Hur idrottshallen upplevs och hanteras av fyra lärare i skolämnet idrott och hälsa

Malmö Högskola

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 högskolepoäng

Hur idrottshallen upplevs och hanteras av fyra lärare i

skolämnet idrott och hälsa

How the Sports Hall is Perceived and Handled by Four Teachers of Physical Education

Magnus Andersson

Lärarexamen 270 hp Examinator: Helena Tolvhed

Idrott och fysisk bildning Handledare: Mikael Londos

3

Sammanfattning

Denna undersökning gjordes för att ta reda på hur idrottslärare ser på sina idrottshallar. Jag har personligen befunnit mig i ett antal idrottshallar och funderat över varför alla inte ser likadana ut. Hur ser de olika hallarna ut och vilka attribut upplevs som positiva kontra negativa? Hur hanterar de olika idrottslärarna sina olika förutsättningar och hur påverkar dessa förutsättningar undervisningen i idrott och hälsa? För att få information om detta besökte jag fyra olika skolidrottshallar och intervjuade fyra olika idrottslärare på tillhörande skolor i Skåne angående deras förflutna och samtida erfarenheter. Resultaten visar att hallens golv, storlek, akustik, materiella tillgångar, åtkomst till sidoutrymmen och möjlighet att avdela hallen har stor betydelse för undervisningens kvalitet.

4

Abstract

This survey was conducted to find out how physical education teachers perceive their sports halls. Personally, I´ve been in a number of sports halls and thought about why they look different. What does these different halls look like and which attributes are perceived as positive contra negative? How do the various P.E-teachers handle their conditions and how does it affect the physical education? To accumulate this information I visited four different school sports halls and interviewed four different P.E-teachers on these schools, concerning their past and present experiences in the field. The results show that the hall’s floor, size, acoustics, material assets, the access to various spaces and the possibility to divide the hall has great influence on the quality of teaching in physical education.

5

Innehållsförteckning

1.2 Syfte och frågeställningar ... 8

2. Forskningsbakgrund ... 8 3. Teori ... 10 3.1 Vetenskapsteori ... 10 3.2 Verksamhetsteori ... 10 4. Metod ... 11 4.1 Metodologiska val ... 11 4.2 Metodologins svagheter ... 12 4.3 Urval ... 12 4.4 Genomförande ... 13 4.5 Etiska överväganden... 13 4.6 Validitet ... 14 4.7 Reflexivitet ... 15 5. Resultat ... 15 5.1 Lärare 1’s idrottshall ... 16 5.2 Lärare 2’s idrottshall ... 19 5.3 Lärare 3’s idrottshall ... 22 5.4 Lärare 4’s idrottshall ... 25 6. Analys ... 29 6.1 Golv ... 30 6.2 Akustik ... 31

6.3 Idrottshallens storlek och kvaliteten på undervisning ... 31

6.4 Material ... 32

6.5 Planlösning ... 33

6.6 Teoretisk undervisning och idrottshallens placering ... 33

6.7 Negativa attribut ... 34

6.8 Positiva attribut ... 34

6 7. Diskussion ... 37 8. Källförteckning ... 39 9. Bilagor ... 41 9.1 Intervjufrågor ... 41 9.2 Idrottshallar ... 42 9.2.1 L1’s idrottshall ... 42 9.2.2 L2’s idrottshall ... 43 9.2.3 L3’s idrottshall ... 44 9.2.4 L4’s idrottshall ... 45

7

1. Introduktion

1.1 Bakgrund

De flesta har någon gång spenderat tid i en idrottshall, antingen som elev i skolsammanhang, utövare i en förening, eller som familjemedlem till någon av de tidigare. Idrottshallar kan vara utformade på olika sätt och de kan även har särskilda syften eller vara anpassade för en särskild idrott i föreningsidrottssammanhang, exempelvis basket eller fotboll. Dessa hallar kan ha byggts med detta mål eller senare ha modifierats mot detta mål, för att den huvudsakliga idrotten i fråga ska kunna utövas på ett effektivare sätt.

Jag har spenderat väldigt mycket tid i idrottshallar, framförallt som elev och som sportutövare, men även på senare tid, under min idrottslärarutbildning, som lärare i ämnet idrott och hälsa. Som lärare blir man mer medveten om skillnaderna mellan olika idrottshallar och inser att de fysiska attribut en idrottshall innehar faktiskt kan påverka undervisningen (eller utövningen) av olika idrotter, i positiv eller negativ riktning. Då skolidrott ska genomföras bör en idrottshall vara mångfacetterad eftersom en stor variation av idrotter bör kunna genomföras här då skolor i regel inte är specialinriktade på en särskild idrott. Miljön där ämnet idrott och hälsa till stor del utövas, nämligen i skolors idrottshallar, kan se ut på många olika sätt. De kan vara olika stora, olika utformade, olika uppdelade, ha stor differens på tillgängliga redskap, samt ge olika möjligheter och frammana olika känslor för de som befinner sig i dem. Idrottslärare har olika verktyg men ska få sina elever att nå samma mål. Det finns materiella förutsättningar som kan antingen hindra eller hjälpa dem att nå dessa mål. Det leder mig till att vilja undersöka hur olika professionella idrottslärare hanterar dessa skillnader och hur skillnaderna påverkar undervisningen i idrott och hälsa.

8

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att förstå hur olika skolidrottshallars fysiska miljö påverkar lärare och deras undervisning i ämnet idrott och hälsa. Med hjälp av denna studie vill jag diskutera vilka förändringar som skulle behöva göras i skolidrottshallar för att ge förutsättningar för elever och lärare att lyckas med sina uppdrag. I längden kan detta bidra till en större insikt i hur framtida skolidrottshallar kan och bör utformas och användas.

 Hur upplevs och hanteras dessa idrottshallars fysiska miljö av idrottslärarna?

 Hur beskrivs en bra respektive mindre bra idrottshall och vilka av skolidrottshallarnas attribut upplevs som särskilt negativa respektive positiva av idrottslärarna?

 Hur påverkar idrottshallarnas fysiska miljö undervisningen i ämnet idrott och hälsa?

2. Forskningsbakgrund

Sandahls Ett ämne för alla?(2005) handlar om idrottsundervisningen i grundskolan mellan 1962-2002 och författaren diskuterar hur idrottsundervisningen beskrivs i läroplaner och vad som bedrivits i den faktiska idrottsundervisningen under samma period. Sandahl menar att de materiella förutsättningarna måste ha påverkat idrottsundervisningens innehåll i stor mån, till skillnad från de ämnen som inte har samma materialbehov. Han menar att vi måste ställa oss frågorna: ”vilka lokaler och vilken utrustning har idrottsämnet haft till sitt förfogande under 1900-talets senare del? Och hur påverkade det undervisningen?” (Sandahl, 2005, s.192). Vidare skriver han att de moment i undervisningen som krävde mer avancerade faciliteter, såsom simhallar eller ishallar, hamnade i bakgrunden, medan de moment som endast krävde en gräsmatta eller gymnastiksal fick mycket större plats på schemat. Det verkade som att idrottsundervisningen bedrevs ungefär i den form lärarkåren önskade, men det var samtidigt tydligt att inriktningen på bollspel, gymnastik och friidrott var större än det var tänkt. ”Lärarna kunde alltså inte leva upp till sina egna avsikter gällande innehållet utan kom att tillhandahålla en mindre variationsrik undervisning än tänkt med fokus på ett mindre antal aktiviteter” (Sandahl, 2005, s.205-208). Vad gäller verksamhet i idrottshallen påverkas denna till stor del av lokalen och dess förutsättningar, och att den förmedlar ett ”tydligt visuellt

9

budskap” till både lärare och elever så fort de kommer in genom dörren (Sandahl, 2005, s.210). I denna specifika kontext hänsyftar Sandahl framför allt till golvet med alla dess linjer som markerar bollplaner för diverse bollsporter, och han kallar det en ”läroplan i linjer”, då han menar att idrottshallar med dessa attribut inspirerar uteslutande till bollsporter och olika gymnastikövningar. Vidare nämner han att idrottshallen har en sorts dold agenda som klart och tydligt talar om för idrottsläraren och eleverna vilka aktiviteter som uppmuntras under lektionerna, nämligen bollspel (Sandahl, 2005, s.210-211).

I en artikel i International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity som undersöker hur fysiska miljöer påverkar fysisk aktivitet kan det läsas att barn är mer aktiva under lekperioder eller raster ifall lekområdet i högre grad främjar fysisk aktivitet i form av utrustning, lekstrukturer och markerade banor. Vidare har författarna kommit fram till att tillgång till rekreationsanläggningar och tillgänglighet till utrustning och lekbyggnationer på skolor har en främjande verkan för motivering till fysisk aktivitet. Även tillgänglighet till bollar på dessa platser påverkar barns fysiska aktivitet i en positiv riktning (Krahnstoever Davison & Lawson T, 2006, s.9-10).

I en annan studie undersöks barnfetma, som förvisso inte är mitt fokus, finner jag att materiella ting har betydelse för barns fysiska aktivitet. Även denna studie nämner tillgängligheten till bollar är en positiv materiell faktor för fysisk aktivitet och det nämns även att storleken på undervisningsgruppen är en påverkande faktor för idrottsundervisning (Ferriera, van der Horst, Wendel-Vos, Kremers, van Lenthe & Brug, 2005, s.145). Detta förslås även av mina informanter.

Tidigare studier rörande idrottshallens särskilda attribut som nämns i denna undersökning bortsett från golv och material som nämnts ovan, har jag inte funnit. Svensk pedagogisk forskning i ämnet finns ej i skrivande stund.

10

3. Teori

3.1 Vetenskapsteori

Vetenskapsteori innebär vetenskaplig kunskap och den utgår inte från trosföreställningar, utan av teorier (sanningsenlig kunskap om världen). Hartman (1998) påpekar dock att denna kunskap kan vara subjektiv i vissa kontexter, alltså att sanningen i fråga blir relativ. Följaktligen kan det finnas ett flertal teorier om samma sak, där man inte kan säga att bara en av dem är riktig (Hartman, 1998, s.12).

3.2 Verksamhetsteori

En mer pragmatisk teori angående miljö beskrivs av Säljö (2000), nämligen verksamhetsteori. Han menar att institutioner (i mitt fall skolor) blir en produkt av människornas kommunikativa och fysiska handlingar. En skola blir en skola för att vi tillsammans kontinuerligt återskapar detta verksamhetssystem.

I ett sociokulturellt perspektiv (…) blir vi inte påverkade av kontexten, eftersom alla våra handlingar och vår förståelse är delar av kontexten. Det finns inte först en kontext och sedan en handling, utan våra handlingar ingår i, och återskapar kontexter. (Säljö, 2000, s.135)

Det kan dock, som jag kommer att belysa i min uppsats, finnas skillnader mellan dessa olika verksamheter – trots att det i grunden är samma verksamhet (Säljö, 2000, s.138-139). Idrottshallar kan se olika ut men de tjänar alla samma syfte, nämligen att ge möjlighet för och inspirera till fysisk aktivitet. ”Det är först när människan förstår sina egna problem som hon kommer att göra något åt dem” (Knutagård, 2003, s.51). Idrottslärare idag har samma syfte, men de arbetar med olika verktyg för att uppnå målen. Verksamhetsteori är en av faktorerna som har inspirerat mig till mitt arbete och jag kommer att ha nytta av den då jag dokumenterar idrottshallarnas olika fysiska attribut. Knutagård (2003) påpekar att varje verksamhet är uppbyggd på handlingar som är riktade mot målet för verksamheten och att ”i den ömsesidiga relationen som finns mellan människan och omvärlden, påverkar individens handlingar omgivningen, samtidigt som den påverkar individen själv (Knutagård, 2003, s.52, s.117).

11

4. Metod

4.1 Metodologiska val

I min studie har jag använt mig av observation och intervju. Observationerna genomfördes då jag dokumenterade respektive idrottshallar inför mina intervjuer med lärarna. Detta för att analysera hur idrottshallarna är uppbyggda och ser ut, som ett steg i att sedan begripa informantens svar angående hur just deras idrottshall upplevs. Resultaten av denna metod har jag dock endast använt mig av som förberedelse inför intervjun (den påverkar alltså inte mina slutsatser), då mitt syfte är att få en inblick i lärarens uppfattning om och synpunkter på sin idrottshall – inte min egen uppfattning om den.

Hartman (1998) skriver att observation inte är neutral, utan att den redan förutsätter en teori (Hartman, 1998, s.12). När det gäller observationer måste jag, med detta i åtanke, försöka bortse från mina tidigare erfarenheter av idrottshallar. Vidare kommer jag därför att observera idrottshallen då den är tom, detta för att inte influeras av andra människors beteende i detta rum, då det kan påverka min bild av hallen i en positiv eller negativ riktning.

Vidare har jag använt mig av kvalitativ metod i form av intervjuer med idrottsläraren på skolan, närmare bestämt det som Hartman (1998) kallar för ”halvstrukturerad intervju” (s.252). Detta för att få en djupare inblick i vilka utmaningar och förmåner respektive idrottshall bistår med i undervisningen på skolan. Intervjufrågorna jag utgått ifrån är desamma på samtliga skolor så att de olika intervjuerna blir så jämförbara som möjligt, dock med plats för fördjupning och följdfrågor om intressanta aspekter som kan framkomma under intervjutillfället. Att jag valt intervjuer som undersökningsmetod till denna undersökning beror på att s.k. ”muntlig historia” (samtal om det förgångna) bland annat blir ”rikare, mer levande och även sannare” enligt Thompson (2000, s.117). Då man inte läser en akademisk skrift utan samtalar med en människa, håller jag med Thompson här - om att det blir rikare och mer levande med muntlig historia. Då får jag förstahandsinformation i hur just denna idrottslärare hanterar förutsättningarna som idrottshallen innebär. Eftersom denna information framkommer genom ett personligt möte blir det en tvåvägskommunikation, vilket är en klar fördel jämfört med exempelvis en enkätundersökning då jag genom intervjun kan ställa motfrågor eller be informanten att utveckla sina uttalanden om något verkar oklart. Martin Estvall skriver i Hansson & Thor (2006) om att man bör vara noga med att inte debattera eller säga emot informanten då intervjun tar plats, samt att inte ”pådyvla honom min sanning”. Han

12

nämner också att omtanken om informantens integritet är viktig. I detta specifika fall intervjuar Estvall informanten i dennes hem vilket jag tror är positivt då det är en trygg miljö för informanten (Hansson & Thor, 2006, s.56-61). Jag har försökt att bedriva intervjun på en plats som känns bekväm för informanten - utan stressmoment och andra distraktioner – för att intervjun ska flyta på så smidigt som möjligt och att informanten känner sig trygg att berätta det som ska berättas. Att fingera namnen på idrottslärarna - och även skolorna - är ett bra sätt att bevara deras integritet på. Om jag skulle nämna skolans namn skulle det vara tämligen enkelt att kolla upp vilken person som sagt vad, då tidpunkten på uppsatsens skrivande är inte någon hemlighet och antalet idrottslärare på en skola vanligtvis är väldigt begränsat.

4.2 Metodologins svagheter

Kvalitativ metod kan medföra en del nackdelar. Informanten i fråga kan påverkas av ett flertal yttre faktorer såsom exempelvis tillfällig stress, diverse rumsliga distraktioner (folk som anländer eller lämnar lokalen), hunger/törst, eller en vilja att svara på mina frågor såsom informanten föreställer sig att jag vill att hon/han ska svara. Påverkan av dessa faktorer kommer jag att försöka begränsa genom att bedriva intervjun i en miljö som känns bekväm för informanten, där dryck finns till hands och där intervjun i största möjliga mån kan bedrivas ostört från oberörda individer. Gratton & Jones (2004) menar att det kan vara svårt att försäkra validiteten av en intervju eftersom transkriberingen kan bli en fråga om analytikerns tolkning av det som sagts, och de nämner även att informantens beteende kan påverkas av yttre händelser (Gratton & Jones, 2004, s.150), exempelvis de som jag har nämnt ovan. De flesta av dessa nackdelar kan förebyggas av mig som forskare.

Eftersom min forskning endast kommer att bedrivas på ett fåtal skolor i samband med ovanstående faktum kommer den heller inte att kunna generaliseras på varken nationell eller internationell nivå.

4.3 Urval

Urvalet gjordes genom att kontakta Landskrona kommun, vars skolor är i min geografiska närhet, för att få information angående den mest uppenbara skillnaden i en idrottshall, nämligen dess storlek. Jag blev vidarebefordrad till Fastighetskontoret, men några precisa uppgifter angående idrottshallarnas storlek lämnades inte ut härifrån, med ursäkten att de

13

skulle behöva ”gräva fram” och undersöka ritningar av varje enskild idrottshall. Istället blev det två skolor i Landskrona, en skola i Helsingborg samt en skola i Svalövs kommun, där jag hittade idrottslärare som ville ställa upp på en intervju angående deras idrottshall. Två av dessa skolor ingick i samtalet med Fastighetskontoret. På de andra fyra skolorna som Fastighetskontoret nämnde kontaktade jag rektorn på skolan, som i samtliga fall var positiv till undersökningen. Dock fick jag inte idrottslärarna på vederbörande skolor att svara på mina kontaktförsök. Idrottsläraren på skolan i Svalöv känner jag genom en gemensam bekant och han ville gärna delta i undersökningen. Idrottsläraren på skolan i Helsingborg har jag haft kontakt med sedan tidigare, då han varit min handledare under min verksamhetsförlagda tid under min idrottslärarutbildning, och han ställde gärna upp på min intervju. Samtliga skolor ligger alltså i nordvästra Skåne. Av dessa fyra idrottslärare är tre män och en är kvinna. Den med kortast erfarenhet har fem år i yrket, och den med längst erfarenhet har 26 år i yrket.

4.4 Genomförande

Rektorerna på respektive skola kontaktades, studien presenterades och jag bad om tillstånd att kontakta idrottsläraren för en intervju angående idrottshallen. Jag berättade om syftet med undersökningen och fick ett bra bemötande av samtliga rektorer och blev slutligen tilldelad kontaktinformation till idrottsläraren. Ett datum för intervjun bestämdes och jag tog mig till de olika skolorna för att bedriva intervjuerna i idrottslärarnas miljö, samt för att observera idrottshallen och fotografera det som genom intervjun visade sig vara intressant eller utmärkande för just deras idrottshall. Innan intervjun kontrollerade jag med informanterna att de godkände att samtalat spelades in, vilket samtliga ansåg var okej. Jag använde mig av inspelningsfunktionen i min telefon som lades på bordet där intervjun hölls, vilket fungerade väldigt väl. Enligt Lantz (1993) underlättas bearbetning av databearbetningen oerhört då intervjun spelas in (Lantz, 1993, s.111). Efter intervjun transkriberade jag materialet i sin helhet innan jag sammanfattningsvis började skriva ner det som framkommit.

4.5 Etiska överväganden

Samtliga informanter har blivit informerade om mitt syfte med studien och med särskild poängtering på att det handlar om idrottshallens attribut, i hopp om att eliminera farhågan om att de ska svara såsom de tror att jag vill att de ska svara, då det inte handlar om vad de som

14

personer anser om något känsligt, utan hur de som (anonyma) yrkesmänniskor upplever idrottshallen som fysiskt objekt samt deras uppfattning om denna. Med detta klargörande hoppas jag kunna frigöra mina informanter från eventuell press som jag som forskare annars kunnat åsamka dem, vilket förhoppningsvis leder informanterna till ärliga svar. Jag har även understrukit att deras deltagande är frivilligt och att endast jag som forskare kommer att ta del av deras personliga uttalanden, alltså vem som har sagt vad. Deras deltagande kommer som sagt att vara konfidentiellt och deras identitet skyddad (Vetenskapsrådet, 2006, s.12).

4.6 Validitet

Lantz (1993) menar att giltighet (validitet) i vissa sammanhang innebär generaliserbarhet, dvs. att man genom att undersöka mindre grupper kan generalisera sina resultat av denna undersökning på en population (som inte undersökts). När kvalitativa studier bedrivs bör man dock enligt Lantz ge giltighet en annan innebörd. Eftersom intervjuer är subjektiva kan de inte generaliseras, och enligt Lantz är detta heller inte eftersträvansvärt. Hon menar att vi måste se det ur en annan infallsvinkel, att giltighet då förenklat kan mätas i vilken mån data och resultat speglar källans uppfattningar och upplevelser, samt på ett mer allmängiltigt plan ökar förståelsen för det man undersöker (Lantz, 1993, s.16-17).

Gratton & Jones (2004, s.150) menar att det kan vara svårt att försäkra validiteten av en intervju eftersom transkriberingen kan bli en fråga om analytikerns tolkning av det som sagts. Då blir jag som forskare en faktor för validiteten i min studie och måste således vara väldigt medveten om mitt eget beteende då jag analyserar mina data.

Jag har gjort ett medvetet val att inte ta någon avsevärd hänsyn till reliabilitet i detta kapitel då reliabilitet handlar om datas tillförlitlighet over tid. “The general applicability of (…) reliability is somewhat diminished by the fact that it is only appropriate to measurements of features and entities that remain unchanged in a changing world” (Kirk & Miller, 1987, s.42). Att tro att data insamlat från sociokulturella fenomen skulle vara isomorfiska, oförändrade över långa tidsperioder, är att förneka historien, enligt Kirk & Miller (1987, s.42). Med detta i åtanke har jag valt att utelämna ett kapitel gällande reliabilitet i min undersökning då en stor del av mitt undersökningsmaterial består av information insamlad genom intervjuer.

15

4.7 Reflexivitet

Att vara reflexiv handlar om att tänka tankar om det egna tänkandet, eller att reflektera över det egna reflekterandet. Detta kan man göra genom att iaktta sig själv i förhållande till något annat eller någon annan så att man ser sig själv, och sin egen identitet, ur en objektiv synvinkel och reflekterar över detta. Ehn & Klein (1994) skriver att:

På senare år har uppmärksamheten riktats mot det komplicerade växelspelet mellan forskare och ”informant”. Båda påverkar varandra och den färdiga texten är på sätt och vis en gemensam produkt. Gränsen mellan subjekt och objekt löses upp och i mötet med den Andre drivs forskaren att ifrågasätta sig själv och sin egen kultur – att bli mer reflexiv. (Ehn & Klein, 1994, s.11)

Ehn & Klein (1994) menar även att då man studerar andra studerar man i viss mening sig själv (Ehn & Klein, 1994, s.10). Detta hänsyftar framförallt till etnologiska studier, då man t.ex. studerar andra kulturer, men jag menar att detta även kan appliceras på min studie då jag studerar andra människor (mina informanter) och deras uppfattningar. De har olika bakgrunder och erfarenheter och de arbetar på olika sätt efter sina egna förutsättningar. Att inte tolka svaren utifrån mina egna erfarenheter tror jag är viktigt. Jag som forskare måste vara reflexiv i detta läge och inte modifiera den information jag erhållit i en riktning som passar mig och min undersökning. Detta styrks av Backman (2004) som skriver att ”samma data kan tolkas helt olika så data talar egentligen aldrig ’för sig själva’” (Backman, 2008, s.32).

5. Resultat

Nedan följer mitt empiriska material som jag samlat in från mina intervjuer med idrottslärarna från de skolor som jag besökt. Jag kommer att börja med en kort beskrivning och ett foto för att ge läsaren en bild av hallen innan intervjusammanfattningen (för ytterligare foton av idrottshallarna och det som diskuterats, se kap. 9.2). Mina informanters namn är konfidentiella och kommer nedan att namnges L1 för Lärare 1, L2 för Lärare 2 etc. Intervjuerna skrivs inte ner i sin transkriberade helhet då det skulle ta för stort utrymme och finnas mycket irrelevant text, utan det som jag ansett vara relevant för min undersökning har sammanfattats av mig till en löpande text nedan.

16

5.1 Lärare 1’s idrottshall

L1’s idrottshall har en gul tegelinteriör, rikligt med linjer på golvet, god belysning och ljuddämpande anordningar i taket, samt ribbstolar längs ena långsidan. Materialrummet har en låsbar gallergrind som nekar tillträde och hallen är avgränsad till hälften av en vikvägg.

L1 beskriver sin idrottshall, som byggdes på 60-talet, som väldigt traditionell, stor (med handbollsmått), med vikvägg i mitten och ganska ”vanlig”. Hon menar att den är relativt nedgången och hon skulle vilja att den renoveras. Även på materialsidan kan saker förbättras. L1 anser att hon får stöd av rektorn i sina önskningar men att Fastighetskontoret (som hyr ut lokalen) inte ställer upp. ”Många idrottslärare har idéer och tankar. Men sen blir det stopp, och det är väldigt tråkigt. I alla fall här i Landskrona kommun känner jag det väldigt starkt. Det har jag inte gjort så, på andra ställen”, berättar hon. Där hon varit anställd tidigare har hon upplevt att idrottsfrågorna har prioriterats högre än i Landskrona (där hon nu är verksam), och åtgärder har vidtagits snabbare. L1 menar att det borde satsas mer på idrotten, med tanke på de problem som finns i Landskrona. Dock hävdar hon att hon har alla de förutsättningar som krävs för att bedriva sitt arbete utefter läroplanen, men att hallen och materialet skulle kunna vara fräschare.

Hon påpekar att det är roligare att jobba i en fräsch arbetsmiljö, både för elever och lärare. När vi talar om fräscha lokaler nämner L1 att de har problem med att det inte städas ordentligt i idrottshallen. ”Det är så mycket damm, och det är det som man tampas med som idrottslärare. Man får driva liksom, och tjata och det händer ingenting”. L1 menar att städpersonalen har för lite tid för att renhålla en sådan stor hall, bara två timmar om dagen, och det räcker inte.

17

Och då moppar man ju bara, och någon gång kör de med maskin. Så att golv och så är ju väldigt smutsiga. Men igår var jag inne och pratade med rektorn, om just att det inte är tillräckligt. Och då vill hon komma ner och titta, så får vi omförhandla. För det är inte okej som det är nu.

Eleverna kan tillägga negativa kommenterar om att det är smutsigt, men de vägrar inte att lägga sig på golvet om det skulle behövas i en övning. Möjligtvis skulle det indirekt kunna bidra till att övningen upplevs mindre positivt än vad den hade gjort på ett rent golv.

När jag frågar om positiva attribut berättar L1 att hon varit i bättre idrottshallar men att hon har det material och stöd från rektorerna som hon behöver. Vidare nämner hon återigen att det är en stor hall, men berättar också att skolans idrottslärare alltid har lektioner parallellt vilket innebär att hon har tillgång till halva hallen under sina lektioner. Hon skulle gärna vilja ha tillgång till hela hallen vid vissa tillfällen, och de har diskuterat – idrottslärarna emellan – att ta upp vikväggen och samarbeta med de två grupperna, så att de blir ca 50 elever och två idrottslärare i helsal. ”Till exempel om du kör handboll med 25 elever på en halvsal då blir det ju…det funkar inte riktigt”. När hon kan hålla lektion i helsal tycker hon att de har riktigt kul. Hon påpekar att situationen är okej, men inte mer än så. Det är mycket som kan bli bättre, men de accepterar det som det är.

Då jag frågar om hon anser att hon har något i idrottshallen som kan tas bort, eller som känns överflödigt, svarar hon bestämt nej. Hon tycker inte heller att hon saknar något i hallen, materialmässigt. Då hon började jobba på sin nuvarande skola önskade hon mer pengar för att köpa material, vilket hon också fick. ”Jag tycker att skolan har stöttat oss, och stoppat till rejält med pengar sedan jag började. Jag önskade mer pengar för att det behövde köpas in mer material, och där har de varit jättepositiva och gjort jättebra!”

När vi går över till negativa attribut nämner hon en skola där hon arbetade tidigare där hon hade en ”liten, liten basketplan bara” och stora klasser att undervisa. Hon menar att eleverna får sitta mycket eftersom det inte finns plats att ha alla igång samtidigt. Eleverna får inte 50 minuter effektiv lektionstid och det är heller inte roligt som idrottslärare, menar hon. L1 understryker att hallens storlek spelar en väldigt stor roll i förhållande till hur många elever man har att undervisa, för att man ska kunna genomföra det man vill. Även dålig ventilation och dålig ljussättning nämns som faktorer som kan spela in på arbetsmiljön under undervisningen, men ämnet byts snabbt till en nybyggd hall som L1 jobbat i. ”Den var liksom fräsch och allting, bättre ljussättning – nyare och modernare material”. Detta märks också i undervisningen menar hon:

18

Det är jättestor skillnad. Om du har ett nergånget klassrum, där allting är gammalt, från 60-, 70-talet, eller om du har nytt klassrum, med nya färger och fräscha möbler. Det är klart det spelar roll. Jättestor roll. Men det finns ju inga pengar till det. Så det får man ju acceptera.

Då jag ber henne beskriva den optimala idrottshallen svarar hon följande: ”Nej, det är ju alla förutsättningar: styrkelokal, lite trampcyklar, eller trampmaskiner, det är hela den här biten man saknar, nytt och fräscht, bättre städning. Lite moderna grejor, kanske någon klättervägg och något sådant där”. Jag frågar vad de gör istället, eftersom de inte har tillgång till detta material. L1 berättar att den möjligheten inte finns, men att hon köpt in ett ”mobilt gym” [hantlar, stänger, vikter] vilket har varit väldigt populärt bland eleverna i årskurs 9.

Hon skulle också vilja ha bättre musikanläggning till sin idrottshall. Akustiken är okej i L1’s idrottshall, hallen har utrustats med ljudisolerande kuddar på väggarna. Vi börjar prata om ljudnivån i idrottshallen och L1 berättar att många idrottslärare tampas med dålig hörsel och har problem med stämbanden. Hon lider inte av det själv men känner några stycken som gör det. Själv fick hon personligt tillverkade öronproppar på en tidigare arbetsplats för att förebygga detta. På hennes nuvarande arbetsplats ville de andra idrottslärarna ha liknande öronproppar men skolan ställde inte upp på det.

Slutligen frågar jag hur L1 bedriver teoretisk undervisning i idrott och hälsa. Hon berättar att hon då har tillgång till vanliga klassrum [inne i skolan] men även nere i hallen när hon undervisar i kondition och styrka. Då har de genomgångar som de sedan applicerar i praktiken, L1 anser att eleverna bättre förstår vad de gör då. ”Ibland har jag kört hela teoripass där uppe och sen kör jag liksom blandat här nere, och det funkar bra tycker jag”.

Efter intervjun, när vi kom ner i hallen, så kom L1 på en del saker som kunde ändras med idrottshallen. Exempelvis önskar hon en upphissningsanordning till tjockmattorna istället för att de står lutade mot väggen på golvnivå, och gardinerna som ”samlade oerhört mycket damm” skulle kunna ersättas med något bättre.

19

5.2 Lärare 2’s idrottshall

L2’s idrottshall har tegel- och träinteriör, relativt nylagt gummigolv, rikligt med linjer på golvet, platåliknande upphöjningar vid ena långsidan och ribbstolar längs andra långsidan, samt en vikvägg i mitten.

L2 tycker att sin idrottshall är riktigt bra. Hallen fungerar bra både för bollspel och redskapsövningar och han har tillgång till idrottshallen i sin helhet en lektion i veckan med varje klass vilket innebär att när de t.ex. ska ha undervisning i racketspel finns det banor så att alla kan vara igång samtidigt. Detta upplevs av L2 som mycket positivt. Han värdesätter golvet högt, med alla dess linjer, och räknar upp olika bollspel, redskap och motorikbanor som han nyttjar linjerna till.

Längs ena långsidan i hallen finns upphöjda platåliknande områden (upphöjda ca 15 cm från golvet), vilket uppfattas som både positivt och negativt av L2. På dessa platåer finns bland annat volleybollstolpar, nät och staplade stolar. L2 menar att de begränsar ytan i hallen så att det blir problematiskt att exempelvis sätta upp innebandysargen. Det positiva är att dessa upphöjningar hindrar eleverna från att råka springa in i (eller bli tacklade in i) volleybollstolparna vid fotbollsspel eller annat. Han skulle hellre vilja ha läktare uppsatta på dessa platåer, men det är önsketänkande, menar han.

Något L2 önskar att han hade i hallen är en teorisal i anslutning, där han kan samla eleverna, föreläsa, utvärdera och diskutera teman eller uppgifter. I nuläget samlar han eleverna på golvet i idrottshallen och bedriver teori muntligt, och han har även en liten whiteboard som han kan skriva eller rita på för att underlätta förståelsen. Om han skulle vilja använda sig av teve eller video måste han dock boka ett klassrum uppe på skolan och hålla en hel lektion där eftersom han inte har plats att ha en teve i idrottshallen. Detta upplever L2 som negativt, då han vill knyta an till lektionen. ”Det är ju inte så poppis hos eleverna heller att ha rena

20

teoripass, men det är inget att göra åt det. Men ofta tycker jag det är bättre att ta det direkt när man är här”.

När jag frågar om miljön i hallen och hur den påverkar hans undervisning nämner L2 att det ibland är väldigt kallt i hallen vintertid, ibland så pass att händerna antog en blå nyans. ”Oftast har man inte tid att lägga en kvart på uppvärmning när man vill komma igång med någonting, och det känns som att skaderisken ökar.” Detta problem är dock blivit åtgärdat. Han nämner även att han är nöjd med akustiken i sin nuvarande hall. I en idrottshall där han jobbade tidigare var det svårt att göra sig hörd eftersom den var så stor. Talade han i en riktning så hörde inte de som stod på motsatt sida om honom. Den hallen fungerade heller inte särskilt väl när han skulle bedriva dans- eller musikundervisning.

L2 tycker att han använder allt material i sin hall och skulle inte vilja ta bort något. Han menar dock att vissa redskapsdelar kan kännas svåra att motivera, exempelvis räck, och frågar hur viktigt det egentligen är, med tanke på skaderisken användandet av detta redskap kan medföra. ”Det kräver ju passning hela tiden känner jag. Jag tvingar ju dem att göra någonting, då får jag ju se till så att de inte skadar sig. Men samtidigt skulle jag inte vilja ta bort det, för vissa glänser ju i de bitarna”. Då vi går över på saker han saknar i sin hall nämner han återigen teorirummet. Där han skulle vilja ha teve, DVD-spelare och en större tavla där han kan rita upp och ge igenom särskilda moment. I nuläget måste L2 spendera tid på att leta lediga klassrum som lämpar sig för det han tänker genomföra. ”För då kan det bli så att jag kanske måste springa snabbt från en lektion där nere [i idrottshallen], upp här [i skolan], och sen ner tillbaka igen för att släppa in folk”. Han kan alltså behöva lämna eleverna för att springa fram och tillbaka mellan skolan och idrottshallen. Detta leder honom till tanken att han gärna skulle vilja ha idrottshallen inbyggd i skolan, som nu ligger den ca 150 meter bort. L2 menar att det även skulle kunna bidra till ämnets status hos eleverna och att det skulle bli lättare att legitimera idrott och hälsa som ett kunskapsämne. Han menar att det är många som tänker ”Nu ska vi gå ner och ha roligt på idrotten!”, och denna tanke får han försöka få bort och få eleverna att förstå att de faktiskt ska lära sig saker på idrotten.

Den sämsta lokalen L2 har undervisat i är i källaren under en kyrka.

Jag hade ribbstolar på ena väggen. Mitt i salen, en stor betongpelare, klädd med en matta ifall man skulle springa in i den – som skydd. Jag tror att jag hade två bänkar vid sidan och ett materialrum stort som en städskrubb, där jag hade ärtpåsar, brännbollsrack. Det är ju absolut det värsta…

21

Han betonar framför allt storleken, ljuset och golvet som de största negativa attributen. Det fanns inget ljus in i lokalen över huvud taget, golvet var hårt och stumt, utan linjer, och det var lågt i tak – L2 sammanfattar det som tråkigt och ”muggigt”. Det var väldigt svårt att ha en allsidig undervisning, då materialet var obefintligt.

När L2 får beskriva den optimala idrottshallen berättar han att han skulle vilja ha en liten läktare, han tänker att han skulle kunna samla sina elever där för att bedriva teori. I detta sammanhang nämner han återigen ett teorirum i anknytning till hallen. Han hade även velat ha en simbassäng i närheten, gärna i samma hus, samt en bättre längdhoppsgrop. Längdhoppsplatsen består av en längd hård asfalt, ett vitt streck som är målat direkt på asfalten och en grop med grusblandad sand som måste grävas upp vid varje tillfälle för att kontrollera att det inte finns vassa föremål som stenar och glas. ”Jag tänker på mina nior som kommer, de kan vara elitidrottare och är starka. Stampar i på den här stumma ytan, och landar i den sanden, jag tycker inte det är helt optimalt. Det är nästan så att man drar sig för att ha det tycker jag”. Vidare på friidrottsämnet berättar L2 även om 60-metersbanan som kan förbättras. Även denna i asfalt, svänger en aning och det finns även ett uppåtlutande parti, en liten uppförsbacke, i banan. Här får jag påminna L2 om att vi pratar om optimala förutsättningar och då utbrister han att han absolut skulle vilja ha en riktig 400-metersbana, och hur det även skulle underlätta vid Cooper’s test och annat. En ishall i närheten kommer också på tal. Problemet som finns i nuläget är att han måste åka buss med eleverna, vilket kostar både pengar och tid. ”Vi kan ju omöjligt åka in med varenda klass. Det går ju inte. Simningen har vi ju en gång per år. Bara åker in och kontrollerar så att de kan.” Slutligen nämner L2 dock en fördel med att ha sin idrottshall i en by, nämligen att han vågar släppa ut sina elever i närmiljön vid exempelvis orientering. Detta skulle han inte våga göra om han undervisat mitt i en stad.

22

5.3 Lärare 3’s idrottshall

L3’s idrottshall har träinteriör, ”insprång” för material längs ena sidan och ribbstolar längs andra sidan. Det finns ljuddämpare i taket och en vikvägg i mitten som kan avdela hallen.

L3’s tycker att hans idrottshall är bra storleksmässigt, det är högt i tak, en ljus lokal och golvet upplever han som bra. Förvaringsutrymmen skulle han vilja ha mer av. I L3’s hall finns det ”insprång”, utrymmen med material utan avgränsande vägg eller dörr, som är öppna ut mot hallen. Det har diskuterats att sätta gallergrindar för dessa utrymmen för att förhindra stöld och slitage, då skolans material används av föreningar eller andra som kan hyra lokalen. Istället har L3 tagit foto på hur det ska se ut i ”insprången” så att föreningslivet ser hur det ska se ut och då kan sätta allt i sin ordning, så att materialet blir lättillgängligt för L3 när han ska ha lektion.

L3 berättar att det är en traditionell idrottshall och att man kan göra väldigt mycket här. Akustiken är bra och ”allt stationärt som finns i andra hallar” finns även här. Han har en vikvägg i mitten av hallen och musikanläggningar på båda sidor, vilket är väldigt positivt i musik- och danssammanhang, då väggen ”tar ut” musiken från andra sidan, vilket innebär att han kan arbeta med två grupper samtidigt. Denna vägg används dock bara i speciella fall såsom detta exempel med dans och musik. L3 föredrar att ha bänkar mitt i salen då han behöver avgränsa för någon lek eller något spel där eleverna bildar exempelvis fyra lag.

L3 skulle gärna vilja ha lite fler, mindre utrymmen i sin idrottshall där elever kan arbeta i smågrupper med styrka, spinning eller annat. Han upplever det som positivt att ha alternativet att inte alltid vara i storgrupp, utan att en mindre grupp kan gå iväg och jobba på egen hand. Han skulle också önska att han kunde byta ut material innan det är för gammalt, samt att utöka materialutbudet, så att det blir attraktivt för eleverna. När vi talar om materialet nämner L3 också säkerhetskontroller som utförs av ett externt företag årligen. Även vaktmästarna

23

kontrollerar en del av materialet i idrottshallen, och L3 känner en trygghet i detta. Han belyser dock att det finns en annan typ av säkerhet inkluderad i undervisningen.

Sen finns det en annan säkerhet under lektionerna, där information till eleverna om hur man kan göra och inte kan göra som är viktig. Men just att man får den här kontrollen, då har man en trygghet, att det är kollat så att säga.

Vi hamnar på ämnet säkerhet under lektionerna och L3 berättar om volleybollstolparna som tidigare stod utplacerade vid kortsidorna i hallen och utgjorde en viss risk. Vidare talar han om bänkarna som numera är upphängda på vridbara metallstycken som, om de inte viks in efter att en bänk plockats ut, står rakt ut och kan springas på.

Även ett litet lärarrum skulle vara bra att ha i idrottshallen, det utrymme L3 för närvarande har är mer ett litet omklädningsrum.

Skulle man haft ett lärarrum där nere så hade det ju varit trevligt för alla som har idrott, att komma dit till ett idrottslärarrum. Då hade man kunnat kanske satsa lite mer på film och tv och lite sådana här saker som man kan använda sig av i undervisningen.

L3 saknar även en teorisal i sin idrottshall, där han kan använda sig av smartboard och projektor i sin undervisning. För närvarande har han en liten whiteboard som kan plockas fram ur förrådet vid behov. Han berättar dock att en projektor kan riktas mot väggen i idrottshallen och användas på så sätt. Det finns dock ingen stationär projektor i idrottshallen, utan den får lånas uppifrån skolan i sådana fall. ”Den är inlåst här på skolan. Så kan man låna den och använda på det sättet. Det blir ett litet projekt i sig då, om man ska jobba med det. Tillgängligheten behöver ju bli bättre om man ska göra det, men det är ju fullt möjligt.”

När jag frågar om hans upplevelser i den sämsta idrottshallen han undervisat i nämner han en rad olika, som var och en hade något viktigt negativt attribut. Det första han nämner är ett akustikproblem, i en idrottshall med plåttak. ”Det är väl egentligen den biten som är problemet som idrottslärare, att det är hög ljudnivå många gånger.” Idrottslärarna här fick personligt utprovade ”snäckor”, öronproppar, som skulle dämpa de höga ljudnivåerna i hallen. Ljudproblemen i hallen kontrollerades sedan formellt och det bestämdes att det skulle sättas in ljuddämpare i taket. L3 talar vidare om vikten av ett bra golv, ett golv som inte bara består av en tunn gummimatta lagd direkt på cementplattan. I en idrottshall hade han ett väldigt fint trägolv som L3 anser vara skonsammare för kroppen att jobba med. Han menar att det är

24

viktigt att man funderar kring hur man bygger hallen, så att element som ljud, ljus och golv fungerar bra.

Då L3 får beskriva den optimala idrottshallen listar han sidoutrymmen, lärarrum, styrkehall, motionshall, ett pingisrum, och läktare som de stora punkterna. ”Har du en idrottshall där du kan samla barnen på läktaren, då kommer du i ett helt annat läge.” Han påpekar dock att det är viktigt att läktaren i så fall är i anslutning till golvet, såsom de var i hallen med trägolvet. ”Om man har de här sidoutrymmena, och man har teorilokal och styrkelokal eller danslokal, bredvid varandra, då får du ju ett center där du har allting samlat.” L3 påpekar dock att det är fullt acceptabelt att ha teorisalar 50 meter ifrån, i en annan byggnad, som han har det nu. Jag frågar honom hur han tror att det hade påverkat synen på ämnet idrott och hälsa om allt detta hade funnits nere i idrottshallen. ”Det skulle göra jättemycket! Det är helt klart. Då skulle man ju lyfta ämnet. Får man in teorin på det sättet, och hälsobegreppet, så är det klart att det lyfts. Mer status i det hela så att säga, det tror jag.” Han menar dock att skolans volym spelar roll för huruvida det skulle vara möjligt. På en skola där L3 tidigare arbetade med 1500 elever och 4 heltidsanställda och en halvtidsanställd idrottslärare kunde det vara rimligt, medans på hans nuvarande skola, som bara har ca 370 elever och två idrottslärare, skulle det vara rimligare att bedriva exempelvis teoretisk undervisning i ett klassrum på skolan. ”Jag tror inte att idrottsämnet tjänar så mycket på att vara exklusivt på en skola, utan jag tror att man ska harmonera med det övriga och inkludera på olika sätt. Sen ska man ju såklart jobba för att få det bra, men inte på bekostnad av något annat.”

25

5.4 Lärare 4’s idrottshall

L4’s idrottshall har tegelinteriör med viss vaddering, trägolv, ribbstolar längs ena långsidan och en läktare längs andra långsidan.

L4 berättar att hans idrottshall byggdes som en bollhall 1961 och det är mycket i den som är original. Det finns en gammaldags typ av ridåvägg som L4 inte sett någon annanstans som liknar två parallellt hängande duschdraperier.

Ridåväggen är exceptionellt korkat byggd redan från början. En ridåvägg som man kan springa in i, är ju inte särskilt lyckat, och framförallt inte med mindre barn, och framförallt inte med utvecklingsstörda. Det är ju skitspännande att man kan springa in i ridåväggen! Du kan springa rakt under den eller du kan springa in i den och gömma dig, bollar och annat försvinner in där. Och då är det jättekul att springa in och hämta det. Sen tar det fem minuter innan du fått ut alla eleverna igen.

Det finns även ett mycket flexibelt trägolv som han upplever som positivt med tanke på att det är milt gentemot rygg och knän. Golvet är dock både på gott och ont. Eftersom det är så gammalt har det börja gå sönder och L4 har haft elever som fått nästan decimeterlånga träflisor i sig, som lossnat från golvet när aktiviteter har genomförts. Till följd av detta måste L4 vara väldigt noga med att eleverna har skor på sig på lektionerna, vilket han upplever som negativt. ”Många av de här mindre eleverna, sjuåringarna och nioåringarna, hade tjänat enormt mycket på att springa barfota. Motoriskt dåligt utvecklade elever som skulle behöva det här taktila, allt ifrån att gå balansgång till att hoppa eller bara gå”. Vissa övningar genomförs på golvet ändå, eftersom L4 menar att det är så viktigt för dessa elever att få varierande motorisk träning. Exempelvis en övning där eleven har både händer och fötter i golvet, med rumpan mot golvet, och ska förflytta sig på detta vis. ”Då står man och tänker ’hoppas inte, hoppas inte…’ och det är ju en nackdel såklart”. Vidare påpekar han att golvet är ganska hårt, även om det är väldigt flexibelt, och att eleverna kan slå sig ganska illa om de skulle trilla, jämfört med ett mjukt modernt gummigolv. ”Ett modernt golv är alltid ett

26

modernt golv, och ett modernt golv är ju mycket bättre än ett gammalt golv”. I en idrottshall där L4 jobbade var ”plastmattan två millimeter tjock, limmad på betongen. Hur kul skulle det vara att vara gympalärare där i 30 år med knän och rygg?”.

Hans nuvarande idrottshall är en av de bättre han varit i, även om det finns ”tusen saker” som kan förbättras. Bland annat nämner han förrådens placering, möjlighet till avgränsning så att det kan bedrivas spel på flera småplaner. Det finns en basketkorg i varje ände av hallen som L4 menar är svåra att utnyttja i undervisningssammanhang. ”Det är ju jättebra om du har en basketklubb på orten som vill träna där varje kväll, men det är inte så bra i skolmiljö, för du använder det ganska sällan, utnyttjar en helsal till basket”. Detta beror på att han normalt sett har två klasser samtidigt i hallen, ca 60 elever. Sammantaget upplever han det som en bra idrottshall.

När jag frågar om problem med lokalen i undervisningen berättar L4 om förrådens placering, och hur han måste lämna hallen för att hämta exempelvis en boll eftersom han måste uppför läktaren, genom en korridor vari förrådet ligger i ena änden. ”Här har du 25 stycken elever, varav tre har bråkat på morgonen. Du ska bara ut och hämta en boll, det är då det händer. Att man bara tänker på så enkla saker som var du sätter förrådet någonstans”. I förråden finns det inte heller tillräckligt med anordningar för att placera eller hänga upp olika undervisningsmaterial.

Man kommer in och så står det en volleybollstolpe som håller på att träffa dig i nacken när du stänger dörren, sen ska du behöva klättra över något innebandymål för att kunna komma bort till den här plinten som står i hörnet när du ska ha en skeppsbrottsövning.

L4 menar att på grund av skaderisk vågar han heller inte skicka in yngre elever för att plocka ut material.

Den sämsta hallen L4 undervisat i var en utpräglad bollhall, nedsänkt med läktare runt hela bollplanen, vilket innebar att han inte hade väggar som han kunde utnyttja. Detta innebar även att det inte fanns tillgång till ribbstolar, basketkorgar eller annat som ofta sitter på väggarna i en skolidrottshall. Ribbstolarna kände han att han saknade, även om han inte använder dem varje dag i undervisningen när han väl har tillgång till dem. Han menar att man kan använda dem till väldigt mycket, om man bara använder fantasin lite, såsom äventyrsbanor, styrkeövningar, klättring och annat. Det fanns inte heller några plintar eller bänkar som han kunde använda sig av. När det behövdes avskärmas använde han sig ibland av

27

innebandyklubbens sarg, även om han egentligen inte fick göra detta eftersom den tillhörde innebandyklubben. L4 hade inget eget förråd, utan fick bära det material han skulle använda mellan skolan och hallen som låg ungefär en kilometer bort. ”Sen hade man alltid dubbla klasser ensam, 50 elever hade du på golvet, sen kom det 50 nya, också skulle du ha koll på vad som hände i omklädningsrummen som inte ens var i närheten av själva bollplanen”. Bristen på material och dålig lokal gjorde det svårt att uppnå målen och L4 skämdes för den låga kvaliteten som hölls och valde då att sluta arbeta på denna skola.

Det året jag jobbade där, då skämdes jag över mitt jobb, det kände jag. Så det är nog utan tvekan den sämsta idrottshallen man varit i. Men sen har du ett absolut betygsystem där mål ska uppnås, å andra sidan har du förutsättningar där målen inte kan uppnås. Man får inte låta eleverna komma i kläm, det är ju inte elevernas fel att förutsättningarna är som de är.

L4 menar att akustiken i en idrottshall är oerhört viktig. ”Hela din lärarroll hänger på akustiken egentligen. Du vill inte behöva stå och skrika till någon som står tio meter bort, lika lite som att ingen kan höra dig om att det bara ekar. Du använder din röst hela tiden när du jobbar i en idrottshall”. I hans nuvarande idrottshall är akustiken varken bra eller dålig, men i en hall där han jobbade tidigare var det mycket dålig akustik. ”Där du själv får ont i öronen av din egen röst. Där du inte vill, inte orkar, höra dig själv efter tre lektioner, man är så trött på det här ljudet liksom, det här ständiga ekandet”. Han berättar att det kom en man som skulle kontrollera resonanstiden i hallen, som enligt L4 får vara ungefär en sekund. I hallen han talar om var den mellan två och en halv och tre sekunder. ”Det innebär ju att det är ett levande ljud. När du skriker så ekar det i två och en halv, tre sekunder efter, och då vill du kunna ge nästa instruktion, men det fungerar inte”. Han berättar också att han vid många tillfällen efterfrågat personliga hörselpluggar men att han inte har fått några, på grund av ekonomiska skäl.

L4 har läktare i sin idrottshall, vilket han ibland anser vara negativt. Det kan skapa en massa distraktioner, exempelvis om en boll hamnar där och eleverna måste springa upp och leta, eller om andra klasser som har haft lektion innan eller ska ha lektion efter, sätter sig och stör. Avståndet till omklädningsrummet ser L4 också som negativt, eftersom han jobbar bland annat med utvecklingsstörda barn som kan behöva ledas till omklädningsrummen och behöver hjälp med att duscha eller annat. Om L4 måste göra något litet ärende i hallen samtidigt, kan eleven har försvunnit på annat håll. Han menar att det är svårt att hålla koll, såsom omklädningsrummen är placerade, nämligen uppför en trappa och nedför en korridor.

28

Och då kan det bli så att killar står och kastar bollar på tjejer. Du kan liksom inte höra eller se, för biten är för lång där emellan. Och jag kan inte släppa den eleven där uppe [i omklädningsrummet]. Men hade omklädningsrummet varit närmre hade jag bara kunnat öppna dörren och säga till dem att lägga av. Men den perfekta idrottshallen finns ju inte, för samtidigt kan det vara skönt att ha det här lilla avståndet häremellan. Men man vill ju ha allting nära. Har du varit ute och vandrat någon gång så vet du att den perfekta ryggsäcken består av bara sidofickor, för du vill inte ha något i huvudsäcken. För du vill ha allting nära, du vill inte ha något i botten.

Han berättar vidare att det även finns en hel del slitet material, exempelvis rep och plintar. Han oroar sig över om säkerhetssprintarna till bommar och ringar verkligen håller när det gäller. Sprintarna till ringarna sitter i en höjd så att ett litet barn kan dra upp den när som helst. L4 menar att man måste vara tydlig med att det endast är de vuxna som ska hantera sprintarna men anser ändå att det kunde funnits något slags litet lås på dem för att höja säkerheten. Även innebandyklubborna, som L4 anser vara av för låg kvalitet, är slitna eller avbrutna och kan vara farliga. ”Du kan ju tänka dig skarpa kanter och folk med lite dålig motorik, det kan sätta sig i ögon eller hals eller annat. Sen ska jag ta samtalet hem. Det finns många saker som kan hända när du har dåligt material och trasig utrustning”.

Vad L4 rent konkret saknar i sin idrottshall är större yta, så att han får plats med en volleybollplan (i nuläget står det en stolpe i vägen), fler basketkorgar, samt upprustning av materialet. ”Då går du och köper de här innebandyklubborna som kostar 150kr istället för 75kr. De håller tio gånger längre och du kan lära dig innebandy med dem istället för att bli sämre på innebandy”. Ett stort problem han har med sin idrottshall är att för ett halvår sedan sattes nya dörrhandtag in till omklädningsrummen, av engelsk modell – rund, högpolerad, blank metallknopp. Vilket betyder att när eleverna har varit på toaletten och tvättat händerna så får de minsta barnen inte upp dörren. ”Vad som händer ifall det börjar brinna är att vi har 12 inbrända särskoleelever i omklädningsrummen. Det är många gråtande barn man har fått öppna dörren för. De får panik för de kommer inte ut genom dörren”.

Den bästa idrottshallen han undervisat i var en hall där L4 och hans kollega lyckades föra igenom många förändringar i positiv riktning, bland annat ett nytt golv och ljudabsorberingsplattor i taket och på väggarna för att förbättra akustiken, samt att de tilläts köpa in mycket material. Där fanns dock ett problem med att det kunde bli trångt ibland då de alltid hade två klasser, runt 60 elever, i hallen samtidigt, vilket innebar att eleverna alltid fick exempelvis spela fyra personer på varje bana vid badmintonspel, vilket enligt L4 kan sänka

29

kvaliteten på undervisningen. ”Men hade man gått in med en checklista så hade den hallen varit överlägsen. Allt från musikanläggning till när golvet kom i slutet, förråden fick vi ombyggda och de här bitarna”. Han betonar dock att han har varit i idrottshallar med sämre förutsättningar där han har sett bättre kvalitet på undervisningen på grund av att de varit färre elever, så allt beror inte på hallen som sådan.

När jag kom till mitt förra jobb förstod jag inte schemat, för jag hade aldrig varit ensam idrottslärare med en klass i en helsal, det lät ju för bra! Jag skulle ha en hel idrottshall med 25 elever. Det blev en helt annan kvalitet jämfört med när du har 55 ungar därinne.

När jag ber L4 att beskriva den optimala idrottshallen summerar han det med ett bra golv som är skönt att jobba på, bra akustik, närhet till förråd och omklädningsrum, bättre säkerhet gällande bommar (så att eleverna inte kan använda dem utan vuxens uppsyn), vettiga linjer på golvet och möjligheten att kunna dela av hallen i olika delar. ”Alltså att man hela tiden kan jobba för att höja kvaliteten, både för sig själv som lärare, men även för de du arbetar med. Och för eleverna i första hand!”

6. Analys

Det kan förekomma skillnader mellan olika verksamheter trots att det är samma verksamhet, vilket även mina informanter har belyst i intervjuerna ovan. Det har visat sig att det de lärare jag har intervjuat har olika förutsättningar att arbeta med och har hanterat dessa förutsättningar på olika sätt, både på sina nuvarande och tidigare arbetsplatser. Det som Sandahl (2005) har belyst, nämligen linjerna i golvet, har visat sig vara ett åtråvärt attribut hos mina informanter, och också storleken, eller ytan, akustiken och materialet är starkt bidragande faktorer till hur idrottshallen upplevs.

En idrottshalls bästa förutsättningar beskrivs generellt med ett bra golv, bra akustik, stor yta, bra material (både utbudsmässigt och kvalitetsmässigt), och tillgång till fler utrymmen där teori eller aktivitet i smågrupper kan hållas eller material kan förvaras. Nedan kommer jag att redogöra för dessa förutsättningar.

30

6.1 Golv

Ett bra golv definieras inte som antingen gummigolv eller trägolv, utan som ett ”modernt” golv. L2 beskriver ett bra golv där det finns tydliga linjer så att bollspel, redskapsövningar och motorikbanor enkelt kan bedrivas. Både L3 och L4 talar om att trägolv är skonsammare för kroppen, medan L4 även tillägger att det är ointressant huruvida det är av trä eller gummi, eftersom ett modernt golv är ett modernt golv, vilket alltid är bättre än ett gammalt golv. Via en anställd på Fastighetskontoret i Malmö, som önskar vara anonym, får jag reda på att de alltid bygger det som är senast för tidpunkten aktuellt när det gäller underlag och mått då en idrottshall ska konstrueras och att det är behovet som styr. Utgår jag ifrån mina intervjuer anses det alltså, åtminstone på 1960- och -1970-talet då dessa idrottshallar byggdes, att utpräglade bollhallar skulle konstrueras med trägolv och skolidrottshallar med gummigolv. I L4’s fall, som gäller trägolv, menar han att trägolv är flexibelt och skonsamt, men hårt. L4’s golv har dock slitits med tiden och utgör nu en säkerhetsrisk för hans elever då särskilda aktiviteter, som särskilt gagnar de elever L4 undervisar, ska utföras. Känslorna för golv är således ambivalenta, dock är två av mina fyra informanter överens om att det inte ska bestå av en tunn gummimatta lagt direkt på en betongplatta, då detta kan vara skadligt för kroppen (denna fråga kom dock inte upp vid de två andra intervjutillfällena). Golv är således av stor vikt, framför allt för att förebygga skaderisk för eleverna och för att idrottsläraren själv ska kunna undervisa i denna hall under en längre tid utan att skada sig. Att linjerna i golvet är ett åtråvärt attribut tror jag delvis kan ha att göra med just det som Sandahl (2005) beskriver, nämligen att budskapet redan finns där. Det blir kanske lättare att aktivera en grupp när dessa tydliga visuella budskap ges så fort eleverna kommer in i hallen? För bollspel lämpar sig dessa linjer väldigt väl och det finns tidigare undersökningar från två olika artiklar som påvisar att den fysiska aktiviteten höjs då det finns bollar inblandat i scenariot. Lärarna måste dock vara medvetna om att de måste variera undervisningen på bästa sätt, då läroplanen säger att ”genom undervisningen ska eleverna få möta många olika slags aktiviteter” (Lrg11, Online 2011-06-20, s.9). Detta innebär således en problematik enligt både min litteratur och mina intervjuer.

31

6.2 Akustik

Akustiken i idrottshallen är ett attribut som har understrukits av samtliga informanter. Det har framkommit att sämre akustik är skadligt för idrottsläraren i det långa loppet. Eftersom eleverna inte befinner sig i en miljö med dålig akustik särskilt ofta påverkas de troligen inte negativt av detta. Men som L4 påvisar i exemplet om hans sämsta idrottshall så hänger hela din ledarroll på akustiken, eftersom du hela tiden använder din röst som lärare i din idrottshall. När det går så långt så att han själv inte orkar höra sin röst efter tre lektioner på grund av ekandet, så påverkar det förstås undervisningen för de elever som har lektion under eftermiddagen negativt. Även de andra lärarna som deltagit in mina intervjuer menar att dålig akustik är ett stort problem för idrottslärare, eftersom de hela tiden jobbar med höga ljudnivåer. L2 har arbetat i en hall som var för stor, där han hade problem att göra sig hörd för alla eleverna då de var olika utplacerade, och denna hall fungerade inte heller väl i musik- och dansundervisning. Både L1 och L3 menar att det är ett problem med höga ljudnivåer för idrottslärare och att de båda har fått personligt utprovade hörselsnäckor för att dämpa ljudet, medan L4 har begärt detta av sina arbetsgivare men fått avslag. Dock klagar inte någon av informanterna på akustiken i deras nuvarande hallar.

6.3 Idrottshallens storlek och kvaliteten på undervisning

Då mina informanter har berättat om sina hallar (som alla uppfattas som bra idrottshallar av informanterna) har hallens storlek belysts i tre av fyra intervjuer. Samtliga berättar implicit eller explicit om hur en liten hall gör det svårare att hålla en undervisning med hög kvalitet, och många arbetar - ofta eller alltid - i halvsal med sina klasser, exempelvis L1 då hon berättar om att hennes undervisning i handboll med 25 elever i en halvsal inte fungerar speciellt väl. Ibland undervisar hon dock i helsal tillsammans med en annan lärare och dennes klass och då har de tillgång till hela salen med dessa ca 50 elever, vilket hon upplever som positivt. L3 är den enda lärare i min undersökning som inte har mer än en klass i taget i sin idrottshall vid samma tillfälle. Resterande informanter talar varmt om att kunna ha endast en klass i en hel idrottshall, utan att behöva dela den med en annan idrottslärare (och dennes elever). L1 arbetar ständigt med vikvägg i mitten av hallen, L2 tycker att det är mycket positivt då han kan ha samtliga elever aktiva vid (i detta exempel) racketspel en lektion i veckan, och L4 berättar om hur kvaliteten höjdes då han hade tillgång till helsal med 25 elever istället för 55, trots att idrottshallens förutsättningar var sämre då han undervisade det lägre

32

antalet elever. Detta stöds av Ferriera m.fl. (2005) som menar att undervisningsgruppen har en signifikant inverkan på hur undervisningen kan bedrivas (Ferriera, 2005, s.145). Jag tror, som L1 antyder, att det finns för lite plats att genomföra vissa aktiviteter har en stor inverkan på undervisningen i vissa fall. I L1’s exempel med handboll förstår jag att hon inte tycker att det är ”kul” då hon har ett handbollsmål på vardera sidan om hallen (som delas av på hälften med en vikvägg) och därmed inte kan spela en handbollsmatch i halvsal eftersom hon då har endast en målbur att arbeta med. Detta bidrar förstås inte med en komplett helhetssyn för handboll till eleverna, då denna sport normalt bedrivs med två lag med respektive målbur (och planhalva).

6.4 Material

Materialet och hallen i allmänhet diskuteras också ofta under mina intervjuer. Samtliga lärare önskar förbättringar på ett eller annat sätt. Tre av fyra informanter önskar upprustning av sitt idrottsmaterial. L4 hänsyftar till innebandyklubborna och menar att det är en direkt säkerhetsrisk i dess nuvarande slitna skick: att redskap med vassa kanter som följd av slitage hanteras av motoriskt dåligt utvecklade personer. Han menar att det lätt kan hända olyckor då man arbetar med bristfälligt eller trasigt material, samtidigt som man blir sämre på (i detta fall) innebandy istället för att lära sig att spela innebandy, då man använder sig av sämre klubbor. Jag anser det vara befogat i allra högsta grad med denna motivering och är förvånad över att L4 inte har lyckats genomföra någon förändring angående innebandyklubborna med detta argument som grund. Vidare motivering kan hittas i läroplanen 2011 (Lgr11, online 2011-06-20) som berättar att ”undervisningen ska skapa förutsättningar för alla elever att under hela sin skoltid kontinuerligt delta i skolans fysiska aktiviteter och bidra till att eleverna utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga”. Med undermåligt material är detta inte möjligt, då L4 berättar att hans elever blir sämre på innebandy istället för att lära sig innebandy med det material som finns tillgängligt.

L3 berättar att skolans material kan användas av föreningsidrotten när det ges tillfälle, eftersom det material som skolan köpt in inte låses in efter användning, utan placeras i ”insprången”. Han känner dock att han vill utöka materialutbudet och ersätta gammalt material för att det ska kännas attraktivt för eleverna. L1 anser att det är mycket som kan bli bättre på materialsidan i sin idrottshall och hon känner att hon får stort stöd av rektorn när hon behöver något. Hon menar att det blir roligare att vistas i en fräschare arbetsmiljö, både för

33

henne själv och för eleverna, vilket skulle innebära positiva konsekvenser för idrottsundervisningen. Idrottsmaterialets relevans för fysisk aktivitet stöds även av Krahnstoever Davison & Lawson T (2006) då be betonar vikten av utrustning och bollar för att främja detta (Krahnstoever Davison & Lawson T, 2006, s.9-10).

6.5 Planlösning

Då det gäller utformning av idrottshallen märker vi särskilt L4’s idrottshall som problematisk. Han upplever det som att omklädningsrum och förråd inte är tillräckligt nära idrottshallen (golvytan) som sådan. Då han hanterar särskoleelever kan de ha särskilda behov som blir svåra att tillgodogöra med de förutsättningar som hallen erbjuder. Då hans förråd och omklädningsrum är placerade förhållandevis långt borta från golvytan blir det svårt för honom att ständigt ha koll på eleverna när han måste lämna hallen för att hämta särskilda material som t.ex. bollar. L4 påpekar att han inte kan se eller höra eleverna i idrottshallen när han måste gå till förrådet eftersom biten är för lång där emellan, och att sociala problem eleverna emellan kan hinna uppstå innan han hinner tillbaka för att fortsätta med undervisningen. Liknande problem nämns inte av de andra informanterna.

6.6 Teoretisk undervisning och idrottshallens placering

Tre av fyra lärare vill ha en teorisal i anknytning till sin idrottshall. De saknar en

samlingsplats för eleverna där de kan gå igenom och visa särskilda teoretiska moment rörande exempelvis kondition och styrka. L3 menar att tillgängligheten behöver bli bättre när det handlar om salar och undervisningsmaterial såsom projektor och smartboard för att bedriva teoretisk undervisning inom ämnet idrott och hälsa. L4’s teoretiska undervisning med sina särskolelever är i det närmaste obefintlig, medan L1, L2 och L3 behöver leta upp klassrum som lämpar sig för det de behöver undervisa i, gällande teve, video eller DVD-spelare. L2 påpekar att det kan bli så att han måste springa snabbt från en lektion i idrottshallen, upp i skolan, och sen ner tillbaka igen för att släppa in elever. Han kan alltså behöva lämna eleverna ensamma i idrottshallen för att springa fram och tillbaka mellan skolan och idrottshallen. Han skulle vilja ha hallen var inbyggd i skolan, istället för att finnas ca 150 meter bort. Det skulle bidra till ämnets status, menar han. L3 delar denna åsikt. Om man skulle ha ett center där allting är samlat och man kan få in hälsobegreppet, det skulle göra jättemycket för att lyfta