Kamerala källor rörande sysselsättning och bosättning

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Rolf Adamson

Title

Kamerala källor rörande sysselsättning och bosättning

Issue

5 Year of Publication

1983

Pages

54–62

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Kamerala källor rörande

_{sysselsättning}

_och

bosättning

Rolf

Adamson

1

_många

_avseenden

gynnas

svenska

historiskt in¬

riktade forskareavatt kunnaarbetamedett _syn¬

nerligen informativt

källmaterial

från äldre ti¬

ders

_{skattesystem.}

_Trots

_en

_del

_beklagliga

_luc¬

kor,

t ex

på utrikeshandelns

område, täcker be¬

varade

arkiv,

fr

o m

Gustav Vasas tid,

väsentliga

sektorer av statens ekonomiska mellanhavanden

med

_medborgarna.

_{Detta innebär}

_naturligtvis

_in¬

te, att

våra

tidigare

skattelängder

skulle

vara

utan brister som historiska

_underlag.

Förkalkning

av

källuppgifter

En

_{negativ aspekt}

_värd

_att _nämna

_{inledningsvis}

är att namn,

kategoritillhörigheter

och

siffervär¬

den efterhand inte

_längre

_återspeglar

_faktiska

förändringar

utan

har förkalkats.

En viss sorts

_förkalkning

_av

_{källnotisers}

_ut¬

formning

borde enbart

vara av

godo för

histori¬

kern. Normalt är det till

_glädje

om

årligen

åter¬

kommande

_{bedömningar för}

ett

bestämt

syfte

och område sker

_likartat,

_i

samma

_ordning

_och

med från

_{gång till gång konsekvent terminologi.}

Större

_{anledning till vaksamhet}

_finns

_det,

_när

själva sakinformationen

tillåts stelna,

något

som

e.xemplifieras

nedan.

1) När

jordebokshemman under

senare

1500-talet förtecknades i

längder,

kunde redan avlid¬

nas namn

_{figurera vid dem.}

_{Eftersom skatt}

_påla¬

des efter

_{hemman, inte efter}

_{varje enskild}

_bruka¬

re, var personnamnen

mindre

betydelsefulla

vid

indrivningen.

Längderna upplyser därför

inte

heller forskaren om antalet brukare

_{på varje}

hemman.

_{Förkalkningen}

_i

_dem

_{underlättade}

myndigheternas

arbete

utan att vara

till

förfång

för skattebetalare.

2) I

andra

sammanhang kunde det

ligga

i båda

sidors intresseatt minska osäkerhet —eventuellt

orsakadav

_godtycke

—

mellan skilda år. Bedöm¬

ningen

av

hur mycket

tionde

som

borde utgöras,

rymde

en

_{påtaglig motsättning mellan betalande}

och

_{mottagande (i}

senare

kategorin

både

staten

direkt och enskilda

individer). Den blev särskilt

kraftig i samhällen, där invånarna

var

begränsat

duktiga i

att

räkna. Det

är

naturligt,

om man

småningom inte

orkade,

att

varje år på

nytt ta risken för uttalade intressekollisioner. Med mo¬ dernt

_{språkbruk inom institutionellt}

_orienterad

ekonomi skulle det heta att transaktionskostna¬ derna föratt exakt bestämma årets

_tiondemängd

var för

_{höga för}

_att

_{i längden kunna}

_{bäras. De}

sänktes

_därigenom

_att

_{tiondekvantiteten}

_inte

längre varierade mellan åren. Normalt har

nog en fast

_{tiondesättning redan}

_{varit praktiskt}

_etab¬

lerad, innan den officiellt proklamerades.

3)Ibland

blev

en

_förkalkning

av

skattesyste¬

mets

_{rapportering i allt väsentligt till medborgar¬}

nas fördel.

_Bakgrunden

_kunde

_vara, _att

_ständigt

nya

bedömningar

under vissa omständigheter

verkade mindre

_{meningsfulla.}

_Om

man

i

bevill-ningstaxeringen år 1810

hade

gjort

ett

ambitiöst

försök att sätta realistiska värden

_på

_områdets

jordbruksenheter (absolut

sett

och därmed

även

relativt),, kunde inte så

stora

_{förändringar ha}

skett till

_1811,

att

hela

bedömningen

behövde gö¬

ras om från

_{grunden. En}

_{orörlighet i}

_värdena

_på

kort sikt var därför välmotiverad

(liksom den

är

för motsvarande

_{taxeringar i dag). Men undvek}

man sedanatt ställa

_frågan,

_när

man

överhuvud

behövde

_{på allvar}

_{bedöma på}

_nytt,

_{så följde}

snart en inte alls lika väl motiverad

_förkalkning

på

lång sikt

(emot

vad

som

sker i

dag).

I de

tlesta

svenska län stelnade

_{taxeringsvärdena}

_på

_jord¬

egendom

senast

vid mitten

av

1820-talet.

Med

några få län

som

undantag låg

de sedan stilla till

1862,

trots att

priserna på gårdar under tiden

steg

mycket kraftigt.

1 absoluta

tal

motsvarar

taxeringsvärdena

under denna

period efterhand

mycket dåligt överlåtelsepriserna.

De

är

inte hel¬

ler

_{nödvändigtvis}

_säkra

_som _mätare av

relativa

förhållanden.

En likartad

_taxering

_som

_i

_allt

_{väsentligt blev}

slutgiltigt förkalkad

var

mantalsgraderingen. Ef¬

(3)

nedsätt-ningar

(förmedlingar)

av

mantalsbråk

som

gjor¬

des under det

_tidiga

_1700-talet,

_{kvarstod sedan}

noteringarna för hemmanen,

oavsett

hur

mycket

dessas mark förkovrades. En rest av det

_gamla

tillståndet fanns dock. I endel

_sammanhang

_an¬

vändes fortfarande det

_gamla

_{(oförmedlade)}

mantaletsom mätare. _{Just genom}

_{den småning¬}

om totala

_{fastlåsningen}

_{har mantalsbråket}

_kom¬

mitatt

_{utnyttjas för}

_{storleksklassificering}

_av

_går¬

dar hellre än de ändå i

_{någon mån rörliga}

_taxe¬

ringsvärdena,

trots att

de

senare —

såsom

färs¬

kare — bättre samvarierade med

_{försäljnings¬}

summor

_(som

_grovt

_{mått på}

_{produktionskapaci¬}

tet).

Diskussionen om

_{förkalkningar}

_i

_{svenskt ka¬}

meralt material torde

_mycket

_{kort kunna}

sam¬

manfattas i

påståendena

att

sådana förekommer

i en hel del fall och att forskarna delvis harnytta

av dem men oftare måste se _upp

_med

_{dem. En}

genomtänkt

källgranskning

kan

många gånger

klart öka insikten om vad man

_verkligen

_vet.

Brister hos

sysselsättnings-och

_{bosättningsregistreringar}

1

_{fortsättningen}

_ska

_intresset

_riktas

mot

_några

fältsom ärcentrala för förståelsenavdet agrara

1800-talet,

nämligen

sysselsättning

och bosätt¬

ning.

En del brister i kamerala materials

infor¬

mation om _{sådana förhållanden diskuteras} un¬ dertre delvis

_{överlappande rubriker:}

bosättning och arbete

anges

medvetet

oskarpt el¬

ler

_felaktigt,

gränser

mellan kategorier dras

osäkert eller

in-konsekvent,

heterogena element

samlas

i

en

och

samma kate¬

gori.

Brister av _{dessa typer}

_är

_mycket

_{utbredda i}

äldre material

_{(också internationellt sett). Det}

finns

_goda

_{skäl härtill,}

utan att

skattskrivares

försumlighet omgående

behöver

tillgripas.

Män¬

niskor var

_{samtidigt rörliga}

_{och begränsat}

_spe¬

cialiserade. Vid sidan av

_jordbruket

_{kunde de i}

skiftande

grad syssla

med

annat, t ex

hantverk,

hemindustri,

handel och

varutransporter.

Deras

tillträde till odlad

_{jord kunde växla}

_över

_tiden.

Vanligtvis

var

inte

proportionerna

mellan deras

olika

_{sysselsättningar}

_{eller vistelser}

_{kända för}

myndighetspersoner.

Lokala

_djupstudier

_{kan i viss}

_{utsträckning}

_av¬

slöja

rena

fel

eller

luddigheter

och komma till

rätta med dem. En

_möjlighet

_att _mera

_samlat

värdera

längdernas

upplysningar

ger

dock under¬

sökningar i

ett

centralt, statligt

organ,

nämligen

kammarrätten. Dennas revisorer riktade

_årligen

anmärkningar

mot

de lokala skattemyndigheter¬

nas

_{göranden och låtanden}

_{i län och}

_fögderier,

såsom de framstod i verifikationerna till

länsrä-kenskaperna.

Som

svar

härpå

avgavs

förklaring¬

ar,

alltid

av

_{fögderiernas}

_redogörare

_(kronofog¬

deoch

_{häradsskrivare), ofta}

_av

_länets

landskam-rerare

_(mindre

_utförligt)

_och

_{ibland också}

_{av en¬}

skilda,

av

_{anmärkningar hotade medborgare.}

₁

sina därefter

_gjorda

_{påminnelser bedömde}

_revi¬ sorerna halten av

_{förklaringarna.}

_De

_gav _upp

vissa

_{anmärkningar}

_såsom

_{vederbörligen}

_förkla¬

rade men vidhöll andra. Sedan

_{avgjorde kam¬}

marrätten deåterstående

_punkterna

—

friade

el¬

ler fällde. I

_komplicerade

_{ärenden kunde}

_ytterli¬

gare

upplysningar

och bemötanden

behövas, så

att

_behandlingen

_drog

_långt

_ut

_på

_{tiden. Materia¬}

let och arbets

_vägar

_{för dess utnyttjande påvisa¬}

des av den

_mycket

_arkivkunnige

_Olle

_Lundsjö

_i

hans

_{doktorsavhandling}

_1975.'

_{Fallen nedan}

_är hämtade _{från min egen}

_genomgång

_{rörande alla}

län för tiden 1820—1870.

Bosättning och arbete

anges

medvetet

oskarpt

eller

felaktigt

Relativt sett är de kamerala

_{längdernas meddel¬}

samhet om

_viktiga

_{bindningar i det}

_{agrara sam¬}

hälletinte

_{överväldigande}

_stor.

Anställningsrela-tioner och boendeförhållanden är

_{ganska ofta}

fördolda,

utomnär

det

gäller de

rena

årstjänster¬

na som

_pigor

_och

_drängar.

_Inte

_ens

_{för dessa}

_se¬ nare

_kategorier

_är

_de

_självklart

_{korrekta. Ibland}

framgår

tunnheten

i

upplysningar

redan

av

pla¬

cering

eller ordning i

längderna.

Visserligen

ges

det

i

kyrkobokföringen

en an¬ nan

_källgrupp

_som

_i

_inte

_obetydlig

_grad

_löpte

_pa¬

rallellt med det kamerala materialet och dess¬

utom var ensam om en rad andra notiser. I vårt

sammanhang bör

det dock

observeras,

att

”yr-kes”angivelserna

var

centrala för de

kamerala

längderna,

eftersom de

avgjorde vissa

skatters

höjd,

medan de hade

en mindre

_{viktig funktion}

_i

den

_{löpande kyrkliga}

_{folkbokföringen.''}

_A

_priori

borde man _{därför antaga att större} _omsorg

_har

(4)

lagts på

frågan

i det förra

än

i det

senare

materia¬

let.’

I vilken

_grad

_klyftan

_i

_{utgångspunkter}

_mellan

präst

och

redogörare

överbryggades,

därigenom

attden förremed

sin

husförhörslängd

skulle

fin¬

nas med vid

skattskrivningen,

kan

bara

en

rad

detaljundersökningar

utvisa. Inga

systematiska

sådana har

_gjorts

_{här. I}

_{stället ska}

_några

_exempel

ges

på hur

prästen

och hans

längd

kunde

använ¬

das

_på

_ett

_lite

_{överraskande sätt.}

För en forskare är

de

diskussioner

hos

kam¬

marrättenmest

irriterande

som

visar

att

delar

av

skattskrivningen

hade gjorts

mest

för formens

skull.

_Redogörarna

var

medvetna

om

att

deras

noteringar

var

missvisande

men

valde dem

fram¬

för andra

alternativ

som

_antagligen

bedömdes

varaänsämre.

Även

om

inte

merän ett

dussintal

fall har

iakttagits,

finns det

sannolikt många

fle¬

ra, som

aldrig

upptäcktes.

Normalt

borde

nämli¬

gen

redogörare

vid

kritik

av

sina

åtgärder

hellre

bemötamed skäl som

efter

byråkratiska

normer var rationella än

_medge,

att

de

handlat

mot

lag¬

stiftningens

anda.

Två typer

förtjänar

utifrån det

ovanstående

attsärskiltnämnas. Den

första

innebär,

att

män¬

niskors hemvist

enligt

mantalslängden

är

konst¬

ruerat. Den andra

visar,

hur

mantalslängden

med nedslående

resultat

inrättats

efter

husför-hörslängden.

År

1828 förklarade bönder i

Hoby

socken,

Blekinge,

den

geografiska

delen

av en

kritiserad

skattskrivning så

här:'*

Uli ännu ickeenskiftadeByelag, såsom härslädes pä liera

ställen, bo olla Torpare och Backslugohjon, pa

odelad

mark,utanatt nagonkan tillegnasig den

jord de bebygl

eller

odlat. Sadane personer anteknas likväl under nagon

viss

hemmansägare, och detta sker endast lör

ordningens

skull;

men _{ingenting skulle}_vara_{obilligare, än} om,

at

sadan

anled¬

ning,sammahemmansägareskulle nödgas

erlägga

resterande

kronoulskylder lör personer, athvilka de

icke

atnjuta

hvar-kenjordskäl,dagsverkeellernagon annan

lörman.

Allmännasockenstämman

i

Remmarlöv

i

väst¬

ra Skåne uppgav

några år

.senare en

antagligen

betydligt

vanligare

variant:'

Undersöktes om Inhyseshjonen Anders Bengtson

och

nu

meraallidneOla Jönsson ägthusbönder,hvilka

kunde

vara

lagligen lörbundncalt lor

dem

betala

1832

och

1833

arens

Kronoskatter, och upplystesi anledning

harat,

alt

de inga

egentliga husbönder

hade,

ulan

af

nåd

och

barmhertighel

ringo boän hosen, än hosen annan,

stodo

derlore

skrilne,

icke paN“ 15,somär

sista

numret

i

byen utan

eller

N"

15 pa

byengemensamt.

Att sådana

mantalsskrivningar

inte alltid

varit

oomtvistade,

framgår

av ett

intygande

från

en

präst

på

Gotland

(Mästerby

socken

1834):*

samt att Olof Thomsson, också på BarbosGrund för ar

1834tecknad, icketillnågon,hvarkenBarbos

Hemmansega-re eller _någon annan i Socknen

wetterligen

utgjort sådan

ijenstbarhet,attde kunna

lorpligtas

för

hans

Utskyllder

an-swara. Ocksåerkändesatt Barbos Hemmansegarewid

Man-talsskrifningarna de sednare åren alltjemt protesterat emot

Olof Thomssons Skattskrifning på Deras Grund; men att

dettalikwäl skett,alldenstund Olof Thomsson,somwistades

i socknen, nagonstädes borde antecknas samt detta

lämpli¬

gast tycktes böraske päBarbos

Grund

der

ena

Åboen,

Jo¬

hannes Johansson,woreOlof ThomssonsSwäger,hos

hwil-ken han, någraarsedan, haft sin sista

Dräng-Tjenst.

Avmaterialet i kammarrätten

framgår

det ba¬

ra

_någon

_gång

_direkt

_att

_prästen

med

sin husför¬

hörslängd

gjorde

skattskrivningen

mera

tillförlit¬

lig

än

vad

den

skulle

ha

blivit därförutan.

Den

vägen

upptäcktes

att

en

taxeringskommitté

och

häradsskrivarei

sydöstra

Skåne

1847 på

sätt

som varit

_någorlunda

_{vanligt före 1812}

_hade

_velat

un¬

derlåta att föra upp

tillsammans

69 människor.’

Några

få

exempel finns

på

det

omvända

förhål¬

landet; att en

anknytning

av

mantalslängden

till

det

_kyrkliga

materialet sänkte

precisionen. 1

en

förklaring från

Laholms

fögderi, Hallands

län,

hävdade

redogörarna

1845:”

Dchär uptagne personerärodels

sadane

som

ständigt

stry¬

kaomkring Iranenaortentill denandra i

saknad af

ständig

husvarcisc ochinföras imantalslängdenemedandcslä

antek-nade i Husförhörslängdcn, ehuru flerebland dem ej

finnas

inom församlingarne.

Redogörarna

i

Västerbergslags

fögderi, Kop¬

parbergs

län,

förklarade sig

på likartat

sätt

1829:''

Attemotslaende Personer,i Kyrkobokenblifvit anteknade

fördrängar, Handtverkareeller Bruks

arbetare,

vittnar icke

alldevarit iarstjenst ellerhaftnågons försvar. ...Att

Gesäl¬

lenWesterbergfattanteknasiKyrkoboken och

derefter

mast

mantalsskrifvas, ärickevarskuld, likalitetsomalthanejva¬

rit att anträffa för det salunda debiterade Utlags beloppets

utbekommande. ... Och hvad ändteligenangar Mästersme¬

denNorss, såharhan varitenflyttandeBruksArbetare,som

pakonlidvistatsänpåenaochänpa

del andra

stället,

hvar-före delejeller vill fallamöjligtatt af nagon

viss husbonde

Ullahans Ulskylder; och sa äroftast händelsen i synnerhet

vidBergsmanssmedjor,attde antingenqvarbop;i

förra

stäl¬

let under Manlåls skrifningen, utan att halva nagon syssel¬

sättning derstädes,ellerbefinneskringvandrandeatt

söka

sig

arbete; Men mastcändaefter Kyrkoboken mantalsskrifvas,

sa _länge_{de ej} _{uttagit Präste betyg}

_till

bortflyttning.

(5)

Backsniga i Bjärka-Säby, centrala

Östergötland.

Nordiska Museets bildarkiv.

förlaga

torde

många flera redogörare landet

över

ha underlåtit att hos

sig

mantalsskriva individer

som i

_verkligheten

_för

_länge

_{sedan hade}

_flyttat

bort. Häri tordeen

_väsentlig

_orsak

_finnas

_till

_att den totala

_folkmängden

_nästan

_genomgående

_re¬

dovisades

_{lägre i den kamerala}

_än

_{i den}

_kyrkliga

folkbokföringen."’

Gränser mellan

_kategorier

dras osäkert eller

inkonsekvent

Ovan resonerades mera om

_bosättning

_än _om

sysselsättning.

Det är

därför lämpligt

att

lägga

över

_{uppmärksamheten}

_{på den}

_senare

_aspekten.

Till den

_{ofrånkomliga}

_osäkerhet

_om

_{hur indivi¬}

der borde

_rubriceras,

_som

_påtalades

_ovan,

_måste

läggas effekter

av

vad

som nu

kan

_upplevas

som

myndigheters

underlåtenhetssynder.

Raden

av

bevillningsförordningar,

som

från

1815

i

ett

halvsekel framåtskulle_styra

bevillningstaxering-ar

_(och

_{mantalsskrivningar),}

_fixerade

_{bara i be¬}

gränsad

omfattning innehållet

i de

kategoribe¬

teckningar

som

användes. Utan diskussion

togs det

_{tydligen för givet,}

_att

_{människor på}

_{olika håll}

ilandethadesamma

_uppfattning

_om

_{vad allmänt}

nyttjade

termer

betydde.

Verkligheten

var en an¬

nan. Flera innebörder som avvek

_{tydligt från}

varandra kunde förekomma.

_{Långt ifrån alltid}

var sådana olikheter

_{geografiskt särpräglade.}

1

_många

_{tvistepunkter}

_inför

_{kammarrätten}

kommer merastrikta eller

_{rigida tolkningar från}

revisionen att ställas mot mera fria

_(eller

an¬

strängda)

från

redogörare och

sockenmenighe-ter. Därvid prövas

från. båda håll definitioner på

omstridda

_{kategorier. Med få undantag gäller}

diskussionerna männen. Här bortses från deen¬

bart lokalt

(Värmland)

förekommande

ängs-vaktarna"

och från de

vanligare

men

i kammar¬

rätten sällan berörda

_{nybyggarna.'’}

_Det

_är

_be¬

nämningarna

1)

drängar,

2) inhyseshjon,

3) arbe¬

tare,

arbetskarlar, 4) (arbetsföra)

(6)

backstugusitta-re och

_{5) torpare}

_som

_{beaktas här.}

1)

Även

den till

synes

enklaste

kategorin, dräng¬

ar,

inrymmer

en

del

problematiska tall. Dit

har

redogörarna

fört

personer som

haft

sin yrkes¬

verksamhet bakom

_{sig eller}

_{redovisats enligt}

hemmagjorda

definitioner:''

Utblottad pä alla tillgångar, utan husrum lör sig hustru

och barn tilläts ofvannämnde dräng, al' medömkan och barmhertighet, att inllytta uti Backstugan Lilla Bygget pä Prästgårdens ägor, Oaktadt hansbemödandeatt erholla ärs-tjenst, var han ölycklignog förattär 1823ej finna nagon,

hvarföre han vid Mantalsskrifningen antecknades vid l.illa

Bygget.

IfrågavarandePersoner äroväl skrifnesåsomDrängaroch Pigorför att fånågön benämning, menäro utantjenst och

medellöse,

fäster uppmärksamhet dera, att i presterskapets Husför¬

hörs Längderoch skrifter i allmänhet kallasden dräng, som aldrig varit gift och den deja, som fått barn, utanatt hafva

egt man.

2)

Inhyseshjon

definieras

på det

mest

väntade

sättetav en

_präst

_i

_norra

_Dalsland,

_vilken

tydligt-vis

_påverkat

_{mantalsskrivningen:'''}

att vi, i våra HusförhörsLängder, rubriceramedTitel af Jnhyseshjon Sädane utfattiga, bräckliga, fast af olika ålder

varande personer, som ingen will låta skattskrifva hos sig i

tjenst,utanantingenafSlägtskap ellerrenbarmhertighetän¬ dock_{hyser, för}attejSe demhusvilla, ellersasomlandstryka¬

re;

1 norra

Östergötland

_gav

_redogörarna

_ett

_de¬

cennium senare enmindre sammanhållen karak¬ teristik. Där

_ingår

_{dels vad}

som

har

viss likhet

med

_{förmånstagare}

_eller

_{undantagsfolk, dels in¬}

om socknen

högrörliga

personer.

På den

senare

typen

finns andra

exempel:'-tymed Inhyseshjon i dettaFögderi, förståsej andra, än:

a)dels depersoner,hvilka vid 50 ä 60 års ålder och mins¬ kad arbetsförmåga eller iråkadt obestånd måst afträda hus¬

hållningen till sine barneller andre, emot underhåll afdem

eller vederbörande_{jordegare, så}_{länge de kunna}genomarbe¬

te_något_{förtjena, eller barnen}_{förmå sine Föräldrar}_försörja;

hvarefter, då bade arbetsförmaga och ett sådant underhåll uphört, deras försörjning måste bekostas af Fattigvården i

den _{Församling hvartill inhyseshjonet hörer.}

b) dels ock sådane, utan bestämdt hemvist ellerpa obe¬

stämd tid hos jordbrukare boende personer, hvilkagenom sjuklighet,oförsel, fattigdom, oordentlig lefnadsåsomfylle¬

ri och flerevanarter, befinnas mindre dugligeeller oskicklige

samt således icke kunna erhålla hvarken årstjenst eller be¬ stämdt arbete; hvadan desse alla afanförde orsaker icke haf¬

va_eget_{Matlag eller något}_Jordbruk, utan,såsomåtnjutande

sitt uppehällepaandras bekostnad, äro närmastjemnförlige

medallmosehjon.

3)

Normalt förutsattes

nog

inte

att

arbetskarlar

hade

_någon

_fast

_{anknytning till}

_{arbetsplats inom}

jordbruket. Undantag kan dock

redovisas."’

Och i öfverens.stämmelse härmed hafwa depersonerafar¬

betsklassen,somhusbondepaegorneintagitemot paräknad tjenstbarhet, blifvit i mantals Längden teknadesasom

urbe-tare,för hvilkas utskylderhusbondenäranswarig;mensåda¬

neåter,hvilkaingenwelattillarbeteantaga,churuwäl

barm-hertigheten inrymt dem en torftig bostad, hafwa måst skattskrifvassasom backstugu-ochinhyseshjon, underkasta¬ de de wisserligen oftaotillräckliga kontroller, som 1833ars

Nadiga förordningom förswarslösepersoner medgifver.

sa anseshären_dagsverkare_wara_den,_som_för_sin

bonings-rättighet förrättar arbete vid påfordran, ellerbestämda tider,

och således icke arbetskarl; äfvensom arbetskarlarwid säteri¬

erochiSäterietsDebet upptagne,i sjelfva werket äro

dreng-ar

3—4)

med lön ochstat, således rätteligen tjenstehjon.

Eftersom

bl

a

arbetare länge

hade

att

be¬

talaen viss skatt

_(bevillning

_{efter andra}

artikeln)

vardet förrevisionen i kammarrätten av

intresse

att _göra

_{definitionen på}

_arbetare

_{(arbetskarlar)}

bred:"

Att _{undantagstagare,} _{Backstugusittarc eller} _Inhyseshjon

hafwaenjordtäppa ellernågra potatessängar,som i allmän¬

het är förhållandet öfwcr hela riket förändrar icke i minsta

matto derasegenskapsom arbetsfolk,enär till denna jords

skötandeendast erfordras någradagareller lediga stunder.

Att inte åtskillnader mellan de sämst ställda

kategorierna gjorts

särskilt

konsekvent

i källma¬

terialet, har

forskningen

varit medveten

om.

Det

har därför varit

vanligt

att

inhyses och

backstu-gusittare räknats

samman

i

undersökningar."*

Naturligtvis

är

detta inte någon

riktigt god lös¬

ning i de fall då

skillnad faktiskt kan

göras

mel¬

lan arbetsföra och icke arbetsföra

backstugusit-tare,

vilka

senare

ju

är

de

som

lättast bör kunna

jämställas med

inhyseshjon.

4—5)

I

många

undersökningar dras

en mera

de¬

finitiv

_gräns

_mellan

_{backstugusittare}

_och

_torpare

än mellan de ovan berörda

_{kategorierna. Olle}

Lundsjö har dock

visat,

att man

här har

anled¬

ning

attvara

försiktig.

Han

påpekade

att

det

un¬

der

_benämningen

_torpare

_förekom

_många

_indivi¬

der ien

_påtagligen

_utsatt

_position.

Omman ska dömaefter materialet i kammar¬ rätten,

föreligger

antagligen den kraftigaste

sys¬

tematiska

_{missvisningen}

_{i det kamerala materia¬}

let överhuvudunder tiden fram till 1850

just här.

På

_många

_{håll i}

_{Sverige mantalsskrevs}

_personer som _torpare _men _angavs

_vid

_senare

_kontroller

höra hemma under rubriken

backstugusittare.

Under

_{1820-, 1830-}

_{och i}

_avtagande

_grad

(7)

så-dana

_bedömningar

_{från åtminstone}

_två

_tredjede¬

lar av

_{samtliga län.}

Som

_framgått

av

hela den

föregående

diskus¬

sionen är

_{gränsdragningarna långt ifrån}

_alltid

självklara:""

Det ärofta_{wanskligt äfven för dem} som noggranntkänna förhällandet,att afgörahuruvidaenliten fördagsverke eller

annan_{afgäld bortlämnad eller} _pa_{lifstid köpt}_jordlapp_skall

benämnas förtorpeller backstugulägenhet.

Några anledningar till

att

uttrycket

torparean¬ vändestill övermåttoch

_{backstugusittare för säl¬}

lan ges

dock. En

rör

prestige eller trygghet,

en annan

_{skattetryck:"'}

sadane,sasomdeianmärkninguptagne,hvilke icke besitta den minsta_jordbit _{och ofta, till och med} _utan _jordegarens hörande, pasin blotta upgift blifwa somTorpare

skattskrif-ne.

Mangaaf deamotsidan ståendepersoner kallasännuvid Mantalsskrifningarne för Torpare, oaktadt de förmangaar sedan _upphört _att vara torpareoch lemnat torpen, men ve¬

derbörande uraktlata anmärka förändringen. Och som wi medSocknstämmorsintyg vid Räkenskapenadagalagtattin¬ gen af inolslaenclepersoner för ifrågavarande ar innehaft

torp...

Det har blifvit likasom en fördom hos _{mängden af dylike} personer,attståvid Mantalsskrifningen och gifva sig titeln af Torpare, i förmodanatt detta skall medförasäkrareperson¬ ligt försvar, ändet detrosig kunnaägaunder benämningen af _{Inhyseshjon. Denna}senare benämningäremellertid den enda rätta; ty de äro i sjelfva verket ingen ting annat än

Backstuguhjon,

Revisorerna i kammarrätten

_tyckte

_{sig ha god}

anledning

att protestera, när en

människa först

skrevs som _torpare

_{och därigenom}

_slapp

backs-tugusittarens

extra

avgift

—

bevillning efter

an¬ dra artikeln — men sedan ändock

_{slapp ifrån}

(avkortades

från)

torparens

lägre avgift

med

motiveringen

att

han

rätteligen

bara

var

backstu¬

gusittare.

En

motsättning ligger givetvis

i

att

den

position

som

socialt ansågs

vara

högre

och

ut¬

märka bättre

villkor, medförde den

lägre skat¬

ten.

1 sådana fall kom den

_{principiella frågan ofta}

upp om

vilket vitsord

mantalsskrivningen

ägde.

Funnes

_{invändningar}

_emot

_{rubriceringen, borde}

de,

ansåg revisorerna,

ventileras vid mantals¬

skrivningen,

varefter dennas resultat borde stå

fast."" Kammarrätten utfärdade också 1837 ett

cirkulär som

_{inskärpte vikten}

_av _att

_varje

_skatt¬

skyldig fick sin

rätta

beteckning vid själva

man¬

talsskrivningen.

Detta kom dock inte alls

att ge¬

nomdrivas konsekvent.

Centralbyråkraternas

naturliga krav på ordning, reda och precision vid

skattskrivningen

sattes

gång på

gång

ur

spel

av

oefterrättliga

lokala instanser

och

till sist

av

revi¬

sorerna

_själva

_genom

_uttryckliga

_{medgivanden."^}

Kollisionerna

_gällde

_personer

_med

_utomor¬

dentligt

små

resurser.

De hjälps påtagligt ofta

ge¬ nom människors sociala samvete. En

egen-domsbrukare i

Björnlunda socken, Söderman¬

lands

_{län, beskriver}

_{i bjärta färger}

_en

_bland

många

drabbade:"''

Jagveträttväl hvad Bevillnings Stadgan ålägger husbonde vidbristande_tillgäng_{hos hans Torpare;} _men_jagvetoek,att

hon dervid förutsätter motsvarandetjenstbarhet och arbete, ochatt hon_{ingen ting fordrar af}en fattig, vanför, bräeklig,

sjukligeller orklös, medettord,afsåuslavarelser,somLars

Olssonoch hans hustru i alla dessa afseenden och imångaär

bcklagligen varit,ännu äro, och alltid måste förblifva, helst dahans_{derjemte utmerglade gestalt} _nästan _liknar_ett _kraft¬ löstoch_{vanlytt medelting emellan benrangel och menniska,} hvarsåsynärförenskänsla sårande; hvarförutan dettaarma

folketseländevarit, inäraadertonär,ökadtmedenlam, få¬ nig och merendels sängliggande,nuändtiigen afliden Dotter. När härtill kommer: att _Löfstugan _är _ett _{af de} _sämsta

tvä-dagstorp i Socknen: att det, under nyssnämda förhållande, blifvit genom vanskötsel än mera försämradt: att Lars, för

dagsverken,som han ej förmått utgöra,för utsäden och för spannmal, med mera, till dessa betrycktas lifsbergning, nu

öfver_tjugu_ar,_satt_{sig hos mig i ganska}_stor_{skuld, den han} aldrig kan betala:attSonen först, längenog genom tiggeri,

sökt, men nu meravid 17årsålder, —fastänsvag, spinkig och_aldrig_{Beväringsgill,} —sökergenom arbete understödja detnödlidandehuset: ochslutligen,attjag,utanafseende pä egen förlust, endast af Chri.stligt medlidande, låtit dessa olyckliga qvarblifva, för att icke med dem föröka den

kringstrykande tiggarhopen eller betunga Allmänna Barm-hertigsverk;

1 andrafall har det

_säkerligen

_betytt

_en

_del,

_att delokala

_redogörarna

_ogärna

_ville

_ta

_på

_sig

mer-arbetet att först skattskriva personer som

erfa¬

renhetsmässigt inte

torde kunna betala

något för

att därefter

_misslyckas

_med

_att

_{driva in vad}

som

pålagts.-'

Heterogena element samlas i

en

och

samma

_kategori

Om

_gränser

_{mellan socio-ekonomiska kategorier}

dras osäkerteller

_{inkonsekvent,}

_{samlas lätt hete¬}

rogena

element i

en

och

samma

kategori. Tydli¬

gare

än

vad

man

vanligen

tycks ha

föreställt sig,

bördettaha

_gällt

_torparna

_{i 1800-talets kamerala}

material. Ur

_{resurssynpunkt}

_är

_spännvidden

stor.

(8)

under-sökningsområde i

sydöstra

Södermanland de¬

monstrerat, att

majoriteten

av torp

lydande

un¬

der tre

_gods

_hade

_över

_{tio tunnland inägojord}

var. Därmed bör de ha haft

_{förutsättningar}

_att täckaen stordel av

_{brukarfamiljens}

_eget

livsme-delsbehov. Bland annat avdetta skäl hänför han

dem till en

_{bondejordbrukarnivå. Andra}

_torpare

inom samma

_{godskomplex hade mindre}

_än

_fem

tunnland. Fördem bör arbete åt andra ha

_spelat

en

_betydligt

_större

_{roll. Antagligen}

_är

_den

_senare

kategorin relativt

sett

vanligare i

andra godsom¬

råden än i det Jonsson undersökt. Inte ens för

godsens

underlydande har avgränsningen

avtorp neråt mot

_{bäckstugor varit helt säker}

_{i områdets}

kamerala

material."'’

Härovan har också före¬ kommit torpare

med liten arbetsförmåga i

stor skuld till sin husbonde

(ovan).

Resonemanget

ovan

har

gällt

vad

som

kallats

herrgårdstorpare. I

Valter

Elgeskogs

framställ¬

ning, den enda

större

som

behandlar

torparkate-gorin samlat, har

mot

dem

ställts

en

andra

grupp,

bondetorparna."’

Under denna

rubrik

(som

inte används

kameralt) borde

den

väsentli¬

ga

delen

av

dem

som

figurerar i kammarrättens

handlingar ha hört hemma. Av

de utdragna och

häftiga motsättningarna vid

rätten,

särskilt

un¬

der

_1830-talet,

är

det dock

uppenbart,

att

många

personer

vid

närmare

kontroll ansågs ha förts dit

felaktigt.

Revisorerna grundade sin

bedömning

på

att

”torpare” borde

utgöra

”tjänstbarheter”

till sina husbönder och likställde

gärna

detta

ut¬

tryck med

dagsverken. Men sådana

var

ett

dåligt

kriterium för att

_avgränsa

_torpare.

_Penningav¬

gifter har visats

vara

mycket

vanliga.’"

Några

underavdelningar

av

bondetorpare kan

urskiljas. Avgjort fördelaktigaste

positionen

ha¬

deinnehavareav

_{förpantningstorp. Eftersom de¬}

rasinnehav var

_{kontraktsbundet, efter hand}

_ofta

för 49

_år,

_och

_{gårdsägaren}

_{därefter skulle återbe¬}

tala inte bara pantsumman utan

i

många

fall

också ränta

_på

_den

_och

_{ersättning för förbätt¬}

ringar,

var

förpantningen inte alldeles sällan

en

maskerad

försäljning

av

jord. Kontraktet inteck¬

nadesvid häradsrätten.

_Därigenom

_fick

förpant-ningstorparen

en

tämligen säker

juridisk ställ¬

ning.I åtskilliga stycken

var

den lik den

som

bonden, ägaren

till

en

mantalssatt enhet,

åtnjöt.

Det är inte träffande att

påstå

att

förpantnings-torparen

hade någon

husbonde.

Steget

från denne

torpararistokrat

—som

bäst

fångas

in

genom

intensivundersökningar

av

hä¬

radsrätternas material — till dem som

tagits

fram

_{tidigare i}

_uppsatsen

_är

_{utomordentligt}

stort. Förden mellersta delenav

_{undersöknings¬}

perioden kan ibland

ett

detaljerat material i kam¬

marrätten ge

god

hjälp

att

identifiera

medlem¬

mar av denna _{andra extremgrupp.}

Bondetorparnas

spridning med

förgreningar

uppmot

självägarnas nivå och

ner

i

vad

som

rim¬

ligen måste

vara ren

obesuttenhet

gör

det

viktigt

att studera dem närmare.

_Förmodligen

_är

_den

fattigare

gruppen av

störst

vikt i de minst

slätt-dominerade områdena.

Vill man

_spalta

_torparna

_{geografiskt på något}

sättsomockså

_{fångar in}

_{sociala skiljelinjer, före¬}

faller

_särdrag

_att

_{finnas för}

_norrländska

_gent¬

emot

_{sydligare. Veterligen}

_är

_de

_obetydligt

_ut¬

forskade.’"

Det

kamerala

materialets

stora

förtjänster

Ovanhar brister i svenska kamerala

längder

dis¬

kuterats.

Hopas

de på

varandra, kan de framstå

som mera

_vägande

_än

_vad

_{som vore}

rättvist.

_Det

finns

_{goda skäl}

_att

_återigen

_understryka

_inled¬

ningens

påstående,

att

skattskrivningen oftast

har varit

_{fortlöpande verklighetsnära.}

_Sakinne¬

hållet i dess centrala serier har normalt inte för¬

kalkats. Andraosäkerheterhölls inom

acceptab¬

la

_gränser.

_Vissa

_{korrigeringsinstrument}

_finns.

De

möjligheter skattesystemets

egen

kontrollor-gani.sation erbjuder har berörts

här.

1 inte allde¬

les få fall innehåller andra verifikationsseriertill

länsräkenskaperna

än

mantals- och

taxerings-längderna uppgifter

,som

kan användas på

lik¬

nande sätt.

Några

av

dem,

exempelvis

avkortningsläng-derna,

ger

den

mest

ingående

information

om samhällets sämst ställda som man kan få — av

samma

_{åskådlighet}

som en

del här återgivna ka¬

rakteristiker. Att

mycket

av

den

socialhistoriskt

inriktade

_{forskningen under}

_.senare

_år

_{haft de¬}

mografiska förtecken har

i

någon män

skymt

un¬ dan sådana serier och därmed välstånds

(9)

Rolf Adamson, f

1927, FD,

professor i ekono¬

misk historia vid Stockholms

Universitet,

leder

Agrarprojektet

vid

samma

institution.

Noter

1. _{Lundsjö, O, Fattigdomen}_{på den svenska landsbyg¬} den under 1800-talet. Stockholm 1975, s52, 55—56,

193 n51.

2. Det kanmöjligen invändas,attmanhellreänattläg¬ gamantalslängdernamotdenlöpandekyrkliga regist¬ reringen i husförhörslängderna, borde jämföra de torra med dei prästensregivartfemteårgenomförda

folkräkningarna.Från desenarefinns dock ingetma¬

terial som_upptar_{namngivna individer. Reglerna för}

folkräkningarna ändrades dessutom såpassofta un¬ der perioden, att det är föga troligt, att de i högre gradskulle hastyrtuppläggningenavhusförhörsläng¬

derna.

3. Omtillvägagångssättet seG Lext, Mantalsskrivning¬

eni_{Sverige före 1860. Göteborg 1968,} _s _138—140.

4. Detta och allaföljande exempel från kammarrättens

verksamhethärstammar frändelarkiv4_(första revisi-onskontoret), serie E1a(inkomna handlingar) i dess arkiv, förvarat pä riksarkivet. Agerandepersoneller myndighet markeras här, följd av plats i volymen

samt _{volymbeteckning (läns- och volymnummer).}

Numrering av blad är inte konsekvent genomförd i källan och saknas ibland helt. Oftast angeshärnum¬

mer (f ) inom det aktuella beskattningsårets

an-märkningsakt.(Självahandlingenärnormalt tillkom¬

men3—4arsenare.)Häranförd förklaring frän bön¬ der i _Hoby sn, Bräkne-Listers fögd, Blekinge län

1828, till S 6, f31, vol 10:4.

5. Förklaring Iran allmän sockenstämma Remmarlövs

sn,_{Torna-Bara-Harjagers fögd. Malmöhus län 1833,}

till S 5, f 38, vol 12:7.

6. _Förklaring _Iran _{allmän sockenstämma Mästerby} _sn

(genom kontraktsprost N Herlit^), södra fögderiet, Gottlands län 1834, till S4, f 1191, vol 9:3.

7. Rev:s anm _{Ingelstad-Järrestads fögd, Kristianstads}

län 1847, S 14, f 195, vol 11:10.

8. Redog:.s förki Laholms fögd, Hallands län 1845, (i 17, f 15, vol 13:10.

9. _{Rcdog:s förki Västerbergslags fögd, Kopparbergs län}

1829, i! 6, f 52—53, vol 20:8.

10. .lämlörefser över större omraden bla hos Lext, s

241—246, och Lundsjö,s56—59.

11. _{Redog:s förki Västersysslets fögd, Värmlands län}

1823, S6, f 194—195, vol 17:4.

12. _{Redog:s förki Västersysslets fögd, Värmlands län}

1826, S 1, f 197, vol 17:5.

13. Förklaring till ytteri påminn, avgiven av en drängs förmynd Dunkerssn,Oppunda-Villättingefögd, Sö¬

dermanlandslän 1823, till § 2,f38,vol 4:5; redog:s

förki Vadsbofögd, Skaraborgs län 1830, § 9, f 11, vol

16:6; redog:s förki Norra ocb Södra

Åsbo-Bjäre

fögd,Kristianstads län 1846, § 4, f 13, vol 11:10. Om gamla drängar som får bo kvar tex

Kinnevald-Norrvidingefögd, Kronobergs län 1831, § 1, f 44, vol 7:4.

14. Förklaring från komminister J Hardin, Edsleskogs

sn.Vedbo fögd.

Älvsborgs

län 1828, till §6,f 237, vol 15:6.

15. _{Redog:s förki} _{Finspängalän-Bräbo-Memmings} _fögd,

Östergötlands

län 1836, § 1, f 199, vol 5:11.Kärnfull

definition päden rörligatypen:”Blott ordet Jnhyses i denna Landsort _betyder _{kringvandrande} _utan _nä¬

ringsfång.” Redog:s förki Vadsbo fögd, Skaraborgs län 1828, § 12, f 7, vol 16:6.

16. _{Redog:s förki Kinda-Ydre fögd,}

_{Östergötlands}

_län

1834, §5, f 12, vol 5:10, och Frosta-Färs fögd. Mal¬ möhuslän 1843, § 4, f73, vol 12:11.

17. Ytteri_{påminn Laholms fögd, Hallands län} _{1829, S 1,}

utanf,vol 13:6.

18. _{Bland manga} _{G Utterslröm, Jordbrukets} _arbetare. Förstadelen. Stockholm 1957, s33.

19. Lundsjö, s 145—148.

20. _{Redog:s förki} _{Södra Möre} _fögd, _{Kalmar län 1844,} §11, utan f, vol 8:9.

21. _{Redog:s förki Södra häradet,}_{Gottlands län} _{1829, §}_4, f21, vol 9:3, och Villand-Gärd-Albo_{fögd, Kristian¬}

stads län 1842, §23,f132, völ 11:8,samtSödraMöre

fögd, Kalmar län 1830, § 7, f 138,vol 8:6.

22. Påminnelservid_ytterianm

Östersysslets

fögd, Värm¬ lands län 1822, § 18, utan f,vol 17:4.

23. Ett sådant _{uttryckligt medgivande frän revisorerna} _i påminn Norrvikens fögd, Göteborg och Bohus län

1837, § 3, f 406, vol 14:7.

24. _{Förklaring till ytteri påminn} _{från arrendatorn} _av Bjursnäs säteri, Björnlunda sn, Aker-Daga-Selebo fögd, Södermanlands län 1822, utan f, vol 4:5.

25. Ytteri påminn _{Mellansysslets fögd, Värmlands län}

1823, § 9, utanf,vol 17:4, och Vadsbo fögd, Skara¬ borgs län 1832, § 1,utan f, vol 16:6.

26. Jonsson, U, Jordmagnater landbönder ochtorpårei sydöstra Södermanland 1800—1880. Stockhölm 1980, s47—56. Jfr C Winberg,Folkökningoch

prole-tarisering. Partille 1975, s44—45,

27. Elgeskog, V, Svensk torpbebyggelse frän 1500-talet till_{laga skiftet. Lund} 1945.

28. _{Elgeskogs diskussion}_(s_257—263)_om_{förhållandena i}

Sunnerbo 1750—1827_{uppvisar fä} _{som gav}_sin _torp¬ skatti_{dagsverken, mänga} som gördet ienfast

(10)

29. _Elgeskog, s289.

30. _Elgeskog, _s _{211—212; Adamson, R,} _{.lärnavsättning} och bruksfinansiering 1800—1860, s 128 n 1. 1 kam¬

marrätten: _{Redog:s förkl} Gästriklands logd, S 2, 1'

68—69, och redogts ytterl lörkl Hälsinglands södra logd, § 2, utan f, båda i Gävleborgs län 1823, vol

21:1.

Administrative

Sources

on

Occupation

and

Dwelling

Rolf Adamson

In many respects

Swedish historians have

a very valuable source of material at their

disposal in

the records of taxation from _past

_centuries.

There areofcourse

_lacunae,

_especially

_where

_fo¬

reign trade is concerned, but

from

the

time of

Gustav Vasaonwards the archives containmate¬

rial thatcovers _very

_central

_sectors

_{of the}

_econo¬ mic andsocial

_{relationship between}

_the

_state

_and

its citizens.

This _paper

_discusses

some

of the deficiencies

and errors

_regarding

_{employment and place}

of

residence in the taxation

registers. The relevant

period is from 1820

to

1850 and

the

area

covered

is the whole of Sweden. The sources used were the records of the Administrative Court of