Socionomens psykosociala arbetsmiljö - En kvalitativ studie av fyra socionomers upplevelse av sin psykosociala arbetsmiljö

Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola

51-60 p Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

EN KVALITATIV STUDIE AV FYRA

SOCIONOMERS UPPLEVELSE AV SIN

PSYKOSOCIALA ARBETSMILJÖ

MIKAEL LOVÈN

JOSEFIN WESTERLUND

EN KVALITATIV STUDIE AV FYRA

SOCIONOMERS UPPLEVELSE AV SIN

PSYKOSOCIALA ARBETSMILJÖ

Socialworkers´ psychosocial work

enviroment

A qualitativ essey of four socialworkers experience of

their psychosocial work enviroment.

MIKAEL LOVÈN

JOSEFIN WESTERLUND

Socionomens psykosociala arbetsmiljö. En kvalitativ studie av fyra socionomers upplevelse av sin psykosociala arbetsmiljö. Examensarbete i socialt arbete 10 poäng.

Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2007. Socialworkers` psychosocial work enviroment. A qualitativ essey of four socialworkers experience of their psychosocial work enviroment.

Abstract

Vi har utfört en kvalitativ studie i form av semi-strukturerade intervjuer. Syftet med studien är att undersöka socionomens psykosociala arbetsmiljö för att belysa vilka faktorer som är av störst vikt för upplevelsen av en god psykosocial arbetsmiljö, av vem det är av störst vikt för socionomen att få feedback från samt vilken som är den största drivkraften i arbetet för socionomen.

Det som framkommit i vår studie är att samtliga intervjupersonerna lägger fokus på i stort sett samma faktorer då det gäller den psykosociala arbetsmiljön. Det som alla intervjupersoner betonat är vikten av goda relationer med klienter, arbetsgivare och kollegor.

Nyckelord: drivkraft, feedback, psykosocial arbetsmiljö, socialt stöd, socionom, stress

INLEDNING ... 4

PROBLEMFORMULERING ... 5

SYFTE ... 5

FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5

BEGREPP OCH TEORIER ... 6

Psykosocial arbetsmiljö ... 6 Tillfredställelse på arbetsplatsen ... 6 Feedback ... 7 Stress ... 8 Stressorer ... 8 Socialt stöd ... 9

HISTORIK OCH TIDIGARE FORSKNING ... 9

Hawthornestudien ... 10

Mellan klient och organisation ... 10

METOD ... 13

Databearbetning ... 14

Urval ... 14

Etiska överväganden ... 15

Validitet och reliabilitet ... 16

Trovärdighet och tillförlitlighet ... 17

BESKRIVNING AV INTERVJUPERSONERNA ... 17

BEARBETNING ... 18

Vi ämnar i detta avsnitt redogöra för vår bearbetning av intervjuerna. ... 18

Teman i intervjuerna ... 18 Teman för intervjuperson 1 ... 18 Gemenskap ... 18 Stöd ... 19 Konflikter ... 19 Feedback ... 20

Överordnat tema: Relationer ... 21

Teman för intervjuperson 2 ... 21

Frihet ... 21

Lönen ... 22

Feedback ... 22

Relationer ... 23

Överordnat tema: Trivsel ... 24

Teman för intervju med intervjuperson 3 ... 25

Feedback ... 25

Relationer ... 25

Stress ... 26

Drivkraften ... 26

Lönen ... 27

Överordnat tema: Bekräftelse ... 28

Teman för intervju med intervjuperson 4 ... 28

Tillfredsställd ... 28

Självsäkerhet ... 29

Autonomi ... 29

Glädje ... 30

Möten ... 31

Överordnat tema: god psykosocial arbetsmiljö ... 31

ANALYS ... 32

Analys av resultat på gruppnivå ... 34 SAMMANFATTNING ... 37 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 38 REFERENSER ... 40 Internet ... 40 Bilaga 1 ... 41 Bakgrundsvariabler ... 41

Socialt arbete har år 2007 varit en egen forskningsdisciplin i trettio år och har under dessa år vunnit en legitimitet. Socialt arbete och socialarbetarens roll har under dessa år genomgått stora förändringar, det har blivit en ökad professionalisering och det har även blivit mer byråkratiskt. Tiden för klienten tenderar att försvinna i det nya informationssamhället, det utrymme som tidigare fanns för möten med människor har försvunnit mer och mer. Trots att socialt arbete som disciplin numera är erkänd och har vunnit legitimitet har yrkets status inte höjts utan det är fortfarande lågavlönat och inget område som prioriteras av våra makthavare. Vi tror att det kan beror på att socialtjänsten behandlar socialt exkluderade grupper som inte anses produktiva. En annan anledning kan vara att socialt arbete är ett kvinnodominerat yrke och att kvinnor i ett patriarkalt samhälle överlag är mer lågavlönade. Vår förhoppning är att yrket skall få högre status genom ett erkännande från samhället om att socialarbetarna fyller en viktig funktion.

Vi kommer kontinuerligt i kontakt med massmedias bild av socionomen, deras brister, tillkortakommande och arbetssituation. Bilden är för oss inte alltid nyanserad utan har en tendens att visa de som har en bedräglig arbetsmiljö eller har misslyckats fatalt i sina arbetsuppgifter och åtagande. Det vi vill åstadkomma med vår uppsats är att få en nyanserad bild av socionomens psykosociala arbetsmiljö då deras arbetsmiljö inom snar framtid kommer att bli vår.

Arbetsmiljö är ett brett begrepp som inkluderar många olika faktorer. Det finns den fysiska arbetsmiljön som inkluderar bl.a. ljussättning, ergonomiska aspekter, ljudnivåer och ventilation, med andra ord allting som har en påverkan på det fysiska arbetsklimatet. Det finns ett strikt regelverk avseende de faktorer som bidrar till en god fysisk arbetsmiljö. Det som är av vikt är inte hur arbetsmiljön ser ut, utan hur den uppfattas av den enskilde individen som är verksam i miljön. En arbetsplats kan uppfattas olika av de anställda beroende på den enskildes behov samt tycke och smak. En del uppfattar en svag belysning som ytterst behaglig när någon annan anser att ett väl upplyst rum är en behaglig arbetsmiljö. Även om den fysiska arbetsmiljön är en viktig aspekt för trivseln på en arbetsplats så är det inte alltid den som är den viktigaste. Enligt Håkansson (2005) är kanske den viktigaste faktorn för arbetsmiljön medarbetarna. Medarbetarna och relationen till dessa är faktorer som ingår i den psykosociala arbetsmiljön. Andra viktiga faktorer för den psykosociala arbetsmiljön är feedback, både positiv och negativ, stress samt ekonomisk kompensation för arbetsinsatsen. Även hur den enskilde trivs med sina arbetsuppgifter är av vikt för den psykosociala arbetsmiljön.

Vilka faktorer bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö? Är det klientkontakten som är av störst vikt? Socionomen har genomgått en lång utbildning som en förberedelse för att arbeta inom människovårdande organisationer och oftast i offentlig sektor. Vår tro är att den yrkesverksamma socionomen har gjort sitt yrkesval utifrån en vilja att arbeta med människor för att åstadkomma positiva förändringar. Vårt mål är att utreda om det är kontakten med människor, främst klienter, som är drivkraften i arbetet och en faktor som har en positiv påverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Vi vill även undersöka vilken påverkan andra faktorer har på den psykosociala arbetsmiljön, såsom t ex feedback från arbetsgivare och kollegor. Inom socialt arbete finns det ett flertal olika arbetsområden och inom alla fält är klienten inte i en position att ge feedback till socionomen, inom alla fält finns inte heller någon kontinuitet i kontakten med klienten vilket gör att det inte skapas något utrymme för respons vare sig negativ eller positiv från klienten. Är det i nyss nämnda fall viktigare med en god relation och feedback från arbetsgivare och kollegor? Socionomyrket är ett icke-välbetalt yrke, av den anledningen är vår teori att lönen är sekundär för drivkraften i arbetet och att större vikt läggs vid den mänskliga kontakten. Även om lönen kanske inte lika betydelsefull som den mänskliga feedbacken så tror vi att den ändå har en viss betydelse som ett kvitto på ens duglighet från arbetsgivaren. Vi vill därför undersöka vilken betydelse lönen har för den psykosociala arbetsmiljön.

Uppsatsens syfte är att undersöka samt gå på djupet med vilka faktorer det är som bidrar till en god psykosocial arbetsmiljö för socionomer. Psykosocial arbetsmiljö består av flera olika aspekter. De aspekter som vi främst vill fokusera på i vår studie är betydelsen av feedback, dels från klienter och dels från kollegor och arbetsgivare. Vi vill även fokusera på vad det är som motiverar socionomerna i den kontext som dessa är verksamma i, detta avser vi göra genom att utforska lönen respektive klientkontakternas betydelse för drivkraften i arbetet. Vidare vill vi utforska effekten den psykosociala aspekten av positiva respektive negativa interaktioner med kollegor, arbetsgivare samt klienter på arbetsplatsen.

!

"

Uppsatsens syfte har mynnat ut i tre centrala frågor som vi vill besvara med vår studie, dessa är:

• Vad är av störst vikt för den psykosociala arbetsmiljön?

• Vilken form av feedback är viktigast för socionomen?

I detta stycke kommer vi att beskriva vissa begrepp och teorier, detta för att få en klarhet i vad begreppen och teorierna innebär och står för. Dessa begrepp och teorier kommer vi senare att använda oss av när vi redogör för tidigare forskning och även i vår analys- samt resultatdel. Begreppen och teorierna är generella för psykosocial arbetsmiljö, men i vissa fall beskriver vi dem med socionomens infallsvinkel på den psykosociala arbetsmiljön.

Psykosocial arbetsmiljö

Det råder skilda meningar om vem som har grundat begreppet psykosocial arbetsmiljö, en del hävdar att psykologen Erik Humburger Erikson var en pionjär med att använda begreppet psykosocial. Begreppet använde Erikson till en början för att analysera förhållandet mellan förälder och barn, begreppet fick sedan en större spridning (Håkansson 2005).

Enligt Håkansson (2005) påverkas hur individer har det på sin arbetsplats inte främst av de fysiska förhållandena på arbetsplatsen, utan hur individerna uppfattar och påverkas av dessa förhållanden. Individens upplevda verklighet är en del av den psykosociala arbetsmiljön, men den viktigaste delen består av de andra människorna som arbetar på arbetsplatsen, d.v.s. arbetskollegor och arbetsgivare och relationen med dessa.

Jönsson, Tranquist och Petersson (2003) återger att enligt Netterström (2002) innebär begreppet psykosocial arbetsmiljö att arbetstagarens psykiska välbefinnande är beroende av sociala faktorer såsom arbetets organisation, arbetets meningsfullhet, eget ansvar, påverkansmöjligheter samt kontroll över den egna arbetsinsatsen.

Tillfredställelse på arbetsplatsen

Tillfredställelse på arbetsplatsen är av stor vikt för en persons psykologiska välbefinnande och mentala hälsa. Det är osannolikt om inte omöjligt att en person som är olycklig på arbetsplatsen är lycklig i sina andra angelägenheter, då arbetsplatsen är en så stor del av ens tillvaro.

Arnold, Cooper & Robertson (1998) beskriver olika definitioner av tillfredställelse på arbetsplatsen. En av dessa är att det är en positiv känsla som härrör från uppskattningen på individens arbete och erfarenheter från arbetet. Det finns en rad faktorer som påverkar graden av tillfredställelse på arbetet, dessa är attityder gentemot lönen, arbetsförhållanden, relationen till kollegor och chefer samt karriärmöjligheter.

En annan definition av tillfredställelse på arbetsplatsen enligt Arnold, Cooper & Robertson (1998) är att den härstammar från själva karaktären av arbetet. Enligt denna teori finns det fem faktorer som bidrar till en tillfredställelse i arbetet, dessa faktorer är:

• Kravnivå – arbetet skall inkludera variation och utmaning.

• Uppdragsresultat – att man kan fullfölja sitt arbete och se ett konkret resultat.

• Uppdragets betydelse – känslan av att ens arbete är meningsfull samt av betydelse för andra.

• Autonomi – frihet i arbetet och möjlighet att påverka hur det skall utföras.

• Feedback – bekräftelse på arbetsprocessen och resultatet.

Ovanstående faktorer är de som anses bidra till en sund psykosocial arbetsmiljö och det de anställda generellt önskar sig av sin arbetsplats, naturligtvis förekommer det vissa variationer. Det viktigaste är dock att arbetet och dess miljö matchar kraven som den enskilde fodrar för att uppleva att denne har en god psykosocial arbetsmiljö.

Feedback

Begreppet feedback innebär information som individer mottager om sitt beteende. Pousette (2001) skriver att Annette (1969) definierar feedback i

arbetssammanhang genom kunskap om hur arbetstagaren uppnått uppsatta mål, vilket egentligen innebär om arbetsprestationen är bra eller dålig. Denna form av feedback som ges i arbetet kallas för prestationsfeedback. När det gäller

prestationsfeedback, som vi fortsättningsvis kommer att benämna som enbart feedback, är det av stor vikt vem eller vilka feedbacken kommer från. Det finns fem stycken huvudkällor som feedback i arbetet i huvudsak kommer från, dessa är: individen själv, genom arbetsuppgifterna, närmsta chefen, arbetskollegor och ledningen.

En annan aspekt som är av stor vikt när det gäller feedback är huruvida feedbacken är av positiv eller negativ karaktär. Pousette (2001) beskriver en studie som har visat att positiv och negativ feedback klassas som två relativt olika objekt, det framkom även att positiv feedback är mer frekvent förekommande än negativ feedback. En anledning till detta kan vara att negativ feedback oftare förnekas av mottagaren på grund av en ovilja att acceptera ett misslyckande. En annan anledning till att positiv feedback är mer vanligt förekommande än negativ feedback kan vara att cheferna besitter en viss motvilja att ge negativ feedback eftersom de tror att arbetstagarna skall tycka sämre om dem om de ger negativ feedback. För att undvika konflikter förhalas eller undanhålls därför den negativa feedbacken.

Feedback är av stor vikt för den enskilde individen eftersom den hjälper till att utveckla en självmedveten om sina förmågor och lämpligt beteende för att uppnå utsatta mål på arbetsplatsen. Feedback kan på detta sätt anses hjälpa till att utveckla arbetsmetoderna och förmågorna. Feedback kan även anses vara en viktig källa till trivsel på arbetsplatsen och det finns indikationer som tyder på att brist på feedback på sitt arbete kan ha en negativ effekt på stress och utbrändhet (Posette 2001).

Stress

Håkansson (2005) beskriver att begreppet stress kommer från engelskan och betyder tryck, press. Begreppet används för att beteckna den psykofysiologiska reaktion som uppkommer vid hotfulla situationer. Stressen fyller en funktion då den ger individen extra styrka och energi för att bemöta hotet. Stress är med andra ord en överlevnadsfunktion som gör att vi i hotfulla situationer ska kunna slåss bättre och springa snabbare. Trots att stress fyller en adaptiv funktion för

individen så anses den vara ett av de största hoten mot en sund arbetsmiljö. Stress innebär att kroppen förbränner en stor mängd extra energi för att klara av den uppkomna situationen, detta har individen nytta av i fysiskt krävande situationer. Men det moderna arbetslivet är oftast inte fysiskt krävande och då blir stressen inte en tillgång utan ett problem. Ett vanligt problem inom arbetslivet är att individen skall lösa problem under tidspress, om stressnivån redan är hög för individen leder det extra energipåslaget vid ytterliggare stress till att individens problemlösningsförmåga försämras. Arbetssituationen framträder då som ännu mer omöjlig och en ond cirkel har skapats. Stress är från början en fysiologisk reaktion som kan leda till psykiska symptom för den som är kontinuerligt utsatt av en hög grad stress eller utsätts för extrema stressituationer. Vanliga reaktioner vid stress är t.ex. koncentrationssvårigheter, aptitlöshet och sömnlöshet. Långvarig stress kan även leda till individen insjuknar i en depressionssjukdom.

Stressorer

De olika faktorer som leder till stressymptom benämns som stressorer. Vanliga stressorer på arbetsplatsen är rollkonflikter, rolloklarheter, obesvarade

förväntningar, hög arbetsbelastning och konflikter på arbetsplatsen. Även faktorer som understimulering och låg ekonomisk kompensation för arbetsinsatsen kan enligt Håkansson (2005) leda till stressymptom.

Människor på arbetsplatser utgör en viktig del av arbetsmiljön, i synnerhet på de arbetsplatser där arbetsuppgifterna inkluderar andra människor. Detta gäller i hög grad även individens relationer till kollegor och chefer. Hur vi umgås med och behandlar varandra på arbetsplatsen har stor betydelse för hur vi mår i vårt arbete. Att ha tydliga normer och riktlinjer på arbetsplatsen samt att skapa ett gott

omhändertagande och en bra introduktion vid nyanställningar är konkreta exempel på adekvata åtgärder för att minska påfrestningarna. Det är inte enbart för nyanställda som det finns påfrestningar, utan många organisationer genomgår ofta förändringsprocesser. Detta gäller särskilt för människovårdande

organisationer då dessa är politiskt styrda och budget är starkt överordnat. Detta medför utmaningar, men är även krävande då dessa förändringsprocesser innebär omställningar i arbetsrutiner. För att sådana situationer skall uppfattas som stimulerande och utmanande, istället för att de skall kännas påfrestande och leda till stressymtom, är det vikigt att individen får vara med och påverka sin

arbetssituation.

Personer som arbetar inom människovårdande organisationer har ofta

engagerande arbetsuppgifter och ett av de viktigaste redskapen i detta arbete är den egna personen. Detta kan vara väldigt stimulerande, men samtidigt tärande och slitsamt. Om individen dessutom har ett högt arbetstempo kan detta leda till

stressymtom. För att förhindra att sådana situationer uppkommer krävs det kontinuerlig handledning samt stöd från kollegor och arbetsgivare. (www.av.se) Psykiska påfrestningar på grund av en otillfredsställande psykosocial arbetsmiljö kan bli en grogrund för både uttalade och outtalade konflikter på arbetsplatsen. Konflikterna innebär i sig en risk för stress och sådana ogynnsamma förhållanden kan bidra till sökande efter och utpekande av syndabockar. Det är därför av största vikt att åtgärda eventuella konflikter på arbetsplatsen så snart som möjligt (a.a.).

Socialt stöd

Socialt stöd är viktigt för individen då det uppfyller behov av gemenskap och grupptillhörighet hos individen. Det sociala stödet ger även individen styrka att kunna hantera stressfyllda situationer. Socialt stöd ges av personer som har en betydande roll i den enskildes liv och arbetsliv såsom familjemedlemmar, vänner, arbetskollegor och chefer. Social integration kan därför verka för en god hälsa genom att erbjuda trygghet, struktur och givande relationer. Tillgången till goda relationer kan likställas med socialt stöd och detta motverkar stress, i vissa fall räcker det med vetskapen om att man har någon att vända sig till för att stressen skall reduceras. Det faktum att socialt stöd förhindrar och reducerar stress samt ger ett bättre psykiskt välbefinnande har påvisats i flera studier (Dallner 1997) På arbetsplatsen ges det sociala stödet i huvudsak från kollegor och arbetsgivare. Det sociala stödet spelar en viktig roll för att den anställdes känsla av kontroll och välbefinnande på arbetsplatsen och det sociala stödet är således viktigt för en god psykosocial arbetsmiljö.

I Le Blanc, de Jonge & Scaufeli (2000) redogörs för Huose´s (1981) modell av fyra former av socialt stöd som kan motverka stressreaktioner:

• Emotionellt stöd erhålls genom omgivningens intresse, medkänsla och förståelse för individens arbetssituation vid behov.

• Instrumentellt stöd erhålls genom att individen får praktisk hjälp när situationen kräver det.

• Informations stöd erhålls genom att individen får tillgång till den information som behövs för att kunna utföra sitt arbete.

• Uppskattnings stöd erhålls genom att individen får feedback som möjliggör att individen kontinuerligt kan utvärdera sig själv.

I detta avsnitt skall vi redogöra för två stycken olika studier som bedrivits om psykosocial arbetsmiljö. Den första av dessa studier var banbrytande då det var denna studie som ledde till uppkomsten och uppmärksamheten som ledde till vidare forskning kring begreppet psykosocial arbetsmiljö. Den andra av dessa två

studier, som handlar om psykosocial arbetsmiljö för människor i human service organisations i Sverige, har vi valt att redogöra för relativt detaljerat då den är omfattande och behandlar en stor del av de faktorer som vi valt att fokusera på i vår studie om socionomers psykosociala arbetsmiljö.

Hawthornestudien

Håkansson (2005) beskriver Hawthornestudien som egentligen bygger på två olika studier som genomfördes i Chicago 1924. Studiernas syfte var ursprungligen att undersöka hur olika fysiska arbetsmiljöfaktorer påverkade effektiviteten i arbetet. Studien bedrevs i ett scientific management perspektiv och gick således ut på att påverka arbetsförhållanden för att maximera produktiviteten. Den första av de två studierna bedrevs genom att manipulera belysningen i fabrikens lokaler för att på så sätt höja effektiviteten. Av detta kom det förbluffandet resultatet att när ljusstyrkan reducerades så kraftiga att arbetarna såg sämre än tidigare förbättrades produktiviteten. Produktiviteten fortsatte att stiga ända fram till det att arbetarna inte längre kunde se något.

Den andra av de två Hawthornestudierna gick ut på att hitta den optimala arbetstiden. Arbetarna i studien delades in i olika grupper, där paustiden varierade mellan de olika grupperna. Resultatet i studien visade att i alla grupper, oavsett paustid, ökade effektiviteten.

Slutsatsen av dessa studier var att det inte var åtgärderna i sig som höjde produktiviteten utan den uppmärksamhet som visades arbetarna. Den arbetade människan påverkas av uppmärksamhet, förväntningar och feedback. Det var alltså de sociala faktorerna som påverkade arbetarna och inte de fysiska. Studien visade vidare att det inte är den faktiska miljön utan den subjektiva upplevelsen av arbetsmiljön, i detta fall var det uppmärksamhet från arbetsgivaren, som påverkar människan.

Ur denna studie uppkom det en ny teori som ersatte scientific managemant, istället för att fokusera på det som är objektivt och mätbart, läggs nu fokus på människans subjektiva upplevelse av arbetsmiljön samt interaktionen mellan människor. Denna nya teori kallas human relation skolan.

Mellan klient och organisation

År 2002 genomfördes en studie, resultaten av denna studie sammanställde Jönsson, Tranquist och Petersson i Mellan klient och organisation (2003). Studien bestod av två delar, dels en fokusgrupp, dels en enkätstudie. Det som undersöktes var hur personer som arbetar i människoorienterade organisationer, s.k. human service organisations, trivs i sin arbetssituation och med sina arbetsuppgifter. Studien belyser aspekter som t.ex. vikten av stöd och feedback från kollegor och arbetsgivare samt från klienter.

Vi har valt att återge studien så som den redogörs för i Mellan klient och organisation (2003). Detta innebär att en del av svarsalternativen i vissa av frågorna redovisas i samma procentsats. Vi anser dock inte att detta stör presentationen då det fortfarande går att utläsa resultaten, snarare gör detta att

redogörelsen blir mer lättöverskådlig. Vi kommer även att ibland benämna respondenterna i studien som yrkesverksamma inom human service organisations och i vissa fall som socialarbetare. Detta beror på att resultatet av studien i vissa frågor redovisas med hela gruppen human service organisations anställda tillsammans och i vissa fall redovisas grupperna separat.

I studien tillfrågas yrkesverksamma inom human service organisations om vikten av stöd och feedback i arbetet, från vem de får mest stöd och feedback av samt vilka det är av mest betydelse att få stöd och feedback från. Av studien framgår det att 80 % anser sig mycket ofta och ganska ofta får stöd och hjälp av sina arbetskollegor när de behöver det. Endast ett fåtal anser att det är ganska sällan de får stöd och hjälp från sina arbetskollegor. Detta resultat skiljer sig från frågan om de får stöd och hjälp från sin närmsta arbetsgivare, här är det drygt 60 % som svarar att de mycket ofta och ganska ofta får stöd och hjälp i sitt arbete. Ett resultat som har framkommit i studien är att det som kännetecknar ett gott chefskap är närhet, engagemang och rättvisa, samt hur viktigt chefskapet är för en god psykosocial arbetsmiljö. Det faktum att det är drygt 60 % som svarar att de ofta får stöd och hjälp i sitt arbete av sin närmsta chef kan tyda på att det finns en del missnöje mot cheferna inom human service organisations. En fråga i studien löd om de anställda hade förtroende för sin närmsta chef, på den frågan var det knappt 30 % som angav att de hade mycket stort förtroende för sin närmsta chef, ca 40 % angav att de hade ganska stort förtroende för sin närmsta chef, ca 20 % angav att de hade ganska litet förtroende för sin närmsta chef och knappt 10 % angav att de hade mycket litet förtroende för sin närmsta chef.

I studien har även skillnaden mellan positiv och negativ feedback undersökts, samt från vem eller vilka som det är av störst vikt att feedbacken kommer ifrån. Resultatet i studien visar att det är klienterna som är den största källan till positiv feedback, 44 % har angivit att det är från klienterna de får mest positiv feedback. 26 % har angivit arbetskollegorna som främsta källan till positiv feedback och endast 13 % har angivit sin närmsta chef som främsta källan till feedback. Detta resultat skiljer sig något från det resultat som framkommit på frågan om från vem det är viktigast att få positiv feedback från. Även på denna fråga hamnar klienterna i topp, här med något högre procentsats, 54 % anser att det är feedback från klienterna som är viktigast. På denna punk skiljer sig dock resultatet från verkligheten i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetskollegor, 22 % har svarat att feedback från närmsta chefen är viktigast och 16 % har svarat att feedback från arbetskollegor är viktigast.

På frågan om från vem eller vilka de medverkande i studien oftast får negativ feedback från är det även här klienterna som de i första hand angett, dock med något mindre procentsats än på frågan om vem eller vilka de får positiv feedback från. På denna fråga har 31 % uppgett klienterna som främsta källan till negativ feedback, 18 % har uppgett arbetskollegorna som främsta källa och 15 % har angett närmsta chefen som främsta källan till negativ feedback. Så många som 25 % har angett att de inte får någon negativ feedback alls på sitt arbete. På frågan om vem eller vilka det är av störst vikt att få negativ feedback från har 43 % uppgett klienterna, 26 % har uppgett närmsta chefen och 25 % har uppgett arbetskollegorna. Det framkommer följaktligen av undersökningen att socialarbetaren får mindre feedback på sitt arbete från sin närmsta chef än vad de skulle önska, detta tomrum fylls av arbetskollegorna. I studien framkom även att de allra flesta har ett öppet och förstående klimat på arbetsplatsen och möjligheten

att uttrycks sina åsikter är stora. De allra flesta som medverkade i studien angav att de pratade mycket med sina arbetskollegor både under arbetstid och även på fritiden.

Av studien går det att utläsa att klienterna är av störst vikt när det gäller feedback, klienterna spelar något större roll när de gäller positiv feedback, men är fortfarande viktigast även när det gäller negativ feedback. Det är från klienterna som de flesta medverkande i studien uppgav att de fick stimulans och tillfredställelse i sitt arbete.

Förutom feedback från sina klienter, arbetskollegor och arbetsgivare kan individen själv bilda sig en uppfattning på det arbete som denne utfört. Frågan som ställdes till deltagarna i studien var om de direkt kunde avgöra om de gjort en bra arbetsinsats, drygt 80 % av de tillfrågade svarade att de alltid, mycket ofta eller ganska ofta kunde avgöra om de gjort en bra arbetsinsats. Socialarbetaren ger med andra ord ofta feedback på sitt eget arbete, denna förmåga att kunna urskilja om huruvida de gjort en bra arbetsinsats eller inte innebär dock inte att de har en möjlighet att se ett direkt resultat av sitt arbete. Under 10 % ansåg att de alltid eller mycket ofta kunde se ett direkt resultat av sitt arbete. Drygt 30 % angav att de ganska ofta kunde se ett direkt resultat av sitt arbete och ca 40 % angav att de ibland kunde se ett direkt resultat av sitt arbete. Ca 20 % angav i studien att de ganska sällan kunde se ett direkt resultat och några få procent angav att de mycket sällan eller aldrig kunde se ett direkt resultat av sitt arbete.

För socialarbetaren är mötet med klienterna praktiskt taget alltid ett ensamarbete, detta innebär dock ej att socialarbetaren inte kan ingå i någon form av arbetslag. I studien framkom det att 80 % ingick i ett fast arbetslag och mer än hälften av de tillfrågade i studien var övervägande positiva till att arbeta i ett arbetslag. Mindre än 10 % var övervägande negativa till att arbeta i ett fast arbetslag och 40 % hade både positiva och negativa erfarenheter av att ingå i ett fast arbetslag. Synpunkter som framkom i studien var att arbetslaget ofta tagit över en del av chefens uppgifter, särskilt uppgiften att ge stöd i arbetet. Det faktum att arbetslagen inte enbart fungerar som ett forum för professionellt meningsutbyte, utan även som ett stöd i arbetet kan vara en av anledningarna till att många är positivt inställda till att ingå i ett arbetslag. Ett komplement till arbetslagen är även möten med personalen där olika metodfrågor och angelägenheter avhandlas, 40 % av de medverkande i studien har alltid, mycket ofta eller ganska ofta sådana metodmöten och 25 % av de tillfrågade har ibland metodmöten. Det är med andra ord relativt vanligt att personalen inom human service organisations samlas i metodmöten och diskuterar olika angelägna frågor.

Det som utmärker socialarbetaren är deras arbete med människor och det är ofta anledningen till att man valt yrket. Arbetet med klienter värderas därför högt i förhållande till de andra arbetsuppgifterna som ingår i yrket. Arbetet med klienter kan se olika ut mellan olika organisationer beroende på hur stor andel av arbetet som ägnas åt klientkontakter och hur mycket kontinuitet det finns i kontakten med klienter. Av studien framkom det att drygt 60 % tillbringar i stort sett hela sin arbetstid, ung två tredjedelar av sin arbetstid eller ung halva sin arbetstid åt personliga kontakter med klienter. Med personliga kontakter menas direkta möten och telefonkontakt. Detta innebär att knappt 40 % tillbringar mindre än halva sin arbetstid åt personliga klientkontakter, de tillbringar ung en tredjedel av sin arbetstid åt klientkontakter och ett fåtal har enbart sporadisk eller ingen kontakt med klienter. Intressant är följdfrågan om socialarbetaren är nöjda med balansen

mellan klientarbete och de andra arbetsuppgifterna som ingår i deras arbete. Ca 50 % svarade att det ansåg sig ha en bra balans mellan klientarbete och annat arbete. Endast ca 5 % ansåg sig ha för stor andel klientarbete, medan ca 40 % ansåg sig ha för stor del annat arbete. De resterande procenten var de som inte hade något klientarbete alls.

Tiden som socialarbetaren har till sitt förfogande att lägga ner på varje klienten är ämnet för nästan fråga som redovisas. På denna fråga svarade 20 % att de ansåg att tiden för varje enskild klient är alltför begränsad och knappt 30 % ansåg att tiden är något begränsad. Drygt 40 % av de tillfrågade i studien ansåg att tiden för varje enskild klient var lagom lång. Intressant var att ingen svarade att de ansåg sig ha för lång tid med de enskilda klienterna, utan de resterande procenten var de som inte hade någon klientkontakt.

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer. Anledningen till att vi har valt att utföra en kvalitativ forskning är att vi vill få en djup förståelse för vad som är av störst vikt för den psykosociala arbetsmiljön för socionomer. Detta djup vi eftersträvar är inte möjligt att uppnå med en kvantitativ studie, då det inte i samma utsträckning går att framkalla reflektion och analysering hos respondenterna med hjälp av en enkätstudie.

Vi har valt att utföra semistrukturerade intervjuer i vår studie. Detta har vi gjort för att vi vill ha så breda och så djupa svar som möjligt från respondenterna, samtidigt som materialet skall vara överskådlig för att en jämförelse och analys ska vara möjlig att genomföra. Enligt Denscombe (2000) har den semistrukturerade intervjun den fördelen att den låter respondenterna uttrycka sina egna tankar och åsikter samt ger en möjlighet att vidareutveckla det område som respondenten lägger störst vikt vid. För att utföra våra intervjuer har vi utvecklat en intervjuguide (bilaga1). Vi har valt att utforma intervjuguiden med öppna och ganska få frågor, för att inte leda respondenten. Vi har varit noggranna med att få våra frågor besvarade, men har under intervjuernas gång låta respondenterna besvara dem i den ordning som har fallit sig naturlig och passande för att inte störa samtalsflödet.

En risk som kan uppkomma då man utför intervjuer i sin forskning är att den så kallade intervjueffekten kan påverka resultatet negativt. Intervjueffekten innebär att respondenten svarar på ett visst sätt beroende på bl.a. kön, ålder, etniskt ursprung och yrkesstatus hos den som intervjuar (a.a.). För att minimera risken av intervjueffekten har vi försökt skapa ett samtalsklimat som är vänligt och neutralt, samtidigt vi har medvetet hållit en viss distans gentemot respondenterna genom att vara goda lyssnare utan att bekräfta eller lägga in några värderingar i respondenternas svar och åsikter. I vissa situationer kunde vi dock känna av att respondenterna utgick från att vi som blivande socionomer har en viss förförståelse för några av de aspekter och den form av problematik som belysts under intervjuernas gång. Detta faktum är dock inget som vi anser påverkat resultatet av intervjuerna negativt.

Databearbetning

Vi har spelat in de intervjuer vi utfört med hjälp av en diktafon, vi har även under intervjuns gång gjort vissa anteckningar för att försäkra oss om att inte missa några väsentligheter. Vi påbörjade sedan direkt transkriberingen av intervjuerna då vi hade dem färskt i minnet. Intervjuerna transkriberade vi ordagrant.

Vi har valt att använda oss av tematisering i vår bearbetning av intervjumaterialet. Vi kommer att läsa igenom intervjuerna ett flertal gånger för att lära oss texten, och på så sätt åskådliggöra de områden intervjupersonen lägger störst vikt vid. Vi kommer under tematiseringsprocessen att arbeta utifrån frågeställningen: vad är den röda tråden? Vilka ämnen är det som intervjupersonen har valt att ta upp? När vi utfört tematiseringen är vårt nästa mål att upptäcka övergripande teman, dessa teman kommer vi att använda oss av i vår komparativa analys av intervjuerna. Det sista steget i databearbetningsprocessen är att utreda vilka likheter och skillnader det finns mellan de övergripande teman som har framkommit i intervjuerna. Vår målsättning är att utforska vilka bakomliggande faktorer det är som ligger till grund för likheterna och skillnaderna i temana, t.ex. vilka faktorer är det som påverkar individens upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön.

Vårt val av tematiseringsmetoden grundar sig i att denna metod är konkret men lämnar samtidigt utrymme för fria tolkningar och fritt val av teorier. I vår beskrivande studie vill vi på djupet studera vilka fenomen det är som är av största vikt för den psykosociala arbetsmiljön. Med hjälp av att abstrahera och ta ut de teman som vi anser bäst representerar de olika intervjuerna anser vi att vi får fram det djup i fenomenet psykosocial arbetsmiljö som är nödvändig för att besvara vår frågeställning.

Vår studie är inspirerad av Grounded Theory som Denscombe beskriver i Forskningshandboken (2000). Inspirationen av Grounded Theory kommer från det faktum att när vi utför analyserna av våra intervjuer med hjälp av tematisering kommer vi inte utgå från någon bestämd teori. Detta är ett kännetecken för Grounded Theory, istället kommer vi tillämpa eventuellt lämpliga teorier när vi utfört vår analys.

Urval

Vi har valt att använda oss av ett subjektivt urval. Rosengren och Arvidsson (2002) menar att ett subjektivt urval innebär att man väljer ut de respondenter som anses tillföra studien mest. Vi har utfört en så kallad handplockning, där vi valt ut de informanter som ger oss störst möjlighet att belysa de olika faktorerna som innefattas i socionomernas psykosociala arbetsmiljö.

Anledningen till att vi valt att använda oss av ett subjektivt urval är att vi redan innan studien påbörjas besitter en viss kännedom om socionomens psykosociala arbetsmiljö och då kan ett subjektivt urval ge ett tillförlitligare resultat. Detta beror på att respondenterna väljs ut efter det kriterium att de besitter värdefull information för undersökningen och av den anledningen har de störst förmåga att besvara den aktuella frågeställningen. Vid användandet av ett subjektivt urval kan man till skillnad ifrån användandet av de andra urvalsmetoderna fokusera på de respondenter som ger en bredare variation.

Eftersom vi använder oss av ett subjektivt urval går det inte att generalisera det resultat som framkommer. Vi anser att i denna studie är det av större vikt att gå in på djupet och studera fenomenens karaktär, för att till fullo utforska socionomens upplevelse av sin psykosociala arbetsmiljö. Det resultat vi kommer fram till blir inte generaliserbart för en hel population, detta innebär dock inte att syftet med vår studie inte är uppfylld, då syftet är att belysa och lyfta fram olika faktorer som påverkar den psykosociala arbetsmiljön (Denscombe 2000).

Vi kommer att vända oss till respondenter vars arbetsplatser skiljer sig väsentligt från varandra i fråga om organisationens uppbyggnad, syfte och mål. En av informanterna arbetar på en arbetsplats som är turbulent och konfliktfylld, detta tror vi kommer att ge oss möjlighet att problematisera kring den psykosociala effekten av missämja bland kollegor på arbetsplatsen. De andra respondenterna har vi valt på grund av olika kriterier, dessa är bl.a. att en av respondenterna har en lång yrkeserfarenhet av socialt arbete, en av respondenterna är dennes motsats i detta avseende d.v.s. att denne respondent endast arbetat ett fåtal år inom socialt arbete och en av respondenterna är en erfaren socionom som nyligen har bytt inriktning inom det sociala arbetet.

Det faktum att vi har valt respondenter med olika bakgrund och erfarenhet till vår studie hoppas vi kan ge information som kan vara till hjälp i vår strävan att studien skall få en bredd och ett djup. Detta krävs för att kunna beskriva upplevelsen av socionomers goda respektive otillfredsställd psykosociala arbetsmiljö. Vår förhoppning är att vårt urval av informanter ska hjälpa oss besvara vår frågeställning samt ge oss möjlighet att genomföra komparativa

analyser.

Etiska överväganden

Innan vi genomförde intervjuerna klargjorde vi för intervjupersonerna vårt övergripande syfte med intervjun, och att vår avsikt inte är att misskreditera någon. Vi tillfrågade även intervjupersonerna om det var acceptabelt att bandinspela intervjun, det var ingen av informanterna som hade några invändningar. Vi bad även om tillstånd från respektive verksamhetschef innan intervjun ägde rum.

Vi tog i beaktande att känslor och reaktioner kunde väckas under intervjuernas gång. Det går aldrig att förutse vad intervjupersonerna har med sig i bagaget. Av den anledningen formulerade vi våra frågor på ett sådant sätt att risken för att intervjupersonerna provocerades eller sattes i en prekär situation minimerades. Vi tog även i beaktande och informerade intervjupersonen om att vi kommer att göra vårt yttersta för att inte information skall kunna spåras tillbaka till respektive respondent. Under intervjuförfarandet uppbringade vi en viss lyhördhet för vad respektive intervjuperson uppfattade som känsligt så att vi kunde minimera risken för att försätta intervjuperson i en obehaglig situation. Detta problem med att intervjupersonerna inte ville prata om sin psykosociala arbetsmiljö för att det kändes obehagligt uppkom inte i tre fall av fyra, vi märkte i dessa fall snarare att det fanns ett behov av att prata även när det rörde negativa känslor och upplevelser i den psykosociala arbetsmiljön. I det fjärde fallet märket vi en viss

olustkänsla hos intervjupersonen när vi berörde områden som var av känslig karaktär för den. Vi försökte i det fallet känna av och vara adaptiva för den situation som uppkom för att minimera känslor av obehag hos intervjupersonen.

Validitet och reliabilitet

Vi kommer att försöka uppnå validitet i vår studie då har ett antal huvudfrågor i vår semistrukturerade intervjuguide, på detta sätt tillförsäkrar vi oss att vi får relevant information från respondenterna.

För att vi skall kunna uppnå validitet i vår studie kommer vi använda oss av det som Kvale (Svenson & Starrin 1996) kallar hantverkskicklighet. Hantverkskickligheten innebär att man arbetar efter vissa förhållningssätt genom hela forskningsprocessen, dessa är en ständig kontroll, ifrågasättande och teoretisering av kunskapen som insamlas.

Genom att vår frågeställning är väl genomtänkt och konkret kommer det bli lättare för oss att hålla en röd tråd genom forskningsprocessen och på så sätt undvika att vi glider ut på sidospår. Vi kommer under forskningens gång att kritiskt ifrågasätta det material vi samlar in samt vår analys av materialet för att försäkra oss om att vi uppnår en hög grad av validitet genom hela studien.

I vår studie kommer vi ha en öppenhet och inte låsa oss vid en särskilt teori, istället kommer vi att försöka teoretisera vår analys av materialet och komma fram till lämpliga teorier som stödjer vår forskning.

Svensson och Starrin (1996) beskriver i Kvalitativa studier i teori och praktik att under tiden som intervjun genomförs är det av vikt att iaktta och analysera om respondentens kroppsspråk stämmer överens med de faktiska svaren. Det är även viktigt att under intervjun ha en dialog med respondenten där man kontrollerar att respondenten uppfattat frågeställningen på ett konkret sätt. För att möjliggöra detta kommer vi under intervjun undvika att ställa abstrakta frågor och istället vara så konkreta som möjligt.

Reliabilitet är svårt att uppnå i kvalitativa studier, särskilt om man som i vårt fall utför intervjuer som metod för att samla in data. Det finns dock vissa åtgärder man kan ha i beaktande för att öka reliabiliteten något. Dessa är att förhålla sig neutral gentemot respondenten och i förhållande till frågorna då man utför intervjuerna samt att utföra intervjuerna på en plats där omgivningen inte stör intervjuns gång.

Reliabilitet är ett väletablerat begrepp inom den kvantitativa forskningen, men på en kvalitativ studie som vår är det inte fullt tillämpningsbart eftersom det inte går att upprepa en intervju med samma respondent och förvänta sig samma resultat. Att resultatet inte är upprepningsbart innebär per automatik inte att resultatet ej är tillförlitligt.

Trovärdighet och tillförlitlighet

Begreppen trovärdighet och tillförlitlighet är även de adekvata för vår studie eftersom dessa begrepp har enligt Svenson & Starrin (1996) en hög tillämplighet på kvalitativa studier. Ett sätt att tillförsäkra sig en hög grad av tillförlitlighet är att vara två stycken under genomförandet av intervjun eftersom det ger ett mer tillförlitligt datamaterial när man är två personer som tolkar och analyserar. Ett annat sätt att öka tillförlitligheten i studien är att föra en detaljerad dokumentation av studien och de teorier som använts. Genom att vi i vår uppsats ger konkreta exempel ifrån våra intervjuer och analyser av dessa ger vi läsarna möjlighet att själva följa forskningsprocessen och genom det ges de en chans att på egen hand bedöma tillförlitligheten (Svenson & Starrin 1996).

#

#

#

Nedan kommer vi att göra en kort beskrivning av respondenterna samt den verksamheten de tjänstgör i. Vi har valt att koda om respondenternas namn till siffror dels för att inte röja deras identiteter dels för att texten skall bli lätt överskådlig.

• Intervjuperson 1 - arbetar som socialsekreterare med ekonomiskt bistånd. Intervjuperson1 har varit yrkesverksam i fem och ett halvt år och har haft sin nuvarande anställning lika länge. Intervjuperson 1 ägnar ungefär tre timmar per dag åt direkta klientkontakter och uppger att det finns mycket kontinuitet i klientkontakterna då de flesta är återkommande.

• Intervjuperson 2 – arbetar som socialsekreterare på socialtjänstens familjenhet inom råd och stöd. Intervjuperson 2 har varit yrkesverksam i 11 år och har haft sin nuvarande anställning i 7 månader, men har varit verksam inom socialtjänsten i samma kommun i fem och ett halvt år. Intervjuperson 2 ägnar ca 75 – 80 % av sin tid åt direkta klientkontakter och det finns en hög grad av kontinuitet i klientkontakterna.

• Intervjuperson 3 - arbetar som socialsekreterare med ekonomiskt bistånd. Intervjuperson 3 har varit yrkesverksam i ett och ett halvt år och har haft sin nuvarande anställning lika länge. Intervjuperson 3 ägnar ca 50 % av sin arbetstid med direkta klientkontakter och anser att det finns mycket kontinuitet i klientkontakterna.

• Intervjuperson 4 – arbetar som socialsekreterare på socialtjänstens familjeenhet inom råd och stöd med behandlingsinriktad öppenvård med familjer med barn. Har haft nuvarande tjänst i fyra och ett halvt år och har varit yrkesverksam i drygt 20 år. Intervjuperson 4 har arbetat med allting man kan göra inom socialtjänsten, d.v.s. med missbruk, ekonomi m.m.

Intervjuperson 4 ägnar ca tre fjärdedelar av sin arbetstid med direkta klientkontakter och har en hög grad av kontinuitet i sitt klientarbete.

Vi ämnar i detta avsnitt redogöra för vår bearbetning av intervjuerna.

De frågor vi har ställt oss när vi läst det transkriberade materialet är: Vad svaren står för? Vilka teman är det som är framträdande i intervjuerna? Vi har valt att intervjua socionomer från olika organisationer för att få bredd i vår undersökning.

Teman i intervjuerna

Nedan skall vi redogöra för de teman som vi anser representerar de olika intervjuerna samt redogöra för vad de olika temana representerar. Vi har funnit fyra till fem stycken teman i varje enskild intervju och därefter har vi abstraherat ytterligare från dessa teman för att finna ett överordnat tema som representerar varje intervju.

Teman för intervjuperson 1

Gemenskap

Intervjuperson 1 återkom upprepade gånger till vikten av sammanhållning på arbetsplatsen. För intervjuperson 1 är samarbetet och gemenskapen med de övriga kollegorna på arbetsplatsen bland det allra viktigaste för att uppnå en god psykosocial arbetsmiljö:

”Jag skulle vilja förbättra sammanhållningen och samarbetet, alla går inte med och fikar när vi har raster utan håller sig för sig själva, de sitter kvar på sina rum. Vissa är konsekventa att de aldrig går och fikar, det är inte bra för sammanhållningen, det är lite jobbigt. De sitter själva och pratar inte med någon.”

För närvarande råder det en hård stämning med slutna grupperingar på intervjuperson 1:s arbetsplats, detta påverkar inte arbetet i sig enligt denne, men stämning på arbetsplatsen är dålig. Ungefär hälften deltar i fikapauserna på arbetsplatsen, de andra stannar kvar på sina rum istället för att delta i social samvaro med kollegorna, intervjuperson 1 anser att en större gemenskap vore önskvärd. I följande citat beskriver intervjuperson 1 att läget på arbetsplatsen inte alltid varit på detta sätt, vederbörande skildrar att en återgång till hur situationen tidigare var på arbetsplatsen återigen skulle öka gemenskapen:

”När jag började jobba här var det roligare att gå till jobbet, ja då kändes det roligare att komma hit på morgonen. Då satt vi alla

tillsammans och pratade på fikapauserna, det var ingen som kände sig utanför, ja det kändes som att alla brydde sig mer om varandra då, jag skulle önska att det fortfarande kunde kännas lite mer så.” Även om intervjuperson 1 inte är nöjd med sammanhållning och gemenskapen på arbetsplatsen för närvarade är det ändå denna kontakt med kollegor och

arbetsgivare som är av störst vikt för drivkraften i dennes arbete:

”Jag tycker om kombinationen av att få träffa klienter och att skriva utredningar. Att man trivs med sina arbetsgivare och kollegor är det absolut viktigaste. Det är viktigt att trivas med arbetsuppgifterna och tycka om klientkontakten.”

Stöd

Stöd och stöttning i sitt arbete från främst kollegor, men även från arbetsgivare, är väldigt viktigt för intervjuperson 1. Att alla kollegor på arbetsplatsen sitter med öppna dörrar där det när som helst finns möjlighet att gå in och rådfråga sina kollegor i svåra ärenden är av stor vikt för intervjuperson 1, detta faktum går att utläsa av följande citat:

”Det som är viktigt för arbetsmiljön är att det finns öppna dörrar, att inte alla sitter med stängda dörrar och jobbar. Man måste kunna fråga grejor, det tycker jag är viktigt, det måste finnas ett bra samarbete med kollegor.”

Att det finns möjlighet att få stöd från sina kollegor är av väldigt stor betydelse för intervjuperson 1, i synnerhet i svåra och stressfyllda situationer när klienter är väldigt påfrestande. Följande citat påvisar viken av stöd från kollegor för intervjuperson 1:

”Är klienterna jättejobbiga är det jätteviktigt att man får stöd av kollegorna.”

Vikten av stöd från kollegor stöds ytterligare av svaret som vi fick då vi frågade intervjuperson 1 vad det fanns för faktorer som skulle kunna leda till vantrivsel för vederbörande på dennes arbetsplats, det första som kom upp var då återigen vikten av stöttning från kollegor:

”Att man inte får stöttning av kollegor när det gäller klientarbetet, stöttningen är viktig.”

Konflikter

Det har varit mycket konflikter och negativ stämning på intervjuperson 1:s arbetsplats under en längre period. Intervjuperson 1 uppger sig inte ha någon direkt roll i dessa konflikter då uppkomsten till dem skedde under vederbörandes föräldraledighet:

”Det var en konflikt här för längesedan, när jag var hemma och var föräldraledig, sedan dess har det blivit slutna grupperingar, det påverkar inte själva arbetet men det är inte bra för stämningen och sammanhållningen.”

Konflikterna har enligt intervjuperson 1 lett till dålig stämning och slutna grupperingar på arbetsplatsen vilket påverkar arbetsklimatet negativt. Intervjuperson 1 uppgav att konflikterna inte påverkar arbetet, men sade samtidigt att man ibland kan känna av de slutna grupperingarna på möten och det resulterar i ett hårdare klimat på mötena än det var tidigare, detta kan man förstå av följande citat:

”Det har blivit hårdare stämning och ibland så märks det på mötena. Diskussionerna kan ibland kännas mer personliga än vad de gjorde innan, och ordvalen är inte heller alltid helt korrekta om man säger så.”

Feedback

”Det är viktigt att man får feedback på om det man gör är bra eller dåligt, annars skulle det ju kvitta vad man gör.”

Detta är intervjuperson 1:s svar på frågan om hur viktigt det är med feedback på arbetet för vederbörande. Det faktum att intervjuperson 1 uttryckte att det skulle kvitta vad man gör om man inte får feedback kan bero på att det finns en avsaknad av att se ett konkret resultat av sitt arbete. Feedbacken fyller då en funktion för att hålla drivkraften vid liv, detta styrks av följande citat:

”Hade man aldrig sett ett resultat hade jag känt mig uppgiven. Ibland kan det kännas lite hopplöst när en klient går år efter år och aldrig kommer ut ifrån systemet, det är i sådana fall som feedback från chefen är extra viktigt.”

Intervjuperson 1 sade vidare att den inte får så mycket feedback, och i de fall vederbörande får feedback på sitt arbete är det oftast negativ feedback. Det faktum innebär i förlängningen att ingen feedback är positivt eftersom det är ett tecken på att arbetet flyter på bra:

”Jag får inte mycket feedback från kollegor och arbetsgivare men känner att jag inte behöver mer bekräftelse. Jag får inte mycket feedback, det är mest när det är någonting som inte har varit bra. När jag inte får feedback så är det ett tecken på att det jag gör fungerar bra.”

Intervjuperson 1 påpekade dock att det var feedback från kollegor och arbetsgivare som var av störst vikt för vederbörande, feedbacken från klienter var klart sekundär:

Intervjuperson 1 påpekade vidare att i de fall denne får feedback från klienter är även den oftast av negativ eller neutral karaktär. Intervjuperson 1 belyste då vidare att det i vissa fall kan vara svårt att inte ta åt sig av denna negativa feedback från klienter, men att det då gäller att slå ifrån sig kritiken. Ett sätt att slå ifrån sig den negativa feedbacken är enligt vederbörande att försvara beslutet som kritiseras med att påpeka både för sig själv och för klienten att ärendet tagits upp i möte med övriga socialsekreterare på arbetsplatsen:

”Det är sällan man får positiv feedback oftast är det negativt. Ibland tar man det mer personligt än vad man borde, man får försöka slå det ifrån sig. Det är väl inte så att det bara är negativt ibland är det mer neutralt. När det är negativt får jag försvara mig med att vi har tagit upp det ärendet på ett möte.”

Överordnat tema: Relationer

Det som främst upptar intervjuperson 1:s mening om psykosocial arbetsmiljö är relationer, dels till sina arbetskollegor och sin arbetsgivare och dels till klienterna. Intervjuperson 1 anser att konflikterna och den emellanåt hårda stämningen med slutna grupperingar inte stör arbetet, men det är dock det största störningsmomentet mot en god psykosocial arbetsmiljö. Goda relationer till sina kollegor både för ett gott samarbete, men även för en gemenskap och god social privat samvaro är väldigt önskvärt för intervjuperson 1. Intervjuperson 1 är inte nöjd med sin psykosociala arbetsmiljö, men anser ändå inte att förhållandena påverkar själva arbetsinsatsen.

Teman för intervjuperson 2

Frihet

”Frihet under ansvar.”

Intervjuperson 2 har fått tillstånd av chefen att vid behov gå ut och promenera för att analysera klientarbetet. Intervjuperson 2 uppgav att chefen har fullt förtroende för denne och dennes kollega. Under intervjun framkom det att vederbörande har möjlighet att disponera sin tid själv. Intervjuperson 2 beskrev detta som en form av återhämtning:

”Om vi får återbud kanske vi tar en lång paus, då sitter vi och pratar om dels familjen, jobbet, dels privat eller kanske skriver lite. Man liksom hämtar energi på så sätt”.

Intervjuperson 2 berättade under intervjun att även om intervjupersonen har stor frihet så följer det mycket ansvar med friheten. Vederbörande berättade att denne och dennes kollega sköter sig själva och inte har tillgång till sin chef i samma utsträckning som de som arbetar på socialkontoret, detta gör att intervjuperson 2

ibland känner sig utsatt. Intervjuperson 2 anser dock att frånvaron av chefen och utsattheten definitivt är värt mödan som det uteblivna ledarskapet innebär, eftersom det innebär en stor frihet och en utmaning då vederbörande i vissa situationer pressas till aktiv problemlösning och ett större ansvar än annars skulle ha varit fallet:

”Vi kan inte springa till chefen och fråga när det händer svåra saker, då måste vi reda det själva. Det kräver ju mer av oss och vi kan kanske lära oss ta mer ansvar då, än man kanske behövt annars. Detta gör att man utvecklas jättemycket.”

Lönen

Intervjuperson 2 anser att lönen är viktig för vederbörande som socionom då denne tillhör en eftersatt yrkeskår gällande lönenivån. Intervjuperson 2 är fackligt engagerad och har under ett flertal år arbetat aktivt med att försöka påverka socionomernas lönesättning. Vederbörande berättade att inom kommunen som denne är verksam i så säger sig arbetsgivarna försöka få upp lönen, dock utan större resultat:

”Hur man skall driva det för att försöka få upp socionomernas lön är en mycket viktig fråga, den är väldig väldigt dålig”.

Intervjuperson 2 berättade att det finns en väldigt dålig lönespridning inom yrkesgruppen socionomer och att deras arbete har värderas högt inom kommunen som vederbörande är verksam i, ändå är yrkesgrupper som inte värderas lika högt högre lönesatta. Detta fenomen förklarar Intervjuperson 2 med följande citat:

”Arbetsgivaren är inte beredd att ändra på saken, de säger att de har en vilja men sedan ger de bara 1 % i löneökning, så det är ju synd”

Trots att Intervjuperson 2 känner sig missnöjd med lönesättningen inom kommunen som denne är verksam i så uppger inte vederbörande att det är lönen som påverkar drivkraften i arbetet:

”Jag tycker väldigt mycket om mitt arbete och jag låter därför inte lönen störa mig, klienterna är viktigast. Detta argument är i sig självt farligt och används tyvärr ofta emot socionomen när det gäller lönen, det ska man vara medveten om, det kan bli en rundgång”

Feedback

Intervjuperson 2 berättade under intervjun att mer feedback och förståelse ”uppifrån” skulle ha varit önskvärt. Vederbörande ansåg att det är viktigt med feedback och att denne skulle ha uppskattat mer feedback. Utöver mer feedback ansåg även intervjuperson 2 att en större förståelse från kollegor och chefer skulle vara önskvärt. Intervjuperson 2 ansåg att det är själva bristen på förståelse för behandlingsarbetet som bedrivs som resulterar i knapphändig feedback:

”Jag tror att det är bristen av kunskap och insikt i hur viktigt vårt arbete egentligen är för klienterna som är problemet, antagligen vill inte våra kollegor och chefer inte riktigt förstå varför vårt behandlingsarbete tar så lång tid. Jag tror visserligen att vår närmsta chef förstår, men de över honom gör det nog inte.”

Intervjuperson 2 berättade under intervjun att vederbörande fick höra från personal inom organisationen för en tid sedan att den närmsta chefen hade berättat för sin överordnande att chefen beundrar och uppskattar deras arbete:

”Det var roligt att höra att chefen uppskattar vårt arbete, även om det inte kom direkt från honom själv, annars är det ju så ovanligt att man hör någonting från cheferna”

Intervjuperson 2 uppgav under intervjun att feedbacken från klienter är viktigt för att kunna genomföra en självutvärdering efter avslutad behandling. Enligt vederbörande så sker även feedbacken löpande under behandlingens gång:

”De brukar berätta när det är någonting de är osäkra över, ibland är de lite otåliga och tycker att allting tar lång tid.”

Feedbacken är också väldigt viktig enligt intervjuperson 2 för att det gör arbetet meningsfullt när klienterna visar att vederbörandes arbetsinsats skapar förändringar i tillvaron för de familjer som deltar. Enligt intervjuperson 2 är det inget ovanligt att klienterna drabbas av vemod när behandlingen lider mot sitt slut, då är det vanligt med följande kommentar: ”Kan ni inte vara kvar för resten av våra liv?” Intervjuperson 2 berättade under intervjun att denne och dennes medarbetare får många fina brev som bevis för sin uppskattning av klienterna. Detta ansåg intervjuperson 2 var:

”Mycket uppskattat, det är en sann glädje att få vara med och skapa förändring”

Relationer

Intervjuperson 2 betonade under intervjun vikten av att ha goda relationer med såväl kollegor som arbetsgivare:

”Det är viktigt att ha roligt på jobbet, att man trivs på sin arbetsplats, det är ju jätteviktigt. För mig är det oerhört viktigt att känna mig trygg och trivas med min kollega, och det gör jag ju” Under intervjun återkom intervjuperson 2 vid ett flertal tillfällen till vikten av att ha en god och öppen relation med sin kollega eftersom de jobbar så nära och har ett intimt samarbete.

”Man måste kunna lita på varandra i vårt arbete eftersom vi är så beroende av varandra”.

Det faktum att intervjuperson 2 och dennes kollega arbetar väldigt nära varandra och är i en beroendesituation gentemot varandra är enligt intervjuperson inte alltid positivt:

”Nackdelen är att man är lite utsatt i arbetet, man vill inte stanna hemma när man har en förkylning, fast man egentligen behöver det, då ens kollega blir lämnad ensam, det kan vara lite tufft”.

Intervjuperson 2 berättade under intervjun att de övriga kollegor inom organisationen ”gruffar lite” över att de får ta fler klientärenden sedan denne slutade sin anställning. Detta beror enligt intervjuperson 2 på att vederbörande och vederbörandes kollega inte tar så många klienter, det blir därför fler klienter till de övriga socialsekreterarna. Detta fenomen påverkar relationerna med de övriga socialsekreterarna inom kommunen, intervjuperson 2 ansåg att det är tråkigt med dessa spänningar, detta framgår av följande citat:

”Vår chef delar ut de andra ärendena till andra socialsekreterare inom råd och stöd, så de får börja med någon slags minibehandling och det är ju inte bra varken för de andra socialsekreterarna eller för klienterna. Det gör ju att kollegorna börjar puttra lite, och det har börjat skapa lite problem”.

Relationen med den närmsta chefen betecknar intervjuperson 2 som god:

”Han låter oss styra oss själva och lägger inte sig inte i vårt arbete, han är nöjd med oss och vi vet om att han finns där om det skulle vara något”

Överordnat tema: Trivsel

Det mest elementära för intervjuperson 2 i dennes arbetssituation är att känna glädje och trygghet i sin relation med kollegan och klienterna, vederbörande uttryckte det som en förutsättning för att orka med arbetet. Intervjuperson 2 anser att det är kombinationen av den nära och positiva relationen med kollegan och av klientarbetet som är de viktigaste faktorerna för en god psykosocial arbetsmiljö. I klientarbetet ser intervjuperson 2 tydliga resultat och gläds över möjligheten att påverka klienternas liv i en positiv riktning. Intervjuperson uttryckte glädje över att klienterna uppskattar dennes och kollegans arbetsinsats i så stor utsträckning samt över att klienterna öppet visar sin tacksamhet. Det som skulle kunna påverka intervjuperson 2 psykosociala arbetsmiljö negativt är om chefen skulle börja lägga sig i och försöka styra denne och kollegans arbete. Intervjuperson 2 uttryckte en förnöjsamhet över att den närmsta chefen låter den och kollegan själva styra och planera sitt arbete. Det finns dock en del faktorer i tillvaron som intervjuperson 2 finner störande, dessa faktorer dels den uteblivna feedbacken från chefen dels den irritation som de övriga kollegorna inom organisationen uppvisar. Även om intervjuperson 2 under intervjun behandlade dessa faktorer som störande i arbetsmiljön så gav inte vederbörande dessa faktorer mycket tid och energi utan fokuserade snarare på de positiva faktorerna som enligt intervjuperson 2 är övervägande.

Teman för intervju med intervjuperson 3

Feedback

”Det är jätteviktigt och det är svårt att få. Det är jätteviktigt både från arbetskamrater och från chefen, feedback är svårt att få från klienterna de kommer inte och säger tack för att jag fick mina pengar.”

Feedback uppifrån är den viktigaste feedbacken för intervjuperson 3. Intervjuperson 3 uppgav att feedback från chefen är det absolut viktigaste eftersom det är chefen som vet mest, av den anledningen är feedback från chefen en indikator på vad man har gjort rätt och vad man gjort fel:

”Feedback från chefen betyder mest, det är han som vet mest han kan ge både positiv och negativ feedback, man får ofta veta av klienterna vad man gör fel, det uppmärksammar dem ofta.”

Intervjuperson 3 anser vidare att denne får för lite feedback från chefen och skulle behöva mer då denne inte ser något konkret resultat av sitt arbete utan behöver höra från sin chef att det framkommit ett resultat av det arbete som intervjuperson 3 utfört. Feedbacken är jätteviktig både från chefer och från arbetskollegor både för att det blir en positiv stämning, men även för att denne är ytterst nödvändig för att kunna utvecklas inom yrket. Feedback är en nödvändig bekräftelse på att man är på rätt väg:

”Man vill ha reda på om man tänker rätt, eller om man har gjort något fel, för att kunna utvecklas. Det är jätteviktigt för att kunna utvecklas och det bidrar också till en bättre stämning om man får lite feedback eftersom man inte får det från så många andra håll.”

Relationer

Intervjuperson 3 anser att relationerna med arbetskollegorna är av stor vikt, dessa relationer är överordnade de till chefen och de till klienterna. Ett öppet klimat på arbetsplatsen där man kan diskutera och göra saker tillsammans är jätteviktigt för trivseln på arbetsplatsen enligt intervjuperson 3:

”Det viktigaste i arbetsmiljön är arbetskamraterna och att man kan diskutera saker utan att man känner sig dålig för att man frågar om någonting. Man måste kunna fråga och diskutera saker utan att känna sig dålig.”

Relationernas betydelse blir av extra stor vikt för intervjuperson 3 då vederbörande upplever att de övriga vinsterna i arbetet, som t.ex. feedback från klienter samt svårigheterna i att se ett konkret resultat av sitt arbete, ofta uteblir. Intervjuperson 3 anser vidare att det inte finns många fördelar med att arbeta kommunalt, det är dålig lön och man får inte förmåner eller någon bonus, därför