Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete 10p Ht 2005Examensarbete
10 poängHur ser flickor och pojkar på sig
själva och varandra utifrån ett
genusperspektiv?
Girls and boys about gender
Annelie
Pettersson
Lärarexamen 140 poäng Samhällsvetenskap och lärande Höstterminen 2005
Examinator: Lars Pålsson - Syll Handledare: Jan – Anders Andersson
Malmö högskola
Lärarutbildningen 140p
Ht 2005Examensarbete 10p Sammanfattning
Genusdebatten är i allra högsta grad aktuell i vårt samhälle. Jämställdhet har blivit ett modeord och något de flesta vill skriva under på.
Som lärare är man en viktig del av jämställdhetsarbetet då inflytandet på de barn man undervisar är stort.
Syftet med mitt arbete var att undersöka barns tankar om genus i form av intervjuer. Eftersom att det är barn jag valt att fokusera på är de samtalsområden jag valt nära knutna till barns vardag:
• Lek • Yrke • Skola
• Flickor och pojkars möjligheter i allmänhet
Undersökningen bestod i semistrukturerade kvalitativa intervjuer av sex barn varav tre flickor och tre pojkar. Fyra bilder fungerade som stöd för intervjuerna. Jag kan efter avslutad undersökning konstatera att barn har en klar uppfattning om vad det är att vara flicka respektive pojke.
Då det gäller lek, yrke, skola och flickor och pojkars möjligheter i allmänhet kan jag i barnens svar se att de uppmärksammat den könsuppdelning som finns inom dessa områden.
Jag kan också konstatera att barnen inte medvetet funderar kring dessa frågor.
Nyckelord: flicka, pojke, genusperspektiv, medvetenhet, könsuppdelning
Handledare Jan-Anders Andersson Annelie Pettersson
Amiralsgatan 41a 21437 Malmö
Innehållsförteckning
1. INLEDNING 7
1.1. Bakgrund 7
1.2. Syfte och frågeställning 8
1.2.1. Syfte 8 1.2.2. Frågeställning 8 1.2.3. Avgränsningar 8 2. LITTERATURGENOMGÅNG 10 2.1. Litteraturgenomgång 10 3. METOD 14 3.1. Urval 14 3.2. Insamlingsmetod 14 3.2.1. Instrument 15 3.2.2. Intervjuform 15 3.3. Intervjuområde 16 3.4. Resultat 16 3.5. Analys 16 3.6. Genomförande 17 3.7. Presentation av intervjupersoner 17 4. RESULTAT 19 4.1. Presentation av resultat 19 4.1.1. Lek 19 4.1.2. Yrke 22 4.1.3. Skola 23
4.1.4. Flickor och pojkars möjligheter 24
5. ANALYS 26
5.1.1. Lek 26
5.1.2. Yrke 27
5.1.3. Skola 27
5.1.4. Flickor och pojkars möjligheter 28
5.2. Del 2. Analys av jämförelsen mellan flickor och pojkar 29
5.2.1. Lek 29
5.2.2. Yrke 29
5.2.3. Skola 29
5.2.4. Flickor och pojkars möjligheter 30
6. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 31
6.1. Sammanfattning av resultat 31 6.2. Diskussion 31 6.3. Fortsatt forskning 32 REFERENSER BILAGOR 1. Intervjuguide 2. Bilder
1.
Inledning
1.1.
Bakgrund
Redan från vår första sekund i livet börjar omgivningen sortera in oss i fack. Den allra viktigaste frågan verkar vara: Blev det en flicka eller pojke?
Med denna sortering följer förväntningar. Flickan ska vara snäll, skötsam och tyst. Pojken ska vara högljudd, stökig, ta för sig och gärna busig.
Vi föds in i en värld som vi rättar oss efter. Det är viktigt att vara rätt och att vara som alla andra. Barn påverkas av sin omgivning. Reklam, filmer, föräldrar, de andra barnen på dagis och i skolan är givetvis stora inspirationskällor till hur flickor och pojkar formas.
Som vuxen är jag medveten om omgivningens påverkan på flickor och pojkar. Jag undrar hur det är för barn. Är barn medvetna om varför de agerar på ett visst sätt och varför de gör vissa val?
Då jag tittar på en skolgård under en rast ser jag flickor som hoppar hopprep och pojkar som spelar fotboll. Detta med reservation för undantag.
Jag frågar mig hur barnen upplever det. Ser de samma uppdelning som jag gör i deras dagliga lek? Funderar de över varför det ser ut som det gör?
Då det gäller yrke tror jag att barn påverkas av hur det ser ut på arbetsplatser i fördelningen av kvinnor och män då man senare i livet väljer yrke.
Frågan jag ställer mig är om barn i en förstaklass kan se den könsuppdelning som faktiskt existerar inom många yrkesområden. Har barnen i så fall funderingar om varför det är så?
I skolans värld upplever upplevs flickor ofta som duktiga, tysta och skötsamma. Pojkarna busar och har svårt för att sitta still. Är detta en oföränderlig sanning? Eller är det självuppfyllande profetior? Hur uppfattar barn klassrumsklimatet? Delar de in klassen i en flickgrupp och en pojkgrupp eller gör de det inte?
Spelrummet för flickor verkar vara större än för pojkar då det gäller saker som är ”tillåtna” att ägna sig åt. Det finns betydligt fler skällsord riktat mot pojkar som tyder på att de är ”flickiga” än vad det finns åt motsatt håll. Jag undrar om barn upplever orättvisor eller förmåner beroende på deras kön.
Min undersökning kommer att koncentreras på barn och deras uppfattning om fyra olika områden utifrån ett genusperspektiv. Jag har därför valt att undersöka områden nära knutna till deras vardag i form av lek, yrke, skola och flickor och pojkars möjligheter i allmänhet.
För mig är detta intressant av den anledning att jag tror att ett jämställt samhälle enbart kan skapas genom ett medvetet arbete kring dessa frågor inte minst för mig som lärare. För att kunna påbörja ett sådant arbete anser jag det viktigt att veta hur barnen tänker och var deras medvetenhetsnivå ligger?
1.2.
Syfte och frågeställning
1.2.1.
Syfte
Syftet med min undersökning är att jag vill se om barn i en första klass kan se likheter och skillnader mellan flickor och pojkars val inom fyra områden:
• Lek • Yrke • Skola
• Flickor och pojkars möjligheter i allmänhet
Jag vill också undersöka om de är medvetna om varför dessa likheter och skillnader existerar.
Reflekterar barn i en första klass medvetet om könsskillnader? Kan de se vilka det är som spelar fotboll på rasten eller vilket kön det är på de flesta av deras lärare? Upplever barn orättvisor eller förmåner på grund av deras kön?
1.2.2.
Frågeställning
Min övargripande frågeställning är ”Hur ser flickor och pojkar på sig själva och varandra utifrån ett genusperspektiv”?
Min undersökning kommer att utgår från följande frågeställningar: • Hur upplever barn flickor och pojkars lek och varför?
• Hur ser barn på vilka yrkesval kvinnor respektive män gör och varför? • Hur upplever barn att flickor och pojkar är i skolan?
• Hur upplever flickor och pojkar sina egna och varandras möjligheter i livet?
Avsikten med min undersökning är att besvara dessa frågor genom att tolka de svar jag får i mina intervjuer.
Jag vill understryka att det endast är tolkningar och att analys av resultat är uteslutande subjektiv.
1.2.3.
Avgränsningar
Jag har valt att göra min undersökning i form av intervjuer med sex barn. Jag är medveten om att mitt resultat inte visar hur barn i allmänhet tänker.
Jag har bestämt mig för att koncentrera min undersökning kring lek, yrke, skola och flickor och pojkars möjligheter i allmänhet.
Detta för att få en gemensam nämnare i det insamlade material. Jag har valt dessa områden eftersom jag anser dem ligga nära barnens egen vardag. Det här är områden där vi kanske förväntar oss könsskillnader. Åtminstone är det områden som jämställdhetsarbetet inriktas på, att kvinnor och män ska ha samma möjligheter.
• Analys av jämförelse mellan flickor och pojkar Detta för att få en bredare uppfattning av resultatet.
2.
Litteraturgenomgång
Nedan följer en genomgång av intressant litteratur för mitt undersökningsområde. Till en början ger jag en beskrivning av begreppet genus och vad det kan innebära för kvinnor, män, flickor och pojkar.
Vidare tittar jag på tidigare forskning i ämnet för att slutligen påtala vikten av vuxnas beteende jämtemot barn.
Inom mitt valda undersökningsområde går att finna en uppsjö av intressant litteratur. Arbetets storlek ger mig möjlighet att beskriva endast ett fåtal exempel.
2.1.
Litteraturgenomgång
Detta arbete kommer att utgå från ett genusperspektiv. Jag har som utgångspunkt att en stor del av vår könsidentitet är betingad, debatten om arv eller miljö är i och för sig intressant, men ingen kan väl egentligen ifrågasätta att vi också är styrda av vår omgivning. För många blir de gängse könsrollerna ett hinder och ett fängelse och många onödiga orättvisor skulle kunna undvikas om vi fick mer medvetenhet om våra egna föreställningar och fördomar. De biologiska faktorerna blir i det sammanhanget inte relevanta och lämnas därför därhän i mitt arbete. Begreppet könsroll växte fram under 1950-talet. Med begreppet menade man att kön var något inlärt och då också något som förändras. Under 1970-talet började man använda begreppet gender, på svenska genus, inom den anglosaxiska kvinnoforskningen.
”Det har i sig stora likheter med könsroll, då det anger att kön är resultatet av
uppfostran, idéer och föreställningar. Men i genus ingår också en viktig maktdimension, som markerar dominans- och underordningsmönster mellan könen”
(Tallberg Broman s. 25).
De sociala relationerna står i fokus vilka man i genusdebatten menar är socialt och historiskt konstruerade före biologiska.
I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tog genusdebatten i skolan fart på allvar. I läroplanen 1994 skrev man:
”Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och
möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet (Lpo 94, s 10)”.
Teoretiskt förstår vi vad läroplanen syftar på. För att i praktiken arbeta efter dessa riktlinjer krävs medvetenhet och kunskap. Som pedagog kan det vara svårt att se sitt eget beteende och frågor gällande kön är något som är djupt rotat i oss.
För barn såväl som för vuxna kan det vara svårt att göra val oberoende av det kön vi tillhör. Medvetet eller omedvetet påverkas vi av vår omvärld och de värderingar som finns i begreppen flicka och pojke.
”Genusgränser är ibland viktiga att upprätthålla. Man kan förlora, eller hota, sin manlighet eller sin kvinnlighet om man ägnar sig åt fel saker, fel yrken, fel ämnen. Överträdelser karakteriseras som att man beter sig omanligt eller okvinnlig”
(Tallberg Broman s. 29).
För vuxna och kanske framförallt för barn är vikten av tillhörighet stor. Att överskrida dessa gränser kan resultera i att hamna utanför gruppen.
Flickor och pojkars beteende beskrivs ofta olika även då de ger samma uttryck.
”När han är modig, är hon framfusig, när han är verbal är hon pratsam, när han är idérik och dynamisk är hon virrig och kaxig” (Leander s. 12).
Citatet beskriver väl de föreställningar vi har om hur man ska vara som flicka och hur man ska vara som pojke. Olika egenskaper premieras beroende på könstillhörighet. Detta mönster i upplevelser om hur flickor och pojkar är skapar en orättvisa, ofta som i det här exemplet i form av att pojkarna tillskrivs det positiva och flickorna det negativa. Detta resulterar i olika bedömning av flickor respektive pojkars agerande inte minst i skolan. I arbetet med genus och då också jämställdhet i skolan är samma möjligheter för flickor och pojkar det primära. Att stöpa alla barn lika är inte målet.
”Ytterst handlar det om att skapa lika villkor samt likabehandling för båda könen. Det betonas att lika villkor och likriktning är två skilda saker. Det är inte ”likadana människor” som är målet, utan ökad mångfald och variation av sätt att vara på inom könsgrupperna” (Kjellberg s. 8).
Att dela in barn i flickgrupp och pojkgrupp är inte helt okomplicerat. I skolans värld uppfattas pojkar ofta som den grupp som dominerar i klassrummet. Att göra denna generalisering innebär att man bortser från individen själv och också tillskriver flickor liksom pojkar sätt att vara på. Ofta är dessa uppfattningar djupt rotade i oss och svåra att förändra.
”Diskursen att pojkar dominerar, att pojkar har 2/3 av elevutrymmet i klassrummet, att de tar för sig, osv. är stark, kanske så att den överträffar verkligheten?” (Tallberg Broman s. 92).
Under de senaste åren har jämställdhetsprojekt blivit populära framförallt i förskolan. På förskolan ”Björntomten” utanför Gävle arbetade man under en längre tid med just jämställdhet. All tid pedagogerna hade med barnen filmades. Detta för att pedagogerna enkelt skulle kunna se sitt eget beteende jämtemot flickor respektive pojkar. Trots en stark tro hos pedagogerna om att de behandlade flickor och pojkar lika visade filmerna att så var det inte.
Man kunde genom dokumentationen exempelvis se att flickorna tilltalades med en gullig och snäll röst. Pojkarna däremot blev bemötta med korta meningar och bestämd röst. Samtalen med flickorna var fler vilket utvecklade deras språkliga förmåga mer än pojkarnas. Vid samlingar och måltider placerades varannan flicka varannan pojke för att få ett lugn genom att flickorna höll koll på pojkarna och vidare vid måltiderna hjälpte pojkarna.
En åtgärd för att ge flickor och pojkar lika stort utrymme var att sära på flickor och pojkar vid måltider. Resultatet blev att flickorna tyckte det var ”jätteroligt” medan pojkarna kände sig förvirrade och saknade flickorna.
”Vid matbordet fostrades hjälpande, fega flickor och stökiga språklösa pojkar. Precis efter samhällets förväntningar” (Stop, 2001).
Ingemar Gens berättar i sin bok ”Från vagga till identitet” om ett jämställdhetsprojekt även detta i förskolan. Projektet gick ut på att vidga könsrollerna för barnen. Resultatet av projektet var lyckat. Då barnen några år senare däremot började skolan blev lärarens reaktion splittrad:
”Lärarna var överförtjusta över de väluppfostrade pojkarna. Men flickorna var inte alls i pedagogernas smak. Att flickor sitter stilla och lyder, det är ett minimikrav” (Gens s. 45).
Marianne Carlsson har gjort många undersökningar gällande barns uppfattning om könsroller. I boken ”Flickor och pojkar, om verkliga och overkliga
skillnader” beskriver Carlsson några av dem. En studie gick ut på att 242 barn fick lyssna på två berättelser. De två berättelserna beskrev två olika barn. Det ena barnet med egenskaper man skulle kunna kalla feminina och det andra barnet med egenskaper man skulle kunna kalla maskulina. Efteråt skulle barnen rita om det var en flicka eller pojke som berättelserna handlade om. Det visade sig att flickorna ritade flickor där det kunde förväntas och pojkar där det kunde förväntas. Av pojkarna däremot ritade 70 % att det var pojkar i båda berättelserna. Carlsson förklarar detta med att barn liksom vuxna lever i ett ”manssamhälle”. Pojkar är mer synliga än flickor och har högre status.
”Flickorna lär sig tidigt vad som är passande för flickor och vad som är pojkarnas områden. Pojkar däremot behöver inte på samma sätt fundera över vad som är flickornas speciella roller och funktioner. Pojkar tenderar att uppleva sig som ”nummer ett” och kan alltså inta alla roller och positioner” (Carlsson s. 83).
I boken ”Vardagens könsinnebörder under förhandling – om arbete, familj och
produktion av kvinnlighet” redogör Eva Magnusson resultatet från intervjuer med kvinnor i åldrarna 29 - 59 år som tänker tillbaka på hur de upplevde sin barndom i ett genusperspektiv. Frågan som ställdes var ”Tyckte du om att vara flicka?”. Utan att redovisa för varje enskilt svar kan jag konstatera att merparten av kvinnorna hade upplevt en viss orättvisa då det gällde sysslor som flickor respektive pojkar lämpligast skulle egna sig åt. Genomgående i svaren kan man se att ”pojkaktiviteter” var de aktiviteter som eftersträvades hos kvinnorna och värderades högst av de vuxna i deras omgivning.
Barbro, en av kvinnorna i intervjun svarar så här på frågan om hur vida hon tyckte om att vara flicka.
”När jag växte upp skulle jag nog ha velat vara pojke, tror jag. Jaa. Därför jag har haft – eftersom jag var så busig och ville göra så mycket som jag inte fick göra för att jag var tjej – oftast var det ju så, va./Jag tror dom nog tyckte att jag var lite pojkaktig, eftersom jag – var ofta med pojkar och hängde med dom uppifrån träd och cyklar och... (De) tyckte liksom att det var mer legalt att vara pojke och göra vissa saker” (Magnusson s. 83).
Tullie Torstenson – Ed beskriver i sin bok ”Barns livsvärld” om hur ungdomar ser tillbaka på sin barndom utifrån ett genusperspektiv. Undersökningen består av intervjuer. Resultatet beskriver hur leksituationen för flickor och pojkar ser ut. I hemmiljön är det tillåtet att leka blandat flickor och pojkar. I förskolan är det relativt tillåtet, i varje fall upp till en viss ålder. Uppdelningen blir däremot väldigt tydlig i grundskolans tidigare år där en uppdelning sker direkt mellan flickor och pojkar och könsgränserna är mer svåra att överskrida. I boken beskriver hon hur flickor som leker med pojkar och som tycker om ”pojklekar” kallar sig själva pojkflickor. I denna beskrivning utläser Torstenson – Ed en viss statuskänsla hos dessa flickor.
Resultatet visar också på att flickor lättare kan ta plats i de traditionella pojklekarna medan i de traditionella flicklekarna är pojkar sällan deltagande. En flicka beskriver uteleken då hon gick på dagis och i lågstadiet.
”På dagis och på lågstadiet kunde alla leka både killar och tjejer. Dagis var den roligaste tiden alla var vänner och lekte tillsammans. Jag kommer inte ihåg så mycket från dagis. På lågstadiet så kommer jag ihåg att på rasterna lekte vi tjuv och polis, killarna var tjuvar och vi tjejer var poliser, det var jätteroligt. Vi brukade också leka häst, det var bara tjejerna” (Torstenson – Ed s. 47).
I boken ... och likväl rör det sig – Genusrelationer i förändring beskriver Christina Osbeck om hur svårt det kan vara att överskrida könsgränser. Hennes undersökning har gjorts i form av intervjuer av elever i en åttondeklass. Klassen är starkt uppdelad utifrån könstillhörighet. En flicka, här kallad Ann, har däremot valt att lämna den sammansvetsade flickgruppen där hon känner att det inte ges något större utrymme för oliktänkande. Den harmoni och samstämmighet som här betecknar flickornas strävan i den egna gruppen skapar ”gömda” konflikter och sura miner vilka Ann inte vill ställa upp på. Ann strävar efter att bli en del av pojkgruppen. Hon anser att pojkar är mer direkta i sitt sätt att vara. Pojkarna åt andra sidan ifrågasätter Anns val av umgänge. Frågor som om hon är homosexuell ställs.
”Berättelsen om Ann visar dessutom med tydlighet vilka svårigheter som kan uppstå när hon försöker få tillgång till en annan praktik än den hon genom sitt kön tilldelats. Tillträde till en ny gemenskap kan uppfattas kräva illojalitet mot den förra vilket i praktiken försvårar en pendling mellan dem eller en dubbel tillhörighet. Exemplet Ann visar vilket högt pris man kan få betala för att gå över den traditionella könsgränsen; utanförskap och en i flera avseenden ifrågasatt genusidentitet”(Osbeck s. 52).
Som vuxna och som lärare har vi alla ett ansvar att medvetet arbeta med jämställdhet. Detta för att inte låsa dagens barn i rådande beteendemönster.
”Vems fel är det annars att små flickor lär sig att de tillhör den kategori människor som klär sig i rosa, kör de minsta bilarna och ofta syns i TV i egenskap av sexobjekt, ”drabbade ” eller ”offer” (Leander s.86).
Jämställdhetsarbete riktas ofta mot enbart flickor. Kanske bortser många från att det är vi vuxna som även tillskriver pojkar vissa egenskaper.
”Lika illa är det att pojkar lär sig att de tillhör den kategori som leder företag, bygger hus, räddar liv, är beväpnade och säger viktiga saker i TV” (Leander s. 86).
3.
Metod
3.1.
Urval
Min undersökningsgrupp består av sex barn från en första klass på en mångkulturell skola. Då jag gjort delar av min verksamhetsförlagda tid i denna klass känner jag barnen väl och har en god uppfattning om deras vardag i skolan. Fördelarna med att jag känner de barn jag ska intervjua är att intervjuerna lättare kommer igång och att jag kan göra ett urval av barn som jag tror kan tillföra min undersökning bra material.
Jag väljer att intervjua sex barn, tre flickor och tre pojkar för att kunna jämföra de båda gruppernas svar.
Jag väljer själv ut de barn jag intervjuar. Detta utifrån min uppfattning om vilka barn som kommer att kunna tillföra bra material för min undersökning. Jag har då främst tittat på hur öppen jag tror barnet kommer vara i intervjusituationen och till vis del barnets språknivå.
Anledningen till att jag väljer vald åldersgrupp beror på att min egen upplevelse av gruppen är att de befinner sig i ett gränsland mellan att ”bara” vara barn och att vara flicka respektive pojke. Skolans värld blir ofta barnets första riktiga möte med en tydligt könssegregerad tillvaro på deras egen nivå.
Jag gör ett urval av barn där båda föräldrarna bor med barnet. Detta för att utesluta att en del svar beror på saknad av mamma respektive pappa.
Barnen är alla födda i Sverige men med annan kulturell bakgrund. I min analys av insamlat material kommer jag inte att peka på de kulturella skillnaderna. Min undersökning koncentreras på genusperspektivet.
Några av barnen har stora brister i det svenska språket vilket kommer att problematisera min undersökning något. Jag kommer inte alltid att kunna vara säker på att de förstår mina frågor. I resultatdelen kommer jag att presentera citat där jag känner mig relativt säker på att barnen har förstått mina frågor.
3.2.
Insamlingsmetod
Jag börjar mitt arbete med att ta fram de frågeställningar som för mig känns intressanta och relevanta med utgångspunkt från huvudfrågan ”Hur ser flickor
och pojkar på sig själva och varandra utifrån ett genusperspektiv”?
Efter att ha tagit del av för mitt ämne relevant litteratur och valt ut specifika frågor till just min undersökning börjar insamlingen av material i form av semistrukturerade kvalitativa intervjuer vilka kommer att ta stöd av fyra bilder.
3.2.1.
Instrument
Fyra bilder fungerar som utgångspunkt till mina frågor. Jag väljer denna metod på grund av att jag tror att bilderna lättar upp situationen för barnen i form av att man kan titta på och röra bilderna. Mina frågor koncentreras till en början kring bilderna i form av frågor likt en enkät. Vidare fungerar bilderna som utgångspunkt för kommande frågor.
Genom att barnen projicerar sina egna tankar på bilderna kan det bli lättare för dem att svara då det inte direkt handlar om dem själva. Frågorna kommer sedan att ställas på ett sätt där barnen kan svara utifrån sig själva. Jag är medveten om att bilderna kan styra barnens svar även i frågor som inte är knutna direkt till bilderna. Detta faktum kommer jag att uppmärksamma i min sammanställning av resultat.
Jag väljet att använda mig av fyra bilder vilka består av streckfigurer i fyra olika situationer.
• Bild 1. Streckfigur med bok • Bild 2. Streckfigur med en dator • Bild 3. Streckfigur med fotboll • Bild 4. Streckfigur med hopprep
I resultat och analysdelen namnges bilderna Bild 1, Bild 2, Bild 3 och Bild 4 efter ovanstående beskrivning.
Jag väljer dessa fyra situationerna eftersom att jag anser att de består av sysslor vilka alla barn kan relatera till. Urvalet består även i att jag vill använda mig av situationer som jag tror upplevs som mer kvinnliga och mer manliga. Detta för att kunna se om barnen ser en könsuppdelning i dessa sysslor. Bild 1 och Bild 4 anser jag vara mer kvinnliga medan Bild 2 och Bild 3 anser jag som mer manliga. Bilderna fungerar som utgångspunkt för en längre semistrukturerad intervju med fastställda frågor men med utrymmer för friare samtal.
3.2.2.
Intervjuform
Jag väljer semi-strukurerad intervju av den anledning att jag vill kunna jämföra det insamlade materialet. Genom en intervjuguide i form av en del bestämda frågor ger det mig denna möjlighet. I en ostrukturerad intervju hade detta blivit svårare då jag upplever att samtalet blir för fritt för mitt ändamål. Vidare hade den strukturerade intervjun inte gett mig möjlighet till fördjupning utan istället gjort mig låst till bestämda frågor. Den semistrukturella intervjun ger mig utrymme till fördjupning i samtalen och ger mig tillåtelse att ställa ytterligare frågor. ”Det är
emellertid den flexibilitet som intervjun rymmer som gör den så attraktiv”
(Bryman s. 299).
Tyngden i den semistrukturerade kvalitativa intervjun ligger i intervjupersonernas uppfattningar och tankar, och där ligger även dess svaghet. Man bör vara uppmärksam på sin vilja att hjälpa barnen att svara det man som intervjuare kanske förväntar sig och därmed styr undersökningen i någon riktning.
Mina följdfrågor baseras på det som intervjupersonen säger vilket ger utrymme för fylligare och mer detaljerade svar. Jag har i denna typ av intervju möjlighet till att ändra och kasta om frågorna vilket ger mig stor frihet och större möjlighet att nå de samtalsämnen jag är intresserad av. Jag vill i min undersökning komma in på djupet av hur barn tänker och väljer därför bort den kvantitativa intervjun. Denna hade gett mig möjlighet till att dra generella slutsatser men inte gett mig det djup av barnens tankar jag finner intressant.
Jag får genom mina intervjuer svar på vad just de här barnen tänker. Jag kan där med inte ge en generell bild av vad barn tycker i allmänhet.
3.3.
Intervjuområde
Intervjuerna koncentreras kring fyra samtalsområden; lek, yrke, skola och flickor respektive pojkars möjligheter i allmänhet.
Områdena väljer jag på grund av att jag de är i direkt anknytning till var barnen befinner sig nu.
Lek och skola väljer jag på grund av att jag anser dem vara nära knutna till barnens egen vardag.
Yrke väljer jag eftersom att yrkesval är något alla är berörda av och på grund av yrken i allmänhet är något som alla har runt omkring sig.
Flickor och pojkars möjligheter väljer jag för att se om barnen upplever orättvisor eller förmåner beroende av vilket kön de tillhör.
Bilder används som stöd till diskussioner kring dessa fyra områden.
3.4.
Resultat
Efter insamling av material tittar jag på resultatet. Resultatet presenteras under de fyra diskussionsområden jag ovan nämnt.
Resultatet presenteras i form av citat från de sex intervjuerna Intervjupersonerna namnges i denna del som N1-N6.
3.5.
Analys
Resultatet används som analysmaterial utifrån två synsätt. • Del 1. Analys oavsett kön.
• Del 2. Analys av jämförelse mellan flickor och pojkar.
Del 1. Jag tittar här på det insamlade materialet oberoende av om det är en flicka eller pojke som jag intervjuat.
Intervjupersonerna namnges i denna del som N1-N6. N står för neutrum.
Del 2. Jag tittar här på det insamlade materialet utifrån kön. Detta för att se om det egna könet har någon betydelse för hur man svarat. Finns det några
likheter/skillnader mellan flickornas respektive pojkarnas svar? Finns det likheter/skillnader mellan flickornas och pojkarnas svar?
Intervjupersonerna namnges i denna del som F1-F3 och P4-P6. F står för flicka och P för pojke.
Jag väljer att bearbeta materialet utifrån två olika synsätt. Detta för att få en bredare och mer lättöverskådlig uppfattning om vad undersökningen gett för resultat.
3.6.
Genomförande
Intervjuerna genomförs med ett barn i taget. Detta för att varje barn ska få tillfälle att komma till tals, våga säga vad de tänker och för att inte grupptryck ska uppstå. Intervjuerna äger rum vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Detta på grund av tidsbrist för barnen. Tre barn intervjuas vid vardera tillfälle.
Intervjuerna spelas in på mini-disc. Detta för att kunna göra en ordentlig analys av materialet genom noggranna genomgångar då jag alltid kan återkomma till det inspelade materialet. Inspelat material kommer även att fungera som ett stöd åt min analys. Intervjuerna går att finna nerskrivna som bilaga till detta arbete.
3.7.
Presentation av intervjupersoner
Jag väljer att intervjua sex stycken barn varav tre flickor och tre pojkar.
I min presentation av intervjupersonerna kommer jag att använda mig av benämningarna F1-F3 och P4-P6.
Jag valde F1 på grund av att hon är en glad och framåt person. Hon var inte rädd för att svara på mina frågor. Stora brister i det svenska språket problematiserade min intervju.
F1 har två systrar och en bror.
Jag valde F2 på grund av att jag uppfattar henne som en framåt och eftertänksam person med ett väl utvecklat språk.
F2 svarade på mina frågor med säkerhet och lättsamhet. F2 har två systrar och två bröder.
Jag valde F3 på grund av att hon har ett väl utvecklat språk och för att hon är framåt. Under vårt samtal uppfattade jag dock F3 som ganska osäker. Hon vågade inte riktigt svara på mina frågor och sa ofta att hon inte visste.
F3 har en syster och en bror.
Jag valde P4 på grund av att jag upplever honom som glad och framåt.
P4 var aningen osäker under min intervju och det var svårt att få långa svar från honom.
P4 har en syster.
Jag valde P5 på grund av att han har ett bra språk och för att han är framåt.
P5 var lätt att intervjua. Han svarade med säkerhet på frågorna och kunde även utveckla sina tankar.
Jag valde P6 på grund av att jag uppfattar honom som öppen, eftertänksam och med ett bra språk.
P6 var lätt att intervjua. Han svarade med säkerhet på frågorna och kunde även utveckla sina tankar.
4.
Resultat
Nedan följer en presentation av det material jag fått in. Resultatet presenteras under de fyra underrubrikerna; lek, skola, yrke och flickor och pojkars möjligheter i allmänhet. Jag vill understryka att jag endast presenterar ett urval av de svar jag fått in. Intervjuerna i sin helhet går att finna i en bilaga till detta arbete.
Fyra bilder fungerar som utgångspunkt för intervjuerna: • Bild 1. Streckfigur med bok
• Bild 2. Streckfigur med en dator • Bild 3. Streckfigur med fotboll • Bild 4. Streckfigur med hopprep
Bilderna har påverkat barnen mycket i deras svar även i frågor som inte direkt är knutna till bilderna.
Citaten presenteras i form av att intervjuarens text kommer att stå i normalstil och intervjupersonens text kommer att stå i kursivstil.
4.1.
Presentation av resultat
Nedan presenteras resultatet av det material jag fått in. Intervjupersonerna i resultatdelen kommer att benämnas med N1-N6.
4.1.1.
Lek
Mina första frågor utgick direkt från bilderna. Jag vill här veta om det är en flicka eller pojke på bilderna. I just denna fråga kommer jag att citera alla de barn jag intervjuat.
N1
- Vad händer på denna bild (bild 1)? - En pojke som läser.
N2
- Vad händer på denna bild (bild 1)? - Läser en bok.
- Vem tror du att det är? - En pojke.
N3
- Vad är det som händer på den här bilden (bild 1)? - En man läser tidningen.
N4
- Vad händer på denna bilden (bild 1) tror du? - En pojke han tittar på en bok han läser.
N5
- Vad är det som händer på denna bilden (bild 1)? - Han läser.
N6
- Vad händer på denna bilden (bild 1)? - En man läser.
All sex svarar att det är en pojke som läser. Vidare ställde jag samma frågor om de tre resterande bilderna. Tabellen nedan visar resultatet.
Tabell 4.1.1.a. Tabellen visar om N1-N6 anser att det är en flicka eller pojke på bilden. F= Flicka P= Pojke
N1 N2 N3 N4 N5 N6
Bild 1 P P P P P P
Bild 2 P F P P P P
Bild 3 P P P P P P
Bild 4 P F F P P P
I fyra av intervjuerna är svaret att figurerna på alla fyra bilder är pojkar. N2 svarar att två är pojkar och två är flickor. N3 svarar att det är tre pojkar och en flicka. I tabellerna nedan går att se en uppdelning hur flickorna respektive pojkarna svarat.
Tabell 4.1.1.b. Tabellen visar hur flickorna svarar. F1-F3 är samma personer som N1-N3. F1 F2 F3 Bild 1 P P P Bild 2 P F P Bild 3 P P P Bild 4 P F F
Tabell 4.1.1.c. Tabellen visar hur pojkarna svarar. P4-P6 är samma personer som N4-N6. P4 P5 P6 Bild 1 P P P Bild 2 P P P Bild 3 P P P Bild 4 P P P
Tabellerna visar hur barnen svarar på min fråga om vad som händer på bilden. Då jag vidare frågar varför de tror att figurerna på bilderna är pojkar ändrar sig några och säger nu att några figurer är flickor.
- Nej. De är olika. Några är tjejer några är killar. Tjej (bild1), kille (bild2), kille (bild3),
kille (bild4).
- Där är bara en tjej?
- Nej? Där är också tjej (bild 4).
N6 som svarar pojke på alla ändrar sitt svar till att det är flickor på bild 1 och på bild 4.
Efter liknande diskussioner med resterande barn kan jag konstatera att alla säger att bild 4 föreställer en flicka som hoppar hopprep.
Jag frågar varför. N2
- Varför tror du det är så? Att flickor hoppar oftare hopprep?
- För att de är flickor och de hoppar mer hopprep. Flickorna kommer alltid och hoppar
hopprep.
Den gemensamma uppfattningen är att det är flickor som hoppar mest hopprep. Vidare blir svaren av alla sex barn att pojkar spelar mest fotboll.
N3
- Du sa att detta var en pojke. Varför tror du det? - Därför att han spelar fotboll.
- Är det oftare pojkar som spelar fotboll än flickor. - Mm
- Tror du pojkar tycker det är roligare? - Ja.
- Varför... tycker inte flickor det är roligt? - Nej.
N3 svarar att figuren på bild 3 är en pojke som spelar fotboll. Jag frågar N2 om pojkar är bättre på fotboll än vad flickor är.
N2
- Och spela fotboll då. Tror du pojkar är bättre på att spela fotboll än vad flickor är? - Det vet jag inte. Men jag går också på fotboll.
- Tycker du det är kul? - Mm.
- Är ni bra? - Ja.
- Så flickor kan vara lika bra som pojkar? - Ja. Men pojkar är nog bättre.
- Pojkar är nog bättre ändå. Varför tro du det?
- De har spelat mer än oss. Vi brukar nästan aldrig spela. N2 svarar att pojkar är bättre än flickor på fotboll. Jag frågar N1 om flickor är bättre på att hoppa hopprep. N1
- Och om man tänker flickan. Är flickan bättre på att hoppa hopprep? - Ja.
- Varför tror du det?
- Därför de leker hela tiden med lilla hopprep och stora hopprep. - Mm. Men pojkar brukar inte de hoppa hopprep?
- Nej de leker fotboll.
N1 påstår att flickan är bättre på att hoppa hopprep än vad pojkar är och att pojkar inte hoppar hopprep utan istället spelar fotboll.
Resultatet är att enligt barnen hoppar flickor mest hopprep och pojkar spelar mest fotboll.
4.1.2.
Yrke
Vad det gäller yrke tycker många av dem jag intervjuat att det är svårt att svara. Några svar visar ändå på att de har en klar uppfattning om vad en flicka förväntas arbeta med och vad en pojke förväntas arbeta med. Jag frågar om det finns yrken där det arbetar mest kvinnor eller män?
N2
- Tror du det finns yrken där det jobbar flest flickor. - Det vet jag inte.
På min fråga om det finns yrken där det arbetar mest flickor blir svaret jag vet inte. Vidare frågar jag vad personen själv vill bli respektive vad personens syskon vill bli blir.
N2
- Vad vill du bli när du blir stor? - Frisör
.
- Vad vill dina bröder bli? Vet du det?
- Nej. Men min ene bror vet jag han vill bli jag vet en bror och en syster. Min syster vill bli barnmorska och min bror vill bli fotbollsspelare.
N2 svarar att hon vill blir frisör. Hon säger även att hennes bror vill bli fotbollsspelare och att hennes syster vill bli barnmorska.
Jag frågar N6 om flickor och pojkar väljer olika yrken. N6
- Tror du flickor och pojkar väljer olika yrken? Att de vill bli olika saker när de blir stora? - Nej några väljer samma. När jag gick till min pappas restaurang jag såg några tjejer där
som jobbade.
- Jaha. Så där jobbar både flickor och pojkar? - Ja.
- Mm. Tror du det finns yrken där det är mest flickor som jobbar? - Nej jag tror pojkar ibland ser jag mest flickor.
- Var då tillexempel?
N6 har lagt märke till att på hans pappas restaurang arbetar både kvinnor och män och på citygross arbetar det mest kvinnor i kassan. På frågan om varför det är så svarar han att han inte vet.
Jag ställer samma fråga till N5. N5
- Tror du det finns något ställe där det arbetar mer pojkar än vad där arbetar flickor? - Brukar sån byggeaffär.
- Tror du det finns något ställe där det arbetar mest flickor? - Ehm. Barbieaffär.
N5 svarar att det arbetar män i en byggaffär och kvinnor i en Barbieaffär. Jag frågar N1 om det är mest kvinnor eller män som arbetar som poliser. N1
- Om man tänker poliser. Tror du det är mest kvinnor eller män som jobbar som polis? - Pojkar.
- Pojkar tror du. Varför tror du det är så?
- Därför jag hela tiden ser poliser kommer jag hela tiden ser pojkar. N1 påstår att det mest är män som arbetar som polis.
Alla de sex barn jag intervjuat kan ge exempel på yrkeskategorier där det är könsuppdelat.
4.1.3.
Skola
Vidare frågar jag om hur det ser ut i klassrummet. Uppfattar dessa sex barn att flickor och pojkar är på samma sätt eller finns det skillnader?
Jag frågar N5 vem som är duktigast i skolan av flickor och pojkar. N5
- Om vi tänker att denna flicka (bild 4) och denne pojke (bild 3) de går i samma klass... - Mm
- Vem tror du är duktigast av dem i skolan? - Pojken.
- Varför tror du det? - För att han är snäll.
- Varför tycker du att pojkar är duktigare? - De är bättre på att skriva och bättre att läsa. - Varför tror du det är så?
- För jag har hört.
- Tycker du det är någon som är busigare än de andra? Tycker du att flickorna är busigare eller att pojkarna är busigare?
N5 påstår att pojkar är duktigast eftersom att de är snällare och duktigare på att skiva och läsa.
Jag ställer samma fråga till N2. N2
- Om vi tänker att dessa två går i samma klass (bild 1 och 2) denne pojke och denna flicka. Vem av dem tror du är duktigast i skolan?
- Flickor för att de brukar vara mer tystare än vad pojkar. - Varför tror du det är så?
- För att de skriker nästan hela tiden de pratar. - Varför tror du... Alltså varför tror du flickor är tystare?
- För att de är mycket lugnare än pojkar. Pojkar brukar slåss och sånt.
N2 påstår att flickorna är duktigast eftersom att de är tystare än vad pojkarna är vilka pratar hela tiden.
N5 och N6 svarar att pojkar är duktigast i skolan. N2 och N3 svarar att flickor är duktigast i skolan. N4 påstår att båda grupperna är lika duktiga och N1 är osäker om vem som är duktigast.
Vidare undrade jag om läraren agerar likadant jämtemot flickor och pojkar. Jag frågar N6 om hur läraren är mot barnen.
N6
- Men fröken då. Är fröken på samma sätt mot pojkar och mot flickor?
- Ja. Fast när flickorna busar mycket då är fröken sträng också när pojkarna busar. Fast
om man inte busar då är hon lika snäll till båda.
- Lika snäll och lika sträng.
- Men om någon busar då är hon strängare. Om någon gör stor bus är hon strängare. Alla sex barn svarar på liknande sätt. De anser alla att läraren agerar lika mot flickor och pojkar.
4.1.4.
Flickor och pojkars möjligheter
Frågor om flickor och pojkars möjligheter uppfattar jag som svåra för barnen. Jag undrade i mina frågor om det finns något som flickor respektive pojkar kan eller är bättre på än det motsatta könet. Jag frågar N1 om det finns något som pojkar är bättre på än vad flickor är.
N1
- Finns det något pojkar är bättre på? - Ja.
- Mm. - Springa.
- Är pojkar bättre på att springa? - Ja.
- Därför de när de börjar skolan och när de gått hem de tävla tävla också de gjort sin
finaste de gjorde helt snabbt också när de vann så kan de snabbare.
N1 har uppmärksammat att en del pojkar brukar springa till och från skolan och att pojkar därför är bättre på att springa.
Jag frågar N6 om det finns något pojkar kan som inte flickor kan. N6
- Men tror du det finns saker som pojkar kan som inte flickor kan?
- Ehm som de kan som inte flickor kan. Några flickor kan och några kan inte. Några pojkar
kan och några kan inte. Alla kan inte åka skridsko.
N6 anser att det inte finns något gemensamt för alla flickor som de inte kan och inget gemensamt för alla pojkar som de inte kan.
Jag frågar N4 om det finns något flickor kan som inte pojkar kan. N4
- Tror du det finns något flickor kan göra som inte pojkar kan? - Att ha på sig halsband.
- De kan ha på sig halsband. Varför tro du inte pojkar kan det? - För att de är pojkar.
- För att de är pojkar. Mm. Vad tycker du om det? Tycker du att pojkar borde få ha halsband också?
- (nickar)
N4 konstaterar att flickor kan bära halsband vilket inte pojkar kan eftersom att de är pojkar. Alla sex barn ger konkreta exempel på saker som flickor respektive pojkar kan eller är bättre på än det motsatta könet.
5.
Analys
Resultatet används som analysmaterial utifrån två rubriker. • Del 1. Analys oavsett kön.
• Del 2. Analys i jämförelse av hur flickor respektive pojkar svarar.
5.1.
Del 1. Analys oavsett kön
Nedan presenteras min analys oavsett kön.
Analysen är uppdelad i de fyra diskussionsområdena; lek, skola, yrke och flickor och pojkars möjligheter i allmänhet.
Intervjupersonerna i denna analys benämns med N1-N6.
5.1.1.
Lek
Inledningsvis i mina intervjuer frågar jag barnen vem som är på bilderna. Att barnen på mina direkta frågor om vem som figurerar på bilderna till största del svarade att det var en pojke kan bero på flera saker. Utformandet av figuren kan vara en anledning. Då jag frågar N4 om varför det är en pojke på bilden svarar personen att han inte har någon kjol. I just detta svar blir det väldigt tydligt att så är fallet. Varifrån har han fått uppfattningen att flickor har kjol? Om man tittar på flickorna på skolgården är det i stortsätt ingen som har kjol. Det är kanske inte så konstigt, alla stereotypbilder av flickor har kjol. Kjolen är ett könsskiljande attribut, titta till exempel på toalettskyltar. Det heter ju också streckgubbe och inte streckgumma.
Det kan också vara så att orsaken till att barnen svarar pojke är på grund av att mannen är normen i vårt samhälle vilket gör att då barnen ser en okänd figur blir svaret automatiskt pojke.
N2 och N3 svarar direkt att figuren på bild 4 som hoppar hopprep är en flicka. Längre in i samtalen med resterande fyra barn kan jag konstatera att alla påstår att figuren på bild 4 är en flicka. Ett hopprep ersätter således kjolen i det här fallet och utgör ett könsskiljande attribut.
Det kan vara så att barnen blir osäkra och känner en vilja att svara rätt. Kanske antar de att någon måste vara flicka eftersom att jag frågar. Jag kan ändå se att det är just på bild 4 som alla nu svarar flicka. Jag kan också se att alla barn med säkerhet svarar att figuren på bild 3 är en pojke som spelar fotboll. På frågan om varför det är en pojke blir oftast svaret därför att han spelar fotboll.
Jag frågar N2 om pojkar är bättre på fotboll än vad flickor är. N2 säger att det är de. Hon säger sedan att hon själv spelar fotboll i en fotbollsklubb. Hon konstaterar att hennes klubb spelar bra men vill ändå inte påstå att flickor kan vara lika bra som pojkar. Hon säger att anledningen till att pojkar är bättre än flickor på fotboll
beror på att de spelar mer än flickor vilket flickor nästan aldrig gör. Detta kan tolkas som att N2 har en uppfattning som stämmer väl överens med den allmänna bilden av att det är pojkar som spelar fotboll. Denna allmänna bild är större hos henne än verkligheten som består i att hon själv spelar fotboll i en klubb.
Att svaren ser ungefär likadana ut tyder på en klar könsuppdelning i hur flickor och pojkar leker vilken också upplevs av barnen själva.
5.1.2.
Yrke
Vidare i delen om yrke kan jag se att alla uppmärksammat den könsuppdelning som finns inom olika yrkeskategorier och kan här ge mig konkreta exempel. I min intervju utgår jag direkt från bilderna då jag undrar om yrke. Detta påverkar barnens svar. De flesta av barnen utgår från att figuren med fotboll vill bli fotbollsproffs. Jag försöker styra diskussionen ifrån bilderna och frågar då direkt om några specifika yrken.
Då jag frågar N2 om det finns yrken där det arbetar mest kvinnor blir svaret att hon inte vet. Vidare frågar jag om vad hon själv vill arbeta med och vad hennes syskon arbetar med. Jag kan i hennes svar se att hon själv och hennes syster väljer kvinnodominerande yrken och att hennes bror väljer ett mansdominerat yrke. N6 svarar att på hans pappas restaurang arbetar både kvinnor och män och på citygross arbetar det mest kvinnor i kassan. Även N5 har uppmärksammat att det finns en uppdelning mellan vad kvinnor och män förväntas arbeta med och ger exempel på två olika sorters affärer.
Då jag frågar om varför flickor och pojkar väljer olika yrken blir svaren att de inte vet. Jag drar slutsatsen att barnen inte medvetet har några tankar om genusperspektivet i yrkesvärlden men då jag tittar på deras konkreta svar kan jag tydligt se att de uppmärksammat hur det ser ut. Med tanke på hur N2 svarar gällande sitt eget och sina syskons yrkesval vågar jag också påstå att barn påverkas av den uppdelning som finns inom yrkes världen då de väljer yrke.
5.1.3.
Skola
Angående skola kan jag inte se någon generell bild i barnens uppfattning om vem av flickor och pojkar som är duktigast. Två svarar att flickor är duktigast, två svarar att pojkar är duktigast och två svarar att flickor och pojkar är lika duktiga. Jag ställer min fråga på ett sätt där jag förväntar mig ett svar i form av att flickor eller pojkar som grupp är duktigast. Detta kan givetvis ha påverkat de svar jag fått. Ändå vill jag påstå att barnen delar upp klassen i en flickgrupp och en pojkgrupp. Jag tror att barnen gärna vill dela upp sig i flickgrupp och pojkgrupp och att det är en del i deras identitetsbygge.
Skillnaderna i svaren ligger i uppfattningen om vem som är snällast och mindre busig. Jag tror att bilden av att vara snäll är lika med att vara duktig stämmer väl överens med den generella uppfattningen. Lärarens strävan i klassrummet är ofta
att barnen ska sitta still och lyssna. De barn jag här intervjuat verkar ha uppmärksammat detta.
I frågan om lärarens bemötande av barnen anser alla de sex barn jag intervjuat att det inte skiljer sig mot flickor och pojkar. Min bedömning av svaren är att jag tror att barnen inte medvetet har reflekterat om denna fråga utan utgår från att bemötandet är lika. Jag utesluter inte heller att läraren i detta fall verkligen bemöter flickor och pojkar lika.
Barnen kopplar frågan till om fröken är snäll eller sträng. Jag tror att om jag frågat i en högre klass i exempelvis en sexa eller sjua hade svaret blivit annorlunda. Hur kan man då tolka resultatet utifrån uppfattningen att pojkars busighet generellt premieras? Svaret är att min undersökning inte kan visa på någon sådan tendens, detta betyder dock inte att den inte existerar. Denna skillnad i vuxnas beteende gentemot pojkar/flickor är ofta helt omedveten hos den vuxne och väldigt subtil. Att barn i den här åldern skulle kunna notera och ha en uppfattning om detta finner jag osannolikt.
5.1.4.
Flickor och pojkars möjligheter
I diskussionerna om flickor och pojkars möjligheter upplever jag frågorna som svåra för barnen. Det ligger kanske i sakens natur att små barn inte kan se begränsningar. Världen ligger vidöppen och allt är möjligt. Det visade sig dock inte svårt för barnen att komma på saker som det ena eller andra könet kunde eller fick göra respektive inte kunde/fick.
Då denna fråga kom i slutet av mina intervjuer gav barnen ofta ett svar som hade att göra med tidigare samtalsområden.
Då jag frågar N1 om det finns något pojkar är bättre på än flickor blir svaret att pojkar är bättre på att springa. Att N1 påpekar detta tolkar jag som att personen ser en uppdelning i hur flickor och pojkar gör.
Svaret N6 ger mig på frågarn om det finns saker pojkar kan som inte flickor kan tyder på att N6 inte gör någon skillnad på vad flickor respektive pojkar kan och inte kan utan ser alla som en helhet där vissa flickor och pojkar kan och vissa flickor och pojkar kan inte olika saker.
N4 kopplar svaret till yttre attribut och svarar att pojkar inte kan bära halsband. Personen svarade tidigare då jag frågade om det var flickor eller pojkar på bilderna att alla var pojkar eftersom att figurerna inte har kjol. Det kan vara så att denna person främst ser till det yttre då det gäller skillnaderna på flickor och pojkar.
De konkreta svar jag får tyder på att barnen kopplar frågan direkt till något de själva upplevt. Jag uppfattar det som att barnen kan se en uppdelning mellan flickor och pojkar.
5.2.
Del 2. Analys av jämförelsen mellan flickor och
pojkar
Nedan presenteras analysen av jämförelsen mellan hur flickor och pojkar svarat. I denna analys benämns intervjupersonerna med F1-F3 och P4-P6. F1-F3 är samma personer som N1-N3 och P4-P6 är samma personer som N4-N6. F står för flicka och P står för pojke.
5.2.1.
Lek
Inledningsvis i mina intervjuer frågar jag barnen vem som är på bilderna. Jag kan se att F2 svarat att figuren på bild 2 och figuren på bild 4 är flickor. Även F3 säger att figuren på bild 4 är en flicka. F1, P4, P5 och P6 säger att alla figurer är pojkar. Som jag tidigare påvisat kan det vara så att anledningen till att barnen tror att de flesta figurer är pojkar beror på att pojkar i allmänhet är de som figurerar mest i olika sammanhang.
Jag kan konstatera att det är två flickor, F2 och F3, som påstår att några av figurerna är flickor vilket ingen pojke gör. Detta kan tolkas som att man gärna utgår från sig själv och då svarar att figuren på bilden är av samma kön som man själv. Om det är så i detta fall ställer jag mig tveksam till. Detta eftersom att svaret flicka har tillfallit figuren med hopprep på bild 4. Längre in i intervjuerna påstår alla sex barn att det är en flicka som hoppar hopprep på bild 4. Detta tyder på att barnen medvetet kan se en uppdelning mellan hur flickor och pojkar leker. Alla sex barn har med säkerhet svarat att det är en pojke som spelar fotboll på bild 3. I jämförelsen mellan hur flickor och pojkar svarat kan jag se att svaren är lika. Både flickorna och pojkarna uppfattar det som att flickorna hoppar hopprep och att pojkarna spelar fotboll. Varken flickorna eller pojkarna har någon uppfattning om varför det är så.
5.2.2.
Yrke
Både flickorna och pojkarna kan ge konkreta exempel där det arbetar mest kvinnor respektive män. På min fråga om varför det är så är det ingen som vet. I svaren på mina frågor om vad de själva vill arbeta med kan jag se att flickorna väljer kvinnodominerande yrken och pojkarna väljer mansdominerade yrken. Jag vill påstå att dessa barn inte är medvetna om varför kvinnor och män väljer olika yrken och inte heller funderar över det. Jag tror att detta kan bero på deras ålder. Jag kan inte se några skillnader i hur flickor och pojkar svarat.
5.2.3.
Skola
Då jag frågar om vem som är duktigast av flickor och pojkar i skolan kan jag i svaren se att flickorna svarar att flickorna är duktigast och pojkarna svarar att pojkarna är duktigast. F2 och F3 påstår att flickorna är duktigast på grund av att de är snälla och tysta. P6 påstår att pojkarna är duktigast på grund av att de är snälla och tysta. P5 säger att alla är lika snälla i klassrummet men att han har hört att pojkarna är duktigare på att skriva och att läsa.
Det kan vara så att barnen gärna svarar att den grupp som är duktigast tillhör det egna könet. Detta eftersom de gärna själva vill vara de som är duktigast. Både flickorna och pojkarna delar upp klassen i en flickgrupp och en pojkgrupp. Kanske kan man skönja ett ”vi och dom” tänkande där det är lättare att se brister i grupper man inte själv tillhör och har större fördragsamhet med brister i den egna gruppen. Jag tror att både flickor och pojkar är väl medvetna om sin egen identitet utifrån ett genusperspektiv.
På frågan om fröken är på samma sätt mot flickor och pojkar svarar alla sex barn att det är hon. Jag tror att varken flickorna eller pojkarna har funderat på att det skulle kunna vara annorlunda.
5.2.4.
Flickor och pojkars möjligheter
Jag upplever ingen skillnad i flickorna och pojkarnas svar då det gäller flickor och pojkars möjligheter. Barnen relaterar frågorna till sin egen verklighet, de ger exempel på situationer de själva upplevt och de kan då inte märka några skillnader i det avseendet. Jag kan i svaren inte se att varken flickorna eller pojkarna upplever att de är missgynnade på grund av vilket kön de har.
6.
Sammanfattning och diskussion
Under denna del följer en sammanfattning av resultat utifrån min frågeställning. Vidare följer en diskussion om den analys jag gjort av resultat.
Avslutningsvis för jag en kort diskussion om fortsatt forskning.
6.1.
Sammanfattning av resultat
De barn jag intervjuat upplever en uppdelning i hur flickor och pojkar leker. De påstår att flickor hoppar hopprep och att pojkar spelar fotboll. Barnen vet inte varför det är så.
Flickorna och pojkarna har samma uppfattning i denna fråga.
Alla de sex barn jag intervjuat kan ge konkreta exempel på yrken där det arbetar mest kvinnor respektive män. De vet inte varför vissa yrken domineras av det ena könet.
Det finns ingen skillnad i hur flickor och pojkar svarat i denna fråga.
Två av barnen påstår att flickor är duktigast i skolan. Två pojkar påstår att pojkar är duktigast i skolan. Två av barnen påstår att båda grupperna är lika duktiga. De två som svarat att flickor är duktigast i skolan är flickor. De två som svarat att pojkar är duktigast i skolan är pojkar.
Alla barnen kopplar samman att vara snäll med att vara duktig.
De sex barn jag intervjuat påstår att fröken agera på samma sätt mot flickor och pojkar.
Alla de sex barn jag intervjuat kan ge konkreta exempel på områden där flickor respektive pojkar är bättre på något än det andra könet eller kan göra som inte det andra könet kan.
6.2.
Diskussion kring min analys
Det resultat jag fått var relativt väntat. De sex barn jag intervjuat är medvetna om barns uppdelning i flickgrupp och pojkgrupp. Även då de ofta inte kan förklara varför könsuppdelning existerar inom olika områden kan jag i deras svar se att de har uppmärksammat att det finns en uppdelning mellan flickor och pojkar.
När det gäller hur barn leker stämmer resultatet väl överens med den generella bild jag själv har av hur flickor och pojkar leker. Min uppfattning är att flickor oftare hoppar hopprep än vad pojkar gör och att pojkar spelar mer fotboll än vad flickor gör. Det som överraskar mig är att i just denna klass hoppar pojkarna lika mycket hopprep som flickorna. Jag hade därför inte förväntat mig den tydliga uppdelning de sex barn jag intervjuat gör om hur barn leker.
Jag tror att den rådande normen i vårt samhälle ibland är så stark att den kan överta den verklighet vi faktiskt befinner oss i vilket bevisas i barnens svar om att
det är flickor som hoppar hopprep och inte pojkar då det i just denna klass faktiskt är så att pojkarna också hoppar hopprep.
Detta ser jag också ett exempel på i mitt samtal med N2 om huruvida pojkar är bättre på fotboll än vad flickor är. Hon berättar att hon själv spelar fotboll i en klubb. Hon säger att de är bra. Vidare säger hon att pojkar nog ändå är bättre på fotboll än vad flickor är. Då jag frågar varför det är så blir svaret: ”De har spelat mer än oss, vi brukar nästan aldrig spela.” N2 bortser från att hon själv spelar fotboll i sitt
svar. Detta fenomen tycker jag är mycket intressant och stämmer väl överens med resultatet av den undersökning Marianne Carlsson genomfört vilken jag refererar till i litteraturgenomgången.
Jag kan efter mina samtal om yrke konstatera att barn, kanske utan att medvetet reflektera kring det, uppmärksammar den könsuppdelning som finns inom vissa yrken och också gör sina egna yrkesval efter denna uppdelning. För mig var detta resultat en påminnelse om hur viktigt det är för mig, inte minst som lärare, vidgar barnens vyer och gör dem öppna och nyfikna på andra yrkesområden än de som tillhör det egna könet.
Bilden av att det är pojkarna som dominerar i klassrummet existerar i allra högsta grad. Tallberg Broman ifrågasatte detta faktum och undrade om denna bild överträffar verkligheten. I min undersökning kunde jag inte få ett enfaldigt svar på frågorna om vem som är duktigast och busigast av flickor och pojkar. Jag kan dock konstatera att i just denna klass är det flickorna som står för det mesta buset och pojkarna som verkar ha det största intresset för skolarbetet. Oavsett om barnen är medvetna om detta faktum eller inte kan jag se att för mig som lärare är det viktigt att hela tiden ompröva rådande ”sanningar”.
Man kan naturligtvis inte förvänta sig att barn i den här åldern har någon djupare insikt i vad som styr deras handlande. Detta gäller självfallet även synen på könsroller. En sådan här undersökning kan dock ge svar på frågorna om vilka faktiska skillnader som finns, och även vilka skillnader barnen noterat i sin omgivning. Här tycker jag generellt att medvetenheten var ganska stor. Några tecken på reflektion kring dessa förhållanden kunde jag dock inte se.
6.3.
Fortsatt forskning
Det hade varit intressant att göra en liknande undersökning med barn i andra åldersgrupper för att se vilka skillnader i svar som hade utkristalliserat sig. Man hade då även sett vid vilken ålder barn börjar fundera kring varför könsuppdelningen ser ut som den gör. Kanske är det vid den åldern som skolan på allvar ska ta upp ämnet för barnen för att öka deras medvetenhet och förmåga att se sin egen och andras inflytande på den generella könssteriotypen.
Referenser
Bryman Alan. (2001) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Carlsson Marianne. (1991) Flickor och pojkar. Om verkliga och overkliga
skillnader. Stockholm: Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet
Forsberg Gunnel & Grenholm Cristina (2005) ... och likväl rör det sig.
Genusrelationer i förändring. Karlstad; Universitetstryckeriet
Gens Ingemar. (2002) Från vagga till identitet. Hur flickor blir kvinnor och pojkar
blir män. Jönköping: Seminarium
Kellgren Britta. (1982) Kvinnligt, manligt, androgynt. Falun: B. Wahlströms Bokindustri
Leander Gun. (2004) Könets kemi. Om könsskillnader, hormoner och allt som
förenar oss. Västerljung: Valentin förlag AB Lärarens handbok. Lpo94
Magnusson Eva. (1998) Vardagens könsinnebörder under förhandling – om
arbete, familj och produktion av kvinnlighet. Umeå: Umeå universitet Stop 2001. www.ur.se/stop. Program 6-10
Tallberg, Broman Ingegerd. (2002) Pedagogiskt arbete och kön. Med historiska
och nutida exempel. Lund: Studentlitteratur
Bilagor Bilaga 1 Intervjuguide
Hur ser flickor och pojkar på sig själva och varandra utifrån ett genusperspektiv? Jag väljer att koncentrera mina frågor kring fyra områden: lek, yrke, skolan och flickor och pojkars lika möjligheter i allmänhet.
Intervju med stöd av bilder. 1. Sträckfigur med bok 2. Sträckfigur med dator 3. Sträckfigur med fotboll 4. Sträckfigur med hopprep Visar en bild i taget.
Frågor:
Vad gör den här personen? Vem är det?
(skulle det kunna vara du själv?) Hur tänker du då?
Visar nästa bild. Ställer samma frågor. Efter att alla bilderna är klara:
Du sa att detta var en pojke. Hur tänker du då?
Tror du att pojkar/flickor bättre på det? Tror du att de tycker att det är roligare? Varför är det så tror du?
Tror du att flickor och pojkar leker olika? Hur då? Varför?
Vad brukar du leka med?
Vad tror du flickor/pojkar burkar leka med?
Hur tänker du då?
Vad tror du hon vill arbeta med när hon blir stor? Är hon/han bättre på det yrket tror du?
Hur tänker du då?
Vad vill du arbeta med när du blir stor?
Om vi säger att dessa två går i samma klass i skolan Vem är duktigast i skolan av dem tror du?
Hur tänker du då?
Tror du att pojkar och flickor är på olika sätt i skolan? (lugnare, stökigare, ex) Blir pojkar och flickor behandlade på olika sätt i skolan av fröken Tex.? Vilket är ditt favorit ämne?
Varför tror du det är så?
Bilaga 2 Bilder
