Bro, bro, breja
- en studie om integration, nyanlända barn och hur det interkulturella
perspektivet tar sig uttryck i förberedelseklasser
Tess Flugund
C- uppsats, Sociologi C Örebro universitet, Höstterminen 2014 Handledare: Christine Roman
Abstract
The aim of this essay is to study integration. This is a broad subject and because of that I have chosen to concentrate on newly arrived children and their integration at school. If newly arrived children or immigrants overall are going to be able to integrate in a society it is important that the integration is defined by an intercultural perspective. It means that immigrants and the indigenous people meet each other in an open, tolerant and respectful way. The purpose of this study is therefore to describe the intercultural perspective within in a class for newly arrived children. I also intend to describe the attitudes that teachers have in terms of integration and newly arrived children’s cultural origin.
The study is based on qualitative observations and interviews and the empires have been analyzed in relation to the concepts intercultural perspective, recognition, integration and
segregation. The result shows that the teachers in the class for newly arrived children largely
practice an intercultural perspective in the education and towards the newly arrived children. However, I have also found that the intercultural perspective sometimes faults and situations where the teacher’s actions can be questioned have been observed. One example is that the newly arrived children have limited opportunity to practice their religion during the school day.
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att studera integration. Eftersom integration är ett brett ämne har studien mer precist inriktats mot nyanlända barns integrationsprocess i förberedelseklasser. För att nyanlända barn eller immigranter generellt ska kunna integreras i det land de flyttat till visar tidigare forskning att det är viktigt att integrationsprocessen präglas av ett interkulturellt perspektiv. Det innebär att immigranter och majoritetsbefolkning möter varandra med öppenhet, tolerans och respekt. Avsikten med studien är således att beskriva hur det interkulturella perspektivet kommer till uttryck i förberedelseklasser samt vilka attityder lärare i förberedelseklasser har gällande nyanlända barns integrationsprocess och kulturella tillhörighet.
Via kvalitativa observationer och intervjuer har empiri samlats in och därefter analyserats utifrån studiens frågeställningar med hjälp av begreppen interkulturellt perspektiv,
erkännande, integration och segregation. Resultatet visar att lärarna i den förberedelseklass
jag studerat till stor del tillämpar ett interkulturellt perspektiv och förhållningssätt till de nyanlända barn de undervisar. Dock fanns en viss problematik när det gäller de nyanlända barnens möjlighet att utöva sin religion i skolan samt situationer där det gått att ifrågasätta i vilken utsträckning ett interkulturellt perspektiv präglat det sätt varpå lärarna handlat.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1 1.2 Syfte ... 2 1.3 Frågeställningar ... 2 1.4 Avgränsningar ... 2 1.5 Uppsatsens disposition ... 3 2. Tidigare forskning ... 4 2.1 Integration ... 4 2.2 Nyanlända barn ... 5 3. Teoretiskt ramverk ... 8 3.1 Erkännande ... 8 3.2 Integration ... 9 3.3 Segregation ... 9 3.4 Interkulturellt perspektiv ... 10 4. Metod ... 12 4.1 Val av datainsamlingsmetod ... 12 4.2 Urval ... 12 4.2.1 Presentation av respondenter ... 13 4.3 Genomförande ... 134.3.1 Utformande av observations- och intervjuschema ... 13
4.3.2 Observationer ... 14
4.3.3 Intervjuer ... 14
4.4 Etiska överväganden ... 14
4.5 Databearbetning och analys ... 15
4.6 Validitet ... 16
4.7 Reliabilitet ... 16
4.8 Reflektion kring val av metod ... 17
5. Analys och resultat ... 18
6. Slutsatser och diskussion ... 25 Bilaga 1 - Observationsschema
1. Inledning
Vi lever idag i en globaliserad värld. Forskning och teknik har gjort att vi kan röra oss över jorden på ett sätt som förr inte var möjligt. Den ökade rörligheten har gjort att individer flyttar mellan länder, migrerar som det också kallas. Det finns många anledningar till att människor migrerar. Det kan handla om att man blir kär i någon i ett annat land, att man vill studera utomlands eller får ett arbete som kräver att man flyttar. En del tvingas fly från sina hemländer för att söka skydd i andra länder på grund av krig eller svält.
Oavsett vad anledningen är till att individer migrerar är det viktigt att de som gör det får möjlighet att trivas i det land de kommer till. I Sverige verkar det idag finnas en ökad oro och rädsla när det gäller immigration. Inte minst speglar det sig i att 13 % av den svenska befolkningen röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet i år (Valmyndigheten 2014), förmodligen i hopp om att minska immigrationen till Sverige.
På den förra regeringens hemsida kunde man läsa att det finns en mängd myter kring migration. Till exempel stod det att det finns en rädsla för att det pågår en ”massinvandring” och att svenskar om några årtionden kommer att ”vara i minoritet i sitt eget land" (Regeringen 2014). Att det tycks finnas sådana uppfattningar och rädslor kan ses som en indikation på att det behövs mer kunskap gällande immigration och hur integrationsarbete ska bedrivas på ett framgångsrikt sätt. Enligt Statistiska Centralbyrån (2014) immigrerade det 56 440 människor till Sverige det första halvåret år 2014. De flesta var från Syrien (12 337 immigranter) därefter var återvändande svenskar den största immigrationsgruppen (6 995 immigranter). Somalia och Polen kom på tredje och fjärde plats med 2 289 respektive 2 257 immigranter. Enligt Migrationsverket (2014) väntas mellan 57 000-70 000 personer sammanlagt söka asyl i Sverige under år 2014.
I och med att vuxna individer flyttar och rör sig över nationsgränser faller det sig naturligt att även barn gör det. Många barn följer med sina föräldrar och en del tvingas, i kritiska lägen, migrera själva. Den första tiden individer som immigrerat bor i ett nytt land kallar man dem för nyanlända. Enligt Bunar (2010, s 14) kan man definiera barn som nyanlända om de uppfyller tre kriterier:
- Barnet har immigrerat till Sverige, oavsett skäl.
- Barnet saknar grundläggande kunskaper i det svenska språket och har ett annat modersmål än svenska.
- Barnet kommer till Sverige i samband med skolstart eller under skoltiden (grundskola eller gymnasium) och är under 18 år.
När nyanlända barn kommer till Sverige går de ofta i introduktions- eller förberedelseklasser innan de börjar i ordinarie skolklasser. Det är meningen att det ska förbereda barnen inför den ordinarie skolan och ge dem de verktyg de behöver för att på ett så smidigt sätt som möjligt kunna integreras i ordinarie skolklasser. Introduktions- eller förberedelseklasser kan ha många olika benämningar men för enkelhetens kommer jag, i min uppsats, genomgående benämna dem som förberedelseklasser. I förberedelseklasser lär sig nyanlända barn svenska men blir även undervisade i andra ämnen. Något som är värt att notera är att förberedelseklasser inte har några särskilda riktlinjer utan precis som alla andra svenska skolor utgår från den allmänna läroplanen ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011”
(Skolverket 2011).
Regeringen beslutade år 1985 (Bunar 2010, s 30; Borgström & Goldstein-Kyaga 2012, s 10) att ett interkulturellt perspektiv ska genomsyra all undervisning i svenska skolor. Det innebär att svenska skolor ska bejaka olikheter och se dem som berikande. Vare sig det handlar om barn med annat kulturellt ursprung än svenskt eller barn med funktionshinder så ska målet i skolor som präglas av ett interkulturellt perspektiv vara att uppnå social jämställdhet, dvs. rätt till lika behandling. Alla barn som går i svenska skolor ska vara berättigade att behandlas likvärdigt och ses som lika mycket värda. Undervisningen ska anpassas efter individen och diskriminering ska motverkas. Enligt ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011” (Skolverket 2011, s 12) har skolan en viktig roll när det gäller att förmedla normer och värderingar till barn. Man kan säga att skolan är en viktig del i barns socialisationsprocess i Sverige.
Eftersom många människor immigrerar till Sverige idag är forskning om integration och immigranters specifika situation av stor vikt. Bunar (2010, s 113) beskriver att forskningen om nyanlända elever i Sverige är kraftigt underutvecklad. Det finns en mängd områden gällande dessa elever som inte undersökts i någon större utsträckning. Min ambition är därför att bidra till detta bristfälliga kunskapsområde. Bunar (2010, s 115) skriver att det till exempel behövs fältstudier med deltagande observation som metod. Dessutom behövs studier gällande den interkulturella pedagogikens möjligheter och begränsningar vid undervisning av nyanlända barn.
1.2 Syfte
Syftet med min studie är att beskriva och synliggöra hur det interkulturella perspektivet kommer till uttryck i förberedelseklasser. Jag vill se om undervisningen i förberedelseklasser präglas av ett interkulturellt perspektiv och i så fall på vilket sätt. Anledningen till att förberedelseklasser är intressanta är för att det är i dem som nyanlända barn möter det svenska skolväsendet för första gången. De signaler som sänds ut där spelar förmodligen en stor roll för vilken uppfattning de nyanlända barnen får gällande den egna kulturella tillhörigheten och på vilket sätt de förväntas förhålla sig till den ”gamla” och den ”nya” kulturen. En ökad medvetenhet kring detta skulle eventuellt kunna underlätta integrationsarbetet och se till att målet om ett interkulturellt perspektiv uppfylls.
1.3 Frågeställningar
- Hur kommer det interkulturella perspektivet till uttryck i förberedelseklasser?
- Vilka attityder finns gällande nyanlända barns integrationsprocess och kulturella tillhörighet hos lärare som undervisar i förberedelseklasser?
1.4 Avgränsningar
Jag är medveten om att integration är ett brett ämne. Det går att diskutera det på många olika sätt och ur många olika perspektiv. Därför har jag varit tvungen att avgränsa studien. Jag
kommer enbart fokusera på integration av nyanlända barn och mer specifikt om och i så fall hur det interkulturella perspektivet kommer till uttryck i förberedelseklasser.
1.5 Uppsatsens disposition
Efter denna inledning följer ett kapitel där jag presenterar tidigare forskning om integration och nyanlända barn. Därefter redogör jag för det teoretiska ramverk och de begrepp som kommer att användas för att analysera den empiri som samlats in under studien. När det är gjort följer ett kapitel där jag beskriver den metod och det tillvägagångssätt som använts för att samla in empirin. Jag diskuterar dessutom metodologiska aspekter så som etik, validitet och reliabilitet. Kapitlet avslutas med en reflektion kring metodval.
I kapitlet som därefter följer presenteras och analyseras empirin. Genom att beskriva ett antal exempel vill jag få läsaren att förstå hur det interkulturella perspektivet och lärarnas attityder gentemot de nyanlända barnens integrationsprocess och kulturella tillhörighet kommer till uttryck i förberedelseklassen. Empirin analyseras därefter utifrån det teoretiska ramverk som presenterats i kapitel 3. I det sista kapitlet sammanfattar jag vad jag kommit fram till i studien samt ger förslag på vidare forskning.
2. Tidigare forskning
Nedan följer en framställning av en del av den tidigare forskning som finns gällande integration och nyanlända barn. När det gäller integration har fokus legat på att finna forskning som beskriver vilka delar som är viktiga i en integrationsprocess samt hur integration ses ur ett interkulturellt perspektiv. När det gäller tidigare forskning om nyanlända barn har fokus legat på att ta reda på vilka studier som tidigare genomförts samt på vilket sätt forskare menar att nyanlända barn på bästa sätt bör integreras i skolan och samhället.
Relativt tidigt fann jag en forskningsöversikt skriven av Bunar (2010). Den har varit till stor hjälp när jag har skapat mig en uppfattning kring vilken forskning som bedrivits angående nyanlända elever och hur omfattande forskningsfältet är.
2.1 Integration
Schierup och Ålund (2011, s 49) skriver att det man tidigare kallade ”invandringspolitik” idag har ersatts av ”integrationspolitik”. Denna lingvistiska förändring grundar sig i en vilja att belysa att politiken gällande immigration och immigranter handlar om och berör mer än endast denna grupp människor. För att immigranter ska trivas i det land som de immigrerat till krävs att de integreras i det nya samhället och blir en del av det. Integration är enligt Carens (2005, s 43) en process som innebär att både immigranter och majoritetsbefolkningen anpassar sig till varandra. Det som förenar individer i ett land ska vara gemensamma demokratiska värderingar, inte en gemensam historisk härkomst (Schierup & Ålund 2011, s 49).
Schierup och Ålund (2011) beskriver att det vuxit fram områden i Sverige, främst i de större städerna, som präglas av utanförskap. Där ses kulturella skillnader, till följd av invandringen, som den främsta anledningen till hög arbetslöshet och våld. Miljonprojektsförorter har blivit stigmatiserade territorier som lett till en ökad segregation i samhället (Schierup & Ålund 2011, s 51). Den sociala utsattheten som drabbar många immigranter förs ofta vidare till deras eventuella barn. Att det är viktigt med en fungerande integrationspolitik för att motverka segregation blir tydligt utifrån det Scheirup och Ålund tar upp.
Carens (2005) skriver att immigranter möter många problem när de immigrerar till USA. Enligt honom är vissa sätt att handla, när det kommer till immigration, mer moralist riktiga än andra (Carens 2005, s 31). Han riktar kritik mot den lagstiftning som finns gällande migration i USA idag och menar att immigranter inte borde behöva göra tester och bevisa att de passar in i det amerikanska samhället för att få medborgarskap. Sådana tester strider mot lagen om handlings- och tyckandefrihet. Istället borde det vara mängden tid man spenderat i ett land som avgör om man får medborgarskap eller ej. En person som befunnit sig och levt i ett land en längre tid bör, enligt Carens (2005, s 33), givetvis vara berättigad att fortsätta leva där och bli behandlad som en fullvärdig medborgare. Det finns en distinktion när det gäller immigranter och ”infödda” medborgares medborgarskap. En immigrant kan juridiskt vara en fullvärdig medborgare och ha rätt till samma förmåner som en ”infödd”, till exempel rätt att rösta, arbeta och ta del av social service. Trots detta är individen inte en fullvärdig medborgare om inte omgivningen behandlar den som det (Carens 2005, s 32). Det är främst personer som arbetar inom sociala institutioner som måste se till att immigranter och ”infödda” behandlas likvärdigt, fördomsfritt och jämlikt (Carens 2005, s 33). Det är nämligen
i sådana situationer immigranter riskerar att bli särbehandlade och det måste motverkas. Att man kan kommunicera med varandra i ett samhälle via gemensamma språk är viktigt (Carens 2005, s 45). Samtidigt måste hänsyn tas till att det är svårt att lära sig nya språk och att det kan ta tid. Oftast bör man utgå från och anpassa sig till det språk som majoritetsbefolkningen talar men i vissa fall kan det även vara moraliskt befogat för majoriteten att lära sig minoritetsspråk eller iallafall vissa fraser. Minoritetsspråk ska ses som resurser inte hinder eller tecken på misslyckad integration (Carens 2005, s 46). Borgström och Goldstein-Kyaga (2012, s 16) påpekar att språk kan användas för att behålla eller uppnå makt. Därför är det viktigt att alla medborgare i ett land får möjlighet att lära sig ett gemensamt språk så att de kan kommunicera.
2.2 Nyanlända barn
von Brömssen & Rodell Olgaç (2010, s 121) skriver att första gången interkulturell utbildning nämndes av regeringen var år 1983. De beskriver att samer, finlandssvenskar, romer och judar länge varit och fortfarande är minoriteter i Sverige. Under åren har de varit utsatta för rasism och stereotypiseringar, både i skolan och i samhället. Att skolan idag förväntas och har som mål att präglas av ett interkulturellt synsätt har enligt Eklund (2003, 30f) vuxit fram som en följd av att det idag finns många människor som har immigrerat till Sverige, är tvåspråkiga och tillhör minoritetskulturer.
Bunar (2010, s 76) och Goldstein-Kyaga (2012, s 40) påpekar hur viktigt det är med modersmålsundervisning för att ett interkulturellt perspektiv i integrationsprocesser ska upprätthållas. Samtidigt har undervisning i modersmål inte alltid erbjudits minoriteter i Sverige (von Brömssen & Rodell Olgaç 2010, s 126). Anledningen till att det är viktigt att bevara och utveckla kunskaperna i sitt modersmål är för att det främjar inlärningen av majoritetsspråket och har god inverkan i andra ämnen (Bunar 2010, s 76). Även Ricucci (2008, s 458) kommer fram till detta i sin studie om nyanlända barns integration i den italienska skolan och samhället. Hon menar att skolan har en betydande roll när det gäller nyanlända barns integrationsprocess.
År 1951 infördes religionsfrihet i Sverige och numer ses landet ofta som ett av de minst troende i Europa (von Brömssen & Rodell Olgaç 2010, s 127). I Sverige värnas det om att individer fritt och på egen hand ska få avgöra om de är troende. I många andra länder och kulturer ses religiositet däremot som något självklart och kollektivt (von Brömssen & Rodell Olgaç 2010, s 128). Trots att få individer är troende i Sverige har skolan länge präglats av kristna värderingar och eftersom att landet i stor utsträckning kan ses som multikulturellt kan det få konsekvenser. von Brömssen & Rodell Olgaç (2010, s 129) skriver att islam är den näst största religionen i Sverige idag men att barn, trots detta, inte är lediga från skolan under muslimska högtider som till exempel Ramadan eller Eid al-Fitr. Det kan ses som ett tecken på att andra religioner än kristendomen inte kan sägas tillhöra det svenska samhället (von Brömssen & Rodell Olgaç 2010, s 129).
Cekaite (2007) beskriver i sin studie ”A child’s development of interactional competence in a Swedish L2 classroom” hur en nyanländ sjuårig flicka beter sig och utvecklas under tiden hon går i en förberedelseklass. Cekaite fokuserar i studien på hur flickan via interaktion med elever och lärare tillägnar sig och utvecklar sina kunskaper i svenska. Hon kommer fram till
att det finns tre faser som nyanlända elever går igenom under sin första tid i Sverige (Cekaite 2007, s 58f). I fas ett är eleven tyst och tillbakadragen, i fas två är eleven bullrig och högljudd och i fas tre är eleven skicklig och mogen i sina ambitioner att lära sig det nya språket.
Bunar (2010, s 75) skriver att nyanlända elever i förberedelseklasser ofta är mycket aktiva.
De kallar på lärarens uppmärksamhet och tycks tävla med varandra om att få den. Med tanke på den aktivitet som barnen uppvisar förespråkas det inom språkinlärningsforskningen att lärare ska använda en progressiv pedagogik när de undervisar nyanlända elever. Det innebär att språket ska läras in via andra ämnen och ha ett sammanhang, det är på så vis man menar att nyanlända elever bäst lär sig det nya språket.
Morshedi (2012, s 176) skriver att det idag är mycket svårare att vara pedagog än vad det tidigare har varit. Han menar att det hänger ihop med att det svenska samhället är mångkulturellt vilket gör att nya erfarenheter och perspektiv måste diskuteras i undervisningssammanhang. Undervisning handlar inte enbart om att föra vidare befintlig kunskap utan bör idag kanske mer ses som en ömsesidig dialog mellan lärare och elever. Bunar (2010, s 57) tar upp att förberedelseklasser ofta får kritik för att det är upp till lärarna i dem att subjektivt bedöma när en nyanländ elev är redo att börja i en ordinarie skolklass. Att eleven behärskar det svenska språket så pass bra att hen klarar av att gå i en ordinarie skolklass grundar sig alltså på någon typ av ”magkänsla” hos läraren. Det tycks inte finnas några specificerade, transparenta och konsekventa mål som nyanlända elever ska uppnå för att få börja i ordinarie skolklasser.
I sin forskningsöversikt sammanfattar Bunar (2010, s 110) ett antal kriterier som han sett som de viktigaste när det gäller nyanlända barns integrationsprocess efter att ha läst en mängd internationella forskningsstudier. De optimala förutsättningarna menar han är att:
- Nyanlända elever går i förberedelseklasser i en strikt begränsad tidsperiod, mellan 6 till 12 månader.
- Placeringen i förberedelseklassen ska ske i samråd med de nyanlända elevernas föräldrar som fått till gång till ordentlig information.
- Placeringen i förberedelseklassen är frivillig.
- Förberedelseklassen ska vara placerad fysiskt nära den ordinarie grundskolan.
- Förberedelseklassen ska ha ett mycket nära samarbete med den ordinarie grundskolan redan från första dagen som en nyanländ elev börjar.
- Nyanlända elever ska i så hög utsträckning som möjligt delta i aktiviteter i den ordinarie grundskolan.
- Nyanlända elever ska gradvis delta i undervisning i alla ämnen.
- Integreringen i de ordinarie klasserna ska avdramatiseras genom att eleverna som redan går i den ordinarie grundskolan samt deras föräldrar informeras om de nyanlända eleverna.
- Nyanlända elever utvecklar majoritetsspråket och sitt modersmål parallellt.
- Nyanlända elever ska få tillgång till tvåspråkig personal, både i förberedelseklassen och i den ordinarie klassen.
- De nyanlända eleverna ska ha två mentorer, en som delar den nyanlända elevens modersmål och en från majoritetsbefolkningen.
- Undervisningen ska baseras på läroplaner och med hjälp av läromedel som utifrån forskningsresultat visats vara positiva för nyanlända barns integrationsprocess.
- Undervisningen av nyanlända elever ska kontinuerligt följas upp och utvärderas. Hilda Johnsson (2012) studerar i sin C-uppsats ”Vi får hoppas på det bästa” hur nyanlända elever integreras i den svenska skolan och i samhället. Enligt henne har tre av de fyra pedagoger hon observerat, som arbetar med att integrera nyanlända barn i grundskolan och förskolan, bristfällig kompetens när det gäller barnens situation och speciella behov. Lärarna bestämmer på egen hand vad barnen ska lära sig och har inga riktlinjer att gå efter. Det resulterar i att de, enligt Johnsson (2012, s 30), diskuterar en del oväsentliga aspekter av den svenska kulturen med de nyanlända barnen. Hon ser även en brist i att undervisningen sällan följs upp. Hon kommer fram till att det ligger en problematik i att undervisning förväntas vara lika för alla men att det är upp till pedagogen att avgöra vad som är av vikt att undervisa om. Jag anser att hennes uppsats är intressant då hon i princip studerat det jag avser att studera i min uppsats. Det som skiljer sig är att jag har för avsikt att se hur det interkulturella perspektivet kommer till utryck i förberedelseklasser medan hon ger en beskrivning av hur undervisningen ser ut, vilken kunskap som förs över till barnen och utifrån det kritiskt granskar hur pedagogerna arbetar.
Utifrån den tidigare forskning jag läst blir det tydligt att nyanlända elever utsätts för en del påfrestningar när de immigrerar till ett nytt land. Skolan spelar en stor roll i elevernas integrationsprocess och därför är det viktigt att lärare som arbetar med nyanlända barn har kunskaper om deras specifika behov. Att de nyanlända eleverna bemöts på ett accepterande och respektfullt sätt samt med en öppenhet inför kulturella olikheter är viktigt. Dessutom måste de nyanlända eleverna ges reella möjligheter att utveckla sina språkkunskaper, både i sitt modersmål och majoritetsspråket.
3. Teoretiskt ramverk
I detta kapitel diskuteras de begrepp och teorier som kommer att användas i den kommande analysen. Jag börjar med att redogöra för begrepp som är mer vittomfattande för att sedan diskutera begrepp som mer rör immigranters specifika situation.
3.1 Erkännande
Fraser (1995, s 70f) skriver att det finns två typer att sociala orättvisor, socioekonomisk
orättvisa och kulturell orättvisa. Att utsättas för socioekonomisk orättvisa kan ta sig uttryck
som att man exploateras, har knappa resurser att röra sig med pga. låg lön eller deprivation eller att man nekas rätt till en tillräcklig materiell levnadsstandard. Att utsättas för kulturell orättvisa kan bland annat innebära att man är osynlig i samhället, man kanske upplever att den grupp man tillhör inte får ta samma plats som andra grupper. Ett annat uttryck kulturell orättvisa kan ta sig är att individer eller grupper baktalas, nedvärderas eller tillskrivs egenskaper utifrån sitt utseende eller sin grupptillhörighet (Fraser 1995, s 70f).
Om man vill att alla människor i ett samhälle ska ha samma rättigheter och möjligheter är det nödvändigt att motverka social orättvisa. För att förhindra ekonomisk orättvisa krävs
omfördelning och för att förhindra kulturell orättvisa krävs erkännande. Genom att erkänna
dvs. värdesätta olikheter kan individer som tillhör kulturellt orättvist behandlade gruppers status höjas och orättvisan försvinna (Fraser 1995, s 73). Genom omfördelning av resurser kan grupper som missgynnas i samhället få en bättre levnadsstandard och på så vis ses som mer värdefulla.
Fraser (1995, s 72) menar att social orättvisa är strukturer som är djupt rotade i samhället och som systematiskt missgynnar vissa individer eller grupper av människor. Hon tar upp att det kan ses som problematiskt att peka ut vissa grupper som i behov av erkännande då själva utpekandet i sig kan leda till att gruppen stigmatiseras ytterligare och ses som svag och i behov av hjälp (Fraser 1995, s 74).
Slutligen påpekar Fraser (1995, s 78) att både individer av ett visst ”kön” (kvinnor) eller en viss ”ras” (immigranter från icke-västerländska läder) kan ses som bivalenta kollektiv som är i behov av både erkännande och omfördelning då de utsätts för bägge typer av social orättvisa.
Carl-Göran Heidegren (2009, s 45) gör en distinktion mellan att ”uppmärksammas” och att ”erkännas”. Att erkännas innebär alltid att man uppmärksammas men att få uppmärksamhet innebär inte nödvändigtvis att man erkänns. Att erkänna någon handlar om att man i något avseende bejakar en annan person genom att respektera och värdesätta denne (Heidegren 2009, s 46, 66). Heidegren tar också upp missaktning som kan sägas vara motsatsen till erkännande. Om man missaktar någon så föraktar man den. Man nedvärderar personenen vilket i sin tur kan leda till att denne stigmatiseras (Heidegren 2009, s 46). Om man ignorerar någon, överhuvudtaget inte bryr sig om den eller behandlar den likgiltigt kan man inte tala om missaktning utan man bör istället se det som icke-erkännande (Heidegren 2009, s 46).
Heidegren (2009, s 66) tar upp begreppet attityd och menar att det är inställningar eller hållningar som man tar gentemot andra människor. Han refererar till Mead som menar att det är ”begynnande handlingar” (Heidegren 2009, s 66). De handlingar man gör kan ses som tecken för en viss attityd gentemot andra människor eller företeelser. Om en person gäspar när
den lyssnar på något en annan människa säger kan det tolkas som att den tycker att personen eller det den säger är tråkigt. Att inte erkännas tar sig ofta känslomässiga uttryck, till exempel som skam eller vrede (Heidegren 2009, s 76).
Det är viktigt att förstå att erkännande handlar om mer än att få beröm eller positiv feedback. Det innebär att man ser den andres upplevelser eller åsikter som viktiga. Man värdesätter den andre som person, inte bara det den säger eller gör. I situationer mellan lärare och elever tar det sig uttryck som att den vuxne lyssnar uppmärksamt på eleven med inlevelse och fokus (Heidegren 2009, s 84). Relationen präglas av närhet samt att eleven får utrymme att uttrycka sig fritt. Heidegren skriver att sådana dialogprocesser kan kallas rymliga. Trånga dialogprocesser innebär tvärtom att den vuxne intar en värderande hållning gentemot eleven och rutinmässig ger den beröm. Brist på närhet och intresse från den vuxnes sida kännetecknar trånga dialogprocesser (Heidegren 2009, s 84). En erkännande hållning gentemot elever hos lärare handlar om att bemöta elever som olika men lika mycket värda (Heidegren 2009, s 86).
3.2 Integration
Sverige är ett demokratiskt land. Det innebär att alla svenska medborgare är berättigade att leva och tycka precis vad de vill så länge de inte bryter mot lagen, skadar eller kränker någon annan. Integration handlar således inte om att immigranter ska frånsäga sig sitt kulturella ursprung och assimileras in i Sverige och den svenska kulturen (Carens 2005, s 42). Istället innebär det att immigranter och majoritetsbefolkningen i ett land ömsesidigt anpassar sig efter varandra. Det är en process som kräver öppenhet, respekt och tolerans. Integration kan sägas vara motsatsen till assimilation som betyder att enbart immigranter anpassar sig efter majoritetsbefolkningens regler, normer och värderingar.
Det kan dock ses som moraliskt riktigt att förvänta sig att de som redan bor i ett land får ha kvar de traditioner, institutioner, normer och värderingar som finns i det. Att människor immigrerar betyder inte att ett samhälle automatiskt måste ändras och anpassas efter immigranters vilja. Däremot är det viktigt att majoritetsbefolkningen är öppen för förändringar. Normer och värderingar i ett samhälle eller en kultur är inte skrivna i sten, de kan anpassas och förändras och gör ständigt det (Carens 2005, s 43f). För att immigranter ska kunna integreras i en demokrati kan man inte sätta upp krav som endast immigranter måste uppfylla för att ses som fullvärdiga medborgare. Då inkräktar man på deras demokratiska rättigheter som medborgare (Carens 2005, s 42). Ibland kan det vara rättfärdigat låta regler vara kvar men att låta immigranter göra undantag från dem medan det, andra gånger, är mer legitimt att ändra på vissa regler, normer eller värderingar.
3.3 Segregation
Segregation innebär att medborgarna i ett samhälle inte lever tillsammans utan bor/umgås/arbetar på ett uppdelat sätt, i grupperingar var för sig. Segregation kan precis som assimilation sägas vara motsatsen till integration. Även om segregation ofta beskrivs som något negativ så menar Bunar (2001, s 79) att det finns både för-och nackdelar med segregation. En nackdel är att ojämlikheter och fattigdom reproduceras och upprätthålls
(Bunar 2001, s 79f). En annan nackdel är att segregation bidrar till att majoritetsbefolkningens fördomar mot minoriteter upprätthålls, då grupperna inte har möjlighet att interagera med varandra. Det fördelar som ändå finns med segregation är att det gör det möjligt för minoriteter att känna gemenskap och att de på så vis får lättare att bevara sina etniska kulturer. Dessutom kan segregation ses som ett skydd mot rasism och diskriminering då minoriteter inte umgås eller lever tillsammans med majoritetsbefolkningen (Bunar 2001, s 80). Det uppstår så att säga en trygghetskänsla i och med segregationen som kan vara behaglig för den som är ny i ett land och/eller i minoritet.
Bunar (2010, s 109) menar dock att det finns en motsättning mellan att känna sig trygg och en längtan efter att tillhöra. Så fort en nyanländ elev sätts i en förberedelseklass så riskerar hen att segregeras från majoritetsbefolkningen som går i ordinarie skolklasser (Bunar 2010, s 43). Man kan därför se det som att placering i förberedelseklasser innebär en segregation och trygghet i början som gör att de nyanlända eleverna förhoppningsvis lättare integreras senare. Integreras nyanlända elever istället från början kan det leda till att de halkar efter och blir segregerade senare.
3.4 Interkulturellt perspektiv
För att förstå vad det interkulturella perspektivet innebär är det nödvändigt att se kulturella normer och värderingar som ständigt föränderliga. Goldstein-Kyaga och Borgström (2012, s 12) beskriver att det inte finns några absoluta och tydliga gränser mellan olika kulturer. Samtidigt påpekar de att olika kulturer inte är jämställda parter, kulturer står alltid i relation till varandra och präglas av en ojämlik maktrelation. Den dominerande kulturen har så gott som alltid tolkningsföreträde och ses som det ”rätta” av majoritetsbefolkningen. Goldstein-Kyaga & Borgström (2012, s 13) menar att det interkulturella perspektivet handlar om att ”acceptera, respektera och överbygga ojämlikhet”. Målet är, som jag tidigare nämnt, att uppnå social jämställdhet.
Ett interkulturellt synsätt har flera mål och kan ses som en väg till gemenskap och fred, menar Eklund (2003, 30f). Dels syftar det interkulturella perspektivet till att synliggöra dolda och omedvetna normer och värderingar som finns i den egna och andras kulturer. Dessutom ska det öka förståelsen mellan olika kulturella grupper och på så vis överbygga skillnader mellan dem. Tolerans, respekt och solidaritet beskrivs som grundläggande för att denna förståelse ska kunna utvecklas. I förlängningen leder ett interkulturellt synsätt till att fördomar, negativa attityder, mobbning, diskriminering och trakasserier förebyggs och motverkas.
Eklund (2003, s 120) skriver att det finns fyra interkulturella lärandekomponenter och målområden som bör uppfyllas om undervisning ska kunna ses som interkulturell. Dessa fyra komponenter är:
Kulturkompetens.
- Att synliggöra den egna kulturens dolda och omedvetna värderingar samt öka förståelsen för andra kulturella värderingar, (såväl intrakulturella som
Demokratiskt förhållningssätt.
- Att fostra till tolerans och respekt samt förebygga fördomar, mobbning och diskriminering, det vill säga demokrati- (medborgar-) fostran och beaktandet av de mänskliga rättigheterna, kritiskt tänkande och möjlighet att påverka.
Tillgång till samhällsspråket.
- Att den enskilda eleven, oavsett bakgrund, ges reella möjligheter att få tillgång till och utveckla samhällets språk, svenska, inom alla domäner. För elever med annat modersmål än svenska tillförsäkras detta oftast genom undervisning i svenska som andraspråk.
Modersmålserkännande.
- Att den enskilda eleven, oavsett bakgrund, ges reella möjligheter att bevara och utveckla modersmålet samt använda det som ett redskap för lärande.
En viktig del i det interkulturella perspektivet är att se olikheter som tillgångar och därför är modersmålserkännande viktigt. Att modersmålet bevaras och utvecklats är positivt för individer då det gör det lättare att lära sig majoritetsspråket. Genom att stötta sig mot och relatera till sitt modersmål blir det nya språket mer begripligt och går snabbare att lära in (Eklund 2003, s 61). Dessutom kan undervisning i modersmålet och en uppmuntran från samhällets sida att bevara modersmålet ses som en typ av erkännande och således vara positivt för minoriteter eller immigranters självbild.
De begrepp som presenterats i det här avsnittet kommer tillsammans utgöra den grund varpå det blir möjligt att analysera den empiri som samlats in under denna studie.
4. Metod
I detta kapitel diskuteras det tillvägagångssätt som använts för att samla in studiens empiri. Jag kommer att beskriva vilka metoder som använts, varför de använts samt hur jag gått tillväga när jag analyserat empirin. Dessutom diskuteras en del metodologiska aspekter av studien så som etiska överväganden, validitet och reliabilitet. Slutligen avslutas kapitlet med en reflektion kring val av metod.
4.1 Val av datainsamlingsmetod
Eftersom att syftet med studien är att ge en mer djupgående beskrivning av hur undervisningen i förberedelseklasser präglas av ett interkulturellt perspektiv har jag valt att göra en kvalitativ fallstudie. Jag har valt att studera en förberedelseklass, i en skola där nyanlända elever går. Enligt Bryman (2011, s 362) finns det både för- och nackdelar med fallstudier. Fallstudier gör det å ena sidan möjligt att genomföra mer djupgående analyser och öka förståelsen kring hur människor upplever specifika företeelser. De går dock sällan att generalisera (Bryman 2011, s 369).
Jag har valt att tillämpa observationer och semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Eftersom att jag inte hade någon tidigare erfarenhet av förberedelseklasser, mer än den tidigare forskning jag läst, ansåg jag att det kunde vara givande att via observationer skapa mig en bild av hur det praktiska arbetet i förberedelseklasser ser ut. Jag var till exempel intresserad av att se hur skoldagarna var upplagda samt hur lärarna arbetar för att få nyanlända elever att integreras. Enligt Fangen (2005, s 33) kan man skapa sig en bild av deltagarna eller vissa företeelser i en studie om man använder sig av observationer. Även om det är svårt att fånga allt som observeras i ord får man en uppfattning av det studerade fenomenet.
Observationerna kompletterades med semistrukturerade intervjuer. Vid intervjuerna kunde jag skapa mig en mer djupgående uppfattning kring förberedelseklassen och lärarnas attityder gentemot arbetet och barnens integration. Vi fick möjlighet att diskutera sättet de arbetar på, varför de valt att lägga upp arbetet så samt positiva och negativa aspekter med förberedelseklassen. Enligt Bryman (2011, s 413) är semistrukturerade intervjuer ett framgångsrikt sätt för forskare att ta del av och fånga enskilda individers upplevelser och attityder gentemot specifika företeelser.
4.2 Urval
När jag beslutade var observationerna och intervjuerna skulle genomföras tillämpade jag ett målinriktat urval. Denna typ av urvalsmetod använder man sig av när man vill studera specifika människor, organisationer eller platser som, utifrån den förståelse man har, anses relevanta (Bryman 2010, s 392). Jag tog kontakt med en lärare som arbetar på en skola för nyanlända barn i en mindre stad i Sverige och frågade om det fanns någon möjlighet för mig att göra en deltagande observation där under tre dagar. Läraren var positiv och efter att han hade talat med rektorn på skolan fick jag klartecken från honom. I samband med våra samtal frågade jag även om jag kunde få intervjua honom och eventuellt en kollega till honom. Han sa att det gick bra och att han hade en kvinnlig kollega som jag också skulle kunna intervjua.
4.2.1 Presentation av respondenter
Förberedelseklassen som observerades var en årskurs 6 där det gick 18 barn. Hälften av barnen var flickor och hälften pojkar.
I klassen undervisade två stycken lärare, en kvinna och en man. Den kvinnliga läraren, som jag valt att kalla Johanna, var 30 år gammal och hade arbetat som lärare i ett halvår. Hon hade precis tagit lärarexamen och arbetet som lärare för de nyanlända barnen var hennes första på en skola, bortsett från praktiken hon genomfört under sin studietid. Johanna arbetade även en del som lärare för de nyanlända barnen på högstadiet i skolan. Hon var behörig i svenska och svenska som andraspråk.
Den manliga läraren, som jag valt att kalla Anders, var 61 år och hade arbetat som lärare i 39 år. Han hade arbetat som lärare för nyanlända barnen på skolan i 4 år. Tidigare hade han arbetat som mellanstadielärare i flera olika ordinarie grundskolor.
4.3 Genomförande
4.3.1 Utformande av observations- och intervjuschema
Innan empiriinsamlandet påbörjades utformades ett observationsschema och ett intervjuschema. Utifrån fyra olika teman formulerades ett antal mer eller mindre öppna frågor som under observationerna skulle kunna besvaras. Intervjuschemat utformades på samma vis, utifrån samma fyra teman och med relativt öppna frågor. De fyra teman som både observationsschemat och intervjuschemat är utformat kring är:
- Kulturkompetens
- Demokratiskt förhållningssätt - Tillgång till samhällsspråket - Modersmålserkännande
De är hämtade ur Eklunds (2003, s 120) avhandling om interkulturellt lärande och är enligt henne de komponenter som måste vara uppfyllda för att undervisning ska kunna ses som interkulturell. Eftersom studiens syfte är att se hur det interkulturella perspektivet genomsyrar undervisningen ansågs dessa fyra teman intressanta.
När det gäller ”kulturkompetens” låg intresset i att se hur normer och värderingar framträdde, både vilka normer och värderingar lärarna på skolan förmedlade till barnen som viktiga samt normer och värderingar som barnen uppvisade.
Temat ”demokratiskt förhållningssätt” syftade till att åskådliggöra hur fostran till tolerans och respekt samt motverkan av fördomar, mobbning och diskriminering framkom under undervisningen. Dessutom fanns ett intresse av att se om barnen tillämpade och uppmuntrades att tillämpa ett kritiskt förhållningssätt samt om de hade möjlighet att påverka undervisningen. ”Tillgång till samhällsspråket” avsåg att belysa vilken möjlighet barnen hade att utveckla det svenska språket och vilken betydelse det enligt lärarna hade för barnen. Jag intresserade mig för att se hur lektionerna såg ut, hur lärarna undervisade samt på vilken nivå och hur snabbt barnen förväntades lära sig det svenska språket.
När det gäller ”modersmålserkännande” var det intressant att se om barnen erbjöds undervisning i sitt modersmål, hur modersmålet framträdde under de övriga lektionerna samt vilka attityder lärarna hade till barnens modersmål.
4.3.2 Observationer
De deltagande observationerna genomfördes under tre dagar. De pågick under hela barnens skoldagar och förutsatte att jag var mer eller mindre deltagande. Vid en del tillfällen fanns möjlighet att sitta långt bak i klassrummet och anteckna det som observerades medan det under andra tillfällen krävdes att jag deltog mer aktivt i undervisningen genom att till exempel lyssna på barnen när de läste för mig eller hjälpa dem med deras skoluppgifter. Att upprepade gånger delta i undervisningen upplevdes dock inte som något negativt utan istället möjliggjorde det utvecklande av en större förståelse för hur kunskaperna i det svenska språket skiljde sig mellan barnen. Det gav mig även tillfälle att kommunicera med barnen på ett naturligt sätt. Jag upplevde att barnen fick ett ökat förtroende för mig när jag deltog i undervisningen vilket gjorde att de gärna talade med mig och svarade på frågor jag ställde. Fangen (2005, s 65) beskriver att det är av stor vikt att bygga upp och upprätthålla ett förtroende till de individer man observerar. Det är då man får ett ordentligt tillträde till fältet och studien kan få en mer djupgående karaktär.
På kvällarna gick jag igenom de anteckningar jag fört under dagarna samt fyllde på dem med mer upplevelser och tankar jag hade kring det jag observerat. Jag skrev ner allt jag kunde komma ihåg för att inte riskera att glömma detaljer som jag kunde ha användning för senare. Enligt Bryman (2010, s 399) är det bra att använda sig av både ”mentala noteringar”, ”provisoriska eller preliminära anteckningar” och ”fullständiga anteckningar” när man observerar. Beroende på vilka möjligheter man har att anteckna är man tvungen att växla mellan dessa tre sätt att anteckna på. Under mina observationer använde jag mig av alla tre.
4.3.3 Intervjuer
När barnen hade gått hem från skolan dag två intervjuade jag Johanna. Anders intervjuades när barnen hade gått hem dag tre. Båda intervjuerna tog ca 40 minuter vardera.
Respondenterna intervjuades i barnens klassrum när vi var ensamma. Inga anteckningar fördes under intervjuerna. Detta för att hela min uppmärksamhet skulle kunna riktas åt det respondenterna sa samt att de inte skulle distraheras. Båda intervjuerna spelades in med hjälp av en mobiltelefon och transkriberades ordagrant när fallstudien avslutats. Eftersom inga anteckningar fördes under intervjuerna skrev jag direkt efter dem ned min samlade uppfattning av hur de hade gått och om det var något speciellt jag hade lagt märke till eller kommit att tänka på under intervjuerna.
4.4 Etiska överväganden
Bryman (2010, s 131f) skriver att det finns fyra krav som ska uppfyllas för att en studie ska kunna ses som etisk. Jag har i min studie tagit hänsyn till alla de kraven.
Under observationerna presenterades jag av Anders på ett lärarmöte första dagen. Då fick lärarna på skolan veta vad jag hette, att jag utbildar mig till beteendevetare och var i skolan för att studera hur Anders och Johanna arbetar. Barnen i klassen fick även förklarat för sig vem jag var och vad jag gjorde i klassen första dagen. Innan observationsstudien påbörjades frågade jag Anders om jag behövde barnens målsmäns underskrifter för att få genomföra observationerna. Han svarade att det inte behövdes då jag främst skulle vara i klassen för att studera arbetet och lärarna, hade jag velat intervjua barnen hade däremot målsmans
medgivande varit nödvändigt.
Vid intervjutillfällena informerades Johanna och Anders om vem jag var och syftet med studien. Jag förklarade att anledningen till att jag ville intervjua dem var för att få ta del av deras tankar kring integration och deras arbete samt att jag var intresserad av att höra vad de hade för uppfattning kring nyanlända elevers situation och möjlighet till integration i skolan och samhället. Därefter talade jag om att jag trodde att intervjun skulle ta mellan 30-60 minuter. Jag försäkrade respondenterna om att de var anonyma i studien och att de deltog frivilligt. De fick dessutom förklarat för sig att de när som helst kunde avbryta intervjun eller välja att inte svara på frågorna om de inte ville. Jag frågade om det var okej att jag spelade in intervjuerna och försäkrade respondenterna om att det endast var jag och min handledare som skulle ha tillgång till intervjuinspelningarna samt att jag skulle radera dem efter transkriberingen.
4.5 Databearbetning och analys
Dagarna efter observationerna och intervjuerna transkriberades intervjuerna ordagrant. Trots att det tog tid var det värdefullt då jag under transkriberingen fick möjlighet att gå igenom dem igen och reflektera över det som sagt under intervjuerna. Jag renskrev också de anteckningar jag fört under mina observationer i datorn så att de skulle bli mer lättöverskådliga.
När transkriberingarna var gjorda och jag hade renskrivit anteckningarna kodade jag dem i datorn. Dokumenten fick olika färg så att jag inte skulle blanda ihop dem när jag klippte ihop dem till ett dokument. När jag hade kodat intervjuerna och fältanteckningarna klippte jag in dem i ett nytt dokument under 10 olika teman:
- Kulturkompetens
- Demokratiskt förhållningssätt - Tillgång till samhällsspråket - Modersmålserkännande - Integration - Assimilering - Segregation - Trygghet - Erkännande - Omfördelning
Jag bearbetade därefter materialet genom att sammanfatta citaten och fältanteckningarna under de respektive teman jag valt ut. Därefter bestämde jag mig för att presentera empirin i analysen genom att beskriva olika exempel där det interkulturella perspektivet och lärarnas attityder kom till uttryck under observationerna och intervjuarna. Jag klippte in den text från dokumentet med det empiriska materialet som jag ansåg relevant under de olika exemplen. Efter att jag sammanfattat empirin under de nya rubrikerna i analysavsnittet började jag koppla empirin till teorin.
4.6 Validitet
Enligt Bryman (2011, s 50) är en studies validitet hög om man har mätt det man avsett att mäta. De mätinstrument som man använder, i mitt fall observationerna och intervjuerna, ska fånga det man vill mäta på ett framgångsrikt sätt. Tolkningarna av det empiriska materialet ska dessutom vara trovärdiga.
Under intervjuerna försökte jag att hålla mig så neutral som möjligt och ställa frågor på ett objektivt sätt. Jag ville inte styra eller påverka respondenternas utsagor och tänkte därför genomgående på att inte lägga några värderingar i det respondenterna sa.
Intervjun med Anders kan ha påverkats av att den genomfördes sent på dagen och att vi båda var lite trötta. Det kan möjligtvis ha minskat validiteten något då han eventuellt undvek att svara så utförligt som han kanske egentligen ville på mina frågor. Speciellt vid slutet av intervjun märkte jag att han var trött då han gäspade. Samtidigt möjliggjorde tidpunkten för intervjun att han vid flera tillfällen kunde hänvisa till händelser jag varit med om under dagen. För att höja studiens validitet har jag avsett att beskriva metod och tillvägagångssätt så utförligt som möjligt. Det är viktigt att läsaren ska kunna se hur jag har gått tillväga, både när det gäller förarbete, empiriinsamling och analys. På så vis hoppas jag att de metoder jag använt mig av och de resultat jag kommer fram till upplevs som trovärdiga.
4.7 Reliabilitet
Det är svårt att upprätthålla hög reliabilitet i kvalitativa studier (Bryman 2011, s 49). Om en studie har hög reliabilitet innebär det att en replikation av den skulle ge samma resultat. Oftast är det inte troligt att kvalitativa studier kan genomföras senare och få samma resultat då de nästan alltid är bundna till specifika omständigheter och en specifik kontext. Mina observationer och intervjuer är till stor del bundna till händelser och situationer som präglade förberedelseklassen och skolan vid observationstillfället. Under intervjuerna diskuterade vi aktuella händelser som hade betydelse för lärarna och eleverna just då, därför är det inte säkert att respondenterna skulle valt att ta upp dem om studien skulle replikeras senare. Reliabiliteten kan också sägas vara låg då kvalitativa fallstudier inte går att generalisera (Bryman 2011, s 77). Eftersom jag studerat ett fall och intervjuat två lärare om deras subjektiva upplevelser av olika företeelser går studien inte att generalisera till en hel population. Däremot kan den bidra till att öka förståelsen för nyanlända elevers situation och av den anledningen anses värdefull, även om reliabiliteten är låg.
Det som jag dock har gjort för att garantera en så hög reliabilitet som möjligt är att spela in de intervjuer jag genomförde och därefter transkribera dem ordagrant. Samtidigt finns det en risk att frågorna respondenterna fick ställdes på olika sätt och därför gav olika resultat. Något som eventuellt hade kunnat öka reliabiliteten något hade varit om jag fört anteckningar under intervjuerna för att till exempel fånga upp ansiktsuttryck och gester. Detta valde jag dock att avstå från då min ringa erfarenhet av att genomföra intervjuer gjorde att jag misstänkte att ett sådant moment kunde bli störande och försvåra möjligheten för mig att föra en dialog med respondenterna.
4.8 Reflektion kring val av metod
Överlag anser jag att det sätt jag valde att genomföra observationerna och intervjuerna på fungerade bra. Jag valde att endast observera dag ett och både observera och intervjua dag två och tre. Det upplägget gjorde det möjligt för mig att i lugn och ro bilda mig en uppfattning av verksamheten och bearbeta de nya intryck jag fick dag ett. Via observationerna tilläts jag komma nära barnen och se hur undervisningen i förberedelseklassen såg ut i praktiken. Jag upplevde det som att jag fick ett ordentligt tillträde till fältet i och med att jag deltog i undervisningen och hjälpte både lärarna och barnen under lektionerna.
Vid intervjuerna under dag två och tre fick jag möjlighet att ställa mer ingående frågor om verksamheten, koppla de svar jag fick till mina egna upplevelser och på så vis bilda mig en ännu bredare förståelse gällande förberedelseklassen. Dessutom hade jag haft tid att reflektera över vilka frågor jag ville ställa till respondenterna och revidera mitt intervjuschema något, vilket kändes positivt.
Något som jag reflekterade kring gällande intervjuerna var att de kan ha påverkats av att de genomfördes sent på dagen och att både jag och en av mina respondenter, Anders, verkade trött under den. Kanske hade det varit bättre om intervjun ägt rum vid en annan tidpunkt. Jag anser att de metoder jag har använt mig av har gett mig ett rikt material att analysera även om reliabiliteten är låg. I nästkommande kapitel kommer jag att presentera och analysera empirin.
5. Analys och resultat
I detta kapitel presenteras studiens empiri och den analys som gjorts utifrån den. Jag har valt att via ett antal exempel visa på vilka sätt det interkulturella perspektivet kommer till uttryck i den studerade förberedelseklassen samt vilka attityder som finns bland de två lärarna gällande de nyanlända barnens integrationsprocess och kulturella tillhörighet.
Den trygga förberedelseklassen
När jag kom till skolan första dagen möttes jag av en trivsam skolgård. De låga husen som klassrummen låg i var utspridda runt en gräsklädd lekplats med gungor och ytor som eleverna kunde leka på. Skolan låg lite avsides, något i utkanten av staden och känslan jag fick var att den var lugn och trygg. Det var dock inte förrän under intervjun med Johanna som jag kom att tänka på att det kan ha betydelse för de nyanlända barnen som går på skolan. I min intervju med henne framkom det att hon ansåg att förberedelseklasser kan ses som motsägelsefulla då de segregerar nyanlända barn från barn i ordinarie skolklasser. Det är även något som Bunar (2001, s 79f) tar upp. Förberedelseklasser kan, enligt honom, vid en första anblick tyckas motverka det som de egentligen finns till för att uppnå, nämligen integration. Trots det kan tillfällig segregation ändå upplevas som positiv för nyanlända barns integrationsprocess då barnen på så vis får möjlighet att lära sig grunden i majoritetsspråket innan de börjar i ordinarie klasser och därför lättare kan integreras i skolarbetet och klassen senare.
Både Johanna och Anders sa under intervjuerna att förberedelseklassen skänker de nyanlända barnen trygghet. De tydliga strukturer som de arbetar efter gör att barnen kan bygga upp eventuell förlorad tillit till vuxenvärlden. Även om förberedelseklassen beskrivs och upplevs som trygg påpekade Anders samtidigt att det händer väldigt mycket oplanerade saker i förberedelseklassen om han jämför med de år han arbetade i ordinarie skolklasser. Att det finns tydliga arbetsscheman och strukturer för barnen att följa är därför grundläggande i verksamheten.
Anders förklarade att själva integrationen av de nyanlända barnen egentligen sker när de ska börja i ordinarie skolklasser. Det är då de ”slussas ut” och integreras med de andra barnen i de ordinarie klasserna. Under mina observationer och när jag samtalade med barnen blev det tydligt att det fanns blandade uppfattningar gällande om de vill börja i ordinarie skolklasser eller ej. En del av barnen längtade efter att få börja i ordinarie skolklasser medan andra inte kände sig redo än. Anders hade samma uppfattning.
Dom säger sådär att ”men när ska jag börja?” en del vill gärna börja i ordinarie skola och sen när dom väl har varit då kan det ju vara sådär att ”nej, jag vill inte börja” [skratt] ”jag vill vara kvar” för att dom trivs bra i klassen och så vidare. Och det, det är ju lite så, alltså, det kan ju vara lite av en nackdel med den här verksamheten också. Att först så kommer dom hit och så lär dom känna klasskompisar här och sen när dom lagom har kommit in i klassen och lärt känna varann då ska dom byta och börja om igen.
Precis som Bunar (2010, s 43) tar upp menar Anders att det finns ett dilemma när det gäller integration av nyanlända barn. I förberedelseklassen segregeras de men ges möjlighet att lära
sig majoritetsspråket och känna sig trygga. Därför upplever både Anders och Johanna att förberedelseklassen är positiv för barnens integrationsprocess i stort. Samtidigt är de medvetna om att det isolerar barnen från det svenska samhället i vissa avseenden och gör att barnen måste börja om fler gånger vilket kan vara påfrestande för dem.
Kompissamtal
De nyanlända barnen och lärarna har en gång i veckan ”kompissamtal”. Det är ett sätt för lärarna att förmedla de trivselregler som finns på skolan till de nyanlända barnen. Trivselreglerna har sin grund i den allmänna läroplanen ”Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011” (Skolverket 2011) och bygger på den värdegrund som tas upp i den. Under kompissamtalen sitter Johanna och Anders med barnen i en ring i klassrummet och låter barnen i tur och ordning svara på frågor gällande eventuella konflikter som uppstått under veckan och hur de i så fall löst dem. Barnen ges även möjlighet att erkänna om de själva gjort någon eller några av klasskamraterna ledsna. Det är ett tillfälle för barnen att lösa eventuella konflikter, reflektera över sitt eget beteende och lära sig att be om ursäkt. Anders tog under intervjun upp att en central del i kompissamtalen är att få barnen att förstå att det är viktigt med jämställdhet. ”Dels försöker vi visa på att vi behandlar män och kvinnor på samma sätt, att dom är lika mycket värda och att dom har lika stor möjlighet att påverka och ta beslut”, säger han. Anders menade att en del av barnen, framförallt flickorna, tar relativt stort ansvar hemma och därför brukar han ”peppa” dem genom att tala om att i Sverige är det flickor som har störs framgångar i skolan. Johanna och Anders visar barnen i praktiken att det är viktigt med jämställdhet genom att sträva efter att själva arbeta på ett jämställt sätt. De undervisade båda barnen lika mycket och Anders påpekade för mig att det är mycket viktigt för honom att barnen förstår att det inte är han som bestämmer över Johanna, utan att deras lärarroller är jämställda och att de bestämmer och fattar beslut lika ofta.
Eklund (2003, s 120) skriver att det ur ett interkulturellt perspektiv är viktigt att motverka diskriminering och mobbning om målet gällande ett demokratiskt förhållningssätt ska uppfyllas. Utifrån mina observationer och intervjuer tolkar jag det som att kompissamtalen är ett framgångsrikt sätt för lärarna att förmedla denna del av det interkulturella perspektivet till de nyanlända barnen. Under samtalet tränas barnen i att tala, lyssna på och respektera varandra. De lär sig att det är positivt att be om ursäkt och att det är viktigt att inte göra andra ledsna. Alla ska få komma till tals och tas på lika stort allvar.
Att det finns en kontinuitet i kompissamtalen beskrev Johanna som positivt. Hon menar att kontinuiteten gör att barnen hinner reflektera och formulera sig i lugn och ro vilket jag tänker kan vara positivt för alla barn men kanske framförallt de nyanlända då språket eventuellt kan upplevas som begränsande när de ska tala om och förklara vad de känner inför varandra. Att de ges möjlighet att förbereda sig innan samtalen är därför säkert väldigt bra.
Bro, bro, breja
Under mina observationer märkte jag att inlärningen av svenska var lärarnas främsta fokus. De hade utformat undervisningen på ett sätt så att lektionerna i svenska fick ta mycket plats. Det var det första ämnet barnen hade varje dag. Ett hjälpmedel lärarna hade när de undervisade i svenska var ett ordbehandlingsprogram där bilder visades ovanför de ord som skrevs i programmet. Bilderna förstärkte betydelsen av orden och gjorde det lättare för barnen
att förstå vad de betydde. Skrev lärarna till exempel ordet ”katt” visades det en bild på en katt ovanför ordet. Både Johanna och Anders använde sig dessutom av kroppsspråk när de förklarade ord för barnen. Ordet ”gråta” förklarades till exempel genom att de drog med fingrarna under ögonen som om det rann tårar där.
Under en lektion som jag observerade gick Johanna igenom texten till sången och leken ”bro, bro, breja”. Hon berättade för klassen att hon under rasten lärt en del av barnen den leken och att det därför kunde vara roligt för dem att lära sig hela sångtexten. Johanna förklarade också att leken är vanligt förekommande på skolgårdar bland svenska barn. Jag förstod det som att Johanna valde att lära barnen sången då hon på så vis dels kunde förmedla en del av den svenska kulturen till barnen och samtidigt låta dem öva sin förmåga i att tala och sjunga på svenska. Hon frågade mig och ett av barnens tolk om vi brukade leka leken när vi var yngre. Vi båda svarade ”ja” och därefter gick hon igenom texten med barnen. Jag anser att Johanna i situationen uppfyllde två av de fyra interkulturella lärandekomponenter och målområden som Eklund (2003, s 120) presenterar. Eklund menar att en viktig del i ”kulturkompetens” är att synliggöra normer och när Johanna sa att leken ”bro, bro, breja” är vanligt förekommande på svenska skolgårdar synliggjorde hon en svensk norm. Dessutom befäste hon det hon påstått genom att fråga mig och tolken om vi lekt leken när vi var små. Hon gav även barnen ”tillgång till samhällsspråket” genom att låta dem sjunga en sång på svenska. Först var jag något tveksam till initiativet då jag själv tycker att texten till sången är något osammanhängande och svår att förstå. Jag misstänkte att barnen skulle bli förvirrade av den. Det visade sig dock att de tyckte att leken och sången var jätterolig och flera av dem bad mig vara med och leka den på lunchrasten dagen därpå.
Modersmålsundervisning
De nyanlända barnens modersmål var närvarande under lektionerna och mina observationer. En del av barnen talade på sitt modersmål med varandra, främst de som inte hade utvecklat sina kunskaper i svenska så väl ännu och hade klasskamrater som talade samma modersmål. Dessutom deltog det tolkar under en del av lektionerna, dessa kallades studievägledare. Någon faktisk undervisning i modersmålet observerade jag dock inte då den erbjöds barnen efter skoltid. Både Johanna och Anders påpekade under våra intervjuer att undervisning i modersmålet har stor betydelse för de nyanlända barnen och därför uppmuntras. Jag frågade Johanna varför de rekommenderar att barnen ska läsa sitt modersmål.
Jo, men man vet ju genom forskning att ett starkt modersmål gör det ju lättare att lära in andra språk. […] Och sen är det ju viktigt om man tänker på… Eeh… Integration och att man ska ha en positiv attityd till andra kulturer och andra människor så, så ser jag det som en självklarhet att ja men då är man också intresserad av att dom ska få läsa sitt modersmål och så. Det är ett sätt att visa att man uppskattar deras språk och deras kultur och modersmål och så vidare.
Det finns alltså, enligt Johanna, två anledningar till att barnen uppmuntras att förkovra sig i sina respektive modersmål. Dels hjälper det dem att lära sig svenska och dels är det ett sätt att visa uppskattning gällande barnens modersmål och kultur.
Eklund (2003, s 61) skriver, precis som Johanna påpekar, att utvecklandet av modersmålet gynnar nyanlända barns utveckling i majoritetsspråket. Jag misstänker att Johanna avsåg att erkänna barnen och deras kulturella tillhörighet när hon sa att det är viktigt för dem att bevara sitt modersmål då det visar att hon har en positiv attityd till andra kulturer. Heidegren (2009, s 66) beskriver attityder som ”begynnande handlingar” och menar att de attityder man har visar vilken inställning man har gentemot andra människor. Det räcker dock inte att Johanna endast sa att de nyanlända barnens modersmål är viktigt för att jag ska tolka det som att hon erkänner barnens ursprungskulturer, däremot har hon en positiv attityd till dem. För att ursprungskulturerna och barnens modersmål ska erkännas anser jag att det krävs mer, till exempel att Johanna och Anders lät barnen lära de andra barnen och lärarna fraser på sitt modersmål, att barnens ursprungskulturer var mer närvarande i undervisningen och det är något som jag under mina observationer inte sett så mycket av. Den främsta fokusen låg på att förmedla svenska normer och värderingar till barnen och lära dem svenska. Jag misstänker att tidsbrist kan vara en avgörande faktor som förklarar varför det såg ut så.
Religionsutövande
Det framkom under mina intervjuer att lärarna på de nyanlända barnens skola har problem med en del av de muslimska eleverna och deras religionsutövande.
Johanna berättade under intervjun att lärarna uppmärksammat att det ibland är blött på golvet på skolans toaletter. De misstänker att de muslimska eleverna tvättar fötterna på toaletten innan de går in och ber i ett rum bredvid klassrummet. Att detta är problematiskt, menade Johanna, grundar sig i att det i läroplanen står att skolan ska vara icke-konfessionell och att det inte ska förekomma någon religiös aktivitet i svenska skolor. Hon tog också upp att det blir mycket spring in i och ut ur klassrummet vilket stör undervisningen. Samtidigt sa hon att det kan bli en krock för de nyanlända barnen att det inte tillåts be under skoltid. Med lite välvilja menade hon att man möjligtvis skulle kunna låta barnen be men samtidigt påpekade hon att det inte går att tänja på skollagen hur som helst.
Både Johanna och Anders berättade att en del av studiehandledarna på skolan, som också är muslimer, berättat att det fungerar bra att be efter arbetstid och skoltid. Resonemanget bland lärarna verkade således vara att om studievägledarna inte behöver be på arbetstid finns det ingen anledning för barnen att göra det heller. På högstadiet fanns det dock ett bönerum, talade Johanna om. Där har det varit okej att be men på mellanstadiet sa hon att det helt enkelt inte fungerar. Anders hade också en del tankar kring de otillåtna bönerna. Han förklarade det såhär för mig under intervjun:
Min personliga uppfattning är att man får lov att sätta en gräns någonstans för, för förståelse för andras kulturer och religioner det måste man ha men det måste ändå finnas en gräns för vad som kan vara acceptabelt. Eeh… Det är ändå skolplikt och någonstans får man väl… Religionsfrihet är jätteviktigt att värna om men kanske inte att man kan leva ut den helt och hållet i ett land. Alla religioner kan åtminstone inte göra det i ett land. Utan man måste nog ta lite hänsyn till varandra.
