Min strategi - att undvika återfall i kriminalitet

Hälsa och samhälle

MIN STRATEGI

ATT UNDVIKA ÅTERFALL I KRIMINALITET

GARTSJÖ, ELLIOT

“MY STRATEGY”

TO AVOID A RELAPSE INTO CRIME

GARTSJÖ, ELLIOT

Gartsjö, E. MY STRATEGY - to avoid a relapse into crime. Degree project in Social

Work 15 points. Malmö University, Health and Society, 2010.

”MY STRATEGY” is a study with the purpose to explore the overall strategies, of which is mostly common to avoid a relapse into crime. It’s formed by a flexible design and based on the interviews with five individuals whom possesses the experiences of being criminal. All of them have today found a place into society, distanced from criminal contexts. I will with the help by their stories find an answer to the purpose of this degree project. This essay also includes the fact of why theese people ended their criminal carrier. It comprises five individual stories about the life as a young criminal and their bonds to family, friends and society. It also embraces the difficulties in finding a new place in an unknown coherence as an adult, and also how these people manage to handle these difficulties.

The result of the study applies that the overall strategy to avoid a relapse into crime, is reduplicating or a more likely, a self reminding factor from the time where the turningpoint first arose. The overall strategy is thereby almost the same as why these people first ended their criminal behaviour. By reminding themselves about the past and a recount the consequences of which they no longer want to achieve the same as they count the winnings and losses by the criminal behaviour, they manage to maintain the life of non criminal actions.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INTRODUKTION & BAKGRUND ...4

1.1 Syfte och Frågeställningar ... 5

1.2 Begreppsförklaringar ... 5

1.2.1 Strategi... 5

1.2.2 Återfall... 6

1.2.3 Risk- och skyddsfaktorer ... 6

2 TIDIGARE FORSKNING ...7

2.1 Kriminogena faktorer och behandlingsarbete ... 8

2.1.2 Principer för behandlingsarbete gällande återfallsprevention ... 8

2.2 Kauai-studien & Resiliens ... 10

2.2.2 Resiliens ... 10

3 TEORI ...11

3.1 Kontrollteorin – SOCIALA BAND... 12

3.2 Existentialism och ansvarstagande ... 13

3.2.2 Struktureringsteori ... 13

4 METOD ...13

4.1 Empiri genom kvalitativ metod ... 14

4.1.2 Utformning av intervju ... 14

4.2 Urval och urvalsmetod ... 15

4.2.1 Avgränsningar ... 16

4.2.1.2 Brottskategorier ... 16

4.2.1.3 Män och kvinnor ... 17

4.3 Tillvägagångssätt ... 17

4.4 Analysmetod ... 18

4.5 Rollen som forskare ... 18

4.5.1 Intervjuareffekten ... 19

4.6 Förförståelse ... 19

4.7 Resultatets tillförlitlighet ... 19

4.8 Självkritik ... 20

4.9 Etiska överväganden ... 20

5 RESULTAT OCH ANALYS ...21

5.1 Presentation av respondenter ... 21

5.2 Analys - Sociala band ... 23

5.3 Sammanfattning av analys utifrån teorin om sociala band – varför sluta begå brott och vad var brytpunkten? ... 27

5.4 Analys – Existentialism och Ansvarstagande... 28

5.4.1 Självkänsla, skuldkänslor och skam. ... 29

5.5 Analys – Vilken är då strategin för att undvika återfall i brott? ... 30

6 DISKUSSION ...31

VIDARE FORSKNING...34

Förord

Först och främst vill jag tacka de informanter som genom sina berättelser gjort denna uppsats möjlig. Jag vill även tacka all personal på Krami Malmö som kommit med inputs och olika tips redan vid uppstarten av arbetet. Tack även till Lars Gösta Eriksson, docent på Malmö Högskola som genom konstruktiv kritik och tips handlett mig genom denna process.

Sist men inte minst vill jag ge ett stort tack till mina närstående som tålmodigt korrekturläst uppsatsen och även stöttat mig när fingrarna börjat tvina.

Elliot Gartsjö Januari 2011

1 INTRODUKTION & BAKGRUND

Under min praktik1 träffade jag på en man som många hade definierat som kriminell. Han sa något till mig som jag senare kom att fundera över. Då jag inte minns ordagrant hur meningen formulerades citerar jag därför ur mitt minne, poängen är dock densamma.

”När jag var kriminell hade jag allt jag behövde, det jag inte hade kunde jag fixa. Behövde jag en ny dator så tog jag en. Behövde jag en ny mobil gick jag ut på gatan och tog en sån. Jag hade flera bilar och massa stålar. Och nu? Jag ska skaffa jobb och arbeta hela dagarna för att leva på existensminimum. Va fan e det?”

Hur det gick för honom är dock en annan historia, men det fick mig att fundera. Varför bryter man från ett liv där man är omgiven utav stora summor pengar? Ett liv där man ”jobbar” när man känner för det? Det är med denna studie jag vill ta reda på just varför vissa individer, som många säkert har samma tankar, likväl väljer nya vägar. Varför vissa väljer att leva ett laglydigt liv och hur de undviker återfall?

Att begå brott i unga år är inget ovanligt i en storstad som Malmö. Det är väldigt vanligt att ungdomar begår småbrott, testar gränser och experimenterar. Lyckligtvis är denna ungdomskriminalitet något som många växer ifrån. Dessa ungdomar växer flertalet gånger upp och finner ett laglydigt liv med arbete och välfungerade familjer (Estrada & Granath, 2008).

För vissa ungdomar eskalerar dock brottsligheten och de kriminella handlingarna blir allt grövre vilket oftast beror på flera olika faktorer. Dessa kan vara faktorer som brister i bostadsmiljö, dålig anknytning till familj och brist på värdefull sysselsättning är faktorer som främjar brottslighet (a a). Brottsförebyggande rådet (Brå) är en myndighet som arbetar under justitiedepartementet. Brå:s huvudskakliga uppgift minska brottsligheten och skapa ett tryggare samhälle för allmänheten vilket de för bland annat genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet. De för även statistik över brottsligheten i Sverige samt utvärderar den för att utveckla kunskaperna om brott- och återfallsprevention (SFS 2007:1170 1-2 §§). Av alla personer som blivit lagförda för brott bedöms runt en fjärdedel av dessa falla tillbaka i brottslighet inom ett år. Görs samma undersökning över en tre års period finner man att nästan 40 % av alla lagförda individer faller tillbaka inom utsatt tid (bra.seA).

Med ett existerande av en återfallsproblematik innebär detta att många av de brott som begås, begås av samma individer. Av alla gärningsmän i Sverige står endast en femtedel av dessa för 80 % av alla brott som begås i vårt land. Alltså är det endast en liten andel individer som står för en stor del av brottsligheten (Andersson & Mellgren, 2006).

Idag finner man väldigt många insatser med syfte att förebygga kriminalitet i Malmö. Det finns även mycket forskning som visar på varför vissa människor börjar begå brott, och vilka faktorer som orsakar en eskalerande kriminalitet. Dock finns inte lika stor forskning kring varför vissa slutar begå brott (Wahlin, 2002). Likaså finns det färre verksamheter i Malmö som arbetar med just återfallsprevention. Då anledningen till varför brott begås är spridd över flera faktorer känns det därför, i min mening ännu viktigare, att antalet verksamheter som sträcker sig över flera fält måste utökas.

En anledning till att de brottsförebyggande insatserna är i majoritet tror jag beror på att dessa ses som mest samhällsekonomiskt lönsamma. När man talar om samhällsekonomisk lönsamhet menar man vad som kostar minst och ger så många positiva effekter som möjligt Lönsamheten påvisas då genom att det ska så stor nytta för så stort antal individer som möjligt (Nyström, Jess & Soydan 2002). Genom att förebygga brott och bekämpa exempelvis skadegörelse skapar man ett tryggare samhälle för allmänheten (Anderson & Mellgren, 2008). Dock tror jag att man därigenom förbiser vissa större faktorer. Som tidigare framgjorts är det en liten del individer som begår upprepade brott. Det är även dessa individer som står för den största delen av alla brott som redan begåtts. Om man lägger större kraft i att hjälpa dessa människor tror jag att detta skulle göra enorm skillnad i brottsstatistiken. Idag plockas de individer som begår brott bort från samhället och placeras i fängelse för att avtjäna ett straff. Men vad händer när de kommer ut igen? Av detta att döma behövs det mer kunskap om hur man förebygger ett eventuellt återfall inom kriminalitet.

1.1 Syfte och Frågeställningar

Syftet med denna studie är ta reda på varför personer i kriminalitet slutar begå brott. Jag vill vidare se till vilka strategier dessa individer har för att undvika återfall i kriminalitet.

1. Varför slutar vissa individer begå brott?

2. Vilka strategier har dessa personer för att undvika ett återfall i brott?

1.2 Begreppsförklaringar

Här beskrivs några av de begrepp som jag anser vara viktiga för förståelsen av denna studie i sitt sammanhang.

1.2.1 Strategi

I denna studie använder jag ofta ordet strategi för att beskriva just vad och varför mitt urval inte faller tillbaka i kriminalitet. Det finns säkerligen andra ordval som hade lämpat sig bättre, såsom vändpunkter eller brytpunkter eller varför inte metod eller tillvägagångssätt. Men då dessa oftast beskriver händelser eller situationer har jag valt ett annat ord för att även omfatta de mer subjektiva ting som kan komma till stånd. Inom ramen för begreppet strategi menar jag förutom vändpunkter och brytpunkter även faktorer kopplade till tankegångar, stöd, skyddsfaktorer och sociala relationer. En strategi

behöver således inte i min mening vara någon särskild plan eller idé. Det kan vara inre upplevelser, tankar men även ett deltagande. Deltagande inom ett visst område som personen i fråga anser vara viktig. Huvudmeningen är att det är något som individen själv håller fast vid för att upprätthålla ett liv fritt från kriminalitet, och på så sätt undvika återfall i brott.

1.2.2 Återfall

Det är inte bara inom narkotikaproblematiken man talar om återfall. I denna studie presenteras fem individers strategier för att undvika återfall i brott. Enligt Brottsförebyggande rådet förklaras begreppet på följande sätt:

”Med återfall i brott avses i statistiken nya lagförda brott som följer på en persons ingångslagföring under en bestämd uppföljningsperiod. I statistiken redovisas återfall i brott för en ett- respektive treårig uppföljningsperiod beräknat från datumet för ingångslagföringen. Ingångslagföringen är benämningen på den lagföringen som följs upp för återfall. Som ingångslagföring definieras i statistiken dels en persons första lagföring under ett kalenderår (nettoredovisning), dels varje lagföring som en person står för under en viss ingångsperiod (bruttoredovisning)”.

Anledningen till att man för denna statistik är för att få uppfattning om statistiken varierar beroende på olika faktorer. Beroende på ålder, kön och tidigare brottsbelastning, finner man återfall i större och mindre utsträckning. Ett faktum som bör bejakas är att en och samma person kan räknas flera gånger i statistiken om så är att denna begått flera brott under samma år. Det är även svårt att avgöra den faktiska återfallsproblematiken då de återfall som tillräknas endast är de som faller inom den registrerade brottsligheten. Alltså finner man inte de personer som begår upprepade brott inom olika kategorier. Exempelvis tillräknas inte en person som först utfört ett tillgreppsbrott och därefter ett våldsbrott2. Av denna anledning är statistiken alltid något missvisande (bra.seB).

1.2.3 Risk- och skyddsfaktorer

Risk- och skyddsfaktorer är faktorer som påverkar oss människor på ett antingen positivt eller negativt sätt. En riskfaktor inom brottsproblematik kan exempelvis vara att bo i ett utsatt område. Vid arbetandet med riskfaktorer räknar man det förebyggande arbetet. Man vill genom preventivt arbete således plocka bort så många riskfaktorer, som kan bidra till brott, som möjligt. När man arbetar med skyddsfaktorer talar man om att man arbetar hälsofrämjande. Alltså förstärker man de faktorer som anses vara ett skydd för att en individ ska utvecklas ohälsosamt (Bremberg, 2009). Ljungberg3 påpekar att även ett färre antal skyddsfaktorer kan överväga ett större antal riskfaktorer.

2 _{Tillgreppsbrott: Brott mot 8 kap. brottsbalken (1962:700), till exempel snatteri,}

Andershed & Andershed (2005) beskriver riskfaktorbegreppet. En riskfaktor kan enligt dem vara exempelvis en egenskap, händelse, förhållande eller process. På så sätt behöver en riskfaktor inte vara en orsak till ett beteende (a a). För att få en djupare inblick i vad individer, som nyligen valt en helt ny bana i livet, tar fasta vid i upprätthållandet av ett liv fritt från kriminalitet, ville jag se till skydds- och riskfaktorer. En skyddsfaktor kan i detta sammanhang vara något som dessa personer är mån om för att faktiskt klara sig vidare i livet. Detta kan handla om en son, eller dotter, eller exempelvis ett arbete. På samma sätt är en riskfaktor i detta sammanhang något som skulle vara bidragande till ett återfall i brott. De strategier jag har i syfte att undersöka tror jag vara kopplade till dessa begrepp, risk- och skyddsfaktorer, och det är av denna anledning jag valt att lyfta fram dessa två.

2 TIDIGARE FORSKNING

På 1970-talet var man väl medveten om att återfall i brott var vanligt förekommande. Man hade dock inte någon som helst aning om vad man kunde göra åt det. Attityden att det inte fanns någonting att göra åt saken. Att en del av brottslingarna alltid skulle återfalla i brott oavsett vilken eller hur många insatser man erbjöd var huvudbudskapet, att ingenting fungerar, ett faktum. Begreppet Nothing Works blev ett samlingsbegrepp på den pessimism som utstrålades från denna tids forskningsresultat. Nothing Works-forskningen var dock kritiserad för att vara för bristfällig, den experimentella forskningsdesignen som avvändes var således inte tillförlitligt. Under de 40 år som gått sedan dess har man med nya metoder kunnat påvisa effekterna av viss behandling. Negationen har genom detta gått från ingenting hjälper till vad hjälper? (Nyström, Jess & Soydan, 2002).

Än idag är forskningen om vad som motverkar återfall fortfarande i sin begynnelse (Wahlin, 2002). Jag kommer i vidare kapitel redogöra för ett mindre antal av den forskning som till idag är gällande.

I en artikel från Brottsförebyggande rådets webbplats skriver man att insatser som är baserade på kognitivt förändringsarbete är mest framgångsrikt. Forskningen säger att man måste arbeta med att ändra individens värderingar och tankegångar för att preventivt bekämpa återfallsproblematiken (Holmberg, 2002).

Ännu finns inga nordiska utvärderingar gjorda kring ovanstående sätt att arbeta. Brottsförebyggande rådet håller på att utföra en utvärdering som beräknas vara klar inom snar framtid. Denna utvärdering greppar ett kriminalvårdsprogram kallat Cognitive Skills vilket startade år 1995. Själva programmet härstammar från England där det gick under samma namn. Programmet bygger på att lära klienterna nya sätt att tänka och bete sig på. Man fokuserar på att utveckla klienten inom sju teman. Dessa teman är; problemlösning, sociala färdigheter, förhandlingsfärdigheter, känslohantering, kreativt tänkande, värderingar och kritiskt tänkande. De lär sig även att se till konsekvenserna av sina beslut (a a).

2.1 Kriminogena faktorer och behandlingsarbete

Kriminogena faktorer är sådana ting som anses bidra till att brott begås. De individer som begår brott kan sägas ha ett kriminogent beteende. Det finns många kriminogena faktorer, bristande självkontroll, antisociala attityder, och brist på prosocialt4 föredöme, är endast ett fåtal exempel (Holmqvist, R. Hill, T & Lang, A, 2005).

Susanna Eriksson skriver i en artikel, i brottsförebyggande rådets tidskrift, Apropå, att det krävs omdirigeringar i kriminalvårdsprogrammen för att bekämpa återfallsproblematiken. I samma artikel refererar hon till Daniel Nagin’s studier om fängelsestraff som ett kriminogent fenomen. I studien letar Nagin samband mellan den första fängelsedomen och en fortsatt kriminell karriär. Genom att jämföra grupper vilka begått samma sorters brott med varandra vill han se till vilken verkan ett fängelsestraff kan ge en eventuell fortsatt kriminell karriär. Grupperna som studerats är endera vilka dömts till fängelse motsatt de som begått samma brott men inte dömts. Av resultatet att bedöma fann man att de som suttit i fängelse hade högra återfallsbenägenhet än de som inte suttit. Fängelsestraff kom då att anses vara en kriminogen faktor. Denna studie gjordes på 5 200 personer dömda i Holland år 1977 (Eriksson, 2009).

År 1997 utförde Nagin en liknande studie, med en lite mindre urvalsgrupp, 2 116 stycken par. Grupperna var delade i dem som satts i fängelse, motsatt personer som dömts till samhälltjänst5. Resultaten var här bekräftande till den föregående studien (a a).

I denna andra studie fanns många skillnader i urvalsgrupperna. Av denna anledning ville Nagin utföra en tredje studie där matchningen ansågs mer överensstämmande. I den tredje studien valde han därför endast ut personer som hade suttit i fängelse. Skillnaden mellan grupperna var tidsperioden de hade suttit, han studerade totalt 4 700 personer. Av dessa fanns ingen skillnad i hur många som dömdes för nya brott. Dock såg man att de som suttit i fängelse en längre tid dömdes till längre straff än de som suttit kortare tid gjorde vid nästkommande dom (a a).

Av resultatet att döma har Daniel Nagin ingen säker förklaring. Det han kan säga är dock att de som fick ett kortare straff kanske inte fullt ut drabbades av den kriminogena effekten jämfört med dem som satt en längre tid (a a).

2.1.2 Principer för behandlingsarbete gällande återfallsprevention

Forskning har gjorts kring vilka behandlingsmetoder som lämpar sig bäst för att preventivt motverka återfall i brott. Anne H. Berman och Carl Åke Fabring har samlat en rad studier i antologin Kriminalvård i praktiken. Berman och Fabring har studerat varför vissa människor begår brott och därigenom finna vilka metoder som lämpar sig bäst i arbetet mot att förhindra återfall. Studierna grundar sig i tanken om att även de kriminella har de basala, fysiska, psykiska, sociala och andliga behov som alla andra, vilka även de

4

måste tillfredställas. Man menar att anledningen till att vissa individer begår brott är på grund av ett de försöker fylla dessa behov. Dock finner de andra lösningar till att fylla dessa behov, än de individer som inte begår brott. Tillfredställandet går då olyckligtvis genom kriminella och destruktiva handlingar (Berman, A & Fabring, C Å, 2010). Detta vill jag koppla till Holmbergs yttrande (se ovan), om att kognitivt behandlingsarbete är att föredra vid bekämpandet av återfallsproblematiken. Även Fabring gör gällande att kognitiva och beteendebaserade- men även, program baserade på krimonogena faktorer är de som påvisat störst effektivitet för behandlingar inom detta område (Fabring, 2010).

I en rapport från socialstyrelsen skriven av Rolf Holmqvist, Teci Hill och Annicka Lang uppmärksammas Andrew och Bonta’s studier om behandlingens effekter på dess klienter Dessa tre principer finner man även återberättade av Fabring från föregående stycke. Här identifieras tre principer som anses påverka behandlingens verkan. Studien grundar sig främst på ungdomsbehandlingar men då den angriper återfallsproblematiken anser jag ändå den vara aktuell i denna essä. Många av mina informanter har varit objekt för diverse samhälleliga insatser och behandlingar under sin uppväxt. Dessa har mer eller mindre påverkat deras framtida beteende och val av handlingar (Holmqvist, Hill, & Lang, 2005).

Princip 1: Riskbedömning

För behandlingens effektivitet är det viktigt att bedöma hur stor risk det finns att individen återfaller i brott. Man skiljer på intensiv och mindre intensiv behandling. Om risken anses vara liten, är en mindre eller icke intensiv behandling att föredra. Vid högintensiva behandlingar för ungdomar där riskbedömningens anses vara låg, förekommer det att behandlingen gör mer skada än nytta. Av denna anledning är det ibland att föredra att inte ingripa med någon behandling över huvud taget. När risken dock anses vara hög är det viktigt att behandlingen är så pass intensiv att den angriper de kriminogena behoven (a a).

Princip 2: Behovsprincipen

Enligt Andrews och Bonta är det viktigt att behandlingen är riktad gentemot de

kriminogena behoven, alltså de faktorer som orsakat det kriminella beteendet. Dessa

faktorer kan som redan nämnts vara ett antisocialt beteende, men även tankar och egna värderingar. I många behandlingar läggs det stor vikt att ungdomarna ska lära sig ta hand om sig själva och sköta vardagliga sysslor. Men även om detta kan vara relevant anser Andrew och Bonta att det är betydligt viktigare att man arbetar med det beteende som är direkt kopplade till kriminellt och antisocialt tänkande (a a).

Princip 3: Responsivitetsprincipen

Responsivitet är den unges förmåga att ta till sig en viss behandling. Intelligens, kommunikationsstil och emotionalitet är tre av många viktiga responsivitetsfaktorer. Med den tredje principen vill Andrew och Bonta lyfta fram hur viktigt det är att behandlingsformen matchar individens inlärning. Till exempel kan vissa individer ha ett behov av att känna tillit till den som utför behandlingen för att kunna ta den till sig. För andra kan det vara viktigare är gruppklimatet är främjande för behandlingens syfte då de påverkas mer av kamrater och normerna i gruppen. Vidare exempel bör individer med ett

antisocialt beteende genomgå träning i interpersonella färdigheter i såsom rollspelsövningar (a a).

2.2 Kauai-studien & Resiliens

Vidare har flertalet studier gjorts utifrån en annan vinkel. Man undrar varför vissa individer har lättare att stå emot återfall än andra. Man har även gjort studier på s.k. maskrosbarn. Alltså barn som växer upp i missgynnade miljöer men ändå klarar sig bra senare i livet.

År 1955 påbörjade Emelie Werner och Ruth Smith en studie där syftet var att studera utvecklingen hos barn som växer upp i riskfyllda miljöer. Många andra forskare har tagit sig an studien efter Werner och Smith och den är än idag pågående. Vid starten 1955 ansåg Werner att de studier som gjorts i USA inte var tillräckliga och hon begav sig därför till Kauai, en ö tillhörande Hawaii. Grundidén var att man skulle studera samspelet mellan barns uppväxt och miljörisken under en stor del utav en individs liv. Uppföljningar gjordes vid olika tillfällen under barndomen, tonårstiden samt i vuxen ålder. Man intervjuade bland annat många mödrar för att samla in data om barnets utveckling, läkarundersökningar, psykologiska bedömningar och intelligenstester var några av de delar som fanns i studien. Man såg även till barnens individualitet, exempelvis temperament, problemlösningsstrategier och sociala funktion, för att ta reda på vilka riskförhållanden som ledde till problem, samt vad som förbättrade situationen för vissa (Helmen Borge, 2005).

Av det som framgåtts av studien till idag, är att de flesta barn som växt upp i riskfylld miljö hade sämre inlärningsförmåga, olika beteendeproblem och även mentala störningar som 10- och 18-åringar. Vad som dock uppmärksammades var att en tredjedel av barnen, som vuxit upp i riskfylld miljö, ändå utvecklades normalt och blev välfungerande vuxna. Detta skulle senare resultera i ett nytt begrepp som kom att kallas Resiliens (Björkhagen Turesson, 2009).

2.2.2 Resiliens

Begreppet Resiliens kommer från det engelska ordet, Resilience, och användes för första gången av forskaren Michael Rutter år 1985. Begreppet syftar till, som redan antytts, hur vissa individer lyckas vända sina liv till det bättre medan andra inte gör det (Björkhagen Turesson, 2009). För vissa är det väldigt svårt att till exempel sluta med narkotika vilket resulterar i återfall efter återfall. För andra är det lättare att motstå detta och man talar då om att man som individ besitter hög Resiliens (a a). Resiliens illustreras ofta utifrån tre begrepp, återupprätta, upprätthålla, och förbättra. Det första av de tre begreppen handlar om en förmåga att gå tillbaka till ett vanligt beteende efter det att en riskfylld situation förekommit. De två sistnämnda är mer långvariga begrepp där barnet utsätts för risk under längre perioder men ändå klarar sig väl senare i livet (Helmen Borge, 2005).

Resiliensfaktorer

Vad som främjar resiliens är olika från barn till barn och därför är det väldigt svårt att precisera vilka faktorer som anses vara generellt främjande (Helmen Borge, 2005). Vissa forskare menar att interaktionen mellan familjens erfarenheter, de personliga

egenskaperna, och omgivningen är några av de faktorer som avgör hur en individ

utvecklar en Resiliens (Björkhagen Turesson, 2009). Av Kauai-studien att döma fann man att de personer som klarade sig bra och utvecklade Resiliens var de som hade minst en förälder som stöttade dem i rätt riktning under uppväxten. Den närhet som den andre föräldern inte kunde bidra med, kunde således kompenseras av den andre. Dock kunde detta stöd inte helt ersättas av någon annan nära person. Med detta stöd från antingen den ena eller den andre föräldern fann individerna självförtroende att utveckla intressen. En god relation till i alla fall en förälder ses därför som en god skyddsfaktor vilken väger tyngre än den andre föräldern som agerar riskfaktor (a a).

3 TEORI

För att förklara fenomen, samhälleliga som individuella tar man avstamp i olika teorier som var och en besitter sina egna särskilda angreppssätt. De flesta teorier kan placeras inom en av två traditioner. I stora drag talar man om att det är samhället som skapar människan, de vi är, och de val vi gör, är alltid produkter av samhällets normer. Detta är grundtanken i de teorier som utvecklats ur marxismen. Den motsvarande tanken grundar sig i bland annat filosofen Jean-Paul Sartres argument om att varje människa skapar sitt liv och är därför själv ansvarig för det. Detta var en människosyn som från början var månget kritiserad. Sartres filosofi grundade sig i en existentialism som helt saknade en berättigad samhällssyn, sades det. När teorin framträdde under andra världskriget kunde den inte förklara den nazism och fascism som var aktuell i sin tid Medvetet började Sartre därför närma sig ett mer marxistiskt synsätt i sin tanke, vilket han tidigare helt tagit avstånd ifrån. Resultatet blev en mer allmän teori, en metateori som skulle omfatta begrepp som omfattade alla sociala relationer, från den enskilde individens handlingar till mindre grupper. En teori där individens handlingar och de sociala strukturerna sågs som två sidor av samma mynt (Nygaard, 2003).

”Materialiteten och objektiviteten av andras frihet förklaras vara självständiga aktörer i det sociala samspelet” (a a, s 93).

För att analysera mitt resultat har jag valt två teorietiska utgångspunkter. Då jag inte vill sätta båda mina fötter i en särskild tradition väljer jag att främst angripa mitt empiri utifrån Travis Hirschis, Kontrollteori, vilken placeras inom det marxistiska tänket. Jag vill dock problematisera min teoretiska utgångspunkt genom att argumentera för individens egna ansvar och självuppfattning, och hur denna kan ha betydelse till varför, man slutar begå brott.

3.1 Kontrollteorin – SOCIALA BAND

Teorin om sociala band är den främsta av teorier som används inom kriminologisk forskning (Apropå, 2000). Grundaren till teorin om sociala band är Travis Hirschi. Teorins huvudbudskap är att alla människor skulle begå avvikande handlingar om så möjligheten hade getts. Det som hindrar oss är dock den sociala kontrollen samhället har över oss, alltså våra undermedvetna förbindelser till samhällets normer och regler. Vidare menar Hirschi att alla människor för ett rationellt övervägande om sina handlingar innan dessa utförs. Varför vissa individer begår brott och andra inte beror då enligt Hirschi’s kontrollteori på de olika uppfattarna om samhället och dess regler. Med detta menas att det är när de sociala banden till det konventionella samhället försvagas som risken ökar att en individ begår brott (Giddens, 2007).

Inom Sociala band teorin finner man fyra olika dimensioner om vilka styr våra uppfattningar om samhället. Man talar om Anknytning, Åtaganden, Delaktighet och

Övertygelse (a a).

Anknytning, syftar till de relationer man till familj, släkt och nära vänner. Detta behöver dock inte menas i positiv bemärkelse. Att en ha en stark anknytning till vänner kan ge en trygghet, men om vännerna för en utanför samhället må detta leda till negativa konsekvenser.

Åtagande, behandlar individens vilja att investera i tillexempel skola, yrke och ett hederligt liv.

Delaktighet, syftar till skola och fritid och även samhället i stort. Hur har individen haft det i förhållandet till utbildning? Har det funnits möjligheter till fritidsaktivitet? Har fritidsaktivitet varit något som efterfrågats?

Övertygelse handlar om hur individen uppfattar samhället och dess regler (a a).

Teorin om sociala band är i min mening god för att beskriva varför människor begår brott, eller inte begår brott. Men hur beskriver vi då varför de slutar? Jag tror att faktorerna som en kriminell måste tampas med när han väljer att sluta med kriminalitet är många. Genom sociala band teorin måste banden till det konventionella samhället på något sätt ha förstärkts? Och varför faller så många av dessa individer tillbaka i kriminalitet trots upprepade samhällsinsatser om de således har förstärkts? Lottie Wahlin, utredare på Brå:s enhet för individinriktade åtgärder berättar att de sociala banden spelar stor roll såväl vid förklaringar till varför vissa individer börjar begå brott men även varför de slutar (a a). Men hon förklarar inte riktigt varför och det är i dessa luckor jag finner en relevans i att problematisera ett monotont val av teori. Jag kommer därför i vidare avsnitt redogöra för hur ett mer existentialistiskt förhållningssätt skulle kunna fylla dessa luckor.

3.2 Existentialism och ansvarstagande

Av egna tidigare observationer är det många kriminella som säger att det var först när det själv hade viljan att sluta begå brott som de faktiskt klarade av det.

För att beskriva denna vilja tror jag, att man måste vara öppen för en teoretisk utgångspunkt som inte grundar sig i hur samhället påverkat denna person att utföra en livsförändring. Givetvis skulle man säkert kunna förklara denna vilja med exempelvis en förstärkning av de sociala banden inom de olika dimensionerna. Men då jag inte vill låsa mig till detta sätt att tänka, anser jag det vara av stor relevans att även lyfta fram existentialismen i denna fråga.

3.2.2 Struktureringsteori

Även Giddens har gjort ett försök till att kombinera det marxistiska tänket med Sartres existentialism. Denna kombinerande teori kallade han struktureringsteorin. Med denna förklaras hur samhället och individen påverkar varandra. Giddens talar om den dubbelriktat process där individen formar sin verklighet genom sina egna handlingar samtidigt som hon påverkas av samhället(Giddens, 2007).

Struktureringsteorin framställer vissa centrala antaganden om människans förmåga att reflektera samt styra valen av handling därefter. Giddens diskuterar det mänskliga medvetandet utifrån tre uppdelningar, det omedvetna, det praktiskt medvetna samt det diskursivt medvetna.

Genom struktureringsteorin menar Giddens att människan alltid har möjligheten att handla annorlunda. Genom detta är människan aldrig begränsad av faktorer som hon inte kan kontrollera eller påverka. Johansson (2007) påpekar dock att Giddens tar avstånd ifrån tanken att människan utför sina handlingar i total frihet. Handlingarna är grundade i en förståelse av hur de vidare skulle påverka situationen. De är även starkt kopplade till våra minnen menar Giddens. Huvudargumentet för teorin är att samhället inte kan existera utan det mänskliga handlandet. Alltså tvärtom mot vad marxismen säger. Förvisso är det ofta så människan handlar omedvetet, utan reflektion till varför man gjorde på ett visst sätt. Giddens menar dock att detta automatiska handlande alltid kan ges en viss form av teoretisk förklaring om så efterfrågas. Det finns alltså en existentialistisk rationalitet i oss människor som bygger samhällsstrukturerna och inte tvärtom (Johansson, 2007).

4 METOD

I detta avsnitt redogörs tillvägagångssätt och metoder som lett till denna essä. Jag kommer bland annat redogöra för de urvalskriterier som framställts med syfte till en så homogen grupp informanter som möjligt. Därefter följer en beskrivning av de avgränsningar som gjorts för att hålla en riktning inom ramen för arbetets syfte och

frågeställningar. Jag skildrar även min egen förförståelse, då denna kan ha påverkan på resultatet och reflekterar kring självkritik och resultatets tillförlitlighet.

4.1 Empiri genom kvalitativ metod

Då huvudsyftet med denna studie är att fånga upp varför just en viss individ slutar begå brott, har val av metod fallit inom de kvalitativa ansatserna. Studien är grundad i ett empiriskt material vilket samlats in genom fem intervjuer. Mina informanters utsagor ligger således till grund för den data jag analyserat och framlagt som resultat. Genom kvalitativ ansats har jag frambringat mina intervjuer då denna metod är den metod som lämpar sig bäst till att framställa empiriska erfarenheter (Dalen, 2008)

Innan vidare redogörelse vill jag göra ett utdrag ur Steinar Kvale’s bok, Den kvalitativa

forskningsintervjun:

”Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?” (Kvale, 1997 s 9).

Precis som Dalen gör Kvale (1997) gällande att den kvalitativa forskningsintervjun lämpar sig bäst när man vill förstå världen ur respondentens synvinkel. Man frilägger individernas livsvärldar framför de vetenskapliga förklaringarna (a a). Även Colin Robson, författaren till boken Real World Research, beskriver de kvalitativa metoderna som etnografiska. Med detta menas att metoderna syftar till att beskriva hur en grupp, ett samhälle, eller till exempel en hur en grupp lever, beter sig, upplever och förstår (sin) värld. Då Robson skriver sin litteratur på engelska är begreppet för kvalitativa metoder,

flexible design (Robson, 2002). Det engelska begreppet anser jag vara ett mer

beskrivande begrepp då det framhäver flexibiliteten i metoden. Jag kommer vidare att beskriva, under nedanstående rubrik, några av de olika former en kvalitativ ansats kan anta samt vilken jag själv valt vid utformningen av min intervjuguide.

4.1.2 Utformning av intervju

Det finns många sätt att forma kvalitativa intervjuer. Intervjuer kan vara av olika karaktär då de antingen kan bestå av flera frågor eller få frågor. Frågorna kan vara korta och konkreta eller öppna och uppbäddande för långa svar. I det första fallet anser man att intervjuformen är strukturerad. De givna svaren blir ofta mer precisa och korta. Vid motsatt karaktär, alltså den senare nämnda, ges möjligheten till längre, mer utsvävande svar. Intervjuformen kallas då ostrukturerad eller icke-standardiserad intervju (Kvale, 1997). Det är denna form som även är vanligast inom den kvalitativa metoden. Dock ställer denna metod även högre krav på intervjuaren. Vid användningen av en ostrukturerad intervjuform är det viktigt att intervjuaren redan från början besitter viss kunskap inom ämnet, samt är införstådd med de problem som kan framkomma i samband med samtalet (Kvale, 1997).

utefter individen. Detta riskerar dock reabiliteten i studiens resultat, då svaren ibland kan bana iväg utanför frågeställningarna. Detta i sin tur kan innebära att resultatet riskerar en snedvridning och därför inte fyller studiens syfte (a a). Av denna anledning har jag valt att utforma mina intervjuer utifrån en halvstrukturerad basis. Med detta menas ett mellanting av ostrukturerad och strukturerad form (Kvale, 1997).

Inom kvalitativ forskning är det vanligt att man kategoriserar sina frågor och svar för en lättare bearbetning (Trots, 2010). Dock finns det en motsägelse i detta då Kvale (1997) anser att man som kvalitativ intervjuare ska vara så förutsättningsmedvetande som möjligt. Med detta menar han att man ska visa öppenhet istället för att komma med färdiga kategorier inför en intervju (Kvale, 1997). Man ska vara kritisk mot sina egna antaganden samtidigt som man är lyhörd inför vad som sägs och inte sägs. Istället för kategorier nämner Kvale, teman, dessa kan ses som större omfattningar än kategorier av respondentens livsvärld (Kvale, 1997). Jag har lämnat öppenhet för relativt stor utsvävelse i min intervjuguide. Jag har färdigformulerat elva frågor vilka jag även kategoriserat på förhand. Mina elva frågor har dock ingen fastställd ordning, vilket kännetecknar en enligt Robson (2002) semistrukturerad intervjumodell, och om frågorna skulle ställas var heller inte förbestämt.

Anledningen till att jag valde att kategorisera mina frågor var för att säkerställa studiens reabilitet redan på förhand. Jag ville alltså redan innan utförandet av intervjuerna vara säker på att frågorna svarade till mina befintliga frågeställningar. De kategorier vilka ingått i min intervjuguide är; Bakgrund, ansvar, brytpunkt, strategi, risk- och

skyddsfaktorer.

Narrativa intervjuer kännetecknas med att man som intervjuare endast gör fåtal inlägg i

samband med samtalet. Man avbryter aldrig sin informant eller styr in honom på ett visst spår (Trots, 2010). I förberedelserna av min intervju hade jag som redan nämnt inte någon fastställd ordning på mina frågor. Jag ville att mina respondenter så fritt som möjligt skulle berätta om sina liv, dock inom ramarna av min frågeställning. Efter de första utförandena av intervjuer märkte jag dock att mina informanter gärna pratade om flera livssituationer på en och samma gång. Berättelserna var heller sällan i tidsordning, oavsett följden av mina frågor. Jag valde medvetet att aldrig avbryta mina informanter i dessa fall, då jag inte missa någon information. Enligt Trots (2010) beskrivningar av narrativa intervjuer vill jag därför anse att mina intervjuer antagit mer än en form. Då de till en början var avsedda att som halvstrukturerade eller enligt Robson (2002) semistrukturerade, kom de slutligen till att skena i en narrativ karaktär (a a).

4.2 Urval och urvalsmetod

Mitt val av informanter är preciserat till en viss population. Samtliga intervjuer är baserade på personer som har egen erfarenhet utav kriminalitet. Gemensamt för de alla är att de förutom anknytningen till kriminalitet även har fattat beslutet att ta avstånd från sin tidigare kriminella livsstil. Att gå direkt till dessa individer har varit viktigt för mig i utformningen av mitt syfte. Jag hade redan från början i aviskt att se till hur just dessa

individer subjektivt beskriver deras situation. Jag vill alltså med denna uppsats veta vad de anser vara de bästa strategierna för dem för att undvika ett återfall.

Med hjälp från personalen på KrAmi har jag funnit personer vilka kom att representera min studies resultat. Efter ett framläggande av mina urvalskriterier har jag därefter blivit tilldelad en skara individer. Mina urvalskriterier presenteras nedan.

Personen i fråga har tagit avstånd från kriminalitet.

De kriminella gärningarna har begåtts ut av andra anledningar, än de med syfte att finansiera ett narkotikabruk.

Personen ska vara öppen att besvara frågor kring deras bakgrund samt tankar och känslor kring framtiden.

Personen i fråga ska gärna besitta en större erfarenhet av kriminalitet och brott.

4.2.1 Avgränsningar

I detta korta avsnitt vill utvecklas tidigare stycke då jag går närmare in på de kriterier som uppfylls av mitt urval. Jag har även tvingats göra flera avgränsningar allt eftersom skrivarprocessen löpt vidare och då tiden varit knaper.

Enligt min mening finns det en anledning till att dela upp kriminalitet och varför det begås, i två led. Det ena ledet innefattar kriminalitet i samband med ett narkotikabruk. Anledningen till att begår brott är således endast ett medel verka till en fortsatt användning av narkotika. Anledningen till att man begår brott kan även vara av den karaktär att brottet begåtts på grund av narkotika påverkan. Det andra ledet vilket jag har valt att omfatta i min studie är de vars brott inte är kopplade till narkotika. De kan vara grundade i ekonomiska aspekter och den ända kopplingen att finna gentemot narkotika är i form av lagning. I mina urvalskriterier väljer jag ut de sistnämnda personer som alltså begår brott av andra anledningar än att finansiera en narkotikaanvändning. De har alltså i flesta fall, aktivt själva, utfört brott av olika typer och grader utan desperation från ett narkotikabruk. Dock finner jag att en av mina informanter tillhör den förstnämnda kategorin. Denna person var den som blev utsedd till att vara min pilotinformant. Jag har ändå valt att använda mig av detta material då jag funnit hans berättelser mycket intressanta och även relevanta för studiens syfte. Det framgås även i resultat delen.

4.2.1.2 Brottskategorier

Då det finns stora variationer i brott tåls det att nämnas att även insatser som lämpas bäst för vilken kategori varierar. En brottskategori kan vara allt från tillgreppsbrott, våldsbrott, sexualbrott, narkotikabrott med flera. Vad som bäst preventivt bekämpar återfall inom ramen för en särskild kategori kan vara olika, inte bara för varje individ men även beroende på brottstyp. Av de informanter jag valt till min studie omfattar de tillsammans endast ett par brottskategorier. För samtliga informanter föreligger en bakgrund inom främst ekonomiska brott, alltså tillgreppsbrott men även våldsbrott. Av denna anledning

4.2.1.3 Män och kvinnor

I denna studie är samtliga av mina informanter män. Anledningen till detta är att den verksamhet jag funnit mina informanter varit riktad till män. Samma studie hade givetvis varit intressant att göra även över kvinnor. Dock har avgränsningar varit tvungna att göras och att få en så homogengrupp som möjligt har varit viktigt för mig. Hade urvalsgruppen varit för spridd, hade en generell slutsats över mitt bestående urval redan där varit svår att uppnå. Jag vill även påpeka att denna studie därför inte besitter något reflekterande eller diskuterande utifrån ett genus perspektiv. För de som är intresserade av att hitta likheter och skillnader mellan hur män respektive kvinnor ser på gällande ämne får de således leta någon annanstans. Jag vill även nämna att studien helt och hållet grundar sig i det material som inhämtats från just de individerna i mitt urval. Hade jag vidare valt andra individer hade resultatet troligtvis sett annorlunda out avsett om dessa var män eller kvinnor.

Det bör även nämnas att mycket forskning visar att männen är överrepresenterade inom kategorin, kriminella. Det finns vidare studier som anser att anledningen till detta, beror på att mäns skilda karaktärsdrag. Att de ses som mer aggressiva, samt besitter flertalet andra avgörande personlighetsdrag, skulle resultera i en ökad benägenhet att begå brott (Andershed & Andershed, 2005). Dock är heller inte detta något jag lagt någon större vikt i att undersöka i just denna essä men jag tror att det är en viktig faktor att studera, inte minst efter utförandet av denna studie. Många faktorer samspelar i en individs utveckling och sociala värld (a a), och att omfatta samtliga hade inte varit genomförbart för mig i detta skede.

4.3 Tillvägagångssätt

Då jag tidigare utfört min praktik i en verksamhet där största delen av arbetet går ut på att klienterna ska hålla sig fria från kriminalitet, såg jag det som självklart att vända mig dit vid sökandet av informanter. Utifrån mina ramar och med personalens resurser har jag delgivits en homogen skara frivilliga individer. Innan starten av uppsatsen besökte jag min tidigare praktikplats och samtalade ledigt med några i personalen. När mina idéer presenterats inhämtades samtycke från verksamhetschefen om att jag kunde utföra min studie på hennes arbetsplats.

Innan första mötet med informanterna hade de fått ett sammanfattande informationsblad om studiens syfte och innebörden av deras deltagande. När jag sedan mötte respondenterna personligen presenterade jag informationen ytterligare en gång för att säkerställa att de verkligen är införstådda med deltagandet. De blir ombedda att skriva på samtycke för deltagandet och de blir medvetna om att deras anonymitet eftersträvas vid bearbetningen av materialet. De kommer när som helst få möjligheten att avbryta sin medverkan fram till dess att uppsatsen är inlämnad. Innan detta kommer de även få möjligheten att läsa materialet om så önskas.

Enligt Trots (2010) är inga beteende- och samhällsstudier av ren kvalitativ karaktär, utan de är alltid blandformer. För att komplettera mina intervjuer har jag därför även gjort litteraturstudier och diverse artikelsökningar på brottsförebyggande rådets hemsida. Jag

har studerat statistik för att få en bild över hur stor återfallsproblematiken är, därav kvantitativ datainsamlingsmetod (Robson, 2002). Utöver detta är resterande litteraturstudier och datainsamlingar av kvalitativa drag.

4.4 Analysmetod

I detta avsnitt vill jag beskriva hur jag gått vill väga vid analyseringen av mitt resultat. Jag börjar med att beskriva en befintlig namngiven metod för att därefter redogöra för hur jag gått till väga. Min metod är snarlik den databehandlingsmetod som beskrivs men jag har dock valt att lägga på ytterligare ett steg.

Kvale (1997) beskriver en analysmetod kallad meningskoncentrering. Genom denna metod ställer man upp två kolumner varav den ena ges namnet naturliga enheter och den andra centralt tema. De naturliga enheterna är de uttalanden som respondenterna givit och de centrala temana är sammanfattningar utav de föregående. Vidare beskriver Kvale metoden genom fem steg. Steg ett är att man läser igenom hela intervjun för att få en helhetsuppfattning. Därefter fastställs meningsenheterna, alltså de stycken man väljer ut ur informanternas berättelse. Efter detta urval formulerar man teman som är byggda på forskarens egna tolkningar av meningsenheterna. Han poängterar dock att de tolkningar man gör som forskare ska vara utifrån respondentens synvinkel. Vidare i steg fyra är det dags att ställa meningsenheterna i relation till studiens syfte och frågeställningar. Slutligen i det femte och sista steget väver man samman den bearbetade data man disponerat till ett resultat (a a).

Utifrån mina förskrivna kategorier (bakgrund, ansvar, brytpunkt, strategi, risk- och

skyddsfaktorer) valde jag att använda dessa till mina centrala teman. Genom resterande

bearbetning liknar dock min metod vilken Kvale namnger, meningskoncentrering. Jag har plockat avsnitt ur mina respondenters utsäganden för att sedan matcha dem inför mina kategorier. Därefter valde jag dock att göra en ytterligare kolumn för centrala teman

genom analys. Här skedde mina tolkningar inför resultatet.

Vidare när samtliga respondenters svar, samt resterande information som ligger utanför intervjuguidens frågor sållats bort, hade jag framför mig mindre material att arbeta med. Därefter valde jag att utföra samma procedur med mina övergripande frågeställningar som kategorier och de koncentrerade enheterna därunder.

4.5 Rollen som forskare

Att vara forskare inom kvalitativa sammanhang kan vara komplicerat. Som forskare måste man alltid se till att de objekt som studeras inte tar skada. Genom detta kan man som forskare ibland känna sig begränsad. Man kan hindras från att ställa djupgående frågor som kan anses vara känsliga för individen. Den egna förförståelsen är även ett hinder vid upptagningen av materialet då förförståelsen alltid påverkar hur vi senare kommer att tolka materialet. Hur man ställer frågor vid intervjusamtalet kan även det ha

Vidare finns det också risker att folk inte talar sanning när de svarar på vissa frågor. Det kan vara att så att de avsiktligen svarar fel men med största sannolikhet blir svaret snedvridet på grund av att informanten tolkat ett fenomen på ett visst sätt. Uppfattning av ett fenomen är alltid är således alltid subjektiv, man kan även som individ minnas fel.

4.5.1 Intervjuareffekten

Förutom det som redan nämnts finns det även anledning att föra en diskussion kring hur min roll som intervjuare kan ha en påverkan på det resultat som ges av respondenten. Att jag som forskare är ung och samtidigt kvinna är inget jag kan bortse ifrån. Samtliga informanter har varit äldre än jag och män. Att mina informanter kan komma att förhålla sig eller bete sig på ett visst sätt i min närvaro är en konsekvens jag på så sätt inte kunnat styra över. Om så att studien hade gjorts av någon annan hade resultatet även på grund av detta troligtvis sätt annorlunda ut. Resultatet av en studie kan på så sätt variera både beroende på val av informanter men även på grund av, vem som står som forskare.

4.6 Förförståelse

Dalen (2008) beskriver den mänskliga förförståelsen som något som baserats på våra egna åsikter och uppfattningar om ett visst ämne vi redan besitter på förhand. På så sätt är det viktigt att man är medveten av denna då den påverkar våra tolkningar av den information som tas in. Vidare gör Dalen gällande att, det i första hand är informanternas direkta berättelser som tolkas. Därefter utvecklas tolkningen mellan forskare och den insamlade empirin. Den personliga förförståelsen, alltså hur vi tolkar i samband med val av teoretisk utgångspunkt kommer således att styra resultatet i en viss riktning (a a).

Min förförståelse ligger i det existentialistiska tänkandet. Redan vid utformningen av intervjuguiden finns det en möjlighet att mitt val av frågor baseras på ett sådant sätt att detta lysts igenom. Att frångå tanken, att du som person är sekundär samhället har för mig varit svår. Utifrån mitt tillval av sociala band teorin har jag dock tvingats se till vilka samhällsfaktorer som kan vara avgörande för en livsomvänding. Anledningen till att jag därför valt två motpoler inom teorin är för att jag vill vara öppen inför alla tänkbara möjligheter och jag möjliggör därigenom att min egen förförståelse kan motbevisas.

4.7 Resultatets tillförlitlighet

För att en studie ska anses som vara vetenskapligt grundad är det viktigt att den besitter hög validitet. Med validitet menas att studien faktiskt mäter det den är avsedd att mäta (Robson, 2002). Det finns två andra begrepp kopplade till validitet vilka är reabilitet och generaliserbarhet (a a).

Då detta är en kvalitativ studie baserad på fem individers livsberättelser, kan denna uppsats aldrig generaliseras mot verkligheten. Om jag skulle ha utfört samma studie inom en annan verksamhet, i en annan stad, eller till och med inom samma verksamhet fast med utbytta respondenter hade mitt resultat troligtvis sett annorlunda ut (a a).

För att uppnå en reabilitet kräver det att resultatet är konstant. Alltså att samma resultat skulle uppnås om studien upprepades. Att infoga reabilitet i en kvalitativ studie anses inte alltid som lämpbart. Att samma individer svarar exakt samma vid ett senare tillfälle är inte sannolikt. I fallet om kvalitativa studier och reabilitet syftar man istället på att författaren har ett perspektivmedvetande, alltså att man redovisat och diskuterat sin förförståelse (a a). Jag har genom ett noggrant val av teorier gjort ett försök att påvisa mina grundtankar kring ämnet och jag kommer att föra en vidare redovisning i senare kapitel.

4.8 Självkritik

Då jag funnit samtliga informanter i samma verksamhet där de hjälps till att finna ett arbete tror jag att detta faktum kan ha påverkan på mitt resultat. Samtliga informanter har fått hjälp med att finna ett arbete och därigenom hitta vägar tillbaka till ett samhälle de tidigare inte funnit delaktighet i. Som sista led till ”nykterhet” har denna nya delaktighet varit i fokus. Utifrån dessa förutsättningar finns det således en risk eller chans, att just detta varit den främsta avgörande faktorn till att mina respondenter valt att avstå från kriminalitet.

Vid insamlandet av befintlig data, såsom litteratur och beskrivningar av tidigare forskning inom ämnet, anser jag mig funnit relevant information med aktuella datum. Jag har försökt att finna fakta i dubbletter. Alltså att flera forskare säger samma sak, för att få en så pålitlig studie som möjligt.

4.9 Etiska överväganden

Sedan 1 januari år 2004 blev det gällande att all forskning som innefattar människor ska etikprövas (Dalen, 2008). Av denna anledning har även idéerna inför detta arbete granskats av etikprövningsnämnden och därefter godkänts (Dnr HS60-10/953:6). Dalen (2008) gör gällande fem punkter som måste tas till hänsyn för att en studie ska anses vara etiskt godkännbar.

Krav på samtycke, har inhämtats i samband med intervjuträffen. Vid första träffen

delgavs de blivande informanterna ett informationsblad gällande studien. Denna gick vi igenom tillsammans, vilken samtliga informanter skrev på. Det framgavs att deltagandet är helt och hållet frivilligt och med sin underskrift godkände de därmed sin medverkan i studien. Ett frivilligt samtycke innebär att godkännandet av deltagande skett utan yttre påverkan (Dalen, 2008).

Krav på att bli informerad. Vid tillfrågandet om ett eventuellt deltagande fick de skriftlig

information om studiens syfte och verkan av deras deltagande (a a).

Krav på konfidentialitet. Att allt insamlat material behandlas konfidentiellt är extra

avidentifierats vid återberättandet i studien. Informanternas sätt att prata och val av ord har normaliserats. Detta för att inte avslöja vissa personlighetsdrag, vilka kan underlätta ett identifierande av respondenterna (Kvale, 1997).

Krav på skydd för barn. Den fjärde punkten Dalen (2008) gör gällande är att det ska

finnas skydd för barn. Barn ska inte komma till skada av forskningen och målsmans godkännande krävs (a a). I mitt fall är dock inte denna punkt av relevans då samtliga respondenter har varit i myndig ålder vid genomförandet av intervju.

Hänsyn till socialt svaga grupper. Precis som vid kravet på konfidentialitet anses det vara

särskilt viktigt att försvåra identifieringen om forskningen är baserad på socialt svaga grupper. Som exempel nämner Dalen forskning om läs- och skrivsvårigheter, teckenspråk m m. Hon citerar även Vetenskapsrådets etiska principer om att det dock vore oetiskt att inte bedriva forskning kring faktorer som kan förbättra människors levnadsvillkor (Dalen, 2008). På samma sätt är det av största vikt att söka vilka faktorer som krimminella anser sig behöva hjälp med. Även dessa individer är socialt utsatta inte främst när de kämpar för att integreras i ett samhälle de tidigare stått utanför.

Andra faktorer som också ligger till vikt för en etiskt korrekt studie är att respondenterna när som helst har möjligheten att avbryta sin medverkan (SFS 2003:460 16 §). Jag har även givit mina informanter möjligheten att ta del av materialet före publicering av den anledning att de inte ska känna sig missuppfattade eller felaktigt framställda när uppsatsen är klar. Om så att de anser att deras berättelser blivit felaktigt tolkade har de då möjligheten antingen avbryta sin medverkan eller revidera materialet I båda fall kommer det föregångna materialet förstöras.

5 RESULTAT OCH ANALYS

I detta avsnitt presenteras resultatet av min forskning. Jag har valt att först, kort presentera varje respondent för sig. Detta med anledning till att ni som läsare ska få en uppfattning om deras bakgrund och ursprung. Därefter för jag en analys av mitt insamlade material utifrån de fyra dimensionerna inom teorin om sociala band, efter detta för jag en ytterligare analys där jag reflekterar kring samma problem utifrån min andra teoretiska utgångspunkt, existentialism och ansvarstagande (se kap 3). Analyseringen kommer att ske genom letande av samband mellan de olika berättelserna och orsaksförklaringar till kriminaliteten. Jag vill även påpeka att samtliga namn är påhittade.

5.1 Presentation av respondenter

Ali, 28 kom till Sverige när han var 2 år. Han växte upp i en stor familj i Rosengård, i

Malmö. Familjen bodde i en dubbellägenhet där barnen kunde springa mellan lägenheterna, han berättar att han idag är farbror till cirka 26-27 ungar. När Ali växte upp

var det vanligt att familjen flyttade runt. De flyttade från gård till gård inom stadsdelen, men han visste aldrig varför.

”Föräldrarna ville väl prova på något nytt. Komma från den gården, Jag vet

i fan” (Ali).

Ali gick på en skola i Rosengård och han berättar att han var ganska duktig när han väl var där. På fritiden var idrott och kampsporter hans stora intresse och han var väldigt aktiv. När Ali skulle börja nionde klass flyttade familjen till en annan del av Malmö, bort från stadsdelen Rosengård. Det var inget som Ali var nöjd med och tanken av att byta skola var inget han såg någon större tjusning i. Ali hade alla sina vänner i Rosengård, där han växt upp. När det blev längre till skolan var det allt svårare att komma i tid, berättar han. Vidare berättar han att det var vanligt att han struntade i att gå till lektionen dom gångerna han inte kom i tid, skolk började bli en del av vardagen.

Göran, 35 är uppvuxen i Malmö och har bott i de yttre områdena hela sitt liv. Han växte

upp med sin större bror, yngre syster och sina föräldrar. Görans mamma hade arbete men ägnade mycket tid åt att ta hand om Görans pappa som då var narkoman och hade många bekymmer, berättar Göran. Skolgången var för honom lika som de resterande informanterna, knaper. Göran berättar att han sällan var i skolan, även för honom var skolk, vardagen. Göran kände aldrig att han riktigt passade in bland klasskompisar och han umgicks hellre med andra vänner på skoltid än pluggade. Dessa vänner var starten på Görans kriminella bana, och debuten för brottskarriären startade redan i 7-8 års ålder. Av mina respondenter är Göran den enda av de fem som haft ett drogmissbruk. Att få substitutionsbehandling har för honom varit mycket viktigt för att bryta från sitt tidigare liv.

Erik, 28, min tredje respondent kom till Sverige när han var 7 år. De bosatte sig i södra

Norrland där Pappan ägde en pizzeria vilken gick väldigt bra, säger Erik. Erik berättar att det var först efter det att familjen flyttade till Malmö som Erik började ägna sig åt kriminalitet. Eriks pappa i samband med flytten utsatts för ett bedrägeri som tog både pappan och familjen hårt. Detta gjorde så att Eriks pappa inte arbetade på tio år och hans humör gick ut över de resterande i familjen. Det var inte ovanligt att Eriks pappa blev våldsam och slogs, berättar Erik. Barnen fick inte gå utanför dörren efter klockan sex på kvällen och de var hårt hållna, de fick heller ingenting som barn säger han, senare i intervjun. När Erik kom upp i tonåren började han därför skaffa sig sina egna pengar genom diverse mindre brott, det hela eskalerade till försäljning av narkotika. Av detta kunde han tjäna enorma summor pengar vilket många av mina andra respondenter även klarlagt. I hemlandet hade Erik kvar sin släkt och bland annat sin farfar. Erik berättar om sin farfar med ett leende.

”Han brukade ge oss pengar och vi gjorde massa tillsammans./…/ Vi brukade äta från samma tallrik”//… (Erik).

Viggo, 30 växte upp med sin familj i Malmö, han har bott i samma område hela sitt liv.

Föräldrarna var skilda och han berättar att han redan tidigt kände sig övergiven av båda sina föräldrar. Viggo hade dålig kontakt till skolan och debuterade med kriminaliteten i ung ålder. I början av mellanstadiet berättar Viggo att han gick till skolan för att samla sina vänner för att sedan sticka iväg och ”göra skit”. Trots föräldrarnas frånskildhet berättar han att han ofta fick saker och det han ville. När han blev äldre utförde han rån för att skaffa sig mer av de saker han ville ha. Idag har Viggo både fru och barn och en relation till sina föräldrar har idag förbättras, säger Viggo.

Carlos, 28, min sista respondent kom till Sverige först när han var 11 år gammal. Carlos

växte upp på sydkontinenten och kom till landet tillsammans med sin bror. När Carlos kom till Sverige möttes han upp av sin kusin. Det var hos henne och hennes familj som Carlos och hans bror skulle bo de första åren i Sverige. Det dröjde dock inte länge förrän Carlos hade ställt till med problem. Har var väldigt stökig i skolan, slogs och var aggressiv. Carlos berättar att han trots allt hade respekt för sina lärare men han var inte där så ofta. Carlos vistelse i Malmö slutade med att han placerades på en öppen ungdomsanstalt genom LVU6. Genom detta tvingades Carlos flytta långt ifrån Malmö och byta skola. Han berättar att han ofta rymde när han varit i skolan och vänner kom och plockade upp honom. Carlos berättar att han fastnade på ungdomsanstalten i fyra år. Fem månader innan han fyllde 18 år blev han omplacerad till ett familjehem, ännu en flytt, tillbaka söderut. Där väntade han till hans 18 års dag då han skulle flytta tillbaka till storstaden, där han spenderat sin tonårstid. Han hade byggt upp ett liv där med vänner och flickvän. Dock tog det inte mer än fem månader till och han var inne i fängelset på nytt.

5.2 Analys - Sociala band

Följande uppdelning är som tidigare nämnt grundad i teorin om Sociala band. Utifrån de fyra dimensionerna vill jag se till var de sociala banden brustit eller varit för svaga, och även om de på grund av en förstärkning av dessa har slutat begå brott.

Anknytning

Trots att Ali är uppvuxen stor familj berättar han att föräldrarna ofta var frånvarande. När det var dags för föräldramöten i skolan var det någon av de större syskonen som gick med istället för föräldrarna. Peter L Martens skriver i en rapport från BRÅ (1992:1) att mycket forskning tyder på att familjestorleken ofta har ett samband med benägenheten att begå brott. Ju större familj, desto större risk finns det att barnen växer upp och begår brott. Detta grundar han i Hirschi’s forskning om teorier om brott. Dock nämner han i nästa stycke att i den undersökning7 som ligger i grund för rapporten visas inget samband över

6 _{Lagen om Vård av Unga, socialnämnden kan besluta att den som är under 20 år omedelbart skall}

omhändertas, om så att skäl finns. T ex om den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag (SFS 1990:54 6 §). En öppen ungdomsanstalt tillåter att den unge t ex gå i skolan utanför anstaltsområdet.

7 _{Undersökningen kallades Stockholmsprojektet där man studerade brott och åtgärder mot brott i}

stadsmiljö. Undersökningen baserades på redan befintlig forskning bedriven under Brottsförebyggande rådets regi, om brottsligheten i Stockholm.

detta för män. Endast vid studerandet av flickor som växt upp i stora familjer finner han ett samband som dock säger tvärtemot Hirschi’s påstående. Samtidigt säger han att Hirschis teori är stabil över flera studier (Martens, 1992). Andershed och Andershed (2005) bekräftar teorin om ”ju större familj, desto större risk för normbrytande beteende”. Vad detta beror på vet man inte riktigt men man har sett att bristfälliga och trånga bostadsförhållanden, ineffektiva uppfostringsmetoder och normbrytande beteende hos äldre syskon kan vara avgörande (Andershed & Andershed, 2005).

”Det var jag, min lillebror och storebror som va i en lägenhet. Men han jobbade och tog hand om min mormor. När man kom hem var det ingen hemma Man hade det lite för fritt helt enkelt. Man kom hem från skolan och så fanns det ingen mat på bordet som i en vanlig familj”.

Av denna brist på föräldrakontakt är min analys att han härigenom lärde sig att skaffa det han behövde själv. Han berättar att han gjorde inbrott i bilar och sålde bilstereos. Pengarna använde han sedan till att köpa mat och bjuda vänner på bio. När det var dags att börja övningsköra lärde han sig även det själv. Han om kompisen tog en bil och körde på parkeringen för att lära sig växla. Jag vill kalla detta en slags negativ självständighet. Hans vilja att utvecklas, lära sig saker och skaffa pengar till mat och nöje, överlevnaden, var inte annorlunda mot en annan individ. Skillnaden var endast hur detta införskaffades, utifrån de förutsättningar han befann sig i, obunden till det konventionella samhället var de val han gjorde, utifrån sociala band teorin, endast ses som rationella övervägande.

Göran säger att han hade bäst anknytning till sin syster och sin mamma. Hans mamma hade arbete men han ansåg inte att hon ägnade så mycket tid till honom och hans bror. Trots att Göran säger att han hade bäst anknytning till hans syster och mor var ändå brodern och kusinerna de han umgicks med och det var de som påverkade honom och formade honom i tanke och handlingar. I termer av sociologi hade han således starkast anknytning till brodern och kusinerna men dock i negativ bemärkelse. Han kan ha rätt i att den bästa anknytningen var till systern och modern då de troligtvis var två av fåtal relationer han kunde känna positiv effekt utav.

”Hon hade fullt upp med att ta hand om farsan som strulade på sitt håll /…/ jag och farsan kom inte överens och så höll han på med sitt och jag med mitt, det blev som en vägg emellan oss” (Göran).

Göran kände aldrig att han passade riktigt in. De som han umgicks med var de som var i samma situation som honom själv. Han umgicks mycket med sin bror och kusinerna samt andra vänner han hitta längs vägen, berättar han.

”Jag kände att jag mer tillhörde dom än till de mer normala eller va man ska säga. De som inte höll på som jag, de som skötte sig i skolan alltså” (Göran).