__________________________________________________________________________________________
Psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan-
En kvantitativ undersökning om elevers uppfattningar om
psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan
Lina Bruzelius, Lisa-Marie Lundh & Maria Rosvall
C-uppsats 2005 Handledare: Christer Håkanson Pedagogik med didaktisk inriktning C
Förord
Denna uppsats är ett 10 poängs arbete som genomförts under tredje terminen i Pedagogik med didaktisk inriktning på Örebro Universitet. Vi tycker att detta arbete har varit givande och intressant då vi fått en inblick i hur psykiskt hälsofrämjande arbete kan se ut på olika
gymnasieskolor. Genom vår enkätstudie har vi fått ta del av elevers uppfattningar vad gäller det psykiskt hälsofrämjande arbetet. Vi som framtida lärare anser att detta är ett ämne som ständigt är aktuellt och viktigt att uppmärksamma för att kunna förebygga psykisk ohälsa hos eleverna.
Vi vill tacka de klasser i årskurs två och tre på de skolor vi undersökt. Vidare vill vi tacka de hjälpsamma lärare som gjorde vår undersökning möjlig genom att låta oss ta tid från deras lektioner.
Till sist vill vi framföra ett varmt tack till vår handledare Christer Håkanson som engagerat sig och ställt upp för oss under arbetets gång. Han har hjälpt oss genom sin konstruktiva kritik och givit oss många värdefulla råd och idéer.
Sammanfattning
Skolan innefattar inte bara lärande utan handlar även om elevers hälsa och välmående. För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan krävs en god psykisk hälsa. Enligt de rapporter och den litteratur vi tagit del av har elevers psykiska ohälsa ökat de
senaste åren. Stämmer nu detta, att allt fler barn och ungdomar i skolan mår psykiskt dåligt, är det av en enorm vikt att skolan tar sitt ansvar att uppmärksamma och försöka förebygga psykisk ohälsa hos eleverna. Detta är ett ämne som ständigt är aktuellt eftersom det alltid kommer att finnas elever som mår dåligt, dvs. det kommer alltid att finnas behov för ett psykiskt hälsofrämjande arbete.
Syftet med uppsatsen är att belysa vilka innebörder ett psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan har för eleverna. För att kunna uppnå vårt syfte inledde vi vårt arbete med en omfattande litteraturgenomgång, detta för att skaffa oss kunskap inom ämnet. Det finns en rad olika hälsofrämjande faktorer skolan kan arbeta med för att främja elevernas psykiska hälsa. De aspekterna av god psykisk hälsa vi fokuserar på i denna uppsats är en känsla av
välmående/välbefinnande, ett gott självförtroende, att känna sig trygg och trivas med sig själv och tillvaron.
För att få svar på våra frågeställningar kom vi fram till att en kvantitativ studie är det mest fördelaktiga för vår studie då vi kan se resultatet i form av siffror och diagram. Vi tror även att eleverna är mer öppna i en anonym enkät än under en intervju. Vi valde att jämföra
gymnasieelever från två olika skolor, varav den ena är studieförberedande (skola 1) och den andra är yrkesinriktad (skola 2), för att se om elevernas uppfattningar skiljer sig åt vad gäller psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan. Data sammanställdes sedan och presenteras som resultat och bilagor till uppsatsen.
Resultatet visade att de faktorer som enligt oss ingår i främjandet av den psykiska hälsan är mer framträdande i skola 2 vilket tyder på att skola 2 kommit längre med sitt psykiskt hälsofrämjande arbete. Vår undersökning visar överlag inte samma problematik som vi tagit upp i bakgrunden. Vår studie ger ett mer positivt intryck av elevers psykiska hälsa. Slutsatsen vi kan dra av vår studie är att skolan som social miljö är främjande för den psykiska hälsan ur vissa aspekter. Även om skola 2 är mer psykiskt hälsofrämjande utesluter det inte att båda skolorna bör arbeta mer med psykiskt hälsofrämjande arbete. Vi anser att det alltid finns psykiskt hälsofrämjande faktorer att utveckla och arbeta mer med eftersom det optimala målet, enligt oss, är att skolan bör främja varje faktor till 100 %. Detta inser vi är näst intill omöjligt men man ska alltid sträva efter att uppnå ett så gott resultat som möjligt.
Innehållsförteckning
1 Inledning _____________________________________________________________ 3 2 Syfte och frågeställningar________________________________________________ 5 3 Bakgrund_____________________________________________________________ 6
3.1 Beskrivning av begrepp ___________________________________________________ 6
3.1.1 Skolan som social miljö ________________________________________________________ 6
3.1.2 Definition av ordet främjande ____________________________________________________ 6
3.1.3 Definition av psykisk hälsa ______________________________________________________ 6
3.1.4 Definition av psykisk ohälsa _____________________________________________________ 6
3.3 Hur mår elever psykiskt? _________________________________________________ 7
3.4 Vad inverkar på barn och ungdomars psykiska hälsa? _________________________ 9
3.4.1 Familjens betydelse för den psykiska hälsan_________________________________________ 9
3.4.2 Sociala faktorer ______________________________________________________________ 10
3.4.3 Identitetsskapande ____________________________________________________________ 12
3.4.4 Media och ideal ______________________________________________________________ 13
3.4.5 Stress ______________________________________________________________________ 13
3.4.6 Inflytande __________________________________________________________________ 15
3.5 Hur kan skolan förebygga ungdomars psykiska ohälsa? _______________________ 15
3.5.1 Arbetsplaner för psykiskt främjande arbete ________________________________________ 15
3.5.2 Varför ska skolan bedriva hälsofrämjande arbete? ___________________________________ 17
3.5.3 Relationen elev - lärare ________________________________________________________ 18
3.5.4 Relationen elev – elev _________________________________________________________ 19
3.5.5 Reflektion och samtal _________________________________________________________ 19
3.5.6 Elevinflytande _______________________________________________________________ 19
3.5.7 Kunskap om psykiska riskfaktorer _______________________________________________ 20
3.5.8 Hälsoarbetets innehåll _________________________________________________________ 20
3.5.9 Förebyggande program vid psykisk ohälsa _________________________________________ 21
3.6 Sammanfattning av bakgrund ____________________________________________ 23
4 Metod _______________________________________________________________ 25
4.1 Metod som redskap _____________________________________________________ 25
4.1.1 Kvalitativ undersökning _______________________________________________________ 25
4.1.2 Kvantitativ undersökning ______________________________________________________ 26
4.1.3 Validitet____________________________________________________________________ 26
4.1.4 Reliabilitet __________________________________________________________________ 27
4.2 Att använda en enkät____________________________________________________ 29
4.2.1 Fördelar och nackdelar med en enkät _____________________________________________ 29
4.2.2 Konstruktion av enkätfrågor ____________________________________________________ 29
4.2.3 Urvalsförfarande och bortfall ___________________________________________________ 31
4.2.4 Presentation av enkät__________________________________________________________ 33
4.2.5 Bearbetning och sammanställning av enkäter _______________________________________ 33
4.3 Sammanfattning av vår enkätmetod _______________________________________ 34
4.4 Presentation av skolorna _________________________________________________ 34
5 Resultat _____________________________________________________________ 36
5.1 Hur uppfattar eleverna sin psykosociala situation? ___________________________ 36
5.2 Tycker eleverna att skolan bör satsa mer på psykiskt hälsofrämjande arbete och i så fall hur?___________________________________________________________________41
5.3 Skiljer sig elevernas uppfattningar åt skolorna emellan? ______________________ 42
6 Diskussion ___________________________________________________________ 47 6.1 Metoddiskussion________________________________________________________ 50 7 Slutsats _____________________________________________________________ 51 8 Referenser ___________________________________________________________ 52 Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4
1 Inledning
Skolan innefattar inte bara lärande, utan handlar även om elevers hälsa och välmående. För att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen i skolan krävs en god psykisk hälsa. Enligt de rapporter och den litteratur vi tagit del av har den psykiska ohälsan, främst i form av oro, ängslan och psykosomatiska symtom hos elever, ökat de senaste åren.
Eftersom vi är framtida gymnasielärare inom ämnet idrott och hälsa har vi under utbildningens gång ofta kommit i kontakt med begreppet hälsa, därför har vi valt att inrikta vår uppsats inom detta ämne som intresserar oss mest. Vi ser fysisk, psykisk och social hälsa som grunden till att vi ska trivas och må bra. Vi är medvetna om att en helhetssyn på hälsa är viktigt men i detta arbete har vi valt att rikta in oss på den psykiska hälsan. Det är dock svårt att helt utesluta de fysiska och sociala faktorerna eftersom de har stor inverkan på den psykiska hälsan. Den psykiska och sociala hälsan är mycket tätt sammanflätade. Då vi i vår bakgrund berör elevers relationer till jämnåriga och vuxna har vi valt att inkludera den sociala hälsan i begreppet psykisk hälsa.
Vi anser att det är av enorm vikt att skolan tar sitt ansvar att uppmärksamma och försöka
förebygga psykisk ohälsa hos eleverna. Möjligheter att främja elevers psykiska hälsa tror vi finns på alla skolor men frågan är om skolan arbetar aktivt med psykiskt hälsofrämjande arbete? Även om skolorna anser sig arbeta med att förbättra elevernas psykiska hälsa behöver inte eleverna ha samma uppfattning. Det vi vill undersöka är vilka innebörder ett psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan har för eleverna. Detta vill vi försöka få svar på genom elevernas uppfattningar angående skolornas eventuella psykiskt hälsofrämjande arbete. Om det är så att skolans psykiskt
hälsofrämjande arbete inte når fram till eleverna har skolan misslyckats med att vara psykiskt hälsofrämjande sett ur vår synvinkel. Då vi talar om skolan i vår enkätundersökning menar vi inte skolan generellt utan vi har begränsat oss till ett litet urval. De klasser som ingår i vår
undersökning kan inte representera hela Sveriges gymnasieklasser. På grund av detta begränsade material kan man inte dra några generella slutsatser av vår undersökning.
Det finns en rad olika faktorer skolan kan arbeta med för att främja elevernas hälsa vilka vi belyser i vår bakgrund. Dessa faktorer är bl.a. trygghet, trivsel, självförtroende, gemenskap, meningsfullhet och inflytande. Dessa faktorer kan ses som mål i det psykiskt hälsofrämjande
arbetet men även som bidragande faktorer till att uppnå målen eftersom de inverkar på varandra. Gemenskap kan t.ex. leda till bättre trivsel. Det finns även andra faktorer som främjar målen såsom samtal som berör elevers känslor och vardag samt aktiviteter som främjar gemenskapen hos elever. Dessa ovanstående faktorer tas även upp i läroplanen vilket ger oss stöd i att skolan är skyldig att främja dessa faktorer. Skolverkets syn på hälsoarbete i skolan tar upp frågor som handlar om skolklimatet och relationerna mellan barn, ungdomar och vuxna. Sambandet mellan lärande och hälsa, skolans lärandemiljö, om inflytande och ansvar, om betydelsen av att bli sedd och få en bra återkoppling på det man gör, dvs. att i grunden känna sig värdefull tas också upp. Hälsoarbetet kan även beröra kunskapsområdet hälsa- med betoning på att stärka hälsan,
existentiella frågor samt samtalet och dialogen som ett gemensamt arbetssätt (Nilsson, 2001). Vi kommer i vår bakgrund att relatera till bl.a. skolverkets syn på hälsoarbete i skolan. Det vi menar som psykiskt hälsofrämjande i denna undersökning är alltså de faktorer vi får stöd av i läroplanen samt den litteratur vi studerat.
Nedan följer en redogörelse för vårt upplägg av uppsatsen. Efter beskrivningen av vårt syfte följer vår bakgrund där vi inleder med definitioner av begrepp vilka vi utgår från i vår uppsats. I bakgrunden berör vi elevers psykiska hälsa i skolan och varför de mår som de gör. Att veta grunden till elevernas psykiska hälsa är viktigt för att kunna avgöra inom vilka områden man kan förebygga och minska riskerna för ohälsa. Vidare har vi också valt att undersöka vad man enligt litteraturen kan göra för att förebygga psykisk ohälsa hos eleverna och varför man ska göra det. Genom att studera hur man kan främja elevers psykiska hälsa kan vi sedan formulera enkätfrågor kring detta och därmed utifrån gymnasieelevernas svar få en uppfattning om vilka innebörder ett psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan har för eleverna.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att belysa vilka innebörder ett psykiskt hälsofrämjande arbete i skolan har för eleverna.
Här följer våra frågeställningar:
- Hur uppfattar eleverna sin psykosociala situation?
- Tycker eleverna att skolan bör satsa mer på psykiskt främjande arbete och i så fall hur? - Skiljer sig elevernas uppfattningar åt skolorna emellan?
3 Bakgrund
3.1 Beskrivning av begrepp
3.1.1 Skolan som social miljö
Då vi nämner skolan som social miljö i ovanstående frågeställning syftar vi på klimatet så som trivsel och trygghet. Det handlar om elevers förtroende för lärare och andra vuxna inom skolan, som skolsköterskor och kuratorer, men även relationer till kompisar. Elevers inflytande över sin lär- och arbetssituation är också en aspekt som, enligt oss, ingår i begreppet skolans sociala miljö.
3.1.2 Definition av ordet främjande
Ordet främjande, som ingår i vår frågeställning, innebär enligt Nationalencyklopedin (2005-11-14) att skapa gynnsamma förutsättningar för något, i vårt fall gynnsamma förutsättningar för psykisk hälsa. Vi menar att skolan bör vara en plats som uppmuntrar till och erbjuder goda möjligheter för utveckling av god psykisk hälsa.
3.1.3 Definition av psykisk hälsa
Psykisk hälsa kan beskrivas på många olika sätt. En definition i Barnrapporten, från Centrum för barn och ungdomshälsa (1998) utgår från att den psykiska hälsan innebär självkänsla och
förmåga att umgås med andra barn och ungdomar. Frigörelsen från föräldrar och syskon samt anpassning till skolan är också faktorer som ingår i definitionen. Psykisk hälsa kan även beskrivas som kompetenser t.ex. mental, social och emotionell förmåga vilka påverkar
förekomsten av psykisk ohälsa (Tengland 2001 i Bremberg 2005). Enligt SOU (2000:19) innebär en god psykisk hälsa bland annat att vara trygg i sig själv och ha ett gott självförtroende. Den aspekt av god psykisk hälsa vi fokuserar på i denna uppsats är en känsla av
välmående/välbefinnande, ett gott självförtroende, att känna sig trygg och trivas med sig själv och tillvaron.
3.1.4 Definition av psykisk ohälsa
Barnrapportens definition på psykisk ohälsa utgår från beteende- eller psykiska och inåtvända problem. Nervositet, blyghet, nedstämdhet, ångest, oro, sömnproblem, trötthet och andra
psykosomatiska besvär är exempel på psykiska och inåtvända problem. Beteendeproblem i form av bristande självkontroll, aggressivitet och asociala beteende som mobbing och brottslighet ingår också i definitionen (Barnrapporten 1998). En enkätundersökning där gymnasieelever definierar ordet psykisk ohälsa visar att de ser psykisk ohälsa som dåligt självförtroende, att må dåligt, tvångstankar, självmordstankar och en känsla av att inte vara värd någonting.
Undersökningen visar att eleverna anser att det främst är psykosociala faktorer som ligger bakom det psykiska lidandet (SOU 1998:31).
3.3 Hur mår elever psykiskt?
De flesta av dagens elever i Sverige lever under trygga hemförhållanden, har det bra både socialt och materiellt och är tillfreds med de mesta i sin livssituation. De trivs och lyckas bra i skolan, har en sund självkänsla och ett gott självförtroende. Samtidigt är det många elever som mår psykiskt dåligt och känner sig otrygga i skolan (SOU 2000:19).
Det har de senaste åren kommit indikationer på att den psykiska hälsan blir allt sämre främst när det gäller psykosomatiska och stressrelaterade symptom (SOU 1999: 137). Även antalet elever med värk, aggressivitet, trötthet, problem med vuxenrelationer och kamratrelationer och dålig självkänsla har ökat (Barnombudsmannen 2003). Den vanligaste orsaken till att allt fler elever är stressade tycks vara tidsbrist och för lite utrymme för samtal i skolan. Många elever känner att de inte kan påverka sin egen skolsituation och upplever därför maktlöshet vilket kan leda till stress (SOU 2000:91).
Enligt följande rapporter har både de psykiska, psykosomatiska och psykosociala besvären hos unga ökat de senaste åren. Skolhälsovårdens undersökning (2003) visar att ca 10 procent av dagens elever lider av psykiska problem (Wasserman & Westerlund 2003). Även
Folkhälsoinstitutets rapport visar att olika psykiska och somatiska symtom hos elever har ökat på 1990-talet. Typiska symtom är magont, huvudvärk, sömnsvårighet och nedstämdhet. Likaså visar en undersökning av SCB en påtaglig ökning av psykosomatiska besvär hos unga mellan 16-24 år. Andelen unga med dessa besvär var 17,6% år 1980/81 jämfört med 22.3 % år 1998/99 (SOU 2000:91). Rapporter från arbetarskyddsstyrelsen visar att psykosociala problem i skolan ökade från 12 % 1991 till 54% 1996 (Häggqvist 2000). Även Edgrens kartläggning i SOU 2000:19
bekräftar att ohälsan hos unga är av övervägande psykosocial och psykosomatisk karaktär. Ungdomar mår ganska bra fysiskt men de sociala, känslomässiga och psykiska problemen har blivit tydligare (SOU 2000:19). Under 1990-talet har köerna till barnpsykiatrin ökat kraftigt. Detta har ett samband med att resurser i skolan, såsom psykolog, kurator och speciallärare har minskat men kan även bero på en ökad psykisk ohälsa (Tenstam 1997). Den psykiska ohälsan yttrar sig bl.a. som oro, känsla av ensamhet, utanförskap, bristande tillit, stress, ångest, humörsvängningar, panikkänslor, nedstämdhet och psykosomatiska besvär (Myhrman 1997). Health Behaviour in School- Aged Children- WHO Collaborative Study är ett forskningsprojekt som kartlägger elevers hälsovanor i olika länder. Resultaten från Sverige i studien från 1993/94 visar att elever tycker sämre om skolan och anser att de har mindre att säga till om ju äldre de blir. De känner sig även mer stressade av sitt skolarbete än elever i andra länder (King 1996). De elever som inte trivs i skolan har ofta sämre självförtroende och ser inte skolan som meningsfull. Skolverket uttrycker oro för dem som vantrivs eftersom det finns risk att den psykiska ohälsan leder till missbruk, olyckor, våld eller självmord. Enligt barnombudsmannen har antalet självmordförsök stigit drastiskt de senaste 10 åren gällande ungdomar upp till 18 år (SOU 2000:91). Statistik visar att 8 % av flickorna och 3 % av pojkarna någon gång mellan 15-17 år försökt att ta sitt liv (Wästlund 1999). Resultatet av en enkätundersökning från 1999 i Stockholms högstadie- och gymnasieskolor visar att 7 % av pojkarna och 22 % av flickorna i högstadiet haft självmordstankar under senaste året. 3 % av pojkarna och 5 % av flickorna anger att de gjort ett självmordsförsök det senaste året. Bland gymnasieeleverna har 31 % av pojkarna och 37 % av flickorna haft självmordstankar under senaste året och 2 % av pojkarna och 4 % av flickorna svarade att de försökt ta sina liv under senaste året. Studier från Uppsala och Göteborg visar på liknande resultat (NASP 2005). Centrum för Självmordsforskning visar uppgifter på att en tredjedel av eleverna på högstadiet och gymnasiet har haft självmordstankar (Wästlund 1999). 500 ungdomar förs till sjukhus varje år för att de har försökt att begå självmord. Flickor har generellt sett sämre psykisk hälsa än pojkarna under högstadietiden (SOU 2000:91). Trots att fler flickor än pojkar försöker ta sitt liv är det ändå fler pojkar som dör av fullbordat självmord. Flickor drabbas oftare av allvarligare depressioner än vad pojkar gör men de har lättare att öppna sig för andra med sina problem och har på så vis lättare för att söka och få hjälp (NASP 2003).
Gemensamt för samtliga källor är att elevers psykiska ohälsa har ökat, dessvärre är de flesta undersökningar vi hittat otydliga i sina beskrivningar och kan enligt oss kanske vara bristfälliga i kvaliteten. I de flesta texterna framgår det inte hur undersökningarna genomförts och hur många som är delaktiga. Generellt fattas en metodredogörelse, det är bara resultat som presenteras. Vi ställer oss t ex något kritiska till att det verkligen har skett en sådan drastisk ökning av psykisk ohälsa som Häggqvist (2000) och Wästlund (1999) hävdar. Kan det vara så att vi har blivit mer medvetna om psykisk ohälsa och därmed uppmärksammar detta problem mer än vad vi gjorde förr? Då all litteratur vi läst tyder på en ökad psykisk ohälsa kan vi dock konstatera att
sannolikheten är stor att en ökning har skett. Psykisk ohälsa är ett stort och allvarligt problem som måste uppmärksammas och förebryggas i skolan.
3.4 Vad inverkar på barn och ungdomars psykiska hälsa?
Som vi tidigare nämnt har det kommit flera rapporter de senast åren som behandlar elevers psykiska hälsa och som tyder på att elever i skolan mår allt sämre psykiskt. Orsakerna är många men några faktorer som påverkar elevers psykiska hälsa är föräldrarnas ekonomiska och sociala situation samt förmåga att ge barnet stöd och trygghet (Wästlund 1999). Våra sociala relationer, självtillit och förmåga att hantera stress är andra faktorer som påverkar vårt psykiska
hälsotillstånd (SOU 1999: 137). Även medias framställning av kroppsliga ideal t.ex. retuscherade kroppar vilka visas i reklam både i tidningar och på tv påverkar självkänslan negativt och bidrar till en felaktig kroppsuppfattning (Borgenhammar i Skolhälsovård 2000). Trygghet och trivsel är också viktiga förutsättningar för den psykiska hälsan (Häggqvist 2000). Under följande rubriker kommer vi att beskriva ovannämnda orsaker närmare.
3.4.1 Familjens betydelse för den psykiska hälsan
Under barndomen läggs grunden för hur barnet i framtiden kommer att må fysiskt och psykiskt. När vi föds skiljer sig förutsättningarna från individ till individ beroende på vilken miljö som omger oss. Det är viktigt att alla barn får samma möjlighet till en trygg uppväxt och på så vis bra förutsättningar till en framtida god psykisk hälsa. Undersökningar visar att nästan hälften av all ohälsa hos barn beror på de omständigheter som familjen lever under. Ungdomars utveckling och
fortsatta liv påverkas till stor del av negativa livserfarenheter, som t.ex. destruktiva
familjemönster. Tydliga tecken på att en familj inte fungerar som den ska kan t.ex. vara att det förekommer alkohol- och drogmissbruk, psykiska sjukdomar eller psykiska störningar hos föräldrarna, våld och övergrepp, självmordsförsök, dålig kommunikation mellan
familjemedlemmarna, mycket höga eller mycket låga förväntningar på barnet och ständiga gräl i familjen (Wasserman & Westerlund 2003). En oroande rapport visar att 18 procent av alla barn och ungdomar i landet är rädda för att bli slagna hemma. Den psykiska hälsan påverkas mycket negativt av rädsla, främst i form av oro och ångest (Barnombudsmannen 2004).
Det är viktigt att föräldrarna finns närvarande och fungerar som stöd för barnen. Barn behöver uppmärksamhet och bekräftelse för att få en psykiskt hälsosam utveckling. De barn som inte får dessa behov tillgodosedda av sina föräldrar är beroende av att andra vuxna uppmärksammar dem. Det sociala nätverket som omger barnen är därför betydande för deras psykiska och sociala utveckling och nödvändigt för att kunna klara av påfrestningar i livet. (SOU 2000:91). Barnens rätt i samhället (BRIS) får ofta samtal från barn och ungdomar som tyder på påtvingad ensamhet och dåliga relationer mellan barnet/ungdomen i fråga och familj och vänner (Wästlund 1999). För dessa barn/ungdomar är skolan den enda plats där de kan få en stadig grund att stå på. Där kan de få de värderingar och grundläggande kunskaper i livet som de inte kunnat ta med sig hemifrån p.g.a. dåligt stöd från föräldrarna som inte orkar ta sitt ansvar (Goleman 1997).
3.4.2 Sociala faktorer
Som vi tidigare nämnt har de sociala sammanhang som varje person ingår i och de nätverk av personer och sociala miljöer som finns där stor betydelse för den psykiska hälsan. Varje enskild elev har ett socialt nätverk inom skolans väggar som består av elever, lärare och andra vuxna med olika funktioner i skolan. I elevens nätverk ingår också människor utanför skolan, främst
föräldrar, syskon, släktingar och kamrater, men även personer i olika fritidsaktiviteter och andra delar av det vardagliga livet. Barn och ungdomar ingår och medverkar med andra ord i flera sociala nätverk som delvis fyller olika funktioner för individen vilket följande citat beskriver tydligare.
Om vi ser till några tydligt urskiljbara sociala nätverk kan grovt sett sägas att familjen står för boende, försörjning, emotionell trygghet och ett brett allmänt stöd i utvecklingen, medan skolan står för mer avgränsad inlärning och stöd för anpassning till samhällets normsystem. Kamratgruppen är bland annat inriktad på socialt umgänge och ett friare utforskande av verklighetens möjligheter och begränsningar (Flising 1997, s 43).
Varje nätverk har sina mer eller mindre unika drag och funktioner som inte är direkt utbytbara. De kompletterar varandra och kan tillsammans bidra till att ge individen helhet och sammanhang i tillvaron och utvecklingen. Men för att kunna bidra till helhet och sammanhang är det viktigt att nätverken inte motverkar varandra utan istället stödjer varandra. Då de sociala nätverken är tydligt åtskilda, d.v.s. om de innefattar helt olika villkor och processer, t ex att det är väldigt olika beteendemönster som värderas och uppmuntras, bidrar nätverken snarare till att skapa en
splittring än helhet i tillvaron. Länkar mellan sociala nätverk är med andra ord en förutsättning för att få sammanhang i tillvaron (Flising 1997).
Det är oftast när problemsituationer uppstår som nätverkens betydelse blir särskilt tydlig. Det blir då uppenbart att individen behöver stöd från personer i sin omgivning. I detta fall kan skolan bidra till att skapa nya nätverk för eleven, men även hjälpa till med att aktivera ett befintligt nätverk eller skapa länkar mellan olika nätverk hos individen. Nätverk är dock inte enbart betydelsefulla i problemsituationer, utan är en viktig förutsättning för att må bra i vardagslivet. Väl fungerande nätverk i vardagslivet kan bidra till att problem inte uppstår och om de väl uppstår finns då goda möjligheter att lösa dessa innan de blir ohanterliga för individen (Flising 1997).
De kulturella och sociala faktorerna är betydande för barn och ungas hälsa. Det är viktigt att de engagerar sig i olika former av föreningsverksamhet, idrott, musik, dans, teater etc. Att ha goda relationer till familjemedlemmar, jämnåriga kamrater, lärare och andra vuxna är också betydande för deras välbefinnande (Wasserman & Westerlund 2003). Att omges av en yttre trygghet, gemenskap, att få uppmärksamhet och uppskattning är också viktiga faktorer för välbefinnande (SOU 2000:19).
I dagens skola förekommer det dåliga relationer mellan elever. Det finns studier som visar samband mellan elevers relationer till jämnåriga och psykiska besvär (SOU 1997). Det
framkommer i en studie av Berntsson (2000) att kamratrelationer är den viktigaste faktorn för elevers psykiska hälsa och välmående. Den senaste undersökningen från välfärdskommittén visar att: om elever i skolan blir utsatta för negativa handlingar av något slag, så som utfrysning i kamratgruppen eller fysiskt våld, sjunker deras psykiska hälsa och de känner sig otrygga i skolan. De elever som utsätts för dessa negativa handlingar blir även ofta drabbade av psykosomatiska besvär (Jonsson & Östberg 2001). Olweus (1991 s 4) definierar mobbning som följande: ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer.”
En attitydundersökning från skolverket visar tendenser på att mobbning i skolan är ett ökande problem. 2 procent av eleverna i undersökningen kände sig mobbade av skolkamrater (SOU 2000:91). I barnombudsmannens undersökning ”Rätten att komma till tals” framgick det att en fjärdedel av eleverna kände oro på ett eller annat sätt inför mobbing i skolan
(Barnombudsmannen 2004).
3.4.3 Identitetsskapande
Ungdomsåren, d.v.s. övergången mellan barndomen och det vuxna livet, är en omvälvande tid då den psykiska, fysiska och sociala utvecklingen går mycket snabbt. Den psykologiska
utvecklingen innebär frigörelse från föräldrar och skapandet av en självständig identitet. Sökandet efter sin identitet innebär socioemotionell utveckling och är ett grundläggande mänskligt behov. Utan en grundläggande tillit, självständighet, initiativförmåga och
verksamhetslust är det svårt att utveckla en stabil identitet. Vår identitet kan delas in i tre olika delar; den biologiska delen är förknippad med vårt utseende, kön och kroppsuppfattning. Den psykologiska delen innebär unika känslor, intressen och behov, samt försvarsmekanismer. Den sociala delen av vår identitet förknippas med olika kulturer där miljön ger möjlighet till olika uttryckssätt för identitet. Att utforska olika roller på flera olika sociala arenor kan vara turbulent men identitetsutvecklingen försvåras vid för få valmöjligheter eftersom tonåringen då inte får möjlighet att utforska olika roller. Att hitta sin identitet kräver ett visst experimenterande och prövande av olika roller. Identitetsförvirring är en del av identitetsutvecklingen och kan resultera i besluts- och prestationsångest och svårigheter med nära relationer (Hwang & Nilsson 2003).
Under frigörelsen från föräldrarna är relationer till kamraterna viktiga. Lojalitet, intimitet, närhet och gemenskap med vännerna blir viktigare under tonåren. Man lär känna sig själv genom att vara nära någon annan och det är i samspel med andra som man identifierar sig själv genom att spegla sig i varandra. Många hittar sociala roller och grupper som passar med de egna
förutsättningarna. Den roll man tillskriver sig själv beror även på andras uppfattningar,
människan har en benägenhet att bilda uppfattningar om varandra utifrån yttre egenskaper dessa uppfattningar påverkar även självkänslan. Självkänsla är starkt relaterad till kroppsuppfattning (Hwang & Nilsson 2003).
3.4.4 Media och ideal
I vår kroppsfixerade kultur finns tydliga ideal som talar om hur man ”ska se ut”, kvinnor ska vara smala och män långa och muskulösa. Tonåringars kroppsuppfattning och självkänsla påverkas av dessa ideal och normer som förmedlas via reklam och massmedia och kan leda till anorexi. Många ungdomar känner sig ängsliga över att vara onormala, att deras utseende inte duger eller att de är avvikande och många känner sig missnöjda med sin kropp. Många flickor anser att de inte duger som de är och känner press inför att förändra sin kropp efter det rådande
skönhetsidealet. Risken att drabbas av ätstörningar är större hos flickor med en svag självkänsla och en negativ kroppsuppfattning. En studie från 1996 visar att 57 % av flickorna i åk 9 anser sig vara för tjocka och 84 % vill ändra på sin kropp (Hwang & Nilsson 2003). Med tanke på det smala skönhetsidealet är det viktigt att skolan främjar en positiv inställning till mat och till den egna kroppen. Det är viktigt att föräldrar, lärare, idrottsledare, sjukvårdspersonal och andra personer som kommer i kontakt med ungdomar får information om hur viktigt det är att förmedla ett positivt budskap om kroppen för att motverka ätstörningar (SOU 2000:91).
3.4.5 Stress
2002 genomförde barnombudsmannen en undersökning- ”Rätten att komma till tals”, som visade hur viktigt barns och ungas relationer till familj och kompisar är för att de ska må bra. Enligt barnen och ungdomarna som deltog i undersökningen var bristen på kompisar eller att kompisarna inte lyssnade på dem den största orsaken till att de kände sig stressade i skolan. Majoriteten ansåg också att det absolut viktigaste var relationen till en förälder, att ha någon som
stöttar, bryr sig om och tar sig tid. Många barn och ungdomar upplevde att föräldrarna jobbade mycket och var stressade. De önskade att de fick mer tid tillsammans med sina föräldrar (Barnombudsmannen 2004).
Stressade föräldrar ger stressade barn och stress är en annan bidragande faktor till psykisk ohälsa. Om förväntningarna från omgivningen är högre än man klarar av uppstår stress, men samtidigt som stress kan blockera inlärning så kan den även fungera som en drivkraft om inte
förväntningarna är för höga. Vad man klarar av är individuellt och beror inte bara på de förväntningar man har på sig utan också på hur man reagerar på ett personligt plan
(Borgenhammar 2000). Hur vi mår beror på förmågan att hantera stress och motgångar. Unga människor som lider av psykisk ohälsa saknar egenskaper och skyddsfaktorer som t.ex. att känna tilltro till sig själv och till möjligheten att kunna påverka och förändra den egna situationen. Det är viktigt att vara flexibel och anpassningsbar. Övermäktiga påfrestningar utlöser ofta den ångest, nedstämdhet och känsla av hopplöshet som i tragiska fall leder till suicidala handlingar
(Wasserman 2003). Vissa barn är trots att de lever under stora påfrestningar vid god psykisk hälsa (SOU 1998:31). Orsakerna till stressen skiljer sig också, medan vissa är stressade och oroade över familjens ekonomi är andra stressade över vilka kläder de ska ha på sig eller över att förlora sina vänner (Borgenhammar 2000). Enligt Barlow (1997) blir vissa individer stressade av det enorma informationsflödet i dagens samhälle då de måste bearbeta och ta ställning till
informationen för att hänga med i utvecklingen. Många elever känner press och stress inför att söka en bra utbildning vilket kan leda till psykosomatiska symptom som huvudvärk, magont, och sömnsvårigheter (Myhrman 1997).
Antonovsky (1991) har infört begreppet: Känsla av sammanhang, KASAM. Detta begrepp är Antonovskys egen beskrivning av vad som hjälper oss när vi möter motgångar och påfrestningar i livet. Vissa människor klarar stora påfrestningar med hälsan i behåll medan andra inte gör det. Hur en människa reagerar på stressorer i omgivningen beror på hur framgångsrik hanteringen av dem är. Stressorer innebär faktorer i omgivningen som framkallar stress hos individen. Det som gör att man kan bekämpa dessa stressorer och krav från omgivningen kallar Antonovsky
motståndsresurser vilka hjälper oss att göra stressorer begripliga och ge oss en känsla av sammanhang (Antonovsky 1991). Känsla av sammanhang bygger på att livet är begripligt,
hanterbart och meningsfullt. Att ha hög begriplighet innebär att ha förmågan att förstå och göra olika stressorer begripliga. Att något är hanterbart betyder att individen anser sig ha resurser för att klara situationen. Vid hög känsla av hanterbarhet känner man sig inte som ett offer för omständigheter. Hög meningsfullhet ger motivation och engagemang. Ju högre KASAM desto bättre hälsa och större chans att lyckas i livet (SOU 2000:19).
3.4.6 Inflytande
En viktig del i arbetet för god hälsa är att ge utrymme för elevernas aktiva medverkan i skolan och deras inflytande i de egna läroprocesserna. Detta innebär att lyssna på eleverna och ta utgångspunkt i deras egna erfarenheter samt att uppmärksamma och ge utrymme för olika läromönster och olika inlärningsstilar (Flising 1997). Bremberg (2004) skriver att höga krav i kombination med bristande inflytande är vanligt på högstadiet och på gymnasiet och att undersökningar visar att denna kombination ökar riskerna för stressrelaterad sjuklighet. Att öka inflytandet hos eleverna skulle därför leda till bättre psykisk hälsa (Bremberg 2004).
3.5 Hur kan skolan förebygga ungdomars psykiska ohälsa?
Många av de omständigheter som påverkar barn och ungdomars psykiska hälsa ligger utanför skolans område. Vi kan fråga oss vilka möjligheter skolan har att hantera dessa faktorer. Även om skolan har små möjligheter att påverka elevernas hemförhållanden i större grad anser vi att det är viktigt att eleverna får en så bra situation i skolan som möjligt och att skolan arbetar för att stötta och hjälpa alla elever, särskilt dem som har det svårt. I denna del av vår bakgrund kommer vi att redogöra för vad, hur och varför skolan ska/kan bedriva psykiskt hälsofrämjande arbete. Detta är intressant att ha med i vår uppsats eftersom vi utifrån kunskapen om hur skolan kan förebygga elevers ohälsa kan formulera frågor kring ämnet för att på så vis få reda på om skolorna arbetar psykiskt hälsofrämjande.
3.5.1 Arbetsplaner för psykiskt främjande arbete
I Lpf 94 finns flera punkter vi ser som relevanta i förhållande till vår studie. Det är också viktigt för oss som blivande lärare att beakta vad som står i läroplanen i vårt framtida arbete för en psykiskt hälsofrämjande skola. Vi har här valt att sammanställa några av punkterna som är
kopplade till psykiskt hälsofrämjande arbete och de frågor vi har valt att ställa i vår enkätundersökning. I läroplanen står det att:
• ”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt
solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla” (sid. 2).
• ”Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas” (Sid. 2).
• ”Skolan skall utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens” (Sid. 5).
• ”Elevernas kunskapsutveckling är beroende av om de får möjlighet att se samband. Skolan skall ge eleverna möjligheter att få överblick och sammanhang” (Sid. 6).
• ”Skolan skall stärka elevernas tro på sig själva och ge dem framtidstro” (Sid. 6).
• ”Alla som arbetar i skolan skall medverka till att utveckla elevernas känsla för
samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen” (Sid. 12).
• ”Skolan skall sträva mot att varje elev … tror på sin egen förmåga och sina möjligheter att utvecklas” (Sid. 9).
Vidare står det i läroplanen att eleverna ska ansvara för att planera och genomföra sina studier samt ha inflytande på både innehåll och former i undervisningen. Skolan har också ansvar för att varje elev får kunskap om förutsättningarna för en god hälsa. Läraren ska stärka elevernas självförtroende och organisera arbetet så att eleverna upplever att kunskapen är meningsfull. Varje elev som slutfört sin utbildning inom gymnasieskolan ska ha förmågan att kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor och värderingsfrågor (Lpf 94).
Genom 1994 års läroplan är skolan numera målstyrd och inte detaljstyrd. Detta har inneburit en förändring även för hälsofrågorna. Istället för direktiv och nationella lösningar har regeringen gett skolverket uppdraget att göra olika referensmaterial som belyser olika perspektiv på hälsofrågor. Dessa kan sedan skolpersonal bygga vidare på och utforma efter barn och ungdomars behov på deras skola. Dagens läroplaner ger lärarna ett stort frirum. De mycket vida skrivningar som idag finns kring olika hälsoområden kan ses som både möjligheter och hinder. Möjligheter p.g.a. att
rektor och lärare lokalt kan utveckla och aktualisera de behov som efterfrågas av elever. Hinder i den bemärkelsen att det blir alltför oklart och diffust vad detta fält innebär (Nilsson 2001). Ett tydligt mönster som gäller både grundskolorna och gymnasieskolorna är att endast ett fåtal av skolorna har några nedskrivna mål för sin undervisning om hälsa. Även planer på ”steget före”- d.v.s. hur skolan skall arbeta för att främja goda relationer, skapa trygghet mellan elever, bra stämning o.s.v. saknas på många skolor (Nilsson 2001). Skolledningen har en avgörande betydelse för att frågor som rör värdegrund och hälsa i bred bemärkelse diskuteras gemensamt inom hela kollegiet. Det är endast i ett fåtal skolor som rektorn tar ett övergripande ansvar. Uppdraget till lärarna är generellt otydligt och det är ofta oklart vem som har ansvaret. På det sättet finns inte några garantier att undervisningen når alla elever. Variationerna finns därför inte bara mellan skolor utan också inom skolor. Enligt skollagen ska alla elever ha lika tillgång till utbildning och, inom varje skolform, få en likvärdig utbildning (Nilsson 2001).
3.5.2 Varför ska skolan bedriva hälsofrämjande arbete?
Nilsson (2003) menar att psykisk ohälsa ofta sammanhänger med skolproblem, samtidigt ställer hon frågan om det är den psykiska ohälsan som leder till skolmisslyckande eller om det är skolmisslyckande som leder till psykisk ohälsa. Om skolmisslyckande leder till psykisk ohälsa är skolan en riskfaktor för psykisk ohälsa (Nilsson 2003). Enligt Bremberg (2004) anser lärare ofta att främjande av elevers psykiska hälsa inte är skolans uppgift, däremot anser de att främjande av skolprestationer är viktigt. Vidare menar han att sambanden mellan lärande och hälsa är tydliga och att insatser för främjande av psykisk hälsa gett effekter som förbättrade studieresultat. Förutsättningar för lärande innebär samma faktorer som gynnar utvecklingen av en god hälsa. Dessa faktorer innefattar bland annat förståelse, delaktighet och inflytande (SOU 2000:19). Eftersom främjande av psykisk hälsa och främjande av skolprestationer går hand i hand enligt studier så kan det eventuellt motivera fler lärare då man kallar insatserna främjande av
skolprestationer (Bremberg 2004). Skolan inriktar sig på de intellektuella kunskaperna på bekostnad av den känslomässiga utvecklingen (SOU 2000:91). För att elever ska må bra, och därmed kunna lära sig något, är trivsel och trygghet viktiga faktorer (SOU 2000:19).
Undervisningen kan ofta bli lidande om eleverna känner sig oroade, har dålig självkänsla eller hamnar i konflikter med kamrater (Wästlund 1999). Är man rädd och osäker går det åt mycket tid och energi till att fundera kring det och det kan bli svårt att följa med i undervisningen, därmed
finns risk för sämre skolprestationer (SOU 2000:19). Det är viktigt att skolmiljön gynnar tillväxt av självkänsla hos eleverna och att de inte behöver känna sig misslyckade, utstötta eller mobbade (SOU 1998:31). Ett bra självförtroende är en skyddande egenskap mot psykisk ohälsa och uppgivenhet och är också en hjälp för att bättre hantera svåra och stressfyllda situationer (NASP 2003). Elever med psykisk ohälsa fungerar ofta sämre i skolan och har tydliga
inlärningssvårigheter (SOU 1998:31). Hur bra pedagogisk kompetens en lärare än har blir
undervisningen dömd att misslyckas om eleverna i klassen känner stress och otrygghet (Wästlund 1999). Den psykiska ohälsan leder ofta till frånvaro eller skolk, vilket i sin tur ofta leder till sämre skolprestationer samt att eleven får svårare att följa med i undervisningen. Detta kan i sin tur medföra ännu större frånvaro då eleven vill undvika att komma till skolan och visa upp sin okunskap. En hög frånvaro kan vara ett tecken på psykisk ohälsa (Häggqvist 2000).
Undersökningar visar att satsningar på resurser inom elevhälsoområdet i barn och ungdomars vardagliga skolmiljö bidrar till förbättrad hälsa (Barnombudsmannen 2003). Effektiva
hälsoprogram i skolan är en förebyggande åtgärd mot ohälsa och skolmisslyckande.
Trots detta gör många lärare motstånd till hälsoprogrammen eftersom de anser att de tar tid från de andra viktigare ämnena (Nilsson 2003).
3.5.3 Relationen elev - lärare
Barn och ungdomar behöver emotionellt och socialt stöd. Föräldrar som själva har stora problem kan inte alltid tillfredsställa dessa behov hos sina barn. Därför är en god relation mellan elever och lärare av stor vikt för barn och ungdomars lärande och positiva självbild (SOU 2000:19). På samma sätt som att glädje kan smitta av sig kan också likgiltighet och ett icke engagemang från lärarens sida överföras till eleverna. Skolforskning visar att en god undervisning baseras på en stark personlig relation mellan lärare och elev och mellan lärare och klass. Relationen mellan lärare och elever har med andra ord stor betydelse för elevernas lärande. Att en skola kan ge glädje och lust i lärandet är betydande för allt hälsoarbete i skolan. Eftersom barns och
ungdomars välbefinnande även påverkas av faktorer utanför skolan, såsom relationen till familj och till jämnåriga, kan ett hälsoarbete därför aldrig isoleras till enbart skoltiden. Som vi tidigare nämnt är ett gott samarbete med föräldrar och även annat samhällsstöd viktigt (Nilsson 2001).
3.5.4 Relationen elev – elev
Mobbningsproblematiken uppmärksammas alltmer inom skolans värld och kravet på aktiva åtgärder mot mobbning finns numera inskrivet i läroplanen (Flising 1997). Eftersom skolplikten innebär att alla elever måste komma till skolan vare sig de trivs eller inte är det mycket viktigt att arbeta med metoder som motverkar mobbning i skolan och att ett aktivt arbete sker för att få bort negativa handlingsmönster hos eleverna (Barnombudsmannen 2004).
De jämnåriga kamraterna är viktiga personer i barns och ungdomars sociala nätverk. Relationerna till kamraterna har stor inverkan på självkänslan och identitetsutvecklingen hos barn och
ungdomar, man testar sin identitet och sin sociala förmåga bland kamraterna, som ger både stöd och kritik. En del skolor vidtar särskilda åtgärder för att stärka gemenskapen i kamratgruppen. Åtgärder kan vara att ordna uppehållsrum, rastaktiviteter, anställa fritidsledare, skolvärdar och kamratstödjare. Att uppmuntra till gemensamma aktiviteter och ge utrymme för elevernas gemensamma intressen är främjande för elevinflytande och delaktighet. Ytterligare åtgärder kan vara att anordna lägervistelser, fjällvandring och vissa temadagar med syftet att stärka det sociala livet i gruppen. Vissa lärare avsätter även tid för att arbeta med det sociala klimatet i klassen. (Flising 1997).
3.5.5 Reflektion och samtal
Hälsoarbete i skolan kan idag vara väldigt varierande då de ofta utgår från olika kunskapssyner. Lärare kan antingen ”informera” eleverna eller uppmuntra dem att ”reflektera”. Enligt
läroplanerna skapas och utvecklas kunskap genom reflektion och samtal. Samtal kan även leda till att eleverna får en ökad känsla av att vara värdefull. Detta är dock under förutsättning att de får sin röst hörd och att de känner att andra är lyhörda och bemöter deras åsikter och tankar med respekt. Eleverna kan under samtalen se nya sidor hos varandra, både av det som är likt och olikt dem själva. Detta kan bidra till en ökad självkännedom men också en större förståelse för
varandra - och i slutändan en ökad empati hos dem som samtalar (Nilsson 2001).
3.5.6 Elevinflytande
Elevinflytande är en viktig del i lärandeprocessen och i skapandet av en god lärande miljö. Ett flertal studier visar på att framgång nås bäst då både elever och lärare har inflytande över den egna lär- och arbetssituationen. Eleverna har rätt till att påverka arbetsmiljön i skolan och
utbildningens innehåll och former (Barnombudsmannen 2003). Trots att skollagens och
läroplanens stadgar är tydliga visar skolverkets utredningar att elevinflytandet i skolan inte är vad det bör vara (Myndigheten för skolutveckling 2003). Enligt en undersökning av
Barnombudsmannen 2003- Rätten att komma till tals, anser nästan 30% av eleverna att deras inflytande i skolan är dåligt (Barnombudsmannen 2003). För att öka inflytandet för elever krävs det att det ges tid för samtal om elevers frågor, t ex genom klassråd. Personal på skolan måste också vara överens om betydelsen av att lyssna till eleverna (Myndigheten för skolutveckling 2003).
3.5.7 Kunskap om psykiska riskfaktorer
Att uppmärksamma elevernas välbefinnande ingår i det pedagogiska uppdraget. Utgångspunkten för ett förebyggande arbete mot psykisk ohälsa är att identifiera riskfaktorerna, sedan kan man rikta in sig på hur man kan minimera eller helt få bort dessa. Exempel på riskfaktorer kan vara inlärningssvårigheter, dåliga relationer till kamrater eller lärare och skolmisslyckande (SOU 1998:31). Skolan måste ha den yrkeskunskap som krävs för att identifiera de barn och ungdomar som behöver stöd och hjälp. För att klara av de fysiska, psykiska, emotionella och sociala
svårigheter som elever lider av krävs ett samarbete mellan lärare och professionella aktörer som skolsköterskor, kuratorer, psykologer, skolläkare och specialpedagoger (SOU 2000:19).
3.5.8 Hälsoarbetets innehåll
I dagens internationella hälsoarbete talar man alltmer om att bygga stödjande miljöer för hälsa. Ett gott skolklimat kan vara betydligt mer framgångsrikt än traditionell hälsoundervisning.
Skolans hälsoundervisning har hittills varit alltför mycket ”predikan” och för lite ”vara hälsa” och ”göra hälsa” (Nilsson 2001). Hälsoundervisningen består idag också till stor del av temadagar eller temaveckor om friskvård. För att få in hälsofrågorna i skolans vardagsarbete bör den integreras med den övriga undervisningen. En stor del av undervisningen om hälsa handlar om anti frågor som t.ex. rökning, droger och alkohol och upplevs som negativ. Eleverna har behov av att få diskutera stora livsfrågor och etiska frågor vilket hälsoundervisningen i skolan borde inrikta sig mer på (SOU 2000:19). Även Nilsson (2003) menar att man borde ha en bredare syn på hälsoundervisningen och tar upp en kurs i kommunikation som exempel. Syftet med denna kurs
är träning i sociala färdigheter, att fatta beslut och kommunicera. Detta kan man uppnå genom att t.ex. träna på att lyssna, reflektera känslor, starta samtal, säga nej och ge kritik. Denna kurs har visat sig minska deltagarnas sociala ängslan, öka social aktivitet och välbefinnande samt förbättra självkänslan.
3.5.9 Förebyggande program vid psykisk ohälsa
En hälsofrämjande skola har hälsan i centrum och arbetar med att stärka relationer, öka elevers självförtroende, självkänsla, ansvarstagande, trivsel, trygghet, delaktighet meningsfullhet och samarbete (Burwall 2005).
”Health promoting school” är ett snabbt spridande koncept som utvecklats det senaste årtiondet i
Europa. Detta europeiska nätverket för hälsofrämjande skolor arbetar nu i 38 länder. Idén med konceptet går ut på att hälsointerventioner kombineras med andra komponenter för att maximal framgång både vad gäller utbildnings- och hälsoresultat. Hälsointerventionerna i skolan
förmedlar kunskap, utvecklar färdigheter och stödjer positiva hälsoval. Hälsoprogrammen är mest effektiva om de varar flera år och är ”comprehensive” (ung. mångsidiga, har en helhetssyn) och förenar skolans insatser med andra verksamheter som t ex föräldrar och skolhälsovård.
Enligt International Union for Health Promotion and Education (1999) bör effektiva skolhälsoprogram kombineras av följande områden:
1. Hälsoundervisning som sker i klassrummet. 2. Psykosociala miljön i skolan och lokalsamhället. 3. Hälso- eller elevvård, t.ex. rådgivning och vägledning.
4. Partnerskap, formellt och informellt mellan skolan, föräldrar, hälsosektorn och samhället. 5. Skolpolicy, regler, bestämmelser och accepterad praxis.
En annan hälsofrämjande metod lärare kan använda sig av är Elevprofilmetoden. Denna metod går ut på att samtala om ämnen som berör barn och ungdomar under deras uppväxtår. (Wästlund 1999). Frågor som behandlas kan vara längtan efter gemenskap, om hur man knyter vänskap, om kärlek, avundsjuka, svartsjuka, om intressen, känslor av sorg, vrede, glädje, tomhet, ensamhet, osäkerhet, blyghet. Samtalen kan även handla om fyllan som flyktzon, om kostvanor och
betydelsen av fysisk aktivitet, om kropp och utseende, om sexualitet och om framtiden med oro och hopp. Det är viktigt att barn och ungdomar får möjlighet att reflektera kring känslor och ämnen som rör deras vardag, i både deras inre och yttre verklighet. Känslor har stor betydelse för all inlärning och respekt och ömsesidigt förtroende är därför mycket viktigt. Känslor och den personliga relationen är grundelementet i goda samtal (Nilsson 2001). Samtalen ger även eleverna insikt i hälsans betydelse och gör dem på så vis medvetna om vad i deras liv som får dem att må bra och vilka ovanor de borde göra sig av med och ersätta med andra. Eleverna kan med andra ord få motivation till att förändra delar av sina liv till det bättre och sundare (Wästlund 1999). Den som kan beskriva och sätta ord på sina känslor blir mindre stressade av dem
(Strandell 2000). Det är därför viktigt att elever uppmuntras till att våga uttrycka sina känslor och anförtro sig åt vuxna, t ex föräldrar, lärare, skolsköterskor och skolläkare (NASP 2003). Det är också viktigt att eleverna får information om vart de kan vända sig för att få hjälp om de mår dåligt. Telefonnummer, e-post- och internetadresser till lokala mottagningar och stödgrupper (t ex barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, Rädda Barnen och BRIS) ska finnas annonserat och förmedlas på alla skolor (NASP 2003).
I Sverige finns det idag självmordsförebyggande program som har utvecklats och utvärderats vid NASP. Programmen utgår delvis från världshälsoorganisationens rekommendationer för hur psykisk ohälsa kan förebyggas i skolan men följer även den svenska barn- och
ungdomspsykiatriska föreningens utarbetade riktlinjer. Enligt programmet ska lärare och skolpersonal bl.a. arbeta utifrån följande punkter:
1 Att skapa närmare kontakter med eleverna genom att prata mycket med dem, försöka förstå och hjälpa dem.
2 Att snabbt hjälpa elever som upplever problem med skolarbetet, annars finns en stor risk att en ond cirkel uppstår. Dåliga skolresultat påverkar självförtroendet som i sin tur leder till mindre motivationen och inlärningsförmåga vilket innebär att skolresultatet försämras ytterligare.
3 Att vara uppmärksammade på skolk och destruktiva livsstilsmönster hos elever.
4 Att identifiera sårbara elever med livssvårigheter och personlighetsstörningar samt se till att de erbjuds psykologisk hjälp. Eleverna får då hjälp att lindra sin ångest och oro och på så vis öka förutsättningarna för en god psykisk hälsa.
5 Att ha kunskap om hur man tidigt upptäcker depressioner, självmordssignaler och självmordsbeteende (Wasserman & Westerlund 2003).
Forskning och erfarenhet är överens om att en tidig upptäckt och behandling av ungdomar som befinner sig i social och psykisk kris är betydande vid självmordsprevention. Trots detta visar en kvantitativ undersökning av NASP att över 60 % av 1000 undersökta skolor helt saknar en skriftlig plan för hur lärare och övrig skolpersonal bör hantera deprimerade elever.
Undersökningar visar också att även om de flesta av landets skolor har handlingsprogram mot kränkande behandling så bör de se över sina arbetsplaner, de är nämligen inte alltid levande dokument (Wasserman & Westerlund 2003).
Utifrån denna bakgrund har vi kommit fram till flera grundläggande faktorer som bör ingå i det psykiskt hälsofrämjande arbetet. Dessa faktorer är bl.a. trygghet, trivsel, självförtroende, sociala relationer, meningsfullhet och inflytande.
3.6 Sammanfattning av bakgrund
De flesta elever trivs och lyckas bra i skolan, har en sund självkänsla och ett gott självförtroende. Samtidigt är det många elever som mår psykiskt dåligt och känner sig otrygga i skolan. Rapporter visar på en ökad psykisk ohälsa hos dagens elever. Psykisk ohälsa yttrar sig bl.a. i form av oro, känsla av ensamhet, utanförskap, stress, ångest, panikkänslor och nedstämdhet. Faktorerna som inverkar på elevernas psykiska hälsa är många. Kamratrelationer är den viktigaste faktorn för elevers psykiska hälsa och välmående och de är även av stor betydelse för elevens självkänsla och identitetsutveckling. Vissa skolor vidtar särskilda åtgärder för att öka gemenskapen i kamratgruppen. Enligt en undersökning från skolverket har mobbning i skolan ökat den senaste tiden. Mobbningsproblematiken uppmärksammas allt mer inom skolans värld och kravet på aktiva åtgärder mot mobbning finns nu i läroplanen. En viktig del i det hälsofrämjande arbetet är att lyssna på eleverna och ge dem delaktighet och inflytande i undervisningen och den egna läroprocessen. Höga krav från omgivningen i kombination med bristande inflytande ökar risken för stress medan hög meningsfullhet ger motivation och engagemang. Elever har ett stort behov av att samtala om frågor som rör deras vardag såsom kärlek, ensamhet, relationer, intressen, framtidstro osv. Enligt läroplanerna skapas och utvecklas kunskap genom reflektion och samtal.
Det är därför mycket viktigt att skolan ger utrymme för dessa samtal. Sambandet mellan lärande och hälsa är tydligt. Elever med psykisk ohälsa fungerar ofta sämre i skolan och har tydliga inlärningssvårigheter. En god relation mellan elev och lärare är mycket viktigt, inte minst för elevens lärande. Det är viktigt att skolan gynnar tillväxten av självkänsla hos eleverna och motverkar att eleverna känner sig misslyckade och utstötta. Att uppmärksamma elevers psykiska ohälsa ingår i det pedagogiska uppdraget. Skolan måste ha den yrkeskunskap som krävs för att identifiera de elever som behöver stöd och hjälp. De bästa förutsättningarna för att klara av de psykiska svårigheter vissa elever lider av är ett gott samarbete mellan lärare, skolsköterskor och kuratorer, psykologer, skolläkare, specialpedagoger och föräldrar. Det är även viktigt att skolan informerar eleverna om vart de kan vända sig om de mår psykiskt dåligt. Eftersom elevers välbefinnande även påverkas av faktorer utanför skolan, kan hälsoarbete aldrig isoleras enbart till skoltiden.
4 Metod
4.1 Metod som redskap
För att få svar på frågeställningen och nå de mål man har med sin uppsats är det viktigt att ha kunskap om hur man bör gå tillväga. Metoden är ett redskap och hjälpmedel för att nå dessa målsättningar och lösa problem som leder fram till ny kunskap (Holme & Solvang 1991/97). Med utgångspunkt ur vår bakgrund vill vi belysa vilka innebörder ett psykiskt hälsofrämjande arbete har för eleverna. Vi vill även ta reda på om och hur eleverna tycker att skolan kan främja den psykiska hälsan. Detta kommer vi att försöka finna svar på genom en enkätundersökning till ett urval gymnasieelever, där vi hoppas få fram deras uppfattningar om psykisk hälsa i skolan. Vi kommer även att jämföra elever från två olika skolor för att se om deras åsikter skiljer sig åt. Eftersom vi valt enkät som metod har vi samlat kunskap om detta hjälpmedel för att veta hur vi ska gå tillväga för att nå våra målsättningar. I denna del av uppsatsen följer en översikt om enkätmetod samt vår egen metodbeskrivning, hur vi har gått tillväga.
4.1.1 Kvalitativ undersökning
Syftet med kvalitativa undersökningar är att skaffa sig en bättre uppfattning och djupare förståelse och kunskap om ämnet som studeras. Vanligtvis används intervju som metod vid kvalitativa undersökningar. Närhet till informationskällan är viktigt i den kvalitativa studien som bygger på ett samspel mellan forskaren och den utvalde representanten (Holme & Solvang 1991/97). Genom samtal sker ett utbyte av synpunkter som ger en social närhet och skapar tillit. Att lära känna intervjupersonernas erfarenheter, känslor och förhoppningar är viktigt samt att man får en jag - du relation mellan forskare och informationskällan (Kvale 1997).
Denna form av undersökning kan vara tidskrävande då en intervju kan omfatta en till tre timmar. Olika faktorer som t.ex. fördomar och förväntningar påverkar ofta forskarens tolkningar om den intervjuade och påverkar på så sätt resultatet. En annan faktor som kan inverka är om den intervjuade inte är motiverad eller insatt i ämnet (Holme & Solvang 1991/97).
4.1.2 Kvantitativ undersökning
Den kvantitativa undersökningen har stor betydelse för forsknings och utredningsarbeten där information bearbetas på ett sätt som ger statistiska resultat. Grundstommen i en kvantitativ undersökning utgörs ofta av hårddata och uttrycks i siffror. Genom att ordna, bearbeta, beskriva och analysera dessa ges en överblick, som redogör för informationen och ger en beskrivning av verkligheten (Patel & Davidson 1991).
Den kvantitativa metoden är mer strukturerad än de kvalitativa och har ett större avstånd ifrån informationskällan. Metoden består ofta av enkäter med fasta svarsalternativ, där bredden på undersökningen fokuseras mer än djupet, vilket gör att det blir enklare att analysera
informationen. Forskaren observerar på avstånd och är inte delaktig i det han studerar. Istället för jag-du-relationen talar man här om jag-det-relationen mellan forskare och informationskällan. Forskaren har på så vis svårt att uppfatta reaktioner på de frågor som ställs och bildar sig ingen större uppfattning om de undersöktas situation (Holme & Solvang 1991/97).
Vi har valt den kvantitativa undersökningen eftersom vi vill ha en större bredd och urval i vår undersökning. Vid en kvalitativ undersökning hade vi inte hunnit nå ut till så många elever då det tar tid att dels intervjua eleverna och dels att analysera informationen. Vid en enkätundersökning kan testpersonerna uppleva att det är lättare att svara på eventuella personliga frågor. Personerna har också oftast möjlighet att i lugn och ro fundera på sina svarsalternativ till skillnad från en intervju där man kan känna en press då intervjuaren väntar på ett svar. Däremot kan klassen stressa dem som är klara sist, under förutsättning att enkäten besvaras under lektionstid.
4.1.3 Validitet
Validitet är ett begrepp som står för giltighet och är en viktig del när det gäller trovärdigheten i en undersökning. För att en undersökning ska vara trovärdig måste det som sägs ska undersökas stämma överens med det som faktiskt undersöks. Det är viktigt att frågorna i en enkät är utformade på ett sätt så att de mäter det de avser mäta (Patel & Davidson 1991). Det
problematiska i empirisk forskning är hur man ska kunna översätta frågeställningar till konkreta mätinstrument som t.ex. enkäter. Detta är ett måste för att forskningen ska bli meningsfull
av enkäten innan man lämnar ut den kan man säkra innehållsvaliditeten. Ett annat sätt att försäkra sig om validiteten kan vara att jämföra utfallet på en enkät med utfallet på en intervju för att se om de stämmer överens (Patel & Davidson 1991).
För att våra enkätfrågor ska mäta det vi vill undersöka, och därmed göra vår undersökning trovärdig, har vi tagit reda på hur skolan kan främja elevers psykiska hälsa samt vad som är grunden för en god psykisk hälsa. Utifrån de faktorer vi nämnt i bakgrunden skapade vi enkätfrågor till eleverna, genom dessa kan vi få svar på om skolan satsar på psykiskt hälsofrämjande arbete samt om detta eventuella arbete lyckats nå fram till eleverna. Vi är medvetna att om att det är svårt, i stort sett omöjligt, att utforma frågor som exakt mäter det de avser mäta, eftersom vi inte kan veta hur eleverna uppfattar frågorna. Vidare beskrivning av utformandet av enkätfrågor följer senare i metoddelen.
4.1.4 Reliabilitet
Vi måste också veta att undersökningen har god reliabilitet d.v.s. att den är tillförlitlig. I mätningar måste man ständigt sträva efter att uppnå en så hög tillförlitlighet som möjligt. Reliabilitet betyder att olika mätningar ger samma resultat under upprepade gånger (Ejlersson 1996). En undersökning har god reliabilitet om den genomförs på samma testpersoner två gånger och resultatet blir detsamma (Svenning 1997). Det är svårt att försäkra sig om tillförlitligheten vid enkäter. Det man kan göra är att försäkra sig om att de som ska besvara enkäten uppfattar frågorna som man tänkt sig genom att t.ex. vara noga med instruktioner och utformningen av frågorna så att formuleringen inte missuppfattas. Att dela ut en provenkät till en grupp lik den tilltänkta gruppen, kollegor eller vänner är ett bra sätt att öka reliabiliteten hos enkäten. Egentligen kan man inte bestämma om reliabiliteten är god eller inte förrän man betraktar hur enkäten blivit besvarad. Det är först när man ser resultatet som man kan ge ett omdöme om enkäten. Validitet och reliabilitet står i ett visst förhållande till varandra och är viktiga begrepp vid en undersökning eftersom de avgör hur resultatet kommer att värderas efter en undersökning (Patel & Davidsson 1991).
För att göra vår enkät så reliabel som möjligt var vi på plats vid samtliga utdelningstillfällen. Anledningen till detta var att vi då kunde genomföra en utförlig presentation av enkäten. Risken
att eleverna inte skulle uppfatta frågorna som vi tänkt oss minskade på så vis. Detta innebar också att vi kunde svara på frågor då något var oklart. Vi var även noga vid utformningen av frågorna för att försöka förhindra att formuleringen missuppfattas. Vi delade även ut en provenkät till en grupp lik den tilltänkta gruppen och till vänner vilka är insatta i ämnet för att få öka reliabiliteten hos enkäten. Syftet var att förbättra enkäten med hjälp av den kritik och de förslag på ändringar vi fick. Nedan följer en del av den respons vi fick.
På fråga 3 (Tror du att de flesta elever trivs på din skola?) och fråga 12 (Anser du att du har bra relationer till dina klasskamrater?) var det enligt testpersonerna svårt att veta om vi menade eleverna på hela skolan eller om vi menade klassen eller dem de läser med. Detta förtydligade vi på fråga 12 med att det inte bara behövde innefatta dem i klassen. På frågan som handlar om mobbing i skolan, undrade en av testpersonerna om eleverna ska svara vad de själva tror eller vad de har sett angående förekomsten av mobbing. Man kan enligt personen tro att det förekommer mycket mobbning även om man inte har sett något. En annan testperson föreslog att vi skulle formulera om frågan genom att byta ut ordet anser till antingen tror eller vet. Vi ändrade till ordet tror eftersom vi anar att många elever tror att de förekommer mobbning men inte alltid har sett det. Samma person ansåg också att vi borde skriva på din skola istället för i skolan på fråga 4. Vid första frågan i enkäten har vi med ordet trivsel. Även om trivsel har olika innebörd för olika personer har vi dragit slutsatsen att det i grund och botten handlar om att må bra. Då vi frågade testpersonerna hur de uppfattar ordet trivs var svaren överrensstämmande. Majoriteten av testpersonerna beskrev ordet trivsel med betydelsen av att må bra. Ytterligare innebörder testpersonerna angav var att känna sig bekväm, tycka om tillvaron och ha det bra.
Andra tips vi fick var att sortera frågorna bättre och att psykisk hälsa är ett negativt laddat ord som vi eventuellt borde byta ut mot t.ex. välbefinnande. Vi tog bort en fråga som handlar om den psykiska hälsans inverkan på skolresultaten, eftersom vi ansåg att den inte kan kopplas till vår frågeställning. Som vi misstänkte var det inte många som skrev något på den öppna frågan i provenkäten, det vanligaste svaret var; jag vet inte. Vid presentationen av enkäten försökte vi motivera eleverna att svara på de öppna frågorna.
Vi fick även tips om att utesluta ordet upplever då detta ord används i utförligare beskrivningar av olika situationer. Detta ges det inte utrymme för i vår uppsats eftersom vi använder oss av en kvantitativ enkätstudie, där det inte går att beskriva hur man upplever något. Övergripande åsikter om provenkäten är att frågorna är tydliga och lätta att förstå.
4.2 Att använda en enkät
4.2.1 Fördelar och nackdelar med en enkät
Ett par fördelar med enkätundersökning är att den kan göras på ett större urval samt nå ett större geografiskt område än t ex en intervjuundersökning. Det tar också betydligt mindre tid än
intervjuer. Vid en enkät kan den utvalda personen uppleva att det är lättare att svara på personliga frågor som rör t ex sexualitet och kriminalitet än i en intervju. Personen har också oftast
möjlighet att i lugn och ro fundera på sina svarsalternativ till skillnad från en intervju där man kan känna en press då intervjuaren väntar på ett svar. En enkätstudie har en lägre kostnad per utvald person än en intervjuundersökning. En nackdel med enkät är större bortfall än i en intervjuundersökning. I en intervju får den intervjuade också en bättre personlig kontakt med intervjuaren och kan lättare ställa frågor angående t ex missuppfattningar och förklaringar. Vid en enkätstudie kan inte frågeformuläret innehålla alltför många frågor då undersökningen helst inte bör pågå längre än en halvtimma. Intervjumetoden ger också djupare och mer komplicerade frågor, där följdfrågor kan ställas. Vissa personer kan ha svårigheter att läsa och uttrycka sig i skrift. I en intervju finns en större möjlighet att få frågorna förklarade för sig om man inte förstår (Ejlertsson 1996).
4.2.2 Konstruktion av enkätfrågor
Framställningen av enkätfrågor börjar ofta för tidigt. Innan konstruktionen av enkätfrågor tar vid är det positivt att en förstudie (bakgrund) genomarbetas för att få en vid överblick över det ämne som ligger inom ramen för undersökningen. Det är också viktigt att man innan
enkätfrågeframställningen funderar noga över det aktuella problemet (Wärneryd 1993), då enkätfrågorna formas efter det syfte undersökningen har (Andersson 1994). Innan de färdiga enkätfrågorna framställs bör exempelfrågor lämnas ut och testas av personer som svarar. Detta för att finslipningar och ändringar skall kunna göras men också för att kunna se om frågorna
