• No results found

När barns åsikter räknas - en studie om barns möjligheter till inflytande i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "När barns åsikter räknas - en studie om barns möjligheter till inflytande i förskolan"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och samhälle

Barn unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng på grundnivå

När barns åsikter räknas

-

En studie om barns möjligheter till inflytande i förskolan

When the children’s opinions count

- A study of children’s opportunities to influence in preschool

 

Kim Ejdelind

Ida Sernert

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2012-11-06

Examinator: Ingrid Dash Handledare: Åse Piltz

(2)
(3)

Förord

Uppsatsen har skrivits gemensamt, från första till sista del. Litteraturen som lästs har delats upp mellan oss men vi har diskuterat böckernas innehåll med varandra och tillsammans tagit ut det mest relevanta för vår uppsats. Vi har tillsammans gjort observationer, intervjuer och transkriberingar och hittat poänger och guldkorn i vårt empiriska material. Vi har båda lagt lika mycket tid och energi på arbetet. Vi har kunnat inspirera och bygga på varandras tankar och på så sätt har vi kompletterat varandra på ett positivt sätt. Att arbeta i par ser vi som något positivt, det är bra att ha någon att diskutera, reflektera och analysera tillsammans med.

Vi vill ge ett tack till alla som på något sätt varit en del i vårt examensarbete. Ett hjärtligt tack till alla nyfikna, glädjefyllda och kreativa barn som skapat grunden till uppsatsen samt till alla pedagoger på förskolan som gett oss av sin tid och underlättat vårt arbete. Tack även till er föräldrar som gett oss tillåtelse att intervjua och videofilma era barn.

Kim Ejdelind & Ida Sernert

(4)
(5)

Abstract

Ejdelind, Kim och Sernert, Ida (2012) När barnens åsikter räknas [When children’s opinions count] Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Syftet med den genomförda studien är att undersöka barns möjlighet till ett ökat inflytande i förskolan genom egen dokumentation. Den dokumentation som görs i dagens förskolor utförs oftast av pedagoger men i studien vänds denna upplevda bild och istället är det barnen som dokumenterar. Under en veckas tid fick barnen dokumentera sin vardag genom digitalkameror och detta blev sedan underlag för diskussioner tillsammans med barnen. Uppsatsen bygger på grundtanken om det kompetenta barnet. Studien bygger på följande frågeställningar: Kan barns

dokumentation leda till en ökad möjlighet till inflytande för barn i förskolan, och i så fall hur? Hur kan barn ges möjlighet till inflytande i den pedagogiska dokumentationen i förskolan? Studien är en kvalitativ studie, med semistrukturerade intervjuer, bildanalys

samt observationer i utvalda situationer. Resultatet av studien visar att det finns en vilja hos barnen att vara en del av den pedagogiska dokumentationen och att det finns en glädje i att visa det som de själva upplever som betydelsefullt. Genom att låta barnen använda sig av digitala kameror skapas en möjlighet för dem att vara en del av den dokumentation som görs. Under förutsättning att pedagogerna har en vilja att använda barnens fotografier som en del i grunden i den pedagogiska planeringen kan barnens möjligheter till inflytande öka i förskolan.

(6)
(7)

Innehållsförteckning

Förord

……….3

1. Abstract

………5

2. Inledning

………...………9

2.1 Syfte och frågeställning ……….10

3. Teori och tidigare forskning

………11

3.1 Att skilja på begreppen inflytande och delaktighet………11

3.2 Inflytande som begrepp i praktiken ………...…12

3.3 Barnsyn – Barnperspektiv eller barns perspektiv? ………12

3.4 Inflytande som en grundläggande värdering i pedagogiken ………..13

3.5 Läroplanen för förskolan och styrdokument ……….14

3.6 Vygotskijs teori – Den proximala utvecklingszonen………...……...15

3.7 Dokumentation i förskolan……….16

3.8 Att problematisera dokumentation……….16

4. Metod

………18 4.1 Metodval……….18 4.2 Urval………...20 4.3 Genomförande………20 4.4 Forskningsetisk överväganden………...23 4.5 Kritisk reflektion………24

5. Resultat och analys

………..25

5.1 Analys……….25

5.2 En första inblick i fotografierna……….25

5.3 Antal fotografier……….25

5.4 Att skapa ett klimat baserat på inkludering och gemenskap………..27

5.5 I början klarar vi det tillsammans………...28

5.6 Glädjen i den fria leken tillsammans med andra………28

5.7 Att se byrån ur en annan synvinkel………30

5.8 Att arbeta tillsammans………31

5.9 Att hitta glädjen i varandra och leken……….31

(8)

7. Avslutande reflektion

……….36

8. Referenslista

………...38

9. Bilagor

………..40

(9)

1. Inledning

Betydelsen av att dokumentera har under de senaste åren framhävts allt mer och i läroplanen för förskolan (Lpfö98/10) står det följande; ”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras” (Lpfö98/10:32). Med läroplanen i ryggen har dokumentation som arbetsmetod blivit ett allt större krav inom förskoleverksamheten. Vardagen i verksamheten ska observeras, reflekteras och dokumenteras så pass mycket att den ger både barn och pedagoger möjligheten att reflektera över hur de agerar och reagerar i olika situationer. Dokumentation ska även skapa möjligheten för barnen att minnas och kunna gå tillbaka och reflektera kring sina egna lärandeprocesser och sin utveckling. Men vem är det egentligen som dokumenterar barnens lärandesituationer och kunskapsutveckling? Vem tolkar, värderar samt bestämmer vad som ska visas upp på förskolan och vad som ska ligga till grund för planeringen av dagen? Pedagogerna eller barnen? Förskolan är en stor del i många barns vardag och bör vara en plats som genomsyras av barnens intresse, kunskaper och nyfikenhet.

Med tanke på att det är barnens vardag som planeras så borde det vara en självklarhet att låta barnen vara delaktiga i den planering som görs. Att ge barnen inflytande över verksamheter borde därför vara viktigt, men vilka möjligheter ges egentligen till barninflytande? I de styrdokument som ligger till grund i förskolan poängteras också vikten av att ge barnen inflytande, ”Förskolläraren ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll” (Lpfö98/10:12).

Med utgångspunkt i grundsynen om det kompetenta barnet och med läroplanen i ryggen så har vi undersökt möjligheten att låta barnen själva vara huvudpersonen i arbetet med dokumentation. Vad väljer egentligen barnen att dokumentera och visa upp när de får bestämma? I den genomförda studien har barnen på en förskola själva genom fotografering fått dokumentera sin vardag under en veckas tid. Det har i stort sätt inte funnits några gränser för vad som fått fotograferas eller när kamerorna skulle användas. Det har helt varit på barnens initiativ och intresse. Genom att låta barnen själva fotografera så skapas möjligheten att få se en del av världen ur deras synvinkel och

(10)

utifrån deras perspektiv. Med detta som underlag har vi sedan analyserat och diskuterat hur barnens intressen tas tillvara i planeringen av förskolans vardag samt om barnens möjligheter till inflytande kan utökas genom deras egen dokumentation.

Studien är viktig då barns inflytande och dokumentation är två grundläggande faktorer i vårt kommande arbete som lärare – här genom att vrida på den upplevda bild som vi har från förskolan idag. Det vill säga att ge barnen möjlighet till att själva dokumentera sin vardag för att förhoppningsvis öka deras möjligheter till inflytande i verksamhet.

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att undersöka barns möjligheter till inflytande i förskolan, genom barns egen dokumentation av sin vardag i verksamheten. Barnens dokumentation analyseras och diskuteras vidare tillsammans med barnen i syfte att förstå om och i så fall hur barns intresse tas tillvara och om barnens möjligheter till inflytande möjligen kan utökas genom deras egen dokumentation. Detta syfte har resulterat i följande frågeställningar:

- Kan barns dokumentation leda till en ökad möjlighet till inflytande för barn i förskolan, och i så fall hur?

- Hur kan barn ges möjlighet till inflytande i den pedagogiska dokumentationen i förskolan?

(11)

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer vi att beröra Lev Vygotskij och hans teori angående den

proximala utvecklingszonen. Vi redogör även för tidigare forskning inom ämnet.

Som underlag för vårt tidigare forskningskapitel har vi valt att lägga tyngd vid Lev Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen eftersom att han belyser vikten av samspel med andra och utvecklingen som sker när barn interagerar med andra. Detta är också en del av vårt syfte med uppsatsen och därav blir han relevant för denna studie.

3.1 Att skilja på begreppen inflytande och delaktighet

Efter studerad litteratur har begreppen inflytande och delaktighet fått oss att fundera över vad uttrycken egentligen står för. Begreppet inflytande har många olika tolkningsmöjligheter och används på flera olika sätt inom skolforskningssammanhang. Att använda inflytande och delaktighet som synonymer är vanligt, både i forskningssammanhang och i de vardagliga diskussionerna på förskolan. Det känns dock viktigt att skilja dessa begrepp åt då begreppet inflytande snarare handlar om att barn ska ges möjligheten att, på ett påtagligt sätt, påverka sin tillvaro och vardag. Lärarna i förskolan planerar i stora delar verksamheten med uppmärksamhet på barnens intressen, erfarenheter, tankar och initiativ, men de bör vara beredda på att ändra i planeringen för att på så sätt utveckla och förändra utifrån barnens perspektiv och infallsvinkel (Arnér 2009:13f; Eriksson 2009:203, 207ff, 215). Arnér beskriver begreppet inflytande så som att barn ska ges möjligheten att, på ett reellt sätt, påverka sin tillvaro och vardag (Arnér, 2009:13f). Det är också så vi personligen tolkar begreppet och har därför valt att i uppsatsen framförallt använda oss av inflytande. Att sätta likhetstecken mellan inflytande och delaktighet känns olämpligt då begreppet

delaktighet snarare har en innebörd av att ta del av något som redan på förhand är

bestämt av någon annan. Barnen blir en del av sin vardag på förskolan och ses som delaktiga, dock i en planering som redan är bestämd och som de inte har någon möjlighet att påverka. Ett par saker som kan ses som ett hinder för att göra barnen delaktiga i planeringen kan vara personalbrist och stora barngrupper. Delaktighet är en viktig känsla att få känna. Genom att uppleva det ökar barnets förståelse av kunnande och i och med det växer barnets självkänsla. En känsla av tillhörighet är en annan viktig aspekt. Ett tecken på tillhörighet och delaktighet kan vara att barnen leker med andra på

(12)

förskolan, har roligt och har en gemenskap tillsammans med de andra barnen. Barn på förskolan har oftast en bild av att det är de vuxna som bestämmer, förutom i leken. Där är det barnen som bestämmer helt och hållet och fantasin kan flöda fritt (Arnér 2009:13f; Eriksson 2009:203, 207ff, 215).

3.2 Inflytande som begrepp i praktiken

Ordet inflytande eller varje barns rätt till inflytande i förskolan har diskuterats i många olika sammanhang och i många fall dras ett likhetstecken mellan inflytande och att bestämma. Johannesen & Sandvik (2009) menar dock att det är en omöjlighet att alla barn på förskolan bestämmer helt och hållet hur deras vardag ska se ut och det är inte heller syftet med att tillämpa inflytande. Begreppet inflytande diskuteras ofta i termer av demokrati, det vill säga att barn ska vara med och bestämma, ta beslut och välja. I praktiken påvisas detta ofta genom att låta barnen rösta. Att ha rätt till inflytande handlar inte om att rent konkret bestämma utan det handlar om att alla är en del av en gemenskap där alla visar respekt och inkluderas, oavsett åsikt eller uppfattning. Inflytande innebär inte att varje barn ska få sin vilja igenom, utan snarare om att vara en del av en samvaro och på så sätt också påverka vad som sker genom sina tankar och åsikter. Inflytande innebär att barnen är med i diskussionerna om vad som bidrar till och skapar en bra vardag i förskolan och att barnens åsikter värdesätts. Barn ska inte ges lika stort ansvar som vuxna i förskolan – det formella ansvaret är och ska vara de vuxnas (Johannesen & Sandvik, 2009:31ff).

3.3 Barnsyn - Barnperspektiv eller barns perspektiv?

I dagens samhälle är det oftast den vuxne som har makten att bestämma över vad som sker och planeras på förskolan. För att barnen ska kunna ges en möjlighet att vara delaktiga i beslut krävs det ett fungerande samspel mellan båda parterna. Att kunna lyssna och ta till sig andras perspektiv är därför en viktig del för att skapa ett lyckat samspel. Enligt Arnér (2011) har detta en avgörande betydelse för människans personliga utveckling. Det är med andra ord viktigt att vara två som deltar i ett samspel så att nya och andra perspektiv kommer fram och inte bara ens egna. I samspel med andra människor sker ständigt en utveckling, därför är det av stor betydelse att ha ett fungerande samspel med barnen (Arnér, 2011:30ff).

(13)

Barnperspektiv är de vuxnas sätt att förstå barns erfarenheter, uppfattningar och handlingar. Ordet perspektiv betyder synvinkel och när den vuxna ser på barnet i ett barnperspektiv innefattar det oftast att den vuxna både ser barnet och att barnet finns i åtanke. Det är oftast inte bara en synvinkel utan det finns många olika perspektiv och därför kan betydelsen skifta. Perspektiven skapas av vuxna som försöker arbeta med, genom olika vetenskapliga grundtankar, att förstå barns tankar kring deras egna handlingar. Detta är således vuxnas egna perspektiv på barn (Arnér, 2009:29ff; Pramling Samuelsson, Sommar & Hundeide, 2011:5ff; Arnér & Tellgren, 2006:32ff, 39ff).

Barns perspektiv är barns egna synsätt och tolkningar av världen. Det handlar om deras egen livsvärld, erfarenheter och deras sätt att tolka det som sker omkring dem (Arnér, 2009:29ff; Pramling Samuelsson, Sommar & Hundeide, 2011:5ff; Arnér & Tellgren, 2006:40). Den stora skillnaden mellan de olika perspektiven är att i barns egna perspektiv krävs information från barn själva, det vill säga att barnen själva har lämnat sitt bidrag. I förskolan blir innebörden av detta att barnen ska kunna förmedla tankar, känslor och upplevelser genom flera olika uttrycksformer. Detta ska ske tillsammans med vuxna som ser, lyssnar och genuint försöker tolka deras uttryck och sätt att agera. När detta sker så närmar sig de vuxna ett barns perspektiv. En förutsättning för att närma sig barns perspektiv är att de vuxna tror på barns kompetens och värdesätter deras sätt att uppleva och förstå världen. En del forskare anser att om vuxna ska ha möjlighet att göra barn delaktiga, krävs det att de har förmågan att inta ett barns perspektiv (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:71).

3.4 Inflytande som en grundläggande värdering i pedagogiken

Alla barns rätt att uttrycka sig och att bli hörda är ett synsätt som diskuteras i forskningssammanhang och detta synsätt ligger också till grund för de inflytande som barn erbjuds enligt förskolans praxis. Att ge barn ett reellt inflytande innebär att de bör bli delaktiga i både ord och handling, barnen blir en del av ett sammanhang där deras tankar och sätt att förstå bildar en viktig del. Barnens sätt att förstå och uttrycka sig tas tillvara på och skapar både innehållet och formen på planeringen på förskolan och på så sätt får barnens tankar och uttryck en reell betydelse. (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:71f).

(14)

Om barn har rätt till att uttrycka sina tankar och åsikter så måste de också få möjligheten att testa och utveckla olika sätt och ställningstagande som gör det möjligt för dem att förklara vad de tänker och tycker. Förskolan ska vara den plats där barn får denna möjlighet, det vill säga möjligheten att delta och öva inflytande genom att uppleva att deras tankar, åsikter och känslor respekteras och värderas (Sheridan & Pramling Samuelsson 2001:19ff). Då barn upplever att deras tankar blir hörda och sedda samt att deras åsikter, intressen och erfarenheter besvaras och tas tillvara på ett respektfullt sätt har barn inflytande och är delaktiga, menar Pramling Samuelsson och Sheridan (Sheridan & Pramling Samuelsson 2001:19ff; Eriksson, 2009:217f).

Inflytande som pedagogik handlar även om att sträva efter att fånga barns intressen, det vill säga att ta tillvara på barns världar, deras erfarenheter och förståelse. Det handlar inte enbart om att lyssna till och låta barnen bestämma utan snarare om att tolka barns olika agerande och ha förtroende, tillit samt förväntningar på att barn kan klara av olika saker med rätt stöd från en vuxen (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:72f, 78f).

3.5 Läroplanen för förskolan och styrdokument

Läroplanen för förskolan (Lpfö98/10) beskriver lärarnas uppdrag angående verksamheten och dess planering. Här poängteras barnens inflytande i den dagliga verksamheten som en central del.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed får möjlighet att påverka sin situation /…/ utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande (Lpfö98/10:12).

I förskolans läroplan framställs barn som medkonstruktörer i sin kunskapsutveckling, vilket i sin tur kräver delaktighet i den egna läroprocessen men trots att barns inflytande är en laglig rättighet i skolan är det inte en självklar praktiskt tillämpning överallt. Det problematiska, menar Pramling Samuelsson och Sheridan, är de olika synsätt på barn som existerar i förskolans praktiska verksamhet. Studier som gjorts visar på flera olika förhållningssätt till barn som antingen utgår från ett vuxen- eller barnperspektiv och kan vara både ett inkluderande och ett exkluderande tankesätt. I och med detta poängteras vikten att skapa ett klimat i förskolan där barn behandlas lika, med respekt och är

(15)

delaktiga i vardagen på ett jämlikt sätt (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:74f; Eriksson, 2009:209ff).

3.6 Vygotskijs teori - Den proximala utvecklingszonen

Att samspelet mellan lärande och utveckling har betydelse utgör det huvudsakliga innehållet i begreppet den proximala utvecklingszonen som är ett centralt begrepp i psykologen, pedagogen och filosofen Lev Vygotskijs teori. Begreppet den proximala

utvecklingszonen innebär läroprocesser som är under utveckling, det vill säga utrymmet

som finns mellan den kunskap som barnet redan har och den kunskapsnivå som barnet är på väg mot. Stödet från den vuxne blir gradvis mindre och insatsen från barnet själv blir större. Här beskrivs det sociala samspelet som en förutsättning för utveckling, kunskap och lärande. Vygotskij menar att ett grundläggande faktum hos barn är att utveckling genom samarbete, med hjälp av imitation, är källan till alla de specifika egenskaperna som en människa har. Barn bör, med andra ord, redan från födseln ses och förstås som sociala individer och där samspelet med andra utgör grunden för den individuella utvecklingen. På så vis kan barn, genom samarbete och samspel med andra, uppnå högre utvecklingsnivåer. (Vygotskij 2001:332f; Arnér, 2009:34f).

Den dagliga verksamheten i förskolan är viktig för barnens tankeutveckling, menar Vygotskij, då han anser att skolundervisningen skapar möjligheter för utveckling av nya former av tänkande. Samspelet mellan vuxna och barn poängteras som en viktig del av utvecklingen där barns tankar, agerande och medvetenhet utmanas och utvecklas (Arnér, 2009:34f). I förskolan tar barn oftast inte till sig kunskap som de redan besitter, utan de lär sig sådant som de inte redan kan. Detta kan ske i samspel med andra eller i samarbete med läraren. Med andra ord, det barn kan göra idag i samspel eller samarbete med någon annan kommer de att kunna lära sig att göra självständigt imorgon (Vygotskij 2001:332).

Samspelet som skapas mellan barn och vuxen möjliggör en dialog där barnet är en aktiv del i den pedagogiska processen. Det är inte den vuxne som ensam ska driva och förmedla läroprocesser, utan snarare så bör det vara ett samarbete där både barn och vuxna påverkar varandra i lika stor utsträckning och där båda tillför inspiration och mening. Här är det viktigt att se barnet som huvudperson och inte den vuxne, menar Vygotskij. Vikten av kommunikation poängteras och samarbete mellan barn samt mellan barn och vuxna i lärandesammanhang. I samarbete med vuxna eller mer

(16)

kompetenta kamrater klarar barn mer än vad de skulle klara på egen hand (Vygotskij, 2001:333; Arnér, 2009:34f).

Arnér (2009) menar att den utvecklingsteori som Vygotskij betonar också kan ske omvänt, det vill säga att den vuxne kan utvecklas till högre nivåer i samspel med barn. Alla har, oavsett ålder, olika erfarenheter av livet och barn kan lära vuxna precis lika mycket som vuxna kan lära barn, även om det inte handlar om ren kunskap utan mer om olika sätt att tänka och se på saker (Arnér, 2009:35).

3.7 Dokumentation i förskolan

I förskolans värdegrund och uppdrag poängteras det tydligt att barn ska betraktas som människor med kunskaper och förmågor. Deras tankar, idéer och känslor ska tillvaratas och samverka med verksamheten. Följande går att läsa:

Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (Lpfö98/10:11).

Att låta barnen själva dokumentera sin verksamhet ingår således i förskolans uppdrag. Åberg och Lenz Taguchi (2007) beskriver dokumentation som ett viktigt pedagogiskt verktyg i förskolan där barnen blir aktiva deltagare i skapandet av kunskap (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:20ff). Att låta barnen själva dokumentera genom fotografering är beskrivet i tidningen Förskolan (Claesdotter, 2007) då barnen själva, under en längre tidsperiod, fått vara huvudpersonerna i verksamhetens dokumentation. Barnen har fått fotografera verksamheten obegränsat med hjälp av digitala kameror som funnits tillgängliga. Att använda sig av digitala kameror kan ses som ett bra verktyg för att förstå och återuppleva barns tankar och känslor. Det kan också vara ett bra verktyg för de barn som inte ännu utvecklat sitt språk. Barnens dokumentation och fotografier har sedan varit grunden för planering och utvecklande av verksamhetens innehåll och miljö (Claesdotter, 2007-06-08).

3.8 Att problematisera dokumentation

En stor del av dokumentation handlar om att göra tankar och händelser synliga och med det så blir också att betrakta respektive att bli betraktad frågor om maktpositioner. Med

(17)

Sparrman (2003). Borde inte barns deltagande i dokumentation innefattas av samma etiska regler som vid andra forskningssammanhang? Det vill säga att barn ges rätten att själva besluta angående samtycke, anonymitetsskydd samt användningsområde på materialet. En tredje aspekt som känns viktig att belysa är när barn ser sig själva i dokumentationen. De ser inte enbart sig själva utan även andra och kan då bli påminda om hur de förväntas agera för att tillhöra ”normen” eller för att vara ”goda barn” i förskolelärarens, föräldrarnas eller andra barns ögon (Lindgren & Sparrman, 2003:59, 60ff).

De etiska aspekterna känns viktiga att belysa då det är viktiga grundtankar i den genomförda studien eftersom den berör barns möjlighet till egen dokumentation.

(18)

4. Metod

I denna del får läsaren en inblick i den metod vi valt att använda för att samla in empiriskt material. Kapitlet kommer att belysa tillvägagångssättet, hur materialet har bearbetats efter genomförandet samt vilka etiska hänsyn som har behövts göras. Även urvalsgruppen kommer att presenteras.

4.1 Metodval

Syftet med studien är att fånga barns egna perspektiv och utgå från dem. För att få ett så djupt perspektiv som möjligt har vi valt att använda oss av kvalitativ metod. Att använda sig av barnens verklighet kallas för naturalism inom kvalitativ forskning. Genom att fråga barnen om deras egen verklighet av världen och att de får använda sig av egna ord att berätta skapas lättare en förståelse för vuxna om barns verklighet. I detta fall först och främst genom fotografierna. Vi tittade tillsammans med barnen på det de fotograferat och barnen berättade för oss vad bilden har för betydelse för just dem. Att utgå från barnens tankar kallas emotionalism, det vill säga att man försöker fånga ”insidan” av själva upplevelsen. I det här fallet genom barnens val av fotografier (Bryman 2011:206, 340ff, 414ff; Lindeberg & Knudsen K, 2010:50ff). Holme och Solvang (1997:94f) menar att genom kvalitativ metod fokuseras det mer på förståelse än på resultat.

Utgångspunkten för studien är barnens egen dokumentation, det vill säga deras fotografier och deras tankar runt dem. Att använda sig av fotografierna som grund kallas foto-elicitering eller ”foto som grund för diskursen” vilket innebär att forskaren till studien använder bilderna som utgångspunkt för en diskussion kring bildernas betydelse och innebörd. Att nyttja sig av bilder som barn tagit själva av sin vardag kan vara en bra utgångspunkt för barnintervjuer då ett intresse redan skapats hos barnen och de får en chans att berätta med sina ord om deras vardag. Dessa visuella bilder kan tas av antingen forskaren själv eller av de medverkande i studien, i detta fall är det de medverkande som tar bilderna (Bryman, 2011:403ff; Lindeberg & Knudsen K, 2010:54f).

Studien bygger på en kombination av två tillvägagångssätt – kvalitativa semistrukturerade intervjuer och en öppen observation. För att på ett så naturligt sett

(19)

semistrukturerade intervjuer som videofilmats. Detta för att enklare kunna gå tillbaka

och bearbeta barnens tankar och berättelser. Semistrukturerad intervju innebär att det oftast finns en uppsättning av frågor fast ordningsföljden på dem är inte förbestämd. Frågorna är mer allmänna och det finns ett större utrymme för att ställa följdfrågor än vid en mer strukturerad intervju.

När det ska ske en barnintervju är det viktigt att man som intervjuare redan innan har bestämt vad materialet ska användas till och vad det är man vill ska komma fram. En kvalitativ semistrukturerad intervju innebär att det blir en mer öppen samtalsliknande situation där båda parterna är delaktiga. Det är dock den som intervjuar som har ansvaret för att skapa ett så meningsfullt sammanhang i samtalet som möjligt genom de intervjufrågor som ligger till underlag för samtalet. En stor fördel med att sitta ner tillsammans med barnen som intervjuas är att som intervjuare kan man lättare se på barnets kroppsspråk om de har förstått frågan, om de anser att någon fråga gör dem obekväma eller om de börjar bli trötta på att sitta stilla. Det är även viktigt att vara lyhörd och öppen för vad barnen berättar, att ge dem ett erkännande för att det som de säger har en betydelse för dem. Ordningen på frågorna är inte på förhand bestämd utan det är upp till intervjuaren att bestämma när vilken fråga passar bäst. Det är fotografierna som utgör grunden för diskussionen i denna studie (Lindeberg & Knudsen K, 2010:50, 51ff). Bryman (2011) menar att använda sig av fotografier som grund till intervjufrågorna kan bidra till att alla berörda i intervjun får ett meningsfullt sammanhang i diskussionen och att de kan få de medverkande att minnas situationer och händelser på ett bättre sätt. Vi ser detta som en fördel när det gäller intervjuer med barn, då det blir enklare för dem att minnas via fotografier och det blir mer konkret än traditionella intervjufrågor. En fördel med att ha en kvalitativ intervju är att båda parterna sitter ner tillsammans och pratar, då är det inte lika lätt att det uppstår missförstånd (Bryman 2011:403ff, Davidson & Patel 2003:78)

Under studiens gång gick vi tillsammans igenom och reflekterade med barnen om de fotografier de tagit. Vi gick även tillbaka till och analyserade den videoinspelningen som gjorts under samtalet med barnen. Att använda sig av visuellt material, så som fotografier och videoinspelningar är exempel på kvalitativ data. Diskussionen vi hade med barnen som videoinspelades var en form av en öppen observation som ägde rum under tiden då vi samtalade med barnen. Barnen var medvetna om att vi videoinspelade. Fördelen med en öppen observation är att det ger mycket större frihet och det blir en

(20)

mer naturlig situation (Holme & Solvang 112ff). Vi var aktiva deltagare under observationen och samtalen med barnen.

För att analysera barnens fotografier kommer vi att använda oss av bildanalys. Det finns många olika tolkningssätt i en bildanalys, det är helt beroende på vem som ser på bilden. Ett sätt att se på en bild är att förklara just det som är synligt, ett annat sätt är att förklara vilken betydelse bilden har för just mig. Då speglas även erfarenheter och upplevelser in på det tolkningssätt vi väljer att använda oss av. Uppsatsen kommer att utgå från bilder som ett kommunikationsobjekt, vilket innebär att det är tolkningen av bilden som är det viktigaste (Borgersen & Ellingsen 1998:60, 148f).

Eftersom det är barnens syn på förskolan som ligger som grund för studien passade dessa metoder oss bäst.

4.2 Urval

Studien genomfördes på en avdelning på en förskola i Skåne där barnen var mellan 3-5 år gamla. På avdelningen går det 19 barn, varav 7 flickor och 12 pojkar, samt 3 pedagoger. Varför vi valde just denna barngrupp var för att en av oss känner pedagoger, en del föräldrar och barn väl vilket förenklade beviljandet om delaktighet samt genomförande av studien. I uppsatsen kommer förskolan att benämnas som Vitsippan. Att ha en redan etablerad relation med flera av barnen som ska delta i studien kan vara problematiskt eftersom det kan påverka både synsätt, tankar och analysen i uppsatsen (Holme & Solvang 1997:104ff). Detta har vi varit medvetna om och haft med oss i åtanke genom hela undersökningens gång. Vi har strävat efter att se så opartiskt som möjligt på materialet, även om det är en omöjlighet att behandla de objektivt till hundra procent.

4.3 Genomförande

När ämnet för uppsatsen var bestämt, diskuterade vi hur vi skulle kunna gå tillväga för att nå en så djup och bred inblick som möjligt. Beslutet blev att använda oss av barnen som huvudpersoner i studien och låta de dokumentera sin egen vardag. Frågan som uppstod då var; hur ska vi få barnen att vilja dokumentera och hur gör vi när alla barnen som ska delta inte har språket och skriften med sig?

(21)

Pedagogerna verkade väldigt positiva till vår idé att göra barnen till huvudpersoner i studien.

Efter att vi berättat om våra tankar och idéer för pedagogerna satt vi oss ner och började formulera ett brev som skulle skickas ut till föräldrarna. I brevet berättade vi vilka vi var och vilket syfte vi hade med undersökningen. Eftersom barnen är minderåriga behövde vi föräldrarnas skriftliga tillåtelse att deras barn fick delta i studien. Vi informerade även om att alla barnen skulle vara anonyma, att fotografierna inte skulle användas för annat än i studiens syfte och att efteråt kommer fotografierna att förstöras. När vi hade fått alla föräldrarnas godkännande bestämde vi en dag när vi skulle åka till förskolan för att själva prata med barnen.

Vi samlade alla barnen på en morgonsamling på den avdelningen som vi skulle vara på. Därefter frågade vi om barnen ville vara med i vår undersökning och att de skulle få använda sig av två kameror för att fotografera vad de gör och tycker om på förskolan. Alla barnen svarade ivrigt ja. Efter samlingen visade vi barnen de två digitalkameror som de skulle få använda sig av. Vi gick igenom hur man startade dem, vilken knapp barnen skulle trycka på när de skulle fotografera och hur de skulle stänga av kameran när de var färdiga. Vi berättade att kamerorna skulle vara kvar på förskolan i en hel vecka och att barnen fick lova att fotografera när de ville. Något barn frågade om det var barnen eller fröknarna som skulle fotografera. Vi sa att det var en bra fråga och att det var bara barnen som fick lov att använda sig av kamerorna och inte fröknarna. Barnen frågade om de fick lov att fotografera allt varpå vi svarade ja. Ett barn frågade om de fick fotografera när de satt på toaletten. Vi förklarade att det var det enda stället de inte fick lov att fotografera på, det vill säga när de satt på toaletten. Vi berättade även att det var viktigt att respektera varandra om någon inte ville vara med på foto och om någon av dem inte ville fotografera överhuvudtaget så behövde de inte, det var helt frivilligt. När vi gått igenom allting tillsammans med barnen, om vad och hur allting skulle gå tillväga, kom vi gemensamt med barnen överens om var kamerorna skulle hänga någonstans. Barnen ville att de skulle hänga i hallen på en tavla och för de barnen som inte kunde nå upp till dem så fanns det en pall som de kunde stå på. Ett annat förslag var att de skulle hjälpa varandra att få ner dem.

När samlingen var slut och barnen hade gått ut på gården för att börja fotografera pratade vi med pedagogerna som jobbar på avdelningen. Vi berättade vad vi hade pratat om med barnen och frågade om pedagogerna, vid samlingen dagen därpå, ville be

(22)

barnen återberätta vad deras uppdrag var. Detta var för att se om barnen hade uppfattat och förstått det vi hade pratat om.

Vi var och hämtade kamerorna på förskolan så att vi kunde lägga in bilderna på vår dator innan de försvann. Det fanns närmare 300 bilder som barnen hade tagit. Vi valde att ta bort de bilderna som var så pass suddiga att det inte gick att se vad de föreställde, samt de bilder där det kommit fingrar framför linsen så pass mycket att det var det enda som syntes. Efter detta blev det cirka 123 bilder kvar som vi skulle gemensamt gå igenom med barnen.

Vi besökte förskolan igen efter en vecka för att tillsammans med barnen gå igenom fotografierna som de hade tagit. Det började med att vi samlade barnen i en ring inne i lekhallen. Efter detta frågade vi barnen om de kom ihåg vad de hade hjälpt oss med, varpå alla svarade -fotografera! Vi berättade att vi var där för att prata med dem och titta gemensamt på fotografierna. Innan vi började titta på alla bilderna så frågade vi om det var okej för barnen om vi videofilmade samtidigt, detta för att det skulle vara lättare för oss at komma ihåg allt de berättade. Det gick bra för alla barnen och vi talade även om för alla att ville de inte vara med under hela tiden så fick de lov att gå tillbaka in till deras avdelning för att leka. Vi frågade om det hade gått bra och om det hade varit roligt, vilket alla barnen tyckte. Efteråt tittade vi tillsammans på smartborden1 på de fotografier som barnen tagit. Där fick barnen välja ut ett par bilder var som de ville titta närmre på och berätta om. De flesta barnen hade fotograferat sina kompisar när de gjorde olika aktiviteter, närbilder på varandra och mycket när de var utomhus. Efteråt frågade vi om barnen hade någon favoritplats att vara på, på förskolan och vad de tyckte var roligast att hitta på där. Svaren vi fick var detsamma som bilderna visade - att vara utomhus, åka rutschkana, cykla och leka med sina kompisar. Vi frågade även barnen om de tyckte att det varit kul att fotografera - Ja jätte kul, svarade de. Följdfrågan till det blev om det var barnen eller fröknarna som brukade fotografera på förskolan. De svarade att det var fröknarna men det hade varit kul om de hade fått göra det också. Vi avrundade allting med att tacka så mycket för att de ville hjälpa oss med att fotografera deras vardag här på förskolan. Efteråt så pratade vi med pedagogerna angående vårt förra besök då vi bad dem att fråga barnen vad vi hade pratat om. Detta för att vi ville se om barnen hade förstått vad vi berättade och vad de fick i uppdrag av oss att göra. Dagen efter vi introducerade kamerorna för barnen hade pedagogerna i samlingen frågat

(23)

vad vi hade gjort där dagen innan. Alla barnen hade varit väldigt exalterade över deras uppdrag och återberättat vad de skulle göra.

Det videoinspelade materialet transkriberades efteråt och vi valde medvetet att behålla det språk som barnen använde när de berättade. Vi valde dock att ta bort hummande och pauser, då vi tyckte att det var av mindre betydelse för uppsatsen och för att få ett kortare material att arbeta med.

Det som vi upplevt som problematiskt under empiriinsamlingen var att ständigt utgå från ett barns perspektiv. Det är enkelt att hamna i ett barnperspektiv där vi analyserar barnens fotografier genom vuxna ögon. Det som då tolkas är kanske inte egentligen det som barnen verkligen menar eller vill framföra. Det är då viktigt att inte stanna vid enbart fotografierna som barnen tagit utan det är den reflekterande diskussionen med barnen om deras fotografier som är det viktigaste. Det är i den diskussionen som vi som pedagoger verkligen kan ta del av barnens eget perspektiv och deras innersta tankar om sin vardag.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Innan undersökningen genomfördes så fick urvalsgruppen veta vårt syfte med arbetet, ämnesvalet presenterades och de tillfrågade fick själva avgöra om de ville delta eller inte. Under studiens gång förhöll vi oss till de fyra forskningsetiska principerna -

informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, vilket

här sammanfattas kort. Informationskravet innebär att informera deltagarna om undersökningens syfte och vilken roll deras deltagande har i studien. De ska även informeras om att deltagandet är frivilligt och de har rätt att hoppa av om de så önskar.

Samtyckeskravet innebär att det är frivilligt att delta och att deltagarna själva har rätt att

bestämma över sin medverkan. Om deltagarna är minderåriga, som i det här fallet, så krävs godkännande från föräldrar eller vårdnadshavare (Bryman 2011: 131f). Föräldrar, barn och pedagoger meddelades skriftligt eller muntligt om syftet med studien, vilken roll deras deltagande hade samt att det var helt frivilligt att delta. Ett skriftligt godkännande samlades in från alla föräldrar att barnen fick delta under intervjutillfället. Det är en relativt problematisk uppgift att förmedla till barnen att det är de själva, ingen annan vuxen eller barn, som bestämmer om de vill delta på fotografier eller själva fotografera. Vi försökte poängtera och synliggöra för barnen att de kunde säga nej till sina kamrater om de inte ville bli fotograferade. Vi pratade även mycket kring att

(24)

respektera varandras nej till deltagande samt att de som inte ville använda kamerorna under veckan behövde inte. Konfidentialitetskravet betyder att alla uppgifter om de personer som ingår i undersökningen ska behandlas med största konfidentialitet och deltagarnas identitet ska inte kunna avläsas i studien. Deltagarna är anonyma, likaså förskolan. Nyttjandekravet innefattar att de uppgifter som samlats in om personer i studien inte får användas till något annat än forskningsändamålet och får inte lämnas ut till annat än studien i fråga. Av forskningsetisk hänsyn så kommer bilderna som barnen har tagit inte att publiceras i studien, utan istället beskrivas med text. Alla namn som används i uppsatsen är fingerade (Bryman 2011:132).

4.5 Kritisk reflektion

Vi har valt att göra vår studie med utgångspunkt i en kvalitativ metod eftersom vårt ämne handlar om barns uppfattningar och tankar om förskolans vardag. Genom att använda sig av en kvalitativ metod tyckte vi att vi på bästa sätt kunde närma oss barns tankar, då detta gav barnen möjlighet att uttrycka sina funderingar i en mer

samtalsliknande och naturlig situation istället för en ren intervju. Att använda sig av fotografier anser vi är positivt då det blir ett stöd för barnen att minnas vad som hänt samtidigt som vi får ett underlag att utgå ifrån, istället för enbart färdigformulerade intervjufrågor.

Vi är medvetna om att en kvalitativ metod inte är generaliseringsbar men det är inte heller vårt syfte. Vårt syfte är att lyfta fram barnens tankar och funderingar här och nu och inte att dra allmänna slutsatser.

(25)

5. Resultat och analys

I kommande kapitel blir läsaren introducerad i de kopplingar vi gjort mellan vårt empiriska material och studerad litteratur samt tidigare forskning berörande ämnet. Det centrala för uppsatsen som belyses och analyseras är; Kan barnens dokumentation leda till en ökad möjlighet till inflytande i förskolan, och i så fall hur? Hur kan barn ges möjlighet till inflytande i den pedagogiska dokumentationen i förskolan?

5.1 Analys

Som tidigare nämnts är syftet med uppsatsen att ta reda på om och hur barns möjlighet till inflytande i förskolan kan öka genom egen dokumentation. Vi valde att utgå från barnens egen dokumentation, i form av fotografier, som vi sedan diskuterade och pratade kring med barnen. Genom att använda oss utav kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt bildanalys så fick vi ett så djupgående material som möjligt med tanke på den tidsram vi arbetat inom. Analysen har vi valt att presentera på ett kategoriserat sätt för att det ska bli så tydligt som möjligt.

5.2 En första inblick i fotografierna

De fotografier som barnen tagit resulterade i totalt 123 fotografier. Den största delen av fotografierna föreställde människor, ofta barn i olika lek- och rörelsesituationer, och majoriteten av bilderna utspelar sig utomhus, framförallt i barnens närmiljö och på gården. Engagemanget för uppgiften var stort och barnen gick in i det helhjärtat. De pratade och berättade gärna om bilderna, vad de föreställde eller vad personen på bilden gjorde. Vi upplevde att barnen var stolta över vad de fångat på bild och ville gärna visa upp det, både för oss, för pedagogerna och för resten av barngruppen.

5.3 Antal fotografier

Barnen på den berörda förskolan fick i uppgift av oss att dokumentera sin vardag under en veckas tid. Med hjälp av digitala kameror så erbjöds barnen att fotografera precis vad de ville, det var bara fantasin som satte gränserna.

Efter att ha sammanställt alla de 123 fotografier så föreställde följande: • 82 fotografier föreställde barn

(26)

• 6 fotografier föreställde pedagoger

• 3 av dessa är pedagoger tillsammans med barn • 9 fotografier föreställde naturen i barnens närmiljö • 16 fotografier föreställde material utomhus

• 6 fotografier föreställde material inomhus • 4 fotografier föreställde väggarna inomhus

• Totalt var 88 fotografier tagna på människor, vilket motsvarar drygt 72 % av samtliga bilder.

(27)

5.4 Att skapa ett klimat baserat på inkludering och gemenskap

Majoriteten av fotografierna består av människor, både enskilda porträttbilder men även personer i rörelse och i grupp. De flesta av fotografierna på människor har fångat situationer där fler än en person är i fokus, det vill säga att det är en form av samspel. Det är både samspel mellan pedagoger och barn men framförallt mellan barn. Fotografierna visar allt från barnens spring på kullen och enskilda barn som gungar till riktiga nära närbilder och poserande kompisbilder.

I diskussion med barnen var glädjen stor kring bilderna och förklaringarna kring bilderna uttryckte, underförstått, en glädje av att vara på bild tillsammans med någon annan, det vill säga i en gemenskap på förskolan. Förklaringarna om tanken bakom bilderna varierade men återkommande motiveringar var att barnen fotograferat sina bästa vänner, andra barn som hade roligt och sina kompisar som lekte. Följande citat visar på glädjen i att leka tillsammans och att verksamheten bör grundas på glädje och gemenskap.

- Titta Axel och Maja! Dom åker ju super snabbt! - Vad roligt det ser ut!

- Men hon gråter ju? - Nej, Maja skrattar!

(Flicka 4år och flicka 5år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)

Johannesen och Sandvik (2009) menar att förskolan ska genomsyras av ett klimat där alla inkluderas i en gemenskap och där alla visas respekt. Det är viktigt att känna sig inkluderad och en del av något viktigt. Om detta utgör grunden för det pedagogiska tänket i verksamheten på förskolan, menar Johannesen och Sandvik, att möjligheter skapas till att göra barnen delaktiga i vardagen på ett reellt sätt. Möjligheten att involvera barnen förenklas på så sätt och det ges möjlighet att bjuda in barnen till diskussioner där deras åsikt och tanke värdesätts. Johannesen och Sandvik (2009) menar att inflytande inte handlar om att bestämma eller att varje barn ska få sin vilja igenom. Inflytande innebär snarare att varje barns åsikt blir hörd, respekterad och värdesatt samt att alla barn bli lyssnade på. För att utforma en verksamhet där inflytande är ledord så krävs det en gemenskap bland barn och pedagoger där alla inkluderas och värdesätts (Johannesen & Sandvik, 2009:31ff).

(28)

5.5 I början klarar vi det tillsammans

Enligt läroplanen för förskolan (lpfö98/10) står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg, stimulerande miljö. Ett par av fotografierna föreställde barn tillsammans med pedagoger i olika situationer. Situationerna som fångats på bild var exempelvis när en av pedagogerna går hand i hand med två av de mindre barnen på gården och när en av pedagogerna skrattar och skojar tillsammans med en flicka som försöker att fotografera henne. Ett av korten som fångade uppmärksamheten är ett kort utomhus på förskolans baksida. En liten flicka går balansgång på ett tjockt, grovt flätat rep med hjälp av en pedagog som håller hennes händer. Flickan ser koncentrerad ut med blicken på sina egna fötter. När flickan i efterhand fick se fotografiet så utbrast hon;

Jag kan gå hela vägen … inte själv men med fröken! (flicka 3år. Utdrag från gruppintervju, 2012-05-22)

Detta är vad Vygotskij menar då han förklarar den närmaste utvecklingszonen. Vygotskij menar att ett huvudsakligt faktum hos barn är att utveckling sker genom imitation och med stöd av andra personer. Även här poängteras vikten av ett fungerande samspel för individuell utveckling. Barn lär sig sådant som de inte redan kan, i samspel med andra barn och vuxna. Vygotskij menar att det som barn kan göra idag med stöd av andra, kan de göra självständigt imorgon (Vygotskij 2001:332; Arnér 2009:34f).

5.6 Glädjen i den fria leken tillsammans med andra

Den tiden på dagen då barnen har största möjlighet att bestämma helt själva är under den fria leken i förskolan. Barnen har då möjlighet att använda sin kreativitet fullt ut och det är enbart deras egen fantasi som sätter gränserna. Barnen ges möjlighet att själva bestämma vem de vill leka med eller om de vill leka själva. Pedagogernas roll i den fria leken är att vara observatörer, uppmuntra leken samt ingripa om leken går överstyr.

En av de mest intressanta punkterna i det empiriska materialet var fotografierna kring den fria leken. Det fanns ett flertal bilder som visade barn som var i full gång med att cykla, hoppa, gunga och springa. Fotografierna visar barn springandes över den stora gräskullen på baksidan, barn cyklandes i hög fart längs den slingrande cykelbanan som skapats på gården eller klättrande i klätterställningen med trätunneln som är uppbyggd i sandlådan. Fotografierna visar barn som skrattar, bygger sandkakor och sandslott i

(29)

flera av fotografierna var det mer än ett barn i fokus och som utförde aktiviteten. Vi ställde oss då frågan; är samspelet med andra det centrala i barns fria lek? I samtal med barnen kring fotografierna så ställdes frågan om vännerna var viktiga eller om man lika väl kunde leka ensam.

Ibland är det kul att leka ensam men roligast är det med en kompis. Vara ensam på cykeln är bra om man ska cykla snabbt men då är det roligt om någon tävlar eller jagar med mig (Pojke 5år, utdrag från gruppintervju 2012-05-22)

Vygotskij (2001) menar att det är vid samspel med andra som det sker en personlig utveckling. Att få ta del av andras perspektiv är betydelsefullt i den meningen att det är i just samspelet vi utvecklas och får en förståelse för omvärlden. Detta samspel kan ske både mellan barn men också mellan barn och vuxna (Vygotskij, 2001:332f).

Detta stärks även i läroplanen för förskolan som poängterar vikten av att erbjuda möjligheter till samspel med andra barn. Följande går att läsa:

Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens (Lpfö98/10:6).

Det är tydligt att förskolan ska vara en miljö där barnen får möjlighet till samspel med andra, både barn och vuxna, och möjlighet till att utveckla sin sociala och kommunikativa förmåga. Det i samspelet med andra som personlig utveckling sker och samspel är grunden till utvecklingen av alla de personliga egenskaper som en människa har. Genom samarbete och i samspel med andra kan barn åstadkomma högre utvecklingsnivåer, menar Vygotskij (Vygotskij, 2001:332). Precis som Pramling Samuelsson och Sheridan menar är det avgörande för en vuxen att kunna inta ett barns perspektiv för att förstå barnens värld. Att inta ett barns perspektiv kan enbart göras tillsammans med barnen eftersom det är barnens personliga och innersta tankar som utgör grunden. Detta kan göras genom at föra en dialog med barnen om det som de upplever och funderar över. Utan kunskapen om hur ett barns perspektiv intas begränsas även möjligheten till att ge barn inflytande i sin vardag och i verksamheten (Arnér, 2009:28ff; Pramling Samuelsson, Sommer & Hundeide, 2011:5ff; Arnér & Tellgren, 2006:40f).

(30)

5.7 Att se byrån ur en annan synvinkel

När kameran användes flitigt inomhus så var det framförallt barnens material som fotograferats, exempelvis pärlplattor och de färgglada pärlorna, hyllan med klippklistra- material samt en väv som ett av barnen höll på att skapa i regnbågens alla färger. Fotografierna visade även den ombyggda hörnan under trappan som nu är ett mysigt kuddrum där barnen får möjlighet till ett lugnt tillfälle, en sagostund och avslappning. Mysrummet är smalt med lågt snedtak där egentligen ingen annan än barnen får plats stående. Två av fotografierna som skapade mest diskussion mellan barnen var fotografier som en flicka hade tagit på en hylla där klippklistra- materialet står. Flickan förklarade att hon först hade tagit en närbild på hyllan där själva materialet var i fokus och därefter en bild lite längre ifrån så att hela hyllan visades. Att fotografera den lilla byrån med alla saxar, tejprullar och lim eller hyllan med alla musikskivor och cd-spelaren kan kännas meningslöst vid första blick men efter diskussion kring föremålen fick fotografierna en helt annan innebörd.

Det var jag som tog kortet på grejerna. Ja det gjorde jag. Dom små på vår avdelning når inte upp till sakerna så vi får alltid hjälpa dom. Men nu kan dom själva! Ja det kan dom!

(Flicka 5år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)

Citatet ovan visar på att flickan tagit ett fotografi på hyllan som hon anser att de små barnen har svårt att nå upp till. Sheridan och Pramling Samuelsson (2001/2003) menar att barn har rätt till att uttrycka sina tankar och ställningstagande och deras ord bör tas på allvar. Om deras tankar inte tas på allvar så kan barnen aldrig utveckla olika sätt att förklara hur de tänker och känner. På förskolan ska barnens ges möjlighet att delta och utöva inflytande, både vad det gäller aktiviteter men också miljön. Det är inte förrän barn upplever att deras tankar, åsikter och idéer tas tillvara på ett respekt- och värdefullt sätt som de kan känna sig delaktiga i verksamheten och praktisera verkligt inflytande (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2001:19ff; Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:72f). En stor utmaning för pedagoger är att sätta sig in i ett barns perspektiv eftersom att detta kräver att pedagogerna intar ett nytt tankeperspektiv och ett nytt sätt att agera i verksamheten. För att ge barn ett reellt inflytande i verksamheten och den dokumentation som görs krävs det att pedagogerna strävar efter ett barns perspektiv. Det finns en risk att det uppstår en maktrelation mellan den som dokumenterar,

(31)

oftast inte själva får bestämma om de ska vara en del av den dokumentationen som sker. Ett sätt som motarbetar risken för maktrelationer är att låta barnen själva vara huvudpersoner i förskolans planering och utformning. Som skapare blir barnen både betraktade och betraktare, vilket innebär att maktrelationen blir jämnare (Lindgren & Sparrman, 2003:59f).

5.8 Att arbeta tillsammans

En del i vårt empiriska material består av fotografier på barn när de arbetar med material som finns på förskolan. Exempelvis fotografier där barnen koncentrerat syr på sina sykort som bildar diverse mönster, allt från blommor till hjärtan, eller bilder där barnen tillsammans spelar memory-spel på arbetsmattan på golvet. Ett fotografi föreställer två av de större pojkarna som tillsammans bygger på en större pärlplatta där de använder sig av mönsterkort som de ska följa. Plattan är kvadratisk med spik liknande piggar där större pärlor i olika färger ska sättas. I samtal med pojkarna om bilden säger de:

- Där är ju du och jag! Det är enkelt att bygga dom.

- Vi är bäst! (Pojkar 5år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)

Vygotskij menar att det sociala samspelet utgör grunden för utveckling, kunskap och lärande hos barn. Samarbete med andra en nödvändig faktor för all utveckling och i samspel med andra, både med barn och vuxna, lär sig barnen ny kunskap. Det barnen kan göra tillsammans med andra idag, kan de göra på egen hand imorgon. Med det sagt så menar Vygotskij att samspel och samarbete är grundläggande för den personliga utvecklingen och för all kunskapsinlärning (Vygotskij, 2001:332f; Arnér, 2009:34f).

5.9 Att hitta glädjen i varandra och i leken

Många av fotografierna som barnen tagit utspelar sig utomhus på bakgården där många barn är i rörelse samtidigt. Majoriteten av fotografierna förmedlar glädje, skratt och inlevelse. Många av barnen pratade gärna, länge och detaljrikt om fotografierna och vad varje bild visade, det vill säga vad som lektes, vem som var delaktig och vem som fotograferade. Ett kort återger fyra pojkar som cyklar på två röda cyklar – en kör och en sitter bak på varje cykel. Den visar inlevelsen i den lek som utspelar sig genom att fotografen fångat känslan i pojkarnas ansiktsuttryck och kroppsspråk. En av pojkarna

(32)

skrattar, den andra pojken skriker någonting till pojkarna på den andra cykeln, den tredje pojken kämpar med att trampa trots att han har en passagerare där bak och den fjärde pojken jobbar hårt för att hålla sig fast. Vad säger då detta fotografi? Leken är viktig och bidrar till glädje.

Eriksson (2009) menar att i barnens fria lek är det de själva som bestämmer helt och hållet, vilket innebär att barnen får uppleva att de är de själva som styr och avgör leken. Detta kan skapa en känsla av tillhörighet på ett plan där barnen ses som huvudpersoner och inte de vuxna. Genom att barnen ges möjlighet att leka fritt, ha roligt och uppleva en gemenskap tillsammans med andra barn på förskolan så skapas en känsla av delaktighet. Barnen har ett reellt inflytande i sin värld (Eriksson, 2009:203, 207ff, 215). Samspelet bidrar till utveckling och är grundläggande för alla barn. Det är i samspel som det sker en utveckling, både av individuella egenskaper och av intellektuella kunskaper (Vygotskij, 2001:332f).

(33)

6. Sammanfattning av resultat

I kommande kapitel kommer vi att sammanfatta vårt resultat från analysen, ”säcken knyts ihop” och de viktigaste slutsatserna av uppsatsen kommer att redogöras.

Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) har förskolan, sedan länge, framförallt fokuserat på pedagogiken, det vill säga förhållningssättet till barn, medan skolan fokuserat mer på ämnen och ren ämneskunskap. Om barns inflytande ska få en reell betydelse och mening så är det i brytningspunkten mellan dessa två läroplaner som det måste ske en förändring. Om det istället stannar vid enbart förskolans läroplan så blir inflytande enbart ett värde utan att nå fram till inflytande som pedagogik. Lärande kräver delaktighet, inflytande och engagemang. Med andra ord, pedagogik och ämnesinnehåll måste utgöra en oskiljaktig helhet där barns inflytande är en viktig grundsten (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:73ff).

I läroplanen för förskolan (Lpfö98/10) poängteras vikten av att ge barn möjlighet till ett reellt inflytande på verksamheten samt barns delaktighet i förskolans dokumentation.

Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (Lpfö98/10:11).

En metod för att närma sig ovanstående mål kan vara att låta barnen själva fotografera sin verksamhet och sedan använda detta som grund i den pedagogiska planeringen. Att låta barnen stå för arbetet med dokumentationen, genom exempelvis sina fotografier, tas arbetet kring dokumentation ett steg framåt och även i riktning mot läroplanens berörda mål. Genom att använda digitalkameror till barnens dokumentation skapas möjligheten för alla att känna delaktighet och gemenskap, även de som inte ännu har ett utvecklat språk. Bilden kan förmedla känslor och intryck utan att det krävs ord (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:20f; Claesdotter, 2007-06-08).

Ett viktigt pedagogiskt redskap i förskolan är just dokumentation och det är en arbetsmetod där både pedagoger och barn bör vara delaktiga för att skapa en helhet i verksamheten. Ett bra verktyg i arbetet med dokumentation, för att skapa en förståelse för barnens tankar, känslor och intressen, kan vara att använda sig av digitala kameror. (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:20ff; Claesdotter, 2007-06-08).

(34)

Många av de fotografier som utgör grunden för denna studie öppnar upp möjligheter till ett ökat inflytande för barnen i förskolan om pedagogerna tar in och använder sig av dokumentationen i verksamhetens planering. Genom dessa fotografier blir barnens inflytande konkret då de synliggör barnens intressen och idéer.

En stor utmaning för pedagoger kan vara att utgå från barns perspektiv och utgångspunkt i grundtanken om det kompetenta barnet eftersom det kan medför nya tankar och nya sätt att agera som pedagog i förskolan. Att utgå från det kompetenta barnet innebär att barnen måste göras till medkonstruktörer av verksamheten och vara delaktiga i de beslut som gäller deras vardag. (Arnér & Tellgren, 2006:32ff, 39ff). I läroplanen för förskolan står det följande:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed får möjlighet att påverka sin situation /…/ utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande (Lpfö98/10:12)

I förskolans läroplan poängteras vikten av att ge barnen möjlighet till att utforma sin vardag samt vara medkonstruktörer i sin egen kunskapsutveckling och läroprocess. Hur kan barn ges möjligheten att vara delaktiga om inte pedagogerna utgår från deras synvinkel, det vill säga ett barns perspektiv? Fotografierna som barnen i vår studie tog då de dokumenterade sin vardag visade tydligt deras tankar och intressen. De visade också hur barnen upplevde sin förskola och vad som dagligen inträffade i verksamheten.

Efter maten går vi ut. Det är det bästa jag vet. När vi leker tjuv och polis. På kullen! Det är det bästa på hela dan. (Pojke 4år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)

Jag tycker det är bra när vi inte är så många här inne. Man får bara vara tre för det kan man se på gubben på skylten men det är lättare att titta i bok när det inte är så många. Det är mysigt med alla kuddarna.

(Flicka 5år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)

Det krävs att pedagogerna kan och vill sätta sig in i barns egna perspektiv för att kunna tolka barnens fotografier och deras tankesätt. Citaten ovan visar på hur barnen upplever sin verksamhet och sin vardag. Kuddrummet är mysigt, en lugn plats där det finns utrymme för att titta i böcker och koppla av och i utemiljön, på gården, är det kullen och tjuv och polis som är en av favoritlekarna hos dessa barn. Hur skulle pedagogerna få denna värdefulla information om de inte väljer att involvera barnen i verksamhetens

(35)

Ett annat exempel är en spricka i träet på klätterställningen på baksidan. Detta kan intressera barn men kanske något som pedagogerna inte lägger märke till överhuvudtaget. Om enbart pedagogerna dokumenterat så hade kanske inte sprickan uppmärksammats men då barnen fotograferar den och samtalar kring det kan det leda till många nyfikna diskussioner och tankar att bygga vidare på. Barns intressen och tankar som visas i deras fotografier skulle kunna användas i den pedagogiska planeringen för att ge barnen en möjlighet till inflytande över sin vardag. Genom att ständigt lägga fokus på det som intresserar barnen här och nu och bygga grunden i planeringen utefter det är ett steg i rätt riktning för att ge barn möjlighet till ett ökat inflytande. Barnens intressen och tankar visas i deras egen dokumentation, pedagogerna måste bara ta sig tid att verkligen sätta sig in i barnens perspektiv och deras livsvärld. Pedagogerna bör ständigt utmana och ifrågasätta sin roll för att fortsätta utvecklas och denna form av dokumentation kan vara ett sätt att utmanas och få nya perspektiv. En viktig tanke att ha med sig och en problematisk del i arbetet kring dokumentation kan vara att det skapas maktpositioner mellan den som dokumenterar och den som blir dokumenterad, det vill säga att den som dokumenterar har makt över den som blir dokumenterad. Barn har oftast inte heller den valmöjlighet som vid andra

forskningssammanhang, det vill säga att de själva inte får bestämma om de vill vara delaktiga i den dokumentation som görs eller inte (Lindgren & Sparrman, 2003:59f). I verksamheten på förskolan har det länge varit pedagogerna som själva dokumenterat, det vill säga det är de som bestämt vad som ska dokumenteras, visas upp och hur vardagen ska planeras samt utformas, men vill alla barn bli dokumenterade? Borde inte det även gälla valmöjligheten till dokumentation? Genom att låta barnen själva vara skaparna i förskolans dokumentation så kan risken för maktpositioner minskas då barnen själva är med och skapar. Barnen blir då både betraktare och betraktade, vilket innebär att det skapas en jämnare maktnivå mellan barn och pedagoger. Att låta barnen själva dokumentera skapar möjligheten till ett reellt inflytande och en valfrihet att enbart dokumentera det de själva tycker är viktigt att belysa (Svenning, 2011:69ff).

(36)

7. Avslutande reflektion

Att skriva en uppsats om barns rätt till inflytande i förskolan har varit både givande och intressant. Studien har medfört många nya tankar och funderingar kring det pedagogiska arbetet. Ordet inflytande har olika betydelse för olika pedagoger och från många håll har vi fått höra att ”våra barn har inflytande, de får såklart vara med att välja vad de vill göra här på förskolan. Om de vill måla, bygga eller pärla”. Men handlar barninflytande enbart om valmöjligheter mellan olika alternativ? För oss är det inte att praktisera barninflytande utan snarare att ge dem en begränsad valmöjlighet. Att praktisera ett reellt barninflytande är för oss att göra barnen delaktiga i den planering som ligger till grund för verksamheten, att utgå från det som intresserar barnen här och nu samt att värdesätta barnen åsikter och funderingar.

Att ge barnen ett antal digitalkameror och låta dem dokumentera det de själva vill visa är en bra alternativ dokumentationsform för att se förskolan genom barnens ögon. För att visa på den markanta skillnaden mellan att utgå från ett barnperspektiv och ett barns perspektiv, är för oss, fotografiet som en av flickorna tog på hyllan med material (jämför stycke 5.7). Uttryckte flickan sina tankar om att de yngre barnen inte nådde upp till materialet på hyllan eller såg pedagogerna själva svårigheterna med höjden på materialet? Den betydande skillnaden här är om tänket kommer från ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv.

Genom att låta barnen själva dokumentera skapas valmöjligheten för barnen att själva bestämma om de vill delta eller inte, och det är då viktigt att respektera de som inte vill bli fotograferade eller delta i dokumentationen. En fördel som vi ser med att använda sig av just digitalkameror är att pedagogerna ständigt kan överföra bilderna till datorn och på så sätt går ingenting förlorat. En negativ aspekt kan vara att kamerorna är relativt dyra och kan såklart gå sönder men det kanske det är värt då materialet som kamerorna ger är värdefullt och skapar möjligheten för barn att vara huvudpersoner och medkonstruktörer i arbetet med dokumentation på förskolan.

Att ge barnen inflytande i verksamheten tror vi ska göras successivt, det vill säga att barnen inte ges för stort ansvar för snabbt. Risken kan då vara att barnen känner sig osäkra och att det blir ett måste att vara med och bestämma. Vi tror att glädjen kan försvinna om barnen får alltför stort ansvar i verksamheten då alla inte är vana att få bestämma allt, hela tiden. Enligt oss är detta inte heller tanken med barninflytande. Vi

References

Related documents

Pedagoger behöver även uppmärksamma barnen att de får vara med i olika demokratiska beslut, för hur ska barnen annars kunna veta att de får vara med och påverka om inte

Utifrån andra kategorin och forskningsfrågan visar resultatet att förskollärare ger barn möjlighet till inflytande och delaktighet genom att vara närvarande pedagog, se till

Exempelvis kan vi tycka att här är det ett bra tillfälle att föra en dialog med barnen om vad som skall göras innan utgång till gården, detta för att ge barnen möjlighet

Anna säger dock att det finns ju vissa barn som aldrig vill något och då är det viktigt att som pedagog se detta och försöka uppmuntra barnet ännu mer till att göra det de

lntervjuperson 5 sager "man skulle kunna onska att man utan en massa krangel skulle kunna ga till biblioteket och plocka fram det man behover men jag forstar ju att ni inte

I dessa iakttagelser ligger säkert, som alla inläggen antyder, också en viktig del av svaret på frågan hur den moderata kom- munalpolitiken bör

34 The fact that owners and managers, as individuals, experience expectations and responsibilities in regards to overlapping memberships (personal, local community, private

De tänker att det ger möjlighet för pedagogerna att vara lyhörda och se till varje barns intresse och behov, vilket de anser är viktigt då språket inte finns tydligt hos