Skönlitteraturens psykologi, ett relevant fält för pedagogisk forskning

Examensarbete

Skönlitteraturens psykologi,

ett relevant fält för pedagogisk forskning

The psychology of fiction,

a field of relevance for research in education

Anders Jonsson

Azra Hambiralovic

Lärarexamen 270hp Religion och lärande 2011-11-08

Examinator: Bodil Liljefors-Persson

Handledare: Pierre Wiktorin Lärarutbildningen

Fakulteten för Lärande och samhälle

Förord

Författarna till denna text har båda bidragit till dess slutgiltiga format. I arbetsfördelningen kan vi i efterhand se ett större ansvar för det praktiska (kontakt med skolan, transkribering, uppsatsens metod- och resultatdel) hos Azra Hambiralovic och ett större ansvar för det teoretiska (formulerande och sammanställande av teori) hos Anders Jonsson. Denna uppdelning föll sig naturligt, i linje med våra personligheter och intressen. Därmed inte sagt att vi enbart skött varsin del. Vi har haft en ständig dialog genom arbetet, bollat de olika frågor som kommit upp mellan oss och skrivit merparten av de olika delarna tillsammans. Vi upplever båda att det varit en tillgång att vara två författare.

Abstract

Skönlitteraturens psykologi är ett fält som behandlar effekterna av att läsa skönlitteratur på det mänskliga psyket. Inom detta fält har en, främst nordamerikansk, forskning fokuserat på korrelationen mellan ett läsande av skönlitteratur och en ökad empati. I föreliggande text har vi försökt sammanställa denna forskning och med hjälp av en grupp yrkesverksamma pedagoger på en högstadieskola i Malmö diskuterat, dels hur undervisningen med skönlitteratur och empati ser ut idag och dels vilket stöd det finns för ett empatiarbete med hjälp av fiktion, både från skolans ledning och i styr- och måldokumenten. Vi har också haft en särskild fokus på hur väl ett arbete med empati lämpar sig för ämnet religionskunskap, som är vårt huvudämne.

Resultaten av intervjuerna och vår egen diskussion pekar på att korrelationen mellan ett ökat skönlitterärt läsande och en ökad kapacitet för empati är trolig. Vi har också funnit ett stöd i både styr- och måldokumenten och i kursplanen för religionskunskap för användandet av en sådan, empatistärkande undervisning. En viktig fråga, som denna text inte har lyckats besvara är hur ofta en ökad kapacitet för empati faktiskt leder till ett mer altruistiskt beteende.

Vi konstaterar att en lyhördhet bland den pedagogiska forskningen inför detta ämnes utveckling är önskvärd och att en utvecklad forskning på ämnet, bedriven av pedagoger hade kunnat ge intressanta resultat.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 9

1.1 Syfte och frågeställningar... 12

1.2 Definitioner... 13

2. Teori- och litteraturgenomgång... 15

2.1 Styr- och måldokument... 15

2.2 Empati... 16 2.3 Skönlitteraturens psykologi... 23 2.3.1 Forskningsområdets utveckling... 25 2.4 Sammanfattning av teori... 30 2.5 Två avslutande reservationer... 31 3. Metod... 33 3.1 Val av metod... 33 3.2 Urval... 34 3.3 Genomförande... 35

3.4 Validitet, reabilitet och generaliserbarhet... 37

4. Resultat och analys... 40

4.1 Skönlitteratur och berättelser i undervisningen... 40

4.2 Tankar om skönlitteratur och empati... 43

5. Diskussion... 47

5.1 Empati i styr- och måldokument... 48

5.2 Religionskunskap, etik och empatiarbete... 49

5.3 Skönlitteraturens psykologis möjligheter i undervisningen... 50

6. Avslutning... 53

Litteraturförteckning... 54

1. Inledning

The possibility that social skills may be improved as a result of exposure to social narratives remains a compelling one. Should future work determine that fiction-reading interventions yield improvements in empathy, stories could prove a powerful tool for educating both children and adults about understanding others, an important skill currently under-stressed in most educational settings.1

Om det stämmer, som en växande forskning pekar mot, att kopplingen mellan läsning av skönlitteratur och en kapacitet för ökad empati faktiskt är riktig, skulle det kunna få intressanta och långtgående konsekvenser. Det är inte bara psykologin, eller litteraturvetenskapen som påverkats. Upptäckten hade kunnat få konsekvenser också inom skolans värld. En värld, som enligt samma citat inte nog poängterar betydelsen av förståelse för andra och som enligt ett pressmeddelande från skolverket efter den senaste nationella utvärderingen av grundskolan visar

”på brister i tillämpningen av värdegrunden i den vardagliga skolverksamheten.” och att ”agerandet för egen vinning och för den nära gruppen, på bekostnad av solidaritet med andra, ökar hos eleverna. Flickor uttrycker fortfarande generellt sett större tolerans och empati än pojkar, men har närmat sig pojkarna.”2

Det inledande citatet kommer från en text av bland andra Raymond A. Mar, assisterande professor i psykologi vid York University och Keith Oatley, professor i kognitiv psykologi vid the University of Toronto. Enligt dem har forskningen i utvecklande psykologi inte gett nog

1 Mar, R. A. Oatley, K. Hirsch, J. dela Paz, J. Peterson, J. B. (2006) Bookworms versus nerds: Exposure to fiction versus non-fiction, divergent associations with social ability, and the simulation of fictional social worlds,

Journal of research in personality, vol 40. s. 708.

2 http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.4117/2.4119/svenska-elever-bra-i-engelska-och-problemlosning-men-forsamringar-i-lasforstaelse-matematik-och-kemi-1.19543 (2011.10.25) -Pressmeddelande från Skolverket. För en pdf av den nationella utvärderingen av grundskolan se: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1362

uppmärksamhet åt hur skönlitteratur kan utveckla annat än språket hos barn.3 Och i Sverige är

det kanske främst i svensk- och språkundervisningen som skönlitteraturen förekommer?

Vi läser båda till lärare inom religionskunskap med inriktning mot grundskolans senare del och gymnasiet och vår erfarenhet från vikariat och verksamhetsförlagd tid i skolan är att empatiarbete och arbete med skolans värdegrund, respekt för kamrater och lärare är ytterst välbehövligt. Vi upplever båda att undervisning som ska stärka demokratiska värderingar och respekt för varandra och skolans värdegrund har en väldigt naturlig plats i just ämnet religionskunskap.

Empatifrågor och hur man arbetar med ökad förståelse för varandra har vi båda länge varit intresserade av och vi upplever också att ämnet just nu är väldigt aktuellt. Att arbeta med metoder som som försöker främja förståelse mellan elever görs redan i stor utsträckning inom religionskunskapsämnet genom t ex Abrahams barn-verksamheten och vi menar att det finns ett starkt stöd i skolans styr- och måldokument för denna typ av arbete.

Pedagogen Jan Nilsson skriver att skönlitteratur i den svenska skolan används på flera olika sätt. Dels för lästräning, dels som en slags buffert för att fylla ut glapp mellan olika moment, dels också för att bevara ett litterärt kulturarv hos kommande generationer och uppmärksamma dem på vad som är ”god” litteratur. Snarare än att se till innehåll är det dock formen och kvantiteten av sidor och böcker som räknas, enligt Nilsson.4

I ett examensarbete om att arbeta med skönlitteratur i undervisningen, från lärarutbildningen vid Malmö högskola skriver Sebastian Karlsson att de pedagoger som han intervjuat främst använder skönlitteratur i form av högläsning. Fokus, skriver han ”läggs på att

öva färdigheter och på att visa att de [eleverna] har förstått snarare än att diskutera innehållet och elevernas känslor för boken”.5 Så även om skönlitteraturen förekommer i skolan hade

möjligen dess roll kunnat utforskas mer och tas upp till diskussion. Vad det gäller kopplingen

3 Mar, R. A. Oatley, K. (2008) The Function of fiction is the abstraction and simulation of social experience,

Perspectives on psychological science, vol 3. s. 187.

4 Nilsson, Jan Tematisk undervisning (Studentlitteratur: Lund 1997), s. 38-41.

5 Karlsson, Sebastian Skönlitteratur – en hälsokur? en undersökning om hur lärare anser sig använda

mellan skönlitteratur och en ökad kapacitet för empati, finns inte mycket skrivet och det som finns är inte så understött av empirisk forskning som man hade kunnat önska.

Trots allt verkar det finnas tankar om en slags spontan och intuitiv koppling mellan att använda skönlitteratur och utveckla elevernas empati. Detta beskriver Nilsson tillsammans med Lars-Göran Malmgren i Litteraturläsning som lek och allvar; att användandet av skönlitteratur i undervisningen möjliggör en naturlig, empatisk relation till händelser.6

I ytterligare ett examensarbete från lärarutbildningen vid Malmö högskola av Anja Wemmert och Simon Palerbro kan vi läsa att alla de sex pedagoger som författarna intervjuade var ”eniga om

att empatiskapandet genom skönlitteratur var den största fördelen [med att använda

skönlitteratur i undervisningen]”.7 Varken de intervjuade pedagogerna eller författarna går dock

in närmre på hur denna process ter sig eller vad det finns för vetenskapliga belägg för den. Kanske för att kopplingen känns så intuitiv att man inte känner att den behövs förklaras ytterligare?

I boken Empati, vägledning för pedagoger och föräldrar av Dan Höjer, barnboksförfattare och frilansjournalist, finns ett kapitel som heter Boksamtal skapar empati där pedagogen Cecilia Kostenius berättar om hur: ”barnen har blivit mer hjälpsamma, visar hänsyn

och har större respekt för varandra samt visar en ökad tolerans för likheter och olikheter.” sedan

de infört skönlitteratur och boksamtal.8

Det finns forskning i Sverige, t ex Nilsson och Malmgren som skriver om länken mellan skönlitteratur och ökad empati. Vi upplever dock att inget av de arbeten vi tagit del av har redogjort för den främst nordamerikanska, psykologiska forskningen inom vilken man försöker hitta en empirisk grund för den vanligt förekommande tanken att vår empati faktiskt kan påverkas av att läsa en novell eller en roman. En mer stabil, empirisk grund hade gett substans åt

6 Malmgren, L-G. Nilsson, J. Litteraturläsning som lek och allvar (Studentlitteratur: Lund 1993), s. 36-38. 7 Wemmert, A. Palerbro, S. Skönlitteratur i undervisningen, en studie om hur och varför sex pedagoger i

grundskolans tidiga år använder skönlitteratur i undervisningen (Examensarbete Malmö Högskola,

lärarutbildningen 2008), s. 3.

8 Höjer, Dan Empati, vägledning för pedagoger och föräldrar (Sveriges utbildningsradio AB: Kristianstad 2007), s. 20.

de, förvisso väldigt intuitiva, men också något konturlösa tankarna som vi upplever finns inom skolans värld; att skönlitteratur ”nog” kan påverka elevers empati.

1.1 Syfte och frågeställningar

Bristen på solid forskning på området skönlitteraturens psykologi9, inkorporerad i svensk

pedagogisk litteratur (och i utländsk) är olycklig men knappast oförklarlig. Fältet är nytt och anses kanske av många ännu experimentellt. Vi ser dock att det nu är hög tid att börja undersöka forskningen på detta område och utforska i vilken utsträckning den kan användas och skapa nya förutsättningar för undervisning i skolans värld.

En klart längre och mer omfattande studie hade varit önskvärd för en komplett sammanfattning av forskningsområdet och främst för en användbar empirisk undersökning i den skala som ämnet förtjänar. Föreliggande text är utforskande och gör inga anspråk på en mirakelkur för problemen i dagens skola. Vi vill helt enkelt sammanställa ny forskning, som vi anser vara relevant för pedagoger.

Vårt syfte är att sammanställa forskning om kopplingen mellan att läsa skönlitteratur och en ökad kapacitet för empati. Med hjälp av intervjuer vill vi undersöka hur pedagoger redan arbetar med skönlitteratur i sin undervisning. Vidare vill vi undersöka om det finns utrymme för ett arbete med skönlitteratur och empati i skolundervisningen, i relevanta styr- och måldokument och vad man måste tänka på vid utformningen av en sådan undervisning. Slutligen argumenterar vi för att en undervisning som arbetar med förståelse och att stärka elevernas empati platsar naturligt i religionskunskapsundervisningen.

Följande frågeställningar undersöks för att uppnå syftet:

 Vad är empati? -Hur ser forskningen kring empati och sambandet mellan empati och skönlitteratur ut?

 Hur arbetar de intervjuade pedagogerna med skönlitteratur?

 Finns det ett stöd i Lgr 11 och i kursplanen för religionskunskap i grundskolans senare år för ett arbete med empati och skönlitteratur?

 Vad är viktigt att tänka på i ett arbete med skönlitteratur för att stärka elevernas empati?

1.2 Definitioner

Det kan kanske vara på sin plats att definiera ordet ”skönlitteratur” redan här. ”Empati” får en betydligt längre och mer djupgående introduktion i efterföljande stycke. NE:s definition är som följer:

”skönlitteratur, franska belles lettres, sedan slutet av 1800-talet vanlig benämning på poesi, dramatik, fiktionsprosa, essäistik m.m. Motsatsen är facklitteratur.”10

Mar et al försöker tydliggöra skillnaden mot facklitteratur på följande sätt; ”Non-fiction is

typically expository in nature, whereas fiction most often take the form of narrative.”11 Vi

använder NE:s definition i denna text.

10 http://www.ne.se/skönlitteratur (2011.10.25)

Skönlitteraturens psykologi är en term som återkommit som ett slags samlingsbegrepp i den

litteratur vi tagit del av och vi har anammat termen också för denna text. Det är en beskrivning av det fält som studerar vilka effekter som skönlitteraturen har på dess läsare. Ett tydligt fokus från vår sida ligger som tidigare nämnts på korrelationen mellan läsning av skönlitteratur och en ökad kapacitet för empati, som är en del av just detta fält.

Altruism, altruistiskt beteende används genomgående i texten och med användandet av denna

term menar vi en osjälviskhet, en vilja att tjäna allmännyttan och en människokärlek samt ett beteende som speglar detta. Detta ord används dels på grund av att det ständigt förekommer i den forskning vi tagit del av men främst för att vi upplever det som mycket mer lämpligt än andra möjliga termer som t ex ”bättre beteende” eller ”gott beteende”. ”Altruistiskt beteende” är mer tydligt definierat och man slipper allt för vida värdetermer som ”gott” och ”bättre” som osökt leder till frågor som bättre enligt vem? Gott enligt vem?

2. Teori- och litteraturgenomgång

I detta kapitel går vi igenom de styr- och måldokument som vi förhåller oss till när vi diskuterar skönlitteraturens möjliga roll i undervisning, mot bakgrund av den psykologiska forskningen vi tagit del av. Vi tar upp det svårfångade begreppet ”empati”; dess senare historia, etymologi och vad forskare menar det är som händer, rent fysiskt, i våra hjärnor när vi upplever empatiska känslor.

Vidare gör vi också en genomgång av den forskning sedan slutet av 1990-talet och framåt som lett fram till det arbete av Mar och Oatley från 2008 som vi tycker är den starkaste och mest omfattande sammanfattningen av effekterna av skönlitteratur på läsaren och dennes empati. Denna text, The function of fiction is the abstraction and simulation of social experience presenteras utförligt och följs slutligen av en kort sammanfattning av den samlade teori som utgör grunden för hypotesen att det finns en koppling mellan att läsa skönlitteratur och en ökad empatiskt kapacitet.

Kapitlet avslutas med två reservationer som är viktiga att förhålla sig till i diskussionen om en praktisk applikation av den forskning vi studerat, i skolans värld.

2.1 Styr- och måldokument

De styrdokument som vi förhåller oss till och refererar till i den här texten är Läroplan för

grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 201112 med tillhörande kommentarmaterial13 till

kursplanen i religionskunskap. Dessa styrdokument kommer figurera texten igenom, främst i den avslutande diskussionsdelen. Genom dessa undersöker vi om det finns ett stöd för empartiarbete och användandet av forskningen som texten behandlar, i skolan.

12 Skolverket Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Edita: Västerås 2011) 13 Skolverket Kommentarmaterial till kursplanen i religionskunskap (Edita: Västerås 2011)

Vi har också fått ta del av information och målmaterial från den skola där vi utfört våra intervjuer. Vi har gått igenom både en attitydundersökning14 och skolans likabehandlingsplan15.

Likabehandlingsplanen har skapats för att klargöra skolans mål i arbetet för respekt och jämställdhet och mot mobbing

2.2 Empati

Vad är empati? Det finns många bud om vad empati egentligen betyder och vilken innebörd man ska tillskriva ordet men rent etymologiskt kommer det från grekiskans empatheia. Ett ord som är uppbyggt av delarna en och pathos, alltså ”in” och ”känsla” vilket (väldigt fritt) kan översättas till ”inkännande”.16 NE definierar ordet som en ”förmåga att kunna leva sig in i andra

människors känsloläge och behov.”17

Det finns, inom den psykologiska litteraturen idag, enligt forskaren, psykologen och psykoterapeuten Ulla Holm, författaren av boken Empati – att förstå andra människors känslor, en tendens att likna empatin med sympatin.18 I ett försök att mer tydligt skilja dem åt ger Suzanne

Keen, författare och professor i Engelska vid Washington and Lee University, följande jämförelse i A theory of narrative empathy. Den kan kanske hjälpa för att understryka skillnaden:

Empathy is distinguished in both psychology and philosophy (though not in popular usage) from sympathy, in which feelings for another occur. So, for instance, one may distinguish empathy from sympathy in this fashion: Empathy: I feel what you feel.

14 STK Malmö Om skolan 2010 (Skolans namn hålls anonymt, undersökningen finns hos författarna) För pdf om beskrivning av- och resultat av undersökningen för hela Malmö:

http://www.malmo.se/download/18.77b107c212e1f5a356a80003880/Attitydunders %C3%B6kning+skola+Ht+2010.pdf (2011.10.25)

15 Likabehandlingsplan 2011/2012 (Skolans namn hålls anonymt genom texten, planen finns hos författarna). 16 Holm, Ulla Empati att förstå andra människors känslor (Natur och kultur: Stockholm 2001), s. 67. 17 http://www.ne.se/empati (2011.10.25)

Sympathy: I feel a supportive emotion about your feelings. Empathy: I feel your pain. Sympathy: I feel pity for your pain.19

Empatin kräver alltså ett slags överförande eller återskapande av känslor, till- eller inom subjektet medan sympatin snarare är en reaktion på någon annans känsla, en reaktion som leder till andra känslor som t ex ett medlidande för dennes smärta. Subjektet omfattar alltså inte i exemplet samma smärta utan har bara en stödjande reaktion till den.

Detta ”överförande” av känslor, när en människa befinner sig i ett empatiskt tillstånd och därmed delar en känsla med en annan har enligt Holm tidigare haft en tendens att mystifieras.20

Detta är kanske inte så konstigt då dåtidens neuropsykologiska forskning inte kunde förklara vad det var som faktiskt hände i oss när vi kände empati med någon annan. Denna koppling är nu tydligare och de senaste tio åren har forskningen gjort stora framsteg. Som Holm skriver syns nu en tendens att vilja banalisera och avmystifiera empatin och istället för att tolka den som en slags översinnlig kontakt, studera den inom ramarna för vetenskapligt grundad kunskap.21

Som en motvikt till den banaliserande forskningen och som en klar förespråkare av en mer ”mystisk” definition av empati kan nämnas Carol M Davis och hennes artikel What is empathy,

and can empathy be taught? från 1990 där hon beskriver empati som något översinnligt och till

viss del oförklarligt som bara inträffar. Empati blir något som bara händer (hon jämför med att bli kär), där känslor omedvetet överförs mellan två människor. Davis beskriver det som ”an

emotional deepening, a kind of crossing over or merging of self with the other person.”22

En sådan definition, som använder termer som ”sammansmältning av jagen” och inte lämnar någon typ av fysisk eller mätbar förklaring blir lätt pseudovetenskaplig och svår att hantera i vetenskapliga forum. En modern medicinsk upptäckt i början av 2000-talet har dock gjort det långt enklare att visa på vad som faktiskt händer i våra hjärnor när vi upplever empati.

19 Keen, Suzanne (2006) A theory of narrative empathy, Narrative, vol 14, s. 208-209. 20 Holm 2001, s. 68.

21 Ibid.

Upptäckter i neurologiska studier med hjälp av magnetresonanskameror redogör för hur neuroner i hjärnan, så kallade spegelneuroner aktiveras när vi upplever de grundläggande mekanismerna för empati, så som att läsa av andras tankar och att dela känslor med andra. Hos människor som får höga poäng på olika empatitester har detta område visat sig vara särskilt aktivt.23

Spegelneuronerna befinner sig i storhjärnans bark och man tror att de har en stor betydelse i utveckling av språk och andra sociala funktioner. I nationalencyklopedin står det att ”Neuronerna aktiveras då individen iakttar andra som talar eller utför rörelser. Aktiveringen är

delvis densamma som då individen själv är aktiv på samma sätt.”24

Vi speglar alltså andra människors beteende, dels för att lära oss (barn som imiterar föräldrar) men också för att förstå deras avsikter och känslor. Det krävs inte ens att vi ska se andra personer för att denna process ska ta plats. ”För en människa är det tillräckligt att höra

hur någon talar om en handling för att spegelneuronerna ska sättas i resonans.” förklarar den

tyske psykiatrikern och professorn Joachim Bauer i en intervju med Svenska dagbladet. Han vidareutvecklar; ”En iakttagelse sätter igång en inre simulering. Det påminner om det som sker i

en flygsimulator. Allt är som när man flyger. Även den hisnande känslan när man störtdyker infinner sig, fast man inte flyger på riktigt.”25

Professor Bauer berättar vidare i intervjun om en kollega på området, Giacomo Rizzolatti, professor i neuropsykologi vid universitetet i Parma som ledde experimenten som upptäckte spegelneuronerna. Han beskriver honom som ”en italiensk Albert Einstein.”26 Rizzolatti själv,

som bedrev (för ämnet) orelaterad forskning på primater och plötsligt snubblade över denna upptäckt, skriver om spegelneuronerna och processen de startar i våra hjärnor i antologin

23 Keen 2006, s. 207.

24 http://www.ne.se/hjärna/hjärnans-fysiologi/hjärnans-högre-funktioner? David H. Ingvar (2011.10.25) 25 Carling, Maria (2007) Medkänsla börjar med att vi speglar varandra, Svenska dagbladet, 15 maj. 26 Ibid.

Neurobiology of human values att ”When we observe others, we enact their actions inside ourselves and we share their emotions.”27

Med hjälp av spegelneuronerna kan vi alltså sägas ”spegla” andra människor och på så vis också sätta oss in i deras känslomässiga värld. Genom att invärtes simulera en egen version av andras människors lycka eller lidande har vi alltså kapaciteten att delta i samma känsla.

Det riktigt intressanta att ta med sig från denna diskussion är för det första att empati kan knytas till dessa neuroner; att begreppet därmed får en mer tydlig fysisk referent och inte bara blir ett uttryck för något konturlöst känslotillstånd. För det andra är det väldigt intressant för denna texts fortsatta diskussioner att spegelneuronerna inte bara aktiveras vid direkt handling eller ens direkt visuell kontakt. De kan också, som Bauer skriver reagera enbart på ord. Detta är helt i enlighet med en teori av Rolf Zwaan, professor i biologisk och kognitiv psykologi vid Erasmus Univeristy i Rotterdam, som refereras till av Mar et al; ”that words automatically activate neural

events similar to those that occur during the actual experience of their referents.”28

Det finns nu alltså en tydligare bakgrund för vad som händer i kroppen när vi pratar om empati. Ändå är inte begreppsförvirringen utredd. Det har snarare lett till en tydlig diskrepans mellan vad forskare i neuropsykologi menar med termen och hur den används i vardagligt tal. Keen skriver:

Thus a very specific, limited version of empathy located in the neural substrate meets in the contemporary moment a more broadly and loosely defined, fuzzier sense of empathy as the feeling precursor to and prerequisite for liberal aspirations to greater humanitarianism.29

Det finns också otydligheter kring begreppet i forskningen som inte specifikt undersöker reaktioner i hjärnans neuroner. Det är inom flera fält vanligt att tala om olika typer av empati. Vid ett heldagssymposium om empati som anordnades vid Centrum för praktisk kunskap på

27 Rizzolatti, G. Craighero L. Mirror neuron: a neurogical approach to empathy, Neurobiology of human values, (Springer-Verlag Berlin Heidelberg New york: 2005) s. 119.

28 Mar, R. A. Oatley, K. Hirsh, J. Dela Paz, J. Peterson, J. B. 2006, s. 696.

Södertörns högskola måndagen den 28 februari 2011 och som sändes i UR Samtiden30 syns en

paneldebatt med olika forskare (däribland Ulla Holm) och definitionen av olika typer av empati och elementen som konstruerar dem varierar, också hos dessa experter på ämnet.

En till synes nödvändig distinktion som görs vid symposiet och som också Holm gör i sin bok är den mellan kognitiv och affektiv empati. I samma programserie berättar Holm vid en egen föreläsning att det finns olikheter i definitionerna av empati, mycket på grund av vilken forskningskultur man kommer ifrån. Om man fokuserar på empati ur en professionell roll som t ex terapeut eller om man granskar det ur ett mer allmänt sammanhang som något som uppstår i vardagliga kontakter mellan människor.31 Denna distinktion gör hon också i sin bok där hon

behandlar empati ur både en psykodynamisk (som hon själv tillhör) och en socialpsykologisk forskningstradition.32

Holm menar dock att det finns en gemensam uppfattning om empati som en blandning, eller en interaktion mellan affektiva och kognitiva delar. Det finns dels en medkännande sida av empatin och dels en kognitiv, förstående sida. Mellan dess går en slags pendelrörelse fram och tillbaka, menar Holm. Kroppen känner affekt vilket ger upphov till en förståelse. Först kanske förståelsen bara är fragmentarisk men i takt med att ”pendeln” svänger fram och tillbaka kan den också öka.33

Keen skriver att det är extremt svårt att skilja affektion och kognition åt. Affektion är en del av kognitionen som är ett samlingsord för ett språk som beskriver all hjärnans aktivitet, däribland affektion. En del forskare, skriver Keen, refererar informellt till området som ”cogmotion” vilket tydligt speglar problematiken i en alltför tydlig terminologisk dikotomi.34

30 UR Samtiden (2011). Empati – Vad är det egentligen? Paneldiskussion om empati i samhället. Kunskapskanalen 28 februari. Tillgänglig på internet: urplay.se/162662 (2011.10.25)

31 UR Samtiden (2011). Empati – Vad är det egentligen? Att utveckla empati. Kunskapskanalen 28 februari. Tillgänglig på internet: urplay.se/162643 (2011.10.25)

32 Holm 2001, s. 70.

33 UR Samtiden (2011) Empati – Vad är det egentligen? Att utveckla empati. 34 Keen 2007, s. 27.

Under paneldebatten vid Södertörns högskola nämner Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap också en tredje typ av empati; en moralisk empati. (Det han refererar till som ”moralisk empati” är de värderingar som han menar skapas av den affektiva och kognitiva empatin). Han ser delarna, precis som Holm och Keen som sammanhängande men ändå i viss mån åtskilda. ”De är inte tre olika fenomen” säger han och beskriver processen som att den första reaktiva känslan kan utvecklas till ett kognitivt förhållningsmönster som också kopplas till värderingar och en slags moral. Värderingen finns redan inbäddat i den initiala reaktionen som ett slags frö menar Svenaeus.35

Tron att empatin har en förmåga att förändra värderingar och stärka moralen är tydlig hos både Svenaeus och Holm och den är också grundläggande för både Mars och Oatleys forskning. Frågan är dock hur detta samband egentligen ser ut. I den avslutande delen av detta kapitel förs en reservation fram mot denna koppling.

Sammanfattningsvis kan sägas om definitionsfrågan att samtlig forskning vi tagit del av menat att empati är ett komplext ord och fenomen och att det innehåller både en affektiv och en kognitiv del. Den exakta relationen mellan dessa är inte helt tydlig men kommer i takt med ökade framsteg inom den neuropsykologiska forskningen förhoppningsvis att klargöras ytterligare. Steget mellan en hög kapacitet för empati och altruistiska värderingar och framförallt handlande är också omtvistat och kommer att behandlas mer utförligt längre fram i denna text. Buden om när empati uppstår har också varit många. Är det en medfödd känsla? Växer vi kanske in i den? Stämmer den affektiva och den kognitiva empatin från samma källa och uppträder vid samma tidpunkt? Mycket tyder, menar Holm på att den affektiva förmågan till empati kan vara medfödd och inte inlärd.

Hon nämner den amerikanska forskaren Martin Hoffman som hänvisar till studier på medfödda spädbarn som ”redan under första levnadsdagen visar en reaktion som tycks vara

empatisk till sin natur – tendensen att gråta när ett annat barn gråter.”36 Den kognitiva förmågan

35 UR Samtiden (2011). Empati – Vad är det egentligen? Paneldiskussion om empati i samhället. 36 Holm 2001, s. 88.

till empati är dock, skriver Holm, avhängig den allmänna kognitiva utvecklingen och kan därför inte ha uppstått vid födseln.37

Att få den kognitiva förmågan till empati att växa genom rolltagande, imitation och att se på sig själv genom andras ögon har varit vanligt inom den socialpsykologiska forskningen och exempel på detta kan ses i skolan idag i till exempel dramatiseringar, forumspel och värderingsövningar. När teoretiker som Mead och Piaget var verksamma hette det inte att man sökte sätt att öka den kognitiva förmågan till empati men Mead menade att just rolltagning var nyckeln till social och etisk utveckling hos barnet. Holm skriver om Mead:

Empati, eller som Mead uttryckte det, social intelligens, beskrivs som förmågan att ta den andres roll, sätta sig in i den andres ställe. Utvecklingen av medvetandet om den egna personen blir beroende av förmågan att se på sig själv ur andras perspektiv.38

Piaget tänkte enligt väldigt liknande linjer. Han menade att barnet var betjänt av sociala kontakter med kamrater och att ett tidigt socialt kontaktnät var väldigt viktigt för barnens utveckling. För det är först via kontakten med andra som barnet upptäcker att alla inte tycker eller tänker precis likadant, något som leder till att barnet måste se sig själv, sina upplevelser och föreställningar utifrån andras reaktioner.39

För att vända sig till en mer modern forskning kan vi i Barn- och ungdomspsykologi av Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallen läsa att förmågan att leva sig in i andra människors känslor är en viktig del av den emotionella mognaden.40 De skriver vidare ”att byta socialt perspektiv

eller ta andras roller, det vill säga sätta sig in i andras situation och förstå vad de tänker och känner, är en grundläggande förutsättning för den prosociala utvecklingen.”41

37 Ibid, s. 89. 38 Ibid, s. 75. 39 Ibid, s. 76.

40 Evenshaug, O. Hallen, D. Barn- och ungdomspsykologi (Studentlitteratur: Lund 2001), s, 207. 41 Ibid, s. 265.

Rolltagande eller identifikation har alltså länge ansetts av både psykologer och pedagogiska teoretiker vara en viktig del i utvecklingen av den kognitiva empatin. Svenaeus menar att man genom att försöka utveckla den kognitiva empatin kan påverka också den affektiva empatin och de värderingar som ett empatikännande utmynnar i. De är som han påpekar, del av samma process.42

Just rolltagande och identifikation är tydliga processer vid läsningen av fiktiva narrativ,43 44 vilket öppnar för teorierna om skönlitteratur som ett stöd för att träna den empatiska

kapaciteten hos läsaren.

2.3 Skönlitteraturens psykologi

En portalgestalt inom forskningen på skönlitteraturens psykologi är Keith Oatley, som alltså är verksam som professor i kognitiv psykologi vid the University of Toronto, Kanada. Han driver en onlinetidning, Onfiction45 som är en samlingsplats för det tillgängliga material för forskning

kring ämnet som just nu finns publicerat. Tidningens mål är att utveckla befintlig forskning kring ämnet Skönlitteraturens psykologi.

Vi fick upp ögonen för Oatley efter att han uttalat sig i engelska The Guardian om ett forskarlag vid the University of Buffalos upptäckter.

I Becoming a Vampire Without Being Bitten: The Narrative Colective-Assimilation Hypothesis46

skriver forskarna Shira Gabriel och Ariana F. Young om sin forskning i vilken man gett studenter vid universitetet kopior av J. K. Rowlings Harry Potter and the sorcerer's stone och Stephanie Meyers Twilight. Efter att ha läst extrakt ur de skönlitterära böckerna genomfördes tester för att

42 UR Samtiden (2011). Empati – Vad är det egentligen? Paneldiskussion om empati i samhället.

43 Sestir, M. Green M. C. (2010) You are who you watch: identification and transportation effects on temporary self-concept, Social influence, vol 5, s. 272.

44 Miall, D. S. Kuiken, D. (2002) A feeling for fiction: becoming what we behold, Poetics, vol 30, s. 238. 45 http://www.onfiction.ca/ (2011.10.25)

46 Gabriel, S. Young, A. F. (2011) Becoming a vampire without being bitten: The narrative collective-assimilation hypothesis, Psycological science, juli 2011.

försöka spåra en empirisk förändring i studenternas relation till de grupper; magiker eller vampyrer, som de läst om. Deras hypotes, som Oatley menar bekräftades och beskriver som en stor framgång, var att studenterna skulle få en ökad känsla av tillhörighet till just den grupp som de läst om.

Oatley kommenterar deras arbete och resultaten de fått fram:

It's a result that shows that reading fiction improves understanding of others, and this has a very basic importance in society, not just in the general way making the world a better place by improving interpersonal understanding, but in specific areas such as politics, business and education.47

Studiens lyckade koppling mellan att läsa skönlitteratur och en ökad känsla av tillhörighet till en viss grupp är viktig för skönlitteraturens psykologi och som ett led i forskningen som menar att skönlitteraturen faktiskt kan påverka empatin för just vissa grupper. Frågan är dock om denna empati för magiker och vampyrer resulterar i en bestående känsla av tillhörighet för grupperna eller en vilja att handla altruistiskt mot dem?

Det Oatley och Mar med flera ägnat sig åt är dock inte främst förmågan att empatisera och känna tillhörighet med grupper utan snarare med andra individer och karaktärer. Det bör dock noteras att Gabriels och Youngs teori att skönlitteraturen kan få oss att empatisera med grupper också kan vara av stor vikt inom undervisningen för att stävja t ex främlingsfientlighet etc.

Oatley kommenterar forskningsarbetet ytterligare på Onfiction med att ”a very useful next step

would be to compare the kind of group assimilation that Gabriel and Young have found with individual identification in fiction.”48

47 http://www.guardian.co.uk/books/2011/sep/07/reading-fiction-empathy-study (2011.10.25) 48 http://www.onfiction.ca/2011/08/harry-potter-and-vampires.html (2011.10.25)

2.3.1 Forskningsområdets utveckling

Vi har tagit del av ett flertal olika publikationer och studier av Oatleys forskarlag och av andra forskare som försökt visa på bland annat en korrelation mellan läsandet av skönlitteratur och en ökad empatisk förmåga. Här följer en kortare redogörelse för ett par av de olika studier och rapporter som vi tagit del av. Vår förhoppning är att denna presentation ska ge en känsla för kronologin och kontinuiteten i forskningen på ämnet sedan slutet av 1990-talet. Den sista presenterade publikationen The function of fiction is the abstraction and simulation of social

experience samlar forskarlaget Oatley/Mars forskning kring skönlitteraturens psykologi och

utgör en grund för hypotesen att skönlitteratur kan påverka den empatiska kapaciteten.

Keith Oatley publicerade Meetings of minds: Dialogue, sympathy, and identification, in reading

fiction49 1999. Här skriver han om den litterära texten som en plats för möten mellan sinnen och

han refererar till den ryska filosofen Mikhail Bakhtin i det att han ser romanen som en plats för dialog, inte bara som en envägskommunikation.50

Oatley presenterar sin teori om mimesis som simulation. Detta innebär att läsarens fantasi sätter igång en simulation av det denne läser i skönlitteraturen. ”Whereas computer simulations

run on computers, literary simulations (drama, short-stories, novels) run on minds, in the imagination, or like a kind of guided dream.”51 ”The simulation works if a reader or spectator

can get the whole thing to run – to imagine the story world with its people, and to become absorbed in it.”52 Det intressanta i detta förslag är hur det motsvarar forskningen om

spegelneuroner, redan innan denna forskning var etablerad. Tanken om en intern simulering av händelser vid stimuli från en skönlitterär text liknar väldigt mycket Bauers och Rizzolattis forskning om spegelneuroners uppträdande vid stimuli från en annan person, ett visuellt intryck eller bara ett ord.

49 Oatley, Keith (1999) Meeting of minds: dialogue, sympathy, and identification, in reading fiction, Poetics, vol 26.

50 Ibid. s. 439. 51 Ibid. s. 441. 52 Ibid.

I A feeling for fiction: becoming what we behold.53 från 2002, av David S. Miall och Don Kuiken

från the University of Edmonton refererar författarna till och förhåller sig till Oatleys Meeting of

minds i det att de accepterar hans teori om narrativets roll som simulation, inte spegel av världen.

De menar, liksom Oatley att en simulering är möjlig.

Då Oatleys text främst går åt att fastställa teorin kring skönlitterär läsning som simulering fokuserar Miall och Kuiken på hur känslor som man får genom läsningen (simuleringen) kan leda till nya insikter, en kognitiv förändring och en djupare insikt och förståelse av det egna jaget.54 ”We propose that aestetic and narrative feelings interact to produce metaphors of

personal identification that modify self-understanding.”55

Att läsa framkallar i läsaren bilder av minnen eller känslor, men dessa erinringar är inte statiska utan kan förändras i dessa nya sammanhang; ”Remembered feelings, in other words,

does not remain merely replicative: what began as remembered feeling may become fresh feeling. Either the original feeling is modified, or limitations of the original feeling are shown in such a way that a fresh feeling is created in its place.”56

Gamla känslor och minnen kan genom skönlitteratur och en process av identifikation med t ex protagonisten i texten, konfronteras och omarbetas i ljuset av nya känslor som väckts under läsandet. Skönlitteraturen får alltså en funktion av att kunna ändra känslor och uppfattningar hos läsaren. Författarna stödjer i rapporten sin teori med hjälp av en studie där informanterna fick läsa en skönlitterär text och simultant rapportera vad de kände under läsningen. Flera av informanterna upplevde förändringar i sig själva genom läsningen efter att ha identifierat sig själva starkt med huvudkaraktären.57 Denna studie försöker visa exempel på

kopplingen mellan identifikation och förändringar av värderingar hos läsaren.

I en undersökning58 som publicerades år 2006 görs försök av Oatley och Mars forskargrupp att

jämföra social förmåga hos läsare av skönlitteratur och läsare av facklitteratur. Den

53 Miall, D. S. Kuiken, D. 2002. 54 Ibid, s. 225.

55 Ibid, s. 221. 56 Ibid, s. 229. 57 Ibid, s. 238.

bakomliggande tanken med texten var att även om läsare av skönlitteratur inte aktivt engagerar sig i den ”riktiga” världen och det sociala livet när de läser en skönlitterär bok så kan de ändå få en slags social och empatisk träning genom att leva sig i den fiktiva världen. Detta gäller dock, enligt hypotesen inte för läsare av facklitteratur.

Undersökningen baserar sig på Richard Gerrigs, professor i psykologi vid Stony Brook University, hypotes från 1993. Han argumenterade att interagera i den ”verkliga” världen och att processa ett narrativ lutar sig mot samma kognitiva mekanismer. Enligt Gerrig så tränade man i båda typer av interaktion (i världen och i skönlitteraturen) förmågan att ta reda på hur andra känner, att leva sig in i deras tankar och känslor.59 Vad vi kallar för empati.

Studien visade att ”Bookworms, by reading a great deal of narrative fiction, may buffer

themselves from the effects of reduced direct interpersonal contact by simulating the social experiences depicted in stories.”60 Läsare av facklitteratur hade inte samma fördel. Man hittade

alltså en positiv länk mellan läsning av skönlitteratur och sociala färdigheter och en motsatt effekt vid läsning av facklitteratur.61 Det finns ett par reservationer mot studien som adresseras i

en senare studie från 2009.62 I denna studie räknade man med fler variabler som t ex

informanternas personlighet. Här ändrar man också fokus från kopplingen mellan skönlitteratur och ökade sociala färdigheter till kopplingen mellan skönlitteratur och empati och får fortfarande fram ett positivt samband.63

I On being moved by art: How reading fiction transforms the self,64 en studie i hur konst påverkar

oss och specifikt hur skönlitteraturen gör det från 2009, läste en grupp informanter Tjechovs The

lady with the dog medan en kontrollgrupp läste en omarbetad version av berättelsen, presenterad

i dokumentär form. Informanterna ur gruppen som läst Tjechov rapporterade markant större förändringar i personlighetsegenskaper än kontrollgruppen.65

59 Ibid, s. 696. 60 Ibid, s. 705. 61 Ibid, s. 708.

62 Mar, R. A. Oatley, K. Hirsch, J. dela Paz, J. Peterson, J. B. 2006. 63 Ibid, s. 420-421.

64 Djikic, M. Oatley, K. Zoeterman, S. Peterson, J. B. (2009) On being moved by art: how reading fiction transforms the self, Creativity research journal, vol 21.

The function of fiction is the abstraction and simulation of social experience, publicerad 2008 är

den senaste omfattande publikationen från forskarlaget Mar/Oatley och det är också i denna text som de finslipar sin teori. Detta rön fungerar även som en sammanfattning av teorin som man format under de senaste åren. Den utgör en teoretisk grund för möjligheten att läsningen av skönlitteratur kan påverka den empatiska kapaciteten hos läsaren.

Författarna återgår i texten till Oatleys teori om mimesis som simulation. De skriver att simulering är relaterat till skönlitteratur på två olika sätt. ”The first is that consumers of literary

stories experiences thoughts and emotions congruent with the events represented by these narratives.”66 ”The second way in which literary narratives are related to simulation is that

stories model and abstract the human social world.”67

Vi upplever alltså genom en slags simulering, när vi läser, tankar och känslor som liknar de i berättelserna. Vi får tillgång till saker som vi inte kan komma åt i vanliga fall som t ex insikt i en annan persons tankar. Via ett narrativ kan vi sätta oss in i en väldigt annorlunda och komplex persons tankegångar, som vi inte hade kunnat förstå annars. Berättelserna är också en slags abstraherad social värld där vi kan pröva oss fram känslomässigt på ett sätt som vi kanske inte kan i den ”verkliga” världen. Den fiktiva världen är en värld där oväsentligheter har trimmats bort, liksom i alla simuleringar, en värld som lockar och som drar oss in. ”What makes literary

fiction unique is how fiction stories enable us to be ”transported” into an imagined world” skrev

Gerrig 1993.68

Författarna försöker också förklara vad som händer i hjärnan när vi ”simulerar”. De närmar sig forskningen kring spegelneuroner och menar att imitation, språk, att sätta sig in i hur andra tänker (theory of mind) kräver förmågan till experimentell simulering av möjliga handlingar och händelser. Som nämnt tidigare har detta uppenbara likheter med en simulering av handlingar och händelser när vi läser en roman och ”stiger in” i dess värld.

66 Mar, R. A. Oatley, K. 2008, s. 173. 67 Ibid.

Kopplingen som författarna försöker göra är att tack vare spegelneuronerna och forskningen som säger att det räcker med ett visuellt eller auditativt stimuli för att engagera samma områden i hjärnan som aktiveras vid handlingen kopplad till sagda stimuli,69 kan samma interna simulering i

hjärnan (som tar plats när vi t ex ser en människa bli slagen och reagerar med att känna personens smärta) också sägas ta plats när vi läser om samma händelse i en klart formulerad, skönlitterär beskrivning. ”There is clearly a shared neural basis for attempting to make sense of

real people and for processing fictional representations of persons.”70

Författarna menar att simuleringen som tar plats genom att hjärnan engageras av skönlitteraturen har förmågan att öka den empatiska kapaciteten:

The simulation of social experience that literary narratives afford provides us an opportunity for empathic growth. It trains us to extend our understanding toward other people, to embody (to some extent) and understand their beliefs and emotions, and ultimately to understand ourselves.71

Att vi genom skönlitteraturen får tillfälle att simulera världar och karaktärer som är främmande för vår egen är inte bara en av de rent njutbara fördelarna med att läsa, det kan också ha implikationer för att empatisera med utsatta grupper. Något som kan vara väldigt relevant för skolundervisningen.

It may also be the case that transportation into a narrative can help us learn to empathize with types of individuals with whom we have no personal experience. For this reason, literature may be helpful for reducing bias against outgroup members.72

69 Se tidigare citat av Braun och Zwaan, s. 8. 70 Mar, R. A. Oatley, K. 2008, s. 180. 71 Ibid, s. 181.

Författarna menar att en kontakt med en utsatt och stigmatiserad grupp via fiktionen kan ge tillfälle för läsaren att närma sig gruppen med en helt annan psykologisk distans än hade varit möjligt i verkliga livet och därmed ge läsaren en känsla av kontroll som kan ge en bättre grogrund för ökad empati. När direkt kontakt kan upplevas som för hotfullt eller för känslomässigt utmanande för att en ökad empati ska kunna faciliteras ger fiktionen ett tryggt laboratorium på ett mer optimalt avstånd. Läsaren kan dra sig tillbaka kognitivt och emotionellt när de så önskar vilket kan möjliggöra att denne närmar sig den utsatta gruppen på ett sätt som den inte hade kunnat i verkligheten. På så sätt hade en förståelse för utsatta grupper kunnat underlättas med hjälp av skönlitteratur.73

2.4 Sammanfattning av teori

Modern forskning har i storhjärnans bark hittat neuroner som aktiveras när vi upplever de grundläggande mekanismerna för empati. Hos personer som får genomgående höga poäng i empati-test visar sig just de här neuronerna vara särskilt aktiva. Dessa neuroner tillåter oss ”spegla” andras beteende, därför kallas de spegelneuroner. De fungerar som ett sätt för oss att lära av andra genom imitation, som ett barn t ex lär av sina föräldrar genom att ta efter dem. De ger oss också en chans att sätta oss in i andras känslor och tankar.

När vi upplever empati med någon utförs, genom spegelneuronerna en inre simulering av den andres upplevelse vilket tillåter oss att uppleva den andres känslor som om de vore våra egna. I denna simulering ingår en identifikationsprocess med den andra. Processen är inte styrd av att vi direkt måste uppleva personen utan kan sättas igång av visuella intryck som en bild eller en text, eller ett ljud, som en uppmaning.

Genom denna identifikation med andra växer förståelsen för deras känslor, den så kallade kognitiva empatin. Denna förmåga anses inte vara medfödd utan kan tränas upp i takt med vår kognitiva utveckling och mognad. Genom att ofta utsättas för denna process av identifikation

med andra och inre simulering av deras tankar och känslor, lycka och lidande, kan kapaciteten för empati växa och de värderingar som utgör subjektets moral stärkas. Därmed inte sagt att resultaten alltid blir en mer altruistisk moral eller leder till ett mer allmännyttigt handlande

Forskning inom skönlitteraturens psykologi som vi har försökt sammanställa menar att läsning av skönlitteratur sätter igång samma simulering i våra hjärnor som kontakt i verkliga livet. Detta skulle i så fall innebära att läsning av skönlitteratur, med sin förmåga att möjliggöra identifikation med andra också ökar förståelsen för andra. Vilket på samma sätt som verklig kontakt möjliggör en ökning av läsarens empatiska kapacitet.

Den har dessutom fördelen att ibland skapa en mer skyddad och säkrare ”provmiljö” än verkliga livet för kontakt med nya personer och världar. Något som skulle kunna visa sig behjälpligt i förebyggande arbete mot främlingsfientlighet och fördomar. Flera lyckade studier och experiment har gjorts för att stärka den empiriska basen för kopplingen mellan skönlitteratur och empati.

2.5 Två avslutande reservationer

Att en korrelation mellan läsandet av skönlitteratur och en ökad empatisk kapacitet hos läsaren skulle vara något gott, är något som Mar och Oatley tycks förutsätta. Ökad empati leder per definition till ökad förståelse för andra människor. Författarna ifrågasätter dock inte om denna förståelse har ett intrinsikalt värde, att det är något gott i sig själv, de tycks utgå från det.

Författaren och filosofen Louis Agosta som undervisat i filosofi vid flertalet nordamerikanska universitet och college kommer dock med en invändning. Han menar att en utökad förståelse för andra människors känslor inte nödvändigtvis är något positivt och han ifrågasätter framförallt om det kommer leda till ett mer altruistiskt handlande. Empati har idag, på samma sätt som moral en väldigt positiv klang men Lou Agosta kommenterar intressant nog i

Nothing necessarily follows morally from empathy itself for action; any required or morally meritorious actions follows from morality, not empathy. Theoretically torturers can use empathy to be even more diabolical in devising the suffering and pain inflicted the victims.74

Han får medhåll av Keen som påpekar att en ökad empati inte nödvändigtvis kommer leda till ett mer altruistiskt beteende:

Surveying the existing research on the consequences of reading, I find the case for altruism stemming from novel reading inconclusive at best and nearly always exaggerated in favor of the beneficial effects of novel reading.75

En andra reservation som förtjänar att tas upp är att om det nu är så att läsning av skönlitteratur kan öka kapaciteten för empati genom att läsaren lever sig in i en abstraherad social värld och identifierar sig med protagonisternas psyken och att denna empati leder till en förändring i läsarens värderingar, vad händer då om inputen består av extremt våldsamma och obehagliga texter? Vilka värderingar kommer då att skapas hos läsaren?

Denna debatt tangerar den om lämpligheten av våldsamma filmer och TV-spel och även om läsning av ”dålig” litteratur, (även om detta inte verkar vara en lika stor farhåga). Om ett barn går in i en abstraherad social värld där det gäller att förråda och döda, finns det då inte en risk att några av de här instinkterna kommer assimileras med barnets värderingssystem?

Det finns en fara i att stirra sig blind på formen och helt missa innehållet. Keen skriver att ”This sort of argument avoids making judgements about the content of fiction.” och att ”The

content of fiction is not a neutral matter. If narrative fiction has the capacity to alter reader' characters for the good, it may also possess darker power.”76Båda dessa reservationer upplever

vi som relevanta och de kommer att dels ta upp i intervjuerna med våra informanter och även behandlas ytterligare i denna texts diskussionsdel.

74 Agosta, Lou Empathy in the context of philosophy (Palgrave Macmillan: Great Britain 2010), s. 14. 75 Keen 2007, s. vii.

3. Metod

3.1 Val av metod

För att få en ökad input och mer erfarenhet bakom de diskussionerna vi driver i denna text valde vi att kontakta pedagoger som undervisar på högstadiet på en grundskola i Malmö. Att be dem fylla i blanketter och försöka framställa någon form av statistiskt underlag för att ett ökat användande av skönlitteratur kommer leda till en ökad empati bland eleverna var aldrig aktuellt. Vi har inte heller i någon strikt mån sökt efter ”bevis” för vår teori i intervjuerna utan snarare velat få, dels en insikt i hur skolan och pedagogerna redan arbetar med skönlitteratur och empati-frågor och dels en diskussion kring både teorin vi presenterar och möjligheten att applicera den i undervisningen. En diskussion om vad pedagogerna trodde om den forskning vi samlat och om den skulle kunna användas i undervisningen på en grundskola.

Det var till den kvalitativa intervjun som vi valde att använda oss av för att få ett större underlag för vår uppsats diskussion. Den framstod som ett passande format i precis rätt storlek för sammanhanget. I Den kvalitativa forskningsintervjun läste vi om forskningsintervjun att den ”är

en intervju där kunskap konstrueras i inter-aktionen mellan intervjuaren och den intervjuade.”77

vilket var precis vad vi var ute efter. Nya, och mer erfarna röster, diskussioner och tankar kring vår teori och dess användningsområde. Intervjun är enligt Bryman, professor vid Loughborough University och författaren till Samhällsvetenskapliga metoder, sannolikt den mest använda metoden i kvalitativ forskning.78

77 Kvale, S. Brinkmann, S. Den kvalitativa forskningsintervjun (Studentlitteratur: Lund, 2009), s. 18. 78 Bryman, Alan. Samhällsvetenskapliga metoder (Liber: Malmö, 2002), s. 299.

3.2 Urval

När man ska välja informanter till sin intervju menar Bryman att ”alla som finner temat relevant

kan logiskt sett utgöra lämpliga deltagare.”79 Vårt främsta kriterium var dock att pedagogerna

hade någon erfarenhet av att använda sig av skönlitteratur i undervisningen, vilket fem av de sex initialt tilltänkta pedagogerna hade. Vi valde en stor spridning inom ämnestillhörigheten bland lärarna då vi tyckte att det fanns en poäng att se hur man arbetar inom olika ämnen med skönlitteratur och för att skolan arbetar utpräglat tematiskt och ämnesövergripande. För denna texts koppling till ämnet religionskunskap hade det möjligen varit mer relevant att enbart inkludera SO-lärare men vi var rädda att då tappa nyanser i diskussionen och få smalare svar gällande tankar om skolans tematiska undervisning.

Informanterna har arbetat minst 6 år och upp till 20 år som lärare i sina ämnen. Vi valde både män och kvinnor, samt lärare från olika bakgrunder med olika erfarenheter. Vi jämför dock inte hur män i relation till kvinnor svarar på våra frågor eller hur de mer erfarna lärarna svarar i förhållande till de mer nyanställda. Det var inte möjligheter till interna jämförelser vi var ute efter utan en så spridd erfarenhet som möjligt.

Samtliga pedagogers namn är konfidentiella i denna undersökning, liksom namnet på skolan de arbetar. De kommer fortsatt att refereras till med nummer. Detta skydd av pedagogernas och lärarnas identitet förklarades för dem innan intervjuerna började.

3.3 Genomförande

I vårt genomförande av intervjuerna och i planeringen innan och efterbearbetningen valde vi att följa de sju stadier för en lyckad och genomtänkt intervju som Kvale och Brinkmann presenterar.80 Det gav oss en trygghet i vårt arbete och en känsla av progression.

Våra intervjuer genomfördes med vad Carol A. Bailey, författare och professor i sociologi vid Virginia tech. kallar för ett semistrukturerat tillvägagångssätt. Detta innebär att vi hade förberedda frågor men att vi inte hade en förberedd ordning för dem och ibland också ställde oplanerade följdfrågor till våra informanter. ”The flow of the interview, rather than the order in a

guide determines when and how a question is asked. Depending on how the interview progresses, a question previously planned for late in the interview might be asked earlier.”81 Det

var ”flytet” i samtalet och kvalitén på diskussionerna som styrde intervjun snarare än en i förväg fastställd ordning.

Vi valde denna metod för att vi var väldigt måna om att få ett avslappnat och fritt samtalsklimat som inte var alltför styrt av oss själva utan flexibelt nog att utforska nya aspekter av ämnet.

Vi hade kontaktat skolan i god tid innan intervjuerna ägde rum och hade fått samtycke av sex pedagoger att ställa upp på två gruppintervjuer. Vi valde gruppintervjuer dels på grund av begränsningar i tid för pedagogerna. Vi blev bara tilldelade två intervjutillfällen och redan det var vi tacksamma för då vi fick ta tid från skolans konferenstid. Dels såg vi det också som en fördel för diskussionerna att intervjua i grupp. Vi upplever båda att närvaron av flera kollegor gjorde informanterna mer avspända och diskussionerna byggdes mellan dem på ett väldigt utvecklande och naturligt sätt. Vårt intryck var att de blev inspirerade av varandras erfarenheter och kunde relatera till egna erfarenheter som kanske inte hade kommit upp i en individuell

80 Kvale, Brinkmann 2007. s, 118.

intervju. Vi upplevde att pedagogerna tillsammans skapade mening och ny kunskap vilket enligt Bryman är en av gruppintervjuns möjliga förtjänster.82

Båda intervjuerna genomfördes på informanternas skola, den 19 oktober 2011; en på morgonen och en på eftermiddagen. Olyckligtvis resulterade sjukdom i att en informant från eftermiddagsgruppen föll bort.

I den första gruppen deltog tre pedagoger och i eftermiddagsgruppen två stycken (Bryman skriver att mindre grupper är att rekommendera då deltagarna förväntas ha mycket att säga om frågeställningen)83, alla fem informanter är examinerade lärare och fast anställda på

skolan. Informanterna är kända av en av författarna till denna uppsats sedan tidigare.

Intervjuerna varade båda i cirka en timme och spelades in med hjälp av en mikrofon i en bärbar dator under morgonintervjun och en bärbar dator kompletterad med ett digitalt fickminne på eftermiddagen. Fem minuter av den första intervjun spelades inte in ordentligt och det underlag vi använt från denna del av intervjun har bekräftats i efterhand med pedagogen i fråga. Om frågetecken uppstår kring detta bortfall kan pedagogen nås, via författarna för bekräftelse.

De frågor som vi förberett,84 eller det som Bryman kallar för en intervjuguide (en kort lista av

frågeställningar som forskaren vill beröra i en semistrukturerad intervju)85 ställdes inte i samma

ordning under intervjuerna utan inflikades där diskussionen påbjöd det.

Efter intervjuerna transkriberades båda intervjuer till text.86 I enlighet med Kvale och Brinkmanns

sju stadier för en lyckad intervju87 översattes talspråket vid ett par tillfällen till skriftspråk (även

om detta knappt behövdes då informanterna var väldigt välformulerade).

82 Bryman 2002, s. 327. (Skriver om både fokusgrupper och gruppintervjuer.) 83 Ibid, s. 330.

84 Se bilaga 1.

85 Bryman 2002, s. 304.

86 Intervjuerna finns i både ljudfiler och transkriberad form hos författarna. 87 Kvale, Brinkmann 2007, s. 118.

3.4 Validitet, reabilitet och generaliserbarhet

Bailey menar att validitet kan jämföras med pålitlighet (trustworthiness) och skriver att ”trustworthiness requires conducting and presenting the research in such a way that the reader

can believe, or trust, the results and be convinced that the research is worthy of his or hers attention.”88 Det skall vara tydligt hur forskningen har gått till och hur forskaren anlänt till de

slutsatser han/hon drar. Bryman skriver att ”validitet går ut på en bedömning av om de slutsatser

som genererats från en undersökning hänger ihop eller inte.”89

De slutsatser vi dragit av vår undersökning redovisas i resultatdelen av denna uppsats men vi kan skriva om vår metod att vi försökt vara så transparenta som möjligt i beskrivningen av hur vi genomfört vår studie och vi har försökt redogöra så gott som möjligt för hur vi har gått till väga. I de fall där vi själva anser att något saknats som t ex de första fem minuterna av den första intervjun har vi bemödat oss om att ge den kritiske läsaren sätt att kontrollera våra uppgifter. Vi kan erbjuda ljudfiler och fullständiga transkriberingar av intervjuerna och uppmuntrar läsaren att komma med frågor om denne upplever att någon information saknas. Reabilitet ”rör frågan om huruvida resultaten från en undersökning blir desamma om

undersökningen genomförs på nytt.”90 I frågan om vad reabilitet innebär för en intervju skriver

Bailey att ”reliable questions are those that, regardless of when they are asked, elicit the same

responses from interviewees.”91 En undersökning med god reabilitet är en undersökning som vid

en upprepning ger samma resultat.

Brymans definition är kanske främst aktuell när det gäller kvantitativa studier och enligt honom har det funnits en diskussion inom det kvalitativa fältet om hur viktiga de här begreppen (validitet och reabilitet) egentligen är för denna typ av forskning.92 Det finns, menar Bryman

svårigheter med att replikera en kvalitativ undersökning; ”På grund av att en kvalitativ

88 Bailey 2007, s. 180-181. 89 Bryman 2002, s. 43. 90 Ibid.

91 Bailey 2007, s. 184. 92 Bryman 2002, s. 257.

undersökning är ostrukturerad och ofta beroende av forskarens egen uppfinningsrikedom är det sällan möjligt att göra en replikation av en viss undersökning, eftersom det knappast finns några accepterade tillvägagångssätt när det gäller detta.”93

Om någon skulle försöka återskapa ungefär samma förutsättningar som existerade för vår intervju och ställa samma frågor till samma personer är det troligt att de skulle få liknande svar eftersom många av svaren helt enkelt var redogörelser för pedagogernas erfarenheter. Samtidigt bör det kanske framhållas att uppsatsens ena författares relation till pedagogerna eventuellt skapade ett klimat som inte skulle kunna återskapas av en, för informanterna, helt okänd intervjuare.

Även när det gäller generaliseringen av resultaten är det svårare i en kvalitativ undersökning då resultaten är så bundna till den situation de skapats i.94 Detta kan kopplas till tanken om intervjun

som en interaktion i skapande mellan den som intervjuar och informanten, som Kvale och Brinkmann nämner.95 Där kunskapsskapandet blir unikt präglat av personerna som är inblandade.

Den undersökning vi genomfört har inga krav på att representera ”Sveriges pedagogers åsikt i frågan” eller ens ”Malmös pedagogers åsikt i frågan”. Vi har undersökt fem lärares tankar kring den teori vi framlagt och möjligheten till ett applicerande av sagd teori i deras yrke. Svaren de gett bör inte ses som representativa för en hel lärarkår utan enbart för just de här fem personerna. Vår främsta tanke bakom intervjuerna var att få ett par yrkesverksamma pedagogers tankar kring vår teori då vi inte själva kände att vår egen kunskap om läraryrkets praktiska vardag var nog för att diskutera hur väl vår teori hade kunnat omsättas i praktiken. För detta avseende var två intervjuer med fem lärare nog. Därmed inte sagt att framtida studier med långt större deltagande inte hade varit intressanta. Tvärtom tror vi att den teori som den här uppsatsen sammanfattat hade vunnit på större undersökningar och studier, så väl kvantitativa som kvalitativa. Genom

93 Ibid, s. 270. 94 Ibid.

större studier hade man också kunnat få mer generaliserbara resultat och en mer solid empirisk grund för användandet av de teorier vi skrivit om, i skolan och undervisningen.

4. Resultat och analys

Nedan presenteras resultatet av våra intervjuer. Detta resultat bygger alltså på intervjuer med fem examinerade och fast anställda pedagoger på en grundskola (F-9) i Malmö. Vi har valt att dela in empirin vi presenterar i två olika underkategorier för att underlätta genomläsningen för läsaren. Pedagogernas namn är, som tidigare nämnts utbytta med siffror. Pedagog 1 är lärare i svenska och musik på högstadiet. Pedagog 2 är lärare i svenska och engelska på högstadiet men undervisar också på mellanstadiet. Pedagog 2 har även svenska som andraspråk (SVA). Pedagog 3 är lärare i bild och textilslöjd på mellan- och högstadiet. Pedagog 4 är lärare i SO, NO och matematik på högstadiet och pedagog 5 är högstadielärare i NO och matematik.

Vi har valt att kalla detta kapitel för ”resultat och analys” då vi inte ser det som enbart en presentation av data vi insamlat. Här förekommer tankar från författarna kring de intervjuades svar och en del frågetecken reses inför textens diskussionsdel. Redan att strukturera upp intervjuerna och dela in dem i underrubriker fann vi innebar en viss tolkning och analys.

4. 1 Skönlitteratur och berättelser i undervisningen

Samtliga pedagoger (med undantag för pedagog 3) använder sig redan av skönlitteratur och berättelser i undervisningen. Svensklärarna (pedagog 1 och 2) såg det som självklart att arbeta med skönlitteratur i sitt ämne men även NO- och matematikläraren (pedagog 5) berättade att hen ofta använde sig av berättelser för att göra sina ämnen ”mer mänskliga” och där igenom engagera eleverna. Pedagog 5 berättar om en text i biologiboken som är skönlitterär till sin karaktär: