev lugnare och mer avslappnade när husdjur var närvarande. Husdjuret fungerade även som en glädjespridare där mer skratt och leenden observerades vid kel, lek och klappande. Äldre personer fick även mer autonomi, då en känsla av ansvar för husdjuret uppstod. Husdjuret verkade i vissa fall minska ångest och nedstämdhet, samt ge tröst och lindring i slutet av livet.

(17)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Vilken inverkan kan husdjur ha på den sociala hälsan hos äldre personer?

Husdjurets inverkan på verbala uttryck

I studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Pérez-Sáez et al., 2020; Pitheckoff et al., 2018; Swall et al., 2017; Wesenberg et al., 2018) framkom att äldres verbala uttryck ökade vid

interventioner med husdjur. Pérez-Sáez et al. (2020) beskrev att antalet verbaliseringar ökade efter de hundassisterade interventionerna och även Dahl Gundersen och Johannessen (2018) kom fram till att hundbesöken fick äldre personer att börja prata; en kvinna med svår demens som normalt inte pratade mycket började prata utan uppehåll när hon satt med hunden. Detta fann även Wesenberg et al. (2018), där längre perioder av verbal kommunikation observerades hos äldre personer som fick den djurassisterade interventionen; deltagare ropade ofta efter hunden eller pratade lugnt med hunden medan de klappade den. Även Pitheckoff et al. (2018) och Swall et al. (2017) uppmärksammade att många äldre personer pratade direkt till kaninerna och hundarna.

Husdjurets inverkan på mellanmänskliga samspel

I studier (Dahl Gundersen & Johannessen, 2018; Engelman, 2013; Pitheckoff et al., 2018; Swall et al., 2019) framkom att husdjuret kunde agera som en länk mellan människor. I Pitheckoff et al. (2018) beskrev en äldre person att hon socialiserade med vänner under den kaninassisterade aktiviteten och en annan beskrev hur hon samtalade med en annan boende om kaninerna. Under aktiviteten nämnde deltagare spontant tidigare erfarenheter med kaniner. Detta visade att

kaninassisterade aktiviteter kunde främja kommunikation och socialisering samt fungera som en katalysator för mellanmänsklig interaktion. Även Swall et al. (2019) fann att hundens närvaro underlättade interaktion och Engelman (2013) upptäckte att hunden främjade relationsskapande mellan både äldre personer och personal. Dahl Gundersen och Johannessen (2018) beskrev hur två personer på äldreboendet som normalt inte pratade med varandra började prata när hunden låg i soffan mellan dem. De såg även att äldre personer var mer socialt orienterade under

hundbesöken; de pratade både med hundarna, hundförarna, sjuksköterskorna och med varandra. I motsats till detta fann Nordgren och Engström (2012) att den äldre personen verkade sluta uppskatta att interagera med andra människor direkt efter djurassisterad terapi, detta kvarstod inte efter tre månader. Deltagaren behövde ingen hjälp att prata med andra direkt efter den djurassisterade terapin, men efter tre månader behövde hon uppmuntras. Nordgren och Engström (2012) samt Pérez-Sáes et al. (2020) fann att olika sociala beteenden påverkades av

djurassisterad terapi. Nordgren och Engström (2012) såg att förmågan att samarbeta förbättrades över tid efter interventionen. Även hjälpsökandet och uppmärksamhetssökandet påverkades; den äldre personen slutade över tid att söka hjälp och började efter interventionen att söka

(18)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

uppmärksamhet minst en gång i veckan. Pérez-Sáes et al. (2020) såg att en äldre person efter den hundassisterade interventionen visade mindre avvisande beteenden och mer delaktighet än innan. Andra studier (Berry et al., 2012; Wesenberg et al., 2018) visade däremot att husdjuret inte hade någon effekt på mellanmänskligt samspel. I Berry et al. (2012) framkom att äldre personer sällan kommunicerade med varandra, dock kommunicerade de direkt till husdjuret. Wesenberg et al. (2018) fann att äldre personer som fick den djurassisterade interventionen spenderade betydligt mer tid på att interagera spontant med husdjuret än med människor, vilket också ökade under studiens gång.

Sammanfattning

Husdjuret kunde främja socialisering, kommunikation, interaktion och relationsskapande hos äldre personer. Även olika sociala beteenden påverkades såsom samarbetsförmåga, avvisande och delaktighet.

Vilken inverkan kan husdjur ha på den existentiella hälsan hos äldre personer?

Husdjuret som en kärleksfull vän i stunden

Studier (Swall et al., 2015; Swall et al., 2017) beskrev olika upplevelser i stunden av hundens närvaro. Swall et al. (2015) beskrev att mötet med hunden skapade en gemenskap och en förståelse med hunden. Hunden blev betydelsefull som en sårbar och älskad vän som man vill ska besöka en igen (Swall et al., 2017). Det uppstod en speciell relation mellan hunden och de äldre personerna när de tog hand om hunden; de var tysta och nära varandra och förstod varandra samtidigt som de äldre flyttade undan när hunden kom för nära. Att sitta bredvid

hunden skapade harmoni och en fridfull stund, där de äldre kände kärlek för sin vän (Swall et al., 2015). De äldre personerna visade kärlek och ömhet till hunden genom att klappa och kela med den samt prata om hundar i allmänhet och vad det betydde för dem. En deltagare satt i sin gungstol, klappade hunden samt blundade och log. När de äldre var medvetna om sina känslor av kärlek, ro och glädje var de i harmoni med hundens närvaro, och passade naturligt in i den stunden. Hunden främjade till aktivitet och en ny vän avnjöts i stunden (Swall et al., 2015).

Husdjuret främjar existentiella samtal

Studier (Swall et al., 2019; Swall et al., 2015) visade att husdjuret kunde främja djupa och existentiella samtal om livet och döden. Enligt Swall et al. (2019) kunde närvaron av hunden skapa fysisk närhet som hjälpte personer med demens att öppna upp och prata om saker de annars inte nämnde i andra interaktioner med vårdpersonal. Hundens närvaro främjade till djupare samtal om livet och det var vanligt att ha existentiella samtal med hunden om att närma

(19)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

sig döden. Swall et al. (2015) såg att när det uppstod en gemenskap med hunden, kunde de äldre förstå och uttrycka sin egen verklighet och tala med hunden om livet. De äldre personerna uttryckte sina känslor till hunden, om deras nedstämdhet och sorg över att deras liv höll på att ta slut (Swall et al., 2019). Vidare beskrev Swall et al. (2019) att olika ämnen togs upp gällande livskvalitet när de äldre pratade med hunden, som exempelvis att de inte längre ville äta, vilket hundförarna tolkade som en önskan att dö.

Husdjuret lockar fram jaget

Enligt Dahl Gundersen och Johannessen (2018) och Swall et al. (2017) kunde husdjuret locka fram mer av personen. Swall et al. (2017) uppgav att äldre personer med demens kunde bli de personer de en gång var, innan den kognitiva nedsättningen, med hjälp av dolda resurser och förmågor som kom fram. De kunde visa sitt inre jag och sina tidigare förmågor, som sjukdomen dolt. Dahl Gundersen och Johannessen (2018) uppgav att hundens närvaro gjorde att de äldre visade glimtar av sina livserfarenheter, vilket avslöjade mer av deras personligheter.

Husdjurets inverkan på livsvärlden

I studier (Swall et al., 2017; Swall et al., 2015) framkom att husdjuret hade en inverkan på livsvärlden genom att en medvetenhet uppstod hos de äldre personerna med demens. Swall et al. (2017) såg att en tillfällig sinnesnärvaro uppstod när de äldre tog hand om hunden, vilket också gjorde att de kom till insikt att de inte kunde ta hand om hunden på egen hand i sitt nuvarande tillstånd. I Swall et al. (2015) framkom att den tillfälliga sinnesnärvaron visade sig genom ord och berättelser i mötet med hunden. Dessa stunder av tillfällig sinnesnärvaro visade utmaningen av att balansera mellan vad som var verkligt och inte. De äldre mindes känslor och sitt förflutna liv i de klara stunderna, vilket verkade vara svårt. De mindes glädjande, svåra och ledsamma minnen och upplevde en rädsla och osäkerhet över vad som var riktigt och sant. Rädsla uppstod också när minnet svek och ord försvann och de äldre reflekterade över försvunna minnen i den nuvarande situationen. Dessa minnen handlade om känslor och personen själv samt existentiella tankar om livet. I detta blev de äldre personerna medvetna om det gångna och nuvarande livet och reflekterade över det med hunden. När de äldre blev medvetna om sin existens kom känslor fram samt minnen som involverade både glädje och sorg. Detta visades genom kroppsspråk och ord samt reflektioner. Ibland uppstod obehagliga känslor relaterat till detta under hundens besök (Swall et al., 2015).

(20)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Husdjurets avledande effekt

Studier (Swall et al., 2019; Swall et al., 2017; Swall et al., 2015) fann att husdjuret hade en avledande effekt för de äldre personerna med demens. Swall et al. (2015) såg att de äldre kunde fly från vardagen till en meningsfull, personlig verklighet med en vän när hunden var nära. De var med en älskad vän, där de bara var närvarande i stunden utan några skyldigheter. De ville inte dela stunden med någon annan och uppskattade och föredrog hunden framför människor; de pratade med hunden om tankar och erfarenheter av det hårda dagliga livet på avdelningen och kärleksfulla och beskyddande känslor för hunden uppstod. Vidare beskrev Swall et al. (2017) att symtomen av sjukdomen blev mindre uppenbara i stunden när de äldre tog hand om hunden, de kunde distansera sig själva från sjukdomen. Swall et al. (2019) beskrev att närvaron av hunden ledde till att personen med demens ändrade fokus från sin situation till hundens välbefinnande. Interaktioner med hunden gjorde ofta situationer positiva, de äldre personerna fick sinnesfrid, och hunden bekräftade dem och hjälpte dem att fokusera på nuet, istället för den svåra

situationen de befann sig i (Swall, et al., 2019).

Sammanfattning

Husdjuret blev betydelsefullt för de äldre personerna och en gemenskap och förståelse uppstod. En speciell relation formades där husdjuret blev en vän i en stund av fridfullhet och harmoni. Husdjuret verkade locka fram personen bakom sjukdomen, genom att dolda resurser, förmågor och erfarenheter kom fram. Djupa samtal om livet och döden uppkom i gemenskapen med husdjuret där känslor uttrycktes. En tillfällig sinnesnärvaro sågs hos några äldre och en rädsla och osäkerhet uppstod över vad som var verkligt. Husdjuret hade också en avledande effekt där symtomen av sjukdomen blev mindre uppenbara då äldre kunde fokusera på nuet eller fly från verkligheten med en älskad vän.

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att sammanställa kunskap om hur olika interventioner med husdjur inverkar på den holistiska hälsan hos äldre personer. För att besvara syftet valdes fyra frågeställningar om vilken inverkan husdjur kan ha på den fysiska-, psykiska-, sociala- samt existentiella dimensionen av hälsa hos äldre personer. Under frågeställningarna uppkom sammanlagt tretton kategorier (se Tabell 1). I diskussionen kommer hälsoeffekter inom varje dimension att diskuteras.

(21)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

I dimensionen fysisk hälsa visade vårt resultat att smärta kunde minska vid kontakt med husdjur, bland annat på grund av att personerna blev mer avslappnade och distraherade från

smärtupplevelsen när de klappade husdjuren. Även Strang (2007, s. 53) uppmärksammade i sin studie om hundens betydelse för palliativa cancerpatienter att hunden kunde minska smärta genom att avleda personen, vilket också Norling (2002) beskrev i sin sammanställning om djur i vården för äldre personer. Vårt resultat visade även ett lägre systoliskt blodtryck och en lägre hjärtfrekvens efter husdjurskontakt. Strang (2007, s. 55-56) beskrev också en effekt på blodtryck och puls där dessa minskade av att klappa hundar. Vidare beskrev Strang (2007, s. 56) att

personer ofta blir lugna och glada av beröring, då hormonet oxytocin frisätts och stresshormoner minskar. Den lugnande inverkan i vårt resultat skulle också kunna bero på hormonfrisättning. Även Steed och Smith (2003) såg i sin studie om djurassisterad terapi för äldre personer en minskning i blodtryck och hjärtfrekvens av att klappa hundar, då de äldre personerna blev mer lugna och avslappnade. Således verkar resultatet i denna litteraturstudie stämma med äldre studier; husdjuret kan minska fysiska symtom genom sin lugnande, avslappnande och avledande inverkan.

I dimensionen psykisk hälsa visade vårt resultat att husdjur kunde hjälpa till att framkalla minnen. Bland annat minnen av tidigare egna husdjur kom tillbaka, vilket också visade sig vanligt i tidigare forskning (Kawamura, Niiyama & Niiyama, 2009; Banks & Banks, 2002; Le Roux & Kemp, 2008). I vårt resultat framkom att både glada och sorgliga minnen uppkom vid kontakt med husdjur, vilket även Kawamura et al. (2009) såg i sin studie om äldre personers erfarenheter av djurassisterade aktiviteter. Frågan är om framkallandet av minnen främjar eller hindrar äldre personers hälsa, då de äldre även upplevde sorgliga minnen och det framkom att hunden inte alltid kunde lindra de upprörda känslorna.

Vidare visade vårt resultat en minskning i depression hos äldre personer som fick djurassisterad intervention. Effekten verkade kunna variera beroende på deltagarna. Vårt resultat visade också att husdjursinterventioner kunde ge både långvarig och kortvarig effekt. Tidigare forskning har sett förbättringar i depression efter kontakt med husdjur (Le Roux & Kemp, 2008; Norling, 2002), medan andra inte funnit några effekter (Motomura, Yagi & Ohyama, 2004; Phelps, Miltenberger, Jens & Wadeson, 2008). Olikheterna i vårt resultat och i tidigare forskning kanske kan förklaras med att interventionerna utformades på lite olika sätt samt att deltagarna i

(22)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

intervention. Detta tyder på att husdjurets effekt på depression är väldigt individuell, beroende på olika faktorer hos personen.

De äldre i vårt resultat fick även en känsla av ansvar för husdjuret, vilket också resulterade i mer autonomi. De äldre personerna blev de som vårdade, istället för de som vårdas. De kände ett ansvar gentemot husdjuret där de ville försäkra sig om husdjurets trygghet och fatta ansvarsfulla beslut gällande den. Detta visade sig även i tidigare forskning (Kawamura et al., 2009; Wells, 2007). I enlighet med Håkanson (2009, s. 11) anser vi att detta kan vara en anledning till att inkludera djur i vården av äldre för att främja de äldres meningsfullhet, autonomi och känsla av att vara behövd; de äldre får en uppgift och ett värde för en annan levande varelse.

Husdjurets förmåga att sprida glädje visade sig också i vårt resultat. Glädje observerades framför allt hos de äldre vid kontakt- och lekaktiviteter men de verkade även bli glada bara av att se husdjuren. Detta verkar stämma överens med viss tidigare forskning (Norling 2002; Perkins, Bartlett, Travers & Rand, 2008). En studie som talar emot detta är Phelps et al. (2008) som inte såg några skillnader på humör i samband med hundbesök. En kortvarig glädje observerades av Steed och Smith (2003), vilket även kan stämma överens med resultatet i denna litteraturstudie, då det verkade som att de äldre blev glada just i stunden, men det framkom inte om glädjen höll i sig. Något att fundera över är att glädje kan ge sig uttryck på många olika sätt, inte enbart i leenden och skratt som går att observera. Glädje är en känsla som kan kännas utan att visas och därför kan det vara av värde att studera äldre personers subjektiva upplevelser av detta.

I dimensionen social hälsa visade vårt resultat att husdjuret kunde främja socialisering, kommunikation, interaktion och relationsskapande. Husdjuret kunde agera som en sorts social katalysator och länk mellan människor, vilket är i linje med äldre forskning (Banks & Banks, 2002; McNicholas & Collis, 2000; Norling, 2002; Richeson, 2003; Strang, 2007, s. 61; Wells, 2007; Perkins et al., 2008). McNicholas och Collis (2000) undersökte hur robust effekten var av hundar som katalysatorer för mellanmänskliga interaktioner genom att hundar följde med personer i deras vardagliga rutiner och interaktioner observerades. Detta utfördes med och utan hund för att se skillnader. De kom fram till att hunden främjade interaktion mellan människor, framför allt mellan personer som inte kände varandra sedan tidigare, vilket även framgår i vårt resultat. Norling (2002) beskrev djurs förmåga att skapa kontakt mellan människor som ett socialt smörjmedel. En fundering är varför husdjur kan ha en så främjande effekt på

mellanmänskligt samspel. En anledning kanske är att hundar, som vårt resultat främst handlar om, ofta verkar vilja hälsa på personer vid olika tillfällen, och på så vis initiera interaktion.

(23)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

McNicholas och Collis (2000) använde sig i ett av experimenten av en hund som var tränad att ignorera förbipasserande och interaktioner, trots detta förekom en ökning i sociala interaktioner. Den främjande effekten kan därför inte enbart bero på hundens initiativförmåga. Detta kan kopplas till vårt resultat då även kaniner främjade interaktion, trots att de kanske inte har samma förmåga att initiera kontakt som hundar. Om den främjande effekten då inte beror på husdjurets initiativförmåga, kanske det beror på personerna som påverkas av husdjuret, och vilka känslor, erfarenheter och minnen husdjuret väcker. I vårt resultat framkom att personer spontant började prata om tidigare erfarenheter med husdjur under aktiviteten. De kanske hade haft husdjur själv eller hade ett intresse av- och en positiv inställning till djur som gjorde att det mellanmänskliga samspelet ökade, då de ville dela med sig av detta med andra. Norling (2002) beskrev att hälsoeffekterna ökade om personen hade en positiv inställning till hunden och dess nytta. Den främjande effekten på mellanmänskligt samspel som husdjur har verkar kunna bero på många olika faktorer, som kan behöva studeras vidare för att förstå. Forskningsresultaten verkar iallafall vara samstämmiga om husdjurets inverkan på sociala aspekter, vilket tyder på att husdjur kan ha en starkt främjande effekt på äldre personers sociala hälsa. Detta är betydelsefullt då äldre personer enligt Norling (2002) riskerar att bli socialt isolerade och enligt Banks och Banks (2002) bli mer ensamma, vilket kan påverka hälsan negativt.

I dimensionen existentiell hälsa framkom att husdjuret kunde bli en kärleksfull vän för äldre personer. Kärleken mellan husdjur och människa ger enligt Strang (2007, s. 33-34) en extra dimension av kärlek på grund av det kravlösa förhållandet husdjuret ger. Även Wells (2007) uppgav att husdjuret kunde ge en villkorslös kärlek. Vid dödsångest kunde husdjurets kravlösa kärlek ha en stor betydelse (Strang, 2007, s. 76), vilket även framkom i vårt resultat när äldre personer var i livets slutskede. Relationen till husdjuret kan få en djup existentiell betydelse. Äldre personer i vårt resultat hade djupa och existentiella samtal om livet och döden med

husdjuret. Även Norling (2002) uppgav att många ensamma äldre pratade med husdjuret om sina problem. Strang (2007, s. 69) beskrev att människor har behov av att få berätta om hur de mår innerst inne, men kanske inte vill dela med sig av det med någon, då kan hunden bli en god lyssnare. Många deltagare i denna litteraturstudies resultat hade demens, och enligt Strang (2007, s. 86) kan husdjur passa speciellt bra för personer med demens, då kommunikationen med husdjur inte kräver samma kognitiva funktioner, minne och språk som i konversationer med människor. Även Norling (2002) uppgav att djurassisterade aktiviteter passar bra för äldre personer då de inte är så beroende av språk och minne. Djur dömer heller inte, är goda lyssnare och pålitliga då man vet att det som sägs stannar där (Strang, 2007, s. 59).

(24)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Dimensionerna av hälsa beskrivs ovan var för sig, det är dock viktigt att även tänka på dem i relation till varandra och som en helhet. De olika dimensionerna kan exempelvis väga upp varandra; om den fysiska hälsan är nedsatt kanske den sociala hälsan kan stärka upp den totala hälsan hos personen. De olika dimensionerna påverkar och påverkas också av varandra och kan ge effektkedjor, vilket är i linje med vad Norling (2002) beskrev. Husdjurets lugnande och avslappnande effekt framkom i Fysisk hälsa, där den lugnande effekten ledde till minskad smärta och lägre blodtryck och puls. I Psykisk hälsa framkom att husdjuret kunde ha en

lugnande effekt på rastlöshet, ångest och humör. En tänkbar effektkedja kan ha förekommit där äldre personer klappade husdjuren och därmed blev lugnare, vilket ledde till mindre smärta, som i sin tur ledde till minskad rastlöshet, ångest och glädje. Även husdjurets förmåga att främja

Social hälsa och Psykisk hälsa i form av framkallande av minnen kan kopplas ihop, då äldre

personer verkade vilja dela med sig av sina minnen till både andra boende, personal och till husdjuret; det uppstod sociala interaktioner till följd av att minnen uppkom. Minnen kunde dock även påverka äldre personer negativt, då de ibland ledde till att personerna inte förstod vad som var verkligt och inte, som i sin tur ledde till rädsla och osäkerhet, vilket påverkade den

Existentiella hälsan. Detta visar att dimensionerna egentligen är en helhet, och att det därmed

kan vara besvärligt att dela upp dem på detta sätt. De delades upp dels för att ge mer struktur till arbetet men också för att ingen dimension skulle glömmas bort eller få mindre plats. I vår kommande profession som sjuksköterskor är det viktigt att se hälsa som en helhet, och inte enbart i dessa delar, dock måste sjuksköterskor också kunna se de olika dimensionerna för att kunna se hela människan och dess unika behov. Berg, Hedelin och Sarvimäki (2005) såg att fokus ofta läggs på fysiska aspekter av hälsa, vilket även patienter förväntar sig av

sjuksköterskan. De uppgav dock vidare att sjuksköterskor bör ha ett holistiskt perspektiv på hälsa i omvårdnadsarbetet, där hela människan ses och inte bara sjukdomen; helheten är större än delarna.

Intervention

Vårt resultat visade flera fördelar med att implementera husdjur i vården av äldre, framför allt på äldreboenden. Det framkom i vårt resultat att husdjur kunde vara ett bra komplement till

traditionella omvårdnadsåtgärder samt en alternativ åtgärd till olika läkemedel. Eftersom vårt resultat främst speglade hälsoeffekter av hundkontakt föreslår vi en intervention med hundar. Även i Socialstyrelsens översikt om vårdhund för äldre i särskilt boende (2014) framkom att hundar visade sig ge större hälsoeffekter jämfört med andra djur. Dock kan andra husdjur fungera bra, såsom kaniner, katter och kycklingar, som vårt resultat visade, dock kan vi inte uttala oss om i vilken utsträckning då få studier tog upp dessa.

(25)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Interventionen vi vill föreslå är en hundassisterad aktivitet på äldreboende. För att ta hänsyn till allergiker och hundrädda tänker vi oss ett speciellt rum för interventionen, i enlighet med Socialstyrelsens (2014) vägledning till gällande regelverk om hundar i vård och omsorg. Enligt djurskyddslagen (1988:534) ska djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. För att ha hundens bästa i åtanke förs inga läkemedel in i rummet, interventionen utförs i mindre grupper för att minska stress hos hunden och hundföraren är närvarande för att minska risken för skador hos hunden (Socialstyrelsens vägledning till gällande regelverk om hundar i vård och omsorg, 2014). Förslagsvis används en hund som ägs av någon anställd eller anhörig, en “besökshund” (jmf. B. Beck-Friis, 2007, s. 19), för att underlätta besöken samt för att det ska vara så kostnadseffektivt som möjligt. Hunden bör också bedömas vara lämplig för uppdraget (B. Beck-Friis, 2007, s. 23). Interventionen bör inte utföras för ofta då det kan bli en för stor belastning för både hunden, hundföraren och de äldre och för att resultatet i denna litteraturstudie visade en positiv inverkan på de äldre då de hade något att se fram emot. Interventionen bör heller inte utföras för sällan då vi tänker att det kan hindra

relationsskapandet. Denna intervention skulle därmed förslagsvis äga rum en gång i veckan. Tanken är att aktiviteten inte ska vara så planerad och uppstyrd, utan att de äldre får komma in i rummet, ta en fika och umgås med både varandra och hunden. Aktiviteten kommer

förhoppningsvis kunna främja hälsans olika dimensioner och således den holistiska hälsan.

Metoddiskussion

Enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 302) måste forskaren för att säkerställa trovärdighet i ett arbete ha i åtanke faktorer som pålitlighet, tillförlitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet, där den viktigaste är tillförlitligheten. Därför kommer metoden diskuteras utifrån dessa begrepp.

För att säkerställa pålitligheten har tillvägagångssättet i metoden beskrivits med både tabeller, figurer och text för att göra det så tydlig som möjligt och så att andra kan reproducera studien. Enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 299) är det dock svårt att reproducera kvalitativ forskning då forskaren själv spelar en stor roll.

Tillförlitligheten i den systematiska litteratursökningen stärktes då många sökord och synonymer, närliggande ord, bredare och smalare termer samt alternativa stavningar

formulerades och söktes på i de valda databaserna för att fånga in all relevant litteratur (jmf. Whittemore & Knafl, 2005). En bedömning gjordes att två databaser skulle räcka för att besvara syftet i detta arbete, det skulle dock kunna finnas studier som inte fångats upp i de två

(26)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

databaserna. Artiklar sållades bort utifrån abstrakt om de inte svarade på syftet eller uppfyllde inklusionskriterierna. Då inte alla artiklar lästes i fulltext kan det ha inneburit att relevant data kan ha missats. För att stärka upp litteratursökningen utfördes en manuell litteratursökning i de valda artiklarnas referenslistor (jmf. Whittemore & Knafl, 2005), vilket resulterade i fler artiklar. I den manuella sökningen upptäcktes att redan valda artiklar uppkom och att artiklarna

refererade till varandra. Detta tydde på att det mesta av den relevanta litteraturen hade inkluderats, varav tillförlitligheten stärktes (jmf. Holloway & Wheeler, 2010, s. 299).

Två olika granskningsprotokoll användes vid kvalitetsgranskningen för att passa studiedesignen, då många olika typer av studier granskades, vilket ökar trovärdigheten (jmf. Whittemore och Knafl, 2005). Att ha i åtanke är att författarna har begränsad erfarenhet av bedömning och kvalitetsgranskning av studier, vilket kan innebära att studierna kunde ha fått en annan kvalitetsgrad om någon med mer erfarenhet granskat dem. För att minska risken för

felbedömning granskade författarna artiklarna individuellt först, för att sedan diskutera fram en gemensam bedömning.

En styrka i dataextraktionen var att författarna markerade meningsenheter var för sig och sedan jämförde för att försäkra sig om att all relevant data kom med och för att stärka tillförlitligheten. I datainsamlingen fanns även syftet och frågeställningarna i åtanke för att försäkra att relevant data inkluderades (jmf. Whittemore & Knafl, 2005; Holloway & Wheeler, 2010, s. 299). I analysen kan en begränsning ha varit att data översattes från engelska till svenska, vilket kan innebära en risk för misstolkningar och inkorrekt data som i sin tur riskerar tillförlitligheten (jmf. Holloway & Wheeler, 2010, s. 299). För att minska denna risk lästes originaltexten flera gånger för att säkerställa att översättningen inte gjorde att viktigt innehåll förlorades och för att inte tolka innehållet. Författarna arbetade så induktivt som möjligt genom att primärdata

användes kontinuerligt genom hela analysprocessen och den slutliga brödtexten verifierades med originalkällorna (jmf. Whittemore & Knafl, 2005) för att inte tolka data genom förförståelse och därmed riskera bekräftelsebarheten och tillförlitligheten (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303).

I de valda artiklarna studerades olika interventioner med husdjur och äldre personer med olika diagnoser samt i olika miljöer. Det kan innebära svårigheter att dra slutsatser från dessa då olikheter fanns. Trots olikheterna ansågs artiklarna ändå vara relevanta, då de svarade på denna studies syfte; alla hade fokus på äldre personers hälsa i samband med interventioner med husdjur. Det bör dock göras fler studier som fokuserar på specifika diagnoser och miljöer i samband med interventioner med husdjur för att större och vidare slutsatser ska kunna dras samt

(27)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

för att resultatet ska bli överförbart till andra sammanhang och personer. Vi tänker oss att resultatet är överförbart till äldre personer som bor på äldreboenden samt har någon typ av demenssjukdom, då många av de inkluderade artiklarna fokuserade på det.

Slutsats

Vårt resultat visade att husdjuret kunde inverka på äldre personers holistiska hälsa och dess fyra dimensioner på många olika sätt. Vårt resultat ger oss en kunskap om vad hälsa kan handla om och hur husdjur kan påverka den. Genom att sjuksköterskan blir uppmärksam på detta kan det öka möjligheterna inom omvårdnad och tillgodose äldre personers individuella, komplexa behov, som kanske är svåra att tillgodose med enbart traditionella metoder. Sjuksköterskan bör kunna vara flexibel och det ingår i yrket att kunna implementera ny kunskap i den kliniska verksamheten. I denna litteraturstudies resultat har hälsoeffekter från både mätningar och upplevelser sammanställts. Vi anser att mer kvalitativ forskning bör utföras i ämnet, då många av artiklarna i vårt resultat var kvantitativa och använde sig av mätbara värden på hälsa och många av de kvalitativa var observationer. Det verkar alltså finnas ett relativt litet underlag som studerar äldre personers egna upplevelser av hälsa i kontakt med husdjur, vilket är av värde, då människor värderar hälsa på olika sätt och upplevelsen av hälsa är individuell.

(28)

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Referenser

*Artiklar som ingick i analysen

*Ambrosi, C., Zaiontz, C., Peragine, G., Sarchi, S. & Bona, F. (2019). Randomized controlled study on the effectiveness of animal-assisted therapy on depression, anxiety, and illness perception in institutionalized elderly. Psychogeriatrics 19, 55–64. Doi:10.1111/psyg.12367 Banks, R. M. & Banks A. W. (2002). The Effects of Animal-Assisted Therapy on Loneliness in an Elderly Population in Long-Term Care Facilities. Journal of Gerontology: Medical Sciences

57A(7), 428–432. http://dx.doi.org.proxy.lib.ltu.se/10.1093/gerona/57.7.M428

Beck-Friis, B. (2007). Hunden i institutionell äldrevård. I B. Friis, P. Strang & A. Beck-Friis. Hundens betydelse i vården: erfarenheter och praktiska råd. (s.19 - 25)

Berg, G. V., Hedelin, B., & Sarvimäki, A. (2005). A holistic approach to the promotion of older hospital patients’ health. International Nursing Review 52(1), 73–80.

http://dx.doi.org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/j.1466-7657.2004.00264.x

Berg, G. V., & Sarvimäki, A. (2003). A holistic-existential approach to health promotion.

Scandinavian Journal of Caring Science 17(4), 384-391.

*Berry, A., Borgi, M., Terranova, L., Chiarotti, F., Alleva, E. & Cirulli, F. (2012). Developing effective animal-assisted intervention programs involving visiting dogs for institutionalized geriatric patients: a pilot study. Psychogeriatrics 12, 143–150.

Doi:10.1111/j.1479-8301.2011.00393.x

Camfield, L. & Skevington, S. (2008). On Subjective Well-being and Quality of Life. Journal of

Health Psychology 13(6), 764-775. doi: 10.1177/1359105308093860

*Dahl Gundersen, E. & Johannessen, B. (2018). What motivates arrangements of dog visits in

nursing homes? Experiences by dog handlers and nurses. Complementary Therapies in Clinical

Practice 31, 104-110. https://doi.org/10.1016/j.ctcp.2018.02.007

Daly, L., Byrne, G. & Keogh, B. (2019). Contemporary considerations relating to health promotion and older people. British Journal of Nursing 28(21), 1414-1419.

References

Related documents

Syfte: Att belysa hur överviktiga patienter med metabolt syndrom kan förändra sin livsstil för att uppnå bättre hälsa med stöd av sjuksköterskan – inom hälso- och

Resultatet visade även att sjuksköterskan bör ställa korta frågor som kan besvaras med ja eller nej till äldre med demenssjukdom, detta för att det visade sig vara

ensamhetsupplevelsen hos äldre personer är: en subjektiv och unik upplevelse; positiv eller negativ och varierar i intensitet; starkt knuten till samhörighet och relationer med

Flera fördelar finns med att vårdgivare får undervisning i nutrition, vårdpersonal som träffas vid olika tillfällen och får undervisning om hur man sammansätter en

med en ma- nuell uppmätning av den östra och en foto- grammetrisk av den västra, hade tekniskt sett varit fullt möjligt, men inte försvarbart.. Dels hade en byggnadsställning

dismissing it. A judgment can be perfectly considered and still favour the interest of the holder. What is decisive is whether the reason – in the sense of motive – for the judgment

Det första som krävs för att använda sig av LACP är att bygga upp ett nätverk med minst två länkar och det krävs att ett skript skrivs i python där varje enhet som skall

Som grundregel är det i praktiken vanligt att man generellt i sjukvården väljer att extrapolera evidens för olika behandlingseffekter från depression hos yngre personer