• No results found

Angela Saini Underlägsen – den misslyckade vetenskapen om kvinnan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Angela Saini Underlägsen – den misslyckade vetenskapen om kvinnan"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Tidskrift för genusvetenskap nr 39 (4) 2018 125 RECENSION

Angela Saini

Underlägsen – den miss-lyckade vetenskapen om kvinnan

Fri Tanke, 2017

I Underlägsen – den misslyckade

vetenskapen om kvinnan väcker

Angela Saini frågor om de antaganden och inneboende värderingar som påverkar forskningens resultat och hur dessa tolkas. I århundraden har forskning bedrivits för att visa skillnader mellan kvinnor och män, som då har gett en bild av kvinnor som det underlägsna könet. Med Underlägsen syftar Saini till att krossa den myten. I boken får vi följa Saini på hennes upptäcktsresa där hon möter olika forskare och problematiserar de ”sanningar” som framskrivs i forsk-ning som rör män och kvinnor. Hon går igenom en rad olika forskningsområden och undersöker vilka frågor forskarna har ställt, vilka resultat som har haft betydelse och vilka som har hamnat i skymundan. Ett av de områden Saini behandlar är utvecklingspsykologi, där forskare bland annat har undersökt när könsskillnader kan påvisas hos barn och försökt utreda om det finns biologiska förklaringar till sådana ”påvisade” skillnader. I en studie på spädbarn, endast några dagar gamla, fick barnen titta på olika bilder. Det kon-staterades att flickor och pojkar tittade olika länge på olika bilder, vilket tolka-des som att flickor var mer empatiskt och pojkar mer systematiskt lagda – redan som nyfödda. Det sätt på vilken studien genomfördes har i efterhand kritiserats

och betraktats som tveksamt. Trots det har den tidigare studien fortfarande stort genomslag, medan senare forskning som ger en annan bild inte alls i motsvarande grad lyckats få genomslag och nå ut med sina resultat.

Ett annat exempel Saini tar upp är antagandet om att människans eventuella biologiska könsskillnader kan visas genom att undersöka genetiskt närbesläktade arter, som inte påverkas av samhällsnor-mer. Forskning utförd på schimpanser, där hanen ses vara dominant, tolkas som att också den manliga överlägsenheten hos människan är en del av vårt natur-liga levnadsmönster. Senare forskning på dvärgschimpanser, som också är genetiskt lik människan, visar på motsatsen – där är det honorna som dominerar. Dessa resultat har dock kritiserats och nedvärderats.

Hjärnforskning med fokus på att identi-fiera skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor är något som typiskt väcker ett stort medialt intresse, särskilt när resul-taten används för att förklara observerade skillnader i intressen och beteenden. När speciella delar av hjärnan på något sätt utmärkt sig hos män har detta kopplats till traditionellt manliga egenskaper och exempelvis tolkats korrelera med en högre intelligens. När något mer typiskt för kvinnors hjärnor observerats i sådana stu-dier, har detta istället kopplats till empati. Här konstaterar Saini att denna tidigare forskning bedrivits i stort sett uteslutande av män, vilket har bidragit till att resul-taten tolkats på ett sätt som upprätthål-ler skillnader mellan könen och befäster bilden av kvinnors underlägsenhet. Även

(2)

126 Tidskrift för genusvetenskap nr 39 (4) 2018

i det här fallet visar Sainis sammanställ-ning att dessa resultat fått stort genomslag trots att forskningen ofta har haft brister, och återigen förblir studier som ifråga-sätter slutsatserna massmedialt osynliga. Därmed fortsätter en skev uppfattning av forskningsläget att reproduceras, liksom föreställningar om biologiska skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor och effekter av sådana skillnader, till exempel intelligens.

Sainis exempel visar att forskningen historiskt har bedrivits av män och för män, med ett manligt tolkningsföreträde. Hon tydliggör därför behovet av en större mångfald bland de som bedriver forsk-ning för att få frågeställforsk-ningar och studier som tar hänsyn till olika erfarenheter och perspektiv. Hon konstaterar att om forskningen bedrivs på lika villkor med en gemensam mänsklig agenda får vi resultat som är mer jämställda och giltiga för flera. Enligt de nuvarande vetenskapliga teo-rierna ligger både arv och miljö till grund för hur vi människor utvecklas och beter oss. I Underlägsen ligger fokus på arvet; vad det finns för genetiska och fysiolo-giska skillnader mellan män och kvin-nor, och hur dessa skulle kunna förklara könsskillnader i samhället. Saini har valt att inte diskutera forskning som belyser betydelsen av vår omgivning, vår miljö och vårt samhälle, och hur detta påverkar våra egenskaper och personligheter. Det som dock tydligt framkommer i boken är att när det finns tvetydiga och motstridiga forskningsresultat, så är det genomgående resultat och tolkningar som påvisar skill-nader mellan kvinnor och män som

upp-märksammas. Boken Underlägsen – den

misslyckade vetenskapen om kvinnan ger

därför ett inlägg i debatten om vad det är som tolkas som naturligt, det vill säga bestämt av arvet. Boken är intressant då den krossar vissa myter om skillnader mel-lan kvinnor och män, men dess avgräns-ning till ”arvet” bidrar till att den endast kan ge en begränsad förståelse av vad som skapar skillnader mellan kvinnor och män. På det viset kanske den inte kommer att omvända någon som är övertygad om bio-logiska skillnader. Sammantaget lyckas Saini visa att många studier har påverkats av den manliga dominansen i vetenskaps-världen och de samhällsnormer som råder. I forskningen om skillnader mellan könen har vetenskapen än så länge misslyckats.

Ylva Gullberg och Oskar Andersson

Civilingenjör respektive sjuksköterske-student

References

Related documents

Informanterna poängterade hur de får vara med och påverka arbetet, att de tillsammans på det sociala företaget kommer fram till gemensamma beslut samt att arbetskollegorna hjälper

Hon menar att det är viktigt att undersöka anledningarna till detta, men anser det inte vara en uppgift för KAST då de personer som söker sig dit faktiskt upplever sig ha ett

Även om jag i denna uppsats koncentrerat mig på specifikt hur personer med dyslexi hanterar skriftlig information i vardagslivet så kan så klart även ”normalläsare” ha erfarenhet

I resultatet framgår att lärarna har en gemensam syn på individanpassad undervisning, att undervisningen ska anpassas efter den enskilda elevens behov samt att arbetsmetod och

Resultatet om när elaka kommentarer förekommer kan knytas an till resonemanget som Svaleryd (2002), Davies (2003) skriver om att flickor inte får ta lika mycket plats som pojkar

Män som arbetar i kvinnodominerade yrken ska inte bara göra samma uppgifter som sina kvinnliga kollegor, utan förväntas även göra sådant som kvinnor normalt

En annan skillnad är att man inte kan ge direkt respons under tiden någon formulerar sitt yttrande på hemsidan (i alla fall inte i detta chattformat). Dessa skillnader tycker

Ur intervjuerna kan det utläsas att klientens historia spelar in i socialsekreterarnas avvägningar och bedömningar, både genom att säga någonting om vad klienten har klarat av