Pedagogers syn på relationen mellan lek och lärande

Lärande och samhälle Barn unga samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barn unga samhälle

15 högskolepoäng, grundnivå

Pedagogers syn på relationen mellan lek och lärande

Pre-school teachers' views on the relation between play and

children’s learning.

Caroline Råberg Gizella Csorba Csuranne

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Per Schubert

3

Abstract

Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger ser på lek och dess relation till barns lärande. Frågeställningarna som vi i studien utgår ifrån är följande:

 Hur ser pedagogerna på barns lek?

 Hur ser pedagoger på relationen mellan barns lek och lärande?

Vår uppsats är en traditionell studie med en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Empirin samlades in genom intervjuer, intervjuerna genomfördes i en sexavdelnings förskola i Skåne, till intervjuerna medverkade fyra förskollärare med långa yrkeserfarenheter. Vi använde oss av ljudinspelningar när intervjuerna genomfördes.

Vi har använt oss av två kända teoretiker, Lev Vygotskij (1896-1934) och Jean Piaget(1896- 1980) samt skandinaviska nutida forskare, för att analysera, förstå och fördjupa oss i det som pedagogerna har delat med sig av under intervjuerna.

Resultatet av arbetet visar att pedagogerna anser att leken är en viktig del i förskolan och menar att det är i leken som barn utvecklar sitt mångsidiga lärande i olika ämnesområden så som matematik, natur, teknik, språk och även skapar sociala färdigheter. Men det händer ständigt att lärandet avbryts på grund av inplanerande aktiviteter och måltider.

4

Förord

Under arbetets gång har vi delat upp arbetet så att det blivit så jämt fördelat mellan oss som möjligt. Vi har skrivit hela arbetet tillsammans för att öka vår inspiration och delaktighet. Intervjuerna transkriberade vi var och en för sig, då vi ansåg att det var onödigt att lägga ner gemensam tid på detta. Samarbetet har flutit på bra genom hela processen och vi är mycket nöjda med vårt resultat.

Vi vill tacka våra intervjupersoner som har bidragit en stor del till resultatet av vårt

examensarbete och för att de tog sig tid och ställde upp på att bli intervjuade. Vi vill också tacka Nanny Hartsmar som har stöttat och hjälpt oss i skrivprocessen med examensarbetet, det har verkligen underlättat vårt arbete. Till sist, men inte minst, vill vi tacka vår examinator Per Schubert.

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ...7

2. Syfte och frågeställningar ...8

3. Litteraturgenomgång ...9

3.1. Vad är lek? ...9

3.2. Olika lektyper ... 10

3.3. Barnens rättigheter enligt lagar och regler ... 11

3.4. Hur lär sig barnen genom leken? ... 12

3.5. Pedagogisk roll relaterad till lek och lärande ... 13

4. Teorier/tidigare forskning ... 18

4.1. Jean Piaget ... 18

4.2. Lev Vygotskij ... 19

4.3. Ingrid Pramling Samuelsson ... 20

4.4. Birgitta Knutsdotter ... 21

4.5. Annica Löfdahl... 21

5. Metod och genomförande ... 23

5.1. Bearbetning och analys ... 24

5.2. Undersökningsgrupp... 25

6. Resultat/Analys ... 26

6.1. Det måste finnas lek ... 26

6.2. Där kan barnen utveckla det sociala ... 27

6.3. Barnen lär sig från varandra ... 27

6.4. Allt börjar med barnens intresse som vi pedagoger snappar upp... 28

6.5. För de är det ju ett lekjobb ... 30

6.6. Hur påverkar miljön barns lärande? ... 31

6.7. Rutiner eller andra aktiviteter som avbryter barns lek ... 33

6

Referenslista ... 39 Bilaga 1 ... 41

7

1.Inledning

Förskolans uppdrag handlar idag om att lägga grunden för ett livslångt lärande. Förskolans personal ska skapa en verksamhet som är rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. (Läroplan för förskolan, 98 rev 2010:5)

Lek är något som nästan alla sammankopplar med sin barndom. Med det i minnet valde vi att undersöka hur pedagoger arbetar med lek i förskolan eftersom värdegrundsformuleringar, styrdokument och lärarutbildningar tar upp lekens betydande roll för barns utveckling. Under utbildningen har vi ofta hört termerna lek och lärande i samma sammanhang och det är också en anledning till att vi har valt att göra undersökningen utifrån några pedagogers perspektiv. Vi anser att det är viktigt att ta reda på hur pedagoger ser på lek och relationen mellan lek och lärande, eftersom det är deras uppdrag att sträva efter att barn utvecklar sin lust samt sin förmåga att leka och lära och att det är genom leken som barn lär sig mycket (Lpfö, 98 rev 2010:9).

Vi är väldigt intresserade av just barns lek och hur de kan lära sig genom leken. Vi är även intresserade av hur verksamma pedagoger ser på relationen mellan lek och lärande och hur de gör för att ta vara på den relationen och om de använder sig av den i verksamheten.

Pedagogers syn på lek lägger grunden för verksamheten på förskolan. I och med det, fann vi det intressant att undersöka hur pedagoger ser på lek och lärande och även hur de jobbar med att uppfylla läroplanens lärandemål. När man sedan spånar vidare blir det intressantare att ta reda på hur pedagoger ser på relationen mellan lek och lärande. Därför anser vi att det är viktigt att undersöka och få mer kunskap om vad just pedagoger anser om lek och dess relation till lärandet.

Enligt Ole Fredrik Lillemyr (1990) är leken viktig, då de flesta barn lägger en stor tid på lek. Leken är speciellt viktig för den har stor betydelse för barnets utveckling och socialisation. Leken är en central kunskapskälla då den kan stimulera många sidor av barns utveckling. Vidare anser Lillemyr att leken är ett viktigt område inom förskolepedagogiken och bör därför finnas med i förskollärarutbildningen och ute i förskolan (Lillemyr, 1990:72).

8

2.Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger ser på lek och dess relation till barns lärande. Våra frågeställningar är:

- Hur ser pedagogerna på barns lek?

9

3.Litteraturgenomgång

I detta kapitel kommer vi att beskriva olika teorier och perspektiv på lek och lärande.

3.1. Vad är lek?

Om man säger till ett barn ” gå och lek” kan det betyda att de ska leka i sandlådan, rita, spela kula, bygga med klossar, klä ut sig eller måla. Vad är det gemensamma i allt det som kallas för lek?

Lek är ord och handlingar som är lustbetonade, frivilliga och på låtsas. Leken är psykologisk, pedagogiskt och socialt betydelsefull och har också ett egenvärde, den är sig själv nog. Man kan säga att leken är barnens värld. I psykologisk och pedagogiskbemärkelse är leken ett sätt att bearbeta världen och få kunskaper om den. Genom lek lär sig barnen att hantera relationer, problem och konflikter. I social mening lär sig barnen normer och roller och utvecklar identitet och självkänsla. De tränar även sin kommunikativa förmåga, sin fantasi och övar sina kroppsliga funktioner (Hwang & Nilsson 2003:172). Hwang & Nilsson menar vidare att lek egentligen uppstår först när ett beteende upprepas för sin egen skull och för att det är tillfredsställande att kunna behärska en viss handling (Hwang & Nilsson, 2003:121). Knutsdotter (2011) menar att leksignalen hjälper oss att förstå om det som händer är lek eller inte. Hon menar även att leksignalen inte är en kort signal, som begreppet kan föranleda en att tro, utan ett uttryck för inställningen, förhållningssättet till verkligheten och tolkningen av det som sker så länge leken pågår (Knutsdotter, 2011:9). Hon menar vidare att leksignalen gör att leken uppfattas som lek, inte verklighet. Leken förhåller sig till verkligheten som kartan till det territorium den betecknar (Knutsdotter, 1999:18). Leken blir en social aktivitet, där barnen kollektivt låtsas och klarar av att samordna sig under en gemensam idé (Knutsdotter,

1999:58).

Enligt Löfdahl (2004) handlar leken om att förstå vad barnen gör när de leker och att kunna identifiera lekmönster och sociala stukturer i barngruppen. Lillemyr m.fl.(2000) menar att leken är tydlig och att den är väldigt viktig för barnen. Det finns minst fyra orsaker till att barns lek är grundläggande för den pedagogiska verksamheten.

10

- Lekens egenvärde det vill säga att leken har ett egenvärde för barn och representerar därmed något som är behagligt i sig, ett tillstånd som är trivsamt att befinna sig i. Den innehåller också ett viktigt fält av barnkulturen.

- Barn utforskar, prövar och lär genom leken, med det menas att man kan se att barn i leken skapar erfarenheter, utforskar, prövar och använder sig av fantasier på ett sätt som ger de förtrogenhet med och tro på sig själva, erfarenhet av att klara av utmaningar, förmågor att kommunicera och förhålla sig till andra samt enastående ögonblicksupplevelser. Erfarenheten visar att barn genom leken upplever och lär sig mycket som de har nytta av senare i livet. - Barn utvecklar social kompetens och socialiseras genom leken och att man kan se hur barn

socialiseras via leken. De växer in i det sociala system som samhället runt omkring de består av. I det sammanhanget har språket stor betydelse. Barnen utvecklar även social kompetens genom leken. Samtidigt som leken utgör en arena för språkutveckling och socialisering, förbereder den barnen för utveckling och socialisering.

- Vuxna lär genom observation av barn som leker. Pedagoger, föräldrar som observerar barns lek, lär sig mycket om barn och om det unika aktivitetsfält som leken representerar för barn, och får därmed en solid grund för sitt uppfostringsarbete. (Lillemyr, Fagerli m.fl. 2000:80) Mikael Jensen (2013) anför att leken är rolig eller lustfylld, de som leker är glada och

upplever leken som positiv. Leken är frivillig och spontan, det går inte att tvinga någon att leka. Han menar också att leken är självändamål där medel/process dominerar över

mål/produkt. Lekforskaren Peter K. Smith menar att leken som aktivitet är väldigt varierande, det vill säga det finns olika sätt att göra saker på i leken. Att leken erbjuder en stor variation kan bero på att den erbjuder trygghet till de som leker (Jensen, 2013:12).

3.2. Olika lektyper

Ole Fredrik Lillemyr är professor i pedagogik och har bedrivit förskoleforskning samt undervisat vid högskolor/ universitet. Lillemyr m.fl. (2001)redovisar olika lektyper och beskriver ur Piagets kognitiva teori att senso - motorisk lek eller funktionslek uppträder vid de två fösta levnadsåren, det innebär att barnen upprepar handlingar för att njuta av själva

funktionen. Det vill säga att barnen skapar kunskap om olika föremål genom att undersöka, smaka, känna på föremålet. Vid 3-8 årsåldern framträder rolleken som övergår som dramatisk lek i åldern mellan 8-15 år. Det innebär att barnen sätter sig in i olika roller, som till exempel mamma – pappa – barn, Pippi eller polisman. Regelleken framträder främst mellan

11

Det innebär att alla deltagare i leken måste följa de regler som har satts upp för leken. Rörelse/vild leken framträder vid 6-15 årsåldern men leken förekommer i alla åldrar

tillexempel barnen leker krigslekar eller sjunger rörelsesånger så som imse vimse spindel eller huvud axlar knä och tå. En annan typ av lek är konstruktionslek som framträder mellan 2-15 årsåldern, det vill säga byggandet står i centrum. Barnen bygger med klossar och börjar även med sortering och att ordna ting och föremål i rätt följd (Lillemyr m.fl. 2001:90).

Hwang & Nilsson (2003) belyser hur olika lekar lägger grunden till det livslånga lärandet. De menar att man brukar skilja mellan olika former av lek bland annat ensamlek som innebär att barn leker för sig själva, till synes omedvetna om andra barn som kanske leker i närheten. Ensamleken ska vara en tillgång för barnet, så att barnet kan leka ifred och vara inspirerat av vilka leksaker de ska leka med eller vilka kläder de ska ha. Åskådarlek innebär att barnen observerar när andra barn leker i närheten, det vill säga barnen pratar och har kontakt med andra barn i närheten, men de deltar inte i varandras lekar. Detta är vanligast i 2-årsåldern. Vidare belyser de parallelleken. Det innebär att barnen leker bredvid varandra och barnets lek speglar sig i ett annat barns lek. En annan typ av lek är associationslek det betyder att barnen samspelar med varandra, de använder samma leksaker, men det ser inte ut som om de leker samma lek.

3.3. Barnens rättigheter enligt lagar och regler

Förenta Nationernas (FN) barnkonvention slår fast följande i artikel 31, punkt 1 om barns rättigheter:

- Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet. (Förenta Nationerna, 1989, § 31)

Läroplanen säger om lek att:

- Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen. Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation

12

och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (Lpfö 98, rev 2010:6)

I Statens offentliga utredningar (SOU)1997:157 kan man läsa om lek och lärande:

- I stället för att se lek och lekfullhet som en betydelsefull dimension i allt lärande har leken i hög grad betraktas som barns självverksamhet, som en angelägenhet för barnen och som uttrycks för barns naturliga utveckling. (SOU 1997:157, s42)

3.4. Hur lär sig barnen genom leken?

Hwang & Nilsson (2003) beskriver leken på ett annat sätt och menar att man skall skilja mellan följande former:

 Funktionsleken företräder vid 6-12 månader, som instämmer med Piagets kognitiva teori att barnen leker med sin kropp, rör på armar och ben, stoppar saker i munnen samt skakar och kastar olika saker. På detta sätt lär sig barnet något om sig själva och om hur omvärlden fungerar.

 Genom sinnesleken som är en tidig form av lek, stimuleras barnets olika sinnen. Sinnena hos barn bör stimuleras och utvecklas. Detta görs enkelt genom lek och utmaningar, till exempel klossar ger barnet möjlighet att sortera saker efter storlek, form, färg, känsel, ljud, temperatur och vikt. De graderar gärna från de ljusa till de mörka och från stort till smått.

 Symbolleken/låtsasleken uppträder vid 2 årsåldern, barnen leker symbollekar för att upprepa vardagliga händelser och får därigenom en bättre uppfattning om dem. Till exempel att barnen låtsas att dricka ur ett glas och äta med en sked, och matar även dockan eller låtsas att laga mat.

 Tillsammanslek tar plats vid 2-3 årsåldern, det vill säga att barnen leker tillsammans med andra barn och låter sig påverkas av de andra barnen.

 Rolleken tar form mellan 4-5 årsåldern, rollek är en form av låtsaslek. Genom rollekar till exempel mammapappa barn eller polisman eller superman och inte minst läkare

13

eller lastbilschaufför, tillsammans med andra barn lär sig barnen att samarbeta, de skapar kunskap om sociala regler och om hur man förhåller sig till andra människor.

 Regelleken uppträder vid 5-6 ålder, regelleken utgör en viktig del av socialisationen. Till en början är barnen ganska fria i sina val av regler och anpassar reglerna efter deras behov. Längre fram blir reglerna viktiga i sig, och barnen tolkar dem

bokstavligt. Ännu längre fram i utvecklingen uppfattar barnen reglerna som användbara redskap för att få samspelet att fungera.

Hwang & Nilsson (ibid) menar att det är viktig att tänka på att alla dessa former av lek överlappar varandra. Det rör sig alltså inte om några vattentäta skott mellan dem (Hwang & Nilsson, 2003:171–174).

Lillemyr (2002) menar att leken har ett egenvärde för barnen och att den utgör en viktig del av barnkulturen. Han menar vidare att det är viktig för den pedagogiska verksamheten att man kan se att barn gör erfarenheter i leken, utforskar, prövar, och använder fantasin på ett sådant sätt att de lär känna sig själva och utvecklar sin självtillit. Lillemyr (2002) menar att lek och lärande är två skilda begrepp som han beskriver med att barn är i leken och lärandet är något som sker inom barnet. Dessa två fenomen kan förekomma samtidigt. Barnet går helt upp i leken samtidigt som det sker ett lärande genom att de tillägnar sig kunskaper och färdigheter genom leken. Lillemyr betonar Vygotskijs sociokulturella teori som en annan anledning av lekens betydelse, att barn socialiseras genom leken. Samtidigt som den utgör en arena för socialisation förbereder den barnen för utveckling och socialisation (Lillemyr, 2002:41).

3.5. Pedagogisk roll relaterad till lek och lärande

Det är förskollärarens pedagogiska grundsyn som avgör hur han/hon ser på lek som ett led i den pedagogiska verksamheten (Fagerli, m.fl. 2010:82). Fagerli m.fl. (2010) tydliggör att barnomsorg och skola har en värdegrund och har ansvar för att alla barn skall få utvecklas så bra som möjligt och på så många områden som möjligt. Pedagogisk verksamhet bör handla om att arbeta för andras bästa.

Lillemyr (2000) säger att pedagogens försiktiga deltagande i leken kan bidra till att andra barn får tillträde i lekgruppen, trots att gruppens normer utesluter andra barn. Genom att vara extra observant kan den vuxne tillvarata barnens behov av att experimentera, skapa och uppfinna och ge dem utmaningar i undervisningen. Han menar vidare att det är en pedagogisk utmaning

14

att ta in en del av den inre motivation som barnen visar i leken i undervisningens organiserade lärande, väl medvetet om att det då inte är lek. Det är fördelaktigt att barn redan i den tidiga förskoleåldern klarar att skifta mellan lek och en mer strukturerad situation t.ex.

samlingsstunden där ett bestämt tema tas upp. Förskollärarens mål bör vara att stimulera barnen att vara aktiva och kompetenta, både individuellt och i grupp och i både lek och planerad verksamhet. Han menar vidare att det är viktigt både för barnens utveckling och för deras lärande att de får tillfälle att vara med och göra självständiga val. Lillemyr menar att förskolläraren och andra anställda på förskolan bör vara medvetna om att grunden läggs under förskoleperioden för aktiv medverkan och utveckling av självständighet, vilket kommer att ha ovärderlig betydelse för barnets senare liv. Han menar vidare att pedagogens arbete med att medvetandegöra den pedagogiska grundsynen ger en bättre grund för att utveckla en känsla av kompetens i egenskap av en professionell yrkesutövare. Detta är avgörande för hur mycket man identifierar sig med sitt yrke (Lillemyr, 2002:35,76). Lillemyr (2000) anser att lek som pedagogisk metod måste innebära att de vuxna tar leken på allvar. Detta innebär att

pedagogerna måste ha en grundlig kunskap om barns lek, och att ta vara på barns

lekupplevelser bör vara en gemensam angelägenhet för förskola och skola. Ska man använda lek som redskap måste pedagogen beakta de huvuduppgifter man står inför i sitt arbete. Lillemyr (2002) menar att dessa uppgifter är att skapa förutsättningar för lärandet, skapa en god lärandemiljö och att skapa ett bra samarbete mellan förskolan/skolan och hemmet. Enligt Pramling & Johansson (2009) har det utförts ett forsknings- och utvecklingsprojekt inom barnomsorgen och deras intresse inriktades mot de samspel kring lek och lärande som både barn och lärare varit involverade i.

Författarna påstår att samspelen är relaterade till pedagogens öppenhet för respektive bundenhet till lekens och lärandets form, innehåll och de erfarenheter av kreativitet, fantasi, och kontroll som möjliggörs. (Pramling & Johansson, 2009:48)

I de fall då lärandets form och innehåll är i förgrunden för lärarna, förefaller de lekfulla inslagen vara underordnade lärandet. Situationer som börjar med ett fokus på antingen lekens eller lärandets former, kan emellertid förändras och öppna upp för en interaktion mellan lek och lärande. De menar vidare att i förskolans värld ska pedagogerna använda sig av leken på ett medvetet sätt, då leken antas stimulera det lustfyllda lärandet som bidrar till att barn utvecklar sin fantasi, inlevelse, kommunikation, symboliskt tänkande liksom samarbete och problemlösning. En annan aspekt som funnits inom förskolan är att det är pedagogernas

15

uppgift att skydda barns lekvärldar. De vuxna får inte ta över eller ta ifrån barnens lust för leken eller hindra barnen från att skapa egna kulturer i leken (Johansson & Pramling,

2001:122–123). Författarna har utfört en studie med barn i treårsåldern och resultatet visar att barn inte kan spontant börja använda sig av matematiska begrepp eller skriftspråk om de inte mött och erfarit dem som intressanta och meningsfulla. Men de barn som har intresse och använder sig spontant av kvantiteter, är också de barn som klarar matematiken bäst när de börjar skolan.

Enligt Knutsdotter (2011) är vi vuxna otroligt potenta förebilder för barn, genom att visa på lekens tolkningsmöjligheter så för man in barnen i en annan värld. Hon menar vidare att det är pedagogen som först lär barnen att skilja på lek och verklighet. Det är med sitt tonfall och sitt minspel som han/hon kommunicerar med barnen. Fortsättningsvis är det viktigt att pedagogen redovisar för reglerna och normerna som finns när man leker. Författaren menar att pedagogik är att möta barn på deras nivå i leken och hjälpa dem att göra sin lek och sitt skapande alltmer utvecklat och utvecklande. Om pedagogerna själv är lekfulla, inför olika lekformer, har en lekfull inställning och om de uppmuntrar till lek då blir barnens lek rik, varierande och utvecklande. Hon menar vidare att det är bra om pedagoger aktivt deltar i barnens lek och hjälper barnen att driva leken vidare. Hon anser att även om barn har sina egna erfarenheter, kopierar de gärna andras erfarenheter. Därför är pedagogernas roll, och alla vuxnas roll, att stödja barnen i deras lek mycket viktig, det skapar ett större intresse hos barnen. Genom att pedagogerna själva är med i leken visar de barnen att lek är en viktig handling (Knutsdotter, 2011:75–81).

Enligt Forslund& Jacobsen (2010) ska hela verksamheten genomsyras av en attityd av tilltro till barnens utvecklingspotential. Pedagogerna ger med denna inställning ett uttryck för en positiv grundsyn i sitt förhållande till barnen. Pedagogernas etiska utgångspunkt innefattar också att alla ska känna sig behövda. Att vara behövd motverkar känslor av mindervärde och hjälper till att bygga upp jagkänslan. De hävdar vidare att i personalens förhållningssätt till barnen är det viktigt att i första hand försöka se barnets behov, inte vad som är den vuxnes behov.

Det är väsentligt: - att ta barnet på allvar

- att barnet känner trygghet i sin grupp och i kontakten med personalen så att de vågar visa sina känslor och säga vad de tycker

16

- att det finns en miljö som bejakar och främjar närkontakt - att pedagogen är medveten om att han/hon bör vara en förebild (Forslund& Jacobsen, 2010:63).

Läroplanen säger att:

Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt. Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen. (Lpfö, 98.rev 2010:5)

3.6.

Sammanfattande kommentarer

Skillnad mellan Lillemyrs och Knutsdotters teorier om lek och lärande är att Lillemyr anser att lek och lärande skiljer sig från varandra. Han menar att lärandet sker inom barnet medan det befinner sig i leken, och när barnet leker tillägnar det sig färdigheter och erfarenheter. Knutsdotter Olofsson anser att lärande och lek hör ihop och att i lek utvecklas barnen emotionellt, kognitivt och socialt, då barnen stärker sin kommunikativa förmåga och sin identitet.

Båda forskarna, Lillemyr och Knutsdotter Olofsson är dock överens om att leken handlar om att ha roligt, att skapa harmoni och dialog mellan barnen. Knutsdotter Olofsson talar om att harmonin kan störas av maktkamp, ojämlikheter eller på grund av att vissa sociala lekregler såsom turtagande, ömsesidighet eller samförstånd saknas.

I lek måste det existera en dialog mellan barnen så att alla kan vara tillsammans och lära sig att lösa eventuella konflikter. De tränar sig i att kommunicera med andra, att förstå olika regler och lekens signaler. De tränar sig i att respektera varandra och respektera turordning som är en viktig förutsättning för att barn senare ska få en fungerande lek med varandra. En

17

av de viktigaste förutsättningarna för att förstå och göra sig förstådd i leken är att barnen har bra språkkunskap och språkförståelse.

I rolleken måste barnen visa intresse och göra sig förstådda. De måste själva förstå vad leken handlar om för att fungera i gemenskapen. Skillnaden i deras syn på det pedagogiska

förhållningssättet är att Lillemyr anser att pedagogens försiktiga deltagande i leken kan bidra till att andra barn får tillträde i lekgruppen, trots att gruppens normer utesluter andra barn. Enligt Knutsdotter är vi vuxna otroligt potenta förebilder för barn, genom att visa på lekens tolkningsmöjligheter, så för man in barnen i en annan värld.

Men båda forskarna, Lillemyr och Knutsdotter är överens om att pedagogernas

förhållningssätt är dominerande eftersom det är pedagogerna som först lär barnen att skilja på lek och verklighet och att vuxna tillvaratar barnens behov av att experimentera, skapa och uppfinna och ge de utmaningar i undervisningen.

18

4.Teorier/tidigare forskning

4.1. Jean Piaget

Jean Piaget (1896-1980)från Schweiz, är en av de mest inflytelserika teoretikerna inom ämnet pedagogik och kunskapsteori. Det är hans teori om barns utvecklingsfaser till strukturteorin, som ligger till grund för flera skolsystem runt om i världen. Han kallade själv sin teoretiska grund för genetisk epistemologi. Faserna i barns kognitiva utveckling är biologiskt betingade, och kan därför placeras in i ett åldersschema.

Enligt Piaget så sker den kognitiva utvecklingen genom interaktionen mellan en individ och dess omvärld, baserat på individens egna uppfattningsförmåga eller kognitiva konstruktion av sin omvärld. Tonvikten i detta samspel ligger framför allt på individens tolkning och

uppfattning av sin omvärld utifrån kunskaper, och tidigare erfarenheter. Den kognitiva

utvecklingen sker när barnet anpassar sig till omgivningen, genom att tolka situationen utifrån egna erfarenheter eller genom att ta in nya erfarenheter och reorganisera eller omskapa sin kognitiva uppfattning (Piaget 1972, refererad i Lillemyr, 1999:131).

Enligt Piaget (1972) så sker barns kognitiva anpassning till omvärlden i två processer, som bygger på assimilation och ackommodation. Assimilation är den process genom vilket barnet analyserar och införlivar yttervärlden i sitt schema d.v.s. assimilerar den med redan

uppbyggda tankestrukturer.

Ackommodation innebär att barnet ändrar eller modifierar gamla scheman efter omvärlden och dess krav eller skapar nya scheman. Båda processerna ingår i alla handlingar, där det nya tolkas i gamla mönster och gamla mönster ändras efter det nya. Piaget menar att den kognitiva utvecklingen sker genom samspel mellan individ och omvärld som baseras på individens perception eller kognitiva konstruktion av omgivningen. Tonvikten i detta samspel ligger på individens tolkning och uppfattning av omgivningen, genom att tolka situationen utifrån egna erfarenheter. Den kognitiva utvecklingen sker när barnet anpassar sig till omgivningen (Piaget 1972, refererad i Knutsdotter, 1999:141).

19

4.2. Lev Vygotskij

Lev Vygotskij (1896-1934) från Vitryssland. Hans teorier betonade de roller som historien, kulturen och de sociala faktorerna spelade för kognition och ansåg att språket var det

viktigaste symboliska verktyget som samhället gav individen. Vygotskij intresserade sig framför allt för utvecklingspsykologi, barnets utveckling, och utbildning. Lekens betydelse för barns utveckling är obeskrivlig, enligt Vygotskij. Han betonar att glädje och regler är viktiga kännetecken hos leken och att all lek innehåller regler. I leken lär sig barnet att vara medveten om sina handlingar och blir medveten om att varje objekt har en mening eller betydelse. Vygotskij ansåg att förhållandet mellan lek och lärande är indirekt. Han menar att fantasin är viktig som ett medel att förstå verkligheten och att upplevelser är grundläggande och

fördjupar barns verklighet. Barnens känslor är viktiga (Vygotskij, 1995).

Vygotskij menade visserligen också att barnet aktivt bygger upp sin kunskap om världen, med det vill han säga att barnet även ingår i ett socialt och kulturellt sammanhang. Enligt

Vygotskij är barnets utveckling helt beroende av vilken kulturell situation det växer upp i. Därmed skiljer han sig från Piaget, som menade att utvecklingen till största delen är universell, det vill säga att alla barn i hela världen går igenom samma stadier vid stort sett samma tidpunkt. Enligt Vygotskij så är leken en frigörelse från verkligheten och för det krävs det en viss intellektuell kompetens. När barnen leker, tränar de regeltillämpning,

verklighetsuppfattning och sociala roller. Han menar vidare att det finns mycket av

önskeuppfyllelse i barnens lek, men också att leken syftar till att ge barnen en känsla av att de klarar av saker och ting, inte bara till att bearbeta traumatiska upplevelser. Vygotskij betonade att leken är en social process, han menade också att det är först i 3-årsåldern som barnen börjar leka ”på riktigt”. Leken utgör därigenom vad Vygotskij kallar för en utvecklingszon för möjligheter. Proximal utvecklingszon är en utveckling som ligger steget före men inte alltför långt före barnets nuvarande punkt i utvecklingen. De vuxna ska låta barnet få möta krav och utmaningar som barnet kan klara av genom att anstränga sig och få stöd från en mer erfaren person- kort sagt få barnet att spänna bågen och pröva sin förmåga. Det proximala handlar om avståndet mellan vad barnet kan göra på egen hand och vad det kan åstadkomma tillsammans med någon som har större erfarenhet (Vygotskij 1962, refererad i Hwang & Nilsson, 2003).

20

Vygotskij betonade att leken präglas av regler och glädje, han menar att barn i leken skapar fantasisituationer, det vill säga barnen kan låtsas att en träkloss är en bil (Vygotskij 1962, refererad i Hwang & Nilsson, 2003).

Vygotskij diskuterar också om lek enbart är något som barn ägnar sig mycket åt eller om lek är en viktig väg till utveckling. Han kommer fram till att det senare fallet stämmer, att lek är en viktig väg till utveckling. När det gäller barns grundläggande behov behöver barn leka för att kunna utvecklas, särskilt under förskoleåren, tre till sex år. Däremot tror inte Vygotskij att sådant som barn lär sig i leken kan vara användbara lärdomar för framtiden. Leken är en fantasivärld och den erbjuder inga direkta tillämpningar för den verkliga världen. Att göra något i verkligheten som man har lärt sig i leken anses galet (Vygotskij, 1995, refererad i Jensen, 2013).

4.3. Ingrid Pramling Samuelsson

Ingrid Pramling Samuelsson är professor i pedagogik med inriktning mot förskolebarn. Hennes huvudsakliga intresse kretsar kring förskolebarns lärande, men eftersom lek är en självklar del i barns utveckling och lärande har hon forskat mycket om detta. Hennes teori som går under beteckningen utvecklingspedagogik, har sitt ursprung i hennes avhandling om barns lärande. Hennes syn på lärande grundar sig i ett utvecklingsperspektiv som

huvudsakligen har inspirerats av Piaget. Hon anser att genom lek utvecklas barnen socialt, intellektuellt, känslomässigt och motoriskt. I leken utvecklar barn tankar och hypoteser med andra eller för sig själv. Genom lek sammanbindas den kunskap och de begrepp som barnen har lärt sig (Pramling, 1983 refererad i, Jensen, 2013:92–98).

Leken är för barn både kognitiv och symbolisk, de föreställer sig olika saker. Från barnets perspektiv så är den målmedveten, dvs. barnet har avsikter eller mål. Dessa avsikter kan förändras under pågående lek. (Pramling, 1983 refererad i, Jensen, 2013:92-98).

Pramling menar vidare att barn får kortsiktigt ökad prestationsförmåga,

koncentrationsförmåga och bättre uppmärksamhet när de har lekt. De kan även bli bättre på att lösa problem i leken och direkt efter leken. Pramling talar ofta om att språkförmågan förbättras genom lek. Hon menar även att lekens objekt också kan vara lärandets objekt. Det barnet gör i leken kan leda till lärande (Pramling, 1983 refererad i, Jensen, 2013:92-98).

21

4.4. Birgitta Knutsdotter

Birgitta Knutsdotter Olofsson är lektor i pedagogik och psykologi och är en av nutidens lekforskare. Hon har berikat mycket ny kunskap kring barns lek och menar att leka är att kunna omvandla verkligheten till något annat.

Knutsdotter menar att ”Leken föds på skötbordet.” Barn lär sig att leka genom att lära sig leksignalerna som de vuxna ger barnen redan när de ”busar” med dem på skötbordet. Vidare belyser hon att leken är paradoxal, det vill säga det går inte att beskriva vad lek är i enkla termer. Det går med andra ord inte att säga att lek bara är på låtsas. Författaren anser nämligen att leken är på låtsas sedd utifrån, men inom lekramarna är leken på riktigt (Knutsdotter 1991:27–31).

4.5. Annica Löfdahl

Annica Löfdahl är professor i pedagogiskt arbete. Hon menar att när barnen skapar mening i leken innebär det att de skapar förståelse för och innebörd åt det sammanhang som de befinner sig i (Löfdahl, 2004:21). Vidare menar hon att man ska se barn som sociala aktörer och man ska också betrakta barn som medskapare till kunskap, kultur och identitet med inverkan på sina egna liv. Barn deltar i att skapa och bestämma såväl sina egna liv som de människor och samhällen som omger dem. Barn måste ses i sin kontext och i relation med andra barn och vuxna. Hon hävdar också att barn har sina egna teorier och idéer om världen som inte bara är värda att lyssna på utan bör tas på allvar (Löfdahl, 2004:29).

4.6. Sammanfattning

Teoretikerna Piaget och Vygotskij har samma åsikt om lekens betydelse och båda betonar vikten av att individens aktiva handlande ligger till grund för kunskapsutvecklingen.

Skillnaden mellan dem är att Piaget menar att omvärlden är baserad på individens perception eller kognitiva konstruktion av omgivningen, medan Vygotskij säger att inlärningen sker främst genom sociala samspel. Enligt Vygotskij är barnets utveckling helt beroende av vilken kulturell situation det växer upp i. Därmed skiljer han sig från Piaget, som menade att

utvecklingen till största delen är universell, det vill säga att alla barn i hela världen går igenom samma stadier vid stort sett samma tidpunkt. Piaget menade däremot att språket och det sociala samspelet har en viss sekundär betydelse medan arvet är mest avgörande för barnens

22

utveckling. Piaget ansåg att hans synsätt var universellt. Medan nutidens forskare Pramling, Knutsdotter och Löfdahl hävdar att leken oftast är social då man ofta leker tillsammans, och båda anser att barnen utvecklas i leken och skapar kunskap med bland annat att lösa

konflikter, utvecklar språkförmågan och barnet socialiserar sig. Det instämmer med

Vygotskijs teori. Varje forskare har en viktig aspekt som de tar upp, som vi anser bör tas på allvar, till exempel: Knutsdotter menar att ” Leken föds på skötbordet”. Löfdahl hävdar att ”barn har egna teorier och idéer om världen som inte bara är värda att lyssna till utan bör tas på allvar”. Pramling hävdar att ”lekens objekt också kan vara lärandets objekt, det barn gör i leken kan leda till lärande”.

23

5.Metod och genomförande

Vi bestämde oss för att genomföra intervjuer med pedagogerna, då vi ansåg att det var det bästa sättet att få information om vad de tycker om barns lek och relationen mellan lek och lärande.

Syftet med en kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och

beskaffenheten hos något, t.ex. den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. (Patel & Davidson, 2011:82)

Om vi hade gjort en enkätundersökning istället för intervjuer, så hade vi förmodligen inte kunnat få lika mycket information som vi fått ut av en intervju där man sitter tillsammans och pratar (Patel & Davidson, 2011). Under en intervju så kan nya frågeställningar dyka upp under tiden, den som blir intervjuad svarar på frågan man ställt och då har man möjlighet att ställa följdfrågor för att få ett mer utvecklat svar.

Vi bestämde att till ett av våra möten skulle vi båda två ha kommit på fyra intervjufrågor och därefter skulle vi tillsammans välja ut de fyra frågorna som vi skulle ha med i våra intervjuer. När vi hade gjort det genomförde vi några provintervjuer. Efter det kunde vi konstatera att vissa av våra frågor var ställda på så sätt att vi hade låtit våra åsikter om vad vi tycker och vad vi hade sett ute på våra VFU platser styra formuleringen. Vi gjorde om frågeformuleringen på de frågorna och gjorde sedan ytterligare provintervjuer och fick därmed ett bättre resultat. Vi tog kontakt med en av våra VFU förskolor och frågade några pedagoger i personalen om vi fick lov att intervjua dem till vårt examensarbete. Vi avsatte en dag då vi åkte till förskolan och intervjuade trepedagoger, alla på olika avdelningar. Vi gjorde alla intervjuerna var för sig, med en pedagog i taget och frågade om vi fick lov att spela in intervjuerna. Vi har följt

Vetenskapsrådets dokument ’Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning’ när vi har genomfört intervjuerna och skrivit vårt arbete. I dokumentet finns det angivit fyra olika krav som måste uppfyllas för att forskningen ska vara giltig.

Som vi beskrev ovan har vi följt dessa regler under vårt undersökningsarbete och har låtit våra informanter få kännedom om dessa regler före intervjun.

1. Informationskravet. Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte.

24

2. Samtyckeskravet. Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.

3. Konfidentialitetskravet. Uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av de.

4. Nyttjandekravet. Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. (Vetenskapsrådet, s 6-14)

Patel & Davidsson (2011) säger att ”för att få göra ljudinspelningar under en intervju krävs intervjupersonernas tillstånd.” (Patel & Davidsson, 2011:83) Vi har tagit med oss både block och penna och inspelningsapparat, för att vi vara förberedda på att vi kanske hade kunnat få skriva ner deras svar. Intervjupersonerna var alla väldigt tillmötesgående och de lät oss spela in intervjuerna.

Under en av intervjuerna, föreslog den intervjuade personen att vi skulle intervjua en pedagog till från samma avdelning, så vi kunde jämföra och se om de tyckte lika eller olika om barns lek och hur de gjorde på avdelningen.

Vi tyckte att det var ett bra förslag och genomförde ytterligare en intervju för att kunna se om de hade olika uppfattningar om hur de arbetade på avdelningen och fick på så sätt mer

material att arbeta med.

5.1. Bearbetning och analys

Efter att vi samlat in vår empiri så transkriberade vi intervjuerna. Då transkriberingarna var klara så träffades vi ofta och fortsatte vi att skriva på resten av vårt arbete, vi analyserade intervjuerna, hittade samband och olikheter i vad pedagogerna svarade på frågorna och kopplade det till teorierna som vi har valt att använda oss av. Vårt syfte var att få reda på hur pedagogerna såg på relationen mellan lek och lärande. När vi jämförde svaren för att se likheter och skillnader, så såg vi att svaren främst var lika. Pedagogerna var i stort sett överens på varje fråga vilket gjorde det svårt för oss att analysera det och hitta några större skillnader.

25

5.2. Undersökningsgrupp

Av sekretesskäl har vi valt att inte använda oss av pedagogernas riktiga namn utan vi kommer att kalla dem för Linda, Sara, Aina och Ursula.

Som vi nämnde i metodkapitlet gick vi till förskolan med tanken om att intervjua tre

pedagoger Linda, Sara och Aina men det blev tillslut fyra pedagoger som vi intervjuade. Vi valde de tre pedagogerna eftersom en av oss känner pedagogerna bra och har en bra relation till dem. En av oss hade dessutom kännedom om hur länge de hade arbetat inom

barnomsorgen och sett hur mycket de brinner för barns lärande och det arbete de utför. Den fjärde pedagogen, Ursula, bidrog med extraintervjun som nämns ovan.

Linda är i 50-årsåldern och har arbetat inom barnomsorgen i ungefär 35 år, hon har alltid arbetat på den förskolan som hon arbetar på idag. Först var hon barnskötare och under 90-talet så utbildade hon sig till förskollärare.

Sara är i 50-årsåldern och har också arbetat inom barnsomsorgen i ungefär 35 år, hon har arbetat på den förskolan som hon arbetar på idag i ungefär 15 år. Sara är barnskötare i botten och har vidareutbildat sig till förskollärare. Sara skriver på en avhandling om barn och deras lek.

Aina är i 40-årsåldern och har arbetat inom barnomsorgen i ungefär 22 år, hon har arbetat på den förskolan som hon arbetar på nu i ungefär 5 år. I grunden är hon utbildad montessorilärare och hon arbetar med barn som är nyanlända till Sverige. De flesta av barnen som hon arbetar med har kommit från delar av världen som är krigsdrabbade och de har gått igenom hemska saker som har plågat de både fysiskt och psykiskt, eller barn som har levt i delar av världen som lider av svår fattigdom.

Ursula är i 40-årsåldern och har arbetat inom barnomsorgen i ungefär 28 år. Hon har arbetat på samma förskola hela tiden, är barnskötare i botten och utbildade sig till förskollärare samtidigt som Linda.

26

6.Resultat/Analys

I detta kapitel kommer vi att presentera vårt resultat, undersökningen baseras på 4 pedagogers syn på lek och relationen mellan lek och lärande. Vi utgår från svaren vi har fått på våra frågor när vi presenterar de olika avsnitten här nedan.

6.1. Det måste finnas lek

I den här kategorin återfinns svar som pekar på att pedagogerna tycker att leken är viktig och varför de anser att den är viktig.

Det måste finnas lek. Annars blir det tomt, dött, livlöst. – Sara Jag tycker barn måste leka för att genom lek ser man barnet! – Aina

Sammanfattning: Alla fyra pedagogerna var helt överens om att lek är grunden till barns

lärande och det viktigaste under barnens utveckling. Två pedagoger Sara och Aina brann verkligen för barns lek, de beskrev mer utvecklat varför de tyckte att det är viktigt att barnen skall få leka och att man skall ta tillvara på deras lek. Medan Linda och Ursula framhävde att leken är viktigt därefter fick vi ställa följdfrågor för att få de att motivera sig vidare.

Pedagogernas uppfattning om lek stämmer bra överens. Både pedagoger på förskolan, samt forskare som till exempel Vygotskij, ger en tydlig bild av att barns lek är en viktig faktor för barns utveckling och lärande. Enligt Vygotskij, är leken drivande för barnens tänkande, eftersom barn utvecklas och lär sig i rolleken. Lillemyrs (1999) förklaringar av lek är att lärandet sker inom barnet medan barnet befinner sig i leken, och när barnet leker skapar det sig färdigheter och erfarenheter. Han menar också att leken är viktig då de flesta barn lägger en stor tid på lek. Leken är speciellt viktig för den har stor betydelse för barnets utveckling och socialisation. Den är även en central kunskapskälla då den kan stimulera många sidor av barns utveckling. Medan Annica Löfdahl (2004) anser att barn genom leken utvecklas socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. I leken utvecklar barn tankar och hypoteser med andra eller var för sig själv. Genom lek förankras den kunskap och de begrepp som barnen har lärt sig. ”Leken är för barn kognitiv och symbolisk, de föreställer sig olika saker.” Medan Piaget menade att utvecklingen till största delen är universell, det vill säga att alla barn i hela världen går igenom samma stadier vid stort sett samma tidpunkt. Enligt Vygotskij är leken en frigörelse från verkligheten och för det krävs det en viss intellektuell kompetens. När barnen leker, tränar de regeltillämpning, verklighetsuppfattning och sociala roller.

27

6.2. Där kan barnen utveckla det sociala

I denna kategori återfinns svar som pekar på att pedagogerna tycker att barnen utvecklar sitt sociala samspel i leken.

Leken tycker jag är viktig, där kan man bearbeta det sociala samspelet. – Linda

Jag tycker att det, leken, är rätt viktigt, där kan de utveckla det sociala. – Ursula

Sammanfattning: När vi pratade med pedagogerna om varför leken var viktig, så nämnde

alla fyra, att det är i leken som de utvecklar och bearbetar sin sociala kompetens, hur de skall agera i vissa sociala situationer och att de skall ta hänsyn till varandra och liknande. Det som pedagogerna tycker stämmer överens med det som Pramling nämner, att barn genom leken bland annat utvecklas socialt (Jensen, 2013:92–98). Pedagogernas tankar stämmer även bra överens med Lillemyrs (2000) beskrivning, han menar att på lekens område har barn rika möjligheter att utveckla sin sociala kompetens. I Löfdahls (2004) studie handlar leken om att förstå vad barnen gör när de leker och att kunna identifiera lekmönster och sociala stukturer i barngruppen. Vidare menar hon att man ska se barn som sociala aktörer och betrakta barn som medskapare till kunskap, kultur och identitet med inverkan på sina liv. Barn deltar i att skapa och bestämma såväl sina egna liv som de människor och samhällen som omger de. Knutsdotter talar om att harmonin kan störas av ojämlikheter eller på grund av att vissa sociala lekregler såsom turtagande, ömsesidighet eller samförstånd saknas. Piaget däremot menade att det sociala samspelet har en viss sekundär betydelse medan arvet är mest

avgörande för barnens utveckling. Enligt Vygotskij, börjar barns lärande i samspelet mellan barn och deras integration i den miljön de befinner sig i. Han menar att barnens sociala utveckling är i stort sett beroende av sociala kontakter och de miljöer som de befinner sig i.

6.3. Barnen lär sig från varandra

I denna kategori återfinns svar som pekar på att barnen lär sig nya saker av varandra. Alla pedagogerna är överens om att barnen lär sig väldigt mycket av varandra när de leker.

Jag tycker att barnen lär sig genom leken speciellt när de leker med äldre kamrater så att de lär av varandra. – Linda.

28

Det beror på vad barnen har med sig också vad de lär sig, barnen kan ha sett något tv program som de leker, till exempel de sitter och ritar och har olika färger, och då kan ena säga jag vill ha röd och den andra aldrig hört ordet röd ”aaa jaa röd” också så att de lär sig från varandra. – Ursula

I leken lär de sig så himla mycket av varandra, med varandra och de tillför varandra allt. – Sara

Sammanfattning: Pedagogernas svar på våra intervjufrågor instämmer med Knutsdotter

(1999) hon belyser om att i lek med kamrater lär sig barn även nya saker av varandra och kan ta del av varandras erfarenheter (Knutsdotter, 1999). Barn bearbetar leken utifrån dess syfte och utvecklar olika lärdomar från respektive lek. De olika mönster barn utvecklar går hand i hand med varandra och bidrar till att barn blir lärande individer som förbättrar grunderna för bland annat det som Ursula nämner ovan (Knutsdotter, 1999). Pedagogernas resonemang om att barn lär sig från varandra understryker Vygotskijs kognitiva teori. Vygotskij har en

särskild syn på vardagssituationer. Han menar att i vardagssituationer ser barn vuxna använda objekt på ett sätt som gör att objektet får en viss betydelse för barnet. Barnet kan även själv använda objektet på ett liknande sätt och det förstärker barnets betydelse av objektet. Detta fenomen förklarar även Vygotskij teori om den potentiella utvecklingszonen. Tanken är att barn tillsammans med andra genom härmning presterar över sin nuvarande nivå, det vill säga att ett lärande sker. Vygotskij säger att barn som leker med andra, får en samling av

erfarenheter och tolkningar av innebörden att hantera framtiden på. Det vill säga att barn återspeglar erfarenheter och upplevelser i leken, medan Vygotskij avser att barn får erfarenheter och upplevelser i leken som de sedan hanterar i livet (Jensen, 2013:77).

6.4. Allt börjar med barnens intresse som vi pedagoger

snappar upp

Vi ville ta reda på om hur pedagoger använder den dagliga leken för att främja barns utveckling, i den här kategorin återfinnas svar som pekar på att vardagsleken främjar barns utveckling

29

När man får en ny barngrupp, så har man som pedagog en idé om att man kan använda sig av det här eller någonting, men måste jag se till min grupp, vad de är intresserade av, ett tag så tyckte de mycket om att köra bil. Bilen består av tre små träbord och de borden välter man på golvet, och där leker man bil. Man packar dockorna, man packar kaffeservisen och så vidare och man åker iväg. Man åker till Väla och till Malmö och Köpenhamn, de har varit överallt. Sedan så har vi tänkt ’aha, de tycker att detta är spännande. Vad är en bil? Och vad behöver man i en bil? Bensin. Hur får den bensin? Ja genom tanklocket.’ Då har vi satt ett tanklock på bilen i form av en plastad bild. Även en instrumentpanel, och vi har skaffat en ratt, för det måste man ha när man kör, annars kan man inte styra osv. Då får man liksom fånga in det här intresset och så får man göra någonting och se vad det leder till. Sedan kan jag som pedagog erbjuda att föra vidare deras tankar och kunskaper. Man har en bil och den blir skitig vad måste man göra då? Jo man måste tvätta den. Det är bara att låta fantasin och leken flöda. Det finns nästan ingen hejd på det.

Sedan kan man märka av att det mattas ut, att de inte är lika intresserade av det längre, leken flyttas till något annat. Den här gruppen tycker om att bygga med klossar eller någonting. De bygger hus och då kan man bygga vidare på det. Allt börjar med ett intresse och vi som pedagoger snappar upp på det intresset. – Sara

Vi ser att all lek främjar utvecklingen för att de ser för varandra och de provar sig fram, använder erfarenheter vad de har varit med innan och så. Sitter de tillexempel och tittar de på den bulkbrädan och tycker att det är kull går de fram och provar de själv och börjar kanske de banka på alla pinnar även på de som inte rör sig och så kommer på att de kan ta ut pinnarna och stoppa tillbaka de, så att den ena gör den andra gör samma. Och även i roll lekar båda de klär ut sig och spelar roll, och de lär sig att klä på sig, man börjar med att hjälpa till och sen de kan själv det är ju också en del utvecklingen ju! Det samma med dockorna med pyssel allt. – Ursula

Aina säger:

Jaa! Ser jag faktiskt! När jag har haft barnet i två terminer (vi ska ha de högst ett år) ibland har vi de tre terminer och det beror på när barnet fällar in, hur barnet mogen. När de har hamnat i en annan avdelning så ser jag stort skillnad mellan de barnen där, och de barnen här. När jag följer med de barnen som flyttar över jag ser hur den utvecklas ännu mer de kan mer svenska, de börjar lära sig mer svenska.

Samma rutiner över huvudtaget på både avdelningarna, men man ser också att barnet blir mer självständigt, då känner barnet att tro sig själv mer delaktigt med andra barn.

30

Så man står inte kanske bara med barnen från Syrien, (exempel) vad heter han Louise från Sverige och Lukas från Danmark och man ser att leker med andra barn som är inte från samma ställe. Så försöker de också hitta ett annat sett att leka med de andra barnen.

Medan Linda säger att man kan vara med och styra leken:

Ja… om man ser vad de leker med så kan man ju sätta till grejer eller vara med själv och styra leken lite så att kommer fram något.

Sammanfattning: Alla fyra pedagoger har betonat vikten om vardagsleken, om deras

pedagogiska engagemang som är betydelsefull för att kunna utforma vardagsleken efter barnens intresse och att barnen ska skapa mångsidigt kunskap. Pedagogernas resonemang om utvecklande vardagssituationer genomsyrar även Lillemyrs (2002) resonemang om

pedagogiskt ledarskap att pedagogen ska kunna utnyttja lekaktiviteterna i

utbildningssammanhang genom att organisera för lärande genom lek (Lillemyr, 2002). Vi kunde även identifiera hos pedagogernas svar det som Knutsdotter säger i sin beskrivning om att pedagoger skall möta barn på deras nivå i leken och hjälpa de att göra sin lek och sitt skapande alltmer utvecklat och utvecklande. (Knutsdotter, 2011:75–81). Pramling&

Johansson (2009) lyfter också viktiga aspekter om det pedagogiska ledarskapet och säger att samspelen är relaterade till pedagogens öppenhet respektive bundenhet till lekens och lärandets form (Pramling & Johansson, 2009:48). De menar även att pedagogerna ska använda sig av leken på ett målinriktat sätt, då leken antas stimulera det lustfyllda lärandet som bidrar till att barn utvecklar sin fantasi, inlevelse, kommunikation, symboliskt tänkande liksom samarbete och problemlösning. Annica Löfdahl menar att barn har egna teorier och idéer om världen som inte bara är värda att lyssna till utan bör tas på allvar. (Löfdahl, 2004:29)

6.5. För dem är det ju ett lekjobb

Här återfinns det svar som pekar på att leken är ett bra redskap för att barnen skall kunna lära sig olika saker.

Sara: Leken finns hela tiden. Jag tänker att leken kan lika gärna vara när du dukar bordet till måltiden eller som att du har mötet/samlingen eller vad man nu kallar det för. Leken är på hela planet på något sätt. Om vi som pedagoger för in det, matematik, naturkunskap osv. på ett lekfullt sätt, så kan man fylla de här små liven med hur mycket

31

som helst. Sen är det vi pedagoger som skall ha in tekniken, naturkunskapen osv. Där får vi på ett lekfullt sätt föra in det. Det är på något sätt som att de är här och fylls på av massa saker. Samtidigt är det viktigt att man benämner att nu är det matematik vi pratar om, så man får begreppen väldigt tidigt, för det gör det mycket lättare att komma till förskoleklassen och till skolan, att du har hört ordet matematik. Det finns 2-3 åringar som när de hör ordet matematik säger ’matematik? Ja det vet vi vad det är, det är 1,2,3,4, det är 10. Det är såhär och såhär’. Det är väldigt viktigt att få rätt begrepp på saker och ting.

Sammanfattning: Förskollärarnas svar tydliggör att barnen drar sina slutsatser och i leken

tränar sin kognitiva utveckling och skapar kunskaper eftersom pedagogerna stimulerar barnen och barnen hör de rätta benämningarna/begreppen på saker och ting. Samt tränar sina sociala färdigheter genom att barnen återberättar om vad de har gjort och vad som ska ske eller göras. Det som förs fram här av pedagogerna stämmer bra överens med det som Knutsdotter tar upp. Lekförmågan finns som en jättestor möjlighet hos varje barn. Vuxna skall bekräfta barnen, stimulera och tillåta de att utvecklas till nytta för barnets mångsidiga utveckling. Hon menar att upplevelser påverkar leken och leken klargör upplevelserna (Knutsdotter, 1999). Vidare betonar förskolelärarna vikten om lekens betydelse som genomsyrar Vygotskijs aspekt om lekens betydelse för barns utveckling som är oerhört viktigt. I leken lär sig barnet att vara medveten om sina handlingar och blir medveten om att varje objekt har en mening eller betydelse (Vygotskij, 1995). Medan Piaget (1972) hävdar att kognitiv utveckling sker genom, samspel mellan individ och omgivning, baserat på individens perception eller kognitiva konstruktion av omgivningen (Piaget 1972, refererad i Lillemyr, 1999:131).

6.6. Hur påverkar miljön barns lärande?

Alla pedagogerna som vi har intervjuat anser att miljön på förskolankan inverka på barnens lek. Genom att:

Linda: Barn behöver material, också något konkret att kunna leka eller så, barn som van vid att leka de har mycket inom sig oh kan föra leken, och den smittar av för att de andra också tycker jag för att de börjar också leka. Men visst det kan vara barn som styr leken att delar ut roller och så ju.. Men det kan vara ju positivt också. Att de andra ska lära sig leka, men man ska se till att inte bara den ena ska vara hund. Till exempel vår utklädnings kläder Pippi och så, börjar en av barnet klä ut sig och sen alla vill klä ut sig

32

och leker de med det.. Jag tycker att lek smittar! Det smittar av sig på de andra. Jag tycker att jätte bra barn som kan leka det jätte viktigt.

Ursula: Vi har tillgänglig miljön har vi ju, och vi har både med när det gäller böcker skapande och bilar och dockor och tekniska grejer och konstruktions lek, vi har ju allt på barns nivå. Vi ser att all lek främjar utvecklingen för att de ser för varandra och de provar sig fram, använder erfarenheter vad de har varit med innan och så.

Sara: Både och, att plocka bort det som är nu för att det är inte intressant. Det finns ingen anledning till att ha material som inte används, då kan man ta bort det och lägga in det i sitt förråd eller dela med sig av det till de andra avdelningarna som just nu håller på med de sakerna som man plockar undan. Så kan man låna av varandra, det gör man en hel del tycker jag. Allt från pussel till spel, eller vad det nu kan vara.

Ett barn på 1-1½ kan göra väldigt mycket själv. Kan sätta tillbaka böckerna själv. Det handlar om att vi gör det tillgängligt för en ettåring att sätta en bok. Hade jag haft en hylla längre upp på väggen så hade det inte fungerat, men där den sitter så kan de det. Även när de ser att de äldre sätter upp boken, så tänker de, okej vi skall sätta boken på hyllan.

Sammanfattning: Pedagogernas svar om miljön är väldigt likartade och de betonade att

miljön har stort betydelse i barns lärande. Enligt Pramling& Sheridan (2012) är ett av pedagogernas uppdrag i förskolan att skapa en miljö som lockar till lek och aktivitet (Pramling & Sheridan, 2012). Läroplanen understryker också pedagogernas svar, för att vi har fått syn på att pedagogerna utformar miljön på avdelningarna efter barnens höjd och miljön är lockande och tillgängligt.

Det skall i förskolan ges möjlighet för barnen till att utveckla alla sina sinnen och olika uttrycksformer såsom bild och form, bygg och konstruktionslek, rörelse, musik och sång, rytmik, dans, drama och språk (Lpfö 98, rev 2010). I Läroplanen (98, rev 2010) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Vidare står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet (Lpfö 98, rev 2010s.6-9).Den pedagogiska miljön innefattar lokalernas utformning, tillgång till material av olika slag, utemiljön och sociala förhållanden mellan barn och vuxen. Samtliga områden ska vara formade på ett sätt som underlättar och utmanar de till lek och skapande. Ett av förskolans uppdrag är att ge barn upplevelser och hjälpa de med deras utveckling. Då är det viktigt att

33

miljön är konstruerad så att de känner glädje för lek, kreativitet och skapande (Pramling & Sheridan 1999).

6.7. Rutiner eller andra aktiviteter som avbryter barns lek

Linda: Lunchen .. den är ju kl 11.30 alltså de måste ju komma att äta ju. Men till exempel när vi har fruktstund och så och ser man att de leker jätte fint då[…] kanske vi skjuter fram fruktstunden eller vi bryr inte om den alls för att vi ser att synd att bryta leken eller vi tar fram frukten och de får ta när de vill. Också lite flexibelt eller rätt mycket flexibelt tycker jag att vi är. Om de känner också att de blivit avbrutna hela tiden i sin lek om de bygger eller vad de, då kanske de inte tycker det att något lönt att de bygger. Men så man kan ju också om de bygger och något viktigt ska göra till exempel äta middag då kan man ju spara det, och sen får de leka igen efter maten eller bygga vidare eller rita eller vad de leker. Barnen brukar acceptera, barnen då tänker på att de får fortsätta.

Ursula: Det beror på hur vi skall göra sen, men i detta rum alla sitter och äter, skulle varit så att de har börjat på någonting i något annat rum och vi ska vara kvar inne så kan få vara kvar, men de måste ju sluta leken och komma sätta sig. Och sen har vi ju då innan maten vi har en typ av samling ju. Och då bryter man ju leken alltså får går in och sitta ner.

Aina: Innan maten, cirka 20 minuter innan maten går vi in tvätta av oss, sitta ner, läsa sagor eller sjunger lite en liten stund för att de barnen inte heller orkar sitta lång samling. Och sen äter vi maten, och sen blir andra aktiviteter. Vi är sånt som vill gärna att barn efter maten ska lugna ner sig, så de ska gärna lägga sig på en madrass eller sitta, lyssna på lugn musik, för då får du också lite att barn blir lugnare eftermiddag. Men så kör du samma race hela dagen då blir barnen helt ifrån sig på eftermiddag. Jag har börjat med den här metoden för en månad sedan och det här med vila och den fungerar jättebra.

Sara: De blir oftast väldigt inkörda i rutinerna. De är rutiner som de vet att när vi säger, till exempel nu går vi in från gården, man tar av sig ytterkläderna, tvättar händerna, de små byter blöja. Då vet de lite äldre att man samlas antingen på vår samlingsmatta eller

34

här i soffan och läser. Så det är ju inget, det rullar på. Sedan är det alltid en liten krabat som inte vill, och tänker att nej jag vill vara här ute i hallen istället men i det stora hela så är det en flod som rinner på.

Vi har också en dag i veckan då vi är inne innan lunchen och har smågrupper, men det är också på något sätt att man får ett flyt i dagen. Så att de här små avbrotten i leken, då man byter blöja på de små barnen och äter inte märks av för mycket. Ser man barn som till exempel sitter och leker med lera innan maten, så tar man de små barnen och bytar deras blöjor först, och sedan så leker de färdigt och lägger ner leran. Sedan är det ju en del dagar som är mer kaotiska än andra. Om man ser de som självgående små

människor, så fixar de jättemycket.

Sammanfattning: Varje pedagog insåg att de avbryter barnens lek ständigt, på grund av

rutiner eller för att någon inplanerad aktivitet är på gång. Det beror både på plats och/eller tidbrist, eftersom där barnen har startat upp ett projekt, till exempel bordet de sitter vid, används till att äta lunch. Enligt pedagogerna man kan skjuta fram andra aktiviteter/ måltider men de måste hålla på lunchtiderna. Knutsdotter (2011) menar att man skall låta barn ta initiativet och strunta i planeringen. Vidare belyser hon att pedagogerna måste lära sig respektera leken, och lära andra barn att inte störa onödigtvis. Därför skyddar barnen sina lekar genom att gömma sig eller avskärmar en del av lokalen (Knutsdotter, 2011). Lillemyr (2002) hävdar att pedagogens försiktiga deltagande i leken kan bidra till att andra barn får tillträde i lekgruppen, trots att gruppens normer utesluter andra barn. Genom att vara extra observant kan den vuxne tillvarata barnens behov av att experimentera, skapa och uppfinna och ge de utmaningar i undervisningen. Han menar vidare att det är en pedagogisk utmaning att ta in en del av den inre motivation som barnen visar i leken i undervisningens organiserade lärande, väl medvetet om att det då inte är lek. På så vis kan man uppnå växlingen mellan experimenterandet i lärandet och i lek som kompletterar varandra och som tillsammans utvecklar barnens kunskaper, färdigheter och kreativa förmågor.

35

7.Slutsats och diskussion

Efter att vi gått igenom resultatet av våra intervjuer samt kopplat de till vår teoribakgrund kan vi inte se någon större skillnad mellan pedagogernas argument. Svaren rätt så lika när vi jämförde dem, det var dock några pedagoger som gav mer utvecklade svar utan att vi behövde ställa följdfrågor. Detta kan dock bero på hur dem tolkade frågan som vi ställde och även bero på att de behövde mer information om vad vi menade med vår fråga. Utifrån pedagogernas svar kan vi se och dra slutsatsen att leken är ett viktigt redskap i barnens vardag. Barns lek är omfattande för deras utveckling och sociala förmåga. Barnen behärskar kunskaper genom leken utan att vara medvetna om det, och behärskar även olika ämnesbegrepp eftersom barnen hör de begreppen ofta till exempel ordet matematik och begrepp om olika geometriska

former. Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka hur pedagoger ser på lek och dess relation till barns lärande. Resultatet av våra intervjuer visar att leken och dess relation till barns lärande är baserat på pedagogers engagemang. På vår första forskningsfråga ”Hur ser pedagogerna på barns lek?” fick vi svaret att varje pedagog säger att de använder sig av leken i verksamheten och att leken är viktigt. Det handlar till exempel om när Sara säger att leken finns hela tiden, att den kan lika gärna vara när man dukar bordet som den kan vara när de har samling, det är något som vi inte alls hade tänkt på innan, utan det är något som vi fick upp ögonen för när vi intervjuade henne. Genom leken så utvecklar barnen social kompetens, fantasi och kreativitet samt konflikthantering och inte minst empati. Detta är centrala

aspekter som förbereder barnen inför vuxenlivet. Men vi håller inte med Vygotskijs argument om att det är först i 3 årsåldern som barnen börjar leka ”på riktigt”. Eftersom vi har upplevt under våra VFU perioder och våra informatörer har berättat under intervjun att barnen lär sig genom leken speciellt när dem leker med äldre kamrater så att de lär av varandra. Barnen vid tvåårsåldern brukar börja med rollekar och klä ut sig, och dem lär sig att klä på sig, man börjar med att hjälpa till och sen kan de själv. Eller ett annat exempel som säger mot

Vygotskijs argument är att barn under tre år leker ofta med plastserviser och låtsas att de fikar, efter ett tag man kan se att barnet hjälper till meddukning. Med dessa exempel vill vi

understryka att barnen under treårsåldern kan leka på riktigt, barnen kan redan kommunicera på olika sätt, visar sina känslor och leker på riktigt både rollekar och är jätteduktiga på att hantera/använda dagens tekniska apparater t.ex. iPad eller Smartphone.

Pedagogerna har under intervjuerna betonat att de lägger stort vikt på vardagsleken och att de använder sig av leken som hjälpmedel så mycket som möjligt. Pedagogerna ansåg att leken är