Social redovisning i kooperativa företag : Jämförelse mellan COOP och HSB

79  Download (0)

Full text

(1)

Institutionen för ekonomi

Titel:

Social redovisning i kooperativa företag–

Jämförelse mellan COOP och HSB

Författare:

Monika Irimescu

Kurspoäng:

15 högskolepoäng

Kursnivå:

Kandidatkurs (C-nivå)

Examensarbete

i ämnet företagsekonomi

(2)

ABSTRACT

Titel: Social redovisning i kooperativa företag– Jämförelse mellan Coop och HSB

Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi

Författare: Monika Irimescu

Handledare: Doktor Maria Fregidou-Malama

Datum: 2009 – 01

Syfte: kooperativa företag arbetar för en hållbar utveckling av sina lokalsamhällen. Samtidigt är social

eko-nomi bäst på socialt ansvar med en hög tillväxt inom Europa. Hållbarhetsredovisning har införts som lag för statliga företag from den 1 januari 2008. Därför undersöker jag hur olika konsumentkooperativ arbetar med den sociala redovisningsprocessen. Syftet med studien är alltså att undersöka och jämföra den sociala redovisningsprocessen hos de kooperativa företagen HSB och Coop, dvs vilka metoder, processer och mått för att mäta de sociala målen används och vilka fördelar och nackdelar har dessa.

Metod: Ett kvalitativt tillvägagångssätt (och en induktiv ansats) har använts för att utföra studien. Data har

samlats in genom intervjuer som kompletterats med annan relevant information. En kvalitativ analys och jämförelse av resultaten har gjorts mellan de två kooperativen.

Resultat & slutsats: Coop och HSB har hållbarhetsredovisningar där de ekonomiska målen integreras i de

sociala. HSB har en egen metod medan Coop har utgått från GRIs riktlinjer. HSB fokuserar på några frågor medan Coop har fångat de flesta frågor med social betydelse. Både den sociala redovisningsprocessen och dess resultat, det sociala bokslutet, anses vara nästan lika viktiga för båda kooperativen, lite större vikt läggs på processen hos HSB. Processen hos båda kooperativ liknar mycket varandra och är i princip samma. För mätningen av de sociala målen använder Coop både kvantitativa och kvalitativa mått medan HSB använder, än så länge, främst kvantitativa mått. För datainsamling används enkäter/webbenkäter av båda kooperativen och är den vanligaste metoden hos Coop. Orsaken till detta kan vara att via dessa kan man få både kvalita-tiva och kvantitakvalita-tiva svar. HSB använder dessutom medlemstidningen och gemensamma datakällor, medan hos Coop erhålls synpunkter genom medlems- och butiksråden och Medlemspunkten, en särskild plats i butiker där medlemmarna enkelt kan ge förslag på förbättringar eller lämna synpunkter (Coops hållbarhets-redovisning 2007, pdf, s. 38).

Bland fördelarna anges av Coop trovärdighet genom en transparent redovisning och av HSB att den under-lättar samsyn och utveckling vilket bidrar till en effektiv verksamhet samt att den underunder-lättar kommunikatio-nen. Den sociala redovisningens nackdelar enligt HSB är att koppla indikatorer till aktiviteter medan Coop anser att icke-finansiell information kan uppfattas som svårtolkad och lättmanipulerad. Icke-finansiell information kan således vara svårt att tolka och mäta. Andra nackdelar är avsaknad av etablerade redovisn-ingsregler (Coop) och kostnaderna ifall man skulle misslyckas (HSB).

Förslag till fortsatt forskning: Eftersom studien har begränsats på två kooperativ skulle det vara intressant

att undersöka flera andra kooperativ och jämföra dem med varandra. Dessutom kunde man även undersöka de två andra områdena inom socialt ansvar som inte behandlats i studien nämligen mänskliga rättigheter och produktansvar. En annan aspekt som kunde undersökas är hur utvecklingsarbetet för social redovisning utförs inom kooperativ.

Studiens bidrag: Studien har bidragit till ny kunskap om den sociala redovisningsprocessen hos

koope-rativa företag, om metoder, processer och mått som används. Den kan vara värdefull för studenter eller andra som är intresserade av hur olika kooperativ arbetar med social redovisning.

(3)

ABSTRACT

Title: Social accounting in cooperatives– A comparison between Coop and HSB

Level: Final assignment for Bachelor Degree in Business Administration

Author: Monika Irimescu

Supervisor: Doctor Maria Fregidou-Malama

Date: 2009 – 01

Aim: Co-operatives work for the sustainable development of their communities. At the same time, social

economy is best in social responsibility with a high growth in Europe. Sustainability accounting has been introduced as law for state companies from 1 January 2008. For these reasons, I investigate how different consumer co-operatives work with the social accounting process. Thus, the aim of the study is to examine and compare the social accounting process in the co-operatives HSB and Coop, i.e. what methods, proces-ses and measurements to measure the social goals are used, and what are its benefits and drawbacks.

Method: A qualitative approach (and an inductive) was used for the study. Data was collected through

interviews completed with other relevant information. A qualitativ analysis and comparison of the results between the two co-operatives has been done.

Result & Conclusions: Coop and HSB has sustainability reports with the economical objectives integrated

into the social goals. HSB has its own method while Coop has started from GRIs guidelines. HSB focuses on a few issues whereas Coop has captured most of the issues with a social importance. Both the social acc-ounting process and its result, the social account/report, is considered to be almost equally important for both co-operatives, but a little more weight is attached to the process by HSB. The processes by both co-o-peratives are very similar and, in principle, the same. For the measuring of the social targets, Coop uses both quantitative and qualitative measurements whereas HSB uses mainly quantitative measurements. For the collection of data questionnaires/web questionnaires are used by both co-operatives and are most freq-uently used by Coop. The reason to this could be that through these both quantitative and qualitative ans-wers can be obtained. In addition, HSB uses the member paper and common data sources while Coop ob-tains viewpoints through the member- and shop council and the Memberpoint i.e. a special place in the shops, where members can give proposals for improvements or their point of view (Coops sustainability re-port 2007, pdf, p. 38) Among the advantages indicated by Coop is reliability through a tranparent accoun-ting. HSB indicates that it facilitates a common view and development that contributes to an effective busi-ness and it facilitates communication. The disadvantages of social accounting according to HSB are to con-nect indicators to activities whereas Coop deems non-financial information possible to be seen as hard to interpret and easy to be manipulated. Non-financial information can thus be hard to interpret and measure. Other disadvantages are the lack of established accounting rules (Coop) and the costs in case of a failure (HSB).

Suggestions for future research: As the study has been limited to two co-operatives it would be

interes-ting to investigate several other co-operatives and compare them. Besides, the two other areas of social responsibility that were not discussed in the study, i.e. human rights and product responsibility could be examined. An other aspect that could be looked into is how the work for the development of social accoun-ting is carried out within co-operatives.

Contribution of the study: the study has contributed to new knowledge about the social accounting

pro-cess in co-operatives, about methods, propro-cesses and measurements that are used. This can be valuable for students or others who are interested in how co-operatives are working with social accounting.

Key words: Social accounting, methods, measures, social objectives, stakeholders, co-operatives, HSB,

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning... 6

1.1 Bakgrund... 6

1.2 Problemformulering... 12

1.3 Syfte och avgränsning... 13

2 Teori... 14

2.1 Definitioner... 14

2.2 Forskningsfrågor... 16

2.2.1 Integreras sociala mål i ekonomiska?... 16

2.2.2 Vilka frågor med social betydelse fokuseras det på?... 16

2.2.3 Läggs vikten på det sociala bokslutet eller på sociala redovisningsprocessen?... 17

2.2.4 Den sociala redovisningsprocessen i de olika metoderna... 18

2.2.5 Metoder för insamling av information och vilka mått som används... 22

2.2.6 Fördelar och nackdelar med social redovisning... 25

2.3 Lagkrav... 28

2.4 Metoder för social redovisning... 29

2.5 Global Reporting Initiative... 31

2.5.1 Redovisningsprinciper för G3... 32

2.6 Sociala prestandaindikatorer... 33

2.7 Forskning och rön inom social redovisning... 35

3 Metod... 37

3.1 Val av fallföretag och angreppssätt... 37

3.2 Datainsamling/informationssökning... 38

3.3 Källkritik... 38

3.4 Validitet och reliabilitet... 38

4 Empiri/Resultatredovisning... 40

4.1 HSB... 40

4.1.1 Intervjuredovisning med Niklas Widebeck... 41

4.1.2 Hållbarhetsredovisning... 43

4.2 COOP... 44

4.2.1 Intervjuredovisning med Staffan Eklund... 45

4.2.2. Hållbarhetsredovisning... 47

4.3.2 Reflektion över resultatredovisningen... 49

5 Analys/Diskussion... 51

5.1 Metoden för social redovisning/ Integreras sociala mål i ekonomiska?... 51

5.2 Vilka frågor med social betydelse fokuseras det på?... 55

5.3 Läggs vikten på det sociala bokslutet eller på sociala redovisningsprocessen?... 55

5.4 Den sociala redovisningsprocessen - de olika stegen i processen... 57

5.5 Metoder för insamling av information och mått som används... 59

5.6 Fördelar och nackdelar med social redovisning... 61

(5)

6 Slutsats... 65

6.1 Metoden för social redovisning hos HSB och Coop/integreras sociala mål i ekonomiska?... 65

6.2 Vilka frågor med social betydelse fokuseras det på?... 66

6.3 Läggs vikten på det sociala bokslutet eller på sociala redovisningsprocessen?... 66

6.4 Den sociala redovisningsprocessen - de olika stegen i processen... 67

6.5 Metoder för insamling av information och mått som används... 68

6.6 Fördelar och nackdelar med social redovisning... 69

6.7 Förslag till fortsatt forskning och reflektion över det egna arbetet... 69

Bilagor... 70

(6)

1 Inledning

I inledningen beskrivs bakgrunden till social redovisning: inriktningar inom social redovisning, olika typer av social redovisning och dess utveckling. Vidare beskrivs kooperativa företag, de sju kooperativa principerna samt vad olika författare och organisationer framhåller när det gäller social redovisning i kooperativ. I problem-formuleringen har olika metoder samt mått för att mäta social redovisning presenterats. Slutligen beskrivs syfte och forskningsfrågor. Kapitlet inleds med en ordlista över akronymer.

Akronymer (initialförkortningar)

CSR = Corporate Social Responsibility GDP = Gross Domestic Product

GRI = Global Reporting Initiative HRA = Human Resource Accounting ICA = International Co-operative Alliance IKA =Internationella Kooperativa Alliansen ILO = International Labour Organisation KIC = Kooperativt IdeCentrum

NEF = New Economics Foundation SAN = Social Audit Network

SIS = Österrikiska Standardiseringsinstitutet

1.1 Bakgrund Social redovisning

Sedan 1970- talet har social redovisning använts inom den sociala ekonomin i England och Skottland som ett komplement till de ekonomiska boksluten (Föreningen Stockholms läns utvecklingspartnerskap för social ekonomi, 2005, s. 6). Även i Sverige har metoden använts och är nu på väg att spridas i allt större utsträckning i och med de ökande hållbarhetskraven som intressenter däribland marknadens krav och förväntningar och samhället ställer på företagen.

Social redovisning är en metod för att planera, mäta, utvärdera och synliggöra en organisa-tions osynliga värden. Den utgår från de sociala målen för organisationen och redovisar hur väl dessa har uppfyllts. Social redovisning görs tillsammans med dem verksamheten är till för, dvs. intressenterna. Motivet är att få reda på vad intressenterna tycker om verksamheten, vad de är nöjda med och vad de skulle vilja förbättra. Intressenter finns både inom och utanför organisationen. Social redovisning kan användas både för att utveckla den egna organisatio-nen och kvalitetssäkra den gentemot uppdragsgivare. (kic.se, 2008).

Social redovisning synliggör verksamhetens icke-ekonomiska värden och vinster som är det viktigaste och värdefullaste för kooperativ eftersom de har sociala mål. Den är också en meto-disk beskrivning av sociala och samhälleliga värden som skapas av organisationer inom den sociala ekonomin idag.

Den sociala ekonomin är organiserade verksamheter med samhälleliga ändamål, demokratis-ka värderingar, organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. De bedrivs i kooperativ, föreningar och liknande sammanslutningar och har allmän- eller medlemsnytta som främsta drivskraft, inte vinstintresse (Regeringens arbetsgrupp för den sociala ekonomin, 1999).

(7)

Inriktningar inom social redovisning - utveckling av Corporate Social Responsibility-praxis

Det största området för debatt och händelser om socialt ansvar har möjligtvis varit de anställ-da och fackföreningarna. På 70-talet genomfördes förändringar av arbetslag, de anställanställ-da och fackföreningar fick mer makt, de anställda fick rätt till information osv. Detta är speciellt sant för Storbritannien. 80-talet visade dock hur obetydliga dessa förändringar var. I USA, Storbri-tannien, Australasien m.m fanns det en massiv arbetslöshet, fackföreningarnas förlorade sin makt, de största tillverkande företag flyttade till utvecklingsländer, där det inte fanns så strän-ga arbetslasträn-gar. Dessa länder tycktes sträva efter att avlägsna arbetarnas rättigheter; trots detta fanns det också positiva utvecklingar t ex ESOPs (employee share ownership schemes-de ans-tällda blev så småningom aktieägare i de företag de arbetade i), en ökad fokus på jämställdet, lagkrav om information till och samråd med de anställda. Inom EU ser vi en annan inställning till arbetstagare och en utveckling av arbetstagarpolicies t ex Bilan social i Frankrike och EUs Social Charter. (Gray et al., 1996, s. 96).

Sociala revisionsrörelsen

Social revision för kooperativ definieras som en strategi och process som hjälper företag att definiera sin mission och mäta sin prestation jämfört med samhällets förväntningar medan de uppnår sina egna mål (Pestoff 1998, s. 14).

På 70-talet var revisionsyrkets respons till debatten om socialt ansvar i USA ett försök att upp-rätta social redovisning samt debatter om rapportering om och till de anställda och till fackfö-reningar. I Storbritannien publicerade Accounting Standards Steering Committee Corporate Report 1975, ett försök att etablera ett program för att utveckla redovisning för att bli mer till-gänglig för sociala ansvarsfrågor. Dessa försök hade emellertid, med få undantag inom arbets-tagar- och anställningsrapportering, liten långsiktig effekt i praktiken (endast få av de företag som började använda social redovisning fortsatte med det på lång sikt, dvs integrerat det i sin redovisning; andra har endast använt det under en kort tid) och nästan ingen effekt på redovis-ningsbestämmelser (Gray et al. 1996, s. 98 -100).

Ett viktigt kännetecken av den sociala revisionsrörelsens utveckling är att många olika grup-per (t ex Greenpeace, Consumers Association etc.) och individer utför social revision och de behandlar olika frågor t ex produktkvalitet, etiska frågor etc. (Gray et al. 1996, s. 273). Gray et al. (1996, s. 285) refererar till Zadek & Evans som menar att dessa initiativ är motsägande pga att de inte utförts av ”neutrala” revisorer. Därför har de inte accepterats av organisationen ifrå-ga. Ett annat problem var att dessa revisioner har begränsats på antingen några sociala frågor eller intressentgrupper. Ett nytt sätt har använts för första gången av organisationen Traidcraft (med nyckelpersonerna Evans och Zadek från New Economics Foundation1) genom att invol-vera både interna och externa intressenter och genom att behandla många frågor.

Gray et al. (1996, s. 285-286) refererar till Zadek & Evans enligt vilka social revision är pro-cessen av att bestämma, iaktta och rapportera måtten på en organisations etiska beteende och sociala inverkan i jämförelse med dess mål, i medverkan av sina intressenter och det bredare samhället. Deras metod betonar bl a extern granskning av revisionsrapporten och att alla in-tressenter får ta del av resultaten. Syftet är att revisionsrapporten skall återge såväl intressen-ternas som företagets och de externa revisorernas åsikter. De använder sig av en intern refe-rensgrupp, en extern rådgivningsgrupp och en NEF Revisorsgrupp.

1 New Economics Foundation (NEF) har spelat en roll i tillkomsten av Institute of Social and Ethical

(8)

Social revision är enligt Gray et al. (1996, s. 37) viktig för utvecklingen av demokrati, särskilt deltagardemokrati, som innebär att de som kontrollerar resurserna redovisar för hur de använt sig av dessa. Han anser vidare att även redovisnings- och revisorskåren måste försöka bidra till allmänhetens bästa, dvs. ha en proaktiv inställning och bidra till samhällets demokratiska utveckling samt till minskningen av utnyttjande och fattigdom (1996, s. 26).

En annan definition av social revision är att två revisorer granskar det sociala bokslutet vid årets slut (Nutek, 2002, s.8)

Olika typer av social redovisning-utveckling av social rapportering/redovisning

Redovisning av mänskliga resurser (human resource accounting-HRA) är en process där man

identifierar och mäter data om mänskliga resurser och kommunicerar detta till intressenterna. Den ger relevant information till personalchefer om personalkostnader, personalens utbytespriser och annan information som behövs för kontrollen av de fysiska, finansiella och mänskliga resurserna. På grund av problemen som finns här, personalchefernas ovilja att beakta personal som tillgångar och problemet att mäta mänskliga resurser, har HRA inte alls utvecklats (Pestoff 1998, s. 142).

Företagens sociala rapportering/redovisning

Under 70-talet började social redovisning få mer uppmärksamhet och det fanns internationella utvecklingar som bidragit till dess spridning (Pestoff 1998, s. 142).

UN:s Draft Code of Conduct on Transitional Corporations (1982) innehåller krav för information angående relationen mellan företaget och arbetskraften såsom anställningsnivåer, arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet, undervisning och utbildning, industriella förhållanden, löner och anställningsförmåner samt information angående företag och samhälle, såsom miljöpåverkan, påverkan på intressenter, långivare, lokala samhället, kunder, leverantörer, fördelningen av mervärde, som det beskrivs av Gray et al. (Pestoff 1998, s.142).

I Frankrike är social redovisning externt, dvs riktar sig till intressenter utanför företaget och baseras på lagstiftning, och företag med fler än 300 anställda skall årligen utge en social balansräkning (lag från 1982) och måste inkludera antal anställda, löner och förmåner, hälso-och säkerhetsförhållanden, arbetsmiljö, utbildning, industrirelationer, hälso-och andra frågor som rör arbetslivets kvalitet (Pestoff 1998, s. 142).

I Tyskland är den också extern men är däremot frivillig. Här finns det tre olika typer av social rapportering: målbeskrivningar uttryckta i ord på sociala områden; en mervärdesrapport innehållande företagets bidrag till GDP och dess fördelning mellan olika intressenter; en kvantitativ social rapport i finansiella termer (Pestoff 1998, s. 142).

När det gäller utveckling av rapportering om arbetstagarfrågor i Sverige, på samma sätt som i Frankrike och Tyskland, har företag fokuserat sin redovisning nästan uteslutande på industri-ella relationer och arbetstagarnas välfärd genom tiderna. Däremot, till skillnad från dessa län-der, har fokusen varit på rapportering för interna beslut (Gray et al. 1996, s. 202). I Sverige dominerar intern rapportering som används av ledningen för beslutsfattande och den innehål-ler bl. a. finansiella beräkningar om rekrytering, utbildning, övertid och kostnader för att minska frånvaro (Pestoff 1998, s. 142).

(9)

I USA fokuserades rapporterna på samhället och konsumenterna men utan att tänka på deras välfärd (Gray et al. 1996, s. 112). Blake et al. (Pestoff 1998, s. 142-143) anger förekomsten av olika typer av sociala redovisningar som omfattade statistiska mätningar, jämförelser mellan industrier, överläggning med intressenterna och rapportering till allmänheten. Allvarliga prob-lem som upplevts oberoende av typen av redovisning var i samband med valet av lämpliga kriterier, de valda indikatorernas pålitlighet och identifieringen av vissa åtgärders verkliga effekter i samhället. På grund av dessa orsaker var utvecklingen begränsad mellan 1975-1985. I Storbritannien publicerade den offentliga sektorn i början av 90-talet där man rapporterat om kvaliteten och kvantiteten av servicen men ignorerat sociala och miljöaspekter.

När det gäller rapportering om arbetstagare så fram till 90-talet rapporterar man övervägande på detta området i Storbritannien och i Europa, medan i USA saknas detta med undantag för rapportering om minoriteter. En orsak är att i Storbritannien var både rapportering om och till arbetstagare lagstiftad (Gray et al. 1996, s. 112).

Kooperativa företag

En del av den sociala ekonomin är kooperativa företag. Den sociala ekonomin är sociala och ekonomiska organiserade verksamheter med samhälleliga ändamål, demokratiska värderingar, organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. De bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ och liknande sammanslutningar och har samhälls-, allmän- eller medlemsnyttan som främsta mål, inte vinstintresse (Regeringens arbetsgrupp för den sociala ekonomin, sept. 1999).

Internationella Kooperativa Alliansens (IKA)2 förklaring av den kooperativa identiteten är följande:

"En kooperativ förening är en fristående sammanslutning av personer som frivilligt samverkar för att tillgodose sina gemensamma ekonomiska, sociala och kulturella behov och önskemål genom ett samägt och demokratiskt styrt företag" (ICA, 2007).

”Kooperativa föreningar bygger på värderingarna självhjälp, personligt ansvar, demokrati,

jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Liksom grundarna tror medlemmar i kooperativa föreningar

på etiska värden som hederlighet, öppenhet, socialt ansvar och omsorg om andra.” (ICA, 2007).

De sju kooperativa principerna (ICA, 2007): 1:a principen - Frivilligt och öppet medlemskap

Kooperativa föreningar är frivilliga organisationer öppna för alla som kan använda deras tjänster och ta på sig medlemskapets ansvar – utan diskriminering avseende kön, social stäl-lning, ras, politisk eller religiös övertygelse.

2:a principen - Demokratisk medlemskontroll

Kooperativa föreningar är demokratiska organisationer som styrs av medlemmarna, vilka ak-tivt deltar i fastställande av mål och riktlinjer och i beslutsfattande. Förtroendevalda män och kvinnor är ansvariga inför medlemmarna. Medlemmarna i primärkooperativ har lika rösträtt (en medlem, en röst). Kooperativa föreningar på andra nivåer organiseras också på ett demo-kratiskt sätt.

2

(10)

3:e principen - Medlemmarnas ekonomiska deltagande

Medlemmarna bidrar på ett rättvist sätt till den kooperativa föreningens kapital och utövar kontroll över det i demokratisk ordning. Åtminstone en del av detta kapital är vanligtvis den kooperativa föreningens gemensamma egendom. Räntan på det insatskapital som utgör villkor för medlemskapet är begränsad, om ränta överhuvudtaget utgår.

4:e principen - Självständighet och oberoende

Kooperativa föreningar är fristående organisationer för självhjälp som styrs av medlemmarna. Om de ingår avtal med andra organisationer, inklusive regeringar, eller skaffar externt kapital sker detta på villkor som säkerställer demokratisk medlemskontroll och som vidmakthåller den kooperativa självständigheten.

5:e principen - Utbildning, praktik och information

Kooperativa föreningar erbjuder utbildning och praktik till sina medlemmar, förtroendevalda, chefer och anställda så att de effektivt kan bidra till utvecklingen av sina kooperativa gar. De informerar allmänheten – särskilt unga opinionsbildare – om den kooperativa förenin-gens särart och fördelar.

6:e principen - Samarbete mellan kooperativa föreningar

Kooperativa föreningar tjänar sina medlemmar mest effektivt och stärker den kooperativa rö-relsen genom att samarbeta på lokal, nationell samt regional och internationell nivå.

7:e principen - Samhällshänsyn

Kooperativa föreningar arbetar för en hållbar utveckling av sina lokalsamhällen enligt riktlin-jer som godtagits av medlemmarna.

ICA utvecklar en CSR sektion på sin hemsida för att informera och stödja kooperativens soci-ala ansvar, som inte är ny för kooperativ vars värden och principer baseras på detta.

Konsumentkooperation organiserar konsumenter som tillsammans vill tillgodose behovet av varor eller tjänster. I Sverige finns en lång tradition av kooperativ samverkan och stora etable-rade företag på områden som detaljhandel (Konsum), boende (HSB m fl), försäkringar (Folk-sam) mm. Här finns också småkooperativ på nya områden t ex bil- och vindkraftkooperativ, inköpsföreningar och lokala andelsföreningar (Kooperativ utveckling, 2008).

Ett kooperativt arbetssätt innebär en demokratisk organisation som bygger på delaktighet och ansvar och där man tillsammans utarbetar arbetssätt som passar såväl gruppen som den enskil-de (Coompanion, 2008).

Man har befarat att kooperativen inte skall överleva i den nya omgivningen när många av län-derna i Öst och delar av Asien förvandlats till bland- eller marknadsekonomier:

”I en rapport från ILO, International Labour Office och Nyenrodes universitet visas att det för-håller sig tvärtom - den nya miljön har frigjort kooperativens kreativitet och flexibilitet och re-sultatet har blivit betydande kooperativa framgångar” (ILO, 2002, foreword, s. iii).

Enligt ”Social ekonomi”, tidskriften för forskning och kooperativ utveckling, är social ekono-mi bäst på socialt ansvar (Kooperativ utveckling). EUs regionkomekono-mitté rekommenderar att fö-retagen inom den sociala ekonomin betraktas som en förebild för hållbar utveckling då de har högst tillväxt i Europa, före privat och offentlig sektor (Kooperativ utveckling). Nyckeln till

(11)

framgångarna är den sociala ekonomins unika förmåga att ta tillvara människors engagemang och resurser genom medinflytande och samarbete (Kooperativ utveckling).

I en rapport, ”Frisk, friskare, friskast? - en jämförande studie om hälsotillståndet i kooperativ respektive offentlig verksamhet”, framgår det att medarbetare i kooperativ har bättre hälsa och trivs bättre jämfört med offentlig verksamhet på grund av att de har större inflytande och del-aktighet (Bernhardsson & Granberg Westin, 2006 ).

Alla typer av organisationer kan använda sig av social redovisning, men den är utformad i huvudsak för demokratiska och ideella organisationer (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 8). Socialt bokslut är resultatet av social redovisning och bör vara särskilt intressant för

koopera-tiva företag för att ”betona den etiska särställningen” och för att ”lyfta fram verksamhetens

fördelar”

Social redovisning är särskilt viktig för kooperativa föreningar eftersom bland de kooperati-va principerna finns samhällshänsyn och utbildning till de anställda: ”Social redovisning är särskilt relevant för kooperativ och andra ideella organisationer, vilka normalt har klara socia-la mål utöver målet att överleva ekonomiskt” (Pestoff, 1998, s. 21-35).

Sociala redovisningar är möjligtvis bättre för sociala företag än årsrapporter eftersom de informerar interessenterna mer meningsfullt (Social audit network1, 2007).

Pestoff menar att social redovisning är särskilt relevant för bl a kooperativ. Han motiverar detta genom att referera till Gray et al. (1996, s. 3, 11) som beskriver social redovisning som en kombination av: redovisning av olika saker (dvs. annat än redovisning av endast ekonomis-ka resultat); redovisning i oliekonomis-ka medier (dvs. annat än redovisning i endast finansiella termer); redovisning för olika individer eller grupper (dvs. inte nödvändigtvis redovisning endast för tillhandahållaren av finansieringen); och redovisning för olika ändamål (dvs. inte nödvändigt-vis endast för att möjliggöra beslutsfattande vars framgång skulle bedömas i finansiella termer eller även i termer av kassaflöden) (Pestoff 1998, s. 144).

Enligt Gray et al. (1996, s. 3) innebär social rapportering att rapportera om den ekonomiska verksamhetens sociala- och miljöeffekter till vissa intressentgrupper inom föreningen och till samhället i stort. Detta innebär att utvidga organisationens ansvarsskyldighet utöver den nor-mala rollen att lämna en finansiell årsredovisning till (aktie)ägarna eftersom företag har ett större ansvar än att endast generera vinst. Om, som i ett kooperativ, uppdragsgivaren ger agen-ten3 ansvaret att fullfölja icke-finansiella aktiviteter, då behövs det icke-finansiell rapportering för att kunna mäta de värden som skapats. Finansiella rapporter är avsedda för finansiella in-tressenter medan sociala rapporter borde främst vara avsedda för inin-tressenter med ett ”socialt” intresse inom organisationen, som borde få relevant information för att kunna bedöma organi-sationens sociala prestanda. Social redovisning är således särskilt relevant för kooperativ som har sociala mål förutom det att överleva ekonomiskt (Pestoff 1998, s. 137-138).

3 Agentteorin handlar om relationen mellan åtminstone två parter inom en organisation, principal och agent.

Agenten utses av principalen för att utföra ett uppdrag för dess räkning. Inom agentteorin är en vanlig företags-relation den mellan ägarna som principal och företagsledning som agent; och ett antagande som görs är att agenten agerar med egenintresse och handlar med syftet att maximera sin välfärd. Ledningen är därför ansvarig inför ägarna/intressenterna att redovisa hur uppdraget har utförts

(12)

Kooperativ behöver utveckla metoder som tar hänsyn till kooperativs speciella behov,

meto-der som är normgivande, målorienterade, intressentfokuserade, både finansiella och icke-mo-netära samt kort- och medelsiktiga. Huvudsyftet med social redovisning inom kooperativ bor-de vara att öka legitimiteteten hos bor-de olika intressenterna, förebygga målavvikelse, förbättra förhållandet mellan ledning och medlemmar, som innebär regelbundet systematisk informa-tion till alla huvudintressenter inom kooperativet. Den italienska Lega kooperativens erfaren-het kan ge vägledning för att utveckla mera omfattande och jämförbara principer för social

revision för kooperativ och ideella organisationer i Europa (Pestoff 1998, s. 152).

1.2 Problemformulering

De sociala prestandaindikatorerna mäter prestandan inom områdena arbetsförhållande och an-ständigt arbete, mänskliga rättigheter, samhälle och produktansvar men de kan inte kvantifie-ras som de ekonomiska prestationerna och är därför svårare att mäta. Oftast används det kvali-tativa måttenheter i form av berättande och förklarande text.

Hur mäts de sociala målen, vilka mått används?

Pestoff menar att det är själva processen av social redovisning som är den viktigaste inte rap-porten. Genom det kan organisationer förtydliga sina mål och utveckla metoder för att mäta dessa (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s.7). Pearce framhåller att resultatet av den sociala redovisningen, det sociala bokslutet och extern oberoende granskning är lika viktiga (Pearce 2003, s. 128-129).

Det finns flera metoder för den sociala redovisningsprocessen och rapporten både på internati-onell och natiinternati-onell nivå. På internatiinternati-onell nivå är de populäraste och mest använda metoderna Global Reporting Initiative (GRI), Social Accountability 8000 (SA8000), Accountability 1000 (AA1000) (Föreningen SLUP.SE2, 2004, s. 19).

I Sverige används följande metoder (Föreningen SLUP.SE2, 2004, s. 20):

Social revision och redovisning (Social audit and accounting), utvecklad av Pearce

Verktygslådan för social redovisning (Social Audit Tool-Kit), utvecklad av Spreckley - har mest aktivt introducerats i Sverige

Social redovisning – till nytta och nöje för den sociala ekonomin, utvecklad av Israelsson, and Dünkelberg (Israelsson & Dünkelberg, 2005), en förenklad modell.

Nutek (2002, s. 9-17) beskriver de två första metoderna ovan samt följande två:

Auditing the market av Zadek & Evans som utvecklats via samarbetet mellan Traidkraft och New Economics Foundation (Nutek, 2002, s. 15)

Deloitte’s checklista (som är en ”jämförande” metod som revisions- och konsultföretaget Deloitte använder för upprättande och utvärdering av frivilliga redovisningar, deloitte.com, 2005, s. 3).

På nationell nivå har till exempel i Italien fler än åtta modeller utvecklats av forskare och kon-sulter (Föreningen SLUP.SE2, 2004, s. 19).

Hållbarhetsredovisning innebär att redovisa företagets resultat inom området ”hållbarhet”, alltså inom ekonomi, sociala frågor och miljö. I praktiken innebär detta att redovisa för vad företaget gör och vilka resultat det gett i dessa områden (Löhman & Steinholtz, 2004, s. 176). Hållbarhetsredovisning är frivillig förutom för statligt ägda företag som från och med det

(13)

rä-kenskapsår som inleds den 1 januari 2008 ska publicera en hållbarhetsredovisning enligt GRI:s riktlinjer.

1.3 Syfte och avgränsning

En av de kooperativa principerna är samhällshänsyn: ”Kooperativa föreningar arbetar för en hållbar utveckling av sina lokalsamhällen enligt riktlinjer som godtagits av medlemmarna.” (Kooperativa Institutet, koopi.se, 2008). Där har också beskrivits att social ekonomi är bäst på socialt ansvar och har en hög tillväxt inom Europa. Ett lagkrav införts för de 55 statligt ägda företagen om hållbarhetsredovisning enligt GRI. Därför vill jag undersöka hur konsument-kooperativ arbetar med den sociala redovisningsprocessen och göra en jämförelse mellan HSB och Coop.

Syftet med studien är att undersöka den sociala redovisningsprocessen hos de kooperativa fö-retagen HSB och Coop. Vilka metoder, processer och mått för att mäta de sociala målen an-vänds och vilka fördelar och nackdelar har dessa?

En avgränsning på de sociala prestandaindikatorerna arbetsförhållanden och anständigt arbe-te4 samt samhälle har gjorts på två kooperativa företag. Mänskliga rättigheter och produktans-var har inte tagits med eftersom HSB ännu inte börjat redovisa dessa aspekter. Ekonomi- och miljöaspekter, som bredvid de sociala aspekterna också är en del av hållbarhetsredovisning, behandlas således inte.

Följande frågor studerar jag: Hur ser processen av social redovisning ut i praktiken, vilka metoder, processer och mått används? Integreras de sociala målen i de ekonomiska målen? Fokuseras det på några, de flesta eller alla frågor som kan ha social betydelse? Läggs vikten på bokslutet eller själva processen? Hur mäts de sociala målen, används det kvalitativa eller kvantitativa mått? Vilka fördelar och nackdelar har social redovisning?

4 Beskrivs av ILO som en strävan efter möjlighet och inkomst; rättigheter, röst och erkännande; familjens

stabilitet och personlig utveckling; ärlighet och jämställdhet. ILOs mål inom området är bl a grundläggande arbetsrättigheter och social trygghet.

(14)

2 Teori

Under detta avsnitt beskrivs koncept, begrepp, teorier, metoder och resultat som är centrala i undersökningen.

2.1 Definitioner

Corporate Social Responsibility (CSR) (socialt ansvar) definieras av EU-kommissionen som “Ett begrepp som innebär att företagen på frivilligt grund integrerar sociala och

miljö-mässiga hänsyn i sin verksamhet och i sin samverkan med intressenterna, utöver vad lagen kräver” (Löhman & Steinholtz, 2004, s. 15). Socialt ansvarstagande innebär att företag

integrerar sociala och miljömässiga principer i sin affärsverksamhet samt tar hänsyn till intressenters förväntningar och krav på företaget (SIS, 2005, s. 7).

Global Compact, FN:s uppförandekod som lanserades av dess före detta generalsekreterare Kofi Annan, är ett system för företag som engagerar sig att inrikta sin verksamhet och strategier på tio allmänt accepterade principerna inom områdena för mänskliga rättigheter, arbete, miljö och antikorruption. Som världens största globala initiativ inom samhällsmedborgarskap (Corporate Citizenship) engagerar den sig främst i byggandet av företagens och marknadernas sociala legitimitet (unglobalcompact.org, 2008).

Hållbarhetsredovisning (sustainability accounting) innebär att redovisa företagets resultat inom området ”hållbarhet”, alltså inom ekonomi, sociala frågor och miljö. I praktiken innebär detta för företag att redovisa för vad det gör och vilka resultat det gett i dessa områden (Löhman & Steinholtz, 2004, s. 176). Begreppet hållbar utveckling (sustainability) uppkom vid FN:s möte i Rio de Janeiro 1992. Den vanligaste definitionen, generationsdefinitionen, är följande: ”Varaktig hållbar utveckling innebär att tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationsers förmåga att klara sina behov.” (Löhman & Steinholtz, 2004, s.175). ILO, internationella arbetsorganisationen (International Labour Organisation) (Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter).

En intressent (stakeholders) inom en organisation är (genom definition) en grupp eller indi-vid som kan påverka eller påverkas av företagets verksamhet i dess strävan att uppnå sina mål (Freeman, R. E., 1984 se Mitchell et al. 1997, s. 856). Till exempel ägare, anställda, kunder, leverantörer, långivare, stat och kommun. I kooperativa organisationer är t ex kunder, medlemmar och anställda nyckelintressenter (eurocoop.org, 1999).

OECD är en förkortning för Organisationen för Ekonomiskt Samarbete och Utveckling (eng. Organisation for Economic Co-operation and Development) där regeringar för demokra-tiska länder och länder med marknadsekonomi arbetar bl a för en hållbar ekonomisk utveck-ling, för att skapa flera arbeten, öka levnadsstandarden (OECD, 2008).

Social balansräkning (social balance eller social balance sheet) är ett formell dokument genom vilken kooperativet informerar samhälle, medlemmar och anställda om vad som har gjorts det senaste året (Pestoff, 1991, s. 174). Dess tidigare form hette kostnads-/utgiftsrevi-sion (cost/outlay audit), den sociala revikostnads-/utgiftsrevi-sionens tidigaste form. I denna rapport redovisas fi-nansiella kostnader knutna till sociala aktiviteter, dvs sociala insatser som medlemskostnader (t ex rabatter), konsumentkostnader (för utbildning, produktkvalitet, etc.), kostnader för de

(15)

anställda (utbildnings- och arbetsmiljökostnader) samt samhällskostnader som t ex stöd till forskning och till utvecklingsländer (Zadek et al. 1997, s. 37, s. 184).

Social balansräkning (social balance sheet) finns även i form av finansiell redovisning dvs. där tillgångar och skulder redovisas. Här handlar det om sociala tillgångar som t ex humanka-pital eller investeringar i socialt kahumanka-pital (t ex vägar); till skulder räknas t ex de anställdas insat-ser (Gray et al, 1996, s. 106-107).

Social- och miljöredovisning eller rapportering innebär att företaget tillhandahåller informa-tion till sina intressenter om dess inverkan på den fysiska och sociala miljön, inklusive infor-mation om stöd för de anställda, lokala och globala samhällen, säkerhetsregister samt använd-ning av naturliga resurser. Denna sorts redovisanvänd-ning kallas också för hållbarhetsredovisanvänd-ning som oftast innehåller även finansiell information. Den sistnämna kan även kallas för triple bottom line reporting (Deegan & Unerman, 2005, s. 311).

Social redovisning/rapportering (social accounting/reporting) är den sociala delen av hållbarhetsredovisningen.

Den sociala redovisningsprocessen är processen som leder fram till det sociala bokslutet. Social resultaträkning (social account eller social income statement) visar förutom sociala kostnader även sociala förmåner och netto social inkomst till anställda, samhället och allmän-heten (Gray et al. 1996, s. 105-106). Tidigare hette den ”väljarbaserad” redovisning/sätt (cons-tituency accounting/cons(cons-tituency-based approach) och senare intressentdialog (Zadek et al. 1997, s. 37, 40).

Social revision (social audit) innebär att två revisorer granskar och bestyrker det sociala bokslutet vid årets slut (Nutek, 2002, s. 8) .

Termen används allmänt för konceptet och för hela processen (Pearce 2003, s. 190). Som pro-cess inkluderar social revision årsrapporter och förberedelser för ett socialt bokslut (Nutek, 2002, s. 13).

Pestoff (1998, s. 143) refererar till Zadek & Evans enligt vilka social revision är processen av att bestämma, iaktta och rapportera måtten på en organisations etiska beteende och sociala in-verkan i jämförelse med dess mål, i medin-verkan med sina intressenter och det bredare samhäl-let. Social revision för kooperativ definieras av Anderson som ”en strategi och process som hjälper företag att definiera sin uppgift och mäta hur väl det lyckas fullgöra denna i linje med samhällets förväntningar samtidigt som det fullgör sina affärsmässiga uppgifter (Pestoff, 1998, s. 15).

Socialt bokslut (social account/report) är en dokument/rapport där resultatet av den sociala redovisningsprocessen har sammanställts och som lämnas in för revision.

Uppföranderegler (Codes of conduct) är ett samlingsnamn för olika policydokument som föreskriver hur företagets ledning, anställda och ibland även leverantörer förväntas agera i vissa miljö- och etiska frågor. Det kan t ex gälla arbetsvillkor för anställda (kpmg.se, 2008).

(16)

2.2 Forskningsfrågor

Här nedan presenteras teoretiska ansatser baserade på bl a författarna Pestoff, Gray et al., Zadek et al., Pearce, Israelsson & Dünkelberg och på organisationerna Föreningen Slup.se,

Nutek, Kooperativ utveckling, ICA, SAN och NEF. Enligt dessa är det viktigt att fokusera på följande forskningsfrågor för att kunna studera social redovisning i kooperativ.

2.2.1 Integreras sociala mål i ekonomiska?

I handboken ”Social Auditing: a Manual for Cooperative Organizations" påpekar Social Audit Task Force att för att den sociala redovisningsrapporten skall kunna utvecklas måste organisationen först och främst bestämma om de sociala målen skall integreras i de

ekonomiska eller granskas separat. Gröjer & Stark föreslår enligt Pestoff att integrera den

finansiella redovisningen i den sociala redovisningen eftersom den finansiella är en del av den sociala och det inte är möjligt att åtskilja de ekonomiska och sociala faktorerna. (Pestoff, 1998, s. 136-150)

Gray et al. (1996, s. 298) föreslår att integrera den sociala redovisningen i årsredovisningen som ett första, enkelt, billigt steg i användandet av CSR.

2.2.2 Vilka frågor med social betydelse fokuseras det på?

Enligt Social Audit Task Force är det avgörande för utvecklingen av den sociala redovisnings-rapporten att organisationen avgör om den skall fokusera på ett begränsat antal, de flesta eller

alla frågor som kan ha social betydelse (Pestoff 1998, s. 147).

Enligt GRIs riktlinjer finns det olika tillämpningsnivåer, A, B och C, både för nybörjare och för avancerade användare. Man kan alltså välja att börja med de praktiska och lättast genom-förbara områden och gradvis införa andra områden (G3_Guidelines.pdf, s. 5).

I ”CSR: Socialt ansvarstagande för företag” utgiven av SIS Förlag5 anses det att företag bör till en början fokusera på de mest fördelaktiga delarna i socialt ansvarstagande. Först och främst bör de lastadgade kraven såsom arbetsrätt och kollektivavtal uppfyllas för att senare utöka det sociala ansvaret. Socialt ansvar innebär i första hand ansvaret för de anställda, dvs. att uppfylla de nämnda lagstadgade kraven. Här ingår följande områden: arbetslagar, kollektivavtal, företagsavtal med anställda eller fackföreningar, möjliggöra/utse fackliga representanter, informera anställda och fackliga representanter, involvera fackliga representanter i beslutsfattande samt de anställdas hälsa och säkerhet (SIS, 2005, s. 18-31). En prioritering av de viktigaste frågorna framhävs också av Pearce (2003, s. 131) som anser att det behövs tid och resurser till den första redovisningen vilket kan innebära en prioritering av målen för att kunna fokusera på de viktigaste.

Zadek et al. (1997, s. 91)6 tar upp exemplet på Traidcraft som har börjat med några kritiska områden under de första åren för att kunna reducera sina kostnader.

Hallenbygden i Samverkan Ekonomisk Förening (HBIS) har medverkat i projektet ”Fördjupat medborgarinflytande” och ingick 1999-2000 i projektet Socialt bokslut, som skulle

5 Österrikiska Standardiseringsinstitutet

6 som medverkat vid utvecklingen av metoden Auditing the market via samarbetet mellan Traidkraft och New

(17)

ras under två år. I rapporten ges slutsatser och rekommendationer inför det fortsatta arbetet med modellen Verktygslådan. Eftersom modellen är omfattande och det tar tid att sätta sig in i alla övningar som skall göras föreslås det att föreningar som börjar med ett socialt bokslut skall korta ner modellen till att endast omfatta interna övningar, syfte och mening samt vari-ansenkät, swot-analys, uppgifter och roller. Dessa skulle vara tillräckliga att arbeta med under det första året eftersom man får en bild av verksamheten och hur man vill arbeta. Det andra å-ret kan externa intressenters syn på verksamheten inkluderas i rapporten (Nutek, 2002, s. 46).

2.2.3 Läggs vikten på det sociala bokslutet eller på sociala redovisningsprocessen?

I Pearce’s metod ”Social revision och redovisning” betonas, förutom den sociala redo-visningsprocessen, även det sociala bokslutet och den externa revisionen av detta. Pearce anser att social redovisning och revision ger möjlighet för organisationen att bygga på redan existerande dokumentation och rapporteringsmetod och utveckla en process genom vilken den kan redovisa socialt prestanda, rapportera om detta och göra en plan för att förbättra prestan-dan samt att förstå organisationens inverkan på samhället och att vara ansvarig inför sina vik-tigaste intressenter. Socialt bokslut informerar om hur organisationen presterar, vad de olika intressenterna tycker, vad organisationen gör samt hur verksamheten drivs. Pearce tycker allt-så att det är viktigt med socialt bokslut och även extern revision av detta eftersom oberoende granskning gör rapporten trovärdig. Däremot anser han att processen är viktigare än rapporten. Detta på grund av att den sociala redovisningsprocessen underlättar för organisationen att få reda på om den uppnår sina mål och lever upp till sina värden, dess inverkan på samhället samt om målen och värdena är relevanta och lämpliga. Den möjliggör också produktionen av den sociala rapporten. Social revision handlar om processens kvalitet och dess påverkan på andra och kan också innebära att själv utveckla metoden. (Pearce 2003, s. 128-137)

Även Pestoff (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 7) anser processen vara viktigare än bokslu-tet då den fyller den största funktionen, dvs att förtydliga målen och utveckla metoder för mätning av måluppfyllelse.

I kartläggningen ”Social redovisning och sociala bokslut” (Nutek, 2002) som genomförts av KIC (Kooperativt IdeCentrum) anses det finnas en skillnad mellan Social Audit och Accoun-ting av Pearce och Verktygslådan av Spreckley när det gäller betoningen av process gentemot produkt av processen, även om den är tunn och oskarp. Enligt de företag som använt sig av dessa metoder anser Spreckley att det som är viktigt för organisationen är arbetet med den so-ciala redovisningen, inte det soso-ciala bokslutet och revisionen av detta som Pearce betonar. Enligt Spreckleys metod (i Sverige) är dokumentationen ändå viktig som en lärande process (s. 59). Vidare anger företag som i Sverige har använt sig av metoden att Spreckley’s metod möjliggör en uppdelning av arbetet under flera år pga att den är mer inriktad på processen. Den sociala redovisningen kan ses som en process som inte har som mål att avslutas. Det viktiga är själva processen och det man gör i den, inte produkten i form av ett socialt bokslut. Då kan man dela upp arbetet under flera år eftersom målet är utveckling och inte att avslutas (Nutek, 2002, s. 19-58).

Öhrling-Persson anser att processen, dvs att både internt och externt sträva efter förbättrad kommunikation, ofta är viktigare än den färdiga rapporten (Nutek, 2002, s. 7). Pearce (2003, s. 137) anser också att processen förbättrar organisationens kommunikation med intressenter-na genom att tillförsäkra öppenhet i sättet intressenterintressenter-na konsulteras och öppintressenter-na för nya vägar i relationerna. Enligt Pestoff (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 7) främjar den demokrati och öppenhet som sociala företag behöver göra ett klart ställningstagande till.

(18)

2.2.4 Den sociala redovisningsprocessen i de olika metoderna

Pestoff påstår att varje steg i den sociala redovisningsprocessen måste svara mot ett behov hos organisationen för att social redovisning ska kunna ses som en praktisk och fördelaktig metod med vilken kan nås resultat som inte går att uppnå med vanliga redovisningsmetoder. ”Alla de metoder som man kan hitta i en social redovisningsmanual är heller inte nödvändiga för alla typer av organisationer och företag. Istället kan det finnas andra metoder som ger bättre resultat i kommunikationen med intressenterna.” (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 7). Pestoff (1998, s. 147) refererar till Bold som anger de olika stegen i redovisningsprocessen: • identifiering av de sociala målen (som utgår från intressenterna);

• driftsättandet av de sociala målen dvs. ett ökat medvetande om och engagemang för de sociala målen hos ledning och arbetstagare;

• mätning av den sociala prestandan genom personal eller extern konsult; • kontroll och rapportering av den sociala prestandan;

• utformning av sätt för kontrollen av den sociala prestandan.

GRI:s riktlinjer för hållbarhetsredovisning G37

På grund av att Coop har i sitt val av områden och indikatorer utgått från rapporteringsstan-darden GRI och HSB har i sin redovisning huvudsakligen inspirerats av Co-operative Bank i England (co-operativebank.co.uk) som har rapporterat enligt GRI:s G3 riktlinjer8, beskrivs GRI och processen mer detaljerat än övriga metoder.

I introduktionsdelen av GRI:s riktlinjer (RG-Sustainability Reporting Guidelines, G3) ges en orientering om riktlinjerna, vem den är avsett till, hållbarhetsredovisningens syften (G3, s. 3). G3 riktlinjerna består av två delar och fokuserar på innehållet: del 1 innehåller vägledning för rapportens innehåll och omfattning samt redovisningsprinciper9; del 2 innehåller standard-upplysningar som består av tre typer av standard-upplysningar: strategi och analys; profil; rapporte-ringsparametrar; ledning, förpliktelser och engagemang; ledningens tillvägagångssätt och prestandaindikatorer. Rapporterande organisationer föreslås följa denna struktur vid samman-ställningen av rapporten (s. 19).

Både rapporteringsprinciper, vägledning och ”standardupplysningar” betraktas väga lika myc-ket när det gäller betydelse. Förutom dessa innehåller G3-riktlinjerna indikatorprotokoll med definitioner för varje prestandaindikator, noter och begrepp (G3 s. 1, 3, 4).

Principer, vägledning och protokoll handlar om hur det skall rapporteras medan standardupp-lysningar, områdestillägg om vad som skall rapporteras.

De olika stegen i processen är följande:

• definiera mål: strategi och analys (G3 s. 20-21)

• planera rapporten (bestämma vilken data som mäts, samlas in, analyseras och rapporteras) • sammanställa rapporten

Processens olika delar beskrivs däremot i den ordning de presenteras i G3-guiden. Rapportens innehåll (planering av rapporten) omfattar följande steg:

7

RG-Sustainability Reporting Guidelines, version 3.0 (G3), 2000-2006 GRI

8 de har färdigställt en mer fullständig prestandaredovisning jämfört med G3-standarden när det gäller

jämställdhets- och mångfaldsaspekter

9 G3s principer för innehåll (vilken information och vilka indikatorer som skall rapporteras) samt G3:s

(19)

• identifiering av ämnen och relaterade indikatorer som är relevanta och som skulle därför kunna vara lämpliga att rapportera genom en iterativ (upprepnings-) process, genom att använda principerna för materialitet, inkluderbarhet och hållbarhetssammanhang

• beaktande av alla indikatorsaspekternas relevans • valet av indikatorer som är relevanta för att rapporteras • prioritering och beslut om vilka ämnen som skall betonas (G3_Guidelines.pdf, s.7)

• identifiering av intressenter som förväntas använda rapporten (G3_Guideline.pdf, s. 22) Andra delen av guiden innehåller följande delar:

Strategi och analys som ger en strategisk syn på organisationens relation till hållbarhet; det

presenteras synsätt på huvudmålen och på prestanda i förhållande till målet. Vidare beskrivs organisationens inverkan på hållbarhet och intressenter; hållbarhetstrendernas effekter på organisationens långsiktiga förväntningar och finansiella prestanda med fokus på finansiella intressenter.

Organisationens profil: beskriver struktur och verksamhet.

Rapporteringsparametrar: innehåller rapportens profil (rapporteringsperiod), omfattning, GRI

innehållsindex och försäkring.

Ledning, förpliktelser och engagemang: ledningsstruktur, policies och intressentrelationer. Ledningens tillvägagångssätt beskriver hur organisationen hanterar hållbarhetsfrågorna i syfte

att tillhandahålla en ram för förståelsen av prestandan i ett specifikt område.

Ledningens tillvägagångssätt är standardupplysningar om organisationens sätt att ta itu med

en rad frågor i syfte att ge samband med förståelsen av prestandan i ett specifikt område. De bör ge en överblick över ledningens taktik i förhållande till aspekterna som definieras under varje indikatorkategori för att ge samband med prestandainformationen (G3-guiden, s. 24). Redovisningsprinciper beskrivs under 2.5.1, medan prestandaindikatorer under 2.6.

Hållbarhetsrapportering möjliggör en bedömning av organisationens prestanda och kan stödja

prestationens fortlöpande förbättring samt är ett verktyg för att engagera intressenterna (s. 6).

Intressentrelationer (G3-guiden, s. 24) omfattar identifiering och val av intressentgrupper;

olika sätt att engagera intressenterna (enkäter, fokusgrupper etc.); nyckelfrågor som väckts genom dessa relationer och hur organisationen svarat på dessa, inklusive genom rapportering.

AA1000 har utvecklats av Institute of social and ethical accountability10 (ISEA, 1999) för att förbättra organisationers ansvarsskyldighet och prestation genom att öka kvaliteten av social och etisk redovisning, revision och rapportering. Modellen för processen är liknande den hos Social redovisning och revision (se nedan) (AccountAbility, 2007, s. 13).

Social revision och redovisning (Social audit and accounting), utvecklad av Pearce (CBS Network11 with Merseyside Social Enterprise Network, 2001), är anpassad till sociala företag (Pearce 2003, s. 172-73). Processen liknar den nya versionen (se nedan).

10 VD för ISEA Zadek-se nedan hos metoden Auditing the market 11

(20)

Social redovisning och revision, som har getts ut av SAN (Social Audit Network, ny reviderad upplaga, 2005) är en uppdatering av metoden Social revision och redovisning (se nedan). Den liknande processen består av tre steg:

• Planering (förtydligande av mål, aktiviteter, värden; intressentanalys)

• Redovisning/ fokus på det sociala bokslutet: beslut om omfattning dvs vad som skall mä-tas och rapporteras; valet av indikatorer; förberedelse och genomförande av datainsamling; rapportering om prestanda och effekter i förhållande till värdena och målen; samman-ställning och analys av informationen

• Rapportering och revision (färdigställande av det sociala bokslutet, dess granskning av Social Audit Panel; publiceringen av rapporten).

(NEF 3, 2006), (Social Audit Network4, 2008)

Verktygslådan för social redovisning (Social Audit Toolkit), utvecklad av Freer Spreckley (SEP12, 2000)- har mest aktivt introducerats i Sverige. Metoden består av fyra steg: granskning av verksamhetsidén - bekräfta eller förändra vid behov samt kontrollera och utvärdera förra årets mål; granskning av externa relationer och av interna system samt fastställandet och planering av sociala mål (Nutek, 2002, s.10).

Auditing the Market- a Practical Approach to Social Auditing, av Zadek & Evans, ut-vecklad via samarbetet mellan organisationen Traidkraft och New Economics Foundation. Huvudstegen i processen: fastställandet av värdegrund (sociala och etiska mål); bestämmandet av intressenterna; av de sociala prestandaindikatorerna; insamling av data; redovisning av re-sultaten - sker analogt en finansiell rapport; granskning av rapporten; publicering av rapporten och spridning till intressenterna. Metoden grundar sig på en intressentdialog och företagets åtagande att lära. (Zadek et al.1997, s. 90-91)

Stegen i Social redovisning - till nytta och nöje för den sociala ekonomin (Israelsson & Dünkelberg, 2005)är följande:

Planeringen omfattar bildandet av en arbetsgrupp och förankring i ledningen samt att det sociala redovisningsteamet utses; insamling av bakgrundsmaterial; granskning av värdegrund, syfte och mål; identifiering av intressenterna.

Redovisningen inkluderar val av indikatorer och mätvärden; planering och tidsplan; val av metoder och genomförandet av mätningar.

Processen avslutas med sammanställning av rapporten; analys av resultatet; redovisning och spridning av resultatet till intressenterna samt förslag av åtgärder inför nästa års redovisning. (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 9)

Deloitte’s checklista (2005)

Eftersom checklistan har nämnts som metod under 2.4. beskrivs här informationsområden bl a trots att det inte presenteras någon process.

Revisions- och konsultföretaget Deloitte har sedan 1993 följt utvecklingen av de frivilliga re-dovisningarna. Checklistan är deras verktyg för upprättande och utvärdering av information i de frivilliga redovisningarna. För att kunna erbjuda en checklista som tagit hänsyn till markna-dens krav och förväntningar på den kompletterande informationen i årsredovisningarna, revi-deras checklistan årligen tillsammans med representanter från svenskt näringsliv och offentlig verksamhet. Vid uppdateringen tas även hänsyn till rekommendationer avseende miljö-, etiska- och sociala redovisningar, t ex GRI, AA1000 och SA8000.

12

(21)

Checklistan kan användas som stöd vid bestämmande av innehåll och omfattning på informa-tion avseende miljö, etik, socialt ansvar och bolagsstyrning som lämnas i årsredovisningar. Som ett verktyg för utvärdering används checklistan av Deloitte för deras årliga utvärdering av svenska verksamheters information inom ovan nämnda områden. Den kan även användas till självutvärdering av verksamhetens redovisning inom dessa områden med hjälp av en ut-värderingsformulär. Deloitte granskar årligen de 50 företag vilka betraktas som ledande i Sverige. Av dessa hade år 2000 bl a SAS den mest läsarvänliga rapporten (Nutek, 2002). Checklistan är indelad i fem informationsområden:

A Redovisningens profil: här anges information om verksamheten, om tillämpade

redovis-ningsprinciper, om hur informationen har kvalitetssäkrats samt förklaringar till begrepp. • B Verksamhetens arbete med hållbar utveckling: redovisningen skall vara strukturerad och

lättförståelig; här ges en beskrivning av väsentliga förhållanden, vision, strategier, mål och åtgärder samt information om ledningssystem, tillstånd och villkor samt intressenter. • C Bolagsstyrning: fokus ligger här på bolagsstyrningsinformation.

D Data och räkenskaper: i redovisningen bör det finnas information om de anställda och

deras arbetsförhållanden: antalet anställda fördelat på män och kvinnor, fackföreningsfri-het, sjukfrånvaro-, skade- och olycksstatistik samt jämställdhet; information om avvikelser från etiska och sociala policies samt tvister och klagomål.

E Samspelet mellan ekonomi och arbetet med hållbar utveckling: denna del bör innehålla

information om bl. a. sociala affärsrisker, sociala kostnader, sociala investeringar, sociala skulder samt om eventuella ekonomiska konsekvenser pga de krav som ställs på verksam-hetens arbete med socialt ansvar.

(deloitte, 2005, s. 3, 4).

Att bevisa och förbättra är en kvalitets- och effektsverktygslåda för sociala företag (utgiven av NEF 3-New Economics Foundation, 2006). Processen ser ut på följande sätt:

Under planeringen diskuteras förväntningar, möjligheter, resurser, ledarskap, metoder samt organisationens vision, mål och huvudverksamhet bestäms; intressenterna identiferas; det görs en effektkarta: vad och hur organisationen gör för att nå sina mål och leva upp till sina värden. Redovisningsmomentetet omfattar valet av indikatorer; här sker en prioritering av målen som skall mätas och hur detta skall ske; valet av metoder för datainsamling relaterad till indikatorerna; datainsamling. Analys av informationen kan ske under processens gång eller sammanfattas i slutet av cykeln för att göra slutsatser. Informationen sprids till intressenterna genom dialog så att de kan lära av processen och komma med ideer till nästa redovisningscykel. Processen avslutas med planering för förbättringar. (NEF1, Get started)

Building the social balance - processen hos italienska Coop

Italienska Coop består av 320 konsumentkooperativ och social redovisning har använts av de 16 största vilka utgör 80% av Coops totala omsättning. I den sammanlagda nationella balans-räkningen som publiceras årligen presenteras sociala kostnader och relaterade förmåner för dessa (Zadek et al. 1997, s. 171, 177). Det italienska konsumentkooperativet Coops sociala balansräkning består av kvantitativa och kvalitativa indikatorer och valet av indikatorer base-ras på mätbarhet, betydelse (för intressenterna), jämförbarhet och kooperativ specifik. Fokus ligger på intressentdialogen (Zadek et al. 1997, s. 180).

Den sociala redovisningen omfattar bl.a. den sociala balansräkningen. Syftet med den är att vara ett kommunikationsverktyg, ett kontrollverktyg för prestandan i förhållande till uppdraget samt ett grund för den sociala strategin. Processens huvudsteg är följande: skapandet av

(22)

enga-gemang och förankring hos ledningen; precisering av uppdraget och uppskattning av intres-senters förväntningar- en skillnad jämfört med de andra metoderna. Nästa steg görs en identi-fiering av indikatorer för uppdragets varje element (den sociala balansräkningsplanen) vilket möjliggör en uppskattning av överensstämmelsen mellan mål och praxis. I den sammanlagda nationella balansräkningen som publiceras årligen presenteras de sammanlagda sociala kost-naderna och relaterade förmånerna för de 16 största kooperativen. Efter uppbyggandet av in-formationssystem och insamlingen och identifieringen av relevant information görs utdel-ningen av den sociala balansräkutdel-ningen till intressenterna (kommunikationsplan). (Zadek et al. 1997, s. 175-177)

Reporting about Sustainability - 7 steps to a successful sustainability report, utvecklad av Österrikiska Standardiseringsinstitutet (2003). Redovisningsprocessen liknar den hos AA1000 (se ovan) med skillnaden att det görs en undersökning om hållbar utveckling och so-cialt ansvarstagande skall integreras i verksamheten eller skall hanteras som separata processer; om företaget saknar ett system för att mäta och följa upp hållbarhetsredovisningens utveckling bör kvantitativ data som stödjer och verifierar den presenterade informationen inkluderas; övervägande av granskning av rapporten (SIS, 2005, s. 61-63).

2.2.5 Metoder för insamling av information och vilka mått som används

Metoder för insamling av kvalitativ och kvantitativ information

Kvalitativ information kan samlas in via enkäter, variansbild, swot-analys, fokusgrupper,

tvärtomlistan, intervjuer, fallstudier m.m. (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 18-22). Man kan kombinera flera metoder för att samla in information (Föreningen SLUP.SE3, 2005).

Kvantitativ information samlas in från statistiska uppgifter (om t ex antalet kunder,

könsför-delning, närvarorapporter). Den redovisas i faktiska siffror och används för att tolka den information man samlat in (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 23). Kvantitativ och kvalitativ

data som samlas in genom enkätundersökningar kan sedan kompletteras med statistisk

information (som t ex antalet medlemmar) för att kunna uppskatta hur stor andel av medlemmarna som har gjort undersökningen och tyckt på det ena eller andra sättet.

Intervjuer är den mest användbara metoden för att samla in kvalitativ data och kan föras på tre

olika sätt: strukturerade (förutbestämda frågor, intervjuaren följer en viss ordning), semistruk-turerade (man följer en viss ordning men vissa frågor kan betonas) och öppna (inga bestämda frågor eller ordning) (Föreningen SLUP.SE2, 2004, s. 22-23) men är tidskrävande.

Via enkäter kan man få både kvalitativa och kvantitativa svar. Enkäter är ett bra sätt att ställa frågor på till många personer. De förekommer ofta i den sociala redovisningsprocessen och används då för att mäta intressenternas åsikter om verksamheten (Föreningen SLUP.SE3, 2005).

I en variansbild kan enkätsvaren sammanfattas och man kan se spännvidden i enkätsvaren och få en tydlig översikt (Föreningen SLUP.SE3, 2005).

Swot-analys är en gruppmetod där en organisation, vanligtvis via interna diskussioner, kan få

reda på sina styrkor och svagheter, sina möjligheter och hot. Därefter kan åtgärder för förbättringar vidtas (Israelsson & Dünkelberg, 2005).

Figur

Tabell  5.1.A  Jämförelse  mellan  GRIs  (sociala)  Prestandaindikatorer  för  Arbetsförhållanden och  anständigt  arbete  och  motsvarande  indikatorer  i  Coops  och  HSBs   hållbarhetsredovis-ningar:

Tabell 5.1.A

Jämförelse mellan GRIs (sociala) Prestandaindikatorer för Arbetsförhållanden och anständigt arbete och motsvarande indikatorer i Coops och HSBs hållbarhetsredovis-ningar: p.52
Tabell 5.1.B Jämförelse mellan HSBs och Coops hållbarhetsredovisning:

Tabell 5.1.B

Jämförelse mellan HSBs och Coops hållbarhetsredovisning: p.53
Tabell 5 Redovisning av jämförelsen i forskningsfrågorna mellan HSB och Coop Frågor HSB COOP 5.1 Metoden för social redovisingintegreras sociala mål i ekonomiska?

Tabell 5

Redovisning av jämförelsen i forskningsfrågorna mellan HSB och Coop Frågor HSB COOP 5.1 Metoden för social redovisingintegreras sociala mål i ekonomiska? p.64

Referenser

Relaterade ämnen :