Grundlärarexamen med inriktning mot arbete Examinator: Nils Andersson i årskurs 4-6, 240hp Handledare: Irene Andersson Självständigt arbete i fördjupningsämnet 15hp
Slutseminarium 2021-01-12
Lärande och samhälle
Självständigt arbete i fördjupningsämnet samhällsorientering
och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Historisk empati i historieundervisning -
En kunskapsöversikt
Historical empathy in history education -
An evaluation of knowledge
David Carlsson
John Moberg
Förord
Denna kunskapsöversikt har haft som mål att svara på frågeställningen “Vad säger forskning om historisk empati i historieundervisning?” Texterna som har granskats är av olika karaktär. Det är vetenskapliga artiklar, avhandlingar, utvärderingar och rapporter som rör historieundervisning och historisk empati. Arbetet har skett i ett samarbete med ett fåtal fysiska möten när det varit möjligt, men mest i form av telefonsamtal.
Det var och en av oss har läst har presenterats för varandra och därefter diskuterats. På samma sätt har vi arbetat med olika textdelar, de har vi skrivit och diskuterat och sedan kopplat ihop både i text och i tanke. Då majoriteten av texterna är ett verk av båda författarna är det svårt att nämna vem som har skrivit vad. John har fokuserat på litteratur som behandlar förstahandskällor och David har tagit ansvar för de källor som rör förstahandsperspektiv. Ett stort tack till Irene Andersson för handledningen då hon har givit mycket bra respons men även till kurskamrater som gjort detsamma.
Sammandrag
Denna kunskapsöversikt syftar till att besvara frågeställningen: Vad säger forskning om historisk empati i historieundervisningen? Syftet med kunskapsöversikten är att inspirera oss själva som lärarstudenter, andra lärarstudenter och verksamma lärare att variera sin historieundervisning. Texter, som vetenskapliga artiklar, avhandlingar, utvärderingar och rapporter, har sökts i olika databaser. Den insamlade forskningen har granskats och resultatet indikerar att användandet av förstahandsskällor och förstahandsperspektiv i historieundervisningen främjar utvecklingen av historisk empati hos elever. En tydlig slutsats är att historisk empati kan utvecklas när elever får sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv eller tolka en historisk källa, men att de då behöver lämpligt stöd från sin lärare.
Innehållsförteckning
Förord 1
Sammandrag 1
Innehållsförteckning 2
1. Inledning & bakgrund 3
2. Syfte och frågeställning 5
2.1 Syfte 5 2.1 Frågeställning 5 3. Metod 6 3.1 Sökprocess 6 3.2 Avgränsningar 6 4. Begreppsdefinitioner 8 4.1 Historisk empati 8 4.2 Förstapersonsperspektiv 8
5. Resultat & analys 9
5.1 Presentation av källor 9
5.2 Analys 13
5.2.1 Forskning som belyser förstahandsperspektiv 13
5.2.2 Forskning som belyser förstahandskällor 18
6. Slutsatser och diskussion 21
Referenslista 23
1. Inledning & bakgrund
Saknade alla som var en del av häxprocesserna en moralisk kompass? För att kunna svara och förstå den frågan krävs både kunskap om levnadsvillkoren under den tiden men även en empatisk förmåga att kunna sätta sig in i andra människors perspektiv. Förmågan att kunna ta andras perspektiv är en fundamental del av den värdegrund som beskrivs i den aktuella läroplanen: “Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse” (Skolverket, 2011, s. 5). Förmågan skall utvecklas genom hela skolgången och i alla ämnen, inte minst under historieundervisningen. För att kunna sätta sig in i en historisk persons handlingar krävs en förståelse för vilka förhållanden som då rådde. Keith Barton (1996) betonar att det är essentiellt att förstå historiska skeenden utifrån dåvarande förutsättningar för att innehållet i historieundervisningen skall uppfattas som sammanhängande. En utmaning som varje historielärare står inför är att skapa möjligheter för eleverna att få inlevelse för historiska händelser. I kursplanen för historia står det också att eleverna ska utveckla kunskaper om historiska aktörers levnadsvillkor och värderingar. Eleverna ska också få olika perspektiv på identiteter, värderingar och föreställningar (Skolverket 2011). Genom att elever får ta del av både förstahandperspetiv på historiska aktörer samt förstahandskällor med stöd av läraren skapas det en möjlighet för ett lärande av ovan nämnda förmågor.
Joel Rudnert (2010) skildrar en mörk bild av en historieundervisning i svenska skolor som i mångt och mycket kantas av läromedelsbaserade lektioner. Det som beskrivs som problematiskt är hur läromedel i historia tenderar att sakna fler perspektiv och förklarande sammanhang, dessutom är det svårt att få eleverna att emotionellt engagera sig genom läromedelsbaserade lektioner. Vidare understryker Ingemansson (2007) att barn är beroende av en känslomässig koppling till innehållet i lektionen för att lärande skall tillgodoses. Lindqvist (2000) redogör för hur gestaltande arbetsformer såsom skönlitteratur och rollspel ökar chansen för att eleverna skall uppleva undervisningen som
historielärare men även andra studenter och verksamma lärare att lyfta blicken från historieboken.
2. Syfte och frågeställning
2.1 Syfte
Syftet med denna kunskapsöversikt är att undersöka vad forskning säger om historisk empati och hur det påverkar elevers lärande. Genom att granska valda vetenskapliga texter och deras resultat är ändamålet att belysa hur historisk empati kan implementeras i historieundervisningen. Utveckling av förmågan historisk empati har visat att ett meningsfullt lärande har skett och att barn mer effektivt tar till sig kunskaper med emotionell koppling (Ingemansson, 2007; Lindqvist, 2000).
2.1 Frågeställning
Vad säger forskning om historisk empati i historieundervisningen?
3. Metod
3.1 Sökprocess
Sökprocessen för att få fram relevant litteratur för frågeställningen var först väldigt bred och fokuserad på svenska sökord använda i Swepub. Detta för att kunna få en översikt av den forskning som bedrivits på ämnet för att senare kunna göra avgränsningar för att få det som faktiskt rörde området i frågeställningen. Detta ledde till intressanta träffar med introduktion till ämnet men det gav däremot inte resultat i form av forskning som var relevant. En del litteratur som rörde ämnet samt rapporter från Skolverket ledde oss in på andra källor värda att läsa för att få en förståelse hur dessa arbetsformer ses i relation till didaktik och lärande hos barn, dessa källor hittas i inledning.
För att få fler träffar på området översattes de svenska sökorden till sina engelska motsvarigheter samt att vissa lades till som var snarlika eller som andra träffar använt som sökord. Därefter gjordes sökningar i ERC och ERIC först med alla de orden vi fått ihop i olika konstellationer med “and” och “or” för att inte få för mycket träffar, snabbt gavs hundratals resultat där relevansen var svag och därför analyserades de sökorden som gav relevanta resultat för att användas isolerat. De sökorden som nu ansågs vara av nytta var uppdelade i tre områden där “or” användes mellan. Det första området innehåller: historiedidaktik, historieundervisning, historia, history, history didactics, didaktik och didactics. Det andra området innehåller: berättande, narrativ metod, narrative method, storytelling, emotional intelligence, social emotional samt historical empathy. Det tredje området tillkom senare för att avgränsa till en ålder mellan 6–15 och innehåller: grundskola, elementary school, primary school, grade school, junior high school och middle school.
3.2 Avgränsningar
För att få ett tillfredsställande resultat på sökningarna ansågs ett internationellt perspektiv vara nödvändigt eftersom den svenska forskningen inom området näst intill är obefintlig. Åldern spelar också roll för att få ett bredare perspektiv på ämnet men samtidigt inte
inkludera förskolan, de högre åldrarna lades till i efterhand då det ofta inkluderades i den forskningen som hittades. För att enkelt kunna validera resultatet i forskningen har endast texter som är referentgranskade använts. Utöver detta har vi valt att använda oss av forskning som är daterad tidigast år 1995, dock så har viss relevant litteratur tagit med i undantag.
4. Begreppsdefinitioner
4.1 Historisk empati
Historisk empati är ett omdiskuterat begrepp och forskare är oense om hur begreppet skall definieras. Den definitionen som denna kunskapsöversikt kommer att utgå från är Kaya Yilmaz (2007, s. 332) definition av historisk empati. Yilmaz är doktor inom historieämnet. Han definierar historisk empati som förmågan att kunna förstå en persons handlingar och världsbild utifrån den tid som hen levde i. Vidare innebär det att kunna bortse från dagens värderingar och kunskap för att kunna kontextualisera en historisk aktörs levda erfarenheter.
4.2 Förstapersonsperspektiv
“Förstapersonsperspektiv” (2020), alternativt förstahandsperspektiv (på engelska, first-person narrative) är enligt Oxford Reference när författaren tar rollen som “jaget” i en berättande text. Berättelsen är berättad utifrån en persons perspektiv, det utesluter inte tredjepersonsperspektiv då detta kan användas vid konversationer med andra personer. Vidare beskriver P. J. Lewis (2006, s. 831-832), professor i utbildningsvetenskap med ett fokus på berättande att berättelser är integrerade med människor och är därför det viktigaste sättet att förstå levda erfarenheter, vi människor lever i en symbios med berättelserna som formar oss.
5. Resultat & analys
5.1 Presentation av källor
Nedan kommer tolv källor att presenteras. Alla källorna har en relevans för att förstå hur elever lär sig historisk empati. Förmågan belyses ur olika perspektiv och syftet är att källorna skall komplettera varandra för att skapa en så bred bild av lärandeprocessen som möjligt. Källorna presenteras i kronologisk ordning.
Peter Lee och Rosalyn Ashby som båda är lektorer i historiedidaktik skrev ett kapitel i antologin History Curriculum for Teachers, titeln på kapitlet är “Children’s Concepts of Empathy and Understanding in History”. Antologin är publicerad 1987. Studien genomfördes genom att de intervjuade elever som hade gjort uppgifter där de fick resonera om historiska skeenden. undersökningen utfördes i Storbritannien på elever i åldrarna 8–12. Ashby & Lee (1987) lyckades genom sin analys av datan från intervjuerna skapa ett graderingssystem för vilken nivå av historisk empati en elev har. Resultatet har återanvänts av flertalet forskare inom ämnet, då en identifiering av nivån på historisk empati är essentiellt för att förstå processen av lärandet (Ashby & Lee, 1987).
Keith Barton (1996) är professor i historiedidaktik. Han skrev en vetenskaplig rapport med namnet “Did the Devil j
Just Run
Out of Juice? Historical perspective taking among elementary students”. Ändamålet var att belysa hur historieundervisningen påverkar utvecklingen av historisk empati, det går i linje med den tidigare nämnda frågeställningen. Bartons undersökning gjordes i USA på två klasser i mellanstadiet. Via informella och formella intervjuer med både lärare och elever kunde Barton (1996) kartlägga hur elever utvecklar förmågan att sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv.
Andrew Turner (1998) skrev en vetenskaplig artikel med namnet: “‘It Would Have Been Bad’: the Development of Historical Imagination and Empathy in a Group of Secondary Aged Pupils with Severe Learning Difficulties”. Turner är forskare inom specialundervisning. Studien utfördes i Storbritannien. Han gjorde en undersökning där han observerade elever med inlärningssvårigheter där lärarna använde olika metoder för att öka deras historiska empati. Författaren menar också att elever alltid ska få frågan “Hur skulle det kännas?” för att få en chans att utveckla sin historiska empati. Studien har en relevans för att förstå lärandeprocessen av historisk empati hos olika elever.
Nancy Dulberg (2002) som är universitetslärare och forskare inom historieundervisning har skrivit en vetenskaplig rapport med namnet “Engaging in History: Empathy and Perspective-Taking in Children's Historical Thinking”. Syftet med rapporten var att undersöka huruvida elever i åldrarna 9–12 kunde ta olika perspektiv på historien och om de kunde sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv. Rapporten redogör för hur processen av förmågan till perspektivtagande på historiska aktörer utvecklas hos yngre barn. Den har relevans då perspektivtagande är en del av historisk empati. Genomförandet av studien var i en femteklass i USA. Metoden som användes var intervjuer både individuellt och i grupp för att kunna analysera elevernas förmåga till perspektivtagande. Det har relevans för frågeställningen då processen till perspektivtagande synliggörs.
Jill Jensen (2008) som är verksam lärare och forskare skrev en vetenskaplig artikel, “Developing Historical Empathy through Debate: An Action Research Study” publicerad 2008. Det är en undersökning som hon gjorde på sin egen klass med syftet att bedöma huruvida debatt är en metod som ökar elevernas historiska empati. Studien utfördes i årskurs fem i norra USA. Metoden som användes var att eleverna först fick ta del av förstahandskällor, för att sedan med hjälp av en argumentationsmodell skriva ett tal där de skulle framföra sin ståndpunkt. Studien är av betydelse för frågeställningen då den undersöker lärandeprocessen av historisk empati genom undervisning som använder sig av förstahandskällor.
Jukka Rantala professor i historiedidaktik, Marika Manninen och Marko Van Der Berg som båda är doktorer i historiedidaktik skrev den vetenskapliga artikeln “Stepping into Other People’s Shoes Proves to be a Difficult Task for High School Students: Assessing Historical Empathy through Simulation Exercise” (2016). Det är en finsk studie som utfördes på elever i åldrarna 16–17 på en högstadieskola i Helsingfors. Metoden som användes var att eleverna skulle simulera en historisk aktör under det finska inbördeskriget. Rantala, Mannien och Van Der Berg (2016) samlade in data via observationer av undervisningen samt gjorde intervjuer av eleverna efter de genomfört simuleringen. Studien har relevans då den redogör resultatet av simulationsövningar i lärandet av historisk empati.
“Slaves, Women, and War! Engaging Middle School Students in Historical Empathy for Enduring Understanding” är en vetenskaplig artikel skriven av Christina Pelekanos och Jason L Endacott. De båda är doktorer i historiedidaktik. Deras studie blev presenterad 2015 i The Social Studies. Den genomfördes på en sjunde klass i USA. Genom att följa ett undervisningsprojekt som handlade om antikens Grekland med syfte att utveckla elevernas historiska empati kunde Endacott och Pelekanos (2015) samla in data från intervju av läraren för klassen samt observationer. Studien bär en relevans för frågeställning då utvecklingen av historisk empati står i centrum.
Tim Huijgen (2017) har skrivit en artikel som redogör för vilka strategier elever använder sig av när de försöker ta ett historiskt perspektiv. Huijgen är en nederländsk forskare inom historieämnet. Den vetenskapliga artikeln heter “Toward Historical Perspective Taking: Student’ Reasoning When Contextualizing the Actions of People in the Past” och är publicerad i Theory & Research in Social Education. Studien är relevant i det avseendet att det är väsentligt att förstå vilka tillvägagångssätt elever använder när de försöker sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv. Det är en del av historisk empati. Det är en kvantitativ studie med 146 deltagare utförd i Nederländerna. Metoden som användes var
som levde i 1930-talets Tyskland. Studien blir användbar för att kunna jämföra lärandeprocessen av perspektivtagande.
Tessa De Leur skrev en vetenskaplig artikel: “I Saw Angry People and Broken Statues’: Historical Empathy in Secondary History Education” i British Journal of Educational Studies (2017). De Leur är doktor i historiedidaktik och i sin artikel redogör hon för resultatet av sin studie som genomfördes på tolv klasser i Nederländerna. I undersökningen var det 254 elever som deltog, eleverna var 16–17 år gamla. Studien var utformad genom att eleverna blev indelade i tre olika grupper och varje grupp fick ett förbestämt perspektiv som de skulle ha när de skrev om en historisk händelse. Syftet var att synliggöra elevernas användande av historisk empati i förhållande till vilket perspektiv de innehar när de skriver. Via texterna kunde De Leur (2017) analysera datan. För att förstå hur historieundervisning kan främja förmågan historisk empati blir De Leur (2017) studie relevant, då den ämnar åt att synliggöra resultatet av skrivande genom olika perspektiv.
Melanie Alsene (2017) har skrivit avhandlingen Exploring Historical Empathy in Secondary Education vid Southeastern University i Florida inom utbildningsvetenskap. Hennes forskning består av åtta kvalitativa intervjuer med historielärare varav fyra undervisar high school och resterande fyra middle school i Polk County, Florida på olika skolor. Syftet är att undersöka hur bekanta lärarna är med begreppet historisk empati samt vad historieundervisning är för dem. Den försöker också att visa att historisk empati är en viktig del för att elever ska förstå och utöka sitt historiemedvetande. Källan är med för att läsaren ska få en inblick om hur vidspritt begreppet är och i vilken utsträckning undervisning som främjar historisk empati används i skolan.
Den vetenskapliga artikeln “Fiction, History and Pedagogy: a Double-Edged Sword” hämtad ur Journal of Curriculum Studies (2017) och skriven av Penney Clark som är doktor i historiedidaktik och Alan Sears som är professor i historiedidaktik vid University of British Columbia samt University of New Brunswick i Kanada. De behandlar de
positiva effekterna av fiktionella berättelser samt problematiserar användningen av dem i historieundervisningen. De menar på att denna undervisning kan främja historisk empati och synonymiserar begreppet med historiskt perspektivtagande. De argumenterar också för att detta kan ta bort tillfällen för elever att tolka historiska situationens komplexitet då berättelser ofta är skrivna för ett visst syfte som då blir det enda att tolka. Relevansen för artikeln ligger i att granska begreppet ur ett problematiserande perspektiv.
En ytterligare studie gjord av Tim Huijgen (2018) är den vetenskapliga artikeln med namnet “Promoting Historical Contextualization: the Development and Testing of a Pedagogy” i Journal of curriculum studies publicerad 2018. Det är en studie som studerar två kontrollgrupper med elever i åldrarna 15–18 på en skola i Nederländerna. Studien syftar åt att undersöka om det blir någon skillnad på elevernas historiska empati beroende på vilken undervisning som de möter. Den ena kontrollgruppen fick ta del av en mer traditionell historieundervisning som var läromedelsbaserad. I den andra kontrollgruppen användes mer experimentella metoder så som simulation och rollspel. Trots att studien är genomförd på ett åldersspann som inte är primärt i denna kunskapsöversikt, så är det få studier som komparerar utfallet av två olika strukturer på historieundervisningen, vilket är relevant för att förstå utvecklingen av historisk empati.
5.2 Analys
5.2.1 Forskning som belyser förstahandsperspektiv
För att skapa en överblick över hur elever lär sig historisk empati kommer datan av de studier som har presenterats att analyseras. Lee och Ashbys (1987) studie resulterade i ett graderingssystem över hur utvecklingen av hur historisk empati kan uttryckas. De redogör för hur deras studie har för få deltagare för att kunna dra fullständigt säkra slutsatser men resultatet har trots det använts flitigt av flertalet forskare, bland annat Barton (1996) och
nivån har eleven förmågan att kunna tolka handlingar utifrån en historisk kontext. Barton (1996) utgick från graderingssystemet för att kunna bedöma om eleverna hade ökat sin empatiska förståelse i historieämnet. Resultatet i hans studie visar hur en stor del av eleverna snabbt klättrade i nivåerna i samband med att de fick ta del av övningarna som främjade perspektivtagande. Några exempel på metoder som användes är: rollspel, simulation, debatt och skrivuppgifter med öppna frågor. Barton (1996) understryker hur uppgifterna möjliggjorde ett förstahandsperspektiv för eleverna. De flesta eleverna som deltog i studien utvecklade sin empatiska förståelse för historien men det var en liten andel som nådde den högsta nivån av förståelse. Slutsatsen som Barton (1996) drar är att elever i så unga åldrar har svårt att fullt ut förstå historien utifrån dåvarande värderingar och synsätt. Det till trots menar Barton (1996) att det bevisligen är en förmåga som går att förbättra med rätt undervisning.
Dulberg (2002) bekräftar Bartons (1996) resultat att barn från unga åldrar har möjlighet att utveckla historisk empati om de får förutsättningarna att träna förmågan. Dulberg (2002) utförde sin studie i en femteklass där eleverna fick möta olika perspektivfrämjande uppgifter; exempelvis rollspel. Dulberg (2002) upptäckte hur elever som gjorde personliga kopplingar till historiska aktörer i högre grad kunde applicera historisk empati. Dulberg likt Barton (1996) resonerar att när eleverna får ta ett förstahandsperspektiv skapar det möjlighet för personliga kopplingar till historiska aktörer. Huijgen (2017) utförde sin studie på högstadieelever där hälften av eleverna fick ta del av läromedelsbaserad historieundervisning och hälften fick möta mer experimentella metoder med ändamålet att utveckla historisk empati, till exempel simulation. Resultatet av studien visade att de elever som hade varit med i kontrollgruppen som använde experimentella metoder förbättrade sin historiska empati mer än den kontrollgruppen som fick läromedelsbaserad undervisning. Då de i större utsträckning än den första kontrollgruppen kunde utgå från en historisk aktörs perspektiv utan att applicera dagens värderingar. Huijgen (2018) menar att simulationsövningar främjar ett perspektivtagande från eleverna mer än den läromedelsbaserade undervisningen. Genom intervjuer som gjordes av lärarna efter studien vittnade samtliga lärare att de lektionerna som skulle främja historisk empati var mycket energi- och tidskrävande (Huijgen, 2018). Även Jensen (2008) upptäckte att elever
som får ta ett förstahandsperspektiv på historien utvecklade sin historiska empati. Hennes metod var att eleverna fick förkovra sig inom ett ämne för att sedan ta en roll och debattera olika frågor utifrån en historisk aktörs perspektiv.
“‘It Would Have Been Bad’: The Development of Historical Imagination and Empathy in a Group of Secondary Aged Pupils with Severe Learning Difficulties” (Turner, 1998) är en artikel som visar hur enkelt det faktiskt är att främja och stimulera elevers förmåga till historisk empati. Artikeln beskriver hur arbetet med ett fåtal elever med inlärningssvårigheter snabbt plockar upp och kan empatisera med historiska aktörer, ibland bara genom en fråga. Det var fyra lektioner som observerades med olika innehåll, den första innehöll bilder ur en läromedelsbok med bilder och text där läraren sedan berättade hur det kunde vara för de som var ombord. Genom att beskriva att de inte hade el vilket resulterar i att de inte kunde ha elektriskt ljus eller någon TV gav direkt respons från eleverna att det hade varit jobbigt. Den andra lektionen bestod av uppspelning av påhittade ljudklipp där eleverna beskrev att de hade varit rädda för ljuden. En elev kopplade det till att en mor- eller farfar hade berättat om kriget mot spanjorerna och att han skulle vara rädd men de var ju tvungna att kämpa för sina liv. Nästa lektion pratade de om hur sjömännen hade känt innan de skulle gå i krig på skeppen. Alla eleverna kunde direkt relatera och säga att det hade varit hemskt och att de skulle gråtit och vilja åkt hem, fast att de inte kunnat det. Den sista lektionen var rörliga bilder som fick igång diskussionen om att det var äckligt och hemskt och kunde igen visa på empati mot sjömännen. Slutsatsen som författaren av detta drar är att 10–11 åringar med inlärningssvårigheter med ett ganska platt och tråkigt material kan lyckas empatisera med rätt stöd och frågor från läraren. Han lägger vikt på att frågan “Hur skulle det kännas?” borde vara en del av all historieundervisning då frågan möjliggör ett förstahandsperspektiv.
Barton (1996), Turner (1998), Dulberg (2002), Jensen (2008) och Huijgen (2018) använde sig alla av metoder som skulle främja historisk empati. Gemensamt är att alla metoder inkluderade ett förstahandsperspektiv, det vill säga att eleverna blev ålagda att
(2002) , Jensen (2008) och Huijgen (2018) understryker vikten av att eleverna har fått en möjlighet att förstå vilka levnadsvillkor som rådde innan de tar ett förstahandsperspektiv. Det finns en konsensus i resultatet i studierna, ett förstahandsperspektiv möjliggör personliga kopplingar och kräver att eleverna sätter sig in i en historisk aktörs perspektiv, således menar de att perspektivet främjar historisk empati. I åtanke är det få deltagare i de presenterade studierna: Barton (1996), Turner (1998), Dulberg (2002), Jensen (2008) och Huijgen (2018), samtliga menar att det är svårt att göra en säker konklusion med det smala deltagarantalet.
Avhandlingen Exploring Historical Empathy in Secondary Education (Alsene, 2017) fokuserar på att ta reda på hur begreppet historisk empati används och hur välkänt det är ute på skolor. Hennes forskning gick ut på att hon intervjuade åtta lärare (som hon hävdar är en för liten grupp för att få ett tillfredsställande resultat men nog för att få en inblick) om hur deras historieundervisning såg ut, vad den går ut på och om elever empatiserar med historiska aktörer. Resultatet visar att det är väldigt blandat bland de olika lärarna, de använder olika metoder men överlag så var det mycket fokus på att lärarna berättade och eleverna förde anteckningar. Text-böcker var också ett vanligt inslag där vissa av lärarna ofta lät eleverna diskutera i grupper medan andra inte, en av lärarna beskrev att det var olika för varje grupp elever vad som passade dem bäst. En intressant korrelation var att de lärare som själva hävdade att de hade svårt att variera sin undervisning och därför ofta använde katederundervisning inte kunde definiera historisk empati. Lärarna som var mer öppna till simulationer, rollspel och förstahandskällor visade att de hade en större inblick i vad det var, två av lärarna hade inte stött på begreppet men kunde gissa vad det betydde och hävdade att det redan var inkorporerat i deras undervisning. En lärare som undervisade de lägre åldrarna av de tillfrågade (10–14 år) menade att det inte är nödvändigt att fokusera på historisk empati då eleverna inte var utvecklade nog att göra dessa kopplingar till historiska aktörer. De resterande sju lärarna hävdade att eleverna till olika grader kunde empatisera och sätta sig in i historien på ett adekvat sätt i deras undervisning. När författaren tittar på svaren som lärarna har gett drar hon slutsatsen att hälften, tre av lärarna i de yngre åldrarna och en av de i de högre menar att undervisningen handlar mer om att lära eleverna att använda verktyg att använda i framtiden medan
andra hälften hävdade att det handlar om att veta var de kommer ifrån. I jämförelse med tidigare presenterade studier Barton (1996), Truner (1998), Dulberg (2002), Jensen (2008) och Huijgen (2018) visar det hur lärare som är bevandrade i begreppet historisk empati är de som använder sig av metoder som möjliggör ett förstahandsperspektiv.
Rantala, Mannien och Van der Berg (2016) fick ett annat resultat av utveckling på historiska empati med övningar som möjliggör ett förstahandsperspektiv. I deras studie får 22 högstadieelever göra en simulationsövning där de får gå in i rollen som en karaktär under finska inbördeskriget. Genom att observera simulationen och bedöma elevernas essäer som de skrev både före och efter övningen kunde de inte se någon signifikant ökning av elevernas förmåga av historisk empati. Rantala, Mannien, och Van Der Berg (2016) menar att de kan bero på att eleverna var mycket ovana vid simulation som metod och därav presterade under förväntan. Deras förväntan var att de flesta elever skulle skriva essäer som bedömdes varje i linje med kraven för historisk empati i den finska läroplanen. Vidare resonerar de kring hur eleverna är vana vid att ta ett metaperspektiv på historien och inte har lärt sig förmågan att ta ett förstahandsperspektiv. Tessa De Leur (2016) undersökte hur olika perspektiv i textuppgifter påverkar elevernas användning av historisk empati. Hennes resultat visar på hur elevernas intresse för textuppgiften var mer eller mindre detsamma oavsett perspektiv. De Leur (2016) menar att skriva i ett förstahandsperspektiv främjar elevernas skapande av konkreta inre bilder av en historisk händelse samt deras att förmåga att sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv. De Leur problematiserar förstahandsperspektivet och menar att det kan vara funktionellt för att eleverna skall skapa en emotionell koppling till historiska aktörer men att ett förstahandsperspektiv kan begränsa elevernas förmåga att ta flera perspektiv. Hon stärker sitt resonemang via resultatet i studien där eleverna som fick ta ett metaperspektiv kunde förhålla sig mer objektivt till historien och tog fler perspektiv. I kontrast till Barton (1996), Truner (1998), Dulberg (2002), Jensen (2008) och Huijgen (2018) har De Leur (2016) ett betydligt större antal deltagare i sin studie, vilket kan ge ett mer realistiskt resultat.
5.2.2 Forskning som belyser förstahandskällor
En annan framgångsfaktor som har identifierats i lärandet av historisk empati är att eleverna får möta förstahandskällor. Endacott och Pelekanos (2015) observerande ett undervisningsprojekt vars syfte var att utveckla historisk empati. Under projektet fick eleverna bekanta sig med förstahandskällor, ändamålet var att förstahandskällor ligger till grund för historisk empati då de får en realistisk kontext av levnadsvillkoren. I slutet av projektet skulle eleverna debattera olika frågor ur ett historiskt perspektiv. Resultat de fann var att eleverna kunde referera till källor och således uttrycka autentiska argument. Det innebär att argumenten som tar hänsyn till de omständigheter som de historiska källorna beskriver. Jensen (2008) använde sig också av förstahandskällor i sin studie med liknande metod som Endacott & Pelekanos (2015). Eleverna fick ta del av förstahandskällor för att sedan ta en roll och debattera. I linje med Endacott & Pelekans (2015) resultat upptäckte även Jensen (2008) hur elever kunde använda sig av trovärdiga argument i debatten. Dock så understryker både Endacott & Pelekanos (2015) och Jensen (2008) att elever behöver stöd i tolkningen av förstahandskällor. Rantala, Mannien och Van der Berg (2016) vars metod också innehöll ett användande av förstahandskällor, dock inte med samma framgångsrika resultat som Endacott & Pelekanos och Jensen (2008). Rantala, Mannien och Van der Berg (2016) slutsats var att eleverna inte hade förmågan att förstå förstahandskällor i den utsträckning de hade behövt för att det skulle bli fullt funktionellt i en simulering. Vidare beskriver Rantala, Mannien och Van der Berg (2015) att eleverna hade behövt mer tid att förkovra sig i förstahandskällorna.
Penney och Sears (2017) har skrivit artikeln “Fiction, History and Pedagogy: a Double-Edged Sword” där titeln är avslöjande för deras resultat. De har undersökt två typer av fiktionella berättelser, böcker som skrivits under en viss tidsepok kallas periodromaner (period novels, egen övers.) i de böckerna används fiktion som en förstahandskälla. De som använt källor för att skriva om en tid före sin egen kallas historiska romaner (historical novels, egen övers.) där förstahandskällor används för att skriva fiktion. De presenterar både för- och nackdelar med båda, bland annat menar de att
periodromaner kan beskriva historiska sociala strukturer, ekonomi och levnadsförhållanden.
“Any of Jane Austen’s six novels, written in Britain in the first decades of the nineteenth century, could be read in order to find rich details about running middle- and upper class households, courtship and marriage, social activities, family relationships and attitudes about class and gender, at the time.(Penney & Sears, 2017, s. 628)”
Dessa texter får ofta ett mer autentiskt perspektiv just på grund av samma argument, författarna skildrar sin egen verklighet. Däremot så hävdar de att dessa texter också lämnar mycket osagt då deras målgrupp är människor som levde under samma tid, en 10-åring som läser en roman från 1700-talet kommer inte att ha samma referensramar och kan därför ställa sig frågande inför vissa påståenden. Författare kommer alltid att ha olika perspektiv, detta kan bero på vilken del av samhället de tillhör, politisk åsikt och mycket mer vilket kan färga texterna. En periodroman kommer aldrig att presentera alla verkligheter under tiden de är skrivna, de kommer att presentera en verklighet.
Historiska romaner däremot kommer att behöva ett kritiskt förhållninssätt då det inte är en förstahandskälla till perioden och berättelsen. Författarna frågar sig till vilken grad en författare är bunden till att följa historisk korrekthet, kommer fiktionen fylla de historiska tomrummen eller kommer historian fylla de fiktionella? De skriver också att dessa romaner ofta har ett syfte mer än att beskriva en historisk miljö, detta kan ta bort komplexiteten som en förstahandskälla tillhandahåller och läsaren kan därför inte analysera det som inte ligger i fokus till samma grad. Det läggs också stor fokus på att fiktion är ett starkt verktyg för att öka den empatiska förmågan hos elever. En fiktionell historisk aktör kan oftast engagera eleverna mer än de som nämns i en faktabok, eleverna får reda på hur dessa karaktärer tänker och blir involverade i deras liv. Böckerna tar också ofta upp etiska frågor och åsikter som är bra diskussionsunderlag för att vidare utveckla
empatisera för mycket med dessa historiska aktörer vilket kan resultera i att de glömmer att dessa personer levde under en helt annan tid och under andra omständigheter. Här kommer lärarens roll in och ska visa på diskrepansen mellan faktiska händelser/personer och fiktionella sådana och varför narrativen spelar roll. De avslutar sedan med en uppmaning att använda fiktion i undervisningen men med stor försiktighet. Likt Endacott & Pelekanos (2015) och Jensen (2008) redogör Penney och Sears hur elever behöver stöttning för att kunna tillgodose förstahandskällor för att de skall främja historisk empati.
6. Slutsatser och diskussion
I denna kunskapsöversikt har de allra flesta presenterade studier ett lågt deltagarantal vilket innebär att slutsatserna måste värderas därefter. Dessutom saknas det svenska källor som behandlar lärandet av historisk empati, då det inte gick att hitta några som var adekvata för frågeställningen. Det finns också en differens på åldrarna i de presenterade studierna, vilket kan innebära att de samband som har synliggjorts mellan studierna kan vara bräckliga.
Nedan kommer slutsatser utifrån resultatet av de granskade källorna. Frågeställningen som kunskapsöversikten har ämnat åt att besvara är: Vad säger forskning om historisk empati i historieundervisningen? Den samlade forskningen visar hur elever utvecklar historisk empati när de får möjlighet att sätta sig in i en historisk aktörs perspektiv. Barton (1996), Truner (1998), Dulberg (2002), Jensen (2008) och Huijgen (2018) har i sina studier fått liknande resultat av att använda sig av ett förstahandsperspektiv. Orsaken till att det främjar historisk empati är delvis för att det skapar ett tillfälle för eleverna att göra en emotionell koppling till innehållet. Något som Ingemansson (2007) redogör för är nödvändigt för att lärande skall tillgodoses. Att historieundervisning som emotionellt engagerar bidrar till långvarigt lärande är ingen nyhet för historieforskare. Rudnert (2010) beskriver hur god historieundervisning måste aktivera elever känslomässigt. Enligt den forskning som har presenterats i denna kunskapsöversikt är det tydligt hur ett förstahandsperspektiv på historiska aktörer går att ringa in som en framgångsfaktor för att utveckla historisk empati. Även förstahandskällor har lyfts fram som ett medel som stärker den empatiska förmågan för historiska händelser.
Resultat som har presenterats har en relevans för yrkesprofessionen då historisk empati bidrar till ett långvarigt lärande och utvecklar elevernas historiska tankebild (Ingemansson, 2007). I Lgr11 (Skolverket, 2011) beskrivs det hur historieundervisningen skall bidra till ett skapande av en historisk referensram, detta går i linje med förmågan
förstahandsperspektiv skall utveckla elevernas lärande krävs det att läraren ger ett adekvat stöd. Det kan exempelvis innebära att läraren undervisar om de historiska levnadsvillkoren innan eleverna får utföra en simultationsövning. Ett ytterligare exempel från undervisningspraktiken är hur läraren ger stöd i tolkningen av förstahandskällor. Forskning visar dock att det är tids- och energikrävande att bedriva undervisning som främjar historisk empati. Att arbeta med historia på detta sättet kan också vara svårt för eleverna som ofta är vana vid en annan typ av undervisningsmetod (Rantala, Mannien & Van Der Berg, 2016; Rudnert, 2010) metoderna måste därför introduceras och övas på innan det kan få en övertygande effekt på lärandet. Ett annat hinder som påvisats är att kunskapen om begreppet och arbetsformerna inte är bekanta för alla lärare och behöver därför belysas. Denna kunskapsöversikt försöker att förklara samt belysa dess positiva effekter för lärare och lärarstudenter. Ett effektivt sätt att göra lärare varse om begreppet och hur det ska implementeras skulle kunna göras tydligt i lärarutbildningen och under fortbildning. Begreppet skulle också kunna inkorporeras i kursplanen på samma sätt som det är i den finska där begreppet är inskrivet och tydligt definierat. Det skulle kunna innebära en förbättring av lärandet av historisk empati, då lärare skulle ha en mer enhetlig bild av begreppet.
Studierna presenterade i denna kunskapsöversikt har utförts i olika delar av världen då svensk forskning är begränsad inom ämnet. Det kan gynna den svenska skolan och yrkesprofessionen att även kunna ta del av svensk forskning inom ämnet. Då slutsaten har visat att historisk empati har en positiv inverkan på undervisningen skulle det vara intressant att undersöka hur svenska skolor arbetar med detta. Ett alternativ till examensarbete skulle då vara att med hjälp av enkäter utföra en kvantitativ studie om hur historisk empati främjas i svenska skolor.
Referenslista
Alsene, Melanie. (2017). Exploring Historical Empathy in Secondary Education
[Doktorsavhandling, Southeastern University - Lakeland] Hämtad 2020-11-24 från:
https://firescholars.seu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1077&context=honors
Ashby, Rosalyn, Lee, Peter. (1987) Children's Concepts of Empathy and Understanding in History. I The History Curriculum for Teachers, red. Christopher Portal, 62-88. London: Falmer
Barton, Keith (1996, april). Did the Devil Just Run Out of Juice? Historical Perspective Taking Among Elementary Students . 1996 Annual Meeting of the American Education Research Association, New York. Hämtad 2020-11-29 från:
https://files.eric.ed.gov/fulltext/ED401203.pdf
Clark, Penny, & Sears, Alan. (2017). Fiction, History and Pedagogy: a Double-Edged Sword. Journal of Curriculum Studies, 49(5), 620–639. Hämtad 2020-11-24 från:
https://doi.org/10.1080/00220272.2016.1238108
De Leur, Tessa, Van Boxtel, Carla, & Wilschut, Arie. (2017). ‘I Saw Angry People and Broken Statues’: Historical Empathy in Secondary History Education. British Journal of Educational Studies, 65(3), 331–352. Hämtad 2020-11-26 från:
https://doi.org/10.1080/00071005.2017.1291902
Dulberg, Nancy. (2002). Engaging in History: Empathy and Perspective-Taking in Children’s Historical Thinking. Hämtad 2020-12-22 från:
Endacott, Jason L., Pelekanos, Christina. (2015). Slaves, Women, and War! Engaging Middle School Students in Historical Empathy for Enduring Understanding. Social Studies, 106(1), 1–7. Hämtad 2020-28-11 från:
https://doi.org/10.1080/00377996.2014.957378
Huijgen, Tim, van Boxtel, Carla, van de Grift, Wim, Holthuis, Paul. (2017). Toward Historical Perspective Taking: Students’ Reasoning When Contextualizing the Actions of People in the Past. Theory and Research in Social Education, 45(1), 110–144. Hämtad 2020-11-27 från: https://doi.org/10.1080/00933104.2016.1208597
Huijgen, Tim, van de Grift, Wim, van Boxtel, Carla, Holthuis, Paul. (2018). Promoting Historical Contextualization: The Development and Testing of a Pedagogy. Journal of Curriculum Studies, 50(3), 410–434. Hämtad 2020-11-25 från:
https://doi.org/10.1080/00220272.2018.1435724
Ingemansson, Mary (2007). Skönlitterär läsning och historiemedvetande hos barn i mellanåldrarna. Lic.-avh. Växjö: Växjö universitet, 2007. Växjö. Hämtad 2020-11-13 från: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:vxu:diva-1224
Jensen, Jill. (2008). Developing Historical Empathy through Debate: An Action Research Study. Social Studies Research and Practice, 3, 55-67. hämtad 2020-12-22 från:
http://www.socstrpr.org/files/Vol%203/Issue%201%20-%20Spring,%202008/Action%20 Research/3.1.4.pdf
Lewis, Patrick J. (2006). Stories I Live By. Qualitative Inquiry, 12(5), 829-849. Hämtad 2020-12-07 från: https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/1077800406288616
Lindqvist, Gunilla. (2000). Historia som tema och gestaltning. Lund: Studentlitteratur
Läroplan för grundskolan (2011). Skolverket. Hämtad 2020-12-03 från:
https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/laroplan-och-kursplaner-for-grun dskolan/laroplan-lgr11-for-grundskolan-samt-for-forskoleklassen-och-fritidshemmet?url =1530314731%2Fcompulsorycw%2Fjsp%2Fcurriculum.htm%3Ftos%3Dgr&sv.url=12.5d fee44715d35a5cdfa219f#anchor_1
Rantala, Jukka, Manninen, Marika, Van den Berg, Marko. (2016). Stepping into Other People's Shoes Proves to Be a Difficult Task for High School Students: Assessing Historical Empathy through Simulation Exercise. Journal of Curriculum Studies, 48(3), 323–345. Hämtad 2020-12-22 från: https://doi.org/10.1080/00220272.2015.1122092
Rudnert, Joel (2010). En översikt över historiedidaktisk forskning med inriktning mot yngre. Barndom, lärande, ämnesdidaktik. (73–98). Hämtad 2020-11-13 från:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-10323
Turner, Andrew. (1998). “It Would Have Been Bad”: The Development of Historical Imagination and Empathy in a Group of Secondary Aged Pupils with Severe Learning Difficulties. British Journal of Special Education, 25(4), 164. Hämtad 2020-12-22 från:
https://doi.org/10.1111/1467-8527.00080
Yilmas, Kaya. (2007). Historical Empathy and its Implications for Classroom Practices in Schools. History Teacher, 40(3), 331-337. Hämtad 2020-11-29 från:
https://www.researchgate.net/publication/215643395_Historical_Empathy_and_Its_I mplications_for_Classroom_Practices_in_Schools
