Betongens motkulturer

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Karl-Olov Arnstberg

Title

Betongens motkulturer

Issue

34

Year of Publication

1997

Pages

69–82

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Betongens

motkulturer

av Karl-Olov

_Arnstberg

Inledning

Ambitionen meddenna_{uppsatsär attförsöka}

split-sa split-samman tre tanketrådar. Den första handlar om

planering och samhället som fysisk realitet. Men

inte vilket samhälle som _{helst, utan det}

genompla-nerade urbana _{landskap som bär den kubistiska}

estetikens _{signum och som ligger i periferin avde}

större städerna. Eller med ettmer _{stigmatiserande}

begrepp: betongförorterna.De empiriskaexemplen

ärdärvid hämtade från Stockholm. Den andratrå¬

den handlarom det_{offentligarummet,om samhäl¬} letsomut-_{respektiveinvändigheter.Dessutomdis¬}

kuteras här hurplats- ochrumsbegreppen relaterar

motvarandra. Den _{tredje tråden är det sociala liv,}

somkan sammanfattas under _{begreppet motkultu¬}

rer.

Upp

som en

sol

Samhällsplanering äri dag i detnärmaste liktydig

med _{efterkrigstidens vetenskapliga planering med} estetiska och _{ideologiskarötteri mellankrigstidens} sociala_{ingenjörskonst,i makarnaMyrdals visioner,} i folkhemmet och idensvenska modell sominte är fulltså svensksomviföreställeross._{Mångaländer}

i västvärlden var alltifrån 1930-talet och framåt

intresserade av att i _{gapet mellan kommunistisk}

planhushållning och en helt fri marknad finna

modeller för_{samhällsreglering.}

Som _{begrepp refererar ”samhällsplanering” gi¬} vetvis tillen totalitet ochrör såledesalla_miljöer

-alltifrånstadskärnor och_{transportvägartill förorter.} Ifokus för_{planeringenkan dock bostädernasägas} hastått.

Bostadsstandard blev en av _{Sveriges tydligaste}

symboler för välfärd-i någrasammanhangrentav vårt ansikte ut mot världen. Under den mest för¬

tröstansfulla_{perioden, 1950-och 1960-talen,bygg¬} des det fler och med avseende _{på utrymmen och}

utrustningbättre bostäder iSverigeäninågotannat

land_{(räknat efterfolkmängden).}

Självabegreppet samhällsplanering myntadesav den ledandefunktionalistiske arkitekten och ideo¬

logenUno Ahrén vid mittenav 1940-talet. Detvar ettalldeles_nyttslagav samhällsplaneringsomhan

såg framför sig, en planering som inte inskränkte

sig tillattreglera samhällets fysiska utseende,utan

såg till innehållet- vilket vari överensstämmelse

med denfunktionalistiska_ideologin.

I det _{översiktliga planeringstänkandet blev de}

enskilda _{byggnaderna förhållandevis ointressanta.}

Det_gälldeattfå kontrollöverbebyggelsensomhel¬

het och söka förhindra dess mer eller mindre

slumpvisa utspridning. Inspirationenhämtadesfrån

industrin och_{egentligen borde samhällen organise¬}

rasefter _{taylorismens principer föratt bli trivsam¬}

ma. I detta fanns, liksom i funktionalismen som

helhet, ettrationelltoch_{ingenjörsmässigtperspek¬}

tiv _{på samhällsbyggandet. Arkitekturforskaren} Johan_{Rådbergskriver:}

Mål.somskönhet och trivselvarinte mätbara ochförkasta¬

dessomvarande_{ovetenskapliga,subjektiva ochförlegade.I} stället införde_{stadsplanerarnaparametrarsomexploatering¬}

stal, rymlighetstal och solvinklar, vilket gav intryck av

objektivitet och exakthet. Påsåsättkunde funktionalismen göra anspråk påattha etablerat en nyprofessionell nivå, nämligen stadsplanering påobjektiva, vetenskapligagrun¬ der, /.../ Detfunktionalistiska_{stadsbyggandet kunde således}

hämta sin _{legitimitet från två olika håll: det kunde göra}

anspråk pä attvaraobjektivt, vetenskapligt och påsamma gång politiskt ’progressivt’.Det var enoslagbar

kombina-, l

tion.

Det _{generalplanarbete} som fick sitt genombrott år

1947_{byggde påutredningar med}

uppdrog till kommuner medmerän 10.000invåna¬

re att _{upprätta bostadsförsörjningsplaner. Detta år}

startadeockså tidskriften Plan och dessutom bilda¬ des _{föreningen för samhällsplanering (FPS) med} tunga namn som Uno

Åhrén,

Ingvar Svennilson,

Ame S. _{Lundberg och Sune Lindström. Inledning¬}

enblev_{synnerligenenergisk och sjuårsenarehade}

fler än 350_{generalplanerpåbörjats.}

Emellertid, varken generalplaner eller bostads-försörjningsplan fungerade i praktiken, utan fram¬

står så här i efterhand som _{planeringstänkandets}

dinosaurier. Dehundratals_{planerna blev i praktiken} sågottsom helt oanvända. Detsammagäller kom¬

munernas _{bostadsförsörjningsplaner. I de fall det}

verkligen gjordesseriösa försökattutarbetasådana

-1960 var det bara Gävle, Eskilstuna och Borås

somhadeklaratavdet-såvisade detsigatt

kalky-2

lema snabbtblev_felaktiga.

Under 1960-talet _{togs steget från ideologiskt} motiverad _{planering till ekonomisk och teknokra¬}

tisk_{reglering.Detbör tilläggasattdet handladeom}

en _{detaljreglering, som i praktiken förmodligen}

betydde mer för designenän arkitekternas åsikter. Eftersom _{planeringsprocesser är tidsmässigt ut¬}

dragna kom protestema först under det sena

60-talet och det _{begynnande 70-talet, dåresultatetav} denna_{produktionsanpassade och storskaliga plane¬}

ring visade sig. Protestgmppema lyckades dock aldrig åstadkomma ettparadigmskifte - främstav

den _{anledningen att det inte fanns någon ny kraft¬} full arkitektonisk _{ideologi som kunde ta över den}

ideologiska stafettpinnen-på detsättsom funktio-nalismen kunde avlösa en estetiserande arkitektur

åren_{kring 1930.}

Den _{vetenskapliga metodiken arbetade med en}

statisk _{samhällssyn och fickstorasvårigheter med}

att hantera ettsamhälle sombefann _{sig i konstant}

förändring. Den snabba standardhöjningen t.ex.

kom som en _{överraskning. Den kvantitativa och}

generaliserande bostadsforskningen gick i graven och den sociala _{ingenjörskonsten har fått ett för¬}

krossande_{underbetyg. Idagärsvensk samhällspla¬}

nering komprometterad, efter miljonprogrammet,

efter almstriden och efter den svenska modellens

nederlag. Detta har dock knappast letttill attsam¬

hällsplaneringen såsom vare sig statlig, regional

eller kommunal verksamhet _{uppodlat någon bety¬} dande _{självkritik. Eftersom samhällethåller på att}

byta gestalt ännuen gång, riskerar planeringenatt

vara_{anpassad inteenstillgårdagenssamhälle,utan}

till det samhälle vi hade ”i _{förrgår”. Vi har nu ett}

samhälle med _{permanent arbetslöshet för stora}

befolkningsgrupper och en svårstoppad segrega¬ tion.Förattcitera författaren P.C. Jersild:

”Eftersom de_{fattiga inte,sompä 30-talet,utgörenmajori¬} tet,kan de inte röstasig till förbättringar. Men deärinte

maktlösa, de kan hotaossandrasåattvi intefår gä i fred pä

gatorochtorg,ellergesigpä vär egendom. Utvecklingen kan blisomiUSA, därmedelklassentvingas befästa sig.”

Som P.C.Jersildockså konstaterar isamma artikel

krävs det ett erkännande av _{samhällsplaneringens}

legitimitet. De samhällsproblem som nu växer

snabbt-i formav _{segregation,”förorternas}

kreoli-sering” och våldsutvecklingen - kan inte hanteras avett samhälleutan _{samhällsplanering. Men-och}

detta ären _{viktig reservation- dethandlar därvid} om en _{”uppdaterad” samhällsplanering, en plane¬}

ring medannanvetenskapliggrundändensomska¬ padespå 1930-talet.

Rummet

och

_platsen

Enfundamental_{svårighet med begreppen ”samhäl¬} le” _{respektive ”samhällsplanering” är att båda till¬} hör_{kategorin ”stora begrepp”. Samhälletärallting}

som_{omger oss,vilketmedförattsamhällsplanering}

ständigt riskerarattbliformlöst; till allting och där¬

igenom till ingenting. Några grundläggande dis¬

tinktioner ärdärför_{nödvändiga.}

Samhällsplanering handlar dels om att skriva,

delsomatt_{bygga samhälle. Skriva samhälleärlik¬}

tydigt medsamhällets reglerande planering i form

av _{lagar och bestämmelser, men också i form av}

tillämpningar ochpraxis. Hit höräven

befolknings-prognoseroch behovsanalyser - sådant kunskaps¬

sökandesomemellanåtbenämnes

utredningssocio-logi. Bygga samhälle ärdet arbete somproducerar

nyabebyggdaområden, liksom förändringar i exis¬ terande_{miljöer. För detta krävs sådana kompeten¬}

sersomi första hand lärsut_{på tekniska högskolor.} Arkitekter, ingenjörer och samhällsplanerare för

sedan decennier en _{planeringsdiskussion, som har}

ganskafastagränserochettrespektingivande kun¬ skapsinnehåll. Deras grundperspektiv ärsamhället

som _{fysisk miljö, d.v.s. summan av hus, vägar,}

broar_{o.dyl., sammanhållna i geografisktavgränsa¬} de_{segment.”Samhället” blirför dem liktydigt med}

. "'V,' ' *'■'

Figur 1. Stockholms skönhetsrådanserattSkärholmens

alla _{vitgrå hus harettsärskilt och tidstypiskt} skönhets-värde. _{Många invånare skulle föredra en mervarierad} färgsättning. Foto:K-0 Amstberg 1997.

den _{organiserade materia som vi bebor och sam¬}

hällsplaneringen skall såledesstyratillväxt ochför¬ ändring av denna materia, så att den blir optimalt

användbar för människorna. På så sätt får denna

verksamhet en indirekt kontakt med människorna

(=medborgarna, brukarna etc.). Dessa slinker in

genom en sidodörr i samhällsplaneringens

nomi-naldefmitioner av _samhället, vare _{sig dessa utgår}

fran former ellerfunktioner.

Allainser_{givetvisattden fysiskamiljön inte har}

något av medborgarna oberoende värde, utanskall

utformas _{och anpassas efter medborgarnas vanor}

och _behov, men det är inte medborgarnas liv utan

den_{fysiska miljön som planeras och byggs.} Idenna verksamhetmåste _{samhällsplanerarnapå}

någotsättrelatera till medborgarnasönskemål.Det

borde inte_{gåatt vändabrukarnaryggen, eftersom} det absolut främsta kriteriet _{på kvalitet i plane¬}

ringsprocesserna justärattbrukarna blirnöjda. En angelägendiskussionsfrågaärdärför hur samhälls¬ planerarna förmår att lära känna medborgarnas

önskemål, liksom hur de tillmötesgår medborgar¬

nasintressen. Det är kanske_{pådettaområdesom en}

samhällelig kris är som allra tydligast. Snart sagt

vaije större projekt som samhällsplanerare önskar

genomföra väckermedborgerligaprotester.

Somvi alla vethar_{planerarna sina}

stereotypise-rade _{förklaringar till dessa protester.} ”NIMBY”-effektenärdetmest_{pedagogiskaexemplet (Not In}

My BackYard ). Med dess hjälpkan de diskvalifi¬

cera _{medborgerliga protester som rent egoistiska}

intressen,utifrån vilkadet inte är_möjligtatt skapa något fungerandegemensamt samhälle.

Varjeprotestblir i sigtillen bekräftelsepå glap¬

petmellan planerarnas yrkesperspektivpåsamhäl¬

let och_{medborgarnas uppfattning, sombaserasinte}

påstudier ochforskningutanpå erfarenheter,d.v.s.

levd_verklighet.

Planerare kan_{visserligenha allamöjliga uppfatt¬}

ningaromden fysiska miljön, meni sin yrkesutöv¬ ning solidariserar de sig i stort sett med varandra.

De möts i ett _{gemensamt kunskapsperspektiv, där}

det finns_{fögautrymmeför de boendeeller brukar¬}

na. I sitt _{yrke får planerare anmärkningsvärt svårt}

att kommunicera med brukarna -därför att dessa brukare hela tiden hotar att diskvalificera det som

planerarna tyckerärbra.

bygger också upp sina professionella kontaktnät

och _{kompetenser. Tillsammans upprätthåller och}

skapar de ett gemensamt kunskapsperspektiv (på engelska: ”body ofknowledge” ). Med referens till

denna kanman talaom_{planeraresomett egetfolk}

-planerarfolket. Den klyfta som uppstår mellan

planerarnas professionella kunskap och brukarnas

levda erfarenhet ter _{sig oundviklig. Däremot kan}

givetvis klyftans storlekpåverkas.

Låt _{migsom en demonstrationav klyftange två}

exempelfrån Stockholms södra förorter. Det första

rörtvåbostäder, som i detprofessionella planerar-perspektivet ter sig som inbördes utbytbara, men

som med ett”levt_{verklighetsperspektiv” symboli¬}

serarhelt skilda värden.

Vi letar efter en_{lägenhet, en-, två- eller kanske}

trerummareoch_{följer bostadsmarknaden imorgon¬}

tidningarna. I centrum av Vårberg går det hösten 1995attfåbostad_{pådagen,detärbaraattringa och} bestämma tid för_{visning. Jaggördet ochfår träffa}

en _{ung energisk man, som visar mig en lägenhet} somstår_{ledig. Välinnanför lägenhetsdörrenserall¬}

ting bra ut. Fräscht, modernt (naturligtvis), stora

fönster och_{balkong.Hyranärrimlig och egentligen}

ärdet inte_{mycketsom skiljer denna lägenhetfrån}

en i det hus där vi hellre skulle_{vilja bo. Detsenare}

liggerungefärtvåhundrameterfråncentrumoch dit

ärdeten_{långköavintressenter, det harvifåttveta} avhusvärden.

Om man ”varudeklarerade” de båda _{lägenheter¬}

na,skullemanknappast inte kunnaupptäckanågon

skillnad. På _{gottochontuttryckerde båda miljon¬}

programmets standardiseradebostadsideologi. Den

somär_{ledig ligger i centrumoch har således när¬}

maretill butiker ochtunnelbanan, medett planerar-perspektiv där all service skall ligganära, så detär

antagligen den attraktivare lägenheten. Båda ligger

i _{väldiga betongklumpar till hus}-med denskillna¬

den att den ena _{klumpen ärklädd med} fasadtegel

(den lockande) medan denandraärbetonggrå.

Varförärdåderas attraktionsvärdeså olika?Det kan _{knappast bero på ytmaterialet, och} - för den

delen- knappast hellerpå värdarna. De är i båda fallenavdetmer_{anständigaslaget. Densomförsö¬}

ker_{göraenbedömningutifrån ”objektiva kriterier”} och utan att besöka _{lägenheterna i respektive hus,}

kommer inteattkunna förståvarför dessa bostäder

är såolika värda. Densomdäremot_{görettperson¬}

ligt besök ochgörenbedömningutifrånegna

boen-deönskemål, får intesvårt medvare sig valet eller

förståelsen.

Den _{lägenhet som vi kunde få hyra”på dagen”}

ligger nämligen i ettloftgångshus, med utsiktöver

köpcentrets tak. Loftgången förmedlar närmast

känslan av ett _{fängelse; och utsikten över något}

som absolut inte _{byggts för att tittas på nitar in i}

mitt medvetandeatt_{jag-omjag hyrdenna lägen¬}

het- ären_{samhälleligt settlikgiltigperson, en av}

välfärdensochbostadsroulettens absoluta förlorare.

Det andra huset, det attraktiva, har en vanlig

trappuppgång och utsikt över några skogsbackar

och ett _{parnågorlunda välutrustade lekplatser. För}

den som skall leva och utforma sitt liv på _dessa

platserärskillnaden mycketstor.Idetsenarefallet finns _{ingasignaleromatt densombosättersig här}

har _{misslyckats med sitt liv. Tvärtom, här är det}

möjligtatt tro attman boroch mår ganska bra, att

livet är värtattleva.

Nu kanman_{naturligtvistatillettresonemang om}

”tycke och smak” - det boende som gillas av en

avskysav en annanetc.Så enkeltgår det emellertid

inteatt ta_{sig förbi denupplevda skillnaden. Detär}

ingen tillfällighetattdenena avlägenheternalock¬

ar,medan den andrarepellerar bostadssökare.

Ettsamhälle,etthus,enbostadmanövervägeratt

flytta till, är ettrum som så småningom kan bli en

plats. Detärsammaskillnad mellan rumoch plats

som mellan orden bostad och hem. Människor

sökerbostäder, i syfte att skapa hem. Vi talar om

hemkänsla, menknappastombostadskänsla.

Byggare, planerare och arkitekter skapar rum

medan människorna som bosätter _{sig där via sitt}

boende_{skapar platser. Detsomgörattvi somsöker}

enbostad_{repellerasrespektive attraherasärmöjlig¬} hetenatt_{skapaen platsavdetrum sommöteross.}

Om vi skall bo, levaelleråtminstone stannauppi det_{fysiskarummet, så söker vi platser.}

I en _{mening kan man säga att tiden omvandlar} rumtill_{platser. Samhällen och bostäder blir inbod¬}

da.Generationeravbrukare lämnarmerellermin¬

dre _{synliga spår efter sig, och försäkrarsåledes de} närvarande invånarna om att de befinner _{sig på}

platser.Dettaärorsaken tillattenlägenheti Gamla stan, trots mörka gränder, trots vindlande trappor, trotsavsaknadav folkhemmets kriterierpå_{ett gott}

boende,drar tillsig fler intressenteränenaldrigså

genomplaneradlikvärdig bostad i Hallunda(föratt nämnaen avflera_{möjligastockholmsförorter).}

Figur 2. Skärholmenärden förort somkanske har den

mest blandade _{bebyggelsen. Bland lyxvillorna} ut mot

Mälaren kan man till och medfinna detta hus, använt som_{gäststuga.Foto: K-0 Amstberg 1997.}

Med dettasätt attresonera_{följerenmängdfrågor} sominbördes_{hängersamman;påvilketsättgestal¬}

tar _{sig kampen mellan rum och plats i olika sam¬}

hällen? Finns det _{miljöer, där intressenter omedel¬} bart ser _{möjligheten att omskapa rummet till en}

plats? Och, motsatt, finns det miljöer, därrummet

är så stark, att platskänslan aldrig riktigt infinner sig? Vargår”den nedre” gränsen för platskänslan,

d.v.s. närförvandlas _{platser tillslum (och varför)?}

När_{uppfattar vi det inlevdasomutlevt?}

Som i så _{många andra sammanhangär frågorna}

minst lika_{viktigasom svaren.}

Jagsermigomien avStockholms södra förorter

-Skärholmen,en avdetidigast utskällda.Runtom¬

kringdehårtkritiseradehyreshusen,ienyttrering,

ligger radhus,kedjehusoch allt vad de heter-dessa

enfamiljsbostädersompåettellerannatsätt”håller

varandra i handen”. Här är _{byggnadskvaliteten}

betydligt lägre än i hyreshusen. Väggarna ärofta

tunna_{träväggar, nättoch jämt isolerade, materialen}

generellt sett av lägre kvalitet än i hyreshusen.

Estetiskt är husen inte heller _{något lyft precis,}

samma funktionella _{skokartongsprincip som för}

hyreshusen: ”alltsomärbra finnspå insidan”.

Men dessa hus har_{aldrig varitutsattaför någon} kritikerstorm. _{Aldrig har mig veterligt någon}

offentligthävdatattmorgondagens knarkare växer

uppi dessa radhus eller attdettaärmorgondagens

slum. _{Tvärtom, dessa hus har varit attraktiva från} första_{början ochärdetocksånu. Den somvill bo}

här, får räkna med att _lägga en ganska stor hög

pengar framför säljaren. Har man tur får man då dessutom envacker utsikt överMälaren; Skärhol¬

men _{ligger nämligen i vackrast tänkbara Mälar¬}

landskap.

Den _{fråga man kan ställa är varför hyreshusen} blevsåutskällda, medan radhusen klaradesig?Vad

har dessa_{hus,somhyreshusen inte har? Ellermot¬}

satt, vadärdet som_{hyreshusen har,} somradhusen sluppit undan? Det uppenbarasvaretäratt tvåfak¬

torer_{betydermerännågotannat.Bådaharmermed}

invånarna än med esetiken att _{göra; storlek och}

kontroll. Storleken är _{avpassad för en kärnfamilj.}

Här kan mamma, pappa, barn leva och staka ut klara _{revirgränser i rummet gentemot omvärlden.}

Dessutom, radhuset är en _plats man kan köpa sig

kontrollenöver.

_Ägandet

_{gerinte bara legala utan}

också_{känslomässigafördelar.}

_Ägaren

_{talar via sitt}

ägande om såvälför sig själv som för omvärlden:

Med andra ord: radhuset har en oerhört _mycket

större _{”platspotentialitet” än hyreshuset.}

Återigen

kan manha_{glädje av att ställa de båda begreppen}

rumoch_{platsmotvarandra.Densomköperettrad¬}

hus i Skärholmen övertar _{vanligen en plats med}

många kvaliteter,enplats där bevisen förattdetgår

att_{skapa sigettbra liv,ärotvetydiga.}

Förattåtervända till_{grundresonemanget,idénatt}

jämföra planerare vid ett särskilt folkslag brukar

inte vara_{uppskattad av planerare. Detmåvara att}

de har sinatårtbitarav en _{gemensamprofessionell}

kompetens,mendevill inte generaliserautannyan¬

serabilden - tala om att här finns _{många slag av}

kompetenser, åsikter och intressen. Planerare är

också _{medborgare. För planerarna gäller att de}

underkommunicerar bilden av _{sig själva som ett}

slags folk. Och tvärtom, så överkommunicerar de

bilden av _{medborgarna som ett annat slags folk} -som omockså brukarna_{förfogadeöveren”body of}

knowledge”. Mendetgörde ju inte alls!

Den _{kompetens och makt som brukarna verkli¬} genhar,ärattpunktera detprofessionella omdömet. Figur 3. Miljonprogrammetsenfamiljshus, i det härfallet fristående villor, kritiseras sällan, även om inte många

renttekniskt och estetisktär_{underlägsnadestorahyres¬}

husen. Foto: K-0_Arnstberg.

Dekan_{säga:”men vi trivs ju inte här,vi tycker det}

ärfult!” etc.

Och _{på något sätt har bmkamas uppfattning en} större _{legitimitet än planerarnas. Planerarna kan} -detvetvi alla-görasitt jobb ochdärefteråka iväg

någonheltannanstans och levaettheltannatliv

-ett_{mycket bättre, mycket vackrare ochmer}

privili-gierat liv. Det hängerettdamoklessvärdöverderas

huvuden: ”Om det härsomni_{gjortärså brasomni}

säger,varför vill ni då inte själva bo här?”

Nu ärdet inte minavsikt attheroisera brukarna.

Ofta är det säkert så, att brukarnaär motvallskär-ringar och bevakarsinaegnaintressen. Jagäringen förespråkare förenidealiserad bildavbrukare som

med liv, lust och stor klokhet deltar i planerings¬

processer. Mendetär inte alltidsåillasom plane¬

rarna tror. Och det ärdessutom inte heller särskilt klokt att underhålla en _{negativ bild av brukarna} -om manharsomambitionatthålla konflikterpåen

så_{låg nivå sommöjligt. Tvärtom, den stora utma¬}

ningen är givetvis att planera och bygga på ett

sådant sätt, attman inte bara och främsttillfreds¬

ställer _{professionalismen bland planerare, utan så}

att man får brukarnas, medborgarnas, invånarnas,

Forskning

om

samhälls¬

planering

Om vi ersätter det _{fysiska samhällsperspektivet} medettsocialt-omvi_{sägeratt ettsaraJiälle i första}

hand är en social konstruktion och att det_fysiska utseendet är en konsekvens av _{processer i detta}

socialt_{uppfattade samhälle-vadhänderdå?Svaret} ärattden tekniska och_{regulativa uppfattningen inte} bara framstår som _{kunskapsmässigt instrumentell}

utanocksåindirekt, fokuserad_{på den fysiska miljön}

som den är. Med en social samhällsdefinition be¬

höver_{samhällsplaneringenentredjeoch överordnad}

kompetens, somkan benämnas forskasamhälle. Forskaär etti_{sig prestigeladdatord,som genom¬} syrarocksåbygga och skriva samhälle. En ingenjör kan utföra _{viktig forskning rörande exempelvis}

hållfastheteni_{bropelare;en som samhällsplanerare} verksam nationalekonom kan forska i _regelverkets

utformning. Det är emellertid inte denna typ av

forskning som avses här; sådan forskning ligger i

detta _{perspektiv kvar som nödvändig och viktig} inom detsomhär benämns_{bygga respektive skriva}

samhälle, d.v.s. forskning isamhällsplanering. Det

somistället avses är_{forskningsom fokuserar rela¬} tioner mellan människor och _{byggd miljö, och i}

synnerhet en humanvetenskaplig forskning som

granskar själva planeringsprocesserna. En sådan forskning kan benämnas forskningomsamhällspla¬

nering.

Det är av vikt att svenska_{planeringsprocesser i} alla dess former_{granskas. Men detärocksåavstor} viktattstudera de modernalivsformeroch kulturer

somutformas och_{byggsuppi det planerade}

stads-landskapet. En viktig aspektärt.ex.den sociala och

etniska _{segregation som följt det storskaliga}

för-ortsbyggandet.

Är

de alltmer segregeradeområdena

morgondagens eller kanske rentav dagens slum?

Riskerar vi att olika former av _{nya trasproletariat}

och_{fattigkulturer bildas?}

De tre _{invandringsforskarna Mauricio Rojas,}

Benny Carlsson och Pieter Bevelander hävdar att

det är _{just detta som håller på att ske. Kreativa}

invandrarmiljöer och underklassgetton växer nu

fram, ochgemensamtför demärattde vänderryg¬ genåtnittio-talets Sverige. De segregerade betong¬

förorterna_{uppfattas av dessa forskare som enpro¬} dukt - den sista och mest misslyckade

- av vår

sociala_{ingenjörskonst:}

Den varettförsökatt_{lägga tusentals nykomlingars liv till}

rätta och tukta _{mångfalden så attden storaenhetligheten} skulle bestå._{Sverige skulle inte förändrasutanenbartkryd¬}

dasmedlite annorlunda_{färger, dofteroch smaker. Nu}vetvi

att_{Sverigehar förändrats. Det har integåttattpiskahavet till}

underkastelse.Istället har_{vi pressatmångfaldeni former} som_{påalla sätt ärmerproblematiskaänomvi från början} hade_{bejakat olikheten och mångfalden.}

Sverige, vinterland

Enkelt och _{samtidigt heltäckande kan vi säga att} staden är _{invändigheter och utvändigheter. Det}

mest _{invändiga är bostaden. Därfår inte utomstå¬}

ende förekommaannatän föratt uträtta kortaoch väl definierade ärenden - rörmokare, försäljare

etc.).Främlingarfårinteallsförekomma där. Isam¬ band med ett besök transformeras de till _gäster. Bostaden ären_{avgränsad invändighet.}

Arbetsplatsenärhela tidenpåvägmotenavgrän¬

sad _{invändighet, men på många arbetsplatser har}

”invånarna”_{dålig kontrollöverdemsomvistasdär.}

Kanske skullemankunna använda debåda_begrep¬

pen avgränsad och oavgränsad invändighet. Buti¬

ker och varuhusärdärvid_{oavgränsadeinvändighe¬} ter,åtminstonedeytordär kundernarörsig.

Bilarblirtill ett _{slags förlängningar av de egna} bostäderna, avgränsade invändigheter, medan tun¬

nelbanor och bussar hör till samma _{kategori som}

arbetsplatseroch butiker. Ochgatorna,torgochute¬

platser, de är helt enkelt utvändigheter. För alla

dessa situationer har vi skilda _{regeluppsättningar.}

På_{gatan kanmanbärasig lite annorlundaåtän på}

tunnelbanan, som lite vitsigt kan kallas för en

utvändig invändighet.

Om hemmetären_{invändighetsomför övrigt likt} en kinesisk ask i _{sig rymmer invändigheter som} toaletter och sovrum, så är motortrafikleden den

kanske mest extrema av _{utvändigheter. För att}

uttrycka sig paradoxalt, så är den såutvändig, att

där får man endast vistas när man befinner _sig

inomhus, nämligen i bilen. Om någon tar sig före

att_{cykla ellergå på någonavStockholms stora tra¬}

fikleder, Essingeleden t.ex., så sänder lokalradion

ut _{larmrapporter och det förväntas att polisen gör}

ett snabbt _{ingripande, så att ingen kommer till}

skada.

Om vi stannar vid det _{slags utvändigheter som} medettmerbekant_{språkbrukkallas förgator, torg} och_{uteplatser, såhar vi underefterkrigstiden fåttse} dem koloniseras av ett särskilt _{åldersskikt,}

nämli-gen ungdomar. I synnerhet gäller detta kvällstid,

vilket som vi alla vet_{gjort Stockholm till en stad}

som _{upplevs som otrygg. Särskilt tydligt märks}

detta _{på sena bussar och tunnelbanor, som främst}

tycks vara avsedda för att transportera tonåringar

från _{citys krogar och nöjen ut till förorterna igen.}

Utan att ha _{gjort några mätningar vill jag tro att}

Stockholm kvällstid är extremt åldersskiktat.

Intrycketärinte detsammaens om vi förflyttaross till_{Köpenhamn; inte helleromvijämför med andra} större _{städer, intePrag och heller inte det förettså}

hårt nattliv ökända NewYork. Detta ären utveck¬

ling som hör hemma under efterkrigstiden. Detär

en snabb _{förändring- från att ha varit en ganska}

”tråkig” kvällsstad, har Stockholm på baraettpar decennier utvecklats till norra _{Europasrestaurang¬}

tätaste stad - med nöj eslysten ungdom _som den största_publiken.

Med denna_{utveckling harföljt motkrafter, dess¬} värreintesärskilt starka._{Organisationersom”mor¬}

soroch farsor_{på stan” försöker återta någotavden}

kontroll som _{föräldragenerationen släpptifrån sig.}

”A non _{fighting generation” försöker stärka ett}

fredligtregelspel inomsittegetåldersskikt.

Varförblev detså här? Varför_{flyttade föräldrage¬}

nerationen inomhus? Och varför _{flyttade ungdo¬}

marnaut?

Här _{spelar välfärd och komfort givetvis en stor} roll. För _{föräldragenerationen ter det sig vanligen} inte attraktivtattåkain tillcentrumföratt ta_sigen

öl och snacka med_{kompisar. Att bege sig till stan} ärofta_{liktydigtmedattfiraensärskild begivenhet,}

vilket i sinturinnebärattman_{går pårestaurangoch}

äter._{Om inte annat,såsätterkostnaden stoppföratt}

man _{gördet alltför ofta. Och att gå på bio, varför}

det? Man har det_{”mysigt” hemma, medenöl eller}

ett _{glas vin som inte kostar en förmögenhet, en}

videofilm kanske. Närmanär tröttkanman somna

isoffaniställetföratt_{passa en senkvällsbuss hem.}

Det är en storskillnad motboendet i ett _trångbott

förkrigsstockholm,därbostaden för vanligt folkvar

en_{plats därman åt, sovoch klarade av nödvändig}

service, mendär ettsocialt liv, ett nöjesliv, var en främmande tanke. Vi har alla hört historier om

familjer som vuxitupp med många barn i

enrum-mare, eller kanskerentav iettbostadskök. Föross

som inte bara har andra _{bekvämlighetskrav utan}

också vill leva inom hemmets _{fyra väggar, är den} forna _{trångboddheten svår att förstå. Hur var det}

överhuvudtaget möjligt? Svaret är givetvis att

”utomhus”_{speladeenheltannanroll. TrotsattSve¬}

rigeär ettvinterland, så gick detattvarautomhus, detfannsettlivattlevaockså utanför hemmet.

Om_{jag återvänder till språkbruketovan, så kan}

man _{sägaattinvändigheten har vunnit över}

utvän-digheten. Menvarför gäller dettadå inte ungdomar

isamma_{utsträckning?Därförefallerprocessennär¬}

mastha varit denmotsatta.

Svaret är enkelt: bostadenärinte deras revirutan

föräldrarnas. Är _{ungdomarna hemma, så får de}

finna_{sig iattlivet utformas efterföräldrarnas regel¬} bok. Föräldrarna bestämmer ofta vad man skall se

på TV, vad manskallätaoch dricka, hurmanskall uppföra sig. Hemma blir manfostrad. Utepåstan

fårman varaifred. Vifårett_{slagssegregration mel¬}

lan _{generationerna, som i dag upplevs som näst}

intill _{självklar: föräldrarna sitter hemma och tittar}

på TV ellergörnågotannatavalltingmankangöra

hemma. _{Ungdomarnaärpåstanellernågonannan¬}

stansochträffar_{kompisar.Detarplågan medtrans¬}

porterföratt slippa sina föräldrar. Detvåsättenatt

leva möts i _{förhandlingen om hemkomsttider, så} välbekant för de föräldrarsomhartonårsbarn. ”När

måste _{jag komma hem?” Vid hemkomsten växlas}

ungdomarnain under föräldrarnas kontroll igen.

Antagligen har vi aldrig i Sverige-och isynner¬

het då i större städer som Stockholm- haft en så autonom _{ungdomsgeneration, enså}

ålderssegrege-radlivsform.

Det liv somär_{möjligtattleva utomhus äravett} annat _{slag än hemmets mer intima liv. Alltsedan}

1800-talets mitt har det ett starkt _{inslag av teater.} Därute_{spelarmanteatermedan hemmaärmansig}

själv. Därför,närmanuppförsig ”somsig själv”på

de _{yttrescenernasågörman fel. Ochtvärtom, den}

somkommer hem och_{spelarteater,begårettbrott.} Tänk_{på alla deyttreteckensomfinns påattmän¬} niskor_{läggeravsin roll närde kommer hem. Man} lättar_{på klädseln,pustar utoch användersigavett} heltannat_{språkän”därute”.}

Föratt_{exemplifierafrånenheltannantid och del}

av _{världen, med en berömdmålning av}

1700-tals-konstnären Canaletto, föreställande _{Markusplatsen}

i_{Venedig: Man kan} se grupper av människorsom

står och _{pratar med varandra. Där finns barn som}

springer omkring,hundarsomligger och lapar i sig solskenet, försäljareavolika slag. Helamålningen präglas av aktiviteter och det offentliga rummet

fungerarhärjustsomettrum. Det viserär ettslag

av _{offentligt liv, som vi i Stockholm möjligen kan}

hitta i_{Kungsträdgårdenunder soliga sommardagar,}

men som annars i vinterlandet _{Sverige lyser med} sinfrånvaro.

Mendet finnsen_{avgörandeskillnad mellan}

Mar-kusplatsen ochKungsträdgården. I Stockholm, lik¬

somi andra moderna storstäder,gäller ”tyst obser¬

vation” som_{grundläggande princip för deinvånare} somvistas i det_{offentligarummet.}

Varifrån kommer observatören?_{Antagligen häm¬}

tas förebilden från teatern. 1800-talets andra hälft ärsombekantocksåen_{viktig tid förteatern.Härär} en _{plats där åskådarna sitter tysta och observerar.}

Jag tror-och detgörför övrigtocksåden ameri¬

kanske_{sociologenRichard Sennettsomjag hämtat}

inspirationfrån-attdetärteaterpublikensom står

modell förden moderna urbana människans obser-vatörsroll_{påoffentliga platser.}

Möjligen kanmaninvändaattäldre tidersteater¬ publiker knappast var tysta. De hojtade bu och

hurra och _{slängde ruttna äpplen och tomater på} aktörerna. Men här sker under 1800-taleten förän¬

dring. Den borgerliga teaterpubliken blir tyst, antagligen förattmarkera skillnaden till sinaprole¬

tärabröder. Attvara_{tystärattkunna kontrollera sig}

själv och sina känslor.

Att vara _{tyst och tillbakadragen observatör på}

offentliga platserärenform av befrielse. Man be¬

höver inte vara_{respektabel, inte indrageni ettmer}

eller mindre rituellt_{samspel med sin omgivning.} Befrielsemenocksåförlust-straxföre detsenas¬ te _{riksdagsvalet iakttog jag flera politiker när de}

försöktesåväl tala till som med ”folket”. I synner¬

hetvar Skärholmenscentrum_{populärt och det var}

inte svårt att föreställa_{sig hur politikernaplanerat} sina framträdanden.

Skärholmenscentrumären_{plats därmångamän¬}

niskor samlasoch_{passerarundersnartsagtdygnets}

alla _{öppna timmar. Det är ett offentligt rum men}

också”inomhus” och det finns därför inte bara_möj¬

lighet att skydda sig själv vid dåligt väder utan ocksåatt fåfolkatt stannatill och_{lyssna. Menjag}

tror att för _{samtliga politikersomjag iakttog blev} deten_{avslagen upplevelse. Man kundefåtadelav}

närmast _{patetiska försök från politiker att tala}

publikt, inte såsällan med hjälp av ensärskiltpre¬

parerad sparringpartner som låtsades vara ”folkets röst”. Människorna stannade emellertid inte upp

och_{lyssnade, i varje fall inte vanligt folk,utan där} stod en och annan som inte hade _{något bättre för}

sig. Särlingar och utslagna kunde fylka sig,medan

vanligt folk inte verkade ha tid.Deraspartipolitiska verklighet presenterade sig päTV-skärmen, inte i

formav_{någondirektkontakt i Skärholmen.}

För att lämna Skärholmen för det _{övergripande}

resonemanget; den offentligavärld där Hitler, Sta¬

lin,Churchill, de Gaulle, Erlander, Ohlin m.fl. med

sin retorik kunde _{hypnotisera medborgarna i form}

avfolkmassor finnsinte kvar.Visst,scenenstår vis¬

serligen kvar men medborgarna har gått hem.

Också _{torget har blivit till en transportsträcka för}

konsumenter.

I _{dagens Sverigeupplever sig inte medborgarna}

som _{någon massa, inte inbördes och heller inte i}

kontakten med_politiker-det finns ingetres

publi-ca. Massan har fallit sönder i ett antal mindre

intressegemenskaper som ägnar sig åt lobbying,

samt individer somkritiskt tardel av _politikernas

budskap hemifrån. Massupplevelsen är numera reserverad för stora musik- och _{sportevenemang} och den modeme_{medborgarensviktigastegemen¬}

samma_{uppgift tycks varaattha kul} ... kanske kan

man _{säga att Hollywood slutligen vann. Konse¬}

kvensen är attdet_{offentligarummet, isynnerheti}

betongförorterna, har blivit ”ledigt”.Som jag redan

varit inne _{på med ungdomresonemanget och som}

jag skall söka visa i det avslutande avsnittet, finns

det nyapretendentersom nustakarutsina revir.

Med- och motkulturer

I det femtiotals-Stockholm där_{jag växte upp var} det _{meningsfullt att försöka bli någonting. Ung¬} domslivet tillätsvararätt_{tråkigtoch pliktorienterat,}

därföratt _{på ”StationFramtiden” väntadeenbelö¬}

ning. Det fanns en klassresa att göra, rentav en

position atterövra även för densombara tillhörde

”begåvningsreserven”.

Nittiotalets framtid är merselektivt löftesrik - i

synnerhetvidgas klyftanmellan vinnare och förlo¬

rare.Vinnareär_{”proffsen”,d.v.s. välutbildad urban}

svenskmedelklass, förlorareärframför alltbetong¬

förorternas _{lågutbildade invandrare och deras ätt¬}

lingar.

Ett_nytt klassamhälleväxer fram, med opålitligt

skyddsnät och långtmer segregeratän detföregå¬

dettaärdock inte_{självklartavförstarangen.Exem¬}

pelvis listade Dagens Nyheter inför valet 1994

Stockholms tolv _{viktigaste frågor. Där nämndes}

inte_{betongförorternaochintehellersegregationen,}

vare_{sig den etniska ellerdensociala.}

Tillendel hör detta ointressesammanmedattdet

politiska språk som utvecklades för att förstå går¬ dagens klassamhälle, ärförbrukat-och någotnytt

finns inte tillhands. Men det berorockså_påattett

- vad

gäller livsstilar-alltsedan 1930-talet mycket

homogent Sverige och Stockholm håller på att splittrasuppi subkulturer. Enfyrtioårig golfspelan¬

de affärsman från _{Lidingö lever nätt och jämnt i}

samma _{Sverige och talar inte heller samma slags}

svenskasom enarbetslös_{hiphoparefrån Norsborg.}

En första _{sortering i subkulturemas Sverige} handlar om ”med- och motkulturer”. Enkelt sett

kan man _{säga att ”medkulturema” identifierar sig}

med det svenska samhället. Deras medlemmar läser

dagstidningar, missar sällan nyhetsprogrammen i TV, vetvem somärSveriges civilminister,namnet

påSystembolagetschefoch bekymrarsig förränte¬

läget och stadsskulden. Därmed intesagt attde all¬

tid är _{borgare, medelålderseller benägna att köpa}

något politiskt åsiktspaket. Enklastärdet kanskeatt säga att i medkulturema är medlemmarna någor¬

lunda solidariskaoch ”tror_{på Sverige”.}

För motkulturerna - som oftast _{presenterar sig} som_{manligaungdomskulturer-gäller andra regler.}

Politikernas _{Sverige är något givet, något som} ”bara finns _där”,ettupptaget ochavföräldragene¬ rationen koloniserat land. Ett land där det inte pre¬ cisär_{gottomframkomligavägarför demsomvill}

göra något efter eget huvud. För motkultureraas

medlemmar är det en abstrakt tanke att fortsätta

folkhemsbygget. Snarare handlar detomatt tasigi

aktförett_{samhällssystemsomsamtidigtsomdetär}

påreträttocksåäralldelesför formlöst ochoöver¬ skådligt- antagligen mera”västerländskt globalt”

än_{specifikt svenskt.}

Motkulturemas medlemmar vänder ryggen till,

för att _{ägna sin kraft åt det ofärdiga, d.v.s. åt} att

bygga egna små världar. Det viktigaste identitets-skapande kollektivet blir gänget- motsvarigheten

till ”medkulturemas” _{personalgrupper, föreningar} och nätverk. Vart sedan_{gängetdrarivägärenfråga}

om _{möjligheter. In i lönande kriminalitet, in i en}

egen musikstil, in inågon kampsport eller motor¬

kultur. Eller-för det ärocksåmöjligt_-in i med¬

kulturemas_{majoritetssamhälle.}

Samhälleligtsett är motkulturerna antagligenav ondo. _{Ändå utgörderas medlemmarettslags ”vin¬}

narebland förlorarna”-starka ungamän _som äri färd medatt_{skapa sinaegnaframtider, med arbets¬}

löshet och_{betongförortsom givna villkor. Kaxiga} killarsomfixar pengar_{på desättsomstår till buds:}

vanliga jobb, tillfälliga jobb, bidrag av olika slag,

svarta_{jobb och kriminalitet.}

I de flesta motkulturer är_{kroppen central. Med¬}

kulturema kan kolonisera_{politiken, språket, medi¬}

erna och stadsrammet _{(åtminstone i estetiskt}avse¬

ende), men inte medborgarnas kroppar. Motkultu¬

remas_{kroppskult-varesig det handlaromfrisyrer,}

kläder eller muskler-fömtsätterungdom. Känner

man_{sig inte särskilt attraheradavdiskussionenom}

samhällets_framtid, såkan man ändåbyggapå sin

egen kropps framtid. En fungerande kropp, också

med avseende _{på våld, är eftersträvansvärt. Den}

som ärbra _{på att slåss behöver inte ”ta skif’ från}

någon. Om storstadens hierarkier inte byggs efter inkomst, utbildning, yrke eller bostad utan efter styrka ochvåldskompetens, så kan hiphoparen från

Norsborgpåenrankinglista placera siglångtovan¬

för_{golfarenfrån Lidingö.}

Tillräckligtmångaungamän,förattdet skall bli

samhälleligt problematiskt, har insettattbeväpning

ochvåldhar_{många fördelar-inte baranärdet gäl¬} leratt_{skydda revir och skipa rättvisa. I formavrån}

kanvåldoch hotomvåld bli lönsamt. Ochförden som inte besväras av _{empati är våldet spännande}

ochrentavenkälla till exalterad_{njutning.Våldetär}

dessutom utmärkt _{byggmaterial för ”berättande”} och _{historieskrivning. Densom inte har varit med}

om_{någotharheller ingentingattberättaochatthaut¬}

övatvåldär_{verkligenattha varit medomnågonting.}

Ännu in_{på sjuttio-taletvardet ganska självklart}

också_{för ungamänniskorattman skullevaranyt¬}

tig. På åttio- och nittio-talen tycks det bh viktigare

attinte ha_{tråkigt(som Sheryl Crow sjunger:”AllI}

wanttodo is tohavealittle fun”). Framgångsrika

våldsutövareleverkanske_riskabelt,mende har inte tråkigt.

Våld är ett _{mycket komplext samhällsfenomen}

och för de värstavåldsutövama_{erbjuds detrentav}

via massmedias intensiva intresse en stor_respekt,

till och med berömmelse. När detta skrivs vet

många fortfarande vilka Guillermo Marquez Jara

någonav defyramänniskorsomde dömdes föratt hamördat? I _{betongförorterna vardet i kölvattnet} till massmedias _{redovisning inte ovanligt att unga}

killar _{”impades” av Jara och Zethraeus, därför att}

dessa, som det hette, löpte linan ut. Se för övrigt

den_{uppbackningdeficki dettasominom}

medkul-turema enbart _{uppfattas som ett vansinnesdåd} -utöverJara ochZethraeus blev åtta_{personeråtala¬}

de föratt_{på olikasätthahjälpt till.}

Så_längemansjälvklarar signågorlundaoskadd,

finnsdet_mycketsomärpositivt medvåld-vilket

kanvara braattminnas för de krafter somarbetar

motvåldet.

Att ropapå polis,attdra in samhället,skapar inte respekt-ettavmotkulturemashonnörsbegreppoch

något som man kan förvärva lite eller mycket av,

precis som pengar. Rättvisa får man lov att skipa

själv, därför att polis och samhälle är någonstans ”därborta”, representanterförett maktsystem som det bara är riskabelt att komma alltför nära. _(På

sammasättsom enochannanimeretableradekret¬

sartar_{sig iaktförskattmasen).}

Överhuvudtaget

är myndigheter och samhällets

funktionärer_{farliga.Vare sig det handlarompolis,}

”soss” eller _{arbetsförmedlingen, så har stat och} kommun stora _{möjligheterattskända och förnedra}

densom lämnarut_{sigåtderas godtycke.}

Medkulturernas socialt _{accepterade droger är} alkohol och tobak. Den som är _{begiven på något}

annatfår_{avnjuta det hemligt och i avskildhet.Mot¬}

kulturemas _{drogmönster är betydligt mer kom¬}

plexa. Visst är alkohol fortfarande den vanligaste drogen, men den befinner sig ganska långt nerpå

rankinglistan. Skinnskallarkansupasigfullapåöl

och hembränt men det är_{just detta med att ”supa}

sig full”somärproblematiskt, därförattdensomär

full förlorarkontrollen. Den somär full har_ingen stil och motkulturema _{byggs upp kring stil, inte}

brist_{på stil.}

I _{många motkulturer gällerdet att dricka- om}

man nu allsdrickeralkohol- utan attbli full. Och

budskapetatttobakärnedbrytande har gåtthem, i synnerhet med avseendepå rökning(snus är utprä¬

glat manligt och därförmerpositivtladdat). Dess¬

utom, rökningskaparberoendeutannågonsärskilt

stark kick. Att röka är _{dyrt, ganska snuskigt, inte}

särskilt kul och_{egentligennogmesten tjejsyssla.}

Droger som skärper kontrollen och prestations¬

förmågan är mer intressanta - och också socialt

accepterade. Extacy på ett raveparty. Amfetamin

som ett _{lågprisalternativ till kokainet för att orka}

mednattens_{krogliv. Ochanabola stereoidersom en}

helt_{ny slagsdrogsominte barager enmachokick,}

utanockså_{byggeruppmuskelmassa och aggressi¬} vitet.Densomäteranabolasteroider har lätt föratt

känna _{sig oövervinnerlig och har därför vanligen}

ingenstörrelustattsluta. Hanhar inte”åktdit” till

skillnad från _{exempelvis en injicerande heroinist,}

som _{görnågot så vansinnigt somatt sticka nålari}

denvärdefulla_{kroppen. Rökheroinärmeraccepte¬}

ratochenallt_{populäraredrog.}

Att

_välja

_{en egen}

_livsstil

Imin_{privata backspegelbefinner sigstateni fokus} för intresset under 30-och40-talen. Oavsettomdet var_{nazism, kommunism eller socialdemokrati}som skullebli framtidens _{melodi, så}vardet goda livet

ett_{samhälleligtåtagandeochså småningom tilloch}

medettansvar.Andra_{världskrigetärmed detsyn¬}

sätteten_{sammandrabbning mellan olika samhälls¬}

system: nazism, kommunismochen mereller min¬

dre marknadsbaserad demokrati. Fokus _förflyttas

däreftermot_{familjenunder 50-, 60- och 70-talen. I}

Sverige byggs det inte städer utan bostäder, och

dessa _{designas självklart för kärnfamiljen.}

Mamma-pappa-bam-samhället blir stabilt,

värde-konservativt och _{föga spännande. Familjer ägnar}

sigmeraåtsådantsomärförnuftigt,somläxläsning

och _{museibesök, hellreänbungyjump och krogliv.}

”Utomhus” förvandlas till_{transportsträckor mellan}

arbetsplats, affärer och hem och bostaden blir på grund av bostadsbristen och snabbt stegrade krav

på komforten högt värderadkultplats,därfamiljen

så _{småningom kan koppla av och dyrka den nya} ikonen: TV.

Staten och_{familjen finnsgivetvis kvar under}

80-och_90-talen, menhamnar bakom individenibety¬

delse. Det ankommer _{på individen att själv skapa}

sigettgottliv,attväljaen egenlivsstil iettständigt

expanderande universumavmöjligheter.

Det är i denna situation som motkulturema _gör

sina _{erbjudanden och det är på sätt och vis detta}

somi_{gmndenärorsakentill}attalla motkulturerär

extrema.Fxtremismen är inte iså_{hög utsträckning}

en_{besvikelsens protest,envanmaktens estetik,som} mankanvaralockadatt tro.Snarare handlar detom

vara_{ungså där istörstaallmänhetnärmankanvara}

något alldeles särskilt? Om nu livet inte i första

hand är till föratt man ska vara_{nyttigutanför att} manska ha det litekul, vad skamanhittapå?

Är

det

kul att _glidaruntpåenstorHarleyDavidson, som

fruktad medlem av en _{respekterad motorcykel¬}

klubb? Eller är det kanske mer lockande att med

hjälpav anabola steroider och regelbunden styrke¬

träning skaffa sig biceps stora som lammstekar?

Vilka_{vägarkan mantaomdet integårbra i plug¬}

get, om det inte finns någon elektroniskmotorväg

somledertillett_{prestigefyllt EU-jobb? Omman nu}

inte _{nöjer sig medatt vara ung i största allmänhet}

utanvill bli_{något särskilt.}

Motkulturer har_{längebetraktats somövergående}

ungdomsfenomen och även om dettainteärosant,

såärbilden inte_{entydig. Detärnumeraganskasta¬}

diga”gubbar”sombildar kärnan i

motorcykelklub-bamas _{krigförande minisamhällen. Och} man kan fråga sig vilka flyktmöjligheter det finns för en

överårig skinnskalle, som harhakkors intatuerade

lite varstans och mest suttit _{på Fryshuset i Stock¬} holm och tränat _{hjärnsubstansen med hjälp av öl,} rasistiska vråloch_vikingmusik.

I ett _{längreperspektivärdetockså viktigt attfå} vetai vilkenutsträckninggängenkantransformeras

från motkulturer till medkulturer. Är det tänkbart för

_Ömligans

_{taekwondo-kämparatt} sommedelål¬ ders axlaett samhällsansvar? Finns det möjlighet

för _{gamla skinnskallar att - på samma sätt som}

femtiotalets raggare-i rollen av stabila familjefä¬ der_{idyllisera och romantisera sittförflutna? Rappa¬}

re,kan de bli slitstarkakuggari samhällsbygget?

Detta ärett_{perspektiv som mig veterligt varken}

politiker eller forskare intresserat sig för. Det är

dock intesvårtattförståatt_{övergångar tilldet}som i medkulturemabetraktassom”ett_{vanligt liv”ärav}

stor_{samhällelig betydelse. Någonstans i framtiden}

finnsett_{vägskäl för varje motkulturoch dess med¬}

lemmar. Vartskamanta_{vägen närdet häftigalivet}

inte är så kul _{längre? Kan kanske organiserad}

brottslighet vara ett lönsamt, spännande och meningsfullt alternativ?

I sin_{viktiga bok ”Postmodern Ethics” använder} socialfilosofen _{Zygmunt Bauman rubriken ”Exit} the nation-state, enter the tribes” För mig ärjust

rubrikenoerhört mättad. De flestablandosshar_på

kännattvi leveriett_{slagsuppbrottstid.Det}

moder-na/postmodema samhället tycksnåsin final och vi

undrar vadsomkommersedan.Mendetärsvårtatt

se nationalstaten vittra ner, eftersom den globalt

settärstarkare och mertäckande än den _någonsin

varit i människanshistoria.Prövaiställettankenatt

grupperisamhället helt enkelt läggerden och alla

dess_{regler”åt sidan”; att Sverigeintelängre finns}

för_{mångaavdemsombor i Sverige. Deärinteens}

”motborgare”utansnarast”oborgare”.

Ärdetdåstammensomväntar? Baumanssvarär

ja.Begränsarjagmittegetsvartillattgälla

invand-rarkillar i_förorterna,såärjagpåsammalinje. Och

om_{jagistället förattnyanseraresonemangetvågar}

migpåen mersvepandegeneralisering,såtrorjag

att ”förorts- och _{ungdomsvåldet” har sin grund i}

vad somför _{ungdomar i förorternautgör ettparti¬}

ellt_{samhälleligttillbakadragande.}

Dendelavsamhälletsomfinns kvar för derasdel framstårsom_{repressiv, oavsettom}den_ärdet eller

inte. Polisen och _{socialtjänsten finns kvar, likaså}

arbetsförmedlingen-institutionersom har fögaav

framtidshopp att erbjuda, men däremot gott om

underbetyg ochstorskändningkapacitet.

Marknadens”head-hunters” _{synsintetill i föror¬}

terna,därföratt där finns inte de medborgare som

kunskapssamhället behöver i framtiden, utan ”de

överflödiga”. Mängaungdomarsalternativ riskerar

därförattbli: ”sistin,först ut”. De försökersågott

det_{gårattlevasomomsamhället inteangårdem.} När Baumananvänder_{begreppet”stammar” (tri¬}

bes) så menarhan attbegreppetär relevantdärför

att det handlar omsmå_{lokala grupper med i stort}

sett_{jämlika medlemmar ochmilitära drag. Han läg¬}

gertill suffixet neo(neo-tribes) och vill pä så sätt

skilja demfrån stammari singängsebetydelse. Det

postmoderna samhällets ”neo-tribes” ärknutnatill

sina medlemmaroch överlever demintesom insti-8

tution.

En

skiftad

stad

1912-13 _{gjorde folklivsforskaren Sigurd Erixon} fältarbete i Kila, enoskiftadby i

Östergötland.

Av någon anledning dröjde detmerän trettio år innan

han gav ut sinrapport. Skiftet hadedå genomförts

och den lilla slutnavärld därbönderna_{plöjde och} sådde _{samtidigt, därskogar och betesmarkerhölls}

kollektivt, där kvinnorna dagligen samlades vid

bybrunnen på torget för att få veta allt nytt, den