Dr Jekell & Mr Hyde : En forskningsöversikt om barns upplevelser av våld i hemmet utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C C-uppsats, 15 hp VT 2014

Dr Jekyll & Mr Hyde

- En forskningsöversikt om barns upplevelser av våld i hemmet utifrån ett

anknytningsteoretiskt perspektiv

DR JEKYLL & MR HYDE

- EN FORSKNINGSÖVERSIKT OM BARNS UPPLEVELSER AV VÅLD I HEMMET UTIFRÅN ETT ANKNYTNINGSTEORETISKT PERSPEKTIV

Emma Johansson, Charlotta Nilsson Örebro Universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socionomprogrammet

Socialt arbete, C C-uppsats, 15 hp VT 2014

Sammanfattning

Syftet med denna forskningsöversikt är att beskriva barns upplevelser av våld i hemmet utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Frågeställningarna behandlar barns beskrivningar av sina upplevelser av våldet, sin våldsutövande pappa samt den våldsutsatta mamman, vilka uttryck upplevelserna av våldet tar sig hos barnen samt hur barnens anknytning till föräldrarna påverkas av att leva i ett våldsamt hem. Metoden utgörs av en integrativ forskningsöversikt där 15 primärstudier samlades in och användes som empiri. En tematisk analysmetod användes för att strukturera studiens empiri och resultatet analyserades sedan utifrån valda delar av anknytningsteorin. Resultatet antyder att barn upplever våld i hemmet på flera olika sätt, men de beskriver överlag en rädsla och oro inför våldet samt en inneboende känsla av otrygghet, skam, ilska och förvirring. Analysen tyder på att upplevelsen av våldet främst bidrar till att en otrygg anknytning utvecklas då barnen inte upplever den trygghet och det skydd de är i behov av. Vissa barn har, trots våldet, utvecklat en trygg anknytning till någon av föräldrarna. I diskussionen presenteras studiens implikationer för framtida arbete med barn som upplever våld i hemmet samt förslag till framtida forskning.

DR JEKYLL & MR HYDE

- EN FORSKNINGSÖVERSIKT OM BARNS UPPLEVELSER AV VÅLD I HEMMET UTIFRÅN ETT ANKNYTNINGSTEORETISKT PERSPEKTIV

Emma Johansson, Charlotta Nilsson Örebro University

Department of law, psychology and social work Bachelor of Science in Social Work

Social Work Programme C-essay, 15 hp

Spring 2014

Abstract

The aim of this study is to describe children’s experiences of domestic violence from an attachment based perspective. The study examines how children describe their experiences of domestic violence and their experience of the abusive father and battered mother. The study also examines how the experiences are manifested by the children and how the experience of violence effects the child’s attachment to the parents. The study is an integrative review of fifteen primary documents. The results are presented thematically and analyzed using

attachment theory. The integrative review shows that children experience violence in various ways but they mainly describe feelings of fear, anxiety, shame, anger and confusion. The experience of violence primarily contributes to the development of an insecure attachment. Some children however seems to have formed a secure attachment despite the experience of violence. The findings of the study along with the implications and proposals for future research are discussed.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ... 6 PROBLEMFORMULERING ... 6 SYFTE ... 7 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7 BEGREPPSDEFINITIONER ... 7 TIDIGARE FORSKNING ... 7 METOD ... 9 FORSKNINGSDESIGN ... 9

DATAINSAMLING OCH URVAL ... 9

INKLUSIONS- OCH EXKLUSIONSKRITERIER ... 9

ANALYSVERKTYG ... 15 KVALITETSGRANSKNING ... 15 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 15 VALIDITET ... 15 RELIABILITET ... 16 GENERALISERBARHET ... 16 METODDISKUSSION ... 16 TEORI ... 17

TRYGG OCH OTRYGG ANKNYTNING ... 17

OTRYGG ANKNYTNING: UNDVIKANDE, AMBIVALENT OCH DESORGANISERAD. ... 18

Undvikande anknytning ... 18

Ambivalent anknytning ... 18

Desorganiserad anknytning... 18

FÖRÄLDRABETEENDEN OCH BARNS ANKNYTNING ... 19

Skrämt/Skrämmande föräldrabeteende ... 19

Abdikerat föräldraskap ... 20

INRE ARBETSMODELLER ... 20

RESULTAT OCH ANALYS ... 20

TEMA 1:KONTROLL OCH HOT ... 21

Analys av tema 1: Kontroll och hot ... 22

TEMA 2:RÄDSLA OCH FÖRVIRRING ... 23

Analys av tema 2: Rädsla och förvirring ... 24

TEMA 3:ORO OCH OFÖRUTSÄGBARHET ... 25

Analys av tema 3: Oro och oförutsägbarhet ... 25

TEMA 4:SKAM OCH MINSKAT FÖRTROENDE FÖR ANDRA ... 26

Analys av tema 4: Skam och minskat förtroende för andra ... 26

TEMA 5:NORMALISERING OCH ATT BEHÖVA TA EN VUXENS ANSVAR ... 27

Analys av tema 5: Normalisering och att behöva ta en vuxens ansvar ... 28

TEMA 6:UPPLEVELSER AV DEN VÅLDSUTÖVANDE PAPPAN ... 29

Tema 6.1: Ambivalens inför den våldsutövande pappan ... 29

Analys av tema 6.1: Ambivalens inför den våldsutövande pappan ... 29

Tema 6.2: Ilska inför den våldsutövande pappan ... 30

Analys av tema 6.2: Ilska inför den våldsutövande pappan ... 30

Tema 6.3: Rädsla inför den våldsutövande pappan ... 30

Analys av tema 6.3: Rädsla inför den våldsutövande pappan ... 31

TEMA 7:UPPLEVELSER AV DEN VÅLDSUTSATTA MAMMAN ... 32

DISKUSSION ... 33 REFERENSER ... 36

6

Inledning

Våld i hemmet ses som ett utbrett socialt, psykologiskt och ekonomiskt problem över hela världen (Överlien, 2013). I Sverige uppskattas att ungefär 10 procent av alla barn har upplevt våld mellan föräldrarna och att cirka 5 procent har gjort det ofta. Barn som bevittnar våld är ett tveksamt uttryck för att beskriva dessa barn. För att bättre fånga vad barnen är med om kan barn som upplever våld användas, då de övergrepp föräldrarna utsätts för är något som också barnen ständigt lever med. I familjer där det förekommer våld mellan föräldrarna är det vanligt att även barnen blir slagna (Socialstyrelsen, 2009). Barn kan därför uppleva våld mellan föräldrarna på olika sätt, exempelvis genom att de ser och hör våldet men också genom att de själva blir direkt utsatta.

Det förekommer brister vad gäller forskning om barns upplevelser av att leva i ett våldsutsatt hem där barnets perspektiv är utgångspunkten. I en stor del av den forskning som finns på området företräds barnen till exempel av föräldrar, professionella eller andra vuxna som ger sin bild av barnens situation (se exempelvis Hällberg, 2004, Överlien, 2013). Barn har dock rätt till och bör få uttrycka sin mening och få sin röst hörd i frågor som gäller honom/henne enligt artikel 12 i FN:s konvention om barns rättigheter, barnkonventionen. Barn har även, enligt artikel 19 i barnkonventionen, rätt till skydd mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller någon annan som har hand om barnet (UNICEF, 2014). Barns berättelser och upplevelser bör tas på allvar och det är viktigt att lyssna på barnen för att på bästa sätt kunna utforma insatser och andra former av stöd för barn som upplever våld i hemmet (Överlien & Hydén, 2007).

Våld inom familjen drabbar barns anknytning på ett mer direkt sätt än andra former av våld. Bevittnandet av våld kan innebära ett trauma för barnet, vilket kan få allvarliga konsekvenser för barnets anknytning (Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008).

Socialarbetare är skyldiga att särskilt beakta att barn som bevittnat våld mot närstående eller våld utfört av närstående är offer och att de kan vara i behov av hjälp (5 kap 11 §

Socialtjänstlagen). Socialarbetare bör därför ha kunskap om hur barn som lever i hem där det förekommer våld kan uppleva sin situation samt hur våldet påverkar barnens relation till föräldrarna. Som socialarbetare är det också av vikt att ha kunskap om hur

anknytningsprocessen mellan barn och föräldrar ser ut och hur våld i familjen kan påverka denna process. Genom denna kunskap kan socialarbetare lättare upptäcka eventuella

störningar i anknytningen och därmed uppmärksamma barn som far illa i hemmet och erbjuda adekvat hjälp.

Problemformulering

Socialarbetare möter i sitt arbete barn och familjer som på olika sätt befinner sig i utsatta situationer. I dessa familjer förekommer bland annat barn som har upplevt olika former av våld. För att kunna hjälpa dessa barn är det angeläget att fördjupa kunskapen om och öka förståelsen för barnens situation. Det är också av vikt att förstå vilka konsekvenser det kan få för barns anknytning att leva i ett hem där det förekommer våld mellan föräldrarna. Hur upplever barn det är att leva i ett våldsamt hem och hur kan barnens upplevelser av våldet påverka relationen till den våldsutövande och den våldsutsatta? För att kunna öka förståelsen för barn som upplever våld i hemmet bör barnens egna utsagor om deras upplevelser lyftas fram, vilket är vår ambition med denna studie.

7 Syfte

Syftet med forskningsöversikten är att beskriva samt få förståelse för barns upplevelser av våld i hemmet utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv.

Frågeställningar

 Hur beskriver barn sina upplevelser av våld i hemmet och sina upplevelser av den

våldsutövande respektive våldsutsatta föräldern?

 Vilka uttryck kan det ta sig hos barnen att leva med våld i hemmet?

 Hur påverkas barns anknytning till föräldrarna av att leva i ett våldsamt hem?

Begreppsdefinitioner Barn

I den här studien definieras barn som personer mellan 0-20 år. Inledningsvis definierades barn som personer mellan 0-18 år. Ålderspannet utökades då en av primärstudierna, där den äldsta respondenten var 20 år, inkluderades. Majoriteten av barnen i studierna var dock mellan 8-18 år.

Våld i hemmet

Enligt Socialstyrelsen är våld i nära relationer ofta ett mönster av handlingar som kan vara allt ifrån subtila handlingar till grova brott. Konkret kan det vara allt ifrån att bli förlöjligad till att utsättas för våldtäkt eller allvarliga hot. Det är ofta en kombination av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Fysiskt våld kan vara exempelvis knuffar, att bli fasthållen, dragen i håret, slagen eller sparkad. Psykiskt våld kan vara direkta eller indirekta hot (Socialstyrelsen, 2014). I likhet med Socialstyrelsens definition av våld i nära relationer definierar vi våld i hemmet utifrån de fysiska och psykiska formerna av våld som beskrivs ovan.

Upplevelser av våld

Med upplevelser av våld syftar vi till de barn som ser, hör och upplever konsekvenserna av våld i hemmet. Med upplevelser av våld i hemmet syftar vi både till barn som bevittnar våld mellan föräldrarna, men också de barn som själva utsätts för våld samt bevittnar våld mellan föräldrarna. Anledningen till att både våld mellan föräldrarna och mot barnet inkluderas är på grund av att en stor del av de barn som bevittnar våld i hemmet också blir utsatta (se

Socialstyrelsen, 2009).

Tidigare forskning

Det finns i dagens samhälle stöd för att det förekommer våld av olika grad i hemmet mellan familjemedlemmar samt där barn exponeras för detta våld. På grund av att det i nuläget inte finns en enhetlig definition av våld i hemmet samt att det finns en variation gällande metod för insamlandet av data finns det en diskrepans gällande förekomsten av våld i hemmet i olika studier. Studier om hur våld i hemmet påverkar barn har komplicerats, då det är svårt att utföra randomiserade studier, då urvalet ofta består av personer med hög psykosocial risk. Slutligen försvåras studier av våldets effekter på barn av att data till stor del samlas in från föräldrar som själva kan vara traumatiserade samt att många barn är för unga för att intervjuas och barnens medverkan behöver godkännas av föräldern. Studierna inriktar sig till stor del på barns direkta påverkan av våldet samt de långsiktiga konsekvenserna för barnens framtida

8

relationer. Färre studier har gjorts gällande samtidig förekomst av våld i hemmet och barnmisshandel, men det är sannolikt att barn som bor i hem där det förekommer våld löper större risk för att själva utsättas för våld eller försummelse. Med utgångspunkt i den forskning som finns tillgänglig i nuläget, upplever ett stort antal barn våld i hemmet och barnens

reaktioner på våldet varierar beroende på bland annat deras miljö och utvecklingsnivå (Osofsky, 2003).

Holt, Buckley och Whelan (2008) hävdar att tidigare studier pekar på att barn och ungdomar påverkas signifikant av att leva med våld i hemmet samt att de löper en större risk för att utveckla känslo- och beteendemässiga problem samt utsättas för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Det rådande kunskapsläget visar även att denna påverkan kan finnas kvar efter att barnen och ungdomarna kommit till en säker miljö. Det finns ett antal skyddsfaktorer som kan lindra våldets effekter på barnet. En av dessa skyddsfaktorer är en bra relation och

anknytning till en omvårdande vuxen, vanligtvis mamman. En vanligt förekommande fråga är huruvida barn som bevittnat våld tenderar att själva använda våld oftare än barn som inte bevittnat våld (se exempelvis Edlesons, 1999). En del forskare har stärkt denna hypotes (se exempelvis Singer, Miller, Guo, Slovak & Frierson, 1998) och visat på att en nyligen upplevd våldshändelse i hemmet var en avgörande faktor för att kunna förutspå ett barns våldsamma beteende.

Enligt Margolin och Gordis (2000) kan avvisande från föräldrar samt hårda och oförklarliga bestraffningar förekomma i miljöer där det förekommer våld och kan leda till en hjälplöshet, ineffektivitet, nedstämdhet samt oro hos ett barn. Att uppleva våld kan leda till att barnet ser världen som en otrygg plats samt en känsla av att barnet själv inte är värd att skyddas, vilket i sin tur kan leda till en negativ självuppfattning och internaliseringsproblem hos barnet. Studien (ibid.) visar även på sambandet mellan utsatthet för våld i nära relationer och internaliserade problem. Barn som själva utsatts för fysiskt våld, bevittnat våld mellan

vårdnadshavarna eller upplevt båda delarna löpte också större risk för depression än barn som inte upplevt något av alternativen. Upplevelsen av våld i nära relationer eller våld mot

mamman har förknippats med rädslor, fobier och separationsångest hos barn. Edleson (1999) menar att barns relation till deras våldsutövande pappa har diskuterats av ett flertal författare och menar att relationen ofta ses som förvirrande, då barnen dels uttrycker kärlek till sin pappa och dels avsky och besvikelse över hans våldsamma beteende.

Fosco (2007) diskuterar att barns relation till sina föräldrar anses påverka hur barnen bedömer och förstår våld i hemmet. Föräldrars uppvisade stöd, känslomässiga tillgänglighet samt hur konsekventa de är i sin uppfostringsstil kan ha en betydelsefull roll för barns hantering av våld mellan föräldrarna. I familjer där det förekommer våld kan föräldrarnas förmåga till sådan omvårdnad vara nedsatt. Mammor i våldsamma relationer tenderar att uppge högre nivåer av föräldrastress, kännas mindre varma och effektiva som föräldrar och drabbas ofta av

depression och låg självkänsla. Studien (ibid.) pekar dock på att våldsutsatta mammor formar en stark anknytning till sina barn, som ett sätt att kompensera för upplevelsen av våldet. Barns relation till en våldsutövande pappa har inte studerats i lika hög grad bland annat på grund av att papporna, som en skyddsåtgärd, inte längre bor med familjen. Barnens självuppfattning tycks vara som svagast när den våldsutövande är barnets pappa jämfört med om det är deras styvpappa. Barn som har format åtminstone en positiv och känslomässigt omvårdande relation till en förälder löper mindre risk för att uppleva oro och att känna sig hotade.

9

Metod

I det här kapitlet beskrivs det metodologiska tillvägagångssätt som använts för uppsatsen. Inledningsvis beskrivs vår förförståelse gällande studiens fokus samt val av forskningsdesign. Sedan beskrivs datainsamlingsmetod, urval och analysverktyg för studien. Därefter följer en diskussion om kvalitetsgranskning och etiska ställningstaganden samt slutligen en

metoddiskussion. Förförståelse

Vår förförståelse gällande barn som upplever våld i hemmet är baserad på antaganden om hur situationen för dessa barn ser ut och vilka upplevelser de kan tänkas bära på. Vår uppfattning är att barn påverkas avsevärt av att uppleva våld i hemmet och att många vuxna inte är medvetna om eller bortser från den skada barn kan ta av att bevittna våld eller att själva bli utsatta för våld. Vår uppfattning är även att barn påverkas av den atmosfär som uppstår i ett hem där det förekommer våld utan att barnet varken har sett eller hört våldet.

Forskningsdesign

För att fånga så många som möjligt av barns upplevelser av våld i hemmet, i enlighet med studiens syfte och frågeställningar, valde vi att göra en integrativ forskningsöversikt. En integrativ forskningsöversikt är en metod som sammanfattar både tidigare empirisk och teoretisk litteratur för att ge en mer omfattande förståelse av ett visst fenomen (Broome i Whittemore & Knafl, 2005). Den integrativa översikten gör också införandet av olika metoder möjlig, exempelvis både experimentell och icke-experimentell forskning, och den bidrar till varierande perspektiv på företeelsen av ett problem (Kirkevold, Estabrooks, Evans & Pearson i Whittemore & Knafl, 2005).

Datainsamling och urval

För att hitta relevanta artiklar till forskningsöversikten utfördes sökningar i databaser samt manuell litteratursökning. Vid manuell litteratursökning studeras referenslistor i relevanta artiklar rörande problemområdet för att finna ytterligare litteratur som berör ämnet (Forsberg & Wengström, 2013).

Litteratursökningen i databasen PsychINFO samt den manuella sökningen genomfördes mellan 31 mars och 18 april 2014 och utgick från samma inklusions- och exklusionskriterier. Totalt består forskningsöversikten av 15 primärstudier som uppyller den egna studiens inklusionskriterier. En översikt av de 15 primärstudierna återfinns i tabell 2 och tabell 3 (s. 10-14).

Inklusions- och exklusionskriterier

Vid litteratursökningen utgick vi från olika inklusionskriterier som innebar bland annat att artiklarna skulle vara peer-reviewed, det vill säga bedömda av forskare som är kunniga inom forskningsfältet (se Vetenskapsrådet, 2013) och etiskt granskade. Enbart artiklar skrivna på engelska och svenska inkluderades.

Vid sökningen av primärstudier inkluderades artiklar som redogör för barns upplevelser av våld i hemmet. Studier där barn bevittnat våld mellan föräldrarna, men även där barn själva blivit utsatta för våld, inkluderades. Studier med ett tydligt barnperspektiv där barns

berättelser om våld i hemmet citerats har prioriterats. Studier där citat inte används men där det tydligt framkommer av texten att det är barns egna upplevelser som beskrivs har

10

inkluderats. Studier där enbart föräldrars eller professionellas tankar om barns upplevelser av våld exkluderades. Barnen i studierna skulle vara mellan 0-20 år.

Inledningsvis gjordes en avgränsning för publicerad forskning mellan åren 2000-2014. Vid sökningen efter studier upptäckte vi dock att det material som publicerats från 2000 och framåt inte gav tillräckligt många relevanta träffar. Avgränsningen ändrades sedan till forskning publicerad 1997-2014. Denna avgränsning gjordes med anledning av Katarina Weinehalls studie från 1997 om ungdomars upplevelser av våld i hemmet. Weinehalls studie är en av de första nordiska studierna med fokus på ungdomars upplevelser av att leva med våld i hemmet med ungdomarna själva som respondenter (Weinehall, 1997).

Under litteratursökningen granskades först artiklarnas titlar. Om titeln ansågs adekvat lästes artikelns abstract och om artikeln då ansågs relevant för vårt syfte lästes den i fulltext. Efter att ha läst artiklarna i sin helhet exkluderades de studier som inte ansågs beröra den egna studiens syfte eller frågeställningar.

Litteratursökningen genomfördes i databasen PsychINFO där två separata sökningar gav 226 respektive 16 träffar. Av de sammanlagt 242 träffarna lästes 29 abstract varav fem artiklar valdes som primärstudier. De studier som exkluderades ansågs inte uppfylla

inklusionskriterierna, då de exempelvis inte utgick från ett barnperspektiv eller berörde andra former av våld än våld i hemmet. En sammanställning av sökningen i PsychINFO kan ses i tabell 1.

Tabell 1.

Databas Sökord Antal

Träffar Lästa abstract Utvalda artiklar PsychINFO child* AND experienc* AND “domestic violence” 226 26 4 PsychINFO child* AND coping AND “domestic violence” 16 3 1

Tabell 2. Översikt av primärstudier från PsychINFO.

Studie Syfte Undersöknings-grupp Datainsamlings-metod Slutsatser Överlien, C (2013). The Children of Patriarchal Terrorism Syftet med studien är att utveckla den befintliga kunskapen om barn som upplever våld i hemmet och de

Barn och ungdomar (n=10) i ålder 8-20 år som bor på eller nyligen bott på ett skyddat boende för kvinnor i Norge.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer

Genom intervjuer med tio barn identifierades sex olika teman. Barnen upplevde bland annat en hög grad av kontroll och exponering för “bisarra handlingar”, ex instängd på toaletten och uppskrämd av pappan. Andra upplevelser som barnen gav uttryck för var allvarligt och

11 barn som bor på

skyddat boende, samt att belysa en särskilt sårbar grupp bland dessa barn.

upprepat våld, upplevd maktlöshet att ingripa i våldssituationerna, våld som genomsyrar vardagen och starka känslor av rädsla och ständig beredskap. Barnen beskrev även hur de upplevde att livet kunde börja efter att den våldsutövande pappan lämnat familjen. Georgsson, A., Almqvist, K., & Broberg, A. (2011). Naming the Unmentionable: How Children Exposed to Intimate Partner Violence Articulate Their Experiences

Studien syftar till att undersöka upplevelser av våld mellan föräldrar (IPV) ur barns perspektiv. Barn (n=14) som deltog i ett behandlingsprogram för barn som bevittnat våld mot sina mammor. Barnen var mellan 8-12 år med en medelålder på 10 år.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer

Tre teman kunde identifieras i studien: hur barn talade om övergreppen mot mamman, hur de beskrev sina egna handlingar och hur de relaterade till eller hanterade minnen av våldet. De flesta barnen bekräftade att deras mamma varit utsatt för övergrepp men de hade svårt att beskriva dessa upplevelser. Berättelserna var ofta

osammanhängande och svåra att förstå. Barnen hade dock lättare för att beskriva sina egna handlingar under våldssituationer och konflikter. Att inte tänka på våldet var en strategi för att tränga bort oönskade minnen, men detta är också en strategi som kan hindra skapandet av en berättelse. Joseph, S.,

Govender, K. & Bhagwanjee, A. (2006). “I can’t see him hit her again, I just want to run away . . . hide and block my ears”: A Phenomenologic al Analysis of a Sample of Children’s Coping Responses to Exposure to Domestic Violence.

Studien syftar till att undersöka upplevelsen av fem barn som bevittnat våld inom familjen samt den psykologiska oro de upplevde efteråt. Barn (n=5) i åldrarna 8-12 år som hade uppgett att de upplevt våld i hemmet mellan föräldrarna.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer.

Studien påvisade att barn som bevittnat våld i familjen uppvisade beteendemässiga, känslomässiga och kognitiva reaktioner som ett led i hanteringen av den bevittnade händelsen. Studien fann även upplevelsen av rädsla var ihållande, men att social stöttning hade en dämpande effekt. Studien antydde på att det fanns en skillnad i olika sätt att hantera våldet i förhållande till utvecklingsnivå och kön. Stanley, N., Miller, P. & Richardson, F. (2012). Engaging with children’s and parents’ perspectives on domestic violence. Studien syftade till att undersöka våldsutsattas och våldsutövandes perspektiv på våld i hemmet. Deltagarna rekryterades från frivilliga och statliga organisationer som riktade sig till personer som antingen varit utsatta för våld i hemmet eller personer som utsatt andra för våld i hemmet. Deltagarna bestod av ungdomar (n=19) mellan 10-19 år som upplevt våld i hemmet, vuxna (n=11) mellan 25-48 år som tidigare upplevt våld i hemmet samt förövare (n=10) mellan 30-45 år (alla dessa var män). Kvalitativa individuella intervjuer med de vuxna och förövarna samt fokusgrupper med ungdomarna.

Studien påvisade att alla tre grupper beskrev skuld- och skamkänslor samt hur dessa känslor utgjorde ett hinder för att berätta om våldet. Professionella som uppfattades som ineffektiva i deras arbete kunde förstärka både de ungas och vuxnas känsla av maktlöshet. Studien visar på ett behov av att professionella bör arbeta med den känslomässiga aspekten gällande avslöjandet av våldet där samtal bör hållas med barn och föräldrar separat. Samtalen bör hållas separat för att underlätta redogörelsen för olika uppfattningar och berättelser. Deboard-Lucas, R.L. & Grych, J.H. (2011). Children’s Studien syftade till att undersöka tankar och känslor hos barn

Barn (n=34) i åldern 7-12 samt deras mammor (n=34), som fick hjälp av ett

Semistrukturerade intervjuer med barnen och enkätundersökning med mammorna.

Studien antydde att barnen generellt såg sin mammas partner som ansvarig för våldet, men några barn ansåg att båda föräldrarna bar

12 Perceptions of Intimate Partner Violence: Causes, Consequences, and Coping. vars mamma utsatts för våld i hemmet. stödcenter för de som utsatts för våld i hemmet.

ansvar. Barnen uppgav känslor av sorgsenhet och ilska oftare än oro när de beskrev upplevelsen av våldet. Barnen tenderade att se orsaken till våldet som förövarens oförmåga att hantera sin egen ilska eller personliga egenskaper, men en tredjedel ansåg att offren hade provocerat fram aggression. Studien stärker tidigare idéer om hur barn försöker att förstå orsaken och konsekvenserna av våld mellan föräldrarna och antyder att deras uppfattning och tolkningar har betydelse för att förstå utvecklingen av uppfattningar gällande våld i nära relationer.

Tabell 3. Översikt av primärstudier från den manuella sökningen.

Studie Syfte Undersöknings-grupp Datainsamlings-metod Slutsatser Buckley, H., Holt, S. & Whelan, S. (2007). Listen to me! Children’s experiences of domestic violence

Studiens syfte var att undersöka hur våld i hemmet påverkar barn, identifiera dessa barns behov samt att föreslå lämpliga insatser som ska tas fram genom ett lokalt baserat stödcenter för kvinnor.

Barn och unga (där några var över 18) (n=22). I studien ingick även mammor (n=11). Barnen delades upp i fyra fokusgrupper med åldersgrupperna 8-11 år (n=7), 12-14 år (n=7), 15-17 år (n=3) och 17 år och över (N=5).

Kvalitativa intervjuer i form av fokusgrupper.

Studien antydde att barn reagerar olika på att leva med våld i hemmet samt att stöd och insatser bör utformas för att passa deras individuella situation. Våldets påverkan på barnens liv visade sig i form rädsla och oro i relation till dem själva, sina syskon och deras mödrar. Våldet hade även en påverkan på deras självkänsla, deras känsla av att vara annorlunda samt deras relationer (inklusive

ambivalenta relationer till papporna). Barnen angav även att våldet påverkade deras erfarenhet av skolan samt känsla av en förlorad uppväxt. Swanston, J., Bowyer, L. & Vetere, A. (2013). Towards a richer understanding of school-age children’s experiences of domestic violence: The voices of children and their mothers. Studien syftade till att få en större förståelse av barns upplevelser av våld i hemmet genom att fånga både skolbarns och deras mammors perspektiv. Barn (n=5) mellan 8-13 år som tidigare upplevt våld i hemmet samt deras mammor (n=3).

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer.

Studien påvisade betydelsen av relationen mellan mor och barn för skapandet av barnens upplevelser av våld i hemmet, en slutsats som kan ha viktiga konsekvenser för utvecklandet av interventioner. Av studien framkom även att barn så unga som åtta år hade förmågan att ingående berätta om deras upplevelser av våld i hemmet. Georgsson, A. & Almqvist, K. (2013). How children with experiences of intimate partner violence towards the mother understand and relate to their father.

Studiens syfte var att beskriva hur barn förstår och relaterar till sin pappa tiden efter att mamman utsatts för våld i hemmet.

Barn (n=8) mellan 8-13 år som upplevt att deras biologiska pappa varit våldsam mot deras mamma, där föräldrarna ej bodde tillsammans längre. Barnen ingick i ett stödprogram för barn som upplevt våld i hemmet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer.

Två teman kunde utkristalliseras i studien: den splittrade bilden av pappan samt upplevelsen av vara indragen i en konflikt. Barnens förståelse av pappan och deras relation med honom skapades utifrån olika versioner av pappan och hans handlingar. De olika versionerna baserades på barnens upplevelser samt utifrån vad andra hade berättat för barnet. Barnen uttryckte även att de upplevde sig vara indragna i en konflikt samt att barnen ej kände sig trygga i att uttrycka sina egna behov

13 och önskningar. Flera barn upplevde även att de kände ett ansvar för att själva hantera pappans försök till fortsatt påverkan på familjen efter föräldrarnas uppbrott. Weinehall, K. (1997). Att växa upp i våldets närhet – Ungdomars berättelser om våld i hemmet. Syftet med studien är att nå kunskap om betingelserna kring att socialiseras in i våldets närhet genom att lyssna, tolka och förstå ungdomars berättelser om livet när våld varit en del av vardagen. Ungdomar (n=15) i åldern 13-19 år med erfarenheter av att leva i en familj där mamman/kvinnan misshandlats av pappan/mannen i familjen. Kvalitativa djupintervjuer.

Studien påvisade att barn som befinner sig i våldets närvaro är också vittnen till och offer för pappans våld. Dessa barn hotas till tystnad och bär på känslor av maktlöshet och ensamhet. De behandlas också annorlunda i skolan, blir mobbade av kamrater och nonchalerade av vuxna. I den här dubbla utsattheten upplever sig barnen vara oönskade och värdelösa.

Hällberg, C. (2004). När pappa misshandlar mamma – Barns berättelser om våld i hemmet. Rapporten behandlar barn vars mamma blivit misshandlad av pappan/mannen i familjen och studien syftar till att undersöka hur dessa barn, i olika åldrar, upplever sin egen situation.

Barn (n=10) mellan 7-17 år vars mammor blivit misshandlade av pappan/mannen i familjen vid upprepade tillfällen.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer.

Studien antyder att barnen talar om och förhåller sig till våldet mot sin mamma på olika sätt. Studien urskiljer tre olika teman, eller förhållningssätt som sammantaget kan beskrivas som barns

överlevnadsstrategier i en verklighet som präglas av upprepade

skräckupplevelser. Dessa tre olika teman är: våldet som det “normala”, våldet som en ursäktad händelse och våldet som det onormala.

Källström Cater, Å. (2004). Negotiating normality and deviation – father’s violence against mother from children’s perspectives. Syftet med studien var att utöka förståelsen för hur barn förstår och tolkar deras pappa och hans våldsamma handlingar mot deras mamma i relation till deras generella förståelse för pappor och våld.

Barn (n=10) mellan 8-12 år vars mammor hade lämnat barnens våldsamma pappor och nu bodde på ett kvinnohus eller annan form av skyddat boende.

Kvalitativa semistrukturerade intervjuer

I studien identifierades tre olika mönster för meningsskapandet; erkännandet av den våldsamma pappan som en typ av pappa, erkännandet av pappans våldsamma beteende som en del av hans mångfacetterade personlighet och distanserandet av våldet från pappans relativa godhet. Barns försök att kombinera

normaliseringen av deras pappa som en individ med motståndet mot hans våld tolkas som indikation på svårigheterna med kombinationen av den sociala avvikelsen gällande våld och familjekontexten för barnen. Ornduff, S. & Monahan, K. (1999). Children's Understanding of Parental Violence.

Studien syftar till att beskriva våld i hemmet ur förskole- och skolbarns perspektiv. Studien undersöker barnens känslor om övergreppen, förövaren och deras strategier för att hantera konflikterna i familjen. Studien undersöker även deras förståelse och känslor kring behovet av skyddat boende.

Förskole- och barn i skolåldern (n=56) som vid tillfället bodde på kvinnojourer.

Semistrukturerade intervjuer på kvinnojourerna.

Barnens upplevelser av våldet var entydigt negativt även om vissa ambivalenta känslor uttrycktes kring förövaren. Strategierna för att hantera våldet varierade men de karaktäriserades av känslomässig tillbakadragenhet. De flesta av barnen kunde uttrycka

orsakssamband mellan episoder av våld i hemmet och behovet av skyddat boende. Upplevelserna kring detta skydd var i allmänhet positiva och kretsade kring teman om personlig säkerhet och bekvämlighet. Familjeåterföreningar uttrycktes ofta som något önskvärt.

14 McGee, C. (2000). Childhood experiences of domestic violence. Syftet med studien är att undersöka svårigheter med skyddandet av barn som upplevt våld i hemmet samt utröna hur professionella på bästa sätt tillgodose skyddsbehovet. Fokus i studien ligger på att ge barn och unga en möjlighet att få deras röster hörda. Barn (n=54) i åldrarna 5-17 år (samt två kvinnor i åldrarna 19 och 24 som upplevt våld i hemmet under uppväxten) och mammor (n=48) som upplevt våld i hemmet. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer

Av studien framkom att barnen bevittnat olika typer av våld och i vissa fall även själva utsatts för våld. Kvinnorna uttryckte en rädsla för att bli stigmatiserade samt en rädsla för ytterligare våld av deras partner om de berättade om våldet för någon. För att bemöta våld i hemmet både i ett förebyggande syfte och behandlande syfte krävs ett nära samarbete mellan alla aktörer som möter barnen och kvinnorna. För att uppnå ett bra samarbete uppmanas gemensam utbildning och fortlöpande kontakt mellan instanserna. Barnen i studien uttryckte att det behövs praktisk information om vart barn kan söka hjälp samt att sådan information förslagsvis borde ges i skolan. Mullender, A.,

Hauge, G., Imam, U., Kelly, L., Malos, E. & Regan, L. (2002). Children’s perspectives on domestic violence.

Studien syftar till att undersöka barns generella förståelse och upplevelser av våld i hemmet. Studien undersökte om barnen ansåg att våldet påverkade barn, vem som ansågs vara ansvarig för våldet samt vad de ansåg bör göras. Först utfördes en enkätstudie med skolbarn (n=1395) i åldern 8-16 år i tre olika områden i England. Sedan utfördes en studie där barn (n=54) som upplevt våld i hemmet intervjuades individuellt och i grupp. Mammor (n=24) och professionella (n=14) intervjuades angående barn. Integrativ studie innehållande både en enkätstudie och semistrukturerade intervjuer.

Enkätstudien visade på att ett stort antal elever som kände någon som upplevde våld i hemmet. Av enkäten framkom även en önskan från eleverna att få mer information om orsaker till våld i hemmet och hur våldet kan stoppas. Av studien framkom att en tredjedel av barnen som intervjuades endast kände sig trygga när de hölls gömda från den våldsutövande och några barn kände sig konstant otrygga. Studien lyfte även fram kritik mot professionellas hantering av våld i hemmet och framhöll att professionella ej lyssnar tillräckligt på barnen eller försäkrar dem om att de har någon att prata med som kan hjälpa dem. Almqvist, K. & Broberg, A. (2004). Barn som bevittnat våld mot mamma. Syftet med studien var att få mer kunskap om hur barn påverkas av att bevittna våld mot mamma, få mer kunskap om hur mammor som misshandlats påverkas vad gäller deras omsorgsförmåga och psykiska hälsa samt ge förslag till stödjande och behandlande insatser för barn och mammor som upplevt våld. Mammor (n=50) som intervjuades enskilt och tillsammans med sina barn (n=52). Det hölls även enskilda intervjuer med barn (n=34). Sammanlagt ingick 86 barn i studien. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt kvantitativa enkätstudier.

Studien påvisade att både mammorna och barnens berättelse tydde på att barnen uppfattade misshandeln av mamman som något som även hotade dem. Bland barnen som upplevt våld i hemmet kunde tre tendenser urskiljas: det förekom posttraumatiska symptom hos vissa barn, vissa barn hade blivit mer våldsfixerade (t.ex. strakt intresse för våldsamma tv-spel), en del av barnen hade utvecklats till att ta hand om sin mamma och var hjälpsamma och tröstande men samtidigt rädda och ängsliga.

Datainsamlingen pågick tills vi ansåg att en mättnad uppnåtts i materialet. Mättnad sker då inga nya mönster framträder vid upprepade litteratursökningar eller tillför nya egenskaper och då avslutas insamlandet (Olsson & Sörensen, 2011). Vi upplevde efter upprepade

litteratursökningar att de dokument vi tagit del av återkom i flera olika databaser och vid granskandet av referenslistor. Sökningar utfördes, utöver PsychINFO, i databaserna Social Services Abstracts, Social sciences citation index, Sociological abstract och LIBRIS, men då vi inte fann ytterligare relevant material bedömde vi att materialet uppnått en mättnad och

15

datainsamlingen avslutades. För att underlätta identifiering av de valda primärstudierna markeras dessa med en asterisk i referenslistan före författarnamnet, vilket är ett

tillvägagångssätt som beskrivs av Backman (2008). Analysverktyg

Som analysverktyg för studiens underlag tillämpades en tematisk analysmetod. Med en tematisk analysmetod kategoriseras underlaget utifrån olika teman. En induktiv tematisk analys innebär att olika teman utformas med grund i empirin. De olika teman som skapas kan vara av olika karaktär och vara alltifrån konkreta till tolkande (Langemar, 2008). För studien har sju teman utkristalliserats med grund i primärstudiernas resultat. Flera av primärstudierna har tematiserat sina resultat (se till exempel Överlien, 2013, Georgsson, Almqvist & Broberg, 2011, Källström Cater, 2004 & McGee, 2000) vilket utgjorde en inspiration för utformandet av den egna studiens resultatdel. Vi har delvis använt oss av några av de teman som finns i primärstudierna, men även utformat egna teman efter mönster vi ansett varit genomgående i materialet. Valet av tematisering som analysverktyg gjordes för att tydligt strukturera de upplevelser av våld i hemmet som barnen beskriver i primärstudierna.

Kvalitetsgranskning

De valda primärstudierna består av vetenskapliga artiklar, avhandlingar, böcker och

bokkapitel. Vår uppfattning är att samtliga författare till valda primärstudier är framstående personer inom problemområdet då det är namn som ständigt återkommer i litteraturen och som andra forskare inom området refererar till. Artiklarna är också peer-reviewed, vilket tyder på att artiklarna håller en vetenskaplig kvalitet, då de godkänts av andra forskare som är kunniga inom området.

Etiska ställningstaganden

Även vid forskningsöversikter bör etiska överväganden göras gällande urval och presentation av resultaten. Det är av vikt att se till att de studier som valts har haft tillstånd av en etisk kommitté eller där noggranna etiska överväganden har gjorts (Forsberg & Wengström, 2013). Av primärstudierna är flertalet granskade av en etisk kommitté. Av övriga primärstudier går att utläsa att forskningsetiska riktlinjer och principer tagits hänsyn till och efterföljts. Trots att vi inte intervjuat barn på egen hand har vi haft etiska överväganden i åtanke vid hantering av empirin och specifikt citaten.

Ytterligare en etisk aspekt vi haft i åtanke är fördelen med att använda sig av redan färdigt material istället för att intervjua barn på egen hand. Vi anser det fördelaktigt att göra en litteraturöversikt, då vi inte behöver utsätta barnen för intervjutillfällen utan istället använda oss av befintligt material med barns egna berättelser och upplevelser i fokus.

Validitet

För kvalitativa studier innebär validitet att det som är ämnat att undersökas faktiskt studeras. För att stärka validiteten kan forskaren presentera resultatet för att läsare ska ha möjlighet att själv bedöma trovärdigheten i arbetet. I studier som baseras på intervjuer bör det finnas en balans mellan citat från intervjupersonerna och egna tolkningar, så att läsaren har möjlighet att på egen han bedöma tolkningens trovärdighet (Patel & Davidson, 2003). För att öka validiteten i studien har vi lyft fram ett antal citat ur primärstudierna som vi tycker är beskrivande för barns upplevelser av våld i hemmet. Vi har valt att presentera olika citat i resultatet för att läsarna ska ha möjlighet att skapa en egen uppfattning om huruvida vi har undersökt det vi syftat till att undersöka. Genom att ge exempel på olika citat får läsaren även

16

tillgång till det material som delvis ligger till grund för vår analys. Redovisningen av citaten kan även bidra till ett förtydligande av hur våra tolkningar är grundade i empirin.

Reliabilitet

Reliabilitet berör en studies tillförlitlighet och om mätningarna i studien är utförda på ett korrekt sätt. En studie har hög reliabilitet om en likadan undersökning vid ett senare tillfälle, där samma metod används, kommer fram till samma resultat (Thurén, 2007). För att öka reliabiliteten i studien och möjligheten för andra att upprepa den har vi redogjort för hur vi steg för steg har gått tillväga i metoddelen, vilket underlättar insamlandet av samma empiri. Då studien är en forskningsöversikt och resultatet bygger på ett subjektivt urval av barns upplevelser av våld, kan det dock innebära en svårighet vid en eventuell replikering av studien. Då vi har gjort ett subjektivt urval av upplevelser av våld finns möjligheten att andra typer av upplevelser skulle uppmärksammas vid en replikering av studien, vilket eventuellt skulle leda till ett annat resultat.

Vi har båda läst samtliga primärstudier, vid fler än ett tillfälle, för att försäkra oss om att vi har uppfattat innehållet på liknande sätt. Langemar (2008) beskriver att när det gäller arbeten som skrivs av fler än en person är det av vikt att var och en arbetar med hela materialet redan från början.

Generaliserbarhet

Generalisering kan upplevas som problematisk i kvalitativa studier. I kvantitativa studier innebär generalisering att resultatet kan generaliseras från den studerade gruppen till en större grupp. I en kvalitativ studie kan generalisering istället leda till en förståelse för ett fenomen samt vilka variationer som fenomenet uppvisar i relation till kontexten. En eventuell generalisering kan därefter tillämpas på fenomen i liknande kontexter (Patel & Davidsson, 2003). Vi kan inte uttala oss om att alla barn som lever med våld i hemmet upplever sin situation på det sätt som vårt resultat antyder. Studien kan däremot bidra till en ökad förståelse för barns upplevelser av våld i hemmet och möjligtvis ge en indikation på vilka olika upplevelser som kan förekomma hos barn som lever i våldsamma hem eller i liknande utsatta situationer.

Metoddiskussion

Ett medvetet val gjordes att behålla alla citat på originalspråk för att inte riskera att ändra på innebörden av citaten vid en översättning. För att tydliggöra citaten, främst de engelska, har vi en förklarande text på svenska i anslutning till dessa som sammanfattar innehållet och

meningen i citatet.

Något som möjligtvis kan ha påverkat hur barnen berättar om sina upplevelser av våldet, är att majoriteten av dem vid intervjutillfället inte bodde i hemmet där det förekommit våld utan på ett skyddat boende eller liknande. Barnen kan därmed ha fått en distans och ett annat

perspektiv på våldet, vilket kan ha påverkat deras berättelser jämfört med om de hade intervjuats medan de fortfarande levde med våldet.

Under genomgången av primärstudierna har flera olika typer av upplevelser kunnat urskiljas. Vi har dock valt att endast utforma teman utifrån upplevelser som har varit genomgående för studierna. Barnen i studierna berättar också om andra typer av upplevelser än de vi valt att använda oss av, men då dessa upplevelser inte har varit utmärkande för alla studier har vi valt att inte utforma egna teman baserat på dem.

17

Vi är medvetna om att flera av citaten i studien kan placeras under olika teman. Vi har dock valt att placera citaten under det tema som vi anser spegla citatets innebörd bäst. Exempelvis kan följande citat dels tolkas utifrån upplevelsen av rädsla inför den våldsutövande pappan, men vi har valt att betona upplevelsen av kontroll och hot då det är den aspekten vi upplever genomsyrar citatet.

"Jag låg mest i sängen, orkade inte gå upp, och var rädd. Jag var ledsen och så där. Men lättad ändå att jag levde. Jag var tyst, jag vågade inte säja nåt för då sa han att jag tjatade. Jag blev tyst. Jag kände mej sviken. Att han hade gjort så mot mej gjorde mej ledsen. " (Weinehall, 1997, s.159).

Teori

Studiens teoretiska utgångspunkt är anknytningsteorin som har sitt ursprung i John Bowlbys arbete om relationen mellan barn och deras föräldrar. Teorin har senare utvecklats och kompletterats bland annat av Mary Ainsworth och det finns idag en omfattande forskning på området där flera forskare och teoretiker har tagit sig an teorin med olika angreppssätt (Bowlby, 2010).

Anknytningsteorin behandlar samspelet mellan anknytning och omvårdnad. Detta samspel innefattar en förälders eller omvårdnadspersons villighet och förmåga att stödja ett barns behov av skydd, tröst och trygghet i utsatta situationer (Broberg, Risholm Mothander,

Granqvist & Ivarsson, 2008). Anknytningen påverkar barn och vuxna genom hela livet och är viktig för deras känsla av säkerhet. En avgörande aspekt för att barn ska känna sig säkra och trygga är upplevelsen av att deras föräldrar är tillgängliga om barnen söker kontakt. Barnets upplevelse av förälderns tillgänglighet är inte enbart beroende av den fysiska närvaron, utan påverkas till största del av förväntningen på förälderns tillgänglighet samt kommunikation mellan barnet och föräldern. Bristfällig kommunikation inom anknytningsrelationer kan leda till anpassningsproblem, då det bidrar till en ökad oro för förälderns tillgänglighet och kan framkalla känslor av rädsla, ilska och sorgsenhet hos barnet (Kobak & Madsen, 2008). Trygg och otrygg anknytning

Anknytningsrelationer delas ofta in i trygga eller otrygga. Den trygga och otrygga

anknytningen beskriver barnets upplevelse av vårdnadshavarens tillgänglighet vid behov av tröst och skydd. Trygg och otrygg anknytning beskriver även barnets agerande mot

vårdnadshavaren i förhållande till barnets upplevelse av vårdnadshavarens tillgänglighet. En trygg anknytning innebär dock inte att barnet aldrig känner rädsla eller ängslan. Att känna rädsla och oro är normala mänskliga beteenden och alla barn upplever ibland osäkerhet och rädsla inför olika saker. Att känna rädsla och oro kan ses som överlevnadsstrategier för barnet, då det skyndsamt leder till närhet till den beskyddande vårdnadshavaren (Weinfield, Sroufe, Egeland & Carlson, 2008). Ett centralt inslag i anknytningsteorin är att föräldrarna ska fungera som en trygg bas för barnet. Den trygga basen fungerar som utgångsläge för barnet när det ska utforska världen, men innebär också att barnet har en trygghet att återvända till vid behov. Föräldrar som inte förstår eller respekterar barnets anknytningsbeteende kan inte utgöra en trygg bas för barnet (Bowlby, 2010). Med en trygg anknytning till vårdnadshavaren kan barnet lita på och se vårdnadshavaren som en tillförlitlig källa för tröst och skydd vid behov. Om barnet inte upplever att vårdnadshavaren är tillgänglig kan barnet utveckla en otrygg anknytning. Barnets sökande efter uppmärksamhet kan då ha mötts av likgiltighet, avvisande eller oregelbundenhet. Detta resulterar i att barnen känner en oro inför

vårdnadshavarens pålitlighet samt om denne kommer att kunna vara ett stöd vid när barnet är i behov av det. Barn med otrygg anknytning kan även visa ilska över vårdnadshavarens

18

person barnet står nära är hotad, kan barnet som en reaktion på en eventuell förlust bli argt men också ängsligt, vilket innebär att vrede och ängslan hos barnet i många fall går hand i hand (Bowlby, 2010).

Anknytningssystemet aktiveras då barnet upplever bekymmer, oro eller rädsla vilket pådriver en relation med anknytningspersonen i syfte att söka skydd och tröst. För att

anknytningssystemet ska kunna gå ned i viloläge behöver anknytningspersonen visa sensitivitet, tillgänglighet, acceptans och samarbetsvillighet. Om anknytningspersonen inte erbjuder detta förblir barnets anknytningssystem aktiverat och barnet behöver då utveckla en strategi, för att få anknytningspersonens uppmärksamhet eller för att hantera oron själv. Barnets strategi indikerar vilken kvalité anknytningsrelationen har. Barn med trygg

anknytning tyr sig till sina vårdnadshavare och upplever att de kommer att tröstas och mötas med förståelse. Trygga barn utvecklar även ett förtroende till andra och en förståelse för värdet av att samarbeta (Howe, Brandon, Hinings & Schofield, 1999).

Otrygg anknytning: undvikande, ambivalent och desorganiserad.

Barns anknytning till vårdnadshavaren kan klassificeras som trygg eller otrygg. Den otrygga anknytningen kan delas in i undvikande eller ambivalent anknytning. Det finns ytterligare en kategori, desorganiserad anknytning, som används då barn uppvisar ett ovanligt beteende som inte kan klassificeras utifrån de ovan nämnda anknytningsmönstren (Weinfield, Sroufe, Egeland & Carlson, 2008).

Undvikande anknytning

Barn som har en undvikande anknytning kan uppleva sina vårdnadshavare som avvisande och kontrollerande. Barnets tecken på oro irriterar vårdnadshavaren som istället för att trösta försöker att kontrollera eller förneka barnets beteende. På grund av vårdnadshavarens reaktion utvecklar barnet därför en strategi där oron förnekas eller inte kommuniceras till

vårdnadshavaren (Howe et. al., 1999). Barnet är vaksamt och uppträder försiktigt mot

anknytningspersonen och föräldern upplevs vara likgiltig och känslokall mot barnets signaler och behov (Howe, 1995).

Ambivalent anknytning

Då barn upplever en inkonsekvens i vårdnadshavarens tillgänglighet kan en ambivalent anknytning formas. Anknytningsbeteendet ökar för barn med ambivalent anknytning, då de är mer angelägna om att få vårdnadshavarnas uppmärksamhet än andra barn. Barnen kan därför uppvisa ett ilsket beteende när de känner oro och då bli närgångna, irriterade och skrika. Ett sådant beteende förekommer främst när barnet upplever tecken på separation, hotad

övergivenhet och känslomässig otillgänglighet (Howe et al., 1999). Barnet är kontaktsökande men blir inte nöjt även när det får kontakt. Barn med ambivalent anknytning både kräver föräldrarnas uppmärksamhet och motsätter sig den på samma gång och föräldern upplevs av barnet som inkonsekvent och känslokall men inte fientlig och avvisande (Howe, 1995).

Desorganiserad anknytning

Barn vars anknytningsperson är orsaken till barnets oro utvecklar ofta en desorganiserad anknytning. Vid oro förblir deras anknytningssystem aktiverat och det förekommer

svårigheter med att ha en positiv relation med vårdnadshavaren. Föräldrar som exempelvis är våldsamma, psykotiska, deprimerade eller missbrukande kan ha svårigheter med att skydda barnet och svara på barnets signaler. Barnets anknytningsbeteende blir mer

osammanhängande och desorganiserat och barnet kan uppvisa en blandning av beteenden. Vid kontakt med vårdnadshavaren kan barnet uppleva en känslomässig konflikt, rädsla och nedstämdhet (Howe et al., 1999). Med en desorganiserad anknytning visar barnet tecken både

19

på undvikande och ambivalent anknytningsbeteende. Barn med desorganiserad anknytning saknar strategier för att hantera oro och ångest och kan istället stelna till av

anknytningspersonens närvaro. Barnet upplever föräldern som skrämd eller skrämmande och föräldern ses därför inte som en källa för tröst och trygghet, vilket resulterar i en ökad ångest för barnet. Det blir därför en inre konflikt för barnet att närma sig föräldern, då denne är orsaken till barnets ångest (Howe, 1995). Barnet försätts således i en omöjlig situation och ju längre barnet flyr från föräldern desto mer aktiveras barnets anknytningssystem, vilket ökar behovet av att söka närhet till föräldern. När barnet söker sig till föräldern går dock inte anknytningssystemet ner i viloläge utan aktiveras istället av rädslan för föräldern och barnets behov av att fly ökar återigen. Konsekvensen blir ett ständigt aktiverat system där barnets anknytningsrelation präglas av en ständig rädsla som tar sig uttryck i desorganiserade beteenden (Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008).

När barnet försätts i en situation där det både söker sig till och samtidigt vill undvika anknytningspersonen, har barnet inte möjlighet att få den trygghet det behöver. Barnet kan som en reaktion avskärma sig psykiskt och få svårigheter med att hantera yttre stimuli som upplevs som påfrestande, vilket kan leda till dissociation hos barnet (Deklyen & Greenberg, 2008). Dissociation innebär att tankar, känslor och minnen, som vanligen integreras i medvetandet, är separerade från varandra. Dissociation kan ta sig uttryck i att en person saknar förmågan att minnas en traumatisk händelse, det vill säga har ett bortfall i minnesfunktionen (Wennerberg, 2010).

Barn med desorganiserade anknytningsmönster utvecklar ofta olika typer av kontrollerande strategier för att kunna relatera till en förälder, som upplevs av barnet som otillgänglig. En sådan strategi kan vara att ta över ansvaret för förälderns välmående, så kallat tvångsmässigt omhändertagande. Det enda sättet för barnet att öka närheten till föräldern är att försöka trösta och ta hand om denne, vilket dock innebär att barnet undertrycker sina egna behov av att bli omhändertaget. Även om barnet genom denna strategi kan uppleva ett lugn av förälderns närhet, kan det samtidigt visa tecken på villrådighet, oro och förvirring. En annan typ av kontrollerande strategi är tvångsmässig foglighet, vilket innebär att barnet är särskilt uppmärksamt på förälderns humör och beteende. Barnet kan därigenom förutspå och

eventuellt avvärja ilska och aggressioner hos föräldern. Dessa barn utvecklar en färdighet i att tolka sociala signaler, dölja sina egna känslor och tillgodose andras behov (Howe et al., 1999).

Föräldrabeteenden och barns anknytning

En förälders beteende och sätt att vara mot sitt barn kan leda till att barnet utvecklar ett desorganiserat anknytningsbeteende. Föräldrarna kan exempelvis uppvisa skrämda och skrämmande beteenden eller ett abdikerat föräldraskap (Broberg, Risholm Mothander, Granqvist och Ivarsson, 2008).

Skrämt/Skrämmande föräldrabeteende

Ett begrepp som är centralt gällande teorin om skrämt eller skrämmande föräldrabeteende är dissociation. Dissociation handlar om splittring eller uppdelning och kan beskrivas vara ett försvar mot en outhärdlig verklighet. Skrämt eller skrämmande föräldrabeteende kan delas in i två grupper varav den ena bland annat innehåller dissociativa tillstånd och oförklarliga

hotfulla beteenden hos föräldern. Dissociativa tillstånd kan till exempel innebära att föräldern beter sig som om denne är känslomässigt död och inte reagerar på att barnet är i närheten eller att föräldern förställer rösten så att den låter spöklik när denne pratar med barnet. Sådana beteenden är i sig skrämmande för barnet men också allvarliga, då föräldern är känslomässigt frånvarande och alltså inte tillgänglig för barnet om fara skulle dyka upp. Dissociativa

20

beteenden hos föräldern kan således leda till desorganiserade beteenden hos barnet.

Oförklarliga hotfulla beteenden hos föräldern kan ta sig uttryck i att denne skrämmer barnet genom att komma för nära inpå dess ansikte utan förvarning eller att överrumpla barnet genom att placera sin hand precis framför dess ögon. Andra exempel kan vara att föräldern har ett rovdjursliknande beteende med krökta fingrar och blottade tänder eller att denne kittlar barnet så länge och kraftigt att barnet börjar gråta av rädsla och försöker komma undan. Sådana beteenden är invaderande och skrämmande för barnet om det inte är tydligt uttalat att det handlar om lek (Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008). En förälder som själv är skrämd och rädd kan också upplevas som skrämmande för barnet då förälderns rädsla antyder att det är någonting som är farligt (Howe et al., 1999).

Abdikerat föräldraskap

Abdikerat föräldraskap innebär att föräldern har gett upp sin omvårdande roll och därmed inte kan ge barnet den trygghet det behöver. Ett exempel på abdikerat föräldraskap är när en förälder beter sig skrämmande mot barnet men inte själv förstår det som sker eller inte förmår reparera den skada som uppstår. Om föräldern oavsiktligt skrämmer barnet kan denne sedan lugna barnet genom att vara uppmärksam på hur barnet reagerar och försäkra barnet om att det inte var meningen att skrämmas. Barnets anknytningssystem kan då återgå till viloläge. Om föräldern däremot inte försäkrar barnet om att det inte var meningen att skrämmas eller fortsätter med samma skrämmande beteende förblir barnets anknytningssystem aktiverat. Konsekvenserna blir att barnet hamnar i ett tillstånd av hjälplöshet då föräldern inte uppfattar barnets signaler och behov av skydd (Solomon & George i Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008).

Inre arbetsmodeller

För att barn ska förstå sin omgivning behöver de utveckla sätt för att tolka sin miljö. Barnet utvecklar därför inre arbetsmodeller för att kunna analysera situationer och planera samt anpassa sina reaktioner. Genom de inre arbetsmodellerna skapar sig barn en bild av sin egen betydelse i förhållande till andra personers tillgänglighet och deras förmåga och villighet att skydda och ta hand om barnet. Barnet formar sin bild av sig själv genom relationer till andra, där den viktigaste relationen bildas till vårdnadshavaren som i de flesta fall blir barnets anknytningsperson. Inre arbetsmodeller innehåller föreställningar och förväntningar om det egna och andras beteende, den egna älskvärdheten, acceptansen och det egna värdet samt det känslomässiga intresset och tillgängligheten hos andra och deras skyddsförmåga. De inre arbetsmodellerna styr även känslor, beteenden och attityder som är relaterade till barnets anknytningsmönster (Howe et al., 1999).

Resultat och Analys

Nedan följer en presentation av primärstudiernas resultat för att beskriva barns upplevelser av våld i hemmet samt en efterföljande analys för att få en förståelse för barnens upplevelser, i enlighet med syftet. För att underlätta en akademisk diskussion kommer barns upplevelser av våld att presenteras tematiskt. Vi är dock medvetna om att många av upplevelserna är

sammankopplade. Resultatet består av sju teman om barnens upplevelser av våldet samt upplevelserna av den våldsutövande pappan och den våldsutsatta mamman. För varje tema presenteras en sammanställning av primärstudiernas resultat följt av en analys utifrån de valda delarna av anknytningsteorin. Följande sju teman presenteras och analyseras: Kontroll och hot, rädsla och förvirring, oro och oförutsägbarhet, skam och minskat förtroende för andra, normalisering och att behöva ta en vuxens ansvar, upplevelser av den våldsutövande pappan samt upplevelser av den våldsutsatta mamman. Temat som behandlar barnens upplevelser av

21

den våldsutövande pappan är indelat i tre underrubriker: ambivalens inför den våldsutövande pappan, ilska inför den våldsutövande pappan samt rädsla inför den våldsutövande pappan. Tema 1: Kontroll och hot

Primärstudiernas resultat (se exempelvis Överlien, 2013, Hällberg, 2004, Mullender at al., 2002) antyder att flertalet barn upplever att de levt med en hög grad av kontroll från den våldsutövande pappan under en längre tid. En del av kontrollen bestod av hot gällande vad den våldsutövande skulle göra mot barnet om barnet berättade om våldet för någon. Hoten kunde vara ickeverbala, exempelvis i form av ett höjt ögonbryn som ett sätt att varna. Den största delen av hoten var dock uttalade hot om fysiskt eller psykiskt våld eller användning av tillhyggen för att skada barnet eller mamman. Kunskapsläget (Överlien, 2013) pekar på att barnen upplevt sig tvingade att uppföra sig och se felfria ut samt prestera felfritt i skolan. Barnen kontrollerades exempelvis genom att den våldsutövande pappan ville bestämma hur barnen skulle klä sig, om barnen fick sminka sig samt övervaka barnens aktiviteter på sociala medier och mail. Den våldsutövande pappan kunde kontrollera barnen genom hotelser, vilket exemplifieras i en berättelse av hur en pojke och hans lillasyster bevittnade hur deras

styvpappa tvingade ned deras mamma på knä och höll en pistol mot hennes huvud. Pappan frågade sedan lillasystern om han skulle skjuta mamman eller inte varpå lillasystern sa nej, vilket resulterade i att deras mamma fick leva. Oavsett pappans intentioner med handlingen upplevdes den, av pojken, som verklig för hans lillasyster. Ytterligare ett exempel på en händelse som upplevdes hotfull beskrivs på följande sätt:

“He used to lock me into the bathroom, the light switch was on the outside and there were no windows, he turned off the light and blocked the door, and said ’Natalie, there is someone in the shower’, and ’there is someone standing behind you Natalie’ (in a mocking voice) he was laughing and it was really funny to him, he was just having fun, it was just innocent games, and I, I kicked and banged the door and was screaming and crying I want out, let me out, please, please” (Överlien, 2013, s. 281).

I flera av studierna framkommer att utövandet av kontroll och hot är centralt (Weinehall, 1997, Hällberg, 2004). Ett sätt som detta yttrar sig är genom olika familjeregler och

gränssättningar som familjen var tvungna att förhålla sig till. En outtalad familjeregel kunde exempelvis vara att våldet inte fick avslöjas eller att olika typer av tider skulle hållas. Om familjereglerna inte följdes kunde det resultera i olika typer av bestraffningar. Kunskapsläget (Överlien, 2013) tyder på att barnen lever med en konstant oro över att vad som helst kan hända när som helst. De berättar om rädslan över vad de kan konfronteras med när de kommer hem efter skolan eller från aktiviteter. Barnen upplever att de tror sig veta vad som ska hända, men att det förväntade våldet är värre än verkligheten. Kunskapsläget (Hällberg, 2004,

Buckley, Holt & Whelan, 2007) tyder också på att barnen alltid är på sin vakt inför faderns våld och att det kunde komma när som helst, att det aldrig går att slappna av. Att komma hem från skolan kunde upplevas som att träda in i ett kärnvapenkrig.

Genomgående uttrycker barnen att det är betydligt sämre stämning när pappa är hemma (se exempelvis Weinehall, 1997, Mullender et al., 2002, McGee, 2000, Hällberg, 2004). Det kunde förekomma perioder av oroligheter i hemmet, då den våldsutövande exempelvis kunde vara verbalt hotfull eller ha andra typer av kontrollerade beteenden, vilket kunde skapa en känsla av konstant spänning och hot i hemmet. Hotelserna kunde bestå av att den

våldsutövande pappan exempelvis skulle bränna ner huset, vilket bidrog till en överhängande känsla av rädsla och obehag hos barnen (Mullender et al., 2002). Tid och energi spenderades för att försöka förutspå vilket humör den våldsutövande skulle vara på för att barnen skulle kunna anpassa sitt eget beteende efter det. Oron över att göra något som kunde uppfattas som

22

fel av den våldsutövande, som då kunde använda det som en ursäkt för att använda våld, beskrivs som stor hos barnen (McGee, 2000). Efter en konkret våldshändelse beskrivs atmosfären karaktäriseras av tystnad, att barnen inte vill tala om händelsen, att de känner en lättnad att det är över för den här gången samt en lättnad över att vara vid liv. Stunderna efter en konkret våldshändelse beskrivs på följande sätt:

"Jag låg mest i sängen, orkade inte gå upp, och var rädd. Jag var ledsen och så där. Men lättad ändå att jag levde. Jag var tyst, jag vågade inte säja nåt för då sa han att jag tjatade. Jag blev tyst. Jag kände mej sviken. Att han hade gjort så mot mej gjorde mej ledsen. " (Weinehall, 1997, s. 159).

Analys av tema 1: Kontroll och hot

Skrämmande föräldrabeteenden kan ta sig uttryck exempelvis genom oförklarligt hotfulla beteenden hos föräldern, vilka kan upplevas som invaderande och skrämmande för barnet, om det inte är tydligt uttalat att det handlar om lek. Föräldern kan till exempel förställa rösten, vilket kan upplevas som obehagligt för barnet. Om föräldern skrämmer barnet oavsiktligt utan att sedan försäkra barnet att intentionen inte var att skrämmas kan barnet förbli i ett läge där det känner oro. Om en förälder skrämmer barnet oavsiktligt utan att förstå den skada den åsamkar barnet, kan det vara tecken på ett abdikerat föräldraskap (Broberg, Risholm

Mothander, Granqvist & Ivarsson, 2008). Då barnet upplever föräldern som skrämmande ses denne heller inte som en källa för tröst och trygghet, vilket resulterar i en ökad ångest för barnet. Det blir därför en inre konflikt för barnet att närma sig föräldern då denne är orsaken till barnets ångest (Howe, 1995). När anknytningspersonen är orsaken till barnets oro riskerar barnet att utveckla en desorganiserad anknytning (Howe et al., 1999).

En möjlig tolkning av barnens berättelser i studiernas resultat är att den våldsutövande pappans handlingar framstår som oförklarligt hotfulla utifrån barnens perspektiv. Även om den våldsutövande har en avsikt med sina handlingar, kan barnet ha en annan uppfattning om situationen. Ett barn berättar om hur hennes pappa låste in henne i badrummet och skrattade och hade roligt åt situationen, medan hon själv grät och skrek att hon ville släppas ut ur badrummet. En tolkning av den beskrivna händelsen kan vara att pappan och flickan uppfattat situationen på olika sätt. För flickan kan pappans agerande setts som hotfullt och

skrämmande, medan det för pappan kan ha setts som en oskyldig lek. Det är möjligt att pappan inte förstod den skada han förorsakade flickan och därför inte försäkrade henne om att det inte var meningen att skrämmas, vilket kan tyda på ett abdikerat föräldraskap. En

alternativ tolkning av berättelsen är att pappans handling tyder på ett skrämmande

föräldrabeteende i form av ett oförklarligt hotfullt beteende. Flickan beskriver hur pappan använde en hånfull röst då han antydde att de fanns någon annan i badrummet, vilket kan ses som att han förställde sin röst för att låta skrämmande. Oavsett om det i detta fall handlar om ett skrämmande föräldrabeteende eller abdikerat föräldraskap, upplevde flickan händelsen som skrämmande. Flickans upplevelse av pappan som hotfull kan leda till en utveckling av en desorganiserad anknytning till pappan, då pappan inte kan ge den trygghet hon behöver vid en hotfull situation. Det framkommer av kunskapsläget att flera av barnen har upplevt händelser av liknande karaktär, där de skrämmande föräldrabeteendena som beskrivs kan leda till ångest hos barnen. Då de våldsutövande föräldrarna inte utgör en trygghet för barnet kan inte barnets ångest lindras, vilket kan leda till att barnet utvecklar en desorganiserad anknytning.

För att kunna förstå och tolka sin omgivning behöver barn utveckla inre arbetsmodeller. Med hjälp av de inre arbetsmodellerna kan barnet analysera, planera och anpassa sina reaktioner efter olika situationer. Barnen skapar också en bild av sin egen betydelse i förhållande till andra personers tillgänglighet, förmåga och villighet att skydda och ta hand om barnet. Barn