Linköpings universitet | Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats, 15 hp | Statsvetenskap Höstterminen 2020 | LIU-IEI-FIL-G--21/02405--SE
Utsatta områden och den stigmatiserade
diskursen
– Hur utsatta områden framställs i medierapportering
Deprived neighborhoods and the stigmatized discourse
- How deprived neighborhoods are being portrayed by the media
Klara Jonsson Jos
Handledare: Khalid Khayati Examinator: Charlotte Fridolfsson
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Khalid Khayati som har varit tillgänglig och gett goda råd under skrivandets gång vilket har varit ett hjälpsamt stöd under hela processen.
Abstract
Areas that are considered to be deprived neighborhoods have become an increasingly debated subject within the public debate in Sweden, which has led to the uprising of political issues concerning migration in the Swedish society. This leads to the interest of examining how deprived neighborhoods are portrayed by the media in news articles. By analyzing this, the purpose is to receive a further understanding of what the discourse looks like within the public debate and what consequences that arise from this.
Through the use of a discourse analysis and a qualitative text analysis media’s representation of deprived neighborhoods has been investigated. The results found shows that the discourse is critical and negative which creates a stigmatization within the debate. These neighborhoods are described as criminalized and segregated areas that have been created by immigrants through cultural and religious values imposed from other countries. This construct the perception of “we and the others” which divide people into two groups where one group constitutes “the normal” and the other group is perceived as deviant. The consequences of the stigmatized discourse are further that a group of people, which in this context are immigrants, are being blamed as the reasons behind the problems surrounding deprived neighborhoods. They are through the discourse discriminated against and perceived as a threat towards the Swedish society. This representation within the media can be explained by post colonialism and social constructivism as colonial perceptions still being present in the Swedish society which creates norms and truths that construct a reality that is not accurate with the actual society. The discourse thus displays existing societal norms and perceptions through the use of language that discriminates and stigmatizes some people in society.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar: ... 2 1.4 Avgränsning ... 2 1.5 Tidigare forskning ... 3 2. Teorier ... 6 2.1 Postkolonialism ... 6 2.2 Socialkonstruktivism ... 72.3 Stigma som begrepp ... 8
2.4 Motivering av teorival ... 8
3. Metod och material ... 10
3.1 Diskursanalys ... 10 3.2 Kvalitativ textanalys ... 11 3.3 Urval av material ... 12 3.4 Källkritik ... 14 3.5 Analysschema ... 15 4. Historisk överblick ... 17
4.1 Migrationens utveckling i Sverige ... 17
4.2 Islamofobi i det svenska samhället ... 19
4.3 Miljonprogrammet ... 19
5. Analys ... 21
5.1 Stigmatisering av bostadsområden ... 21
5.2 Den kriminaliserade framställningen ... 22
5.3 Segregationens skilda innebörd ... 24
5.4 Kulturreligiösa faktorer som en vållande beståndsdel ... 26
5.5 Vi och dem som utgörande grund för diskursen ... 28
6. Slutsats ... 34
Källförteckning: ... 36
1
1. Inledning
Det politiska klimatet i Sverige domineras idag av två sakfrågor som har varit återkommande i den offentliga debatten under det senaste decenniet. Dessa rör invandring/integration och lag och ordning/brottslighet vilket har uppkommit och stigit på agendan. Enligt SOM-institutet var invandring/integration den viktigaste sakfrågan på dagordningen bland de som tillfrågades av befolkningen. Lag och ordning/brottslighet var den fråga som hade ökat mest under 2017 och var på fjärdeplats på listan av viktigaste samhällsproblem inför valet 2018 (Martinsson & Weissenbilder, 2018, sid 121-123). I och med det ökade intresset kring dessa politiska
sakfrågor har även medias rapportering kring frågorna tilltagit, parallellt med att de alltmer lyfts i den politiska debatten. Dessa frågor blir starkt förknippade med debatten rörande migration vilket skapar en inskränkt och exkluderande debatt. Migration kopplas således samman med begrepp som segregation, kriminalitet och utsatthet vilket präglar
framställningen av invandring i Sverige. I samband med denna debatt har bostadsområden, som anses vara socialt utsatta, uppkommit i diskussionen bland politiker och inom medial rapportering (Backvall, 2019).
Benämningen ”utsatta områden” gäller främst de bostadsområden som byggdes i anslutning till ”miljonprogrammet” (Polisen, 2015). Detta var ett projekt som skulle bygga bostäder runt om i Sverige mellan 1965-1975 som en lösning på den bostadsbrist som rådde. Med tiden blev områdena kopplade till låga sociala och ekonomiska resurser, bebodda av människor med utländsk bakgrund eller som var socialt utsatta (Ericsson et.al., 2000, sid 11-13 & 26-27). Framställningen av utsatta områden i Sverige speglar således debatten kring invandring som är överrepresenterad av en negativ och våldsam bild vilket uttrycks som ett problem i
samhället (Backvall, 2019). Detta väcker intresset att undersöka den mediala representationen av områden som anses vara utsatta i Sverige. Uppsatsämnets aktualitet inom den politiska debatten argumenterar för studiens utomvetenskapliga relevans inom statsvetenskapen. Dessa områden omfattas av centrala politiska sakfrågor vilket kan kopplas till ett större sammanhang rörande migration i Sverige. Jag anser därför att det är väsentligt att analyseramediebildens framställning av utsatta områden för att vidare förstå det politiska klimatet och
2
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att synliggöra och kritiskt granska diskursen som finns kring debatten av utsatta områden inom medial rapportering i Sverige. Utgångspunkten är att det råder en stigmatiserande diskurs i den offentliga debatten om utsatta områden. Syftet är således att synliggöra de beståndsdelar som utgör denna diskurs. Det kommer även analyseras vilka konsekvenser diskursen kan leda till i samhället. Syftet med uppsatsen är likaledes att starta en diskussion kring ämnet genom att synliggöra diskriminerande och rasifierade
framställningar som präglar denna debatt.
1.3 Frågeställningar:
● Hur framställs utsatta områden i medierapportering i Sverige?
● Vilka typer av framställningar finns i diskursen om utsatta områden och vilka konsekvenser uppstår utifrån detta?
● Vad beror medias framställning av utsatta områden på?
1.4 Avgränsning
Uppsatsen har valt att avgränsas till specifika teman som frekvent uppkommer i den
stigmatiserande diskursen om utsatta områden i media. Dessa teman består således av begrepp som är återkommande i diskursen och kan således betraktas som diskursens beståndsdelar. Beståndsdelarna utgörs av framställningar om utsatta områden som omfattas av kriminalitet, segregation, kultur och religion samt av “vi och dem”. Jag är medveten om att det finns positiva aspekter och dynamiker i de områden som påverkas av diskursen. Dessa kommer dock inte studeras på grund av uppsatsens fokus och begränsade omfång. Benämningen ”utsatta områden” kommer att avgränsas till de områden som byggdes under
Miljonprogrammet. Dessa bostadsområden nämns huvudsakligen inom den offentliga debatten samt i det tidigare forskningsområdet gällande utsatta områden i Sverige vilket gör det till ett relevant avgränsningsområde i medias framställning. Denna studie kommer inte att avgränsas till ett specifikt geografiskt område eftersom begreppet ”utsatta områden” i den offentliga debatten frekvent nämns som ett samlingsbegrepp för samtliga bostadsområden som anses vara ”utsatta” av bland annat polisen och kommuner. De områden som ofta förekommer i debatten är främst områden i Stockholm, Göteborg och Malmö. Syftet med uppsatsen är dock att undersöka diskursen kring utsatta områden i den offentliga debatten.
3
Avgränsningen till ett specifikt område är således inte väsentligt för uppsatsen utan hur den allmänna diskursen ser ut.
Den mediala rapporteringen kommer att avgränsas mot två nyhetsbyråer som omfattas av Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Dessa har valts på grund av att de representerar två av Sveriges största nyhetstidningar och kan därför argumenteras nå ut till flest läsare. På grund av uppsatsens akademiska och tidsmässiga begränsningar kommer studien avgränsas till en tidsperiod mellan år 2015-2020. Jag kommer inte uppmärksamma ekonomiska och socioekonomiska faktorer i utsatta områden på grund av studiens syfte och fokus.
1.5 Tidigare forskning
Detta kapitel lyfter fram tidigare forskning som finns i forskningsfältet och som är relevant för uppsatsens problemformulering.
Den tidigare forskningen som finns om uppsatsens grundfråga utgör flera olika forskningsområden såsom inom migrations- och kulturforskning, sociologi och
statsvetenskap. Avhandlingen ’’Constructing the Suburb - Swedish Discourses of Spatial Stigmatisation’’ är ett exempel på en sådan forskning och publicerades 2019 av Karin Backvall som är forskare inom Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF).
Avhandlingen forskar om vad som refereras till ’’stigmatiserade bostadsområden’’ och hur politiker och media framställer dessa områden i den offentliga debatten. Backvall använder sig av postkolonialismen, socialkonstruktivismen och teori om stigmatiseringsprocessen för att belysa maktstrukturer och konstruktioner som skapas i diskursen kring stigmatiserade bostadsområden. En kritisk diskursanalys används för att kritiskt granska nyhetsartiklar från Aftonbladet och Dagens Nyheter samt riksdagsmotioner. De områden som undersöks är främst områden som omfattas av Miljonprogrammet då dessa i högre grad representeras på detta vis (Backvall, 2019).
I avhandlingen kommer Backvall fram till att diskursen kring stigmatiserade områden präglas av en övervägande negativ bild vilket förstärks av politiker och media. Den negativa
representationen kopplas främst till invandring. De människor som hamnar under detta samlingsbegrepp förknippas då med kriminalitet, fattigdom och segregation. Detta skapar maktstrukturer och normer där en viss grupp människor kopplas till ”svenskhet” och en annan grupp som är bosatta i de stigmatiserade bostadsområdena förknippas med ”icke svenskt” och främmande. Den övergripande slutsatsen av avhandlingen är att det som inte uppfattas som
4
svenskt förknippas som främmande vilket i sin tur kopplas till något problematiskt och negativt. Det som anses vara svenskt tolkas parallellt som positivt och överlägset. Inom politiken har ord som ”invandrare” inte använts i samma utsträckning. Istället nyttjas ord som ”utanförskap” där paralleller kan dras till debatten om migration vilket återigen blir
problematiskt eftersom en viss grupp blir utsatta för diskriminering (Backvall, 2019). Denna avhandling är ytterst aktuell för uppsatsen ämne, berörande hur utsatta områden framställs av media och inom politiken. Forskningen har liknande uppbyggnad och tillvägagångssätt som denna studie vilket gör denna källa väsentlig. Avhandlingen kan bidra med betydelsefulla insikter och förhållningssätt vilket kan vara relevant i analysen och uppsatsens generella genomförande.
Ytterligare en vetenskaplig artikel som beskriver hur bilden av migration framställs i Sverige är artikeln ”Stigmatisering och rasism i det svenska migrationssamtalet och det diasporiska motståndet” vilket är skriven av statsvetaren Khalid Khayati som är fil.DR inom etnicitet. Syftet med artikeln är att synliggöra den diskurs som präglar debatten kring migration i Sverige och varför den ser ut som den gör. Den offentliga debatten om migration i Sverige omfattas av systematisk diskriminering och rasism vilket riktas mot människor som har invandrat till Sverige. Den grupp som i störst utsträckning utsätts för detta är människor med anknytning till islam. Diskursen som skildras i media och inom politiken av migration kan delas in i två riktningar där ena sidan framställer en bild av utsatthet och sårbarhet som kan kopplas till en slags offerroll. Den andra riktningen av diskursen förknippar migration med våld, radikalisering, kriminalitet och säkerhet vilket skapar en uppfattning om att invandring i Sverige är problematiskt och främmande (Khayati, 2017).
Dessa diskurser konstruerar en sorts svenskhet som utesluter det som anses vara ”icke svenskt”. Det som inte betraktas vara svenskt sorteras i specifika kategorier vilket gör den offentliga debatten kring migration snäv och fördomsfull. Khayati argumenterar i artikeln att den begränsade framställningen av vissa sociala grupper konstruerar en homogen kulturell helhet, där andra aspekter och egenskaper osynliggörs. Uppkomsten av denna svenskhet studeras således i artikeln för att förstå Sveriges historia och relation till icke vita européer. Khayati kommer fram till att det finns kulturell rasism i det svenska samhället som bland annat präglas av idén om det svenska folkhemmet. Detta skapar en monokulturell identitet bland etniska svenskar vilket exkluderar sociala grupper vilka avviker från denna svenskhet (Khayati, 2017). Denna vetenskapliga artikel berör hur debatten om migration ser ut i det svenska samhället vilket är relevant för uppsatsämnet eftersom det är forskning som studerar
5
de diskurser och maktstrukturer som påverkar denna diskussion. Detta är centralt för
framställningen av utsatta områden i Sverige eftersom det förknippas med migrationsdebatten. Det är således väsentligt att studera båda dessa diskurser för att skapa en förståelse av den generella bilden kring uppsatsämnet.
I analysen kommer även källor i linje med postkolonialismen att användas för att ytterligare underbygga tolkningar och argumentationer i texten. Ett exempel på sådan
andrahandslitteratur är forskning från Irene Molina i bland annat bokkapitlet “den rasifierade staden” (2001) i Magnusson, L. (red) ”Den delade staden - segregation och etnicitet i
stadsbygden”. Detta handlar om etnisk bostadssegregation i Sverige och vilken bild i
samhället som förmedlas om sådana områden samt vilka konsekvenser som uppstår i och med en viss uppfattning av människor. Ytterligare ett exempel är publikationen “Att vända
utvecklingen - från utsatta områden till trygghet och delaktighet” (2020) av Gerell, M., Hallin, P., Nilvall, K. och Westerdahl, S. (red). där främst kapitlet “Utsatta områden - stigmatisering, diskriminering, rasism och postkolonialism” av Per-Olof Hallin kommer att användas. Detta kapitel tar upp centrala begrepp som kan förknippas med debatten om utsatta områden vilket även kopplas till postkolonialismen för att förklara varför vissa uppfattningar förekommer.
6
2. Teorier
I detta avsnitt presenteras två teorier som kommer användas i analysen för att tillföra akademiska perspektiv på det empiriska materialet. Dessa teorier tillämpas även för att underbygga metoden genom att utgöra dess beståndsdelar.
2.1 Postkolonialism
Postkolonialismen är en teori som handlar om att västvärldens förhållningssätt mot andra länder och kulturer präglas av kolonialismen. Detta skapar maktstrukturer och diskurser som byggs på stereotyper vilket diskriminerar vissa sociala grupper (Mudimbe, 1999, sid 135-137). En av grundarna av postkolonialismen är Edward Said som genom sitt verk
”Orientalism” (1978) beskrev att diskurser konstruerades i västvärlden under koloniseringen genom bland annat texter om ”österlandet”, vilket konstituerar en motpol av västvärlden. Denna motsats från väst benämns inom teorin som skapandet av diskursen ”De andra” vilket syftar på en social grupp som avviker från normen. Genom kolonialismen skapades således en bild av koloniserade områden som exotiska, irrationella och våldsamma vilket var motsatsen till väst som representerade det rationella, demokratiska och progressiva (Eriksson et al., 1999, sid 20-21). Den västerländska kulturen genomsyras således av det koloniala arvet från Europas kolonisering av olika delar av världen. Teorin belyser denna historiska koppling genom att synliggöra diskurser som skapar normer och identiteter kring väst och öst, vilket sedan utspelar sig på olika sätt i samhället (Hamadi, 2014, sid 39-40). Denna bild
konstruerade uppfattningar om en sorts överlägsenhet inom västvärlden gentemot andra delar av världen. Effekterna av kolonialismen lever således kvar i samhället och kulturen vilket har inverkan på institutioner och politiken i väst (Hall, 1999, sid 85-86). Detta bildar en
maktstruktur av över- och underordnade relationer mellan olika sociala grupper vilket
legitimerar ett dominerande normsystem i det västerländska samhället (Young, 2016, sid 383-385).
Edward Said visar i sitt verk ”Orientalism” (1978) att diskurser i västvärlden under kolonialismen som framkom i texter och samtal inom olika akademiska fält konsekvent omfattades av en gemensam uppfattning av det koloniserade ”österlandet”. Denna
återkommande uppfattning bildar en slags kunskap som utgörs av maktstrukturer baserad på en sorts kolonial dominans. Said argumenterar att diskurser kan konstruera kunskaper och sanningar utan att det grundas på fakta. Det är således väsentligt att inom postkolonialismen
7
urskilja vilka diskurser som råder för att vidare analysera innebörden av detta (Young, 2016, sid 387-389).
2.2 Socialkonstruktivism
Den socialkonstruktivistiska teorin grundas i interaktioner mellan människor där
konstruktioner skapas som präglar samhället, aktörer och individer. Dessa konstruktioner skapar sanningar och strukturer som påverkar omvärlden vilket inte behöver spegla verkligheten eller grundas i fakta. Utifrån detta uppkommer kategorier och normer som förstärker dessa sanningar och utformar en slags maktstruktur. Teorin syftar således till att kritiskt granska omgivningen för att urskilja och vara medveten om dessa konstruktioner (Burr, 2015, sid 2-3). Teorin anser att handlingar och beteenden är socialt konstruerade och är därför inte medfött. Om dessa sociala processer utvecklas förändras även individerna och aktörerna som påverkas av dem (Hibberd, 2005, sid 2-3). Socialkonstruktivismen resonerar att de sanningar som förekommer i samhället formas av flera faktorer, där bland historiska och kulturella företeelser. Kultur och historia är viktigt i socialkonstruktivismen eftersom de kan ses som byggstenar i uppbyggnaden av samhället. Dessa faktorer hjälper till att vidare förstå konstruktioner som förekommer och ger en bild av hur individer betraktar världen.
Människors syn och förståelse av världen är således olika beroende på omgivningen de befinner sig i (Burr, 2015, sid 2-5).
Samspelet mellan individer utgör grunden för socialkonstruktivismen då teorin argumenterar att konstruktioner uppkommer från kommunikation mellan människor. Aktörers relation gentemot varandra skapar kunskaper och sanningar som blir utgångspunkten för individers förståelse av omvärlden. Det här leder till att normer och identiteter uppstår vilket påverkar människors agerande och beteende. Individers interaktioner och relationer utgör således en väsentlig komponent i socialkonstruktivismen. Sociala processer studeras av den anledningen noggrant för att närmare utläsa de strukturer som skapas. Den centrala interaktionen mellan individer inom teorin är språket vilket då blir en viktig analysenhet. Språket kan ses som ett redskap som gör det möjligt att observera de sociala processer som sker för att vidare förstå aktörers relationer och dess handlingar (Jafari Amineh & Davatgari Asl, 2015, sid 13-14). Dessa sociala konstruktioner förändras även ständigt och kan variera vilket manifesterar sig i språket. Teorin argumenterar att språket speglar människors inre tankar och identiteter vilket då uppenbarar sig i kommunikationen (Hibberd, 2005, sid 9-10 och 26).
8
Socialkonstruktivismen kan således användas för att synliggöra diskurser som präglar olika aspekter av samhället (Burr, 2015, sid 50-51).
2.3 Stigma som begrepp
Stigma definieras som en social interaktion där grupper blir bemötta med fördomar och uppfattningar om att de ska bete sig på ett visst sätt. Detta innebär att människor tilldelas en uppfattad identitet vilket fråntar dem möjligheten till eget identitetsskapande. Andra aspekter av människor osynliggörs således vilket skapar en stigmatiserande effekt. Genom fördomar och uppfattningar kan grupper utmärkas som avvikande till det som anses vara normalt vilket kan skapa en särskiljning mellan olika grupper (Goffman, 2011, sid 10-13).
2.4 Motivering av teorival
Postkolonialismen är en betydande teori att applicera på analysen eftersom den är förenlig med en diskursanalys. Detta eftersom teorin kritiskt granskar normer och maktförhållanden mellan olika grupper i samhället och kan med hjälp av diskursanalysen synliggöra specifika diskurser. Teorin belyser specifikt västerländska samhällets förhållningssätt gentemot öst som härstammar från kolonialismen, vilket i uppsatsen blir svenskars relation gentemot människor som hamnar under samlingsnamnet ”invandrare”. Dessa diskurser är väsentliga att synliggöra med hjälp av postkolonialismen i analysen för att ytterligare förklara vad detta är uppbyggt av och hur det påverkar individer och grupper i samhället. Postkolonialismen kan således tillföra teoretiska resonemang vilket hjälper till att förklara ett fenomen i samhället. Ett exempel på detta är att teorin kan tydliggöra begrepp som ”vi och dem” samt ”stigmatisering” vilket utgör centrala begrepp i uppsatsen. Stigmatisering är i uppsatsen ett användbart begrepp eftersom det belyser och förklarar diskursens effekter gentemot människor som anses omfattas av den. Detta ger således en ökad förståelse kring diskursens inverkan.
Socialkonstruktivismen anses vara ett lämpligt val som teori till uppsatsens analys eftersom den underbygger diskursanalysen. Teorin kan användas som ett redskap för att utläsa analysenheter som är relevanta för metoden. Ett exempel på detta är språket som utgör en viktig komponent inom socialkonstruktivismen för att synliggöra diskurser och konstruktioner i texter. Det faller i linje med diskursanalysen som kommer användas som metod.
Socialkonstruktivismen ger även ett teoretiskt perspektiv på vilka effekter en viss representation kan få på individer och aktörer i samhället. Teorin ger således en ökad förståelse kring individer och aktörers samspel med varandra och hur normer och identiteter
9
bildas utifrån detta. Socialkonstruktivismen kan likaledes tillämpas på analysen för att
synliggöra diskursen som präglar den offentliga debatten av utsatta områden och vidare förstå varför denna konstruktion uppstår.
10
3. Metod och material
Detta kapitel kommer gå igenom uppsatsens metod och materialinsamling som utgör underlaget för analysen. Uppsatsens tillvägagångssätt kommer således redovisas för att klargöra hur syftet studeras för att besvara frågeställningarna. Kapitlet kommer även ta upp centrala begrepp och analysenheter som representerar byggstenarna till metoden samt hur materialet kommer att användas. Detta arbete är en kvalitativ studie vilket innebär att insamlingen av data är begränsat för att grundligt analysera materialet. En kvalitativ metod används för att djupgående studera en specifik kontext för att sedan tolka och bilda en förståelse av uppsatsämnet (Esaiasson et al. 2017, sid 211-212).
3.1 Diskursanalys
För att analysera hur utsatta områden framställs av media och politiker i Sverige kommer en diskursanalys användas. Detta anses vara en lämplig metod eftersom diskursanalysen
synliggör diskurser mellan raderna och analyserar strukturer i ett visst språk som används för att skapa en förståelse över hur ett ämne uppfattas i samhället. Att använda en diskursanalys kan även utvidga perspektivet på uppsatsämnet vilket för nuvarande är högst politiskt aktuellt. Med denna metod hoppas jag därför kunna ge en ökad förståelse av den rådande diskursen kring utsatta områden och migration. Genom att använda en diskursanalys kan jag vidare synliggöra maktstrukturer och normer vilka kan uppfattas vara problematiska i det svenska samhället (Svensson, 2019, sid 24-25).
Diskursanalys består både av teori och även metod då den utgår ifrån teoretiska argument om språkanvändning samtidigt om den används som ett analysverktyg för att studera språket i diverse sammanhang. Diskursanalys kan således användas för att konkretisera tal, skrift och symboler genom att vidare skapa en bild av människors uppfattning och förståelse av världen. Det kan även användas för att förstå samspel mellan människor då diskursanalysen kan studera vilken social ordning och maktstruktur som råder. Den kan således framhäva hur identiteter och konstruktioner uppkommer från interaktioner i samhället (Svensson, 2019, sid 16-17 & 21). En diskurs kan omfattas av ett språkbruk i relation till en maktstruktur som förekommer på olika sätt i samhället. Detta innebär att språket i sig uttrycker ett
maktförhållande i en kontext vilket inte uppfattas av samhället som något laddat utan kan istället framträda som en norm. Ett exempel på ett sådant språkbruk kan vara ”manligt” och ”kvinnligt” (Svensson, 2019, sid 54-55). Diskursanalysen kan således synliggöra budskapet bakom språket (Fairclough, 1995, sid 95).
11
För att diskursanalysen ska vara en effektiv och givande metod krävs en avgränsning som utgör ramar för vad som ska analyseras och inom vilka gränser detta ska ske inom. Jag har således valt ut ett visst antal analysenheter som utgör diskursanalysens avgränsning vilket bistår med att systematiskt gå igenom materialet. Jag anser att detta kommer att ge utrymme för metoden att användas som ett effektivt verktyg som präglas av en disciplinerad kreativitet vilket är förenligt med en kvalitativ forskning (Svensson, 2019, sid 23-24). Diskursanalysen anses även passande till att undersöka hur utsatta områden framställs i media eftersom metoden kan sammanfogas med postkolonialismen och socialkonstruktivismen som kommer att användas i uppsatsen. Teorierna behöver metoden för att kunna appliceras på materialet. Inom socialkonstruktivismen är språket en väsentlig analysenhet för att studera sociala interaktioner för att vidare förstå hur konstruktioner kring normer och identiteter uppstår. Postkolonialismen synliggör strukturell rasism inom västvärlden riktat mot ”de andra” vilket utgör en diskurs som präglas av maktförhållanden. Urskiljandet av diskurser är följaktligen centralt. Diskursanalysen menar att en diskurs utgörs av socialt handlande vilket innebär att sociala interaktioner konstruerar omvärlden vilket kan studeras genom språket. Språket kan således hjälpa till att förstå förändringar och fenomen i samhället vilket då kan vara ett effektivt verktyg. Teorierna utgör på detta sätt diskursanalysens byggstenar(Chuliaraki & Fairclough, 1999, sid 4).
3.2 Kvalitativ textanalys
I uppsatsen kommer en kvalitativ textanalys användas i samband med granskningen av
materialet till analysen. En kvalitativ textanalys karakteriseras av att noggrant analysera texter för att läsa mellan raderna och lyfta fram budskapet bakom texten. Genom denna analys framförs texters centrala innehåll vilket bidrar till att skapa en djupare förståelse av den
insamlade datan. I denna metod studeras även aktörers handlande i sammanhanget de befinner sig i eftersom innebörden kan skifta beroende på kontexten. Den kvalitativa textanalysen fokuserar på att besvara frågor som bland annat vad, vilka eller hur. På detta sätt fångar metoden systematiskt upp mönster i texten som ger svar på den ställda frågan. Den kvalitativa textanalysen är även förenlig med diskursanalysen eftersom den kan användas för att kritiskt granska texter och därmed lyfta fram maktstrukturer, normer och centrala diskurser. Metoden används således genom att ställa specifika frågor till materialet som ska besvaras. Dessa frågor omfattas av analysenheter som är väsentliga för uppsatsämnet och frågeställningarna. Genom att i förhand ställa frågor till materialet konkretiseras den kvalitativa textanalysen till
12
ett tillämpbart analysverktyg då frågorna hjälper till att vägleda textanalysen.Ett exempel på en fråga som är relevant att ställa på källmaterialet är den första frågeställningen ”Hur
framställs utsatta områden i medierapportering i Sverige?” vilken då kan besvaras genom den kvalitativa textanalysen (Esaiasson et. al., 2017, sid 211-216).
Denna metod anses vara användbar för analysen eftersom den systematisk och analytiskt sammanfattar det centrala innehållet i relevant material för uppsatsämnet. Analysen kommer utöver tidningsartiklar utgöras av väsentliga källor inom tidigare forskningsområden såsom avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Att applicera en kvalitativ textanalys kan således tillföra ett bredare akademiskt perspektiv utöver diskursanalysen som fokuserar på att lyfta fram diskursskapanden genom språket. Metoden kan även appliceras på tidningsartiklarna för att synliggöra dolda och indirekta budskap. Den kvalitativa textanalysen hjälper således till att praktiskt applicera diskursanalysen på det insamlade materialet. Detta sker genom att den kvalitativa textanalysen systematiskt analyserar och kritiskt granskar materialet för att utläsa textens helhet. Diskursanalysen synliggör samtidigt en diskurs genom språket för att vidare skapa en förståelse kring innebörden av denna konstruktion. De båda metoderna kan således förenas för att förstärka det analytiska verktyget. Jag anser följaktligen att båda av dessa metoder är tillämpningsbara i analysen för att den kvalitativa textanalysen ger ett utbrett analytiskt perspektiv. Diskursanalysen förser istället studien med en mer specificerad och ingående kritisk granskning (Esaiasson et. al., 2017, sid 213-215).
3.3 Urval av material
Materialet som har samlats in som underlag för analysen består av skriftliga källor, såsom tidningsartiklar, avhandlingar, rapporter och vetenskapliga artiklar. Tidningsartiklar från mediala källor har hämtats från Dagens nyheter och Svenska dagbladet. Avhandlingar, rapporter och vetenskapliga artiklar har hämtats från tidigare forskning för att ge ytterligare underlag till analysen. Materialinsamlandet har skett utifrån ett strategiskt urval vilket innebär att de skriftliga källorna har valts baserat på specifika kriterier och innehåll. Dessa kriterier motsvarar uppsatsens avgränsning och relevans till uppsatsämnet. Det strategiska urvalet har gjorts för att sätta ramar och konkretisera metoderna diskursanalys och kvalitativ textanalys som analysverktyg för att dessa systematiskt ska studera texternas innehåll och kunna dra slutsatser (Esaiasson et. al., 2017, sid 158-159). Materialet samlas in inom en tidsram från 2015 till 2020 eftersom denna period anses vara intressant att studera på grund av
13
allmänna debatten om invandring i Sverige, och i och med detta ökade även diskussionen om utsatta områden i samhället. Efter flyktingvågen 2015 intensifierades likaledes diskussionerna om utsatta områden riktat mot kriminalitet och utanförskap (Khayati, 2017, sid 11). Detta medförde att invandring/integration och lag och ordning/brottslighet ansågs vara ett av de viktigaste samhällsproblemen och politiska sakfrågorna inför valet 2018 i opinionsmätningar bland befolkningen (Martinsson & Weissenbilder, 2018, sid 121-123).
Dessa specifika tidningar valdes på grund av att det är två dagstidningar med stor popularitet bland befolkningen. Det kan därav argumenteras nå ut till fler människor och därmed ha större inverkan på dess läsare. Detta anses vara gynnsamt för uppsatsen då syftet är att undersöka den generella diskussionen om utsatta områden genom att studera medias
framställning av dessa områden. Tidningarna kan således ge en indikation kring hur diskursen ser ut. Det är även två dagstidningar som anser sig vara politiskt oberoende. Jag är dock medveten om tidningarnas ideologiska ställning samt ställer mig skeptisk till deras ställning som politiskt oberoende. Detta eftersom Dagens nyheters politiska hållning enligt deras hemsida är liberal (Dagens nyheter, 2008). Svenska dagbladet benämner den politiska hållningen som obunden moderat vilket således talar för en politisk ställning hos båda tidningarna (Nationalencyklopedin, u.å.).
Materialet samlades in utifrån specifika begrepp som anses vara relevant för uppsatsämnet. Jag började således med att söka efter tidningsartiklar som nämner utsatta områden i Sverige på tidningarnas hemsida. Utefter det observerade jag återkommande begrepp och
uppfattningar som jag färgkodade artiklarna utifrån för att synliggöra ett mönster i materialet. Dessa begrepp präglar och definierar den offentliga debatten kring utsatta områden vilket således blir väsentligt att analysera utifrån metoderna och teorierna som har valts till uppsatsen. Jag valde sedan ut de artiklar jag ansåg representerade och sammanfattade den generella diskursen på lämpligt sätt. Dessa kan vidare studeras i bilaga 1. Utifrån detta kunde jag observera fyra teman som var återkommande i den offentliga debatten vilka tillsammans utgjorde diskursens beståndsdelar. För att förtydliga redogörelsen av diskursen delas analysen in i dessa fyra beståndsdelar vilket vidare konkretiserar diskursen olika aspekter. De teman som har identifierats presenteras i ett analysschema i delkapitlet 3.5.
De tidningsartiklar som har valts handlar följaktligen om utsatta områden kopplat till samhällsdebatten för att undersöka hur denna debatt ser ut inom mediala artiklar. I analysen används även några politiska uttalanden från politiker som mediala källor har rapporterat om.
14
Detta görs för att det är av intresse för uppsatsens innehåll eftersom det ger en inblick i den generella offentliga debatten utöver den mediala rapporteringens framställning. Uttalandena kommer dock refereras utifrån tidningsartiklarna på grund av uppsatsens avgränsning.
3.4 Källkritik
För att öka uppsatsens trovärdighet är det väsentligt att ständigt källgranska de källor, teorier och metoder som används. Detta är viktigt för att vara medveten om och bemöta
förekommande svagheter som kan påverka uppsatsens tillförlitlighet. Det tyder även på intersubjektivitet vilket är väsentligt i samband med genomförandet av denna uppsatsstudie (Esaiasson et. al., 2017, sid 25-26).
Uppsatsens validitet är väsentligt att granska eftersom det ger uttryck för studiens
trovärdighet. Validitet innebär att det som ska studeras i det empiriska materialet faktiskt undersöks eller om det förekommer systematiska fel. Reliabilitet mäter uppsatsen
tillförlitlighet om tillexempel studien skulle leda till samma resultat om den gjordes om på nytt. För att upprätthålla en god reliabilitet och validitet kommer analysen ta stöd från etablerat forskningsmaterial från tidigare forskningsområden. På detta sätt kan tolkningarna och resultaten jämföras och understödjas i föregående undersökningar. Eftersom ett strategiskt urval görs uppstår problematik med extern validitet eftersom det skapar begränsningar med materialinsamlandet. Extern validitet syftar till att uppsatsens resultat är realistisk med en större kontext i samhället i relation till det begränsade urval som har gjorts (Esaiasson et. al., 2017, sid 58-59). Bedömningen måste göras om det urval som har utförts genererar slutsatser i analysen som representerar ett generaliserat resultat. Det kan argumenteras att uppsatsens resultat inte representerar den riktiga bilden av samhället eftersom endast ett begränsat material analyseras. För att stärka den externa validiteten appliceras metoderna och framför allt teorierna med anledningen att åstadkomma teoretisk generalisering. Den teoretiska generaliseringen kan ge ett allomfattande perspektiv vilket ökar den externa validiteten (Esaiasson et. al., 2017, sid 158-159).
Som med alla metoder finns det kritik mot diskursanalysen vilket är viktigt att tillgodose vid användning av metoden. Metoderna som kommer att användas i analysen innebär att jag utför en egen tolkning och analysering av relevant material för uppsatsämnet. Detta medför risken att jag gör en snedvriden eller missvisande tolkning vilket då påverkar studiens resultat. Det kan även ha effekt på uppsatsens trovärdighet och pålitlighet. För att undvika misstolkningar
15
används teorier för att teorianknyta dessa till det empiriska materialet. Detta förser mig med akademiska verktyg som kan förankras i analysen för att tolka verkligheten. Det breddar således mina egna tolkningar och kan stödjas av akademiska resonemang. Diskursanalysen tillhandahåller även en ram som ger riktlinjer inom vilka gränser denna tolkning ska göras i. Det innebär att tolkningen som görs organiseras efter bland annat analysenheterna vilket minskar risken för misstolkningar.
Diskursanalys är på detta sätt en snäv metod vilket skapar begränsningar för studiens analysförmåga. För att utvidga analysen och perspektiven på uppsatsämnet kommer den kvalitativa textanalysen användas. Metoden appliceras främst på tidigare forskning om framställningen av utsatta områden i Sverige. Detta förser analysen med ytterligare forskningsunderlag vilket kan öka trovärdigheten av den tolkning som görs. Jag är även medveten om systematiska feltolkningar och reducerar dessa genom att applicera teorierna vilket tolkar materialet åt mig. Analysschemat konkretiserar likaledes diskursanalysen som används och hjälper till att undvika feltolkningar.
3.5 Analysschema
Här presenteras de teman som utgör ramen och avgränsningen för diskursanalysen
tillsammans med den kvalitativa textanalysen. När metoderna appliceras på det insamlade materialet utgör dessa begrepp det centrala fokuset i texter och uttalanden. Detta är begrepp som återkommer i störst utsträckning inom debatten av utsatta områden i Sverige utifrån det insamlade materialet. Dessa sorterar således materialet och underlättar granskningen av de skriftliga källorna.
Undertema/beståndsdel Framställning i tidningsmaterial
Kriminalitet
Utsatta områden präglas av kriminalitet och våld. Detta utförs av gängkriminella som består av unga män med utländsk bakgrund.
Segregation
I utsatta områden är segregation ett stort problem som orsakas av invandrare. Detta
16
är ett hot mot det svenska samhället.
Kultur och religion
Kulturreligiösa faktorer orsakar
kriminalitet och segregation samt skapar patriarkala områden med en förtryckande kultur. Detta är inte förenligt med Sverige.
Vi och dem
Svenskar och invandrare separeras till två olika grupper som utgör varandras
motpoler där invandrare utgör ”de andra”. Denna grupp avviker från det svenska samhället och är ansvariga för
problematiken i utsatta områden.
De fyra teman/samlingsbegrepp utgör således diskursens beståndsdelar om utsatta områden. De tre första begreppen är komponenter till ett övergripande grundtema vilket är “Vi och dem”. Detta innebär att den fjärde beståndsdelen kan studeras i alla teman som en
återkommande framställning inom debatten om utsatta områden. I analysen kommer således dessa beståndsdelar utgöra strukturen på följande sätt:
● Kriminalitet ● Segregation
● Kultur och religion ● Vi och dem
17
4. Historisk överblick
I det här kapitlet kommer en historisk överblick att klargöras för att förse en ökad förståelse för forskningsämnets härkomst och utveckling i Sverige. Bakgrunden kommer att avgränsas till migrationens utveckling under 1980-talet fram till 2016. Detta anses ge en tillräcklig överblick över identiteter och attityder som präglar det svenska samhället än idag. Kapitlet kommer även fokusera på islamofobi under denna tidsperiod då det finns inslag av detta inom media och politiken riktat mot utsatta områden i nutidens svenska samhälle.
4.1 Migrationens utveckling i Sverige
Migration har varit en del av Sverige under en lång period med både in- och utvandring som har påverkat samhället på olika sätt. Efter andra världskriget präglades Sverige av en
invandring från olika europeiska länder till arbetsmarknaden vilket bidrog till den svenska ekonomins och landets generella tillväxt (Magnusson, 2001, sid 9-10). Under årtiondet 1980 ökade invandringen av människor som kom utanför Europa vilket skapade en skepticism från flera håll i samhället. Detta gav upphov till ett behov att lyfta frågor gällande
invandringspolitik i den politiska debatten. Migrationen i Sverige började allt mer uttryckas som problematisk och människor från vissa länder ansågs mindre välkomna än andra. Invandringspolitiken begränsades med argumentet att ytterligare kontroll över invandringen ger ökad möjlighet till att utöka integreringen av de immigranter som redan varbosatta i landet för att inte belasta samhället. Främlingsfientliga politiska partier började synas och få allt mer utrymme i den offentliga debatten och inom politiken (Khayati, 2008, sid 187-189). Sverige drabbades sedan under 90-talet av en ekonomisk kris vilket ledde till att andelen sociala problem ökade, där bland annat arbetslösheten steg markant. De som drabbades hårdast av lågkonjunkturen var immigranter där det även fanns en skillnad mellan
nationaliteter då människor med utomnordisk bakgrund påverkades i större utsträckning än nordbor (Byström & Frohnert, 2017, sid 77). Kriget som pågick i forna Jugoslavien skapade även en våg av människor på flykt där Sverige tog in många flyktingar. Detta bildade starka reaktioner bland befolkningen samt inom politiken. Debatten som fördes argumenterade att invandringspolitiken och välfärden skulle kollapsa om fler flyktingar togs in.
Invandringspolitiken ansågs vara misslyckad och migrationen upplevdes som ett hot mot den svenska välfärden. Under denna period av ökad främlingsfientlighet utsattes vissa folkgrupper mer än andra där bland annat muslimer som människor från Somalia och Bosnien ansågs vara
18
oförenliga med den svenska kulturen och som särskilt problematiska (Ericsson, 2016, sid 181-182).
Sverige gick med i EU 1995 efter den ekonomiska krisen som hade drabbat landet hårt. Detta gav upphov till implementeringar av nya lagar och regler vilket ledde till påfallande
förbättringar i samhället. Sverige hade en stark ekonomisk tillväxt under de två kommande decennierna vilket gjorde att samhället kunde återhämta sig och välfärden kunde utvecklas. Trots detta ökade inkomstskillnaderna och arbetslösheten där invandrare återigen drabbades hårdast. Samtidigt fortsatte invandringen till Sverige att expandera där majoriteten utgjordes av flyktingar och anhöriga till människor som var bebodda i Sverige. Medlemskapet i EU resulterade i att riktlinjerna kring invandringspolitiken förändrades genom bland annat den fria rörligheten mellan EU-medlemsländer. Detta underlättade mobiliteten inom EU gällande främst arbete och bosättning vilket gav upphov till att fler utomnordiska invandrare kom till Sverige (Byström & Frohnert, 2017, sid 87-88).
Denna utveckling fortsatte in på 2000-talet parallellt med att fördomar och skepticism växte (Byström & Frohnert, 2017, sid 87-88). Under 2015 drabbades Europa av en omfattande flyktingvåg där människor flydde från krigsdrabbade länder från främst Syrien, Afghanistan och ett flertal länder från Afrika. Sverige var ett av de länder som tog emot flest flyktingar under krisen vilket resulterade i ett stort antal asylsökande som motsvarade det största intaget av flyktingar under en sådan begränsad tidsperiod (Migrationsverket, 2016, sid 9-10). Sverige införde under flyktingkrisen temporära restriktioner för att begränsa invandringen som ansågs vara en oproportionerlig belastning på det svenska samhället. Under denna tidsperiod ökade även den negativa uppfattningen av migration inom den offentliga debatten där allt fler uppvisade sig kritiska mot invandringen till Sverige. Detta ledde till att politiska sakfrågor rörande migration steg på den politiska dagordningen. Det ökade även främlingsfientligheten främst gentemot specifika invandrargrupper (Khayati, 2017, sid 11-12). Problematik kring invandringen har visat sig vara återkommande med tiden där debatten om invandring till Sverige emellanåt lyfts upp som ett samhällsproblem. Dessa tendenser kan studeras i den offentliga debatten i dagens samhälle där migration diskuteras som ett kriminellt och segregerat problem (Byström & Frohnert, 2017, sid 87-88).
19
4.2 Islamofobi i det svenska samhället
I Sverige kan islamofobi urskiljas sedan en tid tillbaka i samhället. Det finns således en bild av människor som är muslimer, eller som anses vara förknippade till islam, som bemöts med fördomar. Detta leder till att vissa grupper utesluts och särbehandlas baserat på ett visst utseende eller beteende. Islamofobi uttrycks på olika sätt i det svenska samhället och kan bland annat avläsas i diverse diskurser. Denna bild influeras även av orientalistiska uppfattningar om ett visst område i världen som omfattas av främst Mellanöstern och Nordafrika. De föreställningar som fanns i Sverige under 1900-talet var att islam var en patriarkalisk, aggressiv och våldsbejakande religion. Under 1980-talet börjar detta uttryckas mer främlingsfientligt i politiska och mediala uttalanden vilket förstärkte den negativa bilden av islam i Sverige. Muslimer ansågs vara mindre förenliga med det svenska samhället och islam betraktades stå i konflikt med svenska värderingar gällande bland annat jämställdhet. Dessa föreställningar har hängt kvar fram till dagens samhälle där islam även kopplas till religiös extremism och terrorism vilket hotar lag och ordning i Sverige (Ericsson, 2016, sid 135-137)
4.3 Miljonprogrammet
På 1960-talet präglades Sverige av en omfattande bostadsbrist vilket gav upphov till
riksdagens beslut att en miljon bostäder skulle byggas på tio år runt om i Sverige. Detta var en del av välfärdspolitiken där bostäderna skulle vara moderna med låga kostnader och
tillgängliga för alla. Projektet började 1965 och sträckte sig fram till 1974 och fokuserade på stadsplanering, effektivitet och samhällsservice. Områdena där bostäderna skulle byggas var äldre och mindre eftertraktade industriområden. Syftet var således att riva dessa områden för att etablera moderna hem för alla. Byggandet av förorterna bemötte emellertid flera
motgångar vilket tidigt skapade missnöje kring projektet. Inflyttningen skedde innan bostadsområdena var klara vilket genererade ytterligare problematik för de boende. Bostadsbehovet hade även överskattats då bostadsbristen rundades av på 70-talet och
resulterade i att många av lägenheterna stod tomma. Efterfrågan på lägenheter hade samtidigt minskat bland främst familjer som letade efter villor eller radhus istället. De som hade
möjlighet och pengar flyttade således till andra områden vilket ledde till att de som bodde kvar var låginkomsttagare och invandrare på grund av bland annat de rådande
20
Under 1970-talet började bostadsområden som omfattades av miljonprogrammet kopplas till invandring av politiker och media. De problem som förekom i dessa områden associerades med människor med andra etniciteter än den svenska. Det argumenterades att bostadsområden som beboddes av immigranter var segregerade områden parallellt med att områden där en etnisk svensk majoritet bodde ansågs vara integrerade (Ericsson, 2016, sid 178).
Boendesegregationen associerades även i större omfattning till specifika utomeuropeiska immigranter vilket tyder på en etnisk särskiljning (Molina, 2001, sid 50). Många hyresvärdar tillsammans med vissa myndigheter placerade även nyanlända invandrare till specifika områden som karaktäriserades av bostäder där resursstarka individer, såsom svenskar, hade möjlighet att flytta ifrån. Miljonprogrammet blev en väsentlig del i denna systematiska placering då många människor med utländsk bakgrund tilldelades bostäder i dessa områden (Molina, 2001, sid 66-68). År 2015 och 2017 släppte polisen rapporter om bostadsområden som ansågs vara utsatta i Sverige. Områdena pekades ut och kategoriserades in som
riskområden, utsatta och särskilt utsatta områden baserat på graden av utsatthet. Dessa bostadsområden karaktäriserades och definierades som områden präglade av kriminalitet, låg socioekonomisk status och religiös extremism. Detta var första gången bostadsområden systematiskt kategoriserades in med hjälp av ett flertal myndigheter i Sverige (Polisen, 2015, sid 7-10).
Uppfattning av vissa bostadsområden och etniska grupper har hängt kvar och etablerats i samhället i takt med att den etniska boendesegregationen stiger. Utsatta områden nämns regelbundet i samband med segregation och invandring på ett liknande sätt som skedde under främst 80 till 90-talet. Understrykandet av olikheter präglar således den offentliga debatten av diverse bostadsområden i Sverige där klyftan mellan ”rika” och ”fattiga” områden enbart har ökat (Ericsson et.al., 2000, sid 24-25).
21
5. Analys
I analysen appliceras uppsatsens teorier och metoder på det material som har samlats in under studiens gång. Analysen delas upp efter undersökningens teman som har framkommit i systematiseringen av de valda tidningsartiklarna. Dessa begrepp kommer utgöra analysens delkapitel och kommer i sista kapitlet kopplas till uppsatsens huvudtema i ett slutkapitel vilket är “vi och dem”. För att ytterligare förtydliga beståndsdelarnas vikt för uppsatsens syfte och fokus kommer analysen även ha ett inledande och avslutande kapitel där en teoretisk
diskussion kommer att föras. Detta har som syfte att öka förståelsen av vad en viss generell framställning i samhället kan leda till för konsekvenser.
5.1 Stigmatisering av bostadsområden
Utifrån det material som har samlats in från tidningsartiklar kan en tydlig bild skapas av hur inflytelserika aktörer pratar om specifika bostadsområden i Sverige. Detta präglar den offentliga debatten och influerar samhällets uppfattning av det som kallas utsatta områden. Den bild som har skapats genom diskursanalysen och den kvalitativa textanalysen är en övervägande negativ framställning. Det finns områden som står inför utmaningar såsom bristande samhällsstruktur vilket kan leda till sociala svårigheter. Detta kan resultera i ökade klasskillnader och ekonomisk ojämlikhet vilket är ett samhällsproblem (Backvall, 2019, sid 66-67). Syftet med uppsatsen är dock att studera och synliggöra diskursen som präglar diskussionen kring områden som anses vara utsatta och inte om områdena upplever en viss typ av problematik eller inte. Det är viktigt att undersöka hur diskursen kring denna
problematik ser ut eftersom om ett område enbart framställs och representera utifrån en specifik bild av samhället uppstår skadliga effekter. Människor som lever i utsatta områden tolkas som en homogen grupp vilket tar ifrån dem möjligheten att bli validerade av samhället, eftersom olika aspekter av individer och grupper osynliggörs. De stigmatiseras således
tillsammans med det utsatta området (Franzén, 2001, sid 23-25).
"The act of attaching stigma to anyone or anything is an act of power" – (Backvall, 2019, sid 11)
Segregation i samband med stigmatisering innebär en differentiering mellan två sidor som agerar som en motpol gentemot varandra vilket skapar maktrelationer mellan de berörda grupperna. En sida degraderas således medan den andra erläggs ett högre värde. Vissa förekommande ord och meningar färgar den diskurs som omger diskussionen kring utsatta områden. Diskursen speglar samhällets bild i stort vilket gör att enstaka meningar och
22
begrepp kan ha stor påverkan på samhällelig nivå eftersom orden i detta fall ofta är negativt laddade. De representerar således ett budskap mellan raderna vilket i sig kan dela upp människor och skapa diskriminerande fördomar. Denna stigmatisering kan således leda till den undermedvetna och medvetna uppfattningen av “Vi och dem” vilket innebär att separationen mellan grupper ökar och där en sida normaliseras och den andra främliggörs. Detta avhumaniserar människor som anses tillhöra “de andra” vilket då förhindrar att jämlikhet ska råda i samhället (Franzén, 2001, sid 27-30).
Vart går då gränsen mellan en kritisk diskussion och en diskriminerande och rasifierande diskurs? Problematiken uppstår när en specifik grupp framställs som en enhetlig grupp där de anses agera utifrån rådande fördomar och stereotyper. Det sker då en särskiljning mellan svenskar och “icke svenskar” vilket stigmatiserar och diskriminerar. Detta tar även bort fokuset på problemet och sätter ansvaret på en viss grupp som uppfattas ligga bakom svårigheter i samhället (Hallin, 2020, sid 57-58). Utifrån socialkonstruktivismen kan det argumenteras att en sanning konstrueras i diskussionen om utsatta områden som
nödvändigtvis inte behöver spegla verkligheten (Burr, 2015, sid 2-3).
“Vi och dem” kommer utgöra analysens huvudtema där tre underteman som omfattas av denna konstruktion kommer att lyftas för att öka förståelsen kring begreppets olika aspekter och konsekvenser. Det sista kapitlet i analysen kommer sedan koppla samman
beståndsdelarna för att förklara effekterna av en viss framställning utifrån ett teoretiskt ramverk av postkolonialismen och socialkonstruktivismen. Detta kommer att understödjas med citat från de valda tidningsartiklarna.
5.2 Den kriminaliserade framställningen
I insamlandet av tidningsartiklar var kriminalitet ett utmärkande begrepp som nämns i nästintill alla artiklar. Begreppet är negativt laddat i kontexten av utsatta områden och kan tolkas på flera olika sätt eftersom det frekvent nämns i samband med andra termer.
Majoriteten av artiklarna kopplar kriminaliteten till invandring där gängkriminella i princip blir ett samlingsbegrepp för unga män med utländsk bakgrund utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv. Det förknippas med den övergripande migrationen i Sverige där kopplingen kan avläsas mellan raderna i texterna eller uttryckt i klartext. Ett exempel på detta är en artikel från Dagens nyheter (2017) där följande skrivs:
23 “Unga män med invandrarbakgrund står till största delen bakom vågen av skottlossningar. Av 100 personer som knyts till mord och mordförsök med skjutvapen har 90 minst en utlandsfödd förälder, visar DN:s granskning. – Gatugäng uppstår i vissa områden. De flesta som bor där har utländskt
påbrå.” - (Wierup, 2017-05-21)
Detta citat sammanfattar budskapet många artiklar hänvisar till då ett tydligt samband görs mellan invandring i Sverige och kriminalitet i utsatta områden. Budskapet mellan raderna kan argumenteras vara att det finns en koppling mellan de unga männens utländska bakgrund och förekommande kriminalitet i vissa områden där många invandrare är bosatta. Skulden
placeras således på en viss typ av grupp med specifika egenskaper såsom “unga män med utländsk bakgrund”. Ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv kan språket som används belysa normer som råder i sammanhanget. Denna sociala interaktion konstruerar och normaliserar uppfattningen om en homogen grupp som kriminell. Det tar då bort andra eventuella egenskaper och perspektiv av människorna som anses tillhöra denna grupp vilket skapar en stigmatiserande effekt (Franzén, 2001, sid 23-25). Denna typ av normaliserad diskurs kan studeras i följande citat från Svenska dagbladet (2020):
“Fakta är dock att det grövsta våldet har blivit värre, med skjutningar, sprängningar, gäng som dominerar hela bostadsområden. Medan de utsatta områdena har blivit allt fler och allt våldsammare,
har övriga Sverige blivit fredligare. Den kontrasten påverkar säkert känslan. Att det knappt finns etniska svenskar i de utsatta områdena, att en rekordinvandring förändrat många svenska städer radikalt, och att gängen oftast består av människor med utländsk bakgrund, bidrar alldeles säkert till
känslan av främlingskap hos många äldre svenskar.” - (Arpi, 2020-09-01)
Här framställs samma bild av kriminaliserade gäng som tar över utsatta områden och skapar otrygghet och våld. Det indikeras att detta är en utveckling som sker i områden där många invandrare bor vilket är anledningen till våldet i vissa bostadsområden. I detta citat sker även en differentiering mellan utsatta områden och övriga Sverige vilket är en återkommande företeelse i det insamlade materialet. Bostadsområden uttrycks ha blivit ”våldsammare” parallellt med att övriga Sverige har blivit ”fredligare”. Detta kan enligt postkolonialismen studeras som en separation av det svenska och icke svenska. Områden som är bosatta av människor med utländsk bakgrund särskiljs således från det övriga svenska
majoritetssamhället. Utsatta områden uppfattas inte som en del av Sverige utan präglas av sociala svårigheter skapade av invandrare. Enligt postkolonialismen skapas då en
24
diskriminerande diskurs där en grupp anses vara normen och det “förnuftiga” medan en annan grupp pekas ut som avvikande och främmande. Dessa grupper representerar i det här fallet ”svenskar” och ”invandrare”. Vissa artiklar lyfter även fram olika folkgrupper med bakgrund i specifika länder som en bakomliggande faktor till boendesegregationen. Utifrån ett
socialkonstruktivistiskt perspektiv skapas en konstruktion genom språket där de dolda budskapen rasifierar människor. Detta innebär att en slags strukturell diskriminering riktas mot en viss folkgrupp som enligt föreställningar besitter ett visst utseende eller vissa egenskaper. Dessa framställningar påverkar således relationer och sociala interaktioner gentemot gruppen (Hallin, 2020, sid 53-55). Det är främst människor från utomeuropeiska länder som uttrycks stå bakom våldsbrott och den kriminella utvecklingen i utsatta områden (Molina, 2001, sid 50):
“DN:s granskning visar tydliga skillnader mellan olika invandrargrupper och hur länge dessa vistats i landet(…) En övervägande majoritet, cirka 80 procent, har i stället rötter i de områden i Mellanöstern respektive norra Afrika varifrån de stora grupperna av nyanlända kommit de senaste tjugo åren. Irak, Iran, Libanon, Turkiet, Somalia och Eritrea är särskilt vanligt förekommande. Däremot har inte en
enda av personerna varit asylsökande vid brottstillfället.” - (Wierup, 2017-05-21)
Människor från Mellanöstern och Nordafrika stigmatiseras i denna framställning då de kopplas till negativa egenskaper såsom kriminella och våldsamma vilket skapar fördomar. Här kan således en viss typ av islamofobi avläsas i artikeln då det finns en historisk uppfattning baserad på negativa stereotyper om dessa världsdelar vilket kopplas till islam. Denna bild präglas av egenskaper som aggressiva och farliga vilket anses vara avvikande från
den svenska kulturen (Ericsson, 2016, sid 135-137)
.
5.3 Segregationens skilda innebörd
Segregation är ett ord som är återkommande i materialet. Begreppet utgör en central
beståndsdel i diskursen av utsatta områden och besitter olika innebörder. Bostadssegregation är ett missvisande ord i sig eftersom det anspelar på en opartisk hållning trots att
konstruktionen av begreppet innehåller en tydlig maktrelation. Detta kan ha en väsentlig inverkan på aktörer som omfattas av segregationen eftersom det kan skapa en sorts strukturell diskriminering (Molina, 2001, sid 51-52). Diskussionen om segregation fokuserar även på en koppling till invandring i Sverige på ett liknande sätt som beståndsdelen om kriminalitet gör. Detta kan avläsas i en artikel från Svenska dagbladet (2020):
25 “Det handlar om ett nytt socialt landskap som har vuxit fram i Sverige, bostadsområden vars liv präglas av utslagning från arbetsmarknaden, segregation, bidragsberoende och undermåliga skolor samt etniska och kulturella särdrag som skiljer sig markant från majoritetssamhällets. Det är områden
där utanförskapet har blivit det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet, som grundar sig på en stark känsla av att vara utstött och inte tillhöra gemenskapen i övrigt.” - (Brinkemo & Rojas,
2020-10-01)
Här beskrivs bostadsområden som oattraktiva och icke fungerande platser med bristande samhällsstruktur och socioekonomisk utsatthet vilket inte associeras med det övriga svenska majoritetssamhället. Områdena kännetecknas även av etniska och kulturella avvikelser vilka tillsammans bildar ett utanförskap. Detta citat förser en bild av hur begreppet segregation används och innebär i kontexten av utsatta områden i Sverige. I enlighet med
postkolonialismen kan denna framställning av segregerade bostadsområden observeras som uteslutande eftersom en tydlig särskiljning sker av två olika sidor. Ena sidan framställs som problematisk och främmande samtidigt som den andra sidan anses vara motsatsen till det. Ordet segregation blir därav ett laddat ord som har en maktutövande effekt i diskussionen av utsatta områden. Detta kan argumenteras skapa en diskriminerande uppfattning vilket innebär att båda sidor som omfattas av segregationen inte behandlas lika (Hallin, 2020, sid 51-52 & 55). I debatten om segregation som påträffats i materialinsamlandet av tidningsartiklar nämns enbart utsatta områden som segregerade. Segregation innefattar dock två sidor som separeras från varandra vilket innebär att välbärgade bostadsområden även kan observeras som
segregerade platser. Dessa områden lyfts sällan upp i debatten om segregation i Sverige. Denna form av segregation normaliseras således och anses inte vara problematisk inom den allmänna diskursen (Molina, 2001, sid 52-53). Konstruktionen av ordet segregation i
kontexten av debatten om utsatta områden kan likaledes argumenteras vara riktad mot platser där människor med olika etniciteter, än den svenska, är bosatta.
I artiklarna förekommer även begreppet “parallella samhällen” vilket används i många artiklar som en sorts synonym för att beskriva utsatta och segregerade områden. Detta ord får en segregerande effekt i sig själv eftersom det separerar bostadsområden som uppfattas som problematiska från Sverige. Det betonas som områden jämsides med det svenska samhället och ingår således inte i den svenska kontexten. Detta får då ytterligare en stigmatiserande effekt inom debatten eftersom det sker en typ av maktutövning genom språket.
26
En annan uppfattning som finns i tidningsmaterialet är att människor som invandrar till Sverige gör ett aktivt val att bo i utsatta områden eftersom de bland annat dras till områden där många invandrare är bosatta:
“Det finns antagligen inget enkelt politiskt recept för att motverka den ökande segregationen. Den har tilltagit under alla de år Sverige har haft integration som honnörsord, vilket antyder att den politiska verktygslådan inte räcker till. Dessutom tycks den delvis vara självvald, vilket komplicerar
frågan ytterligare. Om majoriteten inte vill integreras – är då integration ett självklart politiskt mål?(…)
En sak är i alla fall säker. Behovet av hudfärgsbaserad separatism – vänsterns senaste fluga – för att skapa så kallade trygga rum åt minoritetsgrupper, är obefintligt. När det vill sig illa uppstår
separationen alldeles av sig själv.” - (Gudmundson, 2016-09-14)
Citatet indikerar att en majoritet inte vill integreras in i det svenska samhället där budskapet mellan raderna kan utläsas vara att invandrare inte vill integreras. Detta är en uppfattning som frekvent förekommer i dagens samhälle vilket då speglas i tidningsmaterialet. Det antyds att det är invandrares beslut att segregera sig. Människor begränsas dock av tillgängliga
möjligheter och förekommande inskränkningar vilket gör uppfattningen missvisande. Segregation benämns på detta sätt som invandrares ansvar eftersom de själva väljer att
”isolera” sig vilket resulterar i att det är upp till dem att integrera in i samhället (Molina, 2001, sid 49-50).
5.4 Kulturreligiösa faktorer som en vållande beståndsdel
I rapporteringen av utsatta områden nämns kulturreligiösa faktorer många gånger som orsaker till problematiken i bostadsområden vilket skapar den segregation och kriminalitet platserna präglas av. Den typ av kultur och religion som anges är i nästintill alla artiklar kopplade till islam i specifika områden i världen såsom i Mellanöstern och Nordafrika. Detta kan utläsas eftersom ord som muslim, islamist och klan används i samband med diskursen om utsatta områden. Det går även att tolka detta mellan raderna i vissa artiklar som i följande citat:
“I augusti besökte Aktuellt Rinkeby tillsammans med den kristna konvertiten Mona Walter, som kallades hora och hotades. I Rosengård, Malmö, angreps en reporter med den judiska huvudbonaden kippa. Den homosexuelle Per Pettersson i Husby berättade i somras om en hårdnande attityd mot honom och hans pojkvän. Samtidigt beskriver ett stort antal kvinnor vad som kallats ett framväxande förorts-kalifat med ökande kontroller och begränsningar av kvinnors frihet. Med andra ord: Religiösa
27 fundamentalister och kriminella skapar världar dit meningen är att resten av samhället inte ska nå. Poliser och journalister ska jagas bort, egna lagar råda.” – (Dagens nyheter, 2016-05-13)
Här skildras “religiösa fundamentalister” och kriminella som gärningsmän vilka besitter och styr utsatta områden. Det framgår även att dessa uppvisar aggressiva beteenden mot
människor med en annan religion och sexuell läggning vilket indikerar ett typ av hot
gentemot svenska värderingar såsom religionsfrihet och lika rättigheter. Detta beskrivs som en utveckling mot ett “förorts-kalifat” som upprättar ett eget lagsystem. Det kan argumenteras att citatet antyder att människor tillhörande en viss religion och kultur applicerar värderingar och sedvänjor på platser som sedan får våldsamma konsekvenser för samhället. Den
kulturreligiösa bilden som framställs är enligt postkolonialismen fientlig och negativt laddad där specifikt islam pekas ut som problematisk. En islamofobisk uppfattning kan då studeras eftersom utmärkande ord och egenskaper används för att tolka kulturreligiösa faktorer. Detta reflekterar den generella tolkningen i Sverige som finns om islam och om andra länders kulturer i Mellanöstern och Nordafrika. Utifrån ett postkolonialistiskt perspektiv kan en viss obenägenhet tydas där en specifik kultur och religion bedöms som avvikande och
problematiska utifrån det dominerade normsystemet i det svenska samhället (Hallin, 2020, sid 55-56). Islam blir således en motsats till majoritetssamhället baserat på stereotyper om en våldsbejakande religion som går emot svenska värderingar.
Ytterligare ett exempel på detta är att undertemat om kulturreligiösa aspekter i utsatta områden fokuserar på ett inflytelserikt patriarkat som dominerar. Män beskrivs som
gärningsmän som påverkas av religiösa och kulturella motiv för att kontrollera omgivningen och främst kvinnor bosatta i områdena:
“– Min syster som bor i Husby säger att hon flyttade till Sverige för att hon sökte frihet, men hon och hennes fyra barn bor inte i det verkliga Sverige. Situationen har försämrats; det finns extremism
överallt i förorterna, säger Zeliha och ger ett eget exempel:
– När jag samlade ihop kvinnor för att diskutera och fika på det enda konditoriet i Husby blev vi omringade av unga män som uppträdde hotfullt och sa åt oss att gå. Mina vänner fick höra från sina barn att det spreds rykten om dem – ”ni vill bli svennar, ni är horor som vill hoppa från säng till säng,
ni är kuffar, fiender till religionen” – så barnen ville inte att de skulle delta i träffarna längre. – Mixade, patriarkala traditioner från olika länder har smält ihop till en förortskultur där det religiösa inflytandet är starkt. Det är en feodal machokultur som råder, där bröder kontrollerar sina
28
Kvinnor framställs här som utsatta offer och unga män som aggressiva förövare. Män skildras som “hotfulla” och styrda av “patriarkala traditioner” från andra länder vilka de vill bevara i bostadsområdet. Det nämns även att dessa områden skiljer sig från Sverige på grund av den rådande extremismen och religionen. Denna uppfattning stigmatiserar en viss kultur och religion där det kan argumenteras att män förknippade med detta antas ha specifika åsikter och värderingar. Detta kan kopplas till socialkonstruktivismen eftersom islam genom
historien har uppfattats som en kvinnoförtryckande religion i Sverige och som ett hot mot den svenska jämställdheten genom islamofobiska föreställningar. Historiska tolkningar och företeelser konstruerar och präglar således fortfarande uppfattningen av en viss religion och kultur. Det genereras då en normbildning gentemot utsatta områden som anses vara
påverkade av detta där kulturen och religionen uppfattas som problematisk (Ericsson, 2016, sid 137). Det kan även kopplas till Edward Saids teori om orientalismen då religionen och kulturen framställs utifrån västerländska uppfattningar som främmande och avvikande. Förtryck och våld som förekommer kopplas således till företeelser i andra länder i “öst”, såsom i Mellanöstern och Nordafrika och inte till det svenska samhället (Young, 2016, sid 387-389).
5.5 Vi och dem som utgörande grund för diskursen
De tre underteman som har kunnat uttydas i materialet och som presenteras ovan går på många sätt in i varandra eftersom de nämns i liknande sammanhang. Den övergripande likheten mellan dessa termer är att de alla omfattas av uppfattningen om “vi och dem”. Detta begrepp utgör således uppsatsens huvudtema och kan studeras som den generella bilden som framställs av utsatta områden i medierapportering i Sverige. Vi och dem definieras enligt den postkolonialistiska teoretikern Edward Said som två motpoler där “de andra” utgör en grupp som anses vara avvikande och inte tillhöra det normala. Detta speglar västvärldens relation till “öst” då västvärldens koloniala historia i andra länder fortfarande uttrycks i dess relationer och uppfattningar om länder som anses vara västs motpoler (Eriksson et al., 1999, sid 20-21). Detta kan argumenteras att det uttrycks i språket inom diskussionen om utsatta områden där en tydlig särskiljning görs mellan bostadsområdena och resten av Sverige. Förorter anses vara misslyckade och segregerade områden som inte associeras med Sverige eller med det som innebär att vara ”svensk”. Det förknippas istället med invandrare och specifikt med utomeuropeiska immigranter (Frazén, 2001, sid 24-27).
