Institutionen för hälsovetenskap
Sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner
Linnéa Norrman
Examensarbete i omvårdnad på grundnivå Sjuksköterskeprogrammet
Institutionen för Hälsovetenskap Höstterminen 2020
Titel Sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner
Engelsk titel Nurses’ experiences of care encounters with transgender people
Författare Linnéa Norrman
Handledare Berit Finnström
Examinator Anette Johnsson
Institution Högskolan Väst, Institutionen for hälsovetenskap
Arbetets art Examensarbete i omvårdnad, 15 hp
Program/kurs Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp
Termin/år HT 20:21
Antal sidor 15
Abstract
Background: Transgender people are a growing group in society that does not fit into the
norms and structures on which the environment is built. Even though the living conditions of transgender people have improved in recent years in the form of the introduction of laws and rights, studies show that they are a vulnerable group who often fall victim to, among other things, violations and discrimination. It is the nurse's responsibility to alleviate suffering and promote health, as well as to work based on laws and ethical codes in order to provide good care.
Aim: To describe nurses' experiences of care encounters with trans people Method: A literature study of eleven qualitative articles.
Results: The results showed three themes. The first theme was "Emotional collisions", which
describe nurses' inner emotional conflict of when they felt a lack of understanding for trans people but at the same time compassion for them. The second theme was "Uncertainty in care" which describes nurses' insecurity when caring for transgender people and their experience of lack of knowledge about this patient group. The last theme, "Fear of insulting the patient" describes nurses' experience of fear of misgendering or objectifying transgender people and their confusion about what the patient's gender identity means.
Conclusion: Nurses experience a need for more knowledge about how to care for transgender
patients. The norms need to be changed to include minorities for better inclusion in the healthcare system.
Populärvetenskaplig sammanfattning
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner. Transpersoner är en utsatt grupp i samhället och har även visat sig vara utsatta i sjukvården i Sverige. I resultatet har tre teman yttrat sig. Det första temat är ”känslomässiga kollisioner” vilket beskriver sjuksköterskors erfarenheter av att inte förstå transpersoner samtidigt som de känner medkänsla med dem. Det andra temat ”Osäkerhet i vårdandet” beskriver sjuksköterskors osäkerhet vid vård av transpersoner och deras erfarenhet av att inte besitta tillräckligt med kunskap. Det sista temat beskriver sjuksköterskornas ”Rädsla för att kränka patienten”, vilket presenterar deras erfarenheter av vad patientens könsidentitet innebär och att deras rädsla för att säga fel. De slutsatserna författaren har funnit utifrån dessa teman är att den könsuppdelade struktur som råder idag på sjukhus är i behov av förändring för att inkludera transpersoner. Sjuksköterskor har erfarenhet av att sakna den kunskap som behövs för ett gott vårdmöte med transpersoner. Sjuksköterskor påverkas av deras egna normer och fördomar vid mötet av transpersoner, detta behöver medvetengöras hos sjuksköterskan för att transpersoner ska bli väl bemötta.
I bakgrunden beskrivs vad ett kön är och på vilka olika sätt ett kön kan definieras samt de köns- och genusnormer som finns i dagens samhälle såsom att kvinnor bär klänning och män har skägg. I denna del beskrivs även var transpersoner upplever att normer uppdelar samhället utefter kön. Därefter beskrivs vad som definierar en transperson och tar upp olika begrepp som ingår i paraply begreppet transperson. Därefter går bakgrunden in på vad sjuksköterskan har ansvar för vid bemötande av transpersoner. En sjuksköterska ska skydda och stötta utsatta grupper i sin arbetsroll samt ge sina patienter en jämlik vård där alla blir lika väl behandlade. Efter sjuksköterskans ansvarsområde beskriver även författaren hur transpersoner upplever vården, både positiva och negativa upplevelser.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Kön och genusnormer ... 1
Transperson-ett samlingsnamn ... 2
Sjuksköterskans ansvarsområde i relation till transpersoner ... 3
Transpersoners erfarenheter av sjukvården ... 3
Människa ... 4 Vårdmöte ... 4 Problemformulering ... 5 Syfte ... 5 Metod ... 5 Litteratursökning ... 5 Urval ... 6 Analys ... 6 Resultat ... 7 Känslomässiga kollisioner ... 7 Att inte förstå ... 7
Att känna medkänsla ... 7
Osäkerhet i vårdandet ... 8
Att vårda utanför det binära ... 8
Att sakna kunskap ... 8
Rädsla att kränka patienten... 9
Att förhålla sig till könsidentiteten ... 9
Att samtala med patienten ... 9
Diskussion ... 10
Resultatdiskussion ... 10
Känslomässiga kollisioner ... 10
Osäkerhet i vårdandet ... 10
Rädsla att kränka patienten... 11
Metoddiskussion ... 12
Val av metod ... 12
Forskningsprocessens steg ... 12
Trovärdighet ... 13
Slutsatser ... 14
Praktiska implikationer ... 14
Förslag till fortsatt kunskapsutveckling inom sjuksköterskans kompetensområde ... 15
Referenser ... 15
Bilagor
Bilaga I Redovisning av systematisk litteratursökning
Bilaga II Mall för kvalitetsbedömning av studie med kvalitativ metod Bilaga III Översikt av analyserad litteratur
1
Inledning
Transpersoner är en växande grupp i samhället vilket har lett till att ett kön inte längre bara inkluderar man eller kvinna, utan ses på som något mer komplext än bara kroppsligt. År 2005 var antalet journalförda transpersoner i Sverige 1 av 100 000, i jämförelse med 2015 då de hade ökat till 8 av 100 000 (Socialstyrelsen, 2017). Enligt Folkhälsomyndigheten (2016) förknippade 0,4% av Sveriges befolkning sig med transidentitet.
Under verksamhetsförlagda studier har det framkommit att det finns en osäkerhet angående transpersoner och ofta en negativ syn på dessa personer. Detta går att spåra i Folkhälsomyndighetens undersökning om transpersoners hälsa där 25% av deltagarna angav att de blivit dåligt bemötta inom sjukvården och att fem procent till och med har vägrats vård. Av deltagarna angav även 40% att de undvikit att söka vård på grund av oro inför bemötandet inom vården (Folkhälsomyndigheten, 2015).
Detta belyser att vården inte når upp till sina mål när det gäller transpersoner idag. Det ligger i sjuksköterskans ansvar att ge en god vård på lika villkor till alla människor, grundat i att alla människor är lika mycket värda. Det är därför väsentligt att lyfta fram sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner, för att skapa en förståelse för hur bemötandet i vården kan förbättras för dessa personer.
Bakgrund
År 2009 gjordes många åtgärder för att stärka transpersoners rättigheter i samhället. Det blev olagligt att diskriminera någon utifrån deras könstillhörighet eller könsuttryck, vilket har gett transpersoner möjligheten att anmäla när de har blivit diskriminerade. Att vara transsexuell ses inte längre som en psykiatrisk sjukdom (Arbetsmarknadsdepartementet, 2018). Några år senare, 2013, ströks kravet att vara steril för att få byta biologiskt kön och senare gjorde staten en utredning för att finna förslag på hur man kan förbättra levnadsvillkoren och stärka statusen för transpersoner i Sverige. Riksdagen fattade beslut som ska skydda transpersoner ytterligare från hatbrott, diskriminering och förolämpning. Detta blev första gången transpersoner erkänns i Sveriges grundlag (RFSL, 2020).
Kön och genusnormer
Kön används i allmänhet som ett samlingsbegrepp för kvinnor och män. Det är ett begrepp som delas upp i fyra olika delar: biologiskt kön, juridiskt kön, könsidentitet och köns uttryck (SOU 2017:92). Ur ett biologiskt perspektiv finns det ett manligt och ett kvinnligt kön beroende på de könsceller individen har (Nationalencyklopedin [NE], u.å.). Det biologiska könet avgörs även utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer (Socialstyrelsen, u.å.). Det juridiska könet är baserat på det biologiska könet. Det är könet som individer blir tilldelade vid födseln och registreras som i folkbokföringen. Könet registreras bland annat med det personnummer som nyfödda får, där näst sista siffran i personnumret är jämnt för kvinnor och ojämnt för män (SOU 2017:92). I Sverige finns juridiskt kön endast som man eller kvinna (Folkhälsomyndigheten, 2015). Oberoende av det biologiska- och juridiska könet är en könsidentitet det kön som en individ själv identifierar sig med (NE, u.å.). En individs könsidentitet behöver ej vara manlig eller kvinnlig, utan kan vara något annat. Könsuttryck är egenskaper och utseenden som anses vara manliga eller kvinnliga. Könsuttrycket påverkar hur omgivningen uppfattar en individs kön och kallas därför även det sociala könet (SOU 2017:92).
2
En norm är vad som anses vara normalt och accepterat i sociala sammanhang. Med andra ord är det ett ideal på hur människor förväntas vara, vilket styrs av det som är vanligast förekommande bland människor i olika sociala situationer (NE, u.å.) Enligt svensk folkbokföring finns det endast två juridiska kön, vilket skapar en tvåkönsnorm där alla människor anses tillhöra ett av två biologiska kön (Socialstyrelsen, u.å.). I en statlig utredning om transpersoner i Sverige belyser de hur tvåkönsnormen utspelar sig i samhället i form av bland annat könsuppdelade toaletter och omklädningsrum, dam- och herravdelningar i klädaffärer, könsuppdelade frisörsalonger och behovet att ange kön vid bokning av resor (SOU 2017:92). En annan norm kopplad till kön är cis-normen, cis betyder på latin ”på samma sida”. En cisperson är en person vars könsidentitet och könsuttryck är i enlighet med personens biologiska och juridiska kön. Cis-normen utgår därför ifrån att alla människor identifierar sig i enlighet med det kön de är folkbokförda som och lever utifrån hur det könet förväntas vara. Cis-normen skapar vanan att bedöma människor utifrån att vara en man eller en kvinna (Socialstyrelsen, u.å.). Genus är ett begrepp kopplat till det biologiska könet och beskriver normer om vad som anses vara manligt och kvinnligt. Det grundar sig i en allmän social uppfattning om hur de olika könen ska vara och formar vår syn på män och kvinnor, samt hur vi själva tänker och agerar (NE, u.å.) Vad som anses skilja på manligt och kvinnligt är djupt rotat i kultur, etnicitet och social status (Schippers, 2007). För de som avviker från genusnormer kan könsuttrycket bli mer påtagligt och ge upphov till att individen i fråga ständigt behöver förklara sig (Levitt, 2019).
Transperson - ett samlingsnamn
Transperson är ett samlingsnamn för personer som överskrider samhällets normer om kön och könsidentitet. Olika begrepp som ingår i transperson är transsexualism, transvestism och icke binär. När en individ inte identifierar sig enligt rådande könsnormer kan hen istället identifiera sig som transperson. Att vara en transperson beskriver endast ens könsidentitet och inte ens sexuella läggning (Pherson & Tengelin, 2016).
Transsexualism är ett begrepp för när en individ känner att hen är född i fel kropp och oftast men inte alltid vill ändra sin kropp med olika behandlingar för att överensstämma med den könsidentiteten som känns rätt. Utöver fysiska ändringar på sin kropp kan individen även känna ett behov av att ändra sitt juridiska kön (Dhejne et al., 2010). Transvestism beskriver människor som upplever välmående eller sexuell upphetsning av att klä sig i kläder som kännetecknar det motsatta könet. Det som skiljer transvestism från transsexualism är att individen upplever sig har rätt könstillhörighet från födsel (Almås & Esther Pirelli Beneated, 2010). När någon inte identifierar sig inom den binära könsuppdelningen vi har idag (man eller kvinna) så kan personen istället identifiera sig som icke binär. Detta innebär att personen inte identifierar sig som endast ett kön eller att individen inte känner tillhörighet hos något av de två kön som finns idag Folkhälsomyndigheten, 2016).
En rapport från Folkhälsomyndigheten (2015) har belyst att transpersoner har högre risk för ohälsa än den övriga befolkningen. Över hälften av deltagande transpersoner angav att deras arbetsförmåga eller vardagsliv är nedsatt på grund av fysisk eller psykisk sjukdom. Över en tredjedel angav att de under de senaste 12 månaderna övervägt att ta sitt liv. Detta kan kopplas till transpersoners livsvillkor, där diskriminerande och kränkande behandling och bemötande är vanligt förekommande.
3
Sjuksköterskans ansvarsområde i relation till transpersoner
Sjuksköterskans ansvarsområde i vårdmötet med transpersoner medför att följa de koder och lagar som reglerar sjuksköterskeyrket. I sjuksköterskeprofessionens etiska kod står det till exempel att hen ska skapa en miljö där olika värderingar och de mänskliga rättigheterna ska visas respekt för (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a). Alla människor är lika mycket värda och har rätten att bestämma över sina egna liv. De mänskliga rättigheterna säger också att varje människa har rätten till god hälso- och sjukvård (Förenta nationerna, 2008).
Sjuksköterskan har ett delat ansvar med samhället att starta och stötta initiativ som kan hjälpa särskilt utsatta minoritetsgrupper med deras hälsa eller välmående socialt. Sjuksköterskan ska ha i åtanke att även utanför arbetstid kan hen påverka förtroendet för sjukvården i samhället. Sjuksköterskan ska skydda individer och advocera för patienten när hen misstänker att annan personal agerar olämpligt eller diskriminerande (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Det finns sju grunder däribland könsidentitet och könsuttryck som är förbjudet att diskriminera gentemot. Diskrimineringslagen gäller både i samhället som stort och inom hälso- och sjukvården (Diskrimineringsombudsmannen, 2020). All vård ges med hänsyn till alla människors lika värde. Relationer med patienten ska byggas på trygghet och respekt gentemot individens integritet. En sjuksköterska ska arbeta utifrån ett normmedvetet perspektiv och förstå hur hens egna fördomar kan påverka vårdmötet (Hälso- och sjukvårdslag [HSL], 2017). Genom att se förbi sina fördomar skapas förutsättningar för att kunna ge en så jämlik vård som möjligt. Jämlik vård innebär att patienter oavsett deras kön, bakgrund, etnicitet, ålder och sexuella läggning ska få lika gott bemötande, vård och behandling (Socialstyrelsen, 2019).
En sjuksköterska ska sträva efter att ge personcentrerad vård till alla patienter. Detta innebär att sjuksköterskan ska utforma ett partnerskap med patienterna för att göra dessa delaktiga. Sjuksköterskan ska använda sig av evidensbaserade metoder vid omvårdnad och hålla sig uppdaterad om ny information inom yrkesområdet (Kristersson Uggla, 2014). För att vården ska kunna förbättras behöver sjuksköterskan kritiskt reflektera över befintliga rutiner på sin arbetsplats och vid identifikation av förbättringsområden arbeta aktivt för att tillämpa nya rutiner. Professionen ska även kunna leda vårdprocessen och lära ut till kollegor i avsikt att främja hälsa eller förebygga ohälsa (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b).
Transpersoners erfarenheter av sjukvården
I en rapport från Folkhälsomyndigheten (2015) om transpersoner framkom det att 43 % av deltagarna angav ett lågt förtroende för sjukvården. I samma utredning angav 25 % att de blivit dåligt bemötta inom sjukvården och fem procent att de till och med har vägrats vård.
Transpersoners erfarenheter av ett gott bemötande i vården beskrivs som när patienterna blev tilltalade med rätt namn och pronomen, när vårdgivaren fokuserade på orsaken till vårdmötet istället för patientens transidentitet, samt när patienten blev bekräftad som det kön hen identifierade sig med. Transpersonerna fann det positivt när vårdpersonal besatt kunskap om transpersoner och om övergångsprocessen hos transsexuella (Vogelsang, 2016). Det var även positivt när miljön var inkluderande och accepterade en mångfald av kön. Exempel som gavs på inkluderande miljöer nämnde transpositiva affischer, broschyrer eller symboler såsom regnbågen eller transflaggan. En del transpersoner uppgav att de hade uppskattat inskrivningsformulär där de kunde fylla i vilket namn och pronomen de identifierade sig med (Floyd et al., 2019).
4
Ett dåligt bemötande beskrev negativa erfarenheter som att bli tilltalad med fel namn och pronomen, bristande kunskap om transpersoner hos vårdgivaren samt en avvisande miljö i form av bland annat könsuppdelade toaletter (Guss et al., 2019). Deltagarna beskrev situationer där de bland annat blev vägrade vård, blev behandlade som ”freaks” och blev offer för olämplig nyfikenhet samt olämpliga kommentarer eller frågor av vårdgivaren. Flera deltagare nämnde att vårdgivare gjorde antaganden om deras sexuella läggning utifrån deras könsidentitet (Vogelsang, 2016). Bristande kunskap beskrivs som sämre omvårdnad från vårdpersonalen, otillräcklig kommunikation och information samt taktlöshet i bemötandet av patienten. Vårdpersonal uppgavs ibland utöva en maktposition genom envägskommunikation och fackligt språk. Vårdgivare upplevdes som obekväma runt patienterna samt fördomsfulla och visade ibland helt avsaknad av respekt för patienterna (Rivera, 2019). Hinder i vårdsystemet beskrevs som formulär och andra företeelser uppbyggda på tvåkönsnormen, där alternativ för de som avviker från den saknas (Guss et al., 2019)
Människa
Människan är unik i sitt väsen och finns i flera olika dimensioner. Människan finns som kropp, själ och ande. Dessa tre dimensioner är sammanflätade, för att se människan i sin helhet behövs alla tre dimensionerna finnas i åtanke då de utgör en helhet (Sivonen, 2017a). Människans kropp ses som ett kärl för hälsa och lidande. Kroppen ses som ett verktyg som individens själ och ande kan använda för att vara fysiskt närvarande (Lindvall, 2017). Detta kan bli komplicerat för transpersoner då de kan uppleva att de är fast i en kropp med fel kön. Själen ses som en människas viljor, lustar och önskningar och människans inre liv. Själen går att se i hur människan rör sig och hur rösten används. Den dolda delen av själen för ögat är människans eget medvetande, intellekt, känslor och minnesbild (Malm & Wiklund Gustin, 2017). Anden är den djupaste dimensionen av människan. Anden visar sig subjektivt, den kan visa sig genom konst, musik eller vid jakten på mening av ens existens. Frågor som berör en människas inre ande är djupa frågor om liv eller död, vilken tro människan har eller vilka mål hen har i livet (Sivonen, 2017b). Transpersoner kan uppleva att själen och anden inte stämmer överens med kroppen.
Vårdmöte
Syftet med ett vårdmöte är att hjälpa patienten att se inte endast sin sjukdom utan även se potentialen av åtgärder som kan bidra till hälsa. För att ett vårdmöte ska ge önskat resultat behöver utgångspunkten vara individens egna behov och livsvärld, vilket är väsentligt för transpersoner. Ett bra vårdmöte mellan en sjuksköterska och en patient ska präglas av ett gott bemötande och en positiv känsla hos båda parter (Fioretos et al., 2013).
Att ha förståelse för patientens livsvärld innebär att patienten ges utrymme i dialog. Ges inte patienten utrymme förminskas individen till ett objekt som kan placeras i ett fack. Genom utrymme skapas förutsättningar för att möta människan som den unika individ hen är (Dahlborg Lyckhage, 2015).
Ett vårdmöte börjar redan när patienten kliver in i receptionen och pågår fram till dess att patienten lämnar vårdinrättningen. Delar som kan påverka är exempelvis miljön vården utförs i. För transpersoner hade det kunnat spela roll om toaletter är uppdelat eller om det finns information på väggarna som ger positiva signaler emot transpersoner som exempelvis en Pride flagga (Fioretos et al., 2013).
5
Problemformulering
Transpersoner är en växande grupp i samhället som många gånger inte passar in i de normer och strukturer som omgivningen är uppbyggd på. Trots att transpersoners levnadsvillkor har förbättrats de senaste åren i form av lagar och rättigheter, visar studier på att de är en utsatt grupp som ofta faller offer för bland annat kränkningar och diskriminering. Det framkommer att denna utsatthet även förekommer inom vården. Flera studier, samt statliga utredningar och rapporter, lyfter fram transpersoners erfarenheter inom hälso- och sjukvård, där många upplevde att de hade ett lågt förtroende för sjukvården. Det ligger i sjuksköterskans ansvar att inge förtroende hos sina patienter samt att arbeta utifrån lagar och etiska koder för att kunna ge god vård på lika villkor. Det saknas en inblick i sjuksköterskans erfarenheter av att vårda transpersoner, detta behövs för att förstå vilka utmaningar det kan innebära och hur dessa utmaningar kan påverka vårdmötet. För att skapa en förståelse för hur bemötandet i vården kan förbättras för transpersoner är det viktigt att lyfta fram sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner.
Syfte
Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner.
Metod
En litteraturstudie med kvalitativa studier genomfördes. Valet att göra en litteraturstudie motiverades av att kvalitativa studier inte objektifierar data eller deltagande individer ner till en statistik utan presenterar kontexter ur intervjuer, observationer eller skildringar. Kvalitativa studier är rekommenderade att använda vid studier vars syfte är att undersöka erfarenheter (Dahlborg Lyckhage, 2017). Valet att enbart använda kvalitativa studier gjordes för att få inhämta så många sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöte med transpersoner som möjligt. I de kvantitativa studier som lästes var inte sjuksköterskornas erfarenheter lika utförligt presenterade. Genom att läsa många intervjuer blev det tydligare vilka teman som var återkommande samt gav ett bredare perspektiv.
Litteratursökning
Databaserna som användes i detta arbete var Cinahl och Pubmed. Cinahl används huvudsakligen vid omvårdnadsstudier och Pubmed är både inriktad på omvårdnad- och medicinstudier (Östlundh, 2017). Artiklar söktes och markerades utifrån om de hade eller saknade relevans, detta för att inte samma artikel skulle undersökas upprepade gånger. Den systematiska sökningen dokumenterades i ett kalkylark (Friberg, 2017). De primära sökord som valts var “transgender”, “experiences” och “nurse”. Som grund användes primärsökorden och därefter kombinerades dessa för att få en utökad sökbredd. Boolesk sökteknik såsom AND och OR användes i syfte att bredda sökningarna. Ett sökord är trunkerat, vilket innebär att det avslutas med en asterix (*). Trunkering gör det möjligt att få sökresultat på sökordets olika böjelseformer (Östlundh, 2017). Även sökord såsom “nonbinary” eller “gender nonconforming” användes, men dessa gav inget resultat vid sökningarna, endast de sökningar som gav resultat har tagits med i arbetet. De sökord som använts har kombinerats på olika sätt för att finna relevanta artiklar (bilaga I).
Avgränsningarna i Cinahl var ”full text” samt ”peer reviewed”. Artiklarna skulle också vara på engelska. I PubMed har artiklarna sökts med avgränsningarna “full free text” och att de inte skulle vara äldre än 10 år. En manuell sökning gjordes genom att granska referenslistor på tidigare liknande examensarbeten på portalen DiVA. Två artiklar hittades som var relevanta för
6
studien. En sökning på Google scholar gjordes för att se om fler studier gick att finna relevanta till studiens syfte. Författaren läste igenom 100 titlar och fann sju som var relevanta som inte redan hade valts ut genom tidigare sökningar. Av dessa sju var det endast en studie som valdes in i arbetet.
Urval
Vid urval av artiklar har artiklar inkluderats som vid första urvalet haft en titel som ansågs relevant för syftet. Andra urvalet analyserades abstrakt. För att inkludera en studie krävdes att den var empirisk och speglade sjuksköterskans perspektiv av mötet med transpersoner. Studiegruppen skulle vara legitimerade sjuksköterskor i förstahand, sjuksköterskestudenter valdes också in som intressant undersökningsgrupp. I den mån det varit genomförbart har studier som undersökt sjuksköterskor valts i första hand. Då sjuksköterskan var i fokus för studien finns ingen specifik avgränsning för transpersonernas ålder i studierna. För att artiklarna skulle bli relevanta för syftet har kvalitativa studier valts till resultatet. Exkluderingar som använts för att välja bort studier har varit att studierna inte skulle handla om sjuksköterskors möte med transpersoner vid specifik sjukdom/tillstånd, då författaren önskar att lyfta den erfarenhet de har av vårdmötet med transpersoner. Då erfarenheter av folkgrupper påverkas av normer och normer skiljer sig åt mellan olika kulturer, exkluderades studier utanför västerländsk kultur. Slutgiltigt urval utfördes genom en kvalitetsgranskning för kvalitativa studier (bilaga II) och kvalitetsbedömningen på artiklarna presenteras i bilaga III. Artiklarna har funnits i databaser med omvårdnadsforskning. Totalt blev det 11 artiklar, nio artiklar från den systematiska sökningen och två från den osystematiska.
Analys
I enlighet med Friberg (2017) inleddes analysen med att varje artikel lästes för att få en förståelse av artikelns innebörd. Under tiden antecknades korta sammanfattningar på svenska gällande artikelns syfte, metod, resultat och slutsats för att underlätta förståelsen av artikelns helhet. Efter en första genomläsning lästes artiklarna igen med fokus på resultatet. Under denna läsning markerades meningar eller stycken i resultatet som var relevanta för arbetets syfte, så kallade meningsbärande enheter. Då arbetet handlar om att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner, markerades sådant som svarade mot det syftet. I nästa steg av analysen undersöktes de meningsbärande enheterna och sammanställdes genom att de kopierades och klistrades in i en tabell i ett Word-dokument. I samma tabell infogades en kolumn för sammanfattningar av enheterna och en för kodord. Enheterna sammanfattades till de erfarenheter som kunde identifieras i texterna, samt i vilket sammanhang de uppkommit och vad som orsakat dem. Erfarenheterna som identifierades utgjorde enheternas kodord. Tredje steget i analysen genomfördes genom att koder sammanställdes i en ny tabell med tillhörande sammanfattningar av de enheter som tillhörde koden. Här framkom det att olika koder kunde kopplas till varandra genom gemensamma sammanhang. För att sortera koderna till olika teman färgmarkerades kontexterna kopplade till dem. Tre olika övergripande teman identifierades: Sjuksköterskors känslomässiga kollisioner över vad begreppet transperson innebar att de hade erfarenhet av att känna sig osäkra på att vårda transpersoner och att de var rädda för att kränka patienten. Dessa skapade tre huvudteman. Då många koder omfattade flera enheter med olika sammanhang, förekom dessa koder i flera teman.
Sista steget i analysen genomfördes med hjälp av en tredje tabell, där koder och tillhörande sammanfattade enheter sammanställdes i de teman de ingick. Efter en överblick över temats
7
innehåll, kunde enheterna delas in i subteman utifrån vad som orsakade erfarenheterna (koderna). Avslutningsvis bestämdes beskrivande titlar för alla subteman (tabell I).
Resultat
Tabell I. Sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner
Tema Subtema Känslomässiga kollisioner Att inte förstå
Att känna medkänsla
Osäkerhet i vårdandet
Att vårda utanför det binära
Att sakna kunskap
Rädsla att kränka patienten
Att förhålla sig till könsidentiteten
Att samtala med patienten
Känslomässiga kollisioner
Känslomässiga kollisioner beskriver sjuksköterskornas inre känslomässiga konflikt då de kände sig tveksamma över innebörden av att vara transperson men också att de kände en medkänsla med transpersonen på olika sätt. Temat är uppdelat i två subteman: “Att inte förstå” och “Att känna medkänsla”.
Att inte förstå
Innebörden av begreppet transperson ansåg sjuksköterskor som svår att begripa. Vissa uttryckte en tveksamhet över ifall att vara transperson innebär att de identifierar sig med ett annat kön än i vilket de är födda, eller om det innebär att de identifierar sig med båda könen (Beagan et al., 2013). Andra blandade ihop begreppet transperson med sexualitet, samt var förbryllade över ifall en person var född som transperson eller om hen valde att vara en transperson (Brown et al., 2020). Mycket av denna tveksamhet kopplades till terminologi relaterat till ämnet och könsbekräftande vård. Att inte förstå innebörden av att vara en transperson, samt att inte vara insatt i terminologi fick sjuksköterskor att inte förstå och känna obehag i samband med vårdmöten med transpersoner (Beagan et al., 2013; Brown et al., 2020; Manzer et al., 2018). Svårigheter uppstod även när de inte kunde identifiera en persons kön utifrån de binära könsnormerna (Tillman et al., 2016). Flera sjuksköterskor hade svårt att förstå nödvändigheten av könsbekräftande vård och ifrågasatte om det inte räckte att patienten uttryckte sig som det kön hen identifierade sig med (Poteat et al., 2013).
8
Efter ett första möte med transpersoner, kände många sjuksköterskor en acceptans och tolerans inom sig själva gentemot patientgruppen. Det kopplades till insikten att de bara var vanliga människor med samma behov som alla andra (Tillman et al., 2016; Beagan et al., 2012). Vissa sjuksköterskor uttryckte att könsidentiteten inte hade någon betydelse, då det bara är en liten del av en persons liv. Istället ansåg de att det var viktigare att fokusera på patienten som en unik människa (Beagan et al.,2012). Vårdmöten med transpersoner ställde ändå stora krav på sjuksköterskan. Många var medvetna över hur vårdmiljöer kunde vara ogästvänliga och uteslutande för patientgruppen. Det resulterade i att sjuksköterskor kände medlidande för transpersoner, samt ökade deras strävan att visa respekt i vårdmötet med dessa personer (Paradiso & Lally, 2018). Vården för transpersoner beskrevs som bristande och i behov av att bli bättre (Beagan et al., 2013). Till exempel utryckte sjuksköterskor en oro över ifall deras patienter skulle bli respekterade hos andra vårdgivare (Manzer et al., 2018). Trots en bristande kunskap om specifik vård för transpersoner, kände majoriteten av sjuksköterskorna sig trygga i vårdandet av transpersoner (Carabez et al., 2015).
Osäkerhet i vårdandet
Temat osäkerhet i vårdandet grundar sig på både sjuksköterskornas bristande kunskap om patientgruppen och deras osäkerhet över hur de ska vårda transpersoner i den binära sjukvårdsstruktur som finns idag. Erfarenheterna har delats upp i två subteman: “Att vårda utanför det binära” och “Att sakna kunskap”.
Att vårda utanför det binära
Många sjuksköterskor kände vid mötet av transpersoner förvirring över vilket pronomen de skulle tilltala transpersonen med. Sjuksköterskorna ansåg att det var svårt att kalla någon för hon när personen biologiskt sett var en man. De försökte att använda patientens prefererade pronomen men tenderade att råka använda det motsatta pronomenet trots försök (Beagan et al., 2013; Carabez et al., 2016; Manzer et al., 2018). I en annan studie fann sjuksköterskestudenter att det var förvirrande att ge undervisning till personer de inte kunde identifiera könstillhörighet till då de inte visste vilken information som var relevant för patienten (Tillman et al., 2016). Sjuksköterskorna kände en frustration över att vissa ord de brukar använda för binära patienter som “Mr.” och “Ms.” slank ur av vana vid möte av transpersoner vilket de själva kände var opassande (Paradiso & Lally, 2018).
Sjuksköterskorna uttryckte att det kändes osäkert var de skulle placera transpersoner i sjukvårdens binära struktur. De tyckte det var svårt att veta vilket patientrum de skulle välja för transpersoner då salarna var könsuppdelade som man- eller kvinnosalar. Även kände de att det var svårt att hänvisa transpersoner till toaletter då de också var könsuppdelade (Carabez et al., 2016). En sjuksköterska uppgav att hon fann det utmanande att vårda en patient när en patients pronomen inte stämde överens med könet. Hon gav som exempel att det var svårt att utföra behandlingar relaterade till det biologiska könet om patienten inte identifierade sig i enlighet med könet (Beagan et al., 2013).
Att sakna kunskap
Sjuksköterskor hade erfarenhet av att transpersoner var komplexa att vårda eftersom de inte visste om de utfört rätt vård. Många sjuksköterskor kände en oro över om deras bristande kunskap skulle hindra dem från att ge kvalitetsvård till transpatienter. En sjuksköterska uppgav att hen kände sig otillräcklig i sin profession på grund av hens bristande kunskap om transpersoner (Paradiso & Lally, 2018; Beagan et al., 2013). Angående utbildning rörande transpersoner uttryckte vissa sjuksköterskor förvåning över att det inte erbjöds mer inom ämnet.
9
Andra sjuksköterskor kände en förundran över att få prata om patientens könstillhörighet, då kön ansågs vara något privat. Sjuksköterskor beskrev att de känt en ödmjukhet gentemot transpersoner då de känt ett behov av mer utbildning och kunskap om transpersoner för att bättre kunna möta eventuella hälsoproblem och frågor hos patientgruppen (Brown et al., 2020). Några sjuksköterskor som hade genomgått utbildning uttryckte att de erhållit nyttig kunskap, men fortfarande saknade praktisk kunskap för att kunna ge adekvat vård till patientgruppen (Rider et al., 2019). Många sjuksköterskor kände en frustration över hur lite utbildning de hade fått om att vårda transpersoner. De fick mycket annan utbildning för sin profession såsom liftutbildningar eller mer tekniska moment men att de inte fått utbildning om medicinska skillnader hos transpersoner som kan påverka omvårdnaden eller chans att utveckla ett gott förhållningssätt till denna komplexa patientgrupp (Daley & MacDonnell, 2015).
Sjuksköterskor berättade att de kände sig oroliga över att råka göra bort sig i vårdandet av transpersoner på grund av att de hade för lite kunskap (Paradiso & Lally, 2018). En sjuksköterska uppgav att hen kände ett behov av mer kunskap om transpersoner för att skapa en mindre obehaglig situation i mötet med transpersoner. Genom att vara förberedd inför vårdmötet uttryckte sjuksköterskan att hen skulle känna sig mindre vilsen i mötet med transpersoner (Paradiso & Lally, 2018).
Rädsla att kränka patienten
Många sjuksköterskors erfarenheter i samband med transpersoner var kopplade till rädslan att kränka patienterna i mötet med dem. Denna rädsla var inte nödvändigtvis i relation med sjuksköterskans kunskapsnivå, utan kopplades främst till sjuksköterskans bemötande och bekräftande av transpersoner. Temat är uppdelat i två subteman: "Att förhålla sig till könsidentiteten” och "Att samtala med patienten”.
Att förhålla sig till könsidentiteten
Många sjuksköterskor uttryckte en rädsla att kränka patienter i samband med att förhålla sig till deras könsidentitet. Att inte veta en transpersons könsidentitet gjorde att sjuksköterskor kände sig oroliga för att felköna och yttra antaganden som inte stämde. Samtidigt kände de en motvilja och tveksamhet inför att fråga patienter om deras kön i rädsla för att förolämpa patienten
(Tillman et al. 2016; Rider et al. 2019). Könsidentiteten upplevdes spela roll för transpersoners
hälsa och vårdbehov, då den betraktas som betydelsefull för patienten. Det var viktigt att bekräfta en patients kön, men sjuksköterskorna betonade även vikten av att inte förminska patienten till könsidentiteten samt att inte behandla hen annorlunda än andra patienter. Att göra det upplevdes som komplext och kopplades till känslor som oro, spändhet då de uttryckte att de behövde vara konstant medvetna över deras egna förhållningssätt inför patienten (Beagan et al., 2012). I förhållande till könsidentiteten framkom även en oro över att objektifiera transpersoner, vilket hände när sjuksköterskan uppvisade rädsla för att göra fel, förlägenhet på grund av okunskap samt oro inför att kränka patienten (Paradiso & Lally, 2018).
Att samtala med patienten
Sjuksköterskor uttryckte en oro inför och under samtal med transpersoner. De hade erfarenheter av att de var mer medvetna i vårdmötet, då de kände att de var tvungna att prata på ett visst sätt med dessa patienter (Paradiso & Lally, 2018). Vissa sjuksköterskor upplevde obehag och kände sig spända i samtal med transpersoner, som följd av att de inte visste vad de skulle säga och hur de skulle säga det för att undvika att förolämpa dem (Manzer et al., 2018; Rider et al. 2019). Det ledde till att sjuksköterskans bemötande ibland kändes påtvingat och onaturligt (Manzer et al., 2018). Att använda rätt pronomen förknippades med osäkerhet, där sjuksköterskor ibland
10
kände ångest över att använda fel pronomen under vårdmötet. Det grundade sig i en rädsla för att förolämpa patienten, framstå som okänslig och/eller förstöra vårdrelationen. I samband med denna osäkerhet, kände vissa sjuksköterskor ett behov av att hela tiden be om ursäkt (Beagan et al., 2013; Manzer et al., 2018; Paradiso & Lally, 2018).
Diskussion
Resultatdiskussion
Det var oförväntat att sjuksköterskorna hade erfarenheter av att känna rädsla inför att vårda transpersoner. Detta var ett mycket intressant fynd. Studier som beskriver transpersoners perspektiv visar att transpersoner kände en rädsla för att bli diskriminerade och detta fynd visar på att sjuksköterskorna visar sig vara rädda för att diskriminera.
I resultatet så förväntades det att sjuksköterskor skulle ha en mer negativ attityd gentemot transpersoner. Denna förväntning uppstod ifrån att tidigare lästa studie om transpersoners erfarenheter av sjukvården. I den studien ansåg transpersoner att sjuksköterskor uttryckte sig diskriminerande och att det enligt transpersonerna grundade sig i att sjuksköterskorna hade negativ attityd gentemot transpersoner (Rivera, 2019). I en annan studie har sjuksköterskor uttryckts sig negativt när de beskrivit sina möten med transpersoner men då har sjuksköterskorna förklarat sig med att de inte vet hur de ska tilltala transpersoner korrekt. Utifrån sjuksköterskans perspektiv har det då framkommit att det i själva verket har handlat om okunskap och inte en negativ attityd mot transpersoner (Carabez et al., 2016).
Känslomässiga kollisioner
Transpersoner har blivit mer uppmärksammade de senaste åren men det är fortfarande en liten minoritet i samhället (RFSL, 2020). Detta gör att sjuksköterskor inte träffar denna typ av patient ofta om de inte arbetar med särskild vård för transpersoner. Transpersoner tycker att det är påfrestande att behöva förklara vad det innebär för dem att vara transpersoner vid varje vårdmöte (Rivera, 2019). Däremot behöver sjuksköterskan fråga om patientens situation för att sjuksköterskan ska kunna förstå individens unika sammanhang (Kristersson Uggla, 2014). Författaren tror att orsaken till att transpersoner finner det negativt att sjuksköterskor frågar kan ha med att de har en redan existerande känsla av att denna typ av frågor är negativt laddade ifrån erfarenheter utanför vården och tar med denna känsla in i vårdsituationen. Även så kan det handla om att sjuksköterskorna har förutfattade meningar om transpersoner och glömmer bort att tänka normkritiskt vid vårdmötet då de känner att transpersoner är “främmande” eller “annorlunda”. Oavsett vad som är anledningen behövs extra resurser så att sjuksköterskor bättre kan skapa ett gott vårdmöte med transpersoner.
Genom att sjuksköterskan i vårdmötet ser patienten som en unik individ behöver hen utgå från patientens livsvärld och egna behov (Fioretos et al., 2013). Transpersoners livsvärld påverkas av att de inte passar in i den binära norm som råder i dagens samhälle. På grund av att de inte passar in i normerna utsätts de för diskriminering, kränkningar och nedsättande bemötande. Det leder till att de har en ökad risk till ohälsa i jämförelse med den övriga befolkningen. De har en ökad risk för nedsatt fysisk förmåga eller psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2015). Att transpersoner är en utsatt minoritetsgrupp är viktigt för sjuksköterskan att ha i åtanke vid vårdmötet då det påverkar patientens förutsättningar.
11
Resultatet visade att sjuksköterskor tycker att det är svårt att vårda transpersoner då de upplevde att transpersoner inte passade in i den binära strukturen som finns på sjukhus. Sjuksköterskorna identifierade att vårdsalar och toaletter var svårt att tilldela transpersoner då dessa ofta var könsuppdelade. Detta kan påverka transpersoners upplevelse av vårdmötet. Vårdmötet ska för patienter kännas inkluderande och genom att ha en binär struktur blir det indirekt att transpersoner exkluderas (Fioretos et al., 2013). Denna uppdelning av salar och toaletter på sjukhus speglar de normer som existerar i dagens samhälle. Tvåkönsnormen påverkar varför olika saker är könsuppdelade, detta för att normen säger att det inte finns någonting annat än kvinnor och män. Denna norm och struktur exkluderar alla som inte identifierar sig som kvinna eller man (SOU 2017:92).
Sjuksköterskan ska arbeta för att kunna stötta och hjälpa minoriteter vilket deltagarna identifierat att de saknar verktyg för när de vårdar transpersoner (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b). Sjuksköterskor har en unik skyldighet att ge kulturellt kompetent omvårdnad oavsett vilket patient de har framför sig. Det ska inte spela någon roll om patienten är en transperson. Att sjuksköterskorna själva identifierat sin brist på kunskap är positivt, däremot så är det även viktigt att de aktivt försöker finna den kunskap som de känner att de saknar. För att vården ska bli hållbar för transpersoner behöver sjuksköterskor få mer utbildning i hur de ska bemöta transpersoner. Det hade skapat förutsättningar för en trygg och vårdande miljö (Waxman et al., 2020). Det som författaren tänker behöver åtgärdas är att sjuksköterskorna behöver få mer kunskap om transpersoner.
I en studie så undersöktes vårdpersonals påverkan av en workshop som utvecklats för att förbättra deltagarnas förmåga att känna empati för, och professionellt vårda transpersoner. De undersökte hur deltagarna utifrån olika utvecklingsområden såsom känd empati för och kunskap om transpersoner för att se om det skett en förändring före och efter workshopen. Resultatet de fann var att det finns ett behov av att kontinuerligt uppdatera denna kunskap hos vårdpersonal då de fann att förbättringen avtog med tiden (Kidd et al., 2016).
Sjuksköterskor kände sig osäkra på sin egen kompetens när de vårdade transpersoner.
Författaren reflekterar över att kompetensen för att vårda en transperson besitter sjuksköterskan då transpersoner fortfarande har samma anatomiska uppbyggnad och mänskliga behov som en cisperson. Enda gången en skillnad finns är när en transperson genomgår könsbekräftande vård, då är det viktigt att sjuksköterskan får information om eventuella omläggningar eller undersökningar samt eventuell administrering av hormonbehandling. Det viktiga för sjuksköterskan är att bortse sina fördomar och möta människan. En människa är komplex och behöver vårdas både i kropp, själ och ande (Sivonen, 2017a). Om sjuksköterskor fokuserar vid kroppen, riskerar patientens själ och andes behov att förbises. En fundering är om sjuksköterskor känner att det är deras kunskapsbrist om patientens tillstånd som gör att det är svårt att möta de förväntningar som transpersoner har på sjukvården eller om det är något mer som de identifierat hindrar vårdmötet.
Rädsla att kränka patienten
Sjuksköterskornas erfarenheter var att de tenderat att felköna patienter även om de inte haft det som avsikt. De tyckte att det var svårare att kalla en transkvinna för hon om hon fortfarande hade maskulina drag eller inte hade utfört könsbekräftande vård. Detta kan kopplas till cisnormen, som utgår ifrån att människor identifierar sig enligt sitt biologiska och juridiska kön. Cisnormen skapar förväntningar att individen ska bete sig feminint alternativt maskulint (Socialstyrelsen, u.å.). Detta kan vara vad sjuksköterskorna har utgått från vid bemötande av transpersoner. Att om de upplevde individen som maskulin så tilltalade de hon som “han” även
12
om patienten uttryckt att hon vill bli tilltalad “hon”. Många sjuksköterskor kände sig rädda för att kränka patienten genom att felköna eller uttrycka sig fel. De uttryckte ett behov av att få delta i övningar för att utarbeta ett förhållningssätt i vården av transpersoner. Detta tänker författaren hade kunnat vara ett bra sätt för sjuksköterskorna att växa i sin profession.
Sjuksköterskor ansåg att de behövde bli bättre på att vårda transpersoner och betonade att de är i behov av mer kunskap för att vara bättre förberedda. De bekräftade att det har skett en stor utveckling inom fältet men att det fortfarande finns mer att förbättra. Sjuksköterskor tyckte att transpersoner ska ha lika rättigheter till god vård (Brown et al., 2020). En risk som finns är att om utbildningar inte diskuterar problem relaterade till transpersoner såsom att bli felkönad eller bli diskriminerad i vården är att vårdgivare inte reflekterar över hur de kan påverka sin patient i vårdmötet. Att få utbildning om transpersoner har visat sig resultera i positivare attityder gentemot transpersoner hos sjuksköterskor (Dalton et al., 2020).
Metoddiskussion
Val av metod
Detta litteraturbaserade examensarbete syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner. Arbetet har baserats på en analys av kvalitativ forskning vilket bidrar till en fördjupad förståelse av erfarenheter (Segesten, 2017). Många sökord som valdes bestod av begrepp som nämns i studiens bakgrund, vilket säkrade adekvata sökningar. Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och PubMed, vilket är lämpliga till det ämnesområde som studien berör (Östlundh, 2017). Att använda sig av flera databaser i litteratursökningen möjliggör ett större sökresultat (Willman et al., 2016). Sekundärsökningar genomfördes även på artiklars författare och referenslistor för att inte riskera att missa relevant litteratur (Östlundh, 2017). Transpersoners livsvillkor har utvecklats mycket de senaste åren, vilket antas ha påverkat omgivningens inställning till dem. Exkluderande faktorer var specifik vård av transpersoner då upplevelserna fokuserade mer på vårdsammanhanget än patientgruppen, samt kvantitativa ansatser vilket inte är relevant för att undersöka erfarenheter (Friberg, 2017).
Forskningsprocessens steg
De artiklar som hittades genom sekundära och manuella sökningar misstänks ha missats i den systematiska sökningen på grund av de avgränsningar som användes. Det talar för att färre avgränsningar hade varit att föredra, då de tros ha exkluderat artiklar som var användbara för studiens syfte. Att avgränsa sökningarna till artiklar publicerade de senaste tio åren ansågs dock vara viktigt då vetenskaplig forskning är en färskvara (Östlundh, 2017).
Alla artiklar i urvalet är peer-reviewed och skrivna på engelska, vilket styrker att de är vetenskapliga och håller en hög kvalitet (Willman et al., 2016). Som ett sista steg i urval av litteratur granskades alla artiklar som var av intresse utifrån en kvalitativ kvalitetsmall. Granskningen klargjorde ifall forskningens kvalitet var tillräckligt god, samt att de svarade mot arbetets syfte (Friberg, 2017). I analysen av artiklarna har författaren fokuserat på sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner. Då artiklarna är på engelska, användes Google translate som stöd för bearbetningen av texterna. Författarens språkkunskaper i engelska är goda och endast ord eller enstaka meningar översattes vilket minskade risken för misstolkningar.
De studier som används i syftet kom från Kanada och USA. Författaren hade hoppats på att finna åtminstone en studie ifrån Sverige men det fanns inte några som svarade mot syftet. Dessa
13
två länder verkade vara de två som hade utfört mest studier om transpersoner eller LGBTQ-personer. Vid start av litteratursökning söktes studier utan fokus på nationalitet, de som valdes var de som svarade bäst till syftet av arbetet. Det positiva med att det fanns resultat ifrån västerländska länder är att de har en likande kultur.
Trovärdighet
Studiens trovärdighet har bedömts utifrån tre begrepp, tillförlitlighet, giltighet och överförbarhet.
Tillförlitligheten beskrivs genom att motivation över val av metod och analys presenteras tydligt. Att skriva en litteraturstudie valdes för att det svarade bäst till syftet (Dahlborg Lyckhage, 2017). Kvalitativa studier beskriver erfarenheter och intervjuer vilket var vad författaren önskade att undersöka för att få förståelse om sjuksköterskors erfarenheter vid vårdmöte av transpersoner. Analysen har utförts genom en femstegsmodell som noggrant beskrivits i arbetet. Under analysens gång har jag försökt arbeta så textnära som möjligt för att inte applicera egen tolkning på texten. För att inte ta sammanhangen ur kontext har en tabell använts innehållande de olika kodorden och meningsbärande enheterna samt vilka artiklar de tagits ifrån för att enkelt kunna spåra tillbaka om kontexten känts otydlig.
Giltigheten i studien anses vara god då resultatet svarar mot syftet samt att det speglas i de artiklarna arbetet grundas ifrån. Några utav studierna har större undersökningsgrupper vilket ökade variationen på de erfarenheter som presenterades att sjuksköterskor haft i deras resultat (Lundman & Graneheim, 2017).
Att exkludera studier utanför västerländsk kultur ansågs öka studiens överförbarhet, då kulturer spelar en avgörande roll för vilka normer som påverkar individens erfarenheter (Dahlborg Lyckhage et al., 2015). Då det framkom en stor brist på forskning med endast transpersoner som patientgrupp, inkluderades artiklar med LGBTQ-patienter. Detta inklusionskriterium bedömdes vara nödvändigt för att få ihop tillräckligt med material till studiens resultat och ansågs inte påverka resultatets trovärdighet. Dock innebär det att endast en avgränsad del av dessa artiklars resultat svarar mot studiens syfte. Jag har valt att enbart använda de delar av studierna som speglar sjuksköterskors erfarenheter av transpersoner från dessa studier. Artiklar med sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters upplevelser inkluderades även för att utöka litteratursamlingen. Detta beslut motiverades av att båda dessa roller möter och vårdar patienter inom ramen för sjuksköterskor, vilket ansågs bidra med ett brett perspektiv av sjuksköterskors erfarenheter med transpersoner. I många av studierna har deltagarna berättat om kollegors erfarenheter istället för sina egna, detta ser författarna som negativt då primärkällan är mer tillförlitlig. Varför deltagare hellre delgav sina kollegors erfarenheter framkom ej (Norberg & Fagerberg, 2017). I arbetet har det använts studier som har beskrivit sjuksköterskors erfarenheter av transpersoner i flera olika vårdsammanhang vilket har varit bra för att få en överblick över situationer i vården.
Forskningsetiska överväganden
Vid analysen har författaren försökt hålla sig så nära originaltexten vid översättningar som möjligt. Detta för att inte undermedvetet tolka texten till något annat under översättningsprocessen. Dock saknar vissa engelska ord motsvarigheter på svenska och en viss nivå av tolkning har krävts för att kunna översätta orden, vilket kan ha påverkat resultatet. De studierna som använts i resultatet presenterar tydligt deras forskningsetiska ställningstaganden vilket är viktigt när de utför studier om människor (Polit & Beck, 2021).
14
Forskarna har i studierna beskrivit syftet med sina studier och vilka metoder som ska användas för att uppnå syftet. Forskarna har beskrivit hur deras hantering av data utförs för att hålla den konfidentiell för utomstående. Detta har de gjort för att skydda deltagare så att data de delgivit inte kan påverka dem negativt. Deltagarna har varit frivilliga till att delta i studierna och fått information om studien innan de deltog. Även har de haft möjlighet att avbryta sitt deltagande under studiernas gång. Forskarna har tydligt redovisat sina referenser de använt för att inte stjäla resultat från tidigare forskning. Ingen av studierna har visat sig ha en förmodad intressekonflikt gentemot forskningens resultat (Vetenskapsrådet, 2017).
Slutsatser
Dagens samhälle är byggt utefter en struktur och normer som har skapat specifika ramar där individer ska få plats. Idag finns det ett behov av en ny struktur där de som tidigare blivit förtryckta för att de inte passat in kan bli inkluderade. Denna ändring behöver arbetas aktivt med, både inom sjukvården och utanför. I sjukvården så har sjuksköterskan ett ansvar för att kunna vårda varje patient som en unik individ utefter dennes behov. Idag saknar många sjuksköterskor verktygen för att bemöta transpersoner utan att deras egna normer hämmar vårdmötet. Sjuksköterskorna idag känner sig inte redo att möta transpersoner i vården. Detta visar ett behov av utbildningar för denna profession så att de kan få med sig verktygen ut i arbetet. Även så behöver sjuksköterskor vara medvetna om att de påverkas, medvetet eller undermedvetet av de normerna som finns i samhället och skapa ett förhållningssätt där de kan möta människan i vården utan att påverkas normerna. För att sjuksköterskor ska sluta känna sig osäkra vid möte av transpersoner behöver de få ökad kunskap och förståelse.
Utbildande moment för sjuksköterskor hade kunnat exempelvis vara att öva att använda olika pronomen till deltagare, dels för att reflektera över vad som känns konstigt med att använda ett annat pronomen än vad de antagit att individen använder. Även hade det varit en chans till att reflektera över hur det känns att bli tilltalade med fel pronomen. Detta hade kunnat ge de en bättre inblick i hur transpersoner upplever det. Utöver detta hade det kunnat vara givande för dem att få föreläsningar om transpersoner för att de ska kännas mindre “främmande”. Samhället är i förändringens tid, för att sjuksköterskorna ska kunna vårda alla behöver även de stötta och vara en del av förändringen.
Praktiska implikationer
Resultatet kan påverka omvårdnadsarbetet genom att sjuksköterskan reflekterar mer över sina handlingar vid vård av transpersoner, eller arbetar mer för att inte påverkas av sina egna fördomar i vårdmötet. Genom att arbeta normkritiskt skapas en trygghet för sjuksköterskan. Ur ett samhällsperspektiv visar resultatet att vi måste bli bättre på att inkludera individer som befinner sig utanför normerna. Alla har rätt till att bli väl bemötta. Genom att arbeta tillsammans för att ändra normer så krymper de fördomar som orsakar transpersoner lidande. Resultatet visar att det hade varit bra att ha rutiner inom vården för hur exempelvis patientrum väljs åt en transperson för att det inte ska påverka vårdandet negativt. Även så visar det på att den könsuppdelning som finns idag inte välkomnar alla patienter då sjuksköterskor känner att det är svårt att veta vart transpersoner ska vara i.
Sjukvården behöver mer tid för att kunna ge personcentrerad vård oavsett patientens könsidentitet eller könsuttryck. Den tiden hade kunnat ge sjuksköterskan förutsättningar att läsa sig in i journalen om patienten samt gett utrymme för sjuksköterskan att uppdatera sin kunskap
15
inför vårdmötet för att ge en så god omvårdnad som möjligt. Journalsystem hade även kunnat innehålla information om patienters önskade pronomen för att kunna hjälpa vårdpersonal att ge transpersoner en mer positiv upplevelse av vården. Det som behövs är utbildningar till vårdpersonal om vad en transperson är och hur det påverkar omvårdnaden. Många sjuksköterskor är oroliga över att ge fel omvårdnad. Genom att lära dem om de skillnader som finns kommer de inse att transpersoner är, precis som alla andra, människor. Även hade certifiering av avdelningar som har utbildning om att vårda transpersoner varit ett förslag. Detta hade kunnat hjälpa vårdpersonal att hitta lämpliga kliniker att skicka sina patienter vidare till utan att oroa sig för att de blir dåligt bemötta där samt visat en signal till transpersoner att de kan känna sig trygga med att söka vård där.
De största hindren idag för goda vårdmöten mellan sjuksköterskan och transpersonen är de rådande fördomar som finns i samhället och bristen på kunskap. Dessa hinder kan överkommas genom att sjuksköterskor får mer utbildning om hur de ska vårda transpersoner samt att de får uppdatera sig inom aktuell terminologi relaterad till transpersoner. Många av orden som använts tidigare för att beskriva transpersoner är utdaterade, eller rent ut av nedvärderande gentemot transpersoner. Genom att sjuksköterskan kan tilltala transpersoner med respekt skapas bättre förutsättningar för att transpersoner inte ska bli förtryckta i vårdmötet. Genom kunskap om transpersoner och hur detta ska vårdas minskar risken att sjuksköterskan använder sig av sina fördomar för att bedöma vårdsituationen.
Förslag till fortsatt kunskapsutveckling inom sjuksköterskans
kompetensområde
Studien har visat att det är svårt att lämna sina egna normer och fördomar utanför vårdandet. Författaren har reflekterat över hur hon själv hade valt att hantera olika situationer som visat sig uppkomma vid vårdmöten med transpersoner. I vissa fall finns det en gråzon för vad som är rätt och fel och då är det viktigt att välja det som blir bäst för både sjuksköterskan och patienten. Vidare kunskapsbehov som identifierats är att det i vår utbildning saknas övningar för ett gott förhållningssätt när en patient är utanför normerna. Genom att ha ett gott förhållningssätt skapas förutsättningar till att ge god omvårdnad. Ett till behov som identifierats är hur sjuksköterskan går tillväga när hen identifierat förbättringsområden på sin arbetsplats för att få de utvecklade. Även hade jag velat lära mig mer om hur sjuksköterskan kan bidra till att göra sin arbetsplats mer välkomnande för transpersoner. Framtida forskning hade kunnat undersöka vad olika avdelningar behöver arbeta med aktivt för att inkludera transpersoner. Annars hade det även varit intressant att undersöka hur arbetsgrupper upplevt transpersoner före- och efter interventioner på vårdavdelningar för att se om det är bristen på kunskap som skapar negativa attityder gentemot transpersoner. Utöver det som nämnts ovan så behövs mer forskning såsom den som undersökts i denna studie för att skapa en bredare förståelse om sjuksköterskors erfarenheter av vårdmöten med transpersoner.
16
Almås, E., Esther Pirelli Beneated, E. (2010) Från könsdysfori till könseufori. I. P. O. Lundberg & L. Löfgren-Mårtensson. (Red.), Sexologi (3:e upplagan s. 208–213). Liber. Arbetsmarknadsdepartementet. (25 juni 2018). Historik om utvecklingen av hbtq-personers rättigheter i Sverige. https://www.regeringen.se/artiklar/2018/06/historik-om-utvecklingen-av-hbtq-personers-rattigheter-i-sverige/
Beagan B. L., Chiasson, A., Fiske, C.A., Forseth, S. D., Hosein, A.C., Myers, M. R., Stang, J. E. (2013) Working with transgender clients: learning from physicians and nurses to improve occupational therapy practice. Canadian Journal of occupational therapy, 80(2), 82-91. doi: 10.1177/0008417413484450
Beagan, B. L., Fredericks, E., & Goldberg, Lisa. (2012) Nurses’ Work with LGBTQ Patients: “They’re Just Like Everybody Else,
So What’s the Difference?”. Canadian Journal of Nursing Research, 44 (3), 44-63. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23156191/
Brown, K. D., Sessanna, L., & Paplham, P. (2020) Nurse Practitioners’ and Nurse Practitioner Students’ LGBT Health Perceptions. The Journal for Nurse Practitioners, 16 (4),
262-266. https://doi.org/10.1016/j.nurpra.2019.12.028
Carabez, R. M., Eliasson, M. J. & Martinsson, M. (2016). Nurses’ Knowledge About Transgender Care. Advances in Nursing Science, 39(3), 257-271.
doi: 10.1097/ANS.0000000000000128
Carabez, R., Pellegrini, M., Mankovitz, A., Eliason, M., Ciano, M., & Scott, M. (2015). “Never in All My Years...”: Nurses’ Education about Lgbt Health.
Journal of Professional Nursing, 31(4), 323–329. https://doi-org.ezproxy.server.hv.se/10.1016/j.profnurs.2015.01.003
Dalton, M.R., Jones, A., & Stoy, J. (2020). Reducing Barriers: Integrated Collaboration for Transgender Clients. Journal of feminist therapy, 32(3-4), 176-191. Doi
https://doi.org/10.1080/08952833.2020.1848050
Dahlborg Lyckhage, E.
(2015). Vårdande normer- minskat handlingsutrymme för vårdare och patient. I. E.
Dahlborg Lyckhage., G. Lyckhage & E, Tengelin. (Red.), Jämlik vård (1: a upplagan s.61– 76). Studentlitteratur.
Dahlborg Lyckhage, E. (2017). Kunskap, kunskapsinhämtning och kunskapsutveckling. I. F. Friberg. (Red.), Dags för uppsats (3:e upplagan). Studentlitteratur.
Daley, A., & MacDonnell, J. A. (2015). ‘That would have been beneficial’:
LGBTQ education for home‐care service providers. Health & Social Care in the Community, 23(3), 282–291. https://doi-org.ezproxy.server.hv.se/10.1111/hsc.12141
Dhejne, C., Öberg, K., Arver, S. (2010). Transsexualism – diagnostik och behandling med särskild tonvikt på hormonbehandling. I. P. O., Lundberg & L. Löfgren-Mårtensson. (Red.), Sexologi (3:e upplagan s. 214–227). Liber
17 Diskrimineringsombudsmannen.
(20 maj 2020). Könsidentitet och könsuttryck som diskrimineringsgrund. https://www.do.se/o m-diskriminering/skyddade-diskrimineringsgrunder/konsidentitet-och-konsuttryck-som-diskrimineringsgrund/
Fioretos, I., Hansson, K., & Nilsson, G. (2013). Vårdmöten (1: a upplagan). Studentlitteratur. Folkhälsomyndigheten. (2015). Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för
transpersoner. https://issuu.com/folkhalsomyndigheten/docs/halsan-halsans-bestamningsfaktorer-
Folkhälsomyndigheten. (16:e juni 2016) Rätten till hälsa- Hur normer och strukturer inverkar på transpersoners upplevelse av sexuell
hälsa. https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/3b29bf7ea68948c6af3e6b92b2ac5 24a/ratten-halsa-16045-webb.pdf
Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I. F. Friberg. (Red.). Dags för uppsats (3:e upplagan). Studentlitteratur.
Förenta nationerna. (2008) Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. https://fn.se/wp-content/uploads/2016/07/Allmanforklaringomdemanskligarattigheterna.pdf
Guss, C. E., Woolverton, G. A., Borus, J., Austin, S. B., Reisner, S. L., & Katz-Wise, S. L. (2019). Transgender Adolescents’ Experiences in Primary Care:
A Qualitative Study. Journal of Adolescent Health, 65(3), 344– 349. https://doi.org/10.1016/j.jadohealth.2019.03.009
Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Socialdepartementet.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Kidd, J. D., Bockting, W., Cabaniss, D. L., & Blumenshine, P. (2016). Special- “T” Training: Extended Follow-up Results from a Residency-Wide Professionalism Workshop on
Transgender Health. Academic Psychiatry, 40(5), 802–806. https://doi.org/10.1007/s40596-016-0570-7
Kristersson Uggla, B. (2014) Personfilosofi- filosofiska utgångspunkter för personcentrering inom hälso- och sjukvård. I. E. Ekman. (Red.), Personcentrering inom hälso- och sjukvård: Från filosofi till praktik. (1: a upplagan s.21–69). Liber.
Levitt, H. M. (2019). A Psychosocial Genealogy of LGBTQ+ Gender: An Empirically Based Theory of Gender and Gender Identity Cultures. Psychology of Women Quarterly, 43(3), 275– 297. https://doi.org/10.1177/0361684319834641
Lindvall, L. (2017) Kropp. I. L. Wiklund Gustin & I. Bergbom.
(Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (2: a upplagan s.113–123). Studentlitteratur.
18
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I. B. Höglund Nielsen & M. Granskär (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s. 219–234). Lund: Studentlitteratur.
Malm, M., & L, Wiklund Gustin. (2017) Själ. I. L. Wiklund Gustin & I. Bergbom. (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik. (2: a upplagan s. 125–136). Studentlitteratur.
Manzer, D., O’Sullivan, L. F., & Doucet, S. (2018). Myths, misunderstandings, and missing information: Experiences of nurse practitioners providing primary care to lesbian, gay, bisexual, and transgender patients. Canadian Journal of Human Sexuality, 27(2), 157– 170. https://doi-org.ezproxy.server.hv.se/10.3138/cjhs.2018-0017
M.J. Floyd, O. Martin, K.J. Eckloff. (2020) A qualitative study of transgender individuals' experiences of healthcare including radiology. Radiography, 26(2) ,1078–
8174. https://doi.org/10.1016/j.radi.2019.10.008
Nationalencyklopedin (u.å.). Kön. Hämtad 25 november 2020 från kön - Uppslagsverk - NE.se
Nationalencyklopedin (u.å.). Genus. Hämtad 25 november 2020 från genus - Uppslagsverk - NE.se
Norberg, A., Fagerberg, I. (2016). Fenomenologisk hermeneutik. I. B. Höglund Nielsen & M. Granskär. (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (3:e upplagan). Studentlitteratur.
Paradiso, C., & Lally, R. M. (2018). Nurse Practitioner Knowledge, Attitudes, and Beliefs When Caring for Transgender People. Transgender health, 3(1), 47–
56. https://doi.org/10.1089/trgh.2017.0048
Pherson, T. Tengelin, E. (2016). Genusnormer- normer som skapar kvinnor och män. I. E. Dahlborg Lyckhage., G. Lyckhage & E. Tengelin. (Red.), Jämlik vård. (1: a upplagan s. 107– 124). Studentlitteratur.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2021). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (11: e upplagan.) Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Poteat, T., German, D., & Kerrigan, D. (2013) Managing uncertainty:
A grounded theory of stigma in transgender health care encounters. Social Science & Medicine, 84. s.22-29. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2013.02.019
RFSL. (13e oktober 2020). Viktiga årtal. http://www.transformering.se/vad-ar-trans/viktiga-artal
Rider, G.N., McMorris, B.J., Gower, A.L., Coleman, E., Brown, C., & Eisenberg, M.E. (2019) Perspectives from Nurses and Physicians on Training Needs and
