Att skapa och bevara trygga relationer i förskolan : En studie om hur förskollärare främjar relationer med barnen i förskolan

45  Download (0)

Full text

(1)

Examensarbete

Grundnivå

Att skapa och bevara trygga relationer i förskolan

En studie om hur förskollärare främjar relationer med

barnen i förskolan

Författare: Lina Hyttsten och Malin Huhtakangas Handledare: Sanna Bäcke

Examinator: Åsa Pettersson

Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: PG2062

Poäng: 15 hp

Examinationsdatum:

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet.

Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

(2)

Abstract:

Syftet med denna studie är att nå kunskap om vilka aspekter förskollärare ser som betydelsefulla för att skapa och bevara trygga relationer med barnen i förskolan. För att uppnå vårt syfte har vi använt oss av kvalitativ forskningsintervju. Genom att intervjua sex förskollärare har vi fått ta del av deras beskrivningar kring hur de arbetar för att skapa och bevara trygga relationer med barnen i förskolan. Vårt material har analyserats utifrån Scheffs social-psykologiska teori om sociala band. De begrepp som legat till grund för analysen är sociala band, kommunikation,

samklang, differentiering, skam och stolthet. I analysarbetet har vi fått fördjupad

förståelse för de aspekter som påverkar förskollärarnas möjligheter att skapa trygga relationer med barnen i förskolan. Vår studie visar på att det är flera aspekter som påverkar relationerna mellan barn och förskollärare. De aspekter som framkommit ur vår studie är att skapa trygghet, närhet och distans samt förskollärarens bemötande. Resultatet visar att det är viktigt för förskollärarna att vara medvetna om hur deras agerande kan påverka relationerna. Denna studie bidrar med kunskap genom att belysa ämnets komplexitet och bidra med begrepp som förklarar varför och hur förskollärare skapar och bevarar relationer med barnen i förskolan.

(3)

Förord

I denna studie har vi fått möjlighet att fördjupa oss i något som ligger oss varmt om hjärtat. Intresset för relationernas betydelse för barnens utveckling och lärande i förskolan har fördjupats under våra verksamhetsförlagda utbildningar. Vi har genom samtal med förskollärarna sett att de lägger stor vikt vid arbete med att skapa relationer till barnen. Arbetet har stundtals varit slitsamt men det har även varit fyllt med skratt. Vi känner att vi fått med oss värdefull kunskap som kommer att vara väldigt användbar i vår kommande yrkesroll. Härmed vill vi rikta ett stort tack till de förskollärare som deltagit i studien. Utan era berättelser hade detta arbete inte varit genomförbart.

Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Sanna Bäcke. Ditt stöd och ditt genuina intresse i vårt arbete har hjälpt oss att hålla fokus trots att livet motarbetade oss flera gånger under denna process. Du hjälpte oss även att komma ihåg vid ett flertal gånger att det inte var en doktorsavhandling vi skulle skriva. Våra nära och kära förtjänar även de ett stort tack. Ni har stöttat oss och stått ut med oss trots att vi varit lite frånvarande. Ni har gjort det möjligt för oss att fokusera på vårt arbete och hjälpt till att få livet runt omkring att fungera.

Slutligen vill vi även tacka varandra. Vi har haft ett otroligt fint samarbete och lyft varandra när någon av oss känt sig nere. Vi har skrattat oss igenom svårigheter och kompletterat varandra på ett bra sätt. Det har resulterat i detta arbete och en fin vänskap.

(4)

Innehållsförteckning

1. INTRODUKTION ... 1

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3

3. TIDIGARE FORSKNING ... 3

3.1.RELATIONER OCH KVALITET ... 3

3.2.SAMSPEL OCH INTERAKTION ... 4

3.3.FÖRTROENDEFULLA RELATIONER ... 5

3.4.ANSVAR FÖR RELATIONER ... 8

3.5SAMMANFATTNING TIDIGARE FORSKNING ... 8

4. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 9

4.1.SOCIALA BAND ... 10

4.2.KOMMUNIKATION ... 10

4.3.SAMKLANG ... 11

4.4.DIFFERENTIERING ... 11

4.5.SKAM OCH STOLTHET ... 12

5. METOD ... 13

5.1.UNDERSÖKNINGSMETOD ... 13

5.2.URVAL ... 14

5.3.GENOMFÖRANDE ... 14

5.4.TROVÄRDIGHET ... 16

5.5.DATABEARBETNING OCH ANALYSPROCESS ... 17

5.6.FORSKNINGSETISKA ASPEKTER ... 18

6. RESULTAT ... 19

6.1.ATT SKAPA TRYGGHET ... 19

6.2.NÄRHET OCH DISTANS ... 21

6.3.FÖRSKOLLÄRARENS BEMÖTANDE ... 23 6.4.SAMMANFATTNING AV RESULTAT... 27 7. DISKUSSION ... 27 7.1.METODDISKUSSION ... 28 7.2.RESULTATDISKUSSION ... 30 7.2.1. Förtroendefull relation ... 30 7.2.2. Ansvar för relationen ... 32

7.2.3. Närhet och distans i relationen ... 33

7.3.SLUTSATS ... 35

7.4.FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 36

8. REFERENSLISTA ... 37

BILAGOR ... 39

BILAGA 1 INFORMATIONSBREV ... 39

(5)

1. Introduktion

För de flesta barn i Sverige är förskolan en stor del av livet. I förskolan möter de både vuxna och barn som de ska samspela med under sin tid där. Förskolan är en plats för lek, lärande och utveckling. För att barnen ska känna trygghet i förskolan är det viktigt att de får möjlighet att skapa bra relationer till de pedagoger de möter där. Barnen har rätt till en rolig, trygg och lärorik utbildning som utgår från en helhetssyn på barnet där omsorg, utveckling och lärande går hand i hand. Läroplanen för förskolan slår fast att alla barn ska ges förutsättningar att skapa tillitsfulla och trygga relationer (Skolverket 2018 s. 15). För att möjliggöra detta är det av stor vikt att barnen får förutsättningar att skapa goda relationer till både barn och vuxna. Forskning visar även på att trygghet som skapas genom goda relationer mellan pedagog och barn är en förutsättning för barnens lärande. Fredriksson (2019 s. 142) menar att relationen är grunden i barnens utbildning och har stor påverkan på barns möjlighet till utveckling och lärande. Relationer byggs genom möten som präglas av samspel och närvaro där pedagogen inte har för avseende att påverka eller värdera barnet utan barnet ses här och nu.

Förskollärarnas yrkeskunnande och kompetens är grundläggande för skapandet av en god lärandemiljö och för att forma trygga barn (Josefson 2018 s. 164). Enligt Aspelin (2010 s. 10) grundar sig lärarens kompetens i förmågan att stå i relation till barnen. Han menar att den kompetensen förvärvas genom praktiskt arbete men även genom reflektion kring forskning och teorier. Vidare poängterar Aspelin att det är av stor vikt att en blivande lärare förstår relationers betydelse för undervisningen och att läraren får förståelse för sitt ansvar för barnens möjlighet till att skapa relationer. Enligt Aspelin (2010 s. 10) ligger grunden i en lärares kompetens i hens förmåga att vara i relationen med barnen. Han beskriver sociala relationer som den gemensamma tillvaro barnen och lärarna lever i. I Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 kan samma intention utläsas. Där skrivs att ”Förskolan ska vara en levande social gemenskap som ger trygghet samt vilja och lust att lära” (Skolverket 2018 s. 7).

(6)

Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 slår fast att utbildningen i förskolan ska kännetecknas av omsorg och trygghet. Barnen ska få möjlighet att lära i samspel med både barn och vuxna och det är hela arbetslagets skyldighet att uppmärksamma att barnen ges möjlighet till detta. Förskolläraren har ansvar för att barnen ges möjlighet att bygga tillitsfulla relationer och att de får uppleva sitt eget värde (Skolverket 2018 s. 10, 12, 15). Ansvaret för att de som arbetar i förskolan har den kompetens som behövs för att leva upp till styrdokumenten vilar på rektor. Rektor ska även ge personalen möjlighet att dela sin kunskap med varandra för att kunna utveckla utbildningen (Skolverket 2018 s. 20). Även skollagen (Skollag 2010:800, kap 8 § 2) slår fast att förskolan är skyldig att ge barnen möjlighet till varierade kontakter och social gemenskap. Skolverket (2017 s. 20) skriver i de allmänna råden för förskolan att det är viktigt att personalen i förskolan ger förutsättningar för barnet att vara i relationer med både barn och personal eftersom barn utvecklar sin självkänsla genom samspel med andra människor.

Dahl (2014 s. 86) skriver om pedagogers handlingsrepertoar för att skapa relationer till barnen. Hon menar att det handlar om att vara närvarande, lyhörd och uppmärksam. Hon tar upp att det inte finns ett givet sätt att agera som pedagog gentemot barnen då barns olikheter gör att deras behov ser olika ut. Forskning visar även hur viktiga relationer är för barns lärande och utveckling. Aspelin (2015, s. 2) skriver att frågor som rör lärares relationskompetens, vilka förutsättningar som ges till barnens lärande och hur lärare kan utvecklas i utbildningar, fortbildningar och även hur den pedagogiska verksamheten kan utvecklas finns det väldigt lite forskning om. Fredriksson (2019 s. 153) menar att det är av stor vikt att lägga fokus på de relationella delarna av förskollärarnas arbete. På så sätt ökas förskollärarnas möjlighet att skapa medvetenhet om relationernas innebörd för barnens utbildning. De relationella delarna av förskollärarens arbete, tenderar ofta att bli förminskade till det som i vardagstal benämns “fingertoppskänsla”, som är ett vagt och svårdefinierat begrepp. Genom vår studie vill vi på ett tydligare sätt beskriva det professionella arbete förskollärarna bedriver i sitt relationsskapande med barnen och för att bevara en god kvalité på relationerna till barnen.

(7)

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om vad förskollärare kan beskriva som betydelsefulla aspekter för att skapa och bevara trygga relationer med barnen i förskolan.

För att uppnå syftet har vi utformat följande frågeställningar:

- Hur beskriver förskollärarna i studien trygga relationer med barnen i förskolan?

- Vad uttrycker förskollärarna i studien att de gör för att främja trygga relationer till barnen i förskolan?

- Vad strävar förskollärarna i studien efter i sitt relationsskapande med barnen i förskolan?

3. Tidigare forskning

För att hitta tidigare forskning på ämnet har vi sökt i olika databaser. Vi har använt oss av LIBRIS, Google Scholar och DiVA. Vi har även tittat i referenser på de avhandlingar vi funnit för att få tag i relevanta studier för ämnet. Sökorden vi använt oss av är; möte, sociala relationer, anknytning, omsorg, sociala samspel i förskolan, social interaktion, trygghet, pedagogiska relationer, förtroendefulla relationer, relationskompetens och relation barn-pedagog. Vi har gjort avgränsningar genom att välja avhandlingar, rapporter och vetenskapliga artiklar. Sortering har gjorts efter utgivningsdatum och relevans.

3.1. Relationer och kvalitet

Sambandet mellan kvalitet i förskolan och relationer bekräftas i den forskning vi tagit del av. Vetenskapsrådet (2015 s. 4) har tagit fram en forskningsöversikt tillsammans med Skolverket. Översikten riktar in sig på forskning om förskolans likvärdighet. Förskolans likvärdighet är av stor vikt då det för de flesta barn i Sverige är det första steget i utbildningen. Forskningsöversikten har som syfte att bidra med ett kunskapsunderlag för att öka förståelsen för vad likvärdighet innebär i förskolan. Enligt Vetenskapsrådet (2015 s. 47) ligger kvalitetens centrum i hur

(8)

väl de pedagogiska relationerna fungerar. Fredriksson (2019 s. 22) tar i sin avhandling utgångspunkt i mötet mellan barn och pedagog i förskolan och hur barns växande ses som sammanlänkat med relationer. Det övergripande problemet i studien handlar om de relationella mötena, vilka ses som förskolans grund, och hur de hamnar i konflikt med den mätbarhetsdiskurs som råder i samhället. Empirinsamlingen har skett genom observationer. Syftet med studien är att skapa djupare kunskap och förståelse kring mötet mellan barn och pedagog. Fredriksson (2019 s. 149-150) anser att det pedagogiska arbetet i förskolan tar avstamp i de relationella. Det handlar om att pedagogen känner barnet och agerar utifrån en vilja att förstå barnets intentioner i mötet. Hon menar att möten där fokus ligger på relationerna måste ges förtur i utbildningen.

Palmero, Hanish, Martin, Fabes, och Reiser (2007 s. 407) har i sin studie undersökt hur kvaliteten på relationen mellan lärare och barn i förskolan påverkar barnens möjligheter att lyckas bra i övergången till skolan. Undersökningen har gjorts genom enkätundersökning med lärare i förskolan. Forskningen visar att barnens relation med pedagogerna i förskolan har betydelse för hur väl de lyckas i övergången till skolan. Författarna menar att barn som haft varma, nära relationer till sina pedagoger klarar övergången bättre. Barnen uppvisar färre problem i sociala sammanhang, de får bättre skolresultat och tycker bättre om att vara i skolan.

3.2. Samspel och interaktion

I en rapport av Bratterud, Sandseter och Selands (2012 s. 3) har forskarna undersökt vilka faktorer som påverkar barnens trivsel och medverkan i förskolan ur tre olika perspektiv, barnens, föräldrarnas och personalens. Empiriinsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer, enkäter och observationer. De menar att samspel och interaktion med andra barn och vuxna är en förutsättning för barns välmående. Genom fysisk kontakt, ögonkontakt och att mötas av leenden och uppmuntran från omgivningen kan barnens välmående öka, enligt en rapport av Bratterrud, Sandseter och Selands (2012 s. 44). Dahl (2014 s. 5) skriver i sin avhandling om relationer i fritidshem. Hon vill i sin avhandling belysa fritidspedagogers möjligheter att påverka barns relationsskapande, både genom

(9)

handling och reflektion. Syftet med avhandlingen är att förmedla kunskap om hur fritidspedagoger arbetar med barns relationer. Empiri till avhandlingen har samlats in genom kvalitativa intervjuer och observationer. Forskaren menar att det är grundläggande för lärare på alla nivåer att arbeta med barns relationer. Därför är denna avhandling aktuell även för pedagoger som arbetar i förskolan. Dahl (2014 s. 43) skriver att fritidspedagoger är ständigt i samspel med barnen och ingår ständigt i olika relationer och deras arbete handlar i stort sett alltid om att skapa förutsättningar för detta. Dessa relationer är inte statiska då det ständigt händer nya saker när människor möts. Genom att arbeta för att upprätthålla och omförhandla relationerna kan det skapas möjligheter för barns utveckling. Dock finns en risk att barnens utveckling begränsas om fritidspedagogen inte är medveten om att de relationella förutsättningarna kan förändras. Dahl (2014 s. 41) hänvisar till Berger & Luckman (2003) och Burr (2003) som beskriver interaktion som en grundläggande social handling mellan människor. I interaktionen mellan individer skapas ömsesidig kunskap och förutsättningar för relationer. Detta stöds av Bratterud, Sandseter och Selands (2012 s. 46, 71) som i sin rapport kommit fram till att barnens trivsel i förskolan påverkas av de vuxnas vilja och möjligheter att interagera och samspela med barnen. De menar att kvaliteten på relationen med de vuxna som arbetar i förskolan har stor påverkan på barnens trivsel.

3.3. Förtroendefulla relationer

Liljas (2013 s. 15) avhandling handlar om förtroendefulla relationer i skolan och hur de kommer till uttryck. Syftet med avhandlingen är att visa på den relationella aspekten av läraryrket ur lärarnas perspektiv och för att uppnå syftet har intervjuer, observationer och informella samtal använts. Lilja (2013 s. 91) tar i sin avhandling upp vikten av att lärare visar omsorg för barnen. Hon menar att omsorg är att se barnen som helhet och tillgodose barnens fysiska och psykiska behov, likaväl som deras kognitiva. Barnen behöver känna att läraren har en tro på deras förmåga även i situationer där de hamnar i svårigheter. För att främja förtroendefulla relationer behöver läraren kunna möta barnen på sitt eget sätt då barns olikheter gör att alla har olika behov. Läraren behöver visa att hen bryr sig om barnet för att bygga upp en förtroendefull relation. Det kan ske genom att läraren blir genuint glad att träffa barnet och genom nyanser i hur barnet tilltalas för att verkligen visa uppriktigheten

(10)

i det som sägs. Barnen behöver ”pysslas om” på olika sätt beroende på ålder, små barn har ett större behov av fysisk omvårdnad medan det för större barn kan handla om att få samtala med läraren (Lilja 2013 s. 85-87). Fredrikssons (2019 s. 145) resultat visar på vikten av att pedagogen är närvarande och försöker förstå barnens avsikter. Genom att ha ett positivt tonläge och bekräftande frågor visar pedagogen att barnet är accepterat här och nu, att pedagogen inte har för avsikt att förändra barnet på något sätt och inte vill styra bort barnet från dess intentioner. Enligt Lilja (2013 s. 122) behöver läraren verkligen lyssna på eleverna för att få möjlighet att lära känna hela individen vilket kan leda till att relationen stärks. Vidare menar hon att de lärare som lyckas möta sina elever som hela människor och även se deras behov och önskningar får en djupare relation till sina elever (Lilja s. 179). Att se och lyssna på barnen betonar även Dahl (2014 s. 86) som en viktig aspekt för att skapa en relation till barn. Vidare menar hon att det är av stor vikt att hålla löften och samtala med barnen. Att finnas till hands, vara intresserad av vad barnen har för intentioner och ge beröm bidrar till att skapa nära och förtroendefulla relationer. Dahl (2014 s. 87) framhåller dock att samtal inte automatiskt bidrar till att förtroende skapas. Hon ger inget exakt svar på vad som krävs, men att tid och tillgänglighet och även att hålla löften till barnen är viktiga faktorer för att bygga upp en förtroendefull relation.

Aspelin (2015 s. 2) skriver i en artikel om relationskompetens hos lärare. I artikeln beskrivs relationskompetens som en viktig kompetens hos människor som jobbar med mellanmänskliga yrken. Aspelin (2015 s. 9) menar att en lärare som har den kompetensen kan vara i relationen på ett sätt som gör att eleven blir bekräftad i situationen här och nu. Det är en förutsättning för både den professionella relationen och relationen till barnen som medmänniska. Fredriksson (2018 s. 152-153) tar upp behovet av att inte se relationskompetens hos förskollärare som ett personlighetsdrag eller enbart fingertoppskänsla. Hon menar att det är en kompetens som utvecklas genom medvetet arbete och rätt redskap. Detta får stöd i Aspelin (2010 s. 10) som menar att relationskompetens utvecklas genom praktisk erfarenhet men även genom reflektion kring teori och forskning på ämnet.

(11)
(12)

3.4. Ansvar för relationer

Josefson (2018 s. 10) skriver i sin avhandling om omsorgens betydelse i förskolan. Avhandlingen baseras på kvalitativa intervjuer och är skriven utifrån ett närhetsetsikt perspektiv och fokuserar på förskollärarnas ansvar för relationerna till barnen. Författarens syfte är att skapa kunskap om hur omsorg förstås och praktiseras utifrån förskollärares beskrivningar. Josefson (2018 s. 157) menar att ansvaret för relationen i mötet med barnen ligger på pedagogen, det ansvaret är något som inte går att välja bort. Detta får stöd av Lilja (2013 s. 81) som menar att i relationen mellan lärare och elev ligger ansvaret på att upprätthålla och skapa relationen på läraren, men båda parterna deltar i samspelet. Josefson (2018 s. 159) tar upp dilemmat pedagogerna ställs inför när de både har ansvaret för att se till individens bästa, men även att få barngruppen att fungera som ett kollektiv. Undersökningen visar även på att det ter sig omöjligt för pedagogerna att agera neutralt och på samma sätt i relationerna till alla barn. Även Fredriksson (2019 s. 146) tar upp barns olikheter och menar att förskolläraren måste ha förmågan att fånga upp barnens olika uttryckssätt och kunna svara an på dessa. Josefson (2018 s. 161) menar attförskollärarna har ett ansvar att se barnens olika behov och agera utifrån detta. Förskolläraren har ett ansvar för relationen både utifrån sin yrkesroll och det moraliska ansvaret. Josefson har i sin avhandling utgått ifrån ett närhetsetiskt perspektiv vilket säger att det moraliska ansvaret utgår ifrån den andres sårbarhet. I relationen barn-pedagog betyder detta att det alltid är pedagogens som bär ansvaret för relationen då barnets sårbarhet i förhållande till pedagogen alltid är större. Men den asymmetri som råder i relationen gör det viktigt för pedagogen att inte göra övertramp på barnets integritet. Barnen strävar i sin utveckling mot större självständighet och pedagogernas arbete syftar till att hjälpa barnen att utvecklas mot en mer självständig individ. Det blir en balansgång mellan att ta hänsyn till deras beroende av den vuxne och samtidigt hjälpa dem att sträva mot självständighet utan att lämna över ansvaret för detta till barnet.

3.5 Sammanfattning tidigare forskning

Den tidigare forskningen visar på att det finns ett samband mellan relationer och kvalitet i både skola och förskola. Relationen framstår i forskningen som grunden för barnens utbildning. Pedagoger måste kunna upprätthålla och omförhandla

(13)

relationer till barnen då trygga relationer är en förutsättning för det pedagogiska arbetet. Om pedagogerna inte är medvetna om att förutsättningarna för relationer kan förändras finns en risk att barnen hämmas i sin utveckling. För att främja relationer behöver pedagogen möta barnen på olika sätt då alla barn har olika behov. Några viktiga faktorer som tas upp i den tidigare forskningen, för att skapa och bevara trygga relationer, är att förstå barns avsikter, att visa att barnet är accepterat här och nu och att lyssna på barnet. Det tas även upp att tid, tillgänglighet och att hålla löften till barnen påverkar relationens kvalitet. I forskningen framkommer att ansvaret för relationen till barnet ligger på pedagogen, både genom den professionella rollen och det moraliska ansvaret. Utifrån den beroendeställning barnet har till den vuxne är det viktigt att inte göra övertramp på barnets integritet. Det är en balansgång i relationen mellan barn och pedagog att ta hänsyn till barnets beroende av den vuxne och samtidigt hjälpa barnet att utvecklas till en självständig individ.

Den tidigare forskningen visar att det finns kunskap hos pedagogerna om relationer och dess betydelse. Det är en kompetens som utvecklas genom praktisk erfarenhet och reflektion kring teori och forskning. Det lyfts att det är viktigt att pedagogers relationskompetens inte ses som ett personlighetsdrag, eller som det ofta benämns ”fingertoppskänsla”, för att inte osynliggöra den kompetens pedagogerna faktiskt besitter.

4. Teoretisk utgångspunkt

För att analysera empirin i denna studie använder vi Sheffs social-psykologiska teori om sociala band. Thomas J Sheff är en amerikansk sociolog som var verksam vid University of California, Santa Barbara. Hans forskningsfält är bland annat socialpsykologi, känslor och mentala sjukdomar. Centrala begrepp inom teorin som har relevans för vår studie är sociala band, kommunikation, samklang, differentiering och skam och stolthet. Sociala band är den bärande delen i teorin och alla dessa begrepp står i relation till varandra och får därigenom sin innebörd (Aspelin 2010 s. 25; 1996 s. 74). Nedan följer en beskrivning av de centrala begreppen:

(14)

4.1. Sociala band

Aspelin (2010 s. 25) beskriver sociala band som ett fenomen som håller samman människor i olika grupper. Sociala band byggs genom kommunikation med människor som identifierar oss och som vi identifierar oss med. De sociala banden kan skifta form beroende på vad som sägs och uttrycks i kommunikationen. Enligt Aspelin (1996 s. 74) är begreppet sociala band ett abstrakt fenomen men dess existens går att definiera genom att tolka, beskriva och analysera kommunikation och känslor som finns mellan individer som har ett socialt band. Aspelin (2010 s. 26) menar att varje gång människan befinner sig i en social situation byggs sociala band. Bandens form påverkas av allt som kommuniceras, både verbalt och ickeverbalt. Banden i en relation är inte statiska utan testas ständigt. Det kan beskrivas som en skala som går från stabila band till instabila band och det går inte på förhand att avgöra om ett visst möte ska skada eller stärka banden. De sociala banden kan bevaras, stärkas, försvagas och även brytas. Människans välmående är starkt sammankopplat med kvaliteten på de sociala banden. Att leva med känslan av att banden ständigt hotas eller i värsta fall bryts påverkar individens mående negativt. De sociala banden är grundläggande för identiteten och förenar människor med varandra. Scheff (1984, 1999 s. 159) beskriver att det sociala bandets status är beroende av en balans mellan samhörighet och alienation i relationen. Aspelin (1996 s. 75) menar att Scheff föreställer sig att sociala relationer alltid inrymmer en risk att skadas. Relationer med starka sociala band har oftast byggts upp under lång tid, där ömsesidigt förtroende och respekt vuxit fram.

4.2. Kommunikation

Kommunikation är centralt i Scheffs teori. Det är genom kommunikationen de sociala banden byggs upp, det är viktigt att beakta att det både handlar om verbal och ickeverbal kommunikation. Hur något sägs och hur människor beter sig mot varandra är den aspekt som har störst påverkan på de sociala banden. Vad som sägs har inte lika stark påverkan på relationen enligt Scheffs teori (Aspelin 2010 s. 26). Att kommunikationens ickeverbala aspekt är så viktig, menar Aspelin (1996 s. 76), beror på att människans uppförande handlar om relationen ”här och nu” på ett

(15)

sätt som den verbala kommunikationen oftast inte gör. Aspelin gör tolkningen att Scheff menar att individen måste lägga fokus på hur kommunikationen utspelar sig, inte bara på det som sägs. Detta för att den emotionella, icke-verbala kommunikationen annars riskerar att bli osynlig. Den emotionella kommunikationen är svår att kontrollera med förnuftet vilket gör att den får stor påverkan på de sociala banden.

4.3. Samklang

Begreppet samklang används av Scheff för att beskriva de kommunikativa förhållanden under vilka de sociala banden formas. I en relation uppstår samklang när individerna till fullo förstår varandra, riktar sin koncentration mot det som sker och är respektfulla mot varandra. I situationen blir individerna bekräftade för den de är och inte bara för vad hen säger och gör (Aspelin 1996 s. 77). Aspelin (2010 s. 27) tar upp olika grader av samklang som handlar om att kunna läsa av andras känslor och tankar på olika nivåer. Exempelvis kan en individ vara lyckosam med att läsa av det verbala budskapet, men lyckas mindre bra med att förstå den ickeverbala innebörden i kommunikationen. Det finns även kognitiva och emotionella aspekter av samklang. Kognitiv samklang handlar om hur väl individen förstår den verbala kommunikationen och den gemensamma förståelsen av vad som sägs. Emotionell samklang uppstår genom ickeverbal kommunikation och är beroende av graden av respekt som finns i mötet. Ett stabilt socialt band byggs när individer kan förstå varandras budskap och avsikter, kan avläsa och svara an på varandras känslor. På detta sätt kan en hög emotionell och kognitiv samklang nås, vilket är det som karaktäriserar ett starkt socialt band.

4.4. Differentiering

Aspelin (2010 s. 27-28) beskriver differentiering som balansen mellan närhet och distans. Ordet differentiering betyder åtskillnad och i detta sammanhang handlar det om det känslomässiga avstånd som finns mellan två samspelande individer. I en väl fungerande relation finns en bra avvägning i distansen mellan individerna. Differentieringsgraden påverkar hur starka eller svaga sociala band som finns i en relation. Om graden av differentiering blir för stor, om det känslomässiga

(16)

avståndet blir för stort, talar Scheff om överdifferentiering. Om det istället blir en för låg grad av differentiering, om det känslomässiga avståndet blir för litet, benämns det underdifferentiering. Båda dessa tillstånd har negativ påverkan på det sociala bandet. För att relationen ska må bra krävs en balans mellan individens och gruppens behov, där man kan växla mellan närhet och distans.

4.5. Skam och stolthet

Skam och stolthet är enligt Scheff våra mest fundamentala känslor. Det är känslor som har särskilt samband till det sociala bandet. Skam och stolthet uppkommer i sociala sammanhang där individen värderar sig själv utifrån den andra individens verkliga eller föreställda ögon (Aspelin 1996 s. 81). Funktionen för skam och stolthet är att signalera det sociala bandets status. Ett stabilt band karaktäriseras av att båda individerna förstår varandra och kan identifiera sig med varandra. När motsatsförhållandet råder bryts bandet. De flesta relationer ligger någonstans mellan dessa två ytterligheter (Scheff 1984,1999 s. 159).

När individen får uppleva stolthet byggs stabila sociala band och distansen mellan individerna är optimal. Individen upplever skam när banden är svaga och det signalerar att distansen mellan individerna antingen är för litet eller för stort. Känslan av skam hör samman med en negativ värdering och stolthet hör samman med positiv värdering av det sociala självet. Men i Scheffs teori ses de dock som viktiga tecken för att kunna tolka den situation som individen befinner sig i (Aspelin 1996 s. 81-82). Aspelin (2010 s. 29) hänvisar till Scheff som menar att känslorna i sig inte värderas som bra eller dåliga, utan ses istället som nödvändiga känslor som hjälper till att bygga sociala band. De fungerar som vägledare i relationskapandet och signalerar om relationen är bra eller dålig. Normal skam och stolthet är alltså viktiga beståndsdelar i relationsskapandet. Däremot kan en viss typ av skam hota banden.

(17)

5. Metod

Vi kommer nedan att beskriva vilken undersökningsmetod vi har använt oss av i vår studie för att uppnå vårt syfte. Vi kommer även beskriva urval, trovärdighet, genomförande, databearbetning och hur vi har beaktat de etiska aspekterna.

5.1. Undersökningsmetod

Vi har valt att använda oss av kvalitativ forskningsintervju. Valet gjordes utifrån vårt syfte och att fokus i vår studie ligger på att undersöka hur förskollärare beskriver sina upplevelser av det område vi vill ta reda på mer om. Bjørndahl (2018 s. 118) menar att det genom intervju ges en bra möjlighet att få del av den intervjuades tankar och upplevelser vilket gör att kvalitativ intervju gav oss bra möjlighet att uppnå vårt syfte med arbetet. En kvalitativ intervju är till formen likt ett vardagligt samtal, men är mer fokuserat kring ett särskilt ämne. Frågor och riktning bestäms av intervjuaren och hen ser även till att samtalet fokuseras på ämnet (Kihlström 2007 s. 48). Enligt Patel och Davidsson (2018 s. 76) kan intervjuns struktur påverka informantens svarsutrymme. En intervju med låg struktur ger informanten större svarsutrymme vilket de menar passar för en intervju som syftar till att göra en kvalitativ analys av svaren. Även Kvale och Brinkmann (20114 s. 45) beskriver den kvalitativa intervjun som lågt strukturerad, vilket de benämner halvstrukturerad. Den är uppbyggd av öppna frågor som inte förväntas ge ett standardiserat svar utan ska ligga till grund för ett öppet samtal. Kvale & Brinkmann (2014 s. 48) menar att intervjuaren fokuserar på temat för intervjun genom öppna frågor. Även Patel & Davidsson (2011 s. 81) skriver att den kvalitativa intervjun oftast har en låg grad av struktur och de frågor som ställs ger möjlighet för intervjupersonen att svara med egna utsagor. Bjørndahl (2018 s. 120) skriver att en intervjuguide ger stöd till att fokusera på temat, men det är en balansgång mellan att hålla sig till temat och att vara öppen för så mycket information som möjligt. En nackdel med intervju är att det är tidskrävande och det gör att antalet personer som intervjuas kan bli begränsad beroende på hur mycket tid som kan tas i anspråk. En annan nackdel är att det finns en risk att den som intervjuar kan påverka intervjupersonernas svar (Bjørndahl 2018 s. 142).

(18)

5.2. Urval

För att uppfylla studiens syfte valde vi att intervjua förskollärare. Relationer i förskolan är något som rör alla som arbetar med barnen, men vi valde att i vår studie fokusera på förskollärarens perspektiv för att vi utbildar oss till förskollärare. Vid tidpunkten för studiens utförande pågick en global pandemi. Vi var beordrade att arbeta hemifrån och i möjligaste mån undvika sociala kontakter. Detta försvårade våra möjligheter att få kontakt med informanter som kunde tänkas delta i studien, dels eftersom vi var tvungna att göra intervjuerna via videochatt och dels för att arbetsbördan förvärrats för många förskollärare. Genom att använda våra kontakter med personer som arbetar inom förskolan fann vi sex förskollärare som var intresserade av att ställa upp på intervju. Det kan ha viss påverkan på resultatet att vi använt oss av informanter som vi haft viss kontakt med tidigare. Men det upplevdes svårare att få tag i informanter utanför kontaktnätet då läget i förskolan var extremt pressat med tanke på den situation som rådde i samhället då undersökningen genomfördes. De sex informanter som valde att delta i studien är alla förskollärare med lång erfarenhet av att arbeta i förskolan och kom från två olika kommuner. I resultatet kommer alla informanter att ges fiktiva namn för att ta hänsyn till de forskningsetiska aspekter vi är ålagda att följa som kommer att presenteras i kapitel 7. Nedan följer en presentation av informanterna:

Ulla har arbetat i 32 år som förskollärare Karin har arbetat i 36 år som förskollärare • Astrid har arbetat 37 år som förskollärare • Agneta har arbetat i 30 år som förskollärare Monica har arbetat i 29 år som förskollärare • Lisa har arbetat i 29 år som förskollärare

5.3. Genomförande

Vi inledde processen med att skicka ut intresseförfrågningar till åtta förskollärare. Sex förskollärare visade intresse av att delta i studien. Vi skickade då ut ett informationsbrev om studiens innehåll och information om hur vi beaktade de etiska aspekter som blir aktuella vid denna typ av forskning (se bilaga 1). Informationsbrevet innehöll även ett stycke angående samtycke och godkännande

(19)

att delta i studien. När vi fått in samtycke från informanterna skickade vi ut en intervjuguide (se bilaga 2) till informanterna. Intervjuguiden innehöll huvudfrågorna och temat för intervjun men vi hade även följdfrågor som informanterna inte fick se före intervjutillfället. Vi valde medvetet att låta informanterna se några av frågorna i förväg för att ge informanterna möjlighet att reflektera och funder lite över sina tankar kring ämnet. Att ge informanterna tillgång till några frågor i förväg ökar strukturen på intervjun vilket kan vara bra då det kan göra att intervjun tar lite kortare tid. Bjørndahl (2018 s. 121) belyser att intervjuns grad av struktur bestäms bland annat av hur mycket tid som finns att förfoga över. Att de inte fick alla frågor i förväg berodde på att vi ville få möjlighet att anpassa frågorna under intervjun. Det gav oss möjlighet att ändra frågeföljden och välja bort vissa frågor om svaren på dessa framkommit ur informanternas svar på tidigare frågor. Bjørndahl (2018 s. 120) stöder denna tanke och menar att en intervjuguide som innehåller tema och frågor kring intervjuns fokuserade innehåll ger intervjuaren flexibilitet genom att skapa utrymme för att ändra ordningsföljd på frågorna vid intervjutillfället. Efter att vi skickat ut intervjuguiden till förskollärarna bokade vi in tider för att genomföra intervjuerna. Intervjuerna genomfördes som individuella intervjuer. Vi valde detta för att kunna ge den intervjuade förskolläraren samtalsutrymme. Vi tog stöd för detta i Bjørndahl (2018 s. 122) som menar att fördelen med att göra individuella intervjuer är att informanten får möjlighet att göra sin röst hörd och att risken finns att det vid gruppintervjuer kan vara någon person som tar över samtalet. En annan fördel med individuella intervjuer är även att det är lättare för intervjuaren att hålla fokus på ämnet under intervjun, medan det i en gruppintervju finns en risk att samtalet kan vara svårare att styra.

Vi valde att båda delta under intervjuerna vilket medförde att en av oss kunde genomföra intervjun och fokusera på informanten för att få ett flytande samtal, medan den andra antecknade under intervjuns gång. Intervjuerna utfördes via videosamtal1 då rådande omständigheter i samhället förhindrade oss från att göra fysiska intervjuer. Intervjuerna gjordes med både bild och ljud vilket gör att det ändå blir snarlikt en fysisk träff. Det gav möjlighet att läsa av kroppsspråk till viss

(20)

del och även se ansiktsuttryck vilket möjliggjorde för oss att skapa ett bra intervjuklimat trots den rådande situationen. Att vara en aktiv lyssnare är viktigt för att skapa ett bra klimat under intervjun menar Bjørndahl (2018 s. 123). Kvale och Brinkmann (2014 s. 132) påpekar att 90 % av det som uttrycks under ett samtal visas genom icke-verbal kommunikation. Om det som sägs inte stämmer med vad personen visar med kroppen är människan mer villig att lita på vad kroppen visar. Därför kändes det viktigt för oss att vi även kunde se informanterna under intervjun. Intervjuerna dokumenterades med ljudupptagning och kompletterande anteckningar. En aktiv lyssnare bekräftar informantens svar genom nickningar, kroppsspråk och ögonkontakt. Även genom ord som bekräftar att intervjuaren är observant och förstår vad informanten vill framföra. Bjørndahl (2018 s. 122) tar upp att en lugn miljö med så lite störningsmoment som möjligt är viktigt för att skapa ett bra klimat. Eftersom vi och informanten satt på olika ställen blev det viktigt att båda miljöerna var bra. En av de intervjuade personerna satt på sin arbetsplats, vilket medförde att intervjun vid ett tillfälle stördes av att någon kom in i rummet, detta kan ha påverkat den informantens fokus. Vid ett annat tillfälle påverkades intervjun negativt av att nätuppkoppling var dålig vilket medförde att samtalet bröts vid några tillfällen.

5.4. Trovärdighet

För att få ett trovärdigt resultat har vi i utformandet av frågor haft stöd av vår handledare. Kihlström (2007 s. 231) menar att undersökningens trovärdighet ökar om en vetenskapligt kompetent person finns med i processen för att granska utformningen och ge förslag på förbättringar. Att vi under intervjutillfällena var två studenter kan också påverka trovärdigheten positivt enligt Kihlström. Då kan den ena personen fokusera på att intervjua och den andra personen kan anteckna kroppsspråk och specifika händelser. Det kan dock på påverka intervjupersonens känsla av trygghet att det är två personer närvarande. Vi gjorde vårt bästa för att kompensera för denna risk genom att skapa ett positivt och avslappnat intervjuklimat. Vår intention under intervjun var att få intervjupersonen att känna att vi är intresserad av det hen har att säga vilket Bjørndahl (2018 s. 123) menar är en viktig faktor för att skapa ett bra klimat under intervjun.

(21)

I vår studie använde vi oss av ljudinspelning vilket ger oss möjlighet att gå tillbaka och lyssna på vad intervjupersonerna sagt. Patel och Davidsson (2011 s. 104) anser att detta är en metod som påverkar trovärdigheten positivt. Enligt Kihlström (2007 s. 232) förhindrar ljudinspelning att intervjuaren missar något som sagts under intervjun. Endast anteckningar kan medföra att intervjuaren inte hinner med att anteckna allt. Vidare menar Kihlström att det finns ytterligare en risk att endast använda anteckningar som dokumentation. Risken är att intervjuaren kan göra egna tolkningar av svaren redan vid intervjun. Genom att bara anteckna sina tolkningar och inte vad den intervjuade personen sagt påverkas studiens trovärdighet negativt.

5.5. Databearbetning och analysprocess

Första steget i att bearbeta vårt material var att göra en transkribering av ljudinspelningarna vilket betyder att vi omvandlar det inspelade materialet till skrift. Löfgren (2014 s. 151) menar att bearbetning och analys av data kräver att det finns strategier för att verkligen höra vad som sagts i intervjun och även för att välja ut vad som är relevanta resultat för studiens syfte. Han anser att transkribering är en mycket bra metod för att lyssna noggrant på vad informanterna uttrycker. Detta får medhåll av Kvale och Brinkmann (2014 s. 220) som menar att en pappersutskrift av intervjun inför analysen ger en bättre överblick över materialet och möjligheterna att se mönster ökar. Författarna menar att i utskriften av intervjuerna får materialet en form som passar för att analysera och själva utskriften blir en början på analysen. Även Dalen (2015 s. 73) anser att det ger forskaren en bra möjlighet att lära känna sitt material och bli mer insatt i vad som sagts under intervjuerna vilket ger fördelar inför analysprocessen. Det finns inga standardiserad sätt att skriva ut en intervju enligt Kvale och Brinkmann (2014 s. 221) utan det handlar om att göra val utifrån vad som är relevant för analysen. Vi har valt att skriva med det som är relevant för studiens innehåll och inte skriva med alla upprepade småord som t ex ja och mm. Vi har också valt att inte skriva ner alla utsagor från informanten som inte fokuserade på intervjuns ämne. Intervjuerna transkriberades en till två dagar efter intervjutillfället. Enligt Dalen (2015 s. 73) är det bra att göra transkriberingen så snart som möjligt efter

(22)

intervjun då det ger bäst möjlighet att återge det som sagts. När analysen påbörjades sökte vi efter teman i förskollärarnas berättelser genom att läsa igenom materialet flera gånger. Löfgren (2014 s. 151-152) menar att forskaren, genom att använda sig av tematisk analys, får möjlighet att finna teman som framstår som viktiga för informanterna och inte om de teman forskaren själv tagit fram i intervjuguiden. Löfgren ser den tematiska analysen som ett bra verktyg när forskaren undersöker flera personers berättelser och hur de ställer sig till samma fenomen. Det kan ge bra möjligheter till att göra jämförelser i analysen. Dalen (2015 s. 88) menar att det är viktigt att vara öppen för förändringar under analysen och inte låsa sig fast vid bestämda kategorier. Forskaren får då möjlighet att upptäcka nya kategorier utifrån det insamlade materialet. Med hjälp av att använda Scheffs teoretiska begrepp kunde vi finna mönster i materialet vilket ledde fram till de teman studien skulle fokusera på.

5.6. Forskningsetiska aspekter

Under studiens gång har vi gjort flera etiska ställningstaganden där vi har beaktat de etiska aspekter och regler som fastställts av Vetenskapsrådet (2017). En aspekt är anonymitet som innebär att ingen person som deltagit i studien ska gå att identifiera. En annan aspekt som måste beaktas är konfidentialitet vilket innebär att forskaren inte får sprida uppgifter om deltagarna så att obehöriga ej kan få del av informationen (Vetenskapsrådet 2017 s. 40). Det är även viktigt att deltagare i studien fått information om studien och givit skriftligt samtycke till att delta (Vetenskapsrådet 2017 s. 26). För att så långt som möjligt säkerställa deltagarnas anonymitet och konfidentialitet har vi fingerat namnen i studien och inte namngett några platser. All insamlat material har förvarats på lösenordskyddad dator då inspelning av ljud från en person är en behandling av personuppgift och därför gäller personuppgiftslagen (Vetenskapsrådet 2017 s. 26-27). Alla deltagarna i vår studie har tagit del av ett informationsbrev (se bilaga 1) där det skrivs fram att deltagandet i studien är frivillig och när som helst kan avbrytas. Utifrån informationen i brevet har deltagarna gett skriftligt samtycke till att delta i vår studie.

(23)

6. Resultat

I följande kapitel presenterats det analyserade resultatet av vår studie. Resultatet utgår från våra frågeställningar och studiens syfte. Analysen har gjorts med hjälp av Scheffs teori om sociala band. De begrepp vi valt att använda oss av är sociala

band, kommunikation, samklang, differentiering, skam och stolthet. Det

framkommer i intervjuerna att förskollärarna ser relationer som den viktigaste delen i sitt arbete med barnen. Relationer ses som grunden i lärandet, de utrycker det som att det inte finns några förutsättningar för barnens lärande utan en trygg relation till förskollärarna i förskolan. Utifrån Scheffs teori om sociala band gör vi tolkningen att den trygga relation förskollärarna strävar efter att uppnå kan ses som det sociala bandet. Barnens trygga relation till förskollärarna blir ”stommen” i utbildningen i förskolan precis som det sociala bandet är ”stommen” i Scheffs teori. Resultatet har visat att förskollärarna har olika strategier för att skapa trygga sociala band med barnen. Vi har kategoriserat materialet utifrån gemensamma teman i förskollärarnas utsagor. De teman som framkommit är att skapa trygghet,

närhet och distans och förskollärarens bemötande. Vi har i analysen valt att

redigera informanternas talspråk för att göra texten mer förståelig för läsaren utan att ändra innehållet i deras berättelser.

6.1. Att skapa trygghet

En majoritet av förskollärarna tar upp trygghet som en av de viktigaste delarna av relationen med barnen i förskolan. I förskollärarnas beskrivningar framkommer en strävan efter att bygga upp en trygghet i relationen. Barnen ska få känna att de kan vara sig själva och att de är accepterade för den de är. Att bli sedd och bekräftad varje dag är något flera av förskollärarna lyfter fram som verktyg för att skapa den trygghet de anser att barnen behöver. Astrid uttrycker det så här:

Jag ser det som viktigt att de känner att de kan, att de vill, att de vågar vända sig till mig i olika situationer. Att de känner att jag lyssnar på dem och att de då också vågar komma även när det inte handla om positiva saker. Att de känner att jag lyssnar på dem även när de gjort dumma saker.

(24)

Genom att fokusera på att skapa en trygghet hos barnen, ett starkt socialt band mellan förskollärare och barn, ger förskollärarna barnen möjlighet att uppleva

stolthet där barnen blir sedda och bekräftade för sin egen person. När barnen

känner sig positivt värderade av förskollärarna ger det möjlighet för dem att våga berätta när de gjort något dumt utan att riskera att de sociala banden skadas. Vi tolkar det som att förskollärarna inte vill att barnen ska känna skam över sina handlingar. När de då blir bemötta med respekt och förståelse av förskollärarna kan de sociala banden förbli intakta.

Agneta beskriver hur hon vill att barnen ska bli bekräftade för den de är och inte utifrån vad de presterar. Hon säger att hon vill att barnen som träffar henne ska känna att de får ha en dålig dag och att deras agerande inte är kopplat till deras värde.

Alla behöver inte vara lika, de ska få vara sina personligheter och man ska bli accepterad för den man är.

Här tolkar vi Agnetas berättelse som att hon visar respekt mot barnen. Genom att barnen blir respekterade och förskolläraren visar förståelse för deras personligheter kan de uppnå samklang. Samklang uppnås när individerna förstår varandra fullt ut och riktar sin koncentration mot det som sker samt är respektfulla mot varandra. I Agnetas berättelse tolkar vi hennes agerande som en strategi för att uppnå

samklang.

Lisa betonar att för vissa barn är de vuxna de möter i förskolan deras största trygghet i livet. För barn som lever i otrygga familjeförhållanden utan trygga vuxna, blir förskolan en plats där de kan slappna av och känna att personalen är där för dem i alla situationer, positiva som negativa. Vi tolkar Lisas berättelse som ett uttryck för en vilja att bygga upp starka sociala band med barnen i förskolan och att det blir extra viktigt för barn med svaga sociala band i hemmet. Sociala

band byggs upp under lång tid där ömsesidigt förtroende och respekt vuxit fram.

Ulla, Agneta och Lisa belyser vikten av att bygga upp ett förtroende hos barnen. De menar att förtroendet hos barnen är något de måste arbeta för att förtjäna och

(25)

att det inte är något som kommer automatiskt. Att komma in som ny personal i en barngrupp kräver att man läser in barnen och förstår att de vuxna som redan finns i verksamheten är barnens trygghet, säger Agneta. Hon menar att det inte räcker med att komma in och vara glad och trevlig, utan det kräver tid och engagemang för att förtjäna en relation med barnen. Ulla och Lisa tar upp vikten av att vara förutsägbar så att barnen känner att den vuxne kommer att vara kvar och bete sig på ungefär samma sätt hela tiden. Det skapar trygghet och gör att barnen vågar lita på att vi i personalen kommer finnas kvar säger de. Att förskollärarna uttrycker behovet av att låta relationsskapandet ta tid tolkar vi utifrån Scheffs sociala band eftersom det enligt Scheff krävs tid för att ett ömsesidigt förtroende ska växa fram vilket är nödvändigt för att skapa sociala band.

6.2. Närhet och distans

I förskollärarnas berättelse framkommer en enighet om att det är viktigt att inte tränga sig på barnen. När förskollärarna har upplevt att det varit lite svårare att nå fram till ett barn beskriver de hur de inte vill tränga sig på och forcera fram en relation. De backar undan, men finns i närheten och fortsätter visa att de finns där. Sen låter de barnen visa vägen, de känner in barnet och låter barnet komma när hen känner sig redo. Det är viktigt att ändå fortsätta visa att barnet är betydelsefullt. Ulla beskriver:

Det är ju barnet själv som måste komma till mig. Jag vill inte tränga mig på, men jag ligger i bakvattnet och försöker locka.

Karin säger så här:

Man får ta ett litet steg, känna efter, ta ett litet steg framåt, backa och känna efter. Man kan aldrig använda samma sätt på alla barn. Man har ju ett sätt som brukar fungera men när det inte går måste man vara medveten om att man måste förändra och känna in.

Utifrån förskollärarnas uttalanden gör vi tolkningen att de är medvetna om behovet av differentiering. I början av en relation kan det vara svårt att veta var den rätta balansen för att uppnå ett stabilt band finns. Genom att backa, ta ett steg framåt

(26)

och hela tiden finnas i närheten kan förskollärarna känna in var det optimala känslomässiga avståndet finns. Både överdifferentiering, när avståndet är för stort och underdifferentiering, när avståndet är för litet kan skada relationen. När förskollärarna är i fasen av att bygga upp sociala band med ett barn gör vi tolkningen utifrån deras berättelser att det kan vara svårt att veta hur

differentieringen behöver vara och därav agerar förskollärarna med att medvetet ta

små steg framåt och backa när det behövs. Vi tolkar det som att de gör detta för att uppnå balans i differentieringen. En annan aspekt på differentiering vi ser i intervjuerna handlar om när den känslomässiga närheten blir för stor, vilket kan leda till att barnets självständighet påverkas negativt. Lisa tar upp att hon ser risker med att komma allt för nära ett barn. När en relation med ett barn blir allt för tight kan barnet hamna i en för stor beroendeställning till den vuxna. Lisa säger att hon ser en risk att detta kan hämma barnets utveckling till en självständig individ. Vi tolkar Lisas uttalande som att det råder underdifferentiering i en sådan situation. Barnet kommer allt för nära i relationen till förskolläraren och det finns risk att barnet förlorar kontakt med sig själv som individ. Lisa uttrycker att hon strävar efter att barnen ska utveckla självständighet då det är en del av uppdraget i förskolan. Hon säger att hon vill att barnen ska bygga självkänsla, våga ta för sig och känna att de kan saker med vetskapen om att den trygga relationen till en vuxen alltid finns där. Lisa beskriver det så här:

Jag vill att barnen känner att, ja men hon finns där bakom, det är tryggt. Men jag vågar och kan göra själv.

Vi tolkar det som att Lisa strävar efter att skapa starka sociala band till barnen där det finns en bra balans i differentieringen vilket möjliggör för barnen att kunna växla mellan närhet och distans, mellan att våga försöka själv och att kunna söka trygghet i relationen till den vuxne i förskolan. Scheff menar att de sociala banden ständigt testas i en relation. Att de en gång byggts upp betyder inte att de alltid kommer att finnas. Det går inte att förutsäga om ett visst möte kommer att stärka eller försvaga banden. De sociala banden är starkt sammankopplade med människans välmående.

(27)

6.3. Förskollärarens bemötande

Förskollärarna ger uttryck för att de ser det som viktigt att fortsätta arbeta på relationerna. De menar att barnen behöver känna sig sedda och uppskattade varje dag. En närvarande förskollärare är något flera av förskollärarna poängterar som en viktig aspekt för att bevara en relation till barnen. Ulla menar att barnen behöver se och känna att förskollärarna är engagerade i deras liv. Hon poängterar vikten av att delta i leken, att visa intresse för deras utforskande och upptäckter och att vara engagerad under hela dagen. Lisa ger en liknande beskrivning:

Jag måste vara närvarande, vara intresserad av dem, lyssna på dem och det är jätteviktigt att man hälsar på alla när man kommer, det är jätteviktigt att tänka på. Det är ju som hemma, man får ju fortsätta att jobba på relationer hela tiden, det är en färskvara.

Vi tolkar Lisas berättelse genom begreppet sociala band eftersom Scheff menar att bandens form i en relation inte är statiska utan kan ändra form beroende på vad som kommuniceras i mötet mellan individerna. Genom att skapa positiva möten med barnen varje dag tolkar vi det som att Lisa genom positiv kommunikation kan skapa känslor av stolthet hos barnen vilket kan bidra till att bevara eller förstärka de sociala band hon byggt upp till barnen.

Förskollärarna beskriver att de ser kommunikation som en viktig strategi för att både skapa och bevara relationer till barnen i förskolan. Det handlar om både verbal och icke verbal kommunikation i förskollärarnas berättelser. Karin beskriver hur hon samtalar och för en dialog i undervisningssyfte med barnen, men poängterar att även de små samtal som sker vid blöjbyte, påklädning och matsituationer är betydelsefulla. Genom samtalet lär förskolläraren känna barnet och barnet känner att förskolläraren ser dem. Vi tolkar detta genom Scheffs begrepp kommunikation. Han menar att det är genom kommunikation de sociala

banden byggs upp. Förskollärarnas uttryck om vikten av att få tid till samtal med

barnen tolkar vi som ett uttryck för att de har förståelse för hur grundläggande kommunikationen är för att skapa trygga relationer till barnen, att bygga upp

(28)

Lisa och Ulla beskriver båda att det inte behöver handla om stora projekt eller samtal vid samlingen. De menar att det är de små mötena där barnen upptäcker något tillsammans med pedagogen, till exempel när samtalet kring en fryst vattenpöl leder till att barnen upptäcker att is är vatten. Förskollärarna beskriver sig själva som medforskare och medupptäckare där lärandet sker i samtalet med barnen.

Det är ju när man får till de här bra mötena. När man har roligt tillsammans och när man kan få dem till sådana här aha-upplevelser (Lisa).

Att få de här små stunderna med ett barn. Det kan räcka med att läsa en bok, man riktigt känner att det här tyckte du om (Ulla).

Lisa och Ullas berättelser kan vi förstå utifrån det teoretiska begreppet samklang, vilket beskriver de kommunikativa förhållanden som påverkar formandet av de

sociala banden. Genom att rikta sin uppmärksamhet mot barnen och verkligen

försöka förstå barnen kan förskollärarna skapa möjlighet till samklang med barnen. När förskollärarna tar sig tid till att vara engagerad i barnens upptäckter och bemöta deras tankar och funderingar med respekt blir barnen bekräftade för både det de säger och gör.

Vidare poängterar Ulla att kroppsspråket är det allra viktigaste i kommunikationen. Hon menar att det verbala budskapet måste stämma överens med det man säger.

Om jag säger gud vad bra, men med en hård ton, det spelar ingen roll vad jag säger för kroppsspråket har redan talat om för den andre vad jag tycker.

Detta uttalande tolkar vi genom begreppet samklang. Scheff tar i sin teori upp två aspekter av samklang, emotionell och kognitiv samklang. Det handlar om att förstå både det verbala, kognitiva och det ickeverbala, känslomässiga budskapet i

kommunikationen. När båda parterna i ett möte förstår varandra både

(29)

uttalande visar på en förståelse för att både emotionell och kognitiv samklang måste uppstå för att kunna skapa eller upprätthålla en bra relation till barnen.

Flera av förskollärarna uttalar sig om att man måste vara medveten om den ickeverbala kommunikationen i samspelet med barnen. De ser det som viktigt att bemöta barnen professionellt och inte låta känslorna ta över. Även om de blir arga eller irriterade på något barnen gör så måste barnen mötas med en vilja av att förstå vad som hänt. Ulla ger följande beskrivning:

Det är viktigt med kroppsspråket. Man får inte bara ”åååhh” (visar sin irritation med kroppen). Man måste lyssna och fråga, hur hände det här? på ett mjukt sätt. Att sätta gränser på ett mjukt sätt, det vinner man på (Ulla).

Agneta uttrycker en liknande åsikt:

Man måste ha den här glädjen, barnen måste känna att oj, hon tycker om att vara här. För om du kommer in och suckar och stönar så är man ingen rolig fröken. Vårt bemötande speglar sig i barnen. Jag tror inte att många tänker på hur man bemöter barnen egentligen (Agneta).

Vår tolkning av detta är att förskollärarna är medvetna om att det inte bara är innehållet i kommunikationens verbala budskap som påverkar barnen. Enligt Scheff är det hur vi beter oss mot varandra och hur något sägs som har störst inverkan på relationens kvalitet eftersom det handlar om relationen här och nu. Förskollärarnas medvetenhet om den emotionella kommunikationens betydelse ger dem en större möjlighet att stärka de sociala banden. Om den emotionella aspekten av kommunikationen blir osynlig ökar risken att förskollärarens bemötande påverkar relationen negativt.

Det framkommer i intervjuerna att förskollärarna är medvetna om att det finns aspekter som kan skada relationerna till barnen i förskolan. De nämner bland annat vikten av att hålla löften, att inte svika förtroenden och att be om ursäkt när det blir fel. De menar att även vuxna gör fel ibland och agerar på ett sätt som inte är

(30)

professionellt. Det kan vara stress eller andra yttre faktorer som påverkar. Men de anser att det alltid är den vuxnes ansvar att rätta till det som gått fel. Karin säger att den vuxne måste släppa sin prestige och inse att det alltid är den vuxne som har ansvar för relationen. Det ansvaret ska aldrig läggas på barnen. Hennes berättelse stämmer överens med flera av de andra förskollärarnas beskrivningar. Astrid och Lisa utrycker:

Om jag anklagat ett barn för något och sen upptäcker att det inte alls var så. Då är det jätteviktigt att jag säger förlåt, jag hade faktiskt fel. Du har inte gjort det, eller du hade rätt. Det tror jag är jätteviktigt (Astrid).

De är ju olika känsliga barn, så ibland behövs det inte så mycket och då är det upp till mig att laga det igen (Lisa).

Karin lyfter en annan aspekt på ansvar. Hon säger att barnens olikheter gör att det inte går att använda sig av samma strategier för relationsskapande. Det finns vissa grundläggande strategier som fungerar med de flesta barn, men det gäller att vara medveten och lyhörd så att förskolläraren kan anpassa bemötandet efter barnets behov.

Vi tolkar det som att förskollärarnas skamkänslor driver dem till att vilja rätta till sina misstag. Barnens skamkänslor som uppstår ur att de kan känna sig felaktigt behandlade hotar de sociala banden. Skamkänslorna signalerar de sociala bandens status vilket leder till att förskollärarna inser att de gjort fel. Barnen kan värdera sig själva utifrån hur de känner att förskolläraren värderar dem i situationen. Genom att förskolläraren tar sitt ansvar och erkänner sitt misstag kan barnet få återupprättelse och känna sig respekterade och förstådda. När förskolläraren bemöter barnen respektfullt med en vilja att förstå barnen kan de nå samklang i relationen och stärka de sociala banden.

(31)

6.4. Sammanfattning av resultat

Resultatet visar att förskollärarna är medvetna om att deras förhållningssätt och bemötande både kan påverka relationerna till barnen positivt och negativt. Det tydliggör vikten av att ha en stor medvetenhet om vilka faktorer som har inverkan på relationerna till barnen. Kommunikationen framstår som en av de mest grundläggande faktorerna för att skapa och bevara relationer till barnen i förskolan. Det framkommer i resultatet att det ickeverbala budskapet får större påverkan på relationerna än det verbala. Förskollärarna ger även uttryck för att det är viktigt att ta hänsyn till barnens integritet och kunna läsa av deras signaler för att inte forcera fram en relation. Relationen måste vara på barnets villkor och förskolläraren måste hitta en balans mellan känslomässig närhet och distans. Det är en svår balansgång och kräver att förskolläraren kan tolka barnets uttryck och intentioner. Att möta barnen med respekt och med en vilja att förstå dess intentioner är något som framstår som centralt i resultatet. I varje möte måste förskolläraren anpassa sitt bemötande utifrån barnet då alla barn har olika behov. När en relation till ett barn inte får en bra start eller av någon anledning skadas är det alltid förskollärarens ansvar att åtgärda detta. Flera förskollärare har poängterat vikten av att kunna säga förlåt och erkänna sina misstag. Det kan reparera en eventuell skada på de sociala banden genom att barnen känner sig förstådda och respekterade. Ansvaret för att skapa och bevara relationer till barnen i förskolan ligger helt på förskolläraren och det är ett ansvar som kommer både ur yrkesrollen och rollen som vuxen.

7. Diskussion

Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad några förskollärare beskriver som betydelsefulla aspekter för att skapa och bevara trygga relationer i förskolan. Frågeställningarna studien vill besvara är hur förskollärarna beskriver trygga relationer med barnen, hur de gör för att främja trygga relationer till barnen och vad de strävar efter i sitt relationsskapande. Förskollärarna uttrycker att de strävar efter att skapa relationer där barnen känner sig sedda, uppskattade och värdefulla för den de är. Det framkommer i resultatet att förskollärarna har olika strategier för att skapa relationer med barnen. Vidare berättar förskollärarna att relationer inte

(32)

skapas automatiskt utan de måste förtjäna barnens förtroende. Samtliga förskollärare utrycker att de ser relationsarbetet som en ständigt pågående process. De poängterar att deras strategier alltid måste anpassas utifrån barnet, det finns inte ett givet sätt som passar alla barn. Analysen påvisar att det finns risk att skada relationen om inte förskollärarna är medvetna om hur deras bemötande påverkar barnen. Det går inte att veta i förväg hur ett möte kommer att påverka relationen vilket gör att kunskapen om vilka aspekter i samspelet som kan förstärka eller försvaga en relation är av stor vikt. I detta kapitel kommer vi diskuterar den metod som använts för att samla in empirin och därefter diskuteras studiens resultat som är vår analys.

7.1. Metoddiskussion

Vi har i studien valt att använda oss av kvalitativa intervjuer då vi anser att det är den metod som passar bäst för att uppfylla vårt syfte. Vi eftersökte förskollärarnas beskrivningar kring ämnet och enligt Bjørndahl (2018 s. 118) är kvalitativ intervju en bra metod för att ta del av informantens tankar och upplevelser. Ett annat möjligt alternativ hade varit enkätintervjuer men vi upplever att det skulle ha begränsat vårt material. Vid en enkätintervju finns inte möjligheten att ställa följdfrågor och därmed kunde vi gått miste om värdefull information. Till en kvalitativ studie kan det vara problematiskt att veta hur många deltagare som behövs för att ge ett innehållsrikt material. Kvale och Brinkmann (2014 s. 156-157) menar att forskaren i kvalitativa intervjuer behöver intervjua tillräckligt många för att få svar på det hen vill veta. Detta kan dock vara lite svårt att avgöra och det finns vissa premisser att ta hänsyn till. Hur mycket tid som finns till förfogande påverkar hur många personer kan intervjuas. Vidare menar författarna att det oftast är ett bättre val att göra färre intervjuer och lägga mer tid på att utforma frågor och analysera materialet än att försöka hinna med att intervjua så många personer som möjligt. Detta ger oftast ett bättre resultat och de menar att fler intervjuer inte behöver betyda att resultatet blir mer vetenskapligt. Utifrån detta gjorde vi bedömningen att sex informanter kunde ge oss ett tillräckligt innehållsrikt material med den tid vi hade till förfogande.

(33)

I studien intervjuades enbart förskollärare. Ett alternativ hade varit att även intervjua andra yrkeskategorier som arbetar med barnen i förskolan för att även de är involverade i relationer med barnen. Alla förskollärare som deltog i studien hade ca trettio års erfarenhet i yrket. En intressant aspekt hade varit att även intervjua en förskollärare med en nyare utbildning för att se om det gett större variation i materialet.

Vi valde att skicka ut intervjuguiden till informanterna före intervjuerna. En anledning till detta var att vi ansåg att det kunde bidra till att informanternas svar blev mer utförliga om de fick möjlighet att reflektera kring frågorna och ämnet. Om vi valt att inte skicka ut frågorna kunde materialet blivit annorlunda då informanterna inte haft tid att tänka igenom sina utsagor. Vi valde att båda delta under intervjuerna vilket Kihlström (2007 s. 231) menar kan bidra till studiens trovärdighet, men vi var medvetna om att det kan ha påverkat informanternas känsla av trygghet. En fördel med att vara två intervjuare var att en kunde fokusera på informanten och ställa frågor medan den andra förde anteckningar.

En problematik som uppstod när vi genomförde intervjuerna via videosamtal var att en informant hade dålig kvalitet på nätverksuppkopplingen. Vid ett flertal tillfällen under intervjun bröts samtalet och emellanåt var ljudkvaliteten dålig. Vid ett annat tillfälle blev en av informanterna avbruten i samtalet av att någon kom in i rummet. Vi är medvetna om att detta kan ha påverkat resultatet från dessa intervjuer då vi kan ha missat information eftersom informanterna blev avbrutna i samtalet.

Vi valde att transkribera tre intervjuer var, då det blev mer tidseffektivt än att göra alla tillsammans. Detta medförde att vi fick möjlighet att lägga mer tid på analysen av vårt material. Dalén (2015 s. 73) menar att forskaren genom transkriberingsprocessen blir mer insatt i vad som sagts under intervjuerna, vilket kan vara en fördel inför analysen. Valet att göra transkriberingarna enskilt kändes relevant då vi båda deltagit i intervjuerna och därmed hade kännedom om materialet. Inför analysen skrevs allt material ut i pappersformat, vilket Kvale och Brinkman (2014 s.220) menar ger en bättre överblick över materialet samt att det

(34)

gör det lättare att upptäcka mönster inför analysen. Vi använde oss av tematisk analys för att hitta teman som framstod som viktiga för informanterna. Den tematisk analys är enligt Löfgren (2014 s. 151-152) ett bra verktyg för att undersöka hur flera personers utsagor ställer sig till samma fenomen. Därefter skapades nya teman utifrån centrala begrepp i Scheffs teori. Vi är medvetna om att valet av teori påverkat studiens resultat. Om vi valt en annan teori kunde studiens fokus blivit annorlunda, men vi ansåg att Scheffs teori om sociala band var den som passade vårt syfte utifrån att de centrala begreppen i teorin, sociala band,

kommuniktation, samklang, differentierning, skam och stolthet, belyser hur

samspelet mellan individer kan påverka relationen.

7.2. Resultatdiskussion

7.2.1. Förtroendefull relation

Ur resultatet framkommer en strävan efter att barnen ska känna trygghet i relationerna till de vuxna i förskolan. Förskollärarna vill hjälpa barnen att bygga självkänsla och att de ska känna att de är värdefulla. Vidare menar de att de måste jobba för att förtjäna ett förtroende, det är inget som skapas automatiskt. Detta får stöd i forskningen av bland annat Dahl (2014 s. 87) som precis som förskollärarna menar att ett förtroende inte automatisk skapas i samtal med barnen. Något exakt svar på vad som krävs kan hon inte ge men tar upp tid, tillgänglighet och att hålla löften som delar för att bygga upp ett förtroende. Resultatet av vår studie pekar i samma riktning. Förskollärarna menar att förtroendet byggs upp genom att de lyssnar på barnen och bekräftar dem. Att lyssna på barnen handlar i det här fallet inte bara om att höra vad barnen säger. Det handlar om att verkligen lyssna och visa barnet en vilja att förstå dess intentioner och önskningar. Om förskolläraren visar ett genuint intresse för barnet som individ skapas förutsättningar till att bygga upp en förtroendefull relation. Det stämmer överens med vad Lilja (2013 s. 122) kommit fram till i sin avhandling. Hennes resultat visar att de lärare som verkligen lyssnar till barnet och kan möta dem som hela människor utifrån deras behov och önskningar skapar djupare relationer till barnen. Även Fredrikssons (2019 s. 145) belyser vikten av att pedagogen är närvarande och försöker förstå barnens avsikter.

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :