Nyanlända elevers möten med den svenska skolan

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Nyanlända elevers möten med den svenska skolan

Newly arrived pupil´s meeting with the Swedish school

Meliha Hamzic

Toba Heidari

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Samhällsorienterande ämnen och barns lärande 210hp

Examinator: Therese Vincenti Malmgren

Handledare: Laid Boukaz Lärarutbildningen

3

Förord

För oss börjar nu tiden på lärarutbildningen lida mot sitt slut, och nu när vi även är klara med vårt examensarbete är det inte många månader kvar. Dessa veckor då vi skrivit vårt arbete har definitivt varit både krävande och utmanande för oss båda. Många gånger har vi känt att vi helt enkelt bara vill ge upp och lägga ifrån oss allt. Men då har våra närmaste stöttat och uppmuntrar oss till att fortsätta. Så vi vill säga ett stort tack till våra familjer som har stått ut med vårt tjat och vår frustation under dessa veckor. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare, Laid Boukaz som har varit till stor hjälp under hela arbetet. Utan honom hade vi inte stått där vi står nu. Även ett stort tack till alla som deltagit och hjälpt oss att göra detta arbete möjligt. Till slut så vill vi även tacka varandra det var samarbetet som gjorde att vi inte la av. När den ena kände sig nere och inte hade någon motivation, uppmuntrade den andra till att fortsätta. Samarbetet har fungerat helt fantastiskt och vi har verkligen förstått varandra och hjälpts åt mycket. Det är svårt för oss att exakt skriva vem som gjort vilken del eftersom vi har fått klippa och klistra i de olika kapitlen vilket har medfört att våra texter har blandats. Större delen av arbetet har vi skrivit tillsammans. Det är enbart bakgrundsdelen och metod delen som vi har delat upp. Vi har delat upp arbetet på följande sätt. Meliha har skrivit metodkapitlet och enstaka delar i bakgrundsdelen. Dessa delar är Den mångkulturella skolan, nyanlända elever i den Svenska skolan och identitet. Vi har tillsammans hjälpts åt att skriva integration och segregation då vi har fått klippa och klistra mycket i dessa delar. Den övriga delen av kapitlet har Toba skrivit. Resten av arbetat har vi skrivit tillsammans då dessa delar har krävt bådas kunskap.

Vi hoppas att ni kommer tycka att det är lika roligt att läsa detta examensarbete, som det har varit för oss att skriva det.

4

Sammanfattning

Syftet med vårt arbete är att ta reda på hur nyanlända elever upplever mötet med den svenska skolan. Hur upplever de lärarna, skolsystemet, kamraterna och det nya samhället? Mycket spelar in när man är ny i ett land. För många av dessa elever har livet vänds upp och ner. De har kommit långt bort från det de kände till, och nu kommit till något helt nytt som de aldrig tidigare mött. För att komma fram till svar på alla våra frågor har vi använt oss av intervjuer och livs historier.

Resultatet av vårt arbete visar att skolan egentligen bara är en mötesplats dit man kommer för att träffa sina vänner och umgås. Skolan i sig är inte det viktiga för dessa elever, utan det är allt det där runt omkring som spelar roll som till exempel alla de nya vännerna, det nya samhället och att klara sig i det nya landet.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7 1.1 Syfte ... . 8 1.2 Frågeställning ... 8 1.3 Begreppsdefinition... ..9 2. Kunskapsbakgrund ... 10

2.1 Den mångkulturella skolan ... 10

2.1.1 Integration ... 11

2.1.2 Segregation ... 12

2.1.3 Samarbetet mellan föräldrarna och den mångkulturella skolan ... 13

2.1.4 Nyanlända elever i den svenska skolan ... 15

2.1.5 Identitet ... 16

2.1.6 Sammanfattning ... 17

2.2 Undervisning ... 18

2.2.1 Förberedelseklassen ... 18

2.2.2 Svenskundervisning och tvåspråkighetsinlärning ... 20

2.2.3 Modersmålsundervisning ... 21 3. Metod ... 24 3.1 Val av metod ... 24 3.1.1 Intervju ... 25 3.2 Urval ... 26 3.3 Genomförande ... 27

3.4 Bearbetning och analys ... 28

3.4.1 Livs historier... 29 3.4.2 Analysdiskussion ...

6

4. Resultat ... 31

4.1 ”Jag tycker om den svenska skolan” ... 31

4.2 ”Livet utan pappa var svårt” ... 32

4.3 ”I Somalia har vi ingen snö” ... 35

4.4 ”Det första jag fick lära mig var matte, att räkna 1,2,3” ... 36

4.5 ”Fastän det är dåligt här så vill jag inte flytta” ... 39

4.6 ”Vi har en fin skolgård, stor fotbollsplan och bänkar, och en matsal” ... 40

5. Analys ... 42

5.1 Min svenska skola ... 42

5.2 Första mötet ... 42

5.3 Lärarna och undervisningen ... 43

5.4 Kamratskap ... 44

5.5 Föräldradelaktighet ... 45

5.6 Sökandet efter identitet ... 46

6. Slutsats och diskussion ... 48

6.1 Förslag till fortsatt forskning ... 52

7. Referenser ... 53

7.1 Offentligt tryck ... 54

8. Bilagor 8.1 Bilaga 1: ... 56

7

1.

Inledning

Detta arbete handlar om hur nyanlända elever upplever den svenska skolan. Eftersom vi båda tidigare gått i förberedelseklass var det inte svårt att välja ämne. Målet med vårt arbete var att ta reda på vilka upplevelser dessa elever har. Hur känns det att komma till ett nytt land där du knappt känner någon, eller förstår språket? Vilka tankar flyger runt i ditt huvud när du står där i dörröppningen som ny elev? Eller är det allt det andra som inte har med skolan att göra som tankarna dras till. Hur ska du skaffa vänner? Kommer du någonsin att känna tillhörighet, och kommer dina föräldrar någonsin att acceptera Sverige som sitt nya land?

Många av dessa elever har inte gått i skolan i sina hemländer. De vet inte hur det är att gå i skolan. I Lpo94 står det att skolans undervisning skall anpassas efter varje enskild elevs behov och förutsättningar. För att främja elevens kunskapsutveckling skall undervisningen utgå från hans/hennes bakgrund, kunskaper och språk. Skolan har därmed ett särskilt ansvar för den elev som har problem med att uppnå målen.

Detta arbeta har öppnat upp våra ögon och fått oss att förstå hur dessa elever tänker och hur de fungerar. Som nyutbildad lärare är det inte alltid lätt att förstå elevers tankesätt, och speciellt om de inte förstår språket eller kan göra sig förstådda. Därför har detta arbete hjälpt oss en liten bit på vägen för att förstå hur viktigt det är att lyssna på eleverna, och låta utbildningen komma i deras takt. Det är mycket annat som gömmer sig under ytan och som spelar så mycket större roll än skolan.

8

1.1 Syfte

Syftet med vårt arbete är att undersöka hur nyanlända elever upplever mötet med den svenska skolan.

1.2 Frågeställning

Här nedan har vi ställt några frågor som bygger på vårt syfte och som kommer att spela en stor roll i hela vårt arbete.

 Hur upplever de nyanlända eleverna lärarna och undervisningen?

 Hur upplever de kampratskapen?

 Hur upplever de nyanlända eleverna relationen med sina föräldrar?

9

1.3 Begreppsdefinition

I vårt arbete har vi valt att definiera de olika begreppen här nedan. Vi har valt att göra så här för att göra det enklare och tydligare för våra läsare.

Nyanlända: Nyanländ är man när man anlänt till Sverige nära eller under skolstarten, har

ett annat modersmål än svenska, och sakna kunskap om det svenska språket (Bunar, 2010).

Invandrare: Är en person som flyttar till ett annat land för att där bosätta sig under en

längre tid. För att kunna räknas som invandrare i Sverige måste du vara bosatt i landet i minst ett år (migrationsverget.se, 2010-10-15).

Mångkulturell: När många människor med olika nationaliteter och med olika kulturer

samlas på en och samma plats (Ne.se, 2010-10-07).

Förberedelseklass: Nyanlända elever som kommer till Sverige och börjar i den svenska

skolan hamnar i en förberedelseklass. Denna klass är för elever som inte kan det svenska språket(Rodell Olgac, 1995).

Modersmål: Modersmål är det språk du talar hemma och det språk dina föräldrar talar, det

10

2.

Kunskapsbakgrund

I det här kapitlet ska vi berätta bakgrunden till vårt problemområde.

2.1. Den mångkulturella skolan

På en skola där nya elever konstant anländer, samtidigt som andra försvinner är det inte svårt att förstå pedagogernas frustation, och att de förknippar problemen i sin

arbetssituation med alla dessa nya möten och avsked. Arbetar man dagligen med elever som saknar kunskap i det svenska språket, den svenska kulturen och kunskap om det svenska samhället, och med speciella behov är det inte konstigt att man ofta känner för att ge upp. Det är ofta man ser de nya eleverna som ytterligare en behövande, och ytterligare en last. Istället för att se de som ytterligare en möjlighet och ytterligare en berikande elev i klassen (Ask, 1996 i Hultinger & Wallentin).

Trots allt det negativa, och allt det svåra så är det det positiva som väger över. Pedagogen Ingvor Ask skriver i boken, Den mångkulturella skolan, 1996, om hur mötet med barn från olika kulturer har lärt henne att se möjligheter istället för hinder, och att dessa barn har visat henne att ingenting är omöjligt. Att arbeta i en mångkulturell skola medför att man varje dag fylls med nya intryck, nya upplevelser och nya känslor. Ask jämför arbetet på en mångkulturell skola som en förälskelse ”Man vill så gärna berätta och dela med sig, men ingen annan kan riktigt förstår”.

11

Barn från olika kulturer berikar varandra, de lär varandra nya saker, de öppnar varandras ögon för en helt ny värld. I en mångkulturell skola har du hela världen representerad i klassrummet (Nordheden, 1996).

Som pedagog i den mångkulturella skolan är flexibilitet en nödvändig egenskap. Ingen dag är den andra lik, och varje dag stöter man på nya problem och hinder. Men man möter också nya möjligheter och mycket glädje. Eleverna på skolan är snabba med att anpassa sig till förändringarna i klassrummet. I samma stund som någon ny står i dörröppningen är han/hon en del av gruppen, en självklar medlem i klassen, en ”kompis”. De flesta av eleverna har själva en gång stått där, i samma dörröppning och känt sig vilsna, rädda och ensamma (Ask, 1996).

Att både arbeta, men också gå på en mångkulturell skola innebär många skratt, många tårar och mycket nerver. Den är något med den mångkulturella skolan som nästan fungerar som en drog. Eleverna vill känna sig trygga i skolan, dem vill ha ärlighet, inte någon som ställer sig framför tavlan bara för att uppfylla plikten som lärare. De här eleverna vill ha mötet med läraren och med varandra, de vill ha sanningen och ärligheten. Man rycks med, man berörs av allas godhet och givmildhet, och man skakas av den pulserande verkligheten (a.a).

2.1.1 Integration

När man har kommit till ett nytt land kan förlusterna vara många. Man förlorar sitt land, sin familj, bekanta, vänner och viktigast av allt sitt hem. Det är jobbigt att inte kunna förstå det nya språket, inte vara van vid livet i det nya landet och speciellt inte känna någon annan. Allt detta kan skapa ett utanförskap. Detta i sin följd gör att man håller sig till sina egna och kommer aldrig ut i samhället och inte heller lär känna nya människor utanför sitt eget ”hem”. Att förebygga ett sådant problem är inte helt lätt, speciellt inte om man bor i ett område med bara folk från ens eget land och som pratar ens eget språk. Ett annat problem som uppstår vid dessa situationer är det svenska språket. När man är omringad av folk som talar samma språk som en själv, är det lätt att man väljer att tala det språket istället för det svenska. På så sätt kommer det svenska språket aldrig att utvecklas. (Ahmadi, 1998). Nihad

12

Bunar tar upp i sin avhandling, Skolan mitt i förorten, att dagens diskussioner om integrering handlar om invandrarnas förutsättningar att aktivt delta i samhällslivet och på lika villkor med resten av befolkningen ta del av medborgerliga resurser (Bunar, 2001). När man söker på ordet integration i nationalencyklopedin får man fram att integration är ett sätt att få invandrare att anpassa sig i ett nytt land. Att smälta in och att känna tillhörighet (ne.se 15/10-2010). För att kunna delta aktivt i samhällslivet måste man både vilja och kunna delta.

Som ny elev i den svenska skolan är det inte så sällan att man känner sig utanför. Därför är den svenska skolans viktigaste mål att alla elever ska behandlas lika, att alla ska ges lika möjligheter och chanser för att lyckas, oberoende på kön, klass eller etnicitet. Skolan ska vara en plats där man både kan lära känna varandra, men också lära av varandra (Bunar, 2001). Bunar skriver att integrationen i skolan handlar om ett ständigt arbete med att utveckla verksamheten så att alla elever behandlas lika och att alla ska ha lika möjligheter. I de invandrartäta områdena har skolan fått en roll som går ut på att inte enbart utbilda och fostra eleverna till samhällsmedborgare. Utan den ökar också samarbete mellan eleverna och det lokala samhället (Bunar, 2001).

Författaren Gunilla Ladberg (2003) skriver hur viktig föräldrarnas engagemang är för det nya landet. Föräldrarnas vilja till att lära sig det nya språket och ta till sig det nya samhället är en viktig del i hur barnen anpassar sig till både skolan och samhället. Enligt Ladberg lyckas barnen bättre om föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång och blir på så sätt goda förebilder för barnen. (Ladberg, 2003).

2.1.2 Segregation

När man talar om integration är det svårt att inte nämna segregation. Precis som integration har segregation många olika begreppsförklaringar. Men främst definieras segregation som en synlig uppdelning mellan olika folkgrupper baserat på deras klass, ras, etnicitet, kön, etc. (Bunar, 2001).

Ordet segregation kopplas ofta till det negativa. När något är segregerat uppfattas de automatisk som ett problem som samhället måste ta hand om. I första hand är det

13

bostadsområdena i förorterna till storstäderna som kallas för segregerade. Det är där problemen finns. Segregationen bidrar till att invandrare inte kan eller vill integreras i det svenska samhället på grund av att de känner en fientlighet gentemot samhället (Bunar, 2001). Författaren Nader Ahmadi skriver att det inte är lätt att anpassa sig i svenska samhället. Man måste lära sig att hantera det nya språket och acceptera det även om det inte helt är lätt. Man ska gå ut och träffa nya människor. Ahmadi fortsätter med att konstatera att människor som byter kultur, ger upp mycket för att integreras och skapa en annan syn och inställning till det nya samhället. (Ahmadi, 1998).

Segregation innebär inte bara negativitet. De positiva konsekvenserna av ett segregerat samhälle är att segregationen bevarar de etniska kulturerna och gemenskapen samt att de bidrar till ett socio-psykologiskt skydd mot den vardagliga rasismen och mot diskrimineringen som finns i dagens samhälle.

Segregationen i skolan kan förklaras med flera olika uttryck. Yttre segregation står för segregerat boende. Det vill säga att de flesta eleverna som går på skolan bor i området runt skolan. Om området är invandrartätt ger de skolan automatiskt en negativ stämpel. Inre segregation i skolan är gruppindelningar efter etnicitet eller klass, och prestationsmässig segregation uppstår när man mäter elevernas prestation i betyg (Bunar, 2001).

2.1.3 Samarbetet mellan föräldrarna och den mångkulturella skolan.

Det spelar ingen roll från vilket land du än kommer. Det bästa stödet nyanlända barn kan få är av sina egna föräldrar. Det är viktigt eftersom barnen har kommit till ett främmande land och känner inte till något annat, då är det viktigt att föräldrarna ger barnet/barnen sitt stöd. De nyanlända barnen och föräldrarna har varit med om en hel del trauman. Hur barnet upplever skolan kan påverka även livet i hemmet eller tvärtom. Hur väl skolan och föräldrar kan samarbeta kommer att spela roll för att tillgodose barnets bästa.

14

I barnkonventionens artikel tar de upp att föräldrar har det största och viktigaste delen av ansvaret för barnets bästa och barnets utveckling. Om föräldern/föräldrarna mår dåligt kan detta påverka barnet väldigt negativt. Vilket kan göra det svårare för barnet att kunna koncentrera sig i skolan.

Dialog mellan lärare och föräldrar är viktigt när det gäller att tänka på barnets bästa. Dialogen mellan läraren och föräldrarna ska ske av ett intresse till varandra och vara öppen. Enligt författaren Nader Alfakir (2004) är dialog mellan lärare och föräldrar väldigt viktigt. Han menar att genom dialog kan graden av både lärarens och föräldrarnas delaktighet öka, vilket skulle bidra till att dessa träffas på lika villkor (Alfakir, 2004).

Lärarna uppfattar föräldrarnas kultur och traditioner som det stora hindret för elevernas framgång i skolan. Vad Pirjo Lahdenperä menar i avhandlingen "Invandrarbakgrund eller skolsvårigheter" (1997) är att lärarna förklarar elevernas problem med föräldrarnas bakgrund och sätt att bete sig, som till exempel i undervisningen och förhållandet i klassen. Hon menar att;

”Lärarna uppfattar sig som myndighetspersoner – det är föräldrarna som ska komma till skolan och samarbeta med skolan. Bristande samarbetet med skolan och föräldrarna beror följaktligen på föräldrarnas oförmåga, ointresse, bristande språkkunskaper eller ”felaktiga” syn på kunskap, inlärning och skolgång”.

Lahdenperä, 1997, s. 158

Det är viktigt att skolan lär sig att se föräldrarna som den resurs de är. Föräldrarna känner sina barn bättre än någon annan och det är de som stöttar sina barn bäst efter en flytt till ett främmande land.

Pedagogen Laid Boukaz (2007) tar upp i sin avhandling Parental involvement in School olika punkter som både kan hjälpa, men även förhindra ett givande samarbete mellan hem och skola i en mångkulturell miljö. Enligt pedagogen handlar inte detta samarbete bara om relationer hem och skola/förskola utan även att skapa möjligheter för föräldrarnas integration i det nya landet. Föräldrarnas svårigheter med det svenska språket samt brist på kännedom om hur den svenska skolan fungerar är enligt författaren två vanliga hinder. Där finns ytterligare ett hinder nämligen brist på skriftlig och muntlig information om svenska skolsystem på elevernas modersmål. Vidare skriver Boukaz alla de negativa

15

föreställningarna som lärarna har om föräldrar med muslimsk eller arabisk bakgrund. Enligt författaren såg lärarna de kulturella skillnader som det största problemet.

” The multicultural School in itself is a problem. Having cultures of many different kinds interacting at school every day can create tensions between the teachers and both the children and their parents. Paul (en av de intervjuade lärarna, NB:s anmärkning) States that: ”In a school such as ours that has so many immigrant children, differences in cultural traditions can create problems in day- to- day matters.” For Paul, who has been working at school for more than five years, the difference in viewing how the children should be brought up can create tensions between the school and the teachers resulting in the teachers and the parents not being willing to take the steps needed to develop a closer working relationship. Tania (en av lärarna, NB:s anmärkning) agree in stating that: Limited understanding of the language and differing views concerning cultural and religious matters (e.g. the idea that girls should be alone when taking a shower) and some parents declaring that for religious their children should not take part of certain activities. Attitudes toward matters of democracy are particularly a problem among boys of Arabian background.”

(Boukaz, 2007, s. 142)

2.1.4 Nyanlända elever i den svenska skolan.

På skolverkets hemsida hittar man denna definition av nyanlända barn. Även Nihad Bunar skriver i sin rapport Nyanlända och lärande om dessa tre faktorer som är avgörande om en elev ska kallas för nyanländ eller inte;

 Eleven ska ha anlänt till Sverige nära eller under skolstarten

 Eleven ska ha ett annat modersmål än svenska

 Eleven saknar kunskap om det svenska språket

Skolinspektionens och myndigheten för skolutvecklings begreppsförklaring gäller alla barnen, oavsett invandringsskäl, så länge de uppfyller de tre tidigare nämnda faktorerna. Till dessa tillhör också asylsökande barn, oavsett om de får stanna eller inte får stanna i Sverige. För att de uppfyller kraven och har rätt till att gå i skolan.

Det som alla nyanlända barn och ungdomar har gemensamt är att de brutit upp från den omgivningen de tidigare levt i. De bär alla med sig olika upplevelser. Vissa barn bär med sig minnen och upplevelser av trygghet och lycka, medan andra barn bär med sig

16

traumatiska händelsers så som krig, flykt och väntan. En del barns föräldrar har anpassat sig bra till det svenska samhället, de arbetar, studerar eller forskar. Medan andra barns föräldrar saknar arbete, väntar på beskedet att få stanna eller inte få stanna, och andra kan till och med vara gömda. Det kan ibland vara svårt att koncentrera sig enbart på skolan då tankarna dras åt ett annat håll. Händelser i hemlandet, oron om att få stanna eller inte få stanna. Allt detta är faktorer som påverkar utbildningssituationen (Skolverket, 2010).

De nyanlända barnens skolhistorik ser olika ut. Medan vissa barn aldrig gått i en skola, har andra barn en mycket rik skolgång bakom sig. Oavsett om man tidigare gått i skolan eller inte har alla barn samma rättigheter att gå i skolan i Sverige (Skolverket, 2010). För att göra det lättare för eleven att komma in i den svenska skolan och det svenska samhället är det viktigt att introduktionstiden är väl utformad och fungerande. På

skolverkets hemsida står det att för att eleven ska introduceras väl i den svenska skolan och hur undervisningen ska gå till under introduktionstiden är det först och främst viktigt att se vad eleven redan kan. Under den här tiden krävs det ett stort samarbete mellan skolan, föräldrarna och modersmålslärare.

Hur länge kan en elev betraktas och behandlas som en ”nyanländ”? Bunar skriver i sin rapport att enligt ett avtal mellan staten och den berörda kommunen bör en elev betraktas som nyanländ i högst två år. Under den här perioden får kommunen genom

Migrationsverket pengar av staten för introduktion av flyktingar i samhället, detta gäller skola, SFI-studier och barnomsorg. Enligt denna formella mall räknas en elev som nyanländ upp till två år efter ankomsten till Sverige, vilket betyder att eleven under dessa två år har rätt att få gå i en förberedelseklass på grundskolan eller i IVIK på gymnasiet. Men tanken är att elevens framsteg ska avgöra hur länge hon/han ska gå kvar i FBK och när denne ska integreras i en ordinarie klass (Bunar, 2010).

2.1.5 Identitet

Begreppet identitet har flera olika innebörder. Identitetsarbetet hos människan är en ständig process som pågår hela tiden och som omfattar både det personliga och det gemensamma livet. Det sociala och det kulturella samspelar när det gäller att uttrycka och uppleva vem

17

man är. Det finns två olika typer av identitet. Den ena typen av identitet är personlig, att vara sig själv, och annorlunda än alla andra. Att gå sin egen väg och att vara en egen person. Den andra typen av identitet är den gemensamma, att kunna identifiera sig med andra och känna tillhörighet till en viss grupp eller en viss tradition (Ålund, 1997).

I dagens samhälle är det inte helt lätt att vara ungdom. Sökandet efter en identitet är tillräckligt svårt utan alla krav. Man ska göra sina föräldrar nöjda, följa sin kultur, sitt land och vara där för sina vänner, samtidigt som man ska vara sig själv och ta reda på vem man är, och utvecklas. Det är svårt när man är en person hemma, och en person när man är med kompisar. I olika sammanhang och med olika personer uppför man sig olika (Musk & Wedin, 2010). Vem är man då egentligen? Alla människor är splittrade mellan kraven på att känna tillhörighet, samtidigt som man är i behov av en egen identitet (Ålund, 1997).

Som ny i ett land kan det vara extra svårt att finna tillhörighet. Ofta drar man sig till de med samma ursprung, samma språk och samma kultur. Invandrarungdomar kämpar med att bevara den identitet de fått av sina föräldrar, att inte svika föräldrarna och familjen. Vissa identiteter väljer man själv, medan man vara sig vill det eller inte blir tilldelad andra (Musk & Wedin, 2010). Man kämpar med att passa in i det svenska samhället och smälta in med de svenska ungdomarna. Det är inte heller lätt när man varje dag påverkas av samhällets schablonbildning av en bra samhällsmedborgare. Samtidigt som de här ungdomarna ofta kan känna sig vilsna och utlämnade bär de på en stor kulturell rikedom där de kan välja fritt mellan två världar och ta vara på båda. Man behöver inte bestämma sig direkt för vem man ska vara, utan identitet är som livet, ett evigt sökande efter vem man är (Ålund, 1997).

2.1 6 Sammanfattning

Om vi nu ska sammanfatta detta kort har vi kommit fram till att i den mångkulturella skolan lär sig eleverna av varandra. Det blir en helt ny värld för dessa. En annan sak som är intressant är att i en mångkulturellskola har man elever representerade från hela världen i klassrummet. Samarbetet mellan föräldrarna och skolan spelar stor roll för barnets bästa. Det är viktigt att föräldrarna ger det stöd som behövs till sina barn. Det är inte lätt för barnet att ha kommit till ett helt nytt land. Därför är det viktigt med både stöd hemifrån

18

samt från skolan. Det är heller inte lätt för vissa föräldrar eftersom deras brist på det svenska språket kan vara ett hinder till att anpassa sig i det nya samhället, men samtidigt är det viktigast att tänka på barnet i första hand. Det finns föräldrar som lättare kommit in i samhället genom jobb eller skola, men där finns föräldrar som inte jobbar. Detta gör det mycket svårare att anpassa sig i det ”nya”. Nyanlända elever har gått igenom en och samma sak, nämligen kommit till ett nytt främmande land. Många av dessa har varit med om krig i hemlandet. Många av dessa elever bär med sig traumatiska händelser. En del av barnen har gått i skolan i sina hemländer medan andra inte överhuvudtaget fått någon undervisning. Det är inte helt lätt att vara ung i dagens samhälle. Det är svårt för dessa barn att vara en person hemma och en annan person när de är i skolan. Sökandet efter en identitet kan göra att det blir svårare att kunna känna en tillhörighet bland både familj och vänner.

2.2 Undervisning

2.2.1 Förberedelseklassen

Förberedelseklass är vägen in till den svenska skolan för elever med ett annat språk än den svenska, kultur och religion. Arbetsmetoder, regler och förhållningssätt är ofta helt annorlunda jämfört med vad de är vana vid, en helt ny värld öppnas för dem i skolan. Vissa av eleverna flyttade hit för att föräldrarna kanske har fått ett jobb här eller en förälder som har gift sig med en svensk medborgare. Det finns barn som kommit till Sverige på grund av kriget. Skolan tar emot gömda barn och så kallade papperslösa barnen och ungdomarna helt frivilligt. Eftersom de som saknar papper saknar även rättigheten att gå i svensk skola, då är det helt upp till skolan om de vill ta emot dessa barn eller inte. Papperslösa är de som kommit till Sverige och aldrig ansökt om något uppehållstillstånd och kanske inte ens finns registrerade i Sverige överhuvudtaget (Rodell Olgac, 1995)

19

När nyanlända barn och ungdomar kommer till Sverige hamnar de i en förberedelseklass. Denna klass är just för barn som inte kan prata det svenska språket. Den första tiden för dessa barn/ungdomar innebär återhämtning. Det är viktigt att barnet får den tid och möjlighet den behöver för att i lugn och ro kunna återhämta sig. För ett barn som aldrig gått i skolan tidigare är det väldigt viktigt att ge barnet den tid den behöver. Undervisningen i en förberedelseklass syftar till att ge barnen goda möjligheter som sedan kan leda till en fortsatt skolgång i grundskolan. Tiden i en förberedelseklass varierar beroende på hur lång tid det tar för var och en att inhämta viktiga kunskaper i det svenska ämnet (a.a.)

Många av nyanlända barn som kommer till förberedelseklassen har under en lång period har aldrig fått någon möjlighet att leka. Dessa barn har inte fått leka eftersom de flesta av dem har varit på flykt, kanske levt instängda i små gömda platser, de har fått ta vuxenansvar redan i tidig ålder eller har varit tvungna att vara i en farlig miljö. Det är därför dessa barn kan vara i behov av att leka precis som alla andra barn. En annan sak som är bra för barn och ungdomar i en förberedelseklass är när en elev som gått i förberedelseklass en längre tid får tolka åt både elever och lärare om det uppstår några problem eller missförstånd. Enligt författaren Rodell Olgac (1995) stärker detta ofta eleven som får känna ett visst ansvar och även att den ska kunna visa sina kunskaper så någon annan kan förstå. Det är även jätte viktigt med modersmål. Alla barn som har ett annat modersmål än det svenska blir erbjudna modersmål som de kan delta i efter skoltid. Man kan även fortsätta med modersmålsundervisningen vidare på gymnasiet, men det väljer man själv.

Barnen betyder mycket för varandra. Som nyanländ elev känner man ingen i sin nya klass. Kamraterna man träffar i förberedelseklassen är kanske de allra första nya vännerna man lär känna när man är ny i Sverige. När man sen ska avsluta sin tid i förberedelseklassen är det väldigt viktigt att avsluta det på ett tydligt trevligt sätt för de som är kvar (Boman & Rodell, 1999). När någon lämnar förberedelseklassen tycker barnen inte att det är jobbigt snarare tvärtom, eftersom de tänker att eleven som lämnar förberedelseklassen har varit duktig och är bered att börja i den så kallade ”vanliga klassen”. Dessa barn vet att de ska gå i förberedelseklassen så pass kort tid, vilket gör att de inte riktigt tycker att det är tråkigt när någon lämnar klassen och nya kommer in.

20

Det är svårt att komma till ett nytt land där man varken förstår språket eller kan göra sig förstådd. Det är viktigt att nyanlända elever börjar skolan så fort som möjligt, och kommer in i det svenska samhället samt den svenska skolan. Att börja i den svenska skolan för med sig stora utmaningar, både för eleverna, men också för lärarna på skolan. Det finns skolor där man har s.k. förberedelseklasser som innebär att alla nyanlända elever går i en och samma klass under en period för att sedan placeras ut efter en tid i ordinarie klass. Som tidigare nämnd ska eleverna lämna den förberedelseklassen så fort som möjligt. Eleverna kommer olika långt beroende på hur mycket de har kunnat sedan tidigare. En nyanländ elev kan gå i en förberedelseklass bara ett till två år, eller mycket tidigare beroende på hur mycket han/hon har utvecklats i det svenska språket. (”Nyanlända elevers utbildning”, www. Sprakforsvaret.se. 15/11-2010)

2.2.2 Svenskundervisning och tvåspråkighetsinlärning

I Skolinspektionens rapport, rätten till en god utbildning i en trygg miljö, (2009) står det att i många skolor blir de nyanlända eleverna placerade i grupper så att dessa utgör en egen liten skola i själva skolan, eller är det lätt hänt att det blir skola utanför skolan, vilket leder till isolering från resten av skolan. När skolan ska arbeta för att integrera dessa nyanlända elever förekommer ett vanligt misstag, nämligen att inte kunna låta arbetet gälla de elever som redan finns i skolan. Kunskap om nyanlända elevers rätt till utbildning saknas i hög utsträckning bland personal i skolorna, men finns endast i kommunal nivå. Vilket sen leder till att lagar inte alltid följs. Hur lärarna bemöter eleven/eleverna är en fråga om attityder och förhållningsätt. Inom detta område behövs det satsningar i form av kompetensutveckling (2009). Det är viktigt att man som pedagog tar det lugnt och är väldigt tydlig när man undervisar elever som inte behärskar det svenska språket, samt ha en förståelse kring att varje elev är unik. De har olika kunskaper och bakgrunder. Elever ska inte endast lära sig det svenska språket i klassrummet utan även utanför skolan. Eleverna behöver lära sig språket för att kunna ta till sig kunskaper även i andra skolämnen (Lindberg, 1996).

21

När eleverna möter skolan utan att behärska det svenska språket kan undervisningen bli obegripligt. För nyanlända elever kan det lätt upplevas att inte ha något värde i den svenska skolan om eleverna inte kan förmedla sina färdigheter, behov och erfarenheter. Att inte känna sig accepterad, duglig eller duktig kan det bli lite svårt för dessa elever att känna en tillhörighet i skolan.

Gunilla Ladberg (2003) har arbetat mycket med språkinlärning. Hon beskriver i boken

Barn med flera språk, att ”alla som lever med flera språk blandar språken ibland” (2003, s.

23). Författaren anser att blandning av olika språk är något väldigt naturligt. Vidare poängterar Ladberg att man måste kunna behärska båda språken väl för att kunna blanda olika ord inne i en mening. Pirjo Lahdenperä, (1991) professor i pedagogik med inriktning mot interkulturell pedagogik, menar att det som har varit så stort i vårt land – är ett folk, som faktiskt talar det svenska språket. För att kunna ha detta kvar trots att flyktingar och arbetskraftsinvandrare från andra länder, med andra språk och kulturer, bosätter sig här kan man använda metoden assimilation, vilket innebär att man ska försöka omforma en mindre grupp så att den anpassar sig till den stora gruppens levnadssätt och värderingar. Författarna Hyltenstam och Stroud, (1991) menar att minoritetsgruppen ska upphöra som befolkningsgrupp och ”blir svensk”.

2.2.3 Modersmålsundervisning

Att man talar ett annat språk än svenska hemma kan bero att någon av föräldrarna eller båda talar ett så kallat nationellt minoritetsspråk, eller att någon av föräldern eller båda har invandrat till Sverige från andra länder på grund av krig eller andra omständigheter. (Musk & Wedin, 2010).

”Det är viktigt att alla nyinflyttade elever får undervisning i hemspråk och studiehandledning. Speciellt avgörande är det sistnämnda. Undervisning på det egna språket i olika ämnen är den enda garantin mot avbrott i språk och därmed i tankeförmågans utveckling. Annars blir det så att barn under några år inte har tankestimulans eftersom det dröjer innan svenskan har utvecklats till den nivå där barnet utvecklingsmässigt befinner sig. Följden blir att eleven får det mycket svårt under högstadietiden”.

22

Det är viktigt att man som pedagog har ett gott samarbete med hemspråkslärarna som finns i klassen till stor hjälp. Det är även viktigt för pedagogen att framför eleverna visa respekt för den undervisning som barnen får i sina hemspråk. Pedagogen ska visa eleverna hur viktig den undervisningen är för dem och även kunna säga till så undervisningen sker. Det finns flera fördelar med att studera modersmål. Modersmålshandledningen, där modersmålsläraren hjälper till med uppgifter i de olika ämnena i skolan. Detta är ett väldigt bra hjälpmedel för dessa barn som har svårt med svenska språket. Det är även viktigt för att eleven inte ska tappa en massa ämneskunskaper. Handledningen på modersmålet är även bra för inlärningen av de olika ämneskunskaperna. Detta för att eleverna inte behöver fokusera på första språket, utan koncentrerar sig endast på själva innehållet. Även författaren Nihad Bunar, 2010, påpekar i sin avhandling Nyanlända och lärande att handledning på elevernas eget modersmål gör det lättare för att fokusera på innehållet och detta gör att nyanlända elever inte tappar så mycket av ämneskunskaperna. Eleverna får kraft och motivation om de får använda sitt eget modersmål som verktyg i skolan, i en situation där det lätt kan känna sig svagare än de andra. Nyanlända eleverna får känna att de kan något inte alla andra kan, och känner sig direkt duglighet.

I den senaste granskningsrapporten från skolinspektionen (2009) Nyanlända elevers

utbildning, visade det sig att ”nyanlända elever får inte den utbildning de har rätt till”

(2009, s. 6). Vidare i rapporten står det även att om man behärskar det första språket väl är det mycket lättare att överföra kunskap från ena språket till det andra. Alltså menas det att modersmålsundervisningen och skolämnen är till stor hjälp för varandra. Det är väldigt viktigt då att lärarna samarbeta med modersmålslärarna. Både det svenska språket och modersmålet stärks, samtidigt som eleverna utvecklar sina ämneskunskaper. Forskningen visar att elever som läser modersmål presterar mycket bättre i skolan än de som inte utnyttjar sina modersmål som undervisning. Enligt forskarna är det nödvändigt att modersmålet är fullt utvecklat i nivå med ålder för att eleven ska kunna använda ett rätt så bra svenskt språk när de talar.

I studien ”Med annat modersmål” av Skolverket (2008), visar det sig att elever som deltagit i modersmålsundervisningar har ett normalt meritvärde i genomsnitt än de som inte deltagit i modersmålsundervisningarna. Undervisning i modersmål är frivilligt och med

23

detta menas att inte alla väljer att delta. Alla elever har inte den motivationen att delta i modersmålsundervisningen efter skoltid. Även om undervisningen endast är en gång i veckan finns det fler som väljer bort modersmål.

Som pedagog ska man försöka förklara för barnen hur värdefulla alla språk är. Man brukar säga, ju fler språk du kan desto mer attraktiv är du på arbetsmarknaden!

24

3.

Metod

I detta kapitel kommer vi att redovisa vilka metoder vi använt oss av under vårt arbete, varför vi valt dem och hur vi har genomfört dessa.

3.1 Val av metod

Då vårt arbete handlar om nyanlända elevers uppfattning om den svenska skolan har vi valt att använda oss av den kvalitativa undersökningsmetoden. Med en kvalitativ undersökning går man in på djupet och skaffar en annan kunskap och bättre

förståelse för problemställningen (Patel & Davidson, 2003). Denna

undersökningsmetod passar oss bättre eftersom vi utför intervjuer med elever som nyligen anlänt till Sverige och nu går i förberedelseklass. Vi valde att inte använda oss av den kvantitativa undersökningsmetoden därför att vi är intresserade av att få fram hur elevernas syn på skolan är, och utifrån deras berättelser och känslor dra slutsatser. Medan den kvantitativa metoden går ut på att få fram information så som; vad? Hur mycket? Var? Osv. Vi kommer även att använda oss av Life history, eller livshistorier som analysverktyg.

25

3.1.1 Intervju

Att använda intervju som en metod går ut på att samla in information genom att ställa frågor. Intervjufrågorna varierar beroende på situation, men vanligtvis är frågorna personliga(Patel & Davidson, 2003). Vi har valt att använda oss av både

strukturerade och öppna frågor där intervjupersonen får prata mycket fritt. Vi har några i förväg bestämda frågor för att inleda samtalet med, men under samtalets gång kommer det upp nya frågor allt eftersom intervjupersonen pratar (Bilaga 2). Vi har valt att använda oss av kvalitativ intervjumetod där både intervjuaren och

intervjupersonen är delaktiga i samtalet. Genom att välja en kvalitativ metod ger detta oss bättre förståelse för intervjupersonens berättelse och dennes syn och uppfattning om den svenska skolan (Patel & Davidson, 2003)

Innan vi startade vårt samtal med intervjupersonerna gjorde vi klart för dem att vi kommer att spela in samtalet med hjälp av en diktafon, och allt de säger kommer enbart att lyssnas av oss, och att de berättar enbart det de vill berätta. Att de inte ska känna sig tvingade och att de under intervjuns gång får sluta precis när de vill. För att intervjupersonen ska känna sig bekväm i intervjusituationen är det viktigt att visa ett äkta intresse och förståelse för dennes berättelse. Som intervjuare är det också viktigt att tänka på sina gester och ansiktsuttryck. För det är väldigt lätt för intervjupersonen att sätta sig i försvarsställning om denne känner sig dömd för sin berättelse (Patel & Davidson, 2003).

Därefter berättade vi vad vi ska använda intervjun till, och till hur stor hjälp just deras berättelser är för oss. Patel och Davidson skriver hur viktigt det är att betona intervjupersonens roll, att varje individs bidrag är givande för oss, och att just deras berättelse gör stor skillnad i vår undersökning. Därefter fortsätter de med att förklara hur viktigt det är att vi som intervjuare klargör för intervjupersonen hur materialet kommer att användas, om det är konfidentiellt eller anonymt.

Först pratade vi med eleverna i grupp för att göra dem bekväma med situationen att vi är där, därefter kommer vi att prata med dem enskilt. Vi har valt att utföra våra intervjuer på skola, då detta är en miljö de känner säg bekväma och trygga.

26

Betydelsen av vart intervjun äger rum är stor. Det är viktigt att tänka på

intervjupersonen trygghetskänsla, men också att hitta en plats där man kan sitta ostört utan risk att bli avbrutna (Kylén & Vestlund, 1980).

3.2 Urval

Vi har valt att utföra vår undersökning på en invandrarberikad skola i Sverige. Skolan, som ligger i en invandrartät förort har 250 elever, av dessa är 50 nyanlända och går i en förberedelseklass. På skolan finns det 5 olika förberedelseklasser, som vi kommer att kalla för FBK, där eleverna är uppdelade beroende på vilken nivå de ligger. Det finns klasser där det är blandat både flickor och pojkar, i klasserna går de mellan 8-10 elever Men det finns även klasser där det enbart går tjejer, och enbart killar. Eleverna som vi möter har alla bott i Sverige mellan ett och två år och alla är mellan 13 och 15 år. I de klasser vi utförde våra intervjuer var det uppdelat pojkar och flickor.

Skolan, där vi valt att göra vår undersökning, valde vi på grund av att vi kände till skolans invandrartäthet, samt att vi visste att skolan undervisade FBK. Vi kontaktade skolans rektor för att först få dennes godkännande till att utföra vår undersökning där. När det gäller val av elever till intervju har vi valt att samtala med dem som kan tala så pass god svenska att de kan göra sig förstådda med oss samt att de kan förstå oss.

27

3.3 Genomförande

När vi bestämde oss för att använda intervju som metod tog vi först kontakt med olika skolor i området för att se vilka av dem som hade förberedelseklasser. Då vi hittade en skola satte vi igång att leta litteratur, för att vara väl pålästa innan träffarna med eleverna. Vi beslutade oss för att använda en kvalitativ intervjumetod där vi enbart använder oss av några få frågor. Innan vi träffade eleverna för enskilda samtal så pratade vi med dem alla i grupp. Detta för att låta dem lära känna oss, och bli bekväma med situationen att vi är där. När vi kom till skolan blev vi mottagna av rektorn, som visade oss runt på skolan och berättade för oss hur skolan ser ut och hur många elever det går på skolan respektive hur många det är som gå i FBK. Efter detta fick vi träffa läraren för förberedelseklassen där vi skulle vara, och prata med eleverna. Han var mycket positiv till vårt besök och vår undersökning, och såg detta som ett mycket bra tillfälle för eleverna att träffa andra bra förebilder. Därefter träffade vi klassen, som bestod av 8 pojkar alla i åldrarna 13-15 och började med att presentera oss för eleverna och berätta vilka vi är, och vad vi gör. Vi pratade allmänt med dem om skolan, och om Sverige, om deras första intryck och upplevelser kring skolan och landet. När vi hade pratat färdigt om deras upplevelser och erfarenheter, lät vi eleverna ställa sina frågor till oss. Allt för att göra situationen mer bekväm. Vi skickade även med ett informationsbrev till föräldrarna där vi förklarade vilka vi är, och varför vi är på skolan (Bilaga 1). Vi bad föräldrarna att lämna eller neka sitt samtycka till att deras barn fick delta i undersökningen. Andra besöket som vi gjorde på skolan valde vi att utföra samtal med eleverna enskilt.

Efter att vi var klara i ”killklassen” fick vi träffa en klass där det enbart går flickor. Där gjorde vi på samma sätt och pratade allmänt om Sverige och skolan. Samtalen var väldigt givande, och vi kände att eleverna fick bra kontakt med oss, de frågade genast när vårt nästa besök skulle vara.

28

Vårt andra besök på skolan ägde rum 3 dagar efter att vi varit där första gången. Denna gång har vi valt att prata enskilt med eleverna. Vi valde att prata med de elever som kunde så god svenska att de kunde göra sig förstådda med oss. Vi började samtalet med att berätta för eleven att vi kommer spela in vårt samtal, och att det var okej att sluta och inte vilja berätta mer, precis när dem vill. Under samtalens gång utvecklades våra frågor till livshistorier, vi pratade med eleverna och bad dem själva berätta allt de ville berätta för oss. När vi hade utfört alla våra 8 intervjuer tackade vi alla elever och lärare för att de ställt upp och hjälp oss med vår undersökning.

3.4 Bearbetning och analys

3.4.1 Livs historier

Livshistorier har under många år och långt tillbaka i tiden används av etnografer och antropologer för att lättare förstår människor och deras levnadssituationer.

Livshistorier har används för att dela med sig av lärdomar och sprida förståelse för och om andra människor. Under tiden har livshistorier ändrat skepnad, från att tidigare ha varit att se och förstå människan utifrån samhället, ser man nu samhället ur människans perspektiv (Rhöse, 2003).

Genom livshistorier kan forskaren få bättre insikt och blivit mer medveten om olika faktorer som gör att annorlunda frågor växer fram under samtalets gång. Livshistorier är en intervjumetod där det i början av intervjun inte finns för många bestämda frågor, utan intervjuaren låter berättaren själv välja de delar ur sitt liv han/hon vill berätta om.

Genom att låta berättaren själv välja vad den vill berätta blir det en bekvämare situation för både intervjuaren, men även för intervjupersonen.

29

I samtalet med eleverna har vi valt att enbart ha öppna frågor, för att låta dem själva få berätta om sina liv och sina upplevelser. Genom att ha en öppenhet i samtalet ger vi olikheterna och likheterna i elevernas berättelser en chans att bli synliga. Detta hade inte varit lika möjligt om vi hade valt en strukturerad intervjumetod där vi ställer frågor, och eleverna svarar (Rhöse, 2003). Goodson skriver i sin bok Life

history research in educational settings, att på grund av nyfikenhet för andra

människors liv och andra människor kultur väljer vi att både läsa, och använda oss av livshistorier (Goodson, 2001).

3.4.2 Analysdiskussion

När vi var klara med våra intervjuer satte vi oss ner för att bearbeta allt material vi samlat in. Alla intervjuer som vi spelat in överförde vi detta till datorn. Vi lyssnade på materialet, skrev över det på datorn, lyssnade igen, och skrev. Så fortsatte det ända tills vi gått igenom alla intervjuer. För att inte missa något viktigt lyssnade vi igenom materialet flera gånger. För att underlätta bearbetning av det insamlade materialet har vi använt oss av en av Brymans metodikpunkter. Detta är att vi genomfört, både intervjuerna, samt bearbetningen av materialet i lugna miljöer, med stängd dörr (Bryman, 2004). När man gör en kvalitativ undersökning är det mycket material som ska bearbetas. Även så många som 7 intervjuer ger ett stort textmaterial som ska både läsas och skrivas. Detta gör att den kvalitativa undersökningsmetoden både är arbetsmässigt och tidsmässigt krävande(Patel & Davidson, 2003).

Eftersom vi valt att använda oss av metoden Lifehistory har vi inte skrivit

resultatet av intervjuerna i en löpande text, utan vi har istället valt att göra berättelser av det eleverna berättade för oss. Att de genom oss berättar sin historia.

Intervjumetoden har för oss varit mycket givande. Dels för att vår undersökning kräver intervjuer, men också för att intervjun gav eleverna möjligheten att få ut sin berättelse, och få sin röst hörd.

Hade undersökningen varat i några månader hade vi valt att även använda oss av observation. Så att vi kunde få ännu mer inblick i elevernas liv, få en ännu bättre

30

uppfattning om deras upplevelser och deras syn på den svenska skolan, eftersom det saknas forskning inom detta område.

31

4.

Resultat

I det här kapitlet kommer ni att få möta 7 ungdomar som alla är nyanlända i Sverige, och går i förberedelseklass. Detta är deras historia. Vi har valt fingerat namn för att inte avslöja både deras och skolans riktiga namn.

4.1 ” Jag tycker om den svenska skolan”

Vårt första samtal var med Hamudi, som kommer från Irak. Hamudi berättar om hur hans liv förändrades när han kom till Sverige.

Jag heter Hamudi, jag är 15 år och kommer från Irak. Jag kom till Sverige 2007. När vi först kom till Sverige tyckte jag det var tråkigt. Alla mina kompisar och all min familj var kvar i Irak. I Sverige hade jag inga vänner. Först kom vi till en stad i Sverige, där vi bodde i ett och ett halvt år, där fick jag börja i skolan, och i förberedelseklass. Jag tyckte inte om skolan då, för jag kände inte någon och jag förstod inget. På min skola gick det en arabisk tjej, hon kunde prata samma språk som jag, så hon hjälpte mig mycket. Efter ett tag så började jag tycka om att gå i skolan, eftersom jag lärde mig språket, och lärde känna många kompisar. I min gamla skola hade jag många svenska kompisar. Dem hjälpte mig mycket med

svenska språket. Men jag var glad när vi flyttade till min nya stad, där jag bor nu. Här är det många som pratar arabiska, precis som jag. Det är lättare att hitta kompisar här.

”Toaletterna luktar äckligt och lärarna var stränga”

Hamudi berättar lite närmare för oss om skolan i Irak, och jämförde med den svenska skolan.

32

I mitt hemland hade jag många kompisar. Vi gick alla tillsammans i skolan. Skolan i Irak är inte som här i Sverige. Toaletterna luktade äckligt och lärarna var stränga. Om man gjorde något fel, eller om man inte lyssnade på dem, så slog dem en. Så är det inte här i Sverige, här är det rent. I Irak där var det bara sand. I skolan i Irak där får man inte pennor, och böcker när man behöver det, som man får här i Sverige. Där får man varje år 14 pennor, och det ska räcka hela året. Men 14 pennor räcker inte länge, när dem var slut, så fick man köpa nya själv.

”Jag var liten när han lämnade Irak, och jag minns inte så mycket om

varför han flyttade”

Jag började skolan när jag var 9-10 år, men egentligen så ska man börja när man är 6. Jag vet inte varför jag började så sent, det var bara så. Jag hann gå i skolan i 3 år innan vi flyttade till Sverige. Jag, mina syskon och mamma bodde kvar i Irak efter att min pappa flyttade hit. Jag var liten när han lämnade Irak, och jag minns inte så mycket om varför han flyttade.

Jag tycker om den svenska skolan. Ibland tycker jag det är svårt, eftersom jag inte förstår allt. Men jag brukar alltid fråga när det är något jag inte förstår.

4.2 ”Livet utan pappa var svårt”

Vår andra intervjuperson som vi träffar är Ali, som kommer från Afghanistan. Ali berättar för oss om hur tufft det kan vara att lämna sitt land och börja om på nytt.

Mitt namn är Ali och jag är 15 år och kommer från Afghanistan. Jag har fyra systrar och en bror. Min bror går i samma skola som jag. Men han går i en vanlig klass, inte som jag, i en förberedelseklass. Min ena syster går på gymnasiet och den andra går

33

också här, vår äldsta syster bor kvar i Afghanistan, och den minsta är bara 8 månader. Jag har bott i Sverige i 2 år.

”Det var fel på hennes blod, det var inte samma som vårt”

Min pappa var den som kom till Sverige först eftersom det var krig i Afghanistan, han hade bodde här i två år när han första gången försökte ta hit oss. Men det gick inte, eftersom det uppstod problem med min syster. Det var fel på hennes blod, det var inte samma som vårt. Vi fick vänta i 8 år innan vi kunde komma till Sverige, men min pappa försökte hela tiden, men det gick inte. Till slut lyckades han, men alla kunde inte följa med. Min äldsta syster är fortfarande kvar i Afghanistan, hon är 30 och bor med sin man. Livet utan min pappa var svårt. Min mamma fick ta hand om oss själv, det var jobbigt för henne. Men pappa kom och hälsade på, men det var inte ofta.

Alis berättelse vittnar om att det inte alltid blir som man tänkt sig och ibland kan det ta många år innan man får vara tillsammans hela familjen igen.

”Dem brydde sig inte om oss”

Precis som Hamudi berättade Ali också om skolan och hur stor skillnaden är jämfört med skolan i Sverige.

I mitt hemland så var skolan inte bra. Vi hade inga bra lärare som kunde undervisa. De ville bara dricka te, kaffe och äta kakor. Dem brydde sig inte om oss. På min skola gick det 400-500 elever, och alla gick blandat. Om du var 11 år, så kunde du gå med dem som var 15 år. Det spelade ingen roll. Men flickor och pojkar fick inte gå tillsammans. I skolan fick vi ibland låna böcker och pennor. Men oftast fick vi köpa allt själva. Vi var också tvungna att dela böckerna med varandra, det var jobbigt. Jag gick i skolan i 5 år i mitt land, innan vi flyttade till Sverige.

34

”Många av mina kompisar går på andra skolor”

Jag tyckte om att komma till Sverige, men det var svårt i början. Jag hade inga vänner, bara mina syskon. Jag kunde inte göra något, ibland gick jag ut med min lillebror. Vi stack ut en liten stund, sen kom vi hem igen. Vi vågade inte gå runt så mycket, vi trodde att vi skulle gå vilse. Skolan i Sverige är bra, det är bra att gå här. Det är lugnt och ingen bråkar, eller i skolan blir det ju bråk mellan eleverna. Men inte så att lärarna slår en. Men jag tycker inte om lektionerna här på Tallskolan. Vi har inte alls mycket läxor, min pappa brukar alltid fråga mig om jag har läxor, och tycker det är konstigt när jag säger att vi inte har det, jag vill ha mer läxor. Många av mina kompisar går på andra skolor, och dem har mer läxor och fler roligare lektioner, till exempel kemi och matte. Jag vill också ha kemi. Här i FBK läser vi bara svenska och det är tråkigt. Det är tråkigt att gå i FBK, vi gör samma sak hela tiden. Men lärarna är snälla. Dem läser för oss två gånger i veckan, ibland böcker, och ibland tidningar. De försöker hela tiden lära oss mer och mer svenska. Min lärare ville skicka ut mig i en vanlig klass. Men jag sa till honom att jag inte vill, eftersom jag ska byta skola. Lektionerna i Afghanistan var inte alls som här i Sverige. Ibland kom lärarna och läste en bok, sen stack dem. Vi hade matte också, men vi hade inte så många böcker, bara ett papper eller så.

”Vi gifter oss när vi fyller 18, sen får vi träffa vår fru”

I slutet av vår intervju berättar Ali för oss hur svårt det är att försöka leva i två världar.

Jag trivs inte att bo här i ”Björket” men min pappa gör. Han säger att han mår bra här. Här finns det mycket folk från vårt land. Men jag har många vänner som bor i andra delar av staden. I början var det svårt för mig att hitta kompisar. Jag kände ingen, och ja visste inte vilka som pratade samma språk som jag. Men jag träffade en kille, som också är från Afghanistan. Han tog med mig för att träffa hans kompisar, så jag blev kompis med dem också. Nu har jag många kompisar, dem brukar jag

35

träffa när jag inte går i skolan. Nu under sommaren var vi på festivalen varje dag, det var roligt. Vi träffade många tjejer, svenska tjejer. Vi muslimer får inte ha någon flickvän, men jag hade velat. Vi gifter oss när vi fyller 18 år, sen får vi träffa vår fru. Min syster som går på gymnasiet har redan gift sig. Hennes man kommer snart till Sverige.

4.3 ” I Somalia har vi ingen snö”

Abdul, som är den tredje personen vi träffar berättar för oss om hur svårt livet är i Somalia, och om sin kamp efter frihet.

Mitt namn är Abdul, jag är 15 år och kommer från Somalia. Jag har bott i Sverige i 2 år. När jag först kom till Sverige tyckte jag att det var jätte kallt. Det var mycket snö, i Somalia har vi ingen så, så jag tyckte att det var roligt. Men kallt. Det var jobbigt att bo i Somalia, det var alltid krig där. Man var aldrig säker och trygg. Somalierna krigade mot varandra hela tiden. Jag kunde inte gå i skolan, man kunde inte leva ett normalt liv där. Det var därför jag flyttade till Sverige. Min kusin bodde här, och han sa åt mig, kom hit. Här är det fint, och lugnt, här krigas det inte. Resan hit var

jobbigt, jag fick gå igenom mycket för att komma till Sverige. Kvar i Somalia fanns min mamma och mina syskon, min pappa dog i kriget, så jag fick ta hand om min familj.

”Jag flyttade hit själv, utan min mamma och mina bröder”

Det var svårt för mig när jag kom till Sverige, men samtidigt var det skönt. Eftersom det var fred här, precis som min kusin hade berättat. Jag flyttade hit själv, utan min mamma och mina bröder. Det var ensamt, men min mamma har kommit nu, hon kom för 6 månader sen.

36

Abdul berättar för oss om ensamheten och om sitt första möte med skolan i Sverige.

När jag började i den svenska skolan kände jag mig ensam, för jag hade ingen. Inga kompisar, och ingen som förstod mig. Jag pratade bara somaliska, men jag kunde lite engelska också, så jag förstod lite. Innan gick det många somalier på min skola, då umgicks jag med dem. Men nu när dem har slutat har jag inte längre någon jag kan prata med. Jag tyckte om att komma hit till staden, men inte till ”Björket”. Här är det så mycket problem. Jag skulle vilja bo vart som helst, men inte här på ”Björket”.

I Somalia gick jag i skolan i 3 år. Men det var svårt, eftersom det var krig var det inte lätt att gå i skolan. Oftast stannade vi bara hemma. Men här i Sverige tycker jag det är bra, men det är tråkigt. Vissa lektioner är jag ute i en vanlig klass istället för i FBK. Jag brukar ha idrott med dem. Det e väl roligt, men det blir lätt så stökigt i den klassen. Jag tycker mer om FBK, för här har vi det lugnare på något sätt. Man får mer hjälp, man lär sig snabbare liksom.

4.4 ” Det första jag fick lära mig var matte, att räka

1,2,3 ”

Att bo i ett land där det är krig och ständig oro är svårt. Hida, som är 13 år berättar för oss om sitt liv i Somalia, och om hur livet ändrades när hon kom till Sverige.

Mitt namn är Hida, jag är 13 år och kommer från Somalia. Jag har bott i Sverige i 2 år. Jag bor tillsammans med min mamma, stora syster och lillebror. Min pappa bor inte med oss eftersom han dog i kriget i Somalia.

Det var skönt att komma till Sverige för då fick vi träffa mamma igen. I 5 år bodde jag och mina syskon utan vår mamma i Somalia tillsammans med vår mormor, hon tog hand om oss. Först bodde min mamma i Dubai i 2 år, men hon ville inte vara kvar där, så hon flyttade till Sverige. Min mamma flydde från Somalia eftersom det

37

var krig, men hon kunde inte ta med oss. Hon sa att hon skulle hämta oss sen och att vi var tvungna att stanna med mormor. Det var jobbigt att inte få vara med mamma, vi saknade henne jätte mycket. När min mamma kommit till Sverige ville hon att vi skulle vara med henne, men min mormor sa att hon inte kunde följa med oss. Nu vet vi inte om hon lever eller om hon är död.

”Jag älskade det gröna gräset, träden och skogen”

I Somalia bodde vi i huvudstaden Mogadishu, i ett hus nära sjukhuset. Alla somalier känner till vart sjukhuset ligger. Jag gick inte i skolan i Somalia eftersom min mormor tyckte att jag var för liten, mina syskon gick inte heller. Vi lärde oss skriva fast än vi inte gick i skolan, vår mormor lärde oss. Hon brukade ofta läsa för oss. Innan vi kom till Sverige bodde vi en vecka hos min moster i Danmark. Jag tycker Danmark är fint, jag älskade det gröna gräset, träden och skogen. Det var så fint. Jag kommer ihåg att jag tänkte: Jag är inte i Afrika längre. Nu ska jag bli rik och börja

jobba. Min mamma sa att jag inte alls skulle börja jobba, utan att jag var tvungen att

gå i skolan först.

”Jag frågade min mamma om jag fick stanna hemma istället”

Att vara ungdom i ett nytt land är inte lätt. Hida berättar för oss om sitt liv bland vänner, familjen och i skolan.

Vi kom till Sverige på sommaren, det var fint här också. Nästan likadant som

Danmark. Efter sommaren fick vi börja i skolan, jag och min syster fick börja i FBK. Jag tycker om att gå i skolan, men i början trivdes jag inte. För här fanns det inga somalier alls, ingen som kunde vårt språk. Jag frågade min mamma om jag fick stanna hemma istället. Men det fick jag inte för i Sverige måste man gå i skolan. Nu har jag många vänner, men ingen av dem är somalier. Jag hatar somalier nu, eftersom

38

dem är så taskiga och kaxiga. Mina vänner dem är stora, de är 15 år alla och röker, jag röker inte. En dag satt jag bara med dem som rökte, och en somalisk kvinna såg mig. Hon gick till min mamma och berättade för henne att hon hade sett mig röka tillsammans med dem. Jag blev så arg på henne att jag slängde en hink med vatten på henne, och slängde ut henne från vår lägenhet.

När vi kom till Sverige hade vi ingen egen lägenhet, utan vi fick bo hos en av min mamma kompisar. Den kvinnan hade bara söner, och vi bråkade hela tiden. Dem slog oss och sa att det var deras lägenhet, så därför fick de bestämma allt. Men nu har vi en egen lägenhet och jag älskar att gå i skolan. Där har jag många kompisar, och jag har pojkvän också. Min mamma vet inte att jag har pojkvän, för om jag säger till henne att jag ska ut och träffa honom så säger hon till mig att jag inte får. Då är det bättre att hon inte vet något, så jag berättar inget för henne.

Det första vi fick lära oss i skolan var matte, att räkna 1,2,3, och det svenska

alfabetet. Nu börjar det bli svårare eftersom vi får mer i läxa. Men det gör inget, jag tycker bara det är bra. För då lär vi oss ännu mer. När jag träffar mina kompisar brukar vi alltid prata svenska med varandra, eftersom alla mina vänner kommer från olika länder, jag har inga somaliska kompisar som jag kan prata somaliska med. Men hemma pratar jag så klart somaliska, med min mamma. Hon går också i skolan och ska lära sig svenska.

När jag inte går i skolan älskar jag att titta på indiska filmer, dem är så fina och jag kan dansa till dem. Ja sa till min mamma att vi skulle åka till Indien, men min moster är sjuk, så vi var tvungna att åka till Danmark. Men det gör ingen, jag tycker om Danmark också.

39

4.5 ”Fastän det är dåligt här, så vill jag inte flytta”

Fatima är en 15 årig flicka från Irak. Hon berättar för oss om livet i Irak och om hur hon tyckte det var att gå i skolan.

Mitt namn är Fatima, jag är 15 år och kommer från Irak. I Sverige har jag bott i två och ett halvt år, och gått i skolan i ett år.

När jag bodde i Irak gick jag också i skolan, jag tyckte om att gå i skolan. Men det var inte alla lärarna som var snälla. Det finns dem som slog och skrek på oss när vi gjorde fel. Men det fanns också snälla lärare som hjälpte en. Skolan i Irak är inte bra, den är inte alls som här i Sverige. Pojkarna skrattade åt flickorna, och de slog oss. Det tyckte jag var jobbigt, man fick inget gjort på lektionerna. Jag gick i två olika skolor i Irak för när vi flyttade så var jag tvungen att byta skola. På min gamla skola gick vi blandat pojkar och flickor, men när jag bytte skola gick jag i en klass med bara flickor. Vår rektor tyckte att det var mycket bättre när det bara är flickor och bara pojkar. Det tyckte jag också. När jag gick i skolan i Irak tyckte jag det var mycket lättare att förstå, eftersom lärarna pratade arabiska, och det var bra. För då förstod jag allt. Men här i Sverige pratar man svenska, det tycker jag är lite svårt ibland. Jag förstår inte alltid allt läraren säger, men vi får lära oss mycket. Förutom att det finns några svåra ord som jag inte förstår tycker jag om att gå i skolan.

När det är helg brukar jag säga till min mamma; Varför skolan inte börjar snart? Jag vill till skolan varje dag. Alla mina kompisar går på skolan, det är därför jag vill vara här hela tiden.

40

Jag bor tillsammans med min familj på ”Björket”, ibland tycker jag det är bra här. Men ibland är det dåligt. Folk säger att det inte är bra här på ”Björket”, att de stora killarna förstör området. Men fastän det är dåligt här, så vill jag inte flytta. Min pappa ville flytta och hitta en lägenhet någon annanstans, men jag bad honom att inte göra det, jag gick till min mamma och mina syskon och sa till dem att också säga till pappa att vi ska stanna. För om vi flyttar, då måste jag byta skola, och det vill jag inte. För jag har ju alla mina kompisar här, om jag flyttar, då måste jag lämna dem.

När jag inte längre behöver gå i FBK vill jag gå på gymnasiet. Där vill jag läsa geografi.

Fatima är en tjej full med liv, som har höga mål och framtidsplaner. Flytten från Irak möjliggör hennes drömmar.

4.6 ”Vi har en fin skolgård också, en stor fotbollsplan

och bänkar, och en matsal”

Vår sista intervjuperson som vi träffade var Aida, en 14 årig tjej från Irak. Aida berättade för oss om skolan i Irak, och hur svårt det var för henne att lämna sitt land.

Mitt namn är Aida, jag är 14 år och kommer från Irak. Jag har bott i Sverige i 2 år. Jag bor tillsammans med min familj på ”Lugnet”. Jag tycker inte alltid om att bo här, det är mycket bråk och mycket problem. Helst av allt hade jag velat flytta någon annan stans.

När jag bodde i Irak hann jag gå i skolan i 5 år innan vi kom till Sverige. Jag tyckte inte om skolan, alla bråkade. Lärarna var stränga och vi fick sitta på golvet eftersom det inte fanns några bänkar. Skolan var tråkig, vi hade ingen skolgård, eller

41

fotbollsplan, och vi hade heller ingen matsal. Utan vi fick ta med oss egen mat hemifrån eller äta hemma.

I Irak går vi inte i skolan hela dagen, utan istället går vi i skift. Ibland går vi på morgonen, och ibland på eftermiddagen. Jag tyckte bäst om att gå på eftermiddagen, för då får jag sova lite längre på morgonen.

”Man var hela tiden orolig att något skulle hända”

Saker som är självklara för oss i Sverige, är de saker som spelar störst roll för dem som kommer från andra länder. Aida berättar för oss hur hennes skola ser ut nu, jämfört med den i Irak.

Vi kom till Sverige för att det var krig i Irak, det var jobbigt. Man var hela tiden orolig att något skulle hända, och man kände sig aldrig trygg. Men det var också jobbigt att behöva lämna Irak. Jag hade många kompisar där, och mycket familj. Sen när vi kom till Sverige kände jag ingen, jag ville bara åka tillbaka. Fastän det var jobbigt i början tyckte jag om att komma hit. För här var det fred och lugnt, och jag behövde inte vara rädd längre. Skolan är också bra, tycker jag. Jag har många kompisar och lektionerna är bra. När jag först började i skolan förstod jag inget, och tyckte att skolan var tråkigt och svår. Men nu är det inte svårt längre, och vi har en fin skolgård. En stor fotbollsplan, och bänkar. Vi har en matsal också, där vi får mat. Vi behöver inte ta med mat hemifrån.

När jag inte är i skolan brukar jag träffa mina kompisar, spela datorspel och dansa. Jag tycker om att dansa, det får mig att känna mig fri, och jag slipper tänka på allt som händer runt mig. Det tycker jag är skönt. Jag tycker om att bo i Sverige.