Mäns våld mot kvinnor i nära relationer : En kvalitativ studie om hur samverkan fungerar mellan två myndigheter och en ideell organisation i Västerås stad.

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA

RELATIONER

-En kvalitativ studie om hur samverkan fungerar mellan två myndigheter och en ideell organisation i Västerås stad.

ANNA-JACKELIN THELL

Statsvetenskap 61–90, (SKA204) Uppsats (UPS1), 15 hp

Handledare: Joakim Johansson Examinator: Lotta Gröning Datum: 2020-06-02

TACK!

Jag vill inleda denna uppsats med att rikta ett stort tack till alla informanter för den kunskap och erfarenhet ni bidragit med, utan er hade studien inte varit möjlig att genomföra. Vidare vill jag tacka min handledare Joakim Johansson vars engagemang och vägledning varit till stor hjälp genom hela arbetets gång. Jag vill även rikta ett stort tack till Ellen Vestermark som varit mig behjälplig och funnits som bollplank under mitt uppsatsskrivande. Slutligen vill jag utbringa ett tack till alla nära och kära som haft tålamod och förståelse under hela uppsatsskrivandet. Västerås, 2020-06-02

ABSTRACT

In 2006, the Swedish government established the gender equality policy "women and men should have the same power to shape the society and their own lives", together with six sub-goals. This thesis has examined the governments sixth equality sub-goal "men's violence against women should cease". There is a national strategy to prevent and combat this violence, where collaboration is highlighted as an important factor. The thesis also elevates how men´s violence against women in close relationships is currently a global societal problem that extends beyond categories such as social class, ethnicity, age et cetera.

The aim of this thesis was to investigate how the local collaboration is structured and works between the police, social services and the women's shelter in Västerås, regarding the

implementation of the governments sixth equality sub-goal. A qualitative method was used in form of semi-structured interviews to answer the purpose and the questions of the thesis. Two employees from each authority and a non-profit organization were selected as informants, determined through three categories. The theoretical framework was based both on a collaborative theory and an implementation theory.

The result showed that collaboration is necessary as a method while working for women who are vulnerable to violence in order for them to receive adequate support and assistance. It´s also important for the employees, since no individual authority or organization can be responsible to solve men's violence against women. Currently, the collaboration between the three actors in Västerås work relatively well. However, this thesis shows that more resources need to be invested in the collaboration. Communication needs to be improved and clearer goals that formulates the legitimacy of everyone participating in the collaboration work need to be set.

The conclusion partly shows that collaboration needs, not only to exist, but also be prioritized at all levels of the institutions working with this issue. Even politicians need to prioritize and invest resources that may enable a well-functioning collaboration which is vital for the work against men’s violence against women.

Keywords: implementation of public policy, the women's shelter, men's violence against women in close relationships, police, collaboration, social services, Västerås.

SAMMANDRAG

År 2006 upprättade Sveriges regering det jämställdhetspolitiska målet ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv” följt av sex delmål. Denna studie har undersökt det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”. Det finns en nationell strategi för att förebygga och bekämpa detta våld, där samverkan belyses som en viktig framgångsfaktor. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är i dagsläget ett globalt samhällsproblem som sträcker sig förbi kategorier såsom samhällsklass, etnicitet, ålder et cetera.

Syftet med studien var att kartlägga och undersöka hur den lokala samverkan fungerar mellan polismyndigheten, socialtjänsten, och kvinnojouren i Västerås stad vad gäller

implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet. För att uppnå och besvara studiens syfte samt frågeställningar användes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Urvalet av informanter fastställdes genom tre urvalskategorier, och innefattade två anställda från varje myndighet och ideell organisation. En samverkansteori och en

implementeringsteori användes som teoretisk referensram.

Resultatet visade att samverkan är en nödvändig arbetsmetod för att våldsutsatta kvinnor ska få adekvat stöd och hjälp. Dessutom är den viktig för aktörerna, då ingen enskild myndighet eller organisation själva kan ansvara för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. I dagsläget fungerar samverkan relativt bra mellan de tre aktörerna i Västerås stad. Studien visar dock att mer resurser behöver satsas på samverkansarbetet. Kommunikationen mellan aktörerna behöver även förbättras och tydligare mål behöver formuleras som legitimerar samtliga aktörer i samverkansarbetet.

Slutsatsen visar dels på att samverkan behöver finnas och prioriteras på alla nivåer inom samtliga verksamheter som arbetar med detta samhällsproblem. Politiker behöver även prioritera och se vikten i att satsa resurser på samverkan då denna arbetsmetod är avgörande för arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Nyckelord: implementering av offentlig politik, kvinnojouren, mäns våld mot kvinnor i nära relationer, polismyndigheten, samverkan, socialtjänsten, Västers stad.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1

INLEDNING ... 1

1.1 Inledning ... 1

1.2 Problemformulering ... 2

1.3 Syfte och frågeställningar ... 2

1.4 Avgränsning ... 3

2

BAKGRUND ... 3

2.1 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer ... 3

2.2 Strategier, lagar och ansvar ... 4

2.2.1 Jämställdhetsintegrering ... 4 2.2.2 Strategier ... 5 2.2.3 Lagstadgad samverkan ... 6 2.2.4 Polismyndighetens ansvar ... 6 2.2.5 Socialtjänstens ansvar ... 7 2.2.6 Kvinnojourens verksamhet ... 7 2.2.1.1 Formandet av helhetsperspektiv ... 8

3

TIDIGARE FORSKNING ... 8

3.2 Samverkan gällande våld i nära relation ... 9

3.3 Implementeringens mekanismer ... 10 3.4 Implementering av jämställdhetspolitik ... 11

4

TEORETISK REFERENSRAM ... 12

4.1.1.1 Makt inom samverkan ... 14

4.2 Implementeringsteori ... 15

4.2.1 Top-down-perspektivet... 15

4.2.2 Bottom-up-perspektivet... 15

4.2.3 Metastyrning även kallat nätverksstyrning ... 15

5.1 Val av metod ... 16

5.2 Litteratursökning ... 17

5.3 Urval ... 17

5.3.1 Om informanterna ... 18

5.4 Datainsamling och genomförande ... 18

5.5 Intervjuguide ... 19

5.6 Transkribering och analys ... 20

5.6.1 Transkribering ... 20 5.6.1.1 Citering ... 20 5.6.2 Analys ... 20 5.7 Kvalitetskriterier ... 21 5.7.1 Validitet ... 21 5.7.2 Reliabilitet ... 22 5.7.3 Generalisering ... 22 5.8 Forskningsetiska överväganden ... 22

6

RESULTAT ... 24

6.1.1 Meningen med samverkan ... 25

6.1.2 Samverkansmöten ... 26

6.1.3 Arbetssätt ... 27

6.2 Förutsättningar för en god samverkan ... 29

6.2.1 Ansvars-och rollfördelning ... 29

6.2.2 Ledning ... 30

6.2.3 Resurser ... 31

6.2.4 Kunskap... 32

6.2.5 Samsyn ... 34

6.3 Hinder för en god samverkan ... 35

6.3.1 Organisationsstruktur ... 35 6.3.2 Regelverk... 36

7

DISKUSSION ... 37

8

SLUTSATSER ... 45

REFERENSER……….47

BILAGA 1

MISSIVBREV………51

BILAGA 2 INTERVJUGUIDE………52

FIGURFÖRTECKNING

Figur 1: Informanter………...….18 Figur 2: Analysexempel……….……...21 Figur 3: Huvudkategorier och underkategorier……….…...24

1

INLEDNING

1.1

Inledning

År 2006 upprättade den svenska regeringen det jämställdhetspolitiska målet ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv” följt av sex delmål. I denna studie undersöks det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”. För att uppnå delmålet har en nationell strategi, en tioårig plan med start 1 januari 2017, utformats för att förebygga och bekämpa det våld män utsätter kvinnor för

(Jämställdhetsmyndigheten, 2019; Regeringen, 2016).

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är i dagsläget ett globalt samhällsproblem som sträcker sig förbi kategorier såsom samhällsklass, etnicitet, ålder et cetera. Män som brukar våld återfinns därmed inte endast i en särskild kategori (Nationellt Centrum för Kvinnofrid [NCK], u.å.). Att kvinnor ska behöva få sina rättigheter inskränkta på grund av våld är inte försvarbart då alla medborgare i ett demokratiskt samhälle ska åtnjuta likvärdiga rättigheter. Det är hela samhället som bär ansvaret för att medborgare som utsätts för mäns våld ska ha möjlighet till ett liv i trygghet där stöd och skydd ska erbjudas vid behov (Regeringen, 2005). Regeringen understryker bland annat i den nationella strategin att samverkan mellan olika aktörer, både myndigheter och ideella organisationer, är en central faktor för att kunna förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Därav ställs ett allt större krav på att myndigheter och ideella organisationer vidtar verksamma åtgärder för det rådande

samhällsproblemet. Vidare tar den nationella strategin upp Länsstyrelsens ansvarsroll, att de som regionala samordnare ska ”stödja och utveckla arbetet i enlighet med strategins

målsättningar på regional och lokal nivå” (Regeringen, 2016).

Denna studie ämnar kartlägga och undersöka tre aktörer i Västerås stad, polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren föreningen Kvinnohuset. Målet är att se hur den lokala samverkan fungerar mellan dem vad gäller implementeringen av det sjätte

jämställdhetspolitiska delmålet ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”.

Den statsvetenskapliga relevansen återfinns då det handlar om implementering av offentlig politik, i detta fall hur implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ser ut i form av hur den lokala samverkan ser ut hos de ovannämnda aktörerna. Dessutom är

samverkan i sig relevant för statsvetenskap, och är nödvändig då den bidrar med

effektivisering och förbättring bland samhällets aktörer på såväl lokal, regional och nationell nivå. Då studien är baserad på kvalitativa intervjuer är förhoppningen att kunna lyfta fram de nuvarande möjligheterna och de hinder som finns mellan dem i dagsläget. Även för att se över eventuella förbättringsmöjligheter som skulle generera i förutsättningar för att kunna uppnå det önskade jämställdhetspolitiska delmålet.

1.2

Problemformulering

I dagsläget finns strategier för hur implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ska se ut. Det finns en del forskning om ämnet men hur den faktiska

implementeringen av delmålet mellan olika myndigheter och ideella organisationer på lokal nivå saknas. Förhoppningen med studien är därför att fylla denna kunskapslucka, dels genom att lyfta fram hur samverkan ser ut mellan polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren. Genom att kartlägga samverkansarbetet kommer uppsatsförfattaren kunna se nuvarande möjligheter och hinder med samverkan men även se över eventuella förbättringsmöjligheter för att nå det uppsatta delmålet. Samverkan underlättar inte enbart arbetet hos aktörerna utan den kan underlätta för den våldsutsatta kvinnan. En god samverkan kan fungera som

förbindelser mellan aktörerna, många våldsutsatta kvinnor riskerar annars tyvärr att ”falla mellan stolarna”.

1.3

Syfte och frågeställningar

Studien syftar till att kartlägga och undersöka hur den lokala samverkan fungerar mellan polismyndigheten, socialtjänsten, och kvinnojouren i Västerås stad vad gäller

implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”.

Frågeställningarna som studien ämnar besvara baseras på en övergripande, och två mer specifika, frågeställningar. Den övergripande frågeställningen lyder:

• Hur upplever anställda inom polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren att samverkan mellan dem fungerar vad gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer?

• Vilka möjligheter och hinder finns för att en god samverkan mellan polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren ska vara möjlig?

• Fungerar samverkan som en avgörande faktor för implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet?

1.4

Avgränsning

En avgränsning har gjorts, då det varken är möjligt eller önskvärt att granska allt (Kvale & Brinkmann, 2014). Den begränsade tiden för studien har även spelat en avgörande roll för avgränsningen. Studien är avgränsad till att kartlägga och undersöka hur den lokala

samverkan mellan polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren i Västerås stad fungerar vad gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer. I studien undersöks inte mäns utsatthet i nära relationer inte heller våld i samkönade relationer eller hedersrelaterat våld. Vidare har en avgränsning gjorts vad gäller val av jämställdhetspolitiskt delmål, i studien undersöks enbart det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet och om hur implementeringen av delmålet ser ut i form av samverkan på lokal nivå mellan tre relevanta aktörer.

Valet av de tre aktörerna har genomförts då de enligt uppsatsförfattaren är relevanta

komponenter för att kunna nå ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor. Samtliga aktörer har betydande roller i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Vidare har ett intresse funnits hos uppsatsförfattaren att just rikta in sig på dessa tre aktörer då en djupare förståelse velat ernås beträffande deras arbete.

2

BAKGRUND

2.1

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer omfattar våld som förekommer och utförs av någon närstående man till kvinnan. Våldet kan te sig olika i form av till exempel fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld vilket oftast eskalerar ju längre tiden går. Många gånger försvåras möjligheten för kvinnan att lämna mannen då relationen är nära och att det finns känslomässiga band till förövaren. Något som också är vanligt är att de känslomässiga banden till förövaren kan leda till att våldet normaliseras (NCK, u.å.).

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt samhällsproblem som drabbar kvinnor världen över och som sträcker sig förbi kategorier såsom samhällsklass, etnicitet, ålder et cetera. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna (NCK, u.å.). Enligt den svenska regeringen är mäns våld mot kvinnor i nära relationer den främsta orsaken till ett ojämställt samhälle. Det våld män utsätter kvinnor för grundar sig i en maktförskjutning mellan könen som därav skapar ojämställdhet. Mäns överordning och kvinnors underordning är en del av den ojämställdhet som i dagens samhälle avspeglar det våld som män utsätter kvinnor för (Regeringen, 2005).

I FN:s deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor, år 1993, definieras våld mot kvinnor på följande sätt:

”Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet." (NCK, u.å.)

Mäns våld mot kvinnor kategoriseras som en kriminell handling (Polisen, 2020). I dagsläget finns utformad lagstiftning som fastslår vilket ansvar olika samhällsorgan har vad gäller den våldsutsatta kvinnan. Det finns olika hjälp att få om man som kvinna blivit våldsutsatt, bland annat stöd i form av stödsamtal, skydd i form av skyddat boende och ekonomisk hjälp. En polisanmälan bör göras varje gång våld uppstår (NCK, u.å.; Polisen, 2020).

2.2

Strategier, lagar och ansvar

2.2.1 Jämställdhetsintegrering

Enligt Jämställdhetsmyndigheten innebär jämställdhet att det existerar skillnader mellan könen vilka måste utjämnas. Det betyder att kvinnor och män ska ha likvärdiga rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jämställdhetspolitikens huvudmål i Sverige är att -”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv”(Jämställdhetsmyndigheten, 2019).

Sedan 1994 har huvudstrategin i Sverige vad gäller förverkligandet av de

jämställdhetspolitiska målen varit jämställdhetsintegrering. Detta innebär att frågor

beträffande jämställdhet per automatik alltid ska ingå i det vardagliga arbetet inom offentlig verksamhet för att kunna implementera den svenska jämställdhetspolitiken. För att både nå framgång i arbetet och de jämställdhetspolitiska målen krävs det att de offentliga

verksamheterna ständigt visar och analyserar vilka effekter de skilda förslagen och besluten har på kvinnor och män. Kunskapen som detta genererar ska vara grunden för planering, genomförande, uppföljning och utveckling på samtliga nivåer inom all offentlig verksamhet.

Olika metoder kan användas när det kommer till arbetet med jämställdhetsintegrering av offentliga verksamheter. Med rätt förutsättningar kan de statliga myndigheterna på sikt förbättra effektiviteten vad gäller det jämställdhetspolitiska huvudmålet

(Jämställdhetsmyndigheten, 2019).

2.2.2 Strategier

Den svenska regeringen presenterade år 2016 en tioårig nationell strategi, med start 1 januari 2017, för att förebygga och bekämpa det våld män utsätter kvinnor för som en del i att

förstärka förutsättningarna för att nå det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra” (Regeringen, 2016).

Regeringen bedömer bland annat samverkan som en viktig framgångsfaktor, där regional och lokal samverkan bör utveckla arbetsmetoder mellan och inom berörda myndigheter och ideella organisationer i ärenden som berör mäns våld mot kvinnor. Detta eftersom samverkan kan bidra till ett effektivt resursutnyttjande. Syftet med samverkan är att i högsta grad minska och så småningom få mäns våld mot kvinnor att upphöra helt. Den nationella strategin

fungerar som ett verktyg för att arbetet gällande mäns våld mot kvinnor ska bli effektivare och alltmer synkroniserat (Regeringen, 2016).

Länsstyrelsen i Västmanlands län har fått i uppdrag av regeringen att kontinuerligt arbeta för samverkansutveckling på regional och lokal nivå hos myndigheter och ideella organisationer som avser att stävja det våld män utsätter kvinnor för. Länsstrategin är en

samverkansplattform mellan myndigheter och organisationer. Den nuvarande länsstrategin är en tredje version av utvecklingsarbetet som omfattar åren 2017–2020, där olika insatsområden och förbättringar presenteras, och är utformad av den regionala samverkansgruppen. Ett insatsområde är just samverkan. Länsstrategin lyfter upp samverkan mellan de olika aktörerna som en viktig arbetsmetod för att maximera chansen till att upptäcka våld och kunna ge det stöd som den våldsutsatta kvinnan behöver. De menar att en välfungerad samverkan,

målmedvetenhet och ett långsiktigt arbete kan nå ett samhälle fritt från mäns våld mot kvinnor i nära relationer (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2018).

Strategiarbetet består av tre nivåer; en styrgrupp, en regional samverkansgrupp och lokala samverkansgrupper. Styrgruppen är den som leder strategiarbetet. Länsstyrelsen bär ansvaret vad gäller styrning av samverkansplattformen, samtliga aktörer bär dock ansvar om att säkra att strategins insatsområden realiseras (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2018).

I dagsläget arbetar de lokala samverkansgrupperna självständigt, men en vilja om att stärka samverkan mellan de regionala och lokala samverkansgrupperna finns. En önskan är även att fler myndigheter ska ingå i samverkan. De lokala samverkansgrupperna består av

regionala samverkansgruppen samt ideella organisationer som kvinnojourer (Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2018).

Då samverkan mellan myndigheter och organisationer inte är något nytt fenomen utan en arbetsmetod som funnits länge så har den hittills bidragit med en ökad kunskap och

medvetenhet vad gäller samverkans betydelse på såväl nationell som regional och lokal nivå. Lagstiftningen har stärkts och material för myndigheter och organisationer har tagits fram i form av föreskrifter och utbildningsmaterial (Regeringen, 2016).

2.2.3 Lagstadgad samverkan

Ett centralt mål i dagens offentliga sektors arbete är att överbrygga de sektoriella gränserna som kan hindra genomförandet av en framgångsrik välfärdspolitik (Lerwall, 2018). Eftersom såväl polismyndigheten, socialtjänsten som kvinnojouren kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor ställs det krav på att samverkan mellan dem ska fungera. Såsom ovannämnda

strategier utlovar är samverkan en avgörande roll i arbetet för att de våldsutsatta kvinnorna ska kunna erhålla den hjälp som de är i behov av samt att det på sikt ska leda till att mäns våld mot kvinnor upphör (Regeringen, 2016; Länsstyrelsen i Västmanlands län, 2018).

Samverkan mellan polismyndigheten och socialtjänsten är lagstadgad och står utskrivet i 6 § polislagen (SFS 1984:387). Lagen säger även att samverkan ska ske med andra myndigheter och organisationer vars verksamhet har inverkan på polisverksamheten. Dessutom är det lagstadgat att socialtjänsten ska samverka med andra organisationer och föreningar vilket står utskrivet i 3 kap 5 § socialtjänstlagen (SFS 2001:453).

2.2.4 Polismyndighetens ansvar

Polisen har som ansvar att öka människors trygghet i form av att minska den brottslighet som råder i samhället genom att brotten förebyggs och löses. Då polisen ofta är de som möter våldsutsatta kvinnor i det akuta skedet är bemötandet oerhört viktigt. Mötet bör ske i form av respekt och kunskap. Information bör även delges om vilket stöd som är möjligt att få under hela rättsprocessen (NCK, u.å.).

Polisen ansvarar att informera om vilka myndigheter och organisationer som den våldsutsatta kvinnan kan kontakta vid behov av stöd och hjälp. Det finns ett utformat avtal gällande samverkan med socialtjänsten, vilket verkar för omhändertagande av brottsoffer. Utöver det har de en skyldighet att förmedla kontakt med lokala kvinnojourer (Socialstyrelsen, 2012). Oftast får polisen kännedom om ett brottsärende i samband med att en polisanmälan

genomförts av den våldsutsatta kvinnan eller någon i omgivningen. Polisen har anmälningsplikt vid kännedom eller misstanke om brott (Polisen, 2018).

Inom varje polisområde finns brottsoffer- och personsäkerhetssamordning, BOPS, som har i uppdrag att bedöma behovet av stöd- och skyddsåtgärder. Vilken behovsgrad av stöd och skydd som den våldsutsatta kvinnan behöver skiljer sig från ärende till ärende (Polisen, 2018).

2.2.5 Socialtjänstens ansvar

Socialtjänstens verksamhet avser att med respekt hjälpa och ge stöd åt människors olika problem. Det finns specifika enheter som fokuserar på olika former av social problematik, en av dessa enheter berör våld i nära relation (NCK, u.å.; Socialstyrelsen, 2016).

Socialtjänsten ansvarar för att kvinnor som har blivit eller varit utsatta för våld av närstående får den stöd och hjälp som de är i behov av (Lerwall, 2018). En av de alla insatser

socialtjänsten bistår med är ekonomiskt bistånd. Vid bedömning vad gäller ansökan om ekonomiskt bistånd ska de ha i beaktning att kvinnan är våldsutsatt eftersom hennes situation medför allt större behov av extra stöd och hjälp. Socialtjänsten bistår även med insatser som samtalsstöd, rådgivning och skyddat boende (Socialstyrelsen, 2012). Varje kommun bär själva ansvar för socialtjänsten inom sitt område (Lerwall, 2018). De hjälp- och stödinsatser som erbjuds skiljer sig åt hos olika kommuner med tanke på kommunens resurser, ekonomi och storlek. Detta kan bidra till en begränsning i utförandet av arbetet inom området vilket kan leda till att den våldsutsatta kvinnans möjlighet till stöd och hjälp hindras beroende på var hon bor (Socialstyrelsen, 2016).

2.2.6 Kvinnojourens verksamhet

Kvinnojouren är en ideell organisation som arbetar mot mäns våld mot kvinnor. De är partipolitiskt eller religiöst obundna och ingår som förbund i Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Arbetet bedrivs genom statligt och kommunalt stöd med hjälp av både volontärer och anställd personal vilka enbart är kvinnor (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige [Roks], u.å.; NCK, u.å.).

Deras huvuduppgift är att hjälpa den våldsutsatta kvinnan utifrån hennes egna behov i form av samtalsstöd där frågor gällande bland annat livssituation och polisanmälan lyfts upp.

Samtalsstöden fungerar på så vis att jourkvinnan hjälper den våldsutsatta kvinnan att själv sätta ord på sin utsatthet och därmed ta ett eget beslut om hur hon vill gå tillväga. Utöver samtalsstöd finns det tillgång till telefonkontakt eller chattforum, det erbjuds även stödpersoner vid besök hos polis, advokat och socialtjänst. Jourkvinnorna som arbetar på kvinnojouren har alla tystnadsplikt och de kvinnor som söker hjälp hos kvinnojouren är alla anonyma. Rent praktiskt så hjälper kvinnojouren med sekretessmarkering och tillfälligt skyddat boende för att ge skydd mot fortsatt våld. Kvinnojouren arbetar även utåtriktat, där bland annat studiebesök genomförs för att skapa attitydförändring i frågor som rör mäns våld och ojämställdhet (Roks, u.å.; NCK u.å.; Föreningen Kvinnohuset Västerås, u.å.).

Arbetet hos Sveriges alla kvinnojourer kan skilja sig åt då de enskilt utformar sin verksamhet och arbetsmetoder. Men alla arbetar med samma mål- ge stöd till den våldsutsatta kvinnan och skydd mot att den situation hon befinner sig i ska förändras (Roks, u.å.).

2.2.1.1 Formandet av helhetsperspektiv

Myndigheternas och de ideella organisationernas förmåga till att lösa sammansatt problematik är i dagsläget begränsad då en mer djupgående kunskap saknas utöver det egna området. Därav riskerar många våldsutsatta kvinnor tyvärr att ”falla mellan stolarna”. Genom att kartlägga det befintliga samverkansarbetet framgår förhoppningsvis vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Samverkan bidrar med nya lärdomar som leder till att ett

helhetsperspektiv skapas. Därefter kan det resultat som framkommit inkorporeras in i de olika myndigheterna eller de ideella organisationerna som vidare leder till en mer välfungerad samverkan (Montin & Granberg, 2013).

3

TIDIGARE FORSKNING

3.1

Samverkan

Samverkan betyder att någonting genomförs ihop med andra aktörer för att nå ett gemensamt syfte och mål. Dessutom ses samverkan likna en arbetsform som sker långsiktigt tillsammans med aktörer som styrs av olika ramverk (Danermark & Kullberg, 1999; Danermark, 2000). Chansen till att uppnå en lyckad samverkan är större när syften och mål formuleras och konkretiseras då det skapar motivation och handlingsriktning hos aktörerna som ingår i samverkan (Ansell & Gash, 2008; Huxham, 2003). Dock menar Huxham (2003) på att vanlig praxis verkar vara att olika organisatoriska och individuella dagordningar, som finns i en samverkanssituation, kan göra det svårt att nå enighet om målen.

Vidare kan valet att samverka bero på en vilja om att förbättra någonting, ett resurstillskott, som utan andras hjälp är omöjlig att genomföra på grund av otillräckliga resurser. Genom samverkan kan resurserna användas mer effektivt vilket leder till bättre lösningar och resultat som annars inte är möjliga att uppnå. Enligt Ansell och Gash (2008) och Huxham (2003) är det viktigt att just definiera de olika aktörernas roller och ansvar. Samverkan mellan olika myndigheter och organisationer medför att ett antal olika ståndpunkter och gemensamma förhållanden behöver överensstämma för att lyckas nå de uppsatta målen. Eftersom

samverkan är resurskrävande bör betydelsen och fördelarna med samverkan fastställas. Om samverkan inte är nödvändig bör den inte genomföras. Huxham (2003) menar dock på om

fördelar finns med samverkan så kan man med hjälp av den skapa smidigare arbetssätt och fördelar för målgruppen som man samverkar för.

Många gånger sker samverkan tillsammans med aktörer som har andra organisatoriska positioner, kunskap eller regelverk (Danermark, 2000). I samband med det kan en svårighet vad gäller målformulering uppstå eftersom skillnader i språkanvändning, organisationskultur eller rutiner existerar. Därför är det viktigt att kunna komplettera varandras kunskaper istället för att konkurrera med varandra. Därmed ges möjlighet att skapa förtroende för att ingå i samverkan (Horwarth & Morrison, 2007).

Horwarth och Morrison (2007) menar på att en effektiv kommunikation är grunden för en god samverkan, vilket även Charles, Barring och Lake (2011) nämner. En effektiv kommunikation bygger på förtroende, ömsesidig respekt, delad förståelse och engagemang för

samverkansprocessen. Därför är det viktigt att försöka enas om ett gemensamt språk då olika aktörer har olika sätt att uttrycka sig på (Danermark, 2000; Huxham, 2003). En annan viktig del i samverkansprocessen är politiskt stöd den så kallade vertikala kommunikationen (Horwarth & Morrison, 2007).

Inom den offentliga sektorn förekommer ofta samverkan, och har blivit en allt vanligare arbetsform då nya utmaningar och möjligheter kommer upp i takt med att samhället förändras. Samverkan används av myndigheter och organisationer för att på ett mer effektivt sätt kunna utföra uppdrag och tillgodose medborgarnas behov (Danermark & Kullberg, 1999).

En förbättrad samverkan mellan myndigheter och organisationer inom välfärdssektorn ses som nödvändig. Om den uteblir kan det leda till negativa konsekvenser för både den våldsutsatta kvinnan och berörda aktörer (Charles et al., 2011). Danermark och Kullberg (1999) lyfter även fram vikten av att samverkan behöver finnas på alla nivåer i myndigheten och organisationen.

3.2

Samverkan gällande våld i nära relation

I en studie genomförd av Buchbinder och Eisikovits (2008) undersöks polisens och

socialtjänstens erfarenheter vad gäller samverkan i arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Enligt Davidson och Bowen (2011) anses denna samverkan nödvändig för att på ett så framgångsrikt sätt som möjligt kunna arbeta mot det våld män utsätter kvinnor för. Cooper, Anaf och Bowden (2008) lyfter även fram att denna typ av samverkan underlättar arbetet. Dock beskriver Buchbinder och Eisikovits (2008) att deras samverkan är osmidig dels

eftersom brist på förtroende hos aktörerna lett till konflikter om makt och engagemang, vilket även Davidson och Bowen (2011) lyfter fram. De anser även att kunskap kan ses som en

maktskillnad som kan bidra till att en form av status bildas. Därutav lyfter forskarna upp tydliga regelverk som en viktig faktor samt förtroende (Buchbinder & Eisikovits, 2008; Davidson & Bowen, 2011).

Buchbinder och Eisikovits (2008) tar upp att det svåraste problemet, vad gäller samverkan mellan polisen och socialtjänsten, är att nå en gemensam syn vad gäller hanteringen av våldsarbetet. Detta problem existerar eftersom varje enskild myndighet har inrotade uppfattningar, förståelser och beteenden. För att samverkan mellan dem ska fungera är det nödvändigt att aktörerna har en konstant medvetenhet om de hämmande faktorerna för att på så sätt kunna hitta lämpliga hanteringssätt och lösningar.

Studien som Buchbinder och Eisikovits (2008) genomfört synliggör två nivåer som behöver uppfyllas för att samverkan ska vara möjlig. Den ena nivån baseras på att det bör finnas formella regler eller lagstiftningar som innehåller tydliga direktiv på hur samverkan ska ske mellan myndigheterna. Andra nivån innehar en viss komplexitet och handlar om att

myndigheterna behöver ha en förståelse för varandras arbete och ha en gemensam inställning till samverkansprocessen. Dessa två nivåer är avgörande när det kommer till att överbrygga gränserna och skapa en god samverkan. Precis som Buchbinder och Eisikovits (2008) lyfter även Davidson och Bowen (2011) fram vikten av att ha vetskap om samtliga aktörer som ingår i samverkan.

En studie som genomförts i Australien visar på att uppmärksamheten gällande våld i nära relationer ökats av både rättsväsendet och socialtjänsten. I och med det har samverkan ökats då det visats vara en nödvändighet än ett eventuellt alternativ (Cooper et al., 2008). Cooper et al. (2008) tar upp bemötandet av en våldsutsatt kvinna som en viktig faktor. Ett bra

bemötande leder oftast till att den våldsutsatta kvinnan har lättare att berätta om sin situation. Davidson och Bowen (2011) menar även på att ett bra bemötande skapar tillit. Många gånger kan en kvinna som blivit våldsutsatt ha svårt att berätta för någon om det. Därav kan även de olika aktörernas expertisnivå bidra till att hon vågar prata mer då man hjälps åt och har olika kunskap. Det är därför viktigt att bemötandet är bra hos samtliga aktörer.

3.3

Implementeringens mekanismer

Implementering är ett begrepp som syftar till att genomföra något (Nationalencyklopedin, u.å.). Inom statsvetenskapen definieras implementering som genomförandet och

verkställandet av politiska beslut eller policys. Vidare så avser även implementering de tillvägagångssätt som används för att införa nya rutiner och metoder inom verksamheter (Rothstein, 2014).

Implementering ses av många forskare som en förändringsprocess som kan behöva tid för att ge ett gott resultat (Rothstein, 2014). Rothstein (2014) menar på att

implementeringsprocessen innehar en viss komplexitet, vilket kräver förståelse för processen kring dynamiken och attityderna hos de som bär ansvaret för implementeringen. Barett (2004) menar på att förståelse för processen är en viktig del av kapacitetsuppbyggnaden på så sätt att man vid implementeringen behöver kunna ställa frågor som; Är det möjligt? Hur fungerar det? Vad skulle behövas? (Barret, 2004). Då implementeringsprocesser många gånger är komplexa finns därför skilda åsikter om vad som påverkar förutsättningarna för en bra implementering. Förutsättningarna skiljer sig beroende på vilket mål implementeringen har, vilket därmed innebär att det som utgör ett hinder i ett fall kan bli en förutsättning för framgångsrik implementering i ett annat (Rothstein, 2014).

Kommunikation och delaktighet lyfts upp som viktiga faktorer för en lyckad implementering. Aktörerna som deltar i genomförandet och verkställandet behöver ha förståelse om vad som krävs av dem och vad beslutsfattarna förväntar sig. Dessutom betonas tydlighet gällande politiska beslut om mål och medel som viktigt då det annars ökar chansen till tolkning och handlingsfrihet vilket i sin tur komplicerar implementeringen (Barret, 2004; Rothstein, 2014). Enligt Graham (2005) saknas politisk inblick i implementeringsprocessen. Rothstein (2014) menar på att trots att det förväntade resultatet oftast skiljer sig från det reella indikerar avsaknaden av hänsyn en bristande förmåga i att förstå den faktiska betydelsen av processen. Ett implementeringsresultat skiljer sig vanligtvis till den ursprungliga idéen, dock behöver inte det betyda något dåligt då implementering tar tid för anpassning.

Ett avvikande resultat från förväntningarna ökar ju fler som är inblandade i

implementeringsprocessen (Rothstein, 2014). Detta beror på att fler inblandade parter innebär en ökning av komplexiteten kring målet som ska implementeras (Graham, 2005; Barret, 2004). Dessutom ökar chansen till att politikens innehåll under processens gång förändras då kommunikationen kan bli alltmer bristfällig ju fler inblandade det är (Rothstein, 2014).

3.4

Implementering av jämställdhetspolitik

Tidigare forskning har visat ett flertal svårigheter vad gäller implementeringen av jämställdhetsintegrering. Orsakerna handlar dels om en avsaknad av kunskap i fråga av implementering hos beslutsfattarna samt att det krävs en hel del av tjänstepersoner som behöver ha kompentens gällande hantering av jämställdhetsintegrering. De anser att om implementeringen av jämställdhetsintegrering ska bli framgångsrik behövs en god förståelse för jämställdhets- och genusfrågor. För att på så sätt kunna fastställa lämpliga prioriteringar, vidta lämpliga åtgärder och analysera det redan utförda arbetet. Därav lyfts vikten av att

utbildning på området bör ges för både politiker och tjänstepersoner (Mergaert & Lombardo, 2014).

Ett återkommande begrepp som lyfts upp när något, oavsett mål, ska implementeras är motstånd. Det kan dels bero på att aktörer känner en osäkerhet då en förändring kan betyda både ny kompetens och nya arbetsvillkor. När det kommer till förändringar som berör jämställdhet möts oftast ännu mer motstånd då det är kopplat till övergripande

samhällsstrukturer vilket därmed utmanar befintliga normer hos kvinnor och män (Lombardo & Mergaert, 2013; Mergaert & Lombardo, 2014). Detta motstånd bidrar med en ineffektivitet vid implementeringen (Lombardo & Mergaert, 2013).

4

TEORETISK REFERENSRAM

4.1

Samverkansteori

Samverkan är en arbetsform som genomgått många förändringar då nya metoder utformats mellan olika myndigheter och organisationer (Danermark, 2004). Danermark och Kullberg (1999) menar på att samverkan alltid funnits och på grund av den utveckling som många välfärdsstater genomgått ter den sig idag alltmer nödvändig.

Innan en samverkansprocess påbörjas bör frågan klargöras om varför samverkan är nödvändig, vilket i sin tur ökar förutsättningarna för en god samverkan överlag. Många

gånger kan det handla om att effektivisera det egna arbetet i form av att undvika dubbelarbete. Det kan även handla om att minimera risken för att människor utelämnas. Ytterligare en orsak till samverkan kan grunda sig i att resurser kan erhållas respektive organisation som de annars själva saknar (Danermark, 2004).

I en samverkansprocess skiljer sig oftast aktörerna åt, dessa skillnader behöver dock inte utgöra ett hinder utan det kan i sig vara stimulerande för att nå resultat. Om tydliga arbetssätt utformas så finns det chans till att en god samverkan uppnås (Danermark & Kullberg, 1999). Vidare så framhåller Danermark (2000) olika faktorer som både skapar möjligheter och hinder i samverkan. Han menar att det är viktigt att synliggöra samtliga perspektiv och faktorer för att kunna skapa en djupare förståelse för arbetet och på så sätt skapa en god samverkan.

för att kunna göra det bör ledningen ha insikt i samverkans betydelse för organisationen. Det handlar om en prioritering från ledningens håll, vilket kan vara svårt på grund av tidsbrist eller andra faktorer som anses viktigare. En negativ faktor kan vara tidsfaktorn då samverkan inte ska påverka de andra arbetsuppgifterna. Om de nuvarande arbetsuppgifterna redan kräver tid och ansträngningar kan frågan om samverkan tas emot negativt, om inte mer resurser tilldelas (Danermark, 2000).

Danermark (2000) har utvecklat ett strukturellt perspektiv på samverkan som innefattar tre primära samverkansbegrepp, organisation, kunskap och regelverk. Varje begrepp består av olika faktorer som enligt honom anses viktiga att ha i beaktning då de påverkar samverkan hos olika myndigheter och organisationer. Han anser att dessa tre begrepp behöver

”identifieras, lyftas fram och diskuteras” om en framgångsrik samverkan ska vara möjlig att uppnå. I senare studier tar Danermark (2004) även upp begreppet makt och påpekar dess centrala aspekt i samverkansprocesser.

4.1.1 Organisation

Danermark (2000) belyser vikten av att myndigheter och organisationer vid samverkan ska klargöra sina organisatoriska strukturer för varandra, detta eftersom de aktörer som ingår i ett samverkansarbete kan skilja sig åt. En skillnad kan till exempel vara hur och var

beslutsfattandet hos myndigheter och organisationer sker. Handlingsfriheten kan därmed te sig olika vilket försvårar beslutsprocessen.

Dessutom kan somliga aktörer vara alltmer politiskt styrda än andra vilket kan begränsa en organisations rörelsefrihet, som i sin tur leder till svårigheter vid gemensamma beslut. Om man redan från start klargör syftet med samverkan minimeras riskerna för felaktiga

förväntningar och chansen till effektivisering kan utvecklas inom samverkansgruppen (Danermark, 2000).

För att åstadkomma en god samverkan är det viktigt att ha god insikt i de övriga parternas organisation. Alla aktörer bör ges samma beslutsmöjligheter för att nå ett godtagbart resultat. Man måste dock gå varsamt fram så att inte aktörerna upplever stress och för stor

ansvarsbörda (Danermark, 2000).

4.1.2 Kunskap

Kunskapsbegreppet syftar till olika synsätt hos aktörerna när det gäller att se eller lösa ett problem (Danermark (2000). Enligt Danermark (2000) bör de involverade aktörerna ta del av varandras synsätt för att på så sätt skapa en förtydligande bild av den situation de samverkar för. Genom att organisationerna lär känna varandras synsätt och klargör dem skapas möjlighet till en god samverkan.

Danermark (2000) menar att vanligtvis leder olika synsätt till olika förståelser som i sin tur kan komplettera varandra trots att enighet inte alltid nås. De olika synsätten kan dock bidra med en kamp om inflytande och makt i samband med de olika maktförhållandena hos aktörerna, vilket är negativt för samverkan. Vissa yrkesgruppers kunskap har mer status och prestige än andra. Vidare menar Danermark (2000) att språk utgör ett maktförhållande, på grund av olika aktörers fackspråk. För att åstadkomma en god samverkan är det därför viktigt att aktörerna anpassar sitt språkbruk till en nivå som är begriplig för samtliga parter att förstå.

4.1.3 Regelverk

Olika myndigheter och organisationer är styrda av olika regelverk, lagar och förordningar som anger vilka ansvarsområden, bestämmelser och regler de har. I samband med samverkan möts aktörer med olika typer av ansvars- och inflytandegrad vilket kan leda till ojämlikhet gällande rollfördelning i samverkansarbetet. Detta kan skapa problem då aktörer som i vanliga fall har mycket ansvar och inflytande inom sitt arbetsområde kan begära att ha det i frågor utöver deras ansvar och expertis (Danermark, 2000). Som Danermark (2000) även påpekar bör ett samverkansarbete inledas med att klargöra vilka regelverk som ska styra hela samverkansprocessen för att minimera chansen att detta inträffar.

Vidare är det viktigt att ha inblick för de regelverk, lagar och förordningar som samtliga inom samverkansarbetet har, vilket i sin tur leder till kännedom om vad som tillåts och inte tillåts hos de olika myndigheterna och organisationerna. Lagar och förordningar kan utgöra hinder inom samverkan. Vilket kan orsakas av okunskap om vad lagstiftningar faktiskt tillåter eller också av motvilja att se över eventuella förändringsmöjligheter på de arbetssätt som finns (Danermark, 2000).

Det är även viktigt att tydliggöra vilken information som är väsentlig beträffande respektive aktör samt att konkretisera vilka eventuella hinder regelverken kan utgöra. Vidare är det även viktigt att klargöra myndigheternas och organisationernas likheter och skillnader vad gäller formella och informella regelverk vid samverkansprocessens början (Danermark, 2000).

4.1.1.1 Makt inom samverkan

Danermark (2004) lyfter fram makt som ett centralt perspektiv, men menar att det ofta benämns med andra termer som inflytande, kontroll och handlingsutrymme. Makt och dess utövande existerar alltid även om vi inte är medvetna om det.

Danermark (2004) anser att maktförhållanden varierar och har sin grund i yrkesstatus, kön, lagar, förordningar, ekonomiska resurser och status i hierarkin (Danermark, 2004). Som tidigare nämnts kan även språk användas som makt, då olika begrepp används inom olika

yrkesgrupper (Danermark 2000). Dessutom anser Danermark (2004) att vi reagerar olika kring maktbegreppet.

4.2

Implementeringsteori

Enligt Rothstein (2014) finns det tre olika perspektiv när det kommer till implementering.

4.2.1 Top-down-perspektivet

Det första perspektivet top-down, uppifrånperspektivet, baseras på hur beslutsfattarna formar politiska beslut och styrningsstrategier. Politikernas beslut delegeras uppifrån och ned,

vertikalt, i form av en styrningskedja ner till mottagaren av insatsen. Genom att noga definiera sina mål och styrmedel är det politiska beslutet utgångspunkten som bestämmer och

kontrollerar implementeringens huvudfokus (Rothstein, 2014).

4.2.2 Bottom-up-perspektivet

Det andra perspektivet bottom-up, underifrånperspektivet, kan i princip förklaras som top-down perspektivets motsats. Detta perspektiv menar på att myndigheter och organisationer ska omsätta beslutsfattarnas mål i praktiken. Oavsett hur välformulerade besluten är, är det som faktiskt händer i praktiken avgörande för att politikernas beslut ska realiseras. Istället för ett hierarkiskt genomförande som riktar sig uppifrån och ner kännetecknas denna typ av implementeringsprocess att hållningen sker i så kallade horisontella sammanträden mellan många olika aktörer vilka kan vara såväl offentliga som privata. Styrningskedjan börjar nerifrån och upp, alltså från tjänstepersoner upp till den politiska toppen (Rothstein, 2014).

4.2.3 Metastyrning även kallat nätverksstyrning

Det finns diskussioner ifall implementeringsprocesser ska granskas ur ett top-down- eller bottom-up-perspektiv. Oftast leder det till en sammankoppling av de båda då det anses nödvändigt för att skapa ett helhetsintryck. Detta utformar ett tredje perspektiv som både kallas metastyrning och nätverksstyrning. Perspektivet innebär att politiken implementeras i form av samverkan mellan aktörer på såväl statliga, kommunala som privata nivåer bestående av politiker, tjänstepersoner och organisationsrepresentanter. Implementeringen av

beslutsfattandet är därmed en samverkan mellan olika aktörer som på något sätt är lämpade för uppgiften. Perspektivet kan inneha en viss komplexitet då olika aktörers intressen både kan vara eniga och motstridiga vilket därmed kan påverka utformningen av

implementeringsprocessen. Detta perspektiv kan dock ge effektiva lösningar på hur implementering av politiska beslut kan se ut (Rothstein, 2014).

5

METOD OCH MATERIAL

5.1

Val av metod

Till studien används en kvalitativ metod i form av semistrukturerade samtalsintervjuer. Detta med anledning av att den anses bäst lämpad för att uppnå och besvara studiens syfte samt frågeställningar. Metoden bidrar med att kunskap och en djupare förståelse om det valda ämnet kan nås och i sin tur leda till ett gott studieresultat (Kvale & Brinkmann, 2014). Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns och Wängerud (2017) menar på att intervjustudier utgår från problemformuleringar som vill synliggöra hur ett fenomen framställer sig. Kvalitativa metoder tar reda på hur något upplevs, istället för i vilken omfattning något är. Det syftar till att erhålla nyanserade beskrivningar vad gäller informanternas egna

erfarenheter, upplevelser och synsätt där fokus ligger på ord och inte siffror (Kvale & Brinkmann, 2014).

Metodformen, semistrukturerade samtalsintervjuer, tar hjälp av en intervjuguide (se bilaga 2), där intervjufrågorna är förutbestämda och ställs till samtliga informanter. Trots förutbestämda intervjufrågor finns möjlighet till följdfrågor utifrån vad informanten svarar under intervjun. Både forskaren och informanten kan med hjälp av intervjun finna nya uppfattningar och se nya sammanhang som de tidigare inte reflekterat över. Det sker genom skapandet av ett bra samtalsklimat som bygger på forskarens förkunskap om ämnet, färdighet i vad gäller bedömning av följdfrågor och medvetenhet om de etiska aspekterna (Kvale & Brinkmann, 2014).

Vid utformandet av samtalsintervjuer kan forskaren välja olika tillvägagångssätt. Beroende på studiens syfte och frågeställningar kan intervjuerna, enligt Esaiasson et al. (2017), antingen genomföras som en informant- eller respondentundersökning. En blandning av dessa två kan även utföras. I en informantundersökning används svarspersonerna som ”vittnen” för att ge information om hur verkligheten ser ut i en specifik kontext. En informantundersökning vill få svar på frågor om ”hur”. I en respondentundersökning används svarspersonerna som

”studieobjekt”, där forskaren vill komma åt deras egna syn och tankar gällande en fråga. Följaktligen ställs samma frågeställningar till samtliga svarspersoner, dock med möjlighet till följdfrågor (Esaiasson et al., 2017).

I denna studie används en kombination mellan dessa två undersökningsmetoder eftersom att syftet med studien dels är att kartlägga och undersöka hur den lokala samverkan fungerar mellan polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren i Västerås stad vad gäller

upphöra”. Studien undersöker samtidigt svarspersonernas egna tankar kring samverkan och vilken betydelse den har i arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Forskaren har i denna studie namngett svarspersonerna som informanter.

5.2

Litteratursökning

För att få fram relevant och användbar fakta till studien har en litteratursökning tillämpats. Artiklarna som använts är peer-reviewed, expertgranskade, och har använts i både avsnitten om tidigare forskning och teoretisk referensram. Litteratursökningen har gjorts via

Mälardalens Högskolas biblioteks söktjänst Primo. Denna söktjänst har alltifrån avhandlingar till böcker och artiklar. För att utöka chansen att hitta relevanta artiklar som överensstämmer med studiens ämne har sökorden både varit på engelska och svenska. Dock gav enbart de engelska orden träffar. Sökorden har bland annat varit: collaboration, cooperation, equal rights, governance, implementation, intimate violence, men´s violence, political decisions et cetera.

Utöver ovannämnd litteratursökning har även användbar fakta hittats med hjälp av tips från handledare och kurskamrater. Böcker i form av studentlitteratur har använts. Fakta har även inhämtats från Internetkällor som till exempel: Nationella Centrum för Kvinnofrid (NCK), Jämställdhetsmyndigheten och Länsstyrelsen i Västmanlands län.

5.3

Urval

Urvalet till denna studie är strategiskt, vilket innebär att urvalet utförts med hänsyn till informanter som är relevanta för att besvara och uppnå studiens syfte samt frågeställningar (Esaiasson et al., 2017).

Informanterna är sex till antalet, två från varje myndighet och ideell organisation. De valdes ut enligt tre urvalskriterier där följande kriterier skulle uppfyllas: anställda hos någon av de aktörer som undersöks, ha kunskap om ämnet samt ha någon form av inblick om hur samverkan ser ut mellan de olika aktörerna.

Antalet intervjuer och informanter ansågs tillräckligt utifrån studiens syfte och frågeställning samt de resurser som fanns tillgängliga under studiens gång. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att antalet intervjuer skiftar men det brukar röra sig om 15+/- 10 (Kvale & Brinkmann, 2014). Något som också tas upp är den teoretiska mättnaden i form av likartade svar, det finns en viss punkt där ny information slutar tillkomma vilket är ett tecken på att inga ytterligare

intervjuer behöver genomföras (Esaiasson et al., 2017).

5.3.1 Om informanterna

Informanterna i studien har olika lång yrkeserfarenhet, mellan några år upp till mer än tjugo år, vad gäller att arbeta med frågor som rör mäns våld mot kvinnor. De informanter som medverkat i studien är både kvinnor och män. Yrkesrollerna som informanterna har är: jourkvinnor, administratörer, teamledare, handläggare, utredare och socialsekreterare. Vissa har ett större ansvar hos myndigheterna eller den ideella organisationen, men på grund av konfidentialiteten kan någon mer detaljerad information ej ges.

I tabellen presenteras hur samtliga informanter namngetts i studien:

Informanter

Informant 1 (I1) Kvinnojouren Informant 2 (I2) Kvinnojouren Informant 3 (I3) Socialtjänsten Informant 4 (I4) Socialtjänsten Informant 5 (I5) Polismyndigheten Informant 6 (I6) Polismyndigheten Figur 1: Informanter

5.4

Datainsamling och genomförande

För att samla in empiriskt material till studien tillämpades en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Inför intervjuerna formulerades ett missivbrev (se bilaga 1) i samråd med ansvarig handledare där information om studiens syfte, användningsområde och forskningsetiska överväganden framgick. Missivbrevet användes vid rekrytering av

informanter och skickades ut till de via mail.

En viss oro fanns över att någon av de potentiella informanterna skulle välja att avstå eller inte höra av sig på grund av den rådande situationen, Covid-19, som pågick under skrivandet av kandidatuppsatsen. Gladligen så hörde samtliga informanter av sig som alla hade en positiv inställning till att delta i studien. Efter att de tackat ja till deltagande kontaktades somliga via telefon andra via ytterligare mailkontakt för att bestämma intervjudag och intervjuplats. Med anledning av Covid-19 utfördes majoriteten av intervjuerna via det digitala programmet Zoom, två intervjuer utfördes fysiskt, den ena på informantens arbetsplats och den andra på

ett café beläget i Västerås, och en intervju genomfördes via telefon. Enligt Kvale och

Brinkmann (2014) har miljön en stor betydelse, då den kan påverka och hämma informanten negativt om den inte är noga utvald.

Det upprättades därefter en intervjuguide (se bilaga 2) som samtliga intervjuer tagit hjälp av, den har både strukturerat intervjuernas förlopp och knutit an till kandidatuppsatsens syfte. Intervjuguiden är utformad med tre olika teman som anpassar sig till studiens syfte och frågeställningar. Frågorna är av öppen karaktär vilket gett utrymme till följdfrågor, dessa har inte redovisats i intervjuguiden. Med hjälp av intervjuguidens struktur har studiens analys underlättats vilket lett till att mönster enklare hittats och förenklat hela analysdelen. Totalt genomfördes sex intervjuer à 30–45 minuter, antalet ansågs tillräckligt för att kunna besvara och uppnå studiens syfte samt frågeställningar. Samtliga informanter gav samtycke till ljudinspelning, vilket har gjort att all information från intervjuerna kunnat transkriberats. Genom att spela in intervjuerna är man inte lika bunden till att föra anteckningar. En till fördel är att dokumentationen blir permanent och fullständig än om valet hade varit att enbart anteckna. Det negativa är att informanten kan distraheras av att hen blir inspelad och det kan påverka svaren på frågorna. Därmed är det viktigt att redan från start skapa ett gott

samtalsklimat för att försöka minimera den risken (Kvale & Brinkmann, 2014).

När samtliga intervjuer genomförts transkriberades det inspelade materialet. Innehållet på Zoom Recorder och Quick Time kommer raderas direkt efter examination av denna kandidatuppsats.

5.5

Intervjuguide

Inför de semistrukturerade intervjuerna utformades en intervjuguide (se bilaga 2) med totalt tre olika teman som var baserade på studiens syfte och frågeställningar. Enligt Esaiasson et al. (2017) är det fördelaktigt att dela upp intervjuguiden i teman. Intervjuguiden innehöll följande teman; Tema 1: Erfarenheter och rutiner, Tema 2: Samverkan, Tema 3: Ansvar och roller. De första frågorna ligger utanför de teman som formulerats i intervjuguiden. De är så kallade uppvärmningsfrågor för att redan från start skapa ett bra samtalsklimat (Esaiasson et al., 2017).

Metodformen är relativt flexibel då svarsalternativen är öppna, vilket ger möjlighet till att informanten kan fördjupa sina beskrivningar och förklaringar vilket skapar olika nyanser i svaren. För forskaren ges även möjlighet att kunna ställa följdfrågor som komplement till intervjuguiden (Kvale & Brinkmann, 2014). Följdfrågorna är inte redovisade i intervjuguiden då de uppkom och ansågs relevanta i samband med intervjuerna.

åtanke under utformningen av intervjuguiden. Intervjufrågor som präglas av ett så kallat vardagsspråk bidrar till ett naturligt samtalsflöde där möjligheten för fylligare och spontanare informella svar är större.

Intervjuguiden avslutades med att informanterna tilldelades möjlighet att kommentera det som tagits upp under intervjun och även möjlighet att tillägga något om de så ville. Slutligen tillfrågades informanterna om kontakt efter intervjun, då det är nödvändigt ifall informanten i efterhand vill tillägga något men även för att forskaren ska kunna klargöra eventuella

otydligheter (Kvale & Brinkmann, 2014).

5.6

Transkribering och analys

5.6.1 Transkribering

Samtliga intervjuer har dokumenterats genom ljudinspelning, med hjälp av Zoom Recorder och Quick Time, efter godkännande av samtliga informanter. Beträffande Zoom Recorder har hänsyn endast tagits till ljudinspelningen och inte videoupptagningen. Ljudinspelningarna har medfört att all information som tagits upp under intervjuerna kunnat transkriberas och gjort det lättare att fokusera under intervjuerna då bundenheten till att anteckna inte fanns. En negativ aspekt som dock fanns i åtanke var eventuell distraktion i samband med

ljudinspelning som kan påverka informantens svar på frågeställningarna (Kvale &

Brinkmann, 2014). Det inspelade materialet har enbart författaren av kandidatuppsatsen haft tillgång till.

Det insamlade empiriska materialet överfördes från talspråk till skriftspråk, för att i

nästkommande stadie kunna analyseras (Kvale & Brinkmann, 2014). Bearbetningen utfördes i åtskilliga steg för att underlätta analysen och framställningen av resultatet. Transkriberingen genomfördes samma dag eller dagen efter intervjutillfället och resulterade i totalt 53 A4-sidor med enkelt radavstånd.

5.6.1.1 Citering

Både transkriberingar och citeringar har bearbetats på så sätt att överflödiga ord eller upprepningar tagits bort, till exempel ”mm” och ”ehm”, med anledning av att få ett mer formellt skriftligt språk (Kvale & Brinkmann, 2014). Även pauser och skratt har tagits bort. Korrigeringarna har genomförts medvetet på ett sånt vis att betydelsen blivit oförändrad.

5.6.2 Analys

Det transkriberade materialet lästes först i sin helhet och därefter valdes, utifrån studiens syfte och frågeställningar, relevanta delar ut för analys. De relevanta delarna, meningsbärande

enheter, skrevs om med hjälp av meningskoncentrering vilket innebär att långa formuleringar sammanställs till kortare hanterbara segment som tydliggör svar på frågeställningarna (Kvale & Brinkmann, 2014). Nästkommande steg bestod av att hitta nyckelord, koder, i den

kondenserade texten som sammanställdes i underkategorier för att slutligen utforma lämpliga huvudkategorier (Kvale & Brinkmann, 2014). Kategorierna namngavs och resulterade i totalt tre huvudkategorier och tio underkategorier.

Analysmodellen som använts är baserad på Kvale och Brinkmanns (2014) modell:

Meningsbärande enhet

Kondensering Kod Underkategori Huvudkategori

”Det är svårt att dela information och

få information utifrån den sekretesslagstiftning

som vi har. Jag tycker att det är problematiskt. Jag

tycker att det är jätteviktigt att vi försöker samverka

och hjälpas åt framförallt polis och

socialtjänst men även frivilliga organisationer och andra myndigheter.

Sekretesslagstiftningen försvårar att få eller dela information med

andra aktörer. Försvårar arbetet Regelverk Hinder för en god samverkan Figur 2: Analysexempel

5.7

Kvalitetskriterier

Validitet innebär att man i studien undersökt det man avsett att undersöka (Kvale & Brinkmann, 2014). Detta har gjorts i form av att forskaren till uppsatsen kontinuerligt haft fokus på studiens syfte och frågeställningar. Trovärdigheten har även ökat på så vis att urvalet av informanter gjorts noggrant då de besitter efterfrågad erfarenhet. Dessutom har

metodformen, semistrukturerade intervjuer, möjliggjort att följdfrågor kunnat ställas som dels bidragit till allt djupare svar och även minimerat risken för feltolkning. Kvale och Brinkmann (2014) poängterar betydelsen av att granska, ifrågasätta och teoretiskt tolka studiens resultat

genom hela forskningsprocessen.

5.7.2 Reliabilitet

Reliabiliteten menas med hur tillförlitlig studien är. Detta menas med att studiens resultat vid det första tillfället ska kunna reproduceras vid ett annat tillfälle och av andra forskare, utan att resultatet blir förändrat (Kvale & Brinkmann, 2014). För att höja reliabiliteten har därför intervjuguidens frågeställningar utformats noggrant, de har setts över så att de till största mån inte är öppna för tolkningar. Samma intervjufrågor har ställts till samtliga informanter vilket höjer reliabiliteten, dock har olika följdfrågor ställts som därav sänker studiens reliabilitet. Vi människor är inte ”statistiska” då nya erfarenheter påverkar en vilket gör att chansen till ett likadant resultat är minimal (Kvale & Brinkmann, 2014). Därav är reliabilitet inte maximal i denna studie.

5.7.3 Generalisering

Generaliseringsbarheten menas med om studiens resultat går att generalisera. Kvale och Brinkmann (2014) menar på att intervjustudiers resultat är svåra att generalisera då det oftast baseras på för få intervjuer. I denna studie har enbart sex stycken intervjuer genomförts vilket minskar generaliseringsbarheten. Om man dock ser till begreppet analytisk generalisering, som betyder att resultatet från en studie kan ge vägledning för vad som kan hända i en annan, så skulle denna studie till viss del kunna vara rådgivande för det (Kvale & Brinkmann, 2014).

5.8

Forskningsetiska överväganden

Innan och under genomförandet av studien har forskningsetiska riktlinjer behövt säkerställas då det är viktigt att skapa en etiskt godtagbar forskning mellan forskare och informant. Det är fyra riktlinjer som studien tagit ställning till: informerat samtycke, konfidentialitet,

konsekvenser och forskarens roll (Kvale & Brinkmann, 2014).

Informerat samtycke skapades genom att samtliga informanter inför intervjuerna informerades om studiens syfte och användningsområde, genom en tydlig beskrivning av studien i form av ett missivbrev (se bilaga 1) som skickats till de via mail. Kvale och Brinkmann (2014) påpekar dock att informationen som ges angående studiens syfte är en balansgång mellan för mycket och för lite information. Orsaken är att studien på förhand kan ”färgas” om för mycket information ges och på så sätt förhindra att ny information tar plats (Kvale & Brinkmann, 2014). I missivbrevet framgick att medverkan i studien var frivillig och att den närsomhelst utan motivering kunde avbrytas.

Konfidentialitet innebär att hänsyn tagits till informanternas integritet och yrkesroll, vilket betyder att den bearbetade empirin inte får nämna namn, kön, ålder och andra detaljer om informanterna. Informanten ska inte kunna identifieras (Kvale & Brinkmann, 2014). Samtliga informanter informerades om konfidentialiteten redan från intervjuns start för att minimera tänkbara spänningar, i och med det skapades istället ett tryggt och öppet samtalsklimat. Konsekvenserna av en studie menar Kvale och Brinkmann (2014), ur en etisk riktlinje, vara att minimera de risker som kan skada informanten och istället se till att studien bidrar till nytta för informanten. Vid utformningen av intervjuguiden och framställningen av materialet har därför tydlighet varit mycket viktigt. Kvale och Brinkmann (2014) menar vidare på att informanten bör få tillbaka lika mycket som hen ger, ett ideal som dessvärre är

svåruppnåeligt.

Vad gäller forskarens roll innebär den dels insikten av etiska problem och se över de etiska riktlinjerna i studien. Forskaren har en central och viktig roll i studien. Bland annat kan forskarens förkunskap om ämnet, ärlighet, livserfarenhet och yrkeserfarenhet ha en viss påverkan på studiens resultat eftersom en alltmer djupgående studie är möjlig att genomföra. Forskaren behöver förhålla sig professionellt till informanterna och ha en någorlunda distans för att studiens resultat ska lyckas bibehålla en hög forskningskvalitet (Kvale & Brinkmann, 2014). I studien har detta gjorts i form av att ständigt se över de etiska riktlinjerna och forskarens framställning vid intervjutillfällena. De egna åsikterna och värderingarna kring ämnet har i största möjliga utsträckning utlämnats i både intervjuerna och i det bearbetade resultatet, för att låta den insamlade empirin tala för sig själv.

6

RESULTAT

Det insamlade empiriska materialet presenteras nedan. Analysen av transkriberingen identifierade tre huvudkategorier; Samverkan i praktiken, Förutsättningar för en god

samverkan och Hinder för en god samverkan. Tio underkategorier; meningen med

samverkan, samverkansmöten, arbetssätt, ansvar-och rollfördelning, ledning, resurser, kunskap, samsyn, organisationsstruktur och regelverk visas i figuren (se figur 3) nedan.

Frågeställning 1: Hur upplever anställda inom polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren att samverkan mellan dem fungerar vad gäller arbetet mot mäns våld mot kvinnor i nära relationer?

Frågeställning 2: Vilka möjligheter och hinder finns för att en god samverkan mellan polismyndigheten, socialtjänsten och kvinnojouren ska vara möjlig?

Frågeställning 3: Fungerar samverkan som en avgörande faktor för implementeringen av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet?

Huvudkategori Underkategori

Samverkan i praktiken

Meningen med samverkan Samverkansmöten

Arbetssätt

Förutsättningar för en god samverkan

Ansvars-och rollfördelning Ledning

Resurser Kunskap Samsyn

Hinder för en god samverkan

Organisationsstruktur Regelverk Figur 3: Huvudkategorier och underkategorier