Samvetsstress hos ortopedingenjörer i Sverige

(1)

Samvetsstress hos

ortopedingenjörer i

Sverige

HUVUDOMRÅDE: Ortopedteknik

FÖRFATTARE: Patrik Lundman och Seth Kälfors HANDLEDARE:Fredrik Thidell

(2)

1

Sammanfattning

Bakgrund

Stress och utbrändhet inom sjukvården är ett globalt förekommande problem som fått mycket uppmärksamhet inom både medier och forskningsvärlden. Stressen kommer delvis från en hög arbetsbörda och emotionella påfrestningar, men även etiska och moraliska faktorer kan ge upphov till samvetsstress som i värsta fall kan leda till utbrändhet.

Syfte

Det finns en brist på studier om ortopedingenjörers upplevelse av stress. Genom att använda den validerade enkäten Stress of Conscience Questionnaire (SCQ) är syftet att ta reda på nivån av stress hos legitimerade ortopedingenjörer i Sverige.

Metod

En webenkät med instrumentet SCQ skickades ut till ortopedingenjörer i Sverige och svaren sammanställdes med SPSS.

Resultat

68 personer svarade på enkäten. De situationer som orsakar högst samvetsstress för ortopedingenjörer var då man inte upplevde tillräcklig tid till att ge god vård, då man utsätts för oförenliga krav i sitt arbete och då ens arbete är så krävande att man inte orkar ägna sig åt sina närmaste.

Slutsatser

Dessa resultat speglar resultat från studier gjorda på andra sjukvårdsyrken vilket skulle kunna betyda att samvetsstress är lika sannolikt inom ortopedingenjörsbranschen. En ökad förståelse för vad som orsakar stress för ortopedingenjörer kan genom vidare studier bidra till ett bättre vårdklimat för både kliniker och patienter.

(3)

2

Summary

Stress of conscience for prosthetists and orthotists in Sweden.

Background

Stress and burnout in healthcare is a globally occurring problem that has been given attention in both media and research literature. Stress derives partly from a high workload and emotional exhaustion, but ethical and moral factors can also cause stress of conscience which in worst case can lead to burnout. Objectives

There is a lack of studies regarding prosthetists and orthotists experience of stress. By using the validated survey Stress of Conscience Questionnaire (SCQ) the aim is to find out the level of stress in prosthetists and orthotists in Sweden.

Method

A web-based survey with the SCQ instrument was sent to prosthetists and orthotists in Sweden and the answers was compiled using SPSS.

Results

68 people answered the survey. The situations that caused the highest stress of conscience for prosthetists and orthotists was when there was a lack of time to provide the care the patient needed, when there were incompatible demands in ones work and when ones work was so demanding that they did not have the energy to devote to their family as they wanted to.

Conclusion

The results are similar to results from studies made on other healthcare professions which implicates that stress of conscience is as likely for prosthetists and orthotists. A better understanding for causes of stress for prosthetists and orthotists could trough further studies contribute to a better healthcare-climate for both caregivers and patients.

(4)

3

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 1

Summary ... 2

Innehållsförteckning ... 3

Inledning... 4

Stress ... 4

Stress inom sjukvården ... 4

Ortopedingenjörens roll ... 5

Bakgrund ... 6

Samvete ... 6

Stress of Conscience Questionnaire (SCQ) ... 6

Syfte ... 7

Frågeställningar ... 7

Metod ... 8

Datainsamling ... 8 Statistik analys ... 8 Etiska överväganden ... 8

Resultat ... 9

Tabell 1. Sammanställning av demografiska data ... 9

Tabell 2. Sammanställning av resultat från SCQ ... 10

Figur 1. Jämförelse med andra studier ... 11

Skillnader inom gruppen ... 11

Situationer som oftast ger ortopedingenjörer samvetsstress ... 12

Situationer som orsakar störst samvetsstress hos ortopedingenjörer ... 12

Diskussion ... 12

Resultatdiskussion ... 12 Metoddiskussion ... 14

Slutsats ... 15

Referenser ... 16

Bilaga 1 ... 18

Bilaga 2 ... 19

(5)

4

Inledning

Detta är ett examensarbete för ortopedingenjörsutbildningen på Hälsohögskola, Jönköping University. Under vår utbildning har vi ofta funderat på hur stressande vårt yrke är jämfört med andra vårdyrken och genom kontakt med personer som nyligen börjat jobba som ortopedingenjörer fick vi upp ögonen för att undersöka hur arbetsklimatet ser ut för vårt framtida yrke. Under vårens verksamhetsförlagda utbildning kunde vi utveckla dessa funderingar och få en input av fler ortopedingenjörer och deras relation till arbetsklimatet. Våra tidigaste undersökningar online av ortopedingenjörsyrket och psykisk mående eller arbetsklimat gav oss inga svar, detta fick oss att tänka att det fanns ett behov av empiriska data inom området och att resultatet kunde vara användbart för såväl blivande som nuvarande ortopedingenjörer för att förstå utmaningar i yrket.

Stress

Stress är vad som uppstår när ett inre eller yttre stimuli, en stressor, orsakar en biologisk reaktion hos en organism. Reaktionen som uppstår kallas för en stressrespons och dess effekter varierar beroende på stressorens karaktär, hur allvarlig den är och när den sker (Yaribeygi, Panahi, Sahraei, Johnston, & Sahebkar, 2017). Förutom att olika stressorer utlöser olika typer stressresponser påverkar även individuella faktorer hur en organism hanterar hotet. Somliga individer kan tendera att angripa hotet direkt genom handling medan andra drar sig undan (Schneiderman, Ironson, & Siegel, 2005).

Stress är en viktig komponent för en arts överlevnad, vilket kan ses tydligt inom djurriket. När ett djur som vanligtvis lever i en tillvaro av rutiner och lugn utsätts för ett plötsligt hot, som exempelvis ett rovdjur, blir stressresponsen en direkt reaktion för att överleva. I detta fall kan stressresponsen vara att kroppen temporärt stänger av funktioner som inte är livsviktiga, som exempelvis matsmältning och reproduktion, och dirigerar om energin till kroppsfunktioner och muskulatur som maximerar chansen till att fly (Monaghan & Haussmann, 2015).

Stress kan dock också ha många negativa effekter, både psykologiskt och fysiologiskt. Detta är speciellt sant ifall stressen pågår under lång tid, eftersom kroppen inte får återgå till sitt ”neutrala” läge. På det psykologiska planet har man sett att stress kan orsaka patofysiologiska förändringar i hjärnan som kan leda till försärimningar på minne, omdöme, inlärningsförmåga, psykiskt välbefinnande, uppmärksamhet, beslutsfattande och humör. På det kroppsliga planet kan stress också orsaka patofysiologiska förändringar som leder till försämringar på matsmältningen, immunförsvaret, endokrina systemet och hjärtat (Yaribeygi et al., 2017).

Stress inom sjukvården

I tidigare studier utgör vårdpersonal en av yrkesgrupperna som upplever mest arbetsrelaterade besvär. Det har skrivits mängder av artiklar om olika typer av vårdpersonal runt om i världen som alla pekar mot att prevalensen av emotionell utmattning, utbrändhet och stress överlag är väldigt hög för dessa yrkesgrupper (Kobayashi et al., 2020; Martinelli, Frattolillo, & Sansone, 2019; Odonkor & Frimpong, 2020; Sacadura-Leite, Sousa-Uva, Ferreira, Costa, & Passos, 2019; Wu, Singh-Carlson, Odell, Reynolds, & Su, 2016).

Eftersom denna trend går att se på en global skala verkar problemet bero på faktorer inom själva yrkena. I Sverige rapporterar 41% av sjuksköterskor och 43% av undersköterskor att de upplever arbetsrelaterade besvär, där stress och trötthet är anledningen till en stor del av besvären (Arbetsmiljöverket, 2018). Det kommer därför inte heller som en överraskning att dessa yrkesgrupper toppar listorna i anmäld sjukfrånvaro (Sveriges kommuner och regioner, 2017).

Vad stressen inom vården grundar sig i har troligtvis flera förklaringar. Man har uppmärksammat att yrken som innebär kontakt med andra människor tenderar att ha högre sjukfrånvaro jämfört med yrken som endast har kontakt med materiella ting. Kontaktyrken kännetecknas med att de ofta är mer psykiskt påfrestande och är svårare att koppla bort under fritiden. Samvetsstress har en stark koppling till dessa yrken då det regelbundet uppstår situationer där personalen upplever att det krävs mer av dem än vad de är förmögna att ge. Detta leder till känslan av att inte räcka till, vilket är en vanlig anledning till psykisk ohälsa (Sveriges kommuner och regioner, 2017).

(6)

5

En annan bidragande faktor är vårdens omstrukturering och utveckling på samhällsnivå. En rad olika reformer som påbörjades på 1990-talet innebar en minskning av vårdens resurser och personal. Samtidigt ökade krav, förväntningar och behovet från befolkningen på grund av medicinska framsteg och en allt äldre befolkning (Landstingsförbundet, 2002). Dessa faktorer tillsammans har bevisats leda till ökad stress hos sjukvårdspersonal på ett sjukhus i Sverige. Intressant nog påverkades inte den upplevda kvalitén på vården som gavs trots att den upplevda arbetsbördan ökat. I samband med ökad arbetsbörda hade personalens upplevda mentala energi drastiskt minskat, vilket kan spegla att personalen uppehåller samma nivå på vården fast med färre resurser att arbeta med (Brown, Arnetz, & Petersson, 2003).

Ortopedingenjörens roll

Rehabilitering, speciellt då proteser eller ortoser är en del av behandlingen, är ett område inom sjukvården som fungerar bra av ett nära samarbete mellan olika sjukvårdsyrken på grund av komplexa sjukdomar som kräver ett brett utbud av kunskaper och färdigheter. Läkare, ortopedingenjörer, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och socionomer är alla viktiga delar i rehabiliteringsprocessen. Att förstå rollerna och förutsättningarna för dessa yrken är viktigt för att skapa en så bra rehabiliteringsprocess som möjligt. Den ortopedtekniska branschen är en relativt liten del av sjukvården som är inriktad på att tillverka hjälpmedel som antingen ersätter en förlorad kroppsdel (proteser) eller stabiliserar/förebygger en skada på kroppen (ortoser). Ortopedingenjörens jobb är att designa dessa hjälpmedel efter brukarens funktionella och kosmetiska behov, att välja optimala material och komponenter, att ta nödvändiga avgjutningar/mått, att göra modifikationer av hjälpmedel, att utvärdera passform och funktion av hjälpmedlet samt att visa patienter hur dem sköter sitt hjälpmedel. Ortopedingenjör har historiskt sett varit ett lärlingsyrke som inte krävt en universitetsutbildning, det är först på senare år som det skett ett skifte från protesmakare till kliniker (Allard, 2006). Med denna nya roll kommer också nya förväntningar och krav, men det är inte alltid självklart vilka dessa förväntningar är. När en roll inte är tydlig så kan det uppkomma spänningar och stress hos både individer och organisationer (Mackenzie, Morris, Murphy, & Hodge, 2018). I en studie av Frögéli (2018) gjord på nyexaminerade sjuksköterskors rollövergång från att vara student till att börja arbeta fann man att stressen var som störst i början men minskade ju längre de arbetade. Man fann att bland annat ”role clarity” (vilka handlingar, beteenden och nivå på arbete som förväntas av en) hade ett samband med stressnåvåer. När en sjuksköterska kände höga nivåer av ”role clarity” så minskade nivån av upplevd stress (Frogeli, Rudman, & Gustavsson, 2019).

Förutom de tidigare nämnda faktorerna till stress står dagens ortopedingenjörer inför en rad utmaningar för att erbjuda en effektiv och evidensbaserad rehabilitering till individer med förutsättningar som påverkar deras möjlighet att delta i grundläggande dagliga aktiviteter och att fylla meningsfulla roller. Dessa utmaningar innefattar den ständiga tekniska utvecklingen där ortopedingenjören testas i att hålla sig uppdaterad med de senaste ortos-och proteslösningarna, förväntningar på produktivitet i det dagliga arbetet som begränsas av tider med patienter och behovet av att tänka ekonomiskt och använda den budget som finns att tillgå samtidigt som man ska komma fram till en ortopedteknisk lösning som tillsammans med en rehabilitering ger patienten möjligheten att nå sina mål. (Lusardi, Jorge, & Nielsen, 2013) Dessa utmaningar tillsammans med andra yttre och inre faktorer skulle kunna leda till stress och dåligt samvete för dagens ortopedingenjör.

Det finns uppsjöar av studier om stress angående sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal. Däremot finns knappt några studier gjorda inom den ortopedtekniska branschen angående stress och utbrändhet. En artikel av Ferrendelli (2018) tar upp utbrändhet och stress utifrån amerikanska ortopedingenjörers perspektiv genom intervjuer. En av de största stressorerna som tas upp var ansvaret som kommer med att hantera patienters sjukvårdsförsäkringar och att behöva rättfärdiga den vård man ger för försäkringsbolagen. Utöver det var tidsbrist, empatitrötthet och svårigheter med att anpassa sig till ny teknik återkommande stressorer (Ferrendelli, 2018). Det har dock varit svårt att finna några artiklar som försökt mäta stressnivån med hjälp av ett validerat verktyg. Denna rapport ämnar därför till att försöka mäta ortopedingenjörers stressnivå genom att applicera instrumentet Stress of Conscience Questionnaire(SCQ, bilaga 2). SCQ används för att uppmäta stress hos sjukvårdspersonal och eftersom ortopedingenjör är ett kontaktyrke med mycket patientkontakt som innefattas av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30, 2017) bör detta verktyg även gå att applicera på ortopedingenjörer.

(7)

6

Bakgrund

Samvete

Samvete beskrivs enligt Nationalencyklopedin (2020) som förmågan att uppfatta gott och ont, rätt och orätt. Samvete kan beskrivas på olika sätt utifrån filosofiska, teologiska och psykologiska perspektiv. Eftersom det är svårt att definiera exakt vad samvete är så har man utvecklat ett instrument med namnet perception of conscience (PCQ) för att undersöka just vårdpersonals uppfattning av samvete. PCQ består av 15 frågor som har tagits fram genom öppna intervjuer och en granskning av empirisk och teoretisk litteratur inom området samvete. Utifrån den första testgruppen av PCQ beskrivs samvete som en auktoritet, en varningssignal, en tillgång, en börda och som något som är beroende av kultur. (Dahlqvist et al., 2007) Andra studier som har brukat samma instrument visar att vårdpersonal uppfattar samvete som en inre röst som måste tolkas, något som kräver inre lugn för att höras och som inte kan undvikas. Samvete ses också som en varningssignal för att inte skada andra eller sig själv. Många anser också att samvetet bör följas oavsett vad andra tycker och de flesta anser att de har möjlighet att följa sitt samvete på sitt jobb inom vården utan att behöva dämpa eller tysta ner den inre rösten. (Juthberg et al., 2008) Inom vården är det inte ovanligt att det uppstår en inre konflikt hos personalen när deras etiska inre kompass inte överensstämmer med yttre krav. I en studie av Kelly (1998) så undersöktes denna inre konflikt med hjälp av kvalitativa frågor. Kelly (1998) kallade detta fenomen för ”moral distress” och menade att det uppstod när sjuksköterskorna inte kunde ge den vård de tyckte att patient förtjänade på grund av olika omständigheter, som exempelvis tids- eller resursbrist. Den största ”moral distress” som upptäcktes hos sjuksystrarna orsakades av en insikt hos dem att de aldrig skulle kunna ge den vård de ville ge på grund av olika orsaker, vilken i vissa fall resulterade i en identitetskris (Kelly, 1998).

Trots att ett dåligt samvete kan vara en användbar signal för ”moral distress” behöver samvetet inte alltid ha rätt. På ett äldreboende fanns en policy där inneboende varje dag skulle gå en promenad eller genomföra annan fysisk aktivitet. I de fall de inneboende var för sjuka eller inte orkade genomföra någon fysisk aktivitet upplevde personal ett dåligt samvete för att de inte kunde följa den uppsatta policyn. Efter diskussion och utvärdering av samvete kunde personalen enas om att deras samvete i detta fall hade fel. (Ericson-Lidman & Åhlin, 2017) Andra studier har också pekat på att samvete kan upplevas som att ge fel signaler. (Ahlin et al., 2012; Juthberg, Eriksson, Norberg, & Sundin, 2010)

Stress of Conscience Questionnaire (SCQ)

Instrumentet SCQ (bilaga 2) är utvecklat efter idén att samvete är något som skulle kunna kallas en inre röst som guidar människor i sitt beteende och agerande. Man har utgått från att ett dåligt samvete grundar sig i en diskrepans mellan denna inre röst, interna krav (dvs. begär, benägenheter) och externa krav. Ett dåligt samvete uppstår alltså då när man inte lyssnar på sitt samvete. Termen samvetesstress beskriver den stress som uppkommer av ett dåligt samvete. Enkätens innehåll är baserat på litteraturöversikt, empiriska studier och konsultation av expertgrupper. För att ställa upp frågorna sökte man i tidigare forskning efter källor till stress inom sjukvården. De resultat som gavs sammanställdes för att skapa relevanta frågor till enkäten. Frågorna som togs fram valideras sedan vid tre tillfällen med erfarna forskare inom vård, medicin, psykologi och teologi (Glasberg et al., 2006).

SCQ är utformad i nio frågor angående situationer som kan orsaka samvetsstress hos vårdpersonal. Varje fråga är uppdelad i del A och del B. Delfråga A undersöker hur ofta situationen uppkommer och besvaras på en 0–5 skala, där 0=aldrig och 5=dagligen. Delfråga B undersöker graden av dåligt samvete som orsakas av situationen och besvaras med en visuell-analog skala (VAS) som är 10 cm lång. Svaren på B-frågan (ger detta dig dåligt samvete?) kategoriseras till en 0–5 skala, där 0= nej, inte alls och 5=Ja, ger mig mycket dåligt samvete. Ett index av total samvetsstress räknas ut genom att multiplicera det angivna 0–5 värdet från delfråga A med motsvarande värde från delfråga B. Det högsta värdet detta index kan visa blir alltså 5*5=25. I slutet av enkäten finns ett utrymme där egna kommentarer kan ges. (Glasberg et al., 2006)

Generellt sätt är medelvärdet för indexen högst för frågorna (1) ”hur ofta händer det att du inte hinner ge den vård en patient behöver?” och (7) ”Händer det att vårdarbetet är så krävande att du inte orkar ägna dig åt dina närmaste så som du skulle vilja?”. Även fråga (3) ”Händer det att du utsätts för oförenliga krav i ditt arbete” och fråga (8) ”Händer det att du upplever att du inte kan leva upp till andras

(8)

7

förväntningar på din arbetsinsats” tenderade att ge ett högt medelvärde för indexen i jämförelse med resterande frågor (Ahlin et al., 2012; Glasberg, Eriksson, & Norberg, 2007; Juthberg et al., 2008, 2010). I de allra flesta empiriska studier används enkäten Maslach Burnout Inventory (MBI) för att undersöka vilka faktorer som leder till utbrändhet (Schaufeli & Enzmann, 1998). MBI består av 5 olika kategorier, där bland annat emotionell utmattning och avpersonifiering är 2 av dem. Glasberg et al. (2007) menar att det finns ytterligare faktorer utöver dessa 5, som samvetsstress, som också är avgörande för att förstå utbrändhet hos sjukvårdspersonal. Genom att låta 421 personer som arbetar inom vården i Sverige svara på både MBI, SCQ och flera andra enkäter kom Glasberg (2007) fram till att flera resultat från SCQ korrelerade med resultat från MBI. Exempelvis korrelerade ett dåligt samvete över att inte leva upp till andras förväntningar (SCQ) med emotionell utmattning (MBI) (Glasberg et al., 2007). Senare har en positiv korrelation mellan sju av SCQ frågorna och kategorierna emotionell utmattning och avpersonifiering från MBI hittats i en studie där man undersökte sjuksköterskor, undersköterskor och assistenter som jobbade inom äldrevården. (Juthberg et al., 2008)

Att mäta kvalité av vård är svårt, det finns många olika nivåer och perspektiv att undersöka. Intrsumentet ”Quality of care from the Patient’s Perspective” (QPP) har använts för att mäta patienters upplevelse av vårdkvalité. Samvetsstress uppmätt med SCQ har visats ha en negativ korrelation med vårdkvalité uppmätt med QPP. (From, Nordström, Wilde-Larsson, & Johansson, 2013) Utbrändhet har också kopplats till en försämrad vårdkvalité inom mentalvård (Salyers et al., 2015) och inom äldrevård (Cheung & Chow, 2011). Detta pekar alltså på att samvetsstress hotar både välmående hos vårdgivare och kvalitet av vården.

Syfte

Undersöka frekvensen och magnituden av samvetsstress hos ortopedingenjörer i olika delar av Sverige samt hur det förhåller sig till andra vårdyrken och demografiska aspekter genom användning av enkäten SCQ. Genom att kartlägga samvetsstress för ortopedingenjörsyrket blir det möjligt att förstå vilka situationer som orsakar detta samt vilka som har högst risk för att råka ut för samvetsstress. Detta skulle kunna ge ett bättre underlag för att sätta in åtgärder som kan hjälpa kliniker till en mindre stressad arbetsmiljö och på så sätt bidra till ett bättre vårdklimat för såväl kliniker som patienter.

Frågeställningar

Hur frekvent uppstår det situationer där ortopedingenjörer känner samvetsstress? Vilka situationer orsakar störst samvetsstress hos ortopedingenjörer?

Hur förhåller sig enkätsvaren från ortopedingenjörer i förhållande till andra vårdyrkens svar? Finns det några skillnader i resultaten utifrån demografiska aspekter inom gruppen?

(9)

8

Metod

Datainsamling

För att besvara frågeställningarna samlades data in via en online-enkät. Demografiska data samlades in i enkätens första del (bilaga 1) och instrumentet SCQ implementerades i enkätens andra del (bilaga 2). Demografiska data som samlades in bestod av ålder, kön, region, privat eller offentlig sektor, arbetserfarenhet, vilken typ av ortopedtekniska hjälpmedel man jobbar mest med och vilken typ av patientgrupp man jobbar mest med. Enkäten skapades med hjälp av enkätinstrumentet SurveyMonkey (2020) och skickades genom en weblänk till chefer för ortopedkliniker, sociala medier och med ett nyhetsbrev från svenska ortopedingejörsföreningen. Datainsamling pågick i tre veckor totalt.

Tillstånd att använda SCQ gavs via e-post från Gunilla Strandberg, professor vid Instutionen för omvårdnad på Umeå universitet och en av författarna kring den initiala valideringsstudien för SCQ (Glasberg et al., 2006). Villkoret för användandet var att inga förändringar gjordes på formulärets frågor eller svar.

Statistik analys

Resultaten från enkäten beräknades med hjälp av SPSS. Demografiska data ställdes upp genom deskriptiv statistik. Medelvärden och procentfördelning redovisades (tabell 1). Kön räknas som en nominal variabel. I enkäten delades antalet tjänsteår upp i grupper vilket gör till en ordinal variabel i SPSS. Ålder är en variabel på kvotskalan då deltagarna fick skriva in sin exakta ålder. I redovisningen delades ålder in i grupper för att bevara deltagarnas anonymitet. Åldern var ej normalfördelad enligt Shapiro-Wilks test, därför användes istället median och kvartiler i redovisningen (tabell 1).

Variabler från B-frågornas VAS-skala kategoriserades mellan 0–5 enligt kategorierna: 0 = 0 cm;

1 = alla värden över noll–1,99 cm; 2 = 2,00–3,99 cm;

3 = 4,00–5,99 cm; 4 = 6,00–7,99 cm; 5 = 8,00–10,0 cm.

I de fall där svar saknades för B-frågan sattes svaret till 0 om deltagaren hade svarat 0 på A-frågan. Medelvärden och svarsfördelning i procent räknades ut för A-och B-frågorna. Indexet för samvetsstress räknades ut genom att multiplicera resultatet av fråga A med fråga B för varje person, för att sedan ta fram ett medelvärde och en standardavvikelse för indexen. (tabell 2)

En jämförelse av medelindex för tidigare resultat från studier som brukade SCQ gjordes genom att skapa ett stapeldiagram (figur 1)

Jämförelser av gruppens svar gjordes mellan kön, ålder, region, arbetserfarenhet, vilken typ av ortopedtekniska hjälpmedel man arbetar mest med och vilken typ av patientgrupp man arbetar mest med. De olika grupperna testades för normalfördelning (Shapiro-Wilks test) och lämpliga jämförande tester valdes därefter. Korrelationstester genomfördes för variablerna ålder och arbetserfarenhet. Index jämfördes inte mellan de olika demografiska grupperna. I de fall när demografiska grupper blev för små gjordes ingen jämförelse.

Etiska överväganden

En etisk egengranskning enligt Hälsohögskolans anvisningar genomfördes innan data samlades in. Deltagare informerades via text i enkätens början om syftet med studien, att medverkan är helt frivillig, att alla svar är anonyma samt att man genom att skicka in en ifylld enkät ger sitt godkännande på att vi använder svaren till rapporten. Då ortopedteknikbranschen i Sverige är liten möttes enkäten av en del ifrågasättande för huruvida svaren kunde vara anonyma. Detta har tagits i åtanke för publiceringen av resultat genom att inte gruppera ihop demografiska data på ett sätt som gör det möjligt att identifiera enskilda individer. Vetenskapsrådets fyra huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har tagits under hänsyn vid insamlings- och skrivprocessen vid de tillfällen som de var applicerbara (Vetenskapsrådet, 2002).

(10)

9

Resultat

Tabell 1

.

Sammanställning av demografiska data Md=Median Q1, Q3=Kvartiler Bakgrundsfakta Antal (%) Bortfall (%) Q1 Q3 Md Kön Kvinna Man Annat 46 (67,6 %) 22 (32,4 %) 0 (0%) 0 (0 %) Ålder 20–29 30–39 40–49 50+ 12 (17,6%) 22 (32,4 %) 13 (19,1 %) 7(10,3 %) 14 (20, 6 %) 34,5 30 43,25 Arbetserfarenhet Mindre än 2 år 2–5 år 6–10 år Över 10 år 3 (4,4 %) 19 (27,9 %) 12 (17,6%) 34 (50 %) 0 (0 %)

(11)

10 Tabell 2. Sammanställning av resultat från SCQ M=Medelvärde

SD=Standardavvikelse SCQ Delfrågor

Svar per fråga i procent Index

M 0 1 2 3 4 5 Bortfa

ll (%) (SD) M

1A) Hur ofta händer det att du inte hinner ge den vård en patient behöver?

2,47 8,8 14,7 16,2 23,5 13,2 7,4 16,2

10,00 (7,47)

1B) Ger detta dig dåligt samvete? 3,29 10,3 5,9 5,9 5,9 26,5 22,1 23,5

2A) Händer det att du är tvungen att ge vård som känns fel?

1,61 23,5 25,0 13,2 8,8 8,8 4,4 16,2

7,14 (8,00)

3A) Händer det att du utsätts för oförenliga krav i ditt arbete?

2,39 8,8 23,5 8,8 19,1 11,8 10,3 17,6

9,91 (8,95)

4A) Händer det att du blir vittne till att en patient kränks och/eller blir skadad?

0,62 45,6 26,5 5,9 4,4 0 0 17,6

2,43 (3,83)

5A) Händer det att du undviker en patient eller närstående som behöver hjälp eller stöd?

1,16 30,9 19,1 23,5 5,9 2,9 0 17,6

3,40 (4,55)

6A) Händer det att ditt privatliv är så krävande att du inte orkar ägna dig åt ditt arbete så som du skulle vilja?

0,80 42,6 22,1 10,3 2,9 1,5 1,5 19,1

2,55 (4,82)

7A) Händer det att vårdarbetet är så krävande att du inte orkar ägna dig åt dina närmaste så som du skulle vilja?

2,64 5,9 11,8 22,1 13,2 22,1 5,9 19,1

12,08 (7,81)

8A) Händer det att du upplever att du inte kan leva upp till andras förväntningar på din arbetsinsats?

1,87 14,7 26,5 11,8 13,2 11,8 2,9 19,1

7,70 (7,66)

9A) Händer det att du gör avkall på dina ambitioner att ge god vård?

1,82 19,1 17,6 20,6 10,3 8,8 4,4 19,1

7,04 (7,72)

A-frågan besvarar hur ofta situationer uppkommer mellan 0=aldrig, 1=mindre än 1 ggr/halvår, 2= mer än 1 ggr/halvår, 3=varje månad, 4=varje vecka och 5=dagligen. B-frågan beskriver om detta ger ett dåligt samvete mellan 0=nej inte alls och 5=ja ger mig mycket dåligt samvete.

(12)

11 Figur 1. Jämförelse med andra studier

Jämförelse av medelindex för varje fråga mellan vårt resultat och två tidigare resultat. Juthberg et al. (2008) testade 50 sjuksköterskor och 96 undersköterskor. Ahlin et al. (2012) testade 257 sjuksköterskor, 112 undersköterskor, 49 läkare och 85 andra sjukvårdsyrken.

Skillnader inom gruppen

Shapiro-Wilks test visade att ingen av de demogafiska grupperna var normalfördelade. Kön

Mann-Whitneys test visar ingen signifikant skillnad mellan män och kvinnors svar, förutom fråga 1B där kvinnor i genomsnitt har svarat 1,12 högre grad av dåligt samvete. (Medel kvinnor=3,7, Medel män=2,58)

Ålder

Kruskal-Wallis test visar ingen signifikant skillnad mellan åldersgrupperna, utom för fråga 1B och fråga 7B. Där de yngre åldersgrupperna (20–29, 30–39) i genomsnitt svarar 3,95 och 4,50 medan de äldre grupperna (40–49, 50+) i genomsnitt svarar 2,37 och 2,92 för fråga 1B respektive fråga 7B.

Spearmans test visar en signifikant negativ korrelation mellan ålder och svar på fråga 1B och 3B med korrelationskoefficient -0,428 respektive -0,378.

Region

Mann-Whitneys test visar ingen signifikant skillnad mellan medelvärdet från region Stockholm och region Skåne.

Arbetserfarenhet

Kruskal-Wallis test visar inga signifikanta skillnader mellan grupperna för arbetserfarenhet.

Spearmans test visar en signifikant negativ korrelation mellan arbetserfarenhet och svar för frågorna 1B och 5B med korrelationskoefficient -0,329 respektive -0,323.

Privat/offentlig

Mann-Whitneys test visar ingen signifikant skillnad mellan privat och offentlig sektor. Samvetsstress hos

ortopedingenjörer N=68

(Juthberg, Eriksson, Norberg, & Sundin, 2008)

N=146

(Ahlin, Ericson-Lidman, Norberg, & Strandberg, 2012)

(13)

12 Arbetsområde

Mann-Whitneys test visar inga signifikanta skillnader mellan de som arbetar mest med proteser, ortoser eller skoinlägg.

Patientgrupp

Mann-Whitneys test visar en signifikant skillnad mellan de som jobbar främst med diabetiker och de som inte gör det sett till fråga 8 A och B. De som arbetar med diabetiker svarar i genomsnitt 1,08 och 1,8 medan de som inte gör det svarar i genomsnitt 2,09 och 3,15 för fråga 8A respektive fråga 8B.

Signifikant skillnad hittades för de som jobbar med neurologiska sjukdomar sett till fråga 1A och fråga 9B. De som arbetar med neurologiskt skadade patienter svarar i genomsnitt 3,1 och 3,64 medan de som inte arbetar med neurologiskt skadade svarar 2,14 och 2,42 för fråga 1A respektive fråga 9B.

Mann-Whitneys test visar inga signifikanta skillnader mellan de som jobbar främst med barn, nedre amputationer eller övre amputationer.

Situationer som oftast ger ortopedingenjörer samvetsstress

10,3% av deltagarna upplevde att de utsätts för oförenliga krav i sitt arbete på en daglig basis (fråga 3A, tabell 2). 28% av deltagarna upplevde att de inte orkar umgås med sina nära och kära på grund av att arbetet är så krävande minst en gång i veckan (fråga 7A, tabell 2).

De frågor som gav högst resultat på totala medelindex och medelvärde för del A var fråga 1, 3 och 7 (tabell 2).

Situationer som orsakar störst samvetsstress hos ortopedingenjörer

De frågor som hade högst medelvärde för del B var fråga 1 (att inte hinna ge den vård en patient behöver) med medelvärdet 3,29 (fråga 1B, tabell 2) och fråga 7 (att inte orka umgås med nära och kära pga. att arbetet är så krävande) med medelvärdet 3,85 (fråga 7B, tabell 2).

Diskussion

Resultatdiskussion

Sett till medelindex för ortopedingenjörer och andra vårdyrken (figur 1) verkar instrumentet SCQ ge ett rimligt resultat för vårt stickprov. SCQ är utvecklat för att vara applicerbart på alla vårdyrken (Glasberg et al., 2006) och även om ortopedingenjörsyrket skiljer sig från annan vård genom att exempelvis vara inriktad på materiella komponenter till stor del så är det fortfarande ett kontaktyrke, vilket har visats vara en bidragande faktor till samvetsstress. (Sveriges kommuner och regioner, 2017) Eftersom högre nivåer av samvetsstress och utbrändhet kan kopplas till en försämrad vårdkvalité (Cheung & Chow, 2011; From et al., 2013; Salyers et al., 2015) bör våra resultat vara intressanta för både kliniker och arbetsgivare.

De vanligaste orsakerna till samvetsstress hos ortopedingenjörer var att inte ha tid att ge god vård till patienter (fråga 1) och inte orka ägna sig till sina närmsta så som man velat (fråga 7). Utöver att dessa situationer var de som oftast uppkom så gav de även de hösta nivåerna av samvetsstress. Dessa resultat är inte unika och följer samma mönster som flera tidigare enkätstudier gjorda med hjälp av SCQ (Ahlin et al., 2012; Glasberg et al., 2007; Juthberg et al., 2008, 2010).

Att inte ha tid att hinna ge den vård en patient behöver är en återkommande situation inom flera vårdyrken och är helt klart applicerbar på ortopedingenjörsverksamheten. När yttre faktorer som tid eller ekonomi utgör begränsningar i vårdens kvalité finns det risker att vårdpersonalen tar på sig ansvaret för den bristande kvalitén på sitt eget samvete. När individens handlingar inte överensstämmer med individens egna värderingar uppstår det en moralisk distress som kan yttra sig i självkritik och självbeskyllande. Dessa situationer kan även orsaka irritation på arbetsplatsen och ångest i hemmiljön (Kelly, 1998). En ökning i patientflödet kan också vara en orsak till minskad tid till patienter. I och med en ökad livslängd på befolkningen så har även antalet folksjukdomar blivit allt vanligare, då det främst är de äldre som drabbas och är i behov av vård (Landstingsförbundet, 2002). Ifall det ökade behovet inte mäts upp av en ökad rekrytering av ortopedingenjörer skulle man kunna anta att patienterna får mindre tid per besök nu jämfört med förr i tiden.

(14)

13

På fråga 3 (händer det att du utsätts för oförenliga krav i ditt arbete) svarade 10,3% av ortopedingenjörerna att det sker på en daglig basis och sammanlagt hade de ett medelindex på 9,91 (fråga 3, tabell 2). Denna siffra är förhållandevis hög om man jämför med studier på sjuksköterskor, läkare, undersköterskor mm. som hade ett medelindex på 6,10 (Ahlin et al., 2012) och äldrevårdspersonal som hade ett medelindex på 5,82 (Juthberg et al., 2008). Vad ortopedingenjörernas höga medelindex i denna fråga grundar sig i har troligtvis flera förklaringar. En bidragande faktor skulle kunna vara att ortopedingenjörer inte vet vad som förväntas av dem eller känner att de har mer ansvar än vad deras yrke innefattar. Denna förklaring kan kopplas till att ortopedingenjörer har gått från att vara ett lärlingsyrke till att bli kliniker och fått mer ansvar och andra förväntningar (Mackenzie et al., 2018). Eftersom studier på andra vårdyrken har påvisat att rollklarhet har en koppling till stressnivå, där tydlighet i sin roll leder till minskad stress (Frogeli et al., 2019), så kan en oklarhet i ortopedingenjörens roll vara en bakomliggande orsak till stress. Detta blir speciellt sant då många ortopedingenjörer är gamla nog för att ha varit med och upplevt denna övergång från lärlingsyrke till kliniker.

Fråga 4 (händer det att du blir vittne till att en patient kränks och/eller blir skadad?) var den enda frågan ortopedingenjörer hade ett lägre medelindex på i jämförelse med andra vårdyrken (figur 1). 45,6 % av Ortopedingenjörerna svarar att detta aldrig sker och sammanlagt hade de ett medelindex på 2,43 (fråga 4, tabell 2). Juthberg et al. (2008) visar att arbetare inom äldreomsorgen har ett medelindex på 3,62 och Ahlin et al. (2012) visar att sjuksköterskor, undersköterskor, läkare mm. har ett medelindex på 3,5 för samma fråga. Vi tror att detta skulle kunna förklaras genom skillnader i yrkesroller. Sköterskor inom äldrevården, läkare och sjuksköterskor jobbar oftast mer intimt med patienter samt är med under akuta skeden på ett sätt som ortopedingenjörer inte är i samma utsträckning.

Fråga 7 (att inte orka umgås med nära och kära pga. att arbetet är så krävande) har konsekvent fått höga värden från ett flertal studier som använt SCQ (Ahlin et al., 2012; Glasberg et al., 2007; Juthberg et al., 2008, 2010). Resultaten för ortopedingenjörer skiljer sig inte från denna trend då de har ett medelindex på 12,08, vilket är det högsta medelindexet utav alla frågor. Detta index är även högt i jämförelse med studier gjorda på andra vårdyrken (figur 1). Dessa höga resultat är oroväckande då fråga 7 har visat den tydligaste korrelationen av alla frågor i SCQ med arbetsrelaterad stress och utbrändhet. Utöver det har frågan också visat starka signifikanta kopplingar till emotionell utmattning och depersonalisation (Juthberg et al., 2008). Ett begrepp som används av Johansson (2011) är ”negativ överspridning”, vilket är ett fenomen som sker mellan privatlivet och arbetslivet. Dessa två roller beskrivs som sfärer, och negativ överspridning sker när beteenden, humör, känslor och stress i den ena sfären negativt påverkar den andra sfären. När detta sker dräneras individen på energi och resurser i ena sfären så att lite eller inget blir kvar till den andra sfären. Några av de vanligaste faktorerna som ger negativ överspridning från arbetssfären till den privata sfären är hög arbetsbelastning och trötthet (Johansson, 2011). Detta går i linje med ortopedingenjörers höga resultat på fråga 3 (utsätts du för oförenliga krav i ditt arbete, tabell 2) vilket skulle kunna påvisa att ortopedingenjörer upplever en så pass hög arbetsbörda och press i arbetssfären att de inte har energi eller resurser kvar till den privata sfären, vilken i sin tur leder till samvetsstress.

Resultaten pekar på att ålder och arbetserfarenhet är en bidragande faktor till minskad samvetsstress för vissa av frågorna. Det är endast B-frågorna, alltså den upplevda graden av dåligt samvete, som verkar sjunka i samband med att ålder och arbetserfarenhet går upp. Detta skulle kunna indikera att en högre ålder och längre arbetserfarenhet bidrar till att ortopedingenjörer lär sig att hantera situationer som orsakar samvetsstress bättre. Man har bland nyexaminerade sjuksköterskor mätt upp liknande resultat, där stressnivåer var som högst i början och minskade i takt med ökad arbetserfarenhet. (Frogeli et al., 2019)

Vad det gäller resultat på SCQ i förhållande till vilka patientgrupper man arbetar mest med fanns det knappt några signifikanta skillnader. En signifikant koppling fanns mellan de ortopedingenjörer som ofta arbetade med neurologiska sjukdomar på fråga 1A (att inte ha tid att ge god vård till patienter, tabell 2) och 9B (dåligt samvete pga. att man gör avkall på att ge god vård, tabell 2). I bägge frågornas fall hade dessa ortopedingenjörer signifikant högre värden i förhållande till de som inte arbetade med neurologiska sjukdomar. En förklaring till detta resultat skulle kunna vara att neurologiskt skadade personer kan ta mer tid i jämförelse med många andra patientgrupper. När möjligheten inte finns att ge den tiden kan samvetsstress uppkomma. Ortopedingenjörerna kanske också själva känner att de hade kunnat gjort mer ifall de haft mer tid eller resurser, vilket kan upplevas som att man gör avkall på att ge god vård.

(15)

14

Metoddiskussion

Utskicket av enkäten skedde under april 2020, en period som befinner sig mitt i en Coronapandemi. Dess effekter ses på flera håll i samhället och kan inom ortopedteknisk verksamhet betyda ett ökat antal avbokningar eller permitteringar av anställda. Vilka exakta effekter pandemin haft på de olika anställda ortopedingenjörerna runt om i landet och deras svar på enkäten är omöjligt att besvara. Trots det får man inte bortse från att det förmodligen har någon sorts inverkan på svaren, vilket sänker validiteten på rapporten.

Bortfall

Det finns en stor andel obesvarade frågor i resultatet. Framförallt för B-frågorna där vi ser ett bortfall mellan 23,5% och 35,3 % för varje fråga medan A-frågorna har ett bortfall mellan 16,2% och 19,1%. Vi tror att en anledning till den högre mängden bortfall för B-frågorna kan bero på att VAS-skalan som användes för denna uppmätning hade en markör som började i mittpunkten innan deltagaren hade gjort sitt val (se bilaga 2). Det är därför möjligt att deltagare tänkte att dem kunde ”lämna” markören i mitten för att detta stämde med vad de ville svara. Tyvärr så tolkar SurveyMonkey (2020) det som en avsaknad av svar om markören inte har flyttats. En justering för detta övervägdes och skulle i så fall kunnat vara att ställa alla avsaknaden av svar på B-frågorna till värdet 3 men detta genomfördes inte för att undvika statistiska förändringar av resultatet. En annan förklaring till andelen saknade svar skulle kunna vara att deltagare var rädda att kunna identifieras och därför lät bli att svara på frågor som de ansåg var känslig information. Orrung Wallin et al. (2013) beskriver att man kan förvänta sig att vissa frågor blir obesvarade på grund av att frågorna i SCQ kan vara emotionellt laddade och dessutom innefattar två frågor för varje ämne.

Urvalsmetod

Generellt sett visar resultatet från ortopedingenjörer en högre nivå av uppmätt samvetesstress än andra yrken. (figur 1) Detta skulle kunna peka på en högre nivå av samvetsstress inom ortopedbranschen men vi har identifierat några felkällor som skulle kunna förklara de höga resultaten från ortopedingenjörer. Eftersom enkäten som skickades ut till ortopedingenjörer var helt frivillig och syftet med studien presenterades tydligt är det mycket möjligt att de personer som valt att delta är personer som känner sig stressade eller har ett dåligt samvete i sitt arbete. Detta skulle kunna förklaras som ett ”ja-sägarurval”, där hela populationen (troligtvis inte ens det i vårt fall) tillfrågas om att delta men endast de som accepterar undersöks (Gunnarson, 2005). Alltså, stickprovet av ortopedingenjörer som undersöks i vår studie är antagligen inte en bra representation av alla ortopedingenjörer i Sverige. En web-enkät ger oss också problemet att vi inte kan kontrollera att deltagare är dem de utger sig att vara. Någon som vill sabotera skulle kunna lämna in svar med extremvärden för att ge felaktiga medelvärden.

(16)

15

Slutsats

De situationer då deltagarna oftast känner samvetsstress verkar framför allt handla om oförenliga krav i sitt arbete, tidsbrist samt att inte orka ägna sig åt sina närmsta så som man velat. Dessa situationer verkar också vara de som ger upphov till störst samvetsstress baserat på medelvärdet på B-frågorna. Att tvingas ge vård som är fel är också en situation som gav upphov till stor samvetsstress, men den uppkom inte lika ofta jämfört med de tidigare nämnda. Vissa skillnader finns i de demografiska jämförelser som gjordes. Sett till ålder och arbetserfarenhet tolkar vi det som att man klarar av situationer som ger samvetsstress bättre ju äldre man blir och ju längre man har arbetat, vilket känns som en naturlig process av att växa i sin arbetsroll. Sett till andra demografiska skillnader så som mellan kön och vilken typ av patienter man arbetar med fanns vissa signifikanta skillnader men vi anser att de små grupperna som jämförs inte ger en bra grund för att svara på denna frågeställning. Samvetsstress har bevisats inom andra vårdyrken och vi tror att fenomenet är minst lika omfattande och viktigt att belysa inom ortopedtekniken eftersom det berör klinikers välmående och kvalitet av vård. Det relativt låga antalet deltagare och problemet med urvalsmetoden gör att vårt resultat kanske inte ger en riktig bild av ortopedingenjörers samvetsstress i Sverige. Vi anser däremot att resultatet indikerar att instrumentet SCQ går att applicera på ortopedingenjörer och att vidare mer omfattande studier skulle kunna ge ett mer riktigt resultat.

Vi hoppas att resultaten från vår undersökning kan ge blivande och nuvarande ortopedingenjörer en inblick i vilka situationer man bör vara uppmärksam på. Vi har inte tagit upp några metoder för att motverka samvetsstress men hoppas genom att belysa dessa situationer kunna bidra till att ortopedingenjörer kan reflektera och hitta personliga lösningar som leder till ett ökat mentalt välmående och en högre vårdkvalité. Vi tror att ortopedtekniken kommer att utvecklas i en snabb takt genom den snabba utvecklingen av teknik som sker. Genom att identifiera och förstå källor till stress inom ortopedingenjörsyrket kan vi tillsammans med teknikens utveckling hitta möjligheter att samtidigt utveckla arbetsplatser där kliniker kan arbeta till sin fulla potential utan att begränsas av stress och dåligt samvete.

(17)

16

Referenser

Ahlin, J., Ericson-Lidman, E., Norberg, A., & Strandberg, G. (2012). Revalidation of the Perceptions of Conscience Questionnaire (PCQ) and the Stress of Conscience Questionnaire (SCQ). Nurs Ethics, 19(2), 220-232. doi:10.1177/0969733011419241

Allard, B. (2006). Svensk ortopedteknik under 100 år. Helsingborg: Repografen. Arbetsmiljöverket. (2018). Arbetsorsakade besvär 2018.

Brown, C., Arnetz, B., & Petersson, O. (2003). Downsizing within a hospital: cutting care or just costs? Soc Sci Med, 57(9), 1539-1546. doi:10.1016/s0277-9536(02)00556-7

Cheung, C.-K., & Chow, E. O.-W. (2011). Interpersonal Influences Between the Care Provider's Burnout and the Older Care Recipient's Quality of Life. Administration in Social Work, 35(4), 425-445. doi:10.1080/03643107.2011.599303

Dahlqvist, V., Eriksson, S., Glasberg, A. L., Lindahl, E., Lützén, K., Strandberg, G., . . . Norberg, A. (2007). Development of the perceptions of conscience questionnaire. Nurs Ethics, 14(2), 181-193. doi:10.1177/0969733007073700

Ericson-Lidman, E., & Åhlin, J. (2017). Assessments of Stress of Conscience, Perceptions of Conscience, Burnout, and Social Support Before and After Implementation of a Participatory Action-Research-Based Intervention. Clin Nurs Res, 26(2), 205-223. doi:10.1177/1054773815618607

Ferrendelli, B. (2018). Burnout in the O&P Workplace: Recognizing, Understanding, and Preventing. In.

https://opedge.com/Articles/ViewArticle/2018-10-01/burnout-in-the-op-workplace-recognizing-understanding-and-preventing.

Frogeli, E., Rudman, A., & Gustavsson, P. (2019). The relationship between task mastery, role clarity, social acceptance, and stress: An intensive longitudinal study with a sample of newly registered nurses. Int J Nurs Stud, 91, 60-69. doi:10.1016/j.ijnurstu.2018.10.007

From, I., Nordström, G., Wilde-Larsson, B., & Johansson, I. (2013). Caregivers in older peoples' care: perception of quality of care, working conditions, competence and personal health. Scand J Caring Sci, 27(3), 704-714. doi:10.1111/j.1471-6712.2012.01083.x

Glasberg, A. L., Eriksson, S., Dahlqvist, V., Lindahl, E., Strandberg, G., Soderberg, A., . . . Norberg, A. (2006). Development and initial validation of the Stress of Conscience Questionnaire. Nurs Ethics, 13(6), 633-648. doi:10.1177/0969733006069698

Glasberg, A. L., Eriksson, S., & Norberg, A. (2007). Burnout and 'stress of conscience' among healthcare personnel. J Adv Nurs, 57(4), 392-403. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04111.x

Gunnarson, R. (2005). Urvalsstrategier. In. http://www.infovoice.se/fou/bok/10000061.shtml:

http://www.infovoice.se/.

Johansson, A.-C. (2011). Arbetet i lärarnas tankar dygnet runt. Mälardalens högskola, http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:429134/FULLTEXT01.pdf.

Juthberg, C., Eriksson, S., Norberg, A., & Sundin, K. (2008). Stress of conscience and perceptions of conscience in relation to burnout among care-providers in older people. J Clin Nurs, 17(14), 1897-1906. doi:10.1111/j.1365-2702.2007.02184.x

Juthberg, C., Eriksson, S., Norberg, A., & Sundin, K. (2010). Perceptions of conscience, stress of conscience and burnout among nursing staff in residential elder care. J Adv Nurs, 66(8), 1708-1718. doi:10.1111/j.1365-2648.2010.05288.x

Kelly, B. (1998). Preserving moral integrity: a follow-up study with new graduate nurses. J Adv Nurs, 28(5), 1134-1145. doi:10.1046/j.1365-2648.1998.00810.x

Kobayashi, Y., Oe, M., Ishida, T., Matsuoka, M., Chiba, H., & Uchimura, N. (2020). Workplace Violence and Its Effects on Burnout and Secondary Traumatic Stress among Mental Healthcare Nurses in Japan. Int J Environ Res Public Health, 17(8). doi:10.3390/ijerph17082747

Landstingsförbundet. (2002). Svensk hälso- och sjukvård under 1990-talet.

Lusardi, M. M., Jorge, M., & Nielsen, C. C. (2013). Orthotics & prosthetics in rehabilitation (3. ed.). St. Louis, Mo.: Elsevier Saunders.

Mackenzie, R. L., Morris, M. E., Murphy, G., & Hodge, M. C. (2018). The Prosthetist Role Expectations Scale: Development and initial validation of a scale for clinical settings. Prosthet Orthot Int, 42(2), 171-178. doi:10.1177/0309364617698519

Martinelli, N., Frattolillo, M., & Sansone, V. (2019). High prevalence of burnout syndrome in orthopedic nurses in Italy. Int J Orthop Trauma Nurs, 100747. doi:10.1016/j.ijotn.2019.100747

Monaghan, P., & Haussmann, M. F. (2015). The positive and negative consequences of stressors during early life. Early Hum Dev, 91(11), 643-647. doi:10.1016/j.earlhumdev.2015.08.008

Odonkor, S. T., & Frimpong, K. (2020). Burnout among Healthcare Professionals in Ghana: A Critical Assessment. Biomed Res Int, 2020, 1614968. doi:10.1155/2020/1614968

(18)

17

Orrung Wallin, A., Edberg, A. K., Beck, I., & Jakobsson, U. (2013). Psychometric properties concerning four instruments measuring job satisfaction, strain, and stress of conscience in a residential care context. Arch Gerontol Geriatr, 57(2), 162-171. doi:10.1016/j.archger.2013.04.001

Sacadura-Leite, E., Sousa-Uva, A., Ferreira, S., Costa, P. L., & Passos, A. M. (2019). Working conditions and high emotional exhaustion among hospital nurses. Rev Bras Med Trab, 17(1), 69-75. doi:10.5327/z1679443520190339

Salyers, M. P., Fukui, S., Rollins, A. L., Firmin, R., Gearhart, T., Noll, J. P., . . . Davis, C. J. (2015). Burnout and self-reported quality of care in community mental health. Adm Policy Ment Health, 42(1), 61-69. doi:10.1007/s10488-014-0544-6

Schaufeli, W., & Enzmann, D. (1998). The Burnout Companion to Study and Practice: A Critical Analysis. London: Taylor & Francis Ltd.

Schneiderman, N., Ironson, G., & Siegel, S. D. (2005). Stress and health: psychological, behavioral, and biological determinants. Annu Rev Clin Psychol, 1, 607-628. doi:10.1146/annurev.clinpsy.1.102803.144141

SFS 2017:30. (2017). Sveriges Riksdag. In. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30.

SurveyMonkey. (2020). SurveyMonkey. In (Vol. 2020). https://sv.surveymonkey.com/.

Sveriges kommuner och regioner. (2017). Sjukfrånvaro i kommuner och landsting - vad är problemet? Retrieved from https://webbutik.skr.se/bilder/artiklar/pdf/7585-593-6.pdf

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. In. Stockholm.

Wu, S., Singh-Carlson, S., Odell, A., Reynolds, G., & Su, Y. (2016). Compassion Fatigue, Burnout, and Compassion Satisfaction Among Oncology Nurses in the United States and Canada. Oncol Nurs Forum, 43(4), E161-169. doi:10.1188/16.onf.e161-e169

Yaribeygi, H., Panahi, Y., Sahraei, H., Johnston, T. P., & Sahebkar, A. (2017). The impact of stress on body function: A review. Excli j, 16, 1057-1072. doi:10.17179/excli2017-480

(19)

18

Bilaga 1

(20)

19

Bilaga 2

(21)