Skola-Demokrati Gymnasieungdomars inställningar till politiska val

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

Skola - Demokrati

Gymnasieungdomars inställningar till

politiska val

School - Democracy

Pupils of Upper Secondary School Attitudes to Political Elections

Agnesa Jönsson

Lärarexamen 60 poäng SOL

Höstterminen 2005

Examinator: Ingrid Sandén Handledare: Ann Elise

Malmö högskola

Lärarutbildningen 60poäng Skolutveckling och ledarskap Höstterminen 2005

Jönsson, Agnesa. (2005). Skola – Demokrati. Gymnasieungdomars inställningar till politiska val. (School – Democracy. Pupils of upper secondary school attitudes to political elections). Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Syftet med följande arbete är att undersöka gymnasieungdomars inställningar till politiska val i Sverige samt att se skolans roll för politiskt engagemang.

Arbetet ger en insikt i unga människors valdeltagande. Med hjälp av intervjuer vill jag se gymnasieungdomars inställningar till politiska val.

Sammanfattningsvis pekar resultaten på att dagens unga har tappat tron på demokratin och de kan svika dagens demokrati för en ny politisk arena som består utav de utomparlamentariska grupperna samt att skolan inte tycks ha något större inflytande när det gäller politiska val.

Nyckelord: gymnasieungdomar, intervjuer, politiska val

Agnesa Jönsson Handledare: Ann Elise Persson

FÖRORD

Jag vill tacka min handledare Ann Elise Persson som har kommit med synnerligen bra kritik för att utveckla arbetet samt de sex elever på skolan som ställde upp med fina intervjuer.

INNEHÅLL

1 INLEDNING 9

1.1 Bakgrund 9

2 PROBLEM OCH SYFTE 11

2.1 Syfte 11

2.2 Frågeställningar 11

3 LITTERATURGENOMGÅNG 13

3.1 Demokratiskt samhälle 13

3.2 Vad innebär ett högt valdeltagande 13

3.3 Unga människor valdeltagande 14

3.4 Europa och Sverige 16

3.5 Utomparlamentariska grupper 17

3.5.1 SAC 17

3.5.2 Attac 18

3.6 Ungdomsfrågor 18

3.7 Skolans roll för politisk engagemang 20

3.8 Lärarens roll 20 4 TEORI 23 5 METOD 25

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 33 8.1 Sammanfattning 33 8.2 Diskussion 34 9 VIDARE FORSKNING 37 REFERENSER 39 BILAGA 43

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Arbetet behandlar gymnasieungdomars inställningar till politiska val i Sverige. Ekmans (2002) undersökning om ungdomars inställning till politiska val visar på en nedåtgående trend samt att medlemsantalet bland unga i de politiska partierna har sjunkit stadigt under 1990-talet. Sett i det perspektivet ser framtiden ganska mörk ut, åtminstone om den ska bäras upp av partier.

I dagens samhälle ser vi en mer och mer engagerad ungdom. Unga slåss för en bättre framtid, de slåss för djur och natur, de kämpar mot orättvisor runt om i världen och de sätter sig emot den världsordning som vi har i dag. Detta bör innebära att de unga röstar i de olika valen och där bör de också ha lättast att uttrycka sin åsikt. Men någonting har hänt de senaste åren. Bruhn (1999) refererar till flera undersökningar som har påvisat en minskad partitrohet. Problemet finns i alla åldersgrupper men är tydligast bland de yngre mellan 18 – 22 år. Författaren menar att de unga har funnit en ny plats som inte rymmer de politiska partierna, utan de utomparlamentariska grupperna.

Vad är det som ligger bakom ett minskad valdeltagande och ökad rörlighet hos just ungdomarna? Oscarsson (1998) menar att det minskade valdeltagande inom ungdomsgruppen är en effekt av att rörligheten mellan olika politiska alternativ ökar. Det beror kanske även på det misstroende som finns mot dagens politiker. För mycket maktmissbruk bland politikerna har lett till att förtroendet har sviktat. De utomparlamentariska grupperna erbjuder en direkt aktion som leder till en snabb reaktion från samhället. Deras sätt att organisera sig, att fokusera på ”heta” frågor och etablera kanaler för direktdemokrati och individuellt inflytande i kollektivet lockar ungdomar (Ungdomsstyrelsen, 2000).

Om dagens politiker inte kan lyckas få de ungas förtroende riskerar dagens demokrati att urholkas än mer. Detta kan leda till en än större konflikt mellan dagens politiker

Vilken roll spelar skolan för ungdomars intresse av politik och val?

Weniger (2000) menar att skolan har fått uppdraget av en demokratisk institution att utföra demokratifostran.

Skolan som institution är genom läroplanerna en mycket politisk institution. Skolan skall trots det höga politiska faktum vara en neutral eller objektiv institution som skall ge eleven en mångsidig syn på samhället och det politiska systemet. Genom att skolan har tilldelats en central roll i demokratifostran undervisar skolan unga människor den officiella samhällssynen och politiska systemet. (s.117)

Bruhn (1999) anser att skolan inte verkar ha någon särskild roll i dag för att påverka ungdomar till att delta i de parlamentariska politiska processerna. Bara ett fåtal av de intervjuade ungdomarna i hans undersökning kunde berätta om en livaktig och engagerande politisk information och diskussion under skoltiden. I dessa fall tycks det främst ha handlat om individuella insatser från särskilt engagerade lärare.

Ungdomarna kan vara en oerhörd resurs. De har kunskaper, verktyg men vet inte hur de ska användas. Kanske måste det göras speciella satsningar, som kan ge en god grund för ungdomars framtida politiska engagemang.

2 PROBLEM OCH SYFTE

2.1 Syfte

Syftet med arbetet är att undersöka gymnasieungdomars inställningar till politiska val i Sverige samt att se skolans roll för politiskt engagemang.

2.2 Frågeställningar

• Varför deltager ungdomar i politiska val?

• Varför har valdeltagandet bland de unga minskat?

• På vilket sätt påverkar de utomparlamentariska grupperna ungdomars inställningar till val?

• Hur kan man på ett pedagogiskt sätt stärka ungdomars valdeltagande?

För att uppnå syftet kommer jag att intervjua gymnasieungdomar som alla ska rösta för första gången.

3 LITTERATURGENOMGÅNG

3.1 Ett demokratiskt samhälle

Värdegrundens betydelse som den beskrivs i Skollagen (1 985:1100,1 kap.2§) visar att samhället fäster stor tilltro till skolans möjligheter att på ett medvetet sätt förmedla grundläggande demokratiska värderingar till uppväxande generationer. Detta skall skolan göra genom att koppla demokrati till såväl till innehåll som till form. Skolan skall behandla demokratifrågor i verksamheten och samtidigt göra det i demokratiska former. I Lpf–94 kan man läsa följande:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättkänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. (s.23)

I läroplanen (Lpf-94) ses de demokratiska värderingarna som en förutsättning för ett mångkulturellt samhälle som kännetecknas av respekt och tolerans för skillnader i människors uppfattningar och tankesätt. Utgångspunkten är att en verklig, kulturell mångfald endast är möjlig i ett samhälle där medborgarna delar och accepterar de grundläggande demokratiska värderingarna och ges möjlighet till delaktighet i de demokratiska processerna. Ashing (2004) poängterar följande:

Det räcker inte att bara tala om ungas inflytande eller att nöja sig med att samtala med ungdomar. Etablerade politiker och andra beslutsfattare måste i praktiken bereda plats för yngre förmågor, ibland genom att själva flytta på sig. Annars riskerar vi ett politiskt vakuum bland 18-20 åringar. (www.ungdomsstyrelsen.se

/art/0,2072,5535)

Det förs en diskussion i Sverige kring vad ett högt respektive lågt valdeltagande innebär och detta presenterar Ersson och Wide (2001) i sin undersökning. En sida av denna diskussion är att högt valdeltagande innebär nöjda och engagerade medborgare och ett välfungerade politiskt system. Denna sida menar alltså att demokratin mår bra. Detta är den positiva tolkningen av högt valdeltagande. Den andra sidan säger att ett högt valdeltagande vittnar om ett missnöje. Att människor engagerar sig för att kunna påverka det politiska systemet. Denna sida menar alltså att demokratin är i gungning. Detta skulle vara den negativa tolkningen av högt valdeltagande. När det gäller lågt valdeltagande kan man säga att det är tvärtom. Alltså att medborgarna är ointresserade och att det politiska systemet är otillräckligt. Den sidan som har en negativ tolkning av högt valdeltagande har en positiv tolkning av lågt valdeltagande. Alltså att medborgarna är nöjda och därför väljer att inte rösta (Ersson & Wide, 2001).

3.3 Unga människors valdeltagande

Dagens unga och deras syn på politik och demokrati kommer att färga morgondagens samhälle. Alltså ger deras valdeltagande en signal åt vilket håll vi är på väg (Oscarsson, 1998). Att samtidigt konstatera att valdeltagandet bland unga människor slår nya bottenrekord skapar en viss oro. Varför röstar de inte? Man kan säga att unga människor är nöjda med hur Sverige styrs och därför känns det onödigt att rösta. Det finns inget missnöje att uttrycka. Oscarsson (1998) menar att detta motsägs av statistiken från Europarlamenten (Statsjämförandeårtal opinionsundersökningar som regelbundet genomförs i Europas länder) där Sverige hamnar på en lägre placering när frågan om man är nöjd med demokratin i sitt land kommer upp. 1995 svarade 69 procent av de unga i Sverige att de var nöjda med demokratin. Att det skulle vara de som inte var nöjda med demokratin som inte röstade finns det inget belägg för dock anser jag att frågan är intressant.

År Antal unga röstande kvinnor i % Antal unga röstande man i % Totalt röstande i %

1970 83 % 82 % 88,3 % 1973 84 % 87 % 90,8 % 1976 90 % 89 % 91,8 % 1979 89 % 86 % 90,8 % 1982 91 % 86 % 91,5 % 1985 89 % 88 % 89,9 % 1988 77 % 74 % 85,9 % 1991 81 % 80 % 86,7 % 1994 85 % 78 % 88,1 % 1998 73 % 75 % 81,4 % 2002 -* -* 80,1 %

Figur 3.1 Officiell valstatistik för riket och särskilda

valdeltagarundersökningar i åldersgrupp mellan 18–22, Källa: SCB:s

www.scb.ce/statistik/me0101/me0101 tab104.asp. Siffrorna är avrundade till närmaste hel tal i kolumn 1 och 2.

*Uppgift saknas

I figuren ovan visas valdeltagarstatistik från åren 1970 – 2002. Man kan här se skillnaden mellan det allmänna valdeltagandet och de unga i åldersgruppen 18 – 22. När det allmänna valdeltagandet sjunker, sjunker även de ungas deltagande. Detta kanske inte är så konstigt då de unga är en del av samhället. Dock kan man se att valdeltagandet bland unga ligger lågt under det allmänna från 1988 och framåt. Detta är en tydlig trend och trots att siffrorna närmar sig varandra under de två efterföljande valen så sjunker det igen under valet 2002. Jag kan alltså konstatera att trenden av lågt valdeltagande inte bara består, den förstärks också.

3.4 Europa och Sverige

Sverige ligger på en tredje plats i antalet unga som röstar i Europa, efter Belgien och Italien. Sverige ligger även över snittet för de Europiska länderna som är 80,9 procent (IDEA, Youth Voter Participation, 1999). Enligt Oscarsson (1998) har Sverige knappast en demokratisk kris men författaren anser att det är viktigt att komma ihåg att Sverige alltid har haft ett högt valdeltagande, även bland unga, om man jämför med Europa, och att det sjunker är oroande då en demokrati bygger på medborgarnas deltagande i val. Land 1 2 Differens Belgien 90,6%-1999 91,1%-1995 - 0,5% Danmark 87,1%- 2001 85,9%-1998 +1,2% Finland 65,3%-1999 68,6%-1995 -3,3% Frankrike 60,3%- 2002 68,0%- 1997 - 7,7% Grekland 75,0%- 2000 76,3%- 1996 - 1,3% Italien 81,4%- 2001 82,9%- 1996 - 1,5% Nederländerna 79,1%- 2002 73,2%- 1998 + 5,9% Norge 75,0%- 1997 78,0%- 1997 - 3,0% Spanien 68,7%- 2000 78,1%- 1996 - 9,4% Storbritannien 59,4%- 2001 71,5%- 1997 - 12,1% Tyskland 79,1%- 2001 82,2%- 1998 - 3,1% Österrike 80,4%- 1999 86,0%- 1995 -5,6% Sverige 80,1%- 2002 81,4%- 1998 - 1,3%

Figur 3.2 Valdeltagande under de två senaste valen i landet, Källa: IDEA

www.idea.int/vt/region_view.cfm?region=westereurope&Countryr Code

I figur 3.2 visas 12 europiska länders, inklusive Sveriges valdeltagande under de två senaste valen i landet. I kolumn 1 finns det senaste valets siffror i procent och i

kolumn 2 finns siffrorna i procent från föregående val. I kolumnen som kallas differens finns skillnaden mellan valen i procent.

Som man kan se är Sverige inget undantag när det gäller lågt valdeltagande. I övrigt är det dystra siffror med Spanien och Storbritannien.

3.5 Utomparlamentariska grupper

Enligt Salomon (1996) har det under de senaste tio åren växt fram en annan politisk arena än den traditionella, en arena som inte rymmer de etablerade politiska partierna utan nya grupper med engagerade människor. Dessa grupper kallas för utomparlamentariska grupper. En utomparlamentarisk grupp kan beskrivas som en sammanslutning av individer som samarbeta för att få till en social förändring. Dessa erbjuder nya vägar och sätt att påverka. Många unga har anslutit sig till dessa grupper och deltar i deras aktioner och delar deras sätt att se på världen och samhället.

Jag ska nu presentera två stora utomparlamentariska grupper.

3.5.1 Syndikalisterna – SAC

(Informationen under denna rubrik är från: www.sac.se/org/ide.html)

Syndikalisterna som bildas 1910 är en fackförening som jobbar för den fria socialismen. De anser att den egentliga makten ligger hos dem som äger produktionsmedlen och de vill uppnå direkt demokrati på arbetsplatserna. Syndikalisterna är en oberoende organisation som tar emot medlemmar från alla yrken och med alla politiska, filosofiska och religiösa inriktningar.

De tror att makt korrumperar, något som styrs av en elit och då kommer samhället aldrig att vara rättvist. På grund av detta har syndikalisterna valt att bygga sin organisation på självstyre. De ser sig som en kamporganisation, som vill kämpa för ett nytt samhälle. En av deras viktigaste metoder i kampen är direkt aktion.

Syndikalisterna är emot våld och ser våld som ovärdigt människan och något som är till för att skydda de härskande klasserna.

3.5.2 Attac

(Informationen under denna rubrik är från: www.attac.nu/index.php?sc=1131)

Attac är från början en fransk organisation. Attac Sverige tillhör den internationella rörelsen Attac som finns i över 30 länder och har 80 000 medlemmar. I Sverige har man ett centralt organ kallat Gemensamma Arbetsgruppen (GA). Den arbetar med den centrala administrationen och för att påverka den politiska dagordningen. Attac består av lokalgrupper som arbetar med de frågor de anser viktiga.

I Attacs programförklarning står det att de arbetar för att de sociala, ekologiska och demokratiska värdena och dessa ska prioriteras framför de finansiella. Attac Sverige jobbar framför allt med följande saker: opinionsbildning, studieverksamhet och mobilisering, kampanjer och demonstrationer. Attac anser att i den parlamentariska politiken fattas genomtänkta och långsiktiga hållbara samhälleliga beslut. Deras studieverksamhet innebär studiecirklar, seminarier och folkbildning för att på så sätt utbilda medborgarna i sina och politikens frågor för att på så sätt öka förståelsen. Attac använder torget och gatorna för att skapa roliga och folkliga manifestationer för att på så sätt väcka opinion på gatan.

3.6 Ungdomsfrågor

En paradox i dagens samhälle är att ungdomar blir i många avseenden vuxna väldigt tidigt, såväl biologiskt och socialt. Samtidigt får de vänta allt längre på att träda in i vuxenlivet ( Trondman, 1999).

Ungdomsfrågorna är inte särskilt centrala i dagens politiska debatt. Åtminstone upplever inte ungdomarna det själva. Enligt Trondman kan vi dela in ungdomarna i två grupper. Den ena har goda individuella villkor. Dessa unga fungerar bra i skolan och har bra förmåga att själva forma sin framtid. Tvärtom fungerar ungdomarna i den

andra gruppen dåligt i skolan, och kan i framtiden få problem att leva ett ekonomiskt oberoende liv (Trondman, 1999).

Ungdomar inom båda grupperna vänder politiken ryggen därför att de inte känner till att de frågor som diskuteras kan påverka den egna verkligheten och möjligheterna. Hur kan man få ungdomarna att känna sig berörda och aktivera dem till ett ökat politiskt deltagande?

Man måste öppna en levande dialog med ungdomarna, hitta vägar för ungdomars delaktighet och engagemang och på ett helt annat sätt än tidigare uppmärksamma ungdomsfrågorna. En arena för politisk dialog är skolan (Trondman, 1999).

De utomparlamentariska grupperna av i dag kallades under 70-talet för sociala rörelser. Många tror att det är en ungdomskultur och att det är musiken, kläderna och känslan som binder samman och skapar dessa rörelser. Andra tror att det egentligen handlar om ett fadersuppror (Salomon, 1996).

Enligt Salomon (1996) finns det ett uppror från ungdomar på väg in i vuxenlivet. Om de inte får sitt erkännande gör de revolt. En annan sak som lyfts fram av Salomon är att unga ofta har en annan öppenhet och större flexibilitet än äldre och de är mer mottagliga för nya strömningar (Salomon, 1996).

De utomparlamentariska grupperna, försöker skapa en förändring genom att ändra folks värderingar. Genom att utveckla alternativa livsstilar och utmana det traditionella lockar de till sig just den unga. De saknar intresse för maktpositioner och samarbetar inte med de politiska partierna och har ofta talesmän, ingen ledare. Deras arbete går ut på att påverka den allmänna opinionen för att på så sätt sätta press på myndigheter (Salomon, 1996).

Ersson och Wide (2001) skriver i sin undersökning om valdeltagandet från 2001 att en gradvis normupplösning kan vara förklaringen till det låga valdeltagandet. Med normupplösning menar författarna den ökande individualismen i vårt samhälle där det är JAG inte vi som är viktigt. På ett socialt – politiskt plan ställs individen mot kollektivet och med den ökande individualismen minskar villigheten att finna

Ersson och Wide (2001) tar även upp idén att ett lågt valdeltagande endast tyder på ett litet missnöje. Alltså att människor röstar när de är missnöjda och annars låter de bli (Ersson & Wide, 2001). Detta, fortsätter de, skulle kunna röra sig om en generationseffekt och att då denna normupplösning skulle vara starkare bland den yngre generationen. Detta motsägs ju i Bruhns (1999) undersökning där de flesta av de icke-röstande utrycker ett missnöje med politiken.

3.7 Skolans roll för politisk engagemang

Från Skolverkets utvärderingar av skolan från 1998, Tema tillståndet i världen finner vi i kapitlet Individen som lokal aktör i världen (Skolverket, 1999) en fråga som rör påverkan, val och handlingar. Här får ungdomar i år 9 och år 3 i gymnasiet svara på hur man kan påverka världen, allt från att handla miljövänligt till att rösta. Undersökningen visar att ungdomarna anser att man mest kan påverka genom att handla miljövänligt och sedan genom att rösta. Trots en hedrande andraplats är det bara 50 procent som säger att man kan påverka genom att rösta, uppdelat är det 43 procent av år 9 som svarar ”ja, absolut” och 57 procent av år 3 gy. Man kan då undra varför inte 100 procent av i alla fall år 3 gy är beredda att rösta (Skolverket, 1999).

Deltagandet i val och i samhället i stort bland ungdomar är något som startas inom skolan. Genom delaktighet och kunskap ska eleverna lära sig se sin egen roll och sitt agerande i ett större sammanhang. Skolan kan bli en viktig arena i en politisk process där ungdomarna kan studera politiska inriktningar och ideologier för att sedan möta livs levande politiker i en kritisk dialog. En väl fungerande sådan arena kan ge en god grund för ungdomars framtida politiska engagemang (Skolverket, 1999).

3.8 Lärarnas roll

I utredningen Lärande om hållbar utveckling (Myndigheten för Skolutveckling, 2005, s.5) står det att:

Hållbar utveckling handlar om frågor som rör värde, moral, mänskliga rättigheter, demokrati, delaktighet, jämställdhet, etnicitet, makt…

Frågan som står är hur vi som pedagoger kan motivera till ökat engagemang bland eleverna och till större elevinflytande. Forsberg (2005) menar att det är viktigt att man förstår att med ”elevers subjektiva intresse” menas ”intresse som svarar mot de uppfattningar som en elev ger uttryck för att den har”. Genom att stimulera detta intresse ökar deras delaktighet som i sin tur leder till att de vill påverka mer och att de får större inflytande inom olika område. Författaren betonar vikten av möten och dialog, mångfald, beaktande av subjektiva intressen samt utsträckning i tid och rum och att läraren får en central roll med uppgift att värna om dessa aspekter.

För att göra detta behöver lärare omfattande didaktiska kunskaper som kan fungera som dörröppnare för elever att utveckla nya sätt att se både sig själva, på relationer till andra och omvärlden (Forsberg, 2005, s.35).

4

TEORI

Bruhn (1999) presenterar i statens utredning Valdeltagande i förändring (SOU, 1999) tre stycken olika kategorier av icke-röstande som han möter i sin forskning: ”protesten”, ”liknöjdheten” och ”ambivalensen”. Han har i sin undersökning intervjuat fyra unga förstagångsväljare och frågat dem om varför de inte röstar.

Den första, protesten, är en man som har ett visst samhällsengagemang. Han har en gång varit aktiv i ett politiskt ungdomsförbund på vänsterkanten men kallar sig nu obunden. Anledningen till att han inte röstade var enligt honom själv det politiska systemets uppbyggnad. Det är endast för eliten och ett fåtal människor har för mycket makt. Mannen anser även att det är för få folkliga val och det egentligen inte är demokrati vi lever i (Bruhn, 1999).

Den andra är också en man, som enligt Bruhn (1999) tillhör liknöjdheten. Han är inte intresserad av politik. Han har det bra och ser ingen skillnad mellan dagens ideologier, vem man än röstar på så flyter allting på i samma takt. Politik är inget som berör en. Dessutom anser han att en röst varken gör till eller från.

Under motivationstypen ambivalens presenterar Bruhn (1999) två olika individer – en kvinna och en man. Kvinnan säger själv att hon inte kan förstå vad politikerna talar om och hon har heller ingen orsak att sätta sig in i det, men hon tror klart att hon skulle kunna vara mer intresserad om de talade om saker som rörde henne. Kvinnan är intresserad av vad som händer i samhället.

Mannen är inte på samma spår som kvinnan. Han anser att det inte finns någon skillnad mellan partierna och att det ändå blir samma sak. Mannen har dock ett starkare förakt mot politiker än kvinnan och en stark misstro. Han anser att politiker aldrig håller vad de lovar och att det är för långt ifrån verkligheten för att kunna veta hur den vanliga människan har det (Bruhn, 1999).

Bruhn (1999) anser att man kan finna den största förklaringen till det låga valdeltagandet bland unga i den tredje kategorin, ”ambivalens” (s.210). Denna kategori representeras av individer som inte känner sig delaktiga i politiken eller

någon vilja att sätta sig in i det. Den del av ungdomarna i kategorin ”ambivalens” som har ett större politikerförakt har också ett större medvetande och intresse av politiska frågor medan den andra delen saknar kunskap men har ett intresse av de frågor som de anser rör dem.

Man kan även finna enligt författaren en förklaring i kategorin ”protesten”. ”Protesten” representeras av ungdomar som har ett starkt samhällsengagemang och vissa har även varit aktiva inom ungdomspolitiken. De har ett stort intresse av politiska frågor men anser att politiken är till för några få rika människor med makt och att det är nästintill omöjligt att påverka inom det nuvarande politiska systemet. Även inom denna kategori finner man politikerförakt som här grundar sig i vad de anser vara maktmissbruk, t.ex. politikernas kontokortsaffärer.

Det gemensamma hos dessa båda kategorier är till viss del föraktet och åsikten att frågorna inte rör dem men det stora är att de inte känner sig delaktiga. Föraktet kanske inte skolan kan göra mycket att påverka, då detta mer är upp till politikerna själva.

5 METOD

5.1 Val av metod

Mitt syfte med studien var att undersöka gymnasieelevernas inställningar till politiska val i Sverige. Jag har därför valt kvalitativa intervjuer. I allmänhet kan man säga att kvalitativa intervjuer syftar till att få den intervjuade att ge så utmanande svar som möjligt om det som intervjun behandlar. Därför måste frågan anpassas så att den intervjuade får möjlighet att ta upp allt som denne anser vara viktigt (Johansson & Svedner, 2001). Intervjun som ger data av kvalitativ art återger även en bild av människa som en medveten, fri och kreativ individ (Repstad, 1999). En fördel med intervjuer är att eleverna lättare kan utveckla sina tankar gemensamt, tankar föder tankar.

Enligt Hartman (2004) kan intervjuerna vara strukturerade, halvstrukturerade och ostrukturerade. Jag valde den halvstrukturerade intervjuformen. Den innebär att frågan skall ställas i en viss ordning och att svaren är öppna, det vill säga respondenten får svarar fritt på frågorna.

5.2 Undersökningsgrupp

För att uppnå syftet med undersökningen valde jag ungdomar mellan åldern 17-18 år då dessa kommer att ha rösträtt under nästa val – 2006. Ungdomarna läser på en gymnasieskola i nordvästra Skåne. Jag valde just denna skola pga. mina kontakter där. Undersökningsgruppen som består av elever från årskurs två uppgår till sex elever (tre pojkar och tre flickor). Vid kvalitativa intervjuer är det enligt Hartman (2004) viktigt att begränsa antalet individer att intervjua.

5.3 Genomförande

De intervjuade eleverna hade endast fått övergripande information av läraren om att intervjun skulle handla om valdeltagande. Intervjun genomfördes i ett vanligt rum i

göras för att undvika missförstånd hos de intervjuade. Vid intervjuerna använde jag mig av en bandspelare. Det tycker jag är ett bra sätt, då jag sedan i lugn och ro kunde sitta och skriva ner vad som sades under intervjuerna.

Följande frågor ställdes till alla intervjuade: 1 Tänker du rösta i riksdagsval 2006? 2 Om nej, varför inte?

3 Om ja, varför?

4 På vilket sätt påverkar de utomparlamentariska grupperna din inställning till val?

5 Hur kan skolan stärka (påverka) din inställning till politisk valdeltagande?

5.4 Bearbetning

Kvale (1997) beskriver olika metoder för analys av intervjuer, en av dessa är meningskoncentrering. Detta innebär att de uttalande som intervjupersonerna gjort dras samman för att formuleringarna ska bli mer precisa. Jag utesluter även information som inte är relevant.

Jag skrev en sammanfattning av varje fråga för att få en bra överblick av det insamlade materialet. Analysen av intervjumaterialet gjordes genom upprepade genomlyssningar av de inspelade frågorna. Med utgångspunkt i mina problemformuleringar gjorde jag sedan en inledning av svaren, kopplade till mina respektive frågeställningar. Fråga 2 indelades i tre olika kategorier: ”protesten”, ”liknöjdheten” och ”ambivalensen”. Jag kallar eleverna för 1, 2, 3, 4, 5 och 6. De intervjuades svar redovisar jag med citat.

5.5 Tillförlitlighet

Min undersökning är en intervjustudie och en risk med intervjuer enligt Repstad (1999), är att frågorna kan tendera att bli ledande. Ungdomarna kan känna sig styrda av frågorna och svara utifrån vad förväntas av dem.

Jag har gjort kvalitativa intervjuer med ett mindre antal informatörer och med viss försiktighet kan man anta att resultatet överstämmer med åsikten uttryckts från svenska ungdomar i samma ålder.

5.6 Etik

Enligt Forskningsetiska principer

(http://www:vr.se/publikationer/sida.jsp.resoursceld=stort ) skall fyra krav uppfyllas: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Jag förklarade syftet med undersökningen för eleverna, att det var frivilligt att deltaga, att de var anonyma samt att deras svar endast skulle användas i examensarbetet.

6 RESULTAT OCH ANALYS

Intervjuerna i denna undersökning bekräftar att den politiska tillhörigheten måste knyta an till identitetsutveckling och vardagsverklighet. Detta betyder dock inte att ungdomar kan/vill engagera sig i de stora frågorna. Som resultaten visar framhåller en tredjedel av gymnasieungdomarna vikten att påverka.

Tänker du rösta i riksdagsval 2006? 2 elever svarade Ja (1) och (2)

De som svarade Ja, ansåg att det var viktigt att rösta då det är den enda gången man kan utrycka sin åsikt. Dessa unga människor har reflekterat över vad deras partiengagemang innebär och på vilket sätt de skulle vilja påverka.

Om ja, varför?

Ja, för det är viktigt att engagera sig. (1)

Ja, för att jag känner att jag vill försöka förändra. (2)

Resultaten visar att tvåtredje delar av gymnasieungdomarna inte kunde tänka sig att rösta.

Tänker du rösta i riksdagsval 2006? 4 elever svarade Nej (3), (4), (5) och (6)

Av dessa fyra som inte kunde tänka sig att rösta, var det en person som jag kunde placera i kategorin ”protesten”. En person kunde jag placera i kategorin ”liknöjdhet” och två personer i kategorin ”ambivalens”. Jag gjorde indelningen i de olika tre kategorier enligt svaret på frågan:

Den person som jag kan placera i kategorin ”liknöjdhet” (3) är inte intresserad av politik. Liknöjdheten anser jag inte är något som är speciellt för ungdomar utan något man antagligen kan finna i alla kategorier i samhället. De avstår från att rösta på grund av ointresse och det finns heller inget som kan få dem till att rösta det förutom möjligtvis en enorm förändring mellan de politiska blocken eller i deras privata liv.

Kategorin ”protesten”:

Det är meningslöst att rösta då det ändå är samma människor som styr. (4)

Person (4) som jag kan placera i ”protesten” kan mycket om politik och diskuterar gärna olika frågor. Personen tycker att det är meningslöst att rösta då det ändå är samma människor som styr. Person (4) skulle, enligt min åsikt, mycket väl ha kunnat rösta då allt tyder på att han har en stark åsikt och vill förändra. Jag tror dock att personens misstro till systemet och hans förakt för de styrande växt sig så stor att han i ren protest väljer att inte rösta.

Kategorin ”ambivalens”:

Jag vet inte vad de olika partierna står för. (5)

Det känns ointressant. Politikerna talar om något som inte rör mig. (6)

De två personer (5 och 6) som jag kan placera i kategorin ”ambivalens” har båda ett stort politikerförakt. De anser att politikerna inte talar om något intressant som rör dem. En av personerna är intresserad av vad som händer i samhället. Jag tror antagligen att de skulle rösta om politikerna förmådde nå ut till ungdomar, antingen genom att tala ett annat språk eller tala om andra saker.

Person (5) har dock ett starkare förakt mot politiker än (6) och en stark misstro. Person (5) är mer bestämd på punkten om att inte rösta och att locka honom till vallokalen, tror jag, skulle bli svårare än med person (6).

Jag finner att de förklaringarna som de unga uppgav till varför de inte vill rösta (två tredjedelar) ofta bottnade i misstro till politikerna och identifikationsproblem. De unga känner sig mindre delaktiga i dagens samhälle, de anser inte att deras frågor tas upp och de har svårt att identifiera sig med dagens politiker som talar ett språk som de

inte förstår och tillhör en annan generation. Allt detta, gemensamt med det ökade missbruket av makt, leder till en misstro.

På frågan:

På vilket sätt påverkar de utomparlamentariska grupperna din inställning till val?

En av de sex intervjuade eleverna kände inte till vad utomparlamentariska grupper var.

Jag vet inte vad utomparlamentariska grupper är. (3)

Övriga (1), (2), (4), (5), och (6) visste väl vad utomparlamentariska grupper är.

En av dem som visste vad utomparlamentariska grupper är svarade att han kan inte bli påverkad.

Jag blir inte påverkad av några grupper över huvudtaget. (2)

Fyra av fem (1), (4), (5) och (6) svarade att de kunde tänka sig att blir påverkade via föräldrar eller media.

Ja, jag kan bli påverkad via föräldrar. (1), (4)

Ja, jag kunde bli påverkad via medier. (5), (6)

Det visar att man är aktiv tillsammans med andra människor. I de nya sociala rörelserna är man aktiv kanske mer för sin egen skull än för ”saken”. Jag anser att de unga söker sig fram och prövar engagemang i olika typer av rörelser för att skapa sig den personliga identiteten.

På sista fråga, om hur skolan kan påverka elevernas inställningar till politiskt valdeltagande, visade resultatet att skolan inte spelar någon särskild roll för ungdomar att delta i de parlamentariska politiska processerna.

En av dem sex eleverna visste inte hur.

Jag vet inte. (3)

Fyra stycken svarade att skolan inte kan göra något vad gäller detta.

Nej, skolan kan inte göra något för min politiska åsikts skull. (1), (6) Nej, skolan ska väl inte påverka min politiska inställning? (4), (5)

Enligt svaren anser jag att även om inte skolan är upphov till ungdomars politiska utveckling, så har skolan en viktig roll för att främja en positiv syn på demokrati och aktivt medborgarskap bland alla unga. I skolan kan elever genom samtal och möten balansera olika intryck och skapa sig egna värderingar och förhoppningsvis en vilja att rösta.

Den sista av dem tyckte att skolan kan hjälpa på något sätt.

Jag tror att skolan kan uppmana elever till att rösta kanske, men det är nog svårt. Kanske ska informera mer än vad den gör idag. (2)

Bara en av sex svarade att mer information kan påverka hans inställning till val. Jag tror att om ungdomar skall kunna delta i aktiviteter och i vad som händer i samhället omkring dem måste de känna till dem.

8 SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION

8.1 Sammanfattning

Mitt syfte med denna uppsats var att undersöka gymnasieungdomars inställningar till politiska val i Sverige. Syftet var att nå en fördjupad förståelse och en bild av hur de unga tänker kring politiska valet i allmänhet. För att nå syftet valde jag en kvalitativ undersökningsmodell baserad på intervju.

Resultaten påvisar att ungdomarna ställer starka krav på delaktighet och inflytande om de skall engagera sig i kollektiva sammanhang. Dagens ungdomar är kritiska, kompetenta och självständiga vilket är den viktigaste garantin för demokrati. De vill vara med i samhällsfrågorna och påverka och göra sin röst hörd. Undersökningen visar förekomsten av en stark individualism.

Undersökningen visar att dagens unga har tappat tron på demokratin (två tredje delar). Orkar ungdomarna inte orientera sig, känner de sig inte tillräckligt insatta, så avstår de hellre än att ansluta sig. Frågorna berör inte tillräckligt och skiljelinjerna är för otydliga.

Resultatet av min undersökning visar att de unga kan svika dagens demokrati för en ny politisk arena som består utav de utomparlamentariska grupperna. Två tredje delar svarade att de kan bli påverkade av dem. En generation går förlorad då de inte kan identifiera sig och saknar förtroende för den demokrati som samhället byggt upp.

På sista frågan i min undersökning om hur skolan kan påverka elevernas inställningar till politisk valdeltagande, visar resultatet att skolan inte spelar någon roll för ungdomars inställningar till de politiska processerna. Gymnasieungdomars svar påpekar brist på information som skulle påverka dem till att engagera sig politiskt.

8.2 Diskussion

De förklaringar som Bruhn (1999) tar upp i sin undersökning är alla intressanta dock tror jag i motsats till Bruhn att det finns två motivationstyper ”ambivalens” och ”protesten” som bättre förklarar det låga valdeltagandet. Jag håller med honom om att man kan finna en stor del av de unga i kategorin ”ambivalens”, men jag anser även att man kan finna förklaringar också i kategorin ”protesten”. Ambivalensen kunde inte identifiera sig med politikerna och de ansåg att de frågor som togs upp inte rörde dem. Protesten hade en djup misstro till politikerna och systemet, de hade starka åsikter och en vilja att förändra men ansåg att detta inte var möjligt genom det nuvarande systemet och valde därför att inte rösta. Både dessa grupper söker efter en ny arena och efterlyser en utveckling i politiken och i demokratin.

Ersson och Wide (2001) tog i sin undersökning upp normupplösningen som en anledning till det låga valdeltagandet. Jag anser dock att den normupplösning som finns bland dagens unga, tillsammans med ett antal andra samhällsfaktorer, är större i dag än tidigare.

Det som har visats av min intervju är att unga söker sig till de utomparlamentariska grupperna. Flera organisationer är engagerade i enstaka frågor och har ibland direktaktioner, en form som i stor utsträckning attraherar unga. Enligt Bruhn (1999) är de enskilda individerna de viktigaste aktörerna i samhället. Individualiseringen har stegrats de senaste år och det är upp till individen att hitta det som hon uppfattar som det sanna, inte längre av någon högre makt. Mycket tyder på att unga människor inte alls saknar intresse för politik och samhällsfrågor, utan att de snarare är skeptiska inför de politiska strukturerna.

Vilken roll spelar då skolan för ungdomars intresse av politik och val? Bara en av de intervjuade kunde berätta att en engagerande politisk information under skoltiden skulle påverka ungdomarna till att delta i de politiska processerna. Jag tror att anordnandet av skolvalen måste bli obligatorisk och att genomföras elektroniskt. Skolan måste få uppdrag och stöd att aktivt arbeta med demokratifrågor under hela mandatperioden. Skolan kan då, särskilt i samband med valrörelserna, bli en viktig arena i en politisk process där ungdomar kan studera politiska riktningar och sakfrågor

för att sedan möta levande politiker i en kritisk dialog. Jag tror att en väl fungerande sådan arena kan ge en god grund för ungdomars framtida politiska engagemang.

En demokratisk grundtanke är att individen tillsammans med andra ska kunna vara med och fatta beslut i olika frågor. För att kunna ta detta ansvar som vuxen krävs att man under uppväxttiden har erbjudits möjlighet att under demokratiska former vara med och påverka. Därför det är viktigt att skynda på införandet av elevinflytandet och skapa en ”konfliktsituation” i klassrummet där man vill uppnå engagemang från två sidor, typ en debatt. Man kan börja på elevernas nivåer med ämnen såsom ”Vad anser ni om graffiti”?, ”Är rapmusik mer än bara en musikstil”?, o.s.v. Detta leder till att elevernas engagemang väcks och därefter kan man utveckla ämnena i till större perspektiv.

Kanske kan en sänkning av rösträttsåldern lyfta skolans roll i anslutning till en sådan reform, en reform där ungdomar kan stimuleras till politiskt engagemang.

9 VIDARE FORSKNING

Jag vill avsluta med att påpeka bristen på forskning kring unga och lågt valdeltagande. Jag har haft svårt att finna material och det som har funnits är relativt nyskriven, vilket i och för sig ses som positivt i min synvinkel. Detta kan bero på att forskare nyligen har upptäckt denna grupp och att valdeltagandet bland unga har sjunkit hastigt de sista åren.

En intressant sak för mig i framtiden är att undersöka hur en sänkt rösträttsålder till 16 år skulle påverka ungdomar att engagera sig partipolitiskt. Jag vill också tränga djupare och nå en mer sammanhängande bild av ungdomars sökande efter identitet via prövande av olika kulturella stilar som kan stimulera ungdomar till ökat politiskt engagemang och deltagande.

REFERENSER

Bruhn, A.(1999). Ungdomar, valet och politiken. I E. Amnå (Red.), Valdeltagandet i förändring (ss205-267). Stockholm: SOU.

Ekman, T. (2002). En säker förstagångs väljare. I B. Nygård (Red.), Ungdomsforskning -skilda världar och värderingar (ss46-49). Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Ersson, S. & Wide, J. (2001). Valdeltagandet i Sverige-variation i tid och rum. I Jönsson, C. (Red.), Rösträtten 80 år. Forskarantologi (ss111-131). Stockholm: Justitiedepartement och Riksbankens Jubileumsfond.

Forsberg, E. (2005). Läraren måste inte abdikera för att eleverna ska få inflytande. Pedagogiska magasinet, (3), 30-41.

Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande - Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.

Johansson, B. & Svedner, P. (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen. Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lpf-94. (1994). Läroplan för gymnasieskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Myndigheten för Skolutveckling. (2005). Lärande om hållbar utveckling. Stockholm.

Oscarsson, H. (1998). Det unga medborgarskapet. I Demokratiutredningens skrift nr 5, Det unga medborgarskapet, SOU (ss101-148).

Salomon, K. (1996). Rebeller i takt med tiden; FNL-rörelsen och 60- talets politiska ritualer, Falun: Tiden Athena.

Skolverket. (1999). Individen som lokal aktör i världen. I Skolverket, Tema tillståndet i världen. Utvärdering av skolan 1998 avseende läroplanernas mål (ss39-55). Stockholm: Liber

Skollagen (1985:1100,1 kap.2§) Lärarens handbok. Lärarförbundet.

Trondman, M. (1999). Kultursociologi i praktiken, Lund: Studentlitteratur.

Weniger, E. (2000). Didaktik as a Theory of Education. I S. Hopmans § K. Riquarts (Red.), Teaching as a Reflective Practice (ss.115-125). London: Lawrences Erlbaum Assiciates Publishers.

Elektroniska källor

Ashing, I. (2004). Ung 2003. www.ungdomsstyrelsen.se/art/0,2072,5535. 2005-11-23.

Attac. Attac Sverige. Programförklaring Attac Sverige 2002.

www.attac.nu/index.php?sc=1131. 2005-12-04.

Forskningsetiska principer. www:vr.se/publikationer/sida.jsp.resoursceld=stort. 2005-12-13.

International Institute for Democracy and Electoral assistance, Voter turnout.

www.idea.int/vt/region_view.cfm?region=westereurope&CountryrCode. 2005-11.30

Statistiska centralbyrån. Valdeltagande bland förstagångsväljare 1970-1998.

Syndikalisterna, Vår ideologi, www.sac.se/org/ide.html. 2005-12-04.

Ungdomsstyrelsen. (2000). www.ungdomsstyrelsen.se/kat/0,2070,912,00./html.2005- 11- 27.

BILAGA 1

Fråga 1:

Tänker du rösta i riksdagsval 2006?

Fråga 2:

Om nej, varför inte?

Fråga 3:

Om ja, varför?

Fråga 4:

På vilket sätt påverkar de utomparlamentariska grupperna din inställning till val?

Fråga 5: