1
Det vi inte pratar om
En diskurs- och semiotisk analys av tre bilderböcker om
depression
What we don’t talk about
A discourse and semiotic analysis of three picture books
about depression
Hedvig Larsson
Designprojekt: Trasslet – En bilderbok om ångest
Grafisk design
Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2018
Handledare design: Oskar Aspman Handledare uppsats: Nina Ernst
SAMMANFATTNING
Uppsatsens syfte är att undersöka den visuella gestaltningen av depression i tre bilderböcker för att ta reda på hur depression framställs för barn. Metoderna som används är en semiotisk analys och en diskursanalys och genomförs med stöd av teorier om semiotik, representation, stereotyper och färg. Uppsatsen är avgränsad till att analysera färg, miljö, karaktärer och föremål. Resultatet visar att även om böckerna är ett sätt att öppet prata om psykisk ohälsa bryter de inte detta tabu utan reproduceras istället genom karaktärernas tystnad i böckerna. Böckerna framställer och reproducerar även många stereotyper och diskurser gällande psykisk ohälsa och depression, då karaktärerna hindras av sitt mående att utföra vardagliga sysslor, som att städa och ta hand om sina barn. De framställs utan personlighet och ett större inre känsloliv och karaktärerna blir alla en stereotyp bild av ”den deprimerade karaktären”. Den visuella framställningen förstärker dessa diskurser genom användandet av färg och miljö för att utrycka stämningsläget i boken. Sökord
2
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 2 1 Inledning ... 31.2 Designprojekt ... 3 2 Bakgrund ... 3
2.1 Bilderboken ... 3 2.1.2 Svåra ämnen i bilderböcker ... 4
2.2 Psykisk ohälsa och depression ... 5 2.2.1 Psykisk ohälsa och tabu ... 5
2.2.2 Psykisk ohälsa – framställning i media ... 6
3 Problemområde ... 7
3.1 Syfte ... 7 3.2 Frågeställningar ... 7 3.3 Avgränsning ... 8 4 Teori ... 8
4.1 Semiotik ... 8 4.2 Representation ... 9 4.2.1 Stereotyper ... 9
4.3 Färg ... 9 4.4 Relaterade studier ... 10 5 Metod och material ... 11
5.1 Semiotisk analys ... 11 5.2 Diskursanalys ... 11 5.3 Metodreflektion ... 12 5.4 Material ... 12 5.4.1 Presentation av bilderböckerna ... 13
6 Genomförande ... 13
6.1 Genomförande av semiotisk analys ... 14 7 Analys ... 14
7.1 Färg ... 14 7.2 Miljö ... 15 7.3 Karaktärer ... 16 7.4 Föremål ... 18 8 Slutsats och diskussion ... 19
8.1 Förslag till vidare forskning ... 21 Litteraturförteckning ... 22
Bilaga 1 ... 24
Semiotisk analys ... 24
3
1 Inledning
Psykisk ohälsa är ett av de vanligaste hälsoproblemen i Sverige idag. Samtidigt är det ett tabubelagt ämne där många lider i det tysta. Under mitt designprojekt ville jag göra något för att normalisera och sprida kunskap om psykisk ohälsa till en grupp som ofta inte har någon kunskap om det, och därmed bryta tabut genom att göra en bilderbok riktad till barn. Under designprojektet letade jag liknande material men hittade få bilderböcker som tog upp psykisk ohälsa eller depression. Samtidigt
har ytterst få barn någon kunskap om ämnet, även barn som får kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) (Edsjö, 2018). Mitt designprojekt var därför en bilderbok om ångest riktad till barn i åldern 6–9 år. För att ytterligare undersöka hur man kan kommunicera med barn om ett svårt ämne har jag nu valt att undersöka ett urval av de bilderböcker som finns om psykisk ohälsa och hur de framställer besvären. Undersökningen består av en visuell analys och diskursanalys av befintliga barnböcker om depression för att undersöka hur de gestaltar psykisk ohälsa.
Då det finns så få böcker är det även ett bra tillfälle att även undersöka vilka delar av psykisk ohälsa som inte tas upp och om barnen genom det får en ofullständig bild av problemet. I och med det vill jag även ge en riktlinje för kommande grafisk design och illustration riktad till barn om svåra ämnen.
1.2 Designprojekt
Mitt designprojekt Trasslet är en bilderbok om ångest riktad till barn. Boken handlar om Hilma som är sju år som får det svårare att hantera livet då mamma jobbar mycket och Hilma får klara sig själv. I mitt designarbete har jag undersökt hur psykisk ohälsa uttrycker sig hos barn och hur man kan kommunicera med barn om ett svårt ämne. Jag har även undersökt en visuell gestaltning av ångest som i min bok tog sig uttryck i ett mörkt trassel som stod i vägen för huvudkaraktären Hilma. Jag vill därför i min uppsats gå vidare och undersöka hur befintliga böcker om psykisk ohälsa visualiserar detta tillstånd och granska hur de förhåller sig till diskurser om psykisk ohälsa i samhället.
2 Bakgrund
Här presenteras och ges en överblick av genren bilderböcker: vad som definierar en bilderbok, förhållandet mellan text och bild i bilderböcker, samt svåra ämnen i bilderböcker. Även information om psykisk ohälsa ges och den definition av depression som uppsatsen utgår från. Under rubriken 2.2 Psykisk ohälsa och depression presenteras definitionen av tabu samt framställning av psykisk ohälsa i medier.
2.1 Bilderboken
Nikolajeva (2000, 11) menar i boken Bilderbokens pusselbitar att bilderboken är unik som kommunikationsmedel och skiljer sig från romaner eller noveller eftersom den använder sig av både en verbal och visuell kommunikation. Bilderboken har även två mottagare, barnet och den vuxna medläsaren, något bilderböcker i högre grad behöver ta hänsyn till än barnböcker (a.a. 11). Bilderböcker skiljer sig från vad
4 Nikolajeva kallar illustrerade berättelser då bilden och texten skapar en helhet tillsammans och inte kan stå var för sig utan att det blir luckor i berättelsen (a.a. 2000, 13). Vidare menar Rhedin (2001, 17) att bilderböcker även har minst en bild på varje sida och verkar i ett nära samspel med texten. Bilderboken skiljer sig även från andra medier, som film och teater, då den inte har en fixerad längd och behöver läsas i en strikt ordning, det går att stanna upp länge på sidorna eller bläddra tillbaka (Nikolajeva, 2000, 11).
2.1.2 Svåra ämnen i bilderböcker
Nicholas Tucker (2006) skriver i sin artikel Depressive Stories for Children om författares och illustratörers syn på barnböcker och deras teman. Flera av författarna är överens om att bilderböcker inte ska ta upp en för hemsk eller deprimerande verklighet utan berätta underhållande och med ett lyckligt slut då de anser att böckerna kan ha en deprimerande effekt på barn (a.a.). Många av författarna tar upp exempel på böcker från sin egen barndom som skrämt dem istället för att lära dem något, vilket var berättelsens intention (a.a.).
Böcker som ofta anses mer lämpade för barn är de rikligt illustrerade, underhållande berättelserna som ofta bygger på traditionella folksagor (Rhedin 2001, 13). Även böcker med ett pedagogiskt syfte har ofta glada och dekorativa bilder för att knyta kunskap till underhållning och fantasi. Rhedin (2001, 13) menar att många moderna bilderböcker utmanar detta och vad som anses vara god barnlitteratur och kan provocera i sitt innehåll. De handlar om existentiella ämnen och saknar ofta ett traditionellt lyckligt slut. Rhedin (2001, 11) menar att det ofta ifrågasätts om barn kan förstå dessa böcker, om de blir skrämda av innehållet och om dessa böcker egentligen riktar sig mot den vuxna läsaren.
Marete Holmsen (2007, 13–14) har utifrån sina erfarenheter som specialpedagog och arbete med barn i olika svåra situationer skrivit boken Samtalsbilder och
teckningar – Samtal med barn i svåra situationer och menar att bilder och teckningar
kan vara ett bra sätt att samtala med barn om svåra ämnen. I sin undersökning lät hon barn själva berätta en egen historia utifrån illustrationer av en musunge i olika situationer. Holmsen (2007, 14) menar att genom att låta barnen projicera sina egna upplevelser på en historia i en trygg miljö kan man hjälpa barnen att bearbeta det svåra de går igenom. Vidare påpekar Holmsen (2007, 15, 23) att barn som ska genomgå något nytt eller föränderligt, som en operation eller att föräldrarna ska skiljas, upplever situationen som mindre dramatisk om de är förberedda på vad som ska hända och fått lära sig bemästringsstrategier. I sin undersökning kommer hon fram till att ett bra tillvägagångssätt är att använda samtalsbilder (a.a. 200).
Litteraturpedagogen Agneta Edwards (2008, 71) har en annan synvinkel och menar att vi vuxna gör fel i att utesluta vissa böcker utifrån vad vi anser att barn inte kan klara av gällande bilderböcker. Hon menar att många pedagoger och bibliotekarier var negativt inställda till boken Mormors maskin (som handlar om Laura, hennes mormor och en stor matkvarn som Laura stoppar ner grejer i trots mormors varningar) av Jukka Laajarinne och Martti Ruokonen. De uttryckte att den hade en absurd handling och tråkiga bruna färger. Under ett experiment med bilderboken
5
som lästes för flera barngrupper på förskolor och bibliotek visade sig det dock att inget barn uttryckte de vuxnas fördomar, utan tyckte om boken (a.a. 72). Gro Dahle som skrivit boken Mammas hår (2012) har själv fått kritik för sina bilderböcker som tar upp svåra ämnen som depression, våld i hemmet och pornografi (ETC, 2017). Hon får ofta kommentaren att ”det där är väl inte för barn?”, men själv är hon övertygad om att det är viktigt att prata om dessa ämnen dels för att barn behöver förstå saker de har hört talas om, dels för att böckerna kan vara en källa till tröst för barn som upplevt svåra saker (a.a.).
2.2 Psykisk ohälsa och depression
Psykisk ohälsa syftar på besvär som ätstörning, depression, utbrändhet, panikångest, bipolär sjukdom, psykoser, tvångssyndrom samt neuropsykiatriska svårigheter som ADHD och autism (Vårdguiden, u.å.). Psykisk ohälsa ökar allt mer och i Sverige lever omkring 190 000 personer med psykisk ohälsa. Den största ökningen gäller ångest och depression och bland barn är dubbelt så många drabbade som för tio år sedan (SVT, 2018). Psykisk ohälsa enligt den kliniska definitionen är även den andra vanligaste dödsorsaken bland personer mellan 15 och 29 år (WHO, 2018). Ordet depression används på olika sätt och kan syfta på en känslostämning eller en sjukdom. I min undersökning har jag avgränsat mig till framställningen av
depression i bilderböcker när den kan klassificeras som en sjukdom och det är denna definition av begreppet jag utgått från när jag valt ut de böcker jag kommer analysera. Jag har därmed främst undersökt om någon av bokens karaktärer har symptom som stämmer överens med beskrivningen ovan samt om karaktären har dessa besvär under vad som kan tolkas som en längre tid.
För att definiera begreppet depression har jag utgått från World Health
Organization (WHO) och 1177 Vårdguiden. Det är vanligt att känna sig nedstämd eller ledsen ibland men det är först när det har pågått under en tid som det
definieras som en depression, minst två veckor av nedstämdhet varje dag. Vanliga symptom vid depression är enligt Vårdguiden och WHO nedstämdhet, oro, koncentrationssvårigheter, sömnproblem, förändrad aptit, passivitet, skuldkänslor och låg självkänsla. Depression delas in i tre kategorier: lätt, medel och svår, utifrån hur stor påverkan den har på en persons liv. En depression varar oftast i cirka ett halvår men depressioner kan även vara återkommande under livet. I värsta fall kan depression leda till självmord.
Det finns idag erkända och fungerande behandlingar för depression och den som får vård blir ofta bättre efter två veckor. Dock leder flera orsaker som brist på resurser, brist på utbildade vårdgivare och socialt stigma i samband med psykisk ohälsa att många inte får vård. (Vårdguiden 2016; WHO 2018)
2.2.1 Psykisk ohälsa och tabu
Tabu innebär att det finns sociala, religiösa eller magiska regler om vad man får säga eller göra (Nationalencyklopedin, 2018). Ur ett historiskt perspektiv rörde det sig
6
främst om religion och helighet men i Europa i dag handlar tabu om förbjudna eller farliga saker i vårt vardagsliv och är inte sällan relaterade till exempelvis sexualitet.
Borelius (2013, 12) menar att det kan vara svåra att ”sätta fingret på” tabun, det är svårt att säga hur de uppkommer och hur de förs vidare. Samtidigt betraktas de som oskrivna men samtidigt glasklara regler som vi följer (a.a 12). Psykisk ohälsa är ett tabu som bland annat tar sig uttryck i att 70 procent av människor som är drabbade av psykisk ohälsa döljer sin sjukdom för omgivningen, 50 procent upplever
diskriminering av sin egen familj, 25 procent av alla svenskar kan inte tänka sig att jobba med någon som lider av psykisk ohälsa och personer med psykisk ohälsa får sämre vård (a.a. 25). Av de fyra mest kostsamma sjukdomarna i Sverige utgör psykisk ohälsa tre av fyra stycken och kostar samhället 60 miljarder kronor om året, dubbelt så mycket som cancer (a.a. 21). Men av de totala resurserna som går till vården får psykiatrin endast 7–8 procent när psykisk ohälsa utgör 20–30 procent av sjukdomsbördan (a.a. 51). När det gäller en cancerpatient kan behandlingar kosta upp mot 100 000 kronor medan en svårt deprimerad person med självmordstankar endast är tillåten läkemedel för 3000–4000 kronor per år (a.a. 68).
Dahlström (2014, 24) menar att generaliserandet av psykisk ohälsa leder till fördomar där alla diagnoser klumpas ihop till en och får en gemensam
framställning. Han menar dock att tabut håller på att minska då det finns en större öppenhet kring psykisk ohälsa i media, bloggar, forum och informationskampanjer (a.a. 25). Borelius (2013, 148) hade innan hon skrev boken Det sista tabut en föreställning om att detta var fallet. Till sin bok ville hon intervjua personer som var öppna med sin psykiska ohälsa, just för att bryta tabut, men när boken publicerades valde fem av sju personer att förbli anonyma (a.a. 151). Detta tyder på att vi ännu inte vågar vara öppna med psykiska problem.
Tabu är alltså en stor del av problematiken kring psykisk ohälsa. Bilderböcker som handlar om ett tabubelagt ämne som depression kan vara ett försök att bryta en del av tabut. Men i en överblick av hur psykisk ohälsa framställs i media framkommer en annan bild där innehållet snarare kan bidra till tabu och stigmatisering. I det följande avsnittet följer några exempel på detta.
2.2.2 Psykisk ohälsa – framställning i media
Linda Hellquist (2014, 1) skriver för (H)järnkoll om psykisk ohälsa och nämner en offerbild som ofta visas i media. Hon menar att det görs en förenkling i
framställningen, eftersom det ofta inte finns tillräckligt med utrymme att ta upp olika vinklar och visa den komplexitet som står bakom olika roller (a.a. 2). Denna förenkling har ett pris då en grupp människor upprepande gånger framställs utifrån en given roll och deras unika bakgrunder och personligheter frångås. De blir inte längre individer utan förses med återkommande egenskaper som bygger upp en återkommande roll vilket har lett till att negativa egenskaper lyfts fram som leder till fördomar och stigmatisering. Hellquist (2014, 3) lyfter forskning som pekar på att mediabilden framställer psykisk ohälsa som våldsam men även den psykiskt sjuka som oförmögen och svag. Det är sällan de psykiskt sjukas styrkor eller bidrag till samhället lyfts fram och även när positiva egenskaper framhålls är de ofta förenklade (a.a. 4).
7 Wilson et al (1998, 232) undersöker i sin studie hur psykisk ohälsa framställs i australiensiska tv-dramer. De finner främst att karaktärerna som lider av psykisk ohälsa framställs och förses med negativa egenskaper: som våldsbenägna, förvirrade, oförutsägbara, improduktiva, asociala, opålitliga, sårbara och som socialt utstötta (a.a. 1). De enda positiva egenskaper de psykisk sjuka beskrivs ha är omtänksamhet och empati. Wilson et al (1998, 234) delar in sitt resultat i olika teman enligt karaktärsdrag som var återkommande hos de psykiskt sjuka karaktärerna. 15 av 20 karaktärer stämmer överens med temat farlighet–aggression och skadade antingen andra eller sig själva (a.a. 234). Det andra vanligaste temat (14 av 20 karaktärer) var
enkel–barnslig där karaktärerna var förvirrade och inte uppförde sig enligt
vuxenrollen. Andra karaktärer får fatta beslut åt dem och själva är de ofta ovårdade och oorganiserade (a.a. 234–235). Vidare visar de andra temana på att karaktärerna är oförmögna att färdigställa uppgifter, har en sämre förmåga att kommunicera med andra karaktärer, inte klarar av att ta hand om sig själva, samt inte deltar i
vardagliga sociala interaktioner. Även när karaktärerna framställs med positiva egenskaper gör de saker med förenklade och direkta handlingar utan komplexitet. Exempel på detta är att mata en katt eller gosa med en bebis. De andra karaktärerna framställs även i stor kontrast till den psykisk sjuka (a.a. 235–237).
3 Problemområde
Psykisk ohälsa är ett stort hälsoproblem i Sverige samtidigt som det finns ett stort tabu. Personer med psykisk ohälsa får sämre vård, vågar inte vara öppna med sin sjukdom och stereotypiseras i samhället och media (Borelius 2013). Bristen på kunskap är stor hos barn där psykisk ohälsa även ökar (Edsjö 2018; SVT 2018). Jag vill därför undersöka hur depression framställs för barn och vilken bild av ämnet detta kan ge barnen. Jag kommer att undersöka tre bilderböckers visuella uttryck av depression och hur dessa böcker förhåller sig till de diskurser som finns i samhället kring depression. Vidare undersöks om dessa böcker ger en realistisk bild av depression eller om de förstärker och reproducerar stereotyper.
Uppsatsen är riktad till illustratörer och grafiska formgivare för att ge underlag till hur man kan kommunicera med barn om svåra ämnen.
3.1 Syfte
Uppsatsens syfte är att undersöka hur depression visuellt gestaltas i bilderböcker och hur depression framställs för barn samt hur dessa böcker förhåller sig till rådande diskurser om depression. Undersökningen kommer att fokusera på färg, miljö, karaktärer och föremål.
3.2 Frågeställningar
- Vilka färger, miljöer, karaktärer och föremål förekommer i samband med den visuella framställningen av depression?
- Hur förhåller sig den visuella framställningen till rådande diskurser om depression?
8
3.3 Avgränsning
Undersökningen är avgränsad till skandinaviska bilderböcker, tillgängliga på svenska, som handlar om depression efter min valda begreppsdefinition (se avsnitt 2.2.1). Efter denna avgränsning kvarstod tre böcker, vilket jag upplevde som ett tillräckligt material utifrån uppsatsens omfång och tidsbegränsning.
För att avgränsa och definiera min analys kommer jag specifikt undersöka färg, miljö, karaktärer och föremål. Dessa är valda i relation till framställning av psykisk ohälsa och stereotyper som dova färger, stökigt hem och ett nedstämt/tomt ansiktsuttryck. För att avgränsa ytterligare kommer jag endast att analysera bildberättelsen i boken, alltså inte pärm, försättsblad, smutstitel, eftersättsblad, baksida och rygg.
4 Teori
Uppsatsen använder sig av metoderna semiotisk analys och diskursanalys för att svara på frågeställningarna. Under denna del beskrivs de teorier jag använt mig av för att genomföra analysen av materialet.
4.1 Semiotik
Semiotik betyder teckenlära eller teckenteori och handlar om hur vi människor kommunicerar genom tecken (Kjørup 2004, 9). Dessa tecken är det verbala språket men även kartor, gester, bilder etcetera. Det finns många semiotiker och deras syn på semiotiken skiljer sig. Kjørup (2004, 9) lyfter dock fram filosofen Charles Sanders Peirce vars grundläggande teorier om semiotiken även jag kommer följa. Enligt Peirce finns tre typer av tecken: symboler, index och ikoner. Symboler är enligt Peirce konventionella och innebär en överenskommelse inom en kultur, detta kan till exempel vara symbolen för fred, Peace-tecknet. Index bygger på att tecknet visar på någonting och har en fysisk förbindelse i verkligheten. Till exempel spår i sanden är ett index för att någon gått där. Ikoner bygger på en liknelse där det avbildade liknar en representation och inga förkunskaper krävs för att förstå det avbildade (Kjørup 2004, 90–91, 100; Rose 2007, 83).
Enligt semiotiken har tecken två uttryckssidor: denotation och konnotation, eller
innehållssidan och uttryckssidan som Kjørup (2004, 20–21) även kallar dem. Ett
denotativt tecken har inte en ytterligare betydelser utan innebär att konstatera att det man ser är just det och inget annat (Kjørup, 2004, 21; Rose 2007, 87). Den denotativa betydelsen av en bild på en baby är att det är en baby. Konnotativa tecken tyder på någonting annat genom association eller genom att det är en del av det hela som får representera det hela (Rose 2007, 87). Till exempel är Eiffeltornet ett konnotativt tecken för Paris.
Denscombe (2016, 405) menar att vårt sätt att läsa bilder inte är helt individuellt. Semiotiken bygger på att människor med en liknande kulturell bakgrund och som är medlemmar av samma samhälle kan förväntas förstå bilder på ett liknande sätt eftersom de sedan tidiga år socialiserats till ett visst sätt att se bilder på och förstå deras olika betydelser (a.a. 405).
9 I min analys av bilderböckerna har jag utgått från semiotiken och idén att illustrationerna innehar en djupare betydelse och kan läsas på flera nivåer. De tecken som illustrationerna är uppbyggda av kommunicerar till betraktaren som lärt sig uppfatta dem efter konventioner i vårt samhälle.
4.2 Representation
Hall (2013, 1) menar att representation är en viktig del av hur mening skapas och delas genom språk, bilder och symboler mellan medlemmar i samma kultur. Samtidigt vill han påpeka att den inte är en enkel rak process. Hall (2013, 3) beskriver att representation bygger på två processer. Den första av dessa bygger på det som Hall kallar en ”mental karta” där folk inom samma kultur har en liknande bild och uppfattning av samma objekt eller fenomen. Detta behövs för att vi människor ska kunna tolka världen, återskapa den i sinnet och även förmedla den till andra människor. Det andra systemet bygger på ett delat språk, för att kunna utbyta koncept och för att mening ska kunna skapas och delas. Detta språk behöver, menar Hall (2013, 4), inte endast vara det skrivna eller talade språket, utan kan även vara till exempel bilder, kroppsspråk, symboler eller klädmode. Relationen mellan detta språk, verkliga ting och vår uppfattning av dem skapar mening där processen utgör hur representation fungerar (a.a. 5). Teorin om representation kommer appliceras i relation till materialet utifrån vad illustrationernas delar representerar inom vår kultur.
4.2.1 Stereotyper
Stereotyper är en del av representation och hur vi delar in, kategoriserar och förstår människor (Hall et al. 2013, 247). Stereotyper reducerar människor till några få, enkla karaktärsdrag som representeras som naturliga och konstanta (a.a. 247). Vi förstår världen genom att relatera objekt, människor och händelser till
kategoriska scheman överenskomna inom vår kultur (a.a. 247). På detta sätt kan vi förstå att ett objekt är ett bord även om vi inte sett exakt det bordet tidigare, eftersom det relaterar till vår kulturs uppfattning om ett bord. Hall (2013, 247) utgår från Richard Dyers teorier som menar att vi förstår människor genom att dela in dem i kategorier utifrån en persons roller, grupptillhörighet och personlighet. Är personen förälder, barn, arbetare, chef eller pensionär? Vad är hens kön, klass, nationalitet, sexuella preferenser? Är hen glad, seriös, deprimerad, hyperaktiv, virrig? En stereotyp skiljer sig från denna sorts indelning i kategorier genom att gå ett steg längre och endast upprätthålla enkla, minnesvärda och vida erkända karaktärsdrag om en person (a.a. 247). Personen reduceras därmed till endast dessa karaktärsdrag som blir överdrivna och förenklar vem personen är. Stereotyper är även en del av upprätthållandet av social och symbolisk ordning som sätter en gräns mellan det normala och det normbrytande, mellan acceptabelt och oacceptabelt, mellan oss och
dem. Det främjar en indelning i grupper av dem som är ’normala’ och exkluderar de
som på något sätt är annorlunda (a.a. 248). Stereotyper i relation till psykisk ohälsa kommer genom denna teori analyseras i uppsatsens analysdel.
10
I uppsatsens analysdel kommer färgerna som används i materialet diskuteras utifrån vad de symboliserar och ger för associationer. Därför följer här ett avsnitt om färgteori.
Enligt semiotiken kan färg betraktas som ett språkligt tecken men som är föränderligt och beroende av sitt sammanhang och användningsområde (Klarén 1996, 70). Som presenterat under 4.1 bygger semiotiken på denotation och konnotation. När teorin appliceras på färger är den denotativa betydelsen att man konstaterar att det är just den färgen och ingen annan, och den konnotativa hur vi associerar just den färgen till andra begrepp, vilka skapar betydelse för färgen (a.a. 71–73). Den konnotativa associationen delas in i tre kategorier: den ikoniska, som bygger på likhet, den symboliska, som bestäms av en överenskommelse eller konvention inom en kultur, samt index som bygger på erfarenhet av ett sammanhang (Rose 2004, 83). Exempel på när en färg är en ikon är en blå sjömansblus som i det här fallet liknar och betecknar havet (Klarén 1996, 74). Ett index kan till exempel vara gula löv som pekar på början av hösten och färg som symbol kan till exempel vara att i trafiksammanhang så betyder grönt kör. Klarén (1996) poängterar flera gånger vikten av sammanhang, grönt kan associeras till en mängd olika saker och som i exemplet tidigare så är det just i sammanhanget trafikljus som grönt betyder kör. Även Hall (2013, 11–13) tar upp färg i sina teorier kring representation och menar att vi inom en kultur klassificerar och delar in färger i olika system för att skilja dem från varandra. Även Hall (2013, 12) poängterar att färger inte betyder något specifikt i sig men i olika sammanhang kan de symbolisera eller representera olika saker.
I relation till bilderböcker menar Edwards (2008, 106) att illustratörer använder färg för att förmedla känslor. Hon ger flera exempel på böcker som använder en dovare färgpalett för att visa nedstämdhet och en förändring i färgskalan genom boken till dovare och mörkare i scener som ska upplevas läskiga och otrygga. I Lilla
H cyklar på av Ann Forslind cyklar en flicka iväg från sitt hus på en trehjuling. Där
flickan bor är husen ljusa och vanliga men när hon kommer längre bort och inte känner igen sig är husen mörkare, kantigare och upplevs luta sig ner mot flickan (a.a. 105–106). Edwards (2008, 106) menar att detta är ett sätt som illustratörer använder färg och form för att förmedla känslor och ändra stämningsläget.
4.4 Relaterade studier
Andersson och Manneklint (2016) undersöker i sin kandidatuppsats hur depression framställs i bilderböcker för barn utifrån perspektiven normalitet, genus och moderskap genom en narrativ metod. Böckerna de undersöker är Stackars Pettson (Nordqvist, 1987), Mammas hår (Dahle & Nyhus, 2012), När mammas tankar
ändrade färg (Galli & Molid, 2015) samt Ibland regnar det… (Anclair &
Tollerup-Grkovic, 2008). I studien kommer de fram till att depression framställs som något annorlunda som hindrar karaktärerna med depression (som alla är vuxna) från att leva ett vanligt liv och ta hand om sina barns behov. Depression visas också som ett problem som drabbar kvinnliga karaktärer, och de kvinnliga karaktärerna påverkas i högre grad än den manliga karaktären i de böcker de undersökt (Andersson & Manneklint 2016).
Bild ur: Forslind Anna (1999) Lilla H cyklar på,
11
Lax och Örså (2017) gör en undersökning av barnböcker som tar upp svåra ämnen. Temat i bilderböckerna de undersöker är utanförskap, sjukdom, och gräl i hemmet och de analyserar främst färg, miljö, karaktärer, handlingar och föremål. Slutsatsen är att temana framställs olika, men har gemensamt att barn behöver skyddas från svåra ämnen. När det gäller färgvalet i illustrationerna visade Lax och Örsås (2017) analys att färger användes i högre grad för att uttrycka känslor i visualiseringen av depression än för andra sjukdomar.
5 Metod och material
I detta avsnitt redovisas metoderna jag använder mig av för att undersöka och analysera mitt material och därför följer en presentation och urval av detta material. Då jag studerar grafisk design kommer jag undersöka det som är mest relevant för mitt ämnesområde: bokens visuella innehåll. Texten kommer att uteslutas i analysen och istället fokuserar jag på illustrationerna. Nikolajevas (2000) och Rhedins (2001) teorier om bilderböcker poängterar dock texten och bildens samverkan för förståelse och jag har därför läst bokens text för att förstå innehållet. Jag har varit medveten om detta vid genomförandet av min analys men medvetet valt att betona bildens kommunikation då bilderna innehåller och kommunicerar saker som inte beskrivs i texten, såsom färg och miljö.
5.1 Semiotisk analys
En semiotisk analys är en användbar metod för att undersöka och analysera bilder och hur de är uppbyggda (Rose 2007, 74). För att analysera materialet har jag använt mig av metoden semiotisk analys som bygger på analysnivåerna denotation och konnotation. Som tidigare nämnt innebär denotativa tecken att konstatera att det man ser är just det och inget annat. Konnotativa tecken tyder på någonting annat genom association. Tecken delas in i tre kategorier: symboler, index och ikoner (Kjørup 2004, 13). Vid en visuell analys delas en bild in i delar som utforskar tecknens associationer och betydelser inom en kultur, för att sedan sättas samman för att skapa en förståelse (Rose 2007, 74–75). Teorierna om semiotik bygger alltså på idén om bilders djupare mening och vad de representerar (Rose 2012, 105). Detta gör även diskursanalysen som presenteras under nästa avsnitt och som kommer användas för att ytterligare analysera materialet i relation till psykisk ohälsa (a.a. 197).
5.2 Diskursanalys
Diskursanalysen innebär att ord och bild aldrig ska tas för vad de är och syftet är att dekonstruera text och bild för att undersöka vilka dolda budskap de innehåller (Denscombe 2016, 398). Bilder och ord ska inte tolkas utifrån vad de bokstavligen representerar utan för vad de uppnår med valet av orden eller bilden. I analysen förhåller sig forskaren nära det material som studeras med syfte att visa hur diskursen tar uttryck. I diskursanalysen undersöks såväl det som är närvarande i bilden som det som är frånvarande. För att kunna göra detta behövs en
bakgrundskunskap om samhället och kulturen där yttre faktorer sätts i förhållande till materialet (a.a. 399). Denscombe (2016, 400–401) ger exempel på ett antal frågor att ställa i relation till sitt material då det inte finns några bestämda processer
12
att tillämpa i genomförandet av en diskursanalys. De frågor som är relevanta för min analys och som jag ställt till materialet är följande: Vems version av verkligheten
skildras genom bilden? Hur definieras och kategoriseras människor, objekt eller skeenden genom bilden? Vilken version av saker och ting framställs som normal/avvikande, legitim/illegitim, moralisk/omoralisk, naturlig/onaturligt?
Analysen av materialet kommer sedan att sättas i relation till de teorier och den bakgrundsinformation som presenterats. Genom detta undersöks vilka diskurser som existerar gällande depression och hur materialet förhåller sig till dem.
5.3 Metodreflektion
Jag som vuxen person kommer utgå från mina egna erfarenheter och tolka böckerna från en vuxen persons perspektiv. Uppsatsens frågeställning kommer därför endast kunna svara på hur boken framställer depression ur en vuxen persons perspektiv. För att få reda på ett barns uppfattning hade en annan metod behövt användas. Denscombe (2016, 399, 412) menar att diskursanalysen har en begränsning då den inte lämpar sig för en beslutslogg, som är ett protokoll av forskarens beslut. Dess syfte är att kunna följa vilka resultat och slutsatser undersökning leder till för att kunna kontrolleras av andra forskare. Diskursanalysen förlitar sig mycket på forskaren och dennes tolkning av materialet och det är inte lätt att verifiera diskursanalysens metoder och resultat.
Gällande objektivitet är forskarens ”jag” nära knutet till kvalitativ analys
(Denscombe 2016, 414). Denscombe menar att det inte går att producera resultat som är opåverkade av de som genomför den, utan resultatet är alltid en produkt av en tolkningsprocess. Utifrån det har jag antagit ett förhållningssätt där forskarens identitet, värderingar och övertygelser spelar en roll i analysen och därför har jag under tiden undersökningen pågått försökt distansera mig från mina egna övertygelser så länge den pågår (a.a. 414). För att möjliggöra detta har jag följt Denscombes (2016, 414) råd om att vara ärlig med sin relation till ämnet i fråga. Detta innebär att jag själv har erfarenheter om psykisk ohälsa och har en personlig koppling till ämnet. Denscombe (2016, 415) menar även att forskarens måste ha ett öppet sinne och inte försumma resultat som inte stämmer överens med resten av analysen, utan undersöka och redogöra även för dem. Även konkurrerande förklaringar bör redogöras för och inte bara den förklaring som passar bäst in (a.a. 416).
5.4 Material
Få studier gällande depression i relation till bilderböcker gick att finna och de som existerade syftade snarare på bilderböcker om svåra ämnen än depression som ett sjukdomstillstånd. Det hade varit bra om underlaget gällande framställning av depression varit större, men bristen visar även att min studie har något betydelsefullt att bidra med.
Materialet har valts ut genom en litteratursökning på bilderböcker om depression och psykisk ohälsa. Sammanlagt har jag funnit nio bilderböcker om psykisk ohälsa
13
varav sex kunde tolkas handla om depression. Bilderböckerna om depression var det största materialet som gemensamt handlade om samma sjukdomstillstånd och de andra böckerna valdes bort. Utefter min begreppsdefinition av depression (se avsnitt 2.2.1) valdes sedan två stycken bort då de endast utspelade sig under en dag, då karaktärerna befann sig i ett depressivt tillstånd snarare än led av en depression, som enligt Vårdguiden (u.å.) måste pågått under minst två veckor. Ytterligare en valdes bort då den handlade om bipolär sjukdom. Depression och bipolär sjukdom kategoriseras som två olika sjukdomstillstånd, även om de har en del gemensamt, och jag vill inte likställa dem då bipolär sjukdom och depression är oerhört komplexa i sig (Vårdguiden, 2016).
Efter denna avgränsning kvarstod Mammas hår av Gro Dahle och Svein Nyhus (2012), När mammas tankar ändrade färg av Sara Galli och Mats Molid (2015) samt Månen blev rädd av Joar Tiberg och Anna Höglund (2010). Detta betyder att jag undersöker samtliga skandinaviska tillgängliga bilderböcker om depression efter den begreppsdefinition jag valt.
5.4.1 Presentation av bilderböckerna
Månen blev rädd (2010) av Joar Tiberg och Anna Höglund handlar om månen som
börjar må dåligt och inte kan gråta längre. Han får råd av solen att det finns stjärnor som inte längre lyser och besöker dem. När han har lärt sig gråta mår han bättre igen och kan lysa som förut.
Mammas hår (2012) är skriven av Gro Dahle och Svein Nyhus. Boken handlar om
en mamma och hennes dotter. Mamman har fint långt hår men när hon börjar må dåligt växer håret och blir tovigt och trassligt. Dottern går in i håret där hon möter en man. Tillsammans reder de ut mammans hår och mamman mår bättre.
När mammas tankar ändrade färg (2015) av Sara Galli och Mats Molid handlar om
Max vars mamma har förändrats och blivit trött, ledsen och frånvarande. Max mår också dåligt men en dag får han kontakt med skolans sjuksköterska som förklarar hur hans mamma mår. I slutet börjar mamman må bättre och kan umgås med Max och deras familj mer som förut.
De som mår psykisk dåligt i böckerna är två kvinnor och en måne. Både Mammas
hår och När mammas tankar ändrade färg är skrivna utifrån barnets perspektiv
medan Månen är rädd är skriven utifrån månens perspektiv. Böckerna börjar med att karaktärerna mår dåligt och deras tillstånd förvärras gradvis. I mitten av böckerna händer någonting nytt och förändrande och karaktärerna som mår dåligt börjar må bättre. Alla huvudpersoner möter en karaktär med auktoritet som förklarar vad som sker, i Mammas hår och När mammas tankar ändrade färg är det en vuxen person och i Månen blev rädd är det solen.
6 Genomförande
Undersökningen är baserad på en visuell analys av tre stycken bilderböcker om depression. För att genomföra den har jag utgått från teorier om semiotik, representation och färg och använt mig av metoderna semiotisk analys och
14
diskursanalys. Resultatet av den semiotiska analysen har sedan satts i relation till teorier, bakgrund och relaterade studier för att undersöka de diskurser som materialet förhåller sig till.
6.1 Genomförande av semiotisk analys
Efter urvalet av materialet för undersökningen genomförde jag den semiotiska analysen och undersökte denotation, konnotation samt symboler, index och ikoner. Jag analyserade varje uppslag var för sig i bokens läsordning. Även om varje uppslag är analyserat för sig har jag även undersökt dem i kontext med varandra och min analys bygger på att jag är medveten om vad som skett på föregående uppslag utifrån bilderna. Jag har genomfört en semiotisk analys av samtliga uppslag och de återges i bilaga 1. Nedan följer ett exempel på hur denna semiotiska analys gick till. Exemplet är uppslag 5 från Mammas hår.
Denotation:
Mammans huvud tar upp nästa hela högersidan. Hennes hår har nu blivit mer tovigt/trassligt. Flickan står snett bakom mamman på soffan och borstar mammans hår. Flickan har ett bestämt ansiktsuttryck och mamman har ett neutralt
ansiktsuttryck och vidöppna ögon. Bakom flickan står en byrå som det ligger en spegel och en kam på. Översta lådan är öppen och i den ligger en sax. Bakom byrån befinner sig katten och tittar fram med ett ledset uttryck på mamman och flickan. Konnotation, index, ikoner och symboler:
Mamman upplevs stirra tomt framför sig och man upplever att hon mår väldigt dåligt. Flickan som kammar mammans hår försöker reda ut mammans hår och på så sätt detta hjälpa henne må bättre. Katten upplevs vara rädd och gömmer sig för de andra.
7 Analys
I detta avsnitt genomförs en diskursanalys med utgångspunkt av den semiotiska analysen samt de teorier som tidigare presenterats. Som tidigare nämnts är analysen indelad efter kategorierna färg, miljö, karaktärer och föremål.
7.1 Färg
I alla tre bilderböcker är färgskalan begränsad. Genom hela Mammas hår är bilderna endast gjorda i olika nyanser av gult, brunt, ljusblått och grått. Subtila skillnader i färgerna går dock att finna. I början av boken är bland annat mammans hår en stark, nästan lysande gul färg. På uppslagen där mamman mår dåligt har hennes hår fått en mer dov gul färg. På första uppslaget befinner sig karaktärerna utomhus där miljön är relativt ljus. När de i senare uppslag befinner sig inomhus när mamman mår dåligt är miljön mörkare och gråare.
I När mammas tankar ändrade färg förändras också färgerna utefter bokens läsriktning, från mer grått och svart i början till mer vitt i slutet. Även en ljusblå färg används i miljön och denna färg ändrar nyans i slutet av boken och blir starkare blå och en röd färg får mer och mer utrymme under bokens gång.
Uppslag 6 ur Mammas hår
Uppslag 1 ur Mammas hår
15 Det gråa och mörka i böckerna upplevs precis som i Edwards (2008, 106)
bildexempel som läskigt och otryggt. Detta förstärks ytterligare om uppslagen skiljer sig från andra delar av böckerna. I och med förändringen av den blåa och röda färgen upplevs slutet av När mammas tankar ändrade färg som mer hoppfullt och glatt. Kontrasterna genom boken förstärker stämningsläget och karaktärernas dåliga mående även i Mammas hår.
Även i Månen blev rädd används en dovare färgpalett med mycket grått. När månen befinner sig tillsammans med stjärnorna sitter de på ett grått underlag utan detaljer och uppslaget innan i vad som tolkas vara en mörk grotta. I mitten av boken förekommer även två uppslag där månen befinnersig en stadsmiljö. Dessa är illustrerade i endast en mörkgrön färg. Då de här sidorna skiljer sig så i både färg och miljö från resten av boken förstärker de känslan att dessa sidor är annorlunda. Även detta kan kopplas till Edwards (2008, 106) bildexempel på otäcka
illustrationer med dova mörka färger, speciellt då de skiljer sig från resten av boken. En avsaknad av färg kopplas också till en vanlig språklig metafor för psykisk ohälsa som att världen förlorat färg och blivit svartvit. Alla tre böcker använder denna metafor i olika grad i det visuella uttrycket.
7.2 Miljö
Både i Mammas hår och i När mammas tankar ändrade färg utspelar sig berättelsen främst i hemmet. Detta ger uppfattningen att de deprimerade karaktärerna mest är hemma och det väcker i sin tur frågor om de arbetar eller gör annat utanför hemmet. En annan likhet för dessa två böcker är att hemmet är stökigt och smutsigt. Karaktärerna spenderar alltså mycket av sin tid i hemmet men det är samtidigt oklart vad de gör och tydligt att de inte tar hand om hemmet.
Mammorna uppfattas apatiska när de mår dåligt. Oredan i hemmet kan även vara ett tecken på inre oreda som visualiseras. I slutet av böckerna när mammorna mår bättre städar och diskar de och hemmet är mer rent. Det förstärker uppfattningen om att psykiskt dåligt mående tar sig uttryck i apati medan bättre mående leder till större handlingskraft.
En återkommande komposition i illustrationerna är stora objekt i jämförelse med karaktärerna, vilket sker i alla tre böckerna. Detta sker bland annat i Mammas hår när flickan befinner sig i mammans hår, som är mörkt och stort omkring henne, när månen befinner sig i ett tåg och i När mammans tankar ändrade färg där pojken avbildas liten i förhållande till föremål i många scener i hemmet. Denna sorts komposition tolkas som hotfullt och läskigt enligt både Bang (2000, 18) och Edwards (2008, 106). Genom detta förstärks känslan av karaktärernas otrygghet och deras närståendes psykiska ohälsa. Eftersom håret i Mammas hår är ett visuellt uttryck för mammans dåliga mående tolkas det ytterligare som flickan hotas och själv mår dåligt av mammans tillstånd när flickan befinner sig i håret.
Pojken i När mammas tankar ändrade färg klättrar i ett uppslag uppför en hög klätterställning och uppfattas försöka övervinna sin rädsla och det som hotar honom, vilket är mammans mående som visualiseras i form av klätterställningen. När han sedan ramlar ner tolkas han ha misslyckats. Han försöker även hjälpa
Uppslag 11 ur När mammas tankar ändrade färg
Uppslag 2 ur Månen blev rädd
Uppslag 3 ur När mammas tankar ändrade färg
Uppslag 8 ur Mammas hår
16
mamman med konkreta handlingar som att städa och duka. Flickan i Mammas hår försöker även hjälpa sin mamma genom att först städa och sedan räta ut hennes hår. Båda barnen i de olika böckerna försöker hjälpa sin deprimerade förälder men misslyckas. De kan inte hjälpa sina mammor och deras känslotillstånd fångas av att de placeras på för dem hotfulla platser och deras hjälplöshet visualiseras. Dessa misslyckanden kan tolkas som att det inte är barnens uppgift att hjälpa sina föräldrar.
I Månen blev rädd är miljön relativt avskalad. Månen har främst sin position i himlen medan den kringliggande miljön ändras mellan stadsmiljö och olika landskap. Under bokens gång förflyttar sig månen två gånger. Första gången befinner han sig i en form av stadsmiljö där han åker tåg och sedan är han i en trappuppgång. Dessa miljöer väcker många frågor om vad som händer och vart månen befinner sig. Har den kanske gett upp sina sysslor och sitt arbete? Andra gången månen inte är i himlen befinner den sig i en avskalad miljö med andra stjärnor. När månen hamnar på främmande platser tycks han vara vilse vilket tyder på att något inte stämmer och förstärker hans dåliga mående. Månen befinner sig aldrig på en främmande plats när han uppfattas må bra.
7.3 Karaktärer
Karaktärerna i alla böcker är begränsade till ett fåtal. I både Mammas hår och När
mammas tankar ändrade färg är det främst familjemedlemmar som förekommer.
Undantagen är en kvinna och flera barn när pojken från När mammas tankar
ändrade färg går i skolan, samt en man som dyker upp inuti mammans hår i Mammas hår. Genom att endast visa karaktärerna i hemmet framkommer ingen
information om de har ett jobb eller intressen utanför hemmet. Att karaktärerna endast umgås och kommunicerar med sin familj speglar den verklighet som Borelius (2013, 25) beskriver där många personer inte vågar vara öppna med sina psykiska besvär på jobbet eller i sin umgängeskrets.
I Mammas hår är mamman oförmögen att ta hand om de vardagliga sysslorna och sitt barn. Det visas genom att hemmet är stökigt och flickan som försöker få kontakt med sin mamma utan att lyckas. Det är istället dottern som försöker ta hand om mamman. Även mamman i När mammas tankar ändrade färg kan inte ta hand om hemmet som blir allt mer stökigt. Mamman är även både psykiskt och fysiskt frånvarande från sitt barn. Pojken hjälper också till i hemmet och avbildas när han dammsuger och dukar ett bord. Precis som i Wilson et als (1999, 234–235) studie så framställs de vuxna karaktärerna som oförmögna att ta hand om vardagliga sysslor och sina barn. Tecken på Wilson et als (1998, 234–235) kategori
enkel-barnslig går även att finna. Även när mamman i Mammas hår mår bättre och börjar
göra saker framställs hennes positiva egenskaper på ett förenklat sätt. Hon visas mata en katt vilket är ett exempel Wilson et al (1996, 234–235) tar upp där deprimerade karaktärer förses med positiva egenskaper, men som samtidigt är så enkla att karaktären infantiliseras.
Pojken i När mammas tankar ändrade färg är oförmögen att kommunicera och umgås med sina klasskompisar. Forskning om barn som mår dåligt visar däremot att barn enklare kan ”gå ur” sitt dåliga mående och må bra i kortare stunder,
Uppslag 4 ur Månen blev rädd
Uppslag 5 ur Mammas hår
17
speciellt i en annan miljö än den som är påfrestande (Knorring, 2012). Pojkens mående i boken framställs förenklat och ger inte en full bild av hur det är att leva med något jobbigt.
Att barnen själva mår dåligt när föräldrarna mår dåligt är en naturlig reaktion och en anledning till att barn ibland mår dåligt (Knorring, 2012). Dock är barnens mående alltid en spegling av förälderns i både Mammas hår och När mammas
tankar ändrade färg. Detta ger en negativ bild av den deprimerande karaktären, vars
depression alltid framställs leda till att andra mår dåligt.
I två av böckerna är det just mammor som är de deprimerade karaktärerna. Det väcker frågor om de är valda av en speciell anledning eller om det är en slump. En förklaring skulle kunna vara att de är valda för att spegla och uppmärksamma en verklighet där kvinnor, enligt WHO (2018), är de som i störst utsträckning drabbas av depression. Samtidigt kan det vara en, om än omedveten, spegling av den bild och representation som finns om mamman som den som sköter hemmet och tar hand om barnen, vilket även Andersson och Manneklint (2016, 50) påpekar i sin undersökning.
I Månen blev rädd är de andra karaktärerna solen och ett flertal stjärnor. Solen framställs som auktoritär och har kunskap eftersom månen ber solen om hjälp. Stjärnorna som månen möter har alla fysiska skador och ledsna ansiktsuttryck. Dessa väcker frågor om vad stjärnorna har varit med om och hur skadorna
uppkommit. Då månen mår dåligt psykiskt skiljer den sig från många av stjärnorna som är fysiskt skadade. I och med det blir månen distanserad även från de
karaktärer som den först upplevs kunna relatera till, vilket framställer månen ännu mer ensam och avvikande.
När månen befinner sig i stadsmiljön som förekommer på några uppslag får den en mer mänsklig karaktär genom att göra mänskliga vardagssysslor som att åka tåg och handla mat. Detta förstärker uppfattningen om månens depressivitet då den i dessa illustrationer uppför sig mer som en människa som mår dåligt och läsaren kan själv relatera till månen i denna utmärkande miljö. Men dessa scener ger även en overklig känsla och speglar månens utanförskap då det uppfattas vara en situation som en måne annars inte befinner sig i samt skiljer sig från resten av scenerna i boken. Denna främmandegöring kan även göra läsaren mer uppmärksam på hur man kan känna sig om en mår dåligt.
Genom att använda djur, eller som i Månen blev rädd personifiera måne och stjärnor, skapas en distans som hjälper läsaren att ta till sig problemet eller konflikten utan att den kommer för nära (Nikolajeva 2000, 56). Genom att
använda denna måne som karaktär kan även flera visuella beskrivningar frångås som kön, ålder och social status på samma sätt som Nikolajeva (2000, 75) menar i relation till djurberättelser. Genom denna slags personifiering kan även få egenskaper presenteras och lyftas fram utan frågor då karaktärer som inte är människor accepteras i högre grad även om de är platta och utan djupare känsloliv (a.a. 57). Detta skapar distansering mellan läsaren och problemet där historien i boken endast blir just en historia om någon annan. Månen är därmed ingen som
Uppslag 6 ur När mammas tankar ändrade färg
Uppslag 3 ur Månen blev rädd
Uppslag 4 ur Månen blev rädd
18
läsaren känner eller har träffat och blir mer opersonlig än karaktärerna i de andra böckerna. Karaktären har inget djupare känsloliv eller personlighet, men eftersom den är en måne förväntas den inte heller ha det.
På ett liknande sätt som karaktärerna i Mammas hår och När mammas tankar
ändrade färg utför inte månen sina vanliga sysslor på samma sätt när den är
deprimerad. Den lyser sämre och beger sig bort från sin plats i himlen. Den drar sig undan från sitt vardagliga liv vilket även Wilson et. al (1999) pekar på som en vanlig framställning av deprimerade karaktärer i media.
Samtliga av de deprimerade karaktärerna har ett nedstämt eller ledsamt uttryck på majoriteten av illustrationerna. De tittar även ofta tomt framför sig och uppfattas vara frånvarande. När karaktärerna ler är det i slutet av böckerna då de även är framställda som friska och att de mår bra. Deras mående blir förenklat genom att depressionen alltid tar sig uttryck i nedstämdhet.
Som Hellquist (2014, 2) skriver i sin rapport framställs personer med psykisk ohälsa inte ur flera vinklar utan de identifieras endast i en återkommande bestämd roll. Inga av personernas personligheter eller intressen framkommer och vi vet inte mycket om dem förutom att de är deprimerade. Karaktärerna, bortsett från deras fysiska utseende, är utbytbara mellan böckerna då deras personlighet eller intressen inte redogörs för. De blir därmed endast en stereotyp av en deprimerad person.
7.4 Föremål
I Mammas hår förekommer det många objekt och detaljer som är tecken på någonting annat. Exempel på detta är pusselbitar, kråkor, en klocka och
städredskap. Vissa föremål förekommer endast en eller ett fåtal gånger men en detalj som är central är den armbandsklocka som mamman bär på sin handled eller håller framför sig. Denna klocka är en symbol för tiden och antyder att mamman är uppmärksam på tiden. Detta tyder på att tiden har något att göra med hennes dåliga mående, exempelvis att hon är stressad eller tycker att tiden går långsamt. De andra föremålen har även negativa konnotationer där pusselbitarna antyder att något inte är helt och de diffusa kråkorna med spetsiga näbbar ger en obehaglig känsla.
I När mammas tankar ändrade färg är föremålen spetsiga och kantiga vilket ger en obehaglig konnotation. De upplevs som hotfulla eller läskiga och de leksaker som förekommer ser inte inbjudande ut till lek för barnet. Som läsare finns det en rädsla för att barnet ska komma till skada och precis som tidigare nämnt upplevs miljön som otrygg.
I Månen blev rädd förekommer till skillnad från de två andra böckerna få detaljer och föremål i miljön. Många platser månen befinner sig på är kala och avskalade. I de scener när månen befinner sig i ett tåg och i ett trapphus är inga andra karaktärer närvarande eller föremål som tyder på andra karaktärers närvaro. Månen upplevs därför ensam och isolerad. När månen befinner sig på platsen med de andra stjärnorna finns det heller inga föremål eller ting närvarande. Avbildade är endast månen och stjärnorna som sitter på ett grått underlag. Denna scen påminner även
Uppslag 5 ur Månen blev rädd
Uppslag 3 ur Mammas hår
19 om en psykisk vårdavdelning och gruppterapi i sin miljö och komposition. Upplevelsen är här att alla mår dåligt men befinner sig i sin egen värld. De är apatiska och saknar helt sysselsättning och personlighet och uppför sig avvikande från normen enligt Halls (2013, 247) teorier om stereotyper. Karaktärerna blir därmed oerhört förenklade som stereotypa deprimerade karaktärer isolerade från resten av samhället.
8 Slutsats och diskussion
Genom att skriva och publicera en bok om psykisk ohälsa finns en intention att uppmärksamma ämnet och prata mer om det. Vid första anblicken upplevs böckerna bryta mot det tabu som finns genom att öppet diskutera depression. Å andra sidan bryter inte karaktärerna i berättelserna mot tabut genom att inte öppet tala om psykisk ohälsa, utan är bara öppna med det till familjen, vård och andra drabbade. En diskurs av att inte prata öppet om psykisk ohälsa återfinns och reproduceras i böckerna.
Samtidigt återfinns även en hel del av de stereotyper som existerar gällande psykisk ohälsa och depression. Karaktärerna är oförmögna att ta hand om hem, barn och sig själva. De framställs med enkla karaktärsdrag och ingen personlighet framkommer. De blir alla ”den deprimerade karaktären” där de tre karaktärernas personlighet är densamma och de är utbytbara mellan böckerna. Personerna i den deprimerade karaktärens omgivning mår själva dåligt vilket reproducerar föreställningen om att psykiskt sjuka personer har en negativ påverkan på personer i sin omgivning. Det visuella uttrycket av miljön bygger även det på stereotyper där omgivningen är färglös och dov samt hotfull och läskig genom stora och kantiga föremål. I samtliga böcker används en dov färgskala med grå toner vilket kopplas till den språkliga metaforen om att världen tappat färg vid depression. Lax och Örså (2017) kom i sin undersökning fram till att färger oftare används för att uttrycka känslor i böcker om psykiska sjukdomar än fysiska sjukdomar. Ett exempel på hur detta görs är
förändringen av den blå färgen i När mammas tankar ändrade färg som blir en visualisering av mammans dåliga mående och förändringen som sker genom boken. En intressant aspekt som skiljer böckerna åt är den stökiga miljön i Mammas hår och När mammas tankar ändrade färg jämfört med det ofta kala och tomma platserna månen i Månen blev rädd flera gånger befinner sig på. Båda framställningarna är extrema på sitt sätt där de två första böckerna bygger på stereotyper om en deprimerad person som oorganiserad och oförmögen. Månen, å andra sidan, blir istället en stereotyp framställning av en deprimerad person som apatisk, isolerad och utan personlighet.
I När mammas tankar ändrade färg presenteras i början av boken endast huvudpersonen och hans mamma. I det sista uppslaget får läsaren reda på att familjen även består av en pappa och lillasyster. Det väcker därmed frågor om vart dessa karaktärer har befunnit sig tidigare. Genom att endast visa pappan i slutet uppfattas det vara mammans roll att ta hand om hemmet då pappan varit frånvarande från ett stökigt hem. Det väcker även frågor om deras föräldraskap i
20
och med pojkens synliga relation med mamman jämfört med pappan och dotterns frånvaro. I Mammas hår består till synes familjen endast av mamman och dottern. I mammans hår dyker det dock upp en manlig karaktär som krattar och försöker reda ut mammans trassliga hår. Denna manliga karaktär ger konnotationer till en trädgårdsmästare eller vaktmästare och även om han visas ta hand om mammans stökiga hår gör han det i en typisk roll som associeras till mannens uppgifter. Mannen visas som aktiv till skillnad från mamman som är passiv. Denna man kommer in och fixar problemet när dottern inte kan hjälpa sin mamma. Även stereotyper om genus går att finna i dessa böcker.
De relaterade studierna har ett liknande resultat som min undersökning. Andersson och Manneklint (2016) kommer också fram till att karaktärerna som framställs hindras från att leva ett vanligt liv på grund av sin depression. Författarna har även ett fokus på genus och kommer fram till att de kvinnliga karaktärerna som
framställs ska ta hand om hem och barn i större utsträckning än de manliga karaktärerna. Den deprimerade manliga karaktären (månen) framställs heller inte lika påverkad av sitt besvär som de kvinnliga karaktärerna.
Det är även intressant att diskutera barnens roll i böckerna, som inte är de deprimerade karaktärerna men som samtidigt mår dåligt själva. Av de böcker som finns tillgängliga handlar ingen uttryckligen om ett deprimerat barn, även om dessa böcker är riktade till barn. Barnet tvingas relatera till barnets relation till en
deprimerad person, eller direkt till den vuxna deprimerade karaktären. Barnen får inte möjlighet att koppla och relatera till ett annat deprimerat barn. En liknande distansering sker i Månen blev rädd genom att använda de mer abstrakta
karaktärerna månen och stjärnorna. Är det så att depression är ett av de ämnen som ofta anses vara skrämmande för barn, som Rhedin (2001) påpekar?
Precis som Holmsen (2007) använder bilder för att kommunicera om svåra ämnen är de här bilderböckerna ett bra underlag för att starta en diskussion med barn. Genom att diskutera innehållet behöver inte de diskurser som syns bli lika
problematiska då föräldrar och pedagoger har större kunskap och inte säkert tolkar innehållet bokstavligt. Samtidigt fäster man genom det tilltro till läsaren att inte tolka karaktärerna stereotypiskt. Vidare startas dock ingen diskussion om de diskurser som inte är närvarande i böckerna och inga positiva egenskaper gällande deprimerade karaktärer framställs.
Grafiska designers och illustratörer har ett ansvar i sin kommunikation och framställning av känsliga ämnen. Dessa böcker, vars intention ändå tolkas vara att förmedla information och prata om psykisk ohälsa reproducerar samtidigt många diskurser som gör att psykisk ohälsa redan är ett tabubelagt ämne. Formgivare bör förlita sig mindre på redan existerande stereotyper med en större karaktärsvariation som tydligare framställer personlighetsdrag. Det är även viktigt att vara medveten om vilka andra diskurser man reproducerar genom dessa enkla visuella
framställningar, angående specifikt genus. För att ge en inblick i vad framtidens böcker skulle kunna ta upp så saknas mänskliga manliga karaktärer som lider av psykisk ohälsa och depression. Även deprimerade barn saknas vilket hade varit en
21
tydlig karaktär som barn kunnat relatera till och vara till hjälp för dem som upplevt det.
8.1 Förslag till vidare forskning
För att vidare undersöka framställningen av psykisk ohälsa i bilderböcker behövs en mer övergripande undersökning kring fler bilderböcker inom ämnet. Hur framställs andra psykiska problem och hur förehåller de sig till de diskurser och stereotyper om psykisk ohälsa? Genom att undersöka ett bredare material hade böcker som frångår diskurserna om psykisk ohälsa förhoppningsvis funnits vilket hade möjliggjort en djupare analys av hur representation reproduceras och kan brytas. En återkommande framställning i materialet för min undersökning var kvinnan och mamman som den karaktär som led av depression. Hennes roll till sina barn och hemmet framstod som viktig men även bristande på grund av hennes sjukdom. En vidare undersökning av mammor i samband med psykisk ohälsa hade varit
intressant att sätta i relation till de diskurser som existerar om kvinnor och idéerna om deras föräldraskap.
22
Litteraturförteckning
1177 Vårdguiden. (2016). Depression. Tillgänglig:
https://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/ Hämtad: 2018-03-28.
1177 Vårdguiden. (u.å.). Diagnoser och besvär. Tillgänglig:
https://www.1177.se/Skane/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/ Hämtad:
2018-04-06.
Bang, Molly (2000) Picture This: How Pictures Work, San Fransisco: Chronicle Books Borelius, Maria (2013). Bryt det sista tabut: mental ohälsa ut ur garderoben! 1. utg. Stockholm: Natur & kultur.
Dahle, Gro (2012). Mammas hår. Göteborg: Daidalos
Dahlström, Christian (2014). Panikångest & depression: frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar. 1. uppl. Stockholm: Natur & kultur
Denscombe, Martyn (2016). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 3., rev. och uppdaterade uppl. Lund: Studentlitteratur
Edsjö, Anna; Överläkare inom barn och ungdomspsykiatrin, Region Skåne. 2018. Intervju 4 februari.
Edwards, Agneta (2008) Bilderbokens mångfald och möjligheter, Värnamo: Natur & Kultur. Ernst, Nina (2017). Att teckna sitt jag: grafiska självbiografier i Sverige. Diss. Lund: Lunds universitet, 2017
Forslind, Ann (1999). Lilla H cyklar på. Stockholm: Alfabeta
Galli, Sara (2015). När mammas tankar ändrade färg. 1. uppl. Lerum: Idus
Hall, Stuart, Evans, Jessica & Nixon, Sean (red.) (2013). Representation. 2. ed. London: SAGE
Hellquist, Linda. (2014). Offerbilden av psykisk ohälsa i media. Tillgänglig:
http://www.nsph.se/wp-content/uploads/2014/08/Offerbilden_LHellquist_slutversion.docx.
Holmsen, Marete (2007). Samtalsbilder och Teckningar: Samtal Med Barn I Svåra Situationer. Lund:
Studentlitteratur.
Kjørup, Søren (2004). Semiotik. Lund: Studentlitteratur. Klarén, Ulf (1996). Vad färg är. Stockholm: HLS
Knorring, Anne-Liis von (2012). Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
23
Nationalencyklopedin, tabu. http://www.ne.se.proxy.mau.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång /tabu (hämtad 2018-04-17)
Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar. Lund: studentlitteratur
Persson, Lisa. (2017) Har skapat kritikerstorm med barnbok om porr. ETC. 3 november.
https://www.etc.se/kultur-noje/har-skapat-kritikerstorm-med-barnbok-om-porrHämtad:
2018-04-24.
Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori. 2., rev. uppl. Stockholm: Alfabeta Rose, Gillian (2007). Visual methodologies: an introduction to the interpretation of visual materials. 2. ed. London: Sage
Sundberg, Martin. (2018). Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga vuxna. SVT. 5 februari. https://www.svt.se/nyheter/val2018/psykisk-ohalsa-okar-bland-barn-och-unga-vuxna Hämtad: 2018-03-29.
Tiberg, Joar (2010). Månen blev rädd. Stockholm: Rabén & Sjögren
Tucker, Nicholas. (2006). Depressive Stories for Children. I Children´s Literature in Education 37(3). ss. 199-210.
Wilson, Claire et al (1999). Mental illness depictions in prime-time drama: identifying the discursive resources. Hämtad:
2018-04-05.http://journals.sagepub.com.proxy.mau.se/doi/abs/10.1046/j.1440-1614.1999.00543.x World Health Organization. (2018). Depression.
24
Bilaga 1
Semiotisk analys
Mammas hår – Gro Dahle och Svein Nyhus Uppslag 1
På bilden syns två karaktärer, en flicka på vänster sida som gungar och en kvinna på höger sida som håller i en väska och en påse. Bilden har ett begränsat antal färger i nyanser av gul, rödbrunt, blått och grått. På bilden syns även träd och detaljer som fåglar, stenar, buskar och några hus i bakgrunden vilket placerar scenen utomhus. Det finns ingen tydlig mark eller himmel utan bakgrunden kan ses som en helhet. Även en katt är placerad nere i högra hörnet.
Karaktärerna tolkas som släktingar och troligtvis mamma och dotter utifrån det glada sätt de kollar på varandra. De böjda träden upplevs något hotfulla då de böjer sig över karaktärerna och fortsätter utanför bildens kant. En känsla av overklighet skapas med marken och himlen som flyter ihop och de böjda träden. Blicken dras här till mammans nästan lysande hår och flickans liknande och får en känsla av att det är viktigt i bilden.
Uppslag 2
Mamman böjer sig ner mot flickan och har händerna runt hennes ansikte, flickan står på gungan och lutar sig mot mamman och deras ansikten möts. En klocka syns på mammans vrist. Samma färger som föregående uppslag och detaljer.
Mammans och dotterns relation upplevs som stark och kärleksfull på grund av deras ansiktsuttryck och närhet. Även här dras blicken till mammans hår och karaktärernas ansikten. Klockan på mammans vrist är en detalj som syns tydligt och jag upplever att den och tiden är viktig, men hur går inte att säga än. Klockan är här en symbol för tiden och ett index på att mamman är beroende av tiden.
Uppslag 3
Mamman ligger nu i soffan på höger sida av bilden i ett annat rum än flickan. Flickan kollar på mamman men mamman kollar åt andra hållet. Båda har här ett mer ledset eller allvarligt ansiktsuttryck. På vänster sida står ett bord och två stolar. På bordet står flera glas och tallrikar, knivar och en fjärrkontroll. Bakom bordet är ett fönster och i fönstret finns en vas och en vissen blomma. På bordet står även en kastrull som det står en kartong i och även något gult. Utspritt på golvet syns även en sked, en tallrik en pusselbit och en skruv. Det flyger flugor ovanför bordet och katten befinner sig under bordet. På väggen syns även en klocka som visar halv elva. Färgerna är här mer blåa och mammans hår är mer dämpat än på tidigare uppslag.
Flugorna över bordet är ett index på att sakerna och matresterna har varit där ett tag, även den vissna blomman. Även alla sakerna på golvet tyder på att allt inte är som vanligt. Mamman och dottern befinner sig nu på ett större avstånd från varandra och i olika rum. Dottern upplevs söka kontakt med mamman men mamman är vänd åt andra hållet och deras relation upplevs här inte lika kärleksfull. På grund av de blåare tonerna i detta uppslag jämfört med de föregående upplevs uppslaget som dyster.
Uppslag 4
Flicka befinner sig till vänster i bilden, lite bakom en soffa som mamman sitter på till höger. Flickan håller i ett stort svart paraply. Mamman sitter med hängande huvud med händerna för ansiktet och med håret hängande framför sig som täcker hennes ansikte. Hon omges också av en mörk kontur. Hela bilden är något randig. På bilden förekommer även katten bakom flickan. Flera detaljer som en sladd, en klocka, ett trasigt pärlhalsband, en hink och en mugg förekommer även i bilden. I vänster övre hörn syns även en dörr in till ett annat rum och man skymtar en stol och ett handfat.
25 Det andra rummet tolkas som köket och flickan har nu gått in till det rum mamman befinner sig i. Flickan ser ut att vara lite enligt hennes ansiktsuttryck och att hon gömmer sig lite bakom soffan. Av mammans kroppsställning och de mörka konturerna runt henne förstår vi att något inte är som de ska. Ränderna på och färgstänken på uppslaget går att tolka som att det regnar inomhus vilket även paraplyet flickan håller i tyder på då paraplyet är ett index på att det regnar eller kommer göra det. Även här finns en klocka med på bilden, som tolkas vara mammans klocka och nu när den är återkommande tyder den på att den är av vikt för historien och mamman.
Uppslag 5
Mamman är avbildad stort i bilden och sitter fortfarande på soffan i liknande ställning. Hennes hår täcker fortfarande hennes ansikte och har mörknat ytterligare. I handen håller hon klockan. Flickan är avbildad till höger i bilden och står framför mamman och kollar upp på henne med ett ledset/ allvarligt ansiktsuttryck. Flickan håller städredskap i händerna och hon sopar upp pärlor och en pusselbit. Delar av mammans hår ligger på golvet. I bilden syns även detaljer som en sked, kuddar och två pärlor i soffan, en pusselbit på golvet samt en utdragen sladd som leder till en lampa i övre vänster hörn. Katten befinner sig bakom en sida av soffan och kollar på mamman.
Flickan syns här försöka hjälpa mamman att städa i hemmet. Mamman håller i klockan och dess position tyder än en gång på att det ör en viktig detalj. Avsikten av klockan är inte helt tydligt men kan tolkas som att mamman behöver göra någonting, är stressad eller väntar på något. Det är även det andra uppslaget som en pusselbit förekommer där pusselbiten kan vara en symbol för att livet inte går att ”pussla ihop” eller att någonting inte är helt. Uppslag 6
Mammans huvud tar upp nästa hela högersidan. Hennes hår har nu blivit mer
tovigt/trassligt. Flickan står snett bakom mamman på soffan och borstar mammans hår. Flickan har ett bestämt ansiktsuttryck och mamman har ett neutralt ansiktsuttryck och vidöppna ögon. Bakom flickan står en byrå som det ligger en spegel och en kam på. Översta lådan är öppen och i den ligger en sax. Bakom byrån befinner sig katten och kollar fram med ett ledset uttryck på mamman och flickan.
Mamman upplevs stirra tomt framför sig och man upplever att hon mår väldigt dåligt. Flickan som kammar mammans hår försöker fixa mammans hår och genom det hjälpa henne må bättre. Katten upplevs vara rädd och gömmer sig för de andra.
Uppslag 7
Bilden fylls nu helt av mammans hår. Flicka är liten jämfört med håret och hon lyfter en bit av håret över huvudet och håller i hårborsten i andra handen. Mellan hårslingorna är det mörkt. En kråka sitter på en gren i övre höger hörn.
Bilden uppfattas som om flickan går in i mammans hår. De mörka skuggorna mellan håret uppfattas som något slags djur eller mönster då de har något ögon- och näbbliknande. De liknar den mer verklighetstrogna kråkan. Kråkan som symbol är ofta kopplad till dåligt varsel. Håret upplevs som läskigt eller hotfullt och flickan upplevs vara rädd och försiktig. Uppslag 8
Flickan står nu i håret på höger sida med det omkring sig. En del av håret lockar sig medan annat är rakt. Andra delar tar mer annorlunda former. Flickan kollar uppåt på håret. En fågel skymtas otydligt överst på vänstra sidan.
Håret är återigen hotfullt och bildar läskiga former. En del ser ut som dödskallar och till vänster syns en stor form som liknar en fågel eller en insekt.
