"Hallå får jag bara säga en sak de är så här att jag är med i typ ett experiment ..." - Ungdomsspråk, identitet och genus

Malmö Högskola

Kultur språk och medier

Examensarbete

10 p

”Hallå får jag bara säga en sak de är såhär att jag är med i typ

ett experiment…”

Ungdomsspråk, identitet och genus

“Can I just say something, it´s like this, I´m kind of involved in an experiment..”

Youth language, identity and gender

Stephanie Olson

Jenni Ringborn

Lärarexamen 200 p Handledare: Bengt Linnér Svenska i ett mångkulturellt samhälle Examinator: Boel Westerberg Vårterminen 2006

”Hallå får jag bara säga en sak de är såhär att jag är med i typ ett

experiment…”

Ungdomsspråk, identitet och genus

Abstract

Syftet med vår undersökning har varit att få en inblick ungdomars vardagliga och ocensurerade språk. Vi har också velat se vilken roll språket har i identitetsprocessen samt hur ungdomar kodväxlar och kontextanpassar språket. Vår metod, som är relativt oprövad, har varit att låta fyra ungdomar spela in sig själva under en dag. Därefter har vi bearbetat materialet med hjälp av identitetsteorier och genusteorier för att se om några mönster och specifika strukturer framträder. Resultatet visade att ungdomars språk i allra högsta grad har en viktig funktion i identitetsskapandet, samt att ungdomar medvetet och strategiskt kontextanpassar språket. Vi har även sett olika tendenser i pojkar och flickors språk, så som att de använder sig av olika språkliga medel i en konversation. Slutsatser som går att dra är att vi som pedagoger måste bli bättre på att ta in och synliggöra deras språk i skolan.

Förord

Vi vill främst rikta ett stort tack till de ungdomar som har ställt upp med att spela in sig själva. Ni har låtit oss komma in i era liv och fått lyssna på era samtal – tack! Utan er hade detta arbete inte varit möjligt. Vi vill också rikta ett särskilt tack till de människor som förmedlat kontakterna med informanterna. Vår handledare Bengt Linnér förtjänar också ett särskilt tack, då han med sitt engagemang och intresse hela tiden varit positiv och trott på oss. Han har läst vår uppsats otaliga gånger och varit en ovärderlig hjälp i det fortlöpande arbetet. Vår examinator Boel Westerberg har också kontinuerligt funnits med som stöd. Tack också till våra familjer som korrekturläst och gett oss värdefulla synpunkter.

Malmö 2006-05-28 Stephanie Olson Jenni Ringborn

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING ... 6 1.1 SYFTE ... 7 1.2 PROBLEMFORMULERING: ... 7 2 METOD ... 8 2.1URVAL ... 9 2.1.1 Etiska överväganden ... 9 2.2DATAINSAMLINGSMETOD ... 11 2.3PROCEDUR... 11

2.4DATABEARBETNING OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 12

2.5METODREFLEKTION ... 12

3 TIDIGARE FORSKNING ... 13

3.1TEORETISKA BEGREPP ... 13

3.2 SAMHÄLLETS SYN PÅ UNGDOMARS SPRÅK ... 14

3.3IDENTITET ... 14 3.3.1 Språk som gruppidentitet ... 16 3.4SPRÅK SOM GENUSMARKÖR ... 17 4 RESULTAT ... 19 4.1TRANSKRIPTIONSNYCKEL ... 19 4.1PRESENTATION AV INFORMANTERNA ... 20 4.2TRANSKRIBERING 1:PÅ BUSSEN ... 20

4.2.1 Helgen och Mini-me ... 20

4.2.3 Nya skor ... 21

4.2.4 Helgens gångna och kommande händelser ... 21

4.2.6 Mat och motion ... 22

4.3 Transkribering 2: På väg till kompisar ... 23

4.3.1 Mor och dotter småpratar ... 23

4.3.2 Telefonterroristen ... 24

4.4TRANSKRIBERING 3:HÅLTIMME I SKOLAN ... 24

4.4.1 Samtal med läraren ... 24

4.4.2 Skvaller ... 25

4.4.3 Big Brother ... 25

4.5TRANSKRIBERING 4:I SKOLAN ... 26

4.5.1 Typ ett experiment ... 27

4.5.3 Bokrecensionen ... 27

4.5.4 Allt för att slippa plugga… ... 27

4.5.5 Vikarien ... 28

4.6UNGDOMARNAS UPPLEVELSE AV INSPELNINGEN ... 29

5 ANALYS ... 29

5.1 TALETS INNEHÅLL ... 30

5.2 UNGDOMARNAS UTTRYCK ... 31

5.3 KONTEXTANPASSNING ... 31

5.4 IDENTITETSSKAPANDE I EN SOCIAL KONTEXT ... 32

5.5GENUSMARKÖRER ... 33 6 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 33 7 KÄLLFÖRTECKNING ... 35 LITTERATUR ... 35 INTERNETKÄLLOR ... 35 MUNTLIGA KÄLLOR ... 35 8 BILAGOR ... 36 BILAGA 1. ... 36

BILAGA 2. ... 37 BILAGA 3 ... 42 BILAGA 4 ... 45 BILAGA 5 ... 49 BILAGA 6 ... 54 BILAGA 7. ... 55 BILAGA 8. ... 56 BILAGA 9. ... 57

1 Inledning

Ungdomar har alltid använt sig av ett nyskapande och exklusivt språk som vuxna många gånger har svårt att förstå. Språket är en avgörande faktor för individens identitetsskapande, då identiteten många gånger utmärks med hjälp av språket. Ulla-Britt Kotsinas, språkprofessor vid Stockholms Universitet, menar att ungdomars språk, från samhällets sida, oftast ses som torftigt och ovårdat (Kotsinas 1996: 15). Detta är erfarenheter vi själva delar. När äldre människor får höra att vi ska bli lärare har vi mött reaktioner som ”lär nu ungdomarna stava och tala ordentligt”, ”det var mycket bättre förr” och så vidare. Dessa reaktioner får oss att undra över vad som framkallar en sådan polarisering. Generationsmotsättningar har under alla tider präglat vårt samhälle, och vi får ofta en medial bild av att ungdomars språk och skolgång blir allt sämre. En anledning till detta är att högstatusgruppers språk anses bättre än lågstatusgruppers språk – till vilka ungdomar ofta räknas.

Det lilla barnet präglas redan från fosterstadiet av ljuden av sin mammas röst. Från ett mycket tidigt stadium socialiseras vi in i ett språk och lär oss tidigt vad vi kan använda språket till, exempelvis att språk troligen är det främsta medlet för att utöva makt. Ju äldre barnet blir desto mer används språket som identitetsmarkör och som en successiv frigörelse från föräldrarna. I skolvärlden blir denna frigörelse mer och mer tydlig ju längre upp i åldrarna barnet kommer. Detta fenomen har vi båda upplevt från vår praktik samt från vår egen ungdomstid. Vår erfarenhet från skolvärlden säger oss att ett aktivt stödjande av elevernas identitetsutveckling är centralt. Vi motiverar även denna uppfattning genom att se till kursplanen i svenska för gymnasieskolan som uttrycker följande: ”Utbildningen i ämnet svenska syftar till att hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten […] den kulturella identiteten uttrycks bl. a. i språket och litteraturen. Mötet med språk, litteratur och bildmedier kan bidra till mognad och personlig utveckling.” (www.skolverket.se). Att som lärare stärka elevernas personliga identiteter genom vår undervisning ser vi som ett av våra främsta uppdrag inom läraryrket. Vidare säger Lpo att skolans uppdrag är att sträva mot att samtliga elever skall utveckla ett rikt och nyanserat språk. Mål som ska uppnås är att eleven skall behärska det svenska språket och att denne aktivt skall kunna uttrycka idéer och tankar i

både tal och skrift (www.skolverket.se). Mats Eriksson, sociolingvist vid Uppsala universitet, menar att barn mycket tidigt utvecklar förmågan att delta i samtal och bygga upp en diskurs. Däremot utvecklas funktioner som att kontextanpassa, markera sammanhang och uttrycka sitt perspektiv senare. Under tiden som språkutvecklingen sker, händer mycket med ett barns identitet (Eriksson 1997: 20).

Idéerna till denna uppsats kom till då vi båda intresserar oss för språkliga fenomen i olika sammanhang. Speciellt intressant och angeläget är hur ungdomars identitet påverkas av språket. För oss är det uppenbart att ungdomar använder språket som ett led i sitt identitetsbyggande, men hur tar det sig uttryck? Ungdomstiden är av särskild betydelse. Jonas Stier, lektor i sociologi vid Växjö universitet, skriver att tonåren är den period i livet då en mer stabil identitet håller på att bildas (Stier 2003: 119). Extra intressant är vad som händer i den s.k. kodväxlingsprocessen, som sker när ungdomarna ”skiftar” språk beroende på var de befinner sig, med vem de talar med och vad de talar om. Vad beror ett sådant fenomen på, och hur tar det sig uttryck?

Vår uppsats är främst tänkt som en ”metoduppsats”, där undersökningens metod är främsta fokus. Med begreppet metoduppsats menar vi att fokus till stor del ligger på att utforska metoden, att banda ungdomar, vilken är relativt oprövad. Naturligtvis behandlas de resultat vi kommit fram till och de analyseras i enlighet med vår problemformulering, men då metoden är ny kräver den mycket utrymme och reflektion. Ambitionen har varit att ta del av ungdomars språk i vardagen, både hemma och i skolan. Det språk vi vill undersöka är det ocensurerade och spontana språket, och vi har därför velat vara så lite inblandade som möjligt i inspelningsprocessen.

1.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur ungdomar uttrycker och söker den egna identiteten med språket som redskap. Vi vill också exemplifiera hur vi som pedagoger kan hjälpa ungdomarna att stärka sina språkliga färdigheter, vilka i förlängningen har betydelse för deras identitetsarbete.

1.2 Problemformulering:

1. Hur använder ungdomar sitt språk som identitetsmarkör?

2. Vilka innehållsdimensioner kan man urskilja i ungdomsspråk och hur uttrycks dessa? 3. Hur påverkas innehållet av genusspecifika identiteter och ordval?

4. Hur kan vi som pedagoger stärka elevernas personliga och kulturella identitet?

2 Metod

Som vi nämnt tidigare är den metod vi använt oss av relativt obeprövad, vilket gjort att vi betraktar oss som lite av pionjärer på området. Det har varit svårt att hitta böcker om inspelning, så vi har helt enkelt fått prova oss fram. Det närmaste exemplet vi funnit är Jan Einarssons undersökning Barns språkliga dagar (2000) där han har spelat in lågstadiebarn under en hel dag. Mats Eriksson har också, i sin avhandling Ungdomars berättande –En

studie i struktur och interaktion (1997), utfört en liknande undersökning där han har

bandinspelat ungdomar för att analysera deras berättande. Skillnaden mellan både Eriksson och Einarssons undersökningar och vår är att våra ungdomar spelat in sig själva genom att använda sig av mp3-spelare, egna eller lånade. Vi var alltså inte närvarande vid talinspelningarna, vilket kan ha påverkat resultatet då risken för censur från ungdomarnas sida är relativt stor. Detta är ett intressant fenomen, som vi nedan diskuterat närmare. Samtidigt gjorde vi valet att inte delta i inspelningsarbetet, då vi ansåg att även vår närvaro skulle kunna påverka informanternas tal. Frågan är då vilket som påverkar mest – vår frånvaro eller vår närvaro.

Däremot har vi ingående informerat informanterna om hur det ska gå till rent tekniskt och praktiskt. Informanterna fick tydliga instruktioner om hur mp3-spelarna fungerade och hur man spelar in på dem. De fick även instruktioner om när och var det var önskvärt att de spelade in och vi framhöll vikten av att få tillgång till olika typer av samtalssituationer under en längre tidsperiod. Tyvärr blev det inspelade materialet begränsat till endast en dag. Samtidigt var vi oerhört noggranna med att poängtera deras anonymitet.

Till skillnad från andra liknande undersökningar har vi inte ”skuggat” ungdomarna, det vill säga varit med dem under dagen. Inte heller har vi haft tillgång till, eller kontroll över, det inspelade materialet under inspelningarna. Vi kom i kontakt med materialet först när vi fick det överlämnat till oss. Det som kännetecknar vår metod är med andra ord att vi varken direkt eller indirekt deltagit i ungdomarnas samtalssituationer. Vi var, som ovan nämnts, inte med när inspelningarna gjordes och vi har inte heller träffat alla våra informanter. Detta kan både ha fördelar och nackdelar - en klar fördel är att informanterna inte har någon personlig relation till oss då vi aldrig eller sällan har träffats. Att vi inte har en personlig relation till de inspelade gör också att de inte behöver känna pressen att prata ”bättre” eller annorlunda mot

vad de gör i vanliga fall. Å andra sidan kan det faktum att de inte känner oss ge motsatt effekt – de känner att de måste prata ”bättre” för att inte upplevas som oseriösa eller barnsliga.

2.1 Urval

Vi har låtit fyra ungdomar på gymnasiet spela in de samtalssituationer de hamnar i under en dag. Antalet personer som blir inspelade är fler och vi uppskattar dessa till cirka femton. Anledningen till att vi inte kan specificera antalet närmare är att vi ibland helt enkelt inte hör vem som talar. Antalet är något för lågt för att vi ska kunna dra specifika slutsatser gällande ungdomars identitetsutveckling och språk. Däremot anser vi oss kunna berätta något om dessa ungdomars identitetsskapande, som för oss varit lika värdefullt som att dra specifika slutsatser. De kan ändå ses som ett slags snitt av X-ungdomar, då samtliga ungdomar har svenska föräldrar och kommer från staden X. Staden X är en mellanstor stad i södra Sverige med en jämförelsevis homogen befolkning. Ungdomarna har alla relativt stabila familjesituationer och kan sägas tillhöra medelklassen. Ungdomarna valdes ut via personliga kontakter, vilket innebär att ungdomarnas undervisande lärare eller släktingar är bekanta till författarna. Tillfrågade ungdomar garanterades anonymitet och gavs möjlighet att fråga oss om undersökningen och dess syfte. Ursprungligen tänkte vi välja ungdomar via VFT-kontakter, men detta omöjliggjordes eftersom vi inte fick några att ställa upp. De upplevde det som besvärande att deras tal och samtal skulle granskas av två främmande människor. Förmodligen har de upplevt det som skrämmande att vi som blivande svensklärare skulle granska deras privata tal och på något sätt lägga värderingar i det vi hörde.

2.1.1 Etiska överväganden

I ett forskningsarbete är det av yttersta vikt att skydda individen och hennes integritet. Utan våra informanter hade vi aldrig kunnat genomföra vår undersökning, samtidigt är det så att dessa informanter har rätt att kräva rätten till sitt eget privatliv. Forskningsetiska rådet skriver i sin publikation Forskningsetiska principer inom humanistisk –samhällsvetenskaplig

forskning att forskning är nödvändigt för både individens och för samhällets utveckling.

Forskningskravet innebär dock inte att individens integritet får kränkas. Forskningsetiska rådet betonar vikten av balans mellan dessa två krav, som ständigt måste vägas mot varandra. Individskyddskravet går att sammanfatta i följande punkter:

Informationskravet: Forskaren har som skyldighet att informera de berörda informanterna

deltagande. Forskaren ska vidare informera om allt i forskningen som kan tänkas påverka informanternas vilja att delta.

Samtyckeskravet: Deltagaren ska vara väl informerad om att han/hon själv har rätt att

bestämma om sin medverkan. Om informanten är under femton år ska även samtycke från vårdnadshavare inhämtas.

Konfidentialitetskravet: Alla personuppgifter ska behandlas mycket varsamt så att risken att

de blir kända för obehöriga minimeras. Vad som betraktas som etiskt känsligt kan variera från kultur till kultur samt mellan olika tider. Forskaren bör ta i beaktande vad informanternas nu levande och framtida släktingar kan anse om forskning.

Nyttjandekravet: De uppgifter som samlats in får uteslutande användas i forskningssyfte. De

får lånas ut, men enbart till annan forskning1.

Ser vi på dessa krav utifrån vår egen empiri anser vi att de delvis har efterlevts. Vi har informerat våra informanter i enlighet med informationskravet, det vill säga att de har fått reda på undersökningens syfte, och att de har fått veta att de när som helst kan avbryta. Vidare har de informerats om att deltagandet är helt frivilligt. Gällande samtyckeskravet informerade vi tidigt om att de hade rätt att när som helst avbryta sin medverkan i undersökningen. Detta gäller dock enbart de informanter som stod för inspelandet. Övriga informanter har inte informerats om detta, då vi inte haft kontakt med dem. Detta strider delvis mot de etiska reglerna, men samtidigt är samtliga deltagare, frivilliga eller inte, helt anonyma. De som burit mp3-spelarna ska dessutom enligt vår uppmaning ha informerat övriga inspelade (se bilaga 1). Konfidentialitetskravet har alltså efterlevts då samtliga informanter inte medverkar med sina riktiga namn i transkriberingarna. Inte heller har vi inkluderat material som på något sätt kan röja deras identiteter. Däremot kan det vidare kravet på hänsyn till etisk känslighet ifrågasättas, då informanterna i vissa fall använder sig av relativt grovt språk, som vi inte har censurerat. Nyttjandekravet är helt uppfyllt då vi är de enda som använt oss av det inspelade materialet. Vid eventuella förfrågningar om lån kommer vi att säkerställa den nya forskningens tillförlitlighet innan utlån sker.

2.2 Datainsamlingsmetod

De fyra ungdomar som spelat in var utrustade med mp3 -spelare under en dag. De har sedan spelat in sig själva under de delar av dagen som det var möjligt för dem. På inspelningarna får vi höra ungdomarnas tal i allt från småprat på bussen till händelser i klassrummet. Vår ambition var från början att ungdomarna skulle spela in sig själva från morgon till kväll, men detta har de inte gjort. Vi antar att detta berott på tekniska svårigheter som att batterier tar slut eller att minnet blir fullt på mp3-spelaren, samt att möjligheterna att spela in en hel dag inte funnits. Prov, toalettbesök, ren glömska samt censur kan dessutom ha påverkat resultatet. Informanterna använde antingen egen mp-3 spelare, eller lånad. Inför inspelningen fick de skriftliga instruktioner där exakta anvisningar för inspelningen gavs. Vi presenterade oss och vårt arbete kort och förklarade att allt som spelas in kommer att behandlas med stor respekt (se bilaga 1). De fick även ut en blankett med frågor som de skulle besvara om inspelningen. Här frågade vi om deras personliga upplevelse av att bli inspelade, hur de blev bemötta när de berättade om inspelningen och vad som var svårast osv. (se bilaga 6-9). Detta gjorde vi för att vi skulle få deras syn på saken och kanske få svar på varför vi mött sådant motstånd tidigare. Vi valde att låta våra informanter själva skriva ner svaren på vårt frågepapper för att de skulle få tid att fundera under arbetets gång. Därefter kunde de kort formulera sina svar.

Efter det att inspelningen var helt klar och de fyllt i vår enkät skulle de skicka filerna till oss via mail. Vi valde detta sätt för att det inte skulle upplevas som omständligt att leverera det inspelade materialet till oss. Tyvärr var filhanteringen svårare än väntat, vilket ledde till att inspelningarna tillslut brändes på cd-skiva. Ljudfilerna har sedan fungerat som förväntat, transkriberingsarbetet har varit mycket tidsödande, men löpt på väl. Inspelningarna hörs oftast väl och ljudupptagningen är tydlig. Inför transkriberingsarbetet har vi fått lyssna igenom materialet ett flertal gånger för att kunna orientera oss. Det som varit svårast under transkriberingsarbetet har varit att urskilja vem som pratar, då många bitvis pratar i mun på varandra. Svårt är också att kunna avgöra var den inspelade befinner sig. Den inspelade möter hela tiden nya människor och stundtals är det helt omöjligt att veta vem som är vem. I den transkriberade texten har vi gett ungdomarna påhittade namn för att kunna hålla isär dem och för att ge läsaren ett sammanhang samt för att skydda ungdomarna.

2.3 Procedur

Inledningsvis kontaktades berörda lärare på de utvalda skolorna. Därefter presenterade vi oss i klasserna och frågade om det var några som ville ställa upp. Vid detta tillfälle fick

ungdomarna även ut klara och tydliga instruktioner (se bilaga 1). Tyvärr fick vi i detta första skede inga frivilliga, vilket ledde till diskussion om huruvida vi skulle vara tvungna att byta metod. Detta löste sig dock via, som uttryckts ovan, personliga kontakter. Vi har nu inte presenterat oss för samtliga ungdomar utan är lika anonyma för dem som de är för oss. Ungdomarna tillfrågades via kontakterna om deras mp3-spelare kunde användas för att spela in deras samtal. Detta då det upplevs som naturligare med den egna mp3-spelaren. I de fall detta inte gick lånade vi ut våra egna. Därefter fick ungdomarna ett par dagar på sig att banda samtal för att sedan, via mail, skicka ljudfilerna till oss.

2.4 Databearbetning och tillförlitlighet

Det föreligger i denna undersökning en uppenbar risk för censur samt förvrängning av det egna språket och talet. Vår förhoppning är dock att ungdomarna efter en tid glömmer bort det faktum att de spelas in och därför börjar prata mer naturligt. Efter avslutad transkribering delade vi in texterna i sekvenser efter innehåll för att åskådliggöra kärnmaterialet. De utvalda sekvenserna är delar av längre transkriberade samtal. Att vi inte har med allt transkriberat material beror dels på rent utrymmestekniska skäl, dels på läsbarhetsskäl. Allt transkriberat material finns dock med som bilagor. Att transkribera materialet var inledningsvis både svårt och frustrerande. Beroende på de olika omständigheter under vilka materialet spelades in var hörbarheten av olika kvalitet. Om ungdomarna exempelvis gick samtidigt som de pratade fångade mikrofonen i mp3-spelaren upp fnaset från kläderna och själva talet hördes inte. Utöver detta har ungdomarna klara tendenser till att prata i mun på varandra (vilket inte är förbehållet enbart dem, även vuxna pratar samtidigt med varandra) och de låter ibland väldigt lika på rösterna. Arbetet blev dock lättare allteftersom tiden gick. Ju fler gånger materialet lyssnades igenom desto lättare blev det att urskilja vad som sades och vem som sade det. Efter några genomlyssningar lärde vi känna igen de flesta av rösterna, inte enbart genom rösten i sig utan även genom ordval, tonfall och intonation.

2.5 Metodreflektion

Redan från arbetets start var vi medvetna om svårigheterna med denna metod. Vi hade förberett oss på ett rejält transkriberingsarbete. Däremot hade vi inte räknat med att det skulle vara så svårt att få ungdomar att ställa upp i vår undersökning. Efterhand som tiden gick och våra besök på skolor inte gav något resultat började vi ifrågasätta vårt urval av ungdomar. Vi hade vänt oss till klasser som vi inte kände, för att vi skulle kunna vara så objektiva som möjligt. Genom detta kan vi ha minskat våra chanser att få ungdomarna att ställa upp för att de helt enkelt inte kände sig trygga med oss. Vi ställdes inför valet att helt byta metod, eller

att leta ungdomar på andra ställen och valde det senare. Våra respektive bekantskapskretsar blev vårt nästa urval. Vi började resonera som så, att ju tryggare ungdomarna kände sig med oss, desto bättre. Det visade sig att detta gav resultat och vi fick våra fyra inspelningar. Våra funderingar kring huruvida metoden var möjlig eller ej fick oss att fundera om det i sig fanns en omöjlighet i metodkonstruktionen. Är det överhuvudtaget möjligt att lämna ungdomarna fria i sitt inspelande? Faller syftet med att få fram det genuina och spontana språket med att de är medvetna om inspelningen? Detta får vi förhoppningsvis svar på i vår resultatdel, och vi kan då föra diskussionen vidare.

Vi gav, i viss mening, ungdomarna dubbla uppdrag. Dels det relativt enkla uppdraget att spela in sig själva under en dag, och dels det känslomässigt svåra uppdraget att lämna ut sig själv, sin familj och sina kompisar. Forskningsetiskt sett har vi skyldighet att informera ungdomarna om deras rättigheter – men har vi samma skyldighet gällande deras omedelbara närhet? Detta ställningstagande hade vi till en början inte funderat på, men förstod snart att det var aktuellt. En sextonårig pojke reagerade med att säga att han gärna ställde upp, bara han slapp informera folk om att han blev inspelad – det var ju pinsamt.

3 Tidigare forskning

I följande kapitel inleder vi med att ta upp centrala begrepp som kontinuerligt dyker upp i uppsatsen. Vi fördjupar oss sedan i tidigare forskning om ungdomsspråk, identitet och genus.

3.1 Teoretiska begrepp

I denna uppsats undersöker vi sambandet mellan ungdomars språk och deras identitet. Begreppet identitet är väldigt brett och vi vill därför klargöra vilka definitioner vi använder oss av. Seija Wellros tar i sin bok Språk, kultur och social identitet, (1998) upp definitionen av social identitet och säger att det är det sätt andra identifierar och/eller definierar oss som individer utifrån kön, ålder, yrke, etnicitet, nationalitet eller religiositet. Dessa termer är allmänt accepterade i samhället, vilket innebär att alla har en grundläggande förförståelse av dem. Vidare förklaras att begreppet går att delas in två varianter av identitet: Objektiv social

identitet samt subjektiv social identitet där den objektiva är den bild man tilldelas av

omgivningen, medan den subjektiva är självbilden. Denna påverkas visserligen av andras uppfattning, men den har även inslag av känslan av att vara en unik individ som ej går att sortera in i något fack. I denna subjektiva identitet ingår även identifikation med den egna gruppen (Wellros 1998:116).

En annan aktuell term är kodväxling vilket innebär att den tvåspråkiga eller bidialektala talaren inom en och samma talsituation byter använt språk. Bytet kan vara ett tecken på en förändring i talsituationen eller menat att signalera talarens uppfattning/attityd till det sagda. Kodväxling kan ske vid byte av ämne eller situation (www.NE.se). Kodväxling kan vara både medveten och omedveten. Ytterligare en aktuell term är genus. Genus är den benämning som används på den kulturella process som ger människor och institutioner kollektiva könsegenskaper såsom maskulint respektive feminint (www.NE.se). Genus är ett oerhört problematiskt begrepp och vi ansluter oss till denna definition väl medvetna om att det finns fler. En term som också bör tas upp här är signifikanta andra. Signifikanta andra är personer i barnets omedelbara närhet som har ett avgörande inflytande på barnet i dess tidiga år och i ungdomsåren. De första åren är de signifikanta andra den nära familjen, men ju äldre barnet blir desto mer utvidgas denna krets till att även omfatta lärare etc. (Geels & Wikström 1999: 53 f).

3.2 Samhällets syn på ungdomars språk

Kotsinas skriver i Kontakt, variation och förändring (2000) att ungdomens språk alltid klandrats för att vara torftigt. Ju äldre man blir, desto större avstånd har man till ungdomsspråket helt enkelt för att man som vuxen inte kan identifiera sig med språket. Ungdomsspråk tillhör samhällets subkulturer och betraktas därför som något oacceptabelt. Men ju mer etablerade dessa subkulturer blir, och ju högre social status dessa får, desto mer ändras synen på ungdomars språk (Kotsinas 2000: 122). Kotsinas visar i sin forskning på att ungdomars språk är kreativt, lekfullt och oppositionellt. Ungdomsspråk bygger enligt Kotsinas på att omvandla språkstrukturens traditionella element till en gruppidentitetsmarkör i samhället. Samhället påverkas ständigt av nya influenser, vilket bidrar till att ungdomars språk också ständigt förändras och förnyas (Kotsinas 1996: 25).

3.3 Identitet

Ordet identitet kommer från latinets ”identitas” som i sin tur kommer från ”idem” som betyder densamme. Enligt Nationalencyklopedin innebär identitet medvetenheten om sig själv, och att man har en medvetenhet om sitt jag, och därmed upplevelsen av att leva. Det innebär också att identitet består av att man har en tydlig gräns till andra och att man själv är förmögen att bestämma över sin tankar och handlingar samt att i grunden vara densamma oavsett vad som händer i livet. Det ska därmed finnas ett utkristalliserat ”jag”. I andra hand handlar identitet om medvetenhet om den egna personligheten, d.v.s. innehållet i de händelser

som under ens liv format ens personlighet. ”Självet” ligger mycket nära identiteten som är upplevelsen av både den egna personligheten och kroppen i kontrast med objekten (andra människor). (www.Ne.se). Stier skriver att identiteter i själva verket först blir meningsfulla i relation till någon eller något annat. Vidare understryker Stier vikten av identitetsfrågorna i senare delen av barndomen, nämligen ungdomsåren. Stier skriver: ”Identitetsfrågornas påtaglighet, särskilt i den senare delen av barndomen och i ungdomsåren, föranleder den enskilda individen att söka efter framkomliga kompromisser och fruktbara anpassningsstrategier för att på så vis kunna hantera olika situationer och rollförväntningar.” (Stier 2003: 128). I ungdomsåldern kan man kastas mellan förnekelse och självhävdande eller mellan tillbakadragande och utåtagerande – ungdomsåren är med andra ord en mycket turbulent ålder för människan.

Tonåren karaktäriseras av separation och individuationssprocesser och det är ur dessa identiteten föds. Dessa processer pågår egentligen från det att barnet är fött till och med puberteten och tonåren. Under tonåren, skriver Stier, utforskar ungdomen vuxenlivet samtidigt som denne söker efter en stabil identitet. Som tonåring markerar man sin egen personlighet genom att ta kontrollen över sitt liv. Gränsdragning är vidare ett viktigt fenomen under tonåren och man vill vara självrådig och sätta gränser gentemot andra. Insikten att man är unik och den enda i världen som är ”jag” kommer också successivt fram. Denna insikt kan bidra till att man upplever sig splittrad och byter klädstil, musiksmak etc. Ur dessa ombytliga livsstilar föds en identitet successivt fram. Stier poängterar vikten av individualiteten som kommer fram efter hand som man inser det unika i en själv. Åsikter och värderingar grundläggs och blir produkten av separation och individuationsprocesser. Föräldrarna har också stor påverkan i frågan om identitetsprocessen, då barnet som litet tar efter och imiterar förälderns beteende. Successivt växer självbilden fram genom att barnet kan se sig själv utifrån en annan persons perspektiv. Den unge får en självbild utifrån föräldrarna, lärare, kompisar och andra personer i dess omgivning. Det är dessa som kallas just för de ”signifikanta andra”

Det sociala samspelet med signifikanta andra är en förutsättning för individens självbild och självuppfattning. Stier understryker vikten av de så kallade identifikationsprocesser som gör att vi blir en i gruppen av andra. Ur dessa processer föds beteende, ambitioner och självbild. Resultatet av samspelet med signifikanta andra blir inte en samlad självbild, utan man upplever sig som olika personer i olika sociala sammanhang. Det abstrakta tänkandet är en

viktig förutsättning för formandet av en identitet, särskilt i de brytande tonåren. Föräldrarna och andra signifikanta andras viktiga position försvinner successivt, och existentiella frågor dyker upp. När man varken är barn eller vuxen dyker många frågor rörande den egna identiteten upp och ifrågasättande av denne är inte ovanligt. Hittills har identifikationsprocesserna varit relativt omedvetna, men kan komma att utgöras mer och mer av medvetenhet i åsikter och beteende. En påtaglig frihetskänsla bryter in om man söker efter ombyte och upplevelser. Paradoxalt nog är man under denna period mycket självfokuserad, men fortfarande mycket gruppberoende. Man kan visa motstånd mot vuxenvärlden och söka ideal som kontrasterar mot föräldrarnas, samtidigt som vänner och till och med idoler plötsligt blir ungdomarnas signifikanta andra. Ett annat sätt att hantera identitetskonflikter är att gå in i en livsstil och experimentera med åsikter, det vill säga att man testar sig fram genom att prova på olika livsstilar. (Stier 2003: 83-85).

3.3.1 Språk som gruppidentitet

Tidigare språksociologiska undersökningar har visat att grupptillhörighet bland annat markeras genom subtila språkliga drag i talspråket. Exempel på detta kan vara dialektförändringar, men också fenomen kopplat till ålder, kön social status etc. Viktigt att veta är dock att ingen talare alltid använder en och samma talstil. Denna varierar beroende på relationen mellan talare och lyssnare, talsituation, grad av formalitet och känsloaffekt mm. Dessa tidigare undersökningar har dock varit inriktade enbart på vuxnas språk. Det är först på senare år som ungdomarnas språk kommit in i bilden. Inte heller då har denna bild varit komplett – de grupper som då undersökts har varit de som på något sätt varit utmärkande; främst pojkar från lägre socialklasser. Dessa undersökningar har entydigt visat på att språket är en kraftfull identitetsmarkör. I ett av de undersökta pojkgängen var språket så pass viktigt att för att räknas som fullvärdig medlem i gänget skulle man på ren språklig basis kunna identifieras som medlem. Andra undersökningar har visat på att ungdomar uttrycker sitt förakt för det normala samhället genom att avsiktligt tala sämre i skolan än på fritiden. En av få undersökningar som handlar om medelklassens ungdomsspråk visar på att föräldrarnas socioekonomiska status inte alltid är avgörande för vilken gruppering man tillhör – ungdomarna bestämmer detta själva baserat på bland annat kamratgruppens attityd och ställningstagande (Kotsinas 1996:19 - 23).

3.4 Språk som genusmarkör

Jan Einarsson, språkprofessor vid Växjö universitet, har i sin forskning också intresserat sig för barns språk. Han har följt lågstadiebarn i deras vardag genom att utrusta dem med mikrofon och radiosändare. På så sätt har han noggrant lyckats dokumentera barns språkliga miljö från morgon till kväll. Einarssons undersökningar har visat att könstillhörigheten avspeglar sig markant redan i så låg ålder, och att skapandet av en könsidentitet märkbart påverkar talet. Einarsson understryker också att de traditionella generaliserade föreställningarna om pojkar och flickor bekräftas i hans undersökning men modifieras aningen (Einarsson 2000: 199). Hans resultat blir alltså inriktade på skillnaderna på mäns och kvinnors språk, och förklaringar till detta. Vi redogör nedan kort för hans resultat, men fördjupar oss inte allt för mycket i det, då vi inte främst ämnar undersöka pojk - och flickspråk, utan snarare ungdomsspråk och dess koppling till identitet. Einarsson undersökningar visar att flickorna talar mycket mer med varandra än vad pojkarna gör. Pojkarnas relationer stärks inte genom samtal utan genom aktivare umgänge. Dessa skillnader i umgänge bidrar till att olika samtalsstilar utvecklas. Missförstånd i mäns och kvinnors samtal kan således uppstå menar Einarsson. Hans undersökningar visar också att män upplevs som passiva och kalla i samtal med kvinnor, medan kvinnor upplevs som repetitiva och gåtfulla (Einarsson 2000: 201-202).

Fanny Ambjörnsson, socialantropolog vid Stockholms universitet, beskriver i sin doktorsavhandling I en klass för sig. Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2004) hur tjejerna i två gymnasieklasser2 _{ser på sig själva och varandra. Genom deltagande} observationer, där Ambjörnsson mer eller mindre blev en del av klasserna, intervjuer samt en enkät (Ambjörnsson 2004: 38-42) har hon lyckats klargöra tydliga mönster gällande tjejers relationer till varandra och, till viss del, till killar. I sin avhandling har Ambjörnsson valt att koncentrera sig på relationerna tjejerna emellan istället för relationen tjejer – killar. Detta då hon vill undvika att hamna i två förenklade och polariserade genuskollektiv. Genomgående intresserar hon sig för de handlingar man måste utföra för att uppfattas som tjej (s 13).

I sin undersökning fann Ambjörnsson att föreställningen om den normala tjejen – den man gärna vill vara men aldrig anser sig förkroppsliga – var ständigt närvarande. Ingen av tjejerna upplevde sig själv som normal. Ambjörnsson såg att de olika förhållningssätt tjejerna hade till normer och ideal var tydligt kopplade till deras klassbakgrund och, i hennes undersökning, till

de skilda gymnasieprogram de gick på. De tjejer som gick på Barn- och fritidsprogrammet (fortsättningsvis benämns klasserna BF- respektive S-klass) sågs som avvikande då de inte uppförde sig tjejigt nog, utan tog plats och hördes och hade ett stundtals väldigt grovt språkbruk. Å andra sidan ansåg BF-tjejerna att S-tjejerna var fina i kanten, rentav fisförnäma och oäkta – det upplevdes som att de (S-tjejerna) föreställde sig, att de inte alltid kunde vara så fina. Flickornas föreställningar om varandra var alltså ömsesidiga och bekräftades av lärare som ansåg S-tjejerna vara mer normala. Den normativa feminiteten är med andra ord egenskaper som måttfullhet, kontroll, inlevelseförmåga och tolerans. S-tjejerna uppvisade detta beteende, men inte alltid. Det ”normala” beteendet uppträdde i det offentliga – när andra kunde se dem. I den trygga tjejgruppen kunde deras rörelser vara mer frisläppta, men på de sociala arenor där elever möts återgick de till att vara mjuka och kontrollerade sina rörelser. Det fanns en tydlig tendens till beröring bland tjejerna i denna klass, spontana kramar och axelmassage var inget ovanligt, vilket kopplades till tidigare nämnda mjuka kontrollerade kroppsspråk. Intressant är dock att måttfullheten inte fanns där när det enbart var tjejer kring exempelvis lunchbordet – tjejerna talade ofta med höga röster, de avbröt varandra och kunde småbråka med varandra (s 53-58). Ambjörnssons undersökning visar alltså att det finns en klar och tydlig skillnad mellan tal och beteende i det offentliga rummet jämfört med i det privata.

Den normativa femininitet som dessa tjejer förhåller sig till och försöker förkroppsliga innehåller med andra ord egenskaperna trevlig, snäll, glad, mjuk och tolerant. Att uttrycka ilska eller förmedla den känslan och sätta gränser upplevdes av tjejerna i Ambjörnssons undersökning som komplicerat. Det var mycket lättare eller naturligare att vara glad. Att uttrycka glädje var mycket lättare och mer accepterat – att uttrycka ilska gjorde att man riskerade att bli ogillad eller utfryst från gruppen. En av tjejerna berättade att hon aldrig varit så arg eller bråkat så pass att hon skrikit. En av anledningarna trodde hon var att i hennes familj skrek man inte och att man låter löjlig när man skriker. Att prata är mycket bättre och man blir tagen mer på allvar av den andra parten. Ytterligare en anledning kan vara den explicita tolkning tjejerna själva gjorde till den normativa femininiteten – det är svårare för en tjej att vara öppet arg. Det förväntas nästan av killarna, men absolut inte av tjejerna (s 64f). Vissa av tjejerna kunde medelst språket parodiera de förväntningar som fanns på dem. Genom att prata oerhört ”flickigt” och tramsigt visade de en medvetenhet om de förväntningar som fanns på dem samtidigt som de utmanade normen gällande tjejers språkande. Gällande klassrumsituationen fann Ambjörnsson att det fanns en oerhörd press på tjejerna att vara

verbala och välformulerade. Från att ha varit tysta flickor på högstadiet ska de nu gå till att vara välartikulerade på gymnasiet – ett beteende som premieras av flertalet lärare men som tjejerna upplever som främmande (s 74-76).

4 Resultat

I detta kapitel kommer vi att presentera de transkriptionsmarkörer vi använt oss av samt presentera ungdomarna kort. Tonvikten ligger dock på redovisandet av våra resultat. Materialet omfattar cirka fyra timmar totalt, och av dessa har vi valt att transkribera de situationer som vi finner mest intressanta och relevanta för våra frågeställningar. I resultatdelen har vi dessutom gjort ytterligare ett urval och tagit bort de delar som inte är direkt relevanta. För den intresserade finns de kompletta transkriptionerna i bilaga 3-6. I det inspelade materialet finns en hel del som inte går att uppfatta, vilket ger ett visst bortfall. Att transkribera talinspelningar till skrift kan ibland ge en missvisande bild av talsituationen. Trots att man noggrant skrivit ner det man hör på inspelningen, är det ändå frågan om en tolkning från vår sida. Saker som inte går att uppfatta och omständigheter på plats finns inte alltid med i transkriberingen. Mats Eriksson skriver att det aldrig går att göra en fullständig transkription, och att man sällan kan täcka ett samtals alla aspekter (Eriksson 1 997:39). När vi transkriberat materialet har vi ibland använt talspråkliga former för att komma så nära ungdomarnas samtal som möjligt. Nedan följer en transkriptionsnyckel för att göra vår text så tydlig som möjlig.

4.1 Transkriptionsnyckel

Transkriptionerna följer i stort sett skriftspråket, men vissa talspråkliga och regionala drag har markerats. Överlappande tal markeras genom avbrott i textraden där part två avbryter/talar. Part två fortsätter därefter på raden under vid avbrottet.

F Flicka F1 Flicka 1 F2 Flicka 3 F3 Flicka 3

F? Någon av flickorna, omöjligt att höra vem P Pojke

P1 Pojke 1 P2 Pojke 2

P? Någon av pojkarna, omöjligt att höra vem

M Mamma

/…/ Paus

Text Särskilt betonat ord TEXT Höjer rösten

/?/ Går ej att uppfatta [text] Ljudhärmande ”text” Återberättar/imiterar

4.1 Presentation av informanterna

Ungdomarna som spelat in sig är gymnasieelever i årskurs två och tre. Ungdomarna är bosatta i staden X och kommer från en kommunal respektive en friskola. Som tidigare nämnt är antalet inspelade betydligt fler än fyra, då de möter folk hela tiden. De som hörs på inspelningen är framförallt de inspelade och dennes vänner, pojk/flickvänner, familj och lärare. Inspelningarna utspelar sig främst i skolmiljö eller på väg till och från skolan.

4.2 Transkribering 1: På bussen

Ungdomarna sitter på en buss på väg till skolan. Under resans gång avhandlar de vad som händer när man kommer för sent till bussen, och vad det egentligen är Jacob sätter sig på i bussätet.

4.2.1 Helgen och Mini-me

F3: Va ska ni göra i helgen? P1: Va

F3: Vad ska ni göra i helgen? P1: Vi ska/?/ stadsparken lite F1: Seriöst/…/va ska ni göra där? F2: Är inte det Jacob?

P1: Va, var då? Jo

F1: Jo /?/ han får springa P1: Nu får han springa

Fniss

P1: Han har sån jävla tur /?/ din jävul spring P2: Hehe du får hålla i min väska du vet det va? F?: Vad har du för skor?

P2: Fan det är något hårt jag sitter på

P3: Och det är inte en ac /?/ … tänkte bara påminna dig

F?: nä det va nog

P1: Jag tänkte säga det var ja.. [ohooo] det va ja /förställer rösten/

P2: det var rena minime (karaktär i Austin Powers-filmerna) he minime…/skrattar/ oho minime /?/

P2: har du fått stå ut med dom här hela tiden F1: vadå

P2: va

F1: nä bara nu F2: vadå stå ut P2: du låter jävligt hes

I denna sekvens skämtas det rätt skojfriskt om vad som händer när man kommer för sent till bussen. Jacob konstaterar också att det kan gå för långt ibland. Det upplevs som att stadsparken inte är ”rätt” ställe att vara på under helgen och det förekommer skämt av lite grövre karaktär. När P1 föreställer rösten och säger ”jag tänkte säga det var ja” kan det tänkas

vara ett skämt av sexuell karaktär då rösten föreställs. P2s svar är då ett förolämpande sådant, ”minime” syftar på det lilla hårda han sitter på.

4.2.3 Nya skor

I denna sekvens pratar pojkarna om trasiga skor. Jacob har fått nya för att hans var så trasiga och han konstaterar att bara man går i något trasigt tillräckligt länge köper föräldrarna nytt. Pojkarna pratar även om hur trasiga skor blir trasiga och vad man kan göra med de gamla. P2: Du vet du en sak

P1: Nä

P2: Ja har fått nya skor jag visste fassan skulle köpa till mig om ja bara gick tillräckligt länge med dom gamla

P1: skulle precis säga mamma ha din mossa som köpt dom till dig

P2: Nä de e faktiskt min fassa, nä men han blir gnällig…alltså han sa de så bara dina skor ser nog lite dåliga ut så gick han ut ochtittade på dom hål därbak bara stort jävla hål alltså det har gått näst intill runtom dem han bara dom e lite dåliga hehe hålet /?/

P1: Nu kan du hoppa i dom P2: Ja

P1: Ja de e gött

P2: Mina gamla skor ska jag fan spreja i silver o sätta upp på en sån liten platta he mina mest mina kassaste skor.

P1: Ja

P3: Ja har för mig att mina osså gick sönder så P2: /…/Ja vad hade du för skor innan

P3: Likadana

P2: Ja men då är det inte så konstigt om dom går sönder du vet det är som när man har såna idrottskor du vet dom brukar alltid gå fram gå sönder där framme när man råkar skrapa i dom med tårna så jävla många ställen så bara [gnegnegne] / härmar skapande ljud/ och så liksom två stycken sulor.

P1: varje gång man går lite

I samtalet är det Jacob som styr gången och släpper in P3 i konversationen som för att markera sin dominans. Samtalet avbryts dock rätt tvärt av ett ämnesbyte, som återkopplar till den fråga som egentligen inledde den förra sekvensen: Vad ska ske i helgen?

4.2.4 Helgens gångna och kommande händelser

I denna sekvens fastställs helgens planer och man konstaterar även vad som skedde förra. Det är konfirmations- och födelsedagsfest som gäller med en massa god mat. En av tjejerna ska vara konfirmandassistent och få åka rullskridskor i kyrkan, något hon är exalterad över.

P1: va ska du göra i helgen då /?/

P3: äta P1: äta

P3: mat jag ska på konfirmation o jag ska på födelsedagsfest P1: fan va tråkigt att gå på konfirmationsfest

F3: jag ska va konfirmationsassistent på /?/ imorgon P3: fast de e inte bara henriks syster de e faktiskt

F3: jag ska /?/ hela kvällen i kväll

P1: hennes kompisar osså P3: nej ja de vi säjer så istället de e lättare för mig

F3: o jag ska åka rullskridskor inne i kyrkan P1: du o Anna ska käka

P2: bara äät

P3: ja jag tror fan ja gör hans mossa lagar skitgod smörgåstårta de e så jävla gott o hans fassa gör så

F2: men vadå ska alla ha det

P3: jävla god snaps

F2: varför då F3: därför att jag ska vara diskoberättare

P3: nä jag tänker inte dricka något inte /?/ ja ska inte dricka något ändå P2: nä visst var det inte förra helgen som du sa fy fan vad full jag ska bli

F3: o sen så /?/ o sen så/?/ ska dom gå runt altaret igen/?/sen kommer P3: jaha de blev jag inte

F2: hur ska dom kunna göra så/?/kul ändå P2: eller var det förra

P3: de var förra P2: jaha

P3: jaha…den jävla snåle satan bjöd ingenting P2: vem

P3: jävla Henrik P2: jaha

P3: Henrik satt där med två och ett halvt flak öl bara ”Henrik kan jag få en öl” ”NEJ” /härmar/ hä

P2: nähä ska du vänta till han bjuder nu

P3: sen efter ett tag så när jag satt där o titta på film så ser jag han sitter med åtta öl eller vad det var i näven o bara tittar på mig ”nää nu kan du få en öl” /härmar/ en öl, en öl ja va fan tackar o tar emot de e bättre än inget ge mig din jävel ska jag njuta satt jag o drack så skitlångsamt så satt han där ”va fan är det med dig du ska dricka snabbare” /härmar/ska min själ njuta av

P?: hehe

P2. Henrik är fan så jävla snål P?: generös/?/

P3: ska du va generös/?/ för att hans halvfarsa va generös va

De konstaterar rätt snabbt att konfirmation inte är något som ses som roligt av pojkarna. Maten överväger dock detta och då särskilt den hemmagjorda snapsen. Det konstaterandet leder över till en diskussion om vad som egentligen hände förra helgen. Att vara snål och inte bjuda på, i detta fall, öl verkar vara något av en dödssynd. Att markera när någon gör något som upplevs som fel upplevs som viktigt.

4.2.6 Mat och motion

Pojkarna byter ämne och inleder en konversation kring bra och dåligt frukost. De byter sedan fokus till bra och dålig mat och kostillskott.

/…/

P3: ja käkade havregrynsgröt o två stycken dubbelmackor i morse

P2: ja käkade flingor o sedan tyggade jag tyggymmi o blev jag skithungrig sedan så köpte jag en macka härinne

P3: va

P2: ja köpte byllar

P3: du ska inte tugga tuggummi på morgonen du vet väl om det P2: skithungrig

P2: ja vet

P3: de blir man bara hungrig av man sitter o tuggar o sväljer en massa luft o sen så ba [ohmmmm]/härmar kurrande mage/

P2: o sen köpte jag en bylle jag va tvungen att tygga tyggymmi jag ville det sen köpte jag nötter ser man någon på stan med såna är det fan jag

P3: jag har såna hemma o blandar med mina olika roliga drycker/…/den som du inte tyckte om äppelcider o vinäger o vatten

P2: vilken var det fy fan

P3: du ba [ouä]/härmar äcklat ljud/ va fan va det

P2: de var inte gott puush push the button

P3: de e skitgott man måste bara vänja sig vid det eller du ägg mjölk o kakao o

P2: o fy fan du ja ba [ouä]/äcklat ljud/

P3: ja tyckte de var gott

P2: nä skitäckligt

P3: ja tyckte de var gott

P2: var det godare än oboy o så bara [wushwush] / härmar vispande ljud/

P3: klart de hade varit godare men va fan…vet inte varit så jävla stor nödvändighet/…/du va tror du om att käka en halv kebabpizza en halv familjekebabpizza o sedan ut o springa

P2: o fy fan jag kommer spy då

P3: ja gjorde de ja mådde inte bra ja så [oh oh] /pustar/ efter ett tag så stog ja bara stannade/ …/nu fan ska jag lägga en/?/ fortsätta springa [oh]

P2: ja sprang milen med då sprang jag först ihop med Linnea sprang några typ /?/ så jävla trött efter två kilometer/?/ nu ska vi av

F?: jag vet jag vete fan vad vad vi ska

P?: gå dit du F?: heej

Det konstateras att tuggummi inte är bra direkt på morgonen, att äppelcidervinäger är en smak man får vänja sig vid samt att förtärandet av en pizza modell större inte är det bästa precis innan en runda i motionsspåret. Motion verkar spela en stor roll i dessa pojkars liv och kosttillägg ses som något naturligt.

4.3 Transkribering 2: På väg till kompisar

I följande avsnitt sitter mamma och dotter i bilen och småpratar på väg till skolan. Mamman berättar hur en typisk tonåring är, butter, sur och förälskad. De skrattar båda gott.

4.3.1 Mor och dotter småpratar

M: De ska ju inte flytta nu, utan sätter lite pengar i huset… de e ju inte så många år till de ska flytta till något annat, hemifrån

F1: Hur gammal är hon då?

M: Lika gammal som dig, något år äldre, hon fyller arton i år, men hon e ju så typisk tonåring.. F1: Vaddå

M: Butter och sur och F1: He he e hon de? M: Ja /skratt/ Båda skrattar F1: [åå]

M: Hon va med o åt en dag /.../ sen försvann hon ner på rummet och sen så vi inte röken av henne på hela kvällen.

F1: Var hon sur då? Varför var hon sur då? M: Hon är förälskad

F1: [ååhh]

M: /?/ Det är inte lätt…

F1: Är han inte dum mot henne?

M: Nähä, det är bara hon som är kär i en kille i klassen, han är ihopa med någon annan.. det är sån riktig.. F1: [Åhhå]

M: Livet e hårt

F1: Mmm, det e inte lätt M: Vi hörs heej

F1: Hej

Typiskt för ovanstående samtal mellan mor och dotter är att de småpratar ganska lugnt i samförstånd. Dottern inflikar i mammans berättelse och ställer frågor kontinuerligt under samtalets gång.

4.3.2 Telefonterroristen

Här har dottern (F1) kommit till skolan och möter kompisen (F2), och de kommer genast in i ett samtal om någon som ihärdigt försökt ringa.

F1: Mmm

F2: Jag är med på ett /?/ i denna kameran F1: Varför det?

F2: När vi va i /stadsnamn/ F1: Ska du fota där nere nu? F2: Ja.. du ja ringde dig innan F1: Ja ja vet ja så det

F2: Sen bara: ”Var e du nånstans?” F1: Ringde mig om det?

F2: Ja ja vänta på skolbussen (imiterar någon annan) o bara var e Sandra? Hon e inte här? Var e hon? Hon e hemma. Jag får inte tag på henne och jag får inte tag på Sandra.

F1: Han e så jävla jobbig, han ringer fanimej hela jävla tiden o det e inte mig han vill ha tag i, han har Linus nr..ja blir så irriterad… han har Linus nr!

F2: Ja bara ja kan ringa Sandra så du kan få hans nr, så svara du inte, så ringde ja för ja tänkte hans mobil har ju /?/ så ringde ja svarade du inte för jag ville att du skulle...ok så fråga jag ”är Sandra där?” ”nej” ”var e hon då” så ringde jag upp, så bara ”jag e sjuk” ”sjuk?” ”men varför e du inte i skolan” ”hur fan vet du det?” ”men jag pratade med Lena” ”jaha men jag är inte sjuk”

Detta samtal karaktäriseras av mycket återberättande som ofta inleds med markören ”bara” följd av en imitation. Ett annat fenomen som skiljer sig från F1: s samtal med modern är intensiteten i samtalet, dvs. att de pratar snabbare och intensivare med varandra. Det är också mer påtagligt att svordomar blir mer frekvent.

4.4 Transkribering 3: Håltimme i skolan

4.4.1 Samtal med läraren

Flickorna (F1 och F2) fortsätter här sitt samtal medan de går för att söka upp en lärare som de ska bestämma något med. Läraren har lektion och flickorna frågar försiktigt om de får prata med henne.

F1: Igår gick jag ner till macken och titta på korpen i linne när ja kom ner ja bara e du varm bara ja och han bara jag du ska inte min motorcykel ja bara /?/ nä det ska ja lova dig

F2: Åh nää

/Flickorna mumlar något om kockkläder och slår in en kod/ F:Men ska du bara va på serveringen då?

F2: Ja

Paus när de går

F?: [Åh näää] de lektion jag kan fan inte gå in F1: Kan vi få prata med dig?

L: Vad hade du på hjärtat? F1: Kan vi få prata med dig? F1: De e de om hemsidan L: Va sa du?

F1: De om hemsidan om servering /?/ så kanske ja kan komma tillbaka imorron eftermiddag med /?/ L: Åhhh du skulle, jaha, men du nu e det asså så här att han har ju det här med sina scoutbarn för att sen ska han ju det här /?/ ah i eftermiddag /?/

F2: Är restaurangen öppen då? L: Nää

F2: Inte imorron heller? L: Joo

F1: Kan vi inte komma tillbaka imorrn?

L: Jo så kopierar vi upp den för du kopierar inte upp den själv? F1: Nej, jo det skulle jag kunna göra.

F2: Jo det kan vi göra L: Det kan ni göra

F1: Ska vi göra det då trycka upp själv?

L: Ja ni kan kopiera upp själv idag men det är bättre ta så många bilder ni ska ta för ska ni /?/ F1: Vi kan ju låna ett litet bord ju

L: Ja ja gör som ni vill, ehh har hon nycklar? Öppna för henne Dörren öppnas

L: Efter femton räknar jag med att ni ska vara färdiga F1: Ja ja tror jag kommer idag eller imorgon

/…/

F1: Det e egentligen vi två hade slutat tidigare från svenskan som vi brukar… F2: Mmm

F1: och att vi går lämnar kameran och går o fotar /?/ då e ju gästerna där

F1: åhhh jag vill till /stadsnamn/ och äta glass, jag har varit sugen på det ända sen i fredags, ingen vill följa med, orkar inte inte ta mig dit om det finns buss, orkar inte, det är så jävla jobbigt att åka buss dit

F2: du får cykla

F1: Mmm hade det inte vatt för ja somna så hade ja gjort det, ja bara ”vet Sanna om att du är här” ”nä o jag skiter i det åsså” ja bara ”jasså”

De två tjejerna (F1 och F2) intar nu en mer försiktig hållning och pratar lågmält med läraren (L). Turtagningen ser här annorlunda ut och samtalet är lugnt och sansat. Så fort de lämnat läraren kommer de in i sitt vanliga prat igen med snabbare turtagningar och ett mer intensivt tal.

4.4.2 Skvaller

I nedanstående utdrag kastas vi rakt in i en diskussion om en annan tjej som F1 och F2 uppenbarligen inte gillar.

/ohörbart/

F2: Att man inte får lov att umgås

F1: Asså hennes kompisar kan man omöjligt va kompis med F1: Jävla miffo är hon

F2: Hon ser verkligen retarded ut asså fy fan

F1: Du har sett henne ganska många gånger på /platsnamn/ när hon gick på bussen, när hon glodde som faan………ja du räckte ju fuck you till henne mens hon såg nog aldrig det

Tjejerna pratar här fort och intensivt om en tjej som de upplever som dominant och otrevlig.

4.4.3 Big Brother

Konversationen som nedan återges handlar om tv-programmet Big Brother som är en dokusåpa som handlar om ett antal ungdomar som alla bor i samma hus. Efterhand röstas folk ut, och den som till slut blir kvar vinner en miljon. Big Brotherdeltagarna utvärderas flitigt och konversationen blir mer och mer intensiv.

F2: /Skratt/ Det gjorde Jessica igår till kameran till /?/ precis när Robin gått ut så filmade dom Jessica, hon bara..ähh,…hon var inte glad, / talar om Big Brother/

F1: Men så ni inte när hon stod o prata så såg man ju henne därbakom hon drack ju för fan flera glas, amen dom träffas ju om två veckor nu

F2: Dom hade brutit förlovningen klockan fem …på natten F1: Ja, hon bara /?/

F2: Jag trodde verkligen inte han skulle åka ut, jag trodde aldrig det F1: Jag va hundra på Anna

F2: Ja för då man fick rösta på vem man ville ha kvar var det ju Samuel och sen så var det ju Anna o Linn som hade…dom visade ju bara tre stycken då var det ju Samuel Anna o Linn som hade flest röster så jag trodde de skulle åka

F2: Jag tror det är nån av dom som vinner eller Anton, tänk alla småtjejer

F1: nån av dom tre är det..Fan vad ball om det hade vatt om han kom tillbaka till sitt jävla Stureplan så hade de en stor tv där de visar när hans står o sjunger /skratt/

F2: Men hans kompisar bara stod o öhh, dom hade ju vatt o pratat med hans kompisar F1: Mmm

F2: Så hade ju Hanna frågat om de kommer vara kompis med Anton när kommer tillbaka, o de bar ” öhh de får vi diskutera”

F1; Mehe

F2: Men fy fan vad ful han va när hans stod där o sjöng F1: Ja hon va ju där igår hon Britt,

F2: ja hon var på Jessica

F1: Hoppas jävla Linn åker nu, hon ska ju ut om nån F2: Hon kommer sitta i finalen, asså nu nästa söndag

F1: hon har ju inte gjort så jävla mycket egentligen bara bråkat med Jessica vad finns där liksom?

F2. nästa ehh livesändning då e de ju så igen att man ska rösta på dom man vill ska va kvar och då tror jag att e Anna eller Linn åker

F1: /Förställer rösten/ ” Heej jag heter Anna och ska bli lärare jag e med i BB o visar pattarna o har mig, jag hade faktiskt inte velat ha henne som lärare, hon är så jävla dum

F2: Asså va e de hon ska bli..me..mellanstadielärare eller nåt sånt F1: Jag vet inte vad det e, hon skulle ju bli svensklärare i nånting F2: Jag tycker Carina är så jävla falsk

F1: Hon? Jag stör mig på hennes ögon F2 såna pundarögon F1: Asså hon ser helt konstig ut

F2: Hennes näsa och hennes läppar e så konstiga F1: Men hon e väl fotomodell

F2: Ja

F1: Men ändå hennes blick hon har ändå så

F2: speciell blick

F1: Ja asså om hon kollar på visst sätt så får hon ändå såna sex/?/ för hon har såna ögon… e ja sexig nu [skratt] ja ska bli fotomodell så ska jag sitta så ..

F2: Hon ser ballögd ut emellanåt

F1: Mmm det ser ut som de ögat går inåt F2: Hon har sagt till Anton att hon e det

F1: Hur e det mellan dom två, e det bara jag som inte fattar nånting däremellan dom två F2: Så Jessica har rätt i att hon sa det

F1: Åhh Robin blev ledsen när /?/

F2:/?/ men Danne /..?/ men Danne borde ändå ha dåligt samvete nu för han tänker säkert så hade jag aldrig gett Robin det poänget så kanske han aldrig varit nominerad nu för då hade han inte kunnat åka ut F1: De sär ju att de e uppgjort undra om de e så

F2. Man kan inte asså man kan inte veta om dom väljer vem som ska va nominerad heller F1: Nä

F2: För man får ju aldrig se alla som är nominerade F1: Jag försöker räkna ut alla poängen/…/

Man kan utläsa av samtalet om Big Brother att det är uppenbart att det engagerar. Det återkommer också i flickornas konversation med jämna mellanrum. Det är intressant att man först uppfattar det som om samtalet handlar om nära vänner, men efter ett tag visar det sig att personerna spelar huvudrollerna i en tv-serie.

4.5 Transkribering 4: I skolan

Ungdomarna är i skolan. Tjejen som spelar in informerar om inspelningen och får respons på detta. Det konstateras att samlingen kan vara ett bra tillfälle, speciellt om denna veckans liknar förra veckans.

4.5.1 Typ ett experiment

F1: hallå får jag bara säga en sak de är såhär att jag är med i typ ett experiment eller i typ en undersökning typ så jag kommer spela in på lektionen idag om det är okej /gör rösten ljusare mot slutet/

F2: VA

F?: Bra att du säger till innan /?/

F1: jag vet inte med dom har sina krav så jag måste berätta det jag kanske inte spelar in hela tiden men jag måste

F2: vadå för undersökning

F1: min komp min mamma eller nej min kompis mamma ska utbildas till lärare så hennes examensarbete är att tolka hur ungdomar pratar med varandra o med vuxna o allt sånt

F2: jättebra att ta denna lektion F1: ja vet

P? ta samlingen

F2: ja ta samlingen F1: ja jag ska va här hela dagen

P?: du kan ta o komma in på våran samling /?/

I denna sekvens är F1, det vill säga den tjej som spelar in, den dominanta. Detta märks genom att hennes talfrekvens är större än de andras. Anmärkningsvärd är även hennes tendens till att i slutet av meningar göra rösten märkbart ljusare.

4.5.3 Bokrecensionen

I denna pratar ungdomarna om en recension som ska in snart. Det är fortfarande F1 som dominerar samtalet.

/?/

F3: asså säg att jag är här jag måste gå ut o göra min bokrecension F1: ha jag har redan gjort den eller nej dock inte min kompis har gjort den

F3: det hjälpte fan inte när jag ringde till mina kompisar för dom hade inga bokrecensioner för det behövde dom inte läsa på /skolas namn/ nä

F1: på /skolas namn/ jo det var därifrån jag fick min ifrån F3: men det behöver inte Sara o dom heller

F1: var går dom min kompis går samhäll

F3: jo men det är lite annorlunda min kompis går estetiska F1: ja jo då är det inte så konstigt

/?/

P3: ja Lars är sjuk idag men vi har fått uppgifter

F1: men herregud jag kunde ha sovit är det Mattias som ska ha oss /?/

I denna sekvens är irritation över skolarbete märkbar. Elever som läser samma ämneskurs inom olika program på olika skolor får inte samma typ av uppgifter, vilket här blir en källa till irritation.

4.5.4 Allt för att slippa plugga…

I denna sekvens handlar det främst om olika tekniker eller tricks man kan begagna sig av för att slippa plugga; ignorera arbetet, be någon annan göra det eller välja en tunn bok. Det konstateras även att det är en vikarie som ska ha lektionen idag.

P3: vi har ingen lärare

F1: vi ska få uppgift

P2: nä det vet jag erik/?/ de har jag sagt nu sjytton gånger P3: va ska vi göra

F?: mobbad utfryst /.?/

P2: min lillasyster hade två prov idag så va dom uppe till klockan kvart över idag F1: o pluggade

P2: nä dom larma på jävla idiot

F1: ja de va som jag också palla inte plugga på den jävla recensionen när jag kom hem ”hej mamma eh har du en recension kan du recenser analys” försök hon ba ”förresten är du dum i huvudet” ja ba ”vadå” ”asså ska jag sitta o göra dina recensioner eller”

P2: ja

F1: ”ja de hade jag tänkt mig” ja ”ah du prioriterar så mycket annat så du ska faktiskt få ta o göra den själv” ja ba ”tack”

P2: tack för hjälpen

F1: nu ska du/?/ där nere

P2: ja nä jag ska F1: ja ska läsa mina recensioner som jag fått å herregud

P2: läsa ut fröken juli/?/ fyrtio sidor av den klassiska boken det är inte allt för hårt F1: va P2: så jävla enkelt det måste jag

F1: jaha själva boken jag trodde du pratade om jag trodde det var själva recensionen

P2: nänä kolla den är så här tjock så fick jag välja ett stycke F1: mm

P2: asså i denna del eller en del i denna jag ville

läsa valde jag bort förgrejset här det är fan onödigt så ska jag läsa härifrån

Det är i denna sekvens mer av ett samspel mellan ungdomarna, F1 tar inte över lika mycket som i de övriga sekvenserna. Hennes tendens till att göra rösten högre i slutet av meningar finns dock kvar.

4.5.5 Vikarien

I denna sekvens kommer vikarien in och rör upp stämningen. Han vet inte var de ska vara och den uppgift han delar ut väcker känslor. När ungdomarna inte får lämna skolan för att göra uppgiften hemma blir det mer upprört.

L1: mikael vi kör där nere F1: vi osså

P2: ALLA /frågande ton/ L1: ja

F1: men va f

P2: du så är det typ hit det är alltså detta här från tjugotre till sextiotre F1: du ska inte klaga

2: asså det är ingenting o så står det såhär hela tiden o jag behöver bara läsa hälften /?/

F1: fan va gött

L2: Matten vi ska ner till/?/ F?: ska vi ner

F1: ja

F?: va ska vi göra därnere F1: inte en aning faktiskt /?/

F1: ska du va med på lektionen L1: äh matten nej jag ska ta närvaron F1: okej ja

P?: eller ska vi va här uppe nu L1: ja trodde vi skulle va härnere /?/

P?: ja nä då ska vi va häruppe då blev du lurad /?/

F?: mikael/?/ P2: jag/?/

F1: jag kan skriva men jag har ingen penna

L1: ge uppgifter ta närvaro/?/ vara här tio minuter i sju F1: men måste vi va i skolan

L1: ja någon som har några frågor… då har jag några uppgifter till er hjälp varandra/?/ P?: men kan man inte få räkna hemma o bara lämna in uppgiften

L1: nä ni har ingen samling /?/ i hemmet F1: men vi har att göra/?/

L1: jag vill ha er här på skolan hålla koll på er ni har försäkring på skolan när ni är här blir ni överkörda så blir det hemskt kosta pengar/?/ nä men jag vill ha er här på skolan så kan ni hjälpa varandra o så osså /?/

F?: gör geometrin klar/?/ va fan är detta F1: de här är väl fan ingen matte F?: nä

F?2: jo efter detta är klart gör geometrin klar de e matte F1: då gör jag geometrin klar

/?/

L1: av kända matematiker får ni inte välja mig annars är det bara F1: var du känd [wosh]

L1: kända matematiker F?: men då går vi nu

F?2: men närvarolista då har du skrivit F1: nä jag hittade ingen penna

F?: men närvaron är inte förrän fem i tio L1: o nu

F? det ringer /mobilsignal i bakgrunden/ P?: ja det är /?/

Viss frustration uttrycks i denna sekvens över dels att ha vikare, dels över att denne inte låter eleverna arbeta hemma på egen hand. Frustrationen uttrycks genom dels svordomar dels genom tjafs och småprat. Det upplevs som att en vikarie automatiskt inte har samma pondus i klassrummet som en ordinarie lärare – så fort ungdomarna hör att de ska ha vikarie ändras språket och blir mer avslappnat.

4.6 Ungdomarnas upplevelse av inspelningen

Som ovant nämnts delade vi ut en enkät till de ungdomar som skulle bli inspelade, för att få deras personliga upplevelse av inspelningen. Överlag upplevde ungdomarna att det varken var svårt eller obekvämt att bli inspelad. Inte heller ansåg deras vänner att det var obehagligt. Faktum är att i de enkäter vi fått in (se bilaga 7-9) har ingen angett det var svårt eller jobbigt, däremot uttryckte någon att folk blev tysta till en början. Vi upplever detta som lite märkligt då vi till en början hade så svårt att få tag i ungdomar som ville ställa upp. Detta beror troligen på att kontakterna tillslut förmedlades av bekanta till oss som kände informanterna personligen.

5 Analys

I detta kapitel kommer vi, utifrån transkriberingsmaterialet, att ställa resultat i förhållande till våra problemformuleringar som är:

1. Hur använder ungdomar sitt språk som identitetsmarkör?

2. Vilka innehållsdimensioner kan man urskilja i ungdomsspråk och hur uttrycks dessa? 3. Hur påverkas innehållet av genusspecifika identiteter?

4. Hur kan vi som pedagoger stärka elevernas personliga och kulturella identitet?

Utifrån dessa drar vi slutsatser, tolkar och värderar resultaten. För att kunna genomföra en analys krävs ett analysverktyg. I vår analys av ungdomarnas berättelser avsåg vi att använda oss av Labovs modell (se 3.5), men upptäckte efter påbörjad analys att detta inte fungerade på de samtal som spelats in. Vi har därför valt att titta närmare på fyra punkter som svarar mot våra frågeställningar och som passar det material vi har fått in. I följande avsnitt analyserar vi därför inspelningarna utifrån en innehållsdimension och tittar på:

1) Vilket innehåll har talet? 2) Hur uttrycks innehållet?

3) Hur sker kodväxlingen, dvs. hur kontextanpassar ungdomarna språket? 4) Hur formas identitetsskapandet i den sociala kontexten?

5) Vilka genusmarkörer går att urskilja i språket?

5.1 Talets innehåll

Ungdomarnas språk är oerhört livligt och underhållande att lyssna på. Under transkriberingsarbetets gång har vi fått oss många goda skratt, samtidigt som allvarliga ämnen också får utrymme i materialet. Skratt och humor är ständigt närvarande liksom närheten till allvar och irritation. Vi kan också konstatera att ämnen som engagerar ungdomarna är skolarbete, killar/tjejer, kompisar, skvaller, mat, träning, helgen och Big Brother. De ämnen som ungdomarna behandlar är i sig inte överraskande, men intressant är vilket utrymme vissa ämnen får och hur skiftande engagemanget är beroende på innehåll.

Ungdomarnas språk kan för omgivningen uppfattas som rörigt och otydligt. Detta kan bero på att ungdomarna ofta använder sig av direkt referat, dvs. att istället för att sammanfatta händelsen redogör de explicit för varje ord som sades. Exempel på detta kan vi hitta i 4.2.3 när pojke 2 återberättar pappans yttrande, samt i 4.3.2 där tjejerna livligt diskuterar vad som sades under ett telefonsamtal. I dessa två samtal märks det att ungdomarna berättar och lyssnar på varandra för att det finns en förtrolighet dem emellan – de är helt enkelt kompisar