Kvinnor som utsätts för våld i nära relationer : Deras erfarenheter av möten med vårdpersonal på akutmottagning

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, Grundnivå (G2E) Sjuksköterskeprogrammet 180 hp

Slutseminarium: 2021-05-26

Godkänt och examinerat: 2021-06-03

relatio

Författare: Simone Sjögren Espinoza Emma Wallenius

Handledare: Charlotta Arwidson, fil. Mag

Anna Stålberg, Fil. Dr, lektor i omvårdnad Examinator: Per Ekstrand, högskolelektor

Kvinnor som utsätts för våld i

nära relationer

Deras erfarenheter av möten med vårdpersonal på

akutmottagning

Women who are exposed to

intimate partner violence

Their experiences of encounters with healthcare

professionals in the emergency department

(2)

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Våld i nära relationer är den vanligaste formen av mäns våld mot kvinnor. Det är ett samhälls- och folkhälsoproblem som hotar kvinnors liv och hälsa. Våldsutsatta kvinnor söker ofta vård på akutmottagningen i första hand. Sjuksköterskan behöver kunskap inom ämnet och har ett ansvar att fråga om våld i nära relationer.

Syfte: Syftet var att beskriva hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer erfar mötet med vårdpersonal på akutmottagning.

Metod: En litteraturstudie genomfördes med tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Insamlade data analyserades med manifest innehållsanalys.

Resultat: Två kategorier och fyra subkategorier framkom utifrån analysen.Den första kategorin var: kvinnornas emotionella inre process med subkategorierna: barriärer kring att berätta om våldet och vårdmiljöns påverkan. Andra kategorin var: vårdpersonalens attityd påverkar vårdmötet med subkategorierna: Förtroendeingivande bemötande och att inte bli ‘sedd och hörd’.

Slutsats: Kvinnor som utsatts för våld i nära relation upplevde rädsla och förlust av kontroll och autonomi när de sökt vård. Att bli bemött med empati var avgörande för att kvinnorna ska våga berätta om våldet de utsätts för och för att fortsätta söka vård.

(3)

ABSTRACT

Background: Intimate partner violence (IPV) is the most common form of men's violence against women. It is a public health and societal problem that threatens women's lives and well-being. Victims of IPV often seek care at the emergency department (ED) first hand. Nurses need knowledge about this subject and have a responsibility to screen for IPV. Aim: The aim of this study was to describe how women exposed to IPV experience the meeting with healthcare staff when seeking care at the emergency department.

Method: A literature study was conducted with ten articles that had a qualitative approach. The collected data was analysed with manifest content analysis.

Results: Two categories and four subcategories were generated from the analyse. The first category was :the women’s emotional process within with subcategories: barriers for

disclosing intimate partner violence and the care environments impact. The second category was: the health care staff's attitude affects the care with subcategories: the need for empathic behaviour to enable trust and to be ‘seen and heard’.

Conclusion: Women who are victims of IPV experience fear and a loss of their autonomy and control when seeking care at an ED. It was crucial that these women were treated with

empathy to overcome the fear of disclosing the IPV and to be able to continue to seek care. Keywords: Battered women, Emergency department, Intimate partner violence, Women's Experiences

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING ... i ABSTRACT ... ii INTRODUKTION ... 1 BAKGRUND ... 2 Våld i nära relation ... 2

Våldets konsekvenser för kvinnans hälsa ... 2

Sjuksköterskans professionella ansvar i mötet med en våldsutsatt kvinna ... 3

BÄRANDE BEGREPP ... 4

Lidande som begrepp ... 4

Lidande i vårdrelaterade sammanhang ... 5

Personcentrerad vård ... 5

Tillämpning av personcentrerad vård i vårdmötet ... 6

PROBLEMFORMULERING ... 6 SYFTE ... 6 METOD ... 7 Design ... 7 Urval ... 7 Datainsamling ... 7 Dataanalys ... 8 Etiska aspekter ... 9 RESULTATREDOVISNING ... 10

Kvinnornas emotionella inre process ... 10

Barriärer kring att berätta om våldet ... 10

Vårdmiljöns påverkan ... 11

Vårdpersonalens attityd påverkar vårdmötet ... 12

Förtroendeingivande bemötande ... 12

Att inte bli ‘sedd och hörd’ ... 12

DISKUSSION ... 14

Metoddiskussion ... 14

Design ... 14

(5)

Analys och etiska aspekter ... 16

Resultatdiskussion ... 16

Brister i sjuksköterskans professionella ansvar ... 16

Lindra lidande ... 17 Personcentrerad vård ... 18 Bemötandet är avgörande ... 19 SLUTSATSER ... 19 REFERENSER ... 21 BILAGOR ... i Bilaga 1. Sökmatris ... i Bilaga 2. Artikelmatris ... ii

(6)

INTRODUKTION

Våld i nära relationer är den vanligaste formen av mäns våld mot kvinnor och det är ett aktuellt ämne som det talas alltmer om i samhället och i media. Det är ett stort

folkhälsoproblem och förutom det uppenbara lidandet för kvinnor kostar det samhället stora summor. Våld i nära relationer är ett känsligt och svårt ämne att handskas med och de drabbade kvinnorna behöver stöd. Därför har författarna i denna studie valt att lyfta detta ämne. En fördjupad kunskap inom ämnet kan bidra till att vi som framtida sjuksköterskor kan utvecklas i vår yrkesroll och stödja denna patientgrupp på bästa sätt. Författarna i studien ser därför vikten av att studera kvinnornas erfarenheter för att framöver kunna erbjuda adekvat omvårdnad till dem.

(7)

BAKGRUND

I följande del tydliggörs begreppet våld i nära relationer och dess konsekvenser. Det är en viktig grund för att förstå hur detta utspelar sig. Vidare beskrivs kvinnors upplevda barriärer för att lämna den våldsamma relationen och de de mekanismer som ligger till grund för att detta. En grundförståelse för detta är viktig för att förstå dessa kvinnors livssituation. Slutligen beskrivs sjuksköterskans professionella ansvar.

Våld i nära relation

Mäns våld mot kvinnor är ett hot mot mänskliga rättigheter och ett stort folkhälsoproblem globalt. Den vanligaste formen av mäns våld mot kvinnor är våld i nära relationer, vilket innebär att kvinnan blir utsatt för våld av sin partner (World Health Organisation [WHO], 2013a). I begreppet våld inkluderas fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt utövande av makt och kontroll, där även hot om våld ingår (Bahadir-Yilmaz & Oz, 2019, s. 686; WHO, 2021). Av alla kvinnor världen över utsätts cirka 30% någon gång i livet för våld i nära relationer och globalt sett begås 38% av alla mord på kvinnor av en närstående man (WHO, 2013a; WHO, 2013b). Frågan om våld i nära relationer har blivit alltmer aktuell i samhällsdebatten och lagstiftningen i Sverige under de senaste decennierna. Frågan har lyfts från det privata rummet till att beröra hela samhället. Enligt Socialstyrelsens beräkningar uppskattas kostnaderna för de direkta och indirekta insatserna till följd av våld mot kvinnor i Sverige uppgå till mångmiljardbelopp varje år (Socialstyrelsen, 2006, s. 39).

Våldets konsekvenser för kvinnans hälsa

Att bli utsatt för våld får konsekvenser för såväl kvinnans fysiska som psykiska hälsa och har i värsta fall dödlig utgång. De vanligaste negativa hälsoeffekterna av våldet är: fysiska skador av olika slag, depression, alkoholmissbruk, oönskade graviditeter och aborter samt ökad risk för havande kvinnor att få barn med låg födelsevikt (WHO, 2013a). Kvinnor vittnar också om sömnstörningar, förhöjt blodtryck, ångestproblematik, mardrömmar, ätstörningar och minskad aptit (Loke, Wan & Hayter, 2012, s. 2339; Larsen, M, Krohn J, Puschel, K & Seifert 2014, s. 367; WHO 2013). Våldet bidrar i hög grad till minskad livskvalitet för drabbade kvinnor då de kan drabbas lider av depression och minskad livsglädje till följd av detta, vilket även kan leda till självmordsförsök. Vanligt förekommande för dessa kvinnor är att de upplever skam över sin utsatthet som kan yttra sig i isolering i hemmet då rädslan kring att få sina skador uppmärksammade är stor. Drabbade kvinnor har ofta låg självkänsla till följd av våldet och klandrar sig själva för sin utsatthet (Boyd, Scharer, Baliko, Mackey, 2009). När de hamnat i denna position anser de sig inte förtjäna respekt och kärlek i en relation. Att leva med en våldsam partner har dokumenterats ge upphov till känslor av uppgivenhet, hjälplöshet, otrygghet och förtvivlan. Då våldet sker i hemmet, som bör vara en trygg plats saknar dessa kvinnor skydd mot våldet (Loke, Wan & Hayter, 2012, s. 2339).

(8)

av sin partner eller har ett hopp om att våldet ska upphöra (Loke, Wan & Hayter 2012, s. 2340). Att leva i en relation med en våldsutövande partner leder till att kvinnan blir psykologiskt nedbruten och dessa bakomliggande mekanismer försvårar för kvinnan att lämna relationen. Detta kallas normaliseringsprocessen (Enander, 2011, s. 3). I Lindgren & Rencks (2008, s. 115) studie beskriver några kvinnor detta förlopp. De anger faktorer som passionerad kärlek för mannen i relationens start för att sedan uppge våldets smygande förlopp. Detta gör att kvinnans gränser förskjuts långsamt till att normalisera våldet. De beskriver vidare att mannen växlar mellan våld och värme. Detta gör kvinnan känslomässigt beroende av mannen då hon anpassar sig efter mannens behov och skuldbelägger sig själv för våldet (Lindgren & Renck, 2008, s. 116–118). Kvinnorna redogör att de försökt lämna relationen när våldet eskalerar men att det blir svårt att stå fast vid sitt beslut då mannen ter sig ångerfull eller hotar och förföljer kvinnan (Lindgren & Renck, 2008, s. 118–119). Ofta krävs det flera försök och många år för en kvinna att lämna en våldsam relation slutgiltigt på grund av dessa mekanismer beskriva ovan (Boyd, Scharer, Baliko, Mackey, 2009). Vidare beskriver Lindgren & Renck (2008, s. 119–121) några faktorer som bidragit till den frigörande vändpunkten och det slutgiltiga uppbrottet. Detta kan vara att våldet eskalerat till den grad att de fruktar för sitt liv eller att våld riktas mot barnen. I dessa situationer kan kvinnorna använda rädslan som drivkraft till att lämna relationen. Några kvinnor beskriver också att de nått en vändpunkt när de via stöd från vänner, familj eller sociala insatser insett att mannens våld inte kommer att upphöra. Enligt Boyd, Scharer, Baliko, Mackey (2009) kan en vändpunkt också vara att kvinnan nått insikten om att våldet inte är normalt och inte längre accepterar våldet.

Sjuksköterskans professionella ansvar i mötet med en våldsutsatt kvinna

Enligt riktlinjer från WHO (2013c) ska en kvinna som vittnar om våld i nära relation få stöd omgående. Vårdpersonal ska erbjuda ett första omhändertagande samt bidra med information om var kvinnan kan vända sig för vidare råd och stöd. Alhalal (2020, s. 266) betonar att akutmottagningen är oftast den första - och ibland den enda platsen - där våldsutsatta kvinnor kommer i kontakt med hälso- och sjukvården. Detta gör att akutmottagningen innehar en obestridlig position för ett första stöd och omhändertagande.

Sjuksköterskan har en viktig och central del i vårdandet av våldsutsatta kvinnor då hen i sin profession arbetar patientnära och har ett övergripande omvårdnadsansvar för patienterna. Omvårdnad är sjuksköterskans kompetensområdet och är ett vetenskapligt kunskapsområde. De fyra grundläggande ansvarsområdena inom omvårdnad är att främja hälsa, återställa hälsa, förebygga sjukdom, och lindra lidandet (Svensk sjuksköterskeförening, 2017, s. 4). Det är vårdpersonalens plikt att ställa frågor vid misstanke om våld. Då kvinnor tenderar att isolera sig och undviker att berätta om sin situation som tidigare nämnt, måste sjukvårdspersonalen vara lyhörda för signaler på våldsutsatthet, inte minst för att reducera risken för fortsatt våld (Alhalal, 2020, s. 266). Forskning visar att sjuksköterskor känner sig tveksamma till att ställa frågor gällande våld i nära relationer. Några orsaker till detta är okunskap, tidsbrist, rädsla för att göra ytterligare skada och att de saknar verktyg för att fråga om våldet på ett konstruktivt sätt

(9)

(Dawson, Rossiter, Doab, Romero, Fitzpatrick & Fry, 2019, s. 1057; Alhalal, 2020, s. 268–269; Kuahn & Juni, 2017, s. 219). Det råder osäkerhet kring vems ansvar det är att screena för våld i nära relationer. En studie belyser att sjuksköterskor anser att det inte finns tid för screening samt att det inte ingår i deras yrkesansvar. De anser att andra yrkesprofessionella är bättre lämpade för att tillgodose kvinnans behov (Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wändell & Hylander (2015, s. 2258–2262). Guruge (2012, s. 2–3) berör också ämnet där sjuksköterskorna uppger att de är medvetna om sitt ansvar för våldsscreening men de redogör också för att de anser att kvinnan själv bör ta upp ämnet då det inte finns garanti för att kvinnan berättar om våldet trots att frågan ställs. Sjuksköterskorna i studien framhåller att god vårdrelation med kvinnan gynnar möjligheten att hon ska våga berätta om sin våldsutsatthet. Enligt Alhalal (2020, s. 268-272) behöver sjuksköterskor generellt mer kunskap om och större medvetenhet kring, våld i nära relationer för att kunna erbjuda adekvat vård till utsatta kvinnor.

BÄRANDE BEGREPP

Två bärande begrepp används i denna litteraturstudie. Dessa är lidande och personcentrerad vård. Kvinnor som utsätts för våld av sin partner upplever lidande i varierande former. Detta sträcker sig från fysiska skador till känslomässig stress i direkt anslutning till våldet eller som konsekvens efter våld. Begreppet lidande valdes därför som ett bärande begrepp. Att bemöta dessa kvinnor kan vara komplext på grund av deras känslor av skuld, skam och rädslor kring att vara våldsutsatta av partner. Det är därför viktigt att utföra omvårdnad utifrån deras behov och önskningar samt se alla dimensioner av kvinnorna och inte reducera dem till deras skador. Därav anses personcentrerad vård vara ett viktigt bärande begrepp för denna litteraturstudie.

Lidande som begrepp

Lidande är ett brett begrepp och kan definieras på flera olika sätt. Eriksson (2015, s. 16–18) definierar lidande som smärta, rädsla och ångest men är ej synonymt med varandra då till exempel smärta kan förekomma utan lidande och vice versa. Lidande kan också innebära att uthärda något, en sjukdom, något som människan utsätts för, en kamp, någonting som människan måste leva med, något negativt och något människan utsätts för.

Begreppet lust kan användas som motsats till lidande och dessa begrepp hör ihop som varandras motpoler där lidande kan leda till lust. Sambandet mellan dessa två begrepp har betydelse för människans hälsa (Eriksson, 2015, s21). Enligt ett talesätt kan människan inte uppskatta sin hälsa förrän hen mött sjukdom. Lidande kan ge hälsan en mening genom att en medvetenhet ökar om kontrasterna och möjligheterna för de egna inre resurserna som

människan har (Eriksson, 2015, s 58). Hälsa kan ses som en helhet genom föreningen med lidande. Lidandet är en naturlig del av människan och därmed också en naturlig del av hälsan. Vid outhärdligt lidande kan förmågan till hälsa brista och kan hindra oss från att växa och utvecklas som människa. Hälsa är förenligt med uthärdligt lidande (Eriksson, 2015, s 59).

(10)

Lidande i vårdrelaterade sammanhang

Ur ett historiskt perspektiv uppkom vårdandet för att lindra det mänskliga lidandet. Dock har utvecklingen idag lett till att vården ibland skapar lidande istället (Eriksson, 2015, s.77). Enligt Eriksson (2015, s.77–78) finns tre olika former av vårdrelaterat lidande.

Sjukdomslidande innebär ett lidande som uppkommit av sjukdom och behandling. Sedan finns vårdlidande som syftar till lidande som upplevs i relation till själva vårdsituationen. Den tredje formen av lidanden inom vården är livslidande vilket innebär det lidande som upplevs i relation till det egna, unika livet- att leva eller inte leva.

Vårdlidande kan yttra sig i en känsla av ensamhet, bekymmer, osäkerhet och rädsla för överraskningar men är individuellt för varje människa. Det kan sammanfattas i fyra huvudkategorier: Kränkning av patientens värdighet, fördömelse och straff, maktutövning samt utebliven vård (Eriksson, 2015, s.81–82). Att vara patient kan påverka hela

livssituationen. Livslidandet ger då uttryck i en känsla av att livet rubbas och tas ifrån en. Vårdpersonal bör sträva efter att eliminera onödigt lidande, dock går inte allt lidande att eliminera och därför bör fokus ligga på att lindra lidandet. För att kunna lindra patientens lidande bör sjuksköterskan skapa en vårdkultur där patienten känner sig respekterad, välkommen och sedd. Lidandet kan lindras genom konkreta handlingar för patienten men också genom att finnas till hands och bygga en relation. Sjuksköterskan kan visa sig

tillgänglig för patientens behov genom att förmedla att hen finns där utan att fråga eller be om förklaringar. Sjuksköterskan kan med fördel erbjuda samtal med patienten för att ge en chans för patienten att dela med sig, hen kan också uppmuntra, stödja, trösta och förmedla hopp men också dela hopplösheten. Patienter räds inte att bli utan medicinsk behandling utan rädslor grundas oftare i att bli föraktade, ensamma, övergivna och utan gensvar (Eriksson, 2015, s. 88–92). Enligt Eriksson (2015, s. 93) är vårdlidande ett onödigt lidande som måste elimineras därför bör det fortsatt studeras för att förstå det och bidra till förändring.

Personcentrerad vård

Personcentrerad vård är ett begrepp som vuxit fram och numera används både nationellt som internationellt inom sjukvården (Svensk sjuksköterskeförening, 2010, s. 2). Begreppet grundar sig i ett holistiskt perspektiv där man strävar efter att synliggöra hela personen och inte endast fokusera på sjukdom, symtom eller diagnos. Det innebär att andliga, sociala och psykologiska aspekter tas i beaktning i lika stor grad som den fysiska aspekten. Personcentrerad vård innebär även att patientens önskningar och perspektiv tas i beaktning och värderas lika

värdefull som den professionella vårdgivarens (Svensk sjuksköterskeförening, 2010, s. 1). Att i samarbete med den berörda personen och andra professionella vårdgivare synliggöra vad hälsa betyder för den enskilda personer är centralt för personcentrerad vård (Svensk

sjuksköterskeförening, 2010, s. 4). Språket är viktigt för att understödja den personcentrerade vården. Ordet ‘patient’ bör undvikas till förmån för ‘person’ då fokuset lyfts från att enbart se sjukdomen, diagnosen eller symtomen och istället se hela personen.

(11)

Tillämpning av personcentrerad vård i vårdmötet

Vid fysiska och psykiska skador behöver individen ofta uppsöka vård och blir därmed beroende av en annan person för att kunna återställa sin hälsa. Ur ett personcentrerat synsätt skapas människans identitet i viss utsträckning i mötet med andra och detta är viktigt att ha i åtanke när ett vårdmöte sker och en vårdrelation skapas. Det är essentiellt att reflektera över om den vårdsökandes känsla av att få vara den man vill vara understöds, vilket

personcentrerad vård syftar till. Motsatsen till personcentrerad är sjukdomsorienterad, det vill säga att patienten blir reducerad till sin sjukdom, symtom eller diagnos.. Sjuksköterskans agerande har en avgörande roll för om vården blir personcentrerad eller

sjukdom/symtom/diagnos centrerad. Vid tillämpande av personcentrerad vård ges möjligheten för den vårdsökande personen att ta egna beslut kring sin hälsa. Det innebär att sjuksköterskan måste respektera att personen har rätt till att göra fria val angående sin hälsa utan att värdera och moralisera kring valet (Svensk sjuksköterskeförening, 2010, s. 2).

PROBLEMFORMULERING

Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhälls- och folkhälsoproblem globalt. Den vanligaste formen av mäns våld mot kvinnor är våld i nära relationer. Våldet som kvinnorna utsätts för medför en rad negativa konsekvenser för kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Psykologiska mekanismer gör att kvinnorna upplever det svårt att lämna relationen. Kvinnorna känner skuld och skam kring att vara utsatt för våldet och väljer ofta att inte berätta om det, detta medför att de undviker att söka vård tills det är oundvikligt. Akutmottagningen ofta är den första plats som de våldsutsatta kvinnorna söker sig till vid behov av vård för sina skador. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer och rätt

kunskap är essentiellt för att kunna ge kvinnorna stöd. Det finns en stor kunskapslucka

angående kvinnornas erfarenheter av att söka vård efter våldet. Att beskriva deras erfarenheter kring att söka vård på akutmottagningen kan bidra till en ökad kunskapsutveckling bland sjuksköterskor och därmed en förbättrad omvårdnad för dessa kvinnor.

SYFTE

Syftet var att beskriva hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer erfar mötet med vårdpersonal på akutmottagning.

(12)

METOD

Design

Denna studie är en litteraturstudie med kvalitativ ansats som innehåller en sammanställning av tidigare forskning utifrån vårt valda syfte (Polit & Beck, 2017 s. 88). Litteraturstudien är genomförd med vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod.

Urval

Följande inklusionskriterier valdes för studien: Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, våldsoffer med kvinnligt kön och från 18 års ålder, primärdata med kvalitativ ansats och den kvalitativa delen från mixed methods samt studier med patientens perspektiv.

Några exklusionskriterier valdes för studien i förväg och dessa var: ekonomiskt våld och studier som saknar etiskt förhållningssätt. Under studiens gång utökades

exklusionskriterierna. Studier som involverar kvinnor med missbruksproblematik som blir utsatta för våld exkluderades då det medföljer andra typer av problematik än den studien avser att undersöka och detta skulle behövas studeras enskilt. Studier med fokus på våld under covid-pandemin exkluderades då det syftar till våld som uppkommit eller ökat på grund av isolering i covid-pandemin och är därför inte av intresse då studien undersöker våld i nära relationer under ett större tidsperspektiv.

Datainsamling

För att söka fram vetenskapliga artiklar till studien gjordes systematiska sökningar i databaserna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL] och Public/Publisher Medline [PubMed] för att genomsöka området på relevant forskning. Författarna formulerade en sökstrategi att utgå ifrån där relevanta sökord utformade från litteraturstudiens syfte. Exempel på sökord är följande: Intimate partner violence, emotions och emergency care. Den booleska termen “OR” användes för att kombinera sökorden och därmed utöka sökningen och generera fler träffar. Den booleska termen “AND” användes för att avgränsa och specificera sökningen för att endast generera träffar relaterat till syftet. En asterix (*) har använts på utvalda sökord för att generera träffar med olika ändelser av ordet (Polit & Beck, 2017, s. 91). Se sökmatris, bilaga 1.

Vid sökning i Cinahl gjordes först en fritextsökning där författarna valde ut sökord utformade för att passa syftet. Sedan användes Cinahl subject headings för att ta fram relevanta sökord specifikt för databasen. Cinahl subject headings är Cinahls egna termer som artiklarna sorteras in i. Följande begränsningar användes i sökningen: Peer reviewed, engelsk text samt artiklar mellan årtalen 2007–2021. Vid sökning i Pubmed gjordes först en fritextsökning på samma sätt som i Cinahl. Sedan användes Mesh-databas för att ta fram relevanta sökord specifikt för databasen Pubmed, så kallade Mesh-termer. Följande begränsningar användes i sökningen: Engelsk text, artiklar publicerade mellan år 2007–2021. Se sökmatris i bilaga 1 för samtliga sökord och sökningar.

(13)

Vidare gjordes en kedjesökning, vilket innebär att referenslistan i de artiklarna som valts ut till resultatet genomsöktes efter artiklar att inkludera i studien (SBU, 2020a, s.25). En artikel valdes ut (Yam & Ordadell, 2000). Via sökning nr 1, se sökmatris i bilaga 1, genomsöktes referenslistan från en litteraturöversikt (Hinsliff-Smith & McGarry, 2017). En artikel valdes ut (Wendt-Mayer, 2000).

Datainsamlingen genererade tio vetenskapliga artiklar. Dessa kvalitetsgranskades med SBU (2020b) granskningsmall bedömning för studier med kvalitativ metodik för att bedöma tillförlitligheten i studierna. I de studier som använt sig av mixed method granskades den kvalitativa delen med samma mall. Mallen innehåller två delar. Den första delen handlar om metodbrister och innehåller fem frågeområden. Andra delen i granskningsmallen har tre frågor som berör relevans, koherens och tillräckliga data. I slutet sammanställdes resultatet och en bedömning sker då om studien har inga, måttliga eller allvarliga brister. Vid allvarliga brister exkluderades studien (SBU, 2020b, s. 1-4). Samtliga tio artiklar som granskades bedömdes användbara då de ej hade allvarliga brister och inkluderades därför i resultatet. Se granskningsmallen i bilaga 2.

Dataanalys

De vetenskapliga artiklarnas innehåll har analyserats efter det manifesta innehållet som besvarar syftet genom en innehållsanalys av Graneheim & Lundman (2003). Bearbetningen av data har skapat kategorier med tillhörande subkategorier som svarar på syftet.

Analysen utfördes i fyra steg där första steget innebar att texten i de valda artiklarna lästes igenom i sin helhet flera gånger för att förstå textens helhet. Sedan markerades nyckelord, meningar eller fraser ut som meningsbärande enheter. Dessa meningsbärande enheter fördes in i en tabell via google documents på datorn och kondenserades sedan, vilket innebär att mängden text minskas utan att förlora kärnan av texternas innebörd. I samband med kondenseringen översattes texten från engelska till svenska av författarna innan

analysprocessen gick vidare. Vidare i analysen tilldelades meningsbärande enheterna etiketter, så kallade koder. En kod beskriver kort innehållet i den meningsbärande enheten. När alla meningsbärande enheter tilldelats en kod sorterades alla koder med liknande innebörd in i kategorier och subkategorier. En kategori svarar på frågan vad kvinnorna upplever. Subkategorierna svarar på hur kvinnorna upplever det. Varje kod fick endast tillhöra en kategori och samtliga koder tilldelades en kategori. Författarna markerade ut meningsbärande enheter på egen hand för att sedan jämföra och diskutera skillnader och likheter. Skapandet av koder och kategorier genomfördes av båda författarna tillsammans för att minska risk för feltolkning. Se tabell 1 för två exempel ur analysprocess.

(14)

Tabell 1. Exempel på analysprocessen

Meningsbärande enhet Kondensering Kod Subkategori Kategori

Negative issues mentioned by the women included the level of noise and commotion at the ED as well as a lack of privacy. Problematiskt med hög ljudnivå och uppståndelse på akutmottagningen och bristande möjlighet att få vara ifred. Störande miljö på akutmottagningen Vårdmiljöns påverkan Kvinnornas emotionella inre processen Experiences of judgmental healthcare, where participants felt blamed for ongoing violence for ‘choosing’ not to leave their abuser, further compounded their guilt.

Personal förstärker kvinnans skuldkänslor genom att skuldbelägga henne för sin

våldsutsatthet.

Skuldbelagd av vårdpersonal

Att inte bli ‘sedd och hörd’ Vårdpersonalens attityd påverkar vårdmötet Etiska aspekter

Vid val av artiklar att ingå i litteraturstudien krävdes ett uttalat etiskt godkännande eller etisk reflektion för att inkluderas (Polit & Beck, 2017, s. 154–155). För att säkerställa att studien redovisades så sanningsenligt som möjligt har båda författarna läst igenom och granskat materialet systematiskt flertalet gånger samt gemensamt diskuterat fynden för att fastslå att informationen var rätt tolkad. Författarna har också involverat alla fynd från artiklarnas text till denna studies resultat. Detta för att undvika en intressekonflikt. En sådan intressekonflikt kan vara en vilja att framställa omvårdnaden på ett sätt som inte överensstämmer med verkligheten för att generera en fördelaktigare bild för studien (Polit & Beck, 2017, s. 153). Vid översättningen av artiklarna från svenska till engelska har författarna använt sina grundläggande kunskapar i språket som är god men även använt det digitala verktyget "google translate" vid oklarheter för att undvika feltolkning av texten. Referenshanteringen har skett enligt högskolans referensguide, APA-guiden genomgående, för att refereringen ska ske korrekt och för att undvika plagiat.

(15)

RESULTATREDOVISNING

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer erfar mötet med vårdpersonal på akutmottagning. Två kategorier och fyra

subkategorier har skapats. Den första kategorin är: kvinnornas emotionella inre process med subkategorierna: barriärer kring att berätta om våldet och vårdmiljöns påverkan. Den andra kategorin är: vårdpersonalens attityd påverkar vårdmötet med subkategorierna

förtroendeingivande bemötande och att inte bli ‘sedd och hörd’. Se figur 1.

Kvinnornas emotionella inre process

Denna kategori innefattar de känslomässiga processer som kvinnorna upplever när de söker vård på akutmottagning. De vanligaste känslorna som beskrivs är rädslor av olika slag samt upplevd bristande autonomi och kontroll. Här beskrivs också olika faktorer i vårdmiljön som påverkar kvinnorna.

Barriärer kring att berätta om våldet

Kvinnorna beskriver att de undviker att söka vård på grund av rädsla och uppger att de endast söker vård när skadorna är allvarliga eller omfattande (Catallo, Jack, Ciliska & Macmillan, 2012; Liebschutz, Battaglia, Finley & Averbuch, 2008; Reisenhofer & Seibold, 2012). Kvinnorna uppgav att de var rädda för att avslöja att de är utsatta för våld i nära relationer (Catallo et al., 2012; Olive, 2016; Wallin-Lundell, Eulau, Bjarneby & Westerbotn, 2017; Yam & Oradell, 2000). De upplever att de hindras att söka vård eller från att berätta om våldet då mannen kontrollerar deras kontakt med omvärlden och var ofta med vid vårdtillfället

(Reisenhofer & Seibold, 2012; Yam & Oradell, 2000). Kvinnorna beskriver att de går igenom en inre process där de behöver övertala och ‘peppa’ sig själv för att bli redo att berätta om

(16)

relationer innan de själva är redo att berätta om det. De menar att det är viktigt att de själva får bestämma när de vill berätta. För att ta ett sådant stort beslut behöver de få tid till att bygga upp tillit till sin egen förmåga först. Kvinnorna menar att de var rädda för att förlora sin autonomi och kontroll över sitt liv (Catallo et al., 2012; Yam & Oradell, 2000).

Vidare beskriver kvinnorna att deras privatliv blivit påverkat då de känt sig tvingade till att söka vård av ambulanspersonal eller polis. Detta gav upphov till en känsla av förlorad kontroll och de menar att de måste få bestämma själva över sitt eget liv (Catallo et al., 2012). Något som återkommer är rädslan för att vårdpersonalen ska berätta om våldet för andra utan kvinnormas godkännande och dess konsekvenser det skulle få (Catallo et al., 2012; Wallin-Lundell et al., 2017).

Kvinnorna upplevde ett tvång att bidra med material till polisutredningar i form av bilder med mera eller att de känt sig pressade till att göra en polisanmälan (Catallo et al., 2012;

Liebschutz et al., 2008; Wendt-Mayer, 2000). De beskriver att vårdpersonalen inte förstår vilka konsekvenser det kan få för kvinnorna att berätta om våldet (Liebschutz et al., 2008; Yam & Oradell, 2000). Kvinnorna upplever rädsla för att våldet ska eskalera från partnern när de kommer hem om de berättar om sin utsatthet och det hindrar dem från att berätta

(Liebschutz et al., 2008; Reisenhofer & Seibold, 2012; Wallin-Lundell et al., 2017; Wendt-Mayer, 2000). Rädsla för att våld ska riktas mot kvinnornas familjer eller vänner som hämnd är något som också är närvarande för dessa kvinnor (Wendt-Mayer, 2000). Några beskriver att de inte vill svika sin partner genom att berätta (Catallo et al., 2012).

Vårdmiljöns påverkan

Efter det trauma som de våldsutsatta kvinnorna gått igenom och den sårbarhet som detta innebär vittnas det återkommande om en känsla av utsatthet i väntrummet (Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Leppäkoski & Paavilainen, 2010; Olive, 2016). Detta beskrivs som obehag och ångest som triggas av att sitta bland andra människor i det akuta skedet. De beskriver en oro kring att bli dömd av andra i väntrummet då de upplever våld i nära relationer som stigmatiserat. Andra återkommande faktorer var besvärande ljudnivå och tumult som ofta uppstår på en akutmottagning. Känslor som att vara avtrubbad, ångestfylld och uppleva sig “bortkopplad” från verkligheten beskrivs och att det därför varit svårt att samarbeta, fokusera och svara på frågor i triageringen. Triagering är viktig för vårdpersonalen då det innebär att ‘sortera’ bland patienter för att kunna prioritera de som är i mest akut behov av vård

(Leppäkoski & Paavilainen, 2010; Olive, 2016).

En lugn och trygg plats där kvinnorna kan ‘landa’ efter den traumatiska händelse de varit med om efterfrågas återkommande. Kvinnorna framhåller en önskan att få vara ifred, på en plats där de känner sig trygga och betonar att ett enskilt rum och trygg miljö är en förutsättning för att kunna berätta om våldet (Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Liebschutz et al., 2008; Wendt-Mayer, 2000; Yam & Oradell, 2000). Kvinnorna uppger att förövaren uppgavs ofta befann sig

(17)

på akutmottagningen med dem och de beskriver att han kunde dyka upp när som helst och att de därför ansåg det viktigt att få vara enskilt med vårdgivaren (Reisenhofer & Seibold, 2012; Wendt-Mayer, 2000; Yam & Oradell, 2000).

Vårdpersonalens attityd påverkar vårdmötet

Denna kategori beskriver hur vårdpersonalens attityder påverkar kvinnornas upplevelser av vårdmötet. Många upplevde att de inte blev sedda och hörda medan andra beskriver att ett empatiskt bemötande från vårdpersonalen stärkt kvinnan och hjälpt henne att bygga upp ett förtroende och sin egen självtillit.

Förtroendeingivande bemötande

Kvinnorna betonar vikten av att empatiskt bemötande kan hjälpa dem att återuppbygga sin självkänsla och tillit till sin egen förmåga. De kvinnor som haft positiva upplevelser av att söka vård har beskrivit att de möttes av förståelse och empati och att vårdpersonalen visat omtanke. De anger att ett sådant bemötande involverar att vårdpersonalen varit vänlig, lugn samt tagit sig tid för att lyssna och på sådant sätt visat omtanke för kvinnorna (Catallo et al., 2012; Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Liebschutz et al., 2008; Wendt-Mayer, 2000; Olive, 2016; Reisenhofer & Seibold, 2012; Wallin-Lundell et al., 2017). Detta uppger kvinnorna som en bidragande faktor till att de byggt upp ett förtroende till vårdpersonalen. Kvinnorna betonar att ett förtroende ofta byggts upp över tid och att det därför krävts flera besök på akutmottagningen med positiva erfarenheter innan kvinnorna vågar lita på vårdpersonalen (Catallo et al., 2012; Liebschutz et al., 2008; Wallin-Lundell et al., 2017).

Ett återkommande tema i kvinnornas berättelser var behovet av information om viktiga samhällsfunktioner som de kan vända sig för vidare stöd efter vårdtillfället. Sådana former av stöd är polis och rättsväsendet, skyddat boende för att skydda sig själv och sina barn samt socialtjänsten. Det varierade om de fått informationen eller inte under vårdtillfället. Samtliga betonade dock vikten av att den informationen når fram (Leppäkoski & Paavilainen, 2010; Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Liebschutz et al., 2008; Wendt-Mayer, 2000; Yam & Oradell, 2000). Något som kvinnorna beskriver är också hur viktigt det är att vårdpersonal ställer frågor och screenar för våld i nära relationer på akutmottagningen. Trots att kvinnorna först kan neka på grund av rädsla menar de att det är viktigt att vårdpersonalen fortsätter att fråga (Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Liebschutz et al., 2008; Reisenhofer & Seibold, 2012; Wendt-Mayer, 2000).

Att inte bli ‘sedd och hörd’

(18)

från kvinnorna var avsaknad av empatiskt bemötande i varierande grad från vårdpersonalen vilket leder till känslan av att inte bli ‘sedd och hörd’ (Catallo et al., 2012; Leppäkoski & Paavilainen, 2010; Leppäkoski & Paavilainen, 2011;Liebschutz et al., 2008; Olive,

2016;Reisenhofer & Seibold, 2012;Wallin-Lundell et al., 2017; Wendt-Mayer, 2000; Yam & Oradell, 2000). Kvinnorna uppger att de blivit bemötta med skuld och skam av

vårdpersonalen och detta förstärker den skuld och skam som kvinnan bär med sig innan vårdtillfället. Kvinnorna blev ifrågasatta kring varför de valt att stanna i sin relation och vårdpersonalen antydde att de bär skulden för våldet (Leppäkoski & Paavilainen, 2010; Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Wallin-Lundell et al., 2017; Yam & Oradell, 2000). Det första intrycket från mötet med vårdpersonalen var ofta avgörande och kvinnorna uppger att ett bristande bemötande ledde till att de undvek att söka vård hjälp igen vid framtida våld (Liebschutz et al., 2008; Reisenhofer & Seibold, 2012).

Vanligt återkommande var att kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte prioriterade eller brydde sig om dem. De upplevde att deras vårdbehov förminskades och underskattades, att andra patienters vård var viktigare och att det inte fanns tid eller intresse att lyssna på kvinnorna (Leppäkoski & Paavilainen, 2011; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage, 2014; Reisenhofer & Seibold, 2012; Wallin-Lundell et al., 2017; Wendt-Mayer, 2000; Yam & Oradell, 2000). Flera vittnar om att vårdpersonal upplevts stressad genom hela vårdmötet och uttryckt till patienten att hen inte har tid för dem (Olive 2016; Wallin-Lundell et al, 2017; Yam & Oradell, 2000). En kvinna berättar att vårdpersonalen redogjort att de inte har tid till att gissa vilka som är utsatta för våld i nära relation men inte berättar det trots att de får frågan (Wallin-Lundell et al., 2017). Andra berättar att de fått vänta länge och ensam på att

kontroller ska utföras utan att någon sett till dem och att det väckt frustration att behöva vänta så länge (Yam & Oradell, 2000).

(19)

DISKUSSION

Metoddiskussion

I följande metoddiskussion argumenteras för studiens styrkor och svagheter samt kring vedertagna metodologiska begrepp som validitet, reliabilitet, överförbarhet och

generaliserbarhet.

Design

Valet av design för denna litteraturstudie baserades på tidsramen för utförandet, som var åtta veckor. Därav ansågs det lämpligt att välja en litteraturstudie för att undersöka ämnet. En litteraturstudie är en sekundärkälla och anses inte lika tillförlitlig som ett originalarbete med primärdata. Dock erbjuder en litteraturstudie en övergripande och bredare förståelse för fenomenet som undersöks vilket inte går att uppnå med en originalstudie (Polit & Beck, 2017, s. 88). Syftet var att beskriva hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer erfar mötet med vårdpersonal på akutmottagning, därför valdes en kvalitativ ansats då den passar bäst för att få en fördjupad kunskap i upplevelser och känslor (Polit & Beck, 2017, s. 463). Med en kvalitativ ansats kan en djupare förståelse nås för kvinnornas erfarenheter och sanningsenliga data kan presenteras. Det bidrar till en hög validitet för studien.

Urval och datainsamling

Endast primärdata har inkluderats till litteraturstudien då sekundärkällor riskerar att förlora betydelsefull information och behandlar inte ämnet på djupet (Polit & Beck, 2017, s. 88). Detta för att stärka studiens trovärdighet och är därmed en styrka. En av studiens styrkor är att datainsamlingen och analysen genomgående har dokumenteras och presenteras både i form av text och tabeller. Detta för att bevisa arbetets reliabilitet, vilket innebär att metoden är

noggrant utförd och data sanningsenligt presenterad så att studien ska kunna genomföras på samma sätt igen och generera samma resultat. Det är viktigt att processen är transparent och att metoden noga går att följa för att läsaren ska kunna bedöma reliabiliteten i arbetet (Polit & Beck, 2017, s. 160). Under studiens process har arbetet granskats vid flertalet tillfällen av både kurskamrater och av erfarna handledare och korrigeringar har utförts efter kommentarer och diskussioner oss emellan.

Vid sökning av artiklar har databaserna Cinahl och Pubmed använts, där ämnet omvårdnad ingår och därmed innehåller artiklar från omvårdnadstidskrifter. Systematiska sökningar har genomförts och sökningarna har utformats efter den specifika databasen för att få relevanta träffar och att databasen genomsökts noggrant för att inte missa viktiga data (Polit & Beck, 2017, s. 92-93). Även databasen medline genomsöktes då ytterligare forskning eftersöktes, det genererade dock inte fler nya träffar så detta dokumenterades inte. Något som kan tala för en styrka med studien är att författarna genomsökt databaserna flertalet gånger med flera olika kombinationer av söktermer för att utöka träffarna. Vidare har referenslistor i liknande studier

(20)

har förbisetts. Författarna anser att den forskning som slutligen valts till resultatet motsvarar den forskning som finns inom syftets gränser då inga fler fynd funnits trots

genomsökningen. Författarna till denna litteraturstudie valde att avgränsa sökningen till artiklar publicerade inom de senaste tio åren för att endast inkludera den senaste forskningen och därmed öka relevansen och tillförlitligheten till studien (Polit & Beck, 2017, s. 161). Under processens gång av datainsamling har författarna uppmärksammar att det råder brist på forskning från patientens perspektiv inom det valda ämnet. Sökningen utökas till de senaste 15 åren för att kunna generera fler artiklar till resultatet och därmed få ett mer tillförlitligt resultat. Detta genererade åtta artiklar och nådde därmed inte upp till författarnas uppsatta mål på tio artiklar. Detta mål sattes upp för att kunna utföra en tillförlitlig analys. Därav gjordes en kedjesökning (SBU, 2020a, s. 25). Det genererade ytterligare två artiklar och målet av antal artiklar uppnåddes. Ett större utbud av artiklar hade höjt tillförlitligheten men detta kunde inte uppnås, vilket anses vara en svaghet för studien. Den forskningen som slutligen valts visar sig genom analysen vara samstämmig vilket talar positivt för studiens validitet. Samtliga

vetenskapliga artiklar som inkluderats i studien är peer reviewed, vilket innebär att

nyckelfynden och metoden är noga granskad av minst två andra forskare innan de publicerats i tidskrifterna (Polit & Beck, 2017, s. 101). Innan artiklarna inkluderades till arbetets resultat granskades de av författarna med en granskningsmall för kvalitativa studier. I de studier som har mixed methods som ansats granskades den kvalitativa delen med mallen (SBU, 2020b). Detta anses vara en styrka i litteraturstudien då forskningen som involverades har granskats noggrant och datan som presenteras då kan anses vara tillförlitlig.

Studien har ett omvårdnadsperspektiv och ska således utgöras av mötet med sjuksköterskor. Vid sökning i databaserna återkom termen Health-Care professional och fångade författarnas intresse då nursing och nurses, som motsvarar svenskans termer för omvårdnad och

sjuksköterska inte genererade många träffar. Därav inkluderades termen efter noga

övervägande i efterföljande sökningar. Dock finns fler definitioner av termen, därav användes endast artiklar där termen används tydligt åtskild från vårdpersonal med medicinsk

profession. Om materialet hämtats från en omvårdnadstidskrift motiverar författarna att termens relevans till omvårdnad kan styrkas ytterligare och kan användas som ett begrepp som beskriver sjuksköterskans arbete. Dock finns en viss risk att annan sjukvårdspersonal såsom undersköterska kan ingår i termen, författarna bedömde risken liten och valde att inkludera termen men detta kan ses som en svaghet med studien. Syftet att undersöka kvinnornas perspektiv valdes för att författarna anser att patientens åsikt är viktigt i denna fråga för att kunna ge adekvat personcentrerad vård till dessa kvinnor. Därför valde

författarna att fortsätta med studien trots det snäva materialet vilket kan anses som en svaghet. Att ändra syftet till sjuksköterskans perspektiv hade genererat fler träffar då författarna

noterade att det finns gott om forskning med det perspektivet. Motivering till fortskridandet med syftet har varit att det finns en stor kunskapslucka angående patientens perspektiv och är ett outforskat område. Därav ansågs det viktigt att bidra med kunskap och att denna

litteraturstudie dessutom kan bidra med motivation till vidare forskning inom området. Om kontexten i syftet vidgats till att involvera fler områden inom vården kan ytterligare

(21)

forskningsartiklar ha genererats. Studien anses vara överförbar till andra områden där kvinnor utsatta för våld i nära relationer kan komma i kontakt med hälso- sjukvården. Det kan vara till exempel primärvården, gynmottagningar och om kvinnan vårdas inom somatiken.

Akutmottagningar är ofta den första plats som kvinnor utsatta för våld i nära relationer söker sig till med sina skador och därför valdes det att behålla kontexten i syftet då detta var vad som ämnats att undersökas. Detta kan ses som en svaghet för studien. Forskningen som inkluderats till studien innehåller kvinnors berättelser från flera olika delar av världen och resultatet visar på flera liknande mönster i kvinnornas upplevelser. Därav anser författarna att studien är generaliserbar vilket kan anses vara en styrka för studien. Studien anses inte vara överförbar till andra grupper vad gäller kön eller andra typer av våldsutsatthet då författarna anser att kvinnor som utsätts för våld i nära relationer är en grupp med särskild typ av problematik kring våldsutsatthet.

Analys och etiska aspekter

Analysen av artiklarna genomfördes med Graneheim och Lundmans innehållsanalys (2003). En hög validitet eftersträvades vid utförandet varvid samtliga steg i analysen har följts noggrant. Författarna har kontinuerligt diskuterat fynden tillsammans och noga sökt igenom de meningsbärande enheterna flera gånger för att inte missa viktig information samt diskuterat kategorierna och subkategoriernas relevans. Resultatet uppvisas därmed så tillförlitligt som möjligt då analysen skett systemtatiskt och noggrant. De artiklar som valts ut har översatts från engelska till svenska av författarna, författarnas grundkunskaper inom språket är god. För att undvika risk för feltolkningar i översättningen lästes materialet enskilt av författarna flera gånger och tolkningar jämfördes samt diskuterades. Vid oklarheter kring översättningen har det digitala verktyget Google translate använts till hjälp för att ytterligare minimera risken för feltolkning.

Resultatdiskussion

I denna del diskuteras hur resultatet kan sammankopplas med tidigare forskning från bakgrunden och argument stöds med ytterligare forskning. Vidare förs en diskussion med utgångspunkt från de bärande begreppen lidande och personcentrerad vård.

Brister i sjuksköterskans professionella ansvar

Syftet var att beskriva hur kvinnor som har utsatts för våld i nära relationer erfar mötet med vårdpersonal på akutmottagning. Resultatet av analysen visar på flera negativa erfarenheter och känslor för kvinnorna i samband med att hon söker vård för sina skador. Flera av kvinnorna i studien berättar att de endast söker vård om det är absolut nödvändigt och det bekräftas av annan forskning (Larsen, Krohn, Puschel & Seifert, 2014, s. 368-389). Resultatet visade också att brister i bemötandet vid vårdtillfället kan leda till att kvinnorna undviker att söka framtida vård. Återkommande var att sjuksköterskan förstärkt känslan av skam och skuld

(22)

en av de starkaste mekanismerna bakom varför kvinnor undviker att berätta om sin våldsutsatthet av partner (Lindgren & Renck, 2008, s.118). Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, 2017, s. 5) ska sjuksköterskan alltid utföra sitt yrke så att yrkets anseende stärks och allmänhetens förtroende ökar. Enligt kvinnornas vittnesmål i resultatet misslyckas sjuksköterskan ofta med att bygga upp tillit och förtroende till dem.

Enligt Guruge, (2012, s. 2–3) är sjuksköterskorna medvetna om sitt ansvar för våldsscreening men de anser att kvinnorna bör ta upp ämnet. De menar att det finns en överhängande risk att kvinnan inte vågar berättar om våldet trots att de fått frågan. Detta strider mot kvinnornas önskningar från studiens resultat då de uppger svårigheter att berätta om våldet de utsätts för på grund av skuld och skam. Kvinnorna betonar vikten av att sjuksköterskan fortsätter att screena för våldsutsatthet trots att de inte är redo att berätta. Att få frågan om våldsutsatthet kan gynna kvinnorna den dag de är redo att prata om det då sjuksköterskan uppvisar en medvetenhet kring frågan (Reisenhofer & Seibold, 2012; Wallin-Lundell, Eulau, Bjarneby & Westerbotn, 2017). En studie av Damra et al. (2015, s. 809–813) har nått liknande slutsatser där kvinnorna uttrycker att de inte vågar ta initiativet till att berätta om våldet de utsätts. De uppger att de är positivt inställda till att diskutera sina erfarenheter med sjuksköterskan ifall hen inleder diskussionen. Resultatet visade att kvinnorna som upplevt ett bra bemötande från sjuksköterskan vittnar om att de kunnat återuppbygga sin självkänsla och självtillit. Det har gett goda resultat för kvinnans välmående. Enligt Yam & Oradell (2000) föreslår kvinnor att det alltid bör finnas personal med specialkompetens inom området våld i nära relation på plats på akutmottagningen som kan ge det stöd till kvinnorna som de är i stort behov av.

Lindra lidande

Ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden är att lindra lidande som tidigare nämnts och att sjuksköterskan ska uppvisa professionella värden såsom respektfullhet, lyhördhet, medkänsla (Svensk sjuksköterskeförening, 2017, s. 3–4). Resultatet i denna studie visar att majoriteten av kvinnorna inte upplevt att lidandet lindras utan snarare att det

bemötande de fått bidragit till ytterligare lidande. Eriksson (2015, s.77) redogör för detta då hon menar att vårdens prioritet och uppsåt historiskt sett varit att lindra lidandet. På senare år har vården dock bidragit till lidande i diverse situationer. Resultatet i studien talar för att detta har uppstått då kvinnorna uppger att de fått ett bristande bemötande och undviker därför att söka vård. Detta är ett viktigt, komplext och problematiskt ämne som sjuksköterskan behöver kunskap inom för att bemöta dessa kvinnor på rätt sätt och inte förstärka lidandet.

Eriksson (2015, s. 21) redogör också för sambandet mellan lust och lidanden. Där lidande kan leda till lust och vice versa. Detta tankesätt är målande för kvinnor som lever med våld i sin relation. Våldet härstammar från lust då kvinnorna ingår en passionerad relation med en man. Våldet smyger sig sedan på och kvinnorna blir beroende av mannen och relationen. Detta

(23)

bidrar till lidande och lidandet har i sin tur drivit dessa kvinnor till att finna lust igen. Detta genom att bygga upp självkänslan och tillit till sin egen förmåga. Kvinnorna kan då lämna relationen och lusten till livet kan återfinnas då kvinnorna blir fri och våldet upphör. Några kvinnor i studien redogör för positiva erfarenheter då sjuksköterskan aktivt bidragit till dessa insikter som lett till att kvinnorna lämnat relationen. I dessa fall kunde sjuksköterskan lindra lidande och främja hälsa. På detta sätt kan Erikssons resonemang förstås i relation till fynden av denna studie.

Personcentrerad vård

Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2017, s. 4) ska sjuksköterskan kontinuerligt utveckla och förnya sin kunskap för att bibehålla sin yrkeskompetens. Att bedöma från resultatet i denna studie råder brister angående kunskap i bemötande till kvinnor utsatta för våld i nära relationer och. Förutom kunskap inom ämnet våld i nära relationer så bör sjuksköterskan i dessa situationer arbeta personcentrerat. Sjuksköterskan ska respektera kvinnors önskningar, känslor och beslut utan att döma och moralisera kring det. Detta är viktigt och användbart sett till studiens resultat då kvinnorna inte alltid vill berätta om våldet, vidta rättsliga åtgärder eller lämna relationen. Detta kan ibland krocka mot sjuksköterskans mål ‘lindra lidande och främja hälsa’ att kvinnorna inte vill förändra sin livssituation men i enlighet med personcentrerad vård bör sjuksköterskan acceptera kvinnans val. Kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer uppger i resultatredovisningen att de behöver genomgå en inre process för att våga berätta eller lämna relationen. Om kvinnorna blir pressade av sjuksköterskan att vidta åtgärder de inte är redo för späder detta på den skuld och skam som kvinnorna bär på och detta kan leda till att de undviker att söka vård. Inom personcentrerad vård råder ett holistiskt synsätt där hela personen tas i beaktning, det vill säga det fysiska, sociala och andliga (Svensk

sjuksköterskeförening, 2010, s.1). Detta behöver appliceras i vårdmötet med dessa kvinnor då de ofta lever under komplicerade förhållanden och omvårdnaden kräver att alla dessa aspekter tas i beaktning.

För att arbeta personcentrerat krävs både organisatoriska och personliga prioriteringar. Det kräver en värdegrund från ledningen som möjliggör förutsättningarna för att arbeta

personcentrerat (Svensk sjuksköterskeförening, 2010, s. 3). För att arbeta personcentrerat krävs det ofta att den vårdkulturen är implementerad på arbetsplatsen och att arbetsstyrkan är positivt inställd till personcentrerad vård enligt en studie av Moore, Britten, Lydahl,

Naldemirci, Elam och Wolf (2017, s. 665-667). De redogör vidare för att personalen aktivt behöver sträva efter att arbeta personcentrerat. De betonar att personalen av vana förlitar sig på olika objektiva data som bedömningsinstrument, medicinsk apparatur och mikrobiologiska provsvar och därmed glömmer bort att involvera patientens subjektiva åsikter. En ytterligare aspekt som studien beskriver är att patienter har lärt sig vad vårdpersonalen vill höra och ger då svar som behagar personalen. Detta går emot vad personcentrerad vård står för då en av huvudprinciperna för personcentrerad vård innebär att patientens perspektiv ska tas i lika hög

(24)

studies resultat beskriver kvinnorna att de önskar en trygg och säker plats att samtala med vårdpersonalen på. Detta beskrivs även i studien av Moore et (2017, s. 668-669) där de menar att det är en förutsättning för personcentrerad vård att kunna föra ett privat samtal.

Sammanfattat betonar de i studien att personcentrerad vård kräver mer av vårdpersonalen och sjukvårdsledning än ett traditionellt arbetssätt då det krävs mer struktur, tid, samverkan och värdegrunder. Författarna i denna litteraturstudie anser att det är en god investering att arbeta personcentrerat för att patienterna ska få den bästa möjliga omvårdnaden som är baserad efter deras unika behov.

Bemötandet är avgörande

Flera kvinnor från denna studie har vittnat om rådande tidsbrist inom vården. Det kan inte den enskilda sjuksköterskan påverka då det är en politisk debatt och åtgärd. Som tidigare nämnts kan det ta tid för kvinnorna att bygga upp ett förtroende för sjuksköterskan och det är en utmaning med den rådande tidsbristen. Sjuksköterskan kan dock göra sitt bästa för att

åstadkomma högst möjligt förtroende med den tid som finns tillgodo. Kvinnorna från studiens resultat betonar att sjuksköterskan inte bör ‘tränga sig på’ och kräva att kvinnorna ska vidta åtgärder eller att de ska berätta om våldet när de inte redo. I de situationerna behöver

sjuksköterskan ge kvinnorna den tid det krävs för att bli redo. I en studie av Dienemann, Glass & Hyman (2005, s. 225) förklaras detta genom att sjuksköterskan kan ge förslag på åtgärder snarare än att berätta för kvinnorna vad de borde göra. Detta ger kvinnorna en känsla av kontroll och att de är kapabla att ta beslut över sina liv samt att tilltron till deras förmåga ökar. Detta ansåg kvinnorna var av stor vikt då deras livssituation ofta leder till en känsla av

förlorad kontroll. De anser det respektfullt att bli bemötta med en attityd från sjuksköterskan där hen visar förtroende för kvinnornas förmåga att ta beslut. Kunskap inom området är viktig för att kunna ge rätt omvårdnad till dessa kvinnor. Sedan hösten år 2018 ingår våld i nära relationer som ett eget ämne i examensförordningen i en rad utbildningar i Sverige, däribland sjuksköterskeprogrammet (Högskoleförordningen, SFS 1993:100). I och med att det nu blivit ett eget kompetensområde i läroplanen menar jämställdhetsmyndigheten (2019) att högre krav bör och kan ställas på yrkesverksamma för att se till att den våldsutsatta får det stöd de har rätt till. Detta kan förhoppningsvis bidra till att kompetensen inom området ökar avsevärt och att omvårdnaden därmed också förbättras.

SLUTSATSER

En stor andel av kvinnorna som sökt sig till akutmottagningen efter att ha blivit utsatt för våld av sin partner vittnar om brister i bemötandet. Detta leder till att kvinnorna undviker att söka vård. Den cirkeln behöver brytas och därför behöver sjuksköterskan mer kunskap inom området för att ge kvinnorna en adekvat omvårdnad. Ett empatiskt bemötande kan stärka kvinnors självkänsla och tilltro till egen förmåga och skapar grund för en förtroendeingivande vårdrelation. Kunskap om hur kvinnorna vill och behöver bli bemötta är viktigt för att ge

(25)

adekvat omvårdnad. Området behöver ytterligare forskning då det råder brist på forskning kring ämnet. Vidare forskning kan användas som grund för att skapa handlingsplaner för omvårdnaden av dessa kvinnor. Kunskapen och medvetenheten ökar kring våld i nära relationer därav kommer forskningen förhoppningsvis visa på tydliga förbättringar i framtiden.

(26)

REFERENSER

* Artiklar som ingår i resultatet

Alhalal, E. (2020). Nurses’ knowledge, attitudes and preparedness to manage women with intimate partner violence. International Nursing Review, 67, 265–274. doi:

https://doi.org/10.1111/inr.12584

Bahadir-Yilmaz, E. & Ox, F. (2018). Experiences and Perceptions of Abused Turkish Women Regarding Violence Against Women. Community Mental Health Journal, 55, 686-692. https://doi.org/10.1007/s10597-018-0350-9

Boyd, MR., Scharer, K., Baliko, B. & Mackey, M. (2009). Women's Experiences As Survivors of Violence. Southern Online Journal of Nursing Research 9(1)

*Catallo, C., Jack, S., Ciliska, D. & Macmillan, H. (2012). Minimizing the risk of intrusion: a grounded theory of intimate partner violence disclosure in emergency departments. Journal of Advanced Nursing, 69(6), s1366-1376. Doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.06128.x

Damra, J., Abujilban, S., Rock, M., Tawalbeh, I., Ghbari, T. & Ghaith, S. (2015). Pregnant Women’s Experiences of Intimate Partner Violence and Seeking Help from Health Care Professionals: A Jordanian Qualitative Study. J Fam Viol, 30, 807–816. doi: 10.1007/s10896-015-9720-z

Dawson, A., C,Rossiter., Doab, A., Romero, B., L, Fitzpatrick. & Fry, M. (2019). The Emergency Department Response to Women Experiencing Intimate Partner Violence:

Insights From Interviews With Clinicians in Australia. Academic emergency medicine, 26(9), 1052–1062. doi: 10.1111/acem.13721

Dieneman, J., Glass, N & Hyman, R. (2005). Survivor Preferences for

Response to IPV Disclosure. Clinical nursing research, 14(3), s. 215-233. DOI: 10.1177/1054773805275287

Enander, V. Att stanna och att gå: Forskning kring misshandelsprocessen och misshandlade kvinnors uppbrottsprocess (Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer). Västra götaland. U.o.

(27)

Graneheim, U & Lundman, B. (2003). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 2004(24), s105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001

Guruge, S. (2012). Nurses’ Role in Caring for Women Experiencing Intimate Partner Violence in the Sri Lankan Context. ISRN Nursing, 2012, 2-8. doi: 10.5402/2012/486273

Hinsliff-Smith, K. & McGarry, J. (2017). Understanding management and support for domestic violence and abuse within emergency departments: A systematic literature review from 2000-2015. och artikel nr .. valdes ut för att inkluderas i studien. Journal of Clinical Nursing, 2017(26), s. 4013-4027. doi: 10.1111/jocn.13849.

Jämställdhetsmyndigheten. (2019). Krav på yrkesverksamma ger ökat skydd för våldsutsatta.

Hämtad 4 Maj 2021 från https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/nyhet/krav-pa-yrkesverksamma-ger-okat-skydd-for-valdsutsatta

Kuahn, L. & Juni, M. (2017). Nurses' Opinions of Patient Involvement in Relation to Patient-centered Care During Bedside Handovers. Asian Nursing Research, 11. 216-222. doi:

10.1016/j.anr.2017.08.001

Larsen, M. Krohn, J., Puschel, K. & Seifert, D. (2013). Experiences of health and health Care among women exposed to intimate partner violence: Qualitative findings from Germany. Health care for women international 35(4), s. 359-379.

https://doi.org/10.1080/07399332.2012.738264

Lindgren, M. & Renck, B. (2008). Intimate partner violence and the leaving process: Interviews with abused women. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 3(2). 113-124. doi: 10.1080/17482620801945805

Loke, A., Wan, M. & Hayter. (2012). The lived experience of women victims of intimate partner violence. Journal of clinical nursing, 21, 2336–2346.doi:

10.1111/j.1365-2702.2012.04159.x

*Leppäkoski, T., Paavilainen, E. & Åstedt-Kurki. (2010). Experiences of emergency care by the women exposed to acute physical intimate partner violence from the Finnish perspective. International Emergency nursing, 2011(19), s 27-36. Doi: 10.1016/j.ienj.2010.02.006

(28)

*Leppäkoski, T. & Paavilainen, E. (2011). Triangulation as a method to create a preliminary model to identify and intervene in intimate partner violence. Applied nursing Research, 25(2012), s171-180. Doi:10.1016/j.apnr.2011.03.002

*Liebschutz, J., Battaglia, T., Finley, E. & Averbuch, T. (2008). Disclosing intimate partner violence to health care clinicians- What a difference the setting makes: A qualitative study. BMC public health, 8(229), s 1-8. doi:10.1186/1471-2458-8-229

Moore, L., Britten, N., Lydahl, D., Naldemirci, Ö., Elam, M. & Wolf, A. (2017). Barriers and facilitatorsto the implementation of personcentered care in different healthcare contexts Scandinavian journals of caring sciences, 2017(31), s. 662-673. doi: 10.1111/scs.12376

*Olive, P. (2016). First contact: acute stress reactions and experiences of emergency department consultations following an incident of intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 2016(26), s 2317-2327. Doi: 10.1111/jocn.13311

Polit, D. & Beck, C. (2017). Nursing Research: Generation and Assessing Evidence for Nursing Practice. Stockholm: Wolters Kluwer.

*Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I. & Lyckhage, E. (2014). Don’t ask don’t tell: Battered

women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 2014(9), s 1-7. http://dx.doi.org/10.3402/qhw.v9.23166

*Reisenhofer, S. & Seibold, C. (2012). Emergency healthcare experiences of women living with intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 2012(22), s 2253-2263. Doi: 10.1111/j.1365-2702.2012.04311.x

SFS 1993:100 Högskoleförordningen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100)

Svensk sjuksköterskeförening, 2010. Personcentrerad vård. [Broschyr]. Stockholm. U.o.

Socialstyrelsen, 2006. Kostnader för våld mot kvinnor: En samhällsekonomisk analys. Hämtad 5 Maj 2021 från https://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/711/2006-131-34_rev.pdf#__utma=1.739305592.1620121196.1620212568.1620291135.5&__utmb=1.2.10. 1620291135&__utmc=1&__utmx=-&__utmz=1.1620291135.5.5.utmcsr=google|utmccn=(organic)|utmcmd=organic|utmctr=(not %20provided)&__utmv=-&__utmk=201593489

(29)

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020a). Litteratursökning. Stockholm: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU). Hämtad från https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/sbushandbok_kapitel04.pdf

Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (2020b). Bedömning av studier med kvalitativ metodik. Hämtad 4 April 2021 från

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_studier_kvalitativ_metodik.pdf

Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wändell, P. & Hylander, I. (2015). To ask, or not to ask: the hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 26, 2256–2265. doi:

10.1111/jocn.12992

*Wallin Lundell, I., Eulau, L., Bjarneby, F. & Westerbotn, M. (2017). Women’s experiences with healthcare professionals after suffering from gender-based violence: An interview study. Journal of clinical nursing, 2018(27), s 949-957. Doi:10.1111/jocn.14046

*Went-Mayer, B. (2000). Female Domestic Violence Victims: Perspectives on Emergency Care. Nursing Science Quarterly, 13(4), s 340-346.

World Health Organisation (WHO), 2013a. Violence against women: a ‘global health problem of epidemic proportions’. Hämtad 4 Maj 2021 från

https://www.who.int/mediacentre/news/releases/2013/violence_against_women_20130620/en /

World Health Organisation (WHO), 2021. Violence against women. Hämtad 4 Maj 2021 från https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/violence-against-women

World Health Organisation (WHO), 2013b. Global and regional estimates of violence against women: prevalence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence.

World Health Organisation (WHO), 2013c. Responding to intimate partner violence and sexual violence against women: WHO clinical and policy guidelines [Broschyr]. Hämtad från https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/85240/9789241548595_eng.pdf?sequence=1 *Yam, M. & Oradell, MJ. (2000). Seen but not heard: Battered women’s perceptions of the ED experience. Journal of emergency nursing, 26(5), 464-470. doi:10.1067/men.2000.110432

(30)

BILAGOR

Bilaga 1. Sökmatris

Databas/sökdatum Sökord Avgränsningar Antal

träffar Antal lästa titlar Antal lästa abstrakt Antal lästa artiklar Antal valda artiklar Cinahl 21-04-15 #1 (MH “Intimate partner violence”) OR (MH “Domestic violence”) OR (MH “Domestic abuse”) OR (MH “Battered women”) OR (MH "Intimate Partner Violence") OR (MH "Domestic Violence") OR (MH "Battered Women") #2 (“Attitude”*) OR ( “Experience*”) OR ( "Emotions") #3 (MH “Emergency department“) OR (MH “Emergency room”) OR (MH“Emergency care”) OR (MH "Emergency Care") #4 (#1 AND #2 AND #3) Peer reviewed, Engelsk text, årtal: 2007-2021 19,5689 644,658 24,919 104 0 0 0 104 0 0 0 14* 0 0 0 14** 0 0 0 4*** Art nr 2, 3,4 och 5. Cinahl 21-04-15 #1 (MH “Intimate Partner Violence”) OR (MH "Intimate Partner Violence") OR (MH "Domestic Violence") (MH “domestic violence”) OR (MH “battered woman”) (MH "Battered Women") #2 (MH "Life Experiences") OR (MH "Patient Attitudes") OR (MH "Nurse-Patient Relations") # 3 (MH "Emergency Care" (MH "Emergency Care") OR (MH "Emergency Patients") OR (MH "Emergency Service") OR (MH Peer reviewed, Engelsk text, årtal: 2007-2021 22 10,609 103,766 62,753 22 0 0 0 9* 0 0 0 1** 0 0 0 1** Art nr 1

(31)

"Emergency Service") #4 (#1 AND #2 AND #3) PubMed 21-04-16 #1 (Intimate partner violence OR battered women OR spouse abuse) #2 (Professional-patient relations OR nurse-patient relation) #3 (emergency care OR emergency department) #4 (#1 AND #2 AND #3) Engelsk text, årtal: 2007-2021 15,273 27855 491,636 27 0 0 0 27 0 0 0 15* 0 0 0 3** 0 0 0 1*** Art nr 6 PubMed 21-04-22 #1 (Intimate partner violence OR battered women OR “gender-based violence) #2 (Professional-patient relations OR nurse-patient relation) #3 experiences #4 healthcare professionals #5 (#1 AND #2 AND #3 AND #4) Engelsk text, årtal: 2007-2021 18,055 152,009 871,521 698,964 44 0 0 0 0 44 0 0 0 0 10* 0 0 0 0 4** 0 0 0 0 2*** Art nr 7, 8

* Dubbletter från tidigare sökningar eller icke relevanta för syftet har sållats bort ** De abstrakt som inte besvarade syftet sållades bor

Figur

Updating...

Referenser

  1. https://doi.org/10.1111/inr.12584
  2. https://doi.org/10.1007/s10597-018-0350-9
  3. n https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/nyhet/krav-pa-yrkesverksamma-ger-okat-skydd-for-valdsutsatta
  4. https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/nyhet/krav-pa-yrkesverksamma-ger-okat-skydd-for-valdsutsatta
  5. https://doi.org/10.1080/07399332.2012.738264
  6. http://dx.doi.org/10.3402/qhw.v9.23166
  7. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100
  8. )https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100
  9. https://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/711/2006-131-34_rev.pdf#__utma=1.739305592.1620121196.1620212568.1620291135.5&__utmb=1.2.10.
  10. https://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/711/2006-131-34_rev.pdf#__utma=1.739305592.1620121196.1620212568.1620291135.5&__utmb=1.2.10. &__utmz=1.1620291135.5.5.utmcsr=google%7Cutmccn=(organic)%7Cutmcmd=organic%7Cutmctr=(not%20provided)&__utmv=-&__utmk=201593489
  11. 1620291135&__utmc=1&__utmx=-&__utmz=1.1620291135.5.5.utmcsr=google|utmccn=(organic)|utmcmd=organic|utmctr=(not%20provided)&__utmv=-&__utmk=201593489
  12. https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/sbushandbok_kapitel04.pdf
  13. https://www.sbu.se/globalassets/ebm/bedomning_studier_kvalitativ_metodik.pdf
  14. https://www.who.int/mediacentre/news/releases/2013/violence_against_women_20130620/en/
  15. https://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/violence-against-women
  16. https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/85240/9789241548595_eng.pdf?sequence=1
Relaterade ämnen :