Sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd : En litteraturöversikt

EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2020:19

Sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter

med förvirringstillstånd

En litteraturöversikt

Ewelina Filipek

Marim Nazari

Examensarbetets titel:

Sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd – en litteraturöversikt

Författare: Ewelina Filipek & Marim Nazari

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Sjuksköterskeutbildning, GSJUK17h Handledare: Jonas Karlsson, Maria Nyström Examinator: Annelie Sundler

Sammanfattning

Delirium kännetecknas av en akut störning av uppmärksamhet och medvetenhet, med ytterligare förändringar i kognition. Förekomsten av delirium inom slutenvård är hög, särskilt hos äldre som oftast resulterar i längre sjukhusvistelser och större kostnader för hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en viktig roll vid vårdandet av patienter med delirium. Att ha patientens livsvärldsperspektiv som grund i vårdandet är en förutsättning för att ge patienten en god och säker vård samt undvika patientlidande. Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd. En litteraturöversikt av tio vårdvetenskapliga artiklar har valts som metod. Tre teman identifierades ur analysen: ”Upplevelser av behov av interprofessionellt

samarbete”, ”Upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med förvirringstillstånd”, och ”Känslomässigt utmanande upplevelser av att vårda samt värna patienter med delirium”. Resultat visade att sjuksköterskor kände ett behov av att

samarbeta med andra yrkesprofessioner samt med avdelningens ledning för att säkerställa en god vård för patienter med delirium. Sjuksköterskor ansåg att anhöriga var resurser, eftersom de kunde hjälpa till med att identifiera symtom för delirium hos vårdade patienter. Brist på kunskap om delirium, relevanta bedömningsverktyg, och behov av ytterligare utbildning identifierades. Resursbrist samt tidsbrist upplevdes som hinder för att ge patienter med delirium en god vård. Sjuksköterskor kände stress och känsla av otillräcklighet när att de upplevde att de inte kunde erbjuda patienter med delirium den vård de behövde.

Nyckelord: Delirium, sjuksköterska, upplevelse, äldre, vård

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1 Delirium _________________________________________________________________ 1

Orsaker och riskfaktorer för utvecklandet av delirium ___________________________________ 2

Åldrandet ________________________________________________________________ 2 Sjuksköterskans ansvar _____________________________________________________ 3 Vårdvetenskapliga begrepp relaterade till delirium ______________________________ 4

Hälsa – ett livsvärldsperspektiv _____________________________________________________ 4 Vårdrelation ____________________________________________________________________ 4 Lidande _______________________________________________________________________ 4 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 5 METOD _____________________________________________________________ 5 Datainsamling _____________________________________________________________ 5 Dataanalys _______________________________________________________________ 6 Forskningsetiska överväganden ______________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 7 Upplevelser av behov av interprofessionellt samarbete ___________________________ 8

Samverkan med andra yrkesprofessioner______________________________________________ 8 Samverkan med ledningen av avdelningen ____________________________________________ 8

Upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med förvirringstillstånd 9

Kommunikation med anhöriga______________________________________________________ 9 Saknad av relevant kunskap ________________________________________________________ 9 Betydelsen av utbildning om delirium _______________________________________________ 10 Saknad av relevant bedömningsverktyg______________________________________________ 11 Betydelsen av arbetsbelastning och tidsbrist __________________________________________ 11

Känslomässigt utmanande upplevelser av att vårda samt värna patienter med delirium ________________________________________________________________________ 12

Upplevelser av bristande kontroll över att vårda patienter med delirium ____________________ 12 Upplevelser av stress ____________________________________________________________ 12 Upplevelser av att känna ansvar över patientens säkerhet ________________________________ 13

DISKUSSION _______________________________________________________ 13 Metoddiskussion __________________________________________________________ 13 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 14 Hållbar utveckling ______________________________________________________________ 15 SLUTSATSER _______________________________________________________ 16 REFERENSER ______________________________________________________ 17 BILAGOR __________________________________________________________ 21 Sammanställning av artiklar. _______________________________________________ 21

INLEDNING

Intresset för att undersöka ämnet kring förvirringstillstånd väcktes hos oss då vi under vår verksamhetsförlagda utbildning på ortopedavdelningen hade kommit i kontakt med patienter med förvirringstillstånd. De flesta patienter som ägnades den största uppmärksamheten var patienter över 85 år. Burns, Gallagley och Byrne (2004) beskriver att äldre personer löper större risk att utveckla förvirringstillstånd.

I samband med den verksamhetsförlagda utbildningen upplevde vi att sjuksköterskor hade svårt med att bemöta patienter med förvirringstillstånd. Vi funderade över om sjuksköterskorna hade problem med att känna igen vad ett förvirringstillstånd innebar. Det märktes tydligt att vissa sjuksköterskor kände sig stressade av situationen när de inte kunde ge en god vård till patienter med dessa tillstånd. Vår upplevelse var att patienter med förvirringstillstånd hade komplexa vårdbehov och var resurskrävande vilket gjorde att de tog mer tid i anspråk. Detta ledde till tanken att söka kunskap om hur sjuksköterskor upplever bemötandet med patienter som lider av förvirringstillstånd.

I denna uppsats kommer vi att använda oss av både förvirringstillstånd och delirium som beteckning. Detta på grund av att de internationella artiklar använder oftast benämningen delirium samtidigt som svenska referenser som används till denna studie talar om förvirringstillstånd.

BAKGRUND

Delirium

Delirium är en akut organdysfunktion av hjärnan som vanligtvis utvecklas antingen inom några timmar eller dagar. Det kännetecknas av ett plötsligt inträde av störning av medvetenhet, uppmärksamhet, kognition och perception (Zamoscik, Godbold & Freeman, 2017). Personer med detta tillstånd har svårare att fokusera, har minskad orienteringsförmåga samt har svårare att ändra karaktär på uppmärksamhet. Aliberti et al. (2015) beskriver att delirium vanligtvis förekommer som en komplikation hos äldre inlagda patienter. Andelen patienter som drabbas av detta tillstånd sträcker sig från 15 % till 53 % på medicinska och kirurgiska avdelningar, och upp till 80 % på intensivvårdsavdelning (ibid.). Burns, Gallagley och Byrne (2004) beskriver att både prevalens och förekomsten av delirium är särskild hög hos kirurgiska, ortopediska, cancersjuka, katarakt opererade patienter samt patienter på intensivvårdsavdelningar. Enligt Socialstyrelsen (2018) diagnostiserades år 2018 totalt 1364 vuxna patienter med delirium inom slutenvården i Sverige, varav 649 av patienterna var 85 år eller äldre. Burns, Gallagley och Byrne (2004) menar att förvirringstillstånd kan vara komplext på grund av den antagna förlusten av intellektuell och fysisk reserv samt minskning av mental anpassningsförmåga. Dessutom kan personer med stigande ålder ha en förändrad metabolism som kan öka känslighet för biverkningar, särskilt i närvaro av befintlig cerebral sjukdom (ibid.).

Fong, Tulebaev och Inouye (2009) beskriver att delirium är potentiellt förebyggande, men delirium innebär stora hinder i utvecklingen av framgångsrika terapier. Detta är på grund av svårigheter att identifiera symtom på delirium samt brist på kunskap om den

underliggande patofysiologin (ibid.). Burns, Gallagley och Byrne (2004) beskriver att förebyggande av delirium, särskilt hos äldre människor är viktigt. Utbildning för vårdande personal kan göra att tillståndet uppmärksammas. Kunskap om riskfaktorer är förmodligen den viktigaste informationen att ha vid identifiering av förvirringstillstånd. Det faktum att delirium ofta har ett multifaktoriellt ursprung kräver en bred interventionsstrategi (ibid.). Bélanger och Ducharme (2011) framhäver att vissa sjuksköterskor som vårdar patienter med delirium ibland känner ett visst obehag, och behov av att distansera sig på grund av patientens utagerande beteende. Maldonado (2017) beskriver att det finns ett ömsesidigt samband mellan delirium och kognitiv försämring. Bland äldre är demens den starkaste riskfaktorn för delirium och utvecklingen av delirium ökar signifikant risken för efterföljande kognitiv försämring, inklusive demens (ibid.).

Vanligt förekommande symtom enligt Internetmedicin (2019).

● Förvirring (bristande orientering i tid, rum, person och sammanhang) ● Störd sömnrytm - patienten sover eller är sömnig på dagen, men är pigg och

rastlös på natten

● Starka känsloyttringar eller känsloväxlingar ● Illusioner och hallucinationer

● Minnesstörningar ● Oförmåga att fokusera ● Personlighetsförändring

● Utagerande beteende (aggressivitet) ● Uttalat splittrad tankeverksamhet

Orsaker och riskfaktorer för utvecklandet av delirium

För att kunna identifiera riskfaktorer är det viktigt att identifiera vilka faktorer som har betydelse för utveckling av delirium. Wang at el. (2019) beskriver att faktorer som kan orsaka delirium är många. Det kan vara miljömässiga faktorer, men också andra bakomliggande sjukdomar så som demens, hjärt-kärlsjukdomar, postoperativ vård eller för mycket onödig användning av läkemedel. Robinson at el. (2008) menar att orsaker till uppkomsten av delirium är multifaktoriella, såsom fysiska begränsningar, onormala laboratorievärden, hörselnedsättning, synskada, hög ålder, sömnbesvär, depression, infektion och otillräcklig smärtbehandling. Stubberud (2011, ss 396–398) beskriver att en ytterligare orsak till delirium kan vara alkoholabstinens vid kroniskt alkoholmissbruk, så kallat delirium tremens.

Det är viktigt att hitta orsaker i god tid för att förhindra delirium och dess komplikationer. Larsson och Rundgren (2010, s. 215) beskriver att det uppstår hjärnskador av olika slag i samband med delirium. Kroppens möjlighet att motstå ansträngningar blir sämre. Delirium förknippas med ökad fallrisk, dödlighet och sjuklighet som leder till ökad belastning för sjukhusvården, längre vårdtider, ökad kostnad för vården (ibid.).

Åldrandet

Larsson och Rundgren (2010, s. 17) beskriver att åldrandet är en långsam och naturlig process med en bred variation mellan olika individer. Miljöpåverkan kan tillsammans

med förändringar som uppstår med stigande ålder gör att äldre människor lättare drabbas av sjukdom. Larsson och Rundgren (2010, ss. 65–68) menar att genom successiva negativa förändringar i kroppen försämras organens förmåga att klara olika påfrestningar. Reservkapaciteten i kroppens organsystem reduceras med åldern och således ökar förekomsten av sjukdomar. Symtom hos äldre kan vara svårtolkade och otydliga. De symtom som är vanligt förekommande hos äldre kallas “geriatric giants” och inkluderar immobilisering, urininkontinens, konfusion och fall. Äldre personer har oftast flera sjukdomar samtidigt som berör flera olika organsystem. Sjukhusvistelse, även för mindre åkommor kan bära med sig en risk för en irreversibel försämring av äldre personens funktionella status och därmed försämrad livskvalitet (ibid.).

Enligt Statistiska Centralbyrån (2020) har medellivslängden i Sverige för år 2019 för män varit drygt 81 år och nästan 85 år för kvinnor och ökat med i genomsnitt 0,5 år jämfört med år 2018. Medellivslängden ökar på grund av att människor i allt högre utsträckning dör vid mycket hög ålder (Regeringskansliet 2003). Maldonado (2017) beskriver att förändringar som följer med åldringsprocessen är förknippade med minskad fysiologisk reserv, vilket gör äldre allt mer sårbara för fysisk stress och sjukdom. Åldrande är associerat med ett antal åldersrelaterade cerebrala förändringar inklusive reglerande neurotransmittorer, minskning av blodflödet i hjärnan, minskad vaskulär täthet och förlust av neuron.

Sjuksköterskans ansvar

Legitimerad sjuksköterska har ansvar för att patientens integritet och värdighet bibehålls genom att se till att patienten blir sedd och hörd som en individ med egna behov (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Sjuksköterskans öppenhet, pålitlighet och engagemang kan underlätta att bevara integritet hos en förvirrad patient under vårdtiden (ibid.). LeBlank et al. (2018) beskriver att sjuksköterskor måste vara närvarande i vården för patienter med förvirringstillstånd. Det är viktigt att finnas till hos patienter med detta tillstånd samt att agera lugnt, vänligt och medkännande. Detta görs för att kunna ge en individanpassad vård efter patientens unika behov (ibid.). Sjuksköterskan ansvarar för patientens säkerhet vid situationer där patienter med förvirringstillstånd exempelvis riskerar att inte hitta tillbaka om de går ut själva (Heywood, Fitzpatrick, Doyle, Finn & Gallagher 2019). Inom detta ingår att besöka patienten oftare och informera vad som planeras kring patientens vård med tanken på att skydda patienten (ibid.).

Sjuksköterskans kompetens inkluderar att både utföra omvårdnadsuppgifter med skicklighet och att inkludera en förtroendefull relation med patienten och dennes närstående, vilket är en förutsättning för god omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det upplevdes av vissa sjuksköterskor att patienter med förvirringstillstånd kände sig trygga med att ha anhöriga och vårdpersonalen i närheten, vilket gav en lugnande effekt på dessa patienter (Instenes et al. 2019). En god kommunikation grundad på öppenhet, empati och respekt, anpassad till patientens individuella situation skapar möjlighet till att främja patientens delaktighet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Att skapa en tillitsfull relation med patienten samt att ha ett helhetsperspektiv på patientens situation är viktiga aspekter att ha i åtanken (ibid.).

Vårdvetenskapliga begrepp relaterade till delirium

Enligt Dahlberg och Segersten (2010, ss. 126–128) innebär livsvärld hur hälsa, sjukdom, lidande och vårdande erfars av och påverkar den individuella patienten i sitt livssammanhang. Det är viktigt som vårdare att veta tillvägagångssättet för att nå fram till patienten och förstå hur dennes hälsoprocesser kan främjas. För att kunna ge optimal vård för patienter med förvirringstillstånd måste vårdare ha adekvat kunskap, samt ha förmågan att se hur det är för den individen som vårdas. Det är viktigt som vårdare att ha kompetens om att erbjuda patienten med detta tillstånd delaktighet i sin egen hälso- och vårdprocess. Vårdande måste bygga på insikten om hur sjukdomen påverkar upplevelsen av meningen och sammanhang hos den individen och hur sjukdomen påverkar hennes eller hans vardag. Det är genom livsvärlden som hälsa, lidande, sjukdom och välbefinnande utspelar sig. När den som vårdar inte förstår eller inte klarar av att möta patientens livsvärld ger den följaktligen inget vårdvetenskapligt vårdande (ibid.). LeBlank, et al. (2018) beskriver att sjuksköterskor använder sina kunskaper om varje patient med delirium för att skräddarsy sina insatser. Sjuksköterskor bedömer patienter med detta tillstånd som helhet inklusive patientens anamnes, aktuell status, behandlingsplan samt tidigare och nuvarande insatser. Detta görs för att få en känsla av vad som är normalt för patienten utifrån den livsvärlden som patienten har. Det kan vara en utmaning för en sjuksköterska att förstå livsvärlden hos en förvirrad person som inte själv kan berätta om sina behov (ibid.).

Vårdrelation

Vårdande relation mellan patient och vårdare skapas genom den vårdgemenskap som kännetecknas av respekt, fördragsamhet, närhet och ärlighet (Arman 2016, ss. 189–191). Vårdgemenskapen grundas på öppenhet och medmänsklighet där den skapade relationen mellan sjuksköterska och patient är betydelsefull för båda parter. Det är viktigt att patienter med delirium kan få sina behov tillgodosedda för att få möjlighet till att känna trygghet och förtroende (ibid.). Wiklund (2003, ss. 155–157) menar att vårdaren i den vårdande relationen stödjer patienten i dennes beslut och har till uppgift att bevara och skydda det som är avvikande hos patienten. I mötet med patienten är det dessutom viktigt att vårdaren förhåller sig till patientens livsvärld samt värnar om patientens värdighet. Det är i vårdande relation patienten har möjlighet till att uttrycka sina behov, problem och begär (ibid.). Weir och O’Brien (2018) beskriver att koncentrationsförmåga hos patienter med förvirringstillstånd försämrades i samband med brist på adekvat kommunikation med ansvarig sjuksköterska. Patienter har dessutom uttryckts sina svårigheter med att hantera tankar och bearbeta mottagen information (ibid.).

Lidande

Arman (2016, ss.38–41) beskriver att lidande är ett motiv samt grundbegrepp för vårdande verksamhet. Dessutom är lidandet anledningen till all vård och omsorg, trots att symtom på lidandet inte alltid är synliga. Lidandet kan tolkas via individens upplevelser och reflektion. Varje lidande är unikt och kan yttra sig som kamp, smärta, apati, sorg, förtvivlan men även hjälplöshet och isolering (ibid.). Wiklund (2003, ss. 93–96) beskriver

att lidandet är förenat med hälsa, som utgör en väsentlig del av människans liv. Ibland upplevs lidande som outhärdligt, individens förmåga att uppleva en god hälsa kan vara ouppnåeligt. Lidande kan resultera i att människan upplever en förlust av helhet och kontroll. Weir och O’Brien (2018) beskriver att patienter med förvirringstillstånd har upplevt en känsla av att inte ha en kontroll över vad som har hänt med dem eller händelser kring dem. Brist på kontroll och förståelse samt känslan av förlust av autonomi har varit bidragande faktorer till lidande hos dessa patienter (ibid.).

PROBLEMFORMULERING

Delirium är ett vanligt förekommande tillstånd främst hos äldre inneliggande patienter. Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) ökar antalet äldre bland befolkningen i Sverige. Detta kan leda till att delirium blir en allt vanligare komplikation som kan inträffa hos sköra människor i samband med vård och behandling av andra sjukdomar inom slutenvården. Sjuksköterskor som jobbar inom vården möts av unika situationer som varierar från dag till dag. Äldre patienter med delirium är i behov av olika insatser för att uppnå hälsa. Delirium resulterar i längre vårdtider, ökad dödlighet och fallrisk bland patienter. Förväntningarna på bemötandet skiljer sig åt mellan patient och vårdare. Det är viktigt att sjuksköterskor känner igen vad delirium innebär för att kunna ge patienten en säker, individanpassad och trygg vård. Det behövs kunskaper kring bemötande av patienter med delirium, för att minska det personliga lidandet hos dessa patienter. Av den anledningen finns skäl att undersöka sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter med delirium. Studiens resultat förväntas kunna öka sjuksköterskors kunskap och förståelse om att vårda patienter med delirium, vilket kan innebära möjligheter för bättre vård och minskat lidande.

SYFTE

Syftet med denna studie är att undersöka sjuksköterskors upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd.

METOD

Denna studie är en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2017, s.141) handlar litteraturöversikt om att skapa en överblick inom ett avgränsat forskningsområde. Litteraturöversikten har valts som metod för att kunna få svar på syftet genom att sammanställa den forskning som redan finns om hur sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med delirium.

Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av databasen Cinahl som innefattar vård och omsorg, omvårdnad samt hälso- och sjukvård, vilket överensstämmer med studiens syfte. En enda artikel valdes genom sekundär sökning i databasen PubMed med titeln “A quantitative exploration of the subjective burden experienced by nurses when caring for patients with delirium”. Det utfördes fem olika sökningar med 292 träffar som redovisas nedan i tabell 1 med sökord som: delirium, nurses experiences or attitudes, caring in nursing, nurs* experience or attitudes or perception, inpatients or hospitalization or

‘hospitalized patients’, qualitative, quantitative. Samtliga titlar lästes i alla sökningar och 53 artiklar sorterades efter högst relevans för studiens syfte. Efter läsning av abstract, metod och resultat valdes 10 artiklar som tycktes vara relevanta för syftet. Artiklarna som inkluderades var publicerade år 2010–2020 och begränsades med “peer reviewed” för att hitta vetenskapliga artiklar. Studier som innefattade sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med delirium inom intensivvården samt patientens upplevelse av delirium exkluderades. Alla artiklar var skrivna på engelska förutom en som var på norska. Kvalitet av alla 10 utvalda artiklar kontrollerades med hjälp av utvärderingsverktyg CASP för att uppnå en hög kvalitet (Critical Appraisal Skills Program 2018).

Tabell 1. Sökmatris

Databas Sökord Inklusionskriter

ier

Antal träffar Utvalda artiklar Cinahl Delirium AND nurses’

experiences or attitudes

Peer reviewed, från 2010– 2020, ålder 65+

101 4

Cinahl Delirium AND nurses’ experiences or attitudes AND caring in nursing

Peer reviewed, från 2010– 2020, ålder 65+

6 1

Cinahl Delirium AND nurs* experience or attitudes or perception AND qualitative Peer reviewed, från 2010–2020 78 2

Cinahl Deliri* AND nurses experiences or attitudes AND inpatients or hospitalization or ‘hospitalized patients’ Peer reviewed, från 2010–2020 102 2

PubMed Delirium elderly AND nursing experiences AND

quantitative

5 1

Dataanalys

Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysprocess för att kunna forma en helhet av valda artiklar (Friberg 2017, ss. 148–150). Dataanalysen påbörjades med att syftet, metod, urval och resultat av varje enskild artikel studerades och sammanställdes vilket presenteras i en artikelmatris (bilaga 1). Artiklarna lästes igenom var för sig av båda författarna separat flera gånger för att skapa en känsla för helheten. Därefter lästes artiklarna åter igen och meningsinnehåll som svarade på studiens syfte markerades. Författarna försökte att vara objektiva i sin granskning av artiklarna genom att inte präglas

av den personliga förförståelsen. Detta gjordes för att varken blanda in egna vårderfarenheter eller perspektiv på det undersökta problemet. Den markerade texten med de viktigaste komponenterna av resultaten fördes över till ett dokument. Efter en gemensam reflektion reducerades texten till kortare meningar och sammanfattades i en tabell. Därefter tittade författarna tillsammans efter likheter och skillnader som markerades med olika textfärger för att lättare kunna identifiera tema och subtema. Under denna process kunde författarna slå ihop vissa subteman som handlade om samma sak. Efter en diskussion mellan författarna samt byte av tankar och idéer har tre teman utvecklats och tio subteman identifierats.

Forskningsetiska överväganden

Denna studie är en litteraturstudie som innehåller granskning av vårdvetenskapliga artiklar och är baserad på tidigare utförd forskning. Artiklar som har valts och granskats i denna studie är etiskt prövade, och uppfyller de fyra kraven för etisk övervägande. Enligt Olsson och Sörensen (2011, ss. 84–85) ska de fyra grundkraven som informationskrav, samtyckeskrav, begriplighetskrav och nyttjandekrav uppfyllas för att genomföra en studie av god kvalitet.

RESULTAT

Resultatet beskrevs i tre huvudteman och tio subteman, se tabell 2. Tabell 2. Teman och subteman

Teman Subteman

Upplevelser av behov av interprofessionellt samarbete

● Samverkan med andra yrkesprofessioner

● Samverkan med ledningen av avdelningen

Upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med förvirringstillstånd.

● Kommunikation med anhöriga ● Saknad av relevant kunskap

● Betydelsen av utbildning om delirium ● Saknad av relevant

bedömningsverktyg

● Betydelsen av arbetsbelastning och tidsbrist

Känslomässigt utmanande

upplevelser av att vårda samt värna patienter med delirium

● Upplevelser av bristande kontroll över att vårda patienter med delirium ● Upplevelser av stress

● Upplevelser av att känna ansvar över patientens säkerhet

Upplevelser av behov av interprofessionellt samarbete

Under detta huvudtema framkom två subteman som sammanfattade och beskrev hur samarbete mellan andra yrkesprofessioner och ledningen av avdelningen påverkade sjuksköterskornas upplevelser av att vårda äldre patienter med förvirringstillstånd. Dessa subteman benämndes som “Samverkan med andra yrkesprofessioner” och “Samverkan med ledningen av avdelningen”.

Samverkan med andra yrkesprofessioner

Flera studier visade att teamarbete kunde underlätta att vårda inneliggande patienter med förvirringstillstånd. Om ett interprofessionellt samarbete och stöd däremot uteblev kunde detta bidra till upplevelsen av att vårdandet försvårades (Brooke & Manneh 2018; Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Schofield, Tolson & Fleming 2012; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012).

Sjuksköterskor upplevde att samarbete med andra yrkesprofessioner och effektiv kommunikation var den bästa lösningen för att upprätthålla stabilitet hos patienter med delirium. Dessutom upplevdes att ett bra och välfungerande samarbete gav möjlighet att på bästa sätt kunna balansera sitt ansvar som sjuksköterska för dessa patienter (Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012). Brooke och Manneh (2018) betonade att sjuksköterskor värdesätter samverkan med andra yrkesprofessioner för att kunna tillhandahålla en säker vård för patienter med delirium samt stödja patientens säkerhet. Att vårda patienter med delirium kunde upplevas som utmanande när sjuksköterskor inte fick stöd från andra yrkeskategorier under svåra omständigheter. Andra sjuksköterskor var i stort sett frånvarande och vägrade att ta hand om patienter med delirium (Schofield, Tolson & Fleming 2012). Kristensen, Konradsen och Beck (2019) beskrev att sjuksköterskor upplevde brist på dialog om professionella överväganden och den dagliga planeringen för att tillgodose behoven hos patienter med delirium.

Sjuksköterskor som vårdar patienter med delirium upplevde brist på respekt från andra yrkesprofessioner och betonade att ömsesidig respekt mellan läkare, sjuksköterskor och undersköterskor skulle möjliggöra ett mer effektivt erkännande och utvärdering av delirium. Att prioritera lagarbete, rapport och ömsesidig respekt upplevdes främja en bättre förståelse av patientens tillstånd samt att säkerställa en god och säker vård för denna patientgrupp (Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014).

Samverkan med ledningen av avdelningen

En studie visade att sjuksköterskor upplevde ett bra samarbete med avdelningens ledning vid tillfällen när de behövde deras stöd (Kristiansen, Konradsen & Beck 2019). Sjuksköterskor kunde uppleva stöd från avdelningens ledning som betydelsefullt för deras dagliga kliniska arbete. De ansåg att ledningen var snabb med att tillhandahålla tillfällig personal, att säkerställa vidareutbildning samt reflektionsmöjligheter. Sjuksköterskor upplevde i allmänhet att ledningen av avdelningen bidrog med hjälp på ett tillfredsställande sätt. Vilket i sin tur främjade möjligheten att säkerställa en bättre och säkrare vård till patienter med delirium (ibid.).

En annan studie (Coyle, Burns & Traynor 2017) beskrev att sjuksköterskor upplevde brist på samarbete och stöd från ledningen. Bristen manifesterades i form av bristande utbildning och resurser för att kunna genomföra evidensbaserad bedömning och identifiering av delirium (ibid.).

Upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med

förvirringstillstånd

Under detta huvudtema framkom fem subteman som sammanfattade och beskrev vilka möjligheter och hinder för en välfungerande vård som uppstår när sjuksköterskan tar hand om patienter med förvirringstillstånd. Dessa underliggande subteman benämndes som “Kommunikation med anhöriga”, “Saknad av relevant kunskap”, “Betydelsen av utbildning om delirium”, “Saknad av relevant bedömningsverktyg” och “Betydelsen av arbetsbelastning och tidsbrist”.

Kommunikation med anhöriga

Att involvera familjemedlemmar ansågs viktigt för sjuksköterskor som tar hand om patienter med delirium (Coyle, Burns & Traynor 2017; Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014). Familjer upplevdes som en viktig resurs i patientens vård och värderades för den speciella kunskap de kunde dela med sig vid exempelvis identifiering av akuta förändringar hos patienten. Familjemedlemmar var en del i patienternas livsvärld, hade förkunskaper om patienten och kände patienten väl. Sjuksköterskor upplevde sig kunna ta del av viktig information genom att exempelvis fråga familjen om förändringar i patientens beteende, medvetenhet och uppfattning, vilket kunde bidra till snabbare bedömning av delirium symtom (ibid.).

Hosie, Agar, Lobb, Davidson och Philips (2014) beskrev att proaktiv kommunikation med familjemedlemmar kunde ge ytterligare information om patienten. Sjuksköterskor kunde vända sig till familjemedlemmar för information om patienten, genom att exempelvis ställa frågor om liknande hade hänt tidigare eller hur det brukade vara med patienten hemma, för att snabbare kunna upptäcka förändringar i patientens tillstånd. Vassbø och Eilertsen (2011) beskrev att sjuksköterskor var medvetna om den informationen de kunde få från familjemedlemmar. De upplevde att utan hjälp från familjemedlemmar var det svårt att vårda patienter med delirium.

Sjuksköterskor upplevde att familjemedlemmars närvaro var betydelsefull för att lättare kunna identifiera en akut kognitiv försämring (Brooke & Manneh 2018). Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski och Fick (2012) betonade att sjuksköterskor tyckte att närvaron av familjemedlemmar hjälpte dem att lättare behandla patienter med delirium. Sjuksköterskor förlitade sig på hjälp från familjemedlemmar och upplevde att närvaro av familjemedlemmar kunde förbättra patientsäkerheten.

Saknad av relevant kunskap

Sjuksköterskor upplevde brist på kunskap om delirium vilket kunde bidra till en osäkerhet hos dem samt också försena lämpliga insatser. Detta i sin tur kunde leda till ökat patientlidande (Hosie, Agar, Lobb, Davidson & Philips 2014). Vassbø och Eilertsen

(2011) beskrev att sjuksköterskor upplevde svårigheter att beskriva delirium som diagnos, vilket oftast krävde att förändringar i patientens tillstånd uppmärksammades. Hussein och Hirst (2016) betonade i sin studie att de flesta sjuksköterskor fokuserade på fysiologiska parametrar som blodtryck, puls, temperatur och blodprover istället för de beteendemässiga vid bedömning av delirium. Sjuksköterskor upplevde att beteendeindikationer behövde ytterligare tolkning som de inte var trygga med eller saknade kunskap om. Även om sjuksköterskor såg beteendemässiga signaler kunde de inte förstå hur de skulle tolka dem på rätt sätt (ibid.).

Ett behov av mer kunskap om hur delirium förhindras och behandlas identifierades hos sjuksköterskor som tog hand om patienter med delirium (Kristiansen, Konradsen & Beck, 2019). De kände att många patienter på avdelningen där de jobbar troligen hade symtom på delirium som aldrig upptäcktes på grund av brist på relevant kunskap bland sjuksköterskor. Det framkom en osäkerhet bland sjuksköterskorna om vilka symtom som skulle tolkas som symtom på delirium jämfört med symtom vid inläggning (ibid.). Hosie, Lobb, Agar, Davidson och Philips (2014) uttryckte att sjuksköterskor upplevde att brist på relevant kunskap var ett hinder för att upptäcka och bedöma delirium. De erkände att även om de tog hand om patienter med delirium så visste de inte hur de skulle utföra en bedömning samt vilka frågor de skulle ställa till både patienten och ansvarig läkare. Vissa sjuksköterskor uttryckte svårigheter att skilja mellan demens och delirium, vilket gjorde att de hade problem med att utföra rätt dokumentation, rapportering samt uttrycka sig på ett korrekt sätt (Coyle, Burns & Traynor 2017). Det fanns dessutom en tydlig missuppfattning kring diagnostisering. Ofta misstogs delirium för demens bland sjuksköterskor (ibid.).

Betydelsen av utbildning om delirium

Flera sjuksköterskor upplevde brist på utbildning om delirium (Brooke & Manneh 2018; Coyle, Burns & Traynor 2017; Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Mc Donnell & Timmins 2012; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012). I samband med bristen på möjlighet till utbildning upplevde sjuksköterskor oro över bristen på stödjande processer och resurser för att bedöma och identifiera delirium (Coyle, Burns & Traynor 2017). Vissa sjuksköterskor upplevde stress och frustration. Demensutbildning och utbildning om delirium hade främjat deras förståelse kring hur de hade kunnat stödja samt bättre ta hand om patienter med delirium (Brooke & Manneh 2018).

Sjuksköterskor beskrev att det skulle behövas fler utbildningar om delirium som var kopplade till olika patientscenarion, relevanta för både omvårdnad och tvärvetenskaplig vårdpraxis (Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014). Kristiansen, Konradsen och Beck (2019) betonade att sjuksköterskor önskade en allmän utbildning om delirium för att kunna förbättra omvårdnad och kommunikation med patienter med delirium. Dessutom var en god vårdrelation mellan patienter med delirium och sjuksköterskor en förutsättning för att etablera förtroende och tillit i relationen.

Sjuksköterskor föreslog att det skulle vara fördelaktigt att ha ett-årig utbildning för att kunna hantera patienter med delirium på bästa sätt (Yevchak, Steis, Diehl, Hill,

Kolanowski & Fick 2012). I en studie av McDonnell och Timmins (2012) framkom det att det var lättare att behandla patienter med delirium bland de sjuksköterskor som hade fått utbildning. De sjuksköterskor som hade fått utbildning var också mindre benägna att rapportera svårigheter vid vård av dessa patienter.

Saknad av relevant bedömningsverktyg

Flera studier identifierade sjuksköterskors upplevelser av brist på relevanta bedömningsverktyg vid vård av patienter med delirium (Coyle, Burns & Traynor 2017; Hosie, Agar, Lobb, Davidson & Philips 2014; Hussein & Hurst 2016; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012).

Behov av ett lämpligt verktyg för regelbunden och systematisk bedömning av patientens grad av förvirring identifierades hos sjuksköterskor (Kristiansen, Konradsen & Beck 2019). De uttryckte en saknad av ett bedömningsverktyg för att kunna förbättra omvårdnad och kommunikation med patienten med delirium (ibid.). Yevchak et al. (2012) skrev i sin studie att sjuksköterskor inte hade någon systematisk eller standardiserad metod för att kunna bedöma patientens grad av förvirring. Hussein och Hurst (2016) betonade att sjuksköterskor upplevde att de inte hade någon enhetlig metod för att kunna bedöma delirium. Svårigheterna att bedöma graden av förvirring låg till grund för sjuksköterskors önskemål om en konkret markör i blodet (ibid.).

Sjuksköterskor upplevde att rutinmässig screening och utvärderingsverktyg saknades i praktiken, vilket gjorde att de blev mer osäkra vid kliniska beslut för patienter med delirium. De tyckte att användning av bedömningsverktyg skulle hjälpa dem att lättare identifiera symtom på delirium. Dessutom skulle det ge dem möjlighet att snabbare kunna svara på förändringar i patientens kliniska status (Coyle, Burns & Traynor 2017; Hosie et al. 2014).

Betydelsen av arbetsbelastning och tidsbrist

Flera sjuksköterskor framhävde arbetsbelastning och tidsbrist som ett hinder för att kunna ge en god vård till patienter med delirium (Brooke & Manneh 2018; Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Schofield, Tolson & Fleming 2012; Vassbø & Eilertsen 2011; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012). Brist på tid och personal var faktorer som framkallade stress och utmattning hos sjuksköterskor som i sin tur påverkade vården av patienter med delirium (Brooke & Manneh 2018; Schofield, Tolson & Fleming 2012).

Att vårda patienter med delirium upplevdes av sjuksköterskor som tidskrävande och tog tid från andra patienter de var ansvariga för samtidigt (Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Vassbø & Eilertsen 2011; Yevchak et al. 2012;). Sjuksköterskor uttryckte att de hade andra uppgifter att utföra såsom att ge medicin, ronda, dokumentera samtidigt som de kände behov av att stanna hos patienten med delirium som krävde övervakning. Detta innebar att sjuksköterskor var tvungna att delegera över uppgifter till andra. Detta resulterade i att de var tvungna att behålla ett övergripande ansvar för patienten utan att vara med patienten själv (ibid.).

Känslomässigt utmanande upplevelser av att vårda samt värna

patienter med delirium

Under detta huvudtema framkom tre subteman som sammanfattade och beskrev sjuksköterskornas hantering av svåra känslor som uppstår i samband med vården av patienter med delirium. De underliggande subteman benämns “Upplevelser av bristande kontroll över att vårda patienter med delirium”, “Upplevelser av stress” och “Upplevelser av att känna ansvar över patientens säkerhet”.

Upplevelser av bristande kontroll över att vårda patienter med delirium

Sjuksköterskor upplevde oro över sin egen säkerhet när de tog hand om förvirrade och aggressiva patienter (McDonell & Timmins 2012; Schofield, Tolson & Fleming 2012; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012). Sjuksköterskor uppgav att de ibland kände behovet av att skydda sig från aggressiva patienter. Det var utmanande att hantera patienter som inte var samarbetsvilliga och kunde exempelvis dra ut perifera katetrar, klättra över sänggrindar eller slå vårdpersonalen (ibid.).

Känslan av maktlöshet upplevdes i samband med att vårda patienter med delirium (Hosie, Agar, Lobb, Davidson & Philips 2014; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Vassbø & Eilertsen 2011). Hosie et al. (2014) påpekade däremot att sjuksköterskor upplevde känslan av empati, hjälplöshet, rädsla och frustration när de tog hand om patienter med delirium. Kristiansen et al. (2019) beskrev att sjuksköterskor hade svårt med att nå patienten eftersom dennes förmåga till logiskt tänkande hade påverkats. Missförstånd resulterade ofta i att patienten blev arg och betedde sig aggressivt.

Att vårda patienter med delirium upplevdes inte som prioritet bland vissa sjuksköterskor (Coyle, Burns & Traynor 2017). Andra arbetsuppgifter och omvårdnadsinsatser ansågs vara viktigare trots att sjuksköterskor var medvetna om vikten av att bedöma och identifiera delirium hos äldre (ibid.).

Upplevelser av stress

En del sjuksköterskor upplevde en stor påfrestning i form av stress när de hanterade patienter med delirium (Brooke & Manneh 2018; Hosie, Lobb, Agar, Davidson & Philips 2014; Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; McDonnell & Timmins 2012; Schofield, Tolson & Fleming 2012). Sjuksköterskorna förklarade att de kände sig stressade när deras kunskaper och färdigheter inte räckte till. De beskrev hur deras tålamod utmanades när de exempelvis upprepade gånger skulle följa patienterna tillbaka till rummet under ett arbetspass (Kristiansen, Konradsen & Beck 2019).

Schofield et al. (2012) beskrev att stress och utmattning uppstod när sjuksköterskor var underbemannade. Dessa sjuksköterskor uttryckte oro över patienternas välbefinnande när det själva hade ansvar för alla patienter på avdelningen. Brooke och Manneh (2018) uttryckte att brist på tid var den främsta orsaken till ökad stress bland sjuksköterskor vid vårdandet av patienter med delirium.

Upplevelser av att känna ansvar över patientens säkerhet

Flera sjuksköterskor upplevde ett behov av att tillgodose patientens säkerhet för att kunna ge en god vård för äldre patienter med delirium (Kristiansen, Konradsen & Beck 2019; Schofield, Tolson & Fleming 2012; Vassbø & Eilertsen 2011; Yevchak, Steis, Diehl, Hill, Kolanowski & Fick 2012). Kristiansen et al. (2019) beskrev att sjuksköterskor enades om att patienter med delirium behövde skydd, en lugn omgivning, noggrann observation och vård. Däremot kände sjuksköterskor att de var skyldiga att vara hos en vaken och rastlös patient om det fanns möjlighet och tid till det.

Skydd och bevarande av patienternas mänsklighet och värdighet tycktes vara sjuksköterskornas största utmaning (Schofield, Tolson & Fleming 2012). De upplevde att det var viktigt att observera patienter med delirium för att kunna säkerställa patientsäkerhet, värdighet och välbefinnande. Yevchak et al. (2012) beskrev att patientsäkerhet var den största prioritering hos sjuksköterskor. Förebyggande åtgärder sattes in för att kunna minska fallrisk hos patienter med delirium. Sjuksköterskor hade exempelvis flyttat patienterna in i samma rum närmare sjuksköterskans station samt använde sig av ständig tillsyn av personal när behovet fanns. Vassbø och Eilertsen (2011) påpekade att det var viktigt för sjuksköterskor att vara närvarande för patienter med delirium. Däremot tyckte sjuksköterskor att informera patienter med delirium om händelseförlopp upprepade gånger var en bra åtgärd för att skapa och upprätthålla patientsäkerhet (ibid.).

DISKUSSION

Diskussionen presenteras enligt följande: Metoddiskussion och Resultatdiskussion.

Metoddiskussion

Metoden som valdes för den här studien var en litteraturöversikt där nio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel inkluderades. Friberg (2017, s.142) beskriver att litteraturöversikt är av vikt för att lära sig söka och analysera artiklar i relation till det valda syftet och därefter kritiskt diskutera resultat. Artiklarna söktes fram med hjälp av databaser Cinahl och PubMed som var inriktade på ämnen som vård och omvårdnad. Författarna var medvetna om att det fanns fler databaser som skulle kunnat användas. Cinahl och Pubmed ansågs som de mest lämpliga, och ansågs tillräckliga vid valet av artiklar för att kunna besvara studiens syfte.

Författarna använde sig av inklusions- samt exklusionskriterier för att specificera sökningen. Inklusionskriterier som användes var bland annat artiklar som publicerades mellan 2010–2020. Denna tidsperiod valdes för att tillförsäkra sig om att artiklarna bestod av nya studier och som i sin tur skulle ge större pålitlighet. Artiklar som beskrev sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter med delirium på intensivvårdsavdelningar samt patienternas upplevelser exkluderades. Detta var på grund av att författarna valde att lägga fokus på allmänsjuksköterskans område. Nio av tio artiklar var skrivna på engelska och en artikel var skriven på norska. Vid brist på förmågan att förstå skriven norska användes en norsk-svensk ordbok. Det hittades fler artiklar som kunde användas men eftersom de var avgiftsbelagda exkluderades dem.

Artiklarna som valdes till resultatet publicerades i olika länder såsom England, Australien, Kanada, Norge och Irland. Detta ansågs vara både positivt och negativt som underlag. Artiklar från olika delar i världen kunde anses som styrka eftersom de gav författarna ett mer globalt perspektiv. Författarna hittade inte någon artikel som skulle beskriva svenska sjuksköterskors upplevelse av att vårda äldre patienter med delirium. Detta ansågs av författarna som svaghet på grund av svårighet med att verkställa studiens resultat i svensk sjukvård. Däremot framkom en enhetlig, homogen, bild av sjuksköterskors upplevelser av behandling av patienter med delirium i de studerade länderna. Svensk sjukvård skulle mycket väl kunna dela dessa upplevelser trots att svensk sjukvård inte explicit studerats. Att studera det här förfarandet i svensk sjukvård lämnar författarna för framtida studier. Artiklarna granskades separat av båda författarna för att öka studiens validitet. Däremot hade författarna utgått från studiens syfte vid granskning av artiklarna vilket ytterligare ökade validiteten. Egen förförståelse försöktes att sätta åt sidan i största möjliga mån vilket ansågs av författarna som grund för hög reliabilitet i studien.

Resultatdiskussion

Tre teman identifierades i resultatet: Upplevelser av behov av interprofessionellt samarbete, upplevelser av möjligheter och hinder för att vårda patienter med förvirringstillstånd och känslomässigt utmanande upplevelser av att vårda samt värna patienter med delirium.

Resultatet visar att interprofessionell kommunikation är en viktig del i sjuksköterskans profession för att kunna ge patienten en god och säker vård. Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017) bär sjuksköterskan ett ansvar för att vända sig till andra medarbetare i teamet vid behov av kompletterande kompetens. Förvirringstillstånd är komplext och kan väcka en känsla av osäkerhet bland sjuksköterskor som vårdar självständigt. LeBlanc et al. (2018) beskriver att det är lättare att ta hand om patienter när det finns stöd från andra, särskilt vid hög arbetsbelastning. God kommunikation med andra sjuksköterskor och det yrkesprofessionella teamet kan vara till hjälp när de andra delar med sig av sin kunskap och erfarenhet av att vårda patienter med delirium.

Resultatet visar vikten av att etablera en god kommunikation med patientens anhöriga. Samarbete med familjemedlemmar ger förutsättningar för att ta hand om patienter med förvirringstillstånd på mer effektivt sätt. LeBlanc et al. (2018) framhäver att det ibland är svårt att engagera familj på grund av exempelvis patientens utagerande beteende men beskriver att det är till stor hjälp när ett samarbete kan uppnås. Det är viktigt att skapa en vårdrelation, inte enbart mellan sjuksköterska och patient, men också att den ska inkludera personer i patientens omgivning. Detta överensstämmer med Toye et al. (2013) slutsats. De menar att familjemedlemmar känner ett stort behov av information från sjuksköterskor om delirium samt kontinuerlig uppdatering om patientens tillstånd. Att ha en roll i patientens vård värderas av familjemedlemmar som förklarar att de är villiga att samarbeta med sjuksköterskor och på detta sätt lägga till mervärde i patientens vård. Det är familjemedlemmar som känner patienten bäst och kan snabbt fånga förändringar i patientens tillstånd. Tack vare familjemedlemmarnas stöd kan sjuksköterskan bättre förstå patientens livsvärld och främja dennes hälsa. Att ha familjen nära kan resultera i

att patienten tycks vara lugnare, tryggare och säkrare. Wiklund (2003, s. 88) menar att strukturerade besök av familj och bekanta är en viktig resurs för att hantera lidande och främja patientens hälsa.

Resultatet visar att sjuksköterskor upplever stress och frustration vid vårdandet av patienter med delirium. Att upprätthålla patientens säkerhet genom att skydda patienten från vårdskada tycks vara en viktig aspekt av vårdkvalitet för sjuksköterskor. Det kan innebära svårigheter att både prioritera delaktighet, autonomi och patientens personliga önskemål samtidigt med ett ansvar att skydda patienten. LeBlanc et al. (2018) beskriver att sjuksköterskor möter stora utmaningar när patienter med delirium är desorienterade, upprörda och oförmögna att skydda sig från skada. Sjuksköterskor känner ett behov av att ständigt vara närvarande hos patienter för att säkerställa att de inte skadar sig själva som gör att ger mindre vård till andra patienter samtidigt. I samband med en stressig arbetsmiljö tror författarna att det finns en risk att fler sjuksköterskor lämnar sitt yrke eller sjukskriver sig. I studiens resultat finns det många faktorer som gör att sjuksköterskor upplever en känslomässig utmattning. Weir och O’Brien (2018) beskriver att sjuksköterskor upplever känslan av maktlöshet när de har svårt med att nå patienten på grund av att patientens förmåga till logiskt tänkande är påverkade av symtom på delirium. Denna missförståelse resulterar i att patienten ilsknar och beter sig aggressivt. Patienter beskriver att brist på kommunikation med sjuksköterska ytterligare förvärrar deras känsla av förvirring. Andra patienter förklarar i studien att de har upplevt känslan av förlust och minskad autonomi när de inte har haft kontroll över vad som har hänt med dem under förvirringstillståndet (ibid.).

Hållbar utveckling

Sandman och Kjellström (2013, ss. 338–340) beskriver att hållbar utveckling innebär en utveckling som tillgodoser människans dagliga behov utan att begränsa kommande generationers möjlighet att säkerställa sina behov. Den hållbara utvecklingen består av tre dimensioner: den sociala, den ekologiska och den ekonomiska. De tre dimensionerna måste integreras och överlappa varandra för att hållbar utveckling ska kunna gå i uppfyllelse (ibid.)

Den sociala dimensionen sätter människan och människans lika värde i centrum, där alla ska känna förtroende till varandra och där mänskliga rättigheter tillgodoses (Folkhälsomyndigheten 2019). Sandman och Kjellström (2013, s. 339) menar att den ekologiska dimensionen handlar om att jordens resurser och ekosystem är begränsade och bör bevaras och skyddas. Den ekonomiska dimensionen innebär att den ekonomiska tillväxten måste ske men utan på bekostnad av de resterande dimensionerna.

Enligt Agenda 2030 (Regeringskansliet 2017) är hållbar utveckling ett huvudmål som bland annat syftar till att säkerställa ett hälsosamt liv för alla samt främja välbefinnande för alla i alla åldrar. Människor lever allt längre liv och blir allt äldre vilket gör att det behövs fler riktade och anpassade insatser som främjar hälsa för att äldre ska kunna få ett värdigt liv. Sjuksköterskors uppgift är att lindra lidande, förbättra hälsa och öka livskvalitet. Det är viktigt att erbjuda en individanpassad vård, ha ett helhetsperspektiv på patientens situation för att i framtiden kunna minska sjukdomar, dödlighet och sjukhusinläggningar. Den sociala dimensionen betonar att alla har rätt till en god hälsa

och genom att sjuksköterskor ska kunna möta patienter med delirium med rätt kunskap kan leda till att vårdtider minskas. Detta i sin tur kan gynna den ekonomiska dimensionen. En social dimension kan främjas om en individanpassad vård ges till patienter med förvirringstillstånd. Vilket kan dessutom bidra till att sjuksköterskor känner sig mindre stressad och utmattad samt orkar stanna kvar i sitt yrke.

SLUTSATSER

● Författarna ser att det krävs att ett interprofessionellt samarbete mellan vårdpersonal etableras. Detta samarbete skulle resultera i kunskapsutbyte som skulle kunna möjliggöra och förenkla diagnostisering av delirium.

● Författarna ser att personalbrist hotar diagnostisering och behandling av patienter med delirium.

● Författarna ser att den huvudsakliga bristen är kunskapsbristen. Det framkommer att sjuksköterskor ofta har svårigheter att särskilja symtom för delirium med demens. Ökad kunskap om delirium skulle kunna minska denna kunskapsbrist. ● Författarna ser att en viktig del av behandling av patienter med delirium är

familjemedlemmars engagemang i vårdandet av patienten. Engagemanget kan leda till att patienten snabbare kan diagnostiseras och erhålla den vård denne behöver. Dessutom anser författarna att det behövs ytterligare forskning kring värde av att involvera familjemedlemmar i vården av patienter med delirium. Detta skulle vara av stor betydelse för sjuksköterskans profession för att kunna utföra en säker vård för patienterna med delirium.

Delirium innebär en längre och dyrare vårdtid samt utgör många gånger ett stort obehag för patienten. Regeringskansliet (2017) har som mål att hälso- och sjukvård ska hålla hög kvalitet för hela befolkningen genom att främja hälsa och välbefinnande samt öka livslängden. Genom att sjuksköterskan identifierar tidiga tecken på delirium samt försöker eliminera de bakomliggande orsakerna kan risken för patientens lidande och förlängda vårdtider minimeras. Det kan också leda till att sjuksköterskor upplever mindre stress på arbetsplatsen som kan resultera i mindre sjukskrivningar till följd. Denna studie kan medföra att ny kunskap kring sjuksköterskors upplevelse av att vårda äldre patienter med delirium belyses och kan på längre sikt leda till mer säkrare samt mer kostnadseffektiv vård, om de föreslagna åtgärderna implementeras. Bemötande mellan sjuksköterska och patient med delirium skall kännetecknas av respekt samt tillgodose patientens individuella behov. Om inte sjuksköterskor bär med sig den kunskapen som är nödvändig för att vårda patienterna med delirium kan risk för patientlidande uppstå.

REFERENSER

* Artiklar som används i resultatet

Aliberti, S., Bellelli, G., Belotti, M., Morandi, A., Messinesi, G., Annoni, G., & Pesci, A. (2015). Delirium symptoms during hospitalization predict long-term mortality in patients with severe pneumonia. Aging Clinical and Experimental

Research. 27, ss. 523–531. http://dx.doi.org/10.1007/s40520-014-0297-9

Arman, M. (2016). Den vårdande relationen. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber AB, ss. 189 – 194.

Arman, M. (2016). Lidande och lindrat lidande. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber AB, ss. 38 – 60.

Bélanger, L. & Ducharme, F. (2011). Patients' and nurses' experiences of delirium: a review of qualitative studies. Nursing in Critical Care. 16(6), ss. 303–315. https://doi.org/10.1111/j.1478-5153.2011.00454.x

*Brooke, J. & Manneh, C. (2018). Caring for a patient with delirium in an acute hospital: The lived experience of cardiology, elderly care, renal, and respiratory nurses. International Journal of Nursing Practice. 24(4), ss. 1–8. doi.org/10.1111/ijn.12643

Burns, A., Gallagley, A. & Byrne J. (2004). Delirium. Journal of Neurology,

Neurosurgery & Psychiatry. 75(3), ss. 362–367. http://dx.doi.org.lib.costello.pub.hb.se/10.1136/jnnp.2003.023366

*Coyle, M.A., Burns, P. & Traynor, V. (2017). Is it My Job? The Role of RNs in the Assessment and Identification of Delirium in Hospitalized Older Adults. An Exploratory Qualitative Study. Journal of Gerontological Nursing. 43(4), ss. 29–37. doi.org/10.3928/00989134-20170111-02

Critical Appraisal Skills Program (2018). CASP Qualitative Checklist. https://casp-uk.net/wp-content/uploads/2018/01/CASP-Qualitative-Checklist-2018.pdf [2020-03-05]

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.

Enlund, M. (2010). Postoperativ förvirring – underskattad komplikation med allvarliga följder. Läkartidningen, 107(11), s. 744 – 746.

http://www.lakartidningen.se/

OldWebArticlePdf/1/13965/LKT1011s744_746.pdf

Folkhälsomyndigheten (2019). Folkhälsans utveckling, Årsrapport 2019. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d162673edec94e5f8d1da1 f78e54dac4/folkhalsans-utveckling-arsrapport-2019.pdf [2020-03-02]

Folkhälsomyndigheten (2019). Mötesplats social hållbarhet. Östersund: Folkhälsomyndigheten.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/motesplats-social-hallbarhet/social-hallbarhet/ [2020-05-28]

Fong T., Tulebaev S. & Inouye S. (2009). Delirium in elderly adults: diagnosis, prevention and treatment. Nature Reviews Neurology. 5, ss. 210–220.

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats. Vägledning för litteraturbaserade examensarbetet. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. ss. 141–152.

Heywood, S., Fitzpatrick, D., Doyle, K., Finn, G. & Gallagher, P. (2019). 242 “I Want to Break Free”: Harming Older Patients Through Restraint, Isolation and Tethering. Age and Ageing, 48(3), ss. 17- 65, https://doi.org/10.1093/ageing/afz103.146

*Hosie, A., Agar, M., Lobb, E., Davidson, P. & Philips, J. (2014). Palliative care nurses’ recognition and assessment of patients with delirium symptoms: A qualitative study using critical incident technique. International Journal of

Nursing Studies. 51(10), ss. 1353–1365. doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2014.02.005

*Hosie, A., Lobb, E., Agar, M., Davidson, P.M. & Philips, J. (2014). Identifying the Barriers and Enablers to Palliative Care Nurses' Recognition and Assessment of Delirium Symptoms: A Qualitative Study. Journal of Pain and Symptom

Management. 48(5), ss. 815–830. doi.org/10.1016/j.jpainsymman.2014.01.008

*Hussein, M.E. & Hirst, S. (2016). Tracking the footsteps: a constructivist grounded theory of the clinical reasoning processes that registered nurses use to recognise delirium. Journal of Clinical Nursing. 25(3–4), ss.381–391. doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/jocn.13058

Instenes, I., Fridlund, B., Amofah, H., Ranhoff, A., Eide, L. & Norekvå, T. (2019). ‘I hope you get normal again’: an explorative study on how delirious octogenarian patients experience their interactions with healthcare professionals and relatives after aortic valve therapy. European Journal of Cardiovascular

Nursing, 18(3), ss. 224 –234. https://doi.org/10.1177/1474515118810622

Internetmedicin (2019). Konfusion.

*Kristiansen, S., Konradsen, H. & Beck, M. (2019). Nurses' experiences of caring for older patients afflicted by delirium in a neurological department.

Journal of Clinical Nursing. 28(5–6), ss.920–930. doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/jocn.14709

Larsson, M. & Rundgren, Å. (2010). Geriatriska sjukdomar. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.

LeBlank, A., Fothergrill Bourbonnais, F., Harrison, D. & Tousignant, K. (2018). Upplevelsen av intensivvårdsjuksköterskor som tar hand om patienter med delirium: En fenomenologisk studie. Intensive and Critical Care Nursing, 44, ss.92-98. doi.org/10.1016/j.iccn.2017.09.002

Maldonado, J. (2017). Delirium pathophysiology: An updated hypothesis of the etiology of acute brain failure. International Journal of Geriatric Psychiatry. 33(11), ss. 1428–1457. https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1002/gps.4823 *McDonnell, S. & Timmins, F. (2012). A quantitative exploration of the subjective burden experienced by nurses when caring for patients with delirium.

Journal of Clinical Nursing. 21(17–18), ss. 2488-2498. doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/j.1365-2702.2012.04130.x

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen. Kvalitativa och

kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber AB.

Regeringskansliet (2003). Äldrepolitik för framtiden 100 steg till trygghet och

utveckling med en åldrande befolkning (SOU 2003:91). Stockholm:

Socialdepartementet. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2003/10/sou-200391/ [2020-04-27]

Regeringskansliet (2017). Agenda 2030. 17 globala mål för hållbar utveckling. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/17-glob ala-mal-for-hallbar-utveckling [2020-02-11]

Sandman, L. & Kjellström, S. (2013). Etikboken: Etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur.

SCB (2020). Medellivslängden i Sverige. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/medellivslangd-i-sverige/ *Schofield, I., Tolson, D. & Fleming, V. (2012). How nurses understand and care for older people with delirium in the acute hospital: a Critical Discourse Analysis. Nursing Inquiry. 19(2), ss.165-176. doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/j.1440-1800.2011.00554.x

Socialstyrelsen (2018). Statistikdatabas för diagnoser i slutenvård. Stockholm: Socialstyrelsen.

http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/diagnoserislutenvard [2020-05-01]

Stubberud, G. (2011). Omvårdnad vid konfusion. I Almås, H., Stubberud, D-G. & Grønseth, R. (red.) Klinisk omvårdnad 1. Stockholm: Liber AB, ss. 395 – 403.

Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.

Toye, Ch., Matthews, A., Hill, A. & Maher, S. (2013). Experiences, understandings and support needs of family carers of older patients with delirium: a descriptive mixed methods study in a hospital delirium unit.

International Journal of Older People Nursing. 9 (3), ss. 200-208.

doi.org/10.1111/opn.12019

*Vassbø, T. & Eilertsen, G. (2011). Uro og uklarhet – Sykepleieres erfaringer med delirium i møte med gamle med brudd. Nordisk Sygeplejeforskning. 1(2), ss.129–142.

https://www-idunn-no.lib.costello.pub.hb.se/file/pdf/49090311/art03.pdf

Wang, Y., Yu. H., Quoi. H., LI. C., Chen, K., & Shen, X., (2019). Risk Factors and Incidence of Postoperative Delirium in Patients Undergoing Laryngectomy.

American Academy of Otolaryngology–Head and Neck Surgery Foundation.

DOI: 10.1177/0194599819864304 http://otojournal.org.

Weir, E. & O’Brien, A. J. (2018). Don't go there – It's not a nice place: Older adults’ experiences of delirium. International Journal of Mental Health Nursing. 28(2), ss. 582–591.

https://doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/inm.12563

Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och Kultur.

* Yevchak, A., Steis, M., Diehl, T., Hill, N., Kolanowski, A. & Fick, D. (2012). Managing delirium in the acute care setting: a pilot focus gropu study.

International Journal of Older People Nursing, 7(2), ss.152–162.

doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.1111/j.1748-3743.2012.00324.

Zamoscik, K., Godbold, R. & Freeman, P. (2017). Intensive care nurses’ experiences and perceptions of delirium and delirium care. Intensive and Critical

BILAGOR

1

Sammanställning av artiklar.

Författare, Årtal, Titel, Tidskrift

Syfte Metod och Urval Resultat

Författare: Brooke, J. & Manneh, C. Årtal: 2018 Titel: Caring for a patient with delirium in an acute hospital: The lived experience of cardiology, elderly care, renal, and respiratory nurses.

Tidskrift:

International Journal of Nursing Practice.

Syftet: att utforska upplevelser av att ta hand om en patient under ett akut delirium av sjuksköterskor som arbetade inom hjärt-, äldreomsorg, njur- eller lungavdelningen.

Metod & Urval: Semistrukturerade intervjuer med 23 sjuksköterskor som arbetade på ett akutsjukhus i England mellan november 2016 och mars 2017 Resultat: Sjuksköterskor tyckte att teamarbete var avgörande för att ge en säker vård till patienter med delirium. Sjuksköterskor hade svårt att skilja mellan demens och delirium. Sjuksköterskor diskuterade i den aktuella studien verbal och fysisk aggression från patienter med delirium, men tyckte att det var olämpligt att rapportera dessa

incidenter när ingen skada inträffade.

Författare:

Coyle, M.A., Burns, P. & Traynor, V. Årtal: 2017

Titeln: Is it my job? The role of RNs in the Assessment and Identification of Delirium in Hospitalized Older Adults – an exploratory qualitative study. Tidskrift: Journal of Gerontological Nursing.

Syfte: att beskriva hur sjuksköterskor bedömer,

identifierar

delirium hos äldre vuxna och

informerar nya utbildningsinitiativ.

Metod & Urval Kvalitativa metoder användes med hjälp av åtta semistrukturerade gruppintervjuer med 24 erfarna sjuksköterskor på medicinska och kirurgiska avdelningar.

Resultat: I samband med den upplevda bristen på möjlighet till utbildning inom organisationen uttryckte deltagarna oro över bristen på stödjande processer och resurser för att bedöma och identifiera delirium hos äldre.

Författare: Hosie, A., Agar, M., Lobb,

Syftet: att utforska sjuksköterskornas

Metod & Urval: semistrukturerade

Resultat: Sjuksköterskor upplevde oro och frustration

E., Davidson, P. & Philips, J. Årtal: 2014 Titel: Palliative care nurses’ recognition and assessment of patients with delirium symptoms: A qualitative study using critical incident technique. Tidskrift: International Journal of Nursing Studies erfarenheter, åsikter och praxis vid erkännande och bedömning av delirium hos patienter inom palliativ vård. intervjuer med 30 sjuksköterskor från nio australiensiska specialistavdelnin gar inom palliativ vård.

när de inte kunde känna igen symptom på delirium. De kände att de hade begränsad kunskap om delirium. Sjuksköterskor identifierade brister i tillgång till

utbildning om delirium. De beskrev att kunskap om patienten, samarbete med andra professioner och nära kontakt med patienten och anhöriga är de mest effektiva metoderna för erkännande och bedömning av symptom på delirium.

Författare: Hosie, A., Lobb, E., Agar, M., Davidson, P.M. & Phillips, J. Årtal: 2014 Titel: Identifying the Barriers and Enablers to Palliative Care Nurses' Recognition and Assessment of Delirium Symptoms: A Qualitative Study Tidskrift:

Journal of Pain and Symptom Management. Syftet: att identifiera sjuksköterskors uppfattning om barriärerna och möjliggöra att upptäcka och bedöma delirium symtom i palliativ vård på patienter.

Metod & Urval: Trettio deltagare från nio palliativa vårdtjänster intervjuade i tre australiensiska stater. Resultat: Resultatet från denna studie visade att palliativa sjuksköterskor strävade efter att

tillhandahålla effektiv och personcentrerad vård till patienter som upplever delirium symtom. Sjuksköterskor upplevde begränsad kunskap om delirium, saknad av utbildningsmöjligheter samt frånvaro av strukturerade screeningsverktyg. Författare: Hussein, M.E. & Hirst, S.

Årtal: 2016 Titel: Tracking the footsteps: a constructivist grounded theory of the clinical reasoning processes that registered

Syfte: att generera en grundlig teori som kan beskriva och förklara de kliniska resonemangprocess erna som sjuksköterskor använder för att känna igen delirium hos äldre vuxna i akuta

Metod & Urval: Sjutton registrerade sjuksköterskor som arbetade i akuta vårdinställningar undersöktes. Resultat: Kärn Kategorin som kom från data var att spåra fotspåren. Detta hänvisar till de vanliga kliniska

resonemangprocesserna som registrerade sjuksköterskor i denna studie använde för att känna igen

delirium hos äldre. Den beskrev processen att kontinuerligt försöka