Ridterapi Solberga by : främjande elevhälsoarbete för att öka förutsättningar för kommunikation och motorik för elever på grundsärskola

Ridterapi Solberga by

Främjande elevhälsoarbete för att öka förutsättningar för

kommunikation och motorik för elever på grundsärskola

Catharina Carlsson

Elevhälsoarbete genom ridterapi

med fokus på kommunikation och motorik

Inledning

Tidigare forskning indikerar att interventioner med hästar kan bidra till mindfulness (Frederick, Hatz & Lanning, 2015), vilket kan tänkas underlätta för de elever som deltar i den aktuella studien. Andra skäl till att föra in hästar i pedagogiskt och terapeutiskt samt socialt arbete grundar sig i att det kan öka motivationen att delta (Waite & Bourke, 2013). Relationen till den professionella kan påverkas i positiv riktning genom att tilliten hos eleverna till den professionella ökar när hästen medverkar (Foley, 2008; Frederick, 2012; Frewin & Gardiner, 2005). Hästarna i sin tur beskrivs som icke-värderande och relationen till hästen som autentisk och äkta likt en nära vänskapsrelation (Foley, 2008; Forsling, 2001). Dessutom visar tidigare studier att kommunikationen underlättas när hästen deltar, såväl som att hästen kan bidra till emotionell medvetenhet och reglering samt minska ångestnivåer (Beck & Katcher, 2003; Bizub, Joy & Davidson, 2003; Dell, Chalmers, Dell, Sauve & MacKinnon, 2008; Gress, 2003; Holmes, Goodwin, Redhead & Goymour, 2011; Kaiser, Spence, Lavergne & Vanden Bosch, 2004; Macauley & Guitierrez, 2004; Walsh, 2009; William, 2005; Yorke, Adams & Coady, 2008). Drinkhouse et al. (2012) kom exempelvis fram till att hjärtfrekvensen korrelerar mellan människa och häst i assisterade insatser för ungdomar med häst. Andra indikationer är att personers självförtroende, självkänsla och självbild kan förbättras när hästar medverkar, vilket i sin tur kan påverka sociala förmågor (Lentini & Knox, 2015). Andra belyser vikten av att hästen är en katalysator för att få en mindre utåtagerande eller framförallt lugnare deltagare (Bachi, 2012: Brandt, 2013; Esbjorn, 2006; Ford, 2013; Kemp et al., 2013; McConnell, 2010; Pendry & Roeter, 2013; Porter-Wenzlaff, 2007). Hästen benämns som en co-terapeut, en emotionellt empatiskt lyssnande vän som öppnar upp ett fönster till deltagarens inre värld, ger omedelbar icke-värderande återkoppling, utvecklingsmöjligheter av empati, möjlighet att känna tillit, paus från klient- eller patientrollen, utrymme för fysisk beröring och möjligheter till metaforer för förändring (Bachi, 2012; Brandt, 2013; Esbjorn, 2006; Ford, 2013; Kemp et al., 2013; McConnell, 2010; Pendry & Roeter, 2013; Porter-Wenzlaff, 2007).

I det här sammanhanget där pedagogik genomförs med hästens medverkan betraktas hästen som en aktör. Ett levande subjekt som kan tänkas påverka det pedagogiska upplägget. Främst får ridterapeutens perspektiv ta plats i denna studie då eleverna inte har kunnat intervjuas på grund av sina diagnoser. Men bägge parter måste förhålla sig till det som sker med hästen och runt omkring hästen (Yorke, Grant & Csiernik, 2016). Så genom observationerna får elevernas responser på hästen och dess miljö ta plats i analysen. Elevernas emotionella responser kan agera som en kompass som vägleder till vad som är viktigt för eleven och vilka behov som har mötts respektive inte tillgodosetts (Forsberg & Vagil, 2006; Greenberg, 2011). Hästen anses i tidigare forskning kunna ge möjlighet till att utforska känslor, attityder, intuition, beteenden, relationer och kommunikation. Forskare anger att det finns en möjlighet att projicera sina behov, beteenden och viljor gentemot hästen (Rothe, Vega, Torres, Soler & Pazos, 2005). Baserat på tidigare forskning verkar det även handla om att göra något ”på riktigt” likt miljöterapeutiskt arbete där andra ramar för mötet mellan elev och personal föreligger (Esbjorn, 2006). I stallet hanteras det som sker här och nu utan att man behöver förhålla sig till sociala normer fullt ut (Porter-Wenzlaff, 2007) samt att observationer i en annan kontext ger möjligheter till nya tolkningar av gemensamma upplevelser (Chardonnens, 2009).

Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet är att med kvalitativa metoder studera hästens roll för kommunikationen men även motoriken hos elever med särskilda behov.

1. Kan interaktionen med hästen skapa motivation till kommunikation? 2. Påverkas relationen till ridterapeuten av hästens medverkan?

Utgångspunkt i förhållande till hästarna

Utgångspunkten har varit att inte se på hästen utifrån antropocentriska projektioner. Att istället belysa människans idéer om dominans och hierarki samt vårt behov av kontroll (De Giorgio & Schoorl, 2013). Exempelvis, om interaktionen med hästen tar utgångspunkt i vilken respons människan vill ha från hästen så skapar det ett starkt incitament för reaktivt beteende hos hästen. En annan väg skulle kunna vara att hästen och människan kan utveckla en relation i dialog med varandra. Detta genom att dela upplevelsen med hjälp av emotionell empati; att försöka förstå hur hästen upplever situationen. Ett avståndstagande från behaviorismen som tar sin utgångspunkt i orsak och verkan där istället hästen ges mental kapacitet, emotioner och intentioner som vi inte alltid kan veta vad de påverkas av (De Giorgio & Schoorl, 2013, 2015). Att se hästar som subjekt ligger i linje med hur de inhemska folkgrupperna i USA och Canada har sett på hästarna historiskt (Matamonasa-Benett, 2015). Synen på hästar hos dessa folkgrupper har stått i motsatts till den västerländska forskningstraditionen. De anser att människor och djur snarare är sammankopplade och beroende av varandra i likhet med hur vi förstår det ekologiska systemet (Matamonasa-Benett, 2015). Detta synsätt lyfter fram ansvaret för att upprätthålla balansen mellan människan och djuren där människans överlägsenhet och rätt att utnyttja och dominera ifrågasätts (Matamonasa-Benett, 2015).

Ridterapeuten och hennes kollegor hästarna

Ridterapeuten är legitimerad fysioterapeut och certifierad ridterapeut Det var framförallt hästen som motivator som inspirerade henne att jobba med hästar i sin roll som sjukgymnast. Det är framförallt neurologiskt som hon har fördjupat sig kunskapsmässigt, då hon sett att det är den patientgruppen som har behållning av ridterapi. Under sin praktik under vidareutbildningen i ridterapi i Schweiz började hon dock ifrågasätta vissa träningsmetoder, då de som hon såg det inte bidrar till hästens motivation till att arbeta ihop med människan. Hennes utgångspunkt är antroposofi vilket ligger i linje med Waldorfpedagogiken på grundsärskolan där hon idag är verksam. Hennes utgångspunkt är att det handlar mycket om tajming i arbetet med elverna.

Dessutom inverkar vilken anknytning eleven har till hästen respektive till henne själv. Andra aspekter av vikt är att det krävs en ödmjukhet hos henne som professionell då hon aldrig helt kan vara säker på att den tolkning hon gör av interaktionen är korrekt. Hon har lärt sig att omtolka situationer genomgående genom att reflektera över sina emotioner och intentioner i förhållande till eleverna och hästarna. Ridterapeutens långa erfarenhet av hästar sedan barnsben har inverkat på hur hon idag förhåller sig till sina arbetskamrater hästarna. Hennes resa tillsammans med hästarna har inte nödvändigtvis varit en solskenshistoria rakt igenom. Bland annat så utmanades hon som ung att sitta upp på en oinriden häst där vadslagning förekom om huruvida hon skulle klara av att sitta kvar. Hon har under resans gång valt bort paradigmet där makt och dominans råder i förhållande till hästar.

I Sverige började hon sitt arbete med en nordsvensk vid namnet Bork ( se bild ovan) som är en av de hästar som nu är med i studien. Han kallas kungen av barnen då han är den som de oftast ser först när de kommer som nya till verksamheten. En häst som inte är den tuffaste fast han är störst, något som gör att han är lätt att få kontakt med. Anisett som också är med i studien är ett Lippizanersto. Ett sto som många tjejer dras till då hon upplevs som drömhästen

och liknas vid den bevingade hästen Pegasus. Hon är känsligare än Bork och upplevs av många barn som en mamma då hon har omhändertagande drag. En annan deltagande häst är Nardus (se bild nedan ) Han är en häst som upplevs som en häst som kommer med budskapet att livet är for kort för att ta på för stort allvar. Han vill gärna leka och omvandlar de flesta situationer till en lek. Han har oftast med sig en liten leksak under ridterapin som eleven får ha.

Ridterapeuten betraktar hästarna som hennes samarbetspartner eller kollegor. Hästarna betraktas som jämspelta kollegor. Det finns inte någon tanke om hierarki eller dominans utan relationen till hästarna bygger på tillit och ömsesidig respekt. Hon arbetar själv med sina hästar under hela året. Hon känner dem väl och respekterar om det skulle visa sig att någon häst inte är redo att arbeta en dag. Det är ridterapeuten som sköter allt från fordring till mockning, vilket ger henne möjlighet att i god tid se om en häst inte är redo för dagens arbete. De tränas för att klara göra övningarna i ridterpin. Vilken innebär att de är vana vid miljön och den utrustning som används. De rids i alla gångarter även om eleverna sällan behöver galoppera. Inga hästar hoppas för att spara deras leder. Förutom om de väljer att i hagen hoppa över en stubbe

eller ett träd. En av de viktigaste grunderna är att hästen kan slappna av. Unghästarna är exempelvis inte redo för att delta i den här ridterapin för elever då de fortfarande är för nyfikna och utforskande samt har tendenser till flyktbeteenden i större utsträckning. Hästarna har i regel två till tre elever per dag men undantagsvis fyra elever, vilket är max vad som förväntas av en häst att orka med. De har som mest två elever i sträck och vilar sen medan en annan häst kliver in och tar nästkommande elev. Hästarna har minst en vilodag per vecka. Tiden som hästarna inte är i arbete tillbringar de i hagen med sin hästflock.

Det är när det blir genuina möten mellan elever och hästarna som drivkraften att verka tillsammans med hästarna får bränsle enligt ridterapeuten. Det kan exempelvis komma elever som är rädda för hästarna. De kan ha lärt sig att hästar är stora och farliga. Att då se hur de ändå kan mötas, att det väcker glädje hos barnen. Det ger en återkoppling på att det hon gör är värdefullt. Annars är det lätt att tro att ridterapi bara är för dem som är vana vid hästar. Sen är inte bara hästen och dess sätt att interagera med varandra och oss människor i centrum. En stor del av ridterapi är även utomhuspedagogik där naturen runt omkring nyttjas i ett pedagogiskt syfte. Det finns bland annat en slinga i skogen där eleverna kan rida på hästen och upptäcka ljudet från olika bjällror som hänger i träden. I stallet finns även andra djur som får, katter, höns och ankor såväl som små vattenfall som bidrar till arbete med eleverna.

Ridterapeutens “verktygslåda”

Det finns likheter i hur ridterapeuten arbetar men en metod från USA kallad Sunrisemetoden. Den handlar i stora drag om att komma in i autistiska barns värld och på så sätt försöka locka fram deras uppmärksamhet. Fokus ligger till 100 % på barnet. Är barnet i "sin egen värld” och sitter på hästryggen och tittar åt ett håll så väljer ridterapeuten att titta åt samma håll.

Ridterapeuten gör samma sak som barnet och speglar dess rörelser tills man får barnets uppmärksamhet. I retur försöker ridterapeuten att få barnet att göra något för henne. På samma sätt interagerar hästar med varandra för att bygga relation med varandra. De känner av varandras emotioner och intentioner samt läser av varandras kroppsspråk som de speglar för att bygga relation med varandra (De Giorgio & Schoorl, 2013, 2015). I verktygslådan finns i övrigt waldorfpedagogiken, antroposofiska bilden av människan, sinnesläran av Rudolf Steiner, Mindfulness, NVC, andningsterapi, progressiv muskel relaxation, utomhuspedagogik, meditation, sagoberättande. Vilken utgångspunkt baseras på målsättningen som utarbetats tillsammans med lärarna och elevhälsoteamet vilket framgår av varje elevs målsättningsformulär.

Det är elevens personliga assistenter som kommer med eleverna till Ridterapin. Motivationen att delta i ridterapin kan variera precis som för övrig undervisning men i regel deltar barnen i sin schemalagda ridterapi. En utgångspunkt i ridterapin för de flesta elever i studien är metoden Snakkis (se bild nedan).

Samma bilder som används för eleverna i andra sammanhang används även under ridterapin. Här förs en dialog med de personliga assistenterna om vilka snakkisbilder som kan vara värdefulla att jobba med för respektive elev i ridterapin. Framför eleven vid deras händer har de olika snakkisbilder som de

kan peka på för att förmedla till ridterapeuten vad de önskar. Dessa går att byta ut vartefter behov finns för det. Vid rampen där eleverna kliver upp på hästen finns också olika snakkisbilder (se nedan) som elev och ridterapeut samt personliga assistenter kan använda. Bilderna kan även här bytas ut vid behov så att det går att ha individuella bilder som passar till respektive elev och situation de befinner sig i med hästen. Det handlar om att utveckla den kommunikativa förmågan genom att fylla snakkisbilderna med innehåll eller betydelse.

Presentation av eleverna

Urvalet i studien baseras på vilka elever som sannolikt kunde ge oss en så bred bild av ridterapin. Då det rörde sig om omyndiga elever krävdes vårdnadshavarens godkännande för att delta, vilket kan ha påverkat vilka som deltog. De fyra elever som deltar i studien har olika funktionshinder och behov. Någon har inledningsvis varit rädd för hästar. Något som ridterapeuten arbetat med genom att låta eleven själv får närma sig hästarna i sin takt. Samtliga elever har fått möjlighet att välja vilken häst de vill arbeta med. Sen kan de ibland välja en annan häst av olika skäl, vilket ridterapeuten försöker tillmötesgå i möjligaste mån.

En av eleverna, en kille, var rädd för hästarna inledningsvis. Innan studien började har han deltagit i ridterapin i en termin. Han har diagnosen Autism och psykisk utvecklingsstörning. Han rider mestadel på Bork. Målet är främst att hjälpa honom att använda sin kropp för att kommunicera så han inte sluter sig i sin värld. En önskan om att han ska kunna använda snakkisbilderna och utöka antalet bilder. Att få kommunikationen att inte bara handla om att tillfredsställa hans egna behov. Utan att exempelvis även kommunicera för att nå hästen eller ridterapeutens önskan. Att han ska kunna göra val genom att kommunicera, vilket skolan tänker är motiverande för honom. Skolan har lite svårt att hitta sätt att öva kommunikation med honom. Genom ridterapin tänker man att det finns andra möjligheter. Som att få respons från hästen, när eleven säger något med snakkisbilderna som inte verkar stämma överens med kroppsspråket eller elevens känslor. Han är även utåtagerande mot andra där han inte förstår hur stark han är. Något som man genom ridterapin hoppas att han ska förstå bättre genom hästens responser. Att han i ridterapin kan hitta andra strategier för vad han kan göra för att det ska upplevas som bra för hästen. Hur han kan göra istället för att säga nej utan att vara fysisk mot någon annan. Han behöver övningar som kan öka hans kroppsmedvetenhet. Då eleven är stark i sina kroppsrörelser har han ofta den största hästen Borken som kan klara av det. Sen väljer han ibland hästen Anisett och det har visat sig vara när han upplever sig själv klara av det. Anisett kan däremot inte klara av denna elev när han är frustrerad och otålig i sitt kroppsspråk. Så det är av vikt att han får välja häst utifrån hur han känner sig för dagen. Dels för sin egen skull men även för hästarnas skull. Anisett har ett annat rörelsemönster som kräver av eleven att han är mer avslappnad och sitter

mitt över hästen. Då hästarnas rörelsemönster är olika kan det hända att denna elev väljer bort att trava med exempelvis Anisett. Något som ridterapeuten anser är av vikt att låta eleven välja. För det går inte helt säkert att veta varför eleven inte vill. Men det är av vikt att eleven ska få välja själv, eftersom det är en del av målsättningen i kommunikationen. Så eleven avgör själv om han vill trava eller inte. Det kan även påverka elevens självbild och självförtroende vilket är andra mål. Målsättning som fysioterapeut är att hjälpa honom att hålla sig mer upprätt på hästryggen. Att träna balans, kordination, kroppsmedvetenhet och bålstabilitet. För den här eleven har utrustningen voltigegjord med handtag valts ut med en större filt. Det för att han rör sig en del på hästens rygg samt att han genom att inte ha sadeln kommer närmare hästen. Westernsadlarna används i regel endast om det behövs för säkerheten och för att hjälpa eleven med balansen.

Den enda tjejen som är med i studien har en kropp som inte lyssnar på hennes önskningar, vilket skapar frustration. På hästen slipper hon denna frustration. Det eftersom hästen ger henne rörelsemöjlighet. På hästryggen är hon nästan alltid glad trots sina funktionshinder. Hon har skolios, epilepsi och Rhetts syndrom som är en störning i hjärnas utveckling, vilket kan orsaka psykisk utvecklingsstörning. Hon uppfattar, förstår och tar hon till sig information, intryck och kontakt mer än hon kan förmedla tillbaka. Hon har motoriska svårigheter som att samordna sina rörelser vilket kan dölja kommunikativa och kognitiva förmågor. Det kan ge svårigheter i samspelet med andra människor. Eleven har svårt med målmedvetna rörelser. Ridterapin är tänkt att bidra till att skapa förutsättningar för att förhindra förlust av färdigheter. Det handlar om att bibehålla kroppens möjligheter både i rörlighet balans och kommunikations-förmågan. Att bibehålla förmåga att greppa och peka genom att använda exempelvis Snakkisbilderna. Sen handlar det lika mycket om att ridterapeuten och elevens personliga assistenter lär sig hennes sätt att kommunicera. Då hennes fysiska förmåga kommer att minska så är det av vikt att hitta nya sätt att kommunicera. Så hon inte sluter sig i sig själv och blir deprimerad för att ingen förstår henne. Även med flickan är målet att förbättra självförtroendet och självbilden. Hon kommer inte nödvändigtvis kunna röra sig mer då hennes sjukdom gör att hon förlorar förmågor. Där blir det istället viktigt att hitta glädjen i att vara i relation till hästen och ridterapeuten samt personliga assistenten. Att bara få ögonkontakt kan vara värdefullt. För det är ögonen som

är det allra sista som flickan riskerar att förlora kontakten med, den viljestyrka motoriken med ögonen. Hon kommer kunna titta till höger eller vänster alternativt upp eller ned, vilket kan nyttjas för att kunna kommunicera med flickan även i framtiden. Den här eleven får ofta stöd på hästryggen genom att ridterapeuten rider bakom henne. På så vis kan ridterapeuten lära känna henne fysiskt. Om ridterapeuten flyttar sitt bäcken så kanske inte flickan följer med. Då indikerar det att flickan inte klarar sitta rakt över hästen. Sen är fokus i första hand på kommunikation och relationen med eleverna. Snakkisbilderna blir aktuella genom de olika upprepningar som sker i ridterapin. Exempelvis när hästen stannar för att äta så får sen eleven frågan om hon önskar att rida igen. De fysioterapeutiska målen kommer egentligen av sig själva. Genom att eleverna sitter på en häst så får de den tredimensionella rörelsen som aktiverar hjärnan och samarbetar med muskelgrupperna. Så man behöver inte lägga in extra balansövningar. Utan fokus kan ligga på kommunikation i första hand. Bara att hästen stannar och sen går igen sätter igång magmusklerna hos eleverna som en slags stabilitetsövning. Sen är målet att stärka rygg och bål enligt sjuksköterskan. Flickan rider med sadel och i regel med en lång mantel. Manteln används för att förstärka hästens rörelse men även för att ge henne stöd i att hålla balansen och skapa trygghet. Eleven får små tryckimpulser överallt på kroppen genom den tyngd som manteln har, och det skapar impulser i huden och musklerna som leds till hjärnan och därmed möjliggör att även hjärnan kan sända signaler tillbaka till muskulaturen. På vintern är det flera elever som har denna mantel men då kan det handla om att hjälpa dem att hålla sig varma. För den här flickan är det främst stona som är aktuella då de har en sensibilitet som kan vara av värde då flickan har epilepsi. Om det kommer ett epilepsianfall så stannar dessa hästar och ridterapeuten kan inte förmå hästen att gå vidare. Dessa hästar väntar ut epilepsianfallet tills det är över genom att stå stilla eller möjligen beta om det finns möjlighet till det. De personliga assistenterna har sedan med sig medicin om det skulle behövas. Den häst flickan har valt genomgående i studien är Lippizzanerstoet Anisett.

Nästa elev i studien är blind och har psykisk utvecklingsstörning. Han har diagnosen autism, men inte så många symptom under ridterapin som bekräftar den diagnosen. Han trivs med att rida då han inte behöver ha sin blindkäpp. I början av ridterapin pratade denna tredje elev nästan konstant. Så det handlar inte om att han ska kommunicera mer utan snarare mer fokuserat. För honom

handlar ridterapin mer om att kommunicera det som verkligen betyder något. Att inte bara tala för sakens skull, då han har lätt för att prata mycket. Han kan kommunicera verbalt så han behöver inte snakkisbilderna. Andra målsättningar är att hjälpa denna elev att inte enbart förhålla sig till hur han tänker om det som sker. Utan att han även känner in vad som sker på ett emotionellt plan. Att han känner och upplever det som sker här och nu med alla sina sinnen. Han är över rörlig så därav travar ridterapeuten inte så mycket med denna elev. Däremot så låter ridterapeuten hästen stanna i en halt och rygga (flytta sig bakåt) för att stimulera elevens balans. Vikten förskjuts när hästen stannar förflyttar sig bakåt för att sen förflytta sig framåt igen. Fysiologisk är det balans, bålstabilitet, kroppskontroll, grovmotorik samt viss finmotorik som är aktuellt. Matematik är en del av hans ridterapi då det hjälper honom att fokusera. Samtidigt är matematik något han är duktig på, vilket stärker honom mentalt. Dessutom jobbar de med höger och vänster för att han ska kunna bli mer självständig. Att inte var lika beroende av personliga assistenter framöver. Att han vågar gå själv med sin blindkäpp. Men det förutsätter att han kan höger och vänster ifall någon ber honom gå åt än det ena och än det andra hållet. Precis som för de andra eleverna vill man arbeta för att eleven ska få en bättre självbild, självkänsla och självförtroende. Att han ska utveckla självkontroll och kunna sortera intryck från andra elever. Exempelvis inte härma andra elever som höjer rösten utan kunna ta kontroll över sig själv. Att kunna gå därifrån eller hålla för öronen istället för att härma de andra eleverna. Här tänker ridterapeuten att det är av vikt att eleven får utrymme att utrycka sina behov. Att han behöver lugn och ro och kan förmedla det samt bli lyssnad på. Koncentration är en viktig uppgift för denna elev. Att hjälpa honom att bibehålla fokus på det som sker i nuet. Förra terminen har han varit mycket i stallet och haft små uppgifter som att fodra fåren och hjälpt till att fylla på vatten. Han älskar alla ljud så det har varit perfekt för honom att jobba med uppgifterna i stallet som skapar flera olika ljud. Då har han varit i stallet tre gånger per vecka, vilket skapat möjlighet för eleven och ridterapeuten att bygga upp sin relation. Förståelsen för elevens situation har vuxit under tiden som de har jobbat tillsammans i stallet. Den här eleven känner sig stolt när han får hjälpa till. Under ridterapin till att börja med satt ridterapeuten bakom med manteln. De red på olika hästar inledningsvis och upplevelsen är att det inte har så stor betydelse för honom vilken häst de har. Han har dock visat att han gärna

är med den lekfulla hästen Nardus, någon som han har i samtliga ridterapier under studien.

Ytterligare en elev, en kille som är med i studien har tagit tid på sig att börja rida på hästen. Han har mött hästen från marken de första 15 gångerna men rider nu när studien börjar. Tillsammans med ridterapeuten och personliga assistenten har de jobbat mycket med hans rädsla för hästarna och för att rida. De har väntat ut hans egen nyfikenhet och bara erbjudit honom hästarna. En respekt för hans integritet från både personliga assistenten och ridterapeuten. För ridningen är inte det avgörande utan det kan vara motiverande att bara vara i stallet bland hästarna och djuren. Nu är det tvärtom att han kommer springandes för att få komma upp på hästen. Sen har det för honom varit svårt att förstå att han inte alltid kan rida om han kommer upp till stallet. Det har betytt att han inte som de andra eleverna har kunnat tillbringa övrig tid i stallet i samma utsträckning. Denna elev har ADHD och en autismdiagnos, psykisk funktionsnedsättning samt allergier. Han fick sin ADHD diagnos först för ett år sedan. Han vill inte alltid ta emot hjälp, vilket är något som de arbetar med i ridterapin där han tenderar att vara mer mottaglig. Målsättningen är att han ska använda sig av Snakkisbilderna. Han gör inte alltid det aktivt enligt pedagogerna, vilket man önskar att han ska. Han använder gärna snakkisbilden igen men man vill att han ska utöka sin användning av de olika snakkisbilderna. Framförallt för att det ska skapa förståelse för eleven för vad som skall ske med andra ord skapa lugn för eleven. Att han förstår meningen med scheman och att förstå att det finns en struktur. Man vill ge honom en känsla av förutsägbarhet. Det viktigaste är dock inte Snakkisbilderna utan att han lär sig att uttrycka sina behov, så att han blir förstådd (tecken, kroppsspråk, mimik, språk m.m. som ridterapeuten kan bekräfta genom snakkisbilderna ) Språkinlärning är en annan del av ridterapin. Precis som för de andra eleverna är det av vikt att han ska kunna förmedla vad han önskar och vilka behov han har. Impulskontroll är ett annat mål och att han hittar andra sätt än att klappa med händerna för att kommunicera. Det handlar här om att skapa ett lugn inombords hos eleven så att han är öppen för att kommunicera eller lära sig något. Grovmotorik, bålstabilitet och balans är andra delar som behöver arbetas med då han är över rörlig. Ett annat mål är tonushöjning, så att muskelspänningen i hela kroppen hjälper honom att hålla balansen och därmed upplever sin kropp i större utsträckning. Andra mål är att han ska röra sig mer ergonomiskt och hitta

strategier för att slappna av. En önskan om att han tillåter sig att vara trött och låter sig själv vila.

Etiska överväganden och tillvägagångssätt

De har varit viktigt i studien att de videofilmer som har kommit ut av studien inte delas med någon annan än ridterapeuten och forskaren. Det för att inte lämna ut eleverna som är med i studien. De har inte själva kunnat ge sitt medgivande till att bli videofilmade. Istället har deras vårdnadshavare gett sitt godkännande. Förfrågan har inkommit om att dela dessa videofilmer i andra forskningsgrupper men förfrågan har avböjts med hänsyn till eleverna. Ser vi till urvalet av elever har vissa etiska hänsyn tagits. Exempelvis kan inte elever som varit utsatta för exempelvis sexuella övergrepp delta i ridterapin då det kan bli för stark konfrontation. Även de som är aggressiva kan uteslutas ur ridterapin för att skydda hästarna. De elever som får starka mediciner som gör att de inte kan ta in hästens signaler kan inte heller delta i ridterapin. Däremot krävs det inte att eleverna ska kunna sitta upprätt själva. Ridterapeuten kan medverka i ridterapin genom att sitta på hästen tillsammans med eleven. Genom sin utbildning till sjukgymnast har ridterapeuten kunskap om de fysiologiska behoven hos eleverna. Men mestadel ligger fokus på det socialpedagogiska då ridterapin utförs inom ramen för undervisningen på skolan. Varje lektionspass med eleverna är 30 minuter och eleverna kommer löpande under dagen till ridterapeuten. För den grupp elever som deltar i studien är det av vikt att ridterapin är kopplad till övrig undervisning och tvärtom så att eleverna kan känna igen de saker som tas upp i respektive undervisningskontext. Att vårdnadshavare och övriga pedagoger får återkoppling på det som sker inom ridterapin. Då kan vårdnadshavare precis som pedagoger följa upp eleverna och förstå vad de förmedlar från sina upplevelser.

Etiska aspekter gentemot hästarna tas om hand delvis genom att hästarna aldrig är fastbundna. Hästarna erbjuds att gå på olika underlag i ridterapin och en omväxling i uppgifter för att se till att de får röra sig i olika tempon. Ridterapi som bara går i skritt kan vara skadligt för hästen. Hästen behöver fysisk och mental stimulans. Att gå olika rundor som erbjuder olika stimulans för både hästarna och eleverna såväl som ridterapeuten. Om hästarna visar att de inte är positivt inställda till ridterapin så byter ridterapeuten häst. De behöver vara

positiva då det påverkar vad eleven får ut av ridterapin. Om hästen inte kommer fram till grinden när det är dags så indikerar det att hästen inte vill medverka till exempel. Hästen säger ja genom att hästen ställer sig i den position där eleven kan kliva upp på hästen. Hästarna tränas dock med positiv förstärkning, vilket kan påverka deras motivation att ställa sig vid rampen för att låta eleven kliva upp. Det faktum att hästarna inte är fastbundna betyder dock att de kan välja att gå undan om de så vill. Det är inte bara ur etisk hänsyn utan även en säkerhetsaspekt. En häst som kan gå undan riskerar inte att välja att sparka eller göra utfall för att komma undan en svår situation. Det samma gäller för eleverna att de personliga assistenterna får instruktioner att inte hålla i sin elev. Det finns inte några förbudsskyltar i stallmiljön utan eleverna ska kunna röra sig fritt bland djuren, däremot är hästhagen inte tillåten att vara i. Utgångspunkten är att hänsyn tas till hästarnas behov då det är i deras “hem” ridterapin bedrivs. Eleverna får lära sig att respektera hästarnas olika behov. Att inta ett etiskt förhållningssätt till hästarna, något som även blir en del av ridterapin. Sen har barnen alltid rätt att säga nej till de olika övningar som erbjuds. De behöver inte rida om de inte vill utan kan välja något helt annat. Om det bedöms som att eleven inte skulle klara att rida den dagen de kommer så anpassas det pedagogiska upplägget. Om hästen eller eleven är lite snuviga och trötta exempelvis så byter man häst alternativt låter eleven slippa rida. Kanske läser man en saga om hästarna eller tittar på bilder på hästarna som de annars är med. Om hästen har ett sår eller är skadad så anpassas ridterapin till den hästen alternativt så byter man häst den gången. Skulle det visa sig att ridterapeuten tagit ut en häst som inte är den eleven önskar så öppnas upp för en dialog om varför och om det är möjligt att byta till den häst eleven helst önskar ha. Det kan röra sig om att ridterapeuten helt enkelt tagit fel på vilken häst eleven helst önskar sig och då ber hon bara om ursäkt för att hon tog fel. Det resulterar oftast i ett leende från eleven som inser att även ridterapeuten kan göra fel något som ridterapeuten gärna bjuder på.

Det arbete som bedrivs med hästarna i ridterapin skiljer sig inte speciellt från de aktiviteter som annars genomförs med hästar på våra olika ridanläggningar i Sverige. De studier som har genomförts för att se om terapihästar utsätts för negativ inverkan har dock inte kunnat visa att så är fallet (Suthers-McCabe & Albano, 2004). Däremot har tidigare studier indikerat att de hästar som deltog i terapi för fysiskt funktionshindrade inte påverkas alls medan de som medverkade

där fokus låg på psykiska problem kunde visa stresssrelaterade beteenden (Kaiser, Heleski, Seigford & Smith, 2006). Det problematiska i sammanhanget är att man ofta jämför hästar i terapi med hästar i traditionell hästverksamhet vilket kan leda till fel slutsatser om det skulle visa sig att hästar i mer traditionell hästverksamhet faktiskt inte mår bra av den (Gehrke et al., 2011). Det krävs kunskap om stressrelaterade beteenden hos häst i större utsträckning för att kunna påvisa vad det har för konsekvenser att arbeta med hästar i ridterapi eller hästunderstödda interventioner (Thodberg, Berget och Lidfors, 2014).

Ridterapeuten har intervjuats innan observationerna samt erbjudits möjligheten att reflektera över de videoinspelade observationerna. Sammanlagt har 4 videoinspelade observationer genomförts med respektive elev. Istället för att distansera sig från studieobjektet har snarare ett samarbete mellan forskare och praktiker utvecklats under studien. Det har öppnat upp för ett ömsesidigt lärande som har påverkat studieobjektet. Ridterapeuten har genom dialogen med forskaren och möjligheten att se de videoinspelade observationerna erbjudits en möjlighet att reflektera över vad som varit mindre bra i de olika sessionerna med eleverna. Det har sen visats sig att ridterapeuten förändrat sitt förhållningssätt något till nästa observationstillfälle, vilket gjort att en viss progression uppnåtts. Varje videoinspelade observation är mellan 20-40 minuter. Intervjun och de reflekterande dialogerna utifrån de videoinspelade observationerna är mellan 60- 90 minuter. Den inledande intervjun var tematisk till skillnad från de uppföljande reflektionerna där ridterapeuten var fri att kommentera videofilmerna utefter de tankar och känslor som väcktes. De videofilmade observationerna var tänkta som en möjlighet för ridterapeuten att reflektera över hur hon förstår situationen kring elevens kommunikation och hästarnas reaktioner på eleverna med andra ord en möjlighet att reflektera över sina erfarenheter (Sparrman, 2005). Valet att videofilma observationerna grundade sig i antagandet att det skulle kunna öppna upp möjligheten att nå den kunskap som vi ibland väljer att definiera som tyst kunskap. Hästens kroppsspråk studerades genomgående, öronspel samt huvudets position noterades för att nämna några exempel. Om hästen visade signaler på att vara orolig, rädd, stressad eller aggressiv så blev det indikationer på att de responderade på eleven eller ridterapeuten alternativt på mig som forskare. Då vi inte säkert kan veta vem den resonerade på öppnades upp för en dialog där även jag i egenskap av forskaren kunde inkluderas för att ge sin bild av det som

skett (Holstein & Gubrium, 1997; Oakley, 1981). Inledningsvis hämtades inte in kunskap om elevernas diagnoser eller behandlingsplaner. Den strategin valdes för att skydda elevernas integritet samt för att som forskare inte bli färgad av elevens diagnos under det inledande analysarbetet. Valet att filma observationerna var ytterligare en strategi för att skydda ungdomarnas integritet då en mängd upprepade observationer kunde undvikas.

Tolkning- och analysarbetet har pågått sen första intervjun med ridterapeuten. Då eleverna inte har kunnat ge sin bild av ridterapin verbalt har det varit av yttersta vikt att materialet har analyserats utifrån den emotionella upplevelsen ridterapin med respektive elev har gett. Det för att det gemensamma språk alla deltagare har oavsett om det rör sig om hästen, ridterapeuten, eleven eller forskaren är det emotionella. Genom att se de video-inspelade observationerna med fokus på emotionell empati har det kunnat ge en viss bild av elevernas upplevelser. Dessa analyser utifrån emotionell empati har sedan kunnat jämföras med ridterapeutens beskrivning av det upplevda. Dels hennes egen emotionella upplevelse men även den upplevelse hon uppfattat att eleven har haft. Något som i sin tur ibland har kunnat styrkas av att hästen indikerat samma sak som vi gjort beträffande eleven. Det är den emotionella innebörden av upplevelserna som står i centrum. Vad har hänt och hur har eleven respektive ridterapeuten upplevt det? Utöver det emotionella analysarbetet har det ickeverbala språket som kroppsspråk, mimik och hur de har positionerat sig gentemot varandra analyserats. Beskrivningarna av upplevelserna har sedan redovisats tematiskt. Därefter har tolkningar av det empiriska materialet genomförts utifrån professionell erfarenhet och kunskap om hästunderstödda insatser samt hästnäringen. Jämförelser med andra forskares resultat av hästunderstödda interventioner har genomförts. Här har emotionell empati, samarbete med ridterapeuten och intuition snarare än rationalitet, distans eller kontroll vara ideal (Alvesson & Kärreman, 2012). För att undvika dilemmat med återföringen där maktperspektivet mellan forskaren och praktikern skulle kunna aktualiserats (Gilgun, 2015), har återföringen till ridterapeuten främst skett genom videofilmerna. Då har ridterapeuten kunnat ta del av resultaten utan att koncentrera sig på forskarens analys och tolkningar. Det empiriska materialet såväl som ridterapeuten har betraktats som en kritisk dialogpartner såväl som en vägvisare. Empirin har även använts för att ställa nya frågor samt ifrågasätta etablerad kunskap inom området som exempelvis antagandet att det alltid är

bäst att hästar är tränade för uppdraget. Ridteraeputen har slutligen fått ta del av rapporten och ge synpunkter innan den slutligen lämnades in till uppdragsgivaren. Återkoppling till verksamheten kommer ske via en skriftlig rapport.

Resultat

Triaden eleven, hästen & ridterapeuten

I inledningsfasen ligger fokus på relationen. Att det finns ett förtroende mellan elev och ridterapeut. Eleverna behöver även känna tillit till hästarna. En viktig del där är att eleverna själva får vara med och välja häst. Hästen motiverar eleven att öppna upp för en relation både med hästen och ridterapeuten. En tendens finns att eleverna känner sig mer förstådda av hästen, kanske för att den inte talar verbalt. Elever och hästar precis som ridterapeut och häst känner av varandras emotioner och intentioner. Genom spegelneuroner kan information om känsloläget och avsikterna här kallat intentionerna hos en annan erhållas intuitivt. Genom att spegelneuronerna aktiveras kan exempelvis känslan av glädje hos eleven speglas i ridterapeuten genom ett leende. En gäspning kan få övriga att gäspa för att nämna något exempel. Känslor överförs blixtsnabbt mellan människor men även med hästen i sammanhanget. Här kan eleven härma både häst och ridterapeut samt vice versa. Dessa spegelneuroner ger möjlighet att knyta an, vilket spelar roll för tilliten. För språkutvecklingen är det av betydelse att eleven blir bekräftad i sina speglingar av hästen alternativt ridterapeuten. Sen verkar inte eleverna uppleva hästen på samma sätt som de uppfattar ridterapeuten. Om och när eleven responderar med emotioner som indikerar att behov inte är tillgodosedda verkar det snarare vara på något ridterapeuten gjort eller sagt, alternativt något som händer i miljön runt hästen. Men genomgående responderar eleven även på hästen exempelvis om hästen frustar, vilket indikerar att den är avslappnad, kan det underlätta för eleven att känna sig avslappnad. Sen kan hästen respondera på eleven. Om eleven inte är lugn så kan en av hästarna börja slår med läpparna, vilket den gör när den är stressad. Svårigheten är att veta om hästen responderar på eleven eller ridterapeuten eller om eleven responderar på hästen eller ridterapeuten. Här behöves en ödmjukhet inför det faktum att det inte helt går att veta.

Utgångspunkten för ridterapeuten är att kommunikationen ska vara positiv båda via ord, intentioner, emotioner och kroppsspråk. Sen är det inte lika enkelt för ridterapeuten som för hästen att upplevas som icke-värderande. Då ridterapeuten ska förmedla pedagogiska mål och förutsättningar, skapar det utrymme för missförstånd i större utsträckning än i den dialog som sker mellan hästen och eleven. Hästens bidrag kan då vara att eleven fortsätter vara öppen för dialog åtminstone med hästen. Då kan ridterapeuten använda hästen som en “brygga” för att återigen få kontakt med eleven. Att exempelvis låta hästen stå i centrum för samtalet. Att undersöka om de kan ha en dialog om vad hästen kan tänkas vilja. Vilka behov har hästen och vilken känsla har hästen inom sig. Om hästen är nyfiken på något vid sidan av vägen kanske dem tillsammans ska titta på vad hästen är nyfiken på eller kanske rent av rädd för. Exempelvis går en elev och häst förbi bilar som är parkerade trångt, vilket ger ett smalt utrymme för hästen att gå på. Andra exempel på situationer som kan påverka hästens emotioner är en motorcykel som låter högt bortom fälten eller en gräsklippare som startas precis bredvid hästen. Här kan ridterapeuten lyfta upp att det kanske är något som inverkar på hästen. Som när en häst gnäggar efter andra hästkompisar. Kanske för att den känner sig otrygg eller bara för att den saknar sin flock. Samtidigt kan eleven känna av hästens agerande i stunden vilket ger dem en känsla för att det sker något med hästen. Här sätter ridterapeuten ord på det hon tror att hästen känner och hästen har lust med. På samma sätt som hon annars försöker sätta ord på det som hon uppfattar att eleven ger utryck för, så att eleven ska känna sig förstådd. Det gäller både hästens och elevens kroppsspråk, intentioner och emotioner. Så snart ridterapeuten kan uppfatta något så sätter hon ord på det. Ridterapeuten lyfter vikten av bekräftelse från eleven så att det står klart att de förstår varandra. Här bidrar hästen till förståelsen. Eftersom hästen kan respondera på elevens emotioner och intentioner, som inte alltid eleven ger utryck för. På så vis får ridterapeuten ledtrådar om vad som rör sig inom eleven. När det gäller hästen är det däremot inte alltid så att de får bekräftelse på att den tolkning de gjort är riktig. Där lämnas utrymme för att omtolka situationen tills det står mer klart vad hästen egentligen indikerade. Sen finns det tillfälle när även hästen ger bekräftelse. Som när den varit lite stressad och sen blir lugnare. Då kan hästen gäspa för att frigöra den stress hästen tidigare haft inom sig.

Att få göra val - dialog & relation

Andra utgångspunkter i ridterapin är genomgående att eleverna får välja i så stor utsträckning som det är möjligt. Det kan som nämnts tidigare handla om att få välja häst, men även mellan att exempelvis rida till höger eller vänster. Alternativt välja att rida till vissa bokstäver på ridbanan. Utrymme för att välja om de ska rida i skogen eller på ridbanan är andra val som erbjuds eleverna. Att få göra val handlar om att uppmuntra till dialog och bygga relation till varandra, men har även ett pedagogiskt syfte. Eleven kan välja att kasta en leksak till hästen eller personliga assistenten alternativt ridterapeuten i leken med hästen Nardus, för att ta ett exempel från observationerna. Här kan även personliga assistenten bjudas in till att leka med hästen Nardus. När leksaken kastas kan sen eleven få räkna antal steg som det tar för hästen Nardus att komma till leksaken. Ridterapeuten förmedlar att Nardus tycker om att leka. Genom att kasta leksaken till Nardus skapar eleven utrymme för en relation till hästen. Precis som det skapar utrymme för relation till personliga assistenten om eleven kastar leksaken till henne eller honom. Hästen medverkar i dialogen genom att välja att lyfta upp leksaken och ge den till ridterapeuten eller inte alls lyft upp den. Så även hästen tillåts göra val. Här kan den personliga assistenten istället vara den som lyfter upp leksaken som sen antingen ges till eleven eller kastas till hästen. Det är dock inte alltid de personliga assistenterna följer med på ridterapin. Det ser lite olika ut för respektive elev. I de fall personliga assistenterna följer med och engagerar sig i de övningar som eleven gör skapas utrymme för en dialog och relation mellan ridterapeuten och assistenten. En dialog som kan bidra i de situationer det blir många intryck att ta in från både eleven och hästen. För stundtals kan det bli många signaler från eleven. Det finns genomgående risk att något budskap missas, vilket kan vara ömsesidigt mellan elev och ridterapeut. Här bidrar hästen genom att den kan ge ledtrådar på vad som kanske behöver prioriteras att uppmärksamma i stunden. Exempelvis kan hästens medverkan underlätta kommunikationen. Då eleven i regel ger direkt respons på om eleven uppskattar respektive inte uppskattar att hästen saktar ner eller ökar takten. Det kan vara genom ett leende eller att eleven grimaserar för att ta några exempel. Sen kan hästen uppmuntra till ett skratt bara genom att den fiser. Humor kan också öppna upp för att eleverna tar kontakt. Att rida bort från den personliga assistenten ett kort stycke för att sen vända tillbaka skapar utrymme för att ge

eleven möjlighet att släppa kontakten respektive ta tillbaka den med assistenten. Här kan även hästen visa att den tar kontakt med assistenten genom att lägga öronen nyfiket framåt. Något som ridterapeuten kan lyfta upp verbalt för eleven. Genomgående får de upplevelser som de kan dela med varandra, vilket skapar utrymme för både dialog och relationsskapande.

Sen är det inte alltid dialogen skapar kontakt. Missförstånd sker lätt då det kan vara många intryck samtidigt. I någon av observationerna visar en elev att han inte vill rida genom att försöka kliva av hästen. Det är oklart om det handlar om att eleven inte vill rida åt ett visst håll eller göra en viss övning alternativt att han endast vill krama ridterapeuten. När det går så långt att eleven försöker kliva av hästen kan det uppfattas som att den autistiska eleven “höjer rösten”. Eleven har förmodligen indikerat att den inte vill något redan innan. Att som i studien får chans att se videofilmerna har varit en möjlighet för ridterapeuten att gå tillbaka till händelseförloppet innan eleven vill kliva av hästen. Det för att se om det finns några signaler innan som hon kan ha missat. I ett fall visar det sig att eleven redan tidigare har lagt armarna i kors. Här kan även hästens respons på elevens intentioner eller emotioner ge vägledning till ridterapeuten i nuet. Det kräver dock att ridterapeuten sänker tempot och tar sig tid att känna in både häst och elev. Att inte ha för mycket fokus på att genomföra det pedagogiska upplägget för dagen. Att skala av det som sker i nutid så mycket det går då det är många signaler som ridterapeuten ska ta in på en och samma gång. Ridterapeuten provar i ett sammanhang att kliva upp och sätta sig bakom den elev som försökte kliva av alternativ ville krama ridterapeuten. Det för att se om det var närheten till ridterapeuten som eleven önskade. Alternativt om eleven kanske blev rädd för något och på så vis skapa en viss trygghet genom att sitta bakom eleven. Det visade sig i den specifika situationen att det inte bidrog utan eleven försökte att kliva av hästen igen. Sen kan vi inte genom enkom observationer veta vad som leder till att det inte fungerar. För kanske ridterapeutens emotioner förändrades genom att hon klev upp och satte sig bakom eleven på hästen. Här kan tid för reflektion i så snar anslutning till tillfället för ridterapeuten bidra till förståelse. I direkt anslutning då det annars kan vara svårt att minnas vad som kändes i den givna situationen. Det blir, som ridterapeuten anger, annars lätt att man analyserar det som skett mer utifrån tankar som väcks i efterhand. I en annan situation kan ridterapeuten stanna

hästen för att undersöka vad det handlar om. Men i något fall går det inte då det stör eleven än mer.

Ett dilemma i sammanhanget är att hästen är tränad att inte reagera för mycket på elevernas kroppsspråk och intentioner. Ridterapeuten har till viss del tränat bort hästens initiativ till att lyssna till ryttaren, här eleven. Istället ska hästen avvakta vad ridterapeuten ber om. Så även om eleven sparkar med benen utmed hästens sidor så ska inte hästen gå fram på den signalen. Då hästarna lärt sig att inte ta in alla signaler kan ridterapeuten ibland få locka till sig hästens uppmärksamhet och göra hästen motiverad och öppen till att lyssna. Det sker ibland med rösten, kroppsspråket eller med exempelvis små morotsbitar. Så träningen av hästarna som genomförts för att skapa säkerhet för eleverna skapar även en situation där ridterapeuten inte får lika mycket ledtrådar från hästarna om vad som sker inom eleverna. Det gör att ridterapeuten som hon säger under intervjuerna behöver vara än mer lyhörd på vad som sker inom henne, då hon fortfarande kan spegla de emotioner och intentioner som finns inom eleverna. Men för att göra det krävs att ridterapeuten stannar upp och blir det som vi i dagligt tal kallar att var mer “mindful”. Att inte fokuserar på själva görandet och övningarna för dagen. Om hon fokuserar på övningarna tenderar hon att söka mer stöd i den mer “analytiska hjärnan”. Men om hon behöver komma i kontakt med sina emotioner behöver hon komma i kontakt med det limbiska systemet i hjärnan, av många känt som hypthalamus, amygdala samt hippocampus som hjälper oss att minnas situationer när olika känslor kan uppstå. Med andra ord så ställer det höga krav på ridterapeuten att hon tar på sig ansvaret för att vara emotionellt empatisk då hästen inte fullt ut kan bistå henne på grund av den träning hästen har fått. En mindre domesticerad häst responderar i större utsträckning på de emotioner och intentioner som den möter. Men det skulle vara etiskt oförsvarbart i detta sammanhang då det rör sig om elever på en skola där det rör sig mycket olika människor och fordon. Där olika ljud kan förekomma som kan skrämma hästen om den inte var socialiserad till att vara van vid dessa upplevelser.

Mentalisering - emotionell empati

En viktig del i relation till hästen är att förstå sig själv och andra utifrån sina och andras känslor som i sin tur kan leda till olika beteenden. Att förstå att hästen

drar slutsatser av människors beteenden, emotioner och intentioner. Det kräver en emotionell medvetenhet och förmåga till emotionell reglering, något som inte alltid dessa elever fullt ut kan klara alternativt få oss att uppfatta. De har vad vi skulle kunna uppfatta som en bristande mentaliseringsförmåga. Denna bristande förmåga kan ridterapeuten behöva kompensera för att relationen mellan häst och elev ska fungera väl. Men framförallt för att relationen mellan elev och ridterapeut ska växa. För utifrån observationerna tenderar hästen och eleven att förstå varandra i större utsträckning. Om inte de som möter dessa elever kompenserar för eventuellt bristande mentaliseringsförmåga kan dessa elever hamna i starka känslor som rädsla, frustration, vanmakt, ångest eller ilska. För att möta dessa elever krävs en förmåga att se sig själv utifrån och eleven inifrån, att ge mening åt elevens beteende och förstå att eleven drar slutsatser av omgivningens beteenden, emotioner och intentioner precis som hästens. Emotionell och analytisk empati för såväl eleven och hästen är därmed en viktig del av ridterapin. Det kan ridterapeuten åstadkomma genom att kontinuerligt lyfta in hästens känslor och behov i de övningar som genomförs. Genom att framhålla hästens emotioner och behov tenderar eleven att uppfatta situationerna på ett sätt som gör att de kan behålla lugnet i större utsträckning. Vi kan se en tendens till att eleverna har emotionell empati för hästarna i de observationer som är genomförda. Andra viktiga tendenser i sammanhanget är att det genomgående visar det sig att eleverna blir lugnare på hästryggen. Om hästen inte är bekväm med något så kan ridterapeuten förklara det med att hästen kanske inte vill gå eftersom den behöver bajsa. Då hästen indikerar att den vill något försöker ridterapeuten lyssna till vad hästen önskar, något som i sin tur inverkar på relationsbygget mellan elev och ridterapeut. Som ett exempel visar den autistiska eleven mer tålamod med att hästen Bork stannar flera gånger även att eleven inte egentligen vill att han ska stanna. Eleven verkar förstå att ridterapeuten inte manar på hästen då det är lika viktigt att lyssna till vad hästen behöver som vad eleven behöver. För ridterapeuten säger, i samband med att hon förklarar att hästen behöver stanna för att exempelvis bajsa, att hon förstår att eleven kanske vill rida mer men att dem får vänta lite. Det indikerar att ridterapeuten är någon att lita på då hon engagerar sig i både hästens och elevens behov. Genom att genomgående även lyfta in hästens behov så blir det tydligt att hästen är en del av deras relation. Att hästen är någon som de behöver visa hänsyn till likaväl som till varandra.

Verbal & ickeverbal kommunikation

Kommunikationen mellan ridterapeut och elev är verbal och ickeverbal. Teckenspråk såväl som övrigt kroppsspråk används. Eleven förväntas även använda snakkisbilderna i sin respons till ridterapeuten. En önskan finns om att eleven ska försöka visa vad hon vill respektive inte vill genom att peka på de olika snakkisbilderna. På grund av olika motoriksvårigheter kan ridterapeuten behöva hjälpa till. Det gör hon ibland genom att ta handen och prova sig fram och tillsammans med eleven peka på den bild hon tror att det var eleven ville peka på. Ibland kanske inte eleven upplever sin hand. Genom att ridterapeuten tar i handen kan det leda till att eleven blir uppmärksam på sin hand samt snakkisbilderna. Bilderna ska ses som en möjlighet. Målsättningen med att använda snakkisbilderna i samband med ridterapin är att eleven ska kunna utveckla sina kommunikationsmöjligheter.

Det kan även vara det omvända att ridterapeuten pekar på en bild som betyder framåt. Genom att peka på snakkisbilden uppmanas eleven att smacka så att hästen går framåt. En social träning där eleven ibland påverkar hästen likaväl som att hästen påverkar eleven eller ridterapeuten. Ridterapeuten kan exempelvis stanna upp hästen så att den behagliga rytmen från hästen avbryts bara för att på så vis få elevens uppmärksamhet. Annars om hästen bara tillåts lunka på finns risken att eleven går in i sin värld och inte kommunicerar med ridterapeuten. I observationerna kan vi se hur en elev exempelvis får välja mellan att rida Borken eller Anisett genom att peka på den bild som föreställer respektive häst. Eleven pekar då på bägge bilderna. Ridterapeuten säger då att eleven endast kan välja en av hästarna. Eleven pekar då på Anisett och ridterapeuten visar både med teckenspråk och verbalt att hon tackar eleven för hans val. När Anisett hämtats från hagen visar eleven genom sitt kroppsspråk att hans energi har ökat. På anmodan hämtar han ridhjälmen och går upp på rampen självmant för att vänta där på Anisett. Där får han hjälp med att få på hjälmen och ridterapeuten förmedlar att Anisett strax är klar. Knappt hinner Anisett ställa sig vid rampen förrän eleven själv kliver upp på hästen. Ridterapeuten möter det beteendet med ett glatt skratt då hon förstår att eleven är väldigt entusiastisk för att få rida Anisett denna gång. På så vis speglar ridterapeuten de känslor som eleven ger uttryck för. I samma situation får ridterapeuten även bekräftelse på att eleven är motiverad till att delta i

ridterapin. Därefter visar ridterapeuten snakkisbilder och frågar eleven vart han vill rida. Eleven visar både genom att peka på snakkisbilderna men även genom att peka med handen mot skogen. Ridterapeuten bekräftar att hon har förstått och tackar med både ord och teckenspråk. Eleven likaväl som hästen eller ridterapeuten kan få vara med och bestämma vilken väg de ska ta. Eleven kan visa med blicken och kroppsspråket åt vilket håll de ska eller hur fort de ska rida. Men önskan är att de även ska visa via snakkisbilderna. När hästen stannar frågar ridterapeuten om eleven vill rida igen och eleven pekar på snakkisbilden som betyder rida igen. Genomgående i observationerna ser vi denna kommunikation där ridterapeuten speglar elevens känslor samt elevens val av snakkisbilder alternativ val genom att visa med kroppspråket.

Sen ser vi exempel på hur ridterapeuten responderar på både elev och häst. Exempelvis när de rider genom skogen där de olika bjällrorna finns. När eleven för handen över bjällran som det är tänkt får eleven bekräftelse på att den gjort rätt. Även hästen som stannar upp vid bjällran, så eleven kan röra vid den, får bekräftelse genom verbalt beröm men även genom att ibland få en liten godbit. Sen finns det tillfällen där eleven gör ett val som ridterapeuten inte är säker på att eleven verkligen vill. Kanske indikerar eleven känslomässigt att den inte är riktigt säker eller så tvekar hästen att gå framåt vilket indikerar att ridterapeuten behöver fråga igen. När de rider genom skogen kan ridterapeuten fråga eleven om hon eller han ser bjällrorna. Hon följer då eleven med blicken för att se om hon får några ledtrådar om vart bjällrorna är. Det kan vara allt ifrån att eleven riktar blicken mot något av träden till att eleven pekar med hela armen. Ibland om ridterapeuten ber hästen trava kan det vara hästen som indikerar att det inte är okey genom att lägga öronen bakåt. Då behöver ridterapeuten vara nyfiken på om det är eleven som egentligen inte vill trava eller om det helt enkelt är hästen som inte vill. Så det händer att eleven ger dubbla signaler exempelvis pekar på snakkisbilderna att han vill fram fortare men sen skakar på huvudet när hästen ökar farten. Då väljer i regel ridterapeuten att lyssna till vad eleven har visat med snakkisbilderna. Frågan kanske ställs om och då visar det sig oftast att eleven håller fast vid det han eller hon har visat med snakkisbilderna. Men om frustrationen finns kvar kan ridterapeuten ställa frågan igen. Det för att försäkra sig om att eleven visat vad han eller hon vill med snakkisbilderna. Precis som med hästarna kan ridterapeuten inte alltid vara helt säker på att hon har tolkat situationen rätt beträffande eleven. I studien ser vi exempel på är

ridterapeuten frågar eleven flera gånger för att försäkra sig om att hon har förstått eleven rätt. En ödmjukhet som tenderar att gagna den pedagogiska situationen med eleven. Ridterapeuten får förlita sig på flera sätt att läsa av situationen allt ifrån kroppsspråk till intentioner eller emotioner som “speglas” i hästens respons. Sen kan hästen respondera på ridterapeuten, eleven eller miljön runt omkring. Det gäller att därför vara öppen för att omtolka situationen genomgående. Att ha en beredskap att eleven kan behöva omtolka situationen också och att hästens respons på situationen är lättare för eleven att tolka.

Eleven kanske inte förstår vad ridterapeuten menar när hon verbalt förklarar att det sitter någon och arbetar bakom en buske på ridturen. Men genom att exempelvis hästen blir spänd när de går förbi samma buske gör det eleven mer uppmärksam på busken och därigenom ser eleven den som arbetar bakom busken. Det är framförallt när det blir missförstånd mellan elev och ridterapeut som det blir tydligt vad hästen kan bidra med. Exempelvis så visar en elev att han vill kliva ner från hästen när ridterapeuten inte förstår vad han vill. Om ridterapeuten är lyhörd och försöker finna ut vad det är som gör att eleven vill kliva av hästen som den annars så gärna vill rida tenderar det att skapa en öppning för att kommunikationen dem emellan ska öka. Motsatsen tenderar att stänga dörrar för kommunikationen vilket leder fram till analysen att det är av större vikt att stanna upp i ögonblicket och utforska vad eleven vill förmedla än att fokusera på att genomföra den övning ridterapeuten har planerat. Exempelvis så lutar sig en elev åt ett håll och ridterapeuten blir lite orolig att eleven ska kasa av hästen. Istället för att helt fokusera på att eleven ska sitta rakt över hästen undersöker ridterapeuten ifall eleven är intresserad av sin egen och hästens skugga. Eller om det kan vara så att eleven tycker det är spännande med ljudet från hästens hovar mot asfalten. Bekräftelsen kan sen komma genom att hästen frustar, vilket i regel betyder att den släpper ut spänning och nu är avslappnad. Det indikerar att eleven har slappnat av vilket betyder att ridterapeuten nu har förstått vad eleven ville kommunicera.

Ridterapeuten kan studera elevens kroppshållning i kombination med hästens signaler och på så vis få ytterligare bekräftelse på att eleven nu har slappnat av. Ett exempel på det är när en elev rider i skogen och går emot några taggiga enbuskar. Eleven visar genom att slå armarna framför sig att han inte är nöjd

med situationen. Ridterapeuten frågar vad som händer nu och om eleven vill fortsätta rida eller vända tillbaka. Eleven visar genom att peka att han vill vända tillbaka. De vänder och rider hemåt igen och hästen frustar samt att eleven slappnar av och sitter stilla på hästryggen igen. Sen kan hästen inverka på situationen genom att gäspa för att på så vis indikera att allt är lugnt och på så vis försöka få ridterapeuten eller eleven att lugna sig. Här behöver ridterapeuten stanna upp och känna efter vilken energi, intentioner och vilka emotioner hon i sin kropp och kanske reglera dem först och främst. Om hästen fortsätter att gäspa indikerar det att eleven med behöver bli lugnare alternativt att hästen frustar och på så vis indikerar att det räckte med att ridterapeuten sänkte tempot och ändrade sina intentioner och emotioner. Så hästen kan inverka på både elev och ridterapeut. Vilken häst eleven har tenderar också att spela en roll för eleverna. Ett exempel på det är när en elev som brukar rida på Borken en dag väljer Anisett. Efter ridturen brukar inte den eleven tacka utan bara vinka hej då. Denna gång visar eleven med teckenspråk ordet tack till ridterapeuten och hästen. Det är genombrott att han väljer en annan häst. Samtidigt som det är också ett genombrott att eleven visar teckenspråkstecknet för tack till ridterapeuten, som svarar an med att bli glad och känna varma kärleksfulla känslor gentemot eleven. Nästa gång väljer eleven Borken som vanligt och eleven visar glädje över att se Borken. Även denna gång visar nu eleven tack med teckenspråk efter ridturen. Så det stannade inte bara vid avskedet med Anisett.

Videoobservationer en öppning för reflektion

Genom att ridterapeuten får se sitt eget arbete med eleverna via videon får hon chans att reflektera ytterligare över de tolkningar hon har gjort. Det leder ibland till att hon omtolkar situationen och kanske förstår att eleven inte har förstått vad hon har förmedlat. Det i sin tur gör att ridterapeuten kan korrigera till nästa gång och skapa mer utrymme för eleven att förstå. En viss försiktighet finns dock alltid hos ridterapeuten då hon inte säkert kan veta att den omtolkning hon har gjort är den rätta. Som ridterapeuten säger så gör hästens medverkan att hon blir mer känslig för emotioner och intentioner. Dels för att kunna läsa av hästen men även för att kunna läsa av eleverna. Genom emotionell empati försöker ridterapeuten kommunicera med såväl häst som elev. Det skapar utrymme för samspel. Då eleverna med autism tenderar att kunna förstå hästen

utifrån emotioner. Eleven är inte ensam om att betraktas som autistisk utan det är vanligt att även hästen betraktas som autistisk. Precis som eleven försöker hästen förstå oss människor utifrån emotioner då den inte fullt ut kan förstå vårt verbala språk. Det gemensamma språket för alla i triaden är det emotionella. Det faktum att vi genom studien har ändrat på vissa förhållanden blir det än tydligare att fokus ligger på kommunikation. För det är när det uppstår missförstånd som vi blir än mer beroende av att förstå varandra. Ridterapeuten beskriver det som att det blir en kvalitativt djupare kommunikation när hästen deltar. Bara när eleven är öppen för att kommunicera kan det egentligen ske en kommunikation. Sen kan hästen ge ledtrådar om vad som sker inom eleven, vilket ger ett försprång för ridterapeuten när väl eleven öppnar upp för att ta kontakt. Det sker en balansgång med hur mycket eller lite stimuli som ridterapeuten erbjuder eleverna. Dels skiljer det mellan eleverna men även genom att ridterapeuten får chans att observera sig själv då hon justerar mängden stimuli mellan tillfällena. Som ridterapeuten säger så behöver hon jobba på att dels hitta vad som motiverar eleven att ta kontakt, men även undersöka hur mycket och lite stimuli som behövs för respektive elev samt för den specifika dagen. En form av stimuli kan vara att lyssna till hästens steg och därigenom arbeta med matematik genom att räkna antal steg hästen tar till en viss punkt. Hästen kanske frustar eller gnäggar och då samtalar man om varför hästen frustar och gnäggar. Någon elev kunde till och med bli rädd när hästen frustade eller gnäggade exempelvis den blinde eleven. Då blir det än viktigare att kommunicera vad frustandet står för. Det kan ridterapeuten göra genom att berätta en saga som handlar om hästar som kommunicerar med varandra. Andra stimuli kan handla om att kasta en leksak fram på vägen som hästen kan hämta, något som hästen Nardus tycker om. Men om eleven inte är med i leken fullt ut med att kasta leksaken märks det tydligt på hästen Nardus. Det märks genom att han inte är lika engagerad att plocka upp leksaken. På så vis får ridterapeuten indikationer på huruvida eleven är öppen för kontakt eller inte. Så eleven kan kasta leksaken, men egentligen inte vara engagerad något som hästen “avslöjar”. Om då ridterapeuten försöker möta upp eleven där den är i tanken eller känslan kan kontakten återupprättas igen. Det kan handla om att eleven är upptagen med att hjälmen inte sitter bekvämt. Genom att ridterapeuten får ledtrådar från hästarna kan hon rikta om uppmärksamheten och förhoppningsvis möta eleven där den är så att eleven känner sig förstådd.