Om vikten av relationer i förebyggande
socialt arbete
-en kvalitativ studie om förebyggande socialt arbete,
nyckelaktörer och perspektiv från professionella
Rasmus Åhman
Examensarbete 15 hp i Socialt arbete Malmö Universitet
The importance of relations in preventative social work
-a qu-alit-ative study -about prevent-ative soci-al work, key -actors -and
perspectives from social workers
Rasmus Åhman
Åhman, R. Relations as a recipe for success - A Qualitative study about preventative social work, key actors and social workers perspective. Degree Project in Social Work, 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2021.
This study explores two key actors when it comes to preventative social work with adolescents, and in what way these actors can have an impact on the adolescent’s drug consumption. The study identifies and focus on the school and social services as two
important performers and therefore also key actors. The aim of the study is to explore in what way these actors affect adolescents and how professionals who represent these key actors construct preventative social work with adolescents. This case study does not allow generalization, because of it´s small group of informants. The professionals in this study consists of individuals from the social services and from the school. Previous research focuses on in what areas professionals can affect adolescents, but the social worker´s perspective shines with its absence. All informants illuminate the relational work as a key of success, and how relations postulate their ability to carry out their work. It´s not until professionals have established relationships with their targeted groups, the public can see results of their work. Building relations takes time and continuity, things they don’t always have. To highlight the needs of the professionals is therefore an important issue.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...4
1.1 Bakgrund/Problemformulering ...4
1.2 Syfte & frågeställningar ...6
1.3 Avgränsningar och definitioner...6
2. Tidigare forskning...7
2.1 Presentation av tidigare forskning...7
2.2 Historisk bakgrund kring cannabis och dess effekter...7
2.3 Skolans roll...8
2.4 Socialtjänstens roll ...10
2.5 Sammanfattning av tidigare forskning ...11
3. Teoretiska utgångspunkter ...13
3.1 Teori som begrepp...13
3.2 Ett historiskt perspektiv på socialkonstruktivism………13
3.3 Socialkonstruktivism som teori………...14
3.4 Socialkonstruktivism utifrån examensarbetets syfte………...15
4.0 METOD ...16
4.1 Förförståelse ...16
4.2 Kvalitativ metod...16
4.3 Semistrukturerade intervjuer ...16
4.4 Validitet, reliabilitet och relevans ...17
4.5 Urval...18
4.6 Datainsamling/Intervjuernas genomförande ...18
4.7 Bearbetning av materialet...19
4.8 Forskningsetiska överväganden………..19
5. Resultat ...21
5.1 Professionellas bild av förebyggande arbete...21
5. 2 Relationens betydelse i de professionellas arbetssätt...23
5.3 Professionellas syn på förebyggande arbete framöver………25
5.4 Relationens betydelse för det framtida förebyggande arbetet...27
6. Avslutande diskussion ...30
6. 1 Övervägande och framtida forskning...32
7. Referenser ...33
Bilaga 1 ...35
1. Inledning
1.1 Bakgrund/Problemformulering
Tillgången till narkotika ökar i Europa (Europeisk narkotikarapport 2020). Rapporten fastslår att det har skett minst 8300 narkotikarelaterade dödsfall i EU 2018. Mörkertalet bedöms också vara mycket stort. Sammantaget visar rapporten på att tillgången till narkotika ökar,
substanserna blir starkare/farligare, samt att den organiserade brottsligheten verkar koppla ett allt starkare grepp om den illegala drogförsäljningen i EU (ibid). Tillgången till droger ute på kontinenten tycks också överensstämma väl med hur läget ser ut i Sverige
(Folkhälsomyndigheten 2020). Narkotikadödligheten i Sverige har minskat sedan 2017, trots det placerar sig Sverige högst av alla länder inom EU när det kommer till hur många liv som narkotikan skördar per invånare varje år. 2020 är narkotikarelaterade dödsfall i Sverige ungefär fyra gånger vanligare än EU-genomsnittet (SVT 2020). Det är minst sagt
anmärkningsvärt att ett så framstående land som Sverige med så pass god marginal placerar sig högst på listan när det kommer till narkotikarelaterade dödsfall inom EU.
Att brukandet av droger går så långt som att personer avlider är ovanligt sett till hur många som använder det, men att olika typer av missbruk kan påverka människor negativt i form av exempelvis psykisk ohälsa och utsatthet står klart (Johnson m. fl. 2017). Det är heller inte bara kostsamt för individer som faller in i det, utan även för samhället i stort. Beroende på hur långt gånget en individs missbruksproblematik är kan det resultera i att den berörda
exempelvis söker vård, begår kriminella handlingar, utsätter sig för olika typer av faror för att finansiera sitt missbruk med mera. Människor med missbruksproblem kostar även i form av att staten tvingas betala de insatser personer är i behov av till följd av missbruket (ibid). De känslomässiga påfrestningar individer själva och dess anhöriga utsätts för är svårare att mäta men kan tänkas vara mycket stort.
Cannabis är den vanligaste drogen som ungdomar i Sverige brukar utöver alkohol (CAN 2019). Ju yngre personen som testar cannabis är, desto högre är risken för utvecklandet av ett cannabismissbruk. Studier har visat på att så mycket som 17 % av de som testar cannabis i tidiga tonåren utvecklar ett cannabismissbruk vid ett senare skede i livet (Johnson m. fl. 2017). Forskaren Joanna Neale´s studie från 2002 bygger på intervjusvar från personer med en problematisk narkotikaanvändning, där hälften av de intervjuade hade använt cannabis som första drog (Svensson och Karlsson 2018). Å andra sidan är det kanske heller inte så konstigt att individer med tung missbruksproblematik faktiskt testar lättare droger först. De allra flesta som testar cannabis går exempelvis inte vidare i sina ”drogkarriärer”. Med det sagt kan ett missbruk endast av cannabis skapa mycket lidande för personen i fråga, men även för dess anhöriga (Johnson m. fl. 2017). Samtidigt beskriver Svensson och Karlsson (2018) utifrån Lalander (2001) även hur subkulturer hos unga män och kvinnor vilka brukar droger gradvis riskerar att ändras över tid, vilket kan få dem att pröva ännu en drog.
Att en drog leder till att individer tar andra droger kallas för inkörsportsteorin (Johnson m. fl. 2017). En drog leder till nästa helt enkelt. Den har dock kritiserats genom åren, exempelvis för att de allra flesta inte tar några fler droger efter det att de testat tobak och alkohol. Den har också kritiserats för att de allra flesta som röker cannabis inte går vidare och testar andra droger, vilket är viktigt att komma ihåg (ibid). Med andra ord fastnar de allra flesta som rökt cannabis inte i ett cannabismissbruk, och det är en än mindre andel som fortsätter i sin drogkarriär. Däremot skulle tidiga cannabisrökare kunna ses som en riskgrupp för att
vidareutveckla sitt drogmissbruk, med den viktiga distinktionen att det nödvändigtvis inte behöver vara så. Av anledningar som framkommer i ovan är det av största vikt att samhället arbetar förebyggande gentemot ungdomar för att på så sätt minska risken för att de ska falla in i olika typer av missbruk. Förebyggande sociala insatser kan se väldigt olika ut, och ofta kan förebyggande insatser mot att människor börjar bruka droger se likadana ut som insatser mot att människor faller in i kriminalitet (ibid). Att arbeta förebyggande är därför viktigt ur många hänseenden.
Tidningsskriften ETC (2018) frågade socialsekreterare huruvida de ansåg att socialtjänsten i deras kommun bedrev förebyggande arbete i den mån de själva hade velat. I artikeln
framkommer det att 7 av 10 socialsekreterare anser att deras kommun arbetar för lite med förebyggande insatser. Detta då de anser att politiker istället prioriterar den kortsiktiga budgethänsynen (ibid). Att så pass många socialsekreterare själva anser att socialtjänsten inte gör tillräckligt mycket inom det förebyggande sociala arbetet är problematiskt. Detta eftersom de som arbetar nära klienterna rimligtvis också bör ha bäst koll på vilka behov de har, förutom klienterna själva. Exempelvis framkommer det i en annan artikel ur samma tidning att 7 av 10 stadsdelar i Göteborg bantar sin budget för socialtjänsten (ETC 2019), vilket oundvikligt innebär att vissa typer av arbeten läggs ner. Att förebyggande socialt arbete är en insats som ibland kan vara svår att motivera kommer detta arbetet att visa. Personal får gå och diverse mötesplatser läggs ner, vilket naturligtvis försvårar socialtjänstens förmåga att utföra förebyggande arbete.
Storleken på socialtjänstens anslag bestäms av beslutande organ, och när de minskar anslagen till landets socialtjänster tvingas de prioritera vilken typ av socialt arbete de har råd att utföra. Regeringen finansierar via Folkhälsomyndigheten olika projekt och organisationer vilka syftar till att arbeta förebyggande mot just drogkonsumtion. År 2020 minskade Regeringen anslagen med 70 miljoner kronor, vilket motsvarar nästan hälften av vad den tidigare summan
(Aftonbladet 2020). Representanter från de utövande organisationerna och lektorer inom socialt arbete skriver i samma debattartikel hur problematiskt det är att politiken överger det förebyggande arbetet (ibid). Vidare menar Johnson m.fl. (2017) att övergripande åtgärder på ett politiskt plan spelar stor roll när det kommer till drogförebyggande arbete. Det är staten och dess organ som genom socialpolitiska åtgärder sätter standarden för hur det förebyggande arbetet formas. Att preventiva metoder gynnar staten och kommuner ur ett långsiktigt
ekonomiskt perspektiv är dessutom tidigare bevisat (ibid). Detta då de inte behöver betala för kostnader till följd av missbruk. Vidare menar Folkhälsomyndigheten på att problematiken inom missbruksområdet är komplext men att olika typer av förebyggande och hälsofrämjande åtgärder är en viktig del för att få bukt med problematiken. Tidiga insatser för barn och unga nämns som en särskild viktig del (Folkhälsomyndigheten 2020).
Det förebyggande sociala arbetet är av ovan nämnda anledningar ett viktigt redskap i att komma till rätta med problematiken inom missbruksområdet. Vidare påverkar socialpolitiska beslut de professionellas förmåga att utföra sina uppgifter inom området. Mot bakgrund av detta har jag valt att undersöka hur professionella ser på det förebyggande arbetet med
ungdomar och vilken inverkan det har för deras drogkonsumtion. Professionella själva påtalar att det finns ett skriande behov av att arbeta förebyggande. Detta samtidigt som arbetet i sig försvåras i och med att politiska beslut påverkar budgetar och anslagen till verksamheter vilka utför förebyggande arbete minskar. För att fördjupa förståelsen kring varför det förebyggande arbetet med ungdomar behövs, och vad för skillnad det har för den enskilde individen, ämnar detta arbete att lyfta fram de professionellas bild av det förebyggande arbetet och hur de anser att det kan utvecklas.
1.2 Syfte & frågeställningar
Syftet med det här examensarbetet är att undersöka olika aktörers roll inom det förebyggande sociala arbetet med ungdomar och hur ungdomars droganvändning påverkas utifrån
förebyggande insatser. Jag vill också få de professionellas perspektiv på hur det
förebyggande arbetet med ungdomar är utformat och hur upplever att det bör vara utformat.
Vilken roll spelar olika aktörer inom förebyggande socialt arbete med ungdomar? Hur konstruerar professionella bilden av förebyggande socialt arbete med ungdomar?
1.3 Avgränsningar och definitioner
I arbetet använder jag mig lite flytande av begreppet “ungdomar”. Litteraturen som använts i arbetet undersöker olika åldersgrupper, där de flesta däremot är under 20 år. Viss litteratur undersöker 13 åringars drogvanor vilket innebär att de ungdomar jag undersöker i det här arbetet befinner sig någonstans mellan 13–20 år. Likaså när det kommer till den insamlade empirin i kapitel fem. De arbetar framförallt med ungdomar mellan 13–18 år. Därför bör ungdomar i detta arbete betraktas som äldre barn eller unga vuxna. Detta arbete syftar främst till att undersöka det förebyggande arbetet med ungdomar, deras drogvanor och
professionellas upplevelse av det arbetet. Av den anledningen har jag valt att inte fokusera specifikt på vilka droger ungdomar brukar. Den drog som är vanligast förekommande bland ungdomar i Sverige är däremot cannabis (CAN 2019), och det är också den drogen som mest frekvent förekommer i den tidigare forskningen och empirin. Den tidigare forskningen syftar till att undersöka vilka aktörer som jobbar förebyggande och på vilket sätt de gör det. Empirin i kapitel fem tar avstamp i arbetets huvudsakliga syfte, nämligen att undersöka de
professionellas bild av förebyggande arbete med ungdomar. De professionella är i sin tur representanter från aktörer från den tidigare forskningen.
Att inte alltid specificera vilken drog som åsyftas kan vara problematiskt då de ger olika effekter och konsekvenser (Johnson m. fl. 2017), men då syftet och frågeställning rör de professionellas bild av förebyggande arbete har jag valt att inte ta hänsyn till det. Alkohol kan definitivt ses som en drog (ibid) men när jag talar om droger i detta arbetet syftar jag på illegala substanser. Ett varierat språk i längre texter såsom denna är önskvärt då det enligt mig ger läsaren en bättre upplevelse än om bara ett begrepp används. För att uppnå just detta kommer jag att använda mig av begreppen illegala substanser, droger och narkotika som samlingsbegrepp när jag talar om psykoaktiva substanser som på något sätt påverkar hjärnfunktionen (ibid). Jag likställer också förebyggande arbete med preventivt arbete av samma anledning. Jag har i arbetet försökt undvika ordet missbrukare utan försöker istället använda mig av personer med missbruksproblematik eller personer som använder droger. Detta då begreppet missbrukare enligt mig generellt har en negativ klang.
2. Tidigare forskning
2.1 Presentation av tidigare forskning
Detta kapitel är uppdelat i fem delar. Den andra delen beskriver cannabis och vilka effekter substansen har. Ungdomar kan tänkas använda långt många fler droger än cannabis men då just den substansen är den absolut vanligaste bland skolungdomar (CAN 2019) och oftast förekommer i materialet jag samlat in är den extra intressant att ge en överblick kring. Det är också den vanligaste drogen som beslagtogs i Sverige 2020, (Folkhälsomyndigheten 2020) vilket också innebär att den tenderar att vara vanlig i samhället. Lättillgängliga droger tenderar nämligen även att vara vanliga droger ute i samhället (Johnson m. fl. 2017).
Beskrivningen av cannabis i nästföljande del motiveras utifrån att ge läsaren mer förkunskap och förståelse kring den drog som oftast förekommer i det insamlade materialet. Syftet med kapitel två är att synliggöra vilka aktörer som arbetar förebyggande mot ungdomar och vilken roll olika insatser kan ha. Den tredje delen i kapitlet beskriver hur skolor historiskt sett arbetat förebyggande mot droganvändning samt olika skyddsfaktorer. Den fjärde delen tar upp hur socialtjänstens tidigare förebyggande insatser har sett ut, och vilken betydelse de har haft för enskilda individer. Den tar också upp hur forskare anser att fältsekreterare inom socialtjänsten bör bedriva sitt arbete för att nå så god effekt som möjligt.
Trots att den tidigare forskningen till stor del tar upp hur socialtjänsten bedriver förebyggande arbete i andra länder går det att dra jämförelser med Sverige. Detta då uppsatsen syftar till att undersöka vilka nyckelaktörerna kan vara, samt verksammas upplevelser av det förebyggande arbetet. Det faktum att ungdomar provar droger, och att vissa faller djupare in i det
förekommer på väldigt många platser i världen. Prioritet är alltså inte att jämföra olika länders socialtjänsters sätt att hantera förebyggande arbete, utan snarare att se till vad som historiskt sett fungerat. Den tidigare forskningen tar som sagt även upp skolans roll i det förebyggande arbetet, även den forskningen kommer från andra länder. Eftersom arbetet syftar till att undersöka vilka aktörer som är intressanta samt konstruktionen av verksammas bild av det förebyggande arbetet, är forskningen relevant. I metodavsnittet kommer en utförligare beskrivning kring varför jag valde just skola och socialtjänst som undersökningsobjekt och varför exempelvis föräldrarnas funktion för den unge inte finns med i mitt kapitel om tidigare forskning, som har en betydande roll.
2.2 Historisk bakgrund kring cannabis och dess effekter
Cannabis har i ett historiskt perspektiv använts under väldigt lång tid och fyllt många olika funktioner i olika kulturer (Johnson m. fl. 2017). Substansen hade så tidigt som på 1100-talet en stor utbredning i arabvärlden, långt tidigare inom andra kulturer. Det var inte förrän på 1960-talet den blev vanlig i västvärlden, däribland Sverige. Den senaste tiden har en liberaliseringsvåg svept över världen kring cannabis, där flertalet länder som exempelvis Uruguay, Portugal, Nederländerna samt vissa delstater i USA, legaliserat drogen för eget bruk (ibid).
Ur Cannabisplantan utvinns marijuana, som är torkade blomdelar, medans det bruna haschet är kåda som utvinns från honplantans blommor. Dessa är de två vanligaste formerna av Cannabis, som ger ett liknande rus (Johnson m. fl. 2017). Det vanligaste intagningssättet är genom inhalering men det kan även beredas via andra sätt som via te eller genom att äta.
Ruset som uppstår vid intagandet av Cannabis kan delas in i direkta effekter och de mer långvariga effekterna som kan hänga i flera timmar. Dessa ändras över tid och beroende på hur ofta och hur länge drogen konsumerats. Den aktiva substansen i cannabis heter THC vilket är det ämnet som gör en person påverkad efter konsumering. Hur farlig själva drogen diskuteras flitigt världen över (ibid) men att cannabisrökare kan ge symtom på vilka talar för beroendeutveckling är klart (Heilig 2015). När personer måste höja dosen för att få samma effekt samtidigt som tidigare samtidigt som de kan få obehagliga symtom när de ”går av” drogen är det rimligt att tala om ett beroende (ibid). Utöver själva beroendet kan långvarig användning av Cannabis förknippas bland annat med en ökad risk för psykoser och
Schizofreni, försämrade skolresultat samt sjukdomar i andningsorganen. Äldre studier visar på en direkt kausalitet mellan långvarig cannabisanvändning och ovan nämnda tillstånd men ny forskning har komplicerat bilden, som i sin tur gör att man numera istället talar om ett samband dem emellan (Johnson m.fl. 2017).
2.3 Skolans roll
Att experimentera med droger som ung är enligt Real och Vieira (2019) ett fenomen som blir allt vanligare i industriländer, i det här fallet Portugal. Skolan är en aktör som spelar särskilt stor roll när det kommer till förebyggande arbete gentemot droger. Detta då ungdomar i hög utsträckning befinner sig där. Forskarna kommer i sitt resultat (ibid) fram till att universella preventiva insatser bör ingå i lärandeprocessen, då “förebyggande arbete är bättre än botemedel” (citerat från engelska). Alla elever bör således ses som en risk, att de potentiellt kan hamna i ett missbruk. Själva begreppet missbruk syftar enligt Johnson m.fl. (2017) till att en individs användning av något får en negativ påverkan på en själv och/eller ens omgivning. Förebyggande universella insatser där ungdomar ges alternativ och förmågan att välja själva är vad de två forskarna anser fungera bäst när det kommer till att arbeta preventivt med ungdomar mot droger. Det är först när skolan upptäcker att en viss ungdom håller på med narkotika som selektiva insatser bör sättas in. Exempel på sådana selektiva insatser kan vara psykologiska samtal där ungdomen bjuds in till skolkurator eller motsvarande. Enligt Real och Vieiras (2019) studie ser ungdomarna på interventionen i sig som något positivt, men att ungdomarna som intervjuades upplevde samtalen som för informativa.
Skiba m.fl. (2004) listar hur förebyggande socialt arbete i skolan gentemot droger historiskt sätt sett ut. Ofta handlar insatserna då om att ge eleverna traditionell kunskap om droger och dess effekter. Att anspela på ungdomars moral genom att undervisa att droger är dåligt och något som bör undvikas är också vanligt. En annat vanligt förekommande intervention är att överdriva drogers skadeeffekter för att på så sätt försöka förmå ungdomar att hålla sig borta från droger (ibid). Olika typer av program som syftar till att stärka elevers vilja att bibehålla avhållsamhet och så till vida bejaka deras motståndskraft mot droger, lanseras i form av föreläsningar och digitala plattformar (ibid). Att endast arbeta utifrån ett informativt sätt kring droger är vanligt men däremot inget som verkar ge någon påvisbar effekt när det kommer till ungdomars val att konsumera eller inte konsumera droger (Real & Vieira 2019).
Exempelvis har det tidigare visat sig att antidrogkampanjer i media till och med är korrelerat med ett ökat intresse och en framtida intention att bruka marijuana hos vissa tonåringar. Anledningarna till det kan vara många men Moon & Rao (2011) menar i sin studie på att det kan finnas ett samband mellan dessa avskräckningsmetoder och det ökade intresset kring droger och dess effekter från ungdomarna. Ofta har ungdomen redan en grundläggande kunskap kring droger, och att överdriva substansernas effekter och skadeverkan kan med
andra ord ge motsatt effekt. Att verksamma inom området besitter en grundläggande kunskap kring olika droger och dess effekter bör därför vara av stor vikt för att på så sätt kunna ge ett trovärdigt intryck, något som bland annat Skiba m.fl. (2004) visar på i sin studie.
Real & Vieira (2019) menar på att ungdomar istället måste ges attraktiva alternativ, något som får dem att avstå droger frivilligt. Ungdomarna bör erbjudas alternativ på skoltid såsom
utanför skolan, exempelvis genom fritidsgårdar där de kan samlas och komma i kontakt med vuxna såväl som ungdomar. Raul & Vieira (ibid) menar på att varje ung person bör ses som ett förebyggande projekt, snarare än en aktiv klient. De talar också om att se samtliga personer som en riskgrupp och att anpassa insatserna utifrån det. Ungdomars autonomi måste även tas i beaktning, då de menar på att det i allmänhet är svårt att få en ungdom göra något hen
egentligen inte vill. Det är alltså genom att arbeta med att erbjuda ungdomar alternativ till droger, vilka bygger på frivillighet, som skolan förmår ungdomar att reducera/avstå illegala substanser (ibid). Forskarna pekar inte ut specifika aktiviteter som ska implementeras i skolsystemet, eftersom de menar på att olika aktiviteter attraherar olika ungdomar. Vidare menar Skiba m.fl. (2004) att förebyggande arbete gentemot droger är något som måste hållas i över tid och i en intensitet så pass hög att ungdomar på så sätt skapar nya normer kring
droger. Då droger kan fylla olika funktioner för olika människor bör de universella insatserna såsom exempelvis erbjudande av aktiviteter också anpassas utefter etnicitet, kön,
socioekonomiska status och ålder (ibid).
Att på olika sätt stärka ungdomars motståndskraft mot droger är enligt Skiba m.fl. (2004) ett viktigt redskap för att förmå ungdomar att avstå narkotika, men att arbetet kring det måste ändras. Gemensamt för ett lyckat preventivt arbete är att insatserna inkluderar alla och att de är allomfattande på det sättet att de inkluderar många olika aktörer såsom skola, familj och lokalsamhället (ibid). Att delta i skolrelaterade aktiviteter har utifrån Moon & Raos studie (2011) exempelvis visat sig fungera som en skyddsfaktor när det kommer till användningen av olika substanser. Att delta i skolrelaterade aktiviteter innebär att eleven befinner sig i en miljö vilken är tänkt att fokusera på prestation och ökad självkänsla i och med prestationen. Det faktum att en vuxen ständigt är närvarande är också viktigt för huruvida eleven är motiverad eller inte. Vidare menar Moon & Rao (ibid) på att oavsett om en elev är hög- eller lågpresterande, fungerar skolan som en skyddsfaktor gentemot droganvändning. Det gör den åtminstone så länge eleven har en positiv upplevelse av skolan, där personalen är en viktig del i hur eleven uppfattar sin skolgång. Ju högre intresse och delaktighet en elev har av sin
skolgång, desto mer korrelerat är det med att hen inte experimenterar med droger (ibid). Lardier m.fl. (2020) diskuterar i sin studie vikten av att stärka ungdomar på olika sätt för att på så sätt förmå dem att avstå narkotika. Att involvera ungdomar i socialpolitiska program vilka syftar till att arbeta förebyggande i lokalsamhället är också avgörande i vilken riktning ungdomars liv tar (ibid). När ungdomar frivilligt involverar sig i lokalsamhällets utveckling kan det ge dem en känsla av sammanhang, som på så sätt också verkar stärka deras upplevda självkänsla vilket resulterar att de i högre utsträckning väljer att avstå droger (ibid). Att få ungdomar att engagera sig i samhället på olika sätt stärker med andra ord ungdomen själv, men även samhället i stort. Att sysselsättning överlag också verkar ha en positiv inverkan på huruvida ungdomar använder sig av olika substanser eller inte stärks också av Moon & Raos studie (2011). Deltagande i organiserad idrott (exempelvis fotbollslag), icke organiserad idrott (exempelvis fotbollsspel på gården) och andra aktiviteter har en positiv inverkan på
substansanvändning. Det har även visat sig att ungdomar som spenderar mycket tid framför datorn och spelar spel har en positiv inverkan på när det kommer till droganvändning.
Tvärtemot har det visat sig att låg fysisk aktivitet är associerat med att ungdomar brukar marijuana i högre utsträckning. (ibid).
2.4 Socialtjänstens roll
Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) ska socialtjänsten arbeta på ett förebyggande sätt för att på så sätt undvika att människor hamnar i missbruk. Cheung & Nagai (2016) undersöker ungdomars förmåga att avstå droger innan och efter de på något sätt varit ett föremål för socialtjänsten. Ungdomarna i studien bedömdes befinna sig i riskzonen för att utveckla ett drogmissbruk och fångades upp av fältsekreterare. Socialtjänsten hade sedan tät kontakt med dem under ett halvårs tid. Syftet med kontakten från socialtjänsten var att stärka och/eller ändra sättet ungdomar ser på “mod” för att på olika sätt motstå kraften i droger. Sättet
författarna undersöker och definierar begreppet “mod” och hur det korrelerar med ungdomars drogintag varierar. Något som däremot framkommer i resultatet av deras studie är att
ungdomarna reducerar intagandet av illegala substanser i och med kontakt som upprättats med socialtjänsten. Tät kontakt innebar också att ungdomarna fick en relation med socialarbetarna vilket forskarna menar på kan ha påverkat resultatet i deras studie (ibid).
I Bratt´s (2008) studie samlas statistik in från 13–15 åringars mönster kring användning av cannabis, alkohol och tobak. Datan samlades in före och efter det att kommunen valt att anställa fältsekreterare vars huvudsakliga uppgift var att röra sig på platser där ungdomar tenderade att samlas. Något som framkommer tydligt är att antalet cannabisanvändare drastiskt minskat efter att fältsekreterare installerats (ibid). Att fältsekreterarna rör sig på platser där ungdomar tidigare samlats verkar enligt denna studien ha resulterat i att fler ungdomar väljer att stanna hemma. Detta förklaras utifrån att ungdomarna helst undviker att hamna under socialarbetarnas ”lupp”. De som däremot konsumerade cannabis verkar ha konsumerat drogen mer frekvent än vad de gjorde innan. Den insamlade datan i studien skulle så till vida kunna tyda på att fältarbetarna bidrog till en ytterligare marginalisering av den minoritet som faktiskt brukade cannabis. Eftersom ungdomarna som redan använde cannabis visste att fältarbetarna sökte sig till grupper av ungdomar sökte de sig bort från andra
ungdomar. De upptäckte nya platser att samlas på, i mindre grupper (ibid).
Bratt (2008) menar att det är svårt att dra slutsatsen att fältarbete leder till en ytterligare marginalisering av droganvändare. Det kan helt enkelt vara så att det var andra typer av människor med andra personligheter data samlades in från i den andra undersökningen. Däremot kan det heller inte uteslutas att fältarna bidrog till en ytterligare marginalisering av brukargruppen. Om fallet vore så är risken för att användningen av cannabis blir än mer frekvent inom den redan brukande minoritetsgruppen. Vidare menar Bratt (ibid) på att
implementerandet av fältare till trots förmodligen inte hade en betydande förebyggande effekt på droganvändning i sig. Han menar på att de tydligaste resultaten studien kommer fram till var att antalet individer som befann sig i riskmiljöer för att hamna i ett drogmissbruk
minskade i och med socialarbetarnas närvaro. Däremot är det av stor vikt i hur socialarbetarna faktiskt arbetar, vilka tillvägagångssätt de har och så vidare (ibid).
Personer som arbetar förebyggande gentemot ungdomars droganvändning måste av förklarliga anledningar också befinna sig där ungdomar vistas (Hill 2008). När ungdomar befinner sig på platser där vuxna förebilder normalt sett inte är närvarande (såsom exempelvis gator och torg), är uppsökande socialt arbete ett viktigt verktyg för att nå ut till ungdomar. Två stycken metoder som visat sig vara effektiva när det kommer till att förebygga
droganvändning hos ungdomar är kompetensförstärkningsmodellen och den sociala
inuensmodellen (ibid). Metoderna bygger på social inlärnings-och behavioristisk teori, vars huvudfokus är att förändra hur ungdomar resonerar kring droger och samtidigt stärka sin upplevda självförmåga. Ett av de övergripande målen är att skapa nya normer kring droger och hur de används (ibid). Då fältarbetare vanligtvis träffar ungdomar under korta perioder är det av stor vikt att de arbetar på rätt sätt. Eftersom ovanstående metoder visat sig ge effekt i studien bör fältarbetare enligt Hill (ibid) använda sig av metoder likt dessa. Något som däremot ställer höga krav på den som utför arbetet, i det här fallet fältsekreterare (ibid). Hill (2008) menar på att fältarbetare inom socialtjänsten står inför en stor utmaning när det kommer till att jobba med individer på ett uppsökande sätt, men att socialarbetare å andra sidan är idealiskt lämpade för insatser likt dessa. De utbildas för att kunna bygga empatiska och respektfulla relationer, som i sin tur kan öka ungdomars vilja att på ett ärligt sätt diskutera sin oro och/eller andra saker som tynger dem. Det är genom ett förtroendebyggande arbete och ömsesidig respekt, fältarbetare i slutändan kan nå fram till ungdomar med deras budskap (ibid). Vidare menar Hill på att desto fler förebyggande insatser en ungdom utsätts för minskar risken för denne att hamna i ett drogmissbruk. Att genomföra förebyggande insatser varhelst en ungdom befinner sig är så till vida av stor vikt (ibid).
Lardier m.fl. (2020) menar på att olika typer av psykologisk empowerment är direkt associerat med lägre värden vad gäller brukandet av droger under en 30-dagarsperiod. Att på olika sätt hjälpa ungdomarna till självhjälp ger med andra ord goda effekter vad gäller
narkotikaanvändning hos ungdomar. Forskarna menar också på att hälsofrämjande aktiviteter i stort påverkade ungdomarna i en positiv riktning, vilket även de var indirekt associerat med lägre värden enligt samma skala. Med andra ord är åtgärder som främjar individens egna utveckling på olika sätt en stark skyddsfaktor när det kommer till ungdomars utveckling av ett missbruk. Lardier m.fl. (ibid) menar därför på att det bör läggas större ansvar på att
socialarbetare i allmänhet och fältsekreterare i synnerhet slussar in ungdomar i aktiviteter vilka främjar ungdomars hälsa och utveckling. Socialarbetare av olika slag måste med andra ord se till olika sätt att involvera sig själva i insatsen, men även engagera ungdomen för att nå så god effekt som möjligt. Dels att socialarbetaren kan vara den förebild ungdomen kanske saknar, och stärka hen (exempelvis genom terapeutiska samtal och/eller relationsskapande arbete) på det sättet. Men att ungdomen själv engagerar sig i saker och ting, är något forskarna anser att socialarbetare i högre utsträckning bör eftersträva och bejaka (ibid).
2.5 Sammanfattning av tidigare forskning
Av vad som framkommer av den tidigare forskningen finns det många olika sätt att bedriva förebyggande socialt arbete mot droganvändning hos ungdomar. Skolan är en arena där ungdomar samlas under stora delar av sin tid, vilket gör den till en idealisk plattform att utföra preventivt arbete på. Som det visat sig spelar skolan och dess anställda en stor roll huruvida ungdomar missbrukar droger eller inte. Det kan konstateras att professionellas arbetssätt och på vilket sätt skolor väljer att arbeta mot ungdomars drogkonsumtion spelar in för hur väl resultatet av insatserna faller ut. Socialtjänstens uppsökande arbete kan enligt den tidigare forskningen se olika ut, och utföras på olika platser. Huruvida socialtjänstens arbete blir effektivt eller inte avgörs däremot till stor del av vilket tillvägagångssätt fältsekreterare har i mötet med ungdomarna. För att minimera risken att ungdomar utvecklar ett missbruk krävs innehållsrika kontakter mellan fältsekreterare och dess klienter. Kontakter och det
förebyggande arbetet dessa utgörs av, bör syfta till utveckling och ökad självuppskattning hos den insatsen riktas mot.
Det som är unikt för mitt arbete är att det syftar till att undersöka hur de verksamma själva konstruerar bilden av det förebyggande arbetet. Den tidigare forskningen har gett exempel på ungdomars drogmönster och hur de kan påverkas beroende på särskilda insatser. Hur
verksamma själva resonerar kring det förebyggande arbetet lyser med sin frånvaro. Det som framkommer av den tidigare forskningen är att olika typer av förebyggande insatser gentemot ungdomar och deras drogkonsumtion behövs, och ger olika effekt beroende på hur de
utformas och utförs. Då insatserna är så pass viktiga för ungdomar bör det rimligtvis också vara viktigt att höra de som faktiskt utför insatserna, nämligen de verksamma inom områdena där förebyggande arbete utförs. Sociologen Patrik Aspers (2011) beskriver i sin bok
“etnografiska metoder” att det behöver forskas på ett fenomen för att få större förståelse för det. Aktörer inom det förebyggande arbetet har genom kulturer och utbildningar inom området utvecklat en viss typ av språk och sätt att tänka kring fenomenet. Forskaren måste representera aktörers tankar och språk för att göra forskningen legitim och mer trovärdig, något Aspers kallar för den första ordningen (ibid). Att fånga de verksammas upplevelser och höra dem berätta om förebyggande arbetet med egna ord är därför av största vikt för att driva forskningen inom fältet framåt.
3. Teoretiska utgångspunkter
Detta kapitel är uppdelat i fyra delar. Den första delen tar upp själva teoribegreppet och hur det kan förstås. Den andra delen behandlar vald teori ur ett historiskt perspektiv medans den tredje delen är en mer fördjupad beskrivning av socialkonstruktivismen. Den fjärde och sista delen tar upp hur det socialkonstruktivistiska perspektivet kommer att användas i arbetet för att det i sin tur ska kunna bidra till att förklara den ursprungliga frågeställningen.
3.1 Teori som begrepp
Teori som begrepp används inom beteendevetenskaperna på en mängd olika sätt. Alltifrån breda användningar där teori nästintill ses som en synonym för kategori, till smalare
definitioner där teori ses som en synonym för en modell, där den inbördes relationen mellan olika komponenter beskrivs och/eller förklaras (Allwood & Erikson 2017). Det är sällsynt att fenomenen inom beteendevetenskapen låter sig observeras direkt vilket också gör att de tenderar att bli svårförklarade. Det i sin tur gör att beteendevetare är starkt beroende av teorier för att på så sätt avspegla dem (ibid). Alla vetenskapliga teorier uttrycks genom ett visst perspektiv. Det perspektivet kan vara både implicit som explicit. Med andra ord kan
perspektiv ha outtalade och uttalade delar som talar för eller emot det som forskaren åsyftar att förklara. Varje vetenskaplig text vill med andra ord förmå läsaren att betrakta det givna fenomenet utifrån ett visst perspektiv (ibid). Den teori jag har valt för att försöka förklara min frågeställning är socialkonstruktivism.
3.2 Ett historiskt perspektiv på socialkonstruktivism
Vid 1950-talet och framåt växte ett antal idériktningar fram ur samhällsvetenskaperna, vilka kom att kallas för “den språkliga vändningen” (Allwood & Erikson 2017). Begreppet är idag starkt förknippat med en diskussion om metod och vetenskapsfilosofi inom humaniora och samhällsvetenskap. Diskussionen i sig växte fram som en kritik mot hur tidigare vetenskaper inte tagit hänsyn till sociala kontexter i studier där människan är föremålet för undersökning. För att förstå människan i den kontext denne befinner sig måste man utgå från språket. Redan under 1800-talet började filosofin uppmärksamma språkets betydelse för att på så sätt även förstå det mänskliga tänkandet. Filosofen Wittgenstein hävdade att ord får sin betydelse i sammanhang de används i, vilket innebär att man måste studera sammanhangen orden används i för att i sin tur förstå ordets innebörd (ibid).
Den “språkliga vändningen” resulterade även i att intresset för vad som kom att kallas för kvalitativa metoder ökade. I samband med att kvalitativa metoder numera kunde användas för att beskriva data utvecklades också en vetenskaplig diskussion, vilken härrör ur fenomenologi och hermeneutik. Sociologerna Peter Berger och Thomas Luckman beskrev hur livsvärlden är förankrad i det sociala samspelet mellan människor. Det socialkonstruktionistiska
perspektivet är likt många andra teorier under ständig utveckling men det är inte förens Luckman & Berger släppte sitt arbete kring fenomenet 1967 det blev det begrepp som vi använder oss av idag. Vissa författare gör inte skillnad på socialkonstruktionism och
socialkonstruktivism men man kan enligt Allwood & Erikson (2017) säga konstruktivismen är mer individinriktad än konstruktionismen vilket gör att jag kommer använda mig av det tidigare i det här examensarbetet. Psykologen och filosofen Jean Piagets (1896–1980) teorier
om kognitiv anpassning brukar ses en grundteori inom konstruktivismen. De båda inriktningarna är starkt besläktade med varandra men där socialkonstruktivismen tar mer avstamp i hur beslutsfattaren påverkas av dess kontext. Synsättet belyser hur den sociala omgivningen påverkar individers förmåga att se på saker och ting (ibid).
3.3 Socialkonstruktivism som teori
Utgångspunkten för socialkonstruktivism är att allt som vi ser som naturliga och självklara fenomen och ting egentligen är ett resultat av social interaktion följt av de
kommunikationsprocesser samhället präglas av. På ett grundläggande plan handlar
socialkonstruktivism om hur människor genom sina tidigare erfarenheter konstruerar kunskap (Allwood & Erikson 2017). Enligt det socialkonstruktivistiska perspektivet kan exempelvis ett socialt problem inte existera så länge som någon inte upplever det som ett problem (Sahlin 2002). Ett exempel är en individs narkotikaproblem, som inte är ett problem i allmänhetens ögon. Däremot är strukturen kring narkotikaproblematik ett stort problem i och med att det är så många som faller offer för det. Individuella problem betraktas med andra ord inte som sociala problem utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Det måste med andra ord finnas ett allmänt intresse för att ansvara över de sociala problemen, för att de i sin tur ska kunna
betraktas som ett (ibid). En socialkonstruktivist menar således att socialt problem inte kan existera så länge ingen beskriver eller upplever det som ett sådant. Ett socialt problem kan heller inte existera utan att det uppfattas som något konkret, samtidigt som det måste uppfattas som något som kan åtgärdas (ibid). Enligt synsättet ligger fokus på vilket sätt det sociala problemet framställs utifrån. Hur ett specifikt fenomen uppmärksammas och observeras avgör enligt socialkonstruktivismen så till vida hur allmänheten ser på fenomenet, exempelvis som ett problem eller ej.
Med andra ord är det socialkonstruktivistiska perspektivets syfte att studera på vilket sätt den sociala kontexten påverkar vår kunskap, och även undersöka hur verkligheten konstrueras utefter dess kontext (Wenneberg 2010). Wennerberg (ibid) menar vidare på att språket och dess begrepp är viktiga delar i hur människor uppfattar olika fenomen. För att kunna
kommunicera med varandra är språket något nödvändigt, varav vi har konstruerat olika språk och begrepp. Då vi även tar in kunskap utifrån vårt konstruerade språk är således även kunskapen konstruerad, och på så sätt socialt förankrad. Vår kunskap kring olika fenomen påverkas också av den tidsanda som råder, detta då den sociala kontexten ändras över tid. Under tid förändras diskurser kring olika fenomen, dels på grund av att man får tillgång till nya kunskapsunderlag och dels av att kulturen kring dem ändras (ibid). Att anamma en socialkonstruktivistisk infallsvinkel innebär också att man tar till sig ett kritiskt
förhållningssätt till varför saker och ting ser ut som det gör. Socialkonstruktivismen bör därför ses som en förklaringsmodell till olika fenomen. Det som vid en första anblick exempelvis betraktas som sunt förnuft och/eller naturligt har enligt anhängare till denna teori en orsak till varför det betraktas på det sättet det gör. Socialkonstruktivism syftar så till vida till att avslöja det ”naturliga” (ibid). På vilket sätt och varför olika typer av fenomen beskrivs som ett socialt problem, är något socialkonstruktivismen riktar in sig på (Sahlin 2002). Ett socialt problem uppstår enligt detta synsätt i hur allmänheten definierar problem. Problemet i sin tur måste vara konstruerat utifrån att fenomenet är något reellt, samtidigt som det av den breda massan uppfattas som skadligt och att en eventuell åtgärd kan få problemet att försvinna (ibid).
3.4 Socialkonstruktivism utifrån examensarbetets syfte
Då mycket av socialkonstruktivismen riktar in sig på att förstå och förklara sociala problem (Hilte 1996) passar teorin väl in på det ämne examensarbetet syftar att undersöka, nämligen konstruktionen av professionellas bild av det förebyggande arbetet med ungdomars
drogvanor. Olika typer av sociala problem definieras som just det beroende på vad den kollektiva uppfattningen/diskursen är kring det valda fenomenet (ibid). På grund av detta påverkar också deltagare i den diskursen omfattningen av det sociala problemet samt vilken bild det sociala problemet framställs i. Om socialarbetare säger att det inte finns några som helst problem med att ungdomar brukar droger kommer det påverka hur allmänheten ser på problemet, kanske i den utsträckningen att allmänheten efter ett tag inte längre ser på det som ett problem. I andra änden kan bilden av förebyggande arbete med ungdomar ses som något nödvändigt om verksamma inom fältet anser att det är ett stort problem för allmänheten att ungdomar brukar droger. Detsamma gäller hur socialarbetare samtalar kring droger med målgruppen. Ungdomars uppfattning om droganvändning kan se olika ut beroende på hur socialarbetare talar och handlar. Det faktum att ungdomar brukar droger behöver således inte nödvändigtvis ses som ett socialt problem. Det existerar många olika typer av
missförhållanden i samhället där endast några typer lyfts fram (ibid). Orsakerna till vad som gör missförhållanden till sociala problem har lyfts i föregående kapitelrubrik.
Problemet måste legitimeras socialt för att det ska kunna leva vidare (Hilte 1996). Först när problemet har blivit socialt legitimerat kan det få tillträde till sociala rum vilka behandlar fenomenet. Exempel på sådana är akademiska skrifter, skolor, media och dylikt. Det är inte förrän då det sociala problemet övergår till allmänna diskussioner som i slutändan kan rendera i det offentliga föreslår åtgärder på problemet, exempelvis via lagar (ibid). Droganvändning är idag ett legitimerat problem, men där de verksammas perspektiv inom förebyggande arbete med ungdomar till stor del lyser med sin frånvaro. Det är därför av största vikt att fånga verksammas perspektiv för att därefter kunna ge större klarhet i vikten av det. Hur de verksamma talar om problemet och det förebyggande arbetet kommer att analyseras ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Deras tankar och reflektioner kring hur de arbetar och vad de anser fungera bra/mindre bra tar sig av förklarliga skäl uttryck i språket. De behöver även använda sig av just språket för att i sin tur kunna interagera med sina klienter och kollegor. De befinner sig konstant i olika sociala kontexter, något som gör det intressant att undersöka hur dessa påverkar deras konstruktion av det förebyggande arbetet.
De sociala kontexterna kan variera beroende på vilka individer de träffar, var de träffar dem, vilka de jobbar med, med mera. För att de professionella i sin tur ska kunna förmedla sina subjektiva upplevelser behöver de även interagera med undertecknad. Hur alla dessa sociala kontexter påverkar varandra och så till vida även relaterar med varandra är något det
socialkonstruktivistiska synsättet har för avsikt att undersöka. Av ovan nämnda anledningar är det socialkonstruktivistiska perspektivet ändamålsenligt när det kommer till att undersöka det som uppsatsen syftar att undersöka. Nämligen att förklara och förstå professionellas syn på förebyggande arbete gentemot ungdomars drogkonsumtion. Hur fältsekreterare från
socialtjänsten och anställda inom skola ser på det sociala problemet att ungdomar brukar droger är något som kommer förklaras enligt det socialkonstruktivistiska perspektivet. Hur de konstruerar bilden av det förebyggande arbetet gentemot den här målgruppen är något som förhoppningsvis kommer att kunna förklaras utifrån detta perspektiv. Att använda sig av ett socialkonstruktivistiskt synsätt när arbetet syftar till att undersöka socialt arbete på mikronivå (som i detta fallet) är vald teori ofta brukbar (Sahlin 2002).
4.0 METOD
4.1 Förförståelse
Min förförståelse kring ämnet präglas mycket av tidigare erfarenheter från min VFU-period på socionomprogrammet. Där praktiserade jag som fältsekreterare hos socialtjänsten i Alingsås kommun. Det som skiljer sig från det här arbetet är att jag då verkade som
vuxenfältare. Andelen LVM-omhändertaganden hade ökat kraftigt och kommunen anlitade internt två stycken fältsekreterare som endast arbetade med individer från 18 år och uppåt. Ungdomsfältare är dock en vanligare företeelse, något kommunen också hade. För tillfället arbetar jag två kvällar i veckan på en ideell organisation med stadsvandring i ett så kallat särskilt utsatt område (SVT 2019). Målet med den insatsen är att skapa ett tryggare område för de som bor och verkar i området. Jag har mina tankar och idéer kring vad som jag anser fungera i arbetet med ungdomar och det ska bli intressant att ställa dessa mot det
forskningsunderlag jag kommer att arbeta fram i och med den här avhandlingen.
4.2 Kvalitativ metod
Att använda sig av en kvalitativ metod är bra när man åsyftar att undersöka något man själv inte förstår (Dalen 2007). Jag trodde mig ha en del förståelse kring hur förebyggande arbete mot ungdomar bör utformas för att nå goda resultat men hur de som är professionella såg på fenomenet visste jag inte mycket om. När ens egna föreställningar kring ett visst fenomen ställs mot det de professionella säger, ställer det höga krav på den som samlar in data att ha en utforskande och inlyssnande datainsamlingsmetod (ibid). Att analysera svaren som samlats in med utgångspunkt i ens ursprungliga frågeställning snarare än ens egna förståelse är därför av största vikt. Eftersom min frågeställning rörde professionellas bild av preventivt arbete är kvalitativ metod det bästa sättet för att fånga deras tankar och reflektioner, och så till vida även min frågeställning. Metoden åsyftar att undersöka verksammas bild av fenomenet, vilket gör att det handlar om att fånga subjektiva berättelser och fördjupningar jag via andra
metodval inte kunnat få tillgång till. Att använda sig av kvalitativa metoder kan därför inte ses som vedertagna sanningar, utan enskildas upplevelser (ibid).
4.3 Semistrukturerade intervjuer
Genom att använda mig av semistrukturerade intervjuer hoppas jag kunna utföra en mellanmänsklig kvalitativ studie där jag kommer de verksamma in på djupet för att förstå deras bild av förebyggande arbete med ungdomar. Mellanmänskliga studier beskrivs i Aspers (2011) som en interaktion mellan intervjuaren och den studerade, där intervjuaren ställer frågor vilka bjuder in till diskussion och reflektion. Vid tre olika tillfällen har jag genomfört intervjuer med sammanlagt fyra personer, något jag bedömer ge en god grund utifrån de teorier jag valt att använda mig av. Jag har som tidigare nämnts inte syftat att finna en objektiv sanning, utan jag har använt mig av metod som fångar de professionellas syn på det valda fenomenet och så till vida även min frågeställning. Kvalitativ forskning handlar mer om ord och om att beröra, än en kvantitativ, som mer behandlar siffror i högre utsträckning (Dalen 2007). Studieprocessen när forskaren använder sig av en kvalitativ metod är också mer
inriktad på relationen mellan praktik och teori än när kvantitativ studie används. Detta gör kvalitativa studier är mer öppna för tolkning än kvantitativa, vilket innebär att forskarens förståelse av den sociala verklighet studiens empiri insamlas ifrån är en viktig beståndsdel i studieprocessen (jfr. Bryman 2002).
Att interagera med sitt studiesubjekt för att på så sätt få till en öppen dialog istället för att bara få personen att svara på de frågorna som ställs kan också ge upphov till nya infallsvinklar, vilket är ännu en anledning till varför jag valt att använda mig av semistrukturerade intervjuer. Intervjupersonen får i semistrukturerade intervjuer stor möjlighet att formulera svaren på de sätt hen finner lämpligt, vilket också är en betydelsefull aspekt att ta i beaktning. Dessutom får intervjuaren material att använda sig av nästa gång hen ska utföra en intervju. Nya sätt att tänka på, vilka frågor som ställs och så vidare. På så sätt utvecklas man för att vid nästa tillfälle kunna genomföra en än bättre intervju (Bryman 2002).
De semistrukturerade intervjuerna präglades av ett subjektivistiskt perspektiv, såsom
kvalitativ metod lutar sig mot (Dalen 2007). Efter att jag samlat in materialet analyserade jag det utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där jag undersökte hur sociala kontexter samspelade med varandra och hur de i sin tur påverkade professionellas konstruktion av förebyggande arbete med ungdomar.
4.4 Validitet, reliabilitet och relevans
Det finns såklart även brister genom att använda sig av semistrukturerade intervjuer.
Egenskaper hos den som intervjuar kan i slutändan påverka svaren den intervjuade ger. Ens socioekonomiska status, etnicitet och kön kan med andra ord påverka den intervjuade personen. Egenskaper hos den person som blir intervjuad kan också påverka resultatet i intervjun. Den intervjuade personen kan anpassa sina svar för att måla upp en positivare bild av sig själv, i relation till hur denne vill uppfattas (Bryman 2002). För att undvika
feltolkningar och missförstånd är det viktigt att intervjupersonen och intervjuaren definierar saker och ting på likartade sätt samt att de delar samma meningssystem. Mening och
meningsskiljaktigheter är ständigt närvarande i interaktionen människor emellan, men det är av betydande vikt att interaktionen och så till vida meningen mellan intervjuare och
intervjuperson är i symbios för att få till en så bra intervju som möjligt (ibid).
Att använda sig av kvalitativa metoder i forskning, menar Aspers (2011) kan leda till att resultatet forskaren får fram i intervjuer presenteras mycket utifrån sina egna föreställningar kring det valda fenomenet. När jag genomförde mina intervjuer var detta något jag hade med mig och försökte att tänka på vilka frågor jag ställde, och på vilket sätt de kunde vara ledande eller ej. När det från min sida var minsta tvivel i vad de menade bad jag dem utveckla svaren för att på så sätt undvika missförstånd. Med tanke på att jag har mina föreställningar kring fenomenet försökte jag också att vara så objektiv som möjligt. Ontologisk realism är något som Aspers (ibid) talar om, vilket syftar till att världen som studeras existerar oavsett om det finns en forskare som studerar den. Enligt den ontologiska realismen existerar så till vida ljudet från det fallande trädet i skogen trots att det inte är någon där som hör det. Bryman (2002) talar istället om realism som en absolut sanning. Realismen och den absoluta
sanningen är något forskare bör syfta till att avslöja, detta för att utveckla fältet inom det valda området.
4.5 Urval
Då arbetet syftar till att undersöka hur verksamma inom socialt arbete ser på konstruktionen av att arbeta drogförebyggande mot ungdomar, valde jag att vända mig till verksamma inom de fälten. Mina informanter består av tre stycken fältsekreterare, vars målgrupp är ungdomar under 18 år. Utöver det intervjuade jag en skolkurator som arbetade med ungdomar i årskurs 7–9. Alla är aktiva inom en mellanstor svensk stad. Värt att nämna är dock att informanternas uppdrag inte endast går ut på att arbeta drogförebyggande mot ungdomar. Fältsekreterare arbetar förebyggande i stort där ungdomars drogvanor är en del av deras arbete. Även en skolkurator jobbar med andra frågor än drogförebyggande arbete. Då forskning tidigare visat att insatser i skolan och socialtjänst har en stor inverkan på ungdomars drogintag, innebär det att yrkesgrupperna är relevanta för att kunna besvara min frågeställning. Ett teoretiskt urval av informanter är viktigt för att sedan kunna sätta ihop ett lämpligt urval (Dalen 2007). Studien är begränsad vilket gjorde att jag ansåg att 4 personer inom de berörda fälten under tre intervjutillfällen räckte för mig att få ihop det material jag behövde för att beskriva bilden av professionellas konstruktion av förebyggande arbete med ungdomar.
4.6 Datainsamling/Intervjuernas genomförande
För att nå ut till informanterna kontaktade jag dem alla först via telefon för att presentera mig själv och min studie på ett utförligt sätt. Jag anser att det blir personligare och lättare att få dem förstå varför jag vill intervjua just dem. Efter telefonsamtal kontaktade jag dem på nytt via mail där jag beskrev mitt arbete kort och bifogade min intervjuguide (se bilaga 1). Fältsekreterarna bad mig aktivt om intervjuguiden, medans jag bifogade den utan förfrågan från skolkuratorn. Detta då jag ville att de skulle få chans att reflektera kring sina svar innan intervjutillfället. Det kan finnas ett värde i att inte låta dem förbereda sig i och med att svaren då kanske kommer mer spontant än annars, men jag ansåg att mitt tillvägagångssätt i det här fallet övervägde nackdelarna med att inte bifoga interguiderna. Med tanke på att jag använde mig av semistrukturerade intervjuer skulle nya frågor under intervjuns gång ändå dyka upp. Intervjuerna pågick mellan 20–30 minuter vardera, vilket räckte för att informanterna skulle ha tid för att svara på mina frågor på ett utförligt sätt och gav samtidigt mig möjlighet att fördjupa mig i deras svar. Intervjuguiden utformades utifrån att besvara min frågeställning på bästa möjliga sätt. Intervjuerna genomfördes digitalt via Teams där vi kunde se varandra, detta med tanke på rådande situation (Covid-19). Trots att intervjuerna skedde digitalt tycker jag att samspelet oss emellan flöt på bra och jag anser inte att resultatet blev lidande på grund av detta. Den första intervju som genomfördes med två fältsekreterare samtidigt sade jag ja till. De var de enda som bad om att få genomföra intervjun tillsammans och jag såg jag inget skäl till att neka dem det. Dessutom anser jag i efterhand att det kan finnas ett värde i att se dem interagera tillsammans. Detta eftersom de jobbar ihop och deras
samstämmighet/skillnader blottas på ett annat sätt. Jag upplevde det som att de kunde vara ärliga i sina svar, ibland rådde också meningsskiljaktigheter dem emellan. Samtliga intervjuer genomfördes i mitt hem samt på deras kontor. Jag frågade dem även om det var okej med dem att spela in ljudet av intervjuerna, något samtliga var okej med.
4.7 Bearbetning av materialet
Frågorna jag ställde i intervjun var relevanta för att besvara min frågeställning, något som Dalen (2007) utpekar som viktigt. Eftersom jag inte ville mista relevant data spelades ljudet av de semistrukturerade intervjuerna in så att jag i efterhand kunde gå in och lyssna på vad informanterna sade. Under intervjuernas gång försökte jag även ta hänsyn till deras mimik, kroppsrörelser och dylikt. Eftersom intervjuerna genomfördes med bild och tal via Microsoft Teams var det möjligt att studera kommunikationsvägar likt dessa. Anledningen till varför de bör beaktas är för att språket inte är det enda människan använder för att kommunicera, men även för att forskarens egna tankar kring informanternas svar kan vara intressant för det ämne som studeras (Aspers 2011).
I kapitlet “tidigare forskning” presenterar jag vilka områden drogförebyggande arbete gentemot ungdomar historiskt sett har haft störst effekt. Därefter har jag valt att tematisera tidigare forskning utifrån vad jag funnit, nämligen skola och socialtjänst. I kapitel fem presenteras empirin utifrån verksammas perspektiv inom de områdena. Att skapa teman i sitt kunskapsläge blir enklare när forskaren använder sig utav kodning, detta då det hjälper forskaren att se samband mellan svaren (ibid). Efter att jag kodade materialet fann jag också olika samband mellan svaren, vilket anpassat min tematisering av svaren i presentationen av min empiri. När empiriskt material delas upp i mindre beståndsdelar skapar forskaren så kallade koder, begreppet för att beskriva detta förlopp kallas för kodning (Dalen 2007). Med andra ord struktureras empirin upp utefter olika koder. För att bearbeta och så till vida även koda sitt material på bästa sätt behöver forskaren läsa in sig på data och sedermera tolka det. Först då kan forskaren utläsa olika koder i det. Analysen blir då också mer systematisk och pålitlig. Jag har kodat direkt utifrån min insamlade empiri vilket är sedvanligt när forskaren syftar till att förklara olika fenomen (ibid). Under arbetets gång har nya frågor väckts och mitt ursprungliga syfte och frågeställning har varit utgångspunkten för hur jag valt att samla in min empiri.
Det första temat i empirin tar upp hur professionella idag arbetar förebyggande med ungdomar medans det andra temat tar upp relationens betydelse för själva arbetet. I det efterföljande temat har jag beskrivit hur professionella i framtiden vill arbeta och vad de behöver utveckla för att få så god effekt som möjligt av det förebyggande arbetet. Det fjärde och sista temat tar upp hur viktig relationen är och vilka verktyg som behövs för att de i sin tur ska kunna etablera relationer med målgrupperna.
4.8 Forskningsetiska överväganden
När jag sökte efter artiklar inom vilka områden förebyggande arbete med ungdomar ger störst effekt kom ofta artiklar vilka pekade på föräldraförmågans roll upp. Många vetenskapliga artiklar tog avstamp i hur viktigt det är för ungdomen att växa upp i en trygg miljö med
omsorgsfulla föräldrar, för att på så sätt finna kraft att avstå från droganvändning. Men då mitt arbete syftar till att undersöka professionellas perspektiv samtidigt som det kan bli
problematiskt ur ett etiskt perspektiv att söka upp föräldrar vars barn befinner sig i destruktiva miljöer/missbrukar, åtminstone för en C-uppsats. I sådana fall hade jag fått söka upp
ungdomarna själv för att sedan komma i kontakt med föräldrar, alternativt att skolan eller socialtjänst bistår med namn vilket är problematiskt ur många hänseenden. Både skola och socialtjänst har sekretess att ta hänsyn till, samtidigt som det ur ett etiskt perspektiv hade varit olämpligt för dessa att lämna ut namn.
Utöver det var jag noga med att informanterna visste vad jag ville få ut av dem. Jag beskrev i samtal och mejl vem jag var samt vad för syfte jag hade i och med att jag kontaktade dem, något som Dalen (2007) pekar på är viktigt ur ett etiskt perspektiv. Jag informerade dem även om att deltagandet i studien var högst frivilligt samtidigt som jag utlovade full anonymitet. För att bejaka informanternas känsla av kontroll och trygghet utfördes intervjuerna på platser valda av dem, något Dalen (ibid) menar på kan vara viktigt ur ett etiskt perspektiv.
Informanternas konfidentialitet beaktas i form av att jag inte nämner inom vilka skolor de arbetar på samt att jag avstår att nämna vilket område de är aktiva i. Fältsekreterarna från socialtjänsten anonymitet säkerställs genom att jag inte nämner var de är aktiva. Utöver det nämner jag inte hur gamla informanterna är, vilket kön de identifierar sig med eller vad de har för namn. Inte heller namnet på staden de är aktiva inom. Intervjuguiden är utformad efter konsultation med handläggare, vilken godkände frågorna. Frågorna är generella och behandlar endast informanternas tankar kring det arbetet de utför. De är så till vida inte specifika vilket i så fall hade kunnat sätta informanterna i kläm.
5. Resultat
5.1 Professionellas bild av förebyggande arbete
Denna studie riktar in sig på det förebyggande arbetet med ungdomar inom skola och socialtjänst. Då ungdomen spenderar mycket tid i skolan är det också där denne i hög grad kan nås fram till (Real och Vieira 2019). Av den anledningen kommer en kurators (Informant A) perspektiv på förebyggande arbete nedan att presenteras. Väl utanför skolan är
ungdomarnas valmöjlighet större, där socialtjänstens fältsekreterare är en stor aktör när det kommer till interaktionen med dem (Hill 2008). Informant B, C, och D representerar här tre stycken fältsekreterare. Detta avsnitt behandlar således professionellas perspektiv inom de båda områdena och på vilket sätt de arbetar förebyggande med ungdomar. Hur professionella bemöter ungdomar har tidigare visat sig spela stor roll för vilken effekt det förebyggande arbetet i sin tur får (Bratt 2008). Nedan följer ett exempel på hur en fältsekreterare utför förebyggande arbete i form av samtal i miljöer utanför skolan:
Om vi märker att en ungdom intresserad av droger och befinner sig i såna kretsar så pratar vi med dem, och säger att vi är oroliga. Då brukar jag vara tyst och se vad svaret blir. Min erfarenhet är att ungdomar har väldigt svårt att bli arg på dig om du säger att du är orolig [---] När jag lyft frågan kring att jag är orolig förklarar jag också varför jag är orolig. Sen informerar jag vad vi kan göra, vi skulle kunna prata om det, informera om att minimaria finns, som jobbar med ungdomar med drogproblematik. Jag informerar att jag skulle kunna ta kontakt för dig, jag skulle kunna följa med dig dit. Jag berättar att jag känner en bra gubbe som jobbar där borta. Så att det inte blir att jag remitterar. Däremot länkar jag vidare till någon som är bättre lämpad att prata om droger. Så jag blir väl bryggan. (Intervjuperson D)
Informanten ovan ger ett exempel på hur denne arbetar förebyggande med ungdomar och hur densamme rent praktiskt går tillväga. Informanten lyfter upp en samtalsteknik vilken hen brukar använda sig av i samtal med ungdomar som går ut på att vinna ungdomens förtroende och tillit. Att avväpna både ungdomar som sig själv genom att förklara sin oro för personen, upplever hen lättare bjuder in ungdomar till samtal. Att samtalen inte blir stela och fyrkantigt anser informanten också är av stor vikt, varpå hen säger att hen känner någon på minimaria. I Bratt´s (2008) studie beskrivs hur ungdomar vilka brukar cannabis tenderar att dra sig från fältsekreterare, detta då de inte vill hamna under socialtjänstens lupp. Studien kommer även fram till att de som redan använde cannabis innan fältsekreterarnas installation i staden gjorde det i en ännu högre utsträckning än vad de gjorde innan (ibid). Av den anledningen är det särskilt viktigt att socialarbetare lyckas fånga ungdomarna utan att de drar sig därifrån. En annan fältsekreterare ser på aktiviteter som ett bra verktyg när det kommer till att arbeta förebyggande. Det kanske inte alltid är möjligt att erbjuda värdefulla samtal på plats, varpå de då istället försöker hitta andra vägar att nå fram till dem.
Vi försöker nå ut till de ungdomar som saknar andra sammanhang. Som kanske inte drar sig till de traditionella fritidsaktiviteterna, som kanske inte är en plats för dem. Och vi finns till för att kanske lotsa vidare dem till sammanhang som passar för dem. Det handlar inte bara om att lotsa in i saker, utan det handlar om att lotsa rätt [...] Så vi ser väl också att vi erbjuder aktiviteter som inte finns någon annanstans. För vi ska inte ersätta någon annan verksamhet, utan det är mer ett sätt att nå fram till den
gruppen för att sedan kunna tipsa dem om andra saker. (Intervjuperson B)
Det är ganska kravlöst att hänga med oss, vilket från ungdomarnas perspektiv tror jag är jätteviktigt. Att de då verkligen har känslan att de är dem som väljer vad de vill göra. Till exempel en aktivitet tillsammans med oss. Att det är frivilligt, man behöver inte komma varje gång, man kommer om man vill och så vidare. (Intervjuperson C) Informant B talar om att erbjuda ungdomar värdefulla aktiviteter som de kanske inte kan ta del av utan deras hjälp. Syftet med att erbjuda aktiviteter likt dessa är att på något sätt nå fram till ungdomarna. Att arbeta på detta sätt är också något som Lardier m.fl. (2020) talar om, där forskaren betonar vikten av att socialarbetare i större mån bör slussa in ungdomar i aktiviteter vilka främjar deras hälsa och utveckling. Aktiviteterna fältsekreterarna ovan hänvisar till får således en dubbel effekt, nämligen att aktiviteten i sig fungerar som en skyddsfaktor mot droger, men även att socialarbetarna får möjlighet att bekanta sig med ungdomen i fråga. Det faktum att ungdomens autonomi måste tas i beaktning i det förebyggande arbetet är något informant C tar upp. Aktiviteterna är frivilliga, och ungdomarna kan komma och gå som de vill. Att erbjuda ungdomar attraktiva alternativ till just droger är något som Real och Vieira (2019) tar upp. De kan heller inte vara tvingande, utan måste bygga på frivillighet för att ge effekt. Något som kan underlätta interaktionen med ungdomar är när de befinner sig på arenor där närvaron är obligatorisk, som exempelvis skolan. Nedan följer en kurators perspektiv på hur hen arbetar när det kommer till hens kännedom att en ungdom brukar narkotika:
Vår rutin ser ut som så att om man har en misstanke om att en ungdom är påverkad bestämmer man träff för att prata med ungdomen, dels för att kunna göra en
bedömning men också för att kunna ta samtalet med den unga. Och sen kontakta vårdnadshavare. Och sen beroende på hur situationen utvecklas även ta kontakt med socialtjänst. (Intervjuperson A)
Kuratorn beskriver ovan hur de går tillväga på skolan när de har en oro eller att det kommer till deras kännedom att en ungdom brukar narkotika. När det kommit till deras kännedom inleds en process vilken är tänkt att utreda omfattningen av ungdomens situation och beroende på den även vidta adekvata åtgärder. Detta arbetssätt är något som Real och Vieira (2019) skulle beskriva som en selektiv insats från skolan. De identifierar ett problem som de sedan försöker utreda och åtgärda genom ett samtal. Selektiva insatser menar Real och Vieira är nödvändigt när något likt detta upptäcks, men att de däremot behöver vara utformat på ett sådant sätt så att de ger effekt. De menar att samtalen bör vara utformade utifrån terapeutiska metoder, snarare än informativa. För att i största möjlig mån undvika att selektiva metoder ens ska behövas är ett universellt tänk från skolans sida av största vikt (ibid). Just kombinationen av selektiva och universella insatser beskriver en fältsekreterare från dennes perspektiv nedan:
Jag upplever att det som ger bäst effekt i dagsläget är kombinationen av det
universella tänket att vi är ute på skolorna och är synliga för alla ungdomar, och även ute i staden. Men också det att vi har vissa grupper av ungdomar vi träffar regelbundet. Just kombinationen att jobba universellt där vi träffar dem ute men också att jobba med dem som grupp och se hur de interagerar gentemot varandra, vilka positioner de får, och sen lära känna dem på ett mer individuellt plan. Jag tänker att det är
kombinationen av de två som ger effekt. Det räcker inte bara att vara ute på stan och heja liksom. (Intervjuperson B)
Att arbeta universellt såsom selektivt i för att på så sätt förebygga droganvändning hos ungdomar är alltså något intervjupersonen upplever ger effekt. Det universella tänket
