• No results found

Osynliga nyhetsoffer eller som du och jag : Framställningen av personer med funktionsnedsättning i Rapport och TV4 Nyheterna

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Osynliga nyhetsoffer eller som du och jag : Framställningen av personer med funktionsnedsättning i Rapport och TV4 Nyheterna"

Copied!
53
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Osynliga nyhetsoffer eller som du och jag

Framställningen av personer med funktionsnedsättning i Rapport och TV4 Nyheterna

Sofie Carlsson och Emma Petersson

Examensarbete 15 hp Journalistik (C-nivå)

Handledare: Ylva Brune Journalistik och medieproduktion 180 hp

(2)

Authors: Sofie Carlsson and Emma Petersson

Title: Invisible victims in the news or like you and me – Representation of people with

disability in Rapport and TV4 Nyheterna

Level: BA thesis in journalism Location: University of Kalmar Number of pages: 49 pages

Abstract

In this study we examine to what extent people with disability participate in television news and how they are represented. We chose to examine one broadcast per day of SVT Public Service news program Rapport and commercial channel TV4 Nyheterna (TV4 News) during one month using quantitative content analysis and qualitative discourse analysis.

We found that people with disability are underrepresented in television news. In Rapport only 1,9 percent of the total broadcasting time contained people with disability and in TV4

Nyheterna 3 percent of the total broadcasting time contained people with disability. In the news people with disability were often represented as stereotypes, most commonly as victims. The focus was often on the medical aspect of the disability and on the problems that people with disability had. Through our qualitative analysis we found that television news

discriminated people with disability in almost all of the news features by representing them as passive and not individuals but as representatives of the group “people with disability”.

Key Words: Television news, people with disability, representation, discursive

discrimination, Public service (SVT, Rapport) and commercial news (Nyheterna, TV 4), content analysis, discourse analysis

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING OCH PROBLEMOMRÅDE ... 5

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 5

AVGRÄNSNINGAR... 6

BAKGRUND... 7

FUNKTIONSHINDER OCH FUNKTIONSNEDSÄTTNING... 7

Fysisk funktionsnedsättning... 7

Psykisk funktionsnedsättning ... 7

Intellektuell funktionsnedsättning... 8

PUBLIC SERVICE UPPDRAGET... 8

SVT ... 8 TV4 ... 9 SVT ... 9 Rapport... 10 TV4 ... 10 TV4 Nyheterna... 10 TIDIGARE FORSKNING ... 11

PÅ NÄRA HÅLL ÄR INGEN NORMAL... 11

THE REPRESENTATION AND PORTRAYAL OF PEOPLE WITH DISABILITIES... 12

BILDEN AV FUNKTIONSHINDER... 12

I ANDRA TV-GENRER... 13

SVENSKA NYHETSMEDIER OCH MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I SVERIGE... 14

TEORI ... 15

TEORIER OM MEDIERS SKYLDIGHETER, ARBETSSÄTT OCH UTVECKLING... 15

Normativ teori ... 15

Medielogik ... 16

Aktualitetsjournalistikens förändringar... 17

TEORIER OM MEDIERNAS GESTALTNINGSMAKT... 18

Diskursanalys ... 18 Diskursiv diskriminering ... 20 Representation... 21 UNDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE... 23 METOD... 23 Kvantitativ metod... 23 Kvalitativ metod... 24 Analysschema ... 24 MATERIAL... 25 Urval av Variabler ... 25 Metodkritik ... 26

Validitet och reliabilitet... 26

RESULTAT OCH ANALYS... 28

KVANTITATIVT RESULTAT OCH ANALYS... 28

KVALITATIVT RESULTAT OCH ANALYS... 32

Rapport... 32

TV4 Nyheterna... 37

Sammanfattning... 41

Jämförelse mellan Rapport och TV4 Nyheterna... 42

(4)

REFERENSER ... 48

SKRIFTLIGA KÄLLOR... 48

ELEKTRONISKA KÄLLOR... 50

BILAGA 1: Kodschema BILAGA 2: Analysschema BILAGA 3: Inslag Rapport

BILAGA 4: Inslag TV4 Nyheterna

(5)

I

NLEDNING OCH PROBLEMOMRÅDE

Media är en viktig källa för våra föreställningar om vad som är önskvärt och icke-önskvärt, normalt och onormalt, möjligt och orealistiskt (Camauër & Nohrstedt, 2006).

En av fem människor på jorden har en funktionsnedsättning. Under de senaste fyra

decennierna har förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning förändrats starkt när det kommer till politisk och medicinsk utveckling men den publika bilden av personer med funktionsnedsättning i medierna har inte förändrats. I medierna ser man fortfarande personer med funktionsnedsättning som offer, föremål för medlidande, freaks eller helgon och man fokuserar främst på den medicinska aspekten av skadan eller sjukdomen (Riley, 2005). I FN:s 22 standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet

och jämlikhet står det bland annat att medlemsstaterna bör uppmuntra medierna att skildra

människor med funktionsnedsättning på ett positivt sätt. Tanken med reglerna är att de ska påverka hur de olika länderna formar sin handikappolitik och i Sverige är FN:s 22

standardregler grunden för svensk handikappolitik. I mars 2007 tog man ytterligare ett steg när Sverige och 81 andra länder undertecknade den nya FN-konventionen för

funktionshindrade personers rättigheter. I den har man samlat alla rättigheter för personer med funktionsnedsättning så som rätten till jämlikhet, oberoende, delaktighet och lika möjligheter.

Som det är i dag skildras personer med funktionsnedsättning väldigt sällan i

nyhetssändningar och när de väl gör det som porträtteras de oftast som offer. Nyhetsmedier har stor betydelse för vad vi uppfattar som viktiga problem i samhället och är en viktig källa för våra förställningar om normalt och onormalt.

Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att undersöka i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i ett nyhetsprogram i SVT respektive i TV4 och hur de framställs i nyhetssändningarna. Vi utgår från följande frågeställningar.

• I vilken utsträckning syns personer med funktionsnedsättning i nyhetssändningar? • Hur gestaltas personer med funktionsnedsättning i nyhetssändningar?

(6)

Avgränsningar

Eftersom både SVT och TV4 har ett uppdrag av staten om vad deras sändningar ska innehålla tyckte vi det var intressant att undersöka båda kanalerna. De sändningar vi undersöker är Rapport som sänds klockan 19:30 i SVT och TV4 Nyheterna som sänds klockan 19:00 i TV4. Vi har valt bort vädret eftersom det inte är intressant för vår undersökning. Månaden som vi har valt är februari 2007 eftersom det är den senaste kompletta månad med nyhetssändningar från både Rapport och TV4Nyheterna som har inkommit till Statens Ljud- och Bildarkiv.

(7)

B

AKGRUND

I bakgrundsavsnittet redovisar vi vår definition av funktionshinder och funktionsnedsättning. Vi tar upp public service uppdraget och sändningstillstånden som styr vad SVT och TV4 ska sända och övergripande information om SVT och Rapport samt TV4 och TV4 Nyheterna.

Funktionshinder och funktionsnedsättning

En av fem personer i Sverige har någon typ av funktionsnedsättning (HSO, 2007). Det finns många olika definitioner av vad som klassificeras som funktionsnedsättning och

funktionshinder. Vi har valt att använda oss av Socialstyrelsens definition, som är den senaste, där man med begreppet funktionsnedsättning menar nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Skadorna och sjukdomarna kan vara av bestående eller övergående natur. Med begreppet funktionshinder menar man i dag en förlust eller

begränsning av möjligheter att delta i samhället på samma villkor som andra medborgare. Funktionshinder beskriver alltså mötet mellan människor med funktionsnedsättning och omgivningen. Själva ordet handikapp ska inte användas längre (Socialstyrelsen, 2007). FN konventionen för funktionshindrades rättigheter vill uppmärksamma brister i miljön och inom olika samhällsområden som till exempel brister i information, kommunikation och utbildning som hindrar människor med funktionshinder från att delta i samhället på lika villkor (FN:s 22 standardregler, 2007). De vanligaste funktionsnedsättningarna i Sverige är rörelsenedsättningar, hörsel- och synnedsättningar, läs- och skrivsvårigheter, allergi och astma (Vårdguiden, 2007).

Fysisk funktionsnedsättning

Exempel på fysiska funktionsnedsättningar är rörelsehinder och hörsel- och synnedsättningar. I dagens samhälle har cirka 35 000 personer en svår synskada medan mer än 200 000 har en påtaglig synnedsättning. Cirka 500 000 personer mellan 16 och 85 år har ett rörelsehinder medan runt 680 000 personer är döva och hörselskadade (Gotthard, 2002; NE, 2007). Mellan 10 000 till 15 000 människor i Sverige har den fysiska funktionsnedsättningen multipel skleros där Sverige är ett av de länder som har flest drabbade av sjukdomen (Dammert, 2005; Ms-portalen, 2007).

Psykisk funktionsnedsättning

Funktionsnedsättningar som påverkar beteendet och personlighetsutvecklingen kallas för psykiska funktionsnedsättningar. Cirka 35 000 personer i Sverige har en har en psykisk

(8)

sjukdom. Ett exempel på psykiska funktionsnedsättningar är demens som innebär en

nedsättning av hjärnans förmåga. Ungefär 7 procent av alla svenskar över 65 år lider av någon form av demens. Ytterligare exempel på psykiska funktionsnedsättningar är Autism som innebär begränsningar i tanke- och känslolivet, DAMP som innebär svårigheter med motorik och perception, ADHD där man har avvikelser i uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga samt Aspergers syndrom där man har svårt med sociala kontakter och kommunikation

(Dammert, 2005; Gotthard, 2002; Vårdguiden, 2007).

Intellektuell funktionsnedsättning

En intellektuell funktionsnedsättning innebär att en person har begränsningar i intellektet. Utvecklingsstörning är ett exempel på en intellektuell funktionsnedsättning. Man kan ha olika grad av utvecklingsstörning och ofta har man även andra funktionsnedsättningar som

rörelsehinder, svårigheter att kommunicera eller syn- och hörselskador. I Sverige finns cirka 400 000 utvecklingsstörda varav cirka 40 000 har en svår funktionsnedsättning och är i behov av särskild omsorg (Gotthard, 2002; Sjukvårdsrådgivningen, 2007).

Public service uppdraget

Varken SVT eller TV4 har någon policy för hur personer med funktionsnedsättning ska representeras. I deras sändningstillstånd och deras egna policier anger man endast att programmen ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, man anger alltså inte hur ofta och på vilket sätt personer med funktionsnedsättning ska representeras. Nedan följer huvuddragen i SVT:s och TV4:s sändningstillstånd och egna policier.

SVT

SVT är till för alla. Oavsett ålder, bakgrund, geografisk hemvist, kön eller utbildning är alla tittare lika viktiga för oss (SVT, 2007).

Enligt statens sändningstillstånd ska Sveriges Television AB (SVT) bedriva TV-verksamhet i allmänhetens tjänst. Verksamheten ska vara oberoende och ha stark integritet och vara

självständig gentemot staten, olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. SVT får sända ifall de uppfyller de villkor som står i sändningstillståndet. Där står bland annat att nyhetsverksamheten ska ha en mångfald i nyhetsurval, analyser och

(9)

allmänhetens tjänst och med det menar de bland annat att deras utbud ska präglas av

demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och att det ska vara tillgängligt för alla. De ska spegla hela landet ur olika perspektiv genom att finnas i hela landet. SVT ska vara oberoende och deras verksamhet ska vara opartisk och saklig. Enligt SVT s mångfalds policy 2006 ska de synliggöra människor med olika bakgrund i vardagliga sammanhang och undvika generaliseringar om etniska, religiösa och kulturella grupper. De ska låta människor framträda som individer och inte som representanter för en etnisk grupp eller ett visst kön. SVT ska ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning behov och deras möjligheter att ta del av SVT:s utbud ska förbättras. Man har alltså ingen policy för hur personer med funktionsnedsättning representeras utan man har bara angett att programmen ska vara tillgängliga för dem. SVT:s långsiktiga mål är att utbudet ska göras tillgängligt för alla medborgare i samhället. När det gäller program om och för personer med funktionsnedsättning har SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion ett delat ansvar. Det tillstånd som är nu gäller från 1 januari 2007 till den 31 december 2009 (SVT, 2007).

TV4

TV4 har ett sändningstillstånd från staten vilket innebär att de får sända television om de följer de villkor som regeringen har angett i sändningstillståndet. TV4 ska erbjuda ett

mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet. Programmen ska ha en form så att de genom tillgänglighet och mångsidighet tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Det som står om funktionshindrade är att

TV4 ska göra stora underhållningsprogram och svensk TV-dramatik tillgängliga för funktionshindrade i minst samma omfattning som under år 1996. Verksamheten för funktionshindrade skall utökas under tillståndsperioden.

Tillståndet gäller från den 1 januari 2006 till och med den 31 januari 2008. TV4 själva säger att de ska vara för hela svenska folket och att de är en kvalitetskanal som sänder program för hela familjen ( TV4, 2007).

SVT

SVT är ett public service företag som finns på 30 orter runt om i Sverige och som har cirka 3000 anställda. Med public service menas att verksamheten ska drivas ”i allmänhetens tjänst” och behandla alla de ämnen och alla personer som ingår i samhället. Verksamheten

(10)

finansieras av TV-avgiften som är en statlig avgift som möjliggör TV och radio som är fria från kommersiella och politiska intressen. SVT:s kanaler är SVT1, SVT2, Barnkanalen, Kunskapskanalen, SVT24 och SVT Europa. Andra publiceringsformer är svt.se, SVT HD, mobil.svt.se samt SVT Text. SVT:s verksamhet regleras av radio- och TV-lagen,

sändningstillståndet och yttrandefrihetsgrundlagen (SVT, 2007).

Rapport

Rapport sände sin första nyhetssändning den 5 december 1969 och blev snabbt Sveriges största nyhetsprogram. Sändningstiden har under åren ökat från 20 minuter om dagen, fem dagar i veckan till en, i princip, dygnet runt bevakning med sändningar i SVT 24, SVT 2 och SVT 1. Rapports sändning 19:30 i SVT 1 är den nyhetssändning i Sverige som ses av flest tittare (SVT, 2007).

TV4

1984 grundade Gunnar Bergvall och Ingemar Leijonborg bolaget Nordisk Television AB och drog igång planerna för en reklamfinansierad TV-kanal i Sverige. 1990 inledde man

sändningar över satellit- och kabelnät och den 2 mars 1992 startade man sändningar över marknätet. 1994 blev TV4 Sveriges största TV-kanal. I TV4 organisationen ingår i dag kanalerna TV4, TV4 Plus, TV400, TV4 Fakta, TV4 Film, TV4 Guld, TV4 Komedi, TV4 SportExpressen, 16 lokal-TV-stationer organiserade i TV4 Sverige samt TV4 Nya medier. Organisationen har cirka 875 anställda. Verksamheten finansieras främst genom

annonsintäkter (TV4, 2007).

TV4 Nyheterna

Nyheterna i TV4 började sändas år 1990. Den 16 april 2007 bytte man namn till

TV4Nyheterna. Huvudsändningarna är klockan 19:00 och 22:00 men man sänder även varje halvtimme inom programmet Nyhetsmorgon och ett antal kortare nyhetsuppdateringar under dagen (TV4, 2007).

(11)

T

IDIGARE FORSKNING

På nära håll är ingen normal

Karin Ljuslinder är forskare vid Institutionen för kultur och medier vid Umeå Universitet och har skrivit På nära håll är ingen normal- handikappdiskurser i Sveriges Television

1956-2000. Undersökningen handlar om hur personer med funktionsnedsättning framställts i

Sveriges Television under åren 1956 till 2000. Karin Ljuslinder konstaterar att andelen program och inslag om och med funktionshinder, handikapp och personer med

funktionsnedsättning inte har ändrats speciellt vad gäller medverkan, programkoncept och representationsstrategier sen SVT:s start 1956. Hon har räknat ut hur stor andel som handlar om funktionshinder, handikapp och personer med funktionsnedsättning av SVT:s totala sändningstid. Det handlar om 1-2 promille, vilket innebär att personer med

funktionsnedsättning är kraftigt underrepresenterade. Inslag om personer med

funktionsnedsättning förekommer mest inom faktagenrer och i huvudsak som nyhetsinslag.

Karin Ljuslinder har analyserat hur innehållet presenteras och vad det har för betydelse för vilken innebörd som begreppen funktionshinder, handikapp och personer med

funktionsnedsättning får. Den form som hon ingående studerade var bland annat

berättarstrategier, till exempel hur nyheten berättas och vilka roller som ingår i berättelsen. Finns det en hjälte, skurk, eller ett offer? Ljuslinder kom fram till att medieberättelser om funktionshinder och handikapp är uppbyggda enligt traditionell berättarstruktur, alltså samma struktur som sagor har, oavsett vilken genre det gäller. I SVT:s representationer i den

undersökta tidsperioden används förenklade stereotyper av personer med

funktionsnedsättning och de gestaltas för det mesta antingen som hjältar, offer, skurkar, infantiler (behandlas som ett barn) eller görs till spektakel.

Personer med funktionsnedsättning representerades för det mesta som sitt funktionshinder och som representanter för en grupp människor som benämns ”de funktionshindrade” istället för som individer. Att använda begreppet eller etiketten ”funktionshindrade” som en gemensam beteckning är ett problem då skillnaderna i livsvillkor och sociala positioner är väldigt stora för människor med funktionsnedsättning. Ett annat problem blir att deras annorlundaskap pekas ut och risken blir stor att föreställningar om funktionshindrade som ”de andra” och som något avvikande från det kulturellt normala i samhället skapas. De som gör programmen har

(12)

sannolikt en seriös strävan att följa samhällets officiellt antagna handikappolitiska mål, men trots det kan SVT:s utbud motverka dessa mål genom att personer med funktionsnedsättning återkommande gestaltas som annorlunda i jämförelse med ”de normala” (Ljuslinder, 2002)

The representation and portrayal of people with disabilities

Office of Communications (Ofcom) är en fristående myndighet och kontrollorgan för

Storbritanniens kommunikationsföretag vilket betyder att de bland annat reglerar

verksamheten och granskar innehållet i till exempel sända TV-program. De har ansvar inom TV, radio, telekommunikation och trådlös kommunikation och genomför bland annat

forskning inom de olika områdena. I forskningsrapporten The representation and portrayal of

people with disabilities on analogue terrestrial television från 2005 har Ofcom undersökt i

vilken omfattning personer med funktionsnedsättning representeras och hur de skildras i de fem kanalerna BBC1, BBC2, ITV, Channel 4 och Channel 5. Under åren 1993 till 2004 har man två gånger om året spelat in en veckas program som har sänts under prime time (bästa

sändningstid, 18:00 till 22:00)i de olika kanalerna. På det insamlade materialet har man gjort

en kvantitativ undersökning som visar att personer med funktionsnedsättning är underrepresenterade.

Under de undersökta åren var representationen högst under 1997 då 15 procent av

programmen innehöll personer med funktionsnedsättning. Året därpå sjönk representationen kraftigt till under 10 procent men återhämtade sig 1999 och därefter har representationen av personer med funktionsnedsättning i de undersökta programmen hållit sig på en ganska jämn nivå runt 13 procent. Från 2004 innehöll 12 procent av programmen representation av personer med funktionsnedsättning vilket är en underrepresentation. 1 av 100 personer eller karaktärer som förekom i programmen hade en funktionsnedsättning. En fjärdedel av dessa personer/karaktärer var återkommande. Av de personer med funktionsnedsättning som förekom i undersökningen fanns det en överrepresentation i grupperna ”under 16 år” och ”pensionärer” vilket kan indikera på en tendens att porträttera personer med

funktionsnedsättning som sårbara (Ofcom, 2005).

Bilden av funktionshinder

Marina Ghersetti är forskare vid institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet. I forskningsrapporten Bilden av funktionshinder – en studie av nyheter

(13)

med funktionsnedsättning i SVT:s nyhetsprogram. Det gjorde hon genom att undersöka i vilken utsträckning man rapporterar om funktionshinder, vilken typ av funktionshinder som kommer fram i nyhetsinslagen och i vilka sammanhang. Undersökningsperioden var 18 månader under 2005 och 2006. Ghersetti kom fram till att personer med funktionsnedsättning endast förekommer i mycket få nyhetsinslag. När de väl förekommer är det i stor

utsträckning i de sammanhang som bara rör just gruppen personer med funktionsnedsättning och de framträder alltså inte som vanliga och genomsnittliga samhällsmedborgare. Personer med funktionsnedsättning framställs enligt Ghersetti stereotypt och förenklat och de får i stor utsträckning rollen som offer. Med offer menas att de framträder som passiva, hjälplösa och svaga personer som inte kan föra sin egen talan. Andra stereotypa roller som förekom var hjälte, kämpe, skurk och antagonist. De tre vanligaste ämnesområden som personer med funktionsnedsättning framträder i är sport, vårdfrågor och rättighetsfrågor. En stor del av nyhetsinslagen har en negativ vinkel och ger en bild av små eller inga möjligheter, passivitet, utanförskap, diskriminering och ohälsa (Ghersetti, 2005)

I andra TV-genrer

Jag är inte hörselskadad, jag är från Halmstad är en c-uppsats skriven av Linnea Amsen,

Emma Forsberg och Lisa Josefsson vid Högskolan i Kalmar. Deras syfte med uppsatsen var att undersöka och förklara hur personer med funktionshinder medverkar samt hur de

framställs i SVT1 och SVT2 under bästa sändningstid.Deras resultat visade att personer med

funktionsnedsättning medverkade 3,1 procent av den totala tiden under en veckas prime timei

både SVT1 och SVT2. Detta är fortfarande en underrepresentation men jämfört med Ljuslinder och Ghersettis forskning en ökning av personer med funktionsnedsättning i TV-mediet. De kom fram till att nyhetsgenren är den genre där personer med funktionsnedsättning förekommer mest vilket överensstämmer med Ljuslinders undersökning. Det är främst män som representeras, cirka 68 procent, och kvinnor cirka 22 procent. Vanligast är personer över 65 år och rörelsehinder är den funktionsnedsättningen som syns oftast. Ett resultat som skiljer sig från dem i tidigare forskning är att enligt Amsen m.fl. framställs funktionshindrade oftare som individer än som kollektiv. Tidigare forskning har visat att funktionshindrade framställs som en grupp utifrån sitt funktionshinder och inte som individer (Amsen m.fl., 2007).

”Det är lätt att man buntar ihop dem” – En kvalitativ textanalys med genreperspektiv om representationer av personer med funktionshinder i svenska TV-program våren 2007 är en

(14)

undersökte sex svenska program som sändes mellan 1 januari och 1 maj 2007. Deras syfte var att undersöka och jämföra hur olika svenska TV-genres representationer av personer med funktionsnedsättning ser ut samt huruvida dessa kan anses vara av diskriminerande karaktär. De kom fram till att det fanns både likheter och skillnader i representationerna i de olika genrerna. De fann representationer av diskriminerande karaktär i samtliga genrer och de ser det ringa antalet personer med funktionsnedsättning som en diskriminering i sig vilket är ett resultat som överensstämmer med Ljuslinders forskning (Damber Berg & Ålöw, 2007).

Svenska nyhetsmedier och mänskliga rättigheter i Sverige

Ylva Brune är medieforskare och har skrivit Svenska nyhetsmedier och mänskliga rättigheter

i Sverige. En översikt (2007) på uppdrag från Delegationen för mänskliga rättigheter som dels

handlar om hur svenska nyhetsmedier framställer vad som kallas ”sårbara” eller ”utsatta” grupper som till exempel etniska, religiösa minoriteter och funktionshindrade i tre

nyhetstidningar under mars månad 2007. Vad gäller personer med funktionsnedsättning var det mycket få artiklar som fanns under den perioden och när de väl förekom var

rapporteringen diskriminerande och exkluderande eftersom de förekommer endast i ett

sammanhang som rör gruppen funktionshindrade. Rapporteringen förmedlar och upprätthåller en bild av personer med funktionsnedsättning som ”dom” och en grupp som avviker från det ”vi” som representerar den samhälleliga normen.

Texter där skillnader står i fokus och där "vi" beskriver eller åtgärdar "dem" behöver inte representera "dem" på något negativt sätt. Skillnaderna kan vara till deras fördel eller framstå som en exotisk krydda i skildringen. ‘Våra’ analyser och åtgärder kan genomsyras av välvilja och empati. Enskilda texter som arbetar med dessa former av andrafiering framstår ofta inte som främlingsskapande. Men som permanenta inslag i nyhetsdiskursen ger de likväl ifrån sig viktiga budskap. De bidrar till att framställa vissa kategoriserade grupper som annorlunda och bristfälliga ( Brune, 2007 sid. 5).

En av Ylva Brunes slutsatser är att funktionshinder och personer med funktionsnedsättning fortfarande osynliggörs på tidningssidorna och viktiga frågor som berör grupperna tas inte upp (Brune, 2007).

(15)

T

EORI

I detta avsnitt redovisar vi de teoretiska ramarna för vår studie. Vi har dels valt att använda oss av normativa teorier som tar upp hur medier bör fungera, dels av teorin om medielogik, som förklarar hur de faktiskt fungerar. I analyserna av vårt material använder vi också teorier om representation, framing och diskursiv diskriminering.

Teorier om mediers skyldigheter, arbetssätt och utveckling

Normativa teorier tar upp vad samhället förväntar sig av medier och hur medierna bör fungera. Medielogik tar upp hur medierna arbetar, hur man definierar nyheter och vad som blir nyheter. Avsnittet tar även upp journalistikens kommersialisering.

Normativ teori

Den normativa teori vi använder oss av i vår undersökning är den sociala ansvarsideologin som anger hur medierna bör fungera i ett demokratiskt samhälle. Medier antas inte bara ha vissa objektiva effekter på samhället utan medierna har också samhälleliga förpliktelser. Teorin är viktig eftersom den spelar en roll i formandet av ett samhälles medieinstitutioner och styrker deras legitimitet. Mediepublikens förväntningar på vad medierna ska erbjuda influeras av de normativa teorierna. Grundläggande värderingar i den sociala ansvarsideologin är frihet, jämlikhet, mångfald, sanning, informationskvalitet och social ordning och solidaritet. Medier ska undvika olika slag av skador som publicering kan ge upphov till. Till exempel ska medier respektera individens integritet genom att inte hänga ut någon om det inte är för allmänhetens bästa. Nyheter om brott, terroristattacker och självmord kan skada andra människor genom att de kan leda till att andra vill imitera och göra samma sak. Medier ska heller inte uppmuntra våld, brott och andra fenomen som har en skadlig effekt på samhället (McQuail, 2005).

Enligt den sociala ansvarsideologin har medierna bestämda moraliska förpliktelser i samhället och har ett ansvar inför samhällsutvecklingen. Medierna ska inte bara ta upp ämnen som är kommersiellt gångbara och har ett högt läsvärde utan man måste också bevaka minoriteter och obekväma ämnen (Hadenius & Weibull, 2003). Den sociala ansvarsideologin föreslår att det är medierna själva som ska ta ansvar för att höja sin standard och därigenom ge allmänheten det material och den opartiska vägledning som krävs för att allmänheten ska kunna fatta sina egna beslut (Nerone, 2002). Alla som har något av betydelse att säga ska ha tillgång till ett forum för att kunna kommunicera och om medier inte tar sitt ansvar så måste någon annan se

(16)

till att de gör det. I den sociala ansvarsideologin kontrolleras medier av allmänhetens åsikter, konsumenters aktioner, professionella etikkoder och viss statlig kontroll (Severin & Tankard Jr., 2001).

Enligt Denis McQuail (2005) ska en ansvarstagande presskår ge en fullständig, sann och omfattande redogörelse av en dags händelser i ett sammanhang som ger händelserna mening. Medier ska vara ett forum för utbytande av kommentarer och kritik och ska även representera alla grupper i samhället och presentera och klargöra samhällets mål och värderingar.

Journalister bör vidare följa överenskomna etiska värderingar och nyhetsmedier ska vara sanningsenliga, exakta, rättvisa, objektiva och relevanta. Inom den sociala ansvarsideologins modell kan man finna målen för public service som ska uppfylla allmänhetens viktiga behov av kommunikation för medborgarna och för samhället i ett demokratiskt politiskt system. Huvudmålen för public service är bland annat att ha stor geografisk täckning, mångfald för allas intressen, behov, smaker, åsikter och tro. De ska också se till speciella minoriteters behov och sätta publikens intresse före de finansiella. (McQuail 2005).

Medielogik

Termen medielogik myntades ursprungligen av David Altheide och Robert Snow.

Media logic consists of a form of communication, the process through which media present and transmit information. Elements of this form include the various media and the formats used by the media (Altheide & Snow, 1991 sid.9).

Medielogik eller nyhetslogik innebär att det som passar mediernas format, deras organisation, arbetsvillkor, normer och behov av uppmärksamhet blir nyheter. Det är händelser och fakta som kan tillspetsas, förenklas, konkretiseras, stereotypiseras, personifieras, intensifieras och polariseras. Tillspetsning betyder i stora drag att man ska fatta sig kort och formulera saker i huvudpunkter och med polarisering menar man att man måste förmedla kontraster i synsätt för att behålla publikens uppmärksamhet (Strömbäck, 2000).

Inriktning på konflikter och kritiska perspektiv skapar dramaturgiska spänningar och fenomenet beror i hög grad på kampen om publiksiffror och annonsörer i den allt hårdare konkurrensen i dagens samhälle medierna emellan (Hvitfelt & Nygren, 2005).

Enligt Denis McQuail (2005) är medier huvudinstrumentet för att producera berömmelse och kändisskap vare sig det gäller politik, sport eller underhållning och en av drivkrafterna inom

(17)

medielogiken är att söka efter nya källor och kändisar. För att något ska bli en nyhet ska det enligt medielogiken vara aktuellt, gå att personifiera, innehålla konflikter, ha beröring med eliten och gå att tillspetsa.

Enligt teorin om framing formar journalister nyhetsstoffet inom en igenkännbar ram så att publiken ska känna igen sig och förstå nyheten som till exempel en ekonominyhet eller en brottsnyhet. Det kan till exempel handla om att använda samma ord eller fraser, välja vissa bilder, ge typiska exempel, referera till vissa källor och så vidare. Genom att använda samma ramar kan journalister koppla ihop en händelse med en annan. Hur effekterna av framing ser ut är inte självklara, men en idé är att publiken blir vägledda i vad de lär sig och att de tar till sig de igenkännbara ramarna som journalister skapar och ser världen på ett liknande sätt. Forskning har visat att olika slags representationer av samma nyhet, alltså olika slags framing, har haft olika effekter på åskådarna och att den publika opinionen har gått i linje med

journalisternas nyhetsramar.

Vad nyheter är kan vara svårt att definiera även för journalister som menar att vad som blir nyheter är baserat på intuition, känsla och egen bedömning som kommer naturligt för journalisten. Om man ändå ska försöka sig på att definiera nyhetsgenren kan man säga att nyheter ligger rätt i tid och är färska, de är oväntade men förutsägbara när det kommer till vilken slags typ av nyhet det är till exempel om det händer en olycka i tunnelbanan

rapporteras det alltid om det. De är av fragmentarisk natur och är därför inte aktuella länge, de är formade av värderingar och intressen och de är sakliga (McQuail, 2005).

Aktualitetsjournalistikens förändringar

Monopolet på Sveriges TV-sändningar bröts nyårsafton 1987 då den kommersiella kanalen TV3 fick sända i Sverige från London. TV4 började sända satellit-TV 1990 men fick hösten 1991 rätten till marksändningar i Sverige (Djerf-Pierre & Weibull, 2001). På några få år förändrades grunden för det svenska etermediesystemet. Public service-kanalerna hamnade i kommersiell konkurrens. TV4 sände också nyheter men de skulle ha ett annat upplägg än SVT, de skulle ha ett ”mjukare” nyhetsurval. En undersökning som gjordes 1996 vid

Göteborgs universitet visade att de yngre valde kommersiella kanaler och de äldre var trogna public service. Detta gällde också för valen mellan TV4 Nyheterna och Rapport. I gruppen ”Upp till 29 år” såg fler på TV4 Nyheterna än på Rapport.

(18)

Det fanns både förhoppningar och farhågor under 1990-talet inom TV-området. En förhoppning var att allt fler kommersiella kanaler skulle leda till en större mångfald i programutbudet. En farhåga var att på lång sikt skulle televisionen mer riktas in på underhållning än på fakta- och samhällsprogram. En undersökning som gjordes på TV4 Nyheternas och Rapports innehåll under åren 1991-1995 visade att TV4 Nyheternas innehåll hade en mer populär inriktning. Även Rapport populariserades i viss mån under 1990-talet. Att nyheterna populariseras betyder att nyheter började handla om underhållande och sensationella händelser som olyckor och brott och att ”vanliga” människor och kändisar får komma till tals i programmen istället för till exempel politiker. Det hade uppstått en ny journalistik, den senmoderna samhällsjournalistiken som skiljer sig från den klassiska. Ett annat kännetecken på 1990-talets journalistik var att bevakningen individualiserades och intimiserades. Den senmoderna samhällsjournalistiken ville koppla ämnesval till publikens vardagliga erfarenheter och ge människor möjlighet till identifikation. ”Vanliga människor” som drabbats av ett beslut från myndigheter är ett vanligt förekommande ämne i den

senmoderna samhällsjournalistiken. Samtidigt ökade publikmedvetenheten och SVT tog på sig uppgiften att direkt konkurrera med de kommersiella kanalerna om publiken. Publikmålet var att SVT1 och SVT2 skulle ha 50 procent av tittartiden. Perioden från 1985 och framåt kallas journalistiken i kundernas tjänst på grund av mediernas förändrade förhållningssätt till publiken. Publiken betraktas som olika målgrupper vars intressen ska tillfredsställas (Djerf-Pierre & Weibull, 2001).

Teorier om mediernas gestaltningsmakt

Följande avsnitt tar upp diskursanalys och teorier om representation vilka är viktiga redskap i den kvalitativa delen av vår undersökning.

Diskursanalys

Vi använder oss av diskursperspektivet i vår analys för att se hur personer med

funktionsnedsättning gestaltas i nyhetsinslag. En diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå verkligheten inom ett visst socialt område (Brune, 2004). Vår framställning, i följande avsnitt, är baserat på Marianne Winther Jörgensen & Louise Phillips bok Diskursanalys som

teori och metod samt Göran Bergström & Kristina Boréus bok Textens mening och makt – metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. I diskursanalysen har man utgångspunkten att

våra sätt att tala på inte är en neutral återgivning av vår omvärld, våra identiteter och våra sociala relationer utan spelar roll i formandet och förändringen av dem (Winther Jörgensen &

(19)

Phillips, 2000 sid. 7). Diskurser handlar även ofta om makt, man kan säga att det inom diskursen finns ”regler” om vad som får sägas och vem som får säga det (Bergström & Boréus, 2005).

Michel Foucault utvecklade teori och begrepp och gjorde en rad empiriska undersökningar inom diskursanalys. Foucault ville klarlägga reglerna för vilka utsagor som blir accepterade som sanna och vilka regler som säger vad som kan sägas och vad som är otänkbart. Han ser på sanningen som något som konstrueras inom varje diskurs.

Winther Jörgensen och Phillips (2000) tar också upp Laclau & Mouffes diskursteori. De använder sig av teoretiska begrepp inom diskursanalys och säger att alla tecken i en diskurs är

moment, till exempel i en medicinsk diskurs finns kropp, sjukdom och behandling som skilda

moment men som hänger ihop i ett nät av betydelser. Ordet utesluter sedan vissa betydelser när det sätts ihop med andra ord. Ordet kropp är också en nodalpunkt. Nodalpunkter är de tecken som en diskurs organiseras kring. Till kropp organiseras sedan tecken som symtom, vävnad och skalpell som genom att kopplas till kropp får sin betydelse i den medicinska diskursen.

Enligt Norman Fairclough, som är forskare inom diskursanalys, bidrar diskurser till att konstruera sociala identiteter, sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem (Winther Jörgensen & Phillips 2000). Med diskursanalys försöker man förstå hur sociala identiteter skapas i olika diskurser. Genom att till exempel visa vad som sägs om personer med funktionsnedsättning kan vi förstå hur diskursen ger vissa förutsättningar för den sociala identitet som personer med funktionsnedsättning får (Bergström & Boréus, 2000).

Faircloughs tredimensionella modell för diskursanalys tar fasta på textens egenskaper (text), de produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten (diskursiv praktik) och den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen är en del av (social praktik).

Ett språkbruk som är förbundet till en bestämd social praktik är en genre. TV-nyheterna är en nyhetsgenre som kan använda olika diskurser till exempel en välfärdsdiskurs eller en

medicinsk diskurs.

Tittarens kännedom om TV-nyheterna som nyhetsgenre formar hans eller hennes tolkning, och i senare diskussioner med andra människor av de ämnen som

(20)

nyheterna täcker kan han eller hon bygga på de diskurser och genrer som använts (Winther Jörgensen & Phillips 2000, sid. 75).

Enligt ett diskursanalytiskt angreppssätt går vårt tillträde till verkligheten genom språket och med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten. Representationerna är inte en spegling av en existerande verklighet utan de bidrar till att skapa verkligheten vi lever i. I diskursiva gruppbildningar som vi och de andra, är representation ett viktigt element eftersom grupper i det sociala inte är givna på förhand utan finns först när de representeras som

grupper.

Diskursiv diskriminering

Diskursiv diskriminering är ett begrepp som används av statsvetaren Kristina Boréus och som betyder orättfärdig negativ särbehandling med språkliga medel. Boréus är forskare vid

Stockholms Universitet och har skrivit boken Diskriminering med ord som handlar om diskriminering av bland annat personer med funktionsnedsättning och invandrare i svenska medier.

För att kunna bekämpa diskriminering behöver man känna igen vad som är diskriminering och förstå dess olika uttryck. Därför har jag skrivit den här boken (Boréus, 2005a, sid. 14).

Hur vi agerar mot varandra hör nära samman med hur vi talar och skriver om andra. En förutsättning för diskriminering är att människor kategoriseras, man delar in människor i olika grupper. Kategorisering i sig innebär inte diskriminering. Kategoriindelningen är knuten till föreställningar om hur olika människor är och vilka som är ”vi” och vilka som inte är det, vad som är likt och vad som är annorlunda och får på så sätt en social funktion i samhället. Normalitetskategorin får ofta inte en egen beteckning utan man säger ”dövstum” som benämning på personer som inte kan höra eller tala men om personer som kan höra och tala kallar man inte till exempel ”hörtalande”.

När det ständigt pågående avskiljandet av andra kommer att domineras av en grupp i relation till en annan så att kultur och språk i ett samhälle påverkas av detta, då har en grupp som kan kallas de Andra, med stort A, uppstått. Det kan finnas många Andra i ett samhälle. Etniska minoriteter, grupper av handikappade, kriminella. Men också kvinnor och underordnade sociala klasser (Boréus, 2005, sid. 22).

(21)

Det finns fyra huvudformer av diskriminering av språkets hjälp som Boréus använder sig av vid analys av texter: utestängning, nedvärdering, objektifiering och förslag som pekar mot

negativ särbehandling.

Utestängning kan vara att en grupp människor utestängs från en diskussion som är av vikt för

dem eller att man blir osynliggjord genom att inte synas eller omtalas. Till exempel om personer med funktionsnedsättning nästan aldrig framträder i medierna och om nästan inga filmer handlar om homosexuella kärleksrelationer, är det fråga om osynliggörande.

Nedvärdering handlar om till exempel när den andra gruppen, alltså inte ”vi”, framställs som

underlägsna oss. Det kan också handla om ord som är nedsättande för en grupp människor som ”blatte” och ”CP”. Men också om att negativa presentationer av individer som knyts till en grupp dominerar till exempel att personer med funktionsnedsättning alltid ges samma roller och har samma problem.

När en människa blir objektifierad är när man behandlar henne som en sak och som en person som saknar känslor, behov och önskningar.

Med förslag som pekar mot negativ särbehandling menar Boréus att man föreslår en behandling av en grupp människor som är sämre än den behandling man föreslår eller förutsätter för den egna gruppen. Detta var typiskt i motioner, propositioner, offentliga utredningar, i uppslagsverk eller i debattinlägg i massmedierna (Boreús 2005a).

Boréus har funnit att diskriminering med ord görs på vissa återkommande sätt. Det kan handla om att benämna, att referera till eller att avstå att referera till människor samt att beskriva människor och tillskriva dem olika egenskaper. Ett exempel på en diskursiv diskriminering är när vissa grupper bara omnämns när det handlar om problem, vilket skapar en negativ bild av människor från den gruppen. En diskurs kan kort förklaras som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Boreús, 2005b).

Representation

Representation har en dubbelbetydelse då det både betyder framställning eller gestaltning och att representera, det vill säga att stå för något större, till exempel en grupp. Många

underordnande grupper ser sig som ensidigt och felaktigt representerade i medier eftersom till exempel de mediegestaltade kvinnorna, funktionshindrade eller muslimerna kan uppfattas som representanter för grupperna som helhet och inte som enskilda individer. Vilket i sin tur leder till fördomar och förutfattade meningar om till exempel personer med

(22)

Representation har en stor betydelse i vårt sociala liv och gör det möjligt för oss att kommunicera och förstå vår omgivning. Representation kan skapa sociala konflikter och ideologiska motsättningar genom att till exempel visa personer med funktionsnedsättning på ett förnedrande sätt (Watson & Hill, 2000). Hur vissa grupper representeras ses som en så viktig samhällsfråga att det har införts begränsningar i yttrandefriheten om hur vissa grupper får framställas i medier. Man får till exempel inte uttrycka sig på ett nedlåtande sätt om människor med en viss etnisk bakgrund eller på grund av deras sexuella läggning (Grisprud, 2002). Representation avgör alltså till viss del hur vi behandlar andra grupper genom att vi ser dem på ett visst sätt. Det är viktigt att påpeka att representation är en presentation av

användandet av de kulturella koder och konventioner som finns i ett visst samhälle. Representationer kan därför se olika ut i olika delar av världen (Dyer, 2002).

Representation är alltså socialt, kulturellt och historiskt betingat. Nyhetsmedierna använder sig av representation genom att både beskriva verkligheten och genom att ge vissa

gestaltningar en symbolisk betydelse genom att låta vissa texter och bilder får symbolisera en stor grupp människor eller en viss händelse. Att upprepande gånger gestalta vissa grupper på samma sätt kan ses som en stereotypisering (Brune, 2007). En stereotyp är en förenklad, ofta allmänt omfattad föreställning om utmärkande egenskaper som till exempel offer, hjälte, skurk och infantil (NE, 2007).

De stereotyper som är intressanta i sammanhang som rör mänskliga rättigheter är de som används för att markera mänsklig likhet respektive olikhet, igenkännande respektive främlingskap, identifikation respektive avståndstagande. Sådana stereotyper har ett speciellt men viktigt

användningsområde: De är hjälpmedel när gränsen stakas ut mellan det normala och det onormala, det tillåtna och det otillåtna, det önskvärda och det oönskade (Brune, 2007 sid. 11).

(23)

U

NDERSÖKNINGENS GENOMFÖRANDE

Vi har använt oss av en kvalitativ och kvantitativ metod i vår undersökning för att få svar på våra frågeställningar. Den kvantitativa metoden använde vi oss av eftersom det är ett bra sätt när man vill få en översikt över ett större material som man sedan kan analysera. Den

kvalitativa metoden använde vi för att gå på djupet och se hur personer med funktionsnedsättning framställs i de nyhetssändningar där de uppträder.

Metod

Vi har undersökt i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i ett

nyhetsprogram i SVT respektive i TV4 och hur de framställs i nyhetssändningarna. För att se i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i ett nyhetsprogram i de båda kanalerna har vi använt oss av en kvantitativ innehållsanalys. Vidare använde vi en kvalitativ metod för att se hur personer med funktionsnedsättning framställs i nyhetssändningarna genom att göra ett analysschema baserat på främst diskursanalys och semiotisk analys.

Kvantitativ metod

Den kvantitativa innehållsanalysen innebär att man analyserar material som kan hanteras i enheter som kan räknas. I materialet vill man hitta samband och strukturer eller testa

hypoteser som man satt upp i förväg (Östbye m.fl., 2002). Grundläggande i den kvantitativa innehållsanalysen är objektivitet, systematik, kvantitet samt manifest innehåll. Med

objektivitet och systematik menas att själva kategorierna och analysen ska vara klara och väl definierade så att andra forskare enkelt kan följa dem och göra om samma studie och nå likvärdiga eller samma resultat. Kvantitet innebär att variablerna i analysschemat ska kunna beskrivas kvantitativt för att det ska gå att få fram statistiska samband. Manifest innehåll betyder att undersökningen begränsas till det som direkt går att utläsa ur texten (Berger, 2000; Nilsson, 2000). Målet med innehållsanalys inom medieforskning är att undersöka hur det som förmedlas i till exempel nyheterna reflekterar sociala och kulturella problem, värderingar och fenomen (Hansen m.fl., 1998).

Genom innehållsanalysen vill man tillgodose olika syften som till exempel att beskriva mönster och utvecklingstendenser i mediernas innehåll eller ta reda på hur medierna

framställer olika grupper i samhället (Östbye, m.fl., 2002). I vår studie räknade vi bland annat den tid som personer med funktionsnedsättning syns i nyhetssändningar under tidsperioden av en månad. Vi räknade hur många personer med funktionsnedsättning som förekom i

(24)

nyhetsinslagen och i vilket sammanhang de förekom. Det gjorde vi genom att använda oss av ett kodschema (bilaga 1).

Kvalitativ metod

Den kvalitativa metoden är tolkande och analyserande. I tolkningen spelar personen som genomför analysen själv en roll. Viktiga delar i analysen är en persons förförståelse,

kunskaper och det tidssammanhang som man befinner sig i (Hultén, 2000). Vi använde oss av en kvalitativ metod när vi analyserade de nyhetsinslag där personer med funktionsnedsättning uppträdde eller omtalades. Vi använde enkla diskursanalytiska redskap för att analysera inslagen. Vi tittade bland annat på identiteter, sociala relationer, representation och om det fanns någon diskriminering i de nyhetsinslag där personer med funktionsnedsättning förekom på något sätt. För att göra analysen använde vi oss av ett analysschema för att kunna besvara vår andra forskningsfråga om hur personer med funktionsnedsättning gestaltas.

Analysschema

Analysschemat var inspirerat av bland annat Karin Ljuslinders guide för analys i boken På

nära håll är ingen normal – Handikappdiskurser i Sveriges Television 1956-2000. Vi hade

även frågor som kopplas till diskursanalys och där tog vi hjälp av Faircloughs teori. Vi delade in schemat under fem huvudrubriker: undersökningsprogram/inslag, berättande, innehåll,

identiteter och semiotisk analys. Nedan beskrivs varje rubrik närmare. Se analysschemat i

bilaga 2.

Under rubriken undersökningsprogram/inslag noterade vi titel och ifall det var ett inslag eller ett telegram.

I delen som handlar om berättande ville vi fastställa vilka diskurser som fanns. Vi noterade också ifall det förekom någon diskriminering eller stereotypisering i inslaget.

Under innehåll noterade vi vilken funktionsnedsättning personen hade och ifall personen deltog eller om det berättades om personen.

I avsnittet om identiteter tittade vi bland annat på vem som hade huvudrollen i inslagen, vilken funktion personen med funktionsnedsättning hade och hur de framställdes.

(25)

Material

Vi valde att undersöka en månads sändningar av Rapport och TV4 Nyheterna eftersom vi ansåg att det skulle ge en bra översikt över hur rapporteringen om personer med

funktionsnedsättning såg ut. Att det blev just februari månad år 2007 berodde på att vi ville ha en så aktuell månad som möjligt och det var den senaste kompletta månad från båda kanalerna som hade inkommit till Statens Ljud- och Bildarkiv när vi beställde i november 2007.

Urval av Variabler

Våra empiriska data bestod av totalt 56 sändningar, 28 från respektive kanal. För att koda materialet använde vi oss av ett kodschema med olika variabler och variabelvärden som svarade på vår första frågeställning: I vilken utsträckning syns personer med

funktionsnedsättning i nyhetssändningar? Kodschemat baserades på det mer omfattande kodschema som finns i Marina Ghersettis forskningsrapport Bilden av funktionshinder – en

studie av nyheter i Sveriges Television. Några av de variabler hon använde i sin undersökning

ansåg vi inte hade någon relevans för vår undersökning (då vi endast vill göra en övergripande bild av hur ofta personer med funktionsnedsättning syns i nyheterna) och de finns därför inte med. De första variablerna i kodschemat behandlade hur långa eventuella inslag som innehöll personer med funktionsnedsättning var, vilket typ av inslag det var, om

funktionsnedsättningen hade en central eller underordnad betydelse och om det handlade om en grupp av personer med funktionsnedsättning eller en individ. Den andra delen av det kvantitativa kodschemat innehöll olika variabler och variabelvärden som kodas för de

personer med funktionsnedsättning som förekommer i ett inslag. Variablerna handlade bland annat om hur personen med funktionsnedsättning framträder, vilket kön och vilken ålder personen har och vilken typ av funktionsnedsättning personen är drabbad av. När vi kodade märkte vi att visa variabelvärden inte förekom och de har därför tagits bort i den slutgiltiga versionen av kodschemat. I bilaga 1 finns det fullständiga kodschemat.

Variablerna funktionsnedsättningens betydelse i inslaget, antal funktionshindrade och representationsnivå användes för att få en överblick över om personer med

funktionsnedsättning representerades som individer eller som en grupp.

Variabeln ämne kodades för att få en bild av vilka frågor som uppmärksammades när det kom till personer med funktionsnedsättning. Denna variabel tilldelades inget variabelvärde

(26)

ämnen som behandlade personer med funktionsnedsättning i nyhetssändningarna själva och inte behövde använda oss av en massa olika variabelvärden som inte hade någon relevans för undersökningen.

För att undersöka hur personer med funktionsnedsättning inramas i nyheterna använde vi oss av variablerna framträdande, representation och roll som visade oss om personer med

funktionsnedsättning får uttala sig eller om de bara omnämns och syns i bild, om de

medverkar som en privatperson, på grund av sitt yrke eller som representant för en grupp samt om personen med funktionsnedsättning är huvudperson eller biperson i inslaget.

Metodkritik

Vi ville ha den mest aktuella månaden som fanns tillgänglig på Statens Ljud- och Bildarkiv och då blev det februari månad år 2007 då mycket av rapporteringen i nyheterna kretsade kring den alpina världscupen vilket kan ge ett snedvridet resultat eftersom andra nyheter får flytta på sig men samtidigt anser vi att större händelser inte ska påverka om personer med funktionsnedsättning syns i nyhetssändningarna eller inte, utan de ska vara med på samma villkor. På grund av den begränsade tid vi har till vårt arbete så var en månad den längsta undersökningsperiod vi kunde välja för att hinna få ihop arbetet. Hade man gjort

undersökningen under en längre tid, till exempel ett år, skulle man kanske ha fått fram ett annat resultat. Vi har endast kunnat analysera förekomsten av de personer som har en synlig funktionsnedsättning eller när man nämner att det handlar om en funktionsnedsättning. Det finns en mängd funktionsnedsättningar som man inte kan se att en person har endast genom att titta på personen och dessa funktionsnedsättningar blir därför utelämnade ur vår

undersökning.

Validitet och reliabilitet

Validitet vid kvantitativ analys kan beskrivas som att en mätmetod är valid om den mäter det som den är avsedd att mäta och om den resulterar i data som är relevanta för

frågeställningarna. Vid kvalitativ analys tittar man istället på i fall undersökningen man gör verkligen kan besvara den fråga man har ställt (Bergström och Boréus, 2005).

För att uppnå validitet i vår studie skapade vi ett kodschema för att undersöka vår första frågeställning om i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i nyheter och ett analysschema för att besvara vår andra frågeställning om hur personer med

(27)

funktionsnedsättning gestaltas i nyheter. Utformningen av både kodschemat och

analysschemat baserades på tidigare forskning och teorier. God reliabilitet i en undersökning innebär att mätningar och uträkningar är noggrant utförda och att insamlingen av data har skett grundligt och systematiskt (Grönmo, 2006).

Reliabiliteten i vår undersökning stärks av att vi båda har kodat alla sändningar och analyserat inslagen där personer med funktionsnedsättning förekom och sedan diskuterat om vi hade olika uppfattningar.

(28)

R

ESULTAT OCH ANALYS

Uppsatsens syfte var att undersöka i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i Rapport 19:30 i SVT respektive i TV4 Nyheterna 19:00 i TV4 och hur de framställs i de nyhetssändningarna. Följande frågeställningar användes i vår studie:

• I vilken utsträckning syns personer med funktionsnedsättning i nyhetssändningar? • Hur gestaltas personer med funktionsnedsättning i nyhetssändningar?

För läsbarhetens skull har vi valt att redovisa resultat och analys i samma kapitel. Först redovisar vi resultaten från den kvantitativa undersökningen som besvarar vår första frågeställning om i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning syns i

nyhetssändningar och därefter redovisar vi resultaten från den kvalitativa undersökningen. Avsnittet avslutas med en jämförelse mellan resultaten från Rapport och TV4 Nyheterna.

Kvantitativt resultat och analys

Sammanlagt analyserade och kodade vi 56 sändningar, 28 från varje kanal. Detta gjorde vi för att få svar på vår första frågeställning om i vilken utsträckning personer med

funktionsnedsättning syns i nyhetssändningar. Resultatet redovisas i tabeller och diagram med absoluta siffror. Som tidigare forskning också har visat så var inslag där personer med

funktionsnedsättning förekom väldigt sällsynta. Endast i 17 inslag omnämndes, uttalade sig eller syntes någon person med funktionsnedsättning.

TV 4 Nyheterna hade åtta nyhetsinslag där någon person med funktionsnedsättning förekom. I Rapport förekom funktionshindrade i fem nyhetsinslag, tre telegram och ett featureinslag (inslag med reportagekaraktär). Om man räknar om det till procent av den totala

sändningstiden innehöll 3 procent av sändningstiden personer med funktionsnedsättning i TV4 Nyheterna medan de i Rapport endast förekom i 1,9 procent av den totala

sändningstiden. Det visar att under vår undersökningsperiod var personer med

funktionsnedsättning underrepresenterade i nyheterna vilket överrensstämmer med vad tidigare forskning har visat. Värt att uppmärksamma är att det i TV4 Nyheternas sändningar fanns mer tid som innehöll personer med funktionsnedsättning än i Rapport som är den renodlade public service kanalen.

(29)

Av de 17 inslag där personer med funktionsnedsättning förekom handlade 13 inslag om vårdfrågor och sociala frågor. Det överrensstämmer med tidigare forskning där man har kommit fram till att det är stort fokus på den medicinska aspekten av funktionsnedsättningar i nyheter (Riley, 2005). Bara en enda nyhet förekom i båda kanalerna och det var nyheten om en brand i ett hem för personer med funktionsnedsättning i Lettland (bilaga 3 och 4).

Figur 1: Ämnen där personer med funktionsnedsättning förekommer

0 1 2 3 4 5 6 Sociala frågor

Vårdfrågor Kultur, nöje Olyckor Invandrings frågor

SVT

TV4

Av de typer av funktionsnedsättning som förekom i sändningarna var det mest fokus på fysiska funktionsnedsättningar medan både psykisk- och intellektuell funktionsnedsättning förekom lika ofta i både Rapport och TV4 Nyheterna. Detta överensstämmer med en annan C-uppsats som har gjorts våren 2007 där den typ av funktionsnedsättningen som förekom mest var rörelsehinder som är en fysisk funktionsnedsättning (Amsen m.fl., 2007).

Figur 2: Typer av funktionsnedsättning som förekommer i nyheterna.

0 1 2 3 4 5 6 7 8

Fysisk Psykisk Intellektuell Okodbart

SVT

(30)

Av de totalt 13 funktionshindrade som fanns med i de 17 inslagen där personer med funktionsnedsättning förekom så framträdde fyra personer i Rapport och nio personer i TV4Nyheterna. Värt att påpeka är att tre av inslagen i TV4 Nyheterna behandlade samma person då de följde upp en nyhet två gånger under undersökningsperioden. Det är alltså endast sex unika personer med funktionsnedsättning som har förekommit i TV4 Nyheterna. Av de personer med funktionsnedsättning som syntes i nyhetssändningarna var det en klar majoritet kvinnor som förekom i TV4 Nyheterna medan det var främst män med

funktionsnedsättning som syntes i Rapport. Eftersom TV4 Nyheterna inte har ingått i någon tidigare forskning om hur ofta personer med funktionsnedsättning förekommer i nyheter går det inte att jämföra resultatet med någon tidigare forskning men i Rapport, som tidigare

forskning har visat, är det fortfarande mest män som syns i nyheterna även när det kommer till personer med funktionsnedsättning.

Tabell 1: Kön och ålder på personer med funktionsnedsättning som förekommer i nyheterna

SVT TV4 Totalt Kön Kvinna 1 7 8 Man 3 2 5 Okodbart 4 3 7 Ålder Småbarn 0 5 5 Ungdom 0 2 2 Vuxen 4 3 7 Okodbart 3 1 4

(31)

I tabellen nedan kan man se att personer med funktionsnedsättning oftast är passiva och endast omnämns eller syns i bild när de väl förekommer. I Rapport fick en enda person med funktionsnedsättning uttala sig medan tre personer fick uttala sig i TV4 Nyheterna. Att personer med funktionsnedsättning främst omnämns i nyheterna och inte får uttala sig själva utestänger dem från frågor och diskussioner som berör dem vilket är diskriminering av personer med funktionsnedsättning (Boréus, 2005).

Figur 3: Framträdande för personer med funktionsnedsättnings som förekommer i nyheterna

0 1 2 3 4 SVT TV4

Uttalar sig Omnämns Syns enbart i

bild

Omnämns och syns i bild

Uttalar sig och omnämns

Inte en enda person med funktionsnedsättning framställdes som privatperson i Rapport under vår undersökningsperiod medan TV4 Nyheterna genomgående framställde personer med funktionsnedsättning som privatpersoner. Resultaten överrensstämmer med vad både Ghersetti och Ljuslinder kom fram till i sin forskning om nyheter i SVT.

Figur 4: Representation för personer med funktionsnedsättning som förekommer i nyheterna

0 1 2 3 4 5 6 7 8 Privatperson Medverkar på grund av yrke Representant för grupp Okodbart SVT TV4

(32)

I TV4 Nyheterna var fem personer med funktionsnedsättning huvudpersoner i inslagen medan Rapport hade en person med funktionsnedsättning som huvudperson. Anledningen till att det blir många roller som är okodbara är att det förekom många inslag där man endast

omnämnde personer med funktionsnedsättning och de syntes inte i bild.

Figur 5: Roller för personer med funktionsnedsättning som förekommer i TV-nyheterna

0 1 2 3 4 5

Huvudperson Bi-person Okodbart

SVT

TV4

Sammanfattningsvis visar den kvantitativa analysen att personer med funktionsnedsättning är underrepresenterade i nyheterna och sällan får komma till tals, utan oftast representeras som passiva då de endast omnämns eller syns i bild. Personer med funktionsnedsättning

förekommer främst när inslagen handlar om sociala frågor eller vårdfrågor och den mest förekommande funktionsnedsättningen är fysisk funktionsnedsättning.

Kvalitativt resultat och analys

Vi har gjort en kvalitativ analys på de 17 inslag där personer med funktionsnedsättning förekom på något sätt. Detta gjorde vi för att få svar på vår andra frågeställning om hur personer med funktionsnedsättning gestaltas i nyhetssändningarna. Inslagen från Rapport och TV4 Nyheterna har analyserats på samma sätt med hjälp av analysschemat där vi bland annat har undersökt vilka roller, identiteter och stereotyper som finns i inslagen. Först tar vi upp analysen av inslagen i Rapport och därefter inslagen i TV4 Nyheterna

Rapport

I Rapport förekom det under februari månad fem nyhetsinslag, tre telegram och ett featureinslag som innehöll personer med funktionsnedsättning på något sätt. Hälften av inslagen var runt två och en halv minuter medan resterande var betydligt kortare. Namnen på

(33)

inslagen är de namn som Rapport har angett. Telegrammen har inte namngivits av Rapport och vi har därför angett egna namn på dem.

Nyhetsinslag 070204: Antalet hemlösa i USA, längd: 210 sekunder (ID 1)

Inslaget utgår från en social diskurs och handlar om situationen för hemlösa i ett slumområde i Los Angeles. Med social diskurs menar vi en diskurs som utgår från sociala myndigheter och handlar om sociala problem. Bland de hemlösa finns personer med funktionsnedsättning. Reportern nämner personer med funktionsnedsättning i inslaget:

” ….I misären blandas handikappade, hemlösa, kriminella och sjuka…”

Personer med funktionsnedsättning nämns bara den här gången men de ses som offer och det är samhällets problem att de lever i misär, alltså ligger tonvikten i inslaget på annat än

funktionsnedsättning och funktionshinder.

Telegram 070205: Kritik mot psykiatrivård efter mord på Öland, längd: 21 sekunder (ID 2)

Telegrammet som läses upp av en reporter handlar om att psykiatrivården kritiserats eftersom man inte har gett en psykiskt sjuk man tillräckligt med vård. Mannen som var paranoid och led av schizofreni (psykisk funktionsnedsättning) mördade en kvinna på Öland. Diskursen i telegrammet är medicinsk vilket innebär att den utgår från medicinsk verksamhet och

vetenskap. Tonvikten ligger på funktionshindret som psykiatrin inte har behandlat tillräckligt. Telegrammet vinklas på det sätt att problemet ligger hos samhället. Mannen representeras som patient och psykiskt sjuk och det berättas om honom. Genom mannens brott kritiseras psykiatrin i Värmland. Den identitet som förekommer i inslaget är mannen som är patient hos psykiatrin och mördare. Vår relation till den upplästa texten i telegrammet blir att man som publik undrar varför mannen inte gavs rätt vård. Hade han fått det hade mordet kanske kunnat förhindras? Det visas bilder från brottsplatsen och från en kontorsmiljö. Vi associerar

brottsplatsen med vad som har hänt (mordet). Kontorsmiljön står för psykiatrin.

Telegram 070207: Speciella plåster för sitt- och liggsår, längd: 22 sekunder (ID3)

Telegrammet handlar om att speciella plåster för svåra sår inte längre kan köpas på Apoteket utan måste skrivas ut av läkare. Telegrammet utgår från en medicinsk diskurs. Det är

reportern som pratar och en person med fysisk funktionsnedsättning syns endast i bild, vilket blir en utestängning eftersom ingen person med funktionsnedsättning får uttala sig om

(34)

diskriminerade och osynliggjorda (Boréus, 2005). Tonvikten i telegrammet ligger inte på funktionshindret eller funktionsnedsättningen utan på plåstren.

Mannen med funktionsnedsättning har en biroll vars funktion är att vara en representant för en grupp som har problem. En relation som syns är den mellan en vårdare och mannen med funktionsnedsättning. Som publik tycker vi synd om mannen. Han blir ett offer och ett objekt. Tidigare forskning visar att personer med funktionsnedsättning ofta gestaltas stereotypt, till exempel som offer, i nyhetssändningar (Ghersetti, 2006; Ljuslinder, 2002). Vi ser att mannen sitter i rullstol och vi förstår direkt att han är rörelsehindrad. Vårdaren sätter på mannen glasögon och klappar honom på huvudet vilket gör att mannen kan uppfattas som infantil. Det känns som om han inte ens klarar av att ta på sig glasögonen och är hjälplös som ett litet barn. Att personer med funktionsnedsättning gestaltas som infantiler är en stereotyp som man även har sett i tidigare forskning (Ljuslinder, 2002).

Nyhetsinslag 070215: En ny del av den mänskliga hjärnan har upptäckts, längd: 149 sekunder (ID4)

Inslaget handlar om att forskare har upptäckt en ny del av hjärnan som är viktig för att reparera skador i hjärnan som till exempel MS och Alzheimers sjukdom. Diskursen är medicinsk och det är en forskare och en reporter som pratar. Forskaren får stort talutrymme medan ingen patient får uttala sig vilket blir en utestängning. I diskursanalys handlar

diskurser ofta om makt och i detta inslag är det forskaren som har makten. I inslaget ser man också personer som utövar sjukgymnastik vilka blir representanter för gruppen personer med funktionsnedsättning som har behov av sjukgymnastik och rehabilitering. Det är forskarens möjligheter som betonas i inslaget. Stereotyper i inslaget är forskaren som blir en hjälte för den hjälplösa massan eftersom han är den enda personen som uttalar sig om upptäckten som kan hjälpa personer med funktionsnedsättning. Forskaren är representant för gruppen forskare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Som publik tycker man det är en svår nyhet att förstå och det är svårt att få en relation till personerna i inslaget. Vi ser patienter som tränar i en bassäng samt i ett rum men vi får inte höra någon prata vilket gör att vi ser dem som objekt och inte som individer.

Figure

Figur 1: Ämnen där personer med funktionsnedsättning förekommer
Tabell 1: Kön och ålder på personer med funktionsnedsättning som förekommer i nyheterna
Figur 3: Framträdande för personer med funktionsnedsättnings som förekommer i nyheterna
Figur 5: Roller för personer med funktionsnedsättning som förekommer i TV-nyheterna

References

Related documents

Bedömningen är att behovet av bostad för personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodoses med befintligt utbud av kommunala kontrakt enligt F100, förmedling av lägenheter

Syftet med den här policyn är att tydliggöra hur Stockholms läns landsting ska arbeta systematiskt med delaktighet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning..

Sedan 2004 (ändrat 2009) finns ett särskilt utjämningssystem för insatser enligt LSS som ska utjämna de skillnader som finns. 2015/16:1178) om assistansbehov uttalade

Totala antalet personer med insatser enligt LSS, exklusive råd och stöd, har ökat med 15 procent sedan år 2006. Motsvarande ökning det senaste året är 1,5 procent eller 900

Din avgift kan sänkas om du som ensamstående har kostnader för dubbelt boende när du flyttar till ett vård­ eller

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning beskriver nödvändiga åtgärder för att alla ska kunna ta del av samhället.. En god hälsa berörs särskilt

Utvecklingsledaren har med utvecklingsledaren för Barn och unga satsningen och FoU-Jämt besökt 7 av 8 kommuner i länet där man har träffat LSS- och IFO-handläggare med

sammanställning med bedömning av behov samt planerad produktion av bostad med särskild service (BmSS) i egen regi. Behovs- och produktionsplanen revideras årligen och skickas ut