Äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende: en litteraturstudie

Full text

(1)2010:270. C-UPPSATS. Äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende En litteraturstudie. Terese Andersson Hanna Larsson. Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2010:270 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--10/270--SE.

(2) Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad. Äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende - en litteraturstudie Older person’s experiences of living at a home for the elderly - a literature study Terese Andersson Hanna Larsson. Kurs: Examensarbete 15 hp Vårterminen 2010 Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Päivi Juuso.

(3) 1. Äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende - en litteraturstudie Terese Andersson Hanna Larsson. Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet. Abstrakt Många äldre måste vid någon tidpunkt i sitt liv lämna sitt hem och flytta till ett särskilt boende. Det finns en mängd studier som tar upp hur äldre ser på att en dag måsta flytta till ett särskilt boende samt personalens uppfattning om hur det är att arbeta på ett särskild boende. Däremot saknas det studier som lyfter fram den äldres upplevelser. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur äldre personer upplever det att leva på ett särskilt boende. Metoden var en kvalitativ litteraturstudie som omfattade 13 artiklar med inifrånperspektiv vilka analyserades i en manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier; att vara nöjd och trygg; att förlora det förflutna och acceptera det nya; att uppleva meningslöshet och lidande; förlust av självbestämmande och respekt; och att värdesätta kontakter och gemenskap. Slutsatser som kan dras är att det är essentiellt att den äldre blir sedd och hörd för att kunna uppleva trygghet och självständighet på det särskilda boendet. När den äldre upplever brister i relationer framkommer känslor av förlust och ensamhet. Vidare forskning behövs för att specifikt se hur dessa behov kan mötas.. Nyckelord: äldre personer, särskilt boende, upplevelse, omvårdnad, litteraturstudie, kvalitativ innehållsanalys.

(4) 2. Hemmets betydelse för människor har beskrivits som en hamn eller en tillflykt, där de kan slappna av och återfå kraft (Mallett, 2004). Som kontrast till hemmet finns det offentliga sfärer, som inte syftar till nära relationer, utan representerar ärenden som har att göra med exempelvis arbete. I hemmet erbjuds människor frihet och kontroll samt kreativitet och förnyelse. Hemmet är den plats där människan mesta av allt är sig själv och där hon helst av allt vill vara. Det är den mest vårdande omgivningen (Mallett, 2004). Hamel-Bissel (2005) beskriver i en studie att betydelsen av ett hem sett från kvinnors perspektiv främst innebär ett eget ställe, en säker hamn, en samling minnen, och ett ställe där människan gör som den vill. Vidare beskrivs i Hamel-Bissel (2005) att genom kunskapen hos vårdpersonal om vad ett hem kan betyda för människan ökar respekten för känsla av hemmet, meningen med livet och vad hemmet betyder för människors hälsa.. Många äldre måste vid någon tidpunkt lämna sitt hem och flytta till ett särskilt boende. År 2008 (Socialstyrelsen) bodde 94 200 av Sveriges befolkning i åldrarna 65 år och äldre i särskilt boende. Begreppet särskilt boende används i Sverige, och uppkom genom Ädelreformen år 1992 då det beslutades att all vård och omsorg för äldre och handikappade samt långvarig service skulle omfattas av kommunen. Kommunerna fick då ansvaret för att inrätta särskilda boendeformer för dem som behöver särskilt stöd (Viklund, 1998). Det som är gemensamt för särskilda boenden är att flera äldre bor i samma byggnad och har tillgång till vård eller assistans dygnet runt. I olika länder, men även i olika kommuner skiljer sig förutsättningarna på boendeformerna åt vad gäller mängden service och hälsotillstånden hos de boende. I denna studie kommer särskilt boende innebära ett boende som liknar en institution och bedriver långvarig service. Äldre innebär i detta sammanhang personer över 65 år, oavsett sjukdom eller hälsobehov.. Leith (2005) beskriver att det särskilda boendet uppfattas som ett hem om det passar in i den äldres egen bild av vad ett hem är. Känslan av vad ett hem bör omfatta ändras med tiden och då i relation till vad den äldre är i behov av relaterat till sin hälsa och livssituation. Hos den äldre uppfattades hemmet inte som en konstant miljö till vilken de ständigt måste förhålla sig, utan som en pågående process. Processen innebar att den äldre ständigt omvärderade vilka komponenter som behövdes för att de skulle känna sig hemma, detta allt eftersom deras livssituation förändrades. Denna inre process medförde att de resurser som fanns tillgängliga upplevdes tillfredsställa behoven..

(5) 3. Anledningarna till att äldre flyttar till särskilt boende kan vara flera, och anledningarna kan karaktäriseras av att vara påtryckande eller lockande. En påtryckande anledning att flytta kan vara att hälsan sviktar hos den äldre, dennes partner eller ensamhet. Vidare kan en lockande anledning vara säkerhet och ett tillfälle att vara nära vänner och familj. Lockande anledningar attraherar den äldre att flytta. Ibland kan det finnas både påtryckande och lockande anledningar samtidigt, och det kan göra att beslutet att flytta känns ännu mera grundat (Bekhet, Zauszniewski & Nakhla, 2009). Beslutet om flytt kan enligt Johnson, Popejoy och Radina (2010) tas av den äldre själv, i samspel med en familjemedlem eller personer inom vården som deltar eller tar beslutet åt den äldre. Det händer att den äldre blir flyttad till särskilt boende utan förvarning. Ryan och Scullion (2000) beskriver att äldre som har begränsningar i sina funktioner eller har en nedsatt fysisk hälsa löper större risk att behöva flytta till särskilt boende. Det är huvudskäl till varför den äldres närstående väljer att flytta sin familjemedlem. Även efter sjukhusvistelse vid akuta sjukdomar och andra stressade situationer tas beslut om flytt till särskilt boende. Eriksson och Sandberg (2008) beskriver hur makens roll förändrades när dennes fru flyttade till särskilt boende; från att vara vårdande till att vara en vän. Relationen till frun blev därmed svår att definiera. Det upplevdes tyngre för männen att ha sin fru på ett särskilt boende än den tidigare situationen när de vårdade sin fru. Beskrivningar fanns om hur livet hade förlorat sin mening när maken förlorade sin fru i flytten. Lund, Sandberg och Nolan (2000) visade i sin studie att det hos partnern till den äldre uppkom en känsla av hjälplöshet vid partners flytt till särskilt boende. Hjälplösheten orsakades av att den närstående inte fick delta i beslutet om vilket särskilt boende som partnern placerades i utan att detta avgjordes av den lokala tillgängligheten i kommunen. Efter flytten infann sig även känslor av självanklagelser av att inte ha gjort nog mycket för sin partner. Sandberg, Lundh och Nolan (2002) menar i sin studie att det kan vara en stor omställning för barn när ens förälder flyttar till ett särskilt boende. Många gånger deltar barnen i flytten genom att lyfta fram eller stötta föräldern i frågan. I många fall driver de frågan om flytt för att avlasta den andra föräldern. I samband med flytten av en av föräldrarna tar barnen ofta ett stort ansvar och detta kan skapa spänning. Barnet stöttar och besöker föräldern. I situationer när den andra föräldern bor kvar hemma finns barnet där för den föräldern också..

(6) 4. En översiktsstudie av Lee, Woo och Mackenzie (2002) visar att flytta till ett särskilt boende innebär att den äldre får ett nytt hem. Flytten är en stor händelse i den äldres liv, och en period i livet då det som har varit hem läggs åt sidan och en ny miljö med nya sociala kontakter infinner sig. Av de olika formerna av flytt är det flytten till ett särskilt boende som är den mest signifikanta och påverkar den äldre mest. Ett nytt krav ställs på den äldre att lära sig samspela med en ny social miljö vilket medför att den äldre måste ta hänsyn till och överväga många aspekter såsom regler, att bo tillsammans med andra äldre och förväntningar på personal. De faktorer som upplevs ha stort värde hos den äldre blir också de som är viktiga att tillgodose för att den äldre ska må bra. Flytten representerar inte bara en fysisk förändring utan en förändring av de dagliga mönstren, de sociala nätverken och stödet. Vidare visar Lee et al. (2002) att flytten till det särskilda boendet inte är en statisk händelse utan beskrivs som en process. Denna börjar innan placeringen på det särskilda boendet och sträcker sig långt efter inflyttningen, och den innebär att den äldre skapar nya livsmönster i vardagen och lär sig att leva med förändringarna.. Castle (2001) identifierar i sin översiktsstudie både negativa och positiva konsekvenser av flytt till särskilt boende. Exempelvis konstateras att äldre i samband med flytt till ett särskilt boende kan drabbas av förflyttningsstressyndrom, vilket är en fysiologisk och/eller psykologisk störning. I kontrast till detta beskrevs också att flytten till ett särskilt boende inte alls behöver upplevas som en negativ händelse. Istället kan flytten vara en positiv förändring som medför ett enklare och hälsosammare liv, en förändring som inte är svårare än andra förändringar i livet.. Kane (2001) beskriver att särskilda boenden formar hur den äldre lever sitt liv. Livet på ett särskilt boende påverkar vilka aktiviteter som den äldre kan delta i samt hur den äldre umgås med familjen och vistas i samhället. På särskilda boenden utövas en intim vård och hur den ges, när den ges och av vem den ges av formar de äldre som är bosatta där. Hur omvårdnadens praktiseras påverkar den äldres liv och det är avgörande att vården baseras på den äldres behov och önskningar. Äldre som lever på särskilda boenden ska enligt Kane (2001) kunna känna en trygghet i den vård som bedrivs och hos de personer som bedriver vården. Deltagandet och autonomin i vården är viktig för hälsan..

(7) 5. Utifrån litteraturgenomgången ovan framkommer att hemmet upplevs som en plats där människan kan vara sig själv. Många äldre måste lämna sina hem och flytta till ett särskilt boende för att de av olika anledningar inte längre klara av att bo i sitt hem. Av alla perioder i livet som innehåller en flytt är flytten till särskilt boende den som har störst påverkan på människan. Att leva på ett särskilt boende har både beskrivits som en positiv och som en negativ händelse. Kunskapen om den äldres upplevelse av livet på ett särskilt boende behöver öka för att omvårdnadspersonal på rätt sätt ska kunna stödja den äldre personen i deras nya livsstil utifrån deras behov. Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende.. Metod Studien är en litteraturöversikt med inifrånperspektiv. Dataanalysen, som utfördes med induktiv ansats, genomfördes med hjälp av kvalitativ manifest innehållsanalys.. Litteratursökning och kvalitetsgranskning av artiklar De databaser som användes för litteratursökningen var Cinahl, PubMed och PsycINFO, eftersom dessa är stora databaser inom omvårdnadsforskning (Polit & Beck, 2008, s.111). Sökningen gjordes med hjälp av funktioner som sökhistorik, ämnesförslag och begränsningsfunktioner. De sökord som användes var “experience”,”transition”, “relocate*”, ”aged”, “elder*”, “older”, “move*”, ”nursing home”, ”care home” och ”residential care”. Under sökningarna användes “MeSH” termer och “subject heading list” tillämpades. Tabell 1 visar litteratursökningen samt hur många artiklar som valts ut till studien efter kvalitetsgranskningen. Studier som inkluderades var primärdokument från internationella, vetenskapliga tidsskrifter (jmf. Backman 2009, s. 19,79; Holloway & Wheeler, 2010, s.118) som svarade mot syftet, kvalitativa studier med inifrånperspektiv, studier utförda mellan år 2000-2010 med deltagare från 65 år och äldre där deltagare hade förmåga att uttrycka sig verbalt. Exklusionskriterier var boenden för korttidsvård.. Sökningarna resulterade i 10 artiklar som mötte inklusionskriterierna för denna studie och som fick medel eller hög kvalitet efter kvalitetsgranskningen. Under dessa sökningar exkluderades dubbletter. För att få en bredd i sökningen genomfördes en manuell sökning i.

(8) 6. referenslistor i lämpliga artiklar som valts ur litteratursökningen. Detta resulterade i ytterligare tre artiklar. Artiklarnas metod, huvudfynd och kvalité presenteras i tabell 2.. Samtliga artiklar som ingick i studien kvalitetsgranskades utifrån ett protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod (jmf. Willman, Stoltz & Bahtesvani, 2006, s.156-157). Detta protokoll modifierades för att anpassa kvalitetsbedömningen till studiens syfte. Faktorer som inkluderades till kvalitetsbedömningen var följande: årtalet för studiens utförande, empiriska studier, studier som speglar den äldres perspektiv, typ av särskilt boende, de äldre personernas talförhet samt att materialet var kodat av minst två personer. De studier som bedömdes ha medel eller hög kvalitet togs med i analysen. Av de komponenter som främst granskades lades vikt vid att studiens syfte stämde överens med aktuellt syfte, att studierna hade ett inifrånperspektiv, att urval, metod och resultat var tydligt beskrivna och utförda på ett korrekt sätt, att deltagarna kunde föra sin talan och att ett etiskt resonemang existerade. Om dessa kriterier uppfylldes på ett tydligt sätt bedömdes studien ha medel/hög kvalitet. För att få hög kvalitet krävdes det även att studiens kontext och deltagarkaraktäristika var utförligt beskriven. Studier som hade låg kvalitet exkluderades ur analysen.. Tabell 1. Litteratursökning Cinahl 2010-09-04 Söknr. *). Söktermer. Antal träffar Antal valda. 1.. FT. experience. 55026. 2.. FT. Transition. 6655. 3.. MH. Resident*. 16221. 1 and 2 and 3. 37. Relocate*. 243. 1 and 3 and 5. 9. Aged. 219. 1 and 5 and 7. 14. 4. 5.. MH. 6. 7. 8.. MH. 2. 1. 1.

(9) 7. Forts. Tabell 1. Litteratursökning Pubmed 2010-09-03 Söknr. *). Söktermer. Antal träffar Antal valda. 1.. T/A. older. 192747. 2.. T/A. move. 27727. 3.. T/A. home. 114326. 1 and 2 and 3. 72. 4.. 1. 5.. T/A. experience. 344778. 6.. T/A. Nursing home. 12986. 1 and 4 and 5. 97. 1. Antal valda. 7.. PsycINFO 2010-09-16 Söknr. *). Söktermer. Antal träffar. 1.. TI. older. 71460. 2.. FT. elder. 2348. 3.. FT. aged. 178951. 1 or 2 or 3. 234340. 4. 5.. TI. move. 16439. 6.. DE. Nursing home. 4948. 7.. TI. Care home. 303. 8.. TI. Residential care. 2. 9.. 6 or 7 or 8. 5236. 10.. 4 and 5 and 9. 40. 3.

(10) 8. Forts. Tabell 1. Litteratursökning Cinahl 2010-09-23 Söknr. *). Söktermer. Antal träffar. 1.. FT. Nursing home. 13563. 2.. FT. Care home. 5017. 3.. FT. Residential care. 3676. 1 or 2 or 3. 20493. 4. 5.. FT. aged. 236547. 6.. FT. relocate. 815. 7.. FT. 4 and 5 and 6. 113. Antal artiklar Funna genom referens/relevans Totalt antal artiklar. Antal valda. 1. 10 3 13. *) MH – Exact Subject Heading i databasen Cinahl T/A – Title/Abstract i databasen Pubmed, DE – descriptors, TI - title i databasen PsycINFO, FT – Fritext. Tabell 2. Översikt av artiklarna som ingår i analysen (n=13) Författare/ År/Land. Deltagare. Metod Datainsamling/ Analys. Huvudfynd. Kvalitet. Andersson, Pettersson & Sidenvall 2007 Sverige. 7 män och 6 kvinnor. Semistrukturerade intervjuer/ Kvalitativ innehållsanalys. Majoriteten av deltagarna trivdes att bo på det särskilda boendet.. Hög. Chuang & Abbey 2009 Taiwan. 16 deltagare. Intervjuer, observationer och utvärdering av relaterade dokument/ Systematisk innehållsanalys. Upplevelser att dagarna är likadana med måltiderna som dagens höjdpunkt. Upplevelser av att personalen var underbemannad och ”gjorde” hellre än ”var”. Känslan av att vara hospitaliserad.. Medel. Coughlan & Ward 2007 Canada. 5 män och 13 kvinnor. Semistrukturerade intervjuer, observationer/ Grounded theory. Relationer till familj, vänner och personal var grunden för kvalitén på vården. Väntan, aktivitet och sörja förlusten av personligheten var framträdande fenomen.. Hög.

(11) 9. Forts. Tabell 2. Översikt av artiklarna som ingår i analysen (n=13) Författare/ År/Land. Deltagare. Metod Datainsamling/ Analys. Huvudfynd. Kvalitet. Heliker & SchollerJaquish 2006 USA. 10 deltagare. Semistrukturerade intervjuer/ Fenomenologisk tematisk analys. Upplevelser av att bli hemlös, etablera och lära sig rutinerna, att bli känd och lära känna andra, lära sig reglerna, skapa en egen plats och göra det bästa av situationen.. Hög. Hersch, Spencer & Kapoor 2003 USA. 3 kvinnor och 2 män. Semistrukturerade intervjuer/ Fenomenologisk tematisk analys. Det var viktigt men ibland svårt att skapa en känsla av platsen och känsla av självet.. Medel. Iwasiw, Goldenberg, Bol & MacMaster 2003 USA. 5 män och 1 kvinna. Semistrukturerade intervjuer/ Kvalitativ innehållsanalys. Hög. Lee 2001. 9 män och 9 kvinnor. Semistrukturerade intervjuer/ Grounded Theory. Saino & Hansebo 2008 Sverige. 4 kvinnor och 4 män. Semistrukturerade intervjuer/ Fenomenologisk tematisk analys. Saunders & Heliker 2008 USA. 5 kvinnor. Semistrukuterade intervjuer/ Kvalitativ innehållsanalys. Slettebø 2008 Norge. 8 kvinnor och 6 män. Semistrukturerade intervjuer/ Kvalitativ innehållsanalys. Att acceptera och anpassa sig till boendet, bevara tidigare relationer och skapa nya, känslomässiga reaktioner, reflektioner över den nya situationen och bevara identiteten var framträdande fenomen. Att behöva leva med regler och föreskrifter och brist på privatliv och autonomi upplevdes inte så svårt, däremot att skapa relationer till andra boende och personal var en svår utmaning. Begränsningar i det dagliga livet var ofta orsaken till flytt. Självbilden påverkade upplevelsen av den nya livssituationen. Upplevelser av social gemenskap och dagliga rutiner på andras villkor. Upplevelser av att inte känna sig som hemma. Att bli beroende och förlora sin självständighet medförde känslor som ilska och hjälplöshet. Att komma ihåg var som hade varit och längta efter det förgångna och att skapa en ny gemenskap. Upplevelserna av att bo på ett särskilt boende speglade att de äldre var säkrare men mer ensamma.. Medel. Hög. Medel. Medel.

(12) 10. Forts. Tabell 2. Översikt av artiklarna som ingår i analysen (n=13) Författare/ År/Land. Deltagare. Metod Datainsamling/ Analys. Huvudfynd. Kvalitet. Sviden, Wikström & HjortsjöNorberg 2002 Sverige. 41 kvinnor och 18 män. Semistrukturerade intervjuer/ Fenomenologisk tematisk analys. Självbilden förändrades från att vara oberoende till att bli beroende, det fanns upplevelser av att vara en börda. En tillfredsställelse med vården på det särskilda boendet fanns.. Medel. Tracy & DeYoung 2004 USA. 19 kvinnor och 9 män. Semistrukturerade intervjuer/ Fenomenologisk innehållsanalys. Hög. Westin & Danielsson 2007 Sverige. 5 män och 7 kvinnor. Semistrukturerade intervjuer/ Narrativ dataanalys. Flytten till särskilt boende var självmotiverad eller uppmuntrad av familjen. Band till det förflutna var värdefulla, liksom att bevara oberoende . Upplevelser av att bli beroende och att anpassningen tog tid. I mötet med sjuksköterskan var det av betydelse att den äldre blev sedd och kände en tillhörighet. När detta inte skedde upplevde den äldre känslor som exempelvis att inte existera.. Hög. Analys Innehållsanalys ger enligt Downe-Wamboldt (1992) möjlighet till extern trovärdighet i resultatet. Det är en systematisk metod som är lämplig vid analys av tidigare skriven data för att sammanfatta kunskap om ett visst fenomen. Innehållsanalysen beskrivs i 8 steg, vilka användes i denna dataanalys. Först lästes allt material noggrant igenom ett par gånger. Därefter delades texten från de 13 artiklarna in i textenheter som svarade mot forskningssyftet. De textenheter som var på engelska översattes till svenska och därefter kondenserades textenheterna. Därpå kodades textenheterna ifrån varje artikel in i grupper som representerade deras individuella budskap. När alla textenheter var kodade samlades alla koder ihop från varje artikel och delades in i kategorier. Kategoriseringen skedde i två steg eftersom första kategoriseringen innefattade ett stort antal kategorier. De slutgiltiga kategorierna omfattade två eller tre underkategorier. I det sista steget av kategoriseringen testades kodningarna mot ett litet urval av texten, för att se att de klart och tydligt ingick i någon av kategorierna. Reliabiliteten underströks genom att varje steg i analysen jämfördes.

(13) 11. och diskuterades. För att säkerställa validiteten diskuterades huruvida artiklarna kan sägas beskriva det som var avsikten att undersöka (Downe-Wambolt, 1992).. Resultat Analysen resulterade i fem kategorier; ”att var nöjd och trygg”, ”att förlora det förflutna och acceptera det nya”, ”att uppleva meningslöshet och lidande”, ”förlust av självbestämmande och respekt” och ”att värdesätta kontakter och gemenskap” (tabell 3).. Tabell 3. Översikt över kategorier Kategorier Att vara nöjd och trygg Att förlora det förflutna och acceptera det nya Att känna meningslöshet och lidande Förlust av självbestämmande och respekt Att värdesätta kontakter och gemenskap. Att vara nöjd och trygg Studier (Andersson, Pettersson & Sidenvall, 2007; Chuang & Abbey, 2009; Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Hersch, Spencer & Kapoor, 2003; Iwasiw, Goldenberg, Bol & MacMaster, 2003; Sainio & Hansebo, 2008; Slettebø, 2008; Sviden, Wikstrom & HjortsjöNorberg 2002; Tracy & DeYoung, 2004) visade att de äldre personerna som deltog kände sig nöjda och trygga på det särskilda boendet. Vissa äldre personer hade varit väldigt nöjda och tillfredsställda direkt efter flytten (Andersson et al., 2007; Hersch et al., 2003). De äldre personerna var lugna och nöjda med sitt val; boendet var ett bra ställe. Det var inte som hemma, men en plats som tillfredsställde grundläggande behov (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Iwasiw et al., 2003). Vissa studier (Sviden et al., 2002; Tracy & DeYoung, 2004) beskrev att de äldre personerna var väldigt nöjda med sitt boendearrangemang; lägenheten var.

(14) 12. fin, modern och säker. De fick ha sina privata ägodelar, vilket uppskattades. I Iwasiw et al. (2003) beskrev äldre personer att de var nöjda med att boendet kändes jämställt. Vidare beskrevs det i Iwasiw et al. (2003) en lättnad att få överge hemmet när hälsan sviktade.. The pieces I wanted were brought up here. I knew everything would fit. So my apartment I am happy with. It is, to me, very attractive and has my own favorite things. It meant sorting out and getting rid of a lot and saving some that I did not have the heart to get rid of. But anyway, my apartment is very pretty and that has a lot to do with me being happy here (Tracy & DeYoung, 2004, s. 30).. Tillgången till personal dygnet runt var en källa till känslan av säkerhet och trygghet, och detta var en stor anledning till varför de äldre personerna kände sig nöjd med boendet (Slettebø, 2008; Sviden et al., 2002). De äldre personerna fann personalen trevlig och duktig (Andersson et al., 2007), och kände en stor trygghet i att ha tillgång till medicinsk vård (Chuang & Abbey, 2009). Hjälpen vid dagliga aktiviteter upplevdes enklare och de hade alla personer som de behövde nära (Hersch et al., 2003). Som helhet upplevdes personalen som underbar, de var hjälpsamma, på bra humör och de äldre personerna kunde prata med dem om allt. Det underströks dock att motsatsen också förekom (Sainio & Hansebo, 2008).. I am very pleased with my living arrangements. I have a modern apartment and the staff are wonderful (Sviden et al., 2002, s. 13). I Andersson et al. (2007) och Hersch et al. (2003) beskrev de äldre personerna att de var nöjda med måltiderna och dess pålitlighet, kökets närhet och kvalitén på maten. I Chuang och Abbey (2009) sågs maten som den allra viktigaste aktiviteten. Den gav belåtenhet och fysisk energi. De äldre personerna kunde missa att ta sina tabletter, men en måltid missades aldrig. Andra aktiviteter, såsom träning, dagsprogram, grupper, bibelstudium och utflykter var viktiga bland annat för att skapa trygghet (Sainio & Hansebo, 2008). De gav enligt de äldre personerna upplevelser av underhållning, omväxling (Hersch et al., 2003), miljöombyte, socialisation, självkänsla (Iwasiw et al., 2003) välmående och balans (Sviden et al., 2002). Vissa äldre personer kände sig aldrig uttråkade (Andersson et al., 2007). När de deltog i aktiviteter blev deras dag mer strukturerad enligt Iwasiw et al. (2003)..

(15) 13. At first I didn’t know what this place was like. But we have these activities and you can get in them, keep yourself busy (Hersch et al., 2003, s. 322).. Att förlora det förflutna och att acceptera det nya Vissa äldre personer kände sig förberedda på flytt och deltog själva i beslutet om att flytta till ett särskilt boende, på grund av att de ville flytta till en trygg plats innan de blev för gamla (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006). Andra äldre personer hade inte deltagit i beslutet om flytt vilket gjorde att det kändes svårt att acceptera den nya livssituationen (Sainio & Hansebo, 2008). Enligt Andersson et al. (2007) samt Heliker och Scholler-Janquish (2006) upplevdes det av de äldre personerna som en rejäl omställning att flytta. Vidare uttrycktes detta i Heliker och Scholler-Jaquish (2006) som en känsla av hemlöshet, att allt var annorlunda och det som varit inte längre fanns. I samma studie beskrev de äldre personerna att livet förändrades på ett hastigt sätt, och lite tid fanns till reflektion, återhämtning och sorg över det förflutna. De uttryckte det som att inte förstå det hemska som drabbar en förrän det händer. I några studier (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Hersch et al., 2003; Sainio & Hansebo, 2008) beskrev äldre personer att de upplevde en längtan efter sitt gamla hem med tillhörigheter, dess betydelse av integritet och identitet (Sainio & Hansebo, 2008), självständighet och fri vilja (Saunders & Heliker, 2008) och en längtan efter relationen till vänner och familj (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Saunders & Heliker, 2008). Att de äldre personerna var tvungna att lämna vänner, och inte orkade hålla kontakten med folk beskrevs i Sainio och Hansebo (2008) och Sviden et al. (2002) skapa ett lidande och begränsa tillvaron. Det beskrevs i Chuang och Abbey (2009) en upplevelse av att försöka acceptera förändringen, och i Lee (2001) ett försök att återskapa en vardag som liknade den innan flytten. Livet upplevdes hemskt i början men beskrevs sedan bli mer tillfredsställande (Andersson et al., 2007). I Heliker och SchollerJaquish (2006) beskrivs en allmän känsla som de äldre personerna hade efter flytten till det särskilda boendet, nämligen att vara okänd och främmande i en okänd, konstig miljö..

(16) 14. Nu har jag ju inte hem… nu har allting… barnen tagit hand om. Jag har ingenstans som jag kan kalla mig hemma. Det här i så fall. Och här kan man inte ha någonting. (Sainio & Hansebo, 2008, s. 29) För de äldre personerna i Chuang och Abbey (2009) kändes utmaningen att anpassa sig till den nya miljön som central, och i Andersson et al. (2007) uttrycktes den både som en kamp och som en positiv utveckling. Att vänja sig vid och vara beroende av personalen var en stor utmaning (Hersch et al., 2003; Tracy & DeYoung, 2004). Det kunde gälla praktiska saker såsom att läggtiderna var för tidiga (Hersch et al., 2003), att rummen var för små och att hyran var dyr (Tracy & DeYoung, 2004). De äldre personerna uttryckte i Iwasiw et al. (2003) att det helt enkelt inte var så bra som det såg ut att vara på boendet. Även om man såg glad ut så var man inte helt nöjd med förändringen inombords. De äldre personerna berättade att de hittade aktiviteter som utvecklade och höll humöret uppe (Hersch et al., 2003). I några studier (Hersch et al., 2003; Sviden et al., 2002) försökte de äldre personerna bevara det tidigare hemmet i form av att fortsätta med samma rutiner och aktiviteter, medan personer i andra studier (Chuang & Abbey, 2009; Iwasiw et al., 200; Heliker & Scholler-Jaquish, 2006) beskrev att de ville förändra sig och följa boendets rutiner. De äldre personerna var även nöjda med att kunna utföra saker själv och få lösa problem som uppstod (Hersch et al., 2003). Vidare upplevdes det vara viktigt att bevara tidigare aktiviteter och alldagliga aktiviteter (Sviden et al., 2002). Äldre personer beskrev en upplevelse av att vilja rätta sig efter den ordning och den norm som gällde på det särskilda boendet, för att inte skapa sig problem eller rubba harmonin på platsen (Chuang & Abbey, 2009). Många kände sig osäkra i början, men upplevde att livet på det särskilda boendet utvecklade sig till det bästa (Hersch et al., 2003). Det upplevdes en förlust av hemmet men det uttrycktes samtidigt en vilja att göra det bästa av situationen (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006). I Saino och Hansebos (2008) studie uttryckte de äldre personerna att de fick vara nöjda och anpassa sig trots brister. De hade vant sig vid att bo på det särskilda boendet och att vara skriven där kändes tryggt. I made up my mind to go ahead with what I can do. We have to play the cards we are dealt. (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006, s. 40).

(17) 15. Att känna meningslöshet och lidande Upplevelsen av att leva på boendet beskrevs av de äldre personerna som långa dagar som fylldes med att mest ligga i sängen eller bara äta och sova (Andersson et al., 2007). I Sainio och Hansebo (2008) beskrev äldre personer hur meningen med vardagen tycktes ha gått förlorad, när de bara låg och väntade på det ena eller det andra. Äldre personer kände sig osäkra och ångestfyllda när minnet sviktade. En del tyckte sig ha haft så många motgångar att det inte fanns så mycket kvar att se fram emot, vilket kändes bedrövligt. I Sviden et al. (2002) beskrev äldre personer att när de såg medboenden som var sämre än en själv, blev de ledsna och plågades av depressiva tankar. De äldre personerna drabbades även en oro inför vad framtiden skulle innebära. Sen ordnade min fru skilsmässa och sen dess har jag bott ensam…Och sen kommer den där smällen i huvudet. Ja…sen fick jag svårt att röra mig… I början bodde jag på familjebostäders lägenhet. Där kunde jag laga lite mat och värma te, men… Som sagt man har inte mycket att se fram emot, inte (Sainio & Hansebo, 2008, s. 29). De äldre uttryckte även att livet på det särskilda boendet var en direkt otrevlig situation (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Iwasiw et al., 2003). Några upplevde att det bara var att vänja sig vid motgångarna eller att livet nu handlade om att försöka överleva (Iwasiw et al., 2003). Vidare uttryckte äldre personer en direkt önskan att dö. De såg inte att livet blev bättre vilket var påfrestande (Andersson et al., 2007; Sainio & Hansebo, 2008). De äldre personerna kände sig utelämnade (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006). I Westin och Danielsson (2007) beskrev äldre personer lidandet som att det inte fanns någon plats att vara själv och att ingen talade om något för en. Andra erfarenheter var att känna sig nedvärderad, vilket gjorde att den äldre personen låg och grät på nätterna och hade en känsla av att vara smittsam. To be left out of things like this could finally lead to residents reaching a conclusion that they did not want to live any more: “Yes, in my case, I just long to come to the graveyard where my wife is resting.” (Westin & Danielsson, 2007, s. 176).

(18) 16. Förlust av självbestämmande och respekt I ett flertal studier (Andersson et al., 2007; Chuang & Abbey, 2009; Heliker & SchollerJaquish, 2006; Iwasiw et al., 2003; Sainio & Hansebo, 2008; Saunders & Heliker, 2008; Westin & Danielsson, 2007) beskrev de äldre personerna upplevelsen av att förlora sitt oberoende, självbestämmande och identitet. Vidare kunde livet på det särskilda boendet upplevas av de äldre personerna som en resa från att kunna bestämma allt själv till att uppleva en vardag omfattande att lyda personalens rutiner och förutsättningar istället för ens egna (Chuang & Abbey, 2009; Iwasiw et al., 2003; Sainio & Hansebo, 2008; Saunders & Heliker, 2008; Slettebø, 2008). Att inte alltid få hjälp när de behövde det ledde till missnöje hos de äldre personerna (Hersch et al., 2003; Iwasiw et al., 2003). Äldre personer i Iwasiw et al. (2003) beskriver vidare upplevelser av att den personliga sfären hade brister. Det kändes besvärligt att behöva byta personal och få en ny när man var van att ha någon som visste vad man ville. Detta liv beskrevs skapa ångest (Saunders & Heliker, 2008), osäkerhet, förändrad självkänsla (Slettebø, 2008) och att inte bli sedd (Westin & Danielsson, 2007). Att inte få bestämma själv, att personalen hjälpte till mer än vad som behövdes och att tvingas följa personalens tider skapade en känsla av minskad värdighet och att förlora sig själv (Chuang & Abbey, 2009; Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Saunders & Heliker, 2008; Sviden et al., 2002; Westin & Danielsson, 2007) . You have to conform with the rules… …tuck your pride away and do as you’re told. (Iwasiw et al., 2003, s. 49) Äldre personer beskrev en upplevelse av att känna sig passiv och resignera inför personalen och det särskilda boendet (Chuang & Abbey, 2009; Iwasiw et al., 2003; Sainio & Hansebo, 2008; Sviden et al., 2002). Samtidigt fanns beskrivningar av känslor av ilska och frustration som porlade inuti de äldre personerna utan att de släppte ut dem (Iwasiw et al., 2003; Saunders & Heliker, 2008). Att behöva ta emot hjälp beskrevs av äldre personer i Saunders och Heliker (2008) som generande, och att inte ha någon makt över hur hjälpen togs emot ledde till osäkerhet och fruktan. I flera studier (Coughlan & Ward, 2007; Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Lee, 2001) framkom att de äldre personerna heller inte ville framföra sina klagomål eftersom de upplevde att dessa inte togs på allvar och blev överkörda när de framförde sina åsikter och behov. I några studier (Iwasiw et al., 2003; Sviden et al., 2002, Westin & Danielsson, 2007) upplevde de äldre personerna att det inte fanns utrymme för egna.

(19) 17. åsikter eller möjlighet att påverka sin omvårdnad, detta på grund av att de kände sig i beroendeställning till personalen. I Sainio och Hansebo (2008) beskrevs hur äldre personer upplevde sig vara kollin som plockades runt utan någon egen vilja, de upplevde sig också vara fångar på det särskilda boendet. If I was to tell exactly how it is oh no…the staff are always right (Sviden et al., 2002, s. 14). Självkänslan skadades av personalens bemötande och attityd (Heliker & Scholler-Jaquish, 2006) och när personalen förbisåg de äldre personerna på grund av till exempel tidsbrist upplevde de sig som osynliga. Detta medförde känslor av ensamhet, isolering och brist på respekt (Slettebø, 2008; Westin & Danielsson, 2007). Däremot konstaterades att när de äldre personerna kände sig sedd av sjuksköterskorna stärktes självkänslan och identiteten hos dem (Tracy & DeYoung, 2004). They approach you in such a way that you feel you are actually being ignored – yes, you do not exist – you are just like a ghost, nothing else…It is awful, I tell you. It is so cruel. (Westin & Danielsson, 2007, s. 176). Att värdesätta kontakter och gemenskap I flertalet studier (Coughlan & Ward, 2007; Iwasiw et al., 2003; Saunders & Heliker, 2008; Slettebø, 2008; Sviden et al., 2002; Tracy & DeYoung, 2004) beskrev de äldre personerna att den positiva upplevelsen av livet på det särskilda boendet hade att göra med deras relationer till sin familj. Det kändes viktigt att bevara relationen till och få besök av familj (Coughlan & Ward, 2007; Iwasiw et al., 2003; Tracy & DeYoung, 2004) och vänner (Coughlan & Ward, 2007; Hersch et al., 2003; Saunders & Heliker, 2008; Sviden et al., 2002), vilket skapade glädje. Äldre personer i Coughlan och Ward (2007) upplevde det tråkigt att separeras från vänner när de blev omplacerade på det särskilda boendet. I Saunders och Heliker (2008) beskrev äldre personer hur de sörjde förlusten över kontakt med familjen. Äldre personer i.

(20) 18. Coughlan och Ward (2007) upplevde det jobbigt att inte få besök när de såg att medboenden fick det.. We can invite two guests for the meals, any meals. This way our children and grandchildren can come (Tracy & DeYoung, 2004, s. 30). De äldre personerna fann det viktigt att utveckla relationer till andra boenden (Coughlan & Ward, 2007; Heliker & Scholler-Jaquish, 2006; Hersch et al., 2003; Iwasiw et al., 2003; Saunders & Heliker, 2008; Slettebø, 2008; Tracy & DeYoung, 2004) och tyckte om att det fanns andra att prata med. Detta sågs som en förmån som man var tacksam över. I Tracy och DeYoung (2004) såg de äldre personerna medboenden som en familj och fann en trygghet i varandra och att se efter varandra. I kontrast beskrev äldre personer i Sainio och Hansebo (2008) att det kunde vara svårt att skapa nya relationer på det särskilda boendet. Anledningarna var exempelvis att medboenden var senila och hade kognitiva hinder, kommunikationssvårigheter, eller att de gick till sina rum direkt efter maten. De äldre personerna beskrev även upplevelser av att medboenden var jobbiga, vilket var anledningen till att man undvek att skapa nya relationer (Iwasiw et al., 200; Lee, 2001). Det upplevdes av äldre personer en vilja att uppträda passivt för att undvika obekväma sammandrabbningar, eller för att slippa ha kontakt med andra. När den äldre personen inte fick några nya vänner kunde ensamheten ältas om och om igen (Saunders & Heliker, 2008). I talk to them all the time, friends. Everyday. It’s good over here. . . . (Hersch et al., 2003, s. 323). There’s nobody here to talk to at all! (Slettebø, 2008, s. 23) Vidare beskrevs av äldre personer i Coughlan och Ward (2007) att relationen till personalen var den viktigaste förutsättningen för en god vårdkvalitet. De äldre personerna upplevde att relationen till personalen även var viktig för att bevara känslan av hemmet, ha glädje i vården (Iwasiw et al., 2003; Slettebø, 2008; Sviden et al., 2002; Tracy & DeYoung, 2004; Westin & Danielsson, 2007) och för det mentala välmåendet (Sviden et al., 2002; Tracy & DeYoung, 2004). I Andersson et al. (2007) berättade de äldre personerna att personalen var deras räddning, men att kunde inte vara deras kamrat. En känsla av att vara bortglömd fanns då.

(21) 19. sjuksköterskan sällan besökte de äldre personerna spontant och när ingen såg till dem på en hel dag (Westin & Danielsson, 2007). De äldre personerna upplevde att sjuksköterskorna inte verkade (Coughlan & Ward, 2007; Slettebø, 2008; Westin & Danielsson, 2007) ha tid för dem förutom när det gällde rutinarbete och listan på uppgifter som skulle utföras, vilket fick dem att känna sig förbisedda. I Lee (2001) förklarade de äldre personerna att de inte ville störa personalen med sina problem då de verkade ha så bråttom och vara så belastade. I Heliker och Scholler-Jaquish (2006) upplevde äldre personer att de låg hela dagarna utan att någon pratade med dem, de kände sig då ensamma trots det stora antalet människor på det särskilda boendet.. It certainly means a lot. It means so much if you are friends with the nurses and are able to talk about everything, including jokes – it is like being part of a community (Westin & Danielsson, 2007, s. 176). Det kunde uppstå problem i kommunikationen med personalen. Det fanns utländska sjuksköterskor som de äldre personerna inte förstod. De fick därför ett litet förtroende för dem och risken för missförstånd kändes större (Sainio & Hansebo, 2008; Slettebø, 2008). Detta ledde också till att de inte fick sina behov förstådda. Hörselsvårigheter i kombination med utländsk brytning (Chuang & Abbey, 2009) gjorde att de äldre personerna och personalen inte kunde prata med varandra.. Too many nurses here are foreigners. They don’t understand what I say. Today there was a new nurse here who didn’t understand a word I said. (Slettebø, 2008, s. 23). Diskussion Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelser av att leva på ett särskilt boende. Analysen från de 13 artiklarna resulterade i fem kategorier av upplevelser; att vara nöjd och trygg; förlust av det förflutna och att acceptera det nya; att uppleva meningslöshet och lidande; förlust av självbestämmande; och respekt och att värdesätta kontakter och gemenskap..

(22) 20. Resultatet i denna studie beskriver att många av de äldre kände sig säkrare och tryggare på det särskilda boendet än i deras tidigare situation när de hade levt i sina egna hem. I Iwasiw, Goldenberg, MacMaster, McCutcheon och Bol (1996) beskrev äldre att de kände sig tillfredsställda med det särskilda boendet för att de inte längre var ensamma, fick minskade arbetsuppgifter, inte behövde oroa sig för att transportera sig på vintern och kände en fysisk säkerhet. Vidare visar Dwyer, Nordenfelt och Ternestedt (2008) detta på ett liknande sätt där äldre på särskilda boenden beskrev en nöjdhet över sin livssituation eftersom det särskilda boendet ingav en känsla av trygghet när de kroppsliga funktionerna avtog. Detta sammanstämmer med resultatet från denna studie där de äldre beskriver trygghet över att ha personal och medicinsk vård tillgänglig dygnet runt.. I denna litteraturstudies resultat beskrev de äldre en förlust av det gamla och en acceptans av det nya. Newson (2008) menar att det kan ta olika lång tid att anpassa sig i ett nytt hem. Vissa äldre känner sig inte hemma ens 2 till 7 år efter flytten till särskilt boende. Personal som tar emot äldre behöver lära känna den person som flyttar och genomgår omställningen till att leva på ett särskilt boende, det gäller särskilt de äldre som finner det svårare att anpassa sig. I Wilson (1997) var anpassningen till det särskilda boendet svår för de äldre när det gällde att lära sig att leva med andra människor, brist på privatliv, dela badrum och att acceptera regler och föreskrifter. Enligt Newsons (2008) översiktsartikel byggs identiteten och individualiteten hos en äldre av hela dennes livshistoria med alla upplevelser. För att bevara den äldres självkänsla och stödja dennes autonomi behövs kunskap om livshistoria och upplevelser och om vilka värden som är viktiga sett från den äldre personens perspektiv.. Två aspekter av att anpassa sig var den äldres vilja att hålla humöret uppe med hjälp av olika aktiviteter och att försöka göra det bästa av den nya livssituationen. Crenshaw, Gillian, Kidd, Olivo och Schell (2001) menar att det finns olika sätt för den äldre att acceptera den nya livssituationen på det särskilda boendet; att se optimistiskt på situationen eller att pessimistiskt på livet och då fokusera på de aktiviteter som en inte klarade av eller fick göra. I relation till acceptans och att göra det bästa av situationen beskriver även Ellis (2010) att det är viktigt för den äldre att förstå att flytten till det särskilda boendet medför en förändring mot deras själv för att de ska kunna arbeta sig igenom innebörden av förändringen. Alla förändringar som människan möter skapar en större eller mindre konflikt mot existerande värderingar och det viktiga är i denna situation att se positivt och arbeta mot förbättring. I.

(23) 21. denna studies resultat beskrivs liknande upplevelser; vissa äldre valde att se på livet på ett optimistiskt sätt och tänka positivt, andra kände sig missnöjda och valde därför att tänka på det som var negativt med livet på det särskilda boendet. De äldre som uttryckte en missnöjdhet i denna studies resultat relaterade ofta denna till det särskilda boendets rutiner och förändringar i mönstret i vardagen. I Pilkington och Kilpatrick (2008) studie om upplevelser av lidande beskrev äldre upplevelsen av flytten till ett särskilt boende som en hemsk händelse eftersom det innebar att ge upp sin frihet, privilegier och att anpassa sig efter rutiner.. Resultatet i denna studie visade att de äldre upplevde lidande när de såg medboenden som var sämre än de själva. Detta är i likhet med Pilkington och Kilpatrick (2008) som i studie av äldres upplevelser av lidande beskriver hur deltagarna kände att de ville ta ett avstånd från medboenden som exempelvis blev matade och sölade vid måltiden. Vidare upplevde deltagarna även en känsla av meningslöshet och oro inför framtiden vilket kan jämföras med upplevelserna från de äldre i denna studie. Även i Oh (2006) beskrivs hur äldre känner sig maktlösa inför det faktum att de vistas med andra äldre som är sämre än de själva. I detta fall var deltagarna stroke-patienter som delade rum med personer med demens. Stroke-patienterna hade en kontinuerlig rädsla för att själva drabbas av demens. Enligt äldre personers beskrivningar i Pilkington och Kilpatrick (2008) innebar lidande också en ensamhet och en förlust av det gamla hemmet, familj och vänner. Detta speglar resultaten av denna litteraturstudie där de kände sig ensamma i sitt lidande när det inte var någon som talade om saker för dem, och vidare att de äldre upplevde en begränsad kontakt till familj, vänner, medboenden och personal vilket skapade leda och ensamhet.. I resultatet av denna litteraturstudie beskrivs hur de fysiska motgångarna tyngde de äldre och skapade en känsla av meningslöshet. De äldre upplevde behovet av hjälp och beroendet av andra människor som tungt och kränkande, eftersom de inte hade makten över sin vardag. Rodgers och Neville (2007) lyfter fram fenomenet ”ageism” som förekommer i den västerländska kulturen och innebär att samhället ser åldrandet som en nergång, en försämring och en förlust av funktion. De äldre förlorar sin makt i samhället och behandlas som barn istället för att lyfta fram dessa människor som jämställda individer med samma rättigheter, behov och önskningar som andra, yngre människor. Rodgers och Neville (2007) poängterar därför hur viktigt det är att de äldre personerna på särskilda boenden får delta i beslut om det.

(24) 22. dagliga livet, att deras individuella behov och personliga rutiner uppmärksammas och möts eftersom de är centrala för att de ska kunna bevara självet.. I Stabell, Eide, Solheim, Solberg och Rustøen (2004) studie framkom att personalen inte tog initiativ att stötta de äldre i deras försök att bevara självständigheten; ofta reagerade de inte alls och gav inget stöd. Detta understödjer resultatet i denna litteraturstudie där det fanns äldre som beskrev att de kände sig isolerade från personalen och att de inte fick tillräckligt med hjälp, men också att aktiviteterna och möjligheten att själva få lösa problem var viktiga för tillfredsställelsen och välmåendet. Walent och Kaiser-Jones (2008) beskriver att de äldre som trivs och mår bra på särskilda boenden är de som kan göra sin röst och önskningar hörda. De visar att familjen ofta fungerar som de äldres advokater i frågor som de inte blir hörda, familjemedlemmar ser behov som de äldre själva inte har identifierat och kan förmedla dessa till personalen. De äldre i Walent och Kayser-Jones (2008) studie som inte hade några närstående fick bero helt på personalen, och de flesta kände att de hade någon i personalstyrkan som de kunde kontakta om de behövde. Det fanns dock äldre som i likhet med resultatet av denna litteraturstudie upplevde det svårt att hävda sin rätt, på grund av en rädsla att inte få någon vård om man ”klagade”. Andra kände sig bortglömda i vården eftersom att personalen var för upptagen. De upplevelser som speglas i resultatet av denna litteraturstudie visar på en kultur där personalens åsikter och rutiner är normen. Walent och Kayser-Jones (2008) förespråkar att lyfta fram den äldres röst för att förändra kulturen så att den äldres val står i fokus.. Äldre i denna studie beskrev att språket i kombination med hörsvårigheter gjorde det svårt att känna sig respekterad av personalen. I Wain, Kneebone och Billings (2005) upplevde personer som genomgick neurologisk rehabilitering att värdighet var att bli behandlad som en unik individ. Relationen till personalen hade en stark inverkan när det gällde upplevelsen av att ha ett stöd runt omkring sig. Samtidigt kunde relationen till personalen skadas när det uppstod problem i kommunikationen, exempelvis när en medicinsk specialist höjde dosen av ett läkemedel utan att patienten hade förstått detta. Då kände sig personerna förvirrade och önskade få en förklaring över vad som hade skett. I Jonasson, Liss, Westerlind och Berterö (2010) beskrivs upplevelsen av respekt ur närståendes perspektiv. Där betydde kroppsspråket mycket för huruvida de upplevde att personalen gav de äldre en respektfull vård. Om sjuksköterskan ställde frågor för att fördjupa förståelsen för den äldre och dennes närstående.

(25) 23. upplevdes detta respektfullt. Parker och Miyake Geron (2007) beskriver att personal ofta samtalar med äldre efter stereotypen att äldre är mindre kompetenta, vilket kan kallas för ”elder-speak”. De flesta äldre föredrar enligt Williams, Kemper och Hummert (2005) en bekräftande ton som passande balanserar omtanke och kontroll, kommunicerar att den som lyssnar är kompetent att förstå meddelandet och kan agera individuellt.. Resultatet av denna litteraturstudie visar att de äldre upplevde att deras åsikter om utformningen av sin egenvård inte blev hörd. En studie av Finlay, Antaki och Walton (2008) har visat att när äldre med kommunikationsproblem vägrade eller avböjde förslag från personalen sågs nekandet som en motsträvighet, och att de äldre behövde övertalas. Personalen tog inte de äldres åsikt på allvar utan ändrade istället inbjudan att delta i aktiviteten till en order. Personalen gjorde detta för att effektivisera servicen, de ville helst ha kontroll över och bestämma de äldres aktiviteter trots att de gav sken av att ge dem ett val. Detta kan vara orsaken till att resultatet i denna litteraturstudie visar på upplevelser av att personalen alltid har rätt, och av att vara ett kolli som plockas runt utan någon egen fri vilja. Walent och Kayser-Jones (2008) beskriver att den äldre inte alltid ser personalen som sin självklara stödjare och förespråkare. Vidare menar studien att det är nödvändigt att personalen lär känna den äldre och dess historia, för på så sätt ge den äldre en rättvis och sanningsenlig röst. Rantz et al. (1999) beskriver att de äldre och deras familjer upplevde att personalen på det särskilda boendet inte var tillräckligt utbildade i hur vården skulle utföras. Samtidigt hade de äldre en förståelse för att personalen också var människor, att de kunde göra fel och att livet på ett särskilt boende inte alltid var perfekt. Dessa upplevelser liknar resultatet av denna litteraturstudie.. Enligt Løgstrup (1994, s. 41) har varje människa en naturlig medfödd tillit till sina medmänniskor. Detta innebär att människan tror på en ärlighet och godhet hos sin medmänniska. I relation till de äldre som deltog i studierna som omfattar innehållsanalysen blir denna tillit mer tydlig och nödvändig än innan. Detta eftersom dessa äldre när de förlorade det egna hemmet till viss del även förlorade sin självständighet. I samband med livet på det särskilda boendet blev de beroende av personal och måste rätta sig efter andras regler och rutiner. De äldre måste utelämna sig själva genom att visa tillit till någon annan vilket gör dem sårbara. Om tilliten i en sådan situation missbrukas påverkar detta människan negativt (Løgstrup, 1994, s. 42). I denna litteraturstudie beskrev äldre att de hade resignerat inför det.

(26) 24. faktum att personalen alltid hade rätt och att de inte kunde påverka sin vardag. I och med detta blir det etiska kravet ännu synligare och viktigare för personalen att lyssna till. Personalen hade misslyckats med att tolka det krav som utgick från de äldre, eftersom att de kände att de hade förlorat sig själva. Det finns ett ansvar inom omvårdnadsprofessionen gentemot äldre som behöver hjälp, stöd och som är att i behov av omsorg. Samtidigt finns det enligt Løgstrup (1994, s. 54) en skyldighet att ta vara på tilliten från medmänniskan, från dennes liv som är lagt i ens händer.. I denna litteraturstudie blir kärleken till nästan viktig (Løgstrup, 1994, s. 172). Den äldre upplever ensamhet och lidande när denna kärlek inte besvaras eller tillgodoses. De äldre är utelämnade till personalens omsorg, men även denna brister på grund av personalens ignorans och/eller tidsbrist. Den naturliga kärleken i familjära relationer framkommer i denna studie som betydelsefull för de äldre, men tyvärr så brister även den då relationen med familjen förändras i samband med flytten.. Interventioner för att främja trygghet i livet på ett särskilt boende Resultatet från denna litteraturstudie visar att avgörande för den äldres upplevelse av livet på det särskilda boendet är om relationen till personal djup och förtrolig, om personalen bemöter den äldre på ett sätt som bevarar respekten för autonomin, om personalen ger tid och engagemang nog för att möta den äldres behov och om kommunikationen fungerar mellan äldre och personal. Om dessa faktorer uppfylls kan den äldre uppleva sig trygg på det särskilda boendet. För att försäkra detta ges exempel på interventioner som kan appliceras.. Walent och Kayser-Jones (2008) förespråkar en förändring av kulturen på särskilda boenden så att den äldres autonomi sätts i främsta rummet. Heliker (2009) visar att relationen till den äldre kan förbättras genom att personal och äldre berättar personliga historier för varandra. Genom att personal lyssnar till den äldres historier och även delar med sig av sina historier, upplever den äldre att personalen respekterar dennes livskunskap och erfarenheter. På så sätt kan också en förtroligare relation byggas, och personalen få kunskap om vilka behov den äldre har och hur den äldre kan uttrycka dem. Metoden, som kallas för ”story sharing” ger fysiskt och psykiskt välmående till både äldre och personal. Det är en metod som tillsammans.

(27) 25. med ett program för att höja den äldres röst kan användas för att förstärka den äldres upplevelse av att känna trygg på det särskilda boendet.. Enligt Rantz et al. (1999) upplever äldre och deras familjer att personalen på det särskilda boendet inte var tillräckligt utbildade i hur vården skulle utföras. Williams, Buchhorn Ilten och Bower (2005) menar att personalen kan lära sig att modifiera samtalsämnen som bättre möter de äldres psykologiska behov genom utbildning om kommunikationens betydelse. Deras studie visar att innan personalen hade genomgått utbildning handlade samtalen mest om ytliga saker som inte mötte den äldres personliga kommunikativa behov, exempelvis vårduppgifter. Efter utbildningen ökade de personliga och sociala samtalsämnena som mötte den äldres personliga kommunikativa behov och ökade upplevelsen av respekt. Parker och Miyake Geron (2007) beskriver att det finns skillnader i tonen och kroppsspråket mellan olika kulturer, vilket försvårar kommunikationen. De menar att genom utbildning i kulturell kompetens kan personalens medvetenhet om de äldres upplevelser öka och kommunikationen mellan äldre och personal förbättras. Genom utbildning kan en bättre kommunikation mellan äldre och vårdpersonal främjas och känslan av trygghet på det särskilda boendet öka hos den äldre.. Metodologiska överväganden Enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 302) är trovärdigheten av en studie beroende av dess tillförlitlighet, inre validitet, överförbarhet och bekräftelsebarhet. I relation till tillförlitlighet, försäkrades den i denna litteraturstudie genom att använda sig av de största databaserna för omvårdnadsforskning. Genom kvalitetsgranskningen försäkrades att bland annat studiernas resultat framkom från intervjuer som varit inspelade. Artiklar sållades bort som inte hade en väl utförd metod. Däremot inkluderades några artiklar som inte nämnde om analysen utfördes av en eller flera personer. Detta sänker tillförlitligheten i denna litteraturstudie. I kontrast stärktes tillförlitligheten genom att forskarna, i de valda studierna, hade enskilt utfört dessa intervjuer, med de äldre, i miljöer på de särskilda boendena. Vidare att forskarna i denna studie genomförde, först enskilt och sedan tillsammans de olika momenten i innehållsanalysen; uttag av textenheter, översättningar, kondensering, kodning och kategorier..

(28) 26. Den interna validiteten stärktes genom en utförlig beskrivning av datainsamlingen, urvalet och analysprocessen. Däremot visar de flesta studier som omfattas i analysen inte om de tillät deltagarna att läsa igenom intervjun för att korrigera missuppfattningar vilket sänker deras interna validitet och på så sätt även denna litteraturstudie. I kontrast försökte denna litteraturstudie att öka den interna validiteten genom att kontinuerligt, i varje nytt analyssteg, återgå till ursprungstexten för att inte förlora extraktet av de äldres upplevelser. DowneWamboldt (1992) menar att genom att förflytta sig mellan de olika stegen i en innehållsanalys utvecklas, förfinas och valideras kategorierna efter de textenheter som de representeras. Samtidigt kan kategorierna och dess innehåll stärkas genom att forskaren återgår till originaltexten för att finna exempel av kategorierna samt att försäkra att upplevelserna i textenheterna representerar studiens syfte. I denna studie stärktes även den interna validiteten genom att endast studier utförda år 2000-2010 användes i analysen, de deltagare som ingick i studierna kunde föra sin egen talan, samt att deltagarna var både män och kvinnor.. Överförbarheten underströks genom att tydligt visa de olika analysstegen och vid varje steg undvika personlig tolkning. Detta underlättades genom kontinuerlig kommunikation mellan forskarna. Syftet med en innehållsanalys är att beskriva upplevelsen av ett visst fenomen så som det upplevs av deltagarna i en studie (Downe-Wamboldt, 1992). Av denna anledning är det viktigt att, så långt som möjligt, bevara den ursprungliga textens ord och formuleringar. Det strävades efter att ändra så lite som möjligt i formuleringar och mängd text, för att bevara stabilitet. Problem som framkom var att de färdiga kategorierna representerade liknande upplevelser men däremot speglade olika perspektiv. En annan åtgärd som vidtogs, för att försäkra rena kategorier och minimera tolkning, var att diskutera de färdiga kategorierna med handledaren och även genom opponering och respondering med andra forskargrupper och handledare. Det övervägande antalet artiklar i denna studie var skrivna på engelska, varför en översättning av textenheterna var nödvändig. Problemet med detta är att i översättningen kan de betydelser som texten förmedlar på originalspråket delvis falla bort.. I relation till bekräftelsebarhet kan bias i analysen orsakas av att forskarna har en förutbestämd bild av de äldres upplevelser innan analysen utförts. Downe-Wamboldt (1992) beskriver att mänskliga faktorer, så som koncentration, trötthet och förutfattade meningar kan inverka i hela processen. Forskarna kan även ha förutfattade meningar om upplevelsernas karaktär vilket riskerar att kodningarna i datan från olika studier liknar varandra och förlorar.

(29) 27. sin essens. Bekräftelsebarheten säkrades genom att två forskare gjorde självständiga analyser av samma material som sedan jämfördes. När man diskuterade olikheter i kodningarna, uppnådde man en högre grad en objektivitet och en djupare kunskap om varje unikt fenomen.. Slutsatser Syftet med studien var att undersöka den äldres upplevelse av att leva på ett särskilt boende. Resultaten visar att detta upplevs på olika sätt med trygghet, respekt, kommunikation och gemenskap som viktiga aspekter för upplevelsen. Denna litteraturstudie visar på vikten av att ta sig tid för att lyssna på den äldre för att som vårdpersonal bemöta önskningar och behov och skapa hälsa i den äldres liv. Avgörande för den äldres upplevelse av trygghet och tillfredsställelse med livet på det särskilda boendet är om relationen till personalen är förtrolig, om personalen bemöter den äldre på ett sätt som bevarar respekten för autonomin, om personalen ger tid och engagemang nog för att möta den äldres behov och om kommunikationen fungerar mellan äldre och personal. När den äldre inte blir sedd, hörd och upplever brist i sociala kontakter framkommer känslor av ensamhet och förlust. Om personalen inte uppmärksammar detta utan förorsakar ensamhet hos den äldre genom fasta rutiner och tidsbrist uppstår ett lidande. Vårdarbetet bör anpassas efter den äldre och inte tvärtom.. För att möta den äldres behov är det viktigt att utveckla interventioner som kan stödja den äldre i livet på det särskilda boendet, exempelvis ”story sharing” och personalutbildning i kommunikation. Samtidigt behövs det fler forskningsexempel för att djupare förstå vilka aspekter i relationen till personalen som gör att den äldre upplever trygghet, tillfredsställelse och respekt i livet på ett det särskilda boendet. Mer kunskap behövs också om hur den äldre kan få sin röst hörd, och hur sjukvårdspersonal kan förbättra sin förmåga att lyssna på den äldre..

(30) 28. Referenser Artiklar markerade med * ingår i analysen * Andersson, I., Pettersson, E., & Sidenvall, B. (2007). Daily life after moving into a care home- experiences from older people, relatives and contact persons. Journal of Clinical Nursing, 16, 1712-1718. Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Bekhet, A.K., Zauszniewski,J.A., & Nakhla, W.E. (2009). Reasons for relocation to retirement communities: a qualitative study. West Journal of Nursing Research, 31, 462-479. Castle, N. (2001). Relocation of the elderly. Medical Care Research and Review, 58, 291. * Chuang, Y., & Abbey, J. (2009). The culture of a Taiwanese nursing home. Journal of Clinical Nursing, 18, 1640-1648. * Coughlan, R., & Ward, L. (2007). Experiences of recently relocated residents of a long-term care facility in Ontario: assessing quality qualitatively. International Journal of Nursing Studies, 44, 47-57. Crenshaw, W., Gillian, M., Kidd, N., Olivo, J., & Schell, B. (2001). Assisted living residents' perspectives of their occupational performance concerns. Activities, Adaptation & Aging, 26, (1), 41-55. Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: method, applications, and issues. Health Care for Women International, 13, 313-321. Dwyer, L-L., Nordenfeldt, L., & Ternestedt, B-M. (2008). Three nursing home residents speak about meaning at the end of life. Nursing Ethics, 15, (1), 97-109. Ellis, J. (2010). Psychological transition into a residential care facility: older people's experiences. Journal of Advanced Nursing, 66, (5), 1159-1168. Eriksson, H., & Sandberg, J. (2008). Transitions in men's caring identities: experiences from home-based care to nursing home placement. International Journal of Older People Nursing, 3, 131-137.. Finlay, W., Antaki, C., & Walton, C. (2008). Saying no to the staff: an analysis of refusals in a home for people with severe communication difficulties. Sociology of Health and Illness,.

(31) 29. 30, 55-75. Hamel-Bissell, B. (2005). Elder rural Vermont women: the meaning of home. International Journal for Human Caring, 9, 49.. Heliker, D. (2009). Enhancing relationships in long-term care: through story sharing. Journal of Gerontological Nursing, 35, 43-49. * Heliker, D., & Scholler-Jaquish, A. (2006). Transition of new residents to long-term care: basing practice on residents' perspective. Journal of Gerontological Nursing, 32, 34-42. * Hersch, G., Spencer, J., & Kapoor, T. (2003). Adaptation by elders to new living arrangements following hospitalization: a qualitative, retrospective analysis. Journal of Applied Gerontology, 22, 315-339. Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare. Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell. * Iwasiw, C., Goldenberg, D., Bol, N., & MacMaster, E. (2003). Resident and family perspectives: the first year in a long-term care facility. Journal of Gerontological Nursing, 29, 45-54. Iwasiw, C., Goldenberg, D., MacMaster, E., McCutcheon, S., & Bol, N. (1996). Residents’ perspective of their first 2 weeks in a long-term care facility. Journal of Clinical Nursing, 5, 381-388. Johnson, R., Popejoy, L., & Radina, M. (2010). Older adults' participation in nursing home placement decisions. Clinical Nursing Research, 19, (4), 358-375. Jonasson, L., Liss, P., Westerlind, B., & Berterö, C. (2010). Ethical values in caring encounters on a geriatric ward from the next of kin's perspective: an interview study. International Journal of Nursing Practice, 16, (1), 20-26. Kane, R. (2001). Long-term care and a good quality of life: bringing them closer together. Gerontologist, 41, 293-304. * Lee, D. (2001). Perceptions of Hong Kong Chinese elders on adjustment to residential care. Journal of Interprofessional Care, 15, 235-244. Lee, D., Woo, J., & Mackenzie, A. (2002). A review of older people's experiences with.

No results found