• No results found

"Barnet måste få vara med och bestämma det lilla dom kan bestämma" : En intervjustudie med barnsjuksköterskor om barns delaktighet på sjukhus

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Barnet måste få vara med och bestämma det lilla dom kan bestämma" : En intervjustudie med barnsjuksköterskor om barns delaktighet på sjukhus"

Copied!
22
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

“Barnet  måste  få  vara  med  och  

bestämma  det  lilla  dom  kan  bestämma”  

 

En  intervjustudie  med  barnsjuksköterskor  om  barns  delaktighet  på  sjukhus  

 

 

 

 

 

Patricia  Olsson  

 

 

Sofie  Olsson  

Examensarbete, 15 högskolepoäng, magisterexamen i

Omvårdnad inom Specialistsjuksköterskeprogrammen

Jönköping, maj 2019

___________________________________________________________________________

Hälsohögskolan

Avdelningen för omvårdnad

Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING

(2)

“The  child  needs  to  have  a  part  in  

deciding  what  little  they  can  decide”  

 

An  interview  study  with  paediatric  nurses  about  children’s  participation  in  their  care  at  

hospitals  

Patricia  Olsson  

 

 

Sofie  Olsson

 

Nursing Science, Thesis,

One year Master, 15 Credits

Jönköping, May 2019

___________________________________________________________________________

Jönköping University

School of Health and Welfare

Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING

(3)

Sammanfattning

 

Varje år vårdas 95 000 barn på sjukhus i Sverige. De vanligaste orsakerna till att barn 0–17 år söker vård är på grund av infektioner och skador. Alla barns rätt är att få sin röst hörd och möjlighet att uttrycka sin åsikt. Deras åsikt ska alltid beaktas utifrån mognad och ålder. Efter grundlig information ska barn vara delaktiga i beslut gällande deras omvårdnad. Trots att flera studier påvisar barnsjuksköterskans skyldighet att göra barn delaktiga i omvårdnaden krävs det mer forskning, utbildning och konkreta metoder för att uppnå målet för delaktighet. Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling. Data samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med barnsjuksköterskor som arbetade med barn på sjukhus. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Fyra huvudkategorier framkom: Att främja delaktighet genom att

skapa en relation beskriver hur en relation och ett förtroende mellan barnsjuksköterskan och barnet

kan skapas. Att främja delaktighet genom förberedelse beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att förbereda muntligt, genom att visa bilder och genom att visa material. Att

främja delaktighet genom aktivt deltagande beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet

delaktigt genom att ge barnet möjlighet att bestämma och att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer och i sin sjukdom. Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att anpassa vårdmiljön efter barnets behov. Konklusionen av studien var att resultatet kan ge omvårdnadsprofessionen ökad kunskap och redskap för hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig i sin sjukdom och behandling.

   

Nyckelord: Barn, barnsjuksköterska, delaktighet, hälsa, miljö, samskapande omvårdnad, sjukhus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(4)

Summary  

Every year, 95000 children receive medical care at Swedish hospitals. The most common reasons for children aged 0-17 years to receive care are infections and injuries. It is the right of every child to have their voice be heard and be able to express their opinion. Their opinion should always be attended to with regards to their age and maturity and, after being given thorough information, the child should always take part in decisions concerning their care. Despite several studies showing the paediatric nurse’s obligation to involve the child in their care, more research, education and concrete methods are necessary to achieve the targets of participation. The purpose of this study was to describe how the paediatric nurse can get the child involved in their illness and treatment. Data was collected through ten qualitative interviews with paediatric nurses working with children at hospitals. The analysis was made using qualitative content analysis with an inductive approach. Four main categories came to light. To

encourage participation by creating a relationship describes how a relationship and trust can be built

between the paediatric nurse and the child. To encourage participation through preparation describes how the paediatric nurse can get the child involved through oral descriptions and through showing pictures and other visual aids. To encourage participation through active participation describes how the paediatric nurse can get the child involved by giving the them the opportunity to decide and letting them take an active part in the care procedures and their own illness. To encourage participation by

adapting the care environment describes how the paediatric nurse can get the child involved by

adapting the care environment to their needs. The conclusion of the study was that the result can give care professionals increased knowledge and tools for how the paediatric nurse can get the child involved in their own illness and treatment.

Key words: Children, co-productive care, environment, health, hospital, paediatric nurse, participation.

(5)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Barn på sjukhus ... 1

Barns rättigheter ... 1

Barns delaktighet i omvårdnaden ... 1

Att vara förälder till ett barn som vårdas på sjukhus ... 2

Barnsjuksköterskans roll i barns vård och behandling ... 2

Omvårdnadsperspektiv ... 2 Problemformulering ... 2

Syfte ... 3

Metod ... 3

Undersökningens design ... 3 Deltagare ... 3 Kontext ... 3 Datainsamling ... 3 Dataanalys ... 3 Förförståelse ... 4 Forskningsetiska överväganden ... 4

Resultat ... 5

Att främja delaktighet genom att skapa en relation ... 5

Att skapa en relation mellan barnet och barnsjuksköterskan ... 5

Att skapa förtroende mellan barnet och barnsjuksköterskan ... 6

Att barnsjuksköterskan arbetar utifrån kontinuitet ... 6

Att främja delaktighet genom förberedelse ... 6

Att förbereda barnet muntligt ... 6

Att förbereda barnet genom att visa bilder ... 7

Att förbereda barnet genom att visa material ... 7

Att förbereda barnet genom lek ... 7

Att främja delaktighet genom aktivt deltagande ... 7

Att ge barnet möjlighet att bestämma ... 7

Att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer ... 7

Att låta barnet aktivt delta i sin sjukdom ... 8

Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön ... 8

Att ur ett barnperspektiv anpassa vårdmiljön ... 8

Att involvera föräldrarna i barnets vård ... 9

Diskussion ... 9

Metoddiskussion ... 9

Resultatdiskussion ... 10

Slutsats och kliniska implikationer ... 11

Referenser ... 12

Bilaga 1 ... 1

Bilaga 2 ... 2

(6)

1

Inledning  

Varje år vårdas 95 000 barn på sjukhus i Sverige (Ygge, 2015). De vanligaste orsakerna till att barn 0– 17 år söker vård är på grund av infektioner och skador. Barn i åldern 0–4 år står för 45 procent av alla vårdtillfällen på sjukhus (Socialstyrelsen, 2013). Alla barns rätt är att få sin röst hörd och möjlighet att uttrycka sin åsikt. Deras åsikt ska alltid beaktas utifrån mognad och ålder (Unicef, 1989). Barn på sjukhus kan känna att de förlorar kontrollen vilket kan leda till ökad rädsla och ångest (Sjöberg, Amhliden, Nygren, Arvidsson & Svedberg, 2015). När barnet drabbas av sjukdom hotas hälsan och upplevelsen av detta är individuell (Ekebergh, 2015). Delaktighet innefattar en process av samarbete mellan barn, föräldrar och barnsjuksköterskan. Förälderns handlingar kan spela en viktig roll för barnets möjlighet till delaktighet (Coyne & Gallagher, 2011). Barnsjuksköterskan ska möta barnet oavsett ålder, utvecklingsnivå, bakgrund och familjesituation (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016). För att kunna göra barnet delaktig måste vården skapas tillsammans och grundläggande i den samskapande omvårdnaden är ett respektfullt bemötande och god kommunikation (Batalden et al., 2015).

Bakgrund  

Barn  på  sjukhus    

Barn som vårdas på sjukhus har begränsad möjlighet att uttrycka sina behov och önskemål (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016) och kan uttrycka en rädsla för att känna smärta under behandling. Känslan förstärks ytterligare om inte vårdpersonal eller föräldrar bekräftar barnets känslor, därför är bemötandet från barnsjuksköterskan och föräldrarna avgörande (Forsner, 2006). Barnet kan uppleva att de blir bekräftade om barnsjuksköterskan, familj och vänner visar förståelse för deras situation (Forsner, 2006; Björk, Wiebe & Hallström, 2009). En positiv sjukhusupplevelse kan uppstå om en relation mellan barnet och barnsjuksköterskan skapas (Forsner, 2006). Miljön på sjukhus är främmande för barnet (Sjöberg et al., 2015) och procedurer barnet utsätts för kan upplevas smärtsamma (Nilsson, Hallqvist, Sidenvall & Enskär, 2011). Den främmande miljö på sjukhus medför att barnet är utanför sitt vanliga sammanhang. Detta kan leda till en upplevelse av att inte passa in i sjukvårdens rutiner och normer samt att få färre möjligheter att fatta egna beslut (Ylikangas, 2017; Salmela, Aronen & Salanterä, 2011). Procedurer som barn och ungdomar kan vara med om under sin sjukhusvistelse är till exempel mätning av blodtryck, provtagning, inhalationer, inspektion av trumhinna samt att ta medicin via munnen eller få medicin via blodet (Forsner, 2015).

Barns  rättigheter    

Barnkonventionen utvecklades av Förenta Nationerna (FN) år 1989 för att värna om barns rättigheter (Unicef, 1989). Konventionen innehåller 54 artiklar och fyra grundläggande artiklar utgör en helhetsbild och ska alltid beaktas i frågor gällande barn (Söderbäck, 2010; Unicef, 1989). Med stöd av barnkonventionen utvecklades senare Nordiskt nätverk för barn och ungdomars rätt och behov inom hälso- och sjukvård (NOBAB, 2019). Det är ett redskap för hälso- och sjukvården där målet är att alla barn ska få likvärdig kvalitet på sin vård (Söderbäck, 2010). Efter grundlig information ska barn ges möjlighet att vara delaktiga i beslut (NOBAB, 2017) vilket stärks i Patientlagen (SFS 2014:821) där integritet, självbestämmande och delaktighet ska främjas inom all sjukvårdsverksamhet.

Barns  delaktighet  i  omvårdnaden    

Barn har rätt att vara delaktiga i beslut gällande deras omvårdnad (NOBAB, 2017). Delaktighet innebär aktiv medverkan (Nationalencyklopedin, 2018) och möjlighet till självbestämmande (Lambert, Glacken & McCarron, 2008). Delaktighet har betydelse för utveckling, hälsa och välbefinnande (Imms et al., 2017). Barnets delaktighet påverkas av fysisk hälsa, kognitiv utveckling, personlighet och känslomässigt tillstånd. Barn anser att de har rätt att vara delaktiga i både små och stora beslut. Att vara delaktig i beslut ger barnet en känsla av kontroll och ökad autonomi (Coyne, Amory, Kiernan, Gibson, 2014). Barns delaktighet stärks genom att de får individanpassad information för att förstå vad som kommer hända inför omvårdnadsprocedurer (Coyne & Gallagher, 2011; Karlsson, Rydström, Nyström, Dalheim Englund & Enskär, 2016; Sjöberg et al., 2015; NOBAB, 2017). Via kommunikation och visad respekt inkluderas barnet i omvårdnadenvilket bidrar till ett ökat välbefinnande. Bristande kommunikation och information påverkar barnens möjlighet till delaktighet negativt och barnen kan känna sig besvikna. Delaktighet innefattar en process av samarbete mellan barn, föräldrar och barnsjuksköterskan (Coyne & Gallagher, 2011).

(7)

2

Att  vara  förälder  till  ett  barn  som  vårdas  på  sjukhus    

Barn har rätttillminst en förälder eller närstående närvarandehos sig under sjukhusvistelsen(NOBAB, 2017). Föräldrarna är experter på sina barn och har en viktig roll i barnets omvårdnad på sjukhus (Coyne, O’Neill, Murphy, Costello & O’Shea, 2011). I en vårdsituation lutar sig barnet till sin förälder för stöd där deras handlingar kan spela en viktig roll för barnets möjlighet till delaktighet (Coyne & Gallagher, 2011; Karlsson et al., 2016). Föräldern blir på så sätt länken mellan barnet och barnsjuksköterskan (Karlsson et al., 2016) och deras ansvar är att hantera information från vårdpersonalen (Ringnér, Öster, Björk & Graneheim, 2013). Detta ökar barnets känsla av säkerhet och kontroll (Karlsson et al., 2016). Under vistelsen på sjukhus kan föräldrar uppleva en känsla av maktlöshet. Föräldrarnasönskan är då att barnsjuksköterskan kommer med kontinuerligt information samt lugnar både barnet och föräldern (Stratton, 2004). Föräldrarna litar på barnsjuksköterskans professionella kunskap och erfarenhet av att möta barn på sjukhus och låter sig vägledas i barnets omvårdnad(Coyne et al., 2014).

Barnsjuksköterskans  roll  i  barns  vård  och  behandling  

Barnsjuksköterskan ska möta barnet oavsett ålder, utvecklingsnivå, bakgrund och familjesituation (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016). Målet med hälso- och sjukvården är att omvårdnaden ska ges på lika villkor med respekt för allas lika värde och förebygga ohälsa (SFS 2017:30). Barnsjuksköterskan skall ha utbildning och kompetens för att kunna möta barnet och familjens behov (NOBAB, 2017) där barnsjuksköterskans roll är att uppmuntra och ge barn och föräldrar möjlighet till delaktighet i omvårdnaden. Barnsjuksköterskans uppgift är att undervisa, stödja och förmedla individanpassad information till barnet och deras familj för att bygga en relation. Vårdkvaliteten ökar om barnsjuksköterskan är öppen och lyssnar till barnet och förälderns perspektiv (Coyne et al., 2011; Coyne & Gallagher, 2011; Sjöberg et al., 2015).  

Omvårdnadsperspektiv  

Barnsjuksköterskans huvudområde är omvårdnad. Omvårdnad definieras i relation till begrepp som hälsa, sjukdom, patient och lidande (Söderlund, 2017) vilket innebär att åstadkomma ett tillstånd av tillfredsställelse, välbefinnande och tillit (Eriksson, 1997). Omvårdnad kan ytterligare definieras genom konsensusbegreppen Människa, Hälsa, Miljö och Samskapande omvårdnad. Varje människa är unik där kropp, själ och ande ses som en helhet (Lindwall, 2017). I denna uppsats kan människan relateras till barnet. Barn räknas som varje människa under 18 år (Unicef, 1989). Hälsa bör ses som en resurs som finns inom barnet i form av förmågor och styrkor (Wärnå-Furu, 2012). Hälsa innebär att uppleva välbefinnande där strävan är att hitta mening och sammanhang (Ekebergh, 2015). Barnet påverkas av

miljön runt omkring sig. Hur miljön upplevs påverkas av relation, kommunikation och tillgång till

information. Målet med en god vårdmiljö är att barnet och dess närstående ska känna trygghet och delaktighet därmiljön ska ge förutsättning till återhämtning, tillfrisknande, hälsa och välbefinnande (Ylikangas, 2017). Miljön på sjukhus kan påverka barnets känsla negativt och påverka barnets möjlighet till delaktighet (Salmela et al., 2011). Miljön behöver då möta barnet och familjens fysiska och känslomässiga behov och ge möjlighet till lek för både det sjuka barnet och deras syskon (Coyne et al., 2011). För att kunna göra barnet delaktig behöver vården skapas tillsammans. Grundläggande i den

samskapande omvårdnaden är att barnsjuksköterskan, barnet och föräldrar är delaktiga i planering,

utförande och uppföljning av omvårdnaden. För att uppnå hälsaskapas gemensamten individuell plan utifrån barnets behov. Genom ett respektfullt bemötande och god kommunikation skapas ett förtroende vilket ökar förståelsen för varandras kompetens. Detta leder till att det gemensamma målet i omvårdnaden kan uppnås (Batalden et al., 2015).

Problemformulering  

Alla barn har rätt att vara delaktiga i sin sjukdom och behandling utifrån mognad och ålder (Unicef, 1989). De har även rätt att vara delaktiga i beslut gällande deras omvårdnad (NOBAB, 2017) vilket även stärks i Patientlagen (SFS 2014:821). Trots att flera studier påvisar barnsjuksköterskans skyldighet att göra barn delaktiga i sin sjukdom och behandling sker inte alltid detta. I mötet med barn behövs därför fler metoder som främjar barns möjlighet till delaktighet i omvårdnaden. Hälso- och sjukvården behöver bygga upp kulturer där delaktighet är en del av omvårdnaden och inte bara önskvärt. Därför krävs det mer forskning, utbildning och konkreta metoder för att uppnå målet för delaktighet (Schalkers, Parsons, Bunders & Dedding, 2016; Coyne & Gallagher, 2011; Sjöberg et al., 2015). Denna studie fokuserar därför på att belysa hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling.

(8)

3

Syfte

Syftet med studien är att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling.

Metod  

Undersökningens  design  

Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats vilket innebär att forskaren utgår från deltagarnas levda erfarenheter av ett fenomen(Henricson & Billhult, 2017). Intervjuerna är analyserade med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys (Henricson & Billhult, 2017; Elo & Kyngäs, 2007).

Deltagare  

Inklusionskriterierna för att ingå i studien var att deltagarna var specialistsjuksköterskor med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar med erfarenheten av att vårda sjuka barn på sjukhus.

Tio barnsjuksköterskor valde att delta där alla deltagare var kvinnor. Informanterna hade varit utbildade barnsjuksköterskor mellan 3–36 år. Medianen för barnsjuksköterskornas arbetslivserfarenhet var 17 år.

Kontext    

Studien är genomförd på ett länssjukhus i södra Sverige. I studien medverkar barnsjuksköterskor som arbetar inom barnmottagning samt dagsjukvård. Barnmottagningen bedriver akut öppenvårdsverksamhet samt specialiserad planerad vård. Barnmottagningen hade under år 2018 8111 besök på kliniken. Inom dagsjukvården utreds och behandlas barn som behöver vård dagligen men inte dygnet runt. Dagsjukvården hade under år 2018 4570 besökare på kliniken.

Datainsamling  

Verksamhetschefen vid ett länssjukhus i södra Sverige kontaktades via mail för ett godkännande till studien (Bilaga 2). Efter godkännande skickade verksamhetschefen information om studien (Bilaga 1 och Bilaga 2) via mail till enhetscheferna som vidarebefordrade detta till barnsjuksköterskorna på avdelningarna (Bilaga 1). Vid intresse uppmanades barnsjuksköterskorna som föll inom inklusionskriterierna att kontakta författarna via mail. Efter att barnsjuksköterskorna fått skriftlig information om studien samt tid att tänka över sitt deltagande gav de sitt medgivande via mail. Två av informanterna intervjuades enskilt med en av författarna och åtta av informanterna intervjuades enskilt av båda författarna på en plats de valde själva. Samtliga intervjuer genomfördes på barnsjuksköterskans arbetsplats och informanterna gav själva förslag på datum och tid för intervjun. Intervjuerna genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor (Bilaga 3). Frågor som ingick i intervjun var exempelvis “hur gör du barnen delaktiga i sin sjukdom och behandling?”, “vilka metoder använder du i mötet med barn för att främja delaktighet?”. Uppföljande frågor som “vad gjorde du då?”, ”Berätta mer!”, “Vad hände sedan?” ställdes för att få en djupare förståelse. Intervjuguiden fungerade som ett stöd för författarna. Om frågorna är för detaljerade kan det förstöra interaktionen mellan informant och författarna (Danielson, 2017). Intervjuerna varade mellan 30–45 minuter, intervjuerna spelades in, materialet avidentifierades och transkriberades sedan ordagrant.

Dataanalys  

Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Innehållsanalys som forskningsmetod är en systematisk analysmetod som objektivt beskriver ett fenomen genom att slutligen identifiera beskrivande kategorier (Elo & Kyngäs, 2007). Författarna lyssnade på de inspelade intervjuerna och transkriberade ordagrant. Intervjuerna lästes igenom av båda författarna ett flertal gånger för att bilda en uppfattning om budskapet. Meningsbärande enheter i relation till syftet plockades sedan ut. En meningsbärande enhet innebär en konstellation av ord eller uttalanden där budskapet har samma centrala betydelse. Därefter kondenserades enheterna vilket innebar att den meningsbärande enheten förkortades samtidigt som kärnan i budskapet bevarades. De kondenserade enheterna försågs sedan med koder vilket är en etikett av den meningsbärande enheten med ett eller få ord som ligger nära texten i förhållandet till syftet. Att skapa kategorier är kärnan i kvalitativ innehållsanalys. En kategori är koder av gemensam betydelse där inga uppgifter relaterat till syftet bör uteslutas. Koder av samma karaktär

(9)

4

sammanställdes slutligen i subkategorier och kategorier (Graneheim & Lundman, 2004; Elo & Kyngäs, 2007). Delar av analysprocessen visas nedan i en tabell (Tabell 1).

Tabell 1. Exempel på analysprocessen.

Meningsbärande enheter Kondensering Kod Subkategori Kategori

Får man en relation till varandra då är det lättare att få dom delaktiga om man lär känna dom så man vet vad dom är för personer och få dom med på traven.

Får man en relation är det lättare att få dom delaktiga. Man lär känna barnet och dess person.

Skapa

relation Att skapa en relation till barnet Att främja delaktighet genom att skapa en relation

Sen brukar jag använda mig av bilder, ja jag brukar säga att vi ska ta blodprover och att det då brukar vara bra att kolla lite på bilder innan. Så att barnen vet vad som ska hända innan. Och då har vi bilder på hur en provtagning går till.

Visa bilder på hur provtagning går till så att barnet vet vad som ska hända innan.

Bilder Att förbereda genom att visa bilder

Att främja delaktighet genom förberedelse

Det gäller alla situationerna när det gäller barn. Dom måste få vara med och bestämma det lilla dom kan bestämma.

Vara med och bestämma det dom kan bestämma.

Bestämma Att ge barnet möjlighet att bestämma Att främja delaktighet genom aktivt deltagande Jag tänker att alltid när man

jobbar med barn så måste man jobba i en miljö som tilltalar dem och att de känner sig välkomna, att den är anpassad efter dem och deras behov.

Arbeta i en miljö som tilltalar barnen så att dom känner sig välkomna. Anpassa efter deras behov. Anpassad miljö Att ur ett barnperspektiv anpassa vårdmiljön Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön

Förförståelse    

Vid studiens genomförande arbetade författarna inom barn- och ungdomsmedicinsk slutenvård på ett länssjukhus i Södra Sverige. Därav finns en viss förförståelse av att göra barn delaktiga i sin sjukdom och behandling.

Forskningsetiska  överväganden    

Etiska överväganden görs inför och under vetenskapliga arbeten. Forskningsetik värnar om att försvara människors grundläggande rättigheter och värde och skyddar personerna som medverkar i studien. De tre etiska principerna; autonomiprincipen, rättviseprincipen och göra-gott-principen skapar grunden genom hela forskningsprocessen (Kjellström, 2017).

Autonomiprincipen innebär att människor ska betraktas som självbestämmande där deltagarna är

informerade om samtycke (Kjellström, 2017). Samtyckeskravet innebär att samtycke ska inhämtas av samtliga deltagare där deltagarna har rätt att bestämma över sin medverkan. Autonomiprincipen följs i denna studie genom att författarna har informerat deltagarna om deras uppgift i projektet enligt informationskravet. I informationsbrevet till informanterna (Bilaga 1) delgavs den aktuella studiens övergripande innehåll och ämne för att deltagarna ska kunna avgöra deras vilja att medverka i studien (Vetenskapsrådet, 1990). Efter skriftlig information (Bilaga 1) har barnsjuksköterskorna givit sitt samtycke för studien via mail. Deltagarna är även informerade både skriftligt (Bilaga 1) och muntlig innan påbörjad intervju om att studien är frivillig och deltagandet kunde avbrytas när som helst under studiens gång. Barnsjuksköterskorna fick även välja tid och plats för intervjun (Kjellström, 2017).

(10)

5

Rättviseprincipen handlar om människors lika värde och att skydda sårbara grupper. I denna studie

fanns rättviseprincipen i åtanke då alla barnsjuksköterskor behandlades lika. Verksamhetschefen ombads att skicka ut information (Bilaga 1) och ge muntlig information om studien till samtliga barnsjuksköterskor inom den valda verksamheten. Deltagarna intervjuades utifrån samma intervjuguide. När studien är färdigställd kommer deltagande ges möjlighet att ta del av resultatet (Kjellström, 2017).

Göra-gott-principen utgår ifrån deltagarnas välbefinnande och handlar om att minimera risken att

skada deltagarna och skydda konfidentialitet (Kjellström, 2017). Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas personuppgifter inte kan röjas och att tystnadsplikt råder (Vetenskapsrådet, 1990). I studien fick deltagarna information om att data som presenteras i resultatet inte kommer kunna kopplas till enskild individ. De transkriberade intervjuerna avpersonifierades och ljudfilerna raderas då de inte längre behövdes. Obehöriga har inte kunnat ta del av information som deltagarna lämnat (Vetenskapsrådet, 1990). Endast författarna har haft tillgång till datamaterialet och personuppgifterna och arbetsmaterialet förvarades inlåst. Enligt nyttjandekravet har uppgifterna som deltagarna lämnat endast använts till studiens ändamål (Vetenskapsrådet, 1990).

 

Resultat  

Beskrivelse av hur barnsjuksköterskan gör barnet delaktig i sin sjukdom och behandling presenteras i fyra kategorier; Att främja delaktighet genom att skapa en relation, Att främja delaktighet genom

förberedelse, Att främja delaktighet genom aktivt deltagande och Att främja delaktighet genom att

anpassa vårdmiljön (Tabell 2).

   

 

Tabell 2. Översikt av kategorier och subkategorier.

Subkategori Kategori

Att skapa en relation mellan barnet och barnsjuksköterskan Att skapa förtroende mellan barnet och barnsjuksköterskan Att barnsjuksköterskan arbetar utifrån kontinuitet

Att främja delaktighet genom att skapa en relation

Att förbereda barnet muntligt Att förbereda genom att visa bilder

Att förbereda barnet genom att visa material Att förbereda barnet genom lek

Att främja delaktighet genom förberedelse

Att ge barnet möjlighet att bestämma

Att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer Att låta barnet aktivt delta i sin sjukdom

Att främja delaktighet genom aktivt deltagande

Att ur ett barnperspektiv anpassa vårdmiljön Att involvera föräldrarna i barnets vård Att ge barnet möjlighet till lek

Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön

Att  främja  delaktighet  genom  att  skapa  en  relation  

   

För att göra barnet delaktig i sin sjukdom och behandling beskrev barnsjuksköterskan att det var viktigt att skapa en relation och ett förtroende till barnet.

Att skapa en relation mellan barnet och barnsjuksköterskan

Att skapa en relation mellan barnet och barnsjuksköterskan upplevdes vara av stor betydelse för att främja delaktighet. Under de första minuterna i mötet mellan barnet och barnsjuksköterskan lades grunden för relationen. Barnsjuksköterskorna beskrev att den goda relationen skapades genom att de visade respekt och bekräftade barnet. Detta gjordes genom att barnsjuksköterskan tog sig tid att lyssna på barnets berättelse och på så sätt utvecklades den goda relationen.

“Det viktiga är ju att alltid sätta barnets röst först. Att vara en bra lyssnare och ge dem utrymme att berätta.” (Intervju 4)

(11)

6

När barnsjuksköterskan visade intresse för barnets personlighet, gav beröm och använde sig av ett humoristiskt förhållningssätt upplevde de att situationen avdramatiserades för barnet. Humor användes också för att barnet skulle våga öppna sig och berätta om sina upplevelser av sin sjukdom. Humor kunde även hjälpa barnet att se förbi det som kunde upplevas skrämmande i sin behandling. En barnsjuksköterska berättade; “Men jag tror faktiskt att det kan lossna väldigt fort för barnen om man

skojar lite, de brukar våga berätta lite mer när man skojar.” (Intervju 5)

Vid språkförbristningar beskrev barnsjuksköterskan att det var viktigt att använda sig av tolk för att kunna upprätthålla en god relation och främja barnets delaktighet. I mötet med barnet var det viktigt att barnsjuksköterskan använde sig av ett enkelt språk som var anpassat efter barnets utvecklingsnivå. Detta för att barnet skulle känna självförtroende.

“Men jag tror att det är viktigt att man går ner på samma nivå som dem. Jag pratar ju inte på samma sätt med en 5-åring som en 15-åring.” (Intervju 1)

Vidare upplevde barnsjuksköterskan att teckningar kunde vara ett sätt för barnet att förmedla sina upplevelser och tankar. Barnsjuksköterskan bad ibland barnen att rita en teckning som de sedan kunde ha som underlag i byggandet av relationen.

“Ofta så ritar barnen någonting som har med situationen att göra, vilket gör att vi kan prata om den där teckningen. Vilket gör att jag kan ta reda på mer saker. Teckningar är skatter.” (Intervju 1) Att skapa förtroende mellan barnet och barnsjuksköterskan

För att skapa ett förtroende till barnet var det viktigt att barnsjuksköterskan visade intresse för barnets tidigare erfarenheter. Barnsjuksköterskan gjorde detta genom att aktivt lyssna och vända sig till barnet och ge ögonkontakt och på så sätt alliera sig med barnet. Barnsjuksköterskan beskrev att det handlade om att skapa maktbalans i relationen med barnet. En barnsjuksköterska berättade; “Alltså jag strävar

ju efter att vi ska ha lika mycket makt. Det handlar ju om en maktsituation det här på något vis. Och att man själv gör sig själv ganska liten så att dom kan känna att dom växer.” (Intervju 1)

Barnsjuksköterskan menade också att det var viktigt att hålla löften. Avvek barnsjuksköterskan från det hon lovat barnet gick förtroendet förlorat vilket beskrevs var svårt att bygga upp på nytt.

“Sen handlar det ju om att bygga upp ett förtroende för barnen och tillsammans kommer vi ju på en strategi som funkar för just det barnet och sen är det ju superviktigt att man inte avviker från det för då förlorar man ju det man byggt upp.” (Intervju 9)

Att barnsjuksköterskan arbetar utifrån kontinuitet

Barnsjuksköterskan upplevde att om barnet träffade samma personal ökade chansen för att en relation och ett förtroende kunde skapas mellan barnet och barnsjuksköterskan. Detta var en förutsättning för att barnets skulle kunna bli delaktigt. Barnsjuksköterskan nämnde även att tiden var en viktig aspekt för att främja delaktighet. Det var därför viktigt att barnsjuksköterskan utnyttjade tiden som gavs på bästa sätt.

“Om jag har tid så kan jag ta den tiden och gå in och prata med barnet. Sen gäller det ju att ta den tillvara om man har den men det handlar jättemycket om tid.” (Intervju 7)

Att  främja  delaktighet  genom  förberedelse    

För att göra barnet delaktig i sin sjukdom och behandling var det viktigt att barnet blev förberedd på vad som skulle hända. Detta kunde barnsjuksköterskan göra muntligt, genom att visa bilder, genom att visa material samt genom lek.

Att förbereda barnet muntligt

Barnsjuksköterskan beskrev att för att göra barnet delaktigt var det viktigt att barnet var förberedd på vad som skulle hända och varför det skulle ske. För att barnet skulle bli förberedd var det avgörande att barnsjuksköterskan hade kunskap om den behandling barnet skulle få. Genom muntlig förberedelse ökade barnets känsla av trygghet och kontroll. För att säkerhetsställa att barnet hade förstått kunde barnsjuksköterskan låta barnet återberätta given information om behandlingen.

(12)

7

“Sen försöker jag få dem att återrapportera vad vi precis pratat om så att jag får kolla på om de tagit in det vi har sagt.” (Intervju 8)

Att förbereda barnet genom att visa bilder

Barnsjuksköterskan beskrev att bilder upplevdes fungera i alla åldrar och var ett enkelt sätt att förbereda barnet inför behandling. Bilder var även bra i de situationer där barnet saknade språk eller hade ett annat modersmål. Barnsjuksköterskan berättade att bilder kunde vara ett hjälpmedel för att delge samlad information i en pärm om en behandling eller sjukdom. Instruktionsfilmer kunde vara sätt för barnet att leva sig in i och förstå omvårdandsmomentets olika delar. Barnsjuksköterskan kunde även använda sig av en bildserie av bilder där barnet steg för steg kunde följa momentet i en behandling.

“Där sitter vi ju och tittar på bildmaterial och förbereder. Så att dom vet lite vad som väntar dom.”

(Intervju 6)

Att förbereda barnet genom att visa material

Barnsjuksköterskan förberedde också barnet genom att visa det verkliga materialet som skulle användas i behandlingen. Barnsjuksköterskan berättade att barnet blev delaktig genom att se och känna på det material som skulle användas. Det kunde även handla om att barnsjuksköterskan visade hur materialet fungerade på sig själv eller på en förälder för att barnet skulle bli förberedd. Barnsjuksköterskan beskrev att omvårdnadsmomentet kunde genomföras på låtsas genom att de använde det verkliga materialet innan det utfördes på riktigt vilket kunde avdramatisera situationen för barnet.

“Jag brukar prata istället men det får man ju känna in barn för barn men de flesta är ju väldigt nyfikna när det kommer till grejerna. De kan hålla och testa. Så jag visar helt enkelt hur det går till, bandet som man spänner åt så de får känna på det.” (Intervju 8)

Barnsjuksköterskan menade att delar av det materialet som visats kunde med fördel skickas med hem för vidare förberedelse. Barnet kunde då hemma visa materialet för sina familjemedlemmar och på så sätt återberätta och bli mer förberedd på den behandling som kommer genomföras på sjukhuset.

“Då kan dom välja lite om dom vill ta med sig någon mer grej och nån liten spruta kanske eller någon kanske verkar tycka det är roligt med en stor spruta, ja då får man med sig det hem.” (Intervju 6) Att förbereda barnet genom lek

Barnsjuksköterskan beskrev att barnet kunde förbereda sig inför ett omvårdnadsmoment med hjälp av leken. Barnsjuksköterskan menade att barnet kunde bli delaktig genom att få möjlighet att leka med materialet för att lättare kunna föreställa sig och förstå hur det skulle gå till under sjukhusvistelsen. En barnsjuksköterska berättade; “...ja speciellt när hon var liten...hon fick ta med sig en docka ibland och

ibland hade vi en docka här och då var hon delaktig på så sätt att hon fick göra alla procedurer med dockan på egen hand först med stöttning då.” (Intervju 4)

 

Att  främja  delaktighet  genom  aktivt  deltagande  

För att främja barnets delaktighet var det viktigt att göra barnet till en aktiv deltagare. Barnsjuksköterskan kunde göra detta genom att ge barnet möjlighet att bestämma och låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer och i sin sjukdom.

Att ge barnet möjlighet att bestämma

Barnsjuksköterskan beskrev att barnet kunde bli delaktig i sin sjukdom och behandling genom att få möjlighet att vara med och bestämma. Barnsjuksköterskan menade att valen som gavs skulle vara möjliga och rimliga. Besluten kunde var små eller stora men det viktiga var att barnet kände att de hade kontroll och fick möjlighet att vara med och bestämma. Barnet kundefå bestämma det som var möjligt att påverka utan att omvårdnadsmomentets mål blev förändrat eller i vilken ordning ett moment skulle genomföras. Det viktiga var att barnsjuksköterskan anpassade de möjliga valen efter det individuella barnet. Vissa barn kunde göra fler val än andra.

“En del barn kan kanske inte gör några val egentligen för att det blir svårt för dem och en del barn kanske klarar ett val och några klarar flera, det måste vara hanterbart.” (Intervju 4)

Att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer

Barnsjuksköterskan beskrev att barnet kunde bli delaktig i omvårdnadsprocedurer genom att få möjligheten att själv få göra delar av omvårdnadsmomentet. Barnsjuksköterskan kunde låta barnet ta

(13)

8

bort plåstret själv vilket kunde göra att barnets känsla av kontroll ökade. Barnsjuksköterskan berättade att i dessa situationer var det är viktigt att inte stressa, ha tålamod, vänta in barnet och att släppa sitt egna kontrollbehov.

“Jag tror att det viktigaste är att man är trygg som sjuksköterska. För att våga släppa lite på kontrollen själv. För att låta barnen vara med.” (Intervju 1)

Barnsjuksköterskan berättade att barnet kunde vara aktivt delaktig genom att välja avledning under omvårdnadsproceduren. Det kunde innebära att barnet blev distraherad genom lek eller att välja ett spel att spela på läsplattan. Barnsjuksköterskan beskriver att det var viktigt att vara lyhörd på barnets önskan gällande avledning. Vissa barn ville bli avledda under behandlingen och andra var mer nyfikna på vad som hände.

“Man kanske erbjuder några alternativ eller inte alls. En del barn vill bara vara med och titta och det är ju viktigt att lyssna in det också. En del kan jag tycka att de kastar sig på barnen för att avleda men det kan ju också bli för mycket. Utan vissa barn kanske bara vill sitta i någons knä och sen låna ut armen.” (Intervju 4)

Barnet kunde aktivt delta i val av belöning efter genomförd omvårdnadsprocedur. Barnsjuksköterskan berättade att barnet fick välja en leksak vilket kunde göra att barnet glömde bort det som var obehagligt med omvårdnadsproceduren.

“Ja de får en stickpresent då får de välja vad de vill ha och det är ju också ett sätt att vara delaktig.”

(Intervju 4)

Att låta barnet aktivt delta i sin sjukdom

Barnsjuksköterskan berättade att barn med kronisk sjukdom, exempelvis diabetes, aktivt kunde delta i sin sjukdom och klara vardagen med hjälp av appar i sina mobiltelefoner. Barnsjuksköterskan menade att detta kunde öka barnets känsla av kontroll och delaktighet i sin sjukdom. Det fanns även appar där barnet kunde bli mer motiverad att röra på sig vilket kunde användas som ett redskap när barnet behövde vård för övervikt.

“De får ju även förslag på lite appar som man kan använda sig av när man är ute och rör på sig och det blir ju ett roligt sätt att göra det på.” (Intervju 9)

Barnet kunde även bli delaktig genom att aktivt ta ansvar för olika moment i sin sjukdom. Det kunde handla om att ta en medicin eller räkna ut sin insulindos själv. Barnsjuksköterskan kunde ge barnet möjlighet att komma i kontakt andra barn i liknande situation. Barnet kunde aktivt delta i sin sjukdom genom att tillsammans med barnsjuksköterskan informera sina klasskamrater i skolan om sin sjukdom.

“Det är ju en form av delaktighet i sin vård att man informerar sina kompisar. Det blir lite repetition om hur mycket dom kan om sin sjukdom.” (Intervju 7)

Att  främja  delaktighet  genom  att  anpassa  vårdmiljön  

För att främja barnets delaktighet var det viktigt att ur ett barnperspektiv anpassa barnets vårdmiljö. Barnsjuksköterskan beskrev att i miljön var det viktigt att involvera barnets föräldrar och även ge barnet möjlighet till lek.

Att ur ett barnperspektiv anpassa vårdmiljön

Barnsjuksköterskan kunde göra barnet delaktig genom att anpassa vårdmiljön så att den tilltalade barnet. Att anpassa miljön kunde handla om att möblerna var anpassade efter barnet för att barnsjuksköterskan skulle kunna sätta sig i barnets höjd för att få ögonkontakt.

“Kanske sitta i barnens höjd för att få kontakt istället för att man ska titta ner på barnet. Det kan ju vara möbler som är låga som man kan sitta vid.” (Intervju 4)

Barnsjuksköterskan beskrev att det var viktigt att barnet kände sig välkomna när de kom till sjukhuset. Det kunde handla om att sätta upp figurer på väggarna som de kände igen eller låta lokalerna likna en hemmiljö.

(14)

9

“Ja det ska väl vara så att de känner igen sig när de kommer in. Det kanske ska finnas figurer som de känner igen och inte se saker som gör de rädda de första de gör.” (Intervju 5)

Barnsjuksköterskan beskrev att leken också var viktigt för barnets delaktighet. Barnet behövde någonting roligt att se fram emot inför sjukhusbesöket där barnsjuksköterskan menade att närheten till lekterapin var betydelsefullt för barnet. När barnsjuksköterskan använde sin fantasi och bjöd på sig själv kunde barnet lättare vara delaktig i olika omvårdnadsmoment eftersom att de hade roligt.

“Ja men då får man göra det lite roligare, kanske säga att maskinen är en drake som sprutar eld eller vad det nu kan vara. Ja men liksom leka fram det lite.” (Intervju 10)

Att involvera föräldrarna i barnets vård

Barnsjuksköterskan beskrev att det även var viktigt att göra föräldrarna delaktiga i barnets sjukdom och behandling. Detta för att de skulle kunna vara ett så bra stöd som möjligt för sina barn och göra dem trygga.

“En viktig sak, tycker jag, det är ju att få med sig föräldrarna på tåget för då har man ju vunnit mycket. Får man inte med sig föräldrarna på tåget då blir det ju mycket, mycket jobbigare.” (Intervju 7)

Barnsjuksköterskorna upplevde att det var svårare att göra barnet delaktigt i sin sjukdom och behandling om barnet inte hade ett eget språk. Detta gällde barn som inte hade börjat prata eller barn som på grund av en förvärvad sjukdom inte kunde prata. I dessa fall var det avgörande att barnsjuksköterskan involverade föräldrarna för att öka barnets möjlighet till delaktighet. Genom föräldrarna kunde barnsjuksköterskan få hjälp att tolka barnets signaler och deras vilja till delaktighet.

“Dom svåraste barnen att göra delaktiga är ju dom som inte har något språk. Där får man ju gå genom föräldrarna.” (Intervju 1)

Diskussion  

Resultatet visar att barns delaktighet främjas genom att en relation och ett förtroende skapas mellan barnet och barnsjuksköterskan. Delaktighet främjas även genom att barnsjuksköterskan förbereder barnet vilket ökar deras känsla av trygghet och kontroll. Barnsjuksköterskan kan låta barnet vara med och bestämma genom att få möjliga val utifrån deras egna utvecklingsnivå. Barnsjuksköterskan kan även anpassa vårdmiljön så att den tilltalar barnet vilket främjar deras delaktighet.

Metoddiskussion  

Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling. En kvalitativ intervjustudie valdes då intervju som datainsamling är en lämplig metod att använda för att ta reda på personers erfarenheter av en viss situation. Intervjuguide med öppna frågor användes som stöd under intervjuerna vilket ger svar på personens erfarenheter, åsikter och kunskap om ämnet (Danielsson, 2017). Med hjälp av begreppen trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet bedöms den vetenskapliga kvalitén (Lincoln & Guba, 1985).

Trovärdighet handlar om att författarna presenterar analysprocessen och resultatet på ett förståeligt

sätt för att läsaren ska kunna avgöra dess trovärdighet (Elo & Kyngäs, 2007). För att öka trovärdigheten i studien har författarna tagit del av tidigare forskning (Lincoln & Guba, 1985). För att uppnå trovärdighet är det av vikt att hitta deltagare som har erfarenhet av det fenomen som ska studera (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). Informanterna i studien har erfarenhet av fenomenet och arbetar inom olika verksamheter på sjukhuset. De har då olika relation till problemet vilket kan stärka trovärdigheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Brister i urvalsprocessen är att bortfall inte har kunnat presenterats då verksamhetschefen skickade ut informationen (Bilaga 1) till barnsjuksköterskorna i verksamheten. Handledare har under analysprocessen och resultatet granskat materialet vilket stärker trovärdigheten (Graneheim et al., 2017; Lincoln & Guba, 1985).

Pålitlighet handlar om att liknande resultat ska framkomma om studien upprepas med samma urval

(15)

10

samtliga var kvinnor. Det är möjligt att resultatet hade varit annorlunda om intervjuerna varit jämt fördelat mellan män och kvinnor. Den kvalitativa forskningsintervjun är förenad med en ojämn maktrelation mellan författare och informant (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna valde att genomföra åtta intervjuer tillsammans vilket kan påverka maktrelationen negativt. Informanterna kan då känna sig underlägsna. Författarna upplevde dock att på grund av bristande erfarenheten av intervjuteknik kunde författarna komplettera varandra och öka chanserna till fler uppföljningsfrågor med olika infallsvinklar. Två av intervjuerna genomfördes enskilt och författarna har då reflekterat över att liknande resultat har framkommit. Vid användning av både kvalitativ och kvantitativ metod stärks studiens trovärdighet (Borglin, 2017). Denna studie hade kunnat kompletteras med en kvantitativ observationsstudie för att få ett djupare svar på syftet (Henricson, 2017). För att ytterligare stärka pålitligheten beskrev författarnas sin egen förförståelse (Lincoln & Guba, 1985). Författarnas förförståelse och tidigare erfarenheter kan påverka datainsamlingen, dataanalys och resultat. Under studiens gång har författarna försökt att medvetandegöra sin förförståelse och ifrågasatt sina antaganden för att stärka pålitligheten.

Bekräftelsebarhet innebär att författarna tydligt beskriver analysprocessen och att resultatet beskriver

intervjuernas innehåll (Lincoln & Guba, 1985). För att stärka bekräftelsebarheten i denna studie analyserades intervjuerna med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Detta syftar till att få ökad kunskap av ett fenomen och en induktiv ansats är lämplig om tidigare kunskap om ämnet är begränsat. Analysprocessen presenteras i Tabell 1 vilket visar länken mellan data och resultat. För att läsaren ska kunna avgöra studiens trovärdighet finns citat från intervjuerna under varje kategori där läsaren kan ta del av det ursprungliga materialet (Elo & Kyngäs, 2007).

Överförbarhet beskriver hur studiens resultat kan överföras till andra sammanhang och situationer

(Lincoln & Guba, 1985). Resultatet beskriver hur barnsjuksköterskan gör barnet delaktigt i sin sjukdom och behandling och författarnas uppfattning är att denna studie är överförbar till liknande kontext och situationer där målet är att göra barn delaktiga.

Resultatdiskussion    

Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling. Fyra kategorier framkom: Att främja delaktighet genom att skapa en relation beskriver hur en relation och ett förtroende mellan barnsjuksköterskan och barnet kan skapas. Att främja

delaktighet genom förberedelse beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att

förbereda muntligt, genom att visa bilder och genom att visa material. Att främja delaktighet genom

aktivt deltagande beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktigt genom att ge barnet

möjlighet att bestämma och att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer och i sin sjukdom. Att

främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön beskriver vikten av att göra föräldrarna delaktiga i

barnets sjukdom och behandling samt möjligheten till lek är för att göra barnen delaktiga.

I resultatet framkom det att delaktighet främjades genom att en relation skapades mellan barnet och barnsjuksköterskan. Det var då viktigt att barnsjuksköterskan tog sig tid att lyssna på barnet, visade barnet respekt och gav barnet bekräftelse. Tidigare forskning beskriver att barnet lättare kananförtro sig till barnsjuksköterskan om detfinns en etablerad relation (Karlsson et al., 2016). Barnet kankänna sig besvikna om barnsjuksköterskan inte lyssnar (Coyne & Kirwan, 2012). Barnsjuksköterskan som aktivt lyssnar, pratar till barnet och samtidigt har ett vänligt ansiktsuttryck lyckas bäst med att stötta barnet (Fletcher et. al., 2011).I resultatet framkom det också att när barnsjuksköterskan använde sig av ett humoristiskt förhållningssätt vågade barnet öppna sig och berätta om sin sjukdom eller rädsla inför behandling. Detta stärks även i Karlsson et al. (2016) där humor kan öka interaktionen mellan barnet och barnsjuksköterskan. Barns rädsla minskar med hjälp av humor och barn använder själv humor för att hantera rädsla (a.a.). Resultatet visade även att om barnsjuksköterskan visade intresse för barnets skapades ett förtroende. När ett förtroende skapas ökar förståelsen för varandras kompetens och värderingar. Detta leder i sin tur till att barnsjuksköterskan och barnet skapar gemensamma mål i omvårdnaden vilket är grundläggande i den samskapande omvårdnaden(Batalden et al., 2015). I resultatet framkom det att när barnsjuksköterskan förberedde barnet muntligt gav det barnet en känsla av trygghet och kontroll. Tidigare studier bekräftar att barns delaktighet stärks inför omvårdnadsprocedurer om barnet fårtillräckligt med information om vad som ska hända (Coyne & Gallagher, 2011; Coyne & Kirwan, 2012). Liknande resultat har även hittats i Söderbäck (2013) där barnen vågarta initiativ om de kännersig trygga inför vad som skahända. Resultatet visade att bilder var ett enkelt sätt för barnsjuksköterskan att förbereda barnet inför ett omvårdnadsmoment. Barnet

(16)

11

kunde då lättare förstå omvårdnadsmomentets olika delar. Enligt Nilsson, Svensson och Frisman (2016) spelar bilder en avgörande roll när det gälleratt förbereda barn inför olika omvårdnadsmoment. Med hjälp av bilder kan barnet känna sig trygg i varje steg i processen. Enligt Van Breemen (2009) är bilder barnets språk och via dem kan barnet uttrycka sina farhågor, förhoppningar och tankar om hur de tror att en situation kommer att utspela sig. Resultatet visade även att barnet lättare kunde föreställa sig ett omvårdnadsmoment med hjälp av lek. Tidigare forskning bekräftar lekens betydelse för barnets delaktighet där lek som förberedelse ökar chansen att lyckas (Karlsson, Rydström, Enskär, Dalheim Englund, 2014).

I resultatet visade att barnsjuksköterskan kunde göra barnet delaktigt genom att låta barnet vara med och bestämma. Barnet kunde bestämma det som var möjligt och få rimliga val utifrån barnets egna utvecklingsnivå utan att omvårdnadsmomentets mål skulle blir förändrat. Tidigare studier bekräftar att barnen kan vara delaktiga i mindre beslut vilket kan öka deras känsla av kontroll (Karlsson et al., 2016; Sjöberg et al., 2015) och bidra till en relation präglat av tillit (Coyne et. al., 2014). I resultatet framkom det att barnet kunde vara aktivt delaktig genom att välja avledning. Barnet kunde bli distraherad under omvårdnadsproceduren genom att välja spel på läsplatta. Tidigare studier bekräftar att barnets delaktighet i distraktion gör det möjligt för barnet att indirekt fokusera på omvårdnadsmomentet (Söderbäck, 2013). Det viktiga är att barnet får möjlighet att välja distraktion under omvårdnadsprocedurer. När barnet kännerigen delar av en situationfårde en känsla av kontroll (Imms et.al., 2017).

I resultatet framkom det att genom att anpassa vårdmiljön så att den tilltalar barnet kunde barnsjuksköterskan öka barnets delaktighet. Det var viktigt att barnen kände sig välkomna och hade närhet till lekterapin under sjukhusvistelsen. Barn uppskattar en färgglad miljö med barnanpassade möbler där det finnsmöjlighet till åldersanpassade leksaker (Lambert, Coad, Hicks & Glacken, 2014). Sjukhuset kanäven vara en plats för barnet att träffa nya vänner och få nya erfarenheter (Wilson, Megel, Enebach & Carlson, 2010). Tidigare forskning beskriver att barn kan uppleva sjukhusmiljön som skrämmande (Coyne & Kirwan, 2012) och på sjukhuset är barnet utanför sitt vanliga sammanhang (Ylikangas, 2017). Miljön på sjukhus behöver då möta barnets och familjens fysiska och känslomässiga behov för att öka möjligheten till delaktighet (Coyne et al., 2011). Resultatet i studien visade att det var avgörande att barnsjuksköterskan gjorde föräldrarna delaktiga i barnets sjukdom och behandling. Tidigare studier bekräftar att delaktighet innefattar en process av samarbete mellan barn, föräldrar och barnsjuksköterskan. Barnet finner stöd hos sina föräldrar där föräldrarna kan vara en länk mellan barnet och barnsjuksköterskan (Coyne & Gallagher, 2011; Karlsson et al., 2016; Stålberg, Sandberg & Söderbäck, 2016). Resultatet visade att föräldrarnas delaktighet gav stöd till barnet. Vilket bekräftas i tidigare studier där sannolikheten för att barnet var delaktigt i mindre beslut ökarom föräldrarna är stöttande (Coyne et. al., 2011). Föräldrarna kan dock vara ett hinder för barnets delaktighet genom att de tar över och svarade på frågor som är riktade till barnet (Coyne & Gallagher, 2011).

Slutsats  och  kliniska  implikationer

Barnsjuksköterskan främjade delaktig genom att skapa en relation och ett förtroende för barnet. Det var viktigt att barnsjuksköterskan tog sig tid att lyssna, visa respekt och bekräftelse för barnet. För att främja barnets delaktighet var det viktigt att göra barnet till en aktiv deltagare. Barnet kunde bestämma det som var möjligt och få rimliga val utifrån barnets egna utvecklingsnivå utan att omvårdnadsmomentets mål blev förändrat. Att visa bilder var ett enkelt sätt för barnsjuksköterskan att förbereda barnet inför ett omvårdnadsmoment. När barnsjuksköterskan gav barnet möjlighet att leka med materialet kunde barnet lättare föreställa sig hur momentet skulle gå till och förstå de olika delarna. Ur ett barnperspektiv var det viktigt att anpassa barnets vårdmiljö. Vårdmiljön handlade om att involvera barnets föräldrar och ge barnet möjlighet till lek. Det var betydelsefullt att barnet kände sig välkomna och att miljön var anpassad efter deras behov.

Studiens resultat kan bidra till kunskap för hur det enskilda barnet kan bli delaktig i olika situationer. Resultatet kan ge omvårdnadsprofessionen kunskap och redskap för hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig i omvårdnaden. Vidare kan resultatet bidra till barnets delaktighet i stort utifrån deras rättigheter i samhället. Vidare forskning kan vara att ta fram mer hjälpmedel och därigenom utveckla arbetet för barns delaktighet. Framtida studier kan även reflektera barnets egna perspektiv på hur de blir delaktiga.

(17)

12

Referenser  

Batalden, M., Batalden, P., Margolis, P., Seid, M., Armstrong, G., Opipari-Arrigan, L., & Hartung, H. (2015). Coproduction of healthcare service. BMJ Quality & Safety, 25(7), 509-517.

Björk, M., Wiebe, T., & Hallström I. (2009). An Everyday Struggle—Swedish Families' Lived Experiences During a Child's Cancer Treatment. Journal of Pediatric Nursing, 24(5), pp.423–432.

Borglin, G. (2017). Mixad metod - en introduktion. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod.

Från idé till examination inom omvårdnad (s.233–250). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Coyne, I., Amory, A., Kiernan, G., & Gibson, F. (2014). Children's participation in shared decision-making: Children, adolescents, parents and healthcare professionals' perspectives and experiences.

European Journal of Oncology Nursing, 18(3), pp.273–280.

Coyne, I., & Gallagher, P. (2011). Participation in communication and decision-making: Children and young people's experiences in a hospital setting. Journal of Clinical Nursing, 20(15–16), 2334–2343. Coyne, I., & Kirwan, L. (2012). Ascertaining children’s wishes and feelings about hospital life. Journal of

Child Health Care, 16(3), pp.293–304.

Coyne I., O'Neill C., Murphy, M., Costello, T., & O’Shea, R. (2011) What does family-centred care mean to nurses and how do they think it could be enhanced in practice. Journal of Advanced Nursing 67(12), 2561–2573.

Danielson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red), Vetenskaplig teori och metod.

Från idé till examination inom omvårdnad (s.143–153). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Ekebergh, M. (2015). Människans hälsa och lidande. I M. Arman., K. Dahlberg., & M. Ekebergh. (Red.),

Teoretiska grunder för vårdande (s.27–60). Stockholm, Sverige: Liber.

Elo, S., & Kyngäs, H. (2007). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), 107-115.

Eriksson, K. (1997). Vårdandets idé. Stockholm, Sverige: Liber.

Fletcher, T., Glasper, A., Prudhoe, G., Battrick, C., Coles. L., Weaver. K., & Ireland, L. (2011). Building the future: children’s views on nurses and hospital care. British Journal of Nursing, 20(1), 39–45. Forsner, M. (2006). Att vara barn i sjukdom och sjukvård – barns berättelser om sina upplevelser av

sjukdom och sjukvårdsrädsla. (No 1048). Umeå: Print & Media. Hämtad från

http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:145161/FULLTEXT01.pdf

Forsner, M. (2015) Omvårdnad vid procedurer. I I. Hallström., & T. Lindberg (Red.), Pediatrisk

Omvårdnad (s.129–142). Stockholm, Sverige: Liber.

Graneheim, Lindgren & Lundman, (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today, 56, pp.29–34.

Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105–112.

Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till

examination inom omvårdnad. (s.411–420). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Henricson, M., & Billhult, A. (2017) Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

(18)

13

Imms, C., Granlund, M., Wilson, P H., Steenbergen, B., Rosenbaum, P L., & Gordon, A M. (2017). Participation, both a means and an end: a conceptual analysis of processes and outcomes in childhood disability. Developmental Medicine & Child Neurology, 59(1), pp.16–25.

Karlsson, K., Rydström, I., Enskär, K., & Dalheim Englund, A-C. (2014). Nurses’ perspectives on supporting children during needle-related medical procedures. International Journal of Qualitative

Studies on Health and Well-being, 9(1), pp.1–11.

Karlsson, K. C., Rydström, I., Nyström, M., Dalheim Englund, A., & Enskär, K. (2016). Consequences of Needle-Related Medical Procedures: A Hermeneutic Study with Young Children (3-7 Years). Journal of

Pediatric Nursing, 31(2), E109-E118.

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod. Från idé till

examination inom omvårdnad (s.57–77). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Lambert, V., Coad, J., Hicks, P., & Glacken, M. (2014). Young children’s perspectives of ideal physical design features for hospital-built environments. Journal of Child Health Care, 18(1), pp.57–71.

Lambert, V., Glacken, M., & McCarron, M. (2008). ‘Visible-­‐ness’: The nature of communication for children admitted to a specialist children's hospital in the Republic of Ireland. Journal of Clinical

Nursing, 17(23), 3092–3102.

Lincoln, Y., & Guba, E. (1985). Naturalistic Inquiry. Thousand Oaks: Sage Publications.

Lindwall, L. (2017). Kropp. I L. Wiklund Gustin., & I. Bergbom. (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori

och praktik. (s.97–152). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s.421–438). Lund, Sverige:

Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin. (2018). Delaktighet. Hämtad 21 november 2018, från http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/delaktighet

Nilsson, S., Hallqvist, C., Sidenvall, B., & Enskär, K. (2011). Children's experiences of procedural pain management in conjunction with trauma wound dressings. Journal of Advanced Nursing, 67(7), 1449-1457.

Nilsson, E., Svensson, G., & Frisman, G. H. (2016). Picture book support for preparing children ahead of and during day surgery. Nursing Children and Young People, 28(8), 30–35.

NOBAB. (2017). Nordiskt nätverk för Barn och ungas rätt och behov inom hälso- och sjukvård.

Hämtad 28 september 2018,

från http://www.nobab.se/images/nobabprodukter/Presentation_NOBAB_2017.pdf

NOBAB. (2019). Nordiskt nätverk för barn och ungdomars rätt och behov inom hälso- och sjukvård. NOBAB:s Standard. Hämtad 7 maj 2019, från http://www.nobab.se/index.php

Ringnér, A., Öster, I., Björk, M., & Graneheim, U. (2013). Talking via the Child: Discursively Created Interaction Between Parents and Health Care Professionals in a Pediatric Oncology Ward. Journal of

Family Nursing, 19(1), pp.29–52.

 

 

   

   

 

 

Salmela, M., Aronen, E. T. & Salanterä, S. (2011). The experience of hospital-related fears of 4- to 6- year-old children. Child: Care, Health and Development, 37(5), 719–726.

(19)

14

Schalkers, I., Parsons, C. S., Bunders, J. F., & Dedding, C. (2016). Health professionals’ perspectives on children’s and young people’s participation in health care: a qualitative multihospital study. Journal of

Clinical Nursing, 25(7/8), 1035–1044.

SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet.

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.

Sjöberg, C., Amhliden, H., Nygren, J., Arvidsson, S., & Svedberg, P. (2015). The perspective of children on factors influencing their participation in perioperative care. Journal of Clinical Nursing, 24(19–20), 2945–2953.

Socialstyrelsen. (2013). Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013. Hämtad 19 november 2018, från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19016/2013-3-15.pdf

Stratton., M. K. (2004). Parents experiences of their child's care during hospitalization. Journal of

Cultural Diversity, 11(1), pp.4–11.

Stålberg, A., Sandberg, A., & Söderbäck, M. (2016). Younger Children's (Three to Five Years) Perceptions of Being in a Health-Care Situation. Early Child Development and Care, 186(5), pp.832–844.

Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med

specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar.

Hämtad 19 november 2018, från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning_halso-och_sjukvard_for_barn_och_ungdomar.pdf

Söderbäck. M. (2010). Barns och ungas rätt i vården. Hämtad 29 april 2019, från http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:360008/FULLTEXT01.pdf

Söderbäck, M. (2013). Young (3–5-year-old) children’s ways of engagement in care procedures involving venepuncture. Journal of Research in Nursing, 18(7), pp.636–648.

Söderlund, M. (2017). Vårdande. I L. Wiklund Gustin., & I. Bergbom. (Red.), Vårdvetenskapliga

begrepp i teori och praktik. (s.295–306). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Unicef. (1989). Barnkonventionen FN:s konvention om barns rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige. Hämtad 28 september 2018, från https://unicef.se/rapporter-och-publikationer/barnkonventionen Van Breemen, C. (2009) Using play therapy in paediatric palliative care: listening to the story and caring for the body. International Journal Nursing,15(10), 510–514.  

Vetenskapsrådet. (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Hämtad 27 november 2018, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Wilson, E M., Megel, E M., Enenbach, L., & Carlson, L K. (2010). The Voices of Children: Stories About Hospitalization. Journal of Pediatric Health Care, 24(2), pp.95–102.

Wärnå-Furu, C. (2012). Hälsa. I L. Wiklund Gustin., & I. Bergbom. (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp

i teori och praktik. (s.199–212). Lund, Sverige: Studentlitteratur.

Ygge, B-M. (2015). Barn på sjukhus. I I. Hallström., & T. Lindberg. (Red.), Pediatrisk Omvårdnad. (s.117–122). Stockholm, Sverige: Liber.

Ylikangas, C. (2017). Miljö – ett vårdvetenskapligt begrepp. I L. Wiklund Gustin., & I. Bergbom. (Red.),

(20)

Bilaga  1        

Till dig som är barnsjuksköterska och arbetar inom barnsjukvård. Information om forskningsstudie som ingår i magisteruppsats i specialistsjuksköterskeutbildningen inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar.

 

Beskriva hur barnsjuksköterskan gör barnet delaktig i sin sjukdom och behandling. Bakgrund

Varje år vårdas 95 000 barn på sjukhus i Sverige. De vanligaste orsakerna till att barn 0–17 år söker vård är på grund av infektioner och skador. Alla barns rätt är att få sin röst hörd och få möjlighet att uttrycka sin åsikt. Deras åsikt ska alltid beaktas utifrån mognad och ålder och efter grundlig information ska barn vara delaktiga i beslut som gäller vård och behandling. Trots att flera studier påvisar sjuksköterskans skyldighet att göra barn delaktiga i vården krävs det mer forskning, utbildning och konkreta strategier för att uppnå målet för delaktighet.

Syfte

Syftet med studien är att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling.

Din chef har gett oss tillstånd att kontakta dig. Du tillfrågas eftersom du som barnsjuksköterska arbetar med barn inom barnsjukvård. Önskemålet är att få intervjua dig om dina erfarenheter och strategier av att göra barn delaktiga vid omvårdnadstekniska moment i en vårdsituation. Du bestämmer själv tid och plats för genomförandet av intervjun som beräknas ta maximalt 60 minuter. Intervjun kommer att spelas in och dina svar kommer behandlas konfidentiellt, vilket innebär att enskilda personers identitet inte kommer att kunna identifieras i resultatet. Deltagandet i studien är frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan att ange orsak.

Intervjun kommer att skrivas ut och analyseras med hjälp av innehållsanalys. Resultatet presenteras i form av en magisteruppsats i barnsjuksköterskeutbildningen vid Hälsohögskolan i Jönköping. Resultatet kan komma att publiceras i vetenskaplig tidskrift. Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av:

Patricia Olsson, barnsjuksköterskestudent E-post: xxx

Mobilnummer: xxx

Sofie Olsson, barnsjuksköterskestudent E-post: xxx

Mobilnummer: xxx

Handledare för studien, barnsjuksköterska & lektor Maria Björk E-post: xxx

Kontakt

Kan du tänka dig att delta i studien? Kontakta oss via mail eller telefon för mer information så återkopplar vi snarast.

References

Related documents

Patients and methods — Screws (2 mm dia.) were manufac- tured from cylindrical bars of polyglucose-lignol composite (POGLICO) in the form of birch toothpicks

Det konstateras dock även att böcker kunde vara bra och att det därför var viktigt att presentera bra alternativ för barnen, eftersom man ansåg att god och lämplig läsning

Diskursen angående barnets bästa innebär här att alla beslut som rör barn ska grundas på en bedömning av vad som är bäst för barnet.. Det innebär att olika

In summary, we show that differences between hearing and deaf individuals in primary auditory areas are due to a reduced activations caused by visual stimulation in the hearing

Sammanfattningsvis blev resultatet betydelsen av att gradvis nå samförstånd, genom att komma överens med varandra, steg för steg, genom en serie kompromisser och på så sätt

människor (Skolverket 2018a). I manga, liksom i noveller och romaner, möter läsaren olika värden och normer representerade. Är shōnen-manga den enda formen av litteratur som vissa

I det utrymme som skapas i mötet med brottsoffren, uppstår möjligheter för förövaren att svara an på brottsoffrens behov och önskemål, vilket jag menar medverkar till att

när jag skriver historia filmar jag ibland det stora panoramat, men går också in i närbild för att presentera en gestalt eller en händelse i all dess