Berättelser från köket

Berättelser från köket

Mat, kultur och rum

Stories from the kitchen

Food, culture and room

Astrid Stenbeck

Byggd miljö Kandidatuppsats 30 hp

BERÄTTELSER

FRÅN KÖKET

Mat, kultur och rum

Författare: Astrid Stenbeck

Titel: Berättelser från köket - mat, kultur och rum

Titel (eng): Stories from the kitchen - food, culture and room Malmö Högskola

Program: Arkitektur, visualisering och kommunikation Kurskord: BY212B

Fakulitet för Kultur och samhälle Institutionen for Urbana Studier Handledare: Karin Westerberg Examinator: Per-Markku Ristilammi Utgivningsort: Malmö

Utgivningsår: VT 2016

Framsida: Stockholm Läns Stadsmuseums arkiv (red. Astrid Stenbeck)

11

12

13

15

17

25

26

TACK TILL

SAMMANFATTNING

ABSTRACT

INLEDNING

KROPPEN I RUMMET

HON ÄR GALEN

BOSTADEN SOM HEM

OCH ARBETSPLATS

DET LILLA LIVET I DET STORA

DET MODERNA ÄKTENSKAPET

HEMMETS HJÄRTA

HEMMAFRUNS DÖD

JAKTSÄSONG

100 ÅR SENARE

REFERENSER

34

40

42

48

57

64

68

13

TACK TILL

Jag vill inledningsvis rikta ett stort tack till personer som varit till stor hjälp under skrivandet av denna uppsats.

Först och främst min handledare Karin Westerberg för konstruktiv kritik och vägledning. Jag vill även rikta ett stort tack till min familj och min sambo som varit ett stort stöd under skrivandet.

14

I denna studie har jag undersökt hur kulturella föreställningar och normer om genus och klass påverkar hur vi ser på kropp, aktivitet och rum. Jag undersöker hur våra föreställningar om genus och klass har kodat våra kroppar och de aktiviteter som vi utför.

För att undersöka detta riktar jag blicken mot matlagning och kök från 1900-talets början till 2016. Genom att studera hur kroppar kodas genom kulturella uttryck såsom skönlitteratur, kokböcker och tidskrifter förstås hur vi ser på olika kroppar. Hur vi ser på olika kroppar påverkar hur vi ser på de aktiviteter som dessa kroppar gör och på vilka aktiviteter som en viss kropp bör göra. Detta påverkar i sin tur hur vi skapar, ser på och använder rum. Rummets kodning påverkas således av vilka kroppar som utför vilka aktiviteter i rummet.

Syftet med studien är att se på rum, inte som en neutral bakgrund till vardagslivet, utan som reflekterande av kulturella föreställningar och normer.

# kultur, kropp, kodning, rum, kök, mat, genus, performativitet

SAMMANFATTNING

15

ABSTRACT

In this study, I examined how cultural beliefs and norms about gender and class have affected how we view the body, activity and room. I examine how our notions of gender and class code our bodies and the activities that we perform.

To investigate this I direct my gaze towards cooking and kitchen from the early 1900s to 2016. By studying how bodies are coded through cultural expressions such as literature, cookbooks and magazines we can move toward an understanding of how we look at different bodies. How we look at different bodies affect how we look at the activities that these bodies do and what activities a certain body should do. This in turn affects how we create, look at and use rooms. Room are coded by which bodies that carry out the activities in the room.

The purpose of the study is to look at the room, not as a neutral backdrop to everyday life, but as a reflection of cultural beliefs and norms.

# culture, body, coding, room, kitchen, food, gender, performativitet

17

INLEDNING

Den här studien handlar om hur kulturella normer och föreställningar om genus och klass påverkar hur vi ser på kropp, aktivitet och rum. Under hundra år, från 1900 – 2016, studeras matlagning, vilken kropp som utför aktiviteten och hur detta ges ett rumsligt uttryck i köket. Jag undersöker hur våra föreställningar har kodat våra kroppar och de aktivteter som vi utför. Rummets kodning påverkas av vilka kroppar som utför vilka aktiviteter i rummet. Med begrepp som kropp, roll, performativitet och rum skildras synen på matlagning och kök under hundra år.

För att förstå de kulturella föreställningarna riktar jag blicken mot kulturella yttringar så som skönlitteratur, tidskrifter, reklam och kokböcker. Texten är uppdelad i kapitel som skildrar olika tidsperioder, vilken mat som lagades, vilka prylar som användes, vilken kropp som utförde arbetet och vidare hur dessa var kodade. På så vis möts både ett arkitektur- och kulturteoretiskt perspektiv. En planritning av bostäder på Odengatan 10 i Stockholm presenteras i det första och sista kapitlen för att tydliggöra studiens utgångspunkt samt slut. Fyravåningshuset uppfördes 1892 och ligger i början av Odengatan, en lång pampig gata som skiljer de två områdena Vasastan och Östermalm. Varje kapitel följer en kronologisk ordning där tidens föreställningar om genus och klass undersöks för att vidare förstå kodningen av kropp och matlagning för att slutligen se hur detta tas rumsliga uttryck. Arbetet avslutas i vår tid med ett resonerande kapitel.

Syftet med studien är att visa hur kulturella föreställningar om kön och klass samproducerar kodade kroppar, aktiviteter och rum. Jag menar att en förståelse för denna kodning hjälper oss att förstå rum, inte som en neutral bakgrund till våra vardagsliv utan, som arkitekt Leslie Kanes Weisman betonar (citerat av Bonnevier i Behind straight curtains

– towards a queer feminist theory of architecture), som reflekterande av den givna kulturens

föreställningar om genus och klass (BONNEVIER, 2007, 16). Studien avser att besvara frågorna:

På vilket sätt är rum kodade?

18

I vissa rum är min kropp självklar. Den rör sig lätt. I andra rum är den tung, den är fel och iakttagen. Den är tyngd av förväntningar. Andras ögon begränsar. I dessa rum är min kropp avvikande. Och alltså även jag.

19

KROPPEN I RUMMET

Vad innebär kultur? Etnologerna Jonas Frykman och Orvar Löfgren förklarar i Den

kultiverade människan (1979) hur kultur inte endast innefattar litteratur, konst och film utan

även de föreställningar och normer som formar samhället och således även människors liv. De menar vidare att kulturen är en spegling av den rådande samhällsstrukturen (FRYKMAN, LÖFGREN, 1979, 15). Anna Furumark, kulturvetare, betonar i Att störa homogenitet (2013) att kultur

producerar normer, värderingar och föreställningar vilket kan dra gränser mellan människor. Dessa föreställningar kan handla om bland annat genus och klass (FURUMARK, 2013, 8). Furumark

förklarar vidare att världen är föränderlig, likaså föreställningar och normer. Det handlar således om en ständig omkonstruktion av föreställningarna av genus och klass (FURUMARK, 2013, 31). Denna konstruktion av genus talar professor i retorik Judith Butler om i sin bok

Genustrubbel där hon beskiver hur genus görs snarare än av sig självt är. Butler benämner

detta görande som performativitet och förklarar hur det performativa görandet konstrueras socialt och historiskt genom lagar, språk, ritualer och klädsel. Denna performativitet kan fungera som ett sätt att godkännas eller som en möjlighet att bryta mot förväntade mönster. Det upprepande som performativiteten innebär konstruerar och förstärker normer. Genom att upprepa principer om och om igen ses principer som naturliga. Butler jämför detta upprepande med en roll som vi skådespelar dag efter dag (BUTLER, 2007, 28).

Det är genom våra kulturella föreställningar som ting kan ses som kodade. En kod fungerar som en oskriven överenskommelse som är knuten till sociala, språkliga och kulturella sammanhang. Socialantropologen Fanny Ambjörnsson använder i sin bok

Rosa-den farliga färgen (2011) färgen rosa som exempel på en färg som i vår kultur de senaste

åren kodats som feminin i motsatts till färgen blå. Den rosa färgen appliceras på kläder för flickor men även på prylar. På samma sätt kan kroppar, yrken, aktiviteter eller kläder vara kodade som feminina eller maskulina. Weisman beskriver hur yrken som hemmafru,

husmor, hushållerska blivit knutna till den feminina kroppen. Hon är kopplad till servicen

i hemmet; hon är värdinna i vardagsrummet, kock i köket och chaufför i garaget (WEISMAN, 2003, 2).

20

Karin Andersson, landskapsarkitekt på Movium beskriver i artikeln Den exponerade kroppen, publicerad i tidningen STAD (2014), hur den mänskliga kroppen inte är neutral. Den är

laddad med föreställningar, fördomar och förväntningar om hur vi förstås utifrån bland annat etnicitet, sexualitet, genus och ålder. Andersson menar vidare att olika kroppar därför har olika möjlighet till att röra sig mer eller mindre fritt i staden, men även i bostaden

(ANDERSSON, 2014).

För att förstå hur våra föreställningar och normer om genus och klass konstrueras använder jag mig av skönlitteratur, kokböcker, tidskrifter och reklam. Susanne Johansson menar i sin artikel Kvinnorum och maskulina platser, publicerad i antologin Kulturens plats

– Maktens rum (redigerad av Martin Gren, P.O. Hallin och Irene Molina), att i tider av

förändring är en säker källa för att förstå samhällsförändringar och synen på män och kvinnor att söka sig till reklam, annonser och tidningar (JOHANSSON, 2000, 167). Eftersom att de

bilder och texter som förmedlas existerar i en kulturell kontext representerar de ofta även normer och föreställningar inom den kontexten.

Jag har hittills nämnt begrepp som kropp och kodning. Jag vill nu närma mig begreppet rum för att förstå hur kodningen av kropp och aktivitet kan koda rum. Kulturgeografen Tora Friberg förklarar hur rum vid första anblick kan te sig neutrala men att dessa, likt kroppen, är laddade med föreställningar. Rum är alltid skapade av mänsklig hand och bär därför med sig tidens normer och tankar. Friberg menar vidare att detta är problematiskt eftersom att det vid analyser av byggd miljö sällan tas till beaktning (FRIBERG, LISTERBORN, ANDERSSON, SCHOLTEN, 2005, 10).

Jane Rendell, professor i arkitektur, förklarar att rum kan vara kodade utifrån ett flertal faktorer; utifrån arkitektens kön, genom arkitekturkritisk teori och historia eller genom användningen. Genom att fokusera på användningen av rum förstås rum som kodade utifrån vilken kropp som befinner sig i rummet eller vilken kropp som aktiviteten är associerat med. Det finns genuskodade rum såsom herr- och damtoalett. På herrtoalettens dörr finns en symbol med en person med byxor på till skillnad från damtoalettens dörr som är markerad med en person i kjol. Toaletten är alltså genuskodad utifrån vilken kropp som är tänkt att vara i rummet medan köket är genuskodat utifrån aktiviteten matlagning som länge varit associerat med femininitet (RENDELL, 2003, 101). Mitt fokus ligger på det sistnämnda;

kodning utifrån vilken kropp som aktiviteten som utförs i rummet är associerat med. Kodningen av den aktivitet som pågår i rummet är här central för att förstå varför olika kroppar rör sig olika i olika rum.

21

Yvonne Hirdman, historiker och myntare av begreppet genus, har formulerat en slags hierarki för könens isärhållning som hon benämner som genussystem vilket utmärks genom att kvinnor och män utför skilda aktiviteter på skilda platser. Detta tas i ett rumsligt uttryck då…

kvinnors position i samhället i förhållande till män, utmärks av deras mindre plats, inskränkta rörelsefrihet, kontrollerade handlingar. Kvinnoförtrycket utmärks just av kontroll av kvinnors rörelseförmåga: i det fysiska och det psykiska rummet. Det är utifrån sådan allmän empiri det finns anledning att hävda, att en maktförståelse mellan kön bör baseras på en uppfattning av makt som ett rumsligt begrepp: man kan formulera det så att A begränsar B:s utrymme, A lägger beslag på/hindrar B:s rörelsefrihet, A tar plats på B:s bekostnad.

(LISTERBORN, 1999, 12)

Skilda kroppar bär således skilda förutsättningar för att röra sig i rummet. Detta syns även i den privata bostaden. Genom studien exemplifieras hur olika kroppar har tillträde till olika rum, på olika tider på dygnet och utför i rummet skilda aktiviteter. De feminiserat kodade yrkena som Weisman beskriver, som hemmafru, menar Weisman har lett till en feminin kodning av det privata rummet och en maskulin kodning av det publika rummet (WEISMAN, 2003, 2). Mannen har alltså varit ledig i bostaden medan det för många kvinnor istället varit

kopplat till arbete.

Arkitekten Katarina Bonnevier använder, precis som Butler, performativitet för att förstå hur rum görs. Bonnevier låter performativitet ligga till grund för sin avhandling då hela boken är skriven utifrån sceniska anvisningar och dialog vilket skapar en pjäs till vilken läsaren är åskådare. Bonnevier menar vidare att eftersom att arkitektur är kulturellt producerat är performativiteten inbyggd i all arkitektur (BONNEVIER, 2011, 35). Arkitektur kan

dock även användas för att bryta mot rådande normer. Bonnevier menar att arkitektur inte kan särskiljas utan snarare uppstår i en samverkan med aktör och handling (BONNEVIER, 2007, 52). I sin avhandling Behind straight curtains – towards a queer feminist theory of architecture (2007) beskrivs Selma Lagerlöfs bostad Mårbacka som en herrgård som förändras när en

22

kvinna bor där. En kvinna som dessutom endast lever med andra kvinnor och som formar rummen efter eget tycke till en extravagant bostad. Bonnevier menar att byggnader inte är så tröga som de låtsas att vara utan kan vara med och förskjuta normer, som i fallet med Mårbacka (BONNEVIER, 2007, 51). Bonnevier liknar Lagerlöfs levande i bostaden som en “patriarkal

maskerad”(BONNEVIER, 2008) vilket skapar en slags iscensättning. Detta nya iscensättande och

lekande med normer skapade en plats där Lagerlöf kunde leva en livsstil som avvek från samhällets normer. Bonnevier förklarar i sitt radioprogram Fasad hur begreppet herrgård har en patriarkal laddning och att Lagerlöfs Mårbacka snarare blir en lustfylld parodi av begreppet (P1 FASAD, 2013).

Bonnevier talar om iscensättning. Med begreppen scen och roll tillkommer även fler aktörer; publik. Vems blick är det som betraktar? Är denna blick direkt kopplad till scenen eller kan känslan av att vara iakttagen förekomma utan en direkt publik? Arkitekturteoretikern Beatriz Colomina har i sin artikel Interiören ur privat och offentligt - modern arkitektur som

massmedium, översatt av Catharina Gabrielsson i Tidskrift för genusvetenskap – arkitektur och boende (2007) förklarat hur rum kan undersökas med en feministisk analys och på så vis ge

en ny förståelse för rumsupplevelser. I sin artikel är blicken central med ett undersökande av vem som tittar, på vem, ut eller in.

I denna studie följer jag matlagning och således kökets utveckling under hundra år. Jag förstår det som att teoretikerna ovan talar om mer eller mindre synliga gränser som är konstruerade genom samhällets normer och på så vis styr hur kroppar rör sig i olika rum.

25

Huset är en scen för familjens teater,

en plats där människor föds och lever och dör. Huset är en miljö, en scen där betraktaren ingår.

Beatriz Colomina

27

Kristin står vid spisen och steker i en stekpanna; hon är klädd i ljus bomullsklänning och har ett köksförkläde framför sig; Jean kommer in klädd i livré; bärande ett par stora ridstövlar med sporrar som han ställer ifrån sig på en synlig plats på golvet.

JEAN

I kväll är fröken Julie galen igen; komplett galen!

Så inleds den omtalade Fröken Julie av August Strindberg. Fröken Julie, betjänten Jean och kokerskan Kristin är aktörer i pjäsen som tar sin plats i köket. Sceneriet beskrivs med mat, dryck och det möblemang som omger dem. Köket är placerat avskilt från de arenorna som Julie vanligtvis befinner sig på vilket skapar en oro i rummet. Kristin har tillagat en bit mat till Jean som han äter innan Julie strax ska komma ned.

KRISTIN

lägger opp ur pannan och sätter för Jean.

åh, det är en smula njure bara som jag skar ur kalvsteken!

JEAN

luktar på maten.

Skönt! Det är min stora délice!

känner på tallriken

Men du kunde ha värmt tallriken!

När fröken är på väg ned smyger Jean buteljen i bordslådan; reser sig aktningsfullt.

28

Fröken Julie skrevs av August Strindberg 1888 och sattes upp första gången 1889. En av de

senaste uppsättningarna på Stockholm Stadsteater regisserades av Helena Bergström som i ett pressmeddelande för föreställningen sa:

För mig är Fröken Julie ett modernt relationsdrama om hur svårt det är att leva. Pjäsen handlar om tre människor där kön, bakgrund och klass lägger sig som ett filter mellan dem och gör det omöjligt för dem att mötas.

Helena Bergström

(PRESSEMEDELANDE, STADSTEATERN, 2012)

Pjäsen handlar om kulturella föreställningar men även om att förstå sin roll och därmed sin plats. För att förstå hur tidens kulturella föreställningar såg ut i början av 1900-talet öppnar jag en bok som låg i flera husmödrars hem under denna tid; Oumbärlig rådgifvare för hvarje

hem: en lättfattlig handbok för hvarje husmoder att rådfråga (utgiven första gången 1888).

Man plockar bort några fjädrar strax nedanför hufudet och på det namna stället afskäres halsen ända till halshvirfveln med en hvass kniv; blodet måste väl afrinna och derefter, medan fogeln ännu är varm, bortplockar man alla fjädrarne, dock utan att skada skinnet.

(GRUBB, 2008, 185)

Boken innehåller både tips om städning, tvätt, matlagning samt hur eventuell otrohet bör hanteras. Det är i material som detta som föreställningarna om genus och klass blir tydliga. Här formuleras det hur aktiviteten är kodad; vilken kropp som ska utföra vilken aktivitet. I exemplet ovan är det ingen tvekan om vem boken riktar sig till. Det är tydligt att det är kvinnan som ska ta ansvar för matlagning och annat hushållsarbete. Avsnitten fungerar som ett slags schema över hur hemmets arbete ska tas an med nästintill sceniska anvisningar;

29

det ska se ut så här och du ska agera på det här viset. Städningen var en del av den dagliga rutinen i de borgerliga bostäderna vilket märks i anvisningarna.

Då man har satt vatten öfver elden till thé eller kaffe, och om vintern gjort eld i kakelugnarne, bör man, medan vattnet kokar, vädra och damma rummen. Frukostbordet bör husmodren sjelf ordna så inbjudande som omständigheterna tillåta det, och det är hennes pligt att hafva omsorg för en bestämd tid till måltiderna/…/Då sängarne uppbäddas, bör detta ske vid öppna fönster, och husmodren eller tjänsteflickan bör vid detta tillfälle hafva rent förkläde och rena händer, på det att sängkläderna ej skola smutsas.

(GRUBB, 2008, 21)

Frykman och Löfgren beskriver att separera smutsen från det rena var ett sätt att kontrollera den egna kroppen som ett sätt att tygla sig själv. Att hålla kroppen ren fungerar som ett sätt att hålla kategorier separerade och på så vis hålla gränser tydliga (FRYKMAN, LÖFGREN, 1979, 159). Frykman och Löfgren beskriver vidare att det borgerliga ideal som var starkt i början

av 1900-talet innebar stora klasskillnader i samhället. Den renlighet som uppmuntrades i de borgerliga hemmen var inte lika betonande i de fattigare bostäderna. Hirdman förklarar hur det inte låg någon skuld på samhället för fattigdomen. De var snarare det bristfälliga livet som gjorde dom fattiga (HIRDMAN, 1983, 124).

Man vågar tryggt påstå, att hustrurnas bristfälliga kunskap i hushållsangelägenheter, är en av de väsentligaste orsakerna till arbetarklassens dåliga ställning. Härav kommer det ofta, att förmågan och lusten att arbeta förlamas samt svaghet och sjuklighet inträda.

30

Det är tydligt vem som bör upprätthålla renlighet, vare sig vi blickar åt de borgerliga eller de enklare hemmen. Kvinnorna tilltalas i hushållshandböckerna samt beskylls i motionen ovan. Kroppen som arbetar i de borgerliga hemmen, för att hjälpa husmodern att upprätthålla denna ordning, är ofta kvinna från en fattigare bakgrund än familjen som bor i bostaden. Kroppen är en arbetande kropp, en sliten kropp, vilket beskrivs i Kerstin Ekmans roman

Springkällan (1976).

Det var inte mycket till tyngd men den hamnade på Fridas fötter och det gjorde ont. Hon hade smärtingskorna på sig. Dem använde hon bara när hon tvättade och hon hade klippt hål i tyget för liktornarna.

(EKMAN, 1976, 11)

På Odengatan i Stockholm tar två skilda historier form. Tyra flyttar in på Odengatan 10 med sina föräldrar Ida och Herman vilket Ann-Madeleine Gelotte har skildrat i den verklighetsbaserade Tyra i 10:an. Morbror Nisse hade arbetat som portvakt på adressen under flera år men skulle nu flytta längre ner på gatan. Då föll det sig naturligt att Tyras familj skulle flytta in i portvaktsrummet istället. Rummet var litet men de fick bo där gratis mot att de arbetade som portvakt i huset. Både Tyras mamma Ida och hennes pappa Herman arbetade i huset. Ida städade och diskade åt de i huset som inte hade egen jungfru medan Herman utförde sysslor som att hugga ved (GELOTTE, 1981, 6). I de flesta kapitel i Oumbärlig

rådgifvare för hvarje hem: en lättfattlig handbok för hvarje husmoder att rådfråga nämns

både jungfru och tjänstefolk som en självklar del av hushållet vilket vittnar om 1900-talets borgerliga ideal. Husmodern fungerade som en slags chef över bostaden, jungfrun och övriga anställda i hemmet. Det var i dessa borgerliga hem, några våningar upp, som Ida arbetade i. I en av dessa lägenheter bodde Folke som var i samma ålder som Tyra. Egentligen var hans föräldrar inte så förtjusta i tanken på att Tyra från portvaktsrummet skulle leka med deras son men ibland när Folke blev för ensam blev Tyra uppbjuden.

Hirdman förklarar hur det även lagades olika mat i de olika bostäderna. Hirdman betonar att den kunskap om matlagning, som de unga kvinnorna från arbetarklassen fick när de arbetade i de borgerliga hemmen, kunde de emellertid inte använda sig av när de skapade sina egna hem då denna matlagning var anpassad efter en annan ekonomisk standard (HIRDMAN, 1983, 126). Denna mat var helt enkelt kodad till att ätas av en annan kropp.

31

I de flesta borgerliga hem fanns en prenumeration på Idun. I annonsdelen i slutet av varje nummer finns ansökningar från ordningsamma eller barnkära unga kvinnor som söker arbete som jungfru eller liknande hushållsgöromål. På sista sidan i Idun finns, i princip alla nummer, ett flertal annonser med Hem-hushållsskolan, Husmoderskursen och liknande annonser som vänder sig till husmödrar. Tidningen innehöll även kapitel som tidsfördriv, reportage om flera olika kvinnor som var aktuella samt köksalmenacka. Idun riktade sig till kvinnan i hemmet men runt sekelskiftet befann sig tidningen i en brytningspunkt. Samhället var i förändring där diskussion om allmän och lika rösträtt stod på agendan. Tidningen började då alltmer rikta sig till kvinnan i samhället och kulturen (GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK, 2012). I nr 23 från år 1918 är det, utöver de mer traditionella artiklarna

och tipsen, en artikel av Greta Tholander som menar att ”den patriarkaliska andan tyckes dock till en del ha glömt sig kvar” och om vikten av att kvinnan får undervisas i ämnet arbetskunskap (IDUN, 1918, 35). Det stora upproret mot patriarkatet skulle emellertid dröja.

Tillagningen av mat och råvaror var, inte som idag, något som det utanför köket talades om. För många var maten något som stod på bordet utan något särskilt ursprung. Josefine Floberg, utställningschef på Malmö Museer, berättar hur hennes bekant växte upp utan någon förståelse för var maten egentligen kom från. Det var inget som det talades om

(FLOBERG, 2016). Fågelns väg från bonde till under husmoderns kniv för att sedan sluta på tallrik

var dold för gästerna vid middagsbordet. I ett annat hem under samma tid skickar en man in en insändare till Idun. Han är trött på att hans fru ständigt frågar honom om maten hon inhandlat som sedan jungfrun tillagat var god. Han signerar med ”Uttråkad vid matbordet”

(IDUN, 1918, 70). Maken tar även husmoderns handbok hänsyn till då husmodern får råd om hur

hon ska förhålla sig till sin make när han kommer hem från sitt arbete.

Trött efter dagens arbete återvänder mannen icke sällan efter en eller annan motgång, i en uppretad sinnesstämning till hemmet. I detta fall är det nödvändigt att hustrun visar tålamod, saktmod och lugn. Det skulle vara i högsta grad oförståndigt att icke säga enfaldigt under sådana omständigheter att förbittra sin man med onyttiga frågor.

(GRUBB, 2008, 27)

32

Vi stannar kvar i rummet ett tag. Colomina liknar denna kodning med en teater. I sällskapsrummet pågår den offentliga teatern medan den privata teatern pågår i feminint kodade utrymmen som karaktäriseras av en vardaglig prägel. Colomina ställer dessa utrymmen i kontrast till de maskulint kodade utrymmena som fungerar som bostadens offentliga rum där inredning som lädersoffor, öppen spis och speglar tar plats. Utifrån Colminas analys av bostaden med teatrala inslag ses rum som herrum och rökrum som maskulint kodade till skillnad från köket som snarare är feminint kodat (COLOMINA, 2007, 25).

Colomina hänvisar till inredningen i rummet men herrum och rökrum är även båda kodade utifrån vilken kropp som aktiviteten är kodad till. Herrummet är därefter döpt efter denna kropp.

I planritningen till höger syns hur kodningen tar rumsligt uttryck. Köket och jungfrukammaren är tätt sammankopplade men däremot avskilda från rum som salong och herrum. En tunn vägg med dörr binder samman kök och jungfrukammaren till skillnad från de tjockare väggarna mellan resterande rum. Även köket hade en separat ingång från trapphuset för att separera jungfrun, men även de råvaror som hanterades, från den representativa och således rena entrén. På så vis kunde den renlighet som uppmuntrades i husmoderns handbok uppnås då jordiga råvaror, smutsiga lakan och slaktavfall separeras från resterande lägenhet. Den separata köksingången separerade även de som arbetade i köket med de som bodde i bostaden. Kodningen av kroppen och den aktiviteten som utförs tas här rumsligt uttryck i form av två separerade entréer. Frykman och Löfgren beskriver vidare hur de två entréerna underlättade för iscensättandet av hemmet. Entrén till hemmet blir allt mer ritualiserad och inredningsmagasin från tiden hjälper den borgerliga familjen att få till den rätta känslan.

Förmaket är platsen för samkväm, platsen för familjens umgänge med den yttre världen: därför må huset här, varest det är representerat, visa sig från sin mest lysande sida.

(FRYKMAN, LÖFGREN, 1979, 110)

Genom att tala om hemmet kontra den yttre världen fungerar hemmet nästan som en teaterloge menar Frykman och Löfgren. Köket som en avskild del av bostaden spelar även August Strindberg på när han förlägger spelet i köket. Klassmötet blir tydligt i Fröken Julie

33 PORTVAKTSRUM KÖK JUNGFRUKAMMARE SOVRUM SALONG MATSAL ODENGATAN

Planritning över bottenplan, Odengatan 10

eftersom att detta är en domän som Julie inte är hemma i vilket skapar en krock mellan henne och tjänstefolket. Julie rör sig inte i dessa rum med samma självklarhet som Kristin och Jean. Julie är egentligen deras chef men just köket är inte ett rum hon känner till med samma vana eftersom aktiviteten som utförs där är inte kodad efter hennes kropp. Kanske är det därför som Kristin vågar vara lite tuff och rättfram mot Julie, eftersom att detta är hennes arena.

Det är lätt att tala om att kvinnor eller tjänstefolk varit förvisade till köket. Å andra sidan kan rummet även ha inneburit en plats att utföra sina sysslor ifred utan att någon störde, utan publik. Författaren Fatima Bremmer har skildrat och på så vis lyft kvinnor som levde och verkade i början av 1900-talet i boken De sista tanterna – från husmor till

modeikon (2011). Bremmer menar att dessa kvinnor varit osynliga och slitit i de tysta. Å andra

34

kodningen av kroppen styr dennes rörelser. Jungfrun fick röra sig fritt i köket men med begränsning i till exempel herrum. Hon slår sig inte ned i en fåtölj och vilar utan är i rummet när herrskapet i bostaden önskar något. I köket kan hon vanligtvis arbeta på utan åskådare. En detalj som var vanlig i början av 1900-talet enligt byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson en liten lucka i köksdörren. När denna öppnas ges köket emellertid en publik. Genom denna kunde husmodern kika in i köket för att se att allting stod rätt till

(GUDMUNDSSON, 2010, 53). Blicken är här central. Det är husmodern som tittar på jungfrun för

att se att hennes roll intas på rätt sätt. Det är inte jungfrun som tittar ut på husmodern. Colomina beskriver hur denna blick nästintill konstruerar eller förstärker en roll.

Jag är redan en annan i och med att jag känner att jag är utsatt för andras blickar/…/även andra vet att jag är ett objekt som vet att det har blivit sett.

(COLOMINA, 2007, 26)

Colmina beskriver vidare hur arkitekturen ramar in sina invånare vilket tas i uttryck när husmodern tittar in genom köksluckan på jungfrun som arbetar där.

Den separering mellan lagande och ätande, vilket även är förstärkt i plan då köket är placerat avskilt från salong och herrum, var inte möjlig i det rum som Tyra och hennes familj bodde i. I rummet fanns en kakelugn som fungerade som värmekälla för både matlagning och uppvärmning av rummet. Dessa våningar skilde sig från det lilla rummet som Tyras familj bodde i. Sällskapsrum i fil ut mot Odengatan, separat sovrum samt kök och jungfrukammare. Det var vanligt att de mer representativa rummen såsom herrum och salong var vända mot gatan medan de mer privata rummen som inte var tänkta att visas upp var placerade mot gården i norr. Det fanns både en praktiskt och kulturell förklaring. Köket var bra att ha i norr så värmen kunde hållas nere. Det handlade även om att det borgerliga hemmet skulle vara presentabelt. Det var helt enkelt trevligare att sitta i salongen och blicka ut över Odengatan än den mörka gården och gårdshuset. I Tyras familj fungerade rummet de bodde i både som kök, sovrum och vardagsrum. Det var vanligt att köket i fattigare familjer var det rum där familjen både åt, sov och umgicks. Det är inte i dessa enklare hem

35

Illustration av Ann-Marie Gelotte ur boken Tyra i 10:an som illustrerar hur Tyra och hennes föräldrar Ida och Herman levde i portvaktsrummet. Fönstret längst upp i bild är vänt mot gården.

lika tydlig sceneri med representativa rum som är öppna för publiken och stängda rum, som sovrum och kök som är formade för det privata och stängda. Detta är snarare likt hemmen från bondesamhällen där aktiviteten och således inte heller rummen bar samma tydliga kodning som i de borgerliga hemmen. Frykman och Löfgren beskriver hur det på landet spelade det inte så stor roll vilken kropp som utförde sysslan så länge det blev gjort

36

DET LILLA LIVET I DET STORA

1930-talet är förändelsens tid. Det första val där kvinnor får delta har hållits 1921. En stark kvinnorörelse hade vuxit fram och kämpat för allmän och lika rösträtt. Efter kriget blir dock feminismens två skiljelinjer tydligare; särarts- och likartsfeminismen. Dessa två har skilda föreställningar om genus. Likartsfeminismen utgår från Simone de Beavuoirs välkända ord; ”man föds inte till kvinna, man blir det” (NE, 2016). Män och kvinnor ses som

olika på individnivå men lika som samhällsmedborgare. Särartsfeminismen utgår snarare från Ellen Keys teori om att ”det var inte som mannens like utan i kraft av sin moderlighet som kvinnan hade något att tillföra samhället” (SJÖGREN, 2002, 65). Här betonas snarare mäns

och kvinnors biologiska olikheter.

Kristina Sandberg har skildrat 30-talets kvinna och den roll som hon skulle leva upp till i trilogin om Maj. Sandberg berättar i en intervju till Tidningen Land att hon ville ”skriva om kvinnan som blir kvar i hemmet och inte om kvinnan som bryter sig loss därifrån. Berättelser om traditionella kvinnoöden och kvinnomiljöer har en tendens att glömmas bort när historien skrivs.” (TIDNINGEN LAND, 2015). Maten är i berättelsen central och

precis som tidigare kodad för kvinnan. Precis som i Fröken Julie är maten i böckerna om Maj en del av scenen för berättelsen. Maten är där både när Maj funderar på vad hon ska laga och hur hon förbereder middagen för att sedan betrakta gästernas miner när de äter. Maten fungerar dels som en flykt för Maj när hon funderar på vad hon ska laga och hur hon ska laga det. Ständigt med en självkritik som resonerar henne fram.

Men ta kokboken då och planera för födelsedagen. Naturligtvis. Hon måste

vara…beredd. Ska du verkligen hålla fast vid kokt gädda? Ja för det är rejält och utan krusiduller. Det får inte bli för tungt. Vad ska ni dricka då? Inte duger väl lingon- eller svagdrickan åt den här stora familjen med flotta vanor. Hon får lov att tala med Tomas om det. Nu är det förrätten som måste avsmakas i huvudet, Borde hon inte ha fyllda petit-chouer? Med rökt kött och pepparrotsgrädde.

Men Maj du har aldrig gjort sådana. Tror du verkligen? Åh pepparrot i fyllning

och pepparrot till fisken, det går förstås inte, dessutom åt ni sådana på bröllopet. Äppelkaka, det är gott, men det fick de ju på Mårten Gås. Kompott då?

37

1932 hålls ett val som ska förändra svensk bostadspolitik. Valet blev en seger för socialdemokraterna som under de kommande åren skulle skapa reformer som skulle behandla det ”lilla livet” som Hirdman kallar det; hur människan lever och älskar. Hemmet blev kärnan för den socialdemokratiska politiken där målet blev att lösa ”problemet kvinnan”

(HIRDMAN, 2010, 159). Befolkningen skulle nu lära sig att ”bo rätt” vilket bland annat handlade

om krav på hygien. Hirdman förklarar att det var tydligt vem som skulle rätta till detta för att kunna bo rätt; de som var hemmens huvudrollsinnehavare; kvinnorna (HIRDMAN, 2010, 154).

Sara Wennerblom, programledare och redaktör för bland annat Niklas Mat, beskriver i ett inslag i P1 Meny hur maten kan användas för att skapa bilden av kvinnan. Wennerblom förklarar att maten fungerar som en berättelse om vem kvinnan är (P1 MENY, 2016). I skildringen av Maj fungerar måltiden även som en berättelse om vem hon vill eller

borde vara.

Men i tanken kan hon än så länge se – en tjusig dukning, eleganta blomsterarrangemang, putsade ljusstakar, gnistrande glas och silverbestick, lägg därtill stiligt upplagda sandwichar på en assiett och servetter i en trevlig brytning. Hon har en halvlång klänning som smiter åt runt hennes slanka midja, en klädsam – ja nästan lite vågad - klack på skon och håret är lagt i vågor, draperingen över bysten både framhäver och döljer så att både män och kvinnor kan få sitt lystmäte stillar. En makeup passande för en aftonbjudning men naturligtvis inte för gräll och hård, utan bara där för att liksom draperingen framhäva och dölja. Denna strålande – välplanerade – och genomtrevliga bjudning har vår unga husmor åstadkommit utan någon som helst hjälp./…/ Jag gör ju bara vad varje redbar hustru utan knota klarar av. Hinner hon iscensätta allt detta medan hon uppallad med kuddar dricker morgonkaffe och tuggar havrekex?

38

Under 1930-talet tar sig feminismens skiljelinjer sig två skilda rumsliga uttryck. Jag börjar med att förstå vad som låg bakom dessa två rumsuttryck; alltså hur de kodades. Å ena sidan växte idén om folkhemmet fram där kvinnan helst inte skulle förvärvsarbeta utan snarare ta hand om hem och barn. Efter första världskriget var Sverige ett oroligt land. Istället söktes en trygghet och kvinnan lockades tillbaks till hemmet för att hålla samman familjen vilket även kan ses som en symbol för att hålla ihop samhället. Tidningen Husmodern riktade sig till medelklassens hemmafruar och fanns där som stöd för att iscensättandet av att bo rätt skulle ske så smärtfritt som möjligt. Tidningen innehöll både guider, tips för hemmet samt en del nöje. På andra sidan folkhemmet växte en riktning fram där koncentrationen låg på att förena den gifta kvinnans förvärvsarbete med hemarbete (HIRDMAN, 2010, 160). Att män skulle

delta i hushållsarbetet var ännu inte aktuellt menar Hirdman.

Det var ännu kvinnans kropp som var kodad för matlagning. Den nya tiden betonade dock vikten av ett mer jämlikt samhälle. I ett nummer av Husmodern från 1935 finns reklam för nymodigheter som rostfritt och spis. Spisen framställs i reklam som en ersättning för jungfrun vilket indikerar på den nya tidens mål mot ett klasslöst samhälle.

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.

Där ser icke den ene ner på den andre.

Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage.

I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet Per Albin Hansson, 1940

(STOCKHOLM STAD, 2016)

Som nämnt fanns det två skilda kodningar för hur den moderna kvinnan skulle vara vilket ledde till två skilda rumsliga svar. Folkhemmet satsade på nya, moderna kök för att locka kvinnan till hemmet. Bostädernas standard skulle höjas med nya regler och rekommendationer; max två personer per rum. Då räknades inte längre köket in som sovplats. Karin Ehrnberger, industridesigner och doktorand i design och genus vid Kungliga Tekniska Högskolan, menar att produkterna här hade en central roll. Hemmen moderniserades med bland annat

39

Annons för Helios tvättpulver i tidskriften Husmodern. I reklamen får vi en bild av hur ett kök vanligtvis kunde se ut.

40

rinnande vatten, el och nya köksprodukter. Produkterna stärkte bilden av husmodern som viktig för samhället vilket även syns i reklam, husmodersprogram och tidningar som riktade sig till husmodern. Ehrnberger jämför detta för propaganda och förklarar vidare hur rollen som husmoder befästes genom att en arbetsplats för kvinnan skapades i hemmet (P1 MENY, 2015). Nymodigheter som elektricitet och rinnande vatten blev standard och skulle underlätta

hemarbetet. Att elektriciteten blir en allt större del av människors vardag syns även i böcker som God mat i elköket. På omslaget syns en leende manlig kock flyga med sina vingar med en liten elektrisk spis. Kokboken förklarar pedagogiskt hur en ugn fungerar, hur den ska användas och hur ofta den ska rengöras. Det finns skilda rekommendationer beroende på vilken typ av kaka eller bröd som ska bakas. Recepten fokuserar naturligtvis på recept där ugnen eller spisen används (GOD MAT I ELKÖKET). I det sceneri som Sandberg målar upp är dessa

nymodigheter närvarande.

Ja, då ställer hon sig och skalar några potatisar – det är ju en elektrisk spis och hon har rinnande vatten så vad är det för konst – skivar skinkan med en slö kniv som ger tjocka men ändå trasiga skivor, lägger upp sill i en skål, värmer köttbullar, smör, bröd, ost och allt detta ska de alltså förtära i soffan för att inte äventyra långbordets dukning och kuvert.

(SANDBERG, 2010, 220)

På andra sidan växte idén om kollektivet fram. Idén var att maten skulle lagas i storkök och sedan fås upp till lägenheten via en mathiss. Barnen skulle tas om hand i storbarnstugor vilket skulle underlätta för kvinnan. Det fanns dock vissa som menade att detta var en för hög kostnad och att lösningen istället var att satsa på färdiglagade rätter. Förslag på vad detta skulle vara för rätter var bland annat ärter och fläsk, fläsk och köttsoppa, finsk fårstuvning, pepparrotskött, rotmos och fläsk (HIRDMAN, 2010, 161). Vilken var då expertisen

för att skapa denna nya sociala ingenjörssträvan? Hirdman beskriver hur kvinnorna, som politiken riktade sig mot, blev utestängda när det gällde bostadspolitiken. Nu gällde snarare teknisk och ekonomisk kompetens (HIRDMAN, 2010, 172).

41

Kollektivhusen, som framförallt Alva Myrdal stod bakom, uppfördes på ett antal ställen i landet. Bonnevier menar att den kollektiva lösningen på ett större strukturellt problem skulle lösas med bostadsarkitekturen som verktyg (FASAD, 2014). Ett exempel är Markeliushuset på

John Ericssonsgatan på Kungsholmen som står kvar än idag. Huset byggdes med kollektiva funktioner som barnpassning, tvätt, städning och matlagning. Aktiviteter som matlagning och barnpassning lades således utanför bostadens väggar. Detta genomfördes genom att anställda arbetade med dessa sysslor. För de femtiosju lägenheterna arbetade som mest tjugo personer (MARKELIUSHUSET, 2016). Författaren och journalisten Inga-Lisa Sangregorio beskriver

denna komplexa tid, i Tidskrift för genusvetenskap – arkitektur och boende (2007), då politiken

togs rumsligt uttryck. Sangregorio menar att kollektiviseringen snarare handlade om en kollektivisering av tjänstefolket (SANGREGORIO, 2007, 44). Idag är de kollektiva funktionerna, så

som mathiss, inte längre i bruk (STOCKHOLMSKÄLLAN 2016). Samtidigt som denna idé om det goda

hemmet bryter andra världskriget ut vilket av naturliga skäl gör att idén om jämställdhet delvis läggs på is.

Gemensamt för både kollektivhusen och folkhemmet var att i dessa nya bostäder planerades det inte för någon jungfrukammare. Det klasslösa samhälle som Per Albin Hansson talade om skulle således åtgärdas genom byggandet av bostäder och att lära befolkningen att ”bo rätt”. Att bo rätt innebar att bo mindre trångbott och att ha rätt inredning.

I tidigare kapitel nämndes köket som en kvinnlig maktbas. Även etnologen Håkan Jönsson talar om köket som en maktbas där husmodern hade en maktposition. Det är lätt att tala som att husmodern var förvisad till köket. Men Jönsson menar att från köket kunde hon styra hela familjen vilket gav henne ett stort inflytande. Det lades ned mycket tid på matlagning under den här tiden så köket var en central plats. I snitt två timmar om dagen la en husmor ned på köksarbete (då är inte övriga hushållssysslor som städning inräknat). Idag är siffran 15 minuter (BREMMER, 2011, 74).

42

SCEN 1

I hallen har Maja och hennes väninna nyss kommit innanför dörren. De hänger av sig ytterkläderna

VÄNINNA

Hänger av sig kappan

Jag tyckte jag kände doften av ljuvlig mat

MAJA

Hänger av sig hatten och speglar sig

Ja det vill jag väl hoppas. Idag är det Mojes tur att stå för matlagningen

VÄNINNA

Tittar förvånat på Maja

Du menar inte att Moje kan laga mat?

MAJA

Speglar sig och kammar håret

Varför inte? Vi jobbar borta båda två så det är väl inte mer än rättvist att jag får sätta mig vid ett dukat bord ibland.

DET MODERNA ÄKTENSKAPET

43

SCEN 2

I köket står Moje klädd i skjorta och slips med ett förkläde knutet runt höfterna

MOJE

Står framför spisen och lägger på en klick smör i pannan

Hej små flickor. Hur skulle vara med en kalasbiff?

MAJA

Står lutat mot diskbänken, leendes

Med Milda kan till och med en karl steka kalasbiff

MOJE

Har stekt klart biffarna och tittar in i kameran

Det här är ett av de få tillfällen i livet då den manliga intelligensen och den kvinnliga intuitionen är helt överens. Nämligen om att man måste ha bra ingredienser och man vill ha bra mat.

44

HEMMETS HJÄRTA

Det är dags för hemmafrun att börja med förberedelserna för kvällens middag. Väl till hands har hon Bonniers Kokbok som hon lägger fram på köksbänken. Hon slår upp sidan 429 för att laga sauterad fågel. Sidorna före beskriver inte hur hon ska slakta fågeln men däremot plockning beskrivs detaljerat i både bild och text.

Förberedelserna slutar dock inte vid köket.

Låt inte omsorgen om det dukade bordet sträcka sig endast till festliga tillfällen. Det är varje husmoders plikt att se till att även måltiderna i vardagslag är ordnade med omsorg och bordet prydligt. I många nutidshem är kanske måltidstimmarna de enda stunder på dagen, då familjens olika medlemmar har tillfälle att träffas. Det betyder ofantligt mycket för trevnaden i hemmet och för det goda humöret, att just de stunderna blir efterlängtade. Här har husets fru en stor insats att göra.

(JONSSON-EKEGÅRDH, HALLMAN-HAGGREN, 1946, 648)

1950-talet är perioden då hemmafrun blir ett allt vanligare fenomen. I exemplet från Bonniers Kokbok ovan beskrivs måltiden som en del av husmoderns plikt. Yrken som hembiträde och jungfru blir däremot betydligt ovanligare (SVD, 2010). Det borgerliga ideal

som målades upp i början av 1900-talet är nu inte lika tydligt. Hemmafrun hade inte, som husmodern i de borgerliga hemmen, anställda som hon kunde delegera uppgifter till. Det var hennes uppgift att hålla hemmet prydligt, barnen nysnutna och mannen nöjd när han kom hem från jobbet. Ett slags iscensättande av ett gott liv. Att kunna leva på detta sätt, med en man med betalt arbete och en kvinna som arbetade hemma, var å andra sidan ett sätt att markera status. Det ansågs fint att mannen och således familjen hade så pass god ekonomi att kvinnan inte behövde gå till ett betalt arbete. Tidens ideal målas upp i böcker som Bonniers Kokbok som fanns väl till hands för varje hemmafru för iscensättandet av det goda livet. Den innehåller inte endast recept utan även ett flertal kapitel med råd om vilket beteende, dukning och liknande som är passande vid bjudningar av olika slag.

45

Den värdinna är verkligen att lyckönska, som, fastän hon själv kanske utfört det mesta förarbetet och stått i spisen till sista minuten, ändå sval, festklädd och älskvärd möter sina gäster med ett naturligt lugn, som övertygar dem om att det varit en rolig lek att ordna middagen.

(JONSSON-EKEGÅRDH, HALLMAN-HAGGREN, 1946, 651)

Detta förväntade och uppmuntrade beteende som tillskrivs i Bonniers Kokbok förstås genom Butlers performativitetsteori. Det är just genom upprepningen av viss handling, som i detta fall den ordnade måltiden både vad gäller mat och klädsel, som genus blir till. Butler menar vidare att genus är en konstruktion; en roll som vi skådespelar dag efter dag

(BUTLER, 2007,28). Dessa roller kan bli tydliga när de dras till sin spets, som i fallet med drag,

eller när de frångås (FASAD, 2014). Förmodligen hade gästerna runt middagsbordet blivit varse

den hemmafruroll som uppmuntrades om den bröts. Om hemmafrun ställt fram en enkel måltid, kanske inte ens lagat den själv, serverat i enkel klädsel utan make-up. Butler menar dock att de genusroller som tillskrivs oss redan vid födseln låser oss och begränsar vårt sätt att handla (SVERIGES RADIO, 2011).

Hur tog sig dessa föreställningar om genus och klass sitt uttryck i kodningen av aktiviteten? 1959 gör Electrolux reklam för sin nya köksassistent. En bild på en kvinna och en ung flicka som glatt syns baka med en ny maskin. Undertill läses sloganen ”Det är den billigaste och villigaste hemhjälp Ni någonsin kan få” (BERNER, 1999, 29). Hemhjälpen, som

tidigare ofta var en ung kvinna i de borgerliga hemmen, har här ersatts med en maskin. Hushållsarbetet ses inte i reklamen som en börda utan som något lustfyllt. Genusvetaren Anita Nyberg beskriver i Tekniken – kvinnornas befriare? (1989) hur det fanns en idé om att när

kvinnan genom tekniken blev befriad från hushållssysslorna skulle jämställdhet vara möjlig mellan kvinnor och män då gifta kvinnor i större utsträckning kunde börja förvärvsarbeta

(NYBERG, 1989, 1). Prylarna kodades, eftersom att aktiviteten varit kodad, till kvinnorna. Under

1930-talet hade den tekniska innovationen gjort sina intåg även i de privata köken i form av elspis men även till viss del kylskåp. Under 50- och 60-talet blev även frys, diskmaskin och så småningom tvättmaskin allt vanligare i de svenska hemmen.

Nyberg beskriver vidare hur tiden ställde förändrade krav. Tillsammans med ytterligare förändringar under samma period, som stigande inkomster samt ökad konsumtion av både kläder och textilier. Detta samtidigt som kraven på hygien, varierad

47

kost och vård av barn ökade. Därmed menar Nyberg att det inte finns något samband mellan den tekniska innovationen och gifta kvinnors ökade förvärvsarbete (NYBERG, 1989, 3).

Kerstin Ekman beskriver i Springkällan hur frun Ärna kämpar för att leva upp till de ökade kraven.

Hon arbetade som om det var fråga om att återställa en ordning som en gång varit, själva grundredan i tillvaron. En högre makt hade räknat ut att hon skulle tillbringa fyrtioåtta år av sin levnad, sammanlagt, men inte riktigt sammanhängande, gnidande plana ytor med trasor. Men det visste inte Ärna. Hon gned zinken på köksbänken med oxalsyra och malen krita, spisen med blyerts som hon löste med ättika och hon torkade köksbordet innan de hunnit resa sig från måltiderna.

(EKMAN, 1976, 45)

Ingenjörsidealet var starkt och rationaliseringen sågs som lösningen. Den feminiserade vardagskunskapen ansågs suspekt till skillnad från den maskuliniserade tekniken som ansågs både rationell och logisk (BERNER, 1999, 160). David Lodge beskriver i romanen Snyggt

jobbat hur tekniken tar sin plats i köket.

Hemmafrun som satte på den elektriska tekitteln för att göra sig en kopp te till funderade inte ett ögonblick på alla de komplicerade operationer som gjorde den enkla manövern möjlig – uppbyggnaden och skötseln av det elektricitetsverk som producerade energin, det kol som grävdes fram eller den olja som pumpades upp, alla kablar som lades ut för att dra strömmen till hennes hus/…/Fjädrar, skruvar, muttrar, reklamen för kitteln, transporten för kitteln till affärer, sammanräkningen av priser och fördelningen av vinsten mellan alla de myriader av människor som hade varit inblandade i framställningen. Hemmafrun funderade inte alls på det här när hon satte på kitteln.

(LODGE, 1988, 283f)

Huvudpersonen Vic frågar sig därefter ”Skulle det inte vara bättre om vi alla värmde vårt vatten i en stor kittel över öppen eld? Eller var det möjligheten som frigjorde männen, eller

48

Det var således ännu tydligt vilken kropp som skulle utföra sysslorna i köket. Prylarna kodades till hemmafrun. Den nya tekniken och köksprylarna sågs som en frigörelse. Men samtidigt befästes kvinnans plats till köket, menar industridesigner och doktorand i design och genus Karin Ehrnberger (P1 MENY, 2015). För att ytterligare förstå hur denna befästning togs

rumsligt uttryck vänder vi nu blicken mot köket.

Det är under 1950-talet som det börjar talas om köket som hemmets hjärta (ERIKSSON, 2005, 7). Frykman och Löfgren målar upp en idealbild där hushållet är kroppen med mannen

som huvud, kvinnan hjärtat och tjänstefolket ben och armar (FRYKMAN, LÖFGREN, 1979, 111). Redan

här kan man ana varför köket kallas för hemmets hjärta. Det har förmodligen handlat om att i köket stod spisen vilket bidrog till värme. Men begreppet är även laddat med mer emotionella värden och bör förmodligen därför förstås snarare som platsen med trevnad och trivsel. Begreppet blev allt vanligare i mitten på 1900-talet då hela familjen skulle samlas i köket. Rummet var framförallt till för frun och barnen men även mannen kunde sätta sig vid matbordet och läsa tidningen. Matlagningen bör således ännu förstås som kodad för kvinnan. Rummet, som ett rum för trevnad, blev dock kodat för hela familjen.

Hemmet blir föremål för vetenskapliga studier och ytterligare teknisk utveckling när Hemmens Forskningsinstitut bildas 1944 (P1 MENY, 2015). Bakom stod ett flertal rörelser såsom

Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund (NE, 2016). Med mätinstrument, tabeller och ny

forskning skulle hemarbetet analyseras. Syftet med forskningen var att rationalisera och standardisera köket med målet att höja och förbättra hemmafruns arbetsvillkor. Forskningen kan även ses som en fortsättning på 30-talets tanke om att utbilda folket till att, som Hirdman benämner det, bo rätt. Mallen för arbetet var den kropp som vanligtvis arbetade i köket; hemmafrun. Det är alltså under 50-talet som kökets fysiska utformning anpassas efter den kropp som aktiviteten är kodad för. Genom att arbetsbänkarnas höjd anpassades efter kvinnans kropp samtidigt som diskbänkar och arbetsytor anpassades efter hur hon rörde sig i rummet. Den nya svenska köksstandarden fick sitt genombrott.

Programledaren för P1 Meny frågar i ett inslag sin mamma Maj-Britt Tengby, som var hemmafru under denna tid, om de moderna köken med den nya tekniken gjorde att hon spenderade mindre tid i köket. Hon suckar lätt och funderar. ”Nä, det tror jag inte. Maten skulle ju lagas ändå. Det är överreklamerat med alla dessa maskiner”. De kommer överens om att ett bra rivjärn hade varit bra att ha (P1 MENY, 2015).

49

”att studera: konsumtionen och livet inom hemmen, husmödrarnas arbetsuppgifter och arbetsfördelningen mellan hushållen och industrin, metoder och hjälpmedel för hemarbetet. och att ge: riktlinjer för en tillfredsställande tillverkning av konsumtionsvaror och bohagsting, arbetsredskap, livsmedel och kläder…”

50

HEMMAFRUNS DÖD

Vi har nu nått 1970-talet. 70-talet är en förändrelsens tid vilket byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson beskriver med den nya framtidstro som växte fram under slutet av 1960- och början av 1970-talet. Kriget var över, en ny ungdomskultur växte fram och allt fler kvinnor började ge sig ut i arbetslivet. Denna tid, med ett ökat fokus på feminism och jämställdhet skildras av författaren Inger Alfvén i Dotter till en dotter från 1977. Eva-Marie är gift med Andro sedan några år tillbaka. De försöker leva i ett jämställt och fritt äktenskap där de ses som likar. Eva-Marie kommer dock på sig själv med att ta på sig större delen av hushållsarbetet.

Från början hade vi delat allting lika. Jämlikheten i vårt förhållande hade varit självklar för oss båda. Det ingick så att säga i vårt äktenskapskontrakt/…/Vi skulle ha det skönt och roligt när vi var tillsammans och allt oftare såg jag till att hushållet var fixat i förväg när jag visste att han skulle vara hemma, mat i kylen, våningen inbjudande omkring oss.

(ALFVÉN, 1977, 11)

Det Alfvén skildrar är den nya tidens föreställningar om genus. Hon målar upp en tid där framförallt huvudpersonen Eva-Marie konfronteras med mötet, men även bitvis krocken, mellan den moderna livsstilen och den föregående generationen. I ett klipp från Husmodersfilm från 1974 pratar de om hur samhället har förändrats sedan 1920. ”Dagens kvinna är annorlunda. Ofta yrkeskvinna. Hon har hem och barn att ta hand om.”

(HUSMORSFILM, 1974). Att den nya generationen bröt mot sina föräldrars generation får

Eva-Marie erfara i Dotter till en dotter när hon hälsar på svärföräldrarna.

- Vad gör du med honom? sa hon skämtsamt, men det var inget skämt bakom skrattet för hon menade att jag inte skötte om honom lika bra som hon gjort på sin tid. Att äkta makar kunde vara självständiga individer och att det var Andros sak att klara sitt käk, det skulle hon aldrig förstått ens om jag gittat påpeka det.

51

Vi ser nu en omkonstruktion av föreställningen av genus. Eva-Marie märker dock snart att tillsammans med sin svärmor faller hon in i gamla mönstren.

Vid middagen var det likadant som vid frukosten. Andros mamma och jag dukade, dukade av, passade upp och diskade och torkade, medan Andro och hans pappa lät sej passas upp som en självklar sak. De var alltid fördjupade i någon allvarlig diskussion nämligen, mänemellanprat om åtgärder på torpet, om fisket, om bilen och om vilken sorts spik som lämpade sej bäst.

(ALFVÉN, 1977, 133)

Eva-Marie märker att det ännu är hon som utför större delen av hushållsarbetet men runt henne pågår en tid av förändring. Kvinnogruppen Grupp 8 har bildats och uppmanar kvinnor, genom sin utställning på Moderna Museet i Stockholm, att:

Tala med andra kvinnor om din situation. Då kommer du att upptäcka att dina problem inte är privata utan delas av många. Att de skapas av det samhälle vi lever i. Skaffa dig kunskaper om hur kvinnan diskrimineras, om förhållandena på ditt arbete, i din stad, din kommun. Hur ser daghemssituationen ut, hur många sjukhus ger smärtfri förlossning. Gå samman med andra kvinnor och ta gemensamt upp kampen. Vi är många och behövs alla i kampen.

(GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK, 2016)

Under 70-talet har de barn som växte upp under fattiga förhållanden, likt Tyra som vi mötte i första kapitlet, i början av 1900-talet blivit vuxna. Parallellt med kvinnorörelsen skedde även ett uppror mot lågavlönade yrken inom industrin, sjukvård och servicesektorn vilket ledde till protester mot klassförtrycket. Eva-Marie i Dotter till en dotter möter Engla på en kurs och de blir snabbt vänner. De upptäcker snart att de har skilda bakgrund.

52

Hon var enda barnet till en ogift piga och hade tillbringat sin barndom i en skrubb innanför köket som kallades jungfrukammare, knappt erkänd som individ av den familj där modern tjänade sitt uppehälle under tolv fjorton timmar om dygnet./…/Sex år i folkskolan och sedan ut i tjänst som piga tretton år gammal, det var Englas uppväxt. Hon räddade sig in ett äktenskap som nittonåring och räddade sig ur det när hon blivit trettiosju och tillräckligt förståndig och stark för att vägra använda sej själv som dörrmatta längre.

(ALFVÉN, 1977, 199)

Hur påverkar då dessa nya kulturella föreställningar om genus kodningen av aktiviteten?

Husmoderns köksalmanack förändrar sitt tilltal och byter 1979 namn till endast Köksalmanack. Det förändrade tilltalet är ett tecken på den nya tidens föreställningar om

genus där genusrollerna inte skulle vara lika separerade. Även Bonniers Kokboks upplaga från 1977 ändrar sitt tilltal. Innehållet är fortfarande grundläggande och pedagogiskt men förändrat från tidigare. I upplagan från mitten av 1946 var slakten av kycklingen borta. Kvar var emellertid både plockning och styckning. I 1977 års upplaga är både slakt och plockning borta. Huvudet på fågeln är dessutom redan borthugget. Istället ligger kycklingen välplacerad på en skärbräda medan en man i kockkläder hanterar den enligt bilderna till höger. Under kapitlet ”Ät mindre – bli smal” riktar sig boken emellertid till husmodern.

Höjd levnadsstandard, maskinell utrustning och minskad motion gör att vi idag faktiskt behöver mindre mat än för 50 år sedan./…/Matvanor släpar efter och innan vi lärt oss äta riktigt, hälsosamt och förnuftigt överbelastar vi vardagskosten med övervikt som följd. /…/De främsta orsakerna ligger i den gamla svenska husmanskosten: den är för tung, för fet och för söt./…/ Dessutom måste varje husmor lära sig att snåla med fettet vid matlagning.

(ENGNES, TUNBERGER, WRETMAN, 1977, 569)

Bantandet får dock inte gå ut över resten av familjen. ”Tag inte bort trivseln vid middagsbordet genom att sitta och knapra på några morrötter och sallatsblad, när familjen för övrigt festar på bruna bönor och fläsk (ENGNES, TUNBERGER, WRETMAN, 1977, 575).

53

54

Jag vill återkomma till citatet som nämndes från husmodersfilmen ”Dagens kvinna är annorlunda. Ofta yrkeskvinna. Hon har hem och barn att ta hand om” (HUSMODERSFILM, 1974).

Den nya föreställningen innebar således att kvinnor i allt större utsträckning förvärvsarbetade. En orsak till att allt fler kvinnor började förvärvsarbeta är särbeskattningen som infördes 1971 vilket innebar att makarna, istället för som tidigare att beskatta den sammanlagda inkomsten, beskattades var för sig. Vem skulle då egentligen laga maten nu när gifta par ofta båda förvärvsarbetade? Johansson förklarar att hemarbetet nu inte delades lika mellan män och kvinnor utan mellan kvinnan och staten. För att underlätta för kvinnor att förvärvsarbeta infördes tjänster som daghem och regler för ledighet med sjukt barn

(JOHANSSON, 2000, 177). Trots kvinnans ökade förvärvsarbete kvarstod alltså hushållsarbetet som

feminint kodat. Att allt fler kvinnor ”gick ut i arbetslivet” blev ett hot mot den traditionella rollfördelningen som varit tydlig under 1900-talet menar Johansson. Johansson utgår från Hirdmans teorier om genuskontrakt och menar vidare att begreppet ”gå ut” innebar att kvinnor lämnade hemmet och på så vis kunde identifiera sig utanför rollen som moder eller hustru (JOHANSSON, 2000, 177). I citatet ovan från Husmodersfilmen betonar de dock att kvinnor

utöver förvärvsarbetet även ännu har hem och barn att ta hand om. Denna komplexa tid där en ny föreställning om genus möter en äldre syns även i Husmodersfilmen.

Trots namnet Husmodersfilm tar programmet från 1974 avstånd från det gamla idealet om hur en bra hemmafru skulle vara. I ett klipp syns frun fråga mannen hur dagen varit. Han muttrar till och frågar varför han ska behöva bli förhörd. Rollerna dras till sin spets och blir därför nästintill en parodi på det gamla hemmafruidealet. Frun spelas av Birgitta Andersson.

- Kan man göra något åt detta? frågar en orolig kameraröst - Ja det är klart, svarar frun och fortsätter

- Om du har en osäker liten man så rulla ut den röda mattan när han kommer hem och ge honom ett kungligt mottagande. Håll ett litet tal där ni ljuger ihop något tjusigt. Låt barnen hurra och låtsas gärna att du är en pressfotograf.

Att lyckas få ihop både äktenskap, två förvärvsarbetande partners och en middag vid dagens slut resulterar i ett ökat utbud av halvfabrikat menar Gudmundsson som beskriver hur konserver och halvfabrikat tog plats i köket och skulle förkorta tiden på matlagning

55

(GUDMUNDSSON, 2010, 58). Det släpps även allt fler pedagogiska kokböcker och tidskriften Allt om

Mat blir en stor framgång. En annons från tidningen 1973 visar på den nya tidens sätt att

ta till sig recept.

Mästerkockens Receptsamling var en låda som fylldes med kort med recept som sedan

sorterades efter olika teman som ”kött”, ”skaldjur” eller ”banta”. Läsarna kunde prenumerera på samlingen och få recept skickade till sig kontinuerligt eller, för en lite högre peng, köpa hela samlingen på en gång. I receptsamlingen märks hur intresset för internationell mat ökar. Kryddor som curry samt mat som pizza och hamburgare tar sig in det svenska köket

(SVD, 2010). Men det dröjer till 80-talet innan ytterligare internationell mat såsom sushi och

thaimat blir populärt. Då definieras maten efter just sitt ursprung, som att ”äta kinesiskt”

(SVT, 2010). I Bonniers Kokbok tar medelhavsköket upp allt mer plats. Recept på bland annat

pasta, paella och franska såser är med. I slutet av 70-talet/början på 80-talet ökar intresset för gastronomi och det läggs allt mer pengar på mat. Intresset uttrycks i ett ökat antal olika smaksensationer och kryddor (JANSSON, 2012).

Mästerkockens Receptsamling skilde sig från Bonniers Kokbok. I det förstnämnda låg

fokus på matlagning; gör så här, laga detta medan Bonniers Kokbok även fokuserade på att regisera ett förväntat beteende. Kanske gjorde detta att Mästerkockens Receptsamling inte hade samma tydliga kodning och därför lockade till att användas av fler.

Det ökade intresset för gastronomi tar sig även i uttryck i tävlingarna i Årets Kock som börjar hållas 1983. Roland Persson, vinnare av Årets Kock 1990 uttrycker att ”Sverige var ett gastronomiskt u-land” och att tävlingen blev ett sätt att rädda och lyfta både gastronomin och kockbranchen (ARLA, 2016).

56

Med 70-talet tar även ett nytt namn plats i tv-tablån; Julia Child. Hon ville vidbehålla kunskapen av riktig mat och fnös åt halvfabrikat. Med fokus på det franska köket lagade hon mat och släppte kokböcker som framförallt riktade sig till medelklassfruarna i USA men som nådde betydligt fler. Fokus låg på fransk matlagning med hög kvalitet. Nu var det inte kalops som gällde på de svenska middagsborden. Istället lagades coq au vin. Child blev berömd med sina metodiska matlagningsprogram där hon pedagogiskt lärde ut tips och recept för att lyckas som kock. Med sina 1,88 cm, vilket var betydligt längre än vad det svenska standardköket var anpassat till, tog hon sig in i både de amerikanska och svenska hemmen.

I Husmorsfilmen från 1974 är matlagning en stor del av programmet som består av reklam och tips för hemmet. I första klippet syns en man och en kvinna i en journalfilm laga mat tillsammans. Med färdigsåser blir maten lättare menar dom. Till gravad lax kan man ha hovmästarsås.

- Det blir billigare om man gravar själv, påpekar mannen - Ja om man kan ja, säger kvinnan

- Har du ingen kokbok? frågar mannen och kvinnan fnittrar till

I samma film tipsar de om färdigrätter som Janssons frestelse. I skåpet hemma kan man ha flera olika färdigrätter eftersom de håller så länge. ”Det är lite enklare nu än förr” säger reklamrösten glatt. Därefter kommer ett klipp med Magnus Härenstam där han ska spela fransman. Han gör reklam för nya buljongtärningar som går att använda till flera olika såser. Den lilla tärningen fixar varje sås.

Hur tar sig då kulturens föreställningar om genus sitt uttryck i köket under 70-talet? Att det fortfarande fanns en idé om att matlagning var ett feminiserat kodat arbete syns i miljonprogrammet. Johansson förklarar hur våra föreställningar om roller tas i rumsligt uttryck då rummet sprider föreställningarna vidare (JOHANSSON, 2000, 178). Kan

Miljonprogrammet ses som ett exempel på detta? Köket hade i de 1 005 578 bostäder som byggdes, precis som tidigare, en särskild placering i hemmet anpassat efter den kropp som skulle befinna sig där (BOVERKET, 2014). Det var med miljonprogrammet som köket fick den nya

svenska standarden som Hemmens Forskningsinstitut hade forskat fram (P1, KÖKSHISTORIER, 2014). Köken vetter mot innergården för att frun skulle kunna laga mat samtidigt som

57