"Det är viktigt att kunna leka och skratta tillsammans” -Om trivseln och atmosfären på förskolan

Malmö högskola Lärande och samhälle VT 2014

Examensarbete 15 Hp

”Det är viktigt att kunna leka och

skratta tillsammans”

- Om trivseln och atmosfären på förskolan

”It is important to be able to play and laugh together”

-About the well-being and the atmosphere at preschool

Frida Kristiansson

Emma Persson

Handledare: Despina Tzimoula Examinator: Peter Lilja

3

Förord

Vi vill tacka alla pedagoger och barn från de olika förskolorna för att deras medverkan i vår studie och bidragit till denna uppsats. Vi vill även tacka skrivarverkstaden och deras personal på Malmö högskola som hjälpt oss att slipa på både design och innehåll. Samtliga delar i examensarbetet har vi gjort tillsammans för att få studien så välskriven som möjligt.

4

Abstract

Syftet med studien är att ta reda på vad som skapar en god och inkluderande atmosfär sett utifrån ett pedagog- och barns perspektiv. Ett av målen med studien är att kunna förmedla kunskap och ge läsaren en ökad förståelse för hur den psykiska miljön i förskolan påverkar barnen i förskoleverksamheten. Studien är baserad på kvalitativa enkäter som delats ut till pedagoger och barnintervjuer med barn i åldrarna fem-sex år har genomförts. Det gjordes för att kunna redovisa och jämföra pedagogernas perspektiv med barnens syn gällande atmosfären i förskolan. Undersökningen kommer att analyseras utifrån teorier och begreppen barns perspektiv, barnperspektiv och atmosfär.

Pedagogernas uppfattningar utifrån enkätundersökningen skiljde sig men stämde också överens med barnens föreställningar. Det framkom bland annat av pedagogerna att det var av stor vikt att anpassa verksamheten efter barnens intresse och att verksamheten har ett stort utbud av material att erbjuda. Barnen uttryckte också vikten av att det fanns roligt material på förskolan.

Studien resulterade bland annat i att pedagogerna upplevde att deras förhållningsätt var viktigt för barnens trivsel. Glada pedagoger ger gladare barn. De strävade efter att skapa en god och inkluderande atmosfär där alla barn gjordes delaktiga för att öka trivseln på förskolan. Barnen lade däremot stor vikt vid att ha en lekkamrat för att trivas på förskolan. Det var viktigt för barnen att kunna leka och skratta tillsammans med varandra.

6

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 9

1.1 Syfte ... 10

1.2 Frågeställningar ... 10

2. Metod och Material ... 11

2.1 Metodval ... 11 2.2 Urval ... 12 2.3 Genomförande ... 13 2.4 Forskningsetiska övervägande ... 13 2.5 Bearbetning ... 14 3. Bakgrund ... 15 3.1 Historisk tillbakablick ... 15 4. Tidigare forskning ... 17 4.1 Lyssnandets pedagogik ... 17 4.2 Relationsarbete i förskolan ... 17 4.3 Lösningsinriktad pedagogik ... 18 4.4 Anknytning ... 19

4.5 Trygghetsobjekt och föräldrakontakt ... 20

4.6 Stegvismetoden ... 20

4.7 Språkets betydelse för leken ... 21

5. Teorier ... 23

5.1 Barnperspektiv och barns perspektiv ... 23

5.2 Atmosfär ... 24 5.3 Anknytningsteorin ... 26 6. Resultat ... 27 6.1 Sammanställning av enkätundersökningen ... 27 6.2 Barnintervjuerna ... 35 7. Analys ... 37 7.1 Pedagogperspektiv ... 37 7.1.1 Barns trivsel ... 37

7.1.2 Utanförskap och kränkning ... 38

7 7.1.4 Inkluderande miljö ... 40 7.1.5 Föräldrakontakt ... 41 7.2 Barns perspektiv ... 41 7.2.1 Material på förskolan ... 41 7.2.2 Vänskap ... 42 7.2.3 Kränkningar ... 43 8. Slutsats ... 44 9. Referenslista ... 47 9.1 Förstahandskällor ... 47 9.2 Andrahandskällor ... 47 9.3 Internetkällor ... 49 10. Bilagor ... 51

10.1 Enkät till pedagoger ... 51

10.2 Intervjufrågor till barnen på Förskolan ... 54

9

1. Inledning

Undersökningens syfte är att vi vill studera vad som skapar en god atmosfär och trivsel i förskolan sett utifrån ett pedagog- och barns perspektiv. För att kunna nå studiens syfte har vi valt att rikta fokus på vad som kan skapa en god atmosfär i förskolan. Det vill vi bland annat ta reda på genom att tillfråga barn och pedagoger om deras åsikter angående om vad som skapar en god atmosfär och vad som inte gör det. Vi ser detta som ett mycket intressant ämne då vi som framtida pedagoger har en stor möjlighet till att kunna påverka barnens trivsel. Till undersökningen har kvalitativa enkäter delats ut till pedagoger på tre olika förskolor i tre olika kommuner. Det har också genomförts nio barnintervjuer med barn i åldrarna fem-sex år gällande atmosfären på förskolan.

Ordet atmosfär används i studien för att vi anser att det är ett bra och passande begrepp till studiens forskningsområde. Vi har utgått från Johanssons (2003) förklaring av teorin pedagogisk atmosfär. Hon har delat in den pedagogiska atmosfären i tre delar som är samspelande atmosfären, instabila atmosfären och den kontrollerande atmosfären (se mer i teoridelen). Atmosfären i förskolan handlar om hur pedagoger och barn i verksamheten tillsammans framkallar ett klimat där relationer till varandra skapar en psykisk miljö. Atmosfären påverkas beroende på hur personalen och barnen bemöter och förhåller sig till varandra. Det innefattar även hur barnen behandlar varandra men också hur pedagoger förhåller sig jämtemot andra pedagoger.

Den här studien är betydelsefull för oss att utföra eftersom vi vill få en fördjupad kunskap om barns trivsel på förskolor. Ett av målen med studien är även att kunna förmedla kunskap vidare till andra för att öka deras medvetenhet som i sin tur kan leda till förbättring av barnens tillvaro på förskolan. För oss är barnens välmående i största fokus och genom studien är avsikten att ta reda på vad som skapar en god atmosfär och trivsel i förskolan. Vi vill ta reda på vad som anses vara viktigt för att barnen ska kunna trivas på förskolan. Därför tillfrågades barn och pedagoger om hur de ser på atmosfären i deras verksamhet och hur den går att påverka. Vi vill få insikt i barns och pedagogers syn på hur en god atmosfär skapas och upprätthålls.

Undersökningens syfte är att ta reda på vad som skapar en god och inkluderande atmosfär sett utifrån ett pedagog- och barns perspektiv. Ett av målen är även att kunna fånga eventuella åsikter om bakomliggande faktorer till otrivsamhet från pedagoger och barn. Studien skulle

10

kunna resultera i att barn och pedagoger har olika uppfattningar om vad som är viktigt för att trivas på förskolan. Likväl skulle studien kunna resultera i att barn och pedagoger har likande uppfattningar om vad det är som skapar en god och inkluderande atmosfär i förskolan. Vi vill även titta på vad barn och pedagoger har för åsikter kring vad som skapar en god atmosfär i verksamheten.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att ta reda på vad som skapar en god och inkluderande atmosfär sett utifrån ett pedagog- och barns perspektiv.

1.2 Frågeställningar

Underfrågorna är: Hur ser pedagoger och barn på atmosfären och trivseln i förskolan? Vad anser pedagogerna om deras förhållningsätts betydelse gällande barns trivsel på förskolan? Vad kan vara orsaker till vantrivsel på förskolan?

11

2. Metod och Material

I det följande avsnittet kommer en redovisning ske gällande valet av metod samt en diskussion kring varför vi valt den typen av tillvägagångssätt. Därefter kommer en motivering till urvalet av deltagare till studien och hur undersökningen har genomförts. Det kommer även att nämnas vilka etiska överväganden som varit nödvändiga att ta hänsyn till. Den sista delen i detta kapitel kommer att handla om hur materialet har bearbetats.

2.1 Metodval

Vi har valt att använda oss av kvalitativa enkäter som delats ut till pedagoger på tre olika förskolor i tre olika kommuner (se bilagor). En kvalitativ enkät innebär att det finns förbestämda svarsalternativ som i detta fall var instämmer helt/ instämmer delvis/ instämmer ej. Svarspersonerna får då en möjlighet att ringa in det valet som stämmer bäst in med påståendet som står skrivet. I den här typen av enkät finns det även frågor där svarspersonerna har en möjlighet till att motivera sitt svar för att kunna gå in lite mer djupgående (Bryman, 2008). Den här typen av enkät användes för att få en övergripande syn på vad pedagogerna ute i förskoleverksamheterna anser om den psykiska atmosfären. En vanlig kvantitativ enkätundersökning skiljer sig från den kvalitativa enkätundersökningen som vi har valt att använda oss av. Det gör den eftersom den kvantitativa enkätundersökningen fokuserar mer på statistiska resultat och den kvalitativa enkätundersökningen innefattar både statistiska men också motiverade svar i form av flytande text (Bryman, 2008). Om vi skulle använt oss av t.ex. djupintervju istället för kvalitativa enkäter hade det resulterat i ett färre antal pedagogers syn på den psykiska atmosfären. Ett av målen med studien var att få in ett bredare material med många olika åsikter från pedagoger för att kunna ta del av deras barnperspektiv gällande barns trivsel och atmosfären på förskolan. Genom de kvalitativa enkäterna fanns det möjlighet till att få in fler svar vilket gav en större bredd på materialet. Vi hade räknat med att många pedagoger skulle få svårt att ta sig tid till att svara på enkäten och antog därför att det skulle bli ännu mer tidskrävande med djupintervjuer för pedagogerna. Vi beslutade oss därför för att använda oss av kvalitativa enkäter som metod.

För att få reda på barnens perspektiv valde vi också att göra nio strukturerade barnintervjuer med barn i åldrarna fem till sex år. En strukturerad intervju innebär att det finns förbestämda frågor i en viss ordning som ska följas (Bryman, 2008). Den formen av intervju valdes för att få ett samtalsunderlag som underlättar själva konversationen eftersom det blir ett stöd till intervjuaren. De strukturerade frågorna användes som samtalsunderlag för att barnen lättare

12

skulle kunna hålla sig inom ämnesområdet men också för att undvika eventuella bortsvävningar från ämnet. Frågor har ställts till pojkar och flickor för att få med bådas synpunkter. Intervjuerna som riktade sig till barnen bestod inte av samma frågor som de vi ställde till pedagogerna i enkäten. Målet var dock att ta reda på samma typ av information från båda parterna. Nivåanpassade frågor ställdes till barnen och pedagogerna (se bilagor). Vi ansåg att intervju med barnen var det bästa valet av metod. Intervjuer valdes för att vi ansåg att det skulle bli svårt för barnen att fylla i en enkät. Barnen som intervjuades var inte skriv- eller läskunniga nog för att kunna klara av att läsa texten i enkäten. Genom barnintervjuerna fick vi möjlighet till att fånga barnens perspektiv eftersom deras egna ord blev transkriberade till anteckningar. Vi hade tyvärr inte möjlighet till ljudinspelning för denna studie.

För att kunna genomföra barnintervjuerna på bästa sätt gäller det att intervjupersonen använder sig av ett anpassat språk och möter barnen på den nivån de befinner sig. Det krävs också en viss tydlighet från intervjupersonens sida för att underlätta för barnen och för att få tag på tillämpad information till studien. Som intervjuperson kan det också vara en god idé att ge barnen tid att svara på frågorna. Det kan också vara bra att visa sitt intresse för barnens svar genom att kommentera och instämma med deras svar och ställa eventuella följdfrågor (Cederborg, 2000).

2.2 Urval

Tre olika förskolor valdes för att få större utbud av material till skillnad från om vi endast valt att använda oss av en förskola. De olika förskolorna som vi tagit kontakt med ligger i tre olika kommuner. Totalt lämnades 40st kvalitativa enkäter ut till pedagoger på förskolorna. Pedagogerna i enkätundersökningen arbetade antingen på storbarnsavdelning, småbarnsavdelning eller blandad avdelning. På grund av anonymiteten har ingen urskiljning bland pedagogerna på de olika avdelningarna gjorts.

Det fanns förhoppningar från vår sida om att få in så många svar som möjligt för att kunna genomföra studien på bästa sätt. Vi var dock beredda på att det eventuellt skulle ske ett visst bortfall av svar. Totalt svarade 22 pedagoger på enkäterna och det blev ett bortfall på 18 enkäter vilket motsvarar nästan 50 %. Vi tror att det till stor del kan bero på brist av tid från pedagogernas sida. Allt som måste göras sidan om verksamheten som i detta fall var enkätundersökningen, tar tid från barnen.

Vi valde att genomföra nio barnintervjuer på en utav förskolorna eftersom det var där vi lyckades få tillstånd från föräldrarna. Vi intervjuande de äldre barnen på avdelningen som var

13

i åldrarna fem-sex år och det var både pojkar och flickor som blev tillfrågade. Vi fick endast tillstånd att intervjua de äldre barnen och därför var det dem som blev tillfrågade om de ville delta i studien.

2.3 Genomförande

En del av de kvalitativa enkäterna har delats ut i pappersform till pedagogerna på förskolorna. Vi valde även att mejla ut de resterande enkäterna till de övriga pedagogerna (se bilaga 8.1). Efter att ha lämnat ut 40st enkäter åkte vi sedan tillbaka till förskolorna två veckor senare och samlade in materialet som resulterade i 22st svar.

Barnintervjuerna har genomförts på en utav förskolorna (se bilaga 8.2). Det begärdes också att få föräldrarnas tillstånd för att kunna genomföra intervjuerna (se bilaga 8.3). Barnens ålder var relevant för studiens genomförande på grund av att en utvecklad språklig förmåga krävdes.

För att det skulle bli ett mer avslappnat samtal valde vi att Frida som känner barnen sedan tidigare fick utföra intervjuerna. Under tiden antecknade Emma i bakgrunden om det som yttrats i samtalen. Intervjun utfördes i ett rum där barnen vanligtvis befinner sig i för att skapa en trygghetskänsla. De kallades in en efter en för att få fram samtal som var baserade på deras tankar utan påverkan från något annat barn. Fokus låg på att få syn på vad barnen tycker är viktigt för att kunna trivas på förskolan.

2.4 Forskningsetiska övervägande

Enkätundersökningen genomfördes anonymt för att alla pedagoger skulle kunna känna att de kunde svara ärligt på frågorna utan att bli uthängda. För vår del fanns det inte heller något intresse av att veta vilken pedagog som sagt vad. Intresset låg enbart i att få in ett flertal pedagogers olika åsikter och perspektiv om den psykiska atmosfären i förskolan.

Enligt sekretesslagen finns det en sträng tystnadsplikt inom förskolan som innebär att ingen har rätt till att sprida information vidare om barnet till andra oberörda människor (Bengtsson & Svensson, 2006). På grund av sekretesslagen och vår respekt för barnen har vi valt att göra dem anonyma i studien. Vid namngivning kan eventuella uthängningar ske och detta är något vi vill undvika. Vi fick tillstånd från föräldrarna för att få genomföra intervjuerna med barnen (se bilaga 8.3). Samtycke med föräldrarna angående barnintervjuerna är ett krav enligt sekretesslagen för att få tillstånd till genomförandet av samtalen (Olsson, 2011). Det hade

14

underlättat att spela in intervjutillfället men det var tyvärr något vi inte fick tillstånd till att göra från föräldrarna (Cederborg, 2000).

2.5 Bearbetning

Vi började med att sammanställa de kvalitativa enkäterna genom att räkna ihop pedagogernas svar på de förbestämda svarsalternativen. De sammanställdes sedan till fem olika stapeldiagram eftersom det rörde olika typer av frågor. Stapeldiagrammen gav även en övergripande tydlig syn på pedagogernas åsikter. De fördjupade svaren från enkätundersökningen blev granskade genom en noggrann läsning. Svaren från pedagogerna sammanställdes sedan till en sammanhängande text för att få det lättläst och strukturerat. För att få med pedagogernas barnperspektiv har även pedagogerna citerats med deras egna formuleringar som finns att läsa i resultatdelen.

Vid genomförandet av intervjuerna förde en av oss dokumentation i form av anteckning samtidigt som intervjupersonen samtalade med barnen. Noteringarna från barnens uttalanden har sedan sammanställts och formulerats om till en flytande text. För att få med ett barns perspektiv har även barnen citerats med deras egna ord.

15

3. Bakgrund

Detta avsnitt introduceras med en kortare historisk tillbakablick där läsaren får möjlighet till att få syn på barnens livsvillkor i samhället under tidens gång. Det märks en radikal skillnad genom åren gällande bland annat barnsynen. Det är intressant att se en förändring från att verksamheter för barn inte exciterat till att det idag bland annat finns styrdokument för förskolan och att det dessutom krävs en högskoleutbildning för att bli förskollärare.

3.1 Historisk tillbakablick

Vuxnas syn på barnens värde har förändrats radikalt genom åren. Under tidens gång har barnens välmående uppmärksammats. Redan på 1700-talet började barns liv och hälsa uppmärksammas av myndigheterna. Barnarbete förbjöds i Sverige under 1900-talet och ett förbud mot aga kom år 1979 (Axelsson & Qvarsebo, 2010).

Under slutet av 1800- talet och början på 1900-talet började Sverige att förändras från ett bondesamhälle till ett industrisamhälle. Det blev då kris när det gällde barnens omsorg, vård och fostran i samhället. Ett fåtal småbarnsinstitutioner startades men det var svårt att få plats till sitt barn. Syftet med institutionerna var enbart barnpassning eftersom föräldrarna behövdes i arbetslivet (Tallberg Broman, 1995).

Den första delen av 1900-talet startades barnträdgårdar i Sverige som motsvarar dagens förskoleverksamheter. Barnträdgårdarna grundades av den tyska pedagogen Friedrich Fröbel. Han inledde en fröbelpedagogisk verksamhet som sedan Ellen och Maria Moberg arbetade vidare med i Sverige. Den fröbelpedagogiska verksamheten innehöll mycket lek, naturupplevelser, hushållssysslor, sång och rörelser. Syftet med barnträdgårdarna var då att forma barnen till goda samhällsmedborgare (Tallberg Broman, 1995).

Vid 1940-talet inriktade sig den offentliga sektorn på att ta mer ansvar för barnen. Det var under den här tiden som det ansågs vara viktigt att arbeta och hjälpa till i samhället och därför var barninstitutionernas utveckling av största vikt. Alva och Gunnar Myrdal var två svenska socialdemokratiska reformpolitiker som ansåg att uppfostringssituationen i samhället var ohållbar. De ansåg att det var olämpligt att en vuxen tillbringade större delen av sin tid hemma för att fostra ett eller två barn istället för att arbeta. Gunnar och Alva Myrdal ansåg att de som hade fallenhet för barnuppfostran skulle utbilda sig för att sedan ta hand om åtta till tio barn (Axelsson, 2007).

16

Under 1944 kom det första statliga stödet som var väldigt begränsat till barninstitutionerna. Vid 1970-talet sammanfördes alla barninstitutionerna till utvecklade förskoleverksamheter. Verksamheten var då inriktade på att utgå från barnens intresse (Tallberg Broman, 1995). Det finns ett tydligt mönster på en betydlig utveckling av vuxnas och barns livsvillkor i samhället under historiens gång.

Idag finns det ett styrdokument för förskolan som är läroplanen. Den första läroplanen kom ut år 1998 och reviderades sedan år 2010. Den fungerar som ett hjälpmedel för institutionerna och finns för att upprätthålla en god kvalitet i verksamheten. Läroplanen för förskolan innehåller olika mål som verksamheten och pedagogerna ska sträva efter att uppnå. Idag är det stort fokus på barnens bästa och trivsel tillskillnad från förr. Idag ser samhället barnen som kompetenta då de har gått från att vara objekt till att bli subjekt. Alla barn har egna åsikter och erfarenheter och är kompetenta. Barnen kan klara av att göra mycket saker själva om vi som pedagoger tillåter dem att göra det (Bjervås, 2003).

Förr startades institutioner för barnen eftersom föräldrarna behövdes i arbetslivet. Syftet med barninstitutionerna förr skiljer sig radikalt från dagens verksamheter. Förr handlade institutionerna främst om barnpassning där det inte krävdes någon utbildning från personalen (Tallberg Broman, 1995). Nu är det mer fokus på en god pedagogisk verksamhet där fostran, omsorg och lärande är i centrum. Idag krävs det också en förskollärarutbildning på högskolenivå som innefattar 210 högskolepoäng för att bli behörig förskollärare.

Gällande barnantalet i gruppen hade Skolverket (2005) tidigare riktlinjer på att 15 barn per grupp var att rekommendera för barnens bästa. Idag är den rekommendationen borttagen då skolverket säger att det inte är en siffra som ska styra utan vad som är bäst för barnen. Ibland kan det krävas ett lägre barnantal i en grupp för att den ska fungera optimalt och då är det viktigt att det inte är en siffra som ska styra detta (Skolverket, 2013-12-11). Barn under tre år och barn i behov av särskilt stöd kräver en högre personaltäthet än vad de äldre barnen kräver (Skolverket, 2013). Det pågår nu ett flertal aktuella debatter angående ekonomi, personaltäthet och barngruppsstorlekar gällande förskoleverksamheterna. Regeringen vill nu satsa mer på förskolan genom att utbilda fler förskollärare. De vill även öka stadsbidraget som kan göra att kommunerna kan reglera personaltätheten. Regeringen bidrar ekonomiskt för att kommunerna ska kunna framställa ett lämpligt barnantal i varje barngrupp och en passande avdelningsstorlek. Anledningen till satsningen är för att kunna gynna de allra yngsta barnen och deras vistelse på förskolan (Regeringen, 2014).

17

4. Tidigare forskning

Under tidigare forskning kommer vi att presentera olika relevanta forskare som undersökt om samma typ forskningsfält som vi har. Det är forskningsområden som handlar om lyssnandets pedagogik, relationsarbete i förskolan, lösningsinriktad pedagogik, anknytning, trygghetsobjekt och föräldrakontakt, stegvismetoden och språkets betydelse för leken.

4.1 Lyssnandets pedagogik

Åberg (2005) har tillsammans med gästförfattaren Lenz Taguchi (2005) skrivit en bok om lyssnandets pedagogik. Åberg (2005) upplevde som pedagog en enformighet på förskolan där hon arbetade och valde därför att utveckla sitt arbetssätt genom en handledarutbildning om lyssnandet. Därefter bildades det nätverk där syftet var att lyssna på varandras arbetssätt som Åberg (2005) sedan ville prova i praktiken. Hon började med att genomföra studien på sin förskola genom att dokumentera barnen för att försöka sätta sig in i deras förståelse. Åberg (2005) har även intervjuat barnen om deras intressen som sedan har dokumenterats och hängts upp, vilket gav möjlighet till reflektion.

Åberg (2005) har genom sin studie arbetat med lyssnandets pedagogik. Den här typen av pedagogik handlar om hur viktigt det är att lyssna in barnen. Att lyssna på barnen betyder att pedagogen ska lyssna och höra vad barnen verkligen säger. Det innebär även att de vuxna observerar vad barnen verkligen gör på förskolan och vad de intresserar sig för. Lyssnandets pedagogik handlar om att pedagogerna inte bara ska anta vad barnen gör och vad deras intressen är. Enligt Åberg & Lenz Taguchi (2005) bör personalen använda sig av pedagogisk dokumentation för att kunna höja kvaliteten på verksamheten. Det utfördes dokumentationer på barnens olika aktiviteter och intressen. Barnen får i sin tur möjlighet till delaktighet och inflytande när det gäller miljöns utformning eftersom den blir baserad på barnens åsikter och pedagogernas observationer av barnen. Miljön blir då lockande och inspirerande när barnen själva har fått vara med och bestämma vad som ska finnas där och hur miljön ska vara utformad (Åberg & Lenz Taguchi, 2005).

4.2 Relationsarbete i förskolan

Öhman (2009) är en annan författare som skrivit om relationsarbete i förskolan. När Öhman (2009) skulle göra sin magisteruppsats vid centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet började ett intresse väckas för relationer mellan barnen. Öhman (2009) valde att noga undersöka femåringars samspel på en förskola där hon upptäckte olika typer av

18

inneslutningar, uteslutningar samt kränkningar i barngruppen. Genom gjorda observationer av barnens samspel och samarbete med pedagoger kunde hon sedan skriva om relationsarbete i förskolan. Öhman (2009) vill dela med sig av fördjupade kunskaper om kränkningar och uteslutningar som förhoppningsvis kan motverka negativa sociala mönster. Hon har förstärkt sina argument med hjälp av bland annat Rubin (1983) som är en amerikansk socialpsykolog. Han har forskat om olika typer av relationer och samspel mellan barn och hur de utvecklar sin vänskapsförmåga (Rubin, 1983).

För att kunna motverka negativa sociala mönster är det viktigt som pedagog att vara närvarande för att hjälpa barnen att lära sig reglera och kontrollera sina känslor. Öhman (2009) menar också att pedagogerna ska kunna uppmärksamma kränkande beteende och utanförskap bland barnen genom att vara närvarande. Enligt henne kan kränkningar vara både fysiska och psykiska samt verbala eller icke-verbala. Hon anser också att det är viktigt att hitta vilka orsaker som kan ligga till grund för kränkande behandlingar. Öhman (2009) betonar även vikten av att sätta upp tydliga gränser för barnen för att de ska kunna lära sig om vad som är rätt och fel. Genom att sätta upp tydliga gränser utvecklas barnens sociala och emotionella kompetenser. För ett barn är det av stor vikt att kunna lära sig att hantera och kontrollera sina känslor. Det leder då till att barnen börjar kunna förstå hur andra barn känner. En utvecklad social och emotionell kompetens gör också att det blir lättare för barnen att få vara med och delta i lek och andra sociala situationer med kompisarna (Öhman, 2009). Något som Öhman (2009) också nämnde är att det kan vara en god idé att sätta barn som hamnat utanför gruppen i centrum genom att lyfta fram hans eller hennes expertområde. Barnet får då möjlighet till att dela med sig av sina kunskaper och därmed kan självkänslan stärkas och andra barn får intresse för barnet som hamnat i utanförskap.

4.3 Lösningsinriktad pedagogik

Måhlberg & Sjöblom (2012) är andra skribenter som inte talar för problembaserat förhållningssätt som Öhman (2009) gör. Det problembaserade förhållningssättet går ut på att hitta bakomliggande problem till ett visst beteende (Måhlberg & Sjöblom, 2012). Det kan exempelvis vara om ett barn är aggressivt och slåss, då gäller det att hitta orsaken till varför han eller hon agerar på detta sätt.

Måhlberg & Sjöblom (2012) förespråkar den lösningsinriktade pedagogiken (LIP) som innebär att fokus ska ligga på det som redan fungerar bra. Exempelvis om ett barn har svårt att sitta still vid en läsvila men kanske tycker om att lägga pussel och kan sitta still med det. En

19

lösning kan då vara att låta det barnet få lägga pussel samtidigt som läsvilan pågår. På det viset får barnet göra det som han eller hon tycker är roligt och kan samtidigt fungera bättre vid läsvilan. Måhlberg & Sjöblom (2012) menar då att när barnen får möjlighet till att göra något utifrån deras intresse visar det en positiv påverkan på inlärningen. De har gjort en utveckling av den lösningsinriktade arbetsmodellen som är en inspiration från Insoo Kim Bergs och Steve de Shazers lösningsfokuserade arbetsmodell. Modellen är en form av terapi. Måhlberg & Sjöblom (2012) har också lärt sig mycket av Ola Nordlund som utbildat lärare inom ”konsten att uppmuntra” och ”social träning och metoder för att hjälpa elever med sociala och emotionella problem”. Genom att överföra tolkningar av Kim Bergs och Steve de Shazers terapimodell till pedagogik i skolans värld har den lösningsinriktade pedagogiken kunnat ta form. Måhlberg & Sjöblom (2012) har provat sig fram i det dagliga arbetet i skolan för att kunna tillämpa sin modell. Genom att de fått feedback från bland annat föräldrar och elever har Måhlberg & Sjöblom (2012) fått kunskap om vad som kan fungera. Kunskaper och erfarenheter från det dagliga arbetet i skolan har lett till att de utvecklat LIP- modellen. Genom att ha använt sig av sina beprövade erfarenheter och överfört terapimodellen till pedagogik har de kommit fram till den lösningsinriktade pedagogiken (LIP). Måhlberg & Sjöblom (2012) anser att det är viktigt att hitta nya fungerande lösningar för barnet istället för att fokusera på bakomliggande problem. Pedagogerna bör också ha ett positivt förhållningssätt eftersom det påverkar barnens välmående. Måhlberg & Sjöblom (2012) menar också att det är viktigt att individanpassa verksamheten för att öka trivseln för barnen.

4.4 Anknytning

Broberg, Hagström & Broberg (2012) har skrivit en bok om anknytning i förskolan som är baserad på John Bowlbys anknytningsteorier. Bowlby (2010) är en utbildad psykoanalytiker som är upphovsman till anknytningsteorin. Teorin är baserad på forskning om barn i åldern ett till två år gamla som blivit skilda från sina föräldrar då han studerat om anknytningens betydelse för barnen. John Bowlby genomförde studien genom att dokumentera med filmkamera om hur barnen som skiljts från sina föräldrar påverkades. Det visade sig genom filmerna att barn som skiljts från sina föräldrar reagerade mycket starkt och känslomässigt. Detta är något som tyder på barnens behov av att ha kontakt med sina föräldrar och hur viktigt den är. Studien fick stor effekt när det gällde rutinerna för barnen på sjukhus och barnhem då föräldrar tidigare uppmanats att inte besöka sina barn ofta, då det kunde leda till oroligheter. Genom Bowlbys studie väcktes ett nytt tankesätt kring anknytningens betydelse (Broberg,

20

Hagström & Broberg, 2012). Anknytning är en relation mellan två personer som representerar ett starkt band.

4.5 Trygghetsobjekt och föräldrakontakt

Arnesson Eriksson (2010) förespråkar om trygghetsobjekt i samband med inskolningen. Hon har skrivit en bok om inskolning och föräldrakontakt i förskolan där konkreta tips och idéer lyfts fram. Boken är baserad på Arnesson Erikssons (2010) erfarenheter och upplevelser som pedagog på en förskola där hon har arbetat i 12 år. Under arbetstid har Arnesson Eriksson (2010) fört dokumentationer av olika inskolningar och arbetat för en god föräldrakontakt. Genom hennes undersökande arbetssätt och erfarenheter har hon framställt en bok med användbara tips och idéer till pedagoger och förskollärarstudenter. Arnesson Eriksson (2010) har genom sitt arbete på förskolan kommit fram till att det är viktigt att ständigt dokumentera och utvärdera verksamheten för att det ska kunna ske en förbättring inom förskolan men främst om inskolning och föräldrakontakt.

Ett av hennes konkreta tips handlar om att förädlarna får skapa en bok med information om barnet samt bilder på honom/henne och personer som står barnet nära. Barn och pedagoger kan ha nytta av boken då de tillsammans kan titta i den. Boken kan fungera som ett trygghetsobjekt för barnet. Sandberg & Vuorinen (2007) samt Arnesson Eriksson (2010) hävdar att det är viktigt att ha en god samverkan mellan hemmet och verksamheten för att underlätta barnets vistelse på förskolan. Ett gott samarbete mellan förskolan och hemmet kan påverka barnens trivsel på ett positivt sätt och därmed öka kvaliteten på förskolan. God daglig föräldrakontakt ger möjlighet till anpassad omsorg utifrån barnets behov (Arnesson Eriksson, 2010).

4.6 Stegvismetoden

Gíslason & Löwenborg (2003) har presenterat ett material som heter Stegvis. Det kommer ursprungligen från USA där det heter Second Step. Det är ett material som främst har utvärderats i USA och är forsknings- och teoribaserat. Programmet bygger bland annat på forskning om barns sociala och emotionella kompetenser. Det innebär att barn som har sociala kompetenser kan lättare klara av att hantera sociala situationer och konflikter. Socialt emotionella barn kan också lättare förstå andras och sina egna känslor samt att visa empati för andra. Barn som lär sig att hantera sociala och emotionella kompetenser tidigt får enklare för att skapa goda relationer till andra genom sin utvecklade empati och självsäkerhet (Committee for Children, 2011). Enligt en studie som gjorts i USA säger förskollärare att ungefär 20 % av

21

barnen som ska börja skolan inte har dem nödvändiga sociala och emotionella färdigheterna som krävs för det sociala samspelet (Boyd, Barnett, Bodrova & Leong, 2005). Second Step programmet är utvecklat för att hjälpa barn att klara av att hantera sociala och emotionella kompetenser (Committee for Children, 2011). Det svenska Stegvis är ett material som är liknande det amerikanska Second Step. Stegvis strävar efter att barn ska utveckla sin känslomässiga och sociala kompetens för att de ska kunna hantera vardagen på ett bra sätt. Stegvismetoden används för att barnen ska skapa en inkluderande miljö där alla trivs. Det är en metod som också strävar efter att motverka utanförskap. Stegvismetoden går bland annat ut på att visa olika typer av bilder som beskriver varierande situationer. Barnen får sedan chans till att diskutera om etiska värderingar och hitta olika lösningar till bilderna (Gíslason & Löwenborg, 2003). Eftersom många pedagoger i enkätundersökningen påpekade att de använde sig av stegvismetoden och andra samarbets- och empatiövningar har vi valt att lyfta fram stegvismetoden i vår studie.

4.7 Språkets betydelse för leken

Barbro Bruce (2010) är en legitimerad logoped och universitetslektor på Malmö högskola via institutionen barn, unga och samhälle. Hon har flera års erfarenhet av barns språkutveckling, språkutvecklingsproblem, kommunikation samt läsning och skrivning. Bruce (2010) har analyserat språkets betydelse för leken utifrån sina egna erfarenheter och nämner att språket har en avgörande betydelse för att bli insläppt och delaktig i andra barns lek och gemenskap. Hon menar också att barn som har svårt att förstå språket har svårare att uttrycka sig och att ta initiativ till lek. Ett barn som inte kan behärska språket får svårt att förstå vilka regler som gäller vilket gör det svårt för barnet att delta. Barn med begränsat språk får svårare att starta upp egna lekar då det krävs språk för att kunna locka vänner till sin lek (Bruce, 2010).

De olika författarna har skrivit om relevant forskning och tillämpade teorier som är användbara för vår studie. Genom stöd från skribenternas undersökningar har vi lyckats analysera studiens material. Däremot har vi märkt en brist i det tidigare forskningsfältet gällande fokusering på barnens trivsel. De tidigare undersökningarna som vi har använt oss av till studien har oftast inte valt att lägga fokus på att fånga barnens perspektiv. Författarna har istället använt sig av observationer och liknande metoder, vilket betyder att de fått fram ett barnperspektiv. Till skillnad från tidigare forskning har vi istället valt att titta på både barns perspektiv och barnperspektiv angående trivseln på förskolan. Vi kommer även att analysera vårt material med hjälp av Johanssons (2003) förklaring av pedagogisk atmosfär. Det finns

22

förhoppningar om att vår studie ska kunna bidra till nya perspektiv och infallsvinklar angående barnens åsikter kring trivseln på förskolan.

23

5. Teorier

I studien används olika teorier och begrepp som är relevanta för vårt examensarbete. Det är teorier och begrepp som barns perspektiv och barnperspektiv, atmosfär och anknytning. Barns perspektiv och barnperspektiv är något som vi kommer att använda oss av eftersom vi kommer att analysera materialet utifrån de här två olika perspektiven. Vi kommer även att använda oss av begreppet atmosfär eftersom vi tycker att det är ett relevant sammanfattande ordval för vår studie. Därefter kommer teoriavsnittet avslutas med en beskrivning av anknytningsteorin som också kommer att användas i studien.

5.1 Barnperspektiv och barns perspektiv

Barnperspektiv innebär att vuxna strävar efter att försöka förstå sig på barnens uppfattningar, erfarenheter och handlingar. Vuxna försöker att förstå barnens livsvärld utifrån barnens perspektiv (Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide, 2011). När människor möter varandra bär de med sig olika erfarenheter, känslor, tankar och värderingar. Det fungerar då som ett filter och gör att människor förhåller sig på ett visst sätt beroende på vilket perspektiv de tar. Ungefär på det här sättet skapar vuxna sig ett barnperspektiv. Beroende på vilka upplevelser och erfarenheter den vuxna bär med sig skapas och förändras deras sätt att se på barnperspektivet (Svenning, 2011). Barnperspektiv handlar mer om vuxnas tolkningar av barnen. Enligt detta perspektiv involveras inte barnens livsvärld, tankar och funderingar. Det är den vuxne som tolkar barnen utan att egentligen ta någon hänsyn till vad barnen egentligen tycker och tänker utifrån vad personen i fråga anser vara barnets bästa. (Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide, 2011). Vuxna tror ofta att de vet vad som är bäst för barnen på grund av deras barnperspektiv. Det kan hända att de vuxnas barnperspektiv inte stämmer överens med vad barnen egentligen tycker. Detta är något som kan leda till missnöje från barnens sida då de har blivit feltolkade av de vuxna.

I studien kommer vi att använda oss mycket av pedagogperspektiv som i detta fall innebär att pedagoger försöker att närma sig barnens perspektiv. I enkätundersökningen fick pedagogerna möjlighet att svara utifrån deras barnperspektiv om vad de förmodade att barnen tyckte och tänkte angående atmosfären på förskolan. Genom att pedagogerna har tolkat barnens uppfattningar och erfarenheter om atmosfären i förskolan tog de ett barnperspektiv. Pedagogerna försöker att sätta sig in i barnens värld genom till exempel

24

observation och tolkning av barnen (Pramling Samuelsson & Sommer, 2011 & Emilson, 2003).

Barns perspektiv innefattar barnens egna erfarenheter, tolkningar och uppfattningar av sin omvärld. Genom intervjuerna med barnen fick vi tillgång till barnens perspektiv eftersom de blev tillfrågade. Frågorna som ställdes handlade om atmosfären på förskolan och om barnens trivsel. Barnen fick då chans att uttrycka sina åsikter och tankar med sina egna ord vilket betyder att det blev en redovisning av deras livsvärld, erfarenheter och uppfattningar. Genom att ha tillfrågat barnen kunde vi få insikt i barnens perspektiv då vi antecknat deras meningar ordagrant. Vi utgick från barnens egna ord för att vi som vuxna skulle kunna ta ett steg från vårt barnperspektiv och närma oss barnens perspektiv (Pramling Samuelsson & Sommer, 2011 & Arnér, 2009). Barnens perspektiv blir en annan sorts synvinkel på atmosfären i förskolan än vad pedagogernas barnperspektiv blir.

Syftet med studien var att få insikt i både ett barnperspektiv och ett barns perspektiv angående atmosfären i förskolan genom barnintervjuer och en enkätundersökning. Det gjorde vi för att få syn på vad barnens och pedagogernas åsikter var. Vi ville få fram om barn och pedagoger har liknande eller skilda åsikter och uppfattningar angående atmosfären i förskolan.

5.2 Atmosfär

Johansson (2003) är en skribent som författat en bok om bland annat atmosfären i förskolan. Hon gjorde en undersökning som bygger på de yngsta barnen i förskolan. Hennes urval var 30 förskolor som fanns i 20 olika kommuner. Hennes syfte var att med hjälp av läroplanen, ge en bild av det pedagogiska arbetet med de yngre barnen genom att studera pedagogernas förhållningssätt, verksamhetens innehåll och hur den är organiserad samt barnens erfarenheter. Undersökningen bestod av enkäter, intervjuer och observationer vilket resulterade i att Johansson (2003) fick en bild av hur den pedagogiska verksamheten har förändrats. Arbetsbelastning har ökat vilket lett till brist på tid för personalen att hinna med att tillgodose alla barns behov. Johansson (2003) redovisar tre olika typer av pedagogiska atmosfärer som råder i arbetslagen efter att ha genomfört studien. Det är den samspelande atmosfären, den instabila atmosfären och den kontrollerande atmosfären.

25

Det vi menar med atmosfär är hur den psykiska miljön är. Atmosfären i förskolan handlar om hur pedagoger och barn i verksamheten tillsammans framkallar ett klimat där relationer till varandra skapar en psykisk miljö. Johansson (2003) har skrivit om begreppet pedagogisk atmosfär i förskolan, där hon beskriver det som ett klimat. Ett klimat som handlar om hur pedagoger förhåller sig gentemot barnen (Johansson, 2003). Johansson (2003) menar att det finns tre olika typer av pedagogiska atmosfärer. Det finns den samspelande atmosfären, den instabila atmosfären och den kontrollerande atmosfären.

Den samspelande atmosfären innebär att pedagogen är väldigt närvarande i barnens värld och deltar exempelvis i deras lekar och blir ofta väldigt hängiven till barnens aktiviteter. Den samspelande pedagogen är lyhörd för vad barnen vill och uttrycker. Pedagogen är väldigt lyhörda och har för avsikt att förstå vad barnen vill och vad de menar i olika situationer. Hon eller han har också lättare att tillåta att gränser överträds om barnen har en bra anledning till varför de t.ex. behöver flytta saker från ett rum till ett annat för att leken ska flyta på (Johansson, 2003).

Det finns även den instabila atmosfären som innebär att pedagogerna både kan ha en närhet till barnet men också att de kan ha ett större emotionellt avstånd. I den instabila atmosfären finns det liknande drag från den samspelande atmosfären men den vuxna pendlar mer mellan att vara närvarande och att hålla en vänlig distans till barnet. När den vuxne håller en vänlig distans till barnet betyder det att personen i fråga till viss del engagerar sig och är närvarande men i nästa stund väljer han eller hon att vara mer passiv. Exempelvis kan pedagogen i den instabila atmosfären vara med och leka med barnen först för att sedan inta en passiv iakttagarroll och stödja barnen vid behov. Atmosfären kategoriseras också av ett tillkämpat lugn och motsägelser. Tillkämpat lugn innebär att pedagogerna har många arbetsuppgifter som gör att det blir för mycket för dem att hantera. Det leder i sin tur till frånvaro och hög koncentration på grund av alla stressiga rutiner under dagen som måste skötas, vilket gör att det blir mindre tid för samtal med barnen. En pedagog som har hög koncentration är mycket mer fokuserad på att utföra alla dagliga rutiner så som tillexempel blöjbyte och matsituationer istället för att ha tid att samtala med barnen. Det blir då en slags frånvaro från pedagogens sida när det blir brist med tid för att samtala med barnen. En pedagog som befinner sig i en instabil atmosfär tenderar att bli motsägelsefull. Att vara motsägelsefull innebär att pedagogen har ett växlande förhållningsätt där pedagogen ena stunden agerar vänligt och i nästa stund blir mer negativt inställd i sitt agerande (Johansson, 2003).

26

Den kontrollerande atmosfären kategoriseras av den vuxnes behov av att inte tappa kontrollen. Vilket innebär att den kontrollerande atmosfären är väldigt styrd av att det ska vara ordning och reda. Pedagogen styr verksamheten med ett vänligt och bestämt tonfall. Atmosfären kan uppfattas som vänlig men en del barn väljer att göra motstånd och visa missnöje mot pedagogernas styrning (Johansson, 2003).

Måhlberg & Sjöblom (2012) använder sig också av ordet atmosfär när de skriver om skolans miljö där de menar det ska ges möjlighet till gemenskap och trygghet. Atmosfären påverkas beroende på hur personalen och barnen bemöter och förhåller sig till varandra. Det innefattar även hur barnen behandlar varandra men också hur pedagoger förhåller sig jämtemot andra pedagoger.

5.3 Anknytningsteorin

Bowlby (2010) är en utbildad psykoanalytiker som är upphovsman till anknytningsteorin. Anknytning är en svensk översättning av det engelska ordet attachment. Teorin är baserad på en relation med ett starkt band mellan barn och omvårdnadsperson. Det är redan under barnens första år som banden knyts an till en person. Anknytningspersonen kan exempelvis vara en förälder, pedagog eller någon ledare inom en idrott. Beroendet på samspelet mellan människor kan relationsbanden se olika ut. Omvårdnadspersonen ser bland annat till att barnen får stöd, beskydd och trygghet.

Anknytningsteorin kan beskrivas som nära känslomässiga relationer som påverkar barnens trygghetskänsla. Anknytningsteorin innebär att en del kriterier måste uppfyllas för att det ska räknas som en anknytning. Det är bland annat att en relation måste ha varat under en längre tid. Det handlar också om att individen som är anknytningsperson inte är utbytbar eftersom personen i fråga har stor emotionell betydelse för barnet. Parterna ska ha en stark vilja att vara med varandra och det blir en separationsångest om de tvingas skiljas åt (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Något som Broberg, Hagström & Broberg (2010) också nämner i sin bok är att ett objekt kan ses som en trygghet för barnen. Det kan exempelvis handla om ett gosedjur eller en snuttefilt som kan ge barnen en trygghetskänsla och tröst under dagen på grund av doften som kommit hemifrån. Redan under inskolningstiden på förskolan knyter förhoppningsvis barnet an till en eller flera pedagoger. Efter en tid blir relationen och bandet oftare starkare mellan barnet och pedagogen då de lär känna varandra bättre.

27

6. Resultat

Resultatdelen är strukturerad efter svaren från enkätundersökningen (se bilaga 8.1). Vi har valt att sammanställa de fördjupade svaren från svarspersonerna i form av flytande text med citat från pedagogerna. Texten har sedan kombinerats med ett stapeldiagram för att ge en övergripande och tydlig bild av resultatet. Efter enkätundersökningens resultat kommer barnintervjuerna att presenteras i en sammanhängande text med citat från barnen.

6.1 Sammanställning av enkätundersökningen

Totalt fick vi in svar från 22 pedagoger i enkätundersökningen som vi delat ut på de olika förskolorna. Nedan finns det sammanställda resultat från enkäterna i form av stapeldiagram och text för att ge en tydlig och fördjupad bild av pedagogernas ställningstagande.

Figur 1

Barnet trivs kanske inte i en stor grupp. Det kan vara svårt som ny att komma in i gruppen bland de som känner varandra väl sen tidigare (Pedagog).

Det var på det sättet en pedagog uttryckte sig angående vad som kan ligga till grund för otrivsamhet för barnen i enkätundersökningen. Vi frågade pedagogerna om de upplevde att det fanns barn som inte trivdes på förskolan (se figur 1). Pedagogerna svarade att de ville anpassa aktiviteter och miljön efter barnens intressen för att öka trivseln för dem på förskolan. De vill väcka intresse hos barnen och locka in dem till lek av olika slag. Det finns ett syfte

Instämmer ej instämmer delvis instämmer helt

0 2 4 6 8 10 12 14

1. Upplever ni att det finns barn som inte

trivs på förskolan i allmänhet?

28

med att framhäva barnen och låta alla ta plats samt att sträva efter att skapa kompisrelationer till varandra. Det är viktigt att barnen kan känna sig viktiga och delaktiga i alla sammanhang och att de blir lyssnade på. Det är också viktigt att bekräfta barnen och ha respekt för deras känslor för att en god relation och trygghet till barnet ska kunna skapas. Pedagoger bör acceptera att alla barn är olika och att det tar olika lång tid för dem att finna sig till rätta. De anser också att det kan vara en god idé att ta reda på bakomliggande problem till otrivsamhet och åtgärda det med hjälp av föräldrasamverkan. Det är viktigt att ingripa tidigt och vara närvarande som pedagog vid akuta problem som till exempel mobbing. Det krävs mycket positiv beröm och egentid till varje barn för att visa att de vuxna finns där för dem. En utav pedagogerna uttryckte sig på följande sätt:

Vi anpassar aktiviteter efter barnens intressen. Vi visar barnen att vi finns här för dom (Pedagog).

De flesta pedagoger skrev i enkätundersökningen att de stora och även växande barngrupperna kan ha en stor påverkan till att många barn inte trivs ute i deras förskoleverksamheter. Stora barngrupper innebär också en högre ljudnivå och det ger en stressigare och mindre harmonisk miljö på avdelningen. Många barn vistats också väldigt långa dagar på förskolan. Pedagogerna upplever i många fall stress över att inte hinna med varje enskilt barn som är en viktig nyckel till att barnen ska kunna trivas. Barnen behöver bli sedda och bekräftade för att kunna känna att det finns tid för dem att vara tillsammans med de vuxna. Detta tydliggörs av en utav pedagogerna som säger:

Jag vill skapa en bra relation och en trygghet (Pedagog).

Det är angeläget för personalen att barnens föräldrar kan känna en trygghet till pedagogerna och att barnen också ska kunna känna trygghet till att vistas på förskolan. Många gånger handlar det om otrygga barn som känner rädsla och oro för att vistas på förskolan vilket gör att barnen inte trivs. Oavsett hur en verksamhet är upplagd och planerad kommer det alltid vara svårt för pedagogerna att få förskolan att passa samtliga barn. Det kommer alltid finnas något barn som inte är nöjd med sin tillvaro på förskolan.

Pedagogerna tycker att det är viktigt att barnen får bli delaktiga och de vill även ge dem inflytande i största möjliga mån för att de ska trivas. Både barn och föräldrar måste få känna sig välkomna och trivas tillsammans med pedagoger och barn i gruppen. Pedagogerna i enkätundersökningen anser också att en anledning till att barnen inte trivs kan bero på att de inte har några kompisar på förskolan. Det kan bero på att barnet saknar språket och därmed

29

blir det svårare att ta sig in i gruppen och i leken. Det kan också handla om att barnen har otrygga familjeförhållande vilket gör att de även har svårt att känna sig trygga på förskolan. En pedagog svarade såhär:

Oro/ängslan hos barnet, svårt att komma in i gruppen, för stor barngrupp (stressig miljö) (Pedagog).

Figur 2

Vi frågade om hur pedagogerna arbetar för att skapa en inkluderande miljö och i så fall på vilket sätt (se figur 2). Pedagogerna strävar efter att skapa en inkluderande miljö som är varierad för att barnen ska kunna få möjlighet till att välja aktiviteter utifrån deras intresse. De vill att miljön ska vara inspirerande och anpassad efter varje barn genom stort utbud av material. Det krävs lyhörda pedagoger som lyssnar efter vad barnen visar intresse för och utformar miljön efter det. Det skapas också diskussioner med barnen om hur de vill att miljön ska vara utformad för att ge barnen inflytande i verksamheten. Det kan vara relevant med rum där barnen får en chans att kunna ta avstånd och dra sig undan. Pedagogerna anser också att det är relevant med samarbetsövningar i helgrupper men också i smågrupper för att alla barn ska kunna komma till tals. En av pedagogerna svarade på följande vis:

Samarbetslekar i helgrupp, arbete i smågrupper så att alla kommer till tals och känner sig sedda (Pedagog). 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Instämmer ej instämmer delvis instämmer helt

2. Upplever ni att ni försöker att skapa en

inkluderande miljö där alla trivs?

30

Det nämndes också övningar som stegvis och empatiövningar som pedagogerna anser kan vara bra att göra med gruppen. De strävar efter att alla ska vara snälla mot varandra och att få barnen trygga i gruppen. Pedagogerna är också observanta i den fria leken för att ingen ska bli utanför. De vill sträva efter att kunna se och bekräfta alla barn och även få in barn med svårigheter i gruppen. Goda egenskaper som pedagoger kan ha är att vara positiva och glada. Följande citat angående detta kommer från en pedagog:

Vi erbjuder material och aktiviteter anpassade efter barnens önskemål, alla kan vara med i lekar och att vara lyhörd för vad som sker i den fria leken för att ev. resonera med barnen om hur de kan hjälpa till för att inte någon ska ”vara utanför”. Genom att ”se och bekräfta” varje barn varje dag kan vi pedagoger åstadkomma mycket (Pedagog).

Figur 3

Pedagogerna blev tillfrågade om föräldrakontakten hade betydelse för barnens välmående på förskolan (se figur 3). Samtliga pedagoger i vår studie instämmer helt eller delvis till att föräldrakontakten är viktig för barnens välmående på förskolan. De säger att föräldrars trivsel och tillit till verksamheten och förskolans personal är väldigt avgörande för hur barnen kommer att känna när de vistas på förskolan. De flesta pedagoger ser en koppling mellan att trygga föräldrar ger trygga barn på förskolan och vise versa. En god kommunikation mellan pedagog och förälder gör det lättare för personalen att stötta barnen oavsett dagsform. Det krävs därför en öppen dialog pedagog och förälder emellan. Det är viktigt att bemöta föräldern när de kommer för att hämta sitt barn. Det kan stärka barnets självkänsla när de kan

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20

Instämmer ej instämmer delvis instämmer helt

3. Upplever ni att föräldrakontakten har

betydelse för barnets välmående på er

31

se att pedagogerna kan komma bra överens med föräldrarna. En pedagog uttryckte sig på följande sätt:

En bra föräldrakontakt, att föräldrarna känner sig trygga med att lämna sitt barn hos oss är en bra förutsättning för att barnet ska trivas (Pedagog).

Figur 4

Frågan ställdes om pedagogerna ansåg att det fanns tid och möjlighet att se och stötta alla barn i verksamheten (se figur 4). Många pedagoger utrycker att stora barngrupper och brist på personal kan göra att de inte kan se och bekräfta varje enskilt barn som de skulle önskat. Om det skulle vara många barn borta en dag blir det lättare att se och hinna med varje barn. Pedagogerna uttrycker också att de försöker göra sitt bästa för att de ska hinna med att se och bekräfta varje enskilt barn. Någon pedagog utrycker också att det fungerar väldigt bra för tillfället. Det handlar om att prioritera vad de vill lägga sin tid på och främja barnens bästa i första hand. En pedagog svarade att det gick att se alla barn varje dag:

Att se ALLA barn varje dag kan man. Däremot hinner man inte samtala och ”jobba” med alla barn varje dag. Vi är ett team som måste hjälpas åt med det (Pedagog).

En del pedagoger nämner att de hinner se varje barn under dagen. Däremot blir det svårare att arbeta enskilt med varje barn dagligen. Somliga tider är det lättare att hinna se och bekräfta alla barn eftersom personaltätheten är större under delar av dagen. Några pedagoger uttrycker

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

Instämmer ej instämmer delvis instämmer helt

4. Anser ni att det alltid finns tid och

möjlighet att se och stötta alla barn i

32

att barnen är vana vid att jobba självständigt, vilket resulterar i mindre stress hos pedagogerna om en från arbetslaget är borta. En pedagog lyfter ett problem som handlar om detta:

Man gör sitt bästa varje dag för att se och stötta alla barnen men ju större barngrupperna blir, desto svårare blir det. Just nu fungerar det jätte bra! (Pedagog).

Figur 5

Vi frågade pedagogerna om de ansåg att barnen fick möjlighet till att vara med och påverka atmosfären på förskolan (se figur 5). Pedagogerna svarade att de planerar verksamheten, miljön och materialet efter barnens intresse och behov. De upplever positivitet i barngruppen när barnen har fått vara med och bestämma samt påverka sin vardag. Några från enkätundersökningen nämnde att de arbetar med ”barnens råd” på deras förskola. Det innebär att barnen får chans till att vara delaktiga och komma med förslag samt få inflytande i verksamheten. På bland annat ”barnens råd” vill pedagogerna uppmuntra barnen till att vara engagerade och tillmötesgå barnens förslag om de är rimliga. Pedagogerna har ett tillåtande arbetssätt och en positiv inställning och kommunikation med barnen för att skapa en positiv atmosfär. De tycker också att det är viktigt att de vuxna är överens och har liknande förhållningssätt. De lägger stor vikt vid att alla ska få framföra sina åsikter och att barnen lyssnar på varandra. Någon pedagog upplever att det är svårt att ge barnen delaktighet och inflytande eftersom verksamheten är styrd efter rutiner och planering. En pedagog svarade på följande vis: 0 2 4 6 8 10 12

Instämmer ej instämmer delvis instämmer helt

5. Anser ni att barnen får en möjlighet till att

vara med och påverka atmosfären

33

Vi är lyhörda för barnens idéer och förslag när det kommer till gemensamma aktiviteter. Uppmuntrar alltid barnens engagemang (Pedagog).

Samtliga pedagoger är överens om att deras förhållningsätt är viktigt och att de påverkar barnen i väldigt stor utsträckning vilket är avgörande för barnens trivsel. Ett positivt och glatt förhållningsätt smittar av sig samtidigt som glada pedagoger ger gladare barn. Engagemanget från pedagoger gör att lust och nyfikenhet kan väckas hos barnen. Ett öppet förhållningsätt är bra att ha där olikheter kan berikas. Alla barn och vuxna ska känna sig välkomna och trivas. Pedagogerna ska lyssna på barnen med respekt och låta dem uttrycka sina åsikter och ta tillvara på dem i den mån det är möjligt.

En del pedagoger svarade även i enkätundersökningen att hur pedagoger är mot varandra påverkar också huruvida barnen är mot varandra. Personalen ska vara goda förebilder för barnen när det gäller deras sätt att handla och agera. En del uttrycker att det är viktigt att sätta upp regler och ha gränser samtidigt som det är viktigt att skratta, kramas och ha roligt tillsammans med varandra. Öppenhet och positivitet, lyhördhet är viktiga egenskaper hos en pedagog. Fungerar arbetslaget bra ihop är det också lättare att få en mer fungerande barngrupp. Två pedagoger uttryckte sig på följande sätt angående förhållningssätt:

Barn gör inte som man säger utan som man gör (Pedagog).

Det påverkar mycket! Som man själv vill bli bemött ska man bemöta andra. D.v.s. försöker vi ha ett öppet förhållningssätt där olikheter berikas. Alla ska känna sig välkomna. Alla ska våga uttrycka sina åsikter. Vi ska lyssna på barnen lyhört o med respekt (Pedagog).

Det framkom en del svar på hur pedagogerna kunde arbeta för att barnen ska trivas på förskolan. De vill få barnen delaktiga och nyfikna samt utmana dem. De strävar efter att skapa en god miljö som inkluderar alla barn genom att upprätthålla ett positivt arbetssätt. Det är viktigt att arbeta med barnen i grupp och individuellt. Pedagogerna anpassar aktiviteter efter barngruppen genom att vara lyhörda och uppmärksammade på vad barnen visar intressen för. De tycker att det är viktigt att barnen skapar goda relationer till varandra.

Personalen vill få fram en positiv atmosfär där barnen ska få känna en samhörighet och ”vi-känsla” i barngruppen genom olika typer av aktiviteter, övningar och samtal. Det upplevs positivitet i samarbetsövningar och empatiövningar som t.ex. Stegvis. Något som också upplevs vara bra att arbeta med är olika ”lära känna varandra övningar” och samtal om hur det är att vara en bra kompis där lika/olika lyfts fram. En pedagog svarade på följande sätt:

34

Vi har samtal om hur man är som kompisar. Vi visar varandra respekt. Lär oss säga stopp, uppmanar barnen att skapa olika konstellationer, ha många kompisar och kunna leka med många. Vi skapar leksituationer i olika ”små” rum där vi uppmuntrar och skapar förutsättningar för att leka (Pedagog).

Pedagogerna upplever också att det är viktigt att kunna dela in barngruppen i mindre grupper. De tycker också att det krävs nya aktiviteter och nya erfarenheter för att fånga barnens intresse. Ett bra bemötande är viktigt där barn och pedagoger visar respekt och empati för varandra. Barnen ska inte heller bli avbrutna i den fria leken utan förvarning. Pedagogerna vill att barnen ska få känna sig delaktiga och duktiga genom att de får hjälpa till med vardagssysslor. Barnen bör också få vara med och bestämma vilka regler som ska gälla på förskolan. Pedagogerna anser att det är viktigt med närkontakt och att ge feedback till alla barn men speciellt till de som behöver det lilla extra stödet. Barn med andra modersmål än svenska ska få möjlighet till det stöd de behöver. Pedagogerna anser också att det är viktigt att ingripa när ett barn känner sig utanför. En pedagog uttryckte sig såhär:

Bra bemötande. Visa respekt och empati. Vara tillmötesgående. Få alla att känna samhörighet i lekar och aktiviteter. Samarbetslekar där vi stärker Vi-känslan (Pedagog).

35

6.2 Barnintervjuerna

Barnen vi gjort intervjuerna med är i åldrarna fem till sex år gamla. Under intervjutillfället valde vi att skriva ner vad barnen sagt med deras egna ord för att kunna få insikt i ett barns perspektiv angående atmosfären i förskolan. Det hade underlättat att spela in intervjutillfället men det var tyvärr något vi inte fick tillstånd till att göra från föräldrarna. Nedanför kommer det att presenteras olika åsikter, uppfattningar och citat från barnen.

Vi ställde frågor till barnen om de trivdes på förskolan och om de ansåg att det var viktigt att trivas. Majoriteten av barnen svarade att de trivdes på förskolan. Det var endast ett barn som först svarade att hon inte trivdes och sedan började hon fnissa och ändrade sitt svar till att hon trivdes.

Jag trivs inte här på dagis ”skrattar”. Eller jo det gör jag nog haha (Barn).

Däremot instämde alla barnen med att det var viktigt att alla trivdes på förskolan. Barnen blev också tillfrågade vad de tyckte om att göra på förskolan för att få syn på deras intresse. Många av barnen svarade att de gillade att göra pärlplatta, rita och leka med lego. Barnen svarade också att de tyckte om att spela spel och bandy tillsammans med kompisarna. De flesta svarade att det var roligt att göra olika typer av aktiviteter tillsammans med en eller flera kompisar. Ett utav barnen uttryckte sig på följande vis:

Jag tycker om att leka med X för han gör så roliga lekar. Vi spelar bandy och annat kul (Barn). Det ställdes även en fråga om vad som gör barnen glada på förskolan. Något som gjorde många av barnen glada var deras kompisar. Barnen svarade att det var viktigt att de kunde leka med varandra och ha kul tillsammans. De tyckte också att det var viktigt att de var snälla mot varandra. Några barn svarade att olika former av materiella ting som leksaker kunde göra dem glada. Ett barn svarade följande:

Jag gillar att få överraskningar och leka med legot(Barn).

För att få syn på vad som leder barnen till otrivsamhet valdes det att ställa en fråga om vad som kunde göra barnen ledsna på förskolan. Det vanligaste svaret vi fick från barnen var att de blev ledsna när någon slår eller säger taskiga saker till dem. Några barn svarade att de blev ledsna när någon kompis avvisar dem från leken. Andra barn svarade att de blev ledsna när någon blev arg eller började bråka med dem. Ett utav barnen uttryckte sig såhär:

36

Vi frågade barnen hur de ansåg att en bra kompis skulle vara. De flesta barnen i intervjun svarade att de kunde krama varandra och vara snälla genom att bland annat säga förlåt. Det var också viktigt att trösta varandra om någon var ledsen. Några svar vi fick var att de kunde fråga om någon ensam vill vara med och leka. Andra barn nämnde att det var viktigt att hjälpas åt och samarbeta. Det var även viktigt att alla barnen kunde leka och skratta med varandra. Ett barn svarade på följande sätt:

Det är bra att kunna leka och skratta med varandra (Barn).

Vi ville ta reda på vad barnen tyckte att de kunde göra för att alla ska trivas på förskolan. Barnen svarade att det var viktigt att vara glad och skratta, samt att göra roliga saker tillsammans. De svarade även att de kunde trösta varandra om någon var ledsen. Vi uppfattade det som att barnen tyckte att den här frågan var svårbesvarad eftersom vi fick in begränsade svar. Ett barn svarade:

Man kan trösta någon och säga förlåt om någon är ledsen (Barn).

En annan fråga som ställdes till barnen handlade om huruvida de kände att pedagogerna alltid hade tid för dem när de behövde det. Det uppkom väldigt blandade svar från barnen. Tre av barnen svarade att de upplevde att fröknarna alltid fanns där för dem vid behov. Fyra av barnen hade blandade känslor och kände att fröknarna hade tid ibland och ibland inte. De svarade också att det kunde hända att andra barn behövde hjälp samtidigt eller att de inte blev sedda. Två av barnen svarade nej eftersom de inte alltid fick tröst när de var ledsna. Ett av barnen uttryckte sig på följande sätt:

Nä, ibland pratar mina fröknar med varandra eller så hjälper dom någon annan och då ser dom inte mig (Barn).

Vi upplevde att barnen överlag ansåg intervjutillfället som en trevlig stund. De var mycket hjälpsamma och engagerade i att vilja bidra med sina åsikter till studien. Det fanns några frågor som barnen upplevde vara mer svårbesvarade än andra. Trots det ansåg vi att barnintervjuerna gav oss användbart material till studien.