ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
“Familjehemsplacerade barn, ett gemensamt ansvar”
- En kvalitativ studie om skolkuratorer och barnföljares upplevelser av familjehemsplacerade barn och samverkan
Författare Felicia Gunnarsson Amanda Karlsson Handledare: Ann-Britt Sand
“Familjehemsplacerade barn, ett gemensamt ansvar”
- Kvalitativ studie om skolkuratorer och barnföljares upplevelser av familjehemsplacerade barn och samverkan
Felicia Gunnarsson och Amanda Karlsson Örebro Universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2021
Sammanfattning
Familjehemsplacerade barn är aktuellt inom socialt arbete och syftet med vår studie är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring
familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa och skolgång. Syftet är även att undersöka skolkuratorers och barnföljares erfarenheter av samverkan mellan skola och socialtjänst, samt hur barnets bästa beaktas under familjehemsplaceringen. Studien bygger på åtta
semistrukturerade intervjuer med respondenter från fyra olika kommuner. Intervjuerna har analyserats utifrån tematisk analys som resulterade i följande teman; skolgång, psykosocial
hälsa, samverkan och hinder för samverkan, barnets bästa. Empirin analyserades utifrån
professionsteori samt samverkansteori. Resultatet visade att barnföljare och skolkuratorer upplever att familjehemsplacerade barn har en svårare skolgång och ökad psykisk ohälsa. Barnföljarna anser att samverkan fungerar bra medan skolkuratorerna anser den vara
bristfällig. Olika sekretessbestämmelser inom de olika yrkesrollerna kan vara ett skäl till olika upplevelser inom de olika verksamheterna. Resultatet visar att det är viktigt att arbeta utifrån barnets bästa, vilket innebär att familjehemsplacerade barn ska vara delaktiga i
placeringsprocessen. Slutsatsen är att barnföljare och skolkuratorer har ett gemensamt ansvar över samverkan och för familjehemsplacerade barns bästa. Familjehemsplacerade barn genomgår en kris och det är naturligt att deras skolgång och psykosociala hälsa påverkas. Nyckelord: Familjehemsplacerade barn, skolgång, psykosocial hälsa, samverkan, barnets bästa, samverkansteori, professionsteori.
“Children placed in foster care, a joint responsibility”
- A qualitative study about school counselors and children case workers experiences of children placed in foster care and collaboration.
Felicia Gunnarsson and Amanda Karlsson Örebro University
School of Law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay, 15 credits Spring 2021
Abstract
The education and psychosocial health of children placed in foster care is relevant in Social Work. The aim of this study is to seek knowledge about a number of school counselors and children case workers' experiences of foster children's psychosocial health and education. The aim is also to examine school counselors and children case workers' experiences of
collaboration between school and social services, and how the child's best interests are taken into account during the foster care placement. The study is based on eight semi-structured interviews with respondents from four different municipalities. The interviews were analyzed using a thematic analysis that resulted in the following themes; education, psychosocial
health, collaboration and barriers to collaboration and children's needs. The data were
analyzed based on professional theory and collaboration theory. The results showed that children's caseworkers and school counselors experience that children placed in foster care have a more difficult time with achieving a good education and experience more mental illness. Children caseworkers consider that collaboration works well, while the school
counselors consider it to be deficient. Different confidentiality regulations within the different professional roles can be a reason for different experiences in the two professions. The fact that children placed in foster care should be more involved in the placement process is also an important part of working on the basis of the child’s best interests is also a result that has emerged in this study. The study concludes that children caseworkers and school counselors have a joint responsibility for collaboration and for the benefit of children placed in foster care. Children placed in foster care are going through a crisis and it is therefore natural that their education and psychosocial health are affected.
Keywords: Children in foster care, school education, psychosocial health, collaboration, child's best interest, collaboration theory, professional theory
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1. 1 Problemformulering... 2 1.2 Syfte ... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Begreppsdefinitioner ... 31.4.1 Barnföljare, barnuppföljare, barnhandläggare ... 3
1.4.2 Elevhälsa och skolkurator ... 3
1.4.3 Barnets bästa ... 3
1.4.4 Psykosocial hälsa ... 3
1.4.5 Familjehem... 4
1.4.6 Barn ... 4
1.4.7 Skolfam ... 4
1.4.8 TABB- Tillsammans för alla barns bästa ... 4
1.4.9 Risk- och skyddsfaktorer ... 4
2. Bakgrund ... 4
3. Tidigare forskning ... 7
3.1 Familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa ... 8
3.2 Samverkan mellan skola och socialtjänst ... 9
3.3 Barnets bästa som begrepp och i praktiken ... 10
3.4 Sammanfattning ... 11 4. Teoretisk tolkningsram ... 11 4.1 Professionsteori ... 12 4.2 Samverkansteori... 13 5. Metod ... 14 5.1 Datainsamlingsmetod ... 14 5.2 Vetenskapsteoretisk grund ... 15 5.3 Litteratursökning ... 15 5.4 Urvalsmetod ... 16
5.5 Inklusions- och exklusionskriterier ... 16
5.6 Urvalsprocess ... 17
5.7 Intervjuernas genomförande ... 17
5.8 Validitet och reliabilitet ... 18
5.9 Analytisk generaliserbarhet ... 18
5.10 Analysmetod ... 19
5.11 Etiska överväganden ... 19
6. Resultat och analys ... 20
6.2 Familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa ... 23
6.3 Samverkan och hinder för samverkan ... 24
6.4 Sekretess... 26
6.5 Barnets bästa ... 28
7. Diskussion ... 29
7.1 Resultatdiskussion ... 29
7.1.1 Familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa ... 29
7.1.2 Upplevelse av samverkan... 30
7.1.3 Barnets bästa vid familjehemsplaceringen ... 31
7.2 Slutsatser ... 32
7.3 Metoddiskussion... 33
7.4 Förslag på framtida forskning inom ämnet ... 33
1. Inledning
Att bo tillsammans med sin biologiska familj är inte alltid möjligt för alla barn. För en del barn innebär deras familjesituation att de behöver bo någon annanstans, utanför det egna hemmet. Att placeras utanför det egna hemmet kan ha flera skäl och vara tillfälligt eller som en varaktig lösning. Enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU] kan en placering ske utifrån vårdnadshavares oförmåga, exempelvis genom omsorgsbrister eller våld i hemmet. Ett barn kan också placeras utifrån eget beteende,
exempelvis genom missbruksproblematik och kriminalitet. Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 § Socialtjänstlag (2001:453) [SoL] arbeta för att barn och unga i Sverige växer upp under goda och trygga förhållanden och sörja för att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt ska få stöd och skydd, samt få vård och fostran utanför det egna hemmet om barnets bästa motiverar det. Socialnämnden ska även samverka med andra samhällsorgan i frågor som rör barn, som riskerar att fara illa (SoL 5 kap. 1a §). Enligt SoL 1 kap. 2§ ska socialtjänsten sörja för att vid åtgärder som handlar om barn ska barnets bästa beaktas. I samma paragraf stadgas det även att vid åtgärder som rör vård eller behandlingsinsatser ska barnets bästa vara avgörande. Barn kan bli placerade utanför det egna hemmet på frivilliga grunder med samtycke från vårdnadshavare eller den unge om denne är över 15 år gammal jml 4 kap. 1 § SoL. Ett omhändertagande av ett barn kan även göras med hjälp av LVU 2 eller 3 §§. För att ett barn ska kunna placeras enligt tvångslagstiftningen krävs det att
vårdnadshavare eller den unge inte samtycker till en placering och sker på någon av de grunder som framkommer i 2 eller 3 §§ LVU. Enligt Socialstyrelsen (2021) hade år 2019 cirka 31 000 barn och unga en heldynsvårdsinsats utifrån SoL 4 kap. 1 § eller LVU 2–3 §§. Av dessa cirka 31 000 barn och unga var drygt hälften placerade i familjehem, vilket är den vanligaste placeringsformen. Familjehem syftar till ett hem eller familj som har i uppdrag från socialtjänsten att ta emot barn och unga som är i behov av vård utanför det egna hemmet. I placeringsprocessen är det viktigt att barnet får vara delaktig, eftersom det kan bidra till en gynnsam utveckling för barnet i familjehemmet. Detta stadgas i artikel 12 i Barnkonventionen där det föreskrivs att barn har rätt till delaktighet och ska ha inflytande i frågor som rör dem (Socialstyrelsen, 2021; Socialstyrelsen 2020a; Socialstyrelsen 2019). År 2020 blev
Barnkonventionen lag i Sverige och därmed ska barnets bästa alltid beaktas i alla frågor som rör barn enligt Barnkonventionen artikel 3 (UNICEF, u.å.). Barnets bästa ska även beaktas av skolan enligt Skollag (2010:800) [SL] 1 kap. 10§ där det stadgas att barnets bästa ska vara utgångspunkt när det gäller all utbildning och att en ska värna om barnets egna åsikter i ärenden som rör hen själv.
Engh, Janson, Svensson, Bornehag och Eriksson (2017) beskriver att bli familjehemsplacerad som barn är en stor omställning. I Sverige är den främsta orsaken till att ett barn blir
familjehemsplacerad att barnet har blivit försummad av föräldrar eller att barnet själv
utvecklar ett negativt riskbeteende. I Sverige har cirka 4 procent av alla barn under 18 år blivit placerade någon gång under sin barndom. Hedin, Höjer och Brunnberg (2011) finner i sin studie att skolan är viktig för alla barn men särskilt för de barn som bor i familjehem eftersom att lyckas i skolan kan innebära att barnet känner sig stolt över sina prestationer och känner hopp inför framtiden. Att barnet har en bra självkänsla verkar som en skyddsfaktor, för att klara av skolan bättre är det viktigt att ha bra stöd från familjehemmet och skolan för att därmed lyckas få en bra skolgång. Forsman, Brännström, Vinnerljung och Hjern (2016) skriver i sin studie att utbildning är en stor skyddsfaktor för barn som växer upp i familjehem och att utbildning kan förbättra familjehemsplacerade barns livsvillkor senare i livet.
Forskarna påvisar även att en bristande utbildning kan vara en bidragande faktor till att utveckla psykosociala problem i framtiden och det är därför viktigt att familjehemsplacerade barn får stöd gällande sin skolgång. Tordön, Vinnerljung och Axelsson (2014) beskriver i sin
studie att det finns en förebyggande intervention som heter Skolfam som syftar till att stödja familjehemsplacerade barns skolgång. Modellen Skolfam handlar även om att stärka
familjehemsplacerade barn akademiskt samt att förbättra samverkan mellan olika aktörer i barnets nätverk. Tordön, Bladh, Svedin och Sydsjö (2020) beskriver att studier som har gjort gällande modellen Skolfam visar att det har skett akademiska förbättringar hos de barn som har arbetat utifrån modellen. Det har även visat sig att familjehemsplacerade barn som har använt sig av Skolfam har fått ett förbättrat psykosocialt välbefinnande än innan
interventionen.
Skola och socialtjänst är skyldiga att samverka gällande barn som far eller riskerar att fara illa enligt SL 29 kap. 13 §. Trots att denna skyldighet finns det en bristande kunskap hos
aktörerna om varandras kompetensområden, vilket påverkar samverkansprocessen. Det finns en bristande kunskap om hur Offentlighet- och sekretesslagen (2009:400) [OSL] ska tillämpas i fall där sekretessen behöver brytas för att kunna förmedla viktig information aktörerna emellan. Ett annat hinder som påverkar samverkan är att det ofta är de professionella som arbetar kring och med det familjehemsplacerade barnet, vilket leder till att det blir svårt att få en överblick över situationen och vem som är ansvarig för barnet (Socialstyrelsen, 2011). Samverkan mellan olika professioner är viktigt för att kunna samarbeta kring ett barn, dock är det inte alltid samverkan fungerar som den ska. Hos skolpersonal finns det en oro kring att den information som de berättar för socialtjänsten inte tas på stort allvar eller att deras anmälan om att ett barn far illa inte leder till en utredning. Det finns även en osäkerhet kring vad de olika professionerna kan förvänta sig från varandra, vilket leder till en bristande samverkan (Widmark, Sandahl, Piuva & Bergman, 2011). År 2017 fick Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag av Regeringen att utveckla en modell gällande skolsamverkan för barn som är placerade i samhällsvård
(Utbildningsdepartementet, 2017). Modellen som tog fram heter SAMS och har som syfte att säkerställa att placerade barns skolgång inte påverkas av att barnet byter skola. SAMS ska underlätta samverkan mellan socialtjänst och skola genom att ge de personer som arbetar med placerade barn rätt verktyg för hur samverkan ska gå till. En viktig del inom SAMS är även att barnet själv ska få vara delaktig och att barnet egna åsikter beaktas och respekteras (Skolverket, 2018).
1. 1 Problemformulering
Få studier belyser professionellas upplevelser kring familjehemsplacerade barn och deras skolgång samt hur skola och socialtjänst samverkar kring just familjehemsplacerade barn. Då det finns en brist kring ämnet, anser vi att det är viktigt att uppmärksamma problematiken kring familjehemsplacerade barn och deras skolgång och psykosociala hälsa. Då samverkan mellan socialtjänst och skola är en viktig del i att förbättra arbetet gällande
familjehemsplacerade barn är det även viktigt att uppmärksamma samverkan i vår studie. Att barnets bästa har blivit lag år 2020 är det även en viktig aspekt att ha med då det är viktigt att familjehemsplacerade barn inkluderas i de beslut som fas under tiden som barnet är
familjehemsplacerat. Forsman, Brännström, Vinnerljung och Hjern (2016) belyser
problematiken med att familjehemsplacerade barn har svårare att fullfölja sin skolgång och riskerar att stå utan utbildning. Då skolan är en skyddsfaktor för att inte utveckla annan social problematik i framtiden, är det viktigt att familjehemsplacerade barn får stöttning och stöd i sin skolgång av både skola och socialtjänst. Barnföljare och skolkuratorer (se definition 1.4.1 och 1.4.2) är vanligen de som arbetar närmast det familjehemsplacerade barnet. Därför är det barnföljare och skolkuratorer som har tillfrågats att delta i studien för att ge oss en uppfattning kring deras upplevelser av familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa. Vi
vill även undersöka hur samverkan mellan barföljare och skolkurator fungerar i praktiken gällande familjehemsplacerade barn.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa och skolgång. Syftet är även att undersöka skolkuratorers och barnföljares erfarenheter av samverkan mellan skola och socialtjänst, samt hur barnets bästa beaktas under familjehemsplaceringen.
1.3 Frågeställningar
• Hur beskriver skolkuratorer och barnföljare familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa?
• Hur anser skolkuratorer och barnföljare att samverkan fungerar mellan socialtjänst och skola, gällande familjehemsplacerade barn?
• Hur beaktas barnets bästa under familjehemsplaceringen?
1.4 Begreppsdefinitioner
I detta avsnitt kommer centrala begrepp presenteras som är relevanta för studien.
1.4.1 Barnföljare, barnuppföljare, barnhandläggare
Med barnföljare avses socialsekreterare vid socialtjänsten vars huvudsakliga arbetsuppgifter baseras på kontakt och uppföljande arbete med familjehemsplacerade barn, barnens
familjehem och biologiska föräldrar. Barnföljare kan även kallas för barnuppföljare eller barnhandläggare, men i denna studie kommer begreppet barnföljare att användas. En barnföljare har en socionomutbildning och är verksam inom socialtjänsten
1.4.2 Elevhälsa och skolkurator
Elevhälsans uppdrag är enligt SL 2 kap. 25§ att arbeta hälsofrämjande och förebyggande, för
att förstärka och främja skolelevers sociala, psykiska och fysiska välbefinnande. Vidare ska det finnas tillgång till skolläkare, psykolog, skolsköterska och kurator som ska ha hand om medicinska, psykologiska och psykosociala insatser på skolan. En skolkurator är en del av skolans psykosociala insats och ingår därmed i elevhälsan. Skolkuratorns roll på skolan styrs av de styrdokument som skolan arbetar utifrån.
1.4.3 Barnets bästa
I SoL 1 kap. 2§ stadgas det att “vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas” samt barnets bästa ska vara avgörande vid åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser.
Barnets bästa innebär att inga andra intressen än barnets ska väga över det som är bäst för
barnet, och även att det som är bäst för barnet vid en intressekonflikt så ska barnets bästa ha företräde (Clevesköld, Lars, Socialtjänstlag (2001:453) 1 kap. 2 §, Karnov lagkommentar (JUNO) hämtad 2021-04-05)
1.4.4 Psykosocial hälsa
Begreppet psykosocial innefattar både sociala och psykologiska aspekter (Svensson, Johnsson och Laanemets, 2008). Psykisk hälsa kan relateras till en människas upplevelse av familjen, samhället och sin arbetsplats, till den psykiska hälsan hör även omdömesförmågan och känsloreaktioner. Till social hälsa hör förmågan att skapa och upprätta relationer samt att
hantera och anpassa olika sociala situationer. Känslor av otillräcklighet, typer av depression, ångest och tvångssyndrom, social ångest och sömnsvårigheter är flera exempel på en
psykosocial ohälsa. Kriminalitet och missbruk är exempel på psykosocial problematik (Psykologiguiden, u.å).
1.4.5 Familjehem
Med familjehem avses ett hem eller den familj som arbetar på uppdrag av socialtjänsten med att ta emot barn i behov av vård utanför sitt eget hem enligt socialtjänstförordning (2001:937) [SoF] 3 kap. 2 §. Ett familjehem kan vara någon av barnets anhöriga eller släktingar eller familjer utan tidigare koppling till barnet. Familjehemmets syfte är att säkerställa att barnets behov blir tillgodosedda med stöd av socialtjänsten, de biologiska föräldrarna och andra aktörer (Socialstyrelsen, 2020a).
1.4.6 Barn
Med begreppet barn avses varje individ som är yngre än 18 år (UNICEF, u.å.).
1.4.7 Skolfam
Skolfam är en modell som syftar till att stödja och stärka familjehemsplacerade barn i deras
skolgång. Grundprinciperna i modellen grundar sig i förebyggande arbete, samverkan mellan professioner och mätbarhet. Skolfams arbete börjar med att en kartläggning görs kring
elevens förutsättningar, denna kartläggning görs av ett Skolfamteam som består av barnet och familjehemmets socialsekreterare, en specialpedagog och en psykolog. Kartläggningens syfte är att identifiera styrkor och kunskapsluckor gällande elevens kunskaper i svenska och matte. Skolfam teamet bedömer även elevens sociala och kognitiva färdigheter. Sedan etableras en plan gällande över hur eleven ska fylla sina kunskapsluckor, i denna plan är även
skolpersonalen inblandad i att utforma. Under arbetets gång följs elevens utveckling upp och insatser ses över för att ytterligare hjälp eleven att nå ett förbättrat skolresultat. Efter två år görs kartläggningen igen och mäter elevens individuella resultat genom tester och
bedömningsinstrument. Skolfam finns idag etablerat i 23 kommuner i Sverige och
sammanställningen som genomfördes år 2019 visade att cirka 80 procent av de elever som deltagit i modellen hade behörighet till gymnasiet (Skolfam, u.å.).
1.4.8 TABB- Tillsammans för alla barns bästa
Modellen TABB-tillsammans för alla barns bästa har fått sin inspiration från
Skottlandsmodellen som beskriver vikten av tidiga och förebyggande insatser gällande samverkan mellan olika verksamheter som till exempel socialtjänst, skola och hälso-och sjukvården. Grunden för TABB och Skottlandsmodellen är att barnets behov ska stå i centrum och att det ska finnas en samsyn kring barnets behov av de aktörer som samverkar kring barnet (Trumberg, 2019).
1.4.9 Risk- och skyddsfaktorer
En riskfaktor är en viss händelse eller process som ökar sannolikheten för ett specifikt utfall.
Skyddsfaktorer är händelser, processer eller egenskaper som minskar sannolikheten för ett
särskilt utfall och ökar individens motståndskraft (Socialstyrelsen, 2020b).
2. Bakgrund
Alla barn har rätt till en god fostran, trygghet och omvårdnad och det är i första hand
vårdnadshavarna som bär huvudansvaret för att detta uppfylls enligt Föräldrabalk (1949:381) [FB] 6 kap. 1–2 §§. Socialtjänsten kan hjälpa till vid behov av stöd genom att stötta och
komplettera vårdnadshavarna med att tillgodose barnets alla behov. Socialstyrelsen (2020a) beskriver att utgångspunkten för socialtjänstens arbete är att barn och vårdnadshavare ska kunna bo och leva tillsammans. Endast om barnets behov kräver ska barnets placeras utanför det egna hemmet. I 5 kap. 1 § SoL framkommer det att socialtjänsten ska arbeta mot att alla barn och ungdomar ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Socialtjänsten ska bland annat arbeta med barn och familjer med avsikt att främja barnets hälsa och utveckling. Socialtjänsten ska utifrån barnets bästa ge barn stöd och skydd i eller utanför det egna hemmet.
Andersson och Sallnäs (2019) beskriver att Sverige har en låg förekomst av allvarliga barnavårdsproblem som exempelvis misshandel och vanvård i jämförelse med andra länder som har en mer selektiv välfärdsmodell än Sverige. Genom att titta på förändringar över tid går det att konstatera att det finns ett samband mellan välfärdens framväxt och minskade barnavårdsproblem. Sedan 1930-talet har andelen barn och unga som har varit föremål för barnavårdsinsatser minskat i takt med att välfärdsstaten har vuxit fram. Höjer (2019) menar att familjehemsvården är en viktig del av den sociala barnavården, eftersom cirka tre fjärdedelar av de barn och unga som är placerade i samhällsvård är placerade i familjehem. Sedan början av 1900-talet har barn och unga som inte kan bo med sin biologiska familj placerats i familjehem eller institutionsvård. I de förarbeten som gjordes till Socialtjänstlagen som kom år 1982 konstateras det att barn och unga ska i första hand placeras i familjehem, och att andelen barn och unga som placeras i institutionsvård som till exempel HVB-hem (Hem för vård eller boende) ska minska. Dock har det inte blivit så, år 2016 var cirka 65 procent av placerade barn och unga placerade i familjehem, medan cirka 30 procent var placerade i HVB-hem och de resterande 5 procenten var placerade i annan vård. År 1999 placerades 17 500 barn och unga utanför det egna hemmet sedan dess har antalet placerade barn ökat och år 2016 var 30 500 barn och unga placerade utanför hemmet med en
heldygnsinsats. Svensk och internationell forskning visar att de människor som främst väljer att bli familjehem är människor som tillhör arbetarklass eller lägre medelklass. Den främsta orsaken till att människor väljer att bli familjehem är att de vill göra en samhällsinsats eller fortsätta leva med barn när deras egna barn har flyttat ut. Enligt 6 kap. 7 § SoL ska
socialnämnden ansvara för att barn och unga som blir placerade i familjehem ska få god fostran och vård. Familjehemmet förbinder sig därmed till att ge det familjehemsplacerade barnet god fostran och vård, något som i lagtext inte har en tydlig definition. Ett barn som är placerat i familjehem har fortfarande kvar sina biologiska föräldrar som juridisk
vårdnadshavare, vilket innebär att det fortfarande är barnets biologiska föräldrar som får fatta beslut även om det är familjehemmet som tar hand om barnet och dess omvårdnad. En viktig målsättning inom den svenska barnavården är att placeringar som är utanför det egna hemmet ska vara tillfälliga och att barn och unga ska återförenas så snabbt de går med sin biologiska familj när situationen tillåter.
Socialtjänsten kan placera barn utanför det egna hemmet jml 4 kap. 1 § SoL eller jml 2 eller 3 §§ LVU. För att en placering ska kunna ske jml 4 kap. 1 § SoL ska placeringen anses vara förenligt med barnets bästa, det krävs också ett samtycke från vårdnadshavare eller den unge om denne är över 15 år. En placering enligt SoL sker frivilligt och kan avbrytas på begäran av vårdnadshavare eller den unge om denne är över 15 år gammal. För att en placering ska kunna ske enligt 2 eller 3 §§ LVU krävs det att vårdnadshavare eller den unge över 15 år inte lämnar ett samtycke eller att samtycket som lämnas inte är tillförlitligt. För att en placering ska kunna ske genom tvång krävs det att rekvisiten enligt 2 eller 3 §§ uppfylls. 2 § LVU innefattar beredande av vård till följd av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller annat förhållande i hemmet. Med fysisk misshandel avses förorsakade
kroppsskador, sjukdomar eller smärta. Psykisk misshandel avser däremot inte enskilda händelser utan handlar om ett förhållningssätt som exempelvis förhindrar att barnet utvecklar en positiv självbild. Med otillbörligt utnyttjande avses i första hand sexuellt utnyttjande, exempelvis i pornografiskt syfte. Men även att som barn tvingas ta ett för stort ansvar över familjen och åläggandet av ett mycket ansträngande kroppsarbete innefattas av otillbörligt utnyttjande. Brister i omsorgen innefattar olika typer av vanvård, exempelvis misskötsel av hygien, kläder och mat samt att avstå behövliga sjukvårdsbehandlingar. Brister i omsorgen innefattar också bristande känslomässig trygghet samt att låta barnet vistas i en direkt skadlig eller farlig miljö. Det sista rekvisitet för 2 § är annat förhållande och innefattar bland annat missförhållanden till följd av vårdnadshavares partner, eller att vårdnadshavare och barn har en destruktiv eller icke-existerande relation till varandra (Clevesköld Lars, Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga 2 §, Karnov lagkommentar (JUNO) hämtad 2021-04-05).
3 § LVU innefattar rekvisit som syftar till att barnet eller ungdomen utsätter sig själv för fara genom exempelvis missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Med beroendeframkallande medel avses både alkohol, narkotika, tekniska preparat och vissa läkemedel. Termen missbruk syftar till att barnets konsumtion har eller kan medföra en påtaglig risk för skada och att det förekommer en varaktig konsumtion. Med brottslig verksamhet menas återupprepade brott av icke obetydlighet. Något annat socialt nedbrytande beteende åsyftar beteenden som är
normbrytande. Exempel på socialt normbrytande beteenden är prostitution eller att befinna sig i missbruks- och kriminella miljöer (Clevesköld Lars, Lag (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga 3 §, Karnov lagkommentar (JUNO) hämtad 2021-04-05).
Enligt 3 kap. 5 § SoL ska Socialnämnden samverka med andra samhällsorgan gällande insatser för den enskilde individen när det finns ett behov. Både skolan och socialtjänsten har ett ansvar att samverka i frågan om barn. I 29 kap. 13 § SL framkommer det att skolan ska samverka med socialtjänsten i ärenden som berör barn som far illa eller misstänks att fara illa. Behovet av samverkan framställs även i 5 kap. 1 § SoL där det framkommer att socialtjänsten ska samverka med berörda myndigheter och organisationer. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:11) beskrivs det att socialnämndens har ansvar för barn och unga i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende enligt 2012:11 3 kap. 2 § framkommer följande;
2 § “Socialnämnden ska samverka med andra samhällsorgan för att barn och unga i familjehem eller hem för vård eller boende ska få lämplig utbildning och sina behov av hälso- och sjukvård och tandvård tillgodosedda”.
Sekretess innebär att det är förbjudet att föra en sekretessbelagd uppgift vidare vare sig muntligen eller skriftligen, genom att lämna ut en allmän handling eller på något annat sätt avslöja uppgiften som belagts med sekretess, detta enligt OSL 3 kap. 1 §. Sekretessbrytande bestämmelser syftar till att en sekretessbelagd uppgift kan lämnas ut under vissa
förutsättningar enligt OSL 3 kap. 1 §. Socialtjänstens sekretess regleras i 26 kap. OSL och socialtjänsten sekretess är väldigt stark och det finns därmed få sekretessbrytande
bestämmelser. Däremot finns det ett undantag när det gäller sekretess mellan skola och socialtjänst gällande uppgifter som är viktiga för att samverkan mellan de två myndigheterna ska fungera. Skola och socialtjänst kan utbyta information och uppgifter med varandra enligt 10 kap. 2 § OSL där det stadgas följande;
2 § “Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet”.
Tystnadsplikten i skolan regleras i 29 kap. 14 § SL där det stadgas att den som är verksam eller varit verksam i enskilt bedriven verksamhet, förskola, förskoleklass eller fritidshem inte får röja information om enskildas personliga förhållanden. I SL 29. kap 14 § stadgas det även att:
14 § ”Den som är eller har varit verksam inom annan enskilt bedriven verksamhet enligt denna lag än som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han eller hon i sådan elevhälsoverksamhet som avser psykologisk, psykosocial eller
specialpedagogisk insats eller i särskild elevstödjande verksamhet i övrigt har fått veta om någons personliga förhållanden. Han eller hon får inte heller obehörigen röja uppgifter i ett ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier”.
Vidare regleras även skolans sekretess i 23 kap. 2 § OSL där det föreskrivs följande: 2 § “Sekretess gäller i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan för uppgift om en enskilds personliga förhållanden i sådan elevhälsa som avser psykologisk, psykosocial eller specialpedagogisk insats, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men”.
Elevhälsan omfattas av ovanstående 23 kap. 2 § OSL och den sekretessen är stark, dock omfattas den medicinska delen av elevhälsan av hälso- och sjukvårdslag (2017:30) [HSL] vilket gör att skolsköterska och skolläkare omfattas av 25 kap. OSL.
3. Tidigare forskning
För att skapa en tydlighet har avsnittet tidigare forskning delats in i tre olika delar med följande rubriker: familjehemsplacerade barns skolgång och psykosocial hälsa, samverkan
mellan skola och socialtjänst samt hur barnets bästa beaktas vid familjehemsplaceringar.
Under familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa fann vi mycket relevant forskning, både svenska och internationella studier. Dock var majoriteten av de studier som fokuserade på familjehemsplacerade barns skolresultat kvantitativa studier. Få var kvalitativa studier, och få behandlade de bakomliggande orsakerna till familjehemsplacerade barns sämre skolresultat och hur deras psykosociala hälsa faktiskt är. Till slut valdes åtta artiklar ut som vi tyckte sammanfattade det aktuella forskningsläget inom området. Under rubriken samverkan
mellan skola och socialtjänst fann vi få studier som fokuserar på samverkan mellan skola och
socialtjänst, och än mindre som fokuserar på samverkan gällande familjehemsplacerade barn. Ett flertal av artiklarna gällande samverkan som hittades visade sig handla om samverkan mellan barnpsykiatrin (BUP) och skola/socialtjänst, vilket inte är relevant för vår studie. Därför har vi valt att använda oss av en rapport som är skriven av Berth Danermark som är professor i handikappvetenskap och har skrivit mycket artiklar kring samverkan mellan olika professioner exempelvis skola och socialtjänst. Tillslut valde vi att använda oss av tre
kvalitativa artiklar. Slutligen behandlas rubriken barnets bästa som begrepp och i praktiken som syftar till att förklara begreppet barnets bästa utifrån forskning. I vår litteratursökning hittade vi få artiklar som behandlade barnets bästa gällande både vid familjehemsplaceringar och barnets bästa generellt. Till följd av detta har vi endast använt oss av två artiklar som utgår från kvalitativ metod och Barnombudsmannens publikation.
3.1 Familjehemsplacerade barns skolgång och psykosociala hälsa
Engh et al. (2017) beskriver i sin studie att tidigare internationell och svensk forskning visar att barn som blivit familjehemsplacerade har sämre fysisk och psykisk hälsa än barn som inte har varit placerade. Svensk forskning visar vidare att barn i familjehem har sämre
välbefinnande än andra barn och riskerade även i högre utsträckning att utveckla självskadebeteenden och använda sig av psykofarmaka. Det har även visat sig att
familjehemsplacerade barn får mindre psykosocialt stöd och löper en högre risk att misslyckas i skolan. Som en konsekvens av bristande utbildning, psykosociala problem och
missbruksproblematik kan familjehemsplacerade barn behöva fortsatt stöd av samhället senare i livet. Forsman et al. (2016) påvisar i sin studie att en bristande utbildning hos familjehemsplacerade barn har en bidragande faktor till att utveckla psykosociala problem och att det därför är viktigt att professionella arbetar för att förbättra familjehemsplacerade barns livsvillkor. Att ha en utbildning är en skyddsfaktor för barn som är
familjehemsplacerade, därför är det viktigt att dessa barn får stöd i skolan för att kunna klara av att lyckas i skolan. Att arbeta förebyggande för att familjehemsplacerade barn ska få en bra och rättvis skolgång är ett viktigt område där det behövs mer forskning om hur förebyggande interventioner kan hjälpa familjehemsplacerade barns skolgång och då även förbättra barnens psykosociala hälsa beskriver Forsman et al. (2016), Tideman, Vinnerljung, Hintze och
Aldenius Isaksson (2011) beskriver i sin studie att forskning från västerländska länder visar att barn som är placerade utanför hemmet presterar sämre i skolan och riskerar att inte ha en fullvärdig utbildning i vuxen ålder. Att ha en bristande utbildning har konstaterats vara en riskfaktor för att utveckla social problematik i vuxen ålder, vilket både Forsman et al. (2016) och Engh et al. (2017) påvisar i sina studier. Tideman et al. (2011) beskriver vidare att det går att förbättra placerade barns skolresultat utifrån att kartlägga barnens enskilda behov i skolan och genom att införa insatser som syftar till att öka barnens akademiska resultat. Tordön, Vinnerljung och Axelsson (2014) skriver i sin studie att en förebyggande insats gällande familjehemsplacerade barns skolgång är Skolfam. Syftet med Skolfam är att stärka placerade barns skolresultat samt att förbättra samverkan mellan de olika aktörerna som finns i barnets nätverk. I studien beskrivs det att deras resultat visar att Skolfam bidrar till ett förbättrat akademiskt resultat gällande placerade barn och att framtida forskning bör fokusera på hur olika interventioner förbättra placerade barns levnadssituation.
Tordön, Bladh, Svedin och Sydsjö (2020) beskriver i sin studie att familjehemsplacerade barn representerar en grupp i samhället som löper högre risk att ha en sämre hälsa, vara
våldsutsatta samt ha en sämre skolgång än andra barn som inte är placerade. De konstaterar även att det är viktigt att tidigt hitta förebyggande insatser i skolan för att hjälpa
familjehemsplacerade barn få en lyckad skolgång. En arbetsmodell som forskarna beskriver i sin studie är Skolfam som är en arbetsmodell som syftar till att förbättra
familjehemsplacerade barns läs- och matematik färdigheter. Skolfam ska även syfta till att förbättra samverkan mellan socialtjänst, skola och hälso- och sjukvården eller andra aktörer som finns i familjehemsplacerade barns nätverk. Hedin et al. (2011) skriver i sin studie att skolan är viktigt för barn som bor i familjehem och att lyckas i skolan medför en känsla av stolthet och hopp inför framtiden. Barns förutsättningar skapas utav de förväntningar som finns från skola och familjehem. Finns det rutiner och regler i familjehemmet skapar det en stabilitet för att barnet ska lyckas bättre i skolan. Att ha en bra självkänsla beskrivs också i studien som en skyddsfaktor för att familjehemsplacerade barn ska kunna klara av att gå i skolan. Självkänsla är beroende av interaktioner som sker i barnets miljö och barnets egna prestationer. För familjehemsplacerade barn är det viktigt att ha meningsfulla relationer med kamrater och lärare i skolan och få uppmärksamhet från lärare, kamrater och familjehemmet, vilket bidrar till att barnet känner sig lycklig och det skapas en emotionell energi. Denna
emotionella energi innebär att barnet även i interaktionen hemma i familjehemmet känner lycka och stolthet och att det motiverar barnet till att fortsätta lyckas i skolan.
Chambers, Crutchfield, Willis, Cuza, Otero, Harper & Carmichael (2018) redogör i sin amerikanska studie att barn som under sin uppväxt blivit familjehemsplacerade och sedan behövt byta familjehem ett flertal gånger upplever att det har varit utmanande att flytta och byta familj och att det har haft en negativ påverkan på barnets skolgång. Studien visar även att barn som behövt byta familjehem flera gånger löper en högre risk att uppleva sämre psykisk och social hälsa samt att ha svårare att nå höga akademiska resultat i skolan. Barnen som deltar i Chambers et al. (2018) studie beskriver att det har varit svårt för dem att hitta nya kompisar i klassen och skolan efter flytten och att det har varit utmanande att komma ikapp med skolarbete som barnet har missat på grund av flytt. Barnen i studien beskriver även att bytet av skola har inneburit att de förlorat kontakten med tidigare kamrater och familjehem. Barnen i studien uppger att detta har påverkat hur de skapar relationer i nästa familjehem, eftersom barnet är medveten om att det finns en risk att behöva flytta igen. Många av barnen i studien upplevde även att de inte fick vara delaktiga i placeringsprocessen och hade därmed ingen aning vad de skulle förvänta sig i det nya familjehemmet. Detta bidrog till att barnen upplevde en stress över att inte veta vad som kommer hända dem. Barnen uttryckte en maktlöshet över sin situation eftersom de inte inkluderades i placeringsprocessen av sin handläggare. Chambers, Crutchfield, Willis, Cuza, Otero, Harper & Carmichael (2020) beskriver i sin studie som har gjort i USA att även vuxna respondenter som tidigare varit familjehemsplacerade som barn upplevde att socialarbetaren inte inkluderade dem i de beslut som togs. Respondenterna uttryckte att det är viktigt för barn som är familjehemsplacerad att bli inkluderade och att socialarbetaren är ärlig om vad som ska hända, för att barnen enklare skulle kunna förbereda sig på vad som ska hända. Respondenterna uttryckte en önskan om att kunna ta ett riktigt farväl till både kamrater och familjehem. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU] (2017) beskriver att så kallade sammanbrott av en placering är vanligt, med sammanbrott menas att placeringen avslutas oplanerat. I Sverige är det en lägre förekomst av avbrutna placeringar när det handlar om släktplaceringar och placering i särskilda ungdomshem. Att avbryta en familjehemsplacering innebär att barnet måste flytta, vilket kan ske ett flertal gånger under hela barnets placeringstid.
3.2 Samverkan mellan skola och socialtjänst
Danermark, Englund, Germundsson och Lööf (2009) beskriver samverkan i sin
forskningsrapport som en process där flera professionella bidrar med sina egna kompetenser, kunskap och specifika resurser för att arbeta mot ett gemensamt mål. I många projekt
förekommer det att skolan kan verka som en skyddsfaktor för barn som riskerar att fara illa, genom att skolan arbetar främjande. En bra skolgång kan innebära att barnet utvecklar en god självkänsla och känner tillit till sin egen förmåga. Men skolan kan också vara en plats som bidrar till att barnet hamnar i utanförskap och känner en känsla av att vara misslyckad.
Samverkansarbete på skolor ska syfta till att genom främjande arbete kunna erbjuda barnen en god lärmiljö och kunna skapa goda relationer. I skolans förebyggande arbete handlar det om att identifiera riskfaktorer hos elever, exempelvis skolsvårigheter för att kunna identifiera barn och unga som kan fara illa. Skolans åtgärdsarbete ska innefatta fungerande rutiner och vid behov kunna agera professionellt i samverkan med andra aktörer. Widmark et al. (2011) skriver i sin studie att det finns brister i samverkan mellan olika aktörer inom välfärdssektorn i Sverige. Det finns hinder för samverkan mellan olika professionella aktörer och för att undvika att dessa hinder uppstår är det viktigt att ha kunskap kring de andras profession och kunskap för att undvika orealistiska förväntningar.
Widmark et al. (2011) beskriver även att de i sin forskning har funnit att det är viktigt för en fungerande samverkan att alla professionella aktörer arbetar mot samma mål. Det
framkommer att det är viktigt att alla parter har en vilja att samverka med varandra, men också att de olika professionerna litar på varandra och känner förtroende. Widmark et al. påvisar i sin studie att samverkan mellan olika aktörer inom välfärdssektorn ibland fungerar bra och i andra fall fungerar samverkan sämre. I de fall där samverkan har fungerat bra, beskriver respondenterna att den fungerande samverkan har kategoriserats av att de
professionella lyssnade på varandra, hade ett gemensamt mål samt att de professionella var tillgängliga för varandra för att bolla idéer och tankar. I de fall där samverkan inte fungerar bra menade respondenterna att risken fanns att klienter hamnade mellan stolarna och riskerade att inte få rätt hjälp. De professionella i studien upplevde ibland att samverkanspartners
saknade engagemang, till exempel upplevdes det att socialtjänsten saknade intresse för vad skolan skulle kunna bidra med för kunskap gällande barn i samverkansärenden. Beddoe (2019) beskriver i sin studie från Nya Zeeland att socialarbetare i skolan känner att de andra professionella i skolan inte förstår deras roll och att socialarbetarna därmed känner sig
ensamma i sin yrkesroll. Detta innebär att mycket ansvar läggs över på dem, vilket innebär att de har en hög arbetsbelastning. Flera av socialarbetarna i studien uttryckte att samverkan mellan socialarbetare och lärare är viktigt för att kunna skapa ett bra arbetsklimat på skolan där det går att samverka kring elever tillsammans. Germundsson (2011) skriver i sin studie om bland annat sociala representationer av varandras yrkesroller. Resultatet visar att lärarnas uppfattning av socialsekreterare är negativt laddade utifrån socialtjänsten som organisation. Det framkommer att lärarna upplever socialtjänstens lagar och regler som förhindrande i arbetet med barn som far illa. Socialsekreterarnas bild av lärarna var däremot positivt laddad, dock upplevde socialsekreterarna att lärarna saknade kunskap om socialt arbete.
3.3 Barnets bästa som begrepp och i praktiken
Barnets bästa är en grundläggande princip i lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barn där barnets bästa behandlas i artikel 3.1 där det stadgas att:
“Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (UNICEF, u.å).
Som tidigare nämnts under begreppsdefinitioner finns även barnets bästa med i SoL 1 kap. 2 § där det föreskrivs att barnets bästa alltid ska beaktas vid åtgärder som rör barn och att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut som rör vård- eller behandlingsinsatser av barn. Enligt Barnombudsmannen (2018) ska barnets bästa beaktas som ett begrepp som innehåller tre dimensioner, barnets bästa är en rättighet och en princip men också ett tillvägagångssätt. Med barnets bästa som rättighet innebär det att barn har rätt att få sitt bästa prövat i ärenden som rör dem själva. De professionella som fattar beslut kring barn måste beakta barnets bästa och FN:s barnrättskommitté betonar att barnets bästa ska både förstås som en kollektiv och individuell rättighet för barn. Barnets bästa är en tolkningsprincip som innebär att det finns olika sätt att tolka begreppet på och den tolkning som är mest till förmån för barnets bästa ska ha företräde i ärenden där det finns möjlighet till olika tolkningar. Barnets bästa som
tillvägagångssätt syftar till de beslut som fattas kring barnet och som påverkar barnet ska tas med grund i vilka konsekvenser som beslutet kan medföra för barnet. Beslutsfattaren ska motivera hur barnets bästa har beaktats och vilka andra intressen som finns i ärendet. Keddell (2017) beskriver i sin australiensiska studie att barnets bästa som begrepp relateras till begreppet barns behov och att tolkningarna och förståelsen av begreppen kan skilja sig beroende på olika faktorer. När socialarbetare fattar beslut grundar de sina beslut utifrån deras
profession, personliga bakgrund, teoretiska förståelse och den lagstiftning som finns. I länder som till exempel USA och Australien finns det ett barnrättsperspektiv som utgår från att barnet ska skyddas från skada och synen är mer relaterad till den professionella
socialarbetarens egen uppfattning kring barns rättigheter ska beaktas. I de skandinaviska länderna skiljer sig synen på barns välmående där det finns ett tydligare familjecentrerat perspektiv där det finns ett stödjande och förebyggande tillvägagångssätt när det gäller familjeproblematik, där det sociala arbetet fokuserar på hela familjen istället för enbart på barnet. Begreppet barnets bästa blir då socialarbetarens tolkning av begreppet och därmed påverkar det vilka beslut som tas i ärenden som handlar om barnets välmående. Forskaren lyfter därför att det är viktigt att inkludera barnets åsikter och göra barnet delaktigt i beslut som rör barnet för att belysa barnets egna behov. Tärnfalk och Alm (2021) beskriver även de att det är svårt för professionella att veta hur de ska använda sig av begreppet barnets bästa, eftersom det saknas en tydlig definition av begreppet. I Tärnfalk och Alms studie
framkommer det även att respondenterna uttryckte att det var viktigt att diskutera med kollegor vad som egentligen är bäst för barnet. Respondenterna som arbetar som socialarbetare på särskilda ungdomshem uttryckte även att de ofta använder sig av sin magkänsla för att avgöra vad som är bäst för barnet eller inte, på grund av att det saknas nationella riktlinjer för hur barnets bästa egentligen ska beaktas vid beslut och att begreppet ofta tolkas olika.
3.4 Sammanfattning
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att familjehemsplacerade barn uppvisar en sämre fysisk och psykisk hälsa samt sämre skolresultat än icke placerade barn. Det framkommer att skolan är en viktig skyddsfaktor som kan anses vara avgörande för framtida sociala problem. Familjehemsplacerade barn löper en högre risk för att utveckla andra psykosociala problem som exempelvis missbruksproblematik och självskadebeteende. Familjehemsplacerade barns psykosociala hälsa och skolgång resulterade i många kvantitativa studier med få studier är gjorda kring bakomliggande orsaker till den försämrade hälsan och de lägre skolresultaten. Samverkan verkar, utifrån tidigare forskning, vara bra i teorin men desto svårare i praktiken. Det beskrivs att orealistiska förväntningar kan sätta hinder för samverkan, att det är viktigt att sätta upp gemensamma mål. Det framkommer från socialarbetare en oro för att
arbetsbelastningen blir hög, ett uttryck som grundade sig i socialarbetares upplevelse av att andra aktörer inte förstår deras roll. Tidigare forskning inom området samverkan mellan skola och socialtjänst var tunt, det var få studier gjorda då de flesta var riktade mot hälso- och sjukvård och andra professioner. När det gäller barnets bästa visar tidigare forskning att det är ett begrepp som kan tolkas olika men att det vanligtvis tolkas som barns delaktighet, barns rätt att komma till tals och barns rätt till information. Forskningen visar också att flera barn och vuxna som tidigare varit placerade har uttryckt att de känner sig utanför i beslut och under utredningsprocessen, att det krävs en ökad delaktighet för placerade barn. Precis som den tidigare forskningen kring samverkan finns det få studier fokuserar på ämnet barnets bästa.
4. Teoretisk tolkningsram
I följande avsnitt kommer vi att presentera de olika teoretiska utgångspunkter som vi har använt oss av i analysen av den insamlade empirin. Då syftet med vår studie är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring familjehemsplacerade barn och kring samverkan samt barnets bästa under familjehemsplaceringen det relevant att använda sig av professionsteori. Eftersom både skolkuratorer och barnföljare tillhör samma profession men har arbetsuppgifter och därmed olika yrkesroller är det intressant att analysera om professionen påverkar deras erfarenheter av arbetet med familjehemsplacerade barn och deras uppfattning kring samverkan. Det är även relevant att använda sig av samverkansteori,
eftersom vårt syfte är att söka kunskap om barnföljare och skolkuratorers erfarenheter av samverkansprocessen mellan skola och socialtjänst, samt hur samverkan fungerar kring arbetet med familjehemsplacerade barn.
4.1 Professionsteori
Nordström (2017) menar att begreppet profession är en beteckning för ett yrke som kräver att den professionella som utövar yrket har en högre utbildning och professionen har även ett tydligt avgränsat kompetensområde. Förr i tiden var begreppet profession begränsat till yrken som exempelvis medicin och juridik, men nu används profession i ett utökat perspektiv. Brante, Johansson, Olofsson och Svensson (2015) beskriver att en profession har vissa kännetecken, bland annat att en profession är något avgränsat, ett område som innefattar särskilda kunskaper och färdigheter som nås genom en högre utbildning. Profession kännetecknas också av legitimitet, att samhället känner ett förtroende till professionens kunskaper och färdigheter. En profession bygger på kunskap och forskning inom ett särskilt avgränsat område, ett område där professionen är expert. En profession bygger på en akademisk utbildning och systematisk kunskap. Professioner definieras ofta som
praktiserande av systematisk, esoterisk, abstrakt och vetenskaplig kunskap. Vissa professioner använder sig mer av lagar och regler och andra har ett större behov av de senaste
vetenskapliga kunskaperna i sitt arbete. Brante (2014) beskriver att välfärdsprofessioner har ett samarbete med politiker som bygger på en växelverkan. Att professionernas expertis kan både identifiera sociala problem och komma med åtgärdsprogram. Välfärdsstatens typiska professionella beskrivs som förhållandet mellan det avvikande och det normala. Vidare beskriver Brante (2014) att välfärdsprofessioners specialistkompetens innefattar att både kunna identifiera missförhållanden och identifiera nya sociala problem men också att belysa välmående och vad som utgör ett gott liv.
Brante et al. (2015) menar att samhället har ett förtroende till professioner, det finns en allmän tillit till professionernas kunskaper och färdigheter. Klienter och patienter förlitar sig på professionens utmärkande specialisering och professionerna måste ha samhällets förtroende för att kunna fatta beslut. Brante (2015) beskriver vidare att människor tenderar att tilldela ett högre förtroende till de professioner människan är mer beroende av och professionerna blir därmed inte lika känsliga för allmänhetens omdömen. Skau (2018) beskriver att professioners kompetens alltid står i relation till varandra. I vissa fall kan det vara nödvändigt med
samarbete för att kunna utföra sin professionsroll. Genom att ha en samarbetskompetens, vilket innebär att personen besitter kunskap om andra professioner och har förmågan att samverka med dem är del av professionaliteten inom yrkesgruppen. Røkenes och Hanssen (2016) menar att vara professionell innebär att den yrkesverksamma måste åsidosätta sina egna privata preferenser för att kunna genomföra de uppgifter som yrkesrollen kräver. Detta innebär att som professionell är det viktigt att sätta sin personliga prägling på sin
yrkesutövning och det kallas för personlig professionalitet.
En profession kännetecknas av en särskild professionsetik (Christoffersen, 2017). Professionsetiken är en central del av professionen och ska syfta till att definiera
yrkesgruppen som en profession men även skilja professionen från andra yrkesgrupper. Yrkesorganisationerna har utarbetat särskilda professionsetiska regler för de enskilda
yrkesutövarna. För att en yrkesgrupp ska räknas som en profession krävs det att yrkesgruppen har en egen professionsetik. Ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv ses professioner som sociala organisationer som har mandat över ett visst kunskapsområde och arbetar på uppdrag av samhället. Professionsetiken ses därmed som en kodex som innehåller normer och
har i samhället. Christoffersen (2017) menar att professionsetiken också innefattar
yrkesutövare som möter andra individer i sitt arbetsliv och som i sådana möten måste ta beslut och göra val som kan påverka den andra individen. Inom denna typ av professionsetik är professionen även handlingsorienterat, vilket innebär att mötet med andra individer kräver att en måste handla och då ta hänsyn till olika etiska överväganden när valet ska genomföras. Det är även så att den professionellas kompetens ligger till grund för mötet, mötet är baserat på att socialarbetaren har en professionell kompetens och att socialarbetaren har ett ansvar att hjälpa klienten i mötet. I dessa möten finns även en maktaspekt då makten i det professionella mötet grundar sig på den yrkesmässiga kompetens som den professionella innehar. Detta innebär att makten mellan exempelvis socialarbetaren och klienten är asymmetrisk fördelad, eftersom socialarbetaren innehar en kompetens som klienten saknar.
4.2 Samverkansteori
Danermark (2000) beskriver att samverkan innebär att flera personer som har olika
kompetenser och är verksamma i olika organisationer, arbetar gemensamt mot ett speciellt mål. Samverkan handlar alltid om att personerna samverkar kring ett objekt, till exempel människor. Danermark och Germundsson (2007) beskriver samverkan som en ständigt pågående process, där ändamålet för samverkan alltid förändras, vilket även påverkar samverkansprocessen. Danermark och Germundsson (2007) beskriver att det finns tre dimensioner som är viktiga för att samverkansprocessen ska fungera, dessa är följande;
regelverk, organisation och synsätt. Inom regelverk dimensionen kan det lätt uppstå hinder
som påverkar samverkansprocessen negativt. Då regler har som funktion att vara styrande och avgränsade kan det innebära att regler försvårar samverkan mellan aktörer med olika
regelverk. I samverkansprocessen är det viktigt att det finns en flexibilitet och att samverkan då kan bli svårt, eftersom myndigheter har en egen centralstyrning som utgår från
myndighetens regelverk och de beslut som tas är inte alltid flexibla. Den andra dimensionen organisation innebär att samverkan kan bidra till att en inom organisationen utnyttjar sina resurser bättre och att informationsflödet ökar, vilket kan bidra till att beslut kan fattas snabbare. Det blir även enklare att skapa ett nätverk runt personen som samverkan syftar till att hjälpa och stödja. Att samverka inom organisationen innebär också att klienter inte behöver ha kontakt med flera olika aktörer samtidigt, utan istället har aktörerna kontakt med varandra för att komma överens om ett gemensamt förhållningssätt för klienten. Det som kan påverka samverkansprocessen negativt inom organisations dimensionen är att alla aktörer arbetar utifrån olika arbetsmodeller, vilket kan leda till konflikter kring vilken arbetsmetod som ska användas och att arbetsmetoder som är etablerade i organisationen utmanas. Synsätt syftar till att beskriva hur aktörerna som deltar i samverkan ser på det fenomen som
samverkan handlar om. Det som är bra med synsätt i samverkansprocessen är att det sker en kompetensutveckling kring fenomenet som inte hade ägt rum utan samverkan. Det är även viktigt att utveckla en samsyn kring klienten som samverkan ska handla om. Det som kan hindra samverkansprocessen när det handlar om synsätt är att aktörerna har olika
förväntningar på samverkan och att det ibland saknas en gemensam bild av problematiken som samverkan syftar till att arbeta kring och att målsättningen skiljer sig åt.
Boklund (1995) diskuterar fyra olika nivåer av samarbetsformer; separation, koordination, kollaboration och sammansmältning. Separation innebär ett icke-samarbete där flera instanser bidrar med insatser utan att samarbeta med varandra. Koordination syftar till att samordna och att samarbete kan ske oavsett olikheter. Kollaboration syftar på samverkan där det finns ett genuint intresse av samarbete och handlar om att samla olika professioner med olika kunskaper. Avsikten är att utnyttja varandras olikheter och det nås genom en gemensam respekt för varandras kunskaper. Sammansmältning syftar istället till att eliminera olikheterna
och integreras med varandra. Avsikten är att kunna uppnå en generalistkompetens och kan innebära att alla gör utför samma saker. Danermark (2000) beskriver att en central aspekt inom samverkan är hur samverkan organiseras, och att en kan utgå från att samverkan organiseras utifrån fyra olika ambitionsnivåer. Den första nivån innebär att samverkan bara består av att en yrkesgrupp kontaktas för att ge stöd och råd i arbetet. Den andra nivån
innefattar att flera aktörer koordinerar sina insatser för att nå bästa möjliga resultat. Den tredje
nivån av samverkan handlar om att samverkande aktörer skapar nya arbetsformer för att
gemensamt arbeta kring ett gemensamt mål. Den fjärde och sista nivån av samverkan innebär att två eller flera verksamheter slås samman.
5. Metod
Följande metodavsnitt behandlar vårt tillvägagångssätt för att genomföra studien. I detta avsnitt beskrivs även studiens datainsamlingsmetod, vetenskapsteoretiska grund, urval,
analysmetod samt hur reliabilitet, validitet och generaliserbarhet beaktades i studien, och även vilka etiska överväganden som har gjorts i samband med studien.
5.1 Datainsamlingsmetod
Syftet med studien är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring familjehemsplacerade barn, samverkan samt barnets bästa under
familjehemsplaceringen, därmed anses en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer vara mest passande för denna studie. Anledningen till varför vi inte valde att genomföra en kvantitativ enkätundersökning är att vi ville ha möjligheten att kunna ställa relevanta
följdfrågor och kunna ge respondenterna möjlighet att utveckla sina resonemang. Detta skulle vara svårt då en enkätundersökning består av slutna frågor för att inte respondenterna ska kunna missuppfatta frågorna. Kvale och Brinkmann (2014) menar att den kvalitativa
forskningsintervjun syftar till att förstå fenomen utifrån respondenternas synvinkel och deras upplevelser kring fenomenet som forskaren sedan tolkar (a.a.). Då vi vill söka kunskap om respondenternas erfarenheter av att möta familjehemsplacerade barn i sitt arbete och
undersöka hur samverkan fungerar är kvalitativ metod lämplig eftersom vårt syfte inte är att kunna generalisera resultatet till hela populationen. Att kunna generalisera ett resultat är en fördel med att använda sig av kvantitativ forskning. Bryman (2018) menar att kvantitativ forskning alltid vill kunna generalisera resultatet av den undersökning som har genomförts gällande en population. För att kunna generalisera krävs det att en har använt sig av ett sannolikhetsurval som syftar till att skapa ett representativt urval inom den population som ska undersökas. Kvalitativ forskning är svårare att replikera, då en kvalitativ undersökning ofta är ostrukturerad och att resultatet av en kvalitativ studie är påverkat av forskarens egna tankar och analys. Kvalitativ forskning är även svårare att generalisera då populationen som deltar i studien oftast är ett litet urval i en viss miljö, vilket gör det svårare att generalisera resultaten av forskningen till andra miljöer än den som har studerats.
Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av semistrukturerade intervjuer och abduktiv ansats. Bryman (2018) beskriver att en abduktiv ansats syftar till att förklara och förstå respondenterna i studien utifrån de synsätt och perspektiv som de förmedlar i sin beskrivning av deras världsbild. Bryman (2018) menar att semistrukturerade intervjuer innebär att
forskaren har en intervjuguide med teman som intervjun ska behandla. I en semistrukturerad intervju ges respondenten möjlighet att svara mer fritt på intervjufrågorna som ställs och forskaren ges även möjlighet att kunna ställa följdfrågor som innebär att respondenten kan utveckla sina svar. Detta innebär att intervjun kan vara mer flexibel och frågorna behöver inte följa en speciell ordning (a.a.). Genom att använda sig av semistrukturerade intervjuer ges respondenterna möjlighet att utifrån de intervjufrågor vi ställer friare kunna svara på de frågor
som ställs och som forskare ges vi möjligheten att kunna ställa följdfrågor som kan utveckla deras svar. Något som kan anses som en brist utifrån att vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer är att respondenterna enklare kan komma ifrån ämnet när de svarar på våra intervjufrågor. I konstruktionen av vår semistrukturerad intervjuguide
formulerades frågor utifrån följande teman som är relevanta utifrån vårt syfte och i relation till tidigare forskning: familjehemsplacerade barns skolgång, psykosocial hälsa, samverkan och
barnets bästa i placeringsprocessen.
5.2 Vetenskapsteoretisk grund
Studien utgår från ett hermeneutiskt perspektiv. Gilje och Grimen (2007) menar att hermeneutik syftar till de tolkningar som görs om meningsfulla fenomen. Inom
hermeneutiken förstås fenomen utifrån speciella förutsättningar, vilket innebär att det alltid finns en förförståelse kring ett fenomen. En individ bär alltid med sig erfarenheter kring ett fenomen, vilket påverkar individens uppfattning av fenomenet. Westlund (2019) menar att hermeneutik handlar om att förstå och tolka upplevelser som sedan kan förmedlas. Att använda sig av hermeneutik kan vara lämpligt för studier som vill undersöka individers erfarenheter av ett fenomen. Som forskare bär en med sig en förförståelse kring de fenomen som en undersöker och detta kommer påverka hur det empiriska materialet tolkas (a.a.). Vi kommer att använda oss av ett hermeneutiskt perspektiv för att möjliggöra en tolkning på en förenklad nivå, eftersom syftet med vår studie är att söka kunskap om ett antal skolkuratorers och barnföljares erfarenheter kring familjehemsplacerade barn samt samverkan och barnets bästa. I bearbetning av vår insamlade empiri är det viktigt att vara medveten om vår egen förförståelse kring fenomenet familjehemsplacerade barn och hur det kan prägla vår analys. Gällande vår förförståelse kring familjehemsplacerade barn och samverkan, består vår
förförståelse av den inblick i ämnet som vi har fått utifrån tidigare forskning. Respondenterna i studien har alla en förförståelse kring familjehemsplacerade barn och samverkan utifrån att de har arbetat inom socialt arbete länge och har därmed erfarenheter av att möta
familjehemsplacerade barn och varit en del i samverkan. Detta innebär att deras svar och resonemang är präglat av deras förförståelse utifrån de erfarenheter som de bär med sig.
5.3 Litteratursökning
För att finna litteratur till studien har en litteratursökning genomförts. Litteratursökningen har genomförts i flera olika databaser, de databaser som använts är Primo, Social Services
Abstract, Social Science Premium Collection och SwePub. Litteratursökningen har
genomförts under perioden 21 januari 2021 till 27 april 2021. Utifrån uppgifter om trauma som framkom i resultatet gjordes ytterligare en sökning 3 juni 2021.
Under litteratursökningen har ett flertal sökord valts ut med relevans för studiens syfte och frågeställningar.
Sökord: “Barnets bästa”,”childrens best interest”, “children in foster care”, “foster children”, “foster care”, “familjehemsplacerade barn”, “health”, “psycosocial needs”, “samverkan”, “school based social work”,”school performance”, “school quality”, “skola”, “skolgång”, “social work”, “socialtjänst”, “trauma”.
Booth, Sutton och Papaioannou (2016) beskriver att en mer effektiviserad sökning kan göras med hjälp av booleska operatorer. Syftet är att specificera de valda artiklarna och bredda sökningen med relevans för studien. Exempel på booleska operatorer som använts i den aktuella litteratursökningen är AND och OR. De booleska operatorerna har gjort det möjligt att kombinera sökorden för att bredda sökningen men med fortsatt relevans för syftet. Några exempel på booleska operatorer som vi har använt oss av för att bredda litteratursökningen är
“Children in foster care AND school”, “Social work AND School”och “Children in foster care OR Social work”.
Litteratursökningen har haft vissa avgränsningar och vissa kriterier har valts ut. Inkluderings- och exkluderingskriterierna för de valda artiklarna var att samtliga artiklar skulle vara peer-reviewed, att sökresultaten endast skulle visa artiklar och endast artiklar med svenska eller engelska som språk. Det har inte gjorts några avgränsningar på utgivningsår dock har artiklar publicerade under 2000-talet varit högre prioriterade utifrån relevans samt tidigare avsaknad av kunskap inom ämnet. Litteratursökningen gav många sökträffar men vårt urval av artiklar resulterade i 18 vetenskapliga artiklar där sedan fyra artiklar sorterades bort eftersom de innehöll en liten relevans för ämnet utifrån ländernas geografiska plats till exempel Japan och Singapore. De artiklar som användes i studien var avgränsade till att ha genomförts i
västerländska länder utifrån deras liknande kulturella förhållanden till Sverige, samt att de var peer-reviewed utifrån att stärka studiens vetenskapliga förankring.
5.4 Urvalsmetod
Urvalsmetoden som valts ut för studien är målstyrt urval. Bryman (2018) menar att ett målstyrt urval innebär att forskningsdeltagare väljs ut strategiskt för att vara relevanta för studiens syfte och att forskningsdeltagare kan besvara de forskningsfrågor som studien syftar till att besvara. Målstyrt urval är ett icke-sannolikhetsurval, eftersom forskningsdeltagare inte har valts ut slumpmässigt och representerar därför inte hela populationen som studerats och resultatet kan därmed inte generaliseras för populationen (a.a.). Inför denna studie valde vi att vi ville intervjua barnföljare och skolkuratorer, eftersom de möter familjehemsplacerade barn i sitt dagliga arbetsliv. Urvalet landade i totalt åtta respondenter, varav fyra är barnföljare och fyra är skolkuratorer och respondenterna var verksamma i fyra olika kommuner. Genom att målstyrt välja ut barnföljare och skolkuratorer som har erfarenhet i sitt arbete av att möta familjehemsplacerade barn, bidrar de till att vi kan besvara våra forskningsfrågor, eftersom barnföljarna och skolkuratorerna som valts ut besitter rätt kunskap och erfarenheter kring ämnet.
5.5 Inklusions- och exklusionskriterier
Under följande rubrik kommer Inklusions- och exklusionskriterier att benämnas utifrån de val som har gjorts gällande urval av respondenter till studien.
Inklusionskriterier:
• Barnföljare och skolkuratorer med minst 2 års erfarenhet av sin yrkesroll. • Erfarenhet av att möta familjehemsplacerade barn i sitt arbete.
• Yrkesverksamma som arbetar med barn i åldrarna 6 år upp till 15 år gamla, utifrån att dessa barn omfattas av skolplikt.
• Skolkuratorer med socionomutbildning. Exklusionskriterier:
• Familjehemssekreterare har exkluderats utifrån att deras ansvarsområde är familjehemmet och inte det placerade barnet.
• Andra placeringsformer än familjehemsplacering.
• Skolkuratorer utan erfarenhet av att möta familjehemsplacerade barn i sin yrkesroll som skolkurator.
