BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Demokratiarbetet och barns inflytande
i förskolan
Democracy work and children's influence in preschool
Charlotta Rivas
Emily Ohm
Förskollärarexamen 210hp Datum: 2019-06-12
Examinator: Katarzyna Herd Handledare: Emelie Nilsson
Abstract
Syftet med denna uppsats var att undersöka några pedagogers syn på demokratiarbetet och barns inflytande i förskolan. För detta har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger från två förskolors verksamhet. Studiens resultat visar att pedagogerna har en stark vilja att utforma ett demokratiskt arbete som gynnar barns inflytande i förskolans diskurs. Både individuellt och kollektivt. Detta realiseras enligt pedagogerna genom att lyssna på barnens röster för att närma sig barnets perspektiv samt respektera deras åsikter och viljor. Dock så kompromissas det med det demokratiska arbetet och barns inflytande då de vuxna balanserar detta mellan styrningen av vad, vem, hur och när detta inflytande får tillträde.
Nyckelord: inflytande, demokrati, barndomssociologiskt, diskursanalytiskt perspektiv, hindrande, styrning och maktutövande
Förord
Vi vill tacka de pedagoger som har deltagit i våra intervjuer och delat med sig av sina tankar och erfarenheter. Utan dessa hade vår studie inte kunnat genomföras. Vi vill även tacka vår handledare Emelie Nilsson för du trott på oss och vårt arbete och hjälpt oss föra det framåt.
/ Charlotta Rivas & Emily Ohm
Innehåll
1.Inledning 7 1. Syfte 9 1.1.1 Frågeställningar 9 1.2 Bakgrund 9 1.2.1 Demokrati 9 1.2.2 Inflytande 101.2.3 Inflytande och demokrati i olika styrdokument 11
Läroplanen 11
Barnkonventionen 12
1.2.5 Pedagogers synsätt och förhållningssätt 13
- om barns inflytande och demokratiarbetet i förskolan 13
2. Teoretisk utgångspunkt 15
2.1 Ett diskursanalytiskt perspektiv 16
2.1.2 Barndomssociologiskt perspektiv på barn i förskolan 18
2.2 Tidigare forskning 19
2.2.1 Barn - Aktiva medkonstruktörer i samhället 19
2.2.2 Pedagogers synsätt på barns inflytande 21
2.2.3 Konstruktionen och interaktionen av barn och barndom 22
3. Metod 23 3.1 Kvalitativ metod 24 3.2 Semistrukturerade intervjuer 24 3.3 Urval 24 3.4 Genomförande 25 3.5 Etiska överväganden 26 3.6. Analysprocessen 27
4. Resultat och analys 28
4.1 Begreppsdefinition av inflytande och demokrati i förskolan 28 4.2 Läroplanens riktlinjer i arbetet med inflytande och demokrati 31
4.3 Främjande verktyg för barns inflytande 34
4.4 Hindrande faktorer för barns inflytande och demokratiarbetet i förskolan 37
4.5 Styrning och maktutövande 40
5.1 Metoddiskussion 46
6. Litteraturlista 48
Bilaga 1. 52
Bilaga 2. 53
Det är som om det fanns två sorters liv: det ena allvarligt, respekterat, det andra ett mindre värdefullt, som tolereras med överseende. Vi säger: människor i vardande, blivande förvärvsarbetare, morgondagens medborgare. Detta är vad barnen ska bli, det verkliga livet för dem kommer att börja på allvar först så småningom, någon gång i framtiden.[…]Barnen utgör en avsevärd del av hela mänskligheten, av befolkning, folk och nationer, de är invånare, medborgare och våra ständiga följeslagare. De har funnits, de finns här och nu, och kommer alltid att finnas. Skulle det finnas ett liv som är på låtsas, nej, barndomen utgör en lång och viktig tid i en människas liv.
(Korczak, 2011, s. 49)
1.Inledning
Förskolan har i uppdrag att fostra till demokrati och stötta barn till att bli aktiva, självständiga samhällsmedborgare som kan tänka kritiskt för att kunna utveckla en hållbar framtid (Skolverket 2018). Demokratifostran i förskolan handlar till stor del om att lyssna och respektera andra, låta alla få komma till tals och att förstå att det finns flera sätt att se och tolka samma sak (ibid.). Samhällsklimatet i Sverige idag visar att demokratin är ett känsligt system som ständigt behöver stöttas och utvecklas från generation till generation (Regeringsförklaringen, 2019-01-21) då politiska spänningar, hot mot demokratin och kriser i skolan cirkulerar i media, speciellt idag med EU-valet runt hörnet.
Alice Bah Kuhnke, Miljöpartiets före detta kultur- och demokratiminister, lyfte i Nyhetsmorgon hur skolan bör fungera som en plattform för främjandet av vårt demokratiska samhälle. Hon menar att det är viktigt att vi står upp för det Sverige som vi vill ha och att man på lång sikt måste demokratisera demokratin genom att framförallt använda skolan mer och bättre för att demokratisera oss människor (Tv4, 2017-07-12). Svensson (2019) är docent i företagsekonomi och verksam som forskare och lärare. Svenssonpåminner oss om att samhällsförändringar är möjliga just för att den konstrueras varje dag av oss människor i vardagen.
Förskolan är det första officiella steget barnet tar från hemmet ut till samhället och det är också här grunden läggs för demokratiskt tänkande och reellt inflytande i en samhällssektor. Förskolans läroplan, värdegrund och uppdrag beskriver tydligt att demokratins grund och barns inflytande ska genomsyra hela verksamheten (Skolverket 2018). Tanken är att förskolan ska förmedla och lägga grunden för demokratiskt tänkande hos barnen samt tillgodose deras inflytande i verksamheten för att de ska utvecklas till självständiga samhällskonstruktörer. Men hur menar pedagoger att detta förverkligas i
verksamheten? Hur tar det sitt uttryck i praktiken och vilka hinder och möjligheter kan pedagogerna se i förverkligandet att läroplanens intentioner? Att arbeta med demokrati är inte ett valfritt ämne i förskolan. Det är en skyldighet. För att bevara ett demokratiskt samhälle krävs det också att vi lyfter fram och för vidare demokratiska värderingar i vårt arbete med barnen. Vuxna är barns förebilder, “barn gör inte som du säger, de gör som du gör” (Söderberg 2013, s.10).
1. Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger uttrycker sig kring barns inflytande och demokratiskt arbetssätt samt hur detta tar sig i uttryck i verksamheten.
1.1.1 Frågeställningar
● På vilket sätt uttrycker sig pedagoger kring barns inflytande och demokratiskt arbete?
● Hur menar pedagogerna att de arbetar med barns känsla av inflytande och demokratiskt tänkande?
● Hur uttrycker pedagogerna att deras arbete med detta tar sig i uttryck i verksamheten?
1.2 Bakgrund
I detta kapitel kommer vi att uppge bakgrundsinformation som anses vara för uppsatsens relevans. Först kommer vi att definiera vår tolkning av demokrati och hur det uttrycks eller bör få sitt uttryck i förskolan samt vår definition av barns inflytande i förskolans verksamhet. Därefter kommer vi lyfta fram vad styrdokumenten säger om dessa begrepp och hur pedagogernas synsätt och förhållningssätt påverkar barns inflytande.
1.2.1 Demokrati
Att definiera ordet demokrati kan vara en svår uppgift då det till stor del beror på vilken kontext den innefattar. Samtidigt kan man fråga sig, demokrati i förhållande till vad och för vem? Allt är relativt.
Emilson, Universitetslektor, Verksam vid Linnéuniversitetet menar att demokrati är en fråga om tolkning (2008). För den nya generationen kan det kännas som en självklarhet att vi lever i ett demokratiskt samhälle och det kan vara lätt att glömma hur ung och skör den faktiskt är. Alla de friheter, rättigheter och möjligheter som vi idag tar för givet har kommit till kraft efter en lång hård kamp. För bara knappt 40 år sen var Sverige först i världen med att förbjuda all form av barnaga och för bara 30 år sedan anslöt sig Sverige till FN:barnkonventionen.
Den svenska demokratin har alltså utvecklats förhållandevis snabbt och utvecklingen fortsätter ännu idag. Demokratiuppdraget i förskolan handlar till stor del om fostran där vi vill utveckla barns förmågor till demokratiska medborgare. Läroplanen indikerar att verksamheten ska bedrivas i demokratiska former för att hos barnen lägga grunden till ett växande intresse till att på sikt delta i samhällslivet (Lpfö 98, 2010 s.4; 2016 s. 4). En avgörande faktor i detta arbetet är hur pedagogen väljer att arbeta med dessa begrepp vilket påverkas beroende på vilken barnsyn och barndom pedagogerna har.
1.2.2 Inflytande
Barn ska enligt både barnkonventionen och läroplanen för förskola och skola kunna göra sina röster hörda och respekteras på samma villkor som andra samhällsmedborgare (Utrikesdepartementet, 2006; Skolverket, 2018). Trots detta lever i vissa kontexter den traditionella synen på barn kvar som underordnade. Precis som ovan skriver också Arnér (2009) somär fil.lic. och förskollärare,Arnér beskriverom hur barn traditionellt inte har haft möjlighet att göra sin röst hörd. Vuxna, pedagoger och föräldrar är inte vana vid att konsekvent låta barn göra sin röst hörd eller att fråga och ta deras uppfattningar på allvar. Ordet inflytande används ofta som synonym till delaktighet. Arnérs uppfattning är trots
begreppens likheter i vissa sammanhang att delaktighetens innebörd inte nödvändigtvis behöver innefatta inflytande över en situation. Hon beskriver det som att delaktighet har en innebörd av att man medverkar i det någon annan redan har bestämt Arnér (2009).
Vi kommer i denna uppsats särskilja dessa begrepp och fokus kommer handla om barns inflytande och handlingskraft i förhållande till pedagogernas planerade verksamhet i förskolan. Det är också av stor betydelse för uppsatsen att understryka att det är de vuxna som har makten att välja om barns röst ska höras och värderas eller inte.
1.2.3 Inflytande och demokrati i olika styrdokument
Förskolans och skolans läroplaner är tillsammans med barnkonventionen de internationella dokument som styr och framhåller de demokratiska och mänskliga värderingar som ska skapa grunden för barns välbefinnande i samhället och skolans verksamhet. Vi kommer lyfta vad dessa styrdokument framhåller i relation till barns inflytande och demokrati med fokus på förskolans verksamhet.
Läroplanen
I förskolan förväntas det att lärare och pedagoger driver ett arbete som överensstämmer med läroplanens intentioner. Läroplanen (Skolverket 2018) består av två delar där den första delen “Förskolans värdegrund och uppdrag” handlar om grundläggande värden, som bland annat förståelse och medmänsklighet, förskolans uppdrag och omsorg, utveckling och lärande. Den andra delen, “Mål och riktlinjer” upplyser om normer och även om barns delaktighet och inflytande. Läroplanen uttrycker att utbildningen ska ske i demokratiska former samt att den ska lägga grunden för ett individuellt och kollektivt intresse för
samhället och för att verka aktivt mot en hållbar utveckling - ekonomisk, miljömässig och socialt.
Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter.
(Lpfö 18,2018, s.5,)
Läroplanen understryker att det är i förskolan som vi lägger grunden för demokratiska värderingar och skapar förståelse kring hur det praktiseras. Fokus läggs på barnens sociala utveckling där de utvecklar en förmåga att ta ansvar för sin handlingar och för deras närmiljö. Barnens rätt till delaktighet och inflytande ska ges uttryck då deras behov och intressen ska vara grunden för utformning och planering av förskolans verksamhet (Lpfö 18, 2018). I enlighet med läroplanens intentioner ska arbetslaget främja barns inflytande och delaktighet över sin utbildning genom att ta tillvara alla barns åsikter och uppfattningar och låta dessa uttryckas. Samtidigt ska arbetslaget främja barns förmåga att ta ansvar för sig själva samt andra för samvaro i barngruppen.
Arbetslaget ska förbereda barnen för delaktighet och ansvar och för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle. (Lpfö 18,2018.s.16)
Barnkonventionen
Gustavsson (2011) är författare och barnläkare i Lund. Gustavsson beskriver i sin bok att barnkonventionen understryker att alla rättigheter som gäller för vuxna också ska gälla för barn. Barnen har dock i sin tur några tilläggs-rättigheter som ska säkerställa att barnen inte ska komma i andra hand. Enligt barnkonventionen (1989) om barns rätt ska man försäkra sig om att barn ska kunna bilda egna åsikter och uttrycka sig fritt. Alla barn ska ha rätt att
uttrycka sin åsikt och få höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.
Hur förskolläraren lyssnar till barnets åsikter och hjälper barnet att uttrycka sina åsikter på flera olika sätt är en viktig grundpelare för barnets kunskaps- och personlighetsutveckling samt förståelse för allas lika värde och mänskliga rättigheter.
1.2.5 Pedagogers synsätt och förhållningssätt
- om barns inflytande och demokratiarbetet i förskolan
Pedagoger ansvarar för att lyfta fram livsavgörande frågor såsom moral, fakta, jämställdhet och maktfrågor tillsammans med barnen (Hedefalk 2015, s.12). Uppdraget hänvisar till att vi ska hjälpa barnen att ta ställning till ett kritiskt tänkande utan att det ska bli en fråga - svar situation. Istället bör vi samverka och samarbeta för att stötta barnen till att lösa problem eller komma med egna idéer om hur man kan handla, ta ansvar för och samtala om demokratiska frågor med andra för att komma på lösningar (Hedefalk 2015, s. 74). Även läroplansmålet (Skolverket, 2018) stärker detta med följande citat:
Utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler. (Lpfö 18, 2018, s.13)
Vi ska uppmuntra barnen till nya infallsvinklar, och få dem att se att de kan vara en del av förändringen. Vi sitter inte inne med de rätta svaren utan våran uppgift är att uppmuntra barnen till att ta etiska ställningstaganden, arbeta aktivt med värdegrund, miljö och mångfald. Även här finns det olika aspekter som spelar in, exempelvis ekonomiskt, ekologiskt och socialt (Hedefalk 2015, s. 75).
Hedefalk (ibid) nämner tre olika undervisningsprinciper som kan vara viktiga att ha i åtanke när man arbetar med barn i förskolan.
1. Faktabaserad undervisning - genom att lära sig fakta, lär sig barnen att handla rätt
2. Formerande undervisning - läraren talar om för barnen vad som är rätt eller vilken regel eller handling som är rätt
3. Pluralistisk undervisning - barnen värderar olika alternativa sätt att handla på/tolka. Här menar Hedefalk att barnen kan agera kritiskt då det ställs en regel mot en annan som de själva får värdera.
(Hedefalk 2015, s. 76)
Williams & Sheridan & Pramling Samuelsson (2000) menar i likhet med vad Hedefalk (2015) refererar till som pluralistisk undervisning. Att om barnen själva och tillsammans med andra får utforska och utöka sin kunskapen om olikheter så läggs grunden för barns demokratiska fostran. De måste få vara med att tänka. Detta påverkas till stor del av pedagogens förhållningssätt för att bidra till en miljö och interaktion som utvecklar, stimulerar och utmanar (Williams & Sheridan & Samuelsson, 2000). De menar också att det är viktigt att barn får förståelse om att alla är olika, har olika åsikter och värderingar men att alla får vara med och bestämma. De menar att när barnets egna åsikter och värderingar respekteras och får ta plats så utvecklar de en känsla av inflytande och ansvarstagande som lägger grunden för demokratiskt tänkande (ibid.). För denna utveckling krävs det att man redan i förskolan uppmuntrar barnen till inflytande över verksamheten och visar att de kan påverka sin vardagssituation och förskolans verksamhet som trots allt är utformad för dem.
Sammanfattningsvis visar den ovan nämnda litteraturen vad demokrati och inflytande betyder i förhållande till olika styrdokument samt hur pedagogernas uppfattning och förståelse påverkar dess innebörd i praktiken. Vi har i förskolan ett viktigt demokratiuppdrag och pedagoger förväntas veta hur de ska omsätta uppdraget i praktiken. Forskning visar att det är av stor innebörd att se alla barn som aktiva kompetenta medkonstruktörer av sin barndom. Därför anser
vi det vara av stor betydelse att undersöka vilken syn och förhållningssätt som pedagoger har när det gäller demokratiarbetet på förskolan samt om barns inflytande.
2. Teoretisk utgångspunkt
Fokus för undersökningen är att ta reda på hur demokratiarbetet och barns inflytande realiseras i förskolans diskurs. Vi vill ta del av pedagogers upplevelser, tankar och känslor kring begreppen vilket bildar underlag för att uppnå studiens syfte och problemformulering. Demokrati och inflytande är begrepp vars innebörd skiftar i betydelse beroende på vilken kontext det förekommer i samt att pedagoger kan ha olika uppfattningar om dess betydelse utifrån sin erfarenhetsvärld. För att fånga pedagogers olika erfarenheter och tankar valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer som fokuserar på att vara helhetsorienterade och målinriktade. Detta menar Alvesson (2011) som är professor vid Lunds universitet, kärnan med den kvalitativa forskningsmetoden, att det handlar om att visa en komplex nyansrikedom och analysera olika typer av sociala sammanhang.
Syftet med studien är att fånga pedagogernas perspektiv på i vilka sammanhang som demokratiarbetet i förskolan blir mest synligt och på vilket sätt detta sker. Dessa perspektiv som synliggörs i intervjusvaren kommer vi att tolka med hjälp av ett barndomssociologiskt perspektiv på barn och barndom samt ett diskursanalytiskt perspektiv med utgångspunkter från Foucaults benämning av den disciplinära makten (Halldén, 2007). Detta för att synliggöra demokratiarbetets omfattande spektrum där olika dimensioner av makt ges uttryck.
I denna studie använder vi oss samtidigt av en diskursanalytisk metod när vi tolkar och analyserar resultaten. Alltså kommer vi att analysera hur pedagogerna samtalar om
demokrati och barns inflytande och inte endast vad som sägs om ämnet. Med det hoppas vi kunna sätta in förskolans arbete med demokrati och inflytande i en samhällelig och ideologisk kontext. Nedan beskrivs de teoretiska ramverk som används i analysarbetet.
2.1 Ett diskursanalytiskt perspektiv
Svensson (2019) menar att den primära anledningen till varför man väljer att utgå från ett diskursanalytiskt perspektiv är att få kunskap om hur samhället konstrueras genom hur vi använder oss av språket. På detta sätt kan vi också se och förstå hur makt och ideologi utspelar sig, ofta framför våra ögon eller även i vissa fall bakom våra ryggar. Svensson menar att den makt som språket utövar formar oss och vårt sätt att tänka och tala. Detta i sin tur och påverkar den individuella utvecklingen av en individ. Oftast omedvetet, samtidigt som maktförhållandena reproduceras vidare i samhället. Detta menar Svensson har viss politisk betydelse då samhället formas och omskapas av hur vi människor medvetet eller omedvetet konstrueras och konstruerar samhället omkring oss (ibid.).
Med hänvisningar till Foucault (2003) är diskurser bland annat resultat av medieringen av språk och att en viss diskurs skapas genom påståenden och samtal inom speciella ämnesområden. Detta sätter gränser som indikerar vad som är möjligt att tala om samt hur det talas om. I praktiken hänvisar det även individen till hur hen bör agera i den aktuella diskursen. Detta leder i sin tur till uteslutningar om vad som får sägas eller göras i diskursen (ibid.).
På samma vis kan man analysera barns inflytande i förskolans kontext. Folkman (2017) är legitimerad lärare från förskola till gymnasiet. Folkman skriver att pedagoger vidhåller föreskrivna normer som signalerar till barnen vad och hur barn ska vara. Detta indikerar i sin tur för barnen vad som är accepterat och inte accepterat. När barnet skapas in i denna kontext förhåller barnet sig till dessa restriktioner och skapas i förhållande till detta.
Foucaults (2003) intentioner är att beskriva hur makten får åtkomst och inträde i sociala sammanhang och har möjliggjort förståelsen kring maktrelationer i sociala institutioner såsom i förskolan. Foucault (1994, s.107) ser på makt och dess utövning som ”rationaliteter för styrning”. Med det menas att Foucault intresserar sig för hur makten skapas med hjälp av olika strategier om vad människor är och varför. I förskolans diskurs relateras detta till vad barn är, vad de behöver och hur det byggs in i förskolans verksamhet (Tullgren 2003). Denna form av styrning menar Tullgren är för att forma, vägleda och reglera barnet med avsikt att tillgodose hela befolkningens bästa. Syftet med denna typ av styrning är att skapa fria aktiva medmänniskor. I politisk kontext kan detta refereras till ”liberal styrning” som dock inte relaterar till liberala politiska partier utan en styrningsform som syftar till att forma det fria subjektet (ibid).
Kunskapens relation till makt menar Foucault (2002) är en del av den liberala styrningen. Genom kunskap om objektet som ska styras produceras en makthierarki då kunskapen om i detta fallet barnet och deras beteenden produceras till vad som ses som ”sanningar ” om barn. Dessa sanningar skapar i sin tur en diskurs som avgör hur makten tar sitt uttryck (Foucault, 1980a). Denna typ av formande sanningar indikerar på vilket sätt som är det ”rätta” att vara och inte vara eller göra i den givna diskursen. Detta inte för att undertrycka friheten utan för att det styrda subjektet i slutändan ska styra och reglera sig själv och sitt beteende. Den typ av styrning är vad Foucault (2003) menar blir den disciplinära makten. Foucault refererar också till den så kallade ”pastorala makten” där metaforen av maktpositionen är mellan pastorn och dess församling vilket likställs med att man med hjälp av kunskap om människan, till exempel från bikten får makten att ”styra själarna till frälsning” ( Foucault 1982 ).
Halldén (2007) är professor vid Linköpings universitet . Halldén refererar till Foucaults begrepp inrutning vilket syftar till att makten struktureras och förenklas genom att man
rutar in tid och rum som ett sätt för att disciplinera och övervaka människor. Denna form av styrning är ett maktutövande som är synligt i flera situationer och institutioner i vardagen. Däribland också förskolan. Halldén (ibid) beskriver att detta sätt att skapa ordning styr barnen till vad och när saker ska göras eller var de ska befinna sig. Här räknas också att barnen styr av vilka material och aktiviteter som finns tillgängliga.
2.1.2 Barndomssociologiskt perspektiv på barn i förskolan
Löfdahl (2014) beskriver att man kan se barndom som en social konstruktion i det barndomssociologiska perspektivet. Med det menas att barndom skapas olika beroende på i vilken kontext den befinner sig i. Alltså att den konstrueras olika i olika tidsepoker och kulturer.
Man kan därför inte prata om en gemensam, universell barndom beroende på barns utveckling eller ålder. Att se barn och barndom som socialt konstruerad kan synliggöra det unika hos det individuella barnet utifrån olika perspektiv som kultur och samhällsstrukturer i stort. Här har också familjens och förskolans miljö en betydande roll då vuxnas attityder och handlingar i barnens närhet är med och skapar barnet och dess barndom (ibid).
Inom barndomssociologin innebär det också att barn ses som aktiva medskapare i sin barndom. James & James (2004) menar att barn är en del av den socialt konstruerade barndomen då de deltar i sammanhang som involverar det sociala livets olika mötesplatser. Däribland förskolan.Inom barndomssociologin beskrivs detta som att barn är agenter med socialt ansvar och medskapare av sin utveckling (Corsaro,2005).
Att barn har agens menar Corsaro att det innebär att de har makt och inflytande att påverka och förändra en situation. De är inte passiva socialisations-objekt utan tolkar och omtolkar
vuxenvärlden. Detta omskapande kallar Corsaro (2005) för “tolkande reproduktion”. Från ett barndomssociologiskt perspektiv värderas begreppet barn med agens högre än att se barn som kompetenta aktörer då det indikerar till att även om barn är aktörer i förskolan eller i andra sammanhang betyder det inte att de har agens (Löfdahl,2014).
Corsaro (2016) refererar till olika spänningsfält som man som vuxen bör förhålla sig till för att ge barn möjlighet till att bli agenter och inte endast aktörer i ett sammanhang. Dessa spänningsfält kan sammanställas som dikotomier mellan individ och kollektiv, barn och vuxen auktoritet, barns lärande och lärarens undervisning samt till att vara fokuserad på att vara nutids- eller framtidsorienterad (ibid). Det sistnämnda kan beskrivas som vad (Corsaro,1987; 2016) kallar för ”beings” eller ”becomings”. Med det menas att när barn betraktas som “becomings” så är synsättet på barn att de ses som ofärdiga vuxna, till skillnad från när de ses som “beings”. Då är synsättet på barn som medmänniskor med avsikter, förmågor och mening oavsett om de kan likställas med vuxna eller inte (Corsaro, 1987).
2.2 Tidigare forskning
Detta avsnitt i uppsatsen kommer främst att lyfta svenska och nordiska forskningsarbeten i förskolan. De sökningsavgränsningar som gjorts har huvudsakligen innefattat demokrati, inflytande och aktörskap i relation till lärare och pedagoger i förskola och skola. Engelska sökord har bland annat varit democracy/civil education, influence, children agency, teacher/preschool teacher och school/early childhood education.
2.2.1 Barn - Aktiva medkonstruktörer i samhället
Glynne Mackey och Lia de Vocht-van Alphen (2016) lyfter i sin artikel Teachers explore how to support young children's agency for social justice om hur lärare kan stötta och utveckla barnens känsla av agens i förskolan, så att de sedan ska bli aktiva sociala aktörer. Detta för att främja ett hälsosamt hållbart samhälle. Artikeln inriktar sig på lärarnas roll i barns utveckling av socialt aktörskap genom att belysa frågor rörande social rättvisa. Denna studie är relevant för vår forskning då det riktar in sig på den vuxnas ansvar i relationen mellan barn och vuxna. Den ofrånkomliga maktpositionen mellan vuxna och barn indikerar att vi har ett ansvar till hur nästa generation ses och ges möjlighet till att vara demokratiska medborgare. Som forskarna i artikeln med andra ord uttrycker som aktiva, sociala aktörer.
Sammanfattningsvis menar författarna att det är under de tidiga barnaåren som attityder och formande av värderingar utvecklas som mest och att de ser hur stort inflytande lärarens roll har i interaktionen med barnen för att gynna en positiv utveckling. Lärarens ansvar och engagemang i formandet av barns känsla av aktörskap och medvetenhet kring social rättvisa menar också Ribaeus (2014) påverkar barns möjligheter för inflytande. Studiens syfte är att utforska det praktiska arbetet kring demokratiuppdraget med barnen. Målet med studien var att upptäcka hur detta arbete genomförs samt att synliggöra vilka demokratiska ämnen som stöds och utvecklas av förskollärarna.
Studien innefattar fem förskollärare och tjugo barn i åldern tre till sex år. Observationerna omsluter lärarnas planeringsmöten, arbetet mellan lärare och barn samt när barnen leker tillsammans eller själva. Studien innefattar även två fokusgruppsintervjuer och analys av dokument som till exempel arbetsplaner och utvärderingar.
Resultatet visar att det i större utsträckning läggs mer fokus på det enskilda barnet till skillnad från tidigare då det till stor del las på grupporienteringen i förskolan. I undersökningen visas det också tydligt att mer fokus läggs på det enskilda barnet i analysen av de demokratiska ämnena. Studien framhäver förskollärarnas engagemang kring det
demokratiska uppdraget i förskolan men lyfter också svårigheterna kring genomförandet i sitt dagliga arbete. Förskollärarna menar att de inte uppfyller deras mål kring barns inflytande och delaktighet i praktiken trots att de definierar och möjliggör för barnens inflytande i arbetet. Forskaren menar att det sker omedvetet i praktiken och att barnen tar tillvara på de möjligheter som erbjuds samt att de skapar sina egna. Resultatet visar att barnen tar initiativ och att deras inflytande tas i uttryck även utanför förskolans verksamhet.
2.2.2 Pedagogers synsätt på barns inflytande
Westlund (2011) har som syfte i sin avhandling att undersöka och analysera pedagogers arbete med förskolebarns inflytande med utgångspunkt från det demokrati didaktiska arbetet i verksamheten. Studien genomfördes genom observationer från två förskoleavdelningar samt intervjuer med pedagoger som svarar på frågor om vilket innehåll, vilka arbetsformer och vilka dilemman som de anser sig se i arbetet i verksamheten. Studien formulerar ett kritiskt relationellt perspektiv för att utmana vad barns inflytande kan innebära i praktiken. Resultatet visar att arbetet med barns inflytande i förskolan varierar stort beroende på dess form och kontext och studien lyfter fram begreppet som inflytande för att vidga dess innebörd och få en bredare förståelse kring arbetet om barns inflytande. Studien visar också att pedagoger ställs inför dilemman kring stora demokratiska perspektiv såsom genus, individualism och rättvisa och det visar sig att pedagoger ständigt balanserar mellan frihet och styrning med barnen och det kritiskt relationella perspektivet i studien bidrar till att problematisera detta spänningsfält.
Emilson (2007) undersöker i sin studie hur barnen kan påverka sitt dagliga liv i förskolan med fokus på bland annat vilka möjligheter barnen har över att göra egna val och ta egna initiativ. Hur manifesterar lärarkontroll sig? Hur påverkar permanenta strukturer såsom regler och rutiner barnens inflytande?
Resultatet av studien visar att barn har inflytande och är delaktiga i beslutstaganden samt att de ges tillfälle att uttrycka sig. Studien visar också att den mängd av inflytande som barn kan utöva varierar beroende på den mängd kontroll som läraren utövar. Det är tydligt att en stark lärarroll upprätthålls på olika sätt. Slutsatsen visar att stark kontroll i sig inte nödvändigtvis behöver begränsa barns inflytande utan det beror på kontrollens karaktär.
Studien visar att mycket styrs via kommunikation där de lyfter den lekfulla rösten, då anses pedagogerna vara mottagliga genom att sträva efter barnets perspektiv. I denna kommunikation eftersträvas mer implicita regler samt att lärarna använder sig av färre tillrättavisningar vilket ger barnen större utrymme för inflytande. I motsats till detta lyfts den kommunikation som styrs av läraren och som anses visa fler explicita regler om beteenden och förväntningar. I dessa kommunikationsformer kan barnen inte utöva något inflytande. Det anses vara av stor innebörd att lärare utvecklar kunskaper om insikt och ömsesidig respekt för att stimulera barns inflytande.
2.2.3 Konstruktionen och interaktionen av barn och barndom
I avhandlingen “Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet” studerar Tullgren (2003) den styrning som formar och reglerar barns lek. Studiens resultat visar att lekinnehållet och lekhandlingarna kategoriseras som mer eller mindre önskvärda och anpassas efter den rådande normen. Studien säger att detta sker med mål att lyfta fram vissa egenskaper och förmågor som anses vara viktiga för barnens och samhällets framtid. Det empiriska materialet består av transkriberade videoobservationer av lek och undersökningen är utförd i fyra barngrupper i tre förskolor på barn mellan fyra till sex år. Studiens teoretiska perspektiv utgår från Foucaults maktanalys där utgångspunkten är att vårt samhälle styrs i förhållande till olika maktförhållanden.
Folkmans (2017) avhandling, Distans, disciplin och dogmer - om ett villkorat lyssnande i förskolan. En studie av lyssnandet i en Reggio Emilia-inspirerad pedagogik använder sig också av Foucaults maktanalys i sin studie som fokuserar på lyssnandeaspekten i Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Folkman undersöker hur lyssnandet tar sig i uttryck i arbetet med barnen, hur gestaltar sig själva lyssnandeakten? Det vill säga vad utgör ett lyssnande förhållningssätt och hur ser barnen på att lyssna och bli lyssnad på i förskolans kontext. Hur får barn sina röster hörda och vilka intressen lyssnas mest på och lyssnas inte på? Dessutom, vad är det enligt pedagogerna "möjligt att tänka" i en Reggio Emilia-kontext? Detta undersöks genom intervjuer med nitton pedagoger och arton barn på sex olika förskolor. Pedagogernas intervjusvar tolkas utifrån ett utvecklingspsykologisk perspektiv enligt Folkman med hänvisning till Daniel Stern och ur ett diskursanalytiskt perspektiv.
Resultatet visar att pedagogerna använder sig av olika lyssnande tekniker som för lyssnandet i en viss riktning. Därmed visar studien att detta för lyssnandet bort från det nuvarande och spontana lyssnandet och blir mer ett konstruerat lyssnande där fokus läggs på att föra barnet in i kunskapsskapande ramar. Studien visar också att förskolorna organiseras på ett sätt som pekar mot vad som anses vara önskvärt och värdefullt i förskolans kontext. Forskaren hävdar också att Reggio Emilia-pedagoger ingår i en kultur där de undanbedes att problematisera den egna verksamheten. Istället inordnar sig pedagogerna inom Reggio Emilia-ideologins ramar.
3. Metod
I följande kapitel beskrivs val av metod, urvalsförfaranden, etiska överväganden samt genomförande, bearbetning och analys.
3.1 Kvalitativ metod
För att uppnå syftet med studien, att undersöka hur pedagoger uttrycker sig kring barns inflytande och demokratiskt arbetssätt samt hur detta tar sig i uttryck i verksamheten, används en kvalitativ metod som består av sex intervjuer med pedagoger verksamma i förskolan. Syftet med den kvalitativa metoden är att utvidga perspektivet runt en viss problemformulering för att få djupare förståelse om pedagogernas tankar, åsikter och erfarenheter kring ämnet som det beskrivs av Larsen (2009) som är sociolog och arbetar som lektor. Den kvalitativa forskningen ses ofta som en tolkande forskningsmetod där poängen är att man ska bidra med en generell förståelse kring ett fenomen (Alvehus, 2015).
3.2 Semistrukturerade intervjuer
Med hänvisning till Trots (2005) så kan det vara komplicerat att intervjua flera personer samtidigt då de lätt påverkas av varandra och alla får inte samma tillfälle att hävda sig. Han var professor vid Uppsala universitet, där han forskade i sociologi och socialpsykologi. Därför valde vi att utföra enskilda intervjuer med pedagogerna. Vi valde att använda oss av semistrukturerade intervjuer där vi utgick från en intervjuguide. Trots menar att intervjuguider kan underlätta för att ställa raka och strukturerade frågor som i sin tur påverkar svaret. Han menar också att guiden bör hållas kort men att den bör täcka stora delområden för nyanserade svarsmöjligheter. Vår intervjuguide sammanfattades till åtta raka frågor om barns inflytande och demokrati i förskolan (Trots, 2005).
3.3 Urval
Studiens empiri omfattar intervjuer från pedagoger verksamma på två skilda kommunala förskolor i södra Sverige. Valet av förskolor grundar sig i att eftersom vi hade kännedom
om vissa av pedagogerna från vardera förskola hoppades vi få djupare och öppnare svar än från om det skulle vara okända människor. De deltagande pedagogerna har lång arbetserfarenhet runt förskolans verksamhet vilket ansågs relevant för vår studie. Denna form av urval kan sammanfattas som strategisk då man baserar sitt urval utifrån de undersöknings frågorna som ställs eller som i detta fall, att man vill intervjua personer med specifika erfarenheter (Alvehus, 2013).
3.4 Genomförande
Först kontaktades förskolechefen på vardera förskola där intervjuerna önskades genomföras. Efter godkännande från förskolechefen tillfrågades sex pedagoger om de var intresserade av att delta i vår studie. De informerades om studiens syfte, att allt som sägs under intervjuerna är konfidentiellt samt att deltagandet är frivilligt och att de närsomhelst kan dra sig ur. Detta informerar även Vetenskapsrådet (2010) ska finnas med i vad de kallar för konfidentiell kravet. Med detta menas att alla uppgifter om personer ska bevaras så att utomstående och obehöriga inte kan ta del av informationen.
När vi hade fått pedagogernas godkännande delade vi ut samtyckesblanketter och bestämde tid och plats för intervjuerna. De deltagande personerna kommer i studien att benämnas som “pedagog” trots att deras yrkestitlar skiljer sig från förskollärare till barnskötare och pedagog. Detta då det relevanta för vår studie var att undersöka de uppfattningar som interagerar med barnen, oavsett bakgrund från studier eller andra erfarenheter.
Alla intervjuer utfördes på respektive förskola i ett avskilt rum från andra pedagoger och barn. Detta för att skapa en trygg miljö där de känner att de kan uttrycka sig utan att andra kan höra. Alla pedagoger fick själva välja tid och plats där intervjuerna skulle genomföras.
Fyra av pedagogerna utförde intervjuerna på sin arbetstid, en på sin lunchrast och en efter sin arbetstid. Vi spelade in intervjuerna med lånad utrustning från Malmö Universitet för att det skulle hjälpa oss senare i skrivprocessen då vi kunde lyssna flera gånger och inte missade vad de sa under intervjuerna. Vi antecknade också intervjusvaren med papper och penna där vi skrev pedagogernas svar ordagrant. På detta vis blev svaren ofta väldigt utförliga då de gavs tid att reflektera innan de avslutade sina svar medan vi skrev (Kvale & Brinkman, 2009).
3.5 Etiska överväganden
I de samtyckesblanketter som gavs ut till respektive förskolechef samt pedagoger innehöll information om vår studies syfte. Där framhävs även vetenskapsrådets etiska riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2011) kring information, samtycke, nyttjande och konfidentialitetskraven. Det vill säga att det är frivilligt deltagande och deltagarna kan välja att avbryta sin medverkan närsomhelst under studiens gång. De informerades också om att alla uppgifter om deltagarna ska hanteras och avrapporteras så att inga av de medverkande kan identifieras samt att alla insamlade uppgifter endast används för studiens vetenskapliga syfte.
Samtyckesblanketterna informerade också om att intervjuerna eventuellt skulle komma att spelas in och anteckningar föras.
3.6. Analysprocessen
Intervjusvaren börjades att analyseras redan samma dag efter att de genomförts. Detta för att på bästa sätt komma ihåg det som sagts. Anteckningarna från intervjuerna gjordes ordagrant men inget fokus lades på till exempel tonfall eller vilket kroppsspråk som användes. Processen började med att markera ut de huvudsakliga begreppen som upptäcktes i intervjusvaren och kategoriseras därefter utifrån Vad säger pedagogerna om inflytande och demokrati,Hur sägs det? och slutligen, varförsäger dom det? - det vill säga vad grundar sig uttalanden i, exempelvis, styrdokument eller dylikt.
Detta ledde till fem huvudsakliga kategorier. Den första kategorin “Begreppsdefinition av inflytande och demokrati” utgick från frågeställningen, på vilket sätt uttrycker sig pedagoger kring barns inflytande samt demokratiskt arbete? Den andra kategorin, ”Läroplanens riktlinjer i arbetet med inflytande och demokrati” utgick från hur menar pedagogerna att de arbetar med barns känsla av inflytande och demokratiskt tänkande? och slutligen de sista tre kategorierna, “Främjande verktyg för barns inflytande” och “Hindrande faktorer för förskolans demokratiarbete och barns inflytande” samt “Styrning och maktutövande” utgick från den sista frågeställningen om hur uttrycker pedagogerna att demokratiarbetet och barns inflytande tar sig i uttryck i verksamheten?
Dessa kategorier användes för att skapa struktur i den insamlade empirin samt för att få en överblick om de gemensamma nämnare som fanns i intervjusvaren och för att lättare förstå den information som samlats in (Larsen,2009).
4. Resultat och analys
Syftet med denna studien är att undersöka pedagogers syn på förskolans demokratiska arbete samt barns inflytande i verksamheten och hur de menar att det realiseras i förskolediskursen. Empirin analyseras utifrån barndomssociologiskt perspektiv på barn främst med referenser till Corsaro samt utifrån Foucaults disciplinära maktperspektiv.
4.1 Begreppsdefinition av inflytande och demokrati i
förskolan
Varje intervju började med en liten diskussion om inflytande och delaktighet och om de kunde se hur dessa begrepp skiljer sig från varandra. Pedagogerna använder begreppen delaktighet och inflytande med likvärdig betydelse. De menar också att de inte har reflekterat över den direkta skillnaden mellan de två olika begreppen utan menar att de hänger ihop och ingår i det demokratiska arbetet på förskolan.
När vi diskuterade barns inflytande i verksamheten visade det sig att de flesta arbetslag har diskuterat vad de anser att det betyder mellan varandra i personalen.
Dock så säger två pedagoger att de inte haft direkta diskussioner om vad de tycker att det betyder då de anser att de har en gemensam bild av dess innebörd.
Nej, inte direkt diskussion men det känner man om det är en kollega som har ett annat förhållningssätt till barnens inflytande och har en mer auktoritär ledarstil.
En annan pedagog menar att :
Vi har jobbat tillsammans länge nu så man vet hur de andra pedagogerna tänker och hur de jobbar, vi har ett bra arbetslag tycker jag, vi tänker ganska lika.
Dock så enades pedagogerna efter denna diskussion så om att de gärna lyfter liknande diskussioner i sitt arbetslag och att de har förståelsen för att dess skillnader kan påverka ens förhållningssätt.
Flera pedagoger lyfter att barn får inflytande genom att få vara med och bestämma och själva välja till exempel vad de vill göra för aktivitet eller vad de vill äta.
Inflytande handlar om att de kan välja att påverka sin situation. Till exempel att välja vilken aktivitet de vill göra och att det är tillgängligt för dem, vilken mat de ska äta och att de kan plocka själva. Jag tycker inflytande handlar om att få vara med och bestämma, man kan fråga barnen under samlingen vad de vill göra idag så får man hjälpa dem på bästa sätt.
Andra pedagoger menar att inflytande handlar om att få sina röster hörda och bli lyssnade på och lyfter samtidigt att det är pedagogernas ansvar att se till att barnen får inflytande i verksamheten.
(...) alla barn ska få sina röster hörda och bli lyssnade på (...)
Jag tycker att barn får som mest inflytande när vi pedagoger lyssnar på vad de tycker och tänker även fast det inte alltid kan bli som de vill kan vi ändå samtala om vad och varför vi gör som vi gör. Man får hitta nyckeln till det barnet, alla barn har olika nycklar för att öppna upp deras dörr kan man säga.
Pedagogerna lyfter att det är viktigt att se det enskilda barnet för att kunna tillgodose deras behov och önskningar på bästa sätt. Då menar pedagogerna att det är lättare att se till barnens inflytande i verksamheten om man känner barnet och vet deras intressen.
Jag som pedagog måste försöka att lära känna varje barn, se deras intressen. Man måste sätta sig in i hur de är, vad de tänker, vi måste se deras intressen, vad de gör och vad som är speciellt för just det barnet. Då kan jag också ge dem mer inflytande efter deras behov.
Analys
Efter intervjuerna med pedagogerna angående inflytande och delaktighet framgår det att liksom Arnér (2009, s.14) lyfter fram i sin bok “ Barns inflytande i förskolan” så visar det även i vår studie att pedagogerna använder sig av begreppen delaktighet och inflytande som
synonymer till varandra och definierar dessa med samma innebörd. Vi valde att lyfta definitionsskillnaden på grund av att en skild syn på begreppen kan minska barnens inflytande i verksamheten. Vi har valt att göra paralleller av dessa begrepp med Corsaros definition av synsätt på barn som kompetenta aktörer eller aktörer med agens (Löfdahl,2014). Att barn ses som aktörer i verksamheten behöver inte per automatik betyda att de har en agens. På samma sätt kan man referera till delaktighet och inflytande. Att vara delaktig i en situation indikerar inte till att du har inflytande över den. Westlund (2011) menar att förståelsen kring begreppens skillnader kan minska barnens möjligheter till inflytande då pedagogernas förhållningssätt till begreppen blir avgörande i deras handlingar kring dem.
Med utgångspunkt från barndomssociologiskt perspektiv på barn och barndom kan vi utifrån intervjusvaren se att pedagogerna strävar efter att se till barnens agens då de får makt och inflytande över förskolans verksamhet i form av att de får uttrycka sina åsikter och göra sina röster hörda. Dock så kompromissas barns inflytande mellan vad Corsaro (2016) refererar till som olika spänningsfält. Dessa spänningsfält blir synliga i intervjusvaren då pedagogerna uttrycker sig i dikotomier såsom, kollektiv och individ, barn och vuxen auktoritet, barns lärande och lärarens undervisning samt att intervjusvaren i stor utsträckning består av vi och dem. Vi som i vi vuxna och dem som i de barnen. Dessa spänningsfält innebär ett ständigt övervägande av vad som är möjligt i förskolans diskurs då de demokratiska värderingarna står i förhållande till kollektivet och individens bästa samt att det skiftar från när det anses möjligt att inta barnperspektiv eller barns perspektiv (Corsaro ,2016; Halldén, 2007 red.).
4.2 Läroplanens riktlinjer i arbetet med inflytande och
demokrati
Det övervägande antalet av de intervjuade pedagogerna har lång erfarenhet inom förskola och flera av dem har valt att själva lyfta hur annorlunda arbetet ser ut idag till skillnad från tidigare. Dessa tankar diskuterades i samband med inflytande och delaktighet. De menar att när man särskiljer begreppens betydelse så kan man sammanfatta det som att barn har fått mer inflytande över verksamheten på senare år medan det förut var “tillräckligt” att barnen var delaktiga. Pedagogerna anser att det förut var mer tillåtet med vuxenplanerade aktiviteter medan man nu utgår mer från barnens intressen. Samma pedagoger hänvisar till att läroplanen är grunden till denna förändring då den förtydligar förskolans uppdrag gentemot barnen.
Barn förväntas stå upp för sig och säga vad de tycker och tänker. Så har inte jag vuxit upp! Nuförtiden ska man ta för sig. Här kommer jag!
Flera pedagoger lyfter förskolans läroplan i samtalen om hur demokratiarbetet realiseras i praktiken. De menar att den är en viktigt del i utvecklingen kring barns inflytande och hur förskolan arbetar med demokratiska värderingar. Flera av pedagogerna näst intill citerar läroplanen i relation till demokratibegreppet och refererar till att läroplanen är “ryggraden i förskolan”. De menar också att läroplanen är viktig för arbetslaget så att alla arbetar efter samma mål och har en gemensam barnsyn.
I läroplanens värdegrund står det om hur vi ska arbeta med demokratiska värderingar. Att alla har lika värde, man ska få sin röst hörd. Barnen ska också få vara med och påverka och bestämma. Vi kan inte bestämma allt. Man måste hitta en balans.
Enligt läroplanen ska vi ha ett demokratiskt arbetssätt där barnen kan vara med och bestämma, ta beslut. De kan inte bestämma allt men till en viss del vara delaktiga.
Demokrati går ihop med inflytande tycker jag och i läroplanen går det samman också. Det handlar om att ledningen ska lyssna. Det är demokrati. Lyssnade är det vi använder oss av när vi jobbar på golvet.
Vissa pedagoger lyfter barns inflytande från ett bredare makroperspektiv som refererar till att visa samhälleliga utbildningsstrukturer där de diskuterar barn i samhället. De menar att förskolan tränar barnen på det som komma skall, i relation till att vara aktiva samhällsmedborgare.
De lyfter att de har ett övergripande ansvar, speciellt idag när barn spenderar mer timmar på förskolans verksamhet, att fostra barnen. Demokratifostran i förskolan menar pedagogerna handlar till stor del om att lyssna och respektera andra, låta alla få komma till tals och att förstå att det finns flera sätt att se och tolka samma sak.
Pedagogernas intervjusvar uttrycker att de utgår ifrån läroplanens värdegrund där det understryks att “Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på en demokratisk grund” (Lpfö 18, 2018, s.5). De menar att verksamheten drivs och utformas efter läroplanen och att de bär styrdokumenten med sig som “ryggsäckar” i sitt vardagliga arbete. Läroplanen (Lpfö98, 2016) redogör för att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka tankar och åsikter. Därför menar pedagogerna att det är viktigt att lyssna på barnen och respektera deras erfarenheter och tankar.
Jag tyckte att om vi kan ge barnen mer möjligheter, så ska de ha det. Men man kan inte alltid få som man vill som barn. Utan ibland det också ett sätt att lära dem att så här fungerar det i samhället. Ibland får jag bestämma, ibland får jag kan inte bestämma. Det är social fostran som kommer in där tycker jag. Så här ska vi lära barnen från början. Man kan inte alltid få som man vill. Ibland måste man säga nej. Så är det i livet. Men det är det demokrati handlar om. Ingen kan alltid ha rätt, oavsett om man är vuxen eller barn.
Detta citat ger en bred bild av den demokratiska fostran som speglar dess olika dimensioner i förskolans diskurs. Pedagogen hänvisar till att demokrati inte handlar om att alla ska få som man vill utan att en del av ett demokratiskt samhälle är att bland annat kunna säga nej, oavsett om man är vuxen eller barn. Att pedagogen refererar till social fostran för att
förbereda barnen för framtiden och utveckla dess demokratiska kompetenser, förståelse och färdigheter är en del av utbildningens och samhällets sociala skyldighet.
Samtidigt lyfter pedagogerna att det är svårt att förverkliga läroplanens intentioner i praktiken då de tycker att den är otydlig i vissa delar. Framförallt lyfter pedagogerna att det blir svårare när personalbristen gör att det många gånger kommer vikarier till verksamheten som inte är insatta eller har erfarenhet kring läroplanens riktlinjer. Då menar pedagogerna att det läggs ett större ansvar på den fasta personalen att se till att riktlinjerna efterföljs samtidigt som de måste “lära upp” de vikarier som kommer. Detta tar tid från verksamheten och påverkar arbetet med barngruppen.
Analys
Intervjusvaren visar att pedagogerna är medvetna om att synen på barn idag har förändrats sedan tidigare. De menar att den förändrade synen på barn och barndom och deras rätt till inflytande till stor del kommer från läroplanen men också att samhällets syn på barn är förändrad. Sommer (2008) skriver om den förändrade synen på barn och hur den har förändrat förhållandet mellan vuxna och barn. Sommer (ibid) menar att barns tankar, erfarenheter och åsikter får ta större plats i samhället idag och att vuxna inte längre intar den auktoritära rollen i samma utsträckning som förr då barn mer ses som kompetenta individer med rättigheter att få uttrycka sig i alla sammanhang,
Att pedagogerna refererar till att de arbetar efter läroplanens intentioner för att förverkliga demokratiarbetet och barns inflytande i förskolan kan spegla det Svensson (2019) menar att makten får sitt uttryck genom i detta fall, det skrivna språket. Läroplanen har format pedagogernas sätt att tänka och tala till den grad att det har automatiseras och reproduceras vidare till nästa generation i samhället utan att det egentligen ifrågasätts. Dock så upplever pedagogerna att det finns svårigheter med att leva upp till dess intentioner i praktiken. Framförallt för att de anser det problematiskt när det kommer vikarier som inte är insatta i
läroplanens styrdokument och att de måste lära upp och föra vidare dess intentioner för att eftersträva ett gemensamt synsätt på hur de utformar arbetet som i verksamheten kan tolkas som social fostran (Tullgren, 2003.s.22).
Pedagogerna menar att de bär med sig läroplanens styrdokument som “ryggsäckar” i sitt vardagliga arbete och menar att den är grunden för utvecklingen av verksamhetens demokratiska arbete och barns inflytande. Vår tolkning blir att pedagogerna till stor del lägger ansvaret på läroplanens struktur på hur de väljer och varför de väljer att arbeta som de gör.
Detta har precis som Svensson (2019.s.24) refererar till, en stor politisk betydelse då läroplanen är utformad och är bärare av samhällets politiska strukturer och intentioner. Läroplanen är ett levande dokument som formas och omskapas beroende på tid, kultur samhällets strukturer. Människor, i detta fall pedagogerna konstrueras och konstruerar varandra och verksamheten utifrån styrdokumentet och samhällets intentioner med förskolans läroplan. Detta går även hand i hand med vad man inom barndomssociologin refererar till att se barn och barndom som socialt konstruerad kategori. Stora och små strukturer påverkar hur man ser och värderar barn i samhället. Detta både medvetet och omedvetet. Precis som Foucault (2003) menar att sanningar ser olika ut beroende på samhälle och tidpunkt så produceras det också olika beroende på vem det är som har makten. Det som är sanningen idag behöver inte vara sanningen imorgon.
4.3 Främjande verktyg för barns inflytande
På frågan om hur pedagogerna uttrycker att de arbetar med barns inflytande i det demokratiska arbetet i verksamheten så menar pedagogerna att det är av stor innebörd att utgå från barnperspektiv. De menar att barns inflytande till stor del handlar om att pedagogerna måste lyssna och utgå från deras tankar och intressen och därefter
iordningställa både miljö och plats för samtal och lärandeprocesser, detta för att fördjupa lärandet utifrån barnens förutsättningar och önskemål.
I projektarbeten observerar vi barnens intressen. Man vet inte från början var det kommer att leda och det tycker både pedagoger och barn är roligt.
Det viktiga tycker jag är att man utgår från barnens intressen och att man låter dem driva frågorna framåt. Vi pedagoger ska fungera som medforskare.
Pedagogerna menar att när de utgår från barnens intressen och för in “lyssnandet” i verksamheten så gynnas det demokratiska arbetet i förskolan och de enas om att det inte är möjligt att ge barn inflytande om de inte lyssnar och bekräftar barnens tankar och känslor.
Att vara lyhörd är viktigt, man måste lyssna på barnen, vad de vill och deras intressen så de känner att de får sina röster hörda även fast de inte alltid kan bestämma.
Pedagogerna menar att det är viktigt att fånga specifika uttalanden och aktiviteter som barnen gör för att sedan kunna gå vidare i ett visst tema och fördjupa barnens kunskaper, utifrån deras intressen. De lyfter att det krävs att man är en närvarande pedagog, att man observerar, lyssnar och reflekterar tillsammans med barnen och ens arbetskollegor. På så vis utgår man från barnens perspektiv och de får inflytande över verksamheten.
Till exempel om barnen är ute och intresserar sig för spindlar; tillsammans börjar de prata och ställa frågor till varandra och en närvarande pedagog. Då kan man föra detta vidare, samtala, reflektera och fördjupa. Det blir ett meningsfullt lärande för barnen.
Det meningsfulla lärandet som pedagogen talar om hänvisas till att det uppnås genom att lyssna och vara närvarande som pedagog. På detta sätt fördjupas lärandet och samtidigt så ges det utrymme för barns inflytande.
En pedagog beskriver “lyssnande” som följande,
Vi måste vara lyhörda och snappa upp barnens ideer. Då kan vi fånga barnens frågor om hur gör man? Till exempel, hur kommer vattnet genom rören från handfatet? Det kopplade vi till vårt “hus tema” där vi gav barnen inflytande genom dessa frågeställningar och för det vidare. Sen kan man fundera på om
man ska väcka mer funderingar och ideer igen eller om man ska låta det passera. Barnens intressen styr.
Analys
Utifrån intervjusvaren tolkar vi vad inflytande och demokrati är från ett vuxenperspektiv och hur det speglas av de pedagogiska riktlinjer som förskolan indikerar, i detta fall från den Reggio Emilia-inspirerade pedagogiken. Intressant med detta är att pedagogerna använder begreppen som en naturlig del av det aktiva demokratiarbetet och barns inflytande i verksamheten, utan att reflektera över om hur det rör sig inom Reggio Emilia-diskursens ramar. Pedagogerna tycks inte reflektera över om den beroendeställning som kompromissas med och mellan barnen när de uttrycker lyssnande och observationer som en del av inflytande aspekten. Folkman (2017, s.87) menar att “barns intressen” i den Reggio Emilia-inspirerade pedagogiken blir en tolkning som riktas med fokus på bestämda frågeställningar ofta i relation till förskolans läroplansmål och att barnens intressen blir en styrning av vissa barns intressen. Detta kritiska synsätt på lyssnande akten anser vi vara givande i analysen då pedagogerna uttrycker att det är en stor del av hur demokrati och inflytande får sitt uttryck i verksamheten.
Med detta kritiska synsätt kan man också analysera hur pedagogerna arbetar med barns känsla av inflytande och sitt demokratiska tänkande i förskolans kontext. De Reggio Emilia-inspirerade uttalandena kan ses innehålla föreskrivna normer som signalerar till barnen vad och hur barn ska vara och vad som är accepterat och inte accepterat. När barnet skapas in i denna kontext förhåller barnet sig till dessa restriktioner och skapas i förhållande till detta. På samma vis ingår även pedagogerna i ett diskurs nätverk som på samma vis indikerar vad som är möjligt att göra och tänka i förskolans praktik.
Intervjusvaren visar att pedagogerna styr mycket av det de samlar in från observationer och i sitt lyssnande till ett specifikt tema vilket vi tolkar som form av en dold styrning
(Tullgren, 2003; Foucault 2003). Alltså att det förekommer utan att pedagogen är medveten om det. Intentionen att fånga upp något som anses vara viktigt och sätta in det i ett temaarbete med barnen är enligt Folkman (2017) en del av en lyssnande aktivitet som är vanligt förekommande i Reggio Emilia-pedagogiken. Vi tycker oss se att pedagogerna inte har ett medvetet eller tydligt arbetssätt kring det demokratiska arbetet då de istället refererar till verktyg inom en pedagogisk filosofi vilket vi anser borde vara oberoende av pedagogiska riktlinjer. Även om intentionen om att skapa till exempel ett tema om deras inflytande och demokrati i slutändan må gynna barnet (Johansson, 2003).
Med utgångspunkt från Foucaults (2003) diskursanalytiska perspektiv på makt är bland annat olika diskurser en produktion av kunskap genom språk. Från intervjusvaren kan man med denna utgångspunkt se att demokratiarbetet och barns inflytande konstrueras efter pedagogernas påståenden och uttalanden om specifika ämnesområden, i detta fall lyssnande, barns röst, utgå från barnens intressen, tillgänglig miljö, observera och tema. Detta indikerar både för barn och pedagoger om vad som är möjligt att tala om samt hur det talas om. I praktiken hänvisar det även individen till hur hen bör agera i den aktuella diskursen. Detta leder i sin tur till uteslutningar om vad som får sägas eller göras i diskursen (ibid).
4.4 Hindrande faktorer för barns inflytande och
demokratiarbetet i förskolan
När pedagogerna försöker definiera vad barns inflytande innebär i förskolans diskurs verkar de ofta ta upp det som försvårar demokratiarbetet och barns inflytande. Resultatet visar att pedagogerna kompromissar med flera aspekter i verksamheten som förhindrar dem att nå det arbetssätt som de önskar.
Det som pedagoger visar mest missnöje med är storleken på barngruppen vilket är den största faktorn de lyfter som hindrar arbetet med barns inflytande och det demokratiska arbetet i verksamheten. De uttrycker att det är avgörande för att uppfylla förskolans och pedagogernas verksamhetsmål med barnen, speciellt när det handlar om barns inflytande.
Storleken på barngruppen är det viktigaste. Hela vårt arbete hänger på hur mycket barn man har i relation till pedagoger.
Stora barngrupper försvårar för inflytande och demokrati tycker jag. Där känner jag ibland att det är liksom mer rutiner som styr och man har inte tid.
En pedagog lyfter att barngruppens storlek gör att man i vissa stunder måste prioritera kollektivets bästa istället för det enskilda barnets.
Det finns ingen möjlighet och tid till att se det enskilda barnets inflytande när man är ensam pedagog på x antal barn. Då så får man tänka på kollektivets bästa.
Detta citat indikerar till en balansgång mellan barns inflytande och kollektivets bästa vilket i sig visar och lyfter fram en viktig aspekt av vad det demokratiska arbetet innebär och hur det blir synligt i verksamheten.
En annan faktor som två pedagoger lyfter fram är sammansättningen av barngruppen. Att denna kan påverka möjligheterna kring barnens inflytande och att alla inte får lika mycket plats att uttrycka sig.
Hinder! det är för stora barngrupper absolut. Det blir stökig stämning. Man kan inte se till och göra det alla barn vill. De som hörs mest och syns mest är de som kommer fram. Men det finns barn som inte syns lika mycket och de faller bort lite grann. Man glömmer inte bort dem men andra tar mer plats. Det är lättare för vissa barn att stånga sig fram i stora barngrupper och få vara med att bestämma. För andra är det svårare och de vågar inte ta samma plats i stora grupper.
Pedagogerna uppfattar att de stora barngrupperna får en stor konsekvens i deras demokratiska arbete och barnens inflytande då det bidrar till en stökig och högljudd miljö
som hindrar pedagogerna till att se alla individer. Detta menar pedagogerna bidrar till att vissa barn lätt faller bort. De barn som pratar mest blir de som syns mest och får mest inflytande över tillvaron.
En tredje faktor som pedagogerna lyfter fram som hinder är tidsbrist då de menar att verksamheten på förskolan är styrd av regler och rutiner.
Klockan styr mycket vad vi gör med barnen. Klockan 9 är det samling och fruktstund, sen går vi ut eller har aktivitet inne. Sen är det toalettbesök och tvätta händerna och lunch, med de små är det vila och barnen får fri lek. Sen är det mellanmål och emellan det ska man städa och plocka undan. Jag känner ibland att det är rutiner som styr.
Samtidigt menar pedagogerna att det inte finns tillräckligt med tid för dem att “prata ihop sig” med varandra för att planera dagen. Detta anser de vara ett problem som indirekt påverkar barnens möjlighet till inflytande.
Ibland när man inte har tid att prata ihop sig med de andra arbetskamraterna innan barnen kommer på morgonen så blir det lite att man bestämmer över huvudena på dem i stunden. Som, du går och med de barnen så tar jag de andra och så får barnen anpassa sig efter det. Det finns inte tid för att lyssna på alla då. Men man gör ju så gott man kan såklart.
Den tidsbrist som pedagogerna upplever främst i förhållande till att de inte får tillfälle att strukturera dagens upplägg med varandra påverkar barnens inflytande och det demokratiska arbetet i praktiken. De menar att en gemensam reflektionstid i arbetslaget bidrar till ett gemensamt och medvetet förhållningssätt om hur man kan utforma arbetet med barns inflytande och det demokratiska uppdraget i fokus.
Analys
Intervjusvaren visar att pedagogerna uppfattar att det finns flera hinder som påverkar förskolans demokratiarbetet och barns inflytande. De största faktorerna anses vara storleken på barngruppen, tidsbrist och sammansättning av barngrupp. Utifrån dessa hinder menar pedagogerna att de måste kompromissa med barnens inflytande vilket direkt anses påverka
det demokratiska arbetet. Dessa typer av kompromisser beskriver Halldén (2007) om hur man kan förstå barn och barndom som institutionaliserade genom att beakta den inriktning som verkställs genom utformandet av tid och rum i förskolans verksamhet. Barn tillbringar stor del av sin tid på förskolan och som intervjusvaren indikerar så påverkar storleken på barngruppen barnens möjligheter till inflytande och de blir tvungna att förhålla sig till regler och rutiner, till stor utsträckning att det anses försvåra att uppfylla förskolans demokratiska uppdrag. Detta ger pedagogerna en känsla av att de känner sig låsta.
Pedagogerna använder sig av regler och rutiner för att kontrollera de förutsättningar som ges i form av vad man från Foucaults perspektiv på makt kallar för inrutning ( Halldén, 2007). Detta används som ett sätt för att tillgodose och kompromissa mellan individens och kollektivets bästa vilket de menar har betydelse för det pedagogiska arbetet i förskolans diskurs.Regleringen som pedagogerna anser vara viktigt i det pedagogiska sammanhanget används för att strukturera diskursen för att skapa rum som är viktiga för att vidhålla den disciplinerande makten betydelse och för att övervakningen ska tillgodoses.
Detta kan från ett barndomssociologiskt perspektiv tvinga pedagogerna att fokusera på barnens aktörskap medans barnens agens i den givna situationen inte får samma tillträde (Corsaro, 2016 ).
4.5 Styrning och maktutövande
När de intervjuade pedagogerna pratar om i vilka situationer de tycker att barn inte ska få inflytande i förskolan kan vi se flera uttalanden som handlar om medveten styrning av barnen. Denna styrningen menar pedagogerna är nödvändig för att undvika kaosliknande situationer och understryker att det är viktigt att komma ihåg att vuxna är barns förebilder och de behöver guidas till vad som är rätt och fel för att “komma rätt i samhället”. Flera pedagoger talar om att det just är under konflikter mellan barnen som det är nödvändigt att
