”Samverkan är
framtidens melodi”
En kvalitativ intervjustudie om socialtjänst, skola, polis och
fritids samverkan kring ungdomar i riskzon för kriminalitet
och missbruk
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Ronja Landstedt och Isabelle Uhr JÖNKÖPING 2021 januari
i
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga respondenter som valt att delta i vår studie. Ni har bidragit med flera intressanta infallsvinklar som ligger till grund för studien och drivit den framåt. Tack för visat engagemang, tålamod och gott bemötande. Utan er hade inte studien varit möjlig att genomföra! Vi vill även tacka vår handledare Karl Hedman som alltid funnits tillgänglig och stöttat oss i arbetet.
ii
Abstract
Title: ”Collaboration is the melody of the future” – A qualitative interview study of
collaboration between social services, school, police and leisure sector for young people at risk of criminality and addiction
Tutor: Karl Hedman
Examiner: Klas Borell
The aim of this study is to examine collaboration between social services, school, police, and leisure sector when working preventive against youth criminality. Semi-structured interviews were conducted with professionals within the collaboration-model SSPF in a Swedish rural municipality. The research questions were investigated by conducting a thematic analysis of the data. Four main themes emerged in the analysis: organization of SSPF in a rural municipality, professionals experiences of SSPF collaboration, variations in professionals’ perceptions of SSPF and the potentialities of the operations. The results of the study were analyzed using previous research around the subject and Horwath and Morrison’s collaboration model. The interviews demonstrated that the rural municipality uses the collaboration model SSPF to work preventively for young people at risk for crime and addiction. A steering group, working group and a co-ordinator appeared significant for the organization of SSPF collaboration. Favourable factors for the SSPF collaboration that appeared were a co-ordinator, communication and understanding of the purpose and goals of SSPF, and appropriate members in the SSPF forum. Preventive factors of the SSPF collaboration included the legislation of the social services and the principle that in SSPF it was mainly young people who were already known by the participants that were discussed.
Keywords: SSPF, collaboration, youth crime, rural municipality, prevention work,
Horwath and Morrison’s collaboration model
iii
Sammanfattning
Titel: ”Samverkan är framtidens melodi” – En kvalitativ intervjustudie om socialtjänst,
skola, polis och fritids samverkan kring ungdomar i riskzon för kriminalitet och missbruk
Handledare: Karl Hedman
Examinator: Klas Borell
Syftet med studien är att undersöka samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och fritid vid förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod genom att semistrukturerade intervjuer genomförts med yrkesverksamma inom samverkansformen SSPF (socialtjänst, skola, polis, fritid) i en landsbygdskommun i Sverige. Materialet analyserades genom en tematisk analys och därigenom framkom fyra huvudteman: organisering av SSPF i en landsbygdskommun, professionellas erfarenheter av SSPF-samverkan, variationer i de professionellas uppfattningar om SSPF och verksamhetens utvecklingsmöjligheter. Resultatet av studien analyserades med hjälp av tidigare forskning kring ämnet och Horwath och Morrisons samverkansmodell. Utifrån intervjuerna framkommer det att landsbygdskommunen använder samverkansmodellen SSPF för att arbeta förebyggande mot ungdomar i riskzonen för kriminalitet och missbruk. Det belyses att en styrgrupp, arbetsgrupp och samordnare är centralt för organiseringen av SSPF-samverkan. Gynnsamma faktorer som framkommer för SSPF-samverkan är en samordnare, förmedling av samt förståelse för syfte och mål med SSPF och relevanta personer i SSPF-forumet. Förhindrande faktorer som framkommer för samverkan är socialtjänstens lagstiftning och att det i SSPF-forumet i första hand lyfts ungdomar som är kända hos aktörer.
Nyckelord: SSPF, samverkan, ungdomskriminalitet, landsbygdskommun, förebyggande
iv
Innehållsförteckning
Förord ... i Abstract ... ii Sammanfattning ... iii 1. Inledning ... 12. Syfte och frågeställningar ... 2
3. Tidigare forskning ... 2
3.1 Samverkan och dess betydelse ... 2
3.2 Framgångsfaktorer vid samverkan ... 3
3.3 Samverkansformen SSPF ... 5
4. Teoretisk utgångspunkt ... 8
4.1 Fem nivåer av samverkan ... 8
4.2 Faktorer för en lyckad samverkan ... 8
5. Metod ... 9 5.1 Urvalsmetod ... 9 5.2 Datainsamlingsmetod ...10 5.3 Analysmetod ... 11 5.4 Kvalitetskriterier...12 5.5 Etiska ställningstaganden ...13 6. Resultat ... 15 6.1 Organisering av SSPF i en landsbygdskommun ...15 6.1.1 Samverkansformen SSPF ... 15
6.1.2 Syfte och mål med SSPF samt dess målgrupp ... 16
6.1.3 SSPF-processen... 17
6.2 Professionellas erfarenheter av SSPF-samverkan ...19
6.2.1 Samtycke: en förutsättning för SSPF-samverkan ... 19
6.2.2 Gynnsamma faktorer för SSPF-samverkan ... 20
6.2.2.1 Samordnarens roll ... 20
6.2.2.2 Förmedling av syftet med SSPF ... 21
6.2.2.3 Relevanta personer i SSPF-forumet ... 22
6.2.3 Positiva konsekvenser av SSPF-samverkan ... 22
6.2.3.1 Socialtjänst, skola, polis och fritids deltagande i samma möte ... 22
6.2.3.2 Undvikande av parallella insatser för ungdomen ... 23
6.2.3.3 Påskyndat utredningsförlopp och snabbare insatser för ungdomen ... 24
6.2.4 Utmaningen att identifiera ungdomar i riskzon för kriminalitet och missbruk ... 24
6.3 Variationer i de professionellas uppfattningar om SSPF ... 25
6.3.1 SSPF som samverkansform i kommunen ... 25
6.3.2 Implementering av SSPF i fler kommuner ... 27
6.3.3 Betydelsen av kommunens storlek... 28
6.3.4 Lagstiftningens påverkan på SSPF-samverkan ... 29
6.4 Verksamhetens utvecklingsmöjligheter... 30
7. Diskussion ... 32
7.1 Resultatdiskussion ... 32
7.1.1 Horwath och Morrisons fem nivåer av samverkan ... 32
7.1.2 Samordnarens roll vid samverkan ... 33
7.1.3 Deltagande i samma möte ... 34
7.1.4 Förmedling av syftet och gemensamma mål ... 35
v
7.1.6 Ansvarsfördelning ... 37
7.1.7 SSPF som samverkansform ... 37
7.1.8 Identifiering av ungdomar i riskzon för kriminalitet och missbruk ... 39
7.1.9 Lagstiftningens påverkan på samverkan ... 39
7.2 Avslutande diskussion ...41
7.3 Metoddiskussion ... 42
7.4 Kunskapsbidrag och framtida forskning ... 44
8. Slutsatser ... 45
Referenslista ... 47
Bilaga 1: Missivbrev ... 50
Bilaga 2: Intervjuguide... 52
1
1. Inledning
Svensk lagstiftning visar på myndigheters skyldighet att samverka. Den skyldigheten är allmänt lagstadgad enligt 8 § förvaltningslagen (SFS 2017:900). Där framgår det att “En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra myndigheter”. Socialstyrelsen (2020b) skriver att det finns en särskild bestämmelse för samverkan kring barn. Det regleras i 5 kap. 1 a § socialtjänstlagen (SFS 2001:453) där det står att “Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs”. Socialstyrelsen (2020b) skriver att bestämmelsen innebär att samverkan ska ske kring alla barn som har behov av en insats vilket bland annat innefattar insatser på övergripande nivå, exempelvis för att motverka ungdomskriminalitet och missbruk. Samverkan ska också ske på individnivå. Socialnämndens samverkan med andra aktörer under en utredning bör syfta till att samordna eventuella insatser och ge en god helhetsbild av barnets situation. Skolans och polisens skyldighet att samverka regleras i 29 kap. 13 § skollagen (SFS 2010:800) respektive 6 § polislagen (SFS 1984:387).
Westerberg (2020) redogör för en skolundersökning genomförd 2019 vars syfte var att uppmärksamma hur vanligt det är att ungdomar i årskurs nio deltagit i en brottslig handling. Undersökningens urvalsram baseras på elever i årskurs nio i Sverige som är inskrivna vid fristående eller kommunala skolor som enligt Statistiska centralbyråns skolregister bedriver undervisning. I undersökningen medverkade 5 826 elever vilket innebar en svarsfrekvens på 84,7 procent. Det framkom att cirka hälften av eleverna, 52 procent, uppgav att de har begått någon form av brott under de senaste tolv månaderna vid minst ett tillfälle. Det är ungefär på samma nivå som 2015 och 2017. Det poängteras också att många brott begås utan att upptäckas och skulle de upptäckas är det inte givet att de anmäls.
Ungdomstiden är den period i livet som det begås flest brott. Ungdomsbrottslighet är en konstant debatterad och aktuell fråga i samhällsdebatten och medier. Det finns starka skäl att rikta fokus mot personer som visar ett normbrytande beteende tidigt i livet, specifikt under barndomsåren. Risken för att en ungdom utvecklar allvarliga problem reduceras desto tidigare en negativ beteendemässig och social utveckling kan hindras. Om ett barn tidigt uppvisar ett normbrytande beteende ökar risken för att det fortsätter över tid. Det är därför angeläget att erbjuda stöd till barnen och deras föräldrar innan problemen vuxit sig
2
stora. I socialt arbete är det av vikt att se ungdomens och familjens hela situation, göra dem delaktiga och lyfta fram både resurser och svårigheter (Socialstyrelsen, 2020a).
För att nå framgång och uppnå en helhetssyn i det brottsförebyggande arbetet kring ungdomar är det betydelsefullt med en fungerande samverkan mellan socialtjänst och andra relevanta aktörer (Socialstyrelsen, 2020a). SSPF (socialtjänst, skola, polis, fritid) är en samverkansmodell mellan socialtjänst, skola, polis och fritid. Syftet med SSPF är att förhindra att ungdomar och barn hamnar i eller fortsätter med missbruk och/eller ett kriminellt beteende (Polisen, 2020). Flera av Sveriges kommuner använder idag SSPF-modellen och det finns två studier om den. Turner et al. (2015) har genomfört en implementeringsutvärdering av SSPF i Göteborg och Mölndal. Söderberg (2016) har utfört en studie om SSPF i tre utvalda kommuner i Sverige. Det presenteras inte vilka tre kommuner som ingår i studien utan det framkommer enbart att det är en större stad, en stadsdel i en storstad och en liten kommun. Med utgångs punkt i detta kan det fastställas en kunskapslucka gällande studier om hur SSPF organiseras i en landsbygdskommun.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och fritid vid förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet i en svensk landsbygdskommun. Studiens frågeställningar är:
Hur organiseras samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och fritid i landsbygdskommunen för att arbeta förebyggande mot ungdomskriminalitet? Vilka gynnsamma och förhindrande faktorer ser aktörerna socialtjänst, skola, polis
och fritid med samverkan vid förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet?
3. Tidigare forskning
3.1 Samverkan och dess betydelse
Tidigare studier har beskrivit centrala delar av samverkan med andra aktörer. D'Amour et al. (2005) har utfört en kvalitativ litteraturstudie som syftar till att ge en inblick i indikatorer på vad interprofessionellt samarbete innebär. Studien visar att de huvudsakliga begrepp som används vid definitionen av samarbete och samarbetsprocesser bland annat är partnerskap, delning och ömsesidigt beroende. Partnerskap innebär att flera aktörer ingår i ett kollegialt förhållande. Vidare menas det att ett sådant förhållande kräver en ärlig och
3
öppen kommunikation samt ömsesidig respekt och förtroende. Varje partner måste också värdera samt vara medveten om varandras perspektiv och medverkan. Det innebär också att de ska sträva efter specifika resultat och ett gemensamt mål. Delning kan observeras i ett samarbete och med delning menas delat ansvar, delat beslutsfattande, delad planering och intervention samt hur professionella perspektiv delas. Det som menas med ömsesidigt beroende är att samarbete kräver att yrkesverksamma är ömsesidigt beroende av varandra snarare än autonoma. Det ömsesidiga beroendet ska också baseras på en gemensam önskan om att tillgodose klientens behov.
En kvalitativ studie om när flera organisationer samarbetar kring funktionshindrade barn med komplexa vårdbehov har genomförts. Deltagarna i studien var positiva till arbete med andra organisationer och menade att samverkan kan ha en positiv inverkan på yrkesverksamma. Respondenterna betonade en uppskattning av samverkan som arbetssätt och att de kunde tillhandahålla familjer med bättre relationer. De var positiva till förändringar i deras arbete som handlar om förbättrad kommunikation och bättre förståelse för kollegornas roller. Det framkommer också bland yrkesverksamma att om deras arbetsliv effektiviserades av samarbete med andra organisationer skulle det automatiskt innebära positiva konsekvenser för familjer (Abbot et al., 2005).
3.2 Framgångsfaktorer vid samverkan
Turner et al. (2015) har genomfört en implementeringsutvärdering av SSPF i Göteborg och Mölndal och de har använt sig av kvalitativa och kvantitativa metoder. I utvärderingens resultat betonas koordinatorn som betydelsefull för organiseringen och arbetet i gruppen, även utöver gruppmötena. Koordinatorn har en nyckelfunktion och en väsentlig del i implementeringen av SSPF:s grundstruktur är att en koordinator finns på plats i stadsdelarna. En koordinatorfunktion fanns i alla stadsdelar. En framgångsfaktor som beskrivs är en engagerad, kompetent och kunnig koordinator och det är viktigt att koordinatorn förbereder möten. Det framkommer att en koordinatortjänst på minst halvtid är en förutsättning för att kunna bedriva arbetet enligt SSPF-modellen. Söderberg (2016) har genomfört en studie om brottspreventiv samverkan på individnivå med fokus på SSPF-modellen i tre kommuner i Sverige. I studien används både kvalitativa och kvantitativa metoder. I resultatet framkommer det att koordinatorns roll är en framgångsfaktor i SSPF-samverkan. Koordinatorn anses viktig och central för att bibehålla en kontinuitet i arbetet, sköta det administrativa samt sammankalla till möten. Forkby (2018) har utfört en kvalitativ studie om två brottspreventiva satsningar i Göteborg vars
4
namn är: Ung & Trygg och Mobilizing Safety Work. Respondenter inom de brottspreventiva satsningarna ansåg att arbetet med sociala oroligheter, involveringar i ungdomsgäng och brottsligt beteende underlättas av tillsatta koordinatorer. Uppdraget för koordinatorerna var att arbeta mellan organisationerna och att styra aktörerna mot gemensamma mål och strategier. Koordinatorns roll innebar främst bibehållande av mötets struktur. Med det menades att besluta vem som skulle bjudas in, upprätta dagordning, vara ordförande, göra sammanfattningar och föreslå gemensamma handlingsplaner för att sedan samordna dem.
En framgångsfaktor i SSPF-samverkan är vikten av samsyn genom exempelvis samma mål och en vilja till samverkan. Det kan handla om att lyfta blicken från sin egen verksamhet för att samarbeta över verksamhetsgränserna. Det framhävs också vikten av engagerade deltagare som är aktiva och tar ansvar. Det framkommer att en förståelse för verksamhetens målgrupp och syfte är av stor vikt. En gynnande förutsättning för en fungerande SSPF-samverkan är att både koordinatorn men också styrgrupp och/eller närmsta chef har en tydlighet kring syfte och mål med SSPF (Turner et al., 2015). Widmark et al. (2011) har genomfört en studie kring upplevda hinder för samarbete inom hälso-och sjukvård, socialtjänst och skolor i Stockholm. Studien använder en kvalitativ metod och belyser framgångsfaktorer för samverkan. Två framgångsfaktorer som framkommer är gemensamma mål och att samarbete mellan professionella från olika organisationer kräver engagerad hantering för att lyckas.
Dunér och Wolmesjö (2015) har utfört en kvalitativ studie om interprofessionell samverkan i svensk hälso-och sjukvård och social omsorg. Studien visar att interprofessionellt samarbete innebär att yrkesverksamma ska sträva efter gemensamma mål. Ledningen har uppgiften att definiera arbetsinriktning och att fastställa mål. Samarbete på en strategisk nivå menas vara avgörande för ett smidigt samarbete på den operativa nivån. Det fanns en enighet bland respondenterna om vad som karaktäriserar ett bra samarbete vilket anses vara när de involverade parterna visar ansträngning och vilja till samarbete samt strävar i samma riktning. Det är då samarbetet kan visa sig fungera smidigt och enkelt. Hesjedal et al. (2015) har genomfört en kvalitativ studie som visar på faktorer för ett framgångsrikt interprofessionellt samarbete mellan lärare och socialarbetare. I resultatet identifierades betydelsen av att arbeta tillsammans mot framtida mål. Respondenterna menade att de spenderade tid på förberedelser för hur de kunde hjälpa
5
barnet innan de träffades för att samverka i teamen. Det ledde i sin tur till ett mer effektivt och kreativt samarbete mot framtida mål.
Deltagande i möte med andra professionella stimulerar ett framgångsrikt samarbete (Widmark et al., 2011). En framgångsfaktor i SSPF-samverkan som framträder bland respondenter är betydelsen av själva mötet och att fysiskt få träffas i samverkansgrupperna. Det blir en tydlig vi-känsla i grupperna eftersom samma personer träffas återkommande och det upplevs även enklare att ta kontakt eftersom de vet vem de ska ringa till. En förutsättning för ett framgångsrikt samarbete är relationerna inom gruppen. Vid samarbete lär aktörerna känna varandra och det skapar en kontinuitet och trygghet när de känner dem som de ska samverka med (Söderberg, 2016).
En studie har genomförts i Sverige vars syfte var att undersöka hur myndigheterna socialtjänst, barn och ungdomspsykiatri och skola samverkar i arbetet med ungdomar som inte går till skolan. I studien används en kvalitativ metod och det visas på vad som krävs för en lyckad samverkan. Det framkommer att det är viktigt att planera vem som ska göra vad i ett ärende vid samverkan. Kommunikation mellan deltagarna underlättar också samverkansarbetet (Ek et al., 2017). Ett hinder för samarbete är ansvarsfördelning. Med ansvarsfördelning i sammanhanget avses ansvarsfördelning mellan skola, socialtjänst och sjukvård i förhållande till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Oklarheter i ansvarsfördelningen tycktes ha störst negativ inverkan på samarbetet bland respondenterna. En tydlighet kring ansvarsfördelning upplevdes som en framgångsfaktor för samverkan (Widmark et al,. 2011). Hesjedal et al. (2015) har utfört en kvalitativ studie som visar på faktorer för ett framgångsrikt interprofessionellt samarbete mellan lärare och socialarbetare. Resultatet i studien visar på en nödvändighet att klargöra roller och dela ansvar mellan parterna i ett samarbete. Turner et al. (2015) betonar vikten av en låg omsättning deltagare vilket i sin tur anses vara en förklaring till gott förtroende mellan aktörerna. Det är också viktigt att varje enskild medlem har en tydlig bild av dess roll i gruppen.
3.3 Samverkansformen SSPF
Grundstrukturen för SSPF i Göteborg och Mölndal har implementerats relativt väl på ett övergripande plan. SSPF måste leda till en samverkansvinst för familjen och ungdomen för att det ska kunna bidra. Med det menas exempelvis att föräldrar undgår deltagande i
6
flera parallella möten eller att det kan sättas in stödjande resurser och koordineras insatser. (Turner et al., 2015).
Söderberg (2016) skriver att det råder en osäkerhet kring när det är läge att lyfta ett ungdomsärende i SSPF och hur pass stark oron ska vara. Turner et al. (2015) skriver att respondenter i studien uttryckte vikten av att lyfta fall där det endast finns en oro men ingen observerad drogproblematik eller kriminalitet på SSPF-möten. Det kan i sin tur kopplas till ett önskemål om att påbörja förebyggande arbete tidigare men det hör även samman med SSPF-syftet, det vill säga att försöka producera en gemensam förståelse och samlad bild kring ungdomen. Vidare framkommer det att det förekommer en bristande kunskap om i vilken situation det är aktuellt att lyfta ett ärende i SSPF och en brist gällande ett genomarbetat sätt att ta sig an individer där det finns en oro.
Polisen är den aktör som i högre grad uttrycker en stor tilltro till SSPF som samverkansmetod i jämförelse med de övriga aktörerna. Det framkommer dock att SSPF-medlemmarna i Mölndal och Göteborg överlag har en positiv syn på SSPF-verksamheten och SSPF-samverkan i den egna gruppen. Det beskrivs bland annat att samverkan bidragit till kontaktvägar, informationsutbyte, samverkan mellan parterna inom andra nätverk och forum samt en helhetssyn på ungdomar i riskfyllda situationer. Polisen betonar framförallt nyttan av kontaktvägar. Det framhävs också att SSPF-samverkan bidragit till tidigare och effektivare insatser i individärende, effektivare identifiering av ungdomar som befinner sig i riskzon, bättre förutsättningar att nå fram till ungdomar och föräldrar/anhöriga samt bättre gemensamma förebyggande insatser. Socialtjänsten är den aktör som värderade informationsbytet högst i SSPF-samverkan (Turner et al., 2015). Söderberg (2016) skriver att socialtjänsten borde ha stor hjälp av SSPF i både utredningsarbetet och i planering av interventioner.
Ett förändringsbehov som framförallt belyses är sekretessproblematiken. Respondenter från socialtjänst och polis uttrycker sekretessaspekten som ett hinder. Det handlar om reglerna i sig men också att uppfattningen om vad det innebär kan skilja sig åt bland aktörerna (Turner et al., 2015). Upplevda vinster och fördelar med SSPF dominerar bland aktörerna. En förutsättning för framgång är hantering av sekretessen. Det medför i sin tur att samsynen och den gemensamma bilden av den unge växer fram vilket utgör grunden för det fortsatta arbetet. Samtycket är en möjlighet för hantering av sekretessen och att det är den viktigaste framgångsfaktorn för SSPF. Flera respondenter nämner att sekretessen
7
tidigare varit ett hinder då de inte haft kännedom om insatser som socialtjänsten planerat eller om de inlett en utredning. Respondenter från polisen och socialtjänsten framhäver möjligheten med lättandet på sekretessen som bidragande till nya framsteg inom arbetet, de ser alltså vinster med samtycket. En respondent från socialtjänsten betonar möjligheten att arbeta i gruppen på ett annat sätt än tidigare. Dessförinnan har socialtjänsten inte kunnat berätta om exempelvis en ungdom har en pågående utredning hos dem (Söderberg, 2016). Respondenter i studien betonar hinder inom SSPF och dessa är krockande lagstiftning och regelverk, olikheter i verksamheternas uppdrag och byten av gruppens medlemmar. Det efterlyses en bättre förståelse för varandras verksamheter gällande uppdrag och lagstiftning, förtroende och tillit inom gruppen, stärkt samsyn kring vad SSPF är och vad uppdraget betyder för deltagarna men också en samsyn kring metodik och arbetssätt (Turner et al., 2015).
Flera respondenter talar om möjligheten till snabba insatser genom SSPF vilket är något nytt. Det behövs inte inväntas att en utredning från socialtjänsten ska färdigställas innan det kan ageras runt ungdomen. Flera betonar att informationsutbytet ska ske med respekt mellan aktörerna. Vissa föräldrar är negativa och tveksamma till att skriva på ett samtycke. Det kan grunda sig i en oro för vad som kommer sägas om familjen eller att de inte har förstått vad SSPF går ut på. Vid nekande av samtycke skapas problem för SSPF-samarbetet då det uppstår en förväntan att socialtjänsten ska uppge att de har en insats igång och att aktörerna därmed inte behöver oroa sig. Socialtjänsten kan dock inte uppge det eftersom samtycket nekats vilket i sin tur skapar en frustration hos aktörerna. De vet att en ungdom är i behov av hjälp och stöd men de kan inte hjälpas åt i det (Söderberg, 2016).
Turner et al. (2015) skriver fram förslag och rekommendationer för SSPF i Göteborg och Mölndal. Det ena förslaget/rekommendationen var att arbetet med ungdomar som har behov av SSPF bör förbättras på så vis att det behöver vara mer heltäckande och ske tidigare. Ett annat förslag/rekommendation var att i högre grad samverka med civilsamhälle, exempelvis ideella organisationer och föreningar. Det finns anledningar att bjuda in dessa aktörer till samverkan i specifika fall när de kan vara en del av ett “paket” av insatser för en särskild ungdom.
8
4. Teoretisk utgångspunkt
4.1 Fem nivåer av samverkan
I syfte att analysera det empiriska materialet i studien används Horwath och Morrisons samverkansmodell. Horwath och Morrisons samverkansmodell anses relevant för studiens syfte då den utgår från samverkan kring barn i utsatthet. Det som behandlas i studien är Horwath och Morrisons fem nivåer av samverkan och relevanta faktorer för en lyckad samverkan. De faktorer som valts ut och behandlas är ledarskap, lämpliga medlemmar, delaktighet, gemensamma mål och styrning (Horwath & Morrison, 2007). Solomon (2019) utgår också från Horwath och Morrisons modell i sin artikel vars syfte är att belysa hur en lyckad samverkan uppnås. Modellen används för att beskriva samarbete i detalj och var till stor nytta vid föreställande om hur samverkan mellan organisationer kan ta form.
Horwath och Morrison (2007) skriver att den första nivån kallas kommunikation och innebär att det finns begränsat med eller inga formella överenskommelser och aktörer från olika organisationer diskuterar med varandra. Den andra nivån är samarbete och kan i viss mån innebära att arbetet görs tillsammans. Den tredje nivån är samordning och innebär att i jämförelse med nivåerna innan är samarbetet mer strukturerat men det har inte en bestämd form. Det ges dock inga påföljder vid avvikelser. Den fjärde nivån är sammanslutning. På den nivån förekommer gemensamma strukturer och en enskild organisation kan åsidosätta sin autonomi för samverkan. Gemensamma strukturer har därmed företräde framför självständigheten. Den femte nivån är integrering och innebär att organisationerna förs samman och en ny gemensam identitet skapas. På den nivån innehåller samverkan formella avtal och gemensamt beslutsfattande.
4.2 Faktorer för en lyckad samverkan
Horwath och Morrison (2007) belyser vissa grundläggande faktorer för en lyckad samverkan på hög nivå. Centrala avgörande faktorer är bland annat ledarskap, lämpliga medlemmar, delaktighet, gemensamma mål och styrning. Vikten av ledarskap betonas som en faktor för en lyckad samverkan och en avgörande del i det är en samarbetskämpe. Samarbetskämpar är energirika och engagerade individer som har hög trovärdighet, inflytande och karisma. De är duktiga på nätverkande vilket möjliggör att de kan medla inom och mellan organisationer. Samarbetskämpar inger också ett förtroende och en försäkran som anses nödvändig. Samverkan har liten eller inget värde utan samarbetskämpar. För en lyckad samverkan finns det behov av lämpliga medlemmar. Det
9
kan frekvent vara en utmaning på högre samverkansnivåer. Det kan uppstå spänningar när vissa medlemmar anser att samarbetet är en del av deras kärnverksamhet medan andra upplever det som sekundärt. Vissa medlemmar kan även vara ovilliga deltagare som fruktar att samverkan kan hota deras organisatoriska autonomi.
Horwath och Morrison (2007) betonar även vikten av gemensamma mål och dessa måste parterna enas om när behovet av samverkan är bestämt. Gemensamma mål ger vägledning om hur gruppen ska arbeta och det utgör också en grund för att mäta effektivitet. Målen för samverkan kan vara komplicerade att uppnå. Det kan dels handla om att medlemmarna kommer från olika organisationskulturer och rutiner. Det kan också handla om att de mål som blivit uppsatta av chefer kan tolkas annorlunda av de som arbetar på fältet. Om aktörer upplever svårigheter att komma överens om de övergripande målen för samarbetet kan det i sin tur leda till försvagning av samarbetets riktning och engagemang. Styrning har också en central roll för samverkan. Det handlar om att definiera omfattningen av det gemensamma ansvaret. Det anses nödvändigt med tydliga ansvarsområden vid samverkan mellan organisationer.
5. Metod
I följande avsnitt beskrivs studiens tillvägagångsätt genom urvalsmetod, datainsamlingsmetod och analysmetod. Det redogörs även för kvalitetskriterier och etiska principer i relation till studien.
5.1 Urvalsmetod
Studien baserades på ett målstyrt urval vilket är en typ av icke-sannolikhetsurval. I ett målstyrt urval väljs inte intervjupersonerna ut på slumpmässig basis. Syftet med ett målstyrt urval är att på ett strategiskt sätt välja ut deltagare och det gör att deltagarna som utses är relevanta för de formulerade forskningsfrågorna. Vid ett målstyrt urval finns forskningsmål i åtanke när undersökningspersoner väljs ut. Resultatet kan inte generaliseras till en population eftersom ett målstyrt urval är en form av icke-sannolikhetsurval (Bryman, 2018). Författarna undersökte till en början vilka kommuner som använder SSPF eftersom studien baseras på en undersökning av samverkansmodellen och kommunen som valdes ut var en landsbygdskommun. En yrkesverksam inom SSPF-modellen i landsbygdskommunen kontaktades via e-post och blev därefter en nyckelinformant. Den yrkesverksamma kontaktades för att i sin tur komma i kontakt med relevanta deltagare som är strategiskt utvalda och relevanta för de frågeställningar som formulerats. En
10
nyckelinformant ser ofta ser till att forskare får kontakt med situationer, händelser och personer som bidrar till att undersökningen går framåt (Bryman, 2018). Nyckelinformanten hade kännedom om vilka personer som arbetar med SSPF i den valda kommunen och därmed var relevanta för studien. Vid kontakt med nyckelinformanten förmedlades önskemål om att genomföra minst en intervju med varje aktör, det vill säga en yrkesverksam från polis, skola, socialtjänst och fritid. Nyckelinformanten förmedlade kontaktuppgifter till tolv relevanta respondenter för studien. Missivbrev (se bilaga 1) skickades ut till sju utvalda respondenter i syfte att möjliggöra längre, djupare och mer omfattande intervjuer. Fem personer ville delta. Därefter skickades missivbrev till ytterligare fyra personer varav tre ville delta. Det resulterade i att åtta respondenter ville delta och dessa bestod av en yrkesverksam inom polis, en yrkesverksam inom skola, tre yrkesverksamma inom socialtjänst och tre yrkesverksamma inom fritid. Intervjuer genom videosamtal bokades därefter in.
5.2 Datainsamlingsmetod
Denna studie utgår ifrån en kvalitativ intervjumetod. Det är en metod som många författare använder som benämning för beskrivande av intervjuer som är semistrukturerade och ostrukturerade. Intervjuformen som används i denna studie är semistrukturerad. Med semistrukturerad innebär att intervjuaren har ett flertal frågor som generellt kan beskrivas som ett frågeschema där de olika frågornas ordningsföljd växlar. Intervjuaren har också en tendens att ställa följdfrågor vid svar som uppfattas som viktiga. Vid en semistrukturerad intervju har forskaren en intervjuguide, det vill säga en lista över utmärkande teman som ska beröras. Dock har intervjupersonen stor frihet att själv kunna formulera sina svar på sitt eget sätt (Bryman, 2018).
En intervjuguide (se bilaga 2) formulerades i syfte att strukturera intervjuns förlopp och det formulerades korta och öppna frågor (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjuerna kompletterades i sin tur med situationsbaserade följdfrågor. Vissa av intervjuerna genomfördes med båda författarna närvarande medan andra med enbart en närvarande. Vid varje intervju var det enbart en författare som ledde intervjun medan den andre aktivt lyssnade och ställde följdfrågor om det uppstod och det gjordes i slutet av intervjun. Intervjuerna tog mellan 30 och 60 minuter och intervjuerna spelades in i Zoom vilket var det program som användes vid intervjun. Ljudfilen sparades därefter ner på datorn för att kunna transkriberas. Respondenterna tillfrågades om författarna fick spela in på mobiltelefonerna i syfte att tillhandahålla en ljudfil i reserv vilket godkändes av samtliga.
11
Vid genomförda transkriberingar raderades filerna både på dator och mobiltelefon. Inga anteckningar fördes under intervjuerna eftersom de spelades in vilket gjorde att fullständigt fokus var aktivt lyssnande.
I syfte att undersöka tidigare forskning kring ämnet och den utvalda teorin har datasökningar genomförts i vetenskapliga databaser. De databaser som använts är Primo, Sociological Abstracts, PsycInfo och Libris där samtliga sökningar har avgränsats till vetenskapliga artiklar som är peer reviewed. Primo har genererat mest träffar men har kompletterats med övriga databaser.
5.3 Analysmetod
Studien innefattar en tematisk analys i syfte att finna återkommande teman i intervjuerna som genomförts. Studien har sin utgångspunkt i Braun och Clarkes (2006) modell för tematisk analys. De beskriver tematisk analys som en metod vars syfte är att identifiera, analysera samt presentera mönster inom data. Metoden framhävs som ett flexibelt och användbart forskningsverktyg som kan ge en omfattande och detaljerad redovisning av data. Inledningsvis rekommenderas forskaren att skriva anteckningar eller markera idéer för kodning. Därefter skapas preliminära koder genom att materialet organiseras till meningsfulla grupper. Forskaren arbetar sig systematiskt igenom hela materialet samt ägnar alla materialets aspekter lika stor uppmärksamhet. Det identifieras intressanta aspekter av materialet som kan komma att utgöra grunden för återkommande teman (Braun & Clarke, 2006).
Inledningsvis bekantade sig båda författarna med det transkriberade materialet genom att läsa igenom det och anteckna idéer för kodningen. Kodningen gjordes manuellt genom att författarna färgmarkerade aspekter som kunde vara potentiella mönster. Denna inledande kodning gjordes först separat av båda författarna för att sedan jämföra vilka koder författarna skapat. Efter sammanställning av en gemensam lista över olika koder som identifierats påbörjades arbetet med att sortera koderna till potentiella teman. Koderna analyserades och det övervägdes hur olika koder kunde kombineras för att bilda övergripande teman. I syfte att skapa struktur över koderna och för att se hur de kunde kombineras användes en whiteboardtavla. De olika koderna ställdes upp på whiteboardtavlan, markerades med siffror och de kunde sedan sorteras till olika teman. Informationen ifrån intervjuerna kring varje potentiellt tema placerades sedan under temana i ett word-dokument för att skapa struktur och se över hur mycket information det
12
fanns om varje tema. Det visade sig att vissa teman inte kunde benämnas som faktiska teman då det inte fanns tillräckligt med data som underbyggde dem och dessa övergavs därmed. Vissa teman kunde slås samman och andra fanns behov av att bryta ned i underteman. Några underteman fanns behov av att i sin tur bryta ner till ytterligare underteman. Efter det kunde de olika temana definieras och namnges. Till slut kunde resultatet presenteras vilket gjordes i enighet med modellen.
5.4 Kvalitetskriterier
Bryman (2018) skriver om två kriterier för bedömningen av en kvalitativ undersökning. Dessa kriterier är tillförlitlighet och äkthet. Nedan beskrivs tre delkriterier för tillförlitlighet och de är: trovärdighet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera i relation till studien.
Trovärdigheten handlar om att resultatet i studien bygger på en trovärdighet. Skapandet av en trovärdighet i resultaten handlar om en garanti att forskningen genomförs i överenstämmelse med de regler som finns och att resultatet rapporteras till personerna som är en del av studien, för att de ska ges möjlighet att bekräfta att forskaren uppfattat verkligheten på rätt sätt (Bryman, 2018). Studiens respondenter har inte givits möjligheten att läsa uppsatsen innan inlämning vilket medför en påverkan på trovärdigheten. Författarna har dock vid behov sammanfattat och upprepat för att säkerställa att de förstått respondenterna rätt. Det genomfördes också uppföljningsintervjuer vilket innebar att respondenterna gavs möjligheten att bekräfta och rätta till om det var något som uppfattats fel.
Bryman (2018) framhäver att pålitligheten handlar om ett säkerställande om en tillgänglig och fullständig redogörelse för alla faser inom forskningsprocessen, det vill säga forskningsfrågor, intervjuutskrifter, val av undersökningspersoner, analys av data med mera. I uppsatsens metodavsnitt har det redogjorts för samtliga faser inom forskningsprocessen vilket stämmer överens med det Bryman (2018) skriver om pålitlighet. Samma intervjuguide (se bilaga 2) har använts vid samtliga intervjuer men uppföljningsfrågorna har varierat beroende på respondenternas svar.
Bryman (2018) framhåller möjligheten att styrka och konfirmera som att forskaren är medveten om omöjligheten till fullständig objektivitet i forskningen. Dock är det tydligt att forskaren inte medvetet låtit en teoretisk inriktning eller personliga värderingar ha effekt på utförandet av samt slutsatserna i en undersökning. Författarna har haft en intervjuguide
13
som vägledning där majoriteten av frågorna är öppna för att respondenterna skulle ges möjlighet att resonera fritt. Bryman (2018) skriver att öppna frågor lämpar sig när respondenterna ska svara med egna ord och när intervjuaren inte vill styra respondentens tankar. Kodningen och tematiseringen av intervjumaterialet har skett med största möjliga öppenhet. Det är inte möjligt att vara fullständigt objektiv men personliga värderingar eller teoretiska inriktningar har inte medvetet haft effekt på utförandet av studien.
Äkthet är ett annat kriterium vid bedömning av en kvalitativ undersökning. Det kan i sin tur identifieras fem kriterier inom äkthet. Det första handlar om rättvis bild, det vill säga om undersökningen ger en rättvis bild av de olika uppfattningar och åsikter som finns i gruppen av människor som studerats. Det andra handlar ontologisk autenticitet, det vill säga om undersökningen hjälper personerna som deltagit att utveckla en bättre förståelse för den sociala miljö och situation som de befinner sig i. Det tredje handlar om pedagogisk autenticitet, det vill säga om undersökningen gett upphov till att deltagarna fått en tydligare bild av andra personer i miljöns upplevelser av saker och ting. Det fjärde handlar om katalytisk autenticitet, det vill säga om undersökningen bidragit till att de som medverkat kan förändra sin situation. Det femte handlar om taktisk autenticitet, det vill säga om undersökningen bidragit till att de som deltagit givits bättre möjligheter att utföra de åtgärder som krävs (Bryman, 2018). Författarna har försökt förmedla en så rättvis bild som möjligt av respondenternas åsikter genom att inte tolka det dem som sagt för mycket och fråga vidare i de fall en osäkerhet uppstått. Förhoppningen med studien är att respondenterna som deltagit men också övriga som arbetar med SSPF-modellen i kommunen får en bättre förståelse för situationen de befinner sig i och att deltagarna fått en tydligare bild av andra respondenters upplevelser. Författarna önskar att de genom studien kan bidra till att respondenterna och andra som arbetar med modellen kan se hur de kan förändra och utveckla arbetet men också att studien påvisar åtgärder som varit osynliga tidigare och att aktörerna därmed ser möjligheten till att utföra de åtgärder som krävs.
5.5 Etiska ställningstaganden
Det finns fyra etiska principer som är viktiga att ha i åtanke vid forskning. Det första kravet är informationskravet där forskaren ska ge information om syftet med den aktuella undersökningen till berörda personer. Deltagarna ska veta om att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt att hoppa av utan att ange skäl för det (Bryman, 2018). Informationskravet har beaktats i studien genom att ett missivbrev (se bilaga 1) skickats ut
14
till respondenterna för tillfrågan om de vill delta i studien, information kring syftet med studien, att de har möjlighet att avbryta medverkandet utan motivering och genom att de själva fått svara på mailet om de var intresserade av att deltaga eller inte. Respondenterna fick även ta del av information kring vilka områden intervjun skulle beröra. Det andra kravet är samtyckeskravet som innebär att deltagarna själva har rätt att bestämma över sin medverkan (Bryman, 2018). Samtyckeskravet har beaktats genom att missivbrev skickats ut till respondenterna och att de därigenom själva fick välja om de ville medverka eller inte genom att kontakta författarna. Konfidentialitetskravet är det tredje kravet och innebär att uppgifter om de individer som ingår i undersökningen ska behandlas med högsta konfidentialitet och obehöriga ska inte kunna komma åt personuppgifter (Bryman, 2018). Konfidentialitetskravet har beaktats genom att transkriberingar, ljudfiler och övrig information som kan härledas till de medverkande i studien har genomgående lagrats så att ingen obehörig kunnat komma åt det. Materialet raderades när det inte längre fanns behov av det. Yrkestitel benämns i de fall det anses vara relevant och av intresse, dock benämns inga namn utan enbart respondent. Kommunen har också avidentifierats och det framkommer endast att det är en mindre landsbygdskommun. Det fjärde kravet är nyttjandekravet vilket syftar till att uppgifter som insamlats om enskilda personer enbart får användas för forskningens ändamål (Bryman, 2018). Nyttjandekravet har beaktats genom att materialet som samlats in i denna studie endast använts för att besvara frågeställningarna som formulerats och uppfylla syftet med studien.
Kvale och Brinkmann (2014) tar upp fyra etiska riktlinjer för forskare. Tre av dessa är informerat samtycke, konsekvenser och konfidentialitet. Informerat samtycke och konfidentialitet har samma betydelse som tre av kraven som benämns ovan, det vill säga informationskravet, samtyckeskravet och konfidentialitetskravet. Konsekvenser som en etisk riktlinje handlar om att forskaren har en skyldighet att överväga möjliga konsekvenser. Det är viktigt att bedöma konsekvenserna av studien både utefter den skada som de deltagande kan lida men också efter de vetenskapliga fördelar som deras deltagande ger. Det handlar inte enbart om konsekvenser för personerna som väljer att delta i studien utan även för den större gruppen som de representerar (Kvale & Brinkmann, 2014). En vetenskaplig fördel med respondenternas deltagande är att det indirekt främjar vidare forskning inom ämnet. En annan eventuell konsekvens för deltagarna är att deras deltagande kan få konsekvenser för den samverkansgrupp som de arbetar i. I studien får respondenterna uttrycka sina respektive inställningar till samverkan och
15
samverkansmodellen vilket kan påverka arbetsgruppens dynamik både positivt och negativt.
6. Resultat
I följande avsnitt redovisas studiens resultat utifrån de intervjuer som genomförts. Respondenterna utgörs av arbetsgruppsmedlemmar och styrgruppsmedlemmar inom SSPF och fokus är arbete på individnivå. Resultatet utgår från en mindre landsbygdskommun och presenteras med utgångspunkt i de teman som identifierades i den tematiska analysen: Organisering av SSPF i en mindre landsbygdskommun, Professionellas erfarenheter, Variationer i de professionellas uppfattningar om SSPF och Verksamhetens utvecklingsmöjligheter.
6.1 Organisering av SSPF i en landsbygdskommun
6.1.1 Samverkansformen SSPF
Flera respondenter benämner att samarbetskonceptet SSPF är nytt i den undersökta landsbygdskommunen (som hädanefter benämns kommunen) och startades hösten 2019. Utvecklingsarbetet med SSPF har pågått sedan 2018 och i slutet av 2019 ägde det första SSPF-mötet rum. Inom SSPF samverkar socialtjänst, skola, polis och fritid. Tidigare har enbart skola, fritid och polis samverkat i kommunen. Några respondenter förklarar att SSPF startats upp som ett projekt på två år. Anledningen till det var att det ansågs enklare att starta upp det som ett projekt eftersom de då kan anpassa modellen utefter kommunen. Det blir också enklare att involvera fler aktörer.
En respondent förklarar att SSPF i kommunen består av en styrgrupp och en arbetsgrupp. I styrgruppen deltar samordnaren, enhetschef från gymnasiet eller gymnasiechef, enhetschef från socialtjänsten, länschef från polisen, chef från fritidsförvaltningen, chef från kulturplatån och chef från högstadieskolorna. I arbetsgruppen deltar samordnaren och yrkesverksamma från skola, socialtjänst, polis och fritid. Från skolan deltar rektor, biträdande rektor, mentor, elevhälsoteam med skolkurator, sjuksköterska och specialpedagog beroende på vilken skola mötet avser. Det deltar även två kommunpoliser, två representanter från fältverksamheten, en socialsekreterare från barn och familj inom socialtjänsten, en ungdomscoach från kulturplatån och två representanter från en öppenvårdsmottagning för ungdomar. Styrgruppen består av alla aktörers respektive chefer för att arbetsgruppen ska få mandat. Samordnaren sitter med i både styrgruppen och arbetsgruppen. Om samordnaren upplever hinder i arbetsgruppen diskuteras det i
16
styrgruppen för att arbetsgruppen ska ges rätt mandat att kunna fatta beslut. Arbetsgruppen ska ha fria mandat i syfte att fatta beslut för ungdomens bästa. Det är styrgruppen som ser över vilka funktioner som arbetsgruppen ska tillgå och vilka insatser som ska initieras. Om en ungdom har behov av exempelvis en sysselsättning kontaktas arbetsmarknadsenheten. Samordnaren har tillgång till fyra styrdokument utifrån sitt arbetsuppdrag. De berör hur samordnaren ska leda, styra samt fördela arbetet inom SSPF. Styrdokumenten handlar om ledningsfunktionen, arbetet i arbetsgrupperna, hur arbetet följs upp och mätning av utvecklingen gällande ungdomsbrottslighet i kommunen. En respondent beskriver att kommunen arbetar mot elva skolor och det är ett arbetsgruppsmöte på varje skola var sjätte vecka. Arbetsgruppen är en mobil grupp med yrkesverksamma från socialtjänst, polis och fritid som förflyttar sig mellan de olika skolorna. Vilka yrkesverksamma som deltar som representanter från skola växlar beroende på vilken skola mötet avser. Samordnaren kallar till mötena och styr till största del vilka som ska deltaga i mötena. Kravet är att det i största möjliga mån ska vara samma representanter som deltar i arbetsgruppsmötena. Skälet är att det är viktigt med en solid grupp där alla litar på varandra, det kan talas öppet och att informationen stannar inom det forumet som det diskuteras i.
6.1.2 Syfte och mål med SSPF samt dess målgrupp
Syftet och målen med SSPF beskrivs av flera respondenter. De framhåller att styrkan med SSPF är en tidig upptäckt av ett normbrytande beteende och att det går att finna ett intresse som styr ungdomens utveckling i en annan riktning. Arbetet inom SSPF är till stor del hälsofrämjande arbete och handlar om att arbeta förebyggande för att upptäcka i tid så att ungdomar inte hamnar i kriminalitet och missbruk. Kan dessa ungdomar upptäckas och lyftas in i SSPF-forumet minskar antalet ungdomars risk att hamna på en negativ bana i livet.
[…] Målet är ju i alla fall att man ska fånga upp dem så tidigt som möjligt för att bryta beteenden som har negativ påverkan på deras utveckling och inträde i vuxenlivet […] (Respondent från fritid).
Flera respondenter berättar att målgruppen inom SSPF är åldrarna 12 till 19 år. Några respondenter betonar att ungdomar idag debuterar i kriminalitet i allt lägre åldrar. Det är inte enbart ungdomskriminaliteten som framträder i lägre åldrar utan även riskbeteenden. Senaste åren har det framträtt i mellanstadieåldrar. Några respondenter belyser vikten av
17
att uppmärksamma och bemöta ungdomar tidigt. Det är betydelsefullt att uppmärksamma dem i åldrarna 10 år till 15 år och att lägga resurser på samordnarinsatser och tidigt förebyggande arbete.
De skolor som är en del av SSPF i kommunen är samtliga högstadieskolor och gymnasieskolor vilket betonas av flera respondenter. En respondent berättar att två mellanstadieskolor också är med i SSPF. Det problematiska med deras medverkan är att polisen inte har mandat att vara med på grund av att straffmyndighetsåldern är 15 år. Vid kartläggning av grupperingar och kriminalitet har de sett att mellanstadieskolorna berörs och därmed är de en del av forumet. De styr vilken mellanstadieskola som de arbetar med beroende på hur grupperingarna ser ut.
6.1.3 SSPF-processen
Flera respondenter beskriver hur det går till när ett normbrytande beteende uppdagas och ett SSPF-ärende inleds. I de flesta ärendena är det personal på skolan som upptäcker ett normbrytande beteende hos en ungdom. Vårdnadshavare kontaktas då för att informera om situationen kring ungdomen, vad SSPF är för samarbetsform och dess syfte för att därefter få ett samtycke från vårdnadshavarna att lyfta ungdomen i forumet.
Flera respondenter berättar att samtliga aktörer kan inhämta samtycke och det kan göras både innan och efter ett arbetsgruppsmöte. Samordnaren är också behjälplig att inhämta samtycke vid behov. Om en ungdom är under 15 år är det vårdnadshavarna som ger sitt samtycke men om ungdomen är över 15 år krävs samtycke från både ungdom och vårdnadshavare. Samtycket kan återkallas när som helst och det är utformat på så vis att det gäller tills dagen ungdomen fyller 18 år. Om en ungdom passerar 18 år och vill vara kvar i SSPF-forumet inhämtas ett nytt samtycke från ungdomen då den övre åldersgränsen för SSPF är 19 års ålder. Samtyckesblanketten lämnas till samordnaren som tar med den till nästa möte. En respondent berättar att samordnaren därefter förbereder samtyckena som inkommit och förbereder och sammanställer arbetsmaterial för att sedan lyfta det i arbetsgruppsmötet. I samband med att en ungdom lyfts in i SSPF- forumet görs det alltid en orosanmälan till socialtjänsten.
Arbetsgruppsmötena beskrivs av flera respondenter. Det är samordnaren som kallar till samt leder arbetsgruppsmötena och samtliga aktörer har möjlighet att lyfta ett ärende i arbetsgruppsmötena. Det närvarar alltid en person från varje yrkeskategori i
18
arbetsgruppsmötena och anledningen till det är att alla aktörer kan bidra med relevant information som de besitter om ungdomen.
En respondent berättar om målsättningen som är att en ungdom ska tas upp under tre arbetsgruppsmöten för att därefter avslutas. Det första mötet är ett inledande möte då samordnaren sammanfattar åtgärdsplanen (se bilaga 3) som de kommer överens om i arbetsgruppen. Varje aktör får en uppgift eller uppdrag utifrån åtgärdsplanen. Vid det andra mötet följs insatserna upp som är tänkta att komma på sin plats för att se hur det gått. Det tredje mötet syftar till att se över om ärendet kan avslutas men att insatsen fortlöper. En respondent berättar att varje möte består av tre delar: nya samtycken, aktuella ärenden och ärenden som ska avslutas. Det första som tas upp är nya samtycken som inkommit. De diskuteras och information inhämtas från mötesdeltagarna. Därefter genomförs en riskanalys (se bilaga 3) bestående av 13 frågor. Det ses sedan över om det finns pågående insatser och det förs en diskussion om vilka styrkor ungdomen har för att se vilka insatser som kan bli aktuella. Alla aktörer besitter sin katalog av insatser. Flera respondenter lyfter att den åtgärdsplan som diskuteras fram består av mål, delmål samt vem som är ansvarig för insatsen. En återkoppling ska ske till vårdnadshavare och ungdom efter mötet för att de ska vara medvetna om vad som bestämts och att de i sin tur kan godta det.
En del av SSPF-processen är uppföljning av insatser och det beskrivs av flera respondenter. Uppföljning om en ungdom sker på nästkommande arbetsgruppsmöte i syfte att utvärdera hur insatserna fungerat. Vid uppföljningen ses delmål och mål över för att se vad som kan bockas av. Uppföljningarna fortsätter varje möte så länge det är aktuellt och fram tills en bedömning görs att det fungerar, delmålen är uppfyllda och ärendet kan då avslutas. Efter avslutat ärende fortlöper insatserna och då har en huvudman tagit över ansvaret, det vill säga den aktör som utför och är ansvarig för insatsen. Samtycket sparas efter avslutat ärende. Om det skulle uppstå en ny oro kring ungdomen måste vårdnadshavarna tillfrågas om det går bra att samtycket används på nytt. Det är inget bestående samtycke som kan användas fritt men godtar vårdnadshavarna att samtycket används på nytt är det godkänt. Skulle det däremot ha uppstått exempelvis förändrade familjeförhållanden måste nya samtycken inhämtas.
19
6.2 Professionellas erfarenheter av SSPF-samverkan
6.2.1 Samtycke: en förutsättning för SSPF-samverkan
Samtliga respondenter berättar om samtycke som en förutsättning för SSPF-samverkan. Modellen bygger på att målsman eller ungdomen själv, beroende på ålder, samtycker till att aktörerna samtalar med varandra. Flera respondenter beskriver att de enbart ska tala om sådant som är av relevans för ärendet i SSPF-mötet trots att det givits ett samtycke. Beroende på relevansen för ärendet gör de yrkesverksamma en övervägning om vad de väljer att berätta om en ungdom i mötet. Respondenter från fritid och socialtjänst uttrycker att inhämtande av ett samtycke från vårdnadshavare och ungdom innebär en möjlighet att lätta på sekretessen mellan aktörerna och de får därmed tillåtelse att samordna samt kommunicera för att hjälpa ungdomen. En respondent från fritid beskriver att sekretessen är stark utan ett samtycke, främst hos socialtjänsten men även hos andra aktörer eftersom de normalt sett inte får samtala med varandra. Respondenten från skola belyser att samtycket bidrar till kortare kommunikationsvägar kring en ungdom.
[…] Det är grunden för att man ska ha vettigt samarbetsforum, det är att vi faktiskt får prata med varandra. Det går inte att sitta och prata i gåtor och att folk ska lista ut vem det är polisen pratar om nu, vem skolan pratar nu osv. Ett samtycke ger en öppenhet och det gör att vi får med föräldrarna, de vet att vi pratar om deras barn […] (Respondent från socialtjänst).
En respondent från fritid betonar att SSPF bygger på frivillighet vilket är ett hinder men samtidigt ett ytterst litet problem. Flera respondenter uttrycker att majoriteten ger ett samtycke vid förfrågan och det är ytterst få som nekar. En respondent från socialtjänsten uttrycker “När vi pratar samtycke har vi 98% lyckade förfrågningar, det är bara 2% som nekar”. Flera respondenter lyfter också potentiella anledningar till att många vårdnadshavare ger sitt samtycke. En respondent från fritid berättar att många vårdnadshavare inser att de befinner sig i en svår situation och därför vill ha all den hjälp de kan få. En annan respondent från fritid menar att det säkerligen har att göra med att vårdnadshavarna upplever samma oro kring sitt barn som aktörerna inom SSPF. Respondenten från skola förklarar att om det finns en misstanke vill vårdnadshavarna oftast inte att det ska gå så långt att ungdomen hamnar fel. En respondent från socialtjänsten beskriver att i majoriteten av fallen är vårdnadshavarna tacksamma över att de inte är ensamma i situationen och de vill gärna ha återkoppling på det som sker. Respondenten från skola uttrycker att när en aktör kontaktar vårdnadshavarna och
20
förklarar vad de vet och hört om deras ungdom brukar det oftast räcka för att få ett samtycke från dem.
Det uppstår svårigheter för verksamheten utan ett samtycke och det uttrycks av en respondent från socialtjänsten. Flera respondenter uttrycker att om en förälder nekar sitt samtycke är det viktigt med motivationsarbete. En respondent från socialtjänsten berättar att det är viktigt med en förklaring att samverkansformen är till för att hjälpa deras barn. Det är ett motiveringsarbete som handlar om att vårdnadshavare ska våga samtycka för att det är till deras barns bästa. En annan respondent från socialtjänsten belyser att det är viktigt att arbeta vidare för att få ett samtycke vid ett nekande. Respondenten från skola berättar att de försöker motivera vårdnadshavarna genom att förklara syftet med samverkansformen, att de är en grupp som vill hjälpa ungdomen och att det kan ge snabba insatser.
6.2.2 Gynnsamma faktorer för SSPF-samverkan
6.2.2.1 Samordnarens roll
Flera respondenter betonar vikten av samordnarens roll. Samordnaren tillsattes på en heltidstjänst den förste februari 2020 och dessförinnan var tvåenhetschefer mötesledare för arbetsgruppsmötena. Respondenten från skolan beskriver att en stor fördel är att det finns en samordnare som leder arbetsgruppsmötena. Samtliga aktörer är medvetna om att samordnaren har sina arbetsuppgifter och håller en struktur. En respondent från fritid framhäver att samordnaren är duktig på att få med sig människor, ödmjuk och positiv men vågar också säga ifrån.
[…] En jättestor fördel är att det finns en samordnare som håller i detta. Jag hatar det här någonannanismen, att det är någon annan som ska göra, i det här fallet behövs inte det för nu finns det någon annan och det är samordnaren som håller i detta. Samordnaren ringer, besöker skolor och skickar ut informationsmail. Det är verkligen bra, det är en oerhörd power i det (Respondent från skola).
En respondent från socialtjänsten beskriver att samordnarens roll innebär mycket nätverkande, kontakt med aktörerna, hålla i trådarna för att de ska dra åt samma håll och fungerar som en spindel i nätet. En annan respondent från socialtjänsten framhäver samordnaren som den som ska bygga broar och med det menas att skapa ett förtroende
21
hos de övriga aktörerna för att det ska bli ett verkningsfullt forum att arbeta i. Det anses fungera bättre sedan samordnaren tillsattes, aktörerna vet vem samordnaren är och vad samordnarens uppgift är.
6.2.2.2 Förmedling av syftet med SSPF
Några respondenter beskriver vikten av aktörernas förståelse för syftet med SSPF. En respondent från socialtjänsten berättar att ett hinder med SSPF är om informationen brister och kunskapen om syftet med SSPF inte går ut till samtliga aktörer. Vidare beskriver respondenten från socialtjänst att det är viktigt att aktörerna har samma information om mål och att de har ett gemensamt mål. Det kan i vissa fall upplevas problematiskt och samordnaren försöker kontinuerligt att arbeta in och utveckla det. Det är viktigt att samordnaren informerar den samsynen i både arbetsgruppen och styrgruppen eftersom det ibland sker byten av yrkesverksamma inom forumet. En respondent från fritid uttrycker “Det är viktigt att göra en förankring så att man är överens om syfte och mål med det hela”. Vidare betonar respondenten från fritid att det generellt för alla samverkansformers framgång är viktigt att utgå från samma plattform och vara medveten om syfte och mål med samverkan. Alla aktörer som deltar i samverkan bör kunna svara på varför det görs och för vem. Det kan upplevas som en utmaning i olika samverkansformer då vissa glömmer att ställa sig denna fråga.
Några respondenter uttrycker även vikten av att förmedla syftet med SSPF till vårdnadshavarna. En respondent från socialtjänsten förklarar att den största utmaningen med samverkan som arbetssätt är att få en trovärdighet gentemot samhället, vårdnadshavare och ungdomar. Vårdnadshavare kan sedan tidigare ha dåliga erfarenheter av polis och skola vilket i sin tur kan bidra till en svårighet att få ett samtycke. Respondent från socialtjänst beskriver “Det får inte uppfattas som en tjallarverksamhet eller att man sätter dit någon genom att polisen är involverad. Det är inte vårat syfte och definitivt inte polisens syfte”. Respondenten från skola berättar också om nekande av samtycke i förhållande till polisens närvaro. Utmaningen med SSPF kan vara att vissa vårdnadshavare anser att deras ungdom inte ska vara med i något där polisen är involverad. Det i sin tur kan förknippas med att vårdnadshavarna inte förstått syftet med SSPF och hur viktigt det är med förmedling av det.
22 6.2.2.3 Relevanta personer i SSPF-forumet
Vikten av relevanta personer i SSPF-forumet betonas av flera respondenter. En respondent från fritid förklarar att det är centralt vilka personer som sitter med i forumet och deras inställning till det. Om en aktör inte är samarbetsvillig med en annan aktör uppstår samarbetssvårigheter, därmed är aktörernas inställning central. En respondent från socialtjänsten berättar att det viktigaste inom SSPF är att alla yrkesverksamma som bör vara med även ska vilja vara med. Det skapas svårigheter om en yrkesverksam inte tror på konceptet eller inte vill avsätta tid och prioritera det.
Några respondenter uttrycker att det är viktigt med rätt antal personer i SSPF-forumet. En respondent från socialtjänsten berättar att det tidigare varit ett bekymmer med att konstellationerna blivit för stora. Tanken är att det ska vara ett samarbetsforum med 6 till 7 personer medan det i början var cirka 15 personer, det fick de arbeta med i början. En för stor grupp medför en risk att vissa personer undviker förmedling av information som de annars hade förmedlat i en trygg grupp. Det belyses som en styrka när samma personer deltar och det skapar en kontinuitet. En respondent från socialtjänst uttrycker “Man måste bygga upp en grupp, en relation, en trygghet och det gör man bara i mindre grupper och med samma personer”. En respondent från fritid berättar om en styrka vilken är att det blir färre personer att samarbeta med i arbetsgruppsmötena. Om exempelvis en rektor sitter med i arbetsgruppsmötet har den ansvaret att föra informationen vidare till berörd personal, det vill säga enbart de som är delaktiga i SSPF. Vikten av att endast föra informationen vidare till berörd personal belyses även av respondenten från socialtjänst. En respondent från fritid belyser att en förbättring och styrka som skett inom SSPF i kommunen är att socialtjänsten utsett en och samma yrkesverksam som medverkar i forumet och som är mer insatt i SSPF. I början hade socialtjänsten svårt att bestämma sig vem som skulle delta vilket resulterade i att många yrkesverksamma från socialtjänsten var delaktiga.
6.2.3 Positiva konsekvenser av SSPF-samverkan
6.2.3.1 Socialtjänst, skola, polis och fritids deltagande i samma möte
Flera respondenter framhäver att det betydelsefulla med SSPF är att aktörerna deltar tillsammans i ett möte. Respondenten från skola framhäver att det unika med SSPF är att det är en plattform där alla aktörer kan sitta med vid samma möte. I och med att de har gemensamma möten får alla en samlad bild av ungdomen, det blir tydligt vem som gör vilka insatser och det gör det enklare att utvärdera dem vid nästa träff.
23
[…] Jag ser enbart vinster där man kan sitta vid samma bord och prata om våran ungdom istället för att sitta på fem olika plaster och tycka vad gör dem, dem gör ingenting, vi gör allt bra men vad gör dem egentligen. Nu sitter vi och får en samlad bild kring ungdomen […] (Respondent från skola).
En respondent från fritid beskriver vikten av samverkansformen SSPF som är att aktörer sitter ner tillsammans och ser över vad som inte fungerar kring en ungdom, vilken insats som kan sättas in, vem som ska sätta in den och att insatsen följs upp. En respondent från socialtjänst lyfter en positiv del med SSPF som är att alla aktörer som besitter mycket information om en ungdom kan sitta i samma rum och göra en bedömning kring ungdomen. Det samlas även in kunskap och erfarenhet från flera aktörer vilket anses vara en fördel.
6.2.3.2 Undvikande av parallella insatser för ungdomen
Flera respondenter uttrycker SSPF-samverkan som bidragande till att ungdomar inte utsätts för parallella insatser från flera aktörer. Samtliga respondenter från fritid resonerar om vad det innebär för ungdomen. Den första respondenten beskriver att SSPF-samverkan bidrar till att det inte blir för många insatser för ungdomen. Risken med för många insatser är att ungdomen tröttas ut av att gå på flera möten. Den andra respondenten belyser att en del ungdomar utsetts för mycket resurser och åtgärder, individen kan hamna i möten med flera aktörer när alla beaktar sin sekretess. SSPF bidrar dock till att aktörerna får tillåtelse att samtala med varandra genom samtycke och de kan därmed skräddarsy en insats för ungdomen. Fokus ska vara insatser och det anses bättre att aktörerna samtalar med varandra och gör en professionell bedömning tillsammans än att ungdomarna utsätts för flera utredningar från olika håll. Den tredje respondenten framhäver också att en förekommande oro kring en ungdom medför en risk att samtliga aktörer arbetar från olika håll. I SSPF-samverkan finns det en fördelning på vem som gör vad och det underlättar så att inte alla gör samma sak.
Jag tror väl ändå att insatserna har blivit mer, att det har blivit mer effektivt, att man har bestämt att ni ska göra detta och så följer man upp det […] Sen tror jag också att det är att det inte blir lika, dem här parallella insatserna. I och med att man faktiskt sitter och, amen vet jag att skolan ska göra den här insatsen då kanske inte jag gör den till exempel. Så det blir inte för många insatser för att risken med det är ju att till sist blir ungdomen trött på att springa
24
på massa möten [...] Det är jätteviktigt att veta vad den andra handen gör liksom, så jag tror att det har varit en vinst (Respondent från fritid).
En respondent från socialtjänsten betonar styrkorna med SSPF som är att ungdomen får en tidig insats och undviker en överbelastning av insatser eftersom det ibland finns flera insatser som är likvärdiga. Det kan i sin tur trötta ut ungdomen och ett ointresse uppstår. Det anses bättre att verkställa insatser som är av olika karaktär då det blir en större tydlighet i vem som gör vad. En annan respondent från socialtjänsten berättar att det vid SSPF-möten i vissa fall kan visa sig att en ungdom har kontakt med flera olika aktörer som gör likartade insatser och det resulterar därmed i att insatser tas bort.
6.2.3.3 Påskyndat utredningsförlopp och snabbare insatser för ungdomen
Några respondenter uttrycker att SSPF-samverkan bidrar till snabba insatser och ett påskyndat utredningsförlopp för ungdomen. En respondent från fritid uttrycker att en styrka med SSPF är att ungdomarna får hjälp tidigare och beslut kan fattas snabbare. Exempelvis får inte socialtjänsten samma information i ett möte med enbart en ungdom och vårdnadshavare som i ett arbetsgruppsmöte där det ges information från övriga samverkansaktörer. Det kan i sin tur resultera i snabbare beslut och insats. Respondent från socialtjänst beskriver “Det är det som är styrkan i detta, att vi kan komma igång direkt med någon form av insats. Det är där vi slår oss på bröstet och säger fasen vad bra vi är på detta”. En annan respondent från socialtjänsten berättar att styrkan med SSPF-samverkan är tidig upptäckt och att det därefter går snabbt. Det som menas med att det går snabbt är att utredningsförloppet skyndas på som i vanliga fall kan vara alltifrån en månad till fyra månader, medan SSPF bidrar till att en insats kan sättas i kraft direkt. I andra fall kan det exempelvis vara kö till behandlare och föräldragrupper.
6.2.4 Utmaningen att identifiera ungdomar i riskzon för kriminalitet och missbruk
Flera respondenter resonerar om SSPF-samverkan kring okända och kända ungdomar. Respondenten från polisen berättar om det problematiska med SSPF vilket är att det finns kännedom om ungdomar. Kännedom om ungdomar syftar till att de ungdomar som tas upp på SSPF redan är kända av aktörerna och finns under socialtjänstens vård, hjälp eller stöd. Det innebär att aktörerna inte får någon ny information vilket resulterar i slöseri med tid och det motverkar syftet. SSPF ska handla om snabb väg in där information kan inhämtas från alla aktörer och generera korta beslutsvägar. En respondent från socialtjänst
