Klassrumsklimat

Lärarutbildningen Individ och samhälle

Examensarbete

Klassrumsklimat

Hur kan man skapa ett bra klassrumsklimat?

Classroom Environment

How can you create a good classroom environment?

Angelica Stedt

Lärarexamen 210 poäng

Samhällsorienterade ämnen och barns lärande Examinator: Nils Andersson

3

ABSTRACT

Mitt syfte med detta arbete är att ta reda på hur skolan tolkar begreppet klassrumsklimat. Jag vill undersöka hur elever och pedagoger arbetar för att påverka klimatet och om de kan se några förändringar. Som metod har jag valt kvalitativa intervjuer med pedagogerna i två femteklasser och kvalitativa gruppintervjuer/samtal med eleverna i samma klasser. I

resultatkapitlet presenteras intervjuerna under rubrikerna klass 5b och 5a och under var rubrik i följande ordning: pedagog, killar, tjejer. Jag har kommit fram till att ett aktivt och

engagerande arbete med klassrumsklimatet ger en trygg elevgrupp. Jag har också sett att genom arbete med emotionell intelligens går det att få självständiga individer som har god förståelse för sina egna och andras känslor.

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

2 BAKGRUND ... 9

2.1 Gruppen ... 9

2.1.1 Kamratgruppen ... 10

2.1.2 Svårigheter i grupp ... 11

2.2 Identitet ... 11

2.2.1 SET – social och emotionell träning ... 13

2.2.2 Emotionell intelligens (EQ) ... 13

2.2.3 Emotionell intelligens – schema ... 14

2.3 Livsviktigt och livskunskap ... 15

3 METOD... 17 3.1 Kvalitativa gruppsamtal/intervjuer ... 17 3.1.1 Gruppintervju ... 18 3.2 Utformning av intervjufrågor ... 18 3.3 Urval ... 19 3.4 Genomförande ... 19 4. RESULTAT ... 21 4.1 Klass 5b ... 21 4.2 Klass 5a ... 27

5 ANALYS OCH DISKUSSION ... 33

7 REFERENSER ... 39 BILAGOR

7

1 INLEDNING

I min uppsats tar jag upp ett ämne som idag kanske är en av de största förutsättningarna för våra elevers emotionella och sociala utveckling, nämligen klassrumsklimat. Med

klassrumsklimat menar jag klassrumsmiljö, den miljö där eleverna ska vistas i under många av dagens timmar. Den miljö där de ska kunna utvecklas till självständiga och framåtgående individer. Individer som kan ta för sig, känna sig självsäkra och visa tillit och respekt åt andra människor. Karin Åberg skriver i sin bok Bland stjärnor och syndabockar att lärare ofta saknar vetskap om arbetsmetoder som kan påverka klassrumsklimatet(Åberg, 2000:9). Vidare beskriver hon att var klass har sin speciella dynamik och sitt speciella klimat. Åberg skriver att dynamiken skapas av känslor och förväntningar på varandra och att klimatet som uppstår är av avgörande betydelse för skolarbetet. När jag läser detta blir jag nyfiken på om man i skolan upplever det på samma sätt och hur man i så fall konkret jobbar med dessa frågor. Det Åberg skriver ovan stöder Gunilla O. Wahlström i sin bok Gruppen som grogrund där hon menar att man lägger grunden för möjlighet till inlärning hos barnet genom att hjälpa det till en sund och stark självkänsla(Wahlström, 1996:7f). Vidare menar hon att all kapacitet kan användas till inlärning då barnet känner sig tryggt och litar på sin egen förmåga.

Min egen erfarenhet från olika praktikperioder består av ett tufft klimat med pedagoger som känns omotiverade och som bara vill att dagen ska ta slut. Vad det beror på vet jag inte. Det jag har upplevt är envägskommunikationer där tyvärr pedagogerna sällan lyssnar till eleverna. I Lpo94 står det att det ligger det i skolans uppdrag att förmedla och förankra de

grundläggande värden vårt samhälle vilar på, det står också att skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper (Lärarförbundet, 2002:9f). Hur skapar man som pedagog då lusten och nyfikenheten att söka och inhämta kunskap?

Som snart färdigutbildad grundskolelärare ser jag fram emot mina arbetsuppgifter med stora förväntningar och situationer som utmanar både mig och mina elever. Min förhoppning är att med eleverna kontra dessa utmaningar tillsammans på ett sätt som känns bekvämt och

tillfredsställande för oss alla. Johansson och Svedner författarna till boken Examensarbetet i lärarutbildningen menar så menar att det handlar det om hur situationer organiseras och vilka metoder som används. Det handlar också om vilka ambitioner man har och idéer man väljer att förverkliga(Johansson & Svedner, 2006:16–19). Ingrid Pramling i sin tur säger i

Grundläggande färdigheter att vi måste ge eleverna möjlighet att påverka och förbättra sin närmiljö och få dem att förstå hur samhället fungerar, vad människan behöver och inte ta allt för givet(Pramling, 1997:91).

8

Jag vill med min undersökning få en bild av hur man samlar ihop ca 25 elevers olika uppfattningar och förväntningar i ett klassrum, få detta att bli en miljö som möjliggör och skapar optimala undervisningssituationer. Åberg skriver att i skolan tränas samarbete och här upplevs både vänskap och utstötning om vartannat. Här bryts åsikter och värderingar mot varandra vilket gör konflikter oundvikliga (Åberg, 2000:8). Stora krav ställs på både pedagoger och elever när det gäller klimatet i skolan, och jag vill ta reda på hur båda parter upplever detta. Jag vill höra elevers och pedagogers tankar kring olika faktorer som kan påverka klassrumsklimatet positivt och/eller negativt. Jag vill kunna presentera hur det arbetas med klassrumsklimat i de två klasser jag valt att intervjua. Med arbetet hoppas jag kunna få en inblick i hur tryggheten upplevs i skolan och önskar även att få med mig erfarenheter och användbara kunskaper i mitt arbete som framtida pedagog.

1.1 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med undersökningen är att få en inblick i hur man skapar ett bra och tillgodoseende klassrumsklimat då det enligt den litteratur jag läst är grunden för utveckling. Jag vill ta reda på hur eleverna och pedagogerna ser på klassrumsklimatet och vilka faktorer som kan påverka det. Jag önskar få ta del av deras erfarenheter kring hur de arbetar för att skapa en positiv och bra arbetsmiljö. Jag vill också se hur/om detta har påverkat dem i deras sätt att tänka och agera.

Mina frågeställningar är:

1. _{Hur arbetar man rent praktiskt med klassrumsklimat i 2 klasser?} 2. _{Vilka faktorer kan påverka klassrumsklimatet positivt/negativt?}

9

2 BAKGRUND

I bakgrunden undersöker jag olika metoder och pedagogiska hjälpmedel som kan vara behjälpliga för att skapa ett positivt klassrumsklimat. Jag kommer även undersöka vad som menas med social och emotionell träning (SET) samt visa på två läromedel som har med SET att göra, nämligen Livsviktigt och Livskunskap.

2.1 Gruppen

Åberg skriver i Bland stjärnor och syndabockar att vi alla är i behov av närhet och trygghet, kärlek och gemenskap. Tiderna förändras och så även människors förutsättningar. 70-talet kallas inte för ”gruppens decennium” för intet, vid denna tid levde vi i kollektiv och demonstrerade för jämlikhet tillsammans. ”Love peace and understanding” var 70-talets slagord. Än idag sitter de djupt präntat och är även välkända för dagens ungdomar. Vidare på 80-talet blev individen åter i centrum. Här lämnade vi gruppen för att satsa på den egna karriären, vi blev mer självständiga. Åberg menar att nu är vi åter tillbaka i grupptänkandet, 1994 är enligt FN proklamerat som det internationella familjeåret (Åberg, 2000:7). Nu blir den lilla gruppen viktig, vi behöver familj och vänner för personlighetsutvecklingen men också för att lära oss hantera situationer vi dagligen utsätts för. När vi föds blir de flesta av oss medlemmar i en familj men vi blir även medlemmar i samhället. Olika grupptillhörigheter följer oss sedan hela livet i till exempel: öppna förskolan, kyrkans barntimme, förskola, skola, konfirmation, kompisgäng och arbete m.m. Olika grupper fyller olika behov och vi anpassar oss efter dessa för att få bli medlemmar. Den gemenskap man får i gruppen är särskilt viktig för ungdomar. Här får man bekräftelse vilket väldigt många av våra ungdomar idag har ett behov av. I gruppen får man också en identitet, man blir någon och kan med tiden utveckla denna någon till att bli den person man trivs med och kan identifiera sig med (Evenshaug & Hallen, 2001:318). Här ser man sambandet mellan gruppen och klassrumsklimatet då klassrumsklimat bland annat handlar om trygghet och att det finns utrymme för individuell utveckling och självkänsla. Är den stora gruppen otrygg så finns det ingen möjlighet till ett bra klassrumsklimat. För att skapa ett bra klassrumsklimat behöver gruppen arbeta

tillsammans med detta. I Bland stjärnor och syndabockar står det att ”gruppens förmåga till samarbete är en av hörnstenarna när det gäller att skapa och bevara stabila

familjeförhållanden, goda relationer till grannar och vänner” (Åberg, 2000:9). I grupp är det nödvändigt att kunna ge och ta och att kunna lyssna på varandra, såhär skapas respekt. Genom ett genuint samarbete där alla i gruppen ses och respekteras så skapas de bästa

10

förutsättningarna för en grupp. Ett sätt att underlätta detta kan vara som Åberg skriver att pedagogerna är väl insatta i bland annat gruppsykologi och gruppledning. Åberg menar att istället för att pedagoger ställs inför en situation där konflikter förstör arbetssituationen och de inte vet hur de ska göra, så bör de ha god kännedom i just gruppsykologi och

konflikthantering, detta för att bevara klassrumsklimatet (Åberg, 2000:10).

2.1.1 Kamratgruppen

Dagens ungdomar har till skillnad från yngre barn och vuxna svårt att identifiera sig med en grupp. I vissa avseenden ska de agera vuxna och visa på stor mognad och vishet medan andra gånger anses vara alldeles för unga för att kunna ta något som helst ansvar (Evenshaug & Hallen 2001:318). Ett naturligt sätt att hantera detta på är att hålla sig ”till de sina” dvs. de jämngamla kamraterna. I dessa grupper kan ungdomarna få den bekräftelse och status de inte får annars. Grupperna fyller många funktioner, bland annat så går den in som överhuvud som statusgivande institution istället för föräldrarna. Här bygger man också upp en säkerhet för hur de förväntas bete sig socialt så att de så småningom på ett naturligt och bekvämt sätt kan anpassa sig till det vuxna samhället. Gruppen med de jämnåriga kamraterna blir ett naturligt stöd i utvecklingen, ett stöd som erbjuder en identitet och ett starkare självförtroende

(Evenshaug & Hallen, 2001:318f). Wahlström skriver om vilka olika förutsättningar barn har. Hon berättar om hur hon efter en kurs fick ett nytt sätt att se på barnet i skolan. I skolan ska man lägga grunden för möjlighet till inlärning och hjälpa barnen att växa i självförtroende. Detta menar författaren kommer att vara till fördel för barnen vid inlärningen. Här syftar hon på att om barnen tror på sig själva och känner sig trygga i skolan så kan full fokus läggas på just den egna skolsituationen (Wahlström, 1996). För att få den trygghet som krävs kan grupptillhörighet underlätta.

När man träder in i en grupp så tilldelas man en roll, medvetet eller omedvetet. Den roll man får bestäms av gruppsituationen och individuella förutsättningar. Exempelvis så står det I Bland stjärnor och syndabockar att individer som kan tala för sig och framföra sina åsikter ofta får en mer ledande roll än andra (Åberg, 2000:17). Vårt beteende kommer att anpassas efter den roll som vi tilldelats och det har visat sig att svaga ”osynliga” elever har fått en mycket mer framträdande roll. Vidare menar Åberg att ” om man förstår hur det går till när gruppen utövar sitt inflytande över medlemmarna, om man kan se på vilket sätt grupprocesser fungerar, så har man större möjligheter att påverka gruppens beteende” (Åberg, 2000:17). Detta innebär att grupptillhörigheten kan stärka den enskilda individen som i sin tur kan

11

hjälpa till att stärka gruppen som i sin tur kan skapa ett bra klassrumsklimat. Detta kan alltså skapa en god cirkel av trygga elever i en stark grupp.

2.1.2 Svårigheter i grupp

Att få medlemskap i en grupp är inte alltid helt enkelt. En del olika egenskaper och

personligheter kan tyvärr hindra många barns tillhörighet. Som Cambell & Ewing säger så kan egenskaperna skapa svårigheter att öppna upp kamratrelationer och att behålla dem (Carolyn Webster - Stratton, 2004:258). Svårigheterna kan visa sig vara bland annat temperamentet. Temperamentet kan bland annat visa sig som hyperaktivitet och

ouppmärksamhet. Webster – Stratton förklarar att dessa lite udda barns beteenden kan bidra till att de drabbas av social isolering. Hon hänvisar till (Asher & Williams, 1987: Crick & Dodge, 1994) som menar att social isolering kan vara ett resultat efter att barnen får svårare och svårare för interaktioner med kamraterna. Kamrater kan uppleva de andra barnen som impulsiva och störande och detta leder till irritation då de tar mycket plats. På grund av deras impulsivitet och sociala svårigheter tröttnar kamraterna och drar sig så småningom undan. Tyvärr kan detta skapa ett dåligt rykte bland kamraterna och övriga barn på en skola, de blir mer och mer utstötta och till slut helt isolerade från övriga i gruppen (Webster – Stratton, 2004:359). Som ett av skolan uppdrag står det ”Skolan har i uppdrag att överföra

grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället”(lärarförbundet, 2002: 11). Såhär säger Webster – Stratton: ” lärarna är till och med viktigare än föräldrarna i detta eftersom föräldrarna sällan är

närvarande för att hjälpa till då deras barn har svårigheter i en stor kamratgrupp” (Webster – Stratton, 2004:359). Pedagogerna har ett stort ansvar att försöka skapa trygga och självsäkra barn som kan delta och ingå i gruppen. Enligt Wahlström finns det ett klart samband mellan förmåga att lära sig och gott självförtroende. För att nå självförtroende behöver man uppleva trygghet i ”sin” grupp. Att jobba i en liten grupp gör det lättare att hjälpa eleverna hitta sin identitet och få uppleva trygghet (Wahlström, 1996:26).

2.2 Identitet

Vem är jag och hur ska jag vara? Daniel Stern: pappa, psykiater, psykoanalytiker och

spädbarnsforskare säger att alla barn är någon redan när de ligger i magen. Består familjen av mer än ett barn så kan även föräldrarna vittna om barnens olikheter. Alla individer har sina egna individuella karaktärer. I Att bli sig själv menar Stern att man som förälder istället för att forma en personlighet hos sina barn, ska upptäcka och bekräfta det speciella. Här är det sedan

12

för pedagogerna att genom ett utvecklande arbete lyfta fram och stärka barnens olika kompetenser (Stern, 2002:21). Vidare skriver författaren att barn/elever som inte blir sedda och bekräftade blir osäkra på sig själva. Barn är beroende av att andra ser deras talanger. Detta stärker deras tro på sig själva, de blir ”tydliga för sig själva och tydliga för andra” (Stern, 2002:22). Wahlström i sin tur säger att identiteten växer fram om barnet exempelvis tidigt vårdats, smekts och gungats av någon som kan kalla sig ”modersfigur”. Denna modersfigurs beteende mot barnet resulterar i en tillit mellan dem. Med hjälp av tilliten så växer ett starkt ”jag - medvetande” fram och man får som barn någon/några att se upp till och/eller vilja vara s.k. ”identifikationsobjekt”. Här ser Wahlström en stor förändring när hon jämför idag med för 100 år sedan. På den tiden fanns det många hemmafruar medan det idag är så oerhört många fler kvinnor som arbetar, dessa menar Wahlström att det inte finns förebilder till. Idag finns inte den tid med våra barn som fanns för 100 år sedan (Wahlström, 1996:15).

Barn och ungdomar som inte funnit sig själva och som inte riktigt vet vilka de är eller hur de ska vara kan få det jobbigt i puberteten. Barn med koncentrationssvårigheter längtar efter att få ”bli någon”. Detta kan leda till som Wahlström skriver att de lånar identiteter. Ungdomarna kan i detta läge göra vad som helst för att få känna sig bekräftade och ser inga hinder med att gå med i ett gäng för där får de ta del av gruppens identitet. Här är den stora fallgropen för många unga. Utan att tänka på konsekvenserna så kan ungdomarna dras med i ett gäng som senare kan visa sig vara kriminellt. I Barn och ungdomspsykologi kallar Erik Homburger Erikson detta för ”negativ identitet” (Evenshaug & Hallen, 2001:308). Med detta menar Erikson att man hellre väljer att bli det svarta fåret än upplevelsen att inte ha någon identitet alls. Detta stöds även I Bland stjärnor och syndabockar där författaren skriver ”en roll som uppfattas som negativ kan vara en acceptabel kompromiss för rollinnehavaren om alternativet är att inte alls bli sedd” (Åberg, 2000:17).

Erikson säger att alla ungdomar kan ha ett starkt band till sina föräldrar men att ungdomarna med de ”lånade” identiteterna upplever stor oro över att bli avvisade. Senare visar det sig också vara de som till slut har sämst kommunikation med just sina föräldrar. Vidare menar Erikson det som Stern (2002) påpekade nämligen att skolan har en stor betydelse i

ungdomarnas utveckling. Skolan hjälper till att hitta bra förutsättningar för framtiden (Evenshaug & Hallen, 2001:312).

13

2.2.1 SET – social och emotionell träning

Dagens klimat bland våra ungdomar är hårt inte minst i skolan. Det är där innanför skolans väggar som kanske de viktigaste timmarna i ens liv spenderas. Som det står i Lpo94 så ska eleverna känna social gemenskap, trygghet, vilja och lust att lära (Lärarens handbok,

2002:12). Många vill hjälpa till att få det optimala klassrumsklimatet och göra skillnad, men ofta står man oförmögen att finna rätt väg. Jenny Albano & Jenny Andersson har i sitt examensarbete Livsviktiga val kommit fram till att arbetsro är en av byggstenarna för att skapa ett klassrumsklimat där alla kan trivas och utvecklas (Albano & Andersson, 2007:35). Ett sätt är att minimera de mest negativa faktorerna och samtidigt maximera och stärka elevernas självkänsla samt tillit till sig själv och andra. I Att främja barns och ungdomars utveckling av sociala och emotionella kompetens skapar detta enligt författaren förutsättningar för tryggare och mer gynnsamma förhållanden (Kimber, 2006). Vidare i sin bok beskriver författaren mer ingående om hur det kan gå till när man arbetar med SET. Bland annat

berättar hon om en klass där de under tre års tid arbetade med detta och vilka resultat det gett. De arbetade i början mycket med att lyssna och samtala med varandra och så småningom också övningar som handlade om självkännedom. En regel sattes upp nämligen ”en i taget pratar, de andra lyssnar utan att avbryta, viska eller göra miner” (Kimber 2006:156). Detta är en viktig regel vid arbete med SET. De arbetade kontinuerligt med SET och olika övningar, dessutom fick eleverna läxor i form av t.ex. hitta en lugna – ner – sig - metod. Föräldrar var informerade om det arbete som pågick i klassen och vilka läxor som gavs så att föräldrar kunde hjälpa sina barn med dessa. I klassen arbetade de vidare med övningar som känslobarometern, olika konfliktlösningsmodeller och språklekar m.m. Barnen lärde sig snabbt rutinerna och enligt författarens utvärdering av arbetet med SET så visade det sig att” konflikterna blev mer hanterbara och de fick ett bättre arbetsklimat” (Kimber, 2006:160). Vid arbete med SET finns det en hel del olika övningar och det är upp till var pedagog att se vilka övningar som passar just sin grupp elever.

2.2.2 Emotionell intelligens (EQ)

För att definiera emotionell intelligens använder jag mig av Mayer och Saloveys beskrivning: ”Emotionell intelligens innefattar förmågan att uppleva, värdera och uttrycka känslor, att ha känslor tillgängliga och/eller kunna generera känslor för att underlätta tänkande samt förmågan att förstå känslor, att använda känslomässig kunskap och att reglera

14

Sambandet mellan det intellektuella och det emotionella i detta fall kan beskrivas såhär: ”det gäller å ena sidan att hantera känslolivet med hjälp av intelligensen och å andra sidan att berika tänkandet med hjälp av känslorna” (Evenshaug & Hallen2001:207). Här menar författarna hur viktigt det är att kunna uppfatta, bedöma och uttrycka känslor när de kan underlätta tänkandet. De säger också att emotionell mognad är att kunna leva sig in i andra människors känslor.

Vid det här laget börjar vi förstå att EQ handlar om känslor och förhållningssättet till dessa. Känslor har alla människor men inte alla kan eller har förmågan att ge uttryck för dem. För att försöka förstå EQ så kan man säga att vid en eventuell konflikt kan man läsa av och tolka sina egna och den andres känslor och handla därefter. I Att främja barns och ungdomars

utveckling av social och emotionell kompetens skriver författaren ”Om barnet feltolkar egna och andras känslor kan detta generera dåliga eller asociala lösningar på problemet oavsett hur intelligent barnet är” (Kimber, 2006:23). I skolan hamnar man i olika situationer var dag vilka upplevs olika från en elev till en annan. Det är svårt att förutsäga hur barn och unga kommer att reagera men en situation som kan framkalla skratt hos någon kan lika gärna betyda sorg och tårar hos någon annan. Faktorer som kan påverka de olika emotionella reaktionerna kan vara skolmiljön, omgivningen, olika erfarenheter och intressen. Även händelser eller personer kan vara av betydelse precis som tankar och föreställningar (Evenshaug & Hallen, 2001).

2.2.3 Emotionell intelligens – schema

Peter Salovey och John D Mayer är två forskare vid Yale universitet och de är grundarna till begreppet emotionell intelligens. För att lättare förstå de förmågor som ingår i begreppet så har dessa två forskare utvecklat ett schema som består av fyra punkter (bilaga1). Schemat fungerar ungefär som de matriser som används i skolan idag. De fyra punkterna är:

• Att uppleva, värdera och uttrycka känslor

Denna första punkt handlar om att känna igen och identifiera känslor samt komma ihåg hur de själva reagerar i olika situationer. Det handlar även om att kunna ge andra personer/föremål känslor, att känna igen sig själva i andra människors sätt att reagera

• Att underlätta tänkande med hjälp av känslor

Här handlar det om att skapa en förståelse för sina egna men även andras känslor, att kunna förbereda sig inför olika situationer och ställningstagande. Det handlar också om att kunna se förändringarna på de signaler som känslorna ger.

15

• Att förstå och analysera känslor, att använda känslomässig kunskap

Skapa förståelse för hur känslor kan utvecklas och hur de kan ses i olika mönster. Känslor kan upplevas sammansatta på så vis att man kan känna två motsatta känslor till en och samma person.

• Att reglera känslor genom reflektion för att främja emotionell och intellektuell tillväxt Så tidigt som möjligt ska vi lära oss att välkomna och uppmärksamma våra känslor. Kunna reflektera över våra olika känslor och utifrån det lära oss av dem, exempelvis hantera ilska.

2.3 Livsviktigt och livskunskap

Det finns två olika läromedel, livsviktigt som är tillämpat grundskolan och livskunskap som är tillämpat gymnasiet. Enligt Kimber är dessa två läromedel oerhört viktiga att arbeta med då hon menar att ” människor med social och emotionell kompetens klarar sig mycket bättre i livet än andra” (Kimber, 2006:83). Vidare menar hon att om man inte är emotionellt utvecklad kan man inte tyda sina egna känslor. Detta kan leda till att man kan bli nerstämd och livet känns inte så meningsfullt som det borde.

Programmet livsviktigt och livskunskap rör sig från 6-18 års ålder och här ingår 5 steg som tränas regelbundet. Till och med skolår sex tränas detta två gånger i veckan och sedan en gång i veckan. De fem steg man arbetar med är:

1. Självkännedom

2. _{Att hantera sina känslor} 3. Empati

4. _Motivation 5. _{Social kompetens}

I de fem stegen ingår det mer än ett moment i var övning och de teman som återkommer i programmet är: problemlösning, att hantera starka känslor, lika - olika, värderingar,

konflikthantering, tolkning av bilder och berättelser, göra mer av sådant man mår bra av, stå emot kompistryck, att kunna säga NEJ, läsa av människor och situationer, samarbete, veta vad man känner, lyssna och föra fram budskap, sätta upp mål och arbeta för att nå dem, ge och få positiv feedback och stresshantering.

16

När man arbetar med detta program finns det några regler som ska följas

• Man har rätt att säga ”pass”, man behöver inte säga något om man inte vill • En i taget talar, man stör inte eller pratar i mun på varandra

17

3 METOD

Här kommer en beskrivning av de metoder jag har valt att använda mig av i mitt arbete. Jag kommer att ge en förklaring till varför jag valt kvalitativa gruppintervjuer som

undersökningsmetod. Jag har valt att dokumentera 2 av de vanligaste yogaövningarna som eleverna tillämpar i skolan. Till dessa bilder har jag fått godkännande av föräldrar.

3.1 Kvalitativa gruppsamtal/intervjuer

Jag har valt att använda kvalitativa intervjuer som metod eftersom jag vill undersöka elevers och pedagogers funderingar kring skola och klassrumsklimat.

Vid kvalitativa intervjuer ges en mer personlig prägel på undersökningen. Här bygger det som Johansson & Svedner säger på fria formulerade frågor. Frågorna kan variera från intervju till intervju(2006:42). ”En kvalitativ intervju innebär att den intervjuade skall lämna ut sitt personliga ställningstagande” (Johansson & Svedner 2006:44). Här vill jag som intervjuare få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt. Till skillnad från enkäter där man förvisso kan föra statistik över den information man får fram så skriver Trost i kvalitativa intervjuer att man genom intervjuerna kan få se och höra intervjupersonernas olika

resonemang. Trost menar att genom intervjuerna kan man få vidare resultat som kan vara av intresse för undersökningen bl.a. genom frågor som hur var det innan? Och hur tror du det blir sen? Enkäter ger inte det utrymmet för eventuella följdfrågor som kan dyka upp som

intervjuer gör. Genom mina intervjuer vill jag som Trost beskriver ”komma åt hur människan tänker, handlar, resonerar, känner etc.” (Trost, 2005:33). För att här få tilliten från de jag tänkt intervjua så talade jag noga om för dem hur informationen skulle användas i mitt arbete. Jag var också noga med att berätta att jag inte kommer att avslöja vem som sagt vad utan att endast presentera resultatet som flicka eller pojke. Anonymiteten är viktig, och med

anonymitet menar jag att inte namnge eller på något sätt presenterar svaren så de intervjuade eleverna kan identifieras (Trost, 2005:41). Alternativet till kvalitativa intervjuer är

kvantitativa, och här utmärks intervjun av frågor med något raka och enkla svar. Informationen från en kvantitativ undersökning innebär ofta svar av frekvenstyp, t.ex. sifferuppgifter (Trost, 2005:8). I mitt arbete vill jag få fram elevernas känslor och erfarenheter. Jag vill lära mig att förstå hur de tänker vilket då motiverar mitt val av en kvalitativ intervju.

18

3.1.1 Gruppintervju

Jag har valt att göra gruppintervjuer. Tanken bakom valet var att få gruppen att känna

tryggheten i varandra och att inte behöva känna sig utpekade på något sätt. Tanken var också att fokus skulle hamna på dem som grupp och att de på detta sätt lättare skulle ”våga” säga sina åsikter och känna stöd av varandra. Trost skriver ”Grupprocesserna innebär, om rätt ledda av intervjuaren, att deltagarna får chansen att bygga vidare på varandras idéer och uppslag” (Trost, 2005:25). Nackdelarna kring gruppintervjuer är bland annat att en ensam intervjuare kan ha svårt att ”hinna med” att registrera allt. Här menar Trost att man lätt kan missa ansiktsuttryck och kroppsspråk(Trost, 2005:26). För att undvika detta kan man välja videokamera som hjälpmedel vid dokumentation. Jag valde att inte använda videokamera på grund av att en del elever kan uppleva det som störande och då bli hämmade. En annan nackdel med gruppintervjuer är att deltagarna kan påverkas av varandra på ett sådant sätt att gruppen väljer att ”stanna” vid en åsikt. Detta kan med andra ord kallas för grupptryck. Majoriteten i grupp tycker en sak då väljer de få som är kvar att tycka likadant för att det blir lättast så och man undviker konflikter.

Totalt har jag intervjuat 4 grupper med elever och 2 pedagoger. Antalet elever såg ut såhär: gr.1. 10 killar, gr.2. 11 tjejer, gr.3. 11 killar och gr.4. 12 tjejer.

3.2 Utformning av intervjufrågor

Vid elevintervjuerna använde jag mig endast av ett fåtal men raka frågor (bilaga 2). Första frågan fick bli en öppen fråga där jag mer ville se hur pedagogen och eleverna tänkte generellt kring ämnet. Jag valde att skriva väldigt enkla frågor. Frågorna tillåter de intervjuade att fundera och svara hur just de tänker. Genom denna typ av frågor kan man enligt Trost få ett rikt material med ett mycket intressant innehåll att arbeta med(Trost, 2005:7). Med mina frågor till eleverna ville jag att det ska öppnas upp för följdfrågor. Jag ville att frågorna skulle öppna upp till bra diskussioner där de intervjuades åsikter kommer fram. Frågorna har jag formulerat så att de intervjuade inte ska behöva känna sig obekväma (Trost, 2005:48). Mina frågor ligger som bilagor i slutet på arbetet.

Till pedagogerna har jag valt fler frågor (bilaga 3). Här vill jag höra dem berätta om sina erfarenheter. Jag vill få fram om de kan se på skillnader/likheter på klassrumsklimaten beroende på undervisningsmetoder. Jag har försökt ställa frågor som kräver lite mer

19

beskrivande svar. Min förhoppning är att man ska kunna diskutera fram och tillbaka och få den intervjuades personliga åsikt (Johansson & Svedner, 2006:46).

3.3 Urval

Urvalet till intervjuerna bestod av 2 stycken klasser av årskurs 5 och deras 2 pedagoger. Dessa två klasser arbetar på lite olika sätt. Den ena klassen arbetar mycket med olika

samarbetsövningar, yoga, massage och avslappning medan den andra klassen arbetar lite mer traditionellt. Antalet elever i klasserna är klass 5B: 13 tjejer och 11 killar och klass 5A: 13 tjejer och 12 killar. Skolan som eleverna går på är en kommunal f-9 skola med ca 780 elever och 145 vuxna majoriteten av eleverna är svenska med svenska föräldrar. Sabina som är klassföreståndare i klass 5B och en av de pedagoger jag har intervjuat är utbildad

grundskolelärare och har varit verksam i ca 10 år. Den andra pedagogen jag har intervjuat är Gertrud, klassföreståndare för klass 5A. Gertrud är även hon utbildad grundskolelärare och har varit verksam ca 19 år. Skolan har stor brist på lokaler. De har väldigt ont om små och stora grupprum vilket gör klassrumsklimatet extra viktigt då mesta tiden spenderas inne i helklass i klassrummet. Det finns en stor och nybyggd idrottssal som är mycket eftertraktad och oftast bokad vilket gör det svårt med tillträde där förutom den schemalagda skolidrotten. Friskvård/hälsa, miljö och kommunikation är det som representerar skolans profil. Skolan anser att detta är viktiga faktorer genom hela livet. Skolan arbetar med en modell de valt att kala ROT: respekt, omtanke och trygghet. Detta är en modell för att förebygga mobbning och utreda och åtgärda fall som berör elev mot elev. Skolan ligger i ett lugnt villaområde med närhet till park och grönområde.

Eleverna är vana vid och känner mycket väl igen det ämnet jag presenterade så det blev en väldigt naturlig intervjusituation utan obekväma och pinsamma stunder. Eleverna har gått tillsammans i samma klass enda sedan förskolan med några undantag som tillkommit lite senare. Detta bidrar till en djup trygghet och är också av stor betydelse när det gäller klassrumsklimatet då de känner varandra väldigt väl.

3.4 Genomförande

Elevintervjuerna

Jag hade i god tid innan intervjutillfället tagit kontakt med ansvarig pedagog för klassen. Ett positivt bemötande gjorde att det hela kändes väldigt roligt och spännande. Samtycke till intervjuerna fick jag genom pedagogen och hon förberedde även eleverna i god tid på att jag

20

skulle komma. Intervjuerna genomfördes i en bekant miljö, ett lugnt och stilla grupprum intill klassrummet. Valet av intervjumiljön upplevde jag som positivt. Grupprummet ingav en trygghet då det är en plats de vanligtvis använder vilket också resulterade i att de lättare kunde känna efter innan de svarade då en hel del handlade om klimatet i klassrummet. Intervjuerna genomfördes i grupper, killar för sig och tjejer för sig.

Jag började med att presentera mig och berätta lite kort om mig själv och vad det var jag gjorde och varför. Här berättade jag också för dem att jag har tystnadsplikt och att ingen kommer på något sätt att nämnas vid namn. Jag valde att inte använda bandspelare med risk för att den skulle få eleverna att känna obehag och därmed inte föra de diskussioner jag önskade (Trost, 2005:54). Intervjuerna gick lugnt till vilket gjorde det lätt att anteckna, jag skrev också ner en del reflektioner både under tiden men även efter intervjuerna. Var intervju tog ungefär 1 timme vilket kändes alldeles lagom. Hade jag ökat tiden tror jag de blivit för rastlösa och om jag hade minskat tiden hade jag inte fått ut tillräckligt med information. Ett undantag var intervjun med den andra och sista gruppen med killarna, här låg oro efter konflikter dagen innan och ”störde”. För att undvika en ny konflikt så fick jag bryta intervjun efter 30 minuter.

Som jag tidigare skrivit så delade jag upp gruppen i killar och tjejer, detta för att få en mer avslappnad stämning. Trost menar att fördelarna med gruppintervjuer framför individuella är att de ger utrymme för interaktion i gruppen. Vidare beskriver Trost även en hel del nackdelar med att genomföra intervjuer i grupp. Bland annat kan det innebära att en del individer tar mer plats än andra, detta gör att allas åsikter inte lyfts fram. I slutet kanske det då inte blir en rättvis och sann syn på hur situationen är eller upplevs. Intervjuaren ska åstadkomma en vi-känsla, denne ska se till att alla får komma till tals utan att någon säger mer än vad som krävs i situationen. Intervjuaren ska skapa ett förtroende både till sig själv men också förtroende mellan gruppmedlemmarna (Trost, 2005:27). Jag är intresserad av hur eleverna upplever de situationer jag pratar om i min intervju och inte vad de tror att det ska upplevas. Vid varje fråga lät jag eleverna få ordentligt med tid på sig, här såg man att några är ivriga att berätta sina upplevelser medans andra behöver fundera ett tag. Vid en del av diskussionerna blev det naturligt med följdfrågor, vid dessa märktes det att funderingarna eleverna hade intog en djupare nivå och lite mer allvar tillfördes.

21

Pedagogintervjuerna genomfördes en och en i 2 dagar. Vi satt även här avskilt i ett litet arbetsrum med bord och stolar. Innan intervjuerna hade pedagogerna fått veta vad mitt arbete var avsett att handla om så de fick lite tid på sig att ”komma in i rätt tänk”. Intervjuerna kändes inte stressade tvärtom visade pedagogerna stort intresse. Detta gjorde att jag fick känslan av att det fick ta så lång tid som behövdes. Även under dessa intervjuer valde jag att avstå från bandspelare, jag antecknade och skrev stödord och utvärderade när jag kom hem.

4. RESULTAT här är nu citattecken på ALLA citat

I detta kapitel kommer jag att visa resultaten av mina intervjuer. Jag kommer att presentera dem klassvis med början av pedagogen följt av killarna och sist tjejerna i respektive klass.

4.1 Klass 5b

Sabina pedagog klass 5b

”Vi måste må bra tillsammans för att vi ska kunna trivas, om vi trivs kan vi få arbetsro”. Såhär säger Sabina som är klassföreståndare i klass 5b, hon är allvarlig när hon pratar men ändå positivt inställd till den situation som råder i klassen idag. Vidare menar hon att man måste ha en bra sammanhållning. Sabina säger att hon håller starkt på att man måste kunna få säga vad man tycker. Det har enligt Sabina tidigare på lågstadiet varit stökigt i klassen, konflikter och grupperingar hörde till vardagen. Sabina berättar om en period då hon jobbade i en annan klass, det visade sig att klassen hade stora problem. Detta gjorde att Sabina lade all undervisning på vänt och bara jobbade med EQ och samarbetsövningar. Efter en veckas tid så var hela stämningen i och runt om klassen som förbytt. Pedagoger och elever var nu positiva och framför allt fanns det nu en vilja att behålla det klimat som nu rådde i klassen. Vad Sabina menar är att hon även i denna klass vid några tillfällen fått lägga in en högre växel och få eleverna stanna upp och tänka till. Sabina vill skapa en grupp elever som är trygga och där alla får vara den de är. Hon talar om för mig att hon arbetar väldigt mycket efter boken

Gruppen som grogrund (Wahlström, 1996), som beskriver ett arbetssätt för att få tryggare och självsäkra individer. Boken visar hur man praktiskt kan få barnen att finna sina identiteter och hur man skapar bra utvecklande situationer för gruppen. Sabina jobbar mycket praktiskt med sina elever både vad gäller de obligatoriska ämnena men även med just klassrumsklimatet. Sabina är utbildad yoga instruktör så för henne var det naturligt att lägga in yoga på schemat. Yogan menar Sabina ger eleverna en bättre kroppskännedom, de samlar sig, stretchar kroppen

22

och blir lugnare. Eleverna har yoga 1 gång varannan vecka men det planeras utöka till 1 gång i veckan till Sabinas stora glädje. Hon berättar att hon brinner för yoga och all form av praktiska övningar som främjar det goda klimatet. De två vanligaste yogaställningar i klassen är krigaren och trädet, som båda kräver stor koncentration.

trädet krigaren

Sabina säger att idag är alla så stressade och livet är ett enda stort jagande för att allt ska hinnas med. En annan sak klassen kontinuerligt gör är massage. Sabina menar att vid beröring som massage så utsöndras kroppens eget lugn – och – ro – hormon, oxytocin. Oxytocinet som utsöndras gör att eleverna känner sig glada och lugna. Beröringen och oxytocinet sägs också öka inlärningsförmågan och den sociala kompetensen. Sedan menar Sabina att den som masserat och fått en att må bra vill man inte gärna slå eller bråka med. Lite senare i intervjun berättar Sabina också att de jobbar med livskunskap, här finns det en hel del ämnen att gå igenom exempelvis; netikett som handlar om ordningsregler på nätet, mig själv – kompisar, känslor och trafik. Sabina börjar prata om EQ – emotionell intelligens, efter att jag berättat för Sabina om SET som jag skriver om i mitt arbete så menar hon att för henne handlar EQ om samma sak som SET. Här berättar hon om något som heter EQ verkstan, detta är något som skolan betalar pengar för att få vara med i. Detta är ett material med konkreta övningar som man erhåller 8 gånger per termin. Tillsammans med övningarna kommer det enkla

beskrivningar, grunden i metoderna är samtalet och den egna reflektionen. Här ges möjlighet att motivera och analysera sina åsikter.

23

Vidare börjar Sabina prata om olikheter. Hon säger att allas olikheter kan ha positiva och negativa effekter. Olikheterna kan för några elever upplevas som irriterande och påfrestande medan olikheterna för andra kan vara tillfredsställande kompletterande och utmanande.

Sabina fortsätter berätta att ”alla elever kan ju inte direkt smälta samman utan här krävs det att jag som pedagog arbetar för att ge dem möjligheter att utvecklas ihop på bästa möjliga sätt”. Andra saker Sabina nämner som kan påverka klimatet är strukturen på dagen. Hon upplever att hennes elever fungerar bättre om hon i förväg planerat dagen/veckan och de noggrant går igenom det tillsammans. Korridorsituationerna är ytterligare tillfällen som kan påverka. Är det för stimmigt högljutt och livligt i korridorerna kan det lätt uppstå konflikter som ofta beror på missförstånd.” Dessa konflikter kan komma att påverka en hel del av eleverna negativt, det är så många som på ett eller annat sätt blir inblandade”. Sabina menar att detta är händelser som får en på dåligt humör, det gör också att jag som pedagog i längden tappar tålamodet tidigare. En del av eleverna kan vara långsinta och deras kämparglöd i skolan försvagas och för de elever som behöver kämpa lite extra mycket är detta inte bra. ”Vi har det bra i vår korridor, här är det sällan bråk, stim och stoj och det är skönt”.

Sabina tror att hennes elever tycker att de har ett bra klimat i skolan, hon tror att de lärt sig med åren hur var och en fungerar. Om man känner till hur ens kompisar är och tänker kan man undvika en hel del konflikter. Sabina menar att för att kunna få ett bra klimat i klassen måste man lära känna varandra och skapa arbetsro, detta har hon och klassen jobbat hårt med under lång tid. Detta utgör grunden till hennes tankar om att eleverna känner det som att de alla tillhör gruppen, att de alla är någon och att alla betyder något. Visst förekommer konflikter men de är duktiga på att tillsammans reda ut och lösa problemen. Sabina tror och hoppas att hon har en grupp trygga och självsäkra individer som tillsammans bildar en stark och utvecklande grupp.

Killarna i klass 5b

När vi börjar prata om klassrumsklimat och vad det är som utmärker ett bra sådant, är det första ordet som dyker upp respekt. Vidare berättar de att det är viktigt att respektera varandra och visa hänsyn. Jag frågar killarna som nu ser ganska allvarliga och koncentrerade ut om de kan berätta mer om vad de menar, vilket flera av dem gör. En av killarna säger att visa respekt kan man visa på många olika sätt. Exempelvis ska man respektera varandras olika åsikter, man ska också vara tyst när kompisar framför en redovisning. En annan kille i gruppen sa ”Tillsammans kan vi hjälpas åt att hålla lugn och ro och räcka upp händerna om vi ska säga

24

något”, han menade att det lätt blev högljutt och otrevligt om alla pratade i mun på varandra. Detta gjorde då att läraren var tvungen att höja rösten och hela stämningen i klassen

försämrades. Jag frågar om hur de arbetar för att skapa ett bra klimat, om de använder

speciella rutiner eller övningar. De berättar att de jobbar rätt mycket med denna typ av frågor bland annat har de satt upp gemensamma regler i klassrummet och dessa regler ses över med jämna mellanrum för eventuella förändringar. Nu upplever jag att det blir oroligt i gruppen, det blir en del diskussioner mellan dem. Jag sitter tyst och så som jag själv tolkar det jag hör berättar de sedan. De har haft en hel del konflikter och grupperingar i klassen vilket gjort att läraren fått göra en kraftansträngning. Killarna berättade att i år 1-3 hade det varit rätt så jobbigt men att det successivt blivit bättre nu i 4-5:e klass. Genast blir jag klart nyfiken på vad detta beror på, beror det på lärarens insats eller är det så att eleverna själva insett att klimatet inte var helt bra, kanske var det en kombination av båda. Jag visste en hel del om deras lärare efter intervjun med henne, men nu var jag intresserad av att höra elevernas erfarenheter så jag bad de berätta om vad hon gör. ”YOGA!! ” utbrister de alla samtidigt. De berättar med måttlig förtjusning att de gör mycket yoga, deras lärare är utbildad yoga instruktör så de har yoga och fri rörelse på schemat. Yogan går till så att de slappnar av samlar sig och gör

tillsammans ett antal övningar, övningarna är olika kroppspositioner. Samtidigt som de gör de olika positionerna så ska de andas på ett särskilt sätt. Killarna verkar åter överens om att inte tycka särskilt mycket om yogan, ”den är jobbig och tråkig och det är svårt att vara tyst”. De berättar att yogan handlar om att få balans och att släppa alla tankar, de säger att yogan ska göra dem mindre trötta så att de orkar jobba bättre. Trots att alla killarna upplevde att yogan inte var rolig så sa några av dem att den var bra för dem, att den egentligen gjorde nytta. Vidare berättar någon om något de startar var morgon med, de ska sitta och fokusera. De förklarade det så att de ska sitta på sina stolar med benen i kors och armarna ska korsas på ett särskilt sätt, samtidigt ska de placera tunga uppe i gommen. Sedan ska de sitta så i 3,5 minuter samtidigt som de lyssnar på lugn avslappningsmusik. Jag frågar varför de gör detta, vad meningen är. Då svarade de att det är för att samla sina tankar, känna att de är här och nu och nu ska de tänka på det som de ska jobba med och koncentrera sig på det. Alla negativa tankar ska släppas så de får en ny frisk start. Till skillnad från yogan så är det med en gladare ton de berättar om fokuseringen, jag frågar vilket av fokuseringen och yogan som känns bäst. Ungefär hälften av killarna svarar fokuseringen, de andra sitter mest tysta och någon nickar instämmande. Jag frågar om de kan berätta varför de tycker så, en av de killarna som föredrog fokuseringen säger ” Man kan ha haft en stressig morgon, kanske har inte alla det så bra på morgonen med föräldrar som kan hjälpa en. Man kanske är orolig för något man ska göra i

25

skolan exempelvis ett prov eller en redovisning. Då kan det vara skönt att få sitta i lugn och ro och bara få slappna av, man släpper liksom alla negativa tankar”. Förutom dessa fysiska aktiviteter berättar de vidare att de jobbat med en del skrivuppgifter om bland annat mobbing. När jag pratar med killarna om vad som kan påverka klimatet positivt och/eller negativt säger en av killarna ”vi har bättrat oss väldigt mycket redan men vad vi skulle kunna fortsätta att bli bättre på är att vara lite tystare. Vi pratar för mycket rakt ut under lektionerna och då blir Sabina irriterad”. En hel del av de andra killarna nickar och håller med, ”jo vi pratar lite mycket”. Vidare säger de att Sabina ibland är onödigt sträng. Killarna upplever sin

skolsituation som bra idag, den är mycket bättre än vad den var för ca 2 år sedan. ”Vi känner varandra jättebra och vi har kul ihop”. Vad några av killarna säger så har de verkligen lärt sig att i tid reda ut eventuella situationer. Killarna tycker att de kommer bra överrens med tjejerna i klassen och har inga problem att umgås och arbeta med dem. ”Vi kan emellanåt vara rätt så pratiga under lektionerna men vi är ju barn och vi är väldigt snälla”. ”Vi har en bra lärare som gör mycket med oss, hon bryr sig om oss och det känns skönt”, så sa en av killarna varpå de flesta höll med.

Tjejerna i klass 5b

När jag ska intervjua tjejerna så tar det lite längre tid innan vi kan komma igång, detta på grund av att tjejerna inte kunde sätta sig i sofforna utan att kiva tramsa och flamsa. Själv sitter jag tyst och väntar på att de ska komma till ro så vi kan starta. De håller på ett tag till men när de är klara så börjar jag på samma sätt som med killarna. Jag frågar vad ett bra

klassrumsklimat är för dem. De fnissar, viskar och blickarna flackar fram och tillbaka. Jag ställer frågan igen och till slut säger någon ”ja att där är fint, med blommor och så” en annan tjej säger ”där får inte heller vara för varmt”. Vidare fortsätter de sitt tyckande. Att ha stor plats så man kan röra sig ordentligt och rast anser majoriteten vara saker som främjar klimatet i klassen liksom att man ska få äta godis. För att försäkra mig att de förstod vad jag menade med klassrumsklimat så förklarade jag det en gång till. Jag berättade att jag menade den miljön som är i klassrummet, arbetsro och gemenskap. Nu följde ett annat resonemang, ”vi ska acceptera varandra, vara trevliga och inte mobba varandra”. Under tiden så var det ändå några av tjejerna som utmärkte sig när de med en tuff ton i rösten sa ”vaddå acceptera

varandra? Det gör vi ju, vad är det ni säger? Vi är ju bara såå bäst ju”. När vi började prata om hur de arbetar för att främja ett bra klassrumsklimat så svarade de som killarna att de gör mycket yoga, avslappning och massage. Tjejerna var på det klara med varför de gjorde detta.

26

Några av tjejerna berättade att anledningen var att samla sina tankar och får lugn och arbetsro. Det skulle också få dem att känna sig bekväma med varandra, lära sig visa hänsyn och

respekt. En tjej sa att den man nyss gett massage vill man ju inte slå och vise versa. Inte heller tjejerna var glada för yogan, de suckade när de pratade om den och menade att den var jobbig och tråkig.

Tjejernas tolkningar i vad som kan påverka klimatet överrensstämmer med killarnas, även tjejerna tycker att de måste bli bättre på att vara tystare under lektionerna. Någon tjej säger ”värst är det när vi har vikarie, då brukar många prata väldigt mycket. Vi brukar också skoja med dem och säga att det är någon i klassen som fyller år, då sjunger vi för den personen fast den egentligen inte alls har födelsedag”. Vidare förklarar de att detta är roligt just då under tiden vikarien är där. Sedan brukar Sabina alltid få reda på allt och då blir hon jättearg. ”Då är det inte så roligt längre för då få vi inga stjärnor”. Klassen har ett system att när de jobbat bra och uppfört sig ordentligt så får de en stjärna. När de fått 5 stjärnor så hittar då Sabina på en överraskning för klassen, detta är en slags morot för att motivera dem. Tjejerna säger också att de skulle kunna försöka att hjälpa varandra mer istället för att Sabina ska behöva springa hela tiden från den ena till den andra. Ibland är det småsaker man behöver hjälp med och då skulle vi kunna försöka att hjälpa varandra istället om det går. Här förklarar tjejerna att genom att hjälpa andra kan man lära sig själv. På detta sätt kan också Sabina få lite mer tid att

antingen hjälpa och förklara mer ordentligt för de som behöver eller mer tid att planera och förbereda. ”Vi skulle också kunna försöka öppna fönstren lite mer så att vi hade fått in mera syre”. En tjej som tidigare suttit ganska tyst säger nu ”Då blir vi inte så trötta. Vi kan

exempelvis öppna dem var gång vi går ut på rast så kan vi stänga igen när vi kommer in för då är det utluftat”.

Tjejerna följer killarnas spår på så vis att de tycker att det blivit mycket bättre i klassen de senaste 2 åren. En tjej säger att hon känner sig trygg att gå till skolan, med trygg menar hon att hon inte är rädd. Hon är inte rädd för att bli retad eller rädd för att vara sig själv och det (enligt henne själv) känns skönt. ”Vi är bra kompisar alla även om vi inte är med alla hela tiden. Vi har ju kompisar vi är mer med men vi håller ändå ihop alla när det gäller”. En grupp med 3-4 tjejer fnissar och säger; ” Vi jobbar mycket tillsammans i klassen och därför tror vi att vi är bra vänner”. Jag frågar om de kan förklara hur de menar och då säger den ena tjejen att Sabina hjälper dem så att de får göra mycket både skolarbete men även annat kul ihop.

27

Exempelvis har de gått på bio, åkt på utflykter, gått på studiebesök och de har också fått gå på en del uppvisningar från både sin egen och andra skolor. ”Sabina belönar oss när vi jobbat bra och visat att vi kan uppföra oss, vi vet att hon belönar med roliga saker så då jobbar man hårt för det. Med tiden har detta gjort att vi blivit bättre och bättre kompisar.”

4.2 Klass 5a

Gertrud pedagog klass 5a

Gertrud är lärare och klassföreståndare i den femteklassen som enligt henne själv inte jobbar fullt så mycket med praktiska samarbetsövningar/värderingsövningar som Sabina gör i sin klass. Gertrud säger att för henne handlar klassrumsklimatet om stämningen i klassen. Det ska kännas bra när man går in i klassen och man ska inte behöva känna oro. Efter en stunds funderande berättar Gertrud att de tidigare kan ha haft det jobbigt i klassen. Värst var det nog i klass 2-3, nu har det ändå blivit bättre. Hon berättar att killarna och tjejerna brukar liksom avlösa varandra. Ena terminen är det killarna som är trubbelmakarna och nästa termin visar det sig vara tjejerna. Vid dessa tillfällen berättar Gertrud att hon har testat en del övningar hon fått lära av Sabina. En av övningarna hon provat på kallas för ”give me five”. Denna övning går ut på att de på förväg tillsammans gått igenom vilka 5 saker som gäller när läraren tillämpar övningen. Sedan vid en lektion så klappar Gertrud i detta fall i händerna och håller upp sin ena hand på det sätt man gör vid ”give me five” gesten. När eleverna ser och hör detta ska de exempelvis direkt 1 lägga ner pennan 2 Sitta still 3 lyssna och så vidare, därefter ska de hålla upp sina händer. Detta menar Gertrud kan ha en positiv effekt, trots att övningen gjort att en del tid sparats och att eleverna faktiskt lyssnat så menar Gertrud att det inte är bra att hålla på med samma saker för länge. Hon tycker inte att man ska hålla på enda tills effekten försvinner utan istället sluta i tid så att man kan ha effekt kvar till en annan gång. Vidare säger Gertrud att de förr hade jogging på morgonen. Joggingen var endast en morgon i veckan men Gertrud säger att den var otroligt effektiv. Hon berättar om vilket lugn det var i klassen hela den dagen då de börjat med jogging. Konflikterna visade sig vara nästan obefintliga och eleverna höll sig fokuserade hela dagen. Resultatet blev bra arbetsro vilket Gertrud menar är väldigt viktigt. Hon säger att arbetsro inte behöver innebära att man är knäpptyst men prat på en låg och behaglig nivå så det passar alla. Emellanåt så har vi röda lappar som fästs där framme på tavlan, när denna sitter där betyder det att det ska vara absolut knäpptyst i klassen.

28

Ibland kan jag också meddela mina elever att från och med på måndag och en vecka fram så har ni endast 2 minuter på er att plocka undan allt och sitta på era platser. Här insåg jag som intervjuare att jag missade fråga om konsekvenserna om de inte var klara på 2 minuter.” Jag försöker lära mina elever att vi måste visa hänsyn och acceptans mot varandra och det gäller för mig att hela tiden vara väldigt lyhörd”. Det är inte alltid ens en lärare kan känna av om det råder oro av något slag i klassen så därför gäller det att alltid visa intresse och engagemang från min sida. Genom detta både visar och får man respekt. Gertrud tycker att lärarens egen form också spelar stor roll. Att man kan komma till jobb och vara glad och känna att idag ska det bli en bra dag är viktigt. Hon menar att går hon själv in med en negativ ton och attityd så smittar det av sig på eleverna och då blir det ingen bra dag. Hon säger också att vädret och årstiden påverkar jättemycket. Något som Gertrud säger sig ha reflekterat över en längre tid är att ibland kan en viss oro röra sig över hela gruppen. Vid denna oro har det otroligt nog visat sig vara fullmåne ute. Att oron skulle bero på fullmånen vet hon inte exakt men det är något hon reagerat på. Kanske blir de oroliga på grund av för lite sömn denna natt.

Idag tror och tycker Gertrud att tjejerna är den grupp som både mår och trivs bäst. Hon säger att tjejerna känns stabila och att klimatet upplevs bra både inne på lektionerna och på rasterna men även på fritiden. Killarna däremot har det lite turbulent för tillfället. Gertrud menar att det brukar variera, förra terminen var det tjejerna som hade det livligt i sin grupp. De jobbade lite extra hårt med detta och situationen har blivit mycket bättre. Och nu är det då killarnas tur, de har haft en del konflikter och det har slutat med att någon av killarna har lämnat skolan och sprungit hem. Detta är givetvis inte acceptabelt men de jobbar med det och förutom den konflikten som just nu ligger i luften så har det blivit bättre. Gertrud känner att hon har kontroll över situationen. Hon känner sina elever och märker om det är något som inte stämmer. Hon menar att konflikterna inte behöver bli onödigt djupa då hon känner att hon tar tag i dem i god tid. Gertrud säger också att hon lyssnar på sina elever och låter de få vara med i planerandet både vad gäller deras skolarbet men också miljön runt omkring så som

exempelvis hur det ska se ut i klassrummet.

Killarna i klass 5a

Nu är det dags för killarna i klass 5a (Gertruds klass) att bli intervjuade. Även här börjar jag med att presentera mig och berätta om syftet med intervjun och att ingen av dem kommer att namnges så att det går att utläsa vem som sagt vad. Killarna verkar okej med detta så jag inleder på samma sätt som med de andra grupperna nämligen att fråga om klassrumsklimat

29

och vad som utmärker ett bra sådant. Det är knäpptyst i rummet, ingen säger något. Någon sitter och tittar ut genom fönstret och några andra sitter och tittar på varandra och ler. Jag säger ordet klassrumsklimat igen och sedan bestämmer jag mig för att vänta. Det går en rätt så lång stund innan en kille säger ”ja, det är väl hur stökigt det är liksom hur det är mellan oss”. En annan kille säger då att vi ska ju inte bråka utan istället vara kompisar. En kommentar som följer av en kille som sitter vänd ifrån oss är; ”men vi bråkar ju inte, vi har slutat med sådant”. När han sagt detta ser jag att killen som sitter och tittar ut genom fönstret vänder sig om. Utan att säga ett ord formar han munnen till ett som jag upplever det hånfullt och tillgjort leende. Jag märker samtidigt att fler av killarna tittar dels på honom dels på den killen som uttryckte en åsikt. Här startar nu en diskussion som först handlar om fotboll, vidare visar sig

diskussionen för en del handla om utanförskap. Killen som suttit och tittat ut genom fönstret säger att 5 av killarna i klassen spelar fotboll tillsammans på sin fritid och de brukar även spela på rasterna i skolan. Samma kille säger också att vid dessa tillfällen får inte fler vara med och spela.” Inte jag i alla fall” säger han och inte, så nämner han 3-4 namn till. En rätt häftig diskussion uppstår och det verkar vara en ouppklarad konflikt som nu trappas upp igen. ”Om vi inte bråkar blir det roligare, då kan vi alla vara kompisar”. Så här sa en av killarna i denna klass. ”Vi måste ju se till att vara kompisar”, ”ja, men det är vi väl?” Den påbörjade diskussion fortsätter. Viss oenighet rådde då en del menade att visst var de alla kompisar medan andra menade att så var inte fallet. De tyckte att om man inte får vara med eller ens blir erbjuden att vara med när de andra ska spela fotboll är man väl inte kompisar.

Diskussionerna blir mer högljudda och börjar mer och mer gå åt konflikt hållet. Det jag får fram är dock att killarna anser att vara vänner är en mycket viktig del i deras vardag (även om en del diskussioner pågår just nu). Enligt några av killarna så gör vänskapen att de känner sig lugna och då kan de fungera och arbeta i skolan. Jag inser att jag varken kan eller vill fortsätta min intervju. Just nu verkar det vara en orolig situation och mitt val av ämne förbättrar

knappast så jag väljer att avsluta. Jag börjar prata om allmänna saker exempelvis lite om julen som nu stundar innan jag släpper iväg dem. Detta gör jag för att försöka få dem på lite andra tankar så att det inte uppstår något på rasten efter intervjun. När alla har gått så uppsöker jag deras lärare och berättar för henne om hur jag upplevde situationen. Hon berättar då för mig att dagen innan var det en ordentlig konflikt mellan 2 av killarna och det reddes ut då men i och för sig vet hon inte om något mer kan ha hänt efter skolan. Jag kände i alla fall att jag ville inte bara säga hej då till killarna och låtsas som inget, jag tycker att det var viktigt att någon tog tag i det.

30

Tjejerna i klass 5a

Nu har det precis varit tjugo minuters rast och det är tid för intervjun med tjejerna i klass 5a. De kryper upp och sätter sig i sofforna i det lilla grupprummet och det fnissas en del. I vanlig ordning presenterar jag mig och mitt arbete och kör därefter igång direkt. Jag ber dem förklara vad de tror jag menar med klassrumsklimat, en tjej svarar direkt ”hur det är i klassen”. Jaha säger jag och ber henne förklara vad hon menar? Hon säger med en säker röst ”ja men du vet, vad som är bra och vad som är dåligt. Om det är så att vi bråkar mycket eller inte”. 2-3 av de andra tjejerna följer nu med i diskussionen och menar att de har det verkligen bra i klassen nu, de berättar om tiden på lågstadiet då de bråkade jättemycket. Många både killar och tjejer ljög för varandra och pratade bakom varandras ryggar. ”Vi har blivit bättre nu, vi har blivit större och lärt oss”, säger den första tjejen. Hon fortsätter och säger att förr så bråkade vi hela tiden och inga problem löstes, idag är det annorlunda. Tjejen förklarar att om något skulle uppstå idag så tar de tag i det meddetsamma och försöker reda ut det direkt så ingen behöver springa hem eller gå i skolan hela dagen och vara ledsen. Här blir det naturligt för mig att fråga om det hänt att någon sprungit hem från skolan och då svarar flera av tjejerna att det har hänt flera gånger bland killarna men att det blivit bättre. Vidare berättar de att deras fröken är väldigt snäll och en del av dem tycker att hon är lite för snäll, ”hon kunde gott varit lite strängare ibland”. Vi kommer in på frågan om de jobbar något med att försöka förebygga konflikter och skapa arbetsro i klassen. Den första tjejen berättar att de ibland har något de kallar för

tjejsnack och killsnack, jag frågar hur ofta och vad det går ut på. Hon förklarar att de har det ungefär 1 gång i månaden och då pratar man om saker som kan vara jobbiga och känsliga att prata om när killarna är där. Detta är en procedur som de uppskattar men dock hade tjejerna gärna haft dessa samtal lite oftare, ”i alla fall ibland”. ”Vi har bra arbetsro i klassen, det är ju några som kan prata rätt så mycket men då räcker det att fröken säger till dem så blir de tysta igen”, säger första tjejen. ”Vi har lärt oss att vara snällare mot varandra. Vi får inte gå bakom ryggen och frysa ut någon” fortsätter hon. Tjejerna som sitter i den ena soffan sitter rätt så tysta under större delen av intervjun som ibland blir en tvåvägskommunikation mellan mig och den första tjejen. Det som de alla instämmer i med nickningar och JA svar är att de idag har ett bra klassrumsklimat och att de alla trivs med varandra. De är enligt den första tjejen en helt annan klass, en helt annan grupp tjejer mot vad de var när de gick i 2-3:an. En av tjejerna säger ”Vi måste visa varandra hänsyn. Om vi inte visar hänsyn så är det detsamma som att vi inte respekterar varandra och då är vi inte riktiga vänner. Då är det inte heller roligt att jobba i skolan”. Majoriteten av tjejerna nickar och instämmer. Vidare menar tjejerna att det är små

31

saker man kan göra för att visa att man bryr sig. Exempelvis kan man se till så att alla har någon att vara med. Man kan också ge kommentarer om någon har klippt sig eller har nya kläder på sig. En annan sak man kan tänka på att göra är att gå och ta mjölk till den man sitter bredvid när man ska äta lunch. ”Detta är ju små saker man kan göra för varandra.” ”På detta sätt tycker jag att man får det bättre i klassen, man blir liksom vänner”.

Samma tjej som under tidigare diskussioner tagit första steget gör så även nu när hon säger att hon tycker att tjejerna är bättre vänner nu än de varit tidigare. Hon tycker att de håller ihop och hjälper varandra. Någon annan tjej håller med men resten sitter tysta. En annan tjej säger, ”Jo men det är bra mellan oss idag, i alla fall har det blivit bättre detta år och nu är det killarna som är jobbiga”. Jag frågar vad hon menar med jobbiga. Hon säger att det hamnar ofta och lätt i konflikter. Detta tar tid att reda upp så ibland hinner vi inte med saker vi skulle gjort. Nu är det fler tjejer som pratar och håller med föregående. De säger också att de har en snäll lärare men ibland skulle hon behöva vara lite strängare. De menade att hon skulle kunna säga till lite mer på skarpen när det var något.

33

5 ANALYS OCH DISKUSSION

Vad jag har kommit fram till i min undersökning är att klassrumsklimat kan upplevas väldigt olika. Olika gruppkonstellationer kan göra att man tänker annorlunda kring begreppet klimat. En slutsats jag kan dra av mitt resultat överensstämmer med Åberg som skriver att olika grupper har olika behov och var grupp har sitt speciella klimat. Klimatet i gruppen kan också ändras vartefter gruppen ändras. Klassrumsklimatet kan lika gärna vara att där är fint och gott om plats i klassrummet som att man kan känna trygghet och respektera varandra. Här finns inga förutbestämda principer för vad som utmärker ett bra klimat. Det är upp till var skola, pedagog och elev att tillsammans skapa bästa möjliga förutsättningar för en utvecklande och tillfredsställande lärandemiljö. I Lärarens handbok kan man läsa skolans värdegrund, där står det att ”skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på”(lärarförbundet, 2002:9). Det står också som ett av skolans strävansmål att ”skolan skall sträva efter att varje elev känner trygghet och lär sig ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra” (lärarförbundet, 2002:14). Jag tycker att skolan och de pedagoger jag intervjuat i min undersökning för fram och arbetar med dessa mål på ett bra sätt. Idag handlar mycket om pengar och nedskärningar och detta särskilt i skolans värld. Därför blir jag glad när jag i min undersökning får veta att skolan satsar pengar på EQ - verkstaden. Detta är ett program som kostar pengar var månad, ändå verkar skolan här värdesätta vad programmet och EQ kan åstadkomma. Framför allt i Sabinas klass har man anammat EQ som en viktig bit i skolans vardag. EQ som står för emotionell intelligens handlar om förmågan att tolka sina egna och andras känslor. Känslorna i sin tur kan påverkas bland annat av skolmiljön och omgivningen (Evenshaug & Hallen, 2001:176). Här drar jag nu nästa slutsats i undersökningen när jag påstår att Sabinas arbete med sina elever främjar deras klassrumsklimat. Detta påstående bygger på vad som står i den litteratur jag presenterat och det möte med Sabinas elever under intervjuerna. Det har visat sig på en del skolor där man har EQ på schemat att dessa elever har bättre självförtroende. De uppvisar också större

hänsynsfullhet och omtänksamhet. Något annat man kommit fram till på dessa skolor där jag ser en likhet med Sabinas klass är att eleverna tar stort ansvar och löser eventuella konflikter snabbt (Evenshaug & Hallen, 2001:208).

Redan vid mötet med de första grupperna upplevde jag stor skillnad mellan eleverna. De båda klasserna har sina klassrum i samma korridor vilket gjorde att jag träffade och pratade med elever från båda klasserna innan det var tid för intervjuerna. Jag märkte att eleverna från

34

Gertruds klass med undantag av en tjej verkade blyga och nästan tillbakadragna medan flera elever från Sabinas klass frivilligt kom fram till mig och pratade.

När jag sedan genomförde intervjuerna med Gertruds grupp kände jag åter igen en viss skillnad mot Sabinas elever som jag intervjuat någon dag innan. Dessa elever var inte alls lika spontana i sina uttalanden, inte heller upplevde jag samma mogna tankegång som med

tidigare grupp. I alla 4 elevgrupperna som jag intervjuade fanns det 1 eller 2 som tog på sig ledarrollen likt en ordförande vid ett möte. Trots att denna ”ledaren” fanns i alla grupperna saknade jag den trygghet och sympati bland Gertruds elever som visade sig hos gruppen innan. Detta vill jag koppla till Wahlström som säger att det är upp till oss pedagoger att i skolan skapa en trygg miljö. Wahlström menar att vi måste se barnens behov och vara väl förtrogna med vilket syfte vi har med verksamheten (Wahlström, 1996:20).

I min undersökning drar jag följande slutsats: Barn/elever mår bra av att aktivt arbeta med livskunskap. Eleverna tillsammans med pedagogerna skapar en trygg miljö där de genom arbete och utveckling förhoppningsvis finner sina egna identiteter och kan känna sig trygga i dem. Samarbetsövningar och olika värderingsövningar ger eleverna möjlighet att utrycka sina åsikter vilket senare kan ge dem självkänsla och självförtroende.

I Att främja barns och ungdomars utveckling av social och emotionell kompetens skriver författaren att eleverna lär sig på ett långsiktigt sätt bygga upp och utveckla ett

klassrumsklimat som verkar för en trygg miljö och ett lustfyllt lärande (Kimber 2006:85f) . Elever som dagligen konfronteras med situationer där deras förmåga att ta ställning prövas, bör för att undvika konflikter och osämja ha en god självkännedom. Genom arbetet med EQ lär de sig också att inte bara förstå och hantera sina egna utan också andras känslor (Kimber 2006:9). När jag träffat eleverna och pedagogerna i mina intervjuer har jag känt en vilja och önskan om att skapa ett klassrumsklimat där gruppen är kärnan. Så som jag ser det visar min undersökning på olika resultat som jag anser till stor del beror på pedagogernas olika

arbetssätt.

I grupp 1 kan jag se en elevgrupp vars lärare verkligen sätter sina elever och deras

välbefinnande i första hand. Genom sitt arbete erbjuder hon eleverna möjligheter att utvecklas i deras utbildning men även socialt och emotionellt. Bland annat berättar Sabina om vikten att se till allas olikheter. Hon förklarar att olikheterna kan ses som en komplettering till

elevgruppen. Detta göra att elever med vissa intressen och färdigheter anammar dessa och andra elever anammar sina färdigheter, alla får göra det de är bäst på och/eller gillar.